Regeringen har i budgetpropositionen konstaterat bl.a. att den stora utmaningen i arbetet med den ekonomiska politiken utgörs av den höga arbetslösheten. "Arbetslösheten är alltid en olycka för den som drabbas av den. Arbetslösheten skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och barn. Om arbetslösheten stannar kvar på nuvarande nivå hotas fundamentet för välfärden." Riksdagen har ställt sig bakom målet att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 %1994 till 4 % år 2000.
Vi ansluter oss helt och fullt till vad regeringen anför i budgetpropositionen om hur vi skall arbeta för att nå angivna mål. Men inte ens en halvering av den öppna arbetslösheten är tillräcklig för att en rimlig välfärd skall kunna anses råda. Ribban bör läggas högre. Ty det är många enskilda och grupper av människor som står utanför dagens arbetsmarknad och som i praktiken torde komma att stå kvar utanför arbetsmarknaden även när det vänder till det bättre.
Ett exempel finns i Hallstahammars kommun, som i flera år har haft den högsta totala arbetslösheten i sitt län. För närvarande ligger siffran för dem som saknar arbete ganska stabilt kring 16 %. Listan över allt elände som det för med sig är lång. Samtidigt görs det stora ansträngningar för att man skall komma till rätta med problemen. Under året har t.ex. projektet "Hollyhammar" påbörjats i partnerskap mellan enskilda företag och kommunen. Projektet innebär uppbyggande av studioresurser m.m. i f.d. Bultens fabrik för inspelning av TV- och filmprogram. I juni annonserade man om 38 lediga anställningar av olika slag (både administrativa och produktionsinriktade arbeten). Omkring 1 700 personer sökte tjänsterna, givetvis från hela landet, men till övervägande del från Hallstahammar. Många sökande från Hallstahammar har den här bakgrunden:
kvinna, 40-42 år med två barn
har jobbat inom industrin i 15-20 år, arbetslös sedan 1991-1992
har som arbetslös gått datautbildning, haft beredskapsarbete och/eller ALU-jobb för att få nya stämplingsperioder.
I den här gruppen kvinnor finns många med förslitningsskador i nacke, axlar osv. Den psykiska pressen på dem blir inte mindre genom uppläggningen av AMI- verksamheten som innebär att de dessutom skall arbetspröva än här och än där hos olika företagare, inte minst i kiosker och i restaurangbranschen. Här blir de i många fall helt enkelt en sorts gratis arbetskraft, för när det blir tal om anställning är de ändå sällan aktuella; det finns i regel någon yngre och raskare som kommer i första rummet. Detta medför att dessa kvinnor lever under en ständig psykisk press som beror på rädslan att inte klara ekonomin.
Regeringen och riksdagen bör i sin arbetsmarknadspolitik ge särskilt akt på situationen för den stora gruppen arbetslösa och undersysselsatta kvinnor som i många fall märkts fysiskt av sina år som industrianställda och som nu lider psykiskt genom den allt mera överhängande risken för ett permanent utanförskap på arbetsmarknaden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnornas situation på dagens och morgondagens arbetsmarknad.
Stockholm den 2 oktober 1996
Sven-Erik Österberg (s) Berit Oscarsson (s)