I dag är var sjätte invånare i Sverige invandrare eller
invandrarbarn. Det är ett faktum att vårt land är en
mångkulturell nation. Sverige har mycket att vinna på att de
nya svenskarna med sin utbildningsbakgrund, sina
arbetslivserfarenheter och språkkunskaper integreras i
arbetslivet.
Trots detta är arbetskraftsdeltagandet bland personer med utländsk
bakgrund betydligt lägre än bland totalbefolkningen. Det har inte alltid varit
så. Under 1950- och 1960-talen var arbetskraftsdeltagandet för invandrare
betydligt högre än för totalbefolkningen. Det var under 70-talet som denna
bild förändrades. Under 90-talet har förändringen varit närmast dramatisk.
Sysselsättningsgraden för utländska kvinnor sjönk åren 1990 till 1995 från 70
till 43 %. Motsvarande tal för män sjönk från 78 till 52 %.
Arbetssökande med utländskt ursprung har större svårigheter att få arbete
än infödda svenskar. Det finns ingen enkel förklaring till detta utan beror på
olika faktorer och kombinationer av faktorer. I regeringens budgetproposition
nämns att många tecken tyder på att diskriminering av arbetssökande med
invandrarbakgrund är en inte obetydlig orsak till invandrares besvärliga
situation på arbetsmarknaden.
Bland möjliga orsaker till invandrares ökade svårigheter att få jobb i
Sverige kan nämnas att strukturomvandling i näringslivet och ökad
automatisering i samband med lågkonjunktur har lett till att syssel-
sättningstillfällena inom tillverkningsindustrin minskat. Där har invandrare av
båda könen varit relativt sett överrepresenterade.
En annan förklaring till det minskade arbetskraftsdeltagandet och den
stigande arbetslösheten bland utländska medborgare är den ändrade
karaktären av invandringen som inträffade vid mitten på 1970-talet.
Invandringen fick en annan sammansättning, arbetskraftsinvandringen upp-
hörde och ersattes av flykting- och anhöriginvandring.
Som redan konstaterats är andelen invandrarkvinnor som ingår i arbets-
kraften betydligt lägre än andelen manliga invandrare. Detta går långt ifrån
att förklara med enbart traditionella och kulturella faktorer även om myten
om invandrarkvinnan som passiv och instängd i hemmet är gammal. I själva
verket har invandrarkvinnor av olika nationaliteter förvärvsarbetat i Sverige i
alla tider.
Kvinnor med invandrarbakgrund betraktas ofta som en ganska homogen
grupp med dåliga språkkunskaper, låg utbildning och små möjligheter att
påverka sin egen situation. Vissa av föreställningarna om kvinnor med
invandrarbakgrund har säkert sin riktighet och annat stämmer inte alls.
Många av dem har hög utbildning, lång yrkeserfarenhet och utmärkta
svenskkunskaper. Andra är analfabeter och en del vill prioritera familjeliv
framför arbetsliv. Utbildningsnivån för utländska medborgare är i genomsnitt
lika hög som för svenska, men mer "polariserad" mellan låg- och högut-
bildade.
Den ökande utslagningen från arbetsmarknaden som drabbar kvinnor
alltmer är naturligtvis en ytterligare orsak till det minskade arbetskrafts-
deltagandet bland de invandrade kvinnorna. Undersökningar har visat att
framför allt kvinnorna drabbas av förslitnings- och belastningsskador i en
större omfattning. Särskilt utsatta är de invandrade kvinnorna eftersom de
finns överrepresenterade i yrken med höga arbetsmiljörisker. Många har
dessutom obekväma arbetstider och jäktiga och enformiga arbetsuppgifter.
Någon fullständig bild av invandrade kvinnors situation på arbets-
marknaden finns inte. Och det finns mycket litet forskning med könsper-
spektiv på området. Regeringen bör därför initiera en studie av kvinnliga
invandrares situation på arbetsmarknaden. När det gäller diskriminering är
det inte orimligt att misstänka att invandrarkvinnor kan drabbas av
diskriminering både p.g.a. etniskt ursprung och p.g.a. kön. Studien bör därför
belysa även förekomsten av dubbel diskriminering. Om det visar sig att sådan
diskriminering förekommer bör regeringen överväga att uppdra åt JämO och
DO att inleda ett samarbete i kampen mot dubbel diskriminering av
invandrarkvinnor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av invandrarkvinnors situation på arbetsmarknaden och
förekomsten av dubbel diskriminering av invandrarkvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan JämO och DO.