Motion till riksdagen
1996/97:A233
av Helena Frisk m.fl. (s)

Arbetsmarknadssituationen i Karlskoga


I slutet av 1970-talet arbetade nästan 9 000 personer på
Bofors. Under 1990-talet har minskningen på Bofors i
Karlskoga uppgått till mer än 1 000 personer. I dag uppgår
antalet anställda till 3 200 personer. I en kommun med
knappt 33 000 innevånare är det en oerhört dramatisk
minskning. Det är en strukturkris som saknar motstycke i
modern tid .
Trots kraftiga neddragningar är Bofors med sina 3 200 anställda
dominerande i Karlskoga kommun. Även om antalet anställda minskat under
de senaste 20 åren står Bofors för ca 20 % av den totala sysselsättningen i
kommunen och över 50 % om man ser till antalet anställda inom industrin.
Om man också i ovanstående siffror inkluderar de avknoppningar som skett
så blir dominansen ännu större.
Försvarsindustrin påverkas i allt väsentligt av politiska beslut. När förut-
sättningarna förändras, av säkerhetspolitiska skäl eller andra, får det
återverkningar för både sysselsättningen och samhället. För andra verksam-
heter kan det vara möjligt att finna nya marknader och på det sättet behålla
produktion och sysselsättning, men detta förhållande gäller inte för
försvarsindustrin.
Den nu lagda försvarspolitiska propositionen innebär ytterligare negativa
konsekvenser för Karlskoga med kraftigt minskade beställningar, särskilt
inom Bofors utvecklingsområden. Detta kan få förödande konsekvenser för
Karlskoga bland annat beroende på att den höga tekniska kompetensen
kommer att försvinna snabbt då välutbildad arbetskraft kommer att söka sig
från området. Effekten av detta blir då att hela näringslivet i Karlskoga-
regionen kommer att drabbas, d.v.s. inte bara Bofors,
Karlskoga har dock unika tillgångar som kan vända den negativa trenden
om dessa används på rätt sätt. Den höga tekniska kompetens som finns inom
Bofors är den utan jämförelse viktigaste tillgången när Karlskogaregionen nu
måste bli kvitt sitt beroende av nationella och internationella försvarsbelut.
Men utvecklingen kommer inte att gå av sig själv. Här krävs mycket såväl
av samhälleliga insatser och Celsiuskoncernerna som av enskilda individers
förmåga. Inom ramen för försvarspolitiken, där vi vet att beställningarna från
försvarsindustrin drastiskt kommer att minska, måste regeringen anslå
speciella pengar för omställningen,  inte minst i Karlskoga. Riskkapital till
bland annat försvarsindustrins satsningar på civila produkter och avknopp-
ningar i Karlskogaregionen bör således prioriteras högt som en åtgärd för att
snabbt skapa nya arbetstillfällen. Detta stämmer även överens med det
förslag som FMV:s f.d. generaldirektör Per Borg lade fram i sin rapport till
Näringsdepartementet i februari 1994 för att öka försvarsindustrins civila
verksamhet. Denna slutsats styrks också i en utredning som gjorts av
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) på uppdrag av Näringsdepartementet
och Försvarsdepartementet. I denna framgår att bristen på riskkapital är den
största enskilda faktor som stjälper eller stoppar försvarsindustrins
diversifiering till civila marknader. Vid kontakter med Bofors Industrier AB,
som är Boforskoncernens renodlade civila satsning, förstärks bilden av att
bristen på riskkapital är ett stort problem i regionen.
Vi anser att staten har ett speciellt ansvar för orter som för sin utveckling
och arbetsmarknad är beroende av försvarsindustrin och att speciella pengar
bör avsättas för att ge möjligheter för omställningen, inte minst i Karlskoga.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens särskilda ansvar för orter där försvarsindustrin är
dominerande.

Stockholm den 1 oktober 1996
Helena Frisk (s)
Håkan Strömberg (s)

Maud Björnemalm (s)

Hans Karlsson (s)

Inger Lundberg (s)