Beslutet av erbjuda den som fyllt 55 år och är arbetslös möjlighet till arbete i kommuner, landsting och stat är en viktig del i en strategi för att omvandla passivt arbetsmarknadsstöd till värdefulla arbetsuppgifter.
Om försöket ska bli framgångsrikt krävs att den arbetsmarknad som öppnas för den äldre arbetskraften blir värdefull både för den enskilde och samhället. Den måste utgå från den erfarenhet arbetstagaren har och särskilt ta fasta på de fördelar den äldre arbetskraften har i mognad och tidigare arbetslivserfarenhet.
En förutsättning för en framgångsrik försöksverksamhet är att arbetsupp- gifterna utformas så att de inte kommer i konflikt med fackliga intressen av att ordinarie arbetsuppgifter avlönas enligt avtal.
De förutsättningar vi angett ovan ställer krav på de offentliga arbetsgivarna att tillsammans med äldre arbetslösa finna uppgifter, som tillgodoser såväl viktiga samhällsintressen som den nödvändiga avgränsningen mot den samhälleliga basverksamheten. Samtidigt måste arbetsuppgifterna ha ett innehåll, som är meningsfullt för den enskilde och kan ta tillvara olika typer av kompetens. En framgångsrik försöksverksamhet i storleksordningen 40.000 årsarbeten kräver också en omfattande volym. Arbetsuppgifterna måste syfta till att öka välfärden och stärka möjligheterna till tillväxt och sysselsättning i samhället på lång sikt.
Vi vill nedan ange fyra arbetsområden, som kommunerna idag inte har finansiellt utrymme att tillgodose och där det finns bred samstämmighet om behovet.
Barnvårdare/barnsamariter
Om äldre arbetslösa ges möjlighet att tjänstgöra som barnvårdare skulle ett värdefullt samhällsbehov kunna tillgodoses.
Vi fyrtiotalister hade förmånen att anlita barnvårdare för tillsyn av våra sjuka barn i hemmet när barnen var små. Verksamheten var uppskattad av barnen, stärkte främst kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och innebar en inte oväsentlig minskning av statens utgifter för ersättning för tillfällig vård av barn. För många småbarnsfamiljer, särskilt ensamstående, med flera "öronbarn", kikhosteepidemier och samtidiga studier eller tuffa krav på jobbet var barnvårdarna ett värdefullt stöd. De var särskilt betydelsefulla för småbarnsföräldrar, som hade en svag ställning på arbetsmarknaden.
I takt med kraven på utbyggnad av den ordinarie barnomsorgen och äldreomsorgen har flertalet kommuner tvingats avveckla verksamheten. Därigenom gick en värdefull samhällsservice förlorad samtidigt som intressanta och meningsfulla sysselsättningstillfällen, som krävde klokskap och erfarenhet men inte omfattande utbildning, försvann.
Vi ser inte realistiska möjligheter till att kommunerna under de närmaste åren kommer att ha finansiellt utrymme att återinföra barnvårdarverksam- heten över ordinarie budget. Att återskapa barnvårdarverksamheten genom äldre arbetslösa i offentlig tjänst och knyta barnvårdarna till dag- och fritids- hemsavdelningar skulle förena ett angeläget samhälleligt behov med meningsfulla arbetsuppgifter. Det skulle också minska statens kostnader för ersättning för tillfällig vård av barn. Knytningen till dag- och fritidshem skulle ge barnvårdarna arbetsgemenskap och barn och föräldrar den trygghet, som en barnvårdare som är känd av familjen innebär.
Läxhjälp och vuxenstöd till skolbarn och ungdomar
Arbetsmarknadsresurser bör avsättas för att stärka alla barns och ungdomars möjligheter att gå vidare till gymnasiet med en stabil grund från grundskolan.
Ett generellt resursproblem kan inte ensamt förklara de stora problem många barn och ungdomar har att tillgodogöra sig den stabila grund av baskunskaper och den studieteknik, som är ett villkor för att de ska kunna tillgodogöra sig den kunskap, som är ett villkor på framtidens arbetsmarknad.
Många barn behöver ett massivt stöd med läxläsning och trygga vuxen- kontakter också utanför familjen, som stärker dem i skolarbetet. Det gäller inte minst många stökiga grabbar, som behöver äldre manliga förebilder. För många yngre föräldrar finns också behovet av äldre förebilder, som kan stärka deras självförtroende och möjligheter att vara ett stöd i barnens skolarbete.
En omfattande satsning på läxhjälp och vuxenstöd åt skolbarn kommer inte i konflikt med den ordinarie kommunala arbetsmarknaden och bidrar samtidigt till att långsiktigt stärka tillväxten och varje ung människas möjlighet att delta på framtidens arbetsmarknad.
Äldre, erfarna människor har särskilda förutsättningar för att tillgodose barnens behov av trygghet och möjlighet att bygga upp god studieteknik och intresse för läxläsning.
