Stockholmsregionens näringsliv skiljer sig från övriga
landets. Flertalet av Sveriges storföretag har sina
huvudkontor i Stockholm och flera har också stora
utvecklings- och forskningsenheter här. Men Stockholm och
dess förorter har också en stor andel små företag med mycket
hög kompetens. Många av dessa är utpräglade
kunskapsföretag. Genom sin specialistkompetens står de för
en stor del av Sveriges import av ny teknik och nytt
kunnande. De har därför stor betydelse för landets
teknikutveckling.
En stor del av Stockholmsregionens företag är privata tjänsteföretag där
själva produkten är kunskap: advokatbyråer, revisionsbyråer, reklambyråer,
finansbolag och konsulter inom olika områden.
Dessa faktorer sammantagna gör att Stockholmsregionens näringsliv har
en utomordentligt stor betydelse för landet i sin helhet. Men det är också
mycket sårbart.
Ett näringsliv med denna struktur är beroende av välutbildade med-
arbetare. Ändå har Stockholm en mindre andel högskoleplatser i förhållande
till folkmängden än landet i övrigt. Det finns idag betydligt fler sökande per
utbildningsplats jämfört med övriga landet. Ytterligare högskoleplatser måste
därför lokaliseras till Stockholmsområdet. Den nybyggnad som har skett på
Södertörn är ett första steg, men behöver förstärkas. Inte minst den tekniska
utbildningen borde byggas ut för att tillgodose behov i Stockholms
kunskapsintensiva företag.
I ett samhälle där kunskap är färskvara finns behov av en ökad rörlighet på
arbetsmarknaden och en ökad samverkan mellan högskolor och näringsliv.
Väl så väsentligt är en ökad rörlighet för studenter och forskare. I
konsekvens med detta anser vi att en nationell skolpeng redan på gymnasie-
nivå stimulerar eleverna att studera på skolor utanför egna kommunen.
Inomregionala skillnader kan på detta sätt överbryggas.
Genom att många av företagen är så små har de drabbats extra hårt av
regeringens beslut att återgå till de gamla reglerna inom arbetsrättens
område. De små företagen med specialkompetens är beroende av att kunna
rekrytera personer med exakt rätt kunskaper och personliga egenskaper. En
felrekrytering kan få katastrofala följder. I storstaden är risken för
misslyckade anställningar dessutom större genom sämre social kontroll.
Arbetsrättslagstiftningen måste också anpassas till de mindre företagens
verklighet. Det skulle med all sannolikhet på ett positivt sätt bidra till
nyanställningar som idag uteblir p.g.a. att arbetsgivaren inte vågar.
Det är ett välkänt faktum att bristen på riskvilligt kapital är det största
hindret mot tillväxt i småföretag. Det är därför synnerligen allvarligt att
regeringen omedelbart efter valet återinförde dubbelbeskattningen av
aktiebolagens vinster. Detta har inneburit att våra företag inte kunde utnyttja
den pågående högkonjunkturen. Därigenom försvårades kapitaltillskottet i
alla sorters företag, inte minst i småföretag.
De mindre företagen lever under ständiga förändringar av sina villkor. För
småföretagaren är det omöjligt att hålla reda på vad som gäller för tillfället
eller bedöma vad som kommer att gälla i framtiden och planera sin
verksamhet därefter. Detta utgör ett stort hinder för småföretag att våga växa,
investera och nyanställa.
För att de små och medelstora företagen skall kunna växa och bidra till
skapandet av nya arbetstillfällen måste de politiska signalerna bli positiva,
klara och långsiktiga.
Den svenska regionalpolitiken innebär omfattande stöd till företag i
stödområdena. Detta stöd syftar inte bara till att kompensera för nackdelar i
form av dyra transporter och ogynnsamt klimat utan till att med mängder av
ekonomiska fördelar locka företag till vissa orter. Detta skapar en
snedfördelning av konkurrensen inom Sverige. De företag som finns i
Stockholmsregionen måste konkurrera med företag som är befriade från
arbetsgivaravgifter, räntor på investeringar, kostnader för marknadsföring
m.m. Det fordras en rensning i floran av bidrag och skattelättnader till
företag i stödområdena.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre villkor för småföretagandet i Stockholmsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fler högskoleplatser till Stockholmsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad rörlighet på arbetsmarknaden och inom
utbildningsväsendet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i arbetsrättslagstiftningen.