med anledning av skr. 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken
Inledning
Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma chanser och möjligheter.
Delad makt, delat ansvar. Delad makt och delat ansvar i hemmet och
politiken är en av förutsättningarna för delad makt och delat ansvar på
arbetsmarknad, för delade chanser och möjligheter. - För oss i Folkpartiet är
det självklart att jämställdhet är en fråga lika mycket för männen som för
kvinnorna. Och att ansvaret för barnen måste delas. I såväl politiken som i
familjen. Vägen dit är minsann inte enkel.
Så inleds Folkpartiet liberalernas partimotion om
jämställdhetspolitiken. Krav, förslag och mer utförliga
beskrivningar som finns i partimotionen upprepas givetvis
inte här.
Skrivelsen innehåller regeringens redovisning av hur man anser att
jämställdhetspolitiken utvecklats hittills under mandatperioden och hur man
avser gå vidare. Man inleder med att säga att målen, så som de kom till
uttryck i regeringens proposition 1993/94:147 Delad makt-delat ansvar,
ligger fast. Vi i Folkpartiet ser givetvis positivt på att den
socialdemokratiska
regeringen ansluter sig till de politiska mål som lämnades till riksdagen av
dåvarande folkpartiledaren, tillika vice statsministern Bengt Westerberg.
Den grundläggande principfrågan är att jämställdhet handlar om lika
möjligheter, makt och ansvar, inte om lika resultat. I propositionen Delad
makt - delat ansvar slogs därför också fast att jämställdhetsarbetet måste
utökas och breddas utifrån att ett synsätt som beaktar det ojämna maktför-
hållandet mellan könen och kvinnors och mäns skilda villkor på olika sam-
hällsområden. Den statsminister som tillträdde efter valet 1994 angav en
ambition i sin regeringsförklaring och genomförde en organisation av
regeringsarbetet för att kunna uppnå denna ambition. Detta redogör
regeringen för i skrivelse avsnitt III. Man anger också att det är "en grund-
läggande förutsättning för att det ovan beskrivna arbetssättet ska omsättas i
praktiken är att den högsta politiska ledningen har en stark och uttalad vilja
att driva på och utveckla arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska målen".
Vi noterar att regeringen faktiskt förbigår det faktum att det inte längre är
statsministerns ställföreträdare som genom statsrådsberedningen arbetar med
de övergripande jämställdhetsfrågorna. Vi noterar också att jämställdhets-
arbetet fått en betydligt mer undanskymd plats i regeringsförklaringarna och i
regeringsarbetet under den nye statsministern.
För oss liberaler är det uppenbart att jämställdhetsperspektivet ännu inte
genomsyrar alla delar av regeringens politik. Under de senaste riksdagsåren
har vi istället sett att regeringen mycket ofta gör en annan prioritering än vad
vi liberaler gjort när det gäller fördelning av utgiftsminskningar och skatte-
sänkningar, av tillväxtinsatser och neddragningar. Talet om jämställdhet blev
verkligen mest tal, för i den praktiska politiken har regeringen gång efter
gång visat att man inte förstått jämställdhetens grundläggande väsen - lika
möjligheter för kvinnor och män. Jämställdhet är inte uppnådd för att procent-
andelarna för kvinnorepresentation ökat. Jämställdhet handlar inte om
procent. Det handlar om makt och möjlighet.
Makt och inflytande
Samtidigt som regeringen visar ett överdrivet intresse för,
och lägger en överdriven vikt vid, procentuell representation,
misslyckas man mer eller mindre helt med att öka kvinnors
representation inom den ekonomiska politiken. Detta är
också det område där de politiska resultaten är viktigast, och
har haft den sämsta utvecklingen för kvinnors möjligheter till
arbete och försörjning. I vår partimotion pekar vi på vikten
av att alla parter som nominerar representanter måste bidra
till en jämnare fördelning mellan kvinnor och män. Vi vill i
detta sammanhang ytterligare trycka på vikten av att man
inom regeringskansliet prioriterar ett ökat inslag av
jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ inom det
ekonomiska området utses. Detta då dessa bidrar med viktiga
underlag för den ekonomiska politiken, näringspolitiken och
skattepolitiken.
