Motion till riksdagen
1996/97:A12
av Barbro Johansson och Eva Goës (mp)

med anledning av skr. 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken


Jämställdhet?
Regeringen har presenterat en skrivelse om jämställdhet med
ungefär samma tyngd som en av kvällspressens ständigt
återkommande kvinnobilagor. Att presentera sin syn på
jämställdheten utan att samtidigt ta konsekvensen av det man
sett och förstått resulterar i det här fallet i något som liknar
en pamflett fylld av tom retorik. Var finns de konkreta
förslagen? Vilket mandat har den jämställdhetsansvariga
ministern i regeringen att fullfölja de intentioner regeringen
säger sig ha? Frågor som dessa hänger kvar efter det att
läsningen av regeringens skrivelse är avslutad. Miljöpartiet
de gröna presenterade under allmänna motionstiden i en
partimotion  ett antal konkreta förslag till förbättringar av
rådande lagstiftning m.m. vilka syftade till att öka
jämställdheten mellan män och kvinnor. Vi kommer nedan
kortfattat återigen att sammanfatta dessa förslag.
Könsuppdelad statistik
På alla nivåer och i alla sammanhang är den vuxne
medelklassmannen samhällets givna norm. För att kunna
ifrågasätta detta rådande perspektiv är det viktigt att
könsuppdelad statistik finns tillgänglig och inarbetad i
samtliga statliga utredningar. Vi har i vår budget avsatt extra
medel för att detta ska kunna genomföras. Miljöpartiet de
gröna kräver att konsekvensanalyser av eventuella skillnader
mellan utfall för kvinnor och män vad gäller nedskärningar i
vår gemensamma välfärd genomgående genomförs.
Arbetstidsförkortning
Miljöpartiet vill dela på de arbetstillfällen som redan finns
genom att successivt minska arbetstiden. En kortare
arbetsvecka ger ökade möjligheter för både kvinnor och män
att nå balans i livet vad gäller arbete,fritid och familjeliv.
Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor till stor
del arbetar deltid innebär en arbetstidsförkortning ett
effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor.
Andelen deltidsarbetslösa har fördubblats sedan 1990, och de
flesta av dessa är kvinnor med arbete inom vård och omsorg.
Vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män vill
Miljöpartiet att en utvärdering av nu gällande lagstiftning
görs. Detta för att se över de brister som uppenbarligen finns
samt för att lägga fram förslag till nödvändiga förbättringar.
Miljöpartiet anser även att en utredning som tar fram möjliga instrument
för arbetsvärdering bör genomföras. Tyvärr är det så i dag att den status en
människas arbete har mest syns i lönekuverten. Därmed måste vi dra
slutsatsen att det har högre status att vårda maskiner än att vårda liv.
Omsorgen om människors liv, om de så är barn, sjuka eller gamla är i kronor
och ören mycket lite värt. En fungerande arbetsvärdering skulle kunna bli det
instrument som justerar de orimliga skillnader i lönesättning mellan kvinnor
och män som i dag föreligger.
Föräldraledighet
Det viktigaste steget vi kan ta in i framtiden är att fler pappor
tar aktiv del i omvårdnaden av barnen och i det dagliga
omsorgsarbetet hemma. Pappor som en gång tagit aktiv del i
omvårdnaden om sina barn släpper inte kontakten med dem
vid en eventuell separation. Män bör därför i större
utsträckning än i dag ställa krav på sin rätt till
föräldraledighet. Miljöpartiet anser även att på sikt en längre
del än enbart en månad skall kvoteras för uttag av den andra
föräldern, vilket ofta innebär pappan.
Vårdnadstvister
Män diskrimineras vid vårdnadstvister. I merparten av de
tvister som hamnar i länsrätten tilldöms modern enskild
vårdnad. Detta trots att de fäder som orkar driva en
rättsprocess för att få leva med sina barn förmodligen är
minst lika engagerade i barnens dagliga omvårdnad som
barnens mödrar. I rättsväsendet lever bilden av modern som
naturligt omvårdande kvar, och en man som tilldöms enskild
vårdnad om sitt barn måste därför vara inte lika bra, utan
bättre än modern. Han måste även ha varit inte lika
närvarande, utan mer närvarande i barnens vardag än
modern. Det innebär att fäder i princip enbart vinner
vårdnadstvister i de fall där modern är uppenbart olämplig på
grund av eget allvarligt missbruk eller på grund av psykisk
sjukdom. Miljöpartiet anser att en utredning bör göras som
ser över rättspraxis i vårdnadsärenden och som därefter
lägger fram förslag till ändringar av familjebalken. I
sammanhanget bör även rätten att föra talan samt överklaga
beslut enligt LVU för den förälder som inte har vårdnaden
om barnet införas. Vi anser även att gemensam vårdnad ska
vara en självklarhet såväl vid separationer som i de fall
modern vid barnets födsel är ensamstående.
Miljöpartiet anser vidare att det vid alla samarbetssamtal ska finnas till-
gång till personal av båda könen. Detta för att komma till rätta med mannens
idag rådande underläge i form av att det alltför ofta saknas någon av hans
eget kön som i samtalet kan uttolka och spegla hans känslor.
