Inledning
Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma chanser och möjligheter. Delad makt, delat ansvar. Delad makt och delat ansvar i hemmet och politiken är en av förutsättningarna för delad makt och delat ansvar på arbetsmarknad, för delade chanser och möjligheter. - För oss i Folkpartiet är det självklart att jämställdhet är en fråga lika mycket för männen som för kvinnorna. Och att ansvaret för barnen måste delas. I såväl politiken som i familjen. Vägen dit är minsann inte enkel.
Så inleds Folkpartiet liberalernas partimotion om jämställdhetspolitiken. Krav, förslag och mer utförliga beskrivningar som finns i partimotionen upprepas givetvis inte här.
Skrivelsen innehåller regeringens redovisning av hur man anser att jämställdhetspolitiken utvecklats hittills under mandatperioden och hur man avser gå vidare. Man inleder med att säga att målen, så som de kom till uttryck i regeringens proposition 1993/94:147 Delad makt-delat ansvar, ligger fast. Vi i Folkpartiet ser givetvis positivt på att den socialdemokratiska regeringen ansluter sig till de politiska mål som lämnades till riksdagen av dåvarande folkpartiledaren, tillika vice statsministern Bengt Westerberg.
Den grundläggande principfrågan är att jämställdhet handlar om lika möjligheter, makt och ansvar, inte om lika resultat. I propositionen Delad makt - delat ansvar slogs därför också fast att jämställdhetsarbetet måste utökas och breddas utifrån att ett synsätt som beaktar det ojämna maktför- hållandet mellan könen och kvinnors och mäns skilda villkor på olika sam- hällsområden. Den statsminister som tillträdde efter valet 1994 angav en ambition i sin regeringsförklaring och genomförde en organisation av regeringsarbetet för att kunna uppnå denna ambition. Detta redogör regeringen för i skrivelse avsnitt III. Man anger också att det är "en grund- läggande förutsättning för att det ovan beskrivna arbetssättet ska omsättas i praktiken är att den högsta politiska ledningen har en stark och uttalad vilja att driva på och utveckla arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska målen".
Vi noterar att regeringen faktiskt förbigår det faktum att det inte längre är statsministerns ställföreträdare som genom statsrådsberedningen arbetar med de övergripande jämställdhetsfrågorna. Vi noterar också att jämställdhets- arbetet fått en betydligt mer undanskymd plats i regeringsförklaringarna och i regeringsarbetet under den nye statsministern.
För oss liberaler är det uppenbart att jämställdhetsperspektivet ännu inte genomsyrar alla delar av regeringens politik. Under de senaste riksdagsåren har vi istället sett att regeringen mycket ofta gör en annan prioritering än vad vi liberaler gjort när det gäller fördelning av utgiftsminskningar och skatte- sänkningar, av tillväxtinsatser och neddragningar. Talet om jämställdhet blev verkligen mest tal, för i den praktiska politiken har regeringen gång efter gång visat att man inte förstått jämställdhetens grundläggande väsen - lika möjligheter för kvinnor och män. Jämställdhet är inte uppnådd för att procent- andelarna för kvinnorepresentation ökat. Jämställdhet handlar inte om procent. Det handlar om makt och möjlighet.
Makt och inflytande
Samtidigt som regeringen visar ett överdrivet intresse för, och lägger en överdriven vikt vid, procentuell representation, misslyckas man mer eller mindre helt med att öka kvinnors representation inom den ekonomiska politiken. Detta är också det område där de politiska resultaten är viktigast, och har haft den sämsta utvecklingen för kvinnors möjligheter till arbete och försörjning. I vår partimotion pekar vi på vikten av att alla parter som nominerar representanter måste bidra till en jämnare fördelning mellan kvinnor och män. Vi vill i detta sammanhang ytterligare trycka på vikten av att man inom regeringskansliet prioriterar ett ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ inom det ekonomiska området utses. Detta då dessa bidrar med viktiga underlag för den ekonomiska politiken, näringspolitiken och skattepolitiken.
Vi ser naturligtvis fram emot att den s.k kvinnomaktutredningen, vilken föreslogs i propositionen Delad makt - delat ansvar, blir färdig under 1997. Dock finns redan nu tillräckligt underlag och tillräckliga kunskaper för att ta ytterligare steg i det praktiska arbetet med även på det ekonomisk-politiska området.
Beträffande kvinnor och män i ledande ställning anser vi det uppseende- väckande att denna regering så gott som uteslutande utser män till lands- hövdingeposter. Det råder inte brist på kompetenta kvinnliga kandidater.
Näringslivets ledarskapsakademi har nu varit verksamma en tid och det vore värdefullt med en redovisning av vilken nytta den för med sig och hur man ska utveckla verksamheten vidare. Ett viktigt inslag är att förändra både attityd och organisation om man ska få in fler yngre kvinnor och män i en ledarskapskarriär. Morgondagens ledare kommer att vilja ha ett privatliv och ta ett ansvar för sin familj.