Vi ser naturligtvis fram emot att den s.k kvinnomaktutredningen, vilken
föreslogs i propositionen Delad makt - delat ansvar, blir färdig under 1997.
Dock finns redan nu tillräckligt underlag och tillräckliga kunskaper för att ta
ytterligare steg i det praktiska arbetet med även på det ekonomisk-politiska
området.
Beträffande kvinnor och män i ledande ställning anser vi det uppseende-
väckande att denna regering så gott som uteslutande utser män till lands-
hövdingeposter. Det råder inte brist på kompetenta kvinnliga kandidater.
Näringslivets ledarskapsakademi har nu varit verksamma en tid och det
vore värdefullt med en redovisning av vilken nytta den för med sig och hur
man ska utveckla verksamheten vidare. Ett viktigt inslag är att förändra både
attityd och organisation om man ska få in fler yngre kvinnor och män i en
ledarskapskarriär. Morgondagens ledare kommer att vilja ha ett privatliv och
ta ett ansvar för sin familj.
Staten som arbetsgivare har ett stort ansvar för situationen även för alla de
kvinnor och män som befinner sig under de allra mest ledande positionerna.
Regeringen bör i högre utsträckning använda sig av sin roll som arbetsgivare
för att visa vägen framåt när det gäller att rekrytera fler kvinnor till ledande
befattningar, minimera ofrivilligt deltidsarbete och rensa i vikariatsträsket,
att
skapa en arbetsorganisation som gör det möjligt för både kvinnor och män att
på allvar kombinera ansvaret för familj med förvärvsarbete, och att med kraft
överbrygga orättvisa löneskillnader.
Män och jämställdhet
Nyckeln till ett jämställt samhälle är att engagera männen.
En förutsättning för den delade makten och det delade
ansvaret i förvärvsliv och politik är delad makt och delat
ansvar i hemmet. Men minst lika viktigt är att markera att
barn har rätt till båda sina föräldrar. Föräldraförsäkringen är
det främsta instrumentet för att påverka utvecklingen. Här är
ett tydligt exempel på att regeringen saknar förmåga att
analysera alla sina förslag ur jämställdhetsperspektiv.
Oavsett vilka totala utgiftsramar som gäller kan förändringar
göras mer eller mindre jämställda.
Kampanjer och information av olika slag är givetvis också viktiga, men
föräldraförsäkringens regelverk måste utformas i "pappavänlig" riktning.
Under de senaste åren har reglerna i föräldraförsäkringen ändrats fyra gånger.
Den högre ersättning som utgick under de öronmärkta pappa- respektive
mammamånaderna har försvunnit. Vi motsatte oss denna förändring, därför
att vi anser det behövs både "piska", den öronmärkta delen, och "morot", den
högre ersättningen. Föräldraförsäkringens utformning har en stor betydelse
för männens uttag av föräldraledighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetsmarknadspolitiken
Vi har i vår partimotion om arbetsmarknadspolitiken
utförligt berört jämställdhetsaspekterna på denna. Vi vill
återigen poängtera statens arbetsgivarroll.
För att komma tillrätta med orättvisa löneskillnader och den könsuppdelade
arbetsmarknaden är åtgärder som underlättar det delade ansvaret avgörande.
Arbetsvärderingsmetoder och könsuppdelad statistik är viktiga redskap för att
synliggöra problemen. För att förändra krävs dock mer. Delad makt och delat
ansvar hemma är grunden för delad makt och delat ansvar på jobbet. Detta
bör ges regeringen tillkänna.
