I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse med utvecklingsplan
för förskola, skola och vuxenutbildning jämte motioner med anledning av den
samt ett tidigare väckt motionsyrkande som hör hemma i sammanhanget. Samtliga
motioner avstyrks. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till
handlingarna.
Motionerna rör en rad olika områden som regeringen tar upp i skrivelsen,
bl.a. kvalitet och likvärdighet, valfrihet och segregation, elev- och
föräldrainflytande, utvecklingen inom förskola, skola och vuxenutbildningen,
lärarfrågor samt Skolverkets roll. Bland andra ämnen som tas upp i motionerna
kan nämnas hemkunskapsämnet, sexuella trakasserier och betygen i skolan.
Samtliga oppositionspartier har var för sig avgivit reservationer vad avser
utvecklingsplanen i huvudsak. Därutöver finns reservationer i fråga om
uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (m, c, fp, kd),
hemkunskaps-ämnets ställning (c resp. kd) samt om betygen i skolan och
sexuella trakasserier (v, mp).
Skrivelsen
Regeringen har i skrivelse 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och
vuxenutbildning - kvalitet och likvärdighet berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som anförs i skrivelsen.
Motionerna
Motioner med anledning av skrivelsen
1996/97:Ub18 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om integrationen förskola och skola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen inom grundskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Skolverkets roll.
1996/97:Ub19 av Inger René och Inga Berggren (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av hemkunskap i grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undervisning i kost och hälsa i gymnasieskolan.
1996/97:Ub20 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskola, skola och vuxenutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likvärdighet och kvalitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell skolpeng,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att välja skola,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolan och segregationen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevers och föräldrars inflytande inom skolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarutbildningen och lärarrollen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt skolpliktsålder,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för olika huvudmän och organisationsformer inom förskolan
och skolbarnomsorgen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevers rätt till särskilt stöd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet kärnämnen i gymnasieskolan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa kurser i gymnasieskolans kärnämnen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fristående gymnasieskolor,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU),
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesexamen inom gymnasieskolan,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om praktikprogrammet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lektorer inom skolan,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kvalificerade yrkesutbildningen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetsarbetet i skolan,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Skolverket och ett nytt fristående kvalitetsinstitut.
1996/97:Ub21 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka
hemkunskapsämnet i skolan.
1996/97:Ub22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgänglighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om segregation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorg för barn till arbetslösa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolhälsovårds- och elevvårdspersonal,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sexuella trakasserier mot barn,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betyg.
1996/97:Ub23 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare verksamhetsformer för vuxenutbildningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kvalificerade yrkesutbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala lärcentrum och nätverk för distansutbildning.
1996/97:Ub24 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilka
utbildningspolitiska riktlinjer som skall ligga till grund för skolväsendets
utveckling och regeringens förslag den kommande perioden.
1996/97:Ub25 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
utveckla och ta vara på ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap.
1996/97:Ub26 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskola och barnomsorg (avsn. 2),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskolan (avsn. 3),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gymnasieskolan (avsn. 4),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vuxenutbildningen (avsn. 5).
1996/97:Ub27 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om måldokument för skolbarnsomsorg och förskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öppen förskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibel skolstart,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskolans roll som bas för kunskapslyftet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemkunskap,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konkretisera värdegrunden i det vardagliga arbetet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fristående skolor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrainflytande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingssamtal,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala styrelser med elevmajoritet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att få genomgå sina gymnasiestudier till och med 25 års
ålder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationellt program med speciell inriktning på företagande och
entreprenörskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av kärnämnena,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om poängsystem och studietakt inom vuxenutbildningen.
1996/97:Ub28 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den planerade
utvecklingen av förskola, skola och vuxenutbildning.
1996/97:Ub29 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
införandet av ett modernt lärlingssystem.
Motion från allmänna motionstiden 1996
1996/97:Ub233 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de skolpolitiska målen.
Utskottet
Inledning
I propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76)
angavs att underlag och riktlinjer för utvecklingen på skolområdet skall tas
fram i samband med den fördjupade prövningen av skolans verksamhet.
Riktlinjerna borde presenteras i form av en utvecklingsplan för skolområdet,
som i viktiga delar underställs riksdagen. I propositionen angavs vidare att
utvecklingsplanen framför allt skall vara statsmakternas policydokument för
skolverksamheten. Som sådant kommer planen också indirekt att vara av
betydelse för planeringsarbetet på kommunal nivå och för det lokala
utvecklingsarbetet. Den första utvecklingsplanen avsåg perioden 1994/95 -
1996/97 (skr. 1993/94:183). Regeringen informerar i förevarande skrivelse om
att den i fortsättningen avser att ta fram en utvecklingsplan vartannat år.
Regeringen redogör i skrivelsen för sin grundläggande syn på
utbildningsväsendet och anger vilka områden som kommer att prioriteras under
den kommande tvåårsperioden. Regeringen prioriterar arbetet med att utveckla
utbildningens kvalitet och likvärdighet. Åtgärder måste vidtas för att höja
och säkra utbildningens kvalitet och kvalitetsarbetet skall utvecklas på alla
nivåer.
I detta betänkande behandlar utskottet dels motioner som har väckts med
anledning av skrivelsen, dels ett motionsyrkande från den allmänna
motionstiden. Utskottet redovisar först skrivelsens huvudsakliga innehåll.
Därefter behandlar utskottet under olika avsnitt vissa övergripande frågor,
förskola, skolstart m.m., vissa grundskolefrågor, gymnasieskolan,
vuxenutbildning, Skolverkets roll m.m., lärarfrågor m.m. och slutligen vissa
övriga frågor.
Skrivelsens innehåll i huvudsak
Regeringen framhåller att utbildning alltid varit en väsentlig del av den
svenska välfärdspolitiken. Nya styrdokument och ett nytt betygssystem har
införts, men reformeringen av utbildningen kan inte avstanna utan skolan måste
ständigt utvecklas, betonar regeringen. Efter de avstämningar som hittills
gjorts kan brister konstateras och det finns därför anledning att vidta
åtgärder. Ökad uppmärksamhet på alla nivåer måste ägnas åt resultatet av
arbetet. Sverige har goda förutsättningar att bli en av världens bästa
utbildningsnationer. Regeringens ambition är att svensk utbildning
internationellt sett skall ligga i toppen.
Samhällets förändringstakt innebär nya villkor för människors livssituation.
Nya och större krav ställs på kunskaper och utbildning. En bred kunskapsbas är
det viktigaste verktyget för att individen skall kunna hantera en föränderlig
verklighet. Ett arbetsliv i förändring ställer nya krav på utvecklingsförmåga
och flexibilitet. En utvecklad demokrati förutsätter en skola av hög kvalitet,
som ger alla elever en bra start i livet. Samtidigt ställer ett föränderligt
samhälle större krav på vuxenutbildningen. De som tidigare fått en kortare
utbildning måste ges rätt att nå upp till dagens krav.
Den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola, som ger likvärdig
utbildning för alla barn och ungdomar, betonar regeringen. Barn börjar skolan
med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att
anpassa sin organisation och sin undervisning, så att alla barns
förutsättningar tas till vara. Resursfördelningen i kommunerna måste ske på
sådant sätt att ojämlikheter kompenseras. Regeringen tar bl.a. upp frågor om
rätt att välja skola, skolan och segregationen, jämställdhet i skolan, elever
med behov av särskilt stöd, elev- och föräldrainflytande och skolans kontakter
med omvärlden.
Hög kvalitet i förskola, skola och vuxenutbildning i hela vårt land är en
fråga om likvärdighet och rättvisa, anser regeringen. Kvaliteten måste inte
bara säkras utan också förbättras i alla avseenden, såväl i skola som i
vuxenutbildning. Enligt regeringens uppfattning är den mest angelägna
satsningen en kvalitetshöjning i grundskolan, så att alla elever kan nå målen
för grundskolans utbildning.
Regeringen framhåller att resultaten i skolan i stor utsträckning beror på
personalens arbete. En väl utbildad och engagerad personal är avgörande för
undervisningens kvalitet och verksamheten i skolan i övrigt. Regeringen
redovisar sin syn på bl.a. skolledarrollen, den förändrade lärarrollen och
frågan om forskarutbildade lärare i skolan.
Förskolans pedagogiska roll bör förstärkas och tydliggöras. Genom en
integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg kan all pedagogisk
verksamhet som rör barn och ungdom bilda en helhet som höjer kvaliteten i
verksamheterna, anser regeringen.
När det gäller grundskolan pekar regeringen på att grundskolans resultat i
väsentliga delar är goda och internationellt sett ofta mycket goda. Samtidigt
finns allt fler signaler om svårigheter för grundskolan att nå läroplanens
mål. Regeringen anser att detta är djupt oroande. Grundskolans inre arbete och
utbildningens kvalitet måste nu komma i fokus. Regeringen informerar om att
den avser att återkomma till riksdagen när det gäller åtgärder mot mobbning,
timplanefrågor och avgiftsfria skolmåltider.
Gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede. Regeringen
skisserar en utveckling av gymnasieskolan som på flera punkter kommer att
utredas vidare och där regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag. Enligt regeringen behöver bl.a. utbudet av nationella program och
deras grenar ses över och ett nytt teknikprogram och en ny modern
lärlingsutbildning införas. Kursplanerna i kärnämnena bör fortfarande vara
gemensamma för alla nationella program, men en tydligare öppning behöver
skapas mot varje programs speciella karaktär. Vidare bör en förändring av
utbudet av kärnämnen prövas. Ett praktikprogram bör erbjudas inom ramen för
det individuella programmet.
Vuxenutbildningen kommer att genomgå en successiv reformering de kommande
åren. En satsning på vuxenutbildning är nödvändig för att förhindra utslagning
från arbetsmarknaden och vidgade klyftor i samhället. Det nationella
kunskapslyftet för vuxna som regeringen har inlett är ett viktigt inslag i en
sådan satsning.
En likvärdig utbildning kräver att arbetet med att bedöma, värdera och
utveckla kvaliteten i skolan stärks på alla nivåer. Kvalitetsutvecklingen är
ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna, påpekar regeringen. Regeringen
avser att ta fram riktlinjer för kontinuerliga kvalitetsgranskningar på
nationell nivå. Skolverkets kontrollerande uppgifter skall kompletteras med
kvalitetsbedömningar gjorda av statliga utbildningsinspektörer knutna till
myndigheten. Skolverket får en förändrad roll och ett utvidgat ansvars-område
i och med att de nya ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
tillförs verket. Myndighetens roll som stabsorgan till regeringen bör
utvecklas. Skolverket bör aktivt påverka skolans utveckling, anser regeringen.
I ett avslutande avsnitt redovisas bl.a. kostnadsutvecklingen för barnomsorg
och skola. Regeringen pekar bl.a. på att den svåra uppgiften att prioritera
och fördela resurser mellan olika verksamheter förutsätter en aktuell och väl
fungerande uppföljning och utvärdering som beslutsunderlag.
Vissa övergripande frågor
Kvalitet och likvärdighet m.m.
Skrivelsen
Regeringen betonar att det är statens uppgift är att hålla fast ett
övergripande och nationellt perspektiv på skolan och att stödja, stimulera och
lyfta fram de lokala erfarenheterna, så att skolan som helhet kan inspireras
och dra nytta av dem. Den förändrade relationen mellan stat, kommun och skola
innebär inte att staten har avsagt sig sitt ansvar för skolan i och med att de
nationella målen är fastlagda. Målen måste följas upp och resultaten granskas.
Målen är inte heller en gång för alla givna utan måste ses över och utvecklas
i takt med arbetslivets och samhällets utveckling. Reformeringen av
utbildningen kan inte avstanna utan skolan måste ständigt utvecklas.
Mål- och resultatstyrningen ligger fast och skall tillämpas fullt ut. Det
decentraliserade och målstyrda systemet har många fördelar. Det förutsätter
dock en god kontroll av resultaten, särskilt de kvalitativa. Utan en sådan
kontroll kan kvalitet och likvärdighet inte garanteras i längden. Det nya
betygssystemet tydliggör skolans resultat på ett helt annat sätt än tidigare.
Det är ett instrument bland flera för bättre kontroll av utbildningens
kvalitet och likvärdighet. Utvärdering, framför allt kommunernas utvärdering
av arbetet i de skolor man är huvudman för, måste ges hög prioritet, enligt
skrivelsen.
Motionerna
I motion 1996/97:Ub20 (m) framhålls nödvändigheten av att arbeta med
uppföljning och utvärdering vad gäller elevernas kunskapsutveckling på alla
nivåer inom utbildningsväsendet. Trots att svenskt utbildningsväsende i många
avseenden fungerar väl finns en rad problem som måste åtgärdas (yrk. 1).
Kostnaden per elev i skolan visar stora variationer. Skolorna arbetar under
olika förutsättningar beroende på var i landet, dvs. i vilken kommun,
undervisningen bedrivs. Det är viktigt att skolorna garanteras vissa resurser
så att de höga kvalitetsmålen garanteras. Utbildningen i grundskolan och
gymnasieskolan är en nationell angelägenhet, där målet är en likvärdig
undervisning av hög kvalitet i alla skolor (yrk. 2). Genom att införa ett
statligt stöd riktat direkt till skolorna - en nationell skolpeng - skulle
alla skolor få resurser med minst en nationellt jämförbar nivå. Ett fast
belopp per elev skall utbetalas direkt till respektive skola utifrån antalet
inskrivna elever. Förslaget skall genomföras genom s.k. skatteväxling mellan
kommunerna och staten. En nationell skolpeng skapar tillsammans med rätten att
välja skola ökad valfrihet, mångfald och flexibilitet och förbättrar
möjligheterna att genomföra de nya läroplanerna och nå de nationella målen,
anser motionärerna (yrk. 3).
Enligt motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del bör ett decentraliserat
kunskapssamhälle med en decentraliserad infrastruktur för hela landet skapas.
Utvärdering och kvalitet är viktiga begrepp i ett decentraliserat skolsystem.
Motionärerna framhåller att man borde utgå mer från undervisningens inre
frågor, från vad som faktiskt sker i klassrummet. Det är viktigt med den form
av verksamhet som motsvarar barnens behov och önskemål och som formar en
helhet. I motion 1996/97:Ub233 (c) yrkande 1 (delvis) framhålls att
utbildningspolitiken bör utgå från fyra begrepp - helhetssyn, likvärdig
utbildning, decentralisering och valfrihet.
I motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 1 pekas på att regeringen lyfter fram
kvalitet och likvärdighet som nyckelord för utvecklingsplanen. Motionärerna
vill lägga till ordet tillgänglighet, vilket innebär att det skall finnas
ekonomiska möjligheter för kortutbildade vuxna att komplettera sin utbildning.
Vikten av ett generöst och förutsägbart system för studiefinansiering betonas.
Tillgänglighet innebär också att skolan skall ha fler kontaktytor med världen
utanför - föräldrar, folkrörelser, näringsliv och högskolan.
Enligt motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls att skolan skall
förbereda för ett liv med hög livskvalitet i alla avseenden. Skolans
värderingar bör mer sammanfalla med de värderingar som gäller utanför skolan.
Människor skall få vara olika även i skolan, och den enskildes anlag och
intressen skall vara utgångspunkten för all undervisning. Skolan skall
utvecklas från en skola för alla till en skola för envar. Motionärerna saknar
också i utvecklingsplanen en analys av den nuvarande och framtida
arbetsmarknaden.
Utskottet
Nya styrdokument har utarbetats i form av bl.a. läroplaner och nytt
betygssystem. Den centrala styrningen har kompletterats med en lokal styrning.
Varje kommun skall upprätta en skolplan, som klart skall visa hur kommunens
skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Den skall ange de åtgärder som
kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella målen för skolan. Enligt
utskottets uppfattning är det synnerligen angeläget att kommunerna
kontinuerligt följer upp och utvärderar skolplanen. För att skolan skall
utvecklas krävs att decentraliseringen inte stannar i kommunalhuset utan förs
vidare till varje skola. Utskottet vill därför betona vikten av att det vid
varje skola utarbetas en arbetsplan, som visar hur man konkret avser att
genomföra utbildningen för att nå de fastställda målen. Även arbetsplanen
skall kontinuerligt följas upp och utvärderas.
När det gäller uppföljning och utvärdering på nationell nivå vill utskottet
understryka att Skolverkets centrala uppdrag är att verka för att de mål och
riktlinjer för skolan som riksdagen och regeringen har fastställt
förverkligas. Skolverkets huvuduppgifter är tillsyn, uppföljning och
utvärdering av skolan samt att lägga fram förslag till utveckling av skolan
och att medverka till sådan utveckling. Skolverket har de senaste åren gett en
bred bild av tillståndet i svensk skola, bl.a. redovisad i Bilden av skolan
1993 respektive 1996 och i ett stort antal rapporter.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det decentraliserade och
målstyrda styrsystemet har många fördelar. Det förutsätter dock en god
kontroll av resultaten. Utan en sådan kontroll kan kvalitet och likvärdighet
inte garanteras. Det är därför av största vikt att en uppföljning och
utvärdering av resultaten, särskilt de kvalitativa, sker på alla nivåer i
skolan. Utskottet utgår från att instrument för en sådan uppföljning och
utvärdering utvecklas ytterligare och att såväl Skolverket som kommuner och
skolor förbättrar sin uppföljning och utvärdering av kvalitetsmålen.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen, senast i sitt betänkande
1996/97:UbU1 (s. 77) avstyrkt motionsyrkanden om en nationell skolpeng.
Utskottet har ingen annan uppfattning nu än vad utskottet redovisade då. En
schablonberäknad nationell skolpeng ger inte de grundläggande
förutsättningarna för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet för
alla elever skall kunna uppfyllas. Utskottet vill betona att resurser till
skolans verksamhet skall fördelas med utgångspunkt i de behov som enskilda
elever, olika grupper av elever och skolor faktiskt har. Kommunerna har ett
ansvar för att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med de bestämmelser som
riksdag och regering beslutat och att skolans undervisning når de mål som
statsmakterna fastställt. Det finns dock oroande signaler om att elever med
behov av särskilt stöd inte får den utbildning som de har rätt till. Dessa
varningssignaler måste tas på allvar. Utskottet ser därför positivt på att
regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ett betydande
resurstillskott till kommunerna avsett bl.a. för skolan (prop. 1996/97:150).