Kvinnofrid
Att enbart fokusera på kvinnofrid ute på gator och torg är
otillräckligt. Den största faran för kvinnors liv och säkerhet
vad gäller våld eller hot om våld ligger alltjämt i
kärleksrelationer. Det är i hemmet där varje människa
definitivt borde kunna känna sig lugn och trygg som en
kvinna löper störst risk att bli överfallen. Kvinnor som
utsatts för våld av en för dem tidigare känd gärningsman
känner sig ofta både otrygga och oskyddade inför en
eventuell frigivning av gärningsmannen. Om
gärningsmannen dömts till frihetsberövande i form av
fängelsestraff finns en möjlighet för brottsoffret att få en
"varning" om när frihetsberövandet upphör. I de fall där
gärningsmannen dömts till sluten psykiatrisk vård saknas
denna möjlighet. Miljöpartiet anser att brottsoffret i de fall
hon önskar det skall kunna erhålla en sådan "varning" oaktat
i vilken institutions förvar gärningsmannen befinner sig.
Dessa kvinnor utsätts ofta för upprepat våld, och Miljöpartiet
anser att brottsoffren i dessa fall är en individ så skyddsvärd
att sekretesslagen bör ge vika just vad gäller
frigivningsdatum och eventuella permissioner. Miljöpartiet
anser även att domstolens möjlighet att utfärda besöksförbud
samt möjligheten att skydda brottsoffers adress bör
utvärderas.
Det är viktigt att alla berörda myndigheter som arbetar med kvinnor som
utsätts för våld ges utbildning i hur dessa kvinnors problembild kan se ut.
Psykiatrin har många gånger upprepad kontakt med dessa kvinnor utan att
fokusera på det psykosociala problem det är att leva under ständigt hot om
misshandel. Det är inte den enskilda kvinnans eventuella psykiska problem
vi bör fokusera på. Symtom på psykisk ohälsa bör i dessa fall ses i
sammanhang av hennes relation till mannen och till hennes position i vårt
samhälle. Genom denna kunskap blir möjligheterna att ge kvinnan adekvat
hjälp och stöd i tid beydligt bättre.
Sexualitet
Under de senaste 150 åren har vi i svensk lagstiftning försökt
kontrollera kvinnan, eller könssäljaren, i prostitutionen. Från
och med 1984 har vi inte längre kvar de gamla lösdriveri-
och osedlighetsparagraferna. Att försöka ha kontroll över
säljaren i könshandeln har uppenbarligen inte varit rätt väg
eftersom könshandeln knappast avtagit ens efter det att
hiv/aids komplicerat situationen. Det är angeläget att vi byter
från ett rådande funktionalistiskt till ett feministiskt
perspektiv, vilket innebär att i stället fokusera på kvinnans
utsatthet och mannens osynliga sexualitet. Könshandel är
inte en jämlik affärsuppgörelse mellan två likvärdiga parter.
Det är inte acceptabelt att köpa sex bara för att köparen
betalar hyggligt för sig. Miljöpartiet de gröna vill därför att
könsköparen i könshandeln ska kriminaliseras. Pornografi
handlar om makt, våld och kontroll, och den säljs i
tidningsform i flera hundratusen exemplar varje vecka.
Pornografi läses till största delen av unga män mellan 15 och
24 år. Just i den ålder när unga män ska skapa sin egen bild
av sexualitet och av förhållandet mellan könen är det
pornografins bild de möter. I pornografin objektifieras
kvinnan, men även bilden av mannen förvanskas och
förvrids. Pornografin föraktar i grund och botten sina läsare
och tittare. Våra ungdomsmottagningar är det viktigaste
verktyg vi har för att bemöta detta förakt. Att i direkta samtal
med ungdomar, ute i skolorna diskutera relationer, sexualitet
och känslor är ett effektivt sätt att på sikt marginalisera
pornografin. Miljöpartiet vill därför öka inslaget av sådan
undervisning ute i såväl grundskolor som på gymnasier. Det
är vanliga, vettiga vuxna människor som kan och vågar tala
om sex- och samlevnad som fattas våra ungdomar. Dessutom
är det viktigt att vi noga bevakar den starka tendens som
finns av att öka graden av sexualiserat våld inom
pornografin.
Miljöpartiet anser även att män i dagsläget diskrimineras i det att samhället
inte skapat resurser för män att tala med män om relationer. Precis som
kvinnor i en kärleksrelation tenderar att ge sig företräde i definitionen av
relationens problem, har kvinnor majoriteten av vårt gemensamma samtals-
utrymme med avseende på resurser i form av kvinnliga kuratorer, psyko-
loger, sexologer, familjeterapeuter, barnmorskor etc, etc. Behovet av män i
dessa positioner är stort.