Näringspolitiken
Fler jobb är det viktigaste. Här saknas
jämställdhetsperspektivet tyvärr fullständigt i regeringens
politik. Strategiska skattesänkningar för fler jobb görs på
traditionellt manliga områden, såsom byggnadssektorn och
bilindustrin. Stämpelskattsänkning, slopad bilaccis, ROT-
avdrag och lägre beskattning av förmånsbilar är några
exempel.
Samtidigt har skatterna på vanligt arbete höjts. Ju mer arbetskraftsintensiv
verksamhet, desto hårdare drabbar höjda arbetsgivaravgifter och förlängd
sjuklöneperiod, vilket leder till utslagning av jobb i framförallt olika typer
av
tjänstesektor där kvinnor arbetar. Dessutom vet man att kvinnor har fler
sjukdagar än män, vilket leder till att kvinnor missgynnas när det gäller att få
jobb med den förlängda sjuklöneperioden. Införande av moms på bl a privat
utbildning missgynnar kvinnors arbetsmarknad.
Inom de sektorer där kvinnor traditionellt är verksamma såsom vård,
omsorg och utbildning gör regeringens återställare av valfrihetsreformer att
det blir svårare för kvinnor att driva egen verksamhet. Det blir färre arbets-
givare att välja mellan för de anställda och mindre möjligheter att förverkliga
sina egna idéer och drömmar. Givetvis har detta negativ inverkan på
lönebildningen och konkurrensen inom dessa sektorer. Att bryta de offentliga
monopolen inom de traditionellt kvinnliga sektorer är en jämställdhetsreform.
Många av de insatser som görs och införs i arbetsmarknadspolitiken
kommer inte att få full effekt på grund av bristande näringspolitiska insatser
och regelverk. Det förlängda starta-eget-bidraget hjälper föga om inte
samtidigt ökade etableringsmöjligheter inom rimliga sektorer uppstår.
Vi vill sänka skatten på arbete, gynna tjänstesektorn där kvinnor finns och
bryta de offentliga monopolen. Vi vill öka kvinnors möjligheter till före-
tagande och arbete även inom de sektorer där kvinnor traditionellt varit verk-
samma och där enstämmiga bedömningar säger att stora framtidsmöjligheter
finns. I våra ekonomiska motioner finns därför förslag på sänkta arbetsgivar-
avgifter, slopade arbetsgivaravgifter i hushållsrelaterad tjänstesektor, sänkt
turistmoms, servicecheckar och mycket annat som underlättar för en
framväxande och expanderande tjänstesektor. Detta är avgörande för att
bekämpa arbetslösheten bland kvinnor och successivt komma tillrätta med
löneskillnader och en könsuppdelad arbetsmarknads negativa effekter. Detta
bör ges regeringen till känna.
Dessutom behöver rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m m fungera för
såväl kvinnor som män. Många särskilda insatser och stödformer finns och
byggs upp för kvinnor. Det är bra. Men det fortsatta arbetet måste främst
inriktas på att befinliga stödstrukturer kan fungera och användas av oss
oavsett kön. Det ger långsiktigt den bästa möjligheten till effektivt
resursutnyttjande. Detta bör ges regeringen till känna.
Utbildning
Tyvärr råder fortfarande brist på jämställdhet inom
utbildningsområdet. Otillräckliga kunskaper om jämställdhet
innebär att verksamheten i skolan inte planeras och
struktureras på ett sådant sätt att det svarar mot pojkars och
flickors olika behov av kunskap, uppmärksamhet och
identitetsskapande. Kunskap om den brist på jämställdhet
som råder i dagens samhälle måste förmedlas till eleverna
och diskuteras i klassrummet. Utbildningssystemet är
dessutom mycket könssegregerat. Man kan i regel säga att ju
yngre eleverna är, desto fler kvinnor och färre män finner
man.