Utskottet vill också i detta sammanhang beröra frågan om skolan och
omvärlden. Samhällets förändringstakt innebär nya villkor för människors
livssituation. Nya och större krav ställs på kunskaper och utbildning.
Förutsättningarna för ett aktivt deltagande i samhället blir alltmer beroende
av förmågan att ta till sig och använda information. Det är viktigt med breda
och grundläggande kunskaper. Utskottet delar regeringens uppfattning att
skolan måste öppnas mot det omgivande samhället. Samhällsutvecklingen, både
den tekniska och den sociala, är i dag så snabb att skolan ständigt måste
följa med i utvecklingen för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Utskottet vill
betona vikten av att skolan samverkar med arbetslivet och med det omgivande
samhället i övrigt.
Arbetsmarknaden förändras snabbt, bl.a. genom den fortgående
internationaliseringen och den tekniska utvecklingen, framför allt inom IT-
området. Gamla tjänstestrukturer luckras upp och kompetenskraven på varje
medarbetare stiger. Utskottet delar regeringens uppfattning att utbildning och
kompetens är avgörande för Sveriges möjligheter att hävda sig i den
internationella konkurrensen. En bred kunskapsbas är det viktigaste verktyget
för att individen skall förmå att hantera en föränderlig verklighet. Ett
arbetsliv i förändring ställer krav på utvecklingsförmåga och flexibilitet.
Utskottet vill i likhet med regeringen peka på att barns och ungdomars
villkor har förändrats. Bland annat har ungdomstiden förlängts. Läget på
arbetsmarknaden har stor betydelse för ungdomars livsvillkor. Ungdomar vinner
senare inträde på arbetsmarknaden. Detta förstärker enligt regeringen kraven
på en demokratiskt organiserad och meningsfull skolgång, som ökar
förutsättningarna för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden och att
ägna sig åt fortsatt lärande. Utskottet delar denna uppfattning.
När det gäller frågan om vuxnas möjligheter att finansiera sina studier vill
utskottet peka på att riksdagen på förslag från regeringen har beslutat att
ett särskilt utbildningsbidrag skall införas i avvaktan på ställningstagande
till ett nytt studiestödssystem (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 15, bet. UbU2,
rskr. 101). Regeringen informerar i 1997 års ekonomiska vårproposition att den
avser att återkomma med förslag om ett nytt återbetalningssystem för studie-
lånen grundat på Studiestödsutredningens förslag (SOU 1996:90) kombinerat med
en prövning av bidragsandelens storlek för genomförande år 2000 (prop.
1996/97:150 s. 111). Regeringen framhåller att det särskilda
utbildningsbidraget för arbetslösa motsvarande beloppet i a-kassa eller KAS
kommer att behållas som en del av kunskapslyftssatsningen.
Utskottet anser det inte påkallat med något uttalande av riksdagen med
anledning av motionerna i motsvarande delar.
Valfrihet - Segregation
Skrivelsen
Regeringen framhåller att den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola,
som ger likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar. Barn börjar skolan
med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att
anpassa sin organisation och sin undervisning, så att alla barns
förutsättningar tas till vara, betonar regeringen. Såväl barnomsorgen som
skolan och vuxenutbildningen påverkas av den sociala segregationen i
samhället. Även om huvudorsakerna till problemen ligger utanför skolan, måste
skolans organisation och innehåll utvecklas i sådan riktning att den negativa
utvecklingen motverkas. Skolan måste vara på sin vakt mot segregerande
tendenser i den egna verksamheten. Resursfördelningen i kommunerna måste ske
på ett sådant sätt att ojämlikheter kompenseras, anför regeringen.
Det finns i dag möjlighet att välja skola, en annan kommunal skola än den
kommunen anvisar eller en fristående skola. Regeringen framhåller att dessa
möjligheter har påverkat utvecklingen positivt. Samtidigt har en del negativa
effekter blivit synliga. Valfriheten kan leda till segregation. En
utvärderingsrapport från Skolverket visar tendenser till ökad socioekonomisk
segregation mellan skolor. Regeringen anser att de varningssignaler som finns
om ökad segregation gör det särskilt viktigt för kommunerna att i sina
uppföljningar och utvärderingar uppmärksamma de effekter som den ökade
möjligheten att välja skola, såväl offentlig som fristående, kan medföra.
Motionerna
Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) är rätten att välja skola central i modern
utbildningspolitik. Rätten och möjligheten att välja skola handlar om
individens frihet och ansvar (yrk. 4). När det gäller fristående
gymnasieskolor pekar motionärerna på att regeringen - trots alla positiva
erfarenheter, bl.a. industrigymnasierna - i propositionen om fristående skolor
valde att komma med förslag som innebär stora svårigheter för framväxten av
alternativ till den utbildning som kommunerna ger (yrk. 15). Effekterna av den
segregation som 60- och 70-talets bostadspolitik skapat avspeglas också i
skolorna. Motionärerna framhåller att det är av största vikt att skolorna i
socialt utsatta områden håller så hög kvalitet i undervisning och verksamhet
att social rörlighet främjas. Det är särskilt betydelsefullt att elever med
annat hemspråk än svenska ges stöd för sin språkutveckling. Att kunna tala och
skriva svenska är en förutsättning för goda resultat i fortsatta studier och
arbete och för att kunna fungera som aktiva medborgare i samhället (yrk. 6).
I motion 1996/97:Ub233 (c) yrkande 1 i denna del framhålls att de fristående
skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. Att få välja
skola skall vara en självklarhet för den enskilde eleven. Valfriheten skall
gälla möjligheten att välja såväl mellan kommunala skolor som mellan kommunala
och fristående skolor.
Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 2 (delvis) skall fristående och
kommunala skolor värderas lika. Kommunerna skall vara skyldiga att ge bidrag
till godkända fristående skolor. Det är nödvändigt att staten sätter ett golv
under vilket ersättningen till fristående skolor inte får sjunka. Motionärerna
konstaterar att det finns kommuner där segregation är ett påtagligt problem.
Det är ofta en direkt följd av det segregerade boendet. Enligt motionärernas
uppfattning kan rätten att fritt välja skola vara ett medel mot segregation.
Det behövs dock fler åtgärder. Skolor som har många barn med behov av särskilt
stöd måste ges större resurser.
Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati, anförs det i motion
1996/97:Ub27 (kd) yrkande 7. Det bidragssystem för fristående skolor som
införts och som innebär att kommunerna avgör bidragets storlek leder till
krångel och osäkerhet om vad som gäller. Motionärerna beklagar att regeringen
inte på något sätt antyder att man är beredd att ompröva bidragssy- stemet.
Motionärerna tar också upp frågan om fristående skolor och segregation och
framhåller att segregation är att inskränka människors frihet. Att ha
möjlighet att välja undervisning för sina barn är något helt annat.
Även i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 2 behandlas frågan om skolan och
segregationen. Motionärerna framhåller att boendesegregationen i de större
städerna hotar likvärdigheten. Det är inte längre möjligt att åstadkomma
radikala förändringar genom politiska beslut som rör enbart skolan. Skolan är
en del av samhället, och hur bra eller dåligt skolan fungerar avspeglar hur
väl eller ofullständigt samhället i övrigt fungerar.
Utskottet
Utskottet erinrar om att ett stort antal motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden som rör valfrihet och fristående skolor nyligen har behandlats av
riksdagen (bet. 1996/97:UbU6 s. 9 och 1996/97:UbU7 s. 19). Riksdagen avslog på
utskottets förslag samtliga yrkanden. Utskottet pekade bl.a. på att riksdagen
nyligen beslutat om nya regler för godkännande av fristående skolor och
offentligt bidrag till dessa (prop. 1995/96:200, bet. 1996/97: UbU4, rskr.
14). Utskottet fann inte skäl att ändra sitt ställningstagande från hösten
1996 och gör det inte nu heller.
I det först nämnda betänkandet, bet. 1996/97:UbU6 s. 6, har utskottet även
utförligt behandlat frågor om segregationstendenser i skolan. Utskottet
konstaterar att det i stort sett är yrkanden med likartat innehåll som nu
återkommer. Utskottet hänvisar därför till sitt ställningstagande i februari.
I likhet med regeringen och vad som anförts i flera motioner anser utskottet
att möjligheten att välja skola har påverkat skolans utveckling positivt.
Samtidigt delar utskottet regeringens uppfattning om vikten av att kommunerna
i sina uppföljningar och utvärderingar uppmärksammar de effekter som den ökade
möjligheten att välja skola, såväl offentlig som fristående, kan medföra.
Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något uttalande med anledning
av motionerna i nu berörda delar.