Kvinnors tillträde till forskning
Det är färre kvinnor än män som utbildas vid universitet och
högskolor. Den skeva könsfördelningen är markant redan i
grundutbildningen i vissa ämnen med teknisk eller medicinsk
inriktning. I forskarutbildningen är snedfördelningen ännu
tydligare och mycket få kvinnor innehar högre
universitetstjänster. Redan det faktum att lärarna och
handledarna i forskarutbildningen är män kan förklara en del
av svårigheterna för kvinnor. Dessutom visar det sig att män
ofta ansluter sig till institutionernas redan etablerade
forskningsprojekt, medan kvinnor i högre utsträckning väljer
ämnen som inte redan finns etablerade vid institutionen. Den
ålder när man normalt genomgår forskarutbildning
sammanfaller ofta med den tid i livet då man väljer att skaffa
barn. Självfallet innebär detta en fördröjning av kvinnans
fortsatta forskarkarriär. Redan dessa tydliga exempel pekar
på att situationen måste förbättras. Lämpliga åtgärder kan
vara att öppna möjligheten för forskarstuderande att söka
egna forskningsresurser, så att de inte är helt hänvisade till
sin handledares eventuella välvilja. En hierarki av fler
tidsbegränsade tjänster under professorsnivå skulle dessutom
öka rörligheten bland universitetens forskande personal,
vilket är absolut nödvändigt för att inte universitetens
utbildning och forskning skall gå i stå. Vi förordar att
regeringen med hänsyn till kända förhållanden föreslår
effektiva åtgärder för att väsentligt öka möjligheterna för
kvinnor att gå vidare till högre utbildning enligt de riktlinjer
som ovan anförts.
Brister i dagens forskning
Varför dömer vi män och kvinnor som vågar vara de
människor de i grund och botten är till att vara bundna vid
traditionella, mer eller mindre stereotypa könsroller?
"Rädsla" är ett av de givna svaren, många andra saknar vi
alltjämt på grund av att genusrelaterad forskning har så låg
status. Genustillhörighet är en av de starkast strukturerande
principerna i alla kända samhällen. Trots detta har principen
inte ägnats nämvärt intresse av vare sig politiker eller
forskare förrän under de senaste decennierna. Miljöpartiet ser
att det inom ett antal områden måste fokuseras på nya
problemställningar, samt utveckla och fördjupa redan kända
forskningsområden med avseende på ett genusperspektiv.
Miljöpartiet anser att sådan forskning, vilket t.ex. kan gälla
kvinnomedicin, matstörningar etc. bör stärkas. Vi anser att
det självklart skall genomsyra all den forskning där det över
huvud taget kan vara av relevans, men områden som bör
prioriteras är t.ex. forskning som belyser med vilka medel vi
gör pojkar till "pojkar" och flickor till "flickor" under
uppväxten. Ett annat angeläget område är att skapa förebilder
i barnböcker, på film och i tv som ger våra barn möjligheter
att "spränga" gränserna för de sterotypa könsroller som är så
förhärskande inom medierna. Detta för att utveckla
möjligheter för oss att i skolan, på dagis, fritids och i hemmet
kunna undvika att fastare cementera föråldrade mans- och
kvinnoroller som saknar förutsättningar att skapa frihet för
individen och utveckling för kollektivet. Att tillåta oss att
vara människor framför att vara bärare av en könsroll är det
självklara målet.
Ålder, kön, klass, etnicitet
Ska våra jämställdhetssatsningar gynna vissa
kvinnogrupper/mansgrupper, eller samtliga kvinnor/män?
Frågeställningen är intressant, eftersom vi idag lever i en
politisk verklighet där en liten skara män med hög
utbildningsnivå och hög lön i alltför hög utsträckning styr
över den ekonomiska politiken, vilken sedan drabbar ett stort
kvinnokollektiv med låg utbildningsnivå, låga löner och
oproportionerligt stort ansvar för barn och hem. Variabler
som klass/position i samhället och etnicitet måste bli synliga
i politiken. I annat fall kan vi även vad gäller jämställdhet
fastna i resonemang som endast stärker vissa resursstarka
grupper av kvinnor som förmodligen ändå skulle gynnats
genom den position de redan uppnått.
Ökad jämställdhet gynnar både män och kvinnor. Alla har någonting att
vinna, men alla kommer också i någon mån få ge efter, att tappa något av den
makt man på skilda områden "mutat in". För män gäller detta den formella
makten och det ekonomiska försprånget. För kvinnor gäller det den infor-
mella makt över hem och barn man av tradition ansett sig ha företräde till.
Våra nya medborgare är inte alla lika. Där finns resursstarka individer med
hög utbildningsnivå, och där finns människor med obefintlig utbildning och
stort behov av samhällets stöd. Att synliggöra etnicitet i jämställdhetsrelate-
rad statistik är en av de viktigaste uppgifterna framöver för statliga utred-
ningar och kommittéer. Samma sak gäller en annan variabel, nämligen
"ålder". Detta innebär inte att vi särbehandlar speciella grupper, utan snarare
att vi synliggör ett ibland dubbelt förtryck.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetspolitiken.

Stockholm den 8 november 1996
Barbro Johansson (mp)

Eva Goës (mp)