I en dansk stad på landsbygden kom sopåkarna överens om
att dela på jobben. Ersättningen från a-kassan var 80 procent
och var femte skulle ha mist jobbet, så modellen innebar att
alla fick fyradagarsvecka till 96 % av lönen. Tanken var att
modellen inte skulle ge några extrakostnader för samhället,
eftersom uppgörelsen om att dela på a-kassan träffades helt
och hållet mellan de anställda som skulle avskedats och de
som skulle fått behålla sina jobb. Modellen fick sedan bred
spridning och "sopåkarmodellen" blev i Danmark ett
vedertaget begrepp för solidarisk delning av arbetslöshet och
arbete.
Svenskt bakslag
Företaget Hiab i Hudiksvall fick första halvåret 1996 kraftigt
minskad orderingång, på grund av dåliga tider för
byggbranschen. För att slippa säga upp anställda enades
företaget, de lokala Metall- och SIF-facken och förbundens
arbetslöshetskassor om att alla de 640 anställda solidariskt
skulle dela på arbetslösheten. Alla skulle sägas upp, för att
genast återanställas med jobb fyra dagar i veckan. Den femte
skulle alla vara arbetslösa, med normal
arbetslöshetsersättning. Företagsledningen räknar med en
konjunkturuppgång inom ett år så att de flesta skulle kunna
återgå till full arbetstid. Under de två månader
förhandlingarna pågick hade inga centrala myndigheter något
att invända. I slutet av augusti fattade
Arbetsmarknadsstyrelsen beslut om att de 640 inte är att
räkna som arbetslösa, då de frivilligt gått med på att jobba
fyra dagar i veckan. Därför är de inte berättigade till
ersättning. Hiab tvangs då i stället varsla 128 personer om
uppsägning.
Värt att pröva
Miljöpartiet ser sopåkarmodellen som ett intressant
komplement till mer långsiktiga och övergripande satsningar
på att skapa nya arbetstillfällen. Med sopåkarmodellen kan
man lokalt skapa lösningar för att minska arbetslösheten.
Genom att alla blir delaktiga, ökar solidariteten och troligen
också engagemanget för att verkligen skapa nya arbets-
tillfällen. Vidare är sopåkarmodellen en infallsvinkel för att
nå ett samhälle där vi alla arbetar något mindre, istället för
att 2/3 arbetar för mycket och sliter ut sig medan 1/3 står
utanför ordinarie arbetsmarknad. Särskilt intressant är
sopåkarmodellen när den kan utnyttjas under kortare tid för
att undvika varslande av personal vid tillfälliga
konjunkturnedgångar. Också för företagarna är modellen,
vilket ju Hiab visat, intressant eftersom man till låg eller
ingen kostnad kan behålla kompetensen inom företaget under
kortare svackor.
I teorin finns en risk för att sopåkarmodellen kan utnyttjas av starka
företagsledningar för att ha så lite folk som möjligt på lönelistorna under
konjunktursvackor. Sveriges mycket starka fackföreningsrörelse är en god
garant för att så inte kommer att ske.
Vi anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med syfte att göra det
möjligt för arbetsgivare och fackförbund att framgent enas om lokala
lösningar såsom sopåkarmodellen, för att något minska den mycket allvarliga
arbetslösheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en parlamentarisk utredning med syfte att möjliggöra
lokala lösningar såsom den refererade sopåkarmodellen.