Staten som arbetsgivare har ett stort ansvar för situationen även för alla de kvinnor och män som befinner sig under de allra mest ledande positionerna. Regeringen bör i högre utsträckning använda sig av sin roll som arbetsgivare för att visa vägen framåt när det gäller att rekrytera fler kvinnor till ledande befattningar, minimera ofrivilligt deltidsarbete och rensa i vikariatsträsket, att skapa en arbetsorganisation som gör det möjligt för både kvinnor och män att på allvar kombinera ansvaret för familj med förvärvsarbete, och att med kraft överbrygga orättvisa löneskillnader.
Män och jämställdhet
Nyckeln till ett jämställt samhälle är att engagera männen. En förutsättning för den delade makten och det delade ansvaret i förvärvsliv och politik är delad makt och delat ansvar i hemmet. Men minst lika viktigt är att markera att barn har rätt till båda sina föräldrar. Föräldraförsäkringen är det främsta instrumentet för att påverka utvecklingen. Här är ett tydligt exempel på att regeringen saknar förmåga att analysera alla sina förslag ur jämställdhetsperspektiv. Oavsett vilka totala utgiftsramar som gäller kan förändringar göras mer eller mindre jämställda.
Kampanjer och information av olika slag är givetvis också viktiga, men föräldraförsäkringens regelverk måste utformas i "pappavänlig" riktning. Under de senaste åren har reglerna i föräldraförsäkringen ändrats fyra gånger. Den högre ersättning som utgick under de öronmärkta pappa- respektive mammamånaderna har försvunnit. Vi motsatte oss denna förändring, därför att vi anser det behövs både "piska", den öronmärkta delen, och "morot", den högre ersättningen. Föräldraförsäkringens utformning har en stor betydelse för männens uttag av föräldraledighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetsmarknadspolitiken
Vi har i vår partimotion om arbetsmarknadspolitiken utförligt berört jämställdhetsaspekterna på denna. Vi vill återigen poängtera statens arbetsgivarroll.
För att komma tillrätta med orättvisa löneskillnader och den könsuppdelade arbetsmarknaden är åtgärder som underlättar det delade ansvaret avgörande. Arbetsvärderingsmetoder och könsuppdelad statistik är viktiga redskap för att synliggöra problemen. För att förändra krävs dock mer. Delad makt och delat ansvar hemma är grunden för delad makt och delat ansvar på jobbet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Näringspolitiken
Fler jobb är det viktigaste. Här saknas jämställdhetsperspektivet tyvärr fullständigt i regeringens politik. Strategiska skattesänkningar för fler jobb görs på traditionellt manliga områden, såsom byggnadssektorn och bilindustrin. Stämpelskattsänkning, slopad bilaccis, ROT- avdrag och lägre beskattning av förmånsbilar är några exempel.
Samtidigt har skatterna på vanligt arbete höjts. Ju mer arbetskraftsintensiv verksamhet, desto hårdare drabbar höjda arbetsgivaravgifter och förlängd sjuklöneperiod, vilket leder till utslagning av jobb i framförallt olika typer av tjänstesektor där kvinnor arbetar. Dessutom vet man att kvinnor har fler sjukdagar än män, vilket leder till att kvinnor missgynnas när det gäller att få jobb med den förlängda sjuklöneperioden. Införande av moms på bl a privat utbildning missgynnar kvinnors arbetsmarknad.
Inom de sektorer där kvinnor traditionellt är verksamma såsom vård, omsorg och utbildning gör regeringens återställare av valfrihetsreformer att det blir svårare för kvinnor att driva egen verksamhet. Det blir färre arbets- givare att välja mellan för de anställda och mindre möjligheter att förverkliga sina egna idéer och drömmar. Givetvis har detta negativ inverkan på lönebildningen och konkurrensen inom dessa sektorer. Att bryta de offentliga monopolen inom de traditionellt kvinnliga sektorer är en jämställdhetsreform.
Många av de insatser som görs och införs i arbetsmarknadspolitiken kommer inte att få full effekt på grund av bristande näringspolitiska insatser och regelverk. Det förlängda starta-eget-bidraget hjälper föga om inte samtidigt ökade etableringsmöjligheter inom rimliga sektorer uppstår.
Vi vill sänka skatten på arbete, gynna tjänstesektorn där kvinnor finns och bryta de offentliga monopolen. Vi vill öka kvinnors möjligheter till före- tagande och arbete även inom de sektorer där kvinnor traditionellt varit verk- samma och där enstämmiga bedömningar säger att stora framtidsmöjligheter finns. I våra ekonomiska motioner finns därför förslag på sänkta arbetsgivar- avgifter, slopade arbetsgivaravgifter i hushållsrelaterad tjänstesektor, sänkt turistmoms, servicecheckar och mycket annat som underlättar för en framväxande och expanderande tjänstesektor. Detta är avgörande för att bekämpa arbetslösheten bland kvinnor och successivt komma tillrätta med löneskillnader och en könsuppdelad arbetsmarknads negativa effekter. Detta bör ges regeringen till känna.
