Lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet
Lagstiftningen i Sverige bör utgå från att alla människor i
vårt land skall behandlas och bemötas helt utan hänsyn till
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse och det skall vara självklart att föreskriva att
en arbetsgivare över huvud taget ej får avfärda anställning av
tilltänkta eller redan anställda på grund av etniska faktorer.
Om en arbetsgivare kan beslås med att alls ta etniska hänsyn eller avfärdar
individer på grund av etniska faktorer skall det följaktligen kunna leda till
påföljd och skall också göra det. Detta skall vara lagstiftningens
utgångspunkt i arbetslivet vad gäller invandrare eller andra.
Beviskraven får inte vara så höga att de i praktiken blir omöjliga eller
mycket svåra att uppfylla. Om arbetssökande eller redan anställd kan ge
något underlag för sitt påstående om etnisk hänsyn eller etniska faktorer skall
uttryckligen bevisbördan övergå till arbetsgivare/anställare, som har att
bevisa att sådana hänsyn eller etniska faktorer ej förekommit.
Det skall inte krävas att den etniska faktorn varit i någon mening
avgörande, det skall räcka att etnisk hänsyn alls tagits. Det skall kunna leda
till påföljd om en ansökan bortsorteras därför att den sökande har ett
utländskt för- eller efternamn.
Vad avser påföljd för överträdelse kan olika möjligheter finnas. Dessa bör
vara beroende av situationen, bl.a. bör skadestånd av olika slag och straff
kunna övervägas. Kriminalisering bör nu alltså övervägas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om bättre lagstiftning mot etnisk diskriminering i
arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen.