Dansyrket innebär ofta att man redan i unga år är tvungen att byta yrke. Kroppen orkar inte med hur länge som helst. Karriären koncentreras till åldern 20 till 35 år och hela yrkeslivet präglas av en socialt instabil situation med hög arbetslöshet och hög skadefrekvens. Förutsättningarna för ett center där stöd och rådgivning kan erbjudas före detta dansare att hitta en ny yrkesinriktning behöver undersökas.
Dans som yrke - liksom utbildningen - kräver en hög grad av koncentration riktad enbart mot dansen. Arbetstiderna, dag som kväll, leder till att kontakten med livet utanför dansen blir begränsad. Identiteten som dansare är stark. Sammantaget innebär detta att dansare ofta är dåligt förberedda både psykiskt och fysiskt när yrkesbyte väl blir aktuellt.
Yrkesrådgivaren Ellen Wallach har i sin forskning kommit fram till att 88 % av de dansare som genomgick yrkesbyte hade både fysiska och psykiska problem. Det vanligaste problemet var en identitetskris vilket drabbade 61 % av dansarna.
Den aktiva karriären för en dansare kan på grund av skador ofta sluta vid 25 till 35 års ålder. För anställda vid institutionsteatrarna är pensionsåldern mellan 41 och 44 år. En liknande reglering är under beredning vad gäller frilansdansarna, men för närvarande erhåller dessa ingen pension förrän vid 65 års ålder, trots att de fysiska möjligheterna att utöva yrket upphör i 40- årsåldern.
Eftersom dansare tvingas sluta sitt yrke vid så låg ålder finns det många år kvar för annat arbete. Med adekvat stöd och rådgivning finns stora chanser för före detta dansare att hitta en ny yrkesinriktning. Det mest effektiva stödet kan ges av personer med speciell kunskap om dansares särskilda behov och om vilka yrkeserfarenheter som dansare med fördel kan ta med sig från sitt gamla yrke. Sverige har ännu inte någon sådan speciell rådgivning för dansare.
Förutom den personliga tillfredsställelsen av att utöva sitt yrke har före detta dansares fortsatta yrkesverksamhet också en ekonomisk betydelse för samhället i stort. Ett speciellt rådgivningscenter som har denna inriktning borde skapas.
Ett rådgivningscenter bör ha till syfte att ge yrkesrådgivning med utgångspunkt från speciell kunskap om dansyrket, att förmedla information om yrkesbyte och att ge juridisk, psykologisk och ekonomisk rådgivning. Den bör vidare vara tillgänglig för såväl institutionsdansare som frilansdansare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett center för rådgivning för dansare.
Stockholm den 4 oktober 1996
Charlotta L Bjälkebring (v)
Marianne Andersson (c) Ewa Larsson (mp) Fanny Rizell (kd)