Elev- och föräldrainflytande
Skrivelsen
Regeringen pekar på att sambandet mellan elevernas kunskapsutveckling och en
skolmiljö som karakteriseras av mening, delaktighet och glädje är starkt. Det
finns dock rapporter om att det framför allt är på det här området som skolan
har problem i dag. Variationerna mellan skolorna är stora, men de sammantagna
resultaten är nedslående. Regeringen framhåller att elevinflytande är en
förutsättning för det arbete som pågår i skolan. Det viktigaste för eleverna
är att få inflytande i klassrummet, över undervisningen och det egna lärandet.
Eleverna skall också ha ett formellt inflytande. Regeringen har nyligen lämnat
förslag till riksdagen om en försöksverksamhet med lokala styrelser med
elevmajoritet i gymnasieskolan (prop. 1996/97:109). Regeringen betonar att det
friutrymme som läro- och kursplaner ger skapar möjligheter att utforma mycket
varierade lärosituationer.
Föräldrar är en viktig men förhållandevis outnyttjad kraft i skolan.
Regeringen har genom propositionen om lokala styrelser med föräldramajoritet
öppnat möjligheten i grundskolan och den obligatoriska särskolan att inom
ramen för en försöksverksamhet inrätta lokala styrelser med föräldramajoritet
(prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259). Detta innebär ett stort steg framåt
när det gäller frågan om föräldrainflytande i skolan, anför regeringen.
Motionerna
Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) yrkande 7 angriper regeringen problemet på fel
sätt. Tyngdpunkten läggs vid formella strukturer, som knappast ger flertalet
elever vare sig mer inflytande över sin egen studiesituation eller ökade
kunskaper om demokratiska beslutsprocesser. Det finns en risk att inflytande
och medbestämmande hänvisas till sammanträdesrummen. Det är viktigt att
skolorna finner former för att öka elevernas inflytande och ansvar i skolans
vardag. När det gäller föräldrarnas inflytande är rätten och möjligheten att
välja skola grundläggande.
I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls vikten av att föräldrarna blir en
naturlig del av skolans vardag genom att man räknar med varje förälders
engagemang för det egna barnets framsteg och utveckling (yrk. 8). Lärarna och
föräldrarna behöver samverka för att hitta nya vägar för ett utvecklat
samarbete. Utvecklingssamtalen i grundskolan är ett konkret exempel på hur
skolan tillsammans med eleven själv och föräldrarna följer elevens utveckling
och planerar den fortsatta skolgången. Motsvarande ordning bör införas även i
gymnasieskolan. Även om eleverna i gymnasieskolan är äldre bör föräldrarna
inbjudas till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning (yrk.
9). Förslaget (i proposition 1996/97:109) om att tillsätta styrelser med
elevmajoritet i gymnasieskolan avvisas av motionärerna. Det leder inte till
målet att eleverna skall få ett konkret inflytande över sin skolvardag (yrk.
10).
Utskottet
Efter förslag av regeringen godkände riksdagen våren 1996 inriktningen av en
försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet i grundskolan och
den obligatoriska särskolan (prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259).
Försöksverksamheten äger rum under perioden juli 1996-juni 2001 och är
reglerad i förordningen (1996:605) om försöksverksamhet med lokala styrelser i
skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta innebär ett stort
steg framåt när det gäller föräldrainflytande i skolan. Föräldrarnas
möjligheter att påverka skolan har hittills varit små. Föräldrarna är en
viktig men förhållandevis outnyttjad kraft i skolan. Det är av stor vikt att
inflytandet gäller sådana frågor som föräldrarna själva anser vara viktiga.
Utskottet instämmer i vad Kristdemokraterna anför om att
utvecklingssamtalet, som är ett regelbundet återkommande samtal mellan elev,
lärare och föräldrar i grundskolan, spelar en viktig roll i kontakten mellan
skola och hem. Utvecklingssamtalet skall ge föräldrarna en god bild av vad man
arbetar med i skolan, hur man arbetar och hur det går för det egna barnet. Det
skall ge skolan kunskap om hur föräldrarna ser på elevens utveckling. Det
skall också ge eleven möjlighet att ge sin syn på skolarbetet och den egna
insatsen. Utskottet utgår från att skola och hem - föräldrar och barn -
tillsammans utvecklar dessa samtal till en bred kontaktyta som ger ömsesidig
information och leder till ömsesidiga åtaganden. Regeringen redovisar i
skrivelsen att Kommittén för gymnasieskolans utveckling förordat att
utvecklingssamtal också borde förekomma i gymnasieskolan och då föras mellan
lärare och elev. Regeringen delar denna bedömning men anser i likhet med
kommittén att något obligatorium inte bör införas. Utskottet finner inte skäl
att uttala någon annan uppfattning.
När det gäller elevinflytande i gymnasieskolan och komvux har riksdagen
nyligen beslutat om en försöksverksamhet med lokala styrelser med
elevmajoritet (prop. 1996/97:109, bet. UbU10, rskr. 222). Försöksverksamheten
med lokala föräldrastyrelser har varit modell för hur de lokala styrelserna
med elevmajoritet skall utformas. Försöksperioden börjar den 1 juli 1997 och
omfattar fyra år, vilket innebär att den avslutas samtidigt med
försöksperioden för föräldrastyrelserna i grundskolan och den obligatoriska
särskolan. Med anledning av de synpunkter som motionärerna nu framför
beträffande elevernas inflytande vill utskottet hänvisa till vad utskottet
anförde i betänkandet.
Enligt utskottets mening är det självfallet väsentligt att eleverna generellt
får ett sådant ökat inflytande att de kan påverka sin vardagssituation. Detta
står inte i motsättning till att elever får ett formellt inflytande vilket kan
ses som ett led i deras demokratiska fostran; i skolans uppgifter ingår att
fostra ansvarskännande och demokratiska samhällsmedborgare. I likhet med
regeringen anser utskottet att ett elevinflytande i lokala styrelser för
skolan markerar att eleverna är kompetenta att ta ett större ansvar. Det kan i
sin tur leda till att också elevinflytandet i klassrummet ökar. Om elever och
personal upplever att den demokratiska processen i skolan fungerar och att
elevernas åsikter och synpunkter bemöts med allvar och respekt, måste rimligen
den attityden också ha betydelse för det mer informella inflytandet. Utskottet
vill särskilt lyfta fram att elevinflytandet inte enbart är en rättvise- och
demokratifråga utan också en fråga om utbildningskvalitet. Med ökat inflytande
över undervisningssituationen ökar motivationen hos den enskilde eleven.
Utskottet anser att motionsyrkandena i motsvarande delar bör avslås av
riksdagen.
Förskola, skolstart m.m.
Skrivelsen
Regeringen framhåller att den sociala miljö och den pedagogiska stimulans som
barn möter under barndomsåren på ett avgörande sätt påverkar deras
förutsättningar för utveckling och lärande. Förskolan bör därför ges sin
rättmätiga betydelse som den första grundstenen i utbildningssystemet.
Förskolans pedagogiska roll bör förstärkas och tydliggöras. Genom en
integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg kan all pedagogisk
verksamhet som rör barn och ungdom bilda en helhet som höjer kvaliteten i
verksamheterna. Samordningen av förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och
skolan skall också omfatta styrdokument, lagstiftning och tillsyn.
Regeringen anser att läroplanen för grundskolan bör ersättas med ett
gemensamt måldokument för förskolans verksamhet för sexåringarna, grundskolan
och skolbarnsomsorgen. Även förskolans verksamhet för de yngre barnen, som
bedrivs i daghem och deltidsgrupper, bör ges ett nytt måldokument med
motsvarande karaktär av läroplan. Skolverket skall bli myndigheten för
tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling av skolan,
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
Motionerna
Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) bör alla barn mellan 3 och 5 år erbjudas
pedagogisk verksamhet. Skolpliktsåldern skall sänkas till sex år med möjlighet
för de barn som har behov därav att uppskjuta skolstarten ett år. Ett rakt
beslut om sänkt skolstartsålder är bättre än frivilliga förskoleklasser, anser
motionärerna (yrk. 9). Det måste vara likvärdiga villkor mellan enskilda och
offentliga huvudmän inom förskola och skolbarnsomsorg och likvärdiga villkor
mellan olika typer av verksamheter inom förskolan. Kommunerna måste vara
skyldiga att ge bidrag till en enskild huvudman (yrk. 10).
I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del förordas att en tioårig grundskola med
start vid sex års ålder införs senast år 2000. Genom att integrera förskolans
sexårsverksamhet i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan
förskola och skola. Ett gemensamt måldokument för den obligatoriska skolan,
skolbarnsomsorgen och sexårsverksamheten i förskolan bör leda till
genomförande av en tioårig grundskola. Motionärerna framhåller att det är
viktigt att kommunerna erbjuder någon form av femårsverksamhet liknande den
verksamhet som i dag finns i förskolans regi för sexåringarna.
Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 1 bör alla barn från tre års ålder
erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning.
Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan och vara en integrerad del
av skolsystemet. All personal skall vara högskoleutbildade förskollärare.
Motionärerna anser att integrationen mellan skola, förskola och barnomsorgen
måste öka. Ett gemensamt måldokument är ett steg i rätt riktning.
