Den faktiska arbetslösheten i fjällkommunerna är mycket
hög, över 20 %. Skogen har alltid gett både arbete och
inkomster. I dag är det fjällnära skogsbruket ifrågasatt av
miljöskäl. Ett ekonomiskt skogsbruk med uppfyllande av alla
miljökrav har hittills kunnat bedrivas tack vare de fördjupade
verksamhetsplaner som upprättats med allmänna medel.
Denna planeringsverksamhet har nu upphört i brist på medel
och därmed en stor del av skogsbruket i fjällområdet med
åtföljande negativa konsekvenser för sysselsättningen.
Den fjällnära skogen utgör en viktig resurs för att långsiktigt säkra de
biologiska värden som vi har i Sverige. Samtidigt utgör den en viktig
inkomstkälla för ortsbefolkningen. Detta var skogspolitiska kommittén
medveten om. I regeringens proposition 1990/91:3 "Skogsbruket i fjällnära
skogar" och i efterföljande riksdagsbeslut underströks också behovet av att
planer upprättades i fjällnära skog. Fram till 1995 avsattes särskilda medel för
detta ändamål.
Avsikten med dessa fördjupade verksamhetsplaner var att i konfliktfyllda
områden finna lösningar på hur skogsbruk kan bedrivas på ett naturanpassat
sätt. Rennäringen, kulturmiljön och det rörliga friluftslivet var andra
markanvändande intressen som också beaktades vid planeringen.
Skogsbruket i dessa trakter påverkas för närvarande av ett antal olika
gränser. Ovan odlingsgränsen, inom renskötselns åretruntmarker, måste i de
flesta fall ett samråd äga rum mellan samebyarna och skogsägarna innan
skogsvårdsstyrelsen kan lämna tillstånd till avverkning. Delar av den
svårföryngrade skogen utgör fjällnära skog. Gränsen för den fjällnära skogen
fick en juridisk innebörd 1991. Detta stramade åt skogsbrukets möjligheter
till avverkning bland annat genom tillägg i skogsvårdslagen. SNF lämnade
1988 förslag om en naturvårdsgräns. Den gränsen utgör bland annat underlag
för hur fjällnära skog skall brukas. Det pågår en process rörande certifiering
av skogsbruket i Sverige.
Mot denna bakgrund är det föga förvånande att skogsägarna känner
frustration inför alla samhällets krav på hur deras skog skall skötas.
Merparten av den fjällnära arealen är bristfälligt inventerad och på många håll
saknas aktuella skogbruksplaner. För Västerbottens del utgör den fjällnära
skogen 230.000 hektar skogsmark på 650 brukningsenheter. Av denna areal
behöver ca 150.000 hektar nya eller reviderade planer. För hela fjällkedjan
kan nya planer vara aktuella för ca 550.000 hektar. I genomsnitt rör det sig
om 30 % av den fjällnära skogen.
Förslagen i de fördjupade verksamhets- och naturvårdsinriktade planer som
upprättats under de senaste tio åren har följts på ett utmärkt sätt av
skogsägarna. Dialogen mellan inblandade parter har varit givande.
Skogsägarna har i allmänhet accepterat de förslag om begränsningar som
presenterats. En bidragande orsak till den öppna dialogen har varit att
planerna inte varit avgiftsbelagda. Man har förutsättningslöst kunnat
diskutera olika lösningar. De privata skogsägarna är av tradition inställda på
ett försiktigt brukande av sina fastigheter.
För att minska arbetslösheten och förena samhällets krav på ett miljö-
vänligt skogsbruk i ett känsligt fjällområde med markägarnas berättigade
önskemål om att få en utkomst av sina skogsfastigheter bör 4 miljoner kronor
för vartdera av åren 1997-1999 ur anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv, användas för
upprättandet av nya planer och revidering av gamla planer i fjällnära skog.
Planerna, som upprättas av respektive skogsvårdsstyrelse, skall gälla i tio
år och baseras på inventeringar av skogliga värden, vägbyggnad, renskötsel,
naturvärden, kulturspår samt rörligt friluftsliv. I planerna lämnas också
förslag till miljöanpassad vägbyggnad där kostnadsfri planläggning och
projektering ingår. Intrångsersättningar skall utgå i vanlig ordning för
områden med höga naturvärden eller biotopskyddsområden. Civilrättsliga
naturvårdsavtal kan slutas mellan skogsägaren och skogsvårdsstyrelsen.
Landskapsperspektivet skall beaktas för att gynna biologisk mångfald och
lyfta fram mångbruk av marken.
Om skogsägaren följer innehållet i den fördjupade verksamhetsplanen kan
detta innebära vissa kortsiktiga intäktsförluster från avverkningar. Långsiktigt
bör dock fastigheten kunna brukas på ett ekonomiskt sätt med en hög
ambitionsnivå när det gäller hänsyn till andra markanvändare och den
biologiska mångfalden. Virket kommer att vara miljömärkt. Det innebär att
brukandet av fjällnära skog inte längre behöver diskuteras utifrån tankegångar
om nya restriktioner och gränser. Alla de gränser som redovisats ovan utgör
endast underlag vid planeringen. Det skulle underlätta arbetet för markägarna.
Skogsbrukarna skulle få arbetsro och arbetslösheten i fjällområdet skulle
kunna minskas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användning av 4 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997-
1999 ur anslaget A 2, utgiftsområde 14, för upprättande av fördjupade
verksamhetsplaner i fjällområdet.