Den faktiska arbetslösheten i fjällkommunerna är mycket hög, över 20 %. Skogen har alltid gett både arbete och inkomster. I dag är det fjällnära skogsbruket ifrågasatt av miljöskäl. Ett ekonomiskt skogsbruk med uppfyllande av alla miljökrav har hittills kunnat bedrivas tack vare de fördjupade verksamhetsplaner som upprättats med allmänna medel. Denna planeringsverksamhet har nu upphört i brist på medel och därmed en stor del av skogsbruket i fjällområdet med åtföljande negativa konsekvenser för sysselsättningen.
Den fjällnära skogen utgör en viktig resurs för att långsiktigt säkra de biologiska värden som vi har i Sverige. Samtidigt utgör den en viktig inkomstkälla för ortsbefolkningen. Detta var skogspolitiska kommittén medveten om. I regeringens proposition 1990/91:3 "Skogsbruket i fjällnära skogar" och i efterföljande riksdagsbeslut underströks också behovet av att planer upprättades i fjällnära skog. Fram till 1995 avsattes särskilda medel för detta ändamål.
Avsikten med dessa fördjupade verksamhetsplaner var att i konfliktfyllda områden finna lösningar på hur skogsbruk kan bedrivas på ett naturanpassat sätt. Rennäringen, kulturmiljön och det rörliga friluftslivet var andra markanvändande intressen som också beaktades vid planeringen.
Skogsbruket i dessa trakter påverkas för närvarande av ett antal olika gränser. Ovan odlingsgränsen, inom renskötselns åretruntmarker, måste i de flesta fall ett samråd äga rum mellan samebyarna och skogsägarna innan skogsvårdsstyrelsen kan lämna tillstånd till avverkning. Delar av den svårföryngrade skogen utgör fjällnära skog. Gränsen för den fjällnära skogen fick en juridisk innebörd 1991. Detta stramade åt skogsbrukets möjligheter till avverkning bland annat genom tillägg i skogsvårdslagen. SNF lämnade 1988 förslag om en naturvårdsgräns. Den gränsen utgör bland annat underlag för hur fjällnära skog skall brukas. Det pågår en process rörande certifiering av skogsbruket i Sverige.
Mot denna bakgrund är det föga förvånande att skogsägarna känner frustration inför alla samhällets krav på hur deras skog skall skötas. Merparten av den fjällnära arealen är bristfälligt inventerad och på många håll saknas aktuella skogbruksplaner. För Västerbottens del utgör den fjällnära skogen 230.000 hektar skogsmark på 650 brukningsenheter. Av denna areal behöver ca 150.000 hektar nya eller reviderade planer. För hela fjällkedjan kan nya planer vara aktuella för ca 550.000 hektar. I genomsnitt rör det sig om 30 % av den fjällnära skogen.
Förslagen i de fördjupade verksamhets- och naturvårdsinriktade planer som upprättats under de senaste tio åren har följts på ett utmärkt sätt av skogsägarna. Dialogen mellan inblandade parter har varit givande. Skogsägarna har i allmänhet accepterat de förslag om begränsningar som presenterats. En bidragande orsak till den öppna dialogen har varit att planerna inte varit avgiftsbelagda. Man har förutsättningslöst kunnat diskutera olika lösningar. De privata skogsägarna är av tradition inställda på ett försiktigt brukande av sina fastigheter.
För att minska arbetslösheten och förena samhällets krav på ett miljö- vänligt skogsbruk i ett känsligt fjällområde med markägarnas berättigade önskemål om att få en utkomst av sina skogsfastigheter bör 4 miljoner kronor för vartdera av åren 1997-1999 ur anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv, användas för upprättandet av nya planer och revidering av gamla planer i fjällnära skog.
Planerna, som upprättas av respektive skogsvårdsstyrelse, skall gälla i tio år och baseras på inventeringar av skogliga värden, vägbyggnad, renskötsel, naturvärden, kulturspår samt rörligt friluftsliv. I planerna lämnas också förslag till miljöanpassad vägbyggnad där kostnadsfri planläggning och projektering ingår. Intrångsersättningar skall utgå i vanlig ordning för områden med höga naturvärden eller biotopskyddsområden. Civilrättsliga naturvårdsavtal kan slutas mellan skogsägaren och skogsvårdsstyrelsen. Landskapsperspektivet skall beaktas för att gynna biologisk mångfald och lyfta fram mångbruk av marken.
Om skogsägaren följer innehållet i den fördjupade verksamhetsplanen kan detta innebära vissa kortsiktiga intäktsförluster från avverkningar. Långsiktigt bör dock fastigheten kunna brukas på ett ekonomiskt sätt med en hög ambitionsnivå när det gäller hänsyn till andra markanvändare och den biologiska mångfalden. Virket kommer att vara miljömärkt. Det innebär att brukandet av fjällnära skog inte längre behöver diskuteras utifrån tankegångar om nya restriktioner och gränser. Alla de gränser som redovisats ovan utgör endast underlag vid planeringen. Det skulle underlätta arbetet för markägarna. Skogsbrukarna skulle få arbetsro och arbetslösheten i fjällområdet skulle kunna minskas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av 4 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997- 1999 ur anslaget A 2, utgiftsområde 14, för upprättande av fördjupade verksamhetsplaner i fjällområdet.
Stockholm den 27 september 1996
Torsten Gavelin (fp)