Det ekonomiskt svåra läge som landet befinner sig i medför att besparingar har gjorts och görs inom snart sagt alla områden. Det har inneburit att såväl de "bättre bemedlade" som de som har det svårt, både socialt och ekonomiskt, har fått "vara med och bidra till förbättringen av statens finanser". Det finns dock grupper i samhället som vi med dagens stora arbetslöshet måste värna extra mycket om, de arbetshandikappade som har en väldigt utsatt situation.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område finns ett sparbeting som tillsammans med tidigare beslut innebär en minskning av Samhalls budget med totalt 870 miljoner kronor. Det utgör ca 20 % av Samhalls totala volym.
Vid arbetsmarknadsutskottets behandling av vårpropositionen framhöll utskottet att det totala besparingskrav som ställts på Samhall "kan få stora konsekvenser för verksamheten" som regeringen bör beakta. Utskottet skrev vidare att "frågan om att omdisponera medel till Samhall under 1997 bör prövas" i budgetarbetet.
För att klara besparingarna planerar Samhall att minska den centrala administrationen med 50 % och lägga resterande som en besparing på dem som allra mest behöver ett arbete, nämligen de arbetshandikappade. Detta innebär att Samhall måste minska antalet anställda med 3 000 personer. Enligt planeringen ska ingen av de arbetshandikappade sägas upp, de kommer att erbjudas sysselsättning på annan ort.
Samhall har på central nivå beslutat att satsa på service och tjänster och avveckla den småskaliga industriproduktion som bedrivs. Om man tittar på Samhalls verksamhet totalt så kommer det strategiska beslutet utifrån att AMS påtalat att Samhall är underrepresenterat i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö och att neddragningar därför inte ska ske i dessa områden.
Den modell för besparing som Samhall gjort drabbar mycket ojämlikt över landet. Där Samhall bedriver småskalig industriproduktion finns små förutsättningar att utveckla service och tjänster. Den småskaliga industriproduktionen är till största delen förlagd till glest befolkade områden där den typen av produktion är det enda tänkbara alternativet.
Vad blir då effekten av de beslut som är fattade?
För Norrbottens del har den regionala styrelsen i dagsläget beslutat att lägga ner två verksamheter i länet. En i Övertorneå samt en i Vuollerim. Dessutom har man beslutat att minska antalet timmar på ett flertal andra orter (Boden, Öjebyn och Luleå). De två kommuner som drabbas hårdast är Övertorneå och Jokkmokk, där Vuollerim ligger.
De anställda i Övertorneå hänvisas till annan verksamhet i Överkalix, 5 mil längre bort. Ett stort antal av dem som arbetar vid verksamheten i Övertorneå reser redan idag 4-5 mil för att komma till sitt arbete. Det betyder att avståndet till den nya arbetsplatsen blir närmare 9 mil.
På likartat sätt förhåller det sig i Vuollerim där de anställda kommer att erbjudas arbete i Jokkmokk dit det är 4,5 mil. Till detta kan läggas att kollektivtrafiken i området inte är speciellt väl utbyggd. Det faktum att det blir längre resväg till arbetsplatserna kan komma att innebära att ett flertal av dem som är yrkesverksamma kommer att säga upp sig. Möjligheterna till alternativa sysselsättningar är minst sagt begränsade.
I Samhalls centrala direktiv sägs att ingen arbetshandikappad skall förlora jobbet på den besparing som görs. Om vi tittar isolerat på effekten av förslaget beträffande anläggningen i Vuollerim innebär det följande. De anställda erbjuds arbete i Jokkmokk. Om alla väljer att pendla till Jokkmokk kommer Samhall fortsättningsvis att ha kvar samma antal timmar. Den enda kostnad som minskar är hyreskostnaden på 1,2 miljoner kronor.
Hyresvärd och ägare till fastigheten är Samhall Fastigheter. Det blir alltså ingen besparing överhuvudtaget för Samhalls del. Det blir endast en besparing på papperet.
Om däremot ett flertal av de anställda inte kommer att klara omställningen som det innebär att flytta till Jokkmokk, eller att försöka ta sig de 4,5 milen till och från Jokkmokk dagligen, och i stället väljer att sluta sin anställning medför det en kostnadsminskning för företaget. Det alternativet är det absolut sämst tänkbara för alla parter. För arbetstagaren som går ut i öppen arbetslöshet med allt vad det innebär för den sociala situationen. För samhället som istället för att minska kostnaderna får ökade kostnader.
Hur ser då samhällskostnaden totalt ut för verksamheten i Samhall?
Enligt beräkningar "kostar" ett arbete vid Samhall staten 153.000 kronor per år. På denna kostnad får staten in 54.000 kronor i arbetsgivaravgifter och sociala avgifter, det betyder att ett arbetstillfälle kostar samhället netto 99.000 kronor per år.
Att skapa ny sysselsättning i Norrbottens inland är mycket svårt. Även om vi skulle lyckas etablera ny verksamhet i dessa områden kommer inte detta den större delen av dem som idag arbetar inom Samhall till del. Alternativet till arbete i Samhall blir därför arbetslöshet eller förtidspension.
Bägge alternativen kostar samhället mera (10.000-20.000 kronor). Dessutom innebär detta en mycket katastrofal social situation för den enskilde.
Arbetslöshet medför många gånger att andra problem uppstår som i sin tur innebär ökade kostnader för samhället.
Vi är övertygade om att det finns en hel del att göra för att få ner kostnaden och få ut bättre effekt av de åtgärder som samhället gör för de arbetshandikappade.
Den ensamutredare som regeringen tillsatt för att utreda just detta bör få möjlighet att lämna sitt förslag innan Samhall genomför de aviserade förändringarna.
Vi måste, trots det svåra statsfinansiella läget, slå vakt om de grupper i samhället som är i störst behov av samhällets stöd och insatser för att kunna leva ett värdigt liv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringar inom Samhall, som medför så stora förändringar för de arbetshandikappade, inte genomförs innan utredningen om Samhall och lönebidrag presenterats.
Stockholm den 3 oktober 1996
Monica Öhman (s)
Leif Marklund (s) Lennart Klockare (s) Birgitta Gidblom (s) Lars U Granberg (s) Ulf Kero (s) Lennart Thörnlund (s)