Dessutom behöver rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m m fungera för såväl kvinnor som män. Många särskilda insatser och stödformer finns och byggs upp för kvinnor. Det är bra. Men det fortsatta arbetet måste främst inriktas på att befinliga stödstrukturer kan fungera och användas av oss oavsett kön. Det ger långsiktigt den bästa möjligheten till effektivt resursutnyttjande. Detta bör ges regeringen till känna.
Utbildning
Tyvärr råder fortfarande brist på jämställdhet inom utbildningsområdet. Otillräckliga kunskaper om jämställdhet innebär att verksamheten i skolan inte planeras och struktureras på ett sådant sätt att det svarar mot pojkars och flickors olika behov av kunskap, uppmärksamhet och identitetsskapande. Kunskap om den brist på jämställdhet som råder i dagens samhälle måste förmedlas till eleverna och diskuteras i klassrummet. Utbildningssystemet är dessutom mycket könssegregerat. Man kan i regel säga att ju yngre eleverna är, desto fler kvinnor och färre män finner man.
Vi menar att arbetet med att förbättra jämställdheten måste bli en integrerad del av undervisningen i skolan. Som ett första steg måste denna kunskap förmedlas till de studerande vid lärarutbildningarna. Vi menar att jämställdhetsfrågorna även bör lyftas fram i lärarnas fortbildningsprogram. Större insatser bör även göras för att bryta den kvinnliga dominansen inom lärarkåren.
En översyn av lärarutbildningen har i dagarna initierats av utbildnings- utskottet. Tyvärr lyckades vi inte där vinna gehör för att översynen även skulle inkludera ett jämställdhetsperspektiv. T ex hur skall lärarutbildningen utformas för att ge våra lärare bättre kunskaper om hur de i skolan skall arbeta med jämställdhet och vad kan göras för att skapa en mer jämställd rekrytering till lärarutbildningarna. Vi anser att regeringen i direktiven till utredningen bör inkludera jämställdheten på lärarutbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Socialpolitik
En betydelsefull faktor för att kunna förena föräldraskap och förvärvsarbete är tillgång till barnomsorg med kvalitet och trygghet. Regeringens återställare beträffande föräldrars valfrihet är därför negativ. Förutom att det är viktigt för föräldrarna att ha inflytande, har valfrihetsreformerna i stor utsträckning medfört effektivitetsvinster. Försämringarna i det familjepolitiska stödet har givetvis dessutom ökat barnomsorgsbehoven. Att föräldraförsäkringens regler ändras varje halvår hjälper inte upp situationen, tvärtom.
Tack vare den av den borgerliga regeringen införda skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg är köerna nu väsentligt kortare än tidigare. Dock finns fortfarande köer. En kontinuerlig kartläggning av dessa är en angelägen information. För föräldrarna är det också betydelsefullt att kunna planera på så sätt att man, då skyldigheten inte uppfylls, ändå kan ges besked om väntetid. Detta bör regeringen ges till känna.
Internationellt arbete
En viktig del i det svenska fortsatta internationella engagemanget är uppföljningen av åtagandena från Pekingkonferensen. Dock är det i skrivande stund inte möjligt att få tag i denna handlingsplan. Enligt uppgift saknas medel för tryckning. Den regering som på kvinnokonferensen i Peking bland representanter för världens alla kvinnor inhöstade så mycket beröm för sitt eget agerande bör kunna producera de överenskomna handlingsplanerna för spridning. Detta bör ges regeringen till känna.
Fortsatt arbete
Jämställdhetsfrågorna har förskjutits i tyngd och position. Man har ägnat stor tid och möda åt kvinnors representation, åt i sammanhanget mindre viktiga politikområden men även åt att sprida kunskap, kompetens och metoder och på så sätt lägga grunden för ett mer framgångsrikt jämställdhetsarbete. För att ett jämställdhetsperspektiv verkligen ska genomsyra politiken är det dags att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på den ekonomiska politiken, på skattepolitik, näringspolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Det är dags att låta jämställdhetsperspektivet bli det normala. Såväl budgetpropositionen som övriga propositioner måste innehålla konsekvensanalyser för hur förslagen påverkar männen respektive kvinnornas liv. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ inom det ekonomiska området utses,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av föräldraförsäkringens utformning för männens uttag av föräldraledighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar på jobbet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att underlätta framväxten av tjänstesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om befintliga stödstrukturer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en översyn av lärarutbildningen också omfattar jämställdhetsaspekter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontinuerlig kartläggning av köerna i barnomsorgen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för tryckning av handlingsplanen från Pekingkonferensen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser i regeringens propositioner.
Stockholm den 8 november 1996
Karin Pilsäter (fp)
Bo Könberg (fp) Isa Halvarsson (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp) Siri Dannaeus (fp)
Gotab, Stockholm 1996