Av Statskontorets rapport 1994:17 "Företagshälsovård utan
statsbidrag", framgår att företagshälsovården i landet blivit
påtagligt försämrad sedan statsbidragen till företagshälsovård
togs bort. I många företag har den förebyggande
verksamheten inom företagshälsovården helt försvunnit.
Detta förhållande kommer med all säkerhet att öka
arbetsskadefrekvensen inom några år. I vissa företag har man
t.o.m. valt att helt och hållet avstå från företagshälsovård.
Av arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU12 framgår att
utskottet då i första hand ville avvakta en avtalslösning av frågan. De fackliga
organisationerna har också försökt få till stånd en avtalsreglering av
företagshälsovården, men i många fall har man inte lyckats få arbetsgivar-
parten att gå med på en avtalsreglering.
Frågan om arbetsmiljö och företagshälsovård är inte en enskild angelägen-
het för arbetsmarknadens parter, eftersom kostnaden för en dålig arbetsmiljö
till slut ändå alltid drabbar samhället som helhet i form av sjukskrivningar
och förtidspensioneringar. Det är därför nödvändigt att i lag föreskriva en viss
nivå på företagshälsovården i företagen.
En sådan lagstiftning bör vara dispositiv så att den kan anpassas i kollektiv-
avtal till de förhållanden som råder i olika branscher och företag.
Den viktigaste delen av en god företagshälsovård är det förebyggande
arbete som bedrivs i samverkan mellan skyddsingenjör, läkare och sjukgym-
nast, för att förbättra arbetsmiljön och lära ut ergonomiskt riktiga arbets-
metoder. Företagshälsovården bör därför förutom den rena sjukvårdskompe-
tensen ha teknisk och ergonomisk kompetens och även kompetens rörande
den psykosociala miljön.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
Stockholm den 2 oktober 1996
Hans Stenberg (s)
Britta Sundin (s)
Susanne Eberstein (s)
Kerstin Kristiansson (s)
Sven Lundberg (s)
Agneta Lundberg (s)