Det ekonomiskt svåra läge som landet befinner sig i medför
att besparingar har gjorts och görs inom snart sagt alla
områden. Det har inneburit att såväl de "bättre bemedlade"
som de som har det svårt, både socialt och ekonomiskt, har
fått "vara med och bidra till förbättringen av statens
finanser". Det finns dock grupper i samhället som vi med
dagens stora arbetslöshet måste värna extra mycket om, de
arbetshandikappade som har en väldigt utsatt situation.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område finns ett sparbeting som
tillsammans med tidigare beslut innebär en minskning av Samhalls budget
med totalt 870 miljoner kronor. Det utgör ca 20 % av Samhalls totala volym.
Vid arbetsmarknadsutskottets behandling av vårpropositionen framhöll
utskottet att det totala besparingskrav som ställts på Samhall "kan få stora
konsekvenser för verksamheten" som regeringen bör beakta. Utskottet skrev
vidare att "frågan om att omdisponera medel till Samhall under 1997 bör
prövas" i budgetarbetet.
För att klara besparingarna planerar Samhall att minska den centrala
administrationen med 50 % och lägga resterande som en besparing på dem
som allra mest behöver ett arbete, nämligen de arbetshandikappade. Detta
innebär att Samhall måste minska antalet anställda med 3 000 personer.
Enligt planeringen ska ingen av de arbetshandikappade sägas upp, de
kommer att erbjudas sysselsättning på annan ort.
Samhall har på central nivå beslutat att satsa på service och tjänster och
avveckla den småskaliga industriproduktion som bedrivs. Om man tittar på
Samhalls verksamhet totalt så kommer det strategiska beslutet utifrån att
AMS påtalat att Samhall är underrepresenterat i storstadsområdena
Stockholm, Göteborg och Malmö och att neddragningar därför inte ska ske i
dessa områden.
Den modell för besparing som Samhall gjort drabbar mycket ojämlikt över
landet. Där Samhall bedriver småskalig industriproduktion finns små
förutsättningar att utveckla service och tjänster. Den småskaliga
industriproduktionen är till största delen förlagd till glest befolkade områden
där den typen av produktion är det enda tänkbara alternativet.
Vad blir då effekten av de
beslut som är fattade?
För Norrbottens del har den regionala styrelsen i dagsläget
beslutat att lägga ner två verksamheter i länet. En i
Övertorneå samt en i Vuollerim. Dessutom har man beslutat
att minska antalet timmar på ett flertal andra orter (Boden,
Öjebyn och Luleå). De två kommuner som drabbas hårdast är
Övertorneå och Jokkmokk, där Vuollerim ligger.
De anställda i Övertorneå hänvisas till annan verksamhet i Överkalix, 5
mil längre bort. Ett stort antal av dem som arbetar vid verksamheten i
Övertorneå reser redan idag 4-5 mil för att komma till sitt arbete. Det
betyder att avståndet till den nya arbetsplatsen blir närmare 9 mil.
På likartat sätt förhåller det sig i Vuollerim där de anställda kommer att
erbjudas arbete i Jokkmokk dit det är 4,5 mil. Till detta kan läggas att
kollektivtrafiken i området inte är speciellt väl utbyggd. Det faktum att det
blir längre resväg till arbetsplatserna kan komma att innebära att ett flertal
av
dem som är yrkesverksamma kommer att säga upp sig. Möjligheterna till
alternativa sysselsättningar är minst sagt begränsade.
I Samhalls centrala direktiv sägs att ingen arbetshandikappad skall förlora
jobbet på den besparing som görs. Om vi tittar isolerat på effekten av
förslaget beträffande anläggningen i Vuollerim innebär det följande. De
anställda erbjuds arbete i Jokkmokk. Om alla väljer att pendla till Jokkmokk
kommer Samhall fortsättningsvis att ha kvar samma antal timmar. Den enda
kostnad som minskar är hyreskostnaden på 1,2 miljoner kronor.
Hyresvärd och ägare till fastigheten är Samhall Fastigheter. Det blir alltså
ingen besparing överhuvudtaget för Samhalls del. Det blir endast en
besparing på papperet.
Om däremot ett flertal av de anställda inte kommer att klara omställningen
som det innebär att flytta till Jokkmokk, eller att försöka ta sig de 4,5 milen
till och från Jokkmokk dagligen, och i stället väljer att sluta sin anställning
medför det en kostnadsminskning för företaget. Det alternativet är det
absolut sämst tänkbara för alla parter. För arbetstagaren som går ut i öppen
arbetslöshet med allt vad det innebär för den sociala situationen. För
samhället som istället för att minska kostnaderna får ökade kostnader.
Hur ser då samhällskostnaden totalt
ut för verksamheten i Samhall?
Enligt beräkningar "kostar" ett arbete vid Samhall staten
153.000 kronor per år. På denna kostnad får staten in 54.000
kronor i arbetsgivaravgifter och sociala avgifter, det betyder
att ett arbetstillfälle kostar samhället netto 99.000 kronor per
år.
Att skapa ny sysselsättning i Norrbottens inland är mycket svårt. Även om
vi skulle lyckas etablera ny verksamhet i dessa områden kommer inte detta
den större delen av dem som idag arbetar inom Samhall till del. Alternativet
till arbete i Samhall blir därför arbetslöshet eller förtidspension.
Bägge alternativen kostar samhället mera (10.000-20.000 kronor).
Dessutom innebär detta en mycket katastrofal social situation för den
enskilde.
Arbetslöshet medför många gånger att andra problem uppstår som i sin tur
innebär ökade kostnader för samhället.
Vi är övertygade om att det finns en hel del att göra för att få ner
kostnaden och få ut bättre effekt av de åtgärder som samhället gör för de
arbetshandikappade.
Den ensamutredare som regeringen tillsatt för att utreda just detta bör få
möjlighet att lämna sitt förslag innan Samhall genomför de aviserade
förändringarna.
Vi måste, trots det svåra statsfinansiella läget, slå vakt om de grupper i
samhället som är i störst behov av samhällets stöd och insatser för att kunna
leva ett värdigt liv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förändringar inom Samhall, som medför så stora förändringar
för de arbetshandikappade, inte genomförs innan utredningen om Samhall
och lönebidrag presenterats.
Stockholm den 3 oktober 1996
Monica Öhman (s)
Leif Marklund (s)
Lennart Klockare (s)
Birgitta Gidblom (s)
Lars U Granberg (s)
Ulf Kero (s)
Lennart Thörnlund (s)