Riksdagen beslutade den 12 juli om förändrade villkor för
arbetsförmedlingsnämndernas verksamhet. Genom
förändringen av förordningen anges i 30 § att
länsarbetsnämnden bör ha en arbetsförmedlingsnämnd i varje
kommun. Detta innebär en viss skärpning i jämförelse med
nu gällande författningsbestämmelse som säger att
"länsarbetsnämnden har de arbetsförmedlingsnämnder som
länsarbetsnämnden bestämmer".
Av den reviderade instruktionen för Arbetsmarknadsverket framgår av
34 § att arbetsförmedlingsnämnden är ett "samarbetsorgan för att utforma
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten utifrån lokala förutsättningar och
behov. Länsarbetsnämnden ska överlåta åt arbetsförmedlingsnämnden att
besluta i frågor som arbetsförmedlingsnämnden lämpligen bör pröva. En
sådan överlåtelse skall framför allt avse frågor där ett utökat ansvar för
arbetsförmedlingsnämnden påtagligt ökar förutsättningarna för en lokal
anpassning av verksamheten."
Av 35 § i nämnda förordning framgår vidare att "en majoritet av
ledamöterna, däribland ordföranden, ska utses efter förslag av den eller de
kommuner som berörs".
Att kommunen skall ha ett avgörande inflytande över arbetsförmedlings-
nämndens verksamhet framgår uttryckligen av såväl proposition som
arbetsmarknadsutskottets yttrande (se 1995/96:FiU15 bil. 11 s. 163-164).
Trots dessa uttalanden från regeringens och riksdagens sida råder det
uppenbarligen stora oklarheter ute i landets kommuner vilken ansvars-
fördelning som skall gälla och vilka egentliga befogenheter som respektive
kommun har i sammanhanget. För att understryka att detta är ett reellt
problem vill vi gärna hänvisa till den skrivelse som de båda
kommunförbunden i Skåne skickat till regeringen i ärendet. I skrivelsen
heter det bl.a.:
Vi ser positivt på riksdagens beslut om de förändrade arbetsför-
medlingsnämnderna. Emellertid måste befogenheterna i de nya nämnderna
anpassas så att ledande lokala politiker känner det meningsfullt att nomineras
som ledamöter. Det kan inte vara meningsfullt, och det är förhoppningsvis
ej heller regeringens avsikt, att ett ökat kommunalt inflytande i
arbetsförmedlingsnämnderna enbart skall omfatta uppgiften att administrera
den statliga arbetsmarknadspolitiken. I så fall finns det en uppenbar risk att
det kommunala engagemanget snabbt minskar.
En mindre men ingalunda oviktig fråga i sammanhanget är
att länsarbetsnämnderna på flera håll ser det som en
självklarhet att arbetsförmedlingen skall svara för
sekreterarskapet i arbetsförmedlingsnämnderna. Något stöd
för denna uppfattning kan vi inte finna vare sig i
riksdagsbeslut eller i förordning. Med tanke på det ökade
lokala ansvar som är riksdagsbeslutets andemening borde det
i stället vara naturligt att det är en kommunal
befattningshavare som handhar denna uppgift.
Mot bakgrund av rådande ovan beskrivna oklarheter kring arbets-
förmedlingsnämndernas ansvar och befogenheter bör instruktionen till
Arbetsmarknadsverket förtydligas så att det klart framgår att nämnderna får
ett reellt beslutsutrymme liksom att kommunens utökade och avgörande
inflytande preciseras i förordningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av ansvar och befogenheter i de nya
arbetsförmedlingsnämnderna.