Avlastning och stöd till anhörigvårdare
Samhället kan idag erbjuda ett mycket begränsat stöd till de tusentals äldre och föräldrar, som vårdar sjuka åldringar och barn i hemmet. Här finns ett omfattande behov av avlastning och stöd till anhörigvårdarna, som inte kan mötas med nuvarande kommunala resurser. Normalt begränsas kommunernas insatser för avlastning till äldre till någon förmiddag per vecka, medan behovet är betydligt större om den anhörige ska orka med sin viktiga insats.
Även om gränsdragningsproblemet mot kommunernas traditionella verksamhet kan vara svårare att dra än i de tre andra exempel vi tagit upp i motionen är angelägenheten av verksamheten så stor att det finns anledning för kommunerna att tillsammans med de fackliga organisationerna finna former för att använda arbetsmarknadsmedel också här.
Genom att anlita den äldre arbetskraften för avlastning till anhörigvårdare skulle kommunerna också ges möjlighet att skapa den kontinuitet i kontakten mellan anhörigvårdaren och den, som ansvarar för avlastningen, som är viktig för ett förtroendefullt samarbete.
Satsning på att bygga upp en turismens "infrastruktur"
De medel samhället satsar på arbetsmarknadsåtgärder bör, där så är möjligt, bidra till att stärka såväl den enskildes ställning på arbetsmarknaden som vårt lands möjlighet att långsiktigt trygga jobb och tillväxt.
Turismen tillhör de näringar, som på sikt torde ha möjlighet att erbjuda fler sysselsättningstillfällen. En viktig förutsättning är dock att Sverige rustar upp sin "infrastruktur" för turism och synliggör de kvaliteter i vårt land, som kan öka inhemskt och internationellt intresse för Sverige som turistland.
En stor del av ansvaret vilar på svenskt näringsliv, men också samhället måste som i andra länder ta ansvar för att landets historia, kulturella sevärdheter och natur synliggörs och görs tillgänglig för besökare. Det kan göras mycket för att en besökare känner sig mer välkommen i svenska städer och samhällen än idag. Det behövs mer av insatser för att visa upp intressanta byggnader och synliggöra kulturhistoria och intressanta historiska personligheter. Vid en internationell jämförelse är många beskrivningar av intressanta platser och goda vandrings- och cykelleder ibland torftigare i Sverige än i andra länder. Vi har fortfarande för liten erfarenhet av att erbjuda t ex bra bilpaket tillsammans med näringslivet i svenska län. Exemplen kan säkert mångfaldigas.
Gemensamt för dem är att det krävs omfattande arbetsinsatser för att synliggöra det Sverige har att erbjuda och att kommunerna idag har mycket begränsade resurser för att bygga upp en rejäl turistisk "infrastruktur". Den äldre arbetskraften med sin goda lokalkännedom bidrar ofta ideellt till att stärka den egna kommunens attraktivitet. Om den erfarenhet många äldre arbetslösa har från vitt skilda arbetsfält som administration, byggnadsarbete, gruvarbete, restauranter och affärer m.m. togs till vara i arbetet skulle spännande team kunna bildas med inriktning på att stärka respektive kommuns och läns turism.
Det är inte vår avsikt att riksdagen ska föreskriva för kommunerna och de fackliga organisationerna vilka konkreta arbetsuppgifter, som ska utvecklas inom ramen för det s.k. 55-plusförsöket. Vi har dock sett ett värde i att i en riksdagsmotion ange några tänkbara vägar att tillvarata den resurs den äldre arbetskraften utgör med respekt för såväl den enskilde som den kommunala arbetsmarknaden.
55-plus - en av flera arbetsmarknadsåtgärder för den äldre arbetskraften
En viktig förutsättning för en framgångsrik försöksverksamhet är att det s.k. 55-plusförsöket inte begränsas till att vara den enda arbetsmarknadspolitiska åtgärden för den äldre arbetskraften. I en tid med stora omställningar på arbetsmarknaden måste var och en ha rätt att känna tilltro till att han eller hon både har rätt till fortbildning och möjlighet att byta jobb också under den sista tioårsperioden på arbetsmarknaden. När den enskilde tillsammans med arbetsförmedlingen bedömer att vidareutbildning eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder ger möjlighet till en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden måste detta vara huvudalternativet för den äldre arbetskraften såväl som för yngre arbetslösa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det s.k. 55-plusförsöket utvecklas så att viktiga samhällsuppgifter kan fullgöras, den enskilde ges meningsfulla arbetsuppgifter och respekten för den offentliga arbetsmarknaden upprätthålls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöksverksamheten skall utgöra ett komplement till och inte en ersättning för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för den äldre arbetskraften.
Stockholm den 3 oktober 1996
Inger Lundberg (s)
Hans Karlsson (s) Maud Björnemalm (s) Nils-Göran Holmqvist (s) Håkan Strömberg (s) Helena Frisk (s)