Dansyrket innebär ofta att man redan i unga år är tvungen att
byta yrke. Kroppen orkar inte med hur länge som helst.
Karriären koncentreras till åldern 20 till 35 år och hela
yrkeslivet präglas av en socialt instabil situation med hög
arbetslöshet och hög skadefrekvens. Förutsättningarna för ett
center där stöd och rådgivning kan erbjudas före detta
dansare att hitta en ny yrkesinriktning behöver undersökas.
Dans som yrke - liksom utbildningen - kräver en hög grad av
koncentration riktad enbart mot dansen. Arbetstiderna, dag som kväll, leder
till att kontakten med livet utanför dansen blir begränsad. Identiteten som
dansare är stark. Sammantaget innebär detta att dansare ofta är dåligt
förberedda både psykiskt och fysiskt när yrkesbyte väl blir aktuellt.
Yrkesrådgivaren Ellen Wallach har i sin forskning kommit fram till att
88 % av de dansare som genomgick yrkesbyte hade både fysiska och
psykiska problem. Det vanligaste problemet var en identitetskris vilket
drabbade 61 % av dansarna.
Den aktiva karriären för en dansare kan på grund av skador ofta sluta vid
25 till 35 års ålder. För anställda vid institutionsteatrarna är pensionsåldern
mellan 41 och 44 år. En liknande reglering är under beredning vad gäller
frilansdansarna, men för närvarande erhåller dessa ingen pension förrän vid
65 års ålder, trots att de fysiska möjligheterna att utöva yrket upphör i 40-
årsåldern.
Eftersom dansare tvingas sluta sitt yrke vid så låg ålder finns det många år
kvar för annat arbete. Med adekvat stöd och rådgivning finns stora chanser
för före detta dansare att hitta en ny yrkesinriktning. Det mest effektiva
stödet
kan ges av personer med speciell kunskap om dansares särskilda behov och
om vilka yrkeserfarenheter som dansare med fördel kan ta med sig från sitt
gamla yrke. Sverige har ännu inte någon sådan speciell rådgivning för
dansare.
Förutom den personliga tillfredsställelsen av att utöva sitt yrke har före
detta dansares fortsatta yrkesverksamhet också en ekonomisk betydelse för
samhället i stort. Ett speciellt rådgivningscenter som har denna inriktning
borde skapas.
Ett rådgivningscenter bör ha till syfte att ge yrkesrådgivning med
utgångspunkt från speciell kunskap om dansyrket, att förmedla information
om yrkesbyte och att ge juridisk, psykologisk och ekonomisk rådgivning. Den
bör vidare vara tillgänglig för såväl institutionsdansare som frilansdansare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett center för
rådgivning för dansare.