På ett minst sagt brådstörtat sätt föreslår regeringen att riksdagen beslutar till AmuGruppen AB tillskjuta 600 miljoner kronor för att på så sätt undvika att företaget kommer på obestånd. Ansvaret för den uppkomna situationen faller tungt på regeringen. AmuGruppen AB är ett statligt företag där Arbetsmarknadsdepartementet och arbetsmarknadsministern har full insyn. Det var ministern som i juni tillsatte hela styrelsen och som har makten över bolagsordningen i sin hand. I styrelsen sitter bl a departementschefens närmaste medarbetare, statssekreteraren.
Mot denna bakgrund är händelseutvecklingen synnerligen anmärknings- värd. När regeringen lägger fram sina arbetsmarknadspolitiska förslag för riksdagen måste det finnas en helhetssyn där man beaktar de olika instrument som regeringen har till förfogande. AmuGruppen AB är ett sådant instrument för utbildnings- och fortbildningsinsatser och en verksamhet som regeringen sagt sig vilja prioritera. När regeringen den 20 september i år presenterade sitt budgetförslag för 1997 fanns inte någon antydan om den kris som uppstått i AmuGruppen AB. Tvärtom redovisas i budgeten enbart planerade avvecklingskostnader för lokaler vilket föreslogs upptas till 14,9 miljoner kronor för 1997. En månad senare uttalar sig dock Arbetsmarknads- departementets statssekreterare offentligt och talar då om risk för konkurs i detta statliga bolag som har 3.200 anställda. Samtidigt uttalar hon sin förvissning om att regeringen ska skjuta till de medel som behövs för att und- vika denna konkurssituation.
Av propositionen framgår att det tillskott till AmuGruppen som är nöd- vändigt för att undvika konkurs ska finansieras genom att medel dras in från andra konton, i huvudsak på arbetsmarknadsbudgeten. Någon redovisning av hur dessa indragningar ska ske finns inte i propositionen. Det är synnerligen otillfredsställande att vi som folkvalda ställs inför förslag till beslut som innebär att 600 miljoner kronor ska tas från Arbetsmarknadsdepartementets område utan närmare precisering. Denna hantering förtjänar mycket stark kritik.
Vi motsätter oss inte att riksdagen nu beslutar om kapitaltäckning till AmuGruppen AB för att undvika att företaget sätts på obestånd. Regeringen bör dock återkomma med redovisning av hur kapitaltillskottet finansieras och vilka konsekvenser för andra verksamheter detta kommer att medföra. Vidare bör regeringen snarast inför riksdagen redovisa sin syn på AmuGruppens fortsatta verksamhet.
En inte oväsentlig detalj i AmuGruppens verksamhet är lönesättningen för ledande befattningshavare. Riksdagen uttalade den 2 maj i år att lönenivån i statliga bolag skulle ligga på en rimlig nivå. Arbetsmarknadsministern uttalade i riksdagen den 31 oktober att chefen för AmuGruppen AB inte hade en rimlig lönenivå. I samband med beslut om kapitaltillskott på 600 miljoner kronor bör klargöras att också AmuGruppen ska leva upp till riksdagens uttalande om rimliga lönenivåer för ledande befattningshavare i statliga företag. Regeringen har ju uppenbarligen inte levt upp till denna ambition varför riksdagen bör göra ett särskilt uttalande i denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens hantering av AmuGruppen AB,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer till riksdagen och redovisar hur kapitaltillskottet finansieras och vilka konsekvenser detta får för andra verksamheter,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast för riksdagen redovisar sin syn på AmuGruppens fortsatta verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rimlig lönenivå för ledande befattningshavare i AmuGruppen AB.
Stockholm den 27 november 1996
Dan Ericsson (kd)
Ulf Björklund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)