I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls att föräldrarnas roll och inflytande
måste betonas i måldokumentet för de yngre förskolebarnen. Ett gott samarbete
mellan föräldrarna och förskolan är en förutsättning för en positiv utveckling
för barnen (yrk. 1). Det framgår inte av regeringens skrivelse om den öppna
förskolan kommer att omfattas av måldokumentet. Den öppna förskolan borde vara
tillgänglig för alla barn mellan ett och fem år som inte deltar i annan
förskoleverksamhet (yrk. 2). Motionärerna avvisar skolplikt vid sex års ålder.
Skolplikten bör även i fortsättningen vara nioårig och skolstarten flexibel
(yrk. 3).
Frågan om barnomsorg för barn till arbetslösa tas upp i motion 1996/97:Ub22
(v) yrkande 3. Kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg bör
förtydligas. Tillgången till barnomsorg är utomordentligt viktig för alla
barns utveckling och hälsa. Barnets rätt till eget rikt liv, utveckling och
utbildning måste sättas främst. En fungerande barnomsorg är nödvändig även för
den som är arbetslös. Utan ordnad barnomsorg är möjligheten att få en ny
anställning minimal.
Enligt motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 1 finns det två väsentliga nackdelar
med regeringens upplägg vad gäller sexåringarna. Några procent av sexåringarna
kommer att stå utanför verksamheten eftersom den inte - som en skolstart vid
sex års ålder - är obligatorisk för alla barn. Man riskerar också att motverka
en fortsatt lokal utveckling av en ökad integration mellan förskola och skola
och att i hög grad styra de lokala organisationsformerna, heter det i
motionen.
Utskottet
Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte vid tre tillfällen behandlat
frågor om förskoleverksamheten, skolstartsålder och integrering av
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Utskottet behandlade i början
av riksmötet regeringens proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m. samt
med anledning av denna väckta motionsyrkanden (bet. 1996/97:UbU5). I
propositionen redovisade regeringen sin syn på en integrering av
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Därefter har motionsyrkanden i
samma fråga behandlats i betänkande 1996/97:UbU6 resp. yttrande 1996/97:UbU6y.
Dessa tidigare behandlade yrkanden liknar till sitt innehåll och syfte i stor
utsträckning dem som nu behandlas.
Barnomsorg och skola-kommittén (BOSK) har i februari i år överlämnat sitt
betänkande Växa i lärande - Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år
(SOU 1997:21) till skolministern. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
Även förslag från en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet om hur
tillämpliga delar av bestämmelserna om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
i socialtjänstlagen (1980:620) kan inarbetas i skollagen (1985:1100) har
nyligen remissbehandlats. Arbetsgruppen har bl.a. föreslagit att förskolan för
sexåringarna skall utgöra en egen skolform - förskoleklass - inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom och att bestämmelserna om detta
förs in i ett nytt kapitel i skollagen. Det skall enligt förslaget vara
obligatoriskt för kommunerna att anordna förskoleklasser, men frivilligt för
barnen att delta. Vidare har regeringen givit BOSK tilläggsdirektiv att
utarbeta förslag till måldokument för den pedagogiska verksamheten i
förskolan och göra en översyn av skollagen utifrån de krav integreringen av
förskola, skola och skolbarnsomsorg ställer och utifrån förslagen till nya
måldokument för verksamheterna. Uppdraget skall var slutfört senast den 1
november 1997 (dir. 1997:30).
När utskottet i slutet av februari behandlade yrkanden med anknytning till
pedagogisk verksamhet för barn i förskoleåldern uttryckte utskottet sig
positivt om det arbete som nu inleds i syfte att finna metoder och former för
att stimulera barns tidiga lärande. Utskottet ansåg att tilläggsdirektiven
till BOSK till stor del svarade mot de synpunkter som framförts i motionerna
och att riksdagen därför utan något särskilt uttalande borde avslå dem. När
det gällde frågor om skolstartsålder och skolpliktens omfattning gjorde
utskottet den bedömningen att den fortsatta beredningen inom Regerings-
kansliet av utredningsförslagen om en gemensam lagstiftning och ett gemensamt
måldokument för skolformerna förskoleklass och grundskola borde avvaktas.
Utskottet finner inte skäl att ändra sitt ställningstagande från februari.
Eftersom beredning av frågorna pågår inom Regeringskansliet, bör riksdagen med
hänvisning härtill avslå yrkandena i denna del.
Det närmare innehållet i måldokumentet för förskolan berörs i motion
1996/97:Ub27 (yrk. 1 och 2). Utskottet anser att det är självklart med en nära
samverkan med föräldrarna när det gäller de yngre barnen inom förskolan.
Utskottet utgår från att föräldrasamarbetet kommer att betonas i det kommande
måldokumentet för förskolan. I fråga om den öppna förskolan har regeringen i
direktiven om måldokument för förskolan angett följande: ?Måldokumentet bör
kunna vara vägledande även för andra verksamheter än förskolan, t.ex.
familjedaghemmen, den öppna förskolan och barn på sjukhus.? Utskottet anser
att yrkandena bör avslås med hänvisning till pågående utredning.
När det gäller frågan om likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga
huvudmän inom förskolan och barnomsorgen (motion 1996/97:Ub20 yrk. 10) erinrar
utskottet om att riksdagen efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade att
upphäva tidigare av den borgerliga regeringen införda lagbestämmelser rörande
barnomsorg. Bl.a. upphävdes från och med den 1 januari 1995 bestämmelserna om
kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda förskolor, enskilda
fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg, vilka skulle ha trätt i
kraft vid samma tidpunkt. I stället gäller nu att kommunerna efter egen
bedömning kan lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild
skolbarnsomsorg (18 § socialtjänstlagen). Socialutskottet har i februari 1997
behandlat motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om bidrag till
enskild barnomsorg (bet. 1996/97:SoU8 s. 41). Socialutskottet avstyrkte
yrkandena och anförde därvid följande:
Enskild barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en
positiv utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas
ersättning till enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Utskottet
anser vidare att en kommun skall kunna avslå en ansökan om tillstånd att
bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet med hänvisning till att behov av
ytterligare platser saknas.
Utskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och anser att
yrkandet bör avslås av riksdagen.
När det gäller frågan om barnomsorg för barn till arbetslösa (motion
1996/97:Ub22 yrk. 3) vill utskottet peka på att enligt gällande bestämmelser
(14 a § socialtjänstlagen) skall förskoleverksamhet och barnomsorg
tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Denna bestämmelse
infördes i socialtjänstlagen efter förslag av regeringen i propositionen om
utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop. 1993/94:11). I denna
proposition anges att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna så
önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala
förhållanden, t.ex. om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av
ett yngre syskon. Det bör enligt propositionen undvikas att barnet rycks upp
ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i
dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av
att delta i pedagogisk verksamhet, anges det (prop. s. 33). I det ovan nämnda
betänkandet har socialutskottet även behandlat denna fråga (SoU8 s. 42).
Socialutskottet framhöll att det är angeläget att barn vars föräldrar blir
arbetslösa eller föräldralediga och som har behov av det får behålla sin plats
i barnomsorgen. En noggrann bedömning bör i varje enskilt fall göras av
barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet.
Någon ändring av bestämmelserna i socialtjänstlagen behövs inte, anförde
socialutskottet.
Frågan om förskola för utsatta barn har också tagits upp i
utvecklingsplanen. Regeringen anför att det är viktigt för utsatta barn att få
det stöd som förskolan innebär. Utskottet förutsätter i likhet med regeringen
att kommunerna tar sitt ansvar i enlighet med lagstiftningen. Utskottet anser
det inte påkallat med något uttalande av riksdagen i frågan. Med hänvisning
till det anförda avstyrks yrkandet.
Vissa grundskolefrågor
Skrivelsen
Regeringen ger i skrivelsen både en ljus och en mörk bild av grundskolan.
Grundskolans resultat är i väsentliga avseenden goda och internationellt sett
ofta mycket goda. Samtidigt finns alltfler signaler om svårigheter för
grundskolan att nå läroplanens mål. Detta är djupt oroande, anför regeringen,
eftersom grundskolan måste ges förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag;
att främja barns utveckling och ge alla barn en kvalitativt god utbildning.
Grundskolan bör lägga grunden för ett livslångt lärande och ett aktivt
deltagande i samhällsutvecklingen. Regeringen poängterar att detta är ett
område där huvudmännen har ett tydligt ansvar.
Grundskolans inre arbete och utbildningens kvalitet måste enligt regeringen
nu komma i fokus. Det inre arbetet behöver utvecklas för att man skall kunna
möta alla barn utifrån deras skilda förutsättningar och behov. Integrationen
mellan förskola, skola och skolbarnsomsorg kommer att påverka grundskolans
arbetssätt, påpekar regeringen.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med en proposition om
ändringar i grundskolans timplan, som inom ramen för nuvarande totala timtid
dels ger skolor bättre möjligheter att anpassa timplanen efter lokala behov,
dels ger slöjd och idrott och hälsa mer tid. Regeringen informerar också om
att den avser att senare återkomma till riksdagen i frågorna om mobbning och
avgiftsfria skolmåltider.
