Den 12 juli beslutade riksdagen om betydande förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen. Besluten fattades efter en alltför
begränsad beredningsprocess i riksdagens utskott. Något
utrymme för noggrannare analys eller konsekvensdiskussion
var heller inte möjlig på den korta tid som stod till buds.
Därför är det säkert för många av riksdagens ledamöter ett
överraskande besked när arbetslöshetskassorna efter
riksdagens beslut beskriver hur regelförändringarna påverkar
medlemmarnas möjligheter att erhålla ett fullgott
försäkringsskydd.
För den noggranne läsaren av arbetsmarknadsutskottets yttrande till
finansutskottet med anledning av regeringens proposition 1995/96:222 är det
dock ingen överraskning att konsekvenserna för många medlemmar i a-
kassorna blir omfattande. Utskottet pekar på det komplicerade regelverket i
arbetslöshetsförsäkringen och risken med att göra omfattande förändringar
utan att först ha grundligt analyserat konsekvenserna.
Regeringen har i budgetpropositionen inför 1997 föreslagit viss korrigering
av beslutet den 12 juli. Det gäller överhoppningsbar tid för heltidsstuderande
och värnpliktiga. Dessa ändringar gynnar arbetslinjen och leder heller inte till
att den som fullgör sin värnplikt går miste om det försäkringsskydd som
upparbetats före värnplikten.
Men det kvarstår betydande problem med de regler som träder i kraft den 1
januari 1997. Det blir särskilt tydligt i ljuset av den omfattande arbetslöshet
som råder. Såväl kravet på antalet månader med arbetad tid som arbetade
timmar per månad och det faktum att dagpenningen beräknas på hela
tolvmånadsperioden, leder till dramatiskt försämrad ersättning för många
medlemmar i arbetslöshetskassorna.
Det är försämringar som drabbar såväl den enskilde som samhället.
Möjligheten att försörja sig själv under en arbetslöshetsperiod försämras
dramatiskt. Det betyder att kommunernas socialtjänst får träda in och
komplettera ersättningen för att ekonomin ska räcka till livets nödtorft. Men
det innebär också att den enskilde inte längre klarar sin egen försörjning, inte
ens under kortare perioder utan arbete. Människor som alltid klarat sig själva
tvingas söka socialbidrag. Det är en dramatisk förändring i den enskildes liv.
Det påverkar omgivningens syn, det påverkar familjen. Det kan också sett ur
samhällets perspektiv leda till att fler människor långsiktigt fastnar i ett
socialbidragsberoende.
För människor som bor i glesbygd kan förändringarna vara ännu mer
dramatiska. I glesbygden är det mer vanligt att man bor i eget hus. Egen bil är
oftast en första förutsättning för att kunna förvärvsarbeta. Dessa tillgångar
blir lätt en belastning för den enskilde och dennes familj, när det krävs
kompletterande ersättning till ekonomin i form av socialbidrag.
Det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen ger ett fullgott ekonomiskt
skydd under arbetslösheten. Villkoren för att omfattas av försäkringen får inte
vara sådana att det motverkar arbetslinjen eller på annat sätt hindrar den
enskilde från att alltid välja aktivitet framför passivitet.
Arbetslöshetsförsäkringen är ingen medborgarlön. Det är därför rimligt att
det finns klara regler med tydlig koppling till arbetslivet. Det är också
rimligt
att det finns en begränsning för hur lång tid man kan var arbetslös och
uppbära ersättning från försäkringen. Men villkoren får inte vara så restriktiva
att det blir en exklusivitet att kunna omfattas av försäkringen. En exklusivitet
som ytterligare ökar klyftorna i samhället och skiktar arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringens roll i lönebildningen och den solidariska
lönepolitiken, måste beaktas. Ett bra försäkringsskydd hjälper till att hålla
uppe nivån på de lägsta lönerna. När den arbetslöse inte behöver acceptera
vilken lönenivå som helst, bidrar det till att vidmakthålla den solidariska
lönepolitikens betydelse för att hålla ihop samhället.
En arbetslöshetsförsäkring som ger tillräcklig ekonomisk trygghet, ökar
löntagarnas möjligheter att byta jobb och ta tillvara dynamiken på
arbetsmarknaden. En sådan benägenhet förbättrar möjligheterna för
ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. En arbetslöshetsförsäkring som
upplevs trygg innebär att löntagarna vågar bryta upp och pröva nya jobb. En
arbetsmarknad med ständigt stegrade krav på högre kompetens gynnas när
löntagarna vågar anta utmaningar som erbjuds.
Det är därför angeläget att regeringen noga följer vad som nu blir
konsekvenserna av de förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som riksdagen
beslutade om den 12 juli i år. Konsekvenser i form av ökade klyftor i
samhället och utslagning av människor från arbetsmarknaden, måste
motverkas. Tendenser till minskad benägenhet att byta jobb och utveckla sig,
måste mötas med tydliga besked om trygghet på arbetsmarknaden. Tecken på
ökat socialbidragsberoende måste mötas av klara besked om en klar ambition
beträffande arbetslöshetsförsäkringens roll.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring.