Enligt de regler som för närvarande gäller för arbetslöshetsförsäkringen kan den som reser till ett land som ej omfattas av EES-avtalet eller till ett EES-land utan att arbeta och är borta längre än 7 månader inte kvarstå i a- kassan under tiden. Om man kommer hem inom fem år kan man så snart man får ett arbete på minst 17 timmar per vecka söka inträde i a-kassan. Eftersom man då varit borta längre tid än 7 månader kommer man inte att uppfylla arbetsvillkoret (80 dagars arbete fördelat på minst 5 månader inom en ramtid av 12 månader). Det innebär att man inte är ersättningsberättigad från a-kassan förrän man uppfyllt ett arbetsvillkor och medlemsvillkoret (12 månader).
Inom t.ex. UD och svenska företag med utstationerad personal är många gånger möjligheten för medföljande familjemedlem att få arbete utomordentligt små. Eftersom man inte heller står till den svenska arbetsmarknadens förfogande uppfyller man inte heller villkoret för att få ev. intjänad arbetslöshetsförsäkring utbetalad. När man sedan kommer hem har försäkringen upphört att gälla och inte heller då är man ersättningsberättigad.
I reglerna för arbetslöshetsförsäkringen finns vissa omständigheter uppräknade som gör att viss tid kan räknas som s.k. överhoppningsbar tid. Hit räknas bl.a. vistelse på kriminalvårdsanstalt.
Det är stötande för rättskänslan att den som tillhör en familj som genom utlandsarbete gör en viktig insats för Sverige diskrimineras när det gäller a- kassan. Det borde vara möjligt att ändra reglerna för överhoppningsbar tid så att sådan tid även skulle kunna ingå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att viss utlandsvistelse bör betraktas som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.
Stockholm den 2 oktober 1996
Jan Backman (m)