I budgetpropositionen 1996/97, utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv, anslaget C 2, föreslås att 13,7
miljoner kronor anvisas till särskilda jämställdhetsåtgärder.
Pengarna skall användas för att genomföra projekt och
samlade satsningar för att främja utvecklingen mot
jämställdhet på särskilt angelägna områden.
Personalen vid arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna har en
pressad arbetssituation och all deras kraft borde sättas in för att hjälpa så
många arbetssökande som möjligt till riktiga arbeten. Att då också vara
tvungen att arbeta med projekt för jämställdhet är att splittra personal-
resurserna till lite och ingen nytta.
Genomförda projekt har oftast inneburit att främst män men även kvinnor
provat att arbeta i typiskt kvinnliga respektive manliga arbeten. Det har säkert
varit lärorikt och tankeväckande för dem som deltagit i projekten, men när
projektet är slut så har det inte blivit mer än så. Det är ytterst få som tack
vare
denna speciella satsning har fått ett arbete. Det tar stor tid för personalen
att
arrangera det hela och oftast upplever de sitt arbete som ganska meningslöst
eftersom det inte ger de resultat de vill ha av sina ansträngningar.
Pengarna, 14,7 miljoner kronor, skulle kunna användas betydligt bättre
under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ges arbetsförmedlarna
friheten att arbeta utan politisk detaljstyrning med det arbete de kan, att ge
arbetssökande arbete, skulle pengarna göra nytta. Jämställdheten skulle också
få en knuff framåt, om både kvinnor och män kan få riktiga jobb. Det stärker
självkänslan, bidrar till en tryggad familjeekonomi, gör livet drägligare och
alla mer positiva till att verka för bl.a. jämställdhet.
Under rubriken C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksam-
het, föreslås ett anslag om 3,4 miljoner kronor. Pengarna skall användas till
kostnader för kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt för förnyelse
och utveckling av verksamheten. Regeringen konstaterar att
kvinnoorganisationerna förlorar medlemmar. För att göra det möjligt för
kvinnoförbunden att arbeta i andra former och engagera nya grupper av
kvinnor, har stödets inriktning förändrats. Det tidigare medlemsbaserade
bidraget har gjorts om till ett projektbidrag.
Intresset hos kvinnorna tycks inte vara stort men med ändrade bidragsregler
hoppas regeringen på att kunna bli av med pengarna i alla fall. Det är helt fel
att med pengars hjälp hålla liv i ett konstlat föreningsliv. Fanns det ett
verkligt behov och intresse skulle kvinnorna strömma till kvinnoföreningarna.
Vårt svenska samhälle har kommit ganska långt vad gäller jämställdhet. På
arbetsplatserna finns medvetenheten och observansen vad gäller dessa frågor.
Det slag som verkligen måste vinnas när det gäller jämställdhet är hemmen,
och då måste männen involveras, då räcker kvinnoföreningarna inte till.
Anslaget C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet bör
därför avvecklas under två år. 1997 utgår samma anslag som 1996, 2,5
miljoner kronor, 1998 halveras beloppet till 1,25 miljoner kronor och är helt
borta till år 1999.
Svängningarna i de politiska beslut som drabbar Arbetsmarknadsverket och
dess personal har varit många och täta. Desperationen hos politikerna att till
varje pris få ned den öppna arbetslösheten har gjort att den arbetslösa
människan har försvunnit bakom siffror och statistik. Den enskilde individen
måste stå i centrum, arbetsförmedlaren skall arbeta med att ge individer
arbete inte med tillfälliga projekt, satsningar och masslösningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att i budgetpropositionen 1996/97 utgiftsområde
14 Arbetsmarknad och arbetsliv C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder överförs
till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att anslaget C 3. Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet avvecklas under två år och att
anslaget för år 1997 behålls på samma nivå som för år 1996 i enlighet med
vad som anförts i motionen.