Beslutet av erbjuda den som fyllt 55 år och är arbetslös
möjlighet till arbete i kommuner, landsting och stat är en
viktig del i en strategi för att omvandla passivt
arbetsmarknadsstöd till värdefulla arbetsuppgifter.
Om försöket ska bli framgångsrikt krävs att den arbetsmarknad som öppnas
för den äldre arbetskraften blir värdefull både för den enskilde och samhället.
Den måste utgå från den erfarenhet arbetstagaren har och särskilt ta fasta på
de fördelar den äldre arbetskraften har i mognad och tidigare
arbetslivserfarenhet.
En förutsättning för en framgångsrik försöksverksamhet är att arbetsupp-
gifterna utformas så att de inte kommer i konflikt med fackliga intressen av
att ordinarie arbetsuppgifter avlönas enligt avtal.
De förutsättningar vi angett ovan ställer krav på de offentliga arbetsgivarna
att tillsammans med äldre arbetslösa finna uppgifter, som tillgodoser såväl
viktiga samhällsintressen som den nödvändiga avgränsningen mot den
samhälleliga basverksamheten. Samtidigt måste arbetsuppgifterna ha ett
innehåll, som är meningsfullt för den enskilde och kan ta tillvara olika typer
av kompetens. En framgångsrik försöksverksamhet i storleksordningen
40.000 årsarbeten kräver också en omfattande volym. Arbetsuppgifterna
måste syfta till att öka välfärden och stärka möjligheterna till tillväxt och
sysselsättning i samhället på lång sikt.
Vi vill nedan ange fyra arbetsområden, som kommunerna idag inte har
finansiellt utrymme att tillgodose och där det finns bred samstämmighet om
behovet.
Barnvårdare/barnsamariter
Om äldre arbetslösa ges möjlighet att tjänstgöra som
barnvårdare skulle ett värdefullt samhällsbehov kunna
tillgodoses.
Vi fyrtiotalister hade förmånen att anlita barnvårdare för tillsyn av våra
sjuka barn i hemmet när barnen var små. Verksamheten var uppskattad av
barnen, stärkte främst kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och innebar
en inte oväsentlig minskning av statens utgifter för ersättning för tillfällig
vård av barn. För många småbarnsfamiljer, särskilt ensamstående, med flera
"öronbarn", kikhosteepidemier och samtidiga studier eller tuffa krav på
jobbet var barnvårdarna ett värdefullt stöd. De var särskilt betydelsefulla för
småbarnsföräldrar, som hade en svag ställning på arbetsmarknaden.
I takt med kraven på utbyggnad av den ordinarie barnomsorgen och
äldreomsorgen har flertalet kommuner tvingats avveckla verksamheten.
Därigenom gick en värdefull samhällsservice förlorad samtidigt som
intressanta och meningsfulla sysselsättningstillfällen, som krävde klokskap
och erfarenhet men inte omfattande utbildning, försvann.
Vi ser inte realistiska möjligheter till att kommunerna under de närmaste
åren kommer att ha finansiellt utrymme att återinföra barnvårdarverksam-
heten över ordinarie budget. Att återskapa barnvårdarverksamheten genom
äldre arbetslösa i offentlig tjänst och knyta barnvårdarna till dag- och
fritids-
hemsavdelningar skulle förena ett angeläget samhälleligt behov med
meningsfulla arbetsuppgifter. Det skulle också minska statens kostnader för
ersättning för tillfällig vård av barn. Knytningen till dag- och fritidshem
skulle ge barnvårdarna arbetsgemenskap och barn och föräldrar den trygghet,
som en barnvårdare som är känd av familjen innebär.
Läxhjälp och vuxenstöd till
skolbarn och ungdomar
Arbetsmarknadsresurser bör avsättas för att stärka alla barns
och ungdomars möjligheter att gå vidare till gymnasiet med
en stabil grund från grundskolan.
Ett generellt resursproblem kan inte ensamt förklara de stora problem
många barn och ungdomar har att tillgodogöra sig den stabila grund av
baskunskaper och den studieteknik, som är ett villkor för att de ska kunna
tillgodogöra sig den kunskap, som är ett villkor på framtidens arbetsmarknad.
Många barn behöver ett massivt stöd med läxläsning och trygga vuxen-
kontakter också utanför familjen, som stärker dem i skolarbetet. Det gäller
inte minst många stökiga grabbar, som behöver äldre manliga förebilder. För
många yngre föräldrar finns också behovet av äldre förebilder, som kan stärka
deras självförtroende och möjligheter att vara ett stöd i barnens skolarbete.
En omfattande satsning på läxhjälp och vuxenstöd åt skolbarn kommer inte
i konflikt med den ordinarie kommunala arbetsmarknaden och bidrar
samtidigt till att långsiktigt stärka tillväxten och varje ung människas
möjlighet att delta på framtidens arbetsmarknad.
Äldre, erfarna människor har särskilda förutsättningar för att tillgodose
barnens behov av trygghet och möjlighet att bygga upp god studieteknik och
intresse för läxläsning.
Avlastning och stöd till
anhörigvårdare
Samhället kan idag erbjuda ett mycket begränsat stöd till de
tusentals äldre och föräldrar, som vårdar sjuka åldringar och
barn i hemmet. Här finns ett omfattande behov av avlastning
och stöd till anhörigvårdarna, som inte kan mötas med
nuvarande kommunala resurser. Normalt begränsas
kommunernas insatser för avlastning till äldre till någon
förmiddag per vecka, medan behovet är betydligt större om
den anhörige ska orka med sin viktiga insats.
Även om gränsdragningsproblemet mot kommunernas traditionella
verksamhet kan vara svårare att dra än i de tre andra exempel vi tagit upp i
motionen är angelägenheten av verksamheten så stor att det finns anledning
för kommunerna att tillsammans med de fackliga organisationerna finna
former för att använda arbetsmarknadsmedel också här.
Genom att anlita den äldre arbetskraften för avlastning till anhörigvårdare
skulle kommunerna också ges möjlighet att skapa den kontinuitet i kontakten
mellan anhörigvårdaren och den, som ansvarar för avlastningen, som är viktig
för ett förtroendefullt samarbete.
Satsning på att bygga upp
en turismens
"infrastruktur"
De medel samhället satsar på arbetsmarknadsåtgärder bör,
där så är möjligt, bidra till att stärka såväl den enskildes
ställning på arbetsmarknaden som vårt lands möjlighet att
långsiktigt trygga jobb och tillväxt.
Turismen tillhör de näringar, som på sikt torde ha möjlighet att erbjuda fler
sysselsättningstillfällen. En viktig förutsättning är dock att Sverige rustar
upp
sin "infrastruktur" för turism och synliggör de kvaliteter i vårt land, som kan
öka inhemskt och internationellt intresse för Sverige som turistland.
En stor del av ansvaret vilar på svenskt näringsliv, men också samhället
måste som i andra länder ta ansvar för att landets historia, kulturella
sevärdheter och natur synliggörs och görs tillgänglig för besökare. Det kan
göras mycket för att en besökare känner sig mer välkommen i svenska städer
och samhällen än idag. Det behövs mer av insatser för att visa upp intressanta
byggnader och synliggöra kulturhistoria och intressanta historiska
personligheter. Vid en internationell jämförelse är många beskrivningar av
intressanta platser och goda vandrings- och cykelleder ibland torftigare i
Sverige än i andra länder. Vi har fortfarande för liten erfarenhet av att
erbjuda
t ex bra bilpaket tillsammans med näringslivet i svenska län. Exemplen kan
säkert mångfaldigas.
Gemensamt för dem är att det krävs omfattande arbetsinsatser för att
synliggöra det Sverige har att erbjuda och att kommunerna idag har mycket
begränsade resurser för att bygga upp en rejäl turistisk "infrastruktur". Den
äldre arbetskraften med sin goda lokalkännedom bidrar ofta ideellt till att
stärka den egna kommunens attraktivitet. Om den erfarenhet många äldre
arbetslösa har från vitt skilda arbetsfält som administration, byggnadsarbete,
gruvarbete, restauranter och affärer m.m. togs till vara i arbetet skulle
spännande team kunna bildas med inriktning på att stärka respektive
kommuns och läns turism.
Det är inte vår avsikt att riksdagen ska föreskriva för kommunerna och de
fackliga organisationerna vilka konkreta arbetsuppgifter, som ska utvecklas
inom ramen för det s.k. 55-plusförsöket. Vi har dock sett ett värde i att i en
riksdagsmotion ange några tänkbara vägar att tillvarata den resurs den äldre
arbetskraften utgör med respekt för såväl den enskilde som den kommunala
arbetsmarknaden.
55-plus - en av flera
arbetsmarknadsåtgärder för
den äldre arbetskraften
En viktig förutsättning för en framgångsrik
försöksverksamhet är att det s.k. 55-plusförsöket inte
begränsas till att vara den enda arbetsmarknadspolitiska
åtgärden för den äldre arbetskraften. I en tid med stora
omställningar på arbetsmarknaden måste var och en ha rätt
att känna tilltro till att han eller hon både har rätt till
fortbildning och möjlighet att byta jobb också under den sista
tioårsperioden på arbetsmarknaden. När den enskilde
tillsammans med arbetsförmedlingen bedömer att
vidareutbildning eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ger möjlighet till en anställning på den ordinarie
arbetsmarknaden måste detta vara huvudalternativet för den
äldre arbetskraften såväl som för yngre arbetslösa.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att det s.k. 55-plusförsöket utvecklas så att viktiga
samhällsuppgifter kan fullgöras, den enskilde ges meningsfulla
arbetsuppgifter och respekten för den offentliga arbetsmarknaden
upprätthålls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försöksverksamheten skall utgöra ett komplement till och inte
en ersättning för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för den äldre
arbetskraften.
Stockholm den 3 oktober 1996
Inger Lundberg (s)
Hans Karlsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Håkan Strömberg (s)
Helena Frisk (s)