med anledning av skr. 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken
Jämställdhetslagen från 1992 har förändrats på flera punkter.
Den 1 juli 1994 trädde ett antal ändringar i kraft. Bl.a. har
lönediskrimineringsförbudet skärpts och anpassats till EU:s
regler. Innebörden av begreppet likvärdigt arbete har
preciserats. Regler om indirekt diskriminering har införts. I
en skrivelse framför dock JämO att det fortfarande finns
brister när det gäller lagens lönediskrimineringsförbud som
bör åtgärdas. Begreppet likvärdigt arbete bör definieras i
lagtexten. Vidare föreslår JämO att lagens
diskrimineringsförbud ändras så att det blir tillämpligt även i
fall då det är svårigheter att få person av motsatt kön som
jämförelseperson.
Vi delar inte regeringens uppfattning om att det finns anledning att
avvakta. Vi ser snarare att det brådskar eftersom vi fått signaler om att
systemet med arbetsvärdering riskerar att hamna i stora svårigheter om jäm-
förelsepersoner inte finns att tillgå.
Diskrimineringsförbuden i jämställdhetslagen bygger i regel på en
jämförelse med person av motsatt kön. Det gäller när man ska värdera
meriter vid tjänstetillsättning och det gäller inte minst när det ska bedömas
om två personer utför likvärdigt arbete. Vid prövning i arbetsdomstolen
måste JämO kunna styrka att de jämförda personerna har t.ex. likvärdigt
arbete. Om den person som jämförelsen ska avse vägrar medverka i JämO:s
utredning äventyras rätten att få en saklig och fullständig bedömning huru-
vida könsdiskriminering är förhanden.
I rättegångsbalken finns regler om skyldighet att inställa sig för att vittna i
domstol. Dessa regler är inte tillräckliga. Det måste ges möjligheter för JämO
att genomföra en utredning, där jämförelsepersonerna är skyldiga att
medverka. För närvarande obstrueras medvetet ett stort antal utredningar om
lönediskriminering hos JämO, genom att de manliga jämförelsepersonerna
vägrar svara på frågor om kraven i sitt arbete.
Nu hanteras detta så att JämO begär att få motsvarande information av
arbetsgivaren genom att åberopa 33 § om arbetsgivarens uppgiftsskyldighet.
Det är uppenbart att det blir en sämre kvalitet på utredningen om inte den
berörda arbetstagaren personligen får besvara frågor om arbetsuppgifternas
beskaffenhet.
Regeln i 33 § bör kompletteras med en rätt för JämO att av utpekad jäm-
förelseperson få de uppgifter som behövs för utredningen av diskrimine-
ringsanmälan. Möjlighet att vitesförelägga enligt 34 § ska finnas. Det finns
också en rättssäkerhetsaspekt som är positiv för jämförelsepersonen. Om
man i lagen tar in en regel om kommunikation mellan JämO och jämförelse-
personen tillgodoses intresset av insyn och kontroll. Jämförelsepersonen ska
därför inte bara ha en skyldighet att lämna uppgifter utan också en rättighet
att få del av den utredning som görs med möjlighet att yttra sig innan ärendet
avgörs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring i jämställdhetslagen.