Motionerna
Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) finns det inte i dag anledning att nationellt
reglera timplanen ytterligare inom den totalt fastställda ramen. Motionärerna
förordar i stället en kontinuerlig uppföljning av hur skolorna använder
tillgängligt utrymme för skolans respektive elevens val samt för
ämnesintegrerad undervisning. Vidare framhåller motionärerna att de är
allvarligt bekymrade över rapporterna om bristande ordning, skolk,
koncentrationsproblem, mobbning m.m. som kommer från skolorna. Skolorna måste
precis som andra arbetsplatser formulera regler för verksamheten. När det
gäller frågan om avgiftsfria skolmåltider anser motionärerna att denna fråga
även fortsättningsvis bör avgöras lokalt (yrk. 11). Motionärerna poängterar
att alla elever skall ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen innan de lämnar
grundskolan. Det är oroväckande att ca 10 % av eleverna i dag lämnar
grundskolan utan fullständigt betyg och med ofullständiga kunskaper. Vissa
elever kan behöva längre tid i grundskolan. Skyldigheten att elever med behov
av särskilt stöd får ett åtgärdsprogram understryks i motionen (yrk. 12).
I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del framhålls att skolan har ett ansvar
för normbildning och att den aldrig kan acceptera mobbning, våld, rasism eller
droger inom sina väggar. Skollagen bör skärpas med en rapporteringsskyldighet
för lärare och en skyldighet för skolan att agera. Motionärerna tar också upp
frågan om fria skolmåltider och utgår från att kommunerna tar sitt ansvar och
även fortsättningsvis anordnar kostnadsfria måltider. Lagstiftning strider mot
kommunernas självbestämmanderätt. Vidare anförs att hemkunskapsämnets
ställning i grundskolan bör stärkas. Kostens betydelse för hälsan är
odiskutabel. När det gäller informationsteknik (IT) i skolan framhålls att IT
skall vara ett medel och ett redskap för att söka kunskap och därför
integreras i all utbildning och alla ämnesområden. Motionärerna pekar också på
att miljön i skolan är viktig. Skolgårdsmiljöerna är fortfarande sorgligt
eftersatta. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan hänger samman med
helheten, synen på barn och hur man lär sig.
Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 2 (delvis) krävs för en ökad
kvalitet inom grundskolan sammanfattningsvis följande. Pedagogisk mångfald,
utveckling av lärarnas professionalitet, tioårig grundskola med skolstart vid
sex års ålder, skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal, resurser till barn
med svårigheter i skolan, t.ex. läs- och skrivsvårigheter, att betyg i svenska
som andraspråk inte skall få ersätta betyg i svenska, friskolor för ökad
valfrihet och mångfald, avveckling av timplanen, åtgärder mot mobbning,
jämställdhet på alla plan i skolan samt satsning på IT som verktyg i alla
ämnen.
I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls att grundskolans kvalitet måste vara i
fokus när det gäller ett nationellt kunskapslyft. Det är oroväckande att den
kvalitet som är nödvändig inte kan upprätthållas överallt bl.a. på grund av
ekonomiska neddragningar. Om hela tiden nya stora grupper lämnar grundskolan
med otillräckliga grundkunskaper blir arbetet med att i efterhand åtgärda
bristerna det allt överskuggande i stället för kompetensutveckling och
livslångt lärande (yrk. 4). Larmrapporterna från skolan gäller inte bara
kunskapsbrister. Våld, mobbning, främlingsfientlighet, skolk och vandalism är
en del av skolans vardag. Arbetet för att motverka denna utveckling måste ta
sin utgångspunkt i det etiska perspektivet som beskrivs i skolans värdegrund,
heter det i motionen. Värdegrunden måste omsättas i praktiken i det vardagliga
arbetet i skolan. Motionärerna betonar att det behövs särskilda
utbildningsinsatser för skolans personal inom området (yrk. 6). Motionärerna
anser att det finns goda skäl, inte minst pedagogiska, att stärka slöjdens och
idrottens ställning i grundskolan men anser att även hemkunskapen bör lyftas
fram och beaktas i den översyn som regeringen aviserar (yrk. 5).
I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del betonas att effektiva åtgärder för
stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter måste vidtas
omgående. En lagstadgad plikt för varje skola att ha ett handlingsprogram mot
mobbning bör införas omgående. Motionärerna tar också upp frågan om
informationsteknik (IT) i skolan och anser att datorkunskap skall ingå i
utbildningen i grundskolan från årskurs 4. Datorer har också sin givna plats i
framtiden som hjälpmedel i skolan. Motionärerna pekar på att de ekonomiska
nedskärningarna i kommunerna har drabbat barn med behov av särskilt stöd. De
kommunala anslagen i budgeten måste öka, och kontrollen av att kommunerna
verkligen gör det som de enligt skollag och läroplaner är skyldiga att göra
måste förbättras.
Enligt motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 2 bör regeringen i det fortsatta
arbetet kring utvecklingsplanen åstadkomma ökad tydlighet och överensstämmelse
mellan resonemang och de konkreta åtgärderna. Motionären pekar på att
regeringen å ena sidan uttalar sig för målstyrning av skolan och å andra sidan
överväger ytterligare regleringar.
Utskottet
Skolan förbereder eleverna för livet som helhet, för arbetslivet, för vidare
studier och för rollen som samhällsmedborgare. Det kan vara mycket svårt och
dyrt för både individen och samhället att senare i livet reparera brister som
uppkommit i grundskolan. Utskottet anser i likhet med regeringen att arbetet
med att utveckla grundskoleutbildningens kvalitet och likvärdighet måste
prioriteras. Utskottet instämmer i uppfattningen att det är viktigt att
skolans inre arbete utvecklas för att skolan bättre skall nå läroplanens mål.
I flera av motionerna har den grundläggande och väsentliga frågan tagits upp
om att alla elever skall ges möjlighet att uppnå målen för grundskolan.
Utskottet vill betona att skolhuvudmännen har ett tydligt ansvar för att alla
elever ges möjligheter att nå grundskolans mål. Till skolans viktigaste
uppgifter hör att lägga grunden för fortsatt lärande genom goda kunskaper i
läsning, skrivning och räkning. Alla barn måste ges förutsättningar att lyckas
i skolan. Som regeringen har redovisat finns det oroande indikationer på att
skolornas möjligheter att hjälpa elever att nå goda resultat har försämrats de
senaste åren. Fler elever än tidigare uppger t.ex. att de inte får den hjälp
som de anser sig behöva. Att många elever kan befaras lämna grundskolan med
brister i sin utbildning är en allvarlig varningssignal, som måste leda till
åtgärder på lokal och nationell nivå. Utskottet ser det som särskilt angeläget
att finna åtgärder för att hjälpa elever som har läs- och skrivsvårigheter.
Utskottet har under en följd av år vid upprepade tillfällen betonat vikten av
att åtgärder sätts in för att komma till rätta med detta. Utskottet
konstaterar att en särskild kommitté har tillsatts för att redovisa viktiga
utgångspunkter för arbetet med att stödja elever med stora läs- och
skrivsvårigheter samt föreslå åtgärder i förebyggande och avhjälpande syfte.
Kommittén skall redovisa sina slutsatser och förslag till regeringen senast i
augusti 1997.
Utskottet vill i likhet med vad som anförts i Moderaternas motion
understryka skyldigheten (5 kap. 1 § grundskoleförordningen) att ett
åtgärdsprogram skall utarbetas om en elev behöver särskilda stödåtgärder.
Utskottet konstaterar vidare att Skolverket i regleringsbrev för budgetåret
1997 ålagts att särskilt utvärdera skolsituationen för elever som har behov av
särskilt stöd, såväl funktionshindrade elever som elever med mer dolda
handikapp eller svårigheter. De insatser som görs för att dessa elever skall
få en med övriga elever likvärdig utbildning skall belysas och värderas, även
ur kvalitetssynpunkt. En analys skall göras av de hinder som kan finnas för
skolor att leva upp till sitt resultatansvar när det gäller denna grupp av
elever. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att regeringen i 1997
års vårproposition har föreslagit ett omfattande resurstillskott avsett för
skolan, bl.a. i syfte att förstärka resurserna för elever med behov av
särskilt stöd.
Förhållandena i skolan när det gäller mobbning och våld har uppmärksammats i
skrivelsen och i flera av motionerna. Utskottet har vid upprepade tillfällen,
senast i februari, behandlat motionsyrkanden om mobbning och våld. Det framgår
klart att utskottet ser mycket allvarligt på utvecklingen i skolorna (bet.
1996/97:UbU6 s. 15). Barnombudsmannen har den 18 april 1997 överlämnat en
särskild rapport till regeringen om arbetet med mobbning och därvid föreslagit
lämpliga åtgärder. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i
frågan. Utskottet anser att pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet
bör avvaktas. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen
med sina förslag snarast möjligt.