Vi menar att arbetet med att förbättra jämställdheten måste bli en
integrerad del av undervisningen i skolan. Som ett första steg måste denna
kunskap förmedlas till de studerande vid lärarutbildningarna. Vi menar att
jämställdhetsfrågorna även bör lyftas fram i lärarnas fortbildningsprogram.
Större insatser bör även göras för att bryta den kvinnliga dominansen inom
lärarkåren.
En översyn av lärarutbildningen har i dagarna initierats av utbildnings-
utskottet. Tyvärr lyckades vi inte där vinna gehör för att översynen även
skulle inkludera ett jämställdhetsperspektiv. T ex hur skall lärarutbildningen
utformas för att ge våra lärare bättre kunskaper om hur de i skolan skall
arbeta med jämställdhet och vad kan göras för att skapa en mer jämställd
rekrytering till lärarutbildningarna. Vi anser att regeringen i direktiven till
utredningen bör inkludera jämställdheten på lärarutbildningarna. Detta bör
ges regeringen till känna.
Socialpolitik
En betydelsefull faktor för att kunna förena föräldraskap och
förvärvsarbete är tillgång till barnomsorg med kvalitet och
trygghet. Regeringens återställare beträffande föräldrars
valfrihet är därför negativ. Förutom att det är viktigt för
föräldrarna att ha inflytande, har valfrihetsreformerna i stor
utsträckning medfört effektivitetsvinster. Försämringarna i
det familjepolitiska stödet har givetvis dessutom ökat
barnomsorgsbehoven. Att föräldraförsäkringens regler ändras
varje halvår hjälper inte upp situationen, tvärtom.
Tack vare den av den borgerliga regeringen införda skyldigheten för
kommunerna att erbjuda barnomsorg är köerna nu väsentligt kortare än
tidigare. Dock finns fortfarande köer. En kontinuerlig kartläggning av dessa
är en angelägen information. För föräldrarna är det också betydelsefullt att
kunna planera på så sätt att man, då skyldigheten inte uppfylls, ändå kan ges
besked om väntetid. Detta bör regeringen ges till känna.
Internationellt arbete
En viktig del i det svenska fortsatta internationella
engagemanget är uppföljningen av åtagandena från
Pekingkonferensen. Dock är det i skrivande stund inte
möjligt att få tag i denna handlingsplan. Enligt uppgift
saknas medel för tryckning. Den regering som på
kvinnokonferensen i Peking bland representanter för
världens alla kvinnor inhöstade så mycket beröm för sitt eget
agerande bör kunna producera de överenskomna
handlingsplanerna för spridning. Detta bör ges regeringen till
känna.
Fortsatt arbete
Jämställdhetsfrågorna har förskjutits i tyngd och position.
Man har ägnat stor tid och möda åt kvinnors representation,
åt i sammanhanget mindre viktiga politikområden men även
åt att sprida kunskap, kompetens och metoder och på så sätt
lägga grunden för ett mer framgångsrikt jämställdhetsarbete.
För att ett jämställdhetsperspektiv verkligen ska genomsyra
politiken är det dags att anlägga ett jämställdhetsperspektiv
på den ekonomiska politiken, på skattepolitik, näringspolitik,
regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Det är dags att
låta jämställdhetsperspektivet bli det normala. Såväl
budgetpropositionen som övriga propositioner måste
innehålla konsekvensanalyser för hur förslagen påverkar
männen respektive kvinnornas liv. Detta bör ges regeringen
till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ
inom det ekonomiska området utses,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av föräldraförsäkringens utformning för männens uttag
av föräldraledighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad
makt och delat ansvar på jobbet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att underlätta framväxten av tjänstesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befintliga stödstrukturer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att en översyn av lärarutbildningen också omfattar
jämställdhetsaspekter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontinuerlig kartläggning av köerna i barnomsorgen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för tryckning av handlingsplanen från Pekingkonferensen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalyser i regeringens propositioner.
Stockholm den 8 november 1996
Karin Pilsäter (fp)
Bo Könberg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Siri Dannaeus (fp)