Regeringens redovisning av att den avser att återkomma till riksdagen med en
proposition om ändringar i grundskolans timplan, som inom ramen för nuvarande
totala timtid dels skall ge skolor bättre möjligheter att anpassa timplanen
efter lokala behov, dels ge ämnena slöjd och idrott och hälsa mer tid, har
föranlett flera motionsyrkanden. Statsrådet Ylva Johansson har den 29 april
svarat på en interpellation om timplanen för grundskolan. Hon var då inte
beredd att gå in på den konkreta utformningen av den tilltänkta ändringen.
Ärendet bereds inom Regeringskansliet och kommer att bli föremål för
remissförfarande, innan regeringen tar ställning och presenterar ett förslag
för riksdagen. Utskottet anser att det inte finns skäl att föregripa den
beredning av ärendet som nu pågår. Utskottet kommer att i det följande under
avsnittet Övriga frågor behandla motionsyrkanden om hemkunskaps-ämnets
ställning i grundskolan.
Riksdagen har begärt att regeringen skall överväga möjligheten att lagstifta
om elevers rätt till fria skolmåltider (bet. 1995/96:UbU3, rskr. 148).
Regeringen informerar om att den senare under år 1997 avser att återkomma till
riksdagen med förslag. Riksdagen kommer således att inom kort att kunna ta
ställning i frågan. Utskottet finner ingen anledning att föregripa beredningen
av ärendet.
I ett par av motionerna har framförts synpunkter på användningen av
informationstekniken (IT) i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är en viktig rättvise- och demokratifråga för skolan att göra alla
elever väl förtrogna med IT för att undvika uppkomsten av nya kunskapsklyftor.
För att alla elever skall få sådana kunskaper om IT som minst motsvarar kraven
i läroplaner och kursplaner, fordras att eleverna dels har tillgång till
datorer, program och nätverk, dels får använda datorn som ett verktyg i
skolarbetet. Alla elever, oavsett bakgrund, kön, bostadsort etc., har rätt att
få dessa kunskaper. Förmågan att använda och dra nytta av IT är en mycket
viktig uppgift för skolan. Utskottet vill i sammanhanget peka på att
Utbildningsdepartementet i november 1996 har publicerat skriften IT - om IT
som en förändringskraft i skolans utveckling (Ds 1996:67). Skriften avses
tjäna som ett diskussionsunderlag ute i skolorna om lärande och IT. Vidare har
Skolverket regeringens uppdrag att utveckla och driva skoldatanätet.
Utvecklingsarbetet skall bl.a. inriktas på fortlöpande informationsinsatser
till kommuner och skolor och genomförande av olika utvecklingsprojekt
tillsammans med kommunerna kring användningen av Internet.
Utskottet vill påminna om att riksdagen våren 1995 tog ställning till
förslag i proposition och motioner om jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet. UbU18, rskr. 405). Utskottet
betonade då att skolan har ett ansvar för att aktivt och medvetet främja
kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter och för att motverka traditionella
könsmönster. I skollagen infördes, i enlighet med regeringens förslag, en
bestämmelse om att den som verkar inom skolan särskilt skall främja
jämställdhet mellan könen. Utskottet delade regeringens bedömning att
jämställdhet bör lyftas fram som en pedagogisk fråga i skolans dagliga arbete.
Utskottet vill också något beröra frågan om skolans arbetsmiljö. Utskottet
delar den uppfattning som framförts i Centerns kommittémotion att det är
viktigt att skolorna har både en god inomhusmiljö och en god utomhusmiljö.
Enligt den ansvarsfördelning som gäller mellan stat och kommun på skolområdet
är det kommunerna som är ansvariga för att erforderliga resurser även i detta
avseende ställs till skolans förfogande.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör motionsyrkandena i
motsvarande delar avslås av riksdagen.
Gymnasieskolan
Skrivelsen
Regeringen konstaterar att gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt
utvecklingsskede. Det finns dock redan nu behov av justeringar och
förbättringar, något som gymnasiereformen som sådan medger. De nationella
programmen behöver ses över i syfte att tydliggöra varje programs inriktning
och profil och därmed stärka programmålens betydelse. En översyn bör även
göras av utbudet av nationella program och deras grenar. Den låsta
ämnesstrukturen i naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen behöver
luckras upp och ett nytt teknikprogram införas, anför regeringen.
Regeringen anser vidare att programmen med yrkesämnen behöver stärkas till
innehåll och uppläggning samt utvecklas kvalitativt. En större flexibilitet
behöver skapas. Ett nationellt program med yrkesämnen skall kunna läggas upp
på olika sätt. Inom ramen för dessa program bör en alternativ studieväg
införas med en modern lärlingsutbildning. Den bör erbjudas som alternativ till
nuvarande studieorganisation och kan efter cirka två års gymnasieutbildning
utgöra en väg att fullfölja ett nationellt program. För att ytterligare höja
kvaliteten på program med yrkesämnen bör det prövas om en yrkesexamen skall
införas inom gymnasieskolan.
Ambitionerna och målsättningen för kärnämnena är fortsatt höga, framhåller
regeringen. Därför måste nya vägar prövas för att alla elever skall nå målen i
dessa ämnen. Regeringens bedömning är att kursplanerna fortfarande skall vara
gemensamma för alla nationella program, men en tydligare öppning mot varje
programs speciella karaktär behöver skapas. En förändring av utbudet av
kärnämnen behöver prövas.
Regeringen anser vidare att ett praktikprogram bör erbjudas inom ramen för
det individuella programmet. Avsikten är att inom praktikprogrammet förena
undervisning i vissa grundskolekurser, vissa gymnasiekurser och en
yrkesinriktad praktik. För att inte skapa återvändsgränder måste de elever som
väljer att inte övergå till ett nationellt program och som saknar kunskaper i
kärnämnen få rätt att i gymnasieskolan eller gymnasial vuxenutbildning läsa
och få betyg i resterande ämnen. Denna rätt bör finnas upp till 25 års ålder,
anför regeringen.
Motionerna
Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) bör antalet kärnämnen minskas och omfatta
svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa (yrk. 13).
I stället för att som i dag låta en grupp elever få betyget Icke godkänd i
kurser i kärnämnena bör det finnas alternativa kurser, främst i ämnena
svenska, engelska och matematik, där målen sätts lägre. Dessa kurser skall
inte ge generell behörighet till högre utbildning (yrk. 14). Motionärerna tar
också upp frågan om den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och anser det
nödvändigt med en finansieringsmodell som gör det attraktivt för
arbetsplatserna att ta emot APU-elever (yrk. 16). När det gäller
lärlingsutbildningen anser motionärerna att den bör utgöra ett eget program.
Skolan bör ha ansvaret för de två första åren och arbetslivet för de
avslutande, i de flesta fall förmodligen två åren. Arbetsplatsen bör få
ersättning från kommunen och lärlingen ersättning från arbetsplatsen.
Utbildningen bör avslutas med ett gesällprov och leda till ett yrkesdiplom
eller yrkesexamen (yrk. 17). Motionärerna anser vidare att en examen bör
införas för alla elever som fullgör ett nationellt program, oavsett om det är
teoretiskt eller yrkesinriktat (yrk. 18). De åtgärder som regeringen avser med
det planerade praktikprogrammet är enligt motionärerna fullt möjliga redan
inom det nuvarande individuella programmet. Det vore bättre om regeringen i
stället för att föreslå ett nytt program informerade om de möjligheter som
redan finns inom dagens sy-
stem (yrk. 19).
I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del understryks behovet av att
gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap. Motionärerna
förutsätter att regeringen återkommer med förslag i denna riktning. De betonar
också vikten av att uppläggningen av lärlingsutbildningen är flexibel och
anpassas efter rådande förhållanden. Kraven måste utformas så att många
lärlingsplatser kan skapas i småföretag.
Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 3 (delvis) krävs för en ökad
kvalitet i gymnasieskolan bl.a. följande: färre kärnämnen, en mer flexibel
gymnasieskola, ett nytt personligt program där eleven själv väljer kurser
utöver de obligatoriska kärnämnena, entreprenörsutbildning, ett nytt
teknikprogram, en ny lärlingsutbildning och en frivillig gymnasieexamen för
alla elever som slutar ett program. När det gäller kärnämnena anser
motionärerna att de bör begränsas till svenska, engelska och matematik. En mer
flexibel gymnasieskola innebär att den som föredrar kortare studietid i
tonåren skall kunna komma tillbaka och inom ramen för de tre åren läsa vid
t.ex. komvux.
Enligt motion 1996/97:Ub27 (kd) bör rätten att fullfölja gymnasiestudierna
upp till 25 års ålder gälla alla elever och inte bara dem som väljer ett
praktikprogram (yrk. 11). När det gäller lärlingsutbildning framhåller
motionärerna vikten av att eleverna får börja lärlingsdelen direkt och inte
behöva vänta i två år. Det bör vara möjligt att gå två grenar inom ett
program, en ordinär och en lärlingsinriktad. Den arbetsplatsförlagda delen
skall varvas med teoretiska studier under hela utbildningen (yrk. 12). Ett
nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap
bör inrättas. Detta bör beaktas i samband med att programstrukturen ses över
(yrk. 13). När det gäller eventuella förändringar av antalet kärnämnen och
deras inriktning anser motionärerna att en omfattande utredning och analys
måste göras. De pekar bl.a. på elevernas intresse för existentiella frågor och
religionskunskapsämnets roll i det sammanhanget (yrk. 14).
I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls bl.a. att naturkunskap,
filosofi och estetik är centrala kunskaper som bör tillhöra den för alla
elever gemensamma kunskapsmassan som kärnämnena utgör. Livslångt lärande borde
innebära att vi kan planera inlärning över livet med hänsyn till vilken period
i livet som är mest lämpad för ämnesstudier.
Enligt motion 1996/97:Ub29 (m, fp, kd) måste lärlingsutbildningen brytas ut
ur gymnasieskolans system. Motionärerna anför bl.a. att utbildningen skall
vara tre till fyra år och kombineras med vissa kärnämnen. Undervisningen i
kärnämnena skall kunna förläggas till folkhögskola, komvux, gymnasieskola
eller bransch-/yrkesskola. Utbildningsstöd skall inte utgå till företaget men
det skall befrias från sociala avgifter och arbetsgivaravgifter för
lärlingarna. Utbildningskontrakt skall skrivas mellan företaget och den
enskilde eleven.
Utskottet
I och med riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kunskaper
- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.
356) lades grunden till utformningen av den nya gymnasieskolan. I
propositionen framhölls att reformen skall ses som en grund för en fortsatt
utveckling av gymnasieutbildningen. Vikten av att skapa lösningar som ger
förutsättningar för en fortgående utvecklingsprocess betonades. Beslutet våren
1991 om reformering av gymnasieskolan har sedermera fullföljts genom flera
riksdagsbeslut bl.a. om en ny läroplan och ett nytt betygssystem.
En parlamentarisk kommitté följer gymnasieskolans utveckling (dir. 1994:29
och dir. 1994:128). Kommittén har lämnat två delbetänkanden, Den nya
gymnasieskolan - Hur går det? (SOU 1996:1) och Den nya gymnasieskolan - Steg
för steg (SOU 1997:1). Kommittén kommer att lämna sitt slutbetänkande sommaren
1997.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns behov av justeringar
och förbättringar av gymnasieskolan. Ett flertal förändringar, som enligt
regeringens uppfattning bör göras, kommer att utredas vidare. Regeringen
informerar om att en översyn av de nationella programmen kommer att göras,
bl.a. utbudet av nationella program och deras grenar. Utskottet ser ingen
anledning att föregripa den fortsatta beredningen i Regeringskansliet.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i skrivelsen pekar på
behovet av att gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap.
Utskottet delar regeringens uppfattning att sådana utbildningsinslag inte
enbart bör inriktas mot företagande utan bör ha ett bredare angreppssätt i
syfte att stimulera nytänkande och kreativitet, egenskaper som behövs i många
sammanhang.
Utskottet ser positivt på de av regeringen skisserade förändringarna av
programmen med yrkesämnen, bl.a. införandet av en alternativ studieväg -
lärlingsutbildning. Även denna fråga kommer att utredas vidare liksom ett
eventuellt införande av en yrkesexamen. Utskottet är inte berett att förorda
ett generellt införande av en examen för alla elever som fullgör ett
nationellt program. Eftersom de nu behandlade frågorna kommer att beredas
ytterligare, anser utskottet det inte påkallat med något uttalande av
riksdagen i förevarande sammanhang.
När det gäller kärnämnena delar utskottet regeringens uppfattning att
kursplanerna skall vara gemensamma för alla nationella program, men att nya
vägar bör prövas för att alla elever skall nå målen i dessa ämnen. Utskottet
påminner om att tillkomsten av kärnämnena för alla utbildningar i
gymnasieskolan innebar en markant höjning av de utbildningspolitiska
ambitionerna och är ett av fundamenten i gymnasiereformen. Således anser
utskottet att den gymnasiala utbildningen även fortsättningsvis måste ha en
hög ambitionsnivå. Det är därför av största vikt att frågan om hur en större
andel av eleverna kan nå målen i kärnämnena löses utan att kraven sänks.
Utskottet ser därför positivt på den av regeringen skisserade omarbetningen av
kursplanerna så att varje programs karaktär får större genomslag i
utbildningen. Kursplanerna bör öppna för samverkan med karaktärsämnena, så att
varje programs särart kan framträda i undervisningen.
Regeringen avser även att göra en översyn av kärnämnena religionskunskap,
naturkunskap och estetisk verksamhet. Dessa ämnen omfattar endast 30 poäng
vartdera. Regeringen pekar på att korta kurser innebär en onödig splittring
och små möjligheter att se helheter och samband. Regeringen avser att utreda
konsekvenserna för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning om den
sammanlagda omfattningen av dessa tre ämnen, 90 gymnasiepoäng, i stället
utnyttjas för att studera ett av ämnena. Eftersom frågan kommer att utredas
vidare finner utskottet det inte påkallat med något uttalande från riksdagen
sida.
Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen anfört om ett nytt
program - praktikprogrammet. Utskottet noterar att även utformningen av
praktikprogrammet kommer att analyseras vidare.
Flera av de synpunkter i övrigt som framförts i motionerna har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen, senast i betänkandet om Vissa gymnasiefrågor
m.m. (1996/97:UbU7), bl.a. yrkanden om finansieringsmodell för APU och en mer
flexibel gymnasieskola. Utskottet har därvid avstyrkt bifall till yrkandena.
När det gäller finansiering av den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU)
fäste utskottet stor vikt vid att en särskild målbeskrivning för APU skulle
utarbetas. Utskottet erinrade om att Skolverket har regeringens uppdrag att
göra detta. Utskottet ansåg att det fanns anledning att anta att det främst är
andra insatser än ekonomiska incitament som främjar en kvalitativt god
utbildning som förläggs till arbetslivet.
I fråga om en mer flexibel gymnasieskola hänvisade utskottet bl.a. till de
stora möjligheter till flexibla studier som finns i den nya kursutformade
gymnasieskolan, bl.a. att studera ämnen i separata kurser och få dessa
tillgodoräknade senare vid återupptagande av studierna efter ett tillfälligt
avbrott. Utskottet hänvisade även till Kunskapslyftskommitténs arbete (dir.
1995:67 och 1996:71).
Utskottet har inte funnit skäl till ytterligare överväganden om APU och en
mer flexibel gymnasieskola. Med hänvisning till vad utskottet tidigare har
anfört avstyrks motionsyrkandena i motsvarande delar.
Vuxenutbildningen
Skrivelsen
Regeringen framhåller att en central uppgift i regeringens politik är att ge
alla vuxna möjlighet att få ny kunskap och att komplettera brister i tidigare
utbildning. I grunden handlar det om att individen skall kunna själv styra
sitt liv, påverka sitt yrkesval, få inflytande och kunna utvecklas både i
arbetet och på fritiden. Ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv och samhälle
förutsätter att alla medborgare under hela livet kan öka sina kunskaper och
vidga sin kompetens. En satsning på utbildning är därför nödvändig för att
förhindra utslagning på arbetsmarknaden och vidgade klyftor i samhället. Det
nationella kunskapslyftet som regeringen inlett är ett viktigt steg i en sådan
satsning.
Utmaningen att säkra allas möjlighet till kontinuerligt lärande skall i
första hand mötas lokalt. Kommunerna behöver utveckla en infrastruktur för
vuxenutbildning och kompetensutveckling. Det bör ske i samverkan med de lokala
parterna på arbetsmarknaden, enskilda utbildningsanordnare och folkbildningens
organisationer.
Kunskapslyftet skall medverka till att de redskap utvecklas som krävs för
att ge alla reella möjligheter till ett livslångt lärande. De kommande åren
kommer vuxenutbildningen att genomgå en successiv reformering. Grunden för
denna läggs genom det utvecklingsarbete som har inletts i kommunerna inom
kunskapslyftet och genom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning
och med distansutbildning. Målet är att utveckla vuxenutbildningen så att den
i början av 2000-talet är väl rustad att tillgodose såväl individens som
arbetslivets och samhällets krav på ett livslångt lärande för alla.
Motionerna
I motion 1996/97:Ub20 (m) yrkande 21 anförs att regeringen - för att klara
kraven och möta bristen på kvalificerade yrkesarbetare - omgående måste satsa
på fler platser inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen.
Utbildningen borde fullt utbyggd omfatta minst 20 000 platser. Motionärerna
pekar bl.a. på att det finns branscher som inte har fått tillgång till den nya
utbildningen.
Även i motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del och i motion 1996/97:Ub23 (s)
yrkande 2 anförs att fler platser måste tillföras försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning för att tillgodose arbetslivets behov av fler
medarbetare med högre kompetens.
I motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 4 framhålls att en friare studietakt
underlättas genom ett fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux
och en ökad flexibilitet. Motionärerna anser att komvux bättre än i dag måste
fylla den gråzon som finns mellan gymnasieskolan och högskolan. Vidare betonas
att folkbildningen - studieförbund och folkhögskolor - även i framtiden kommer
att ha en viktig roll. Det är viktigt att se sambandet mellan möjligheten att
häva arbetslösheten och förutsättningarna för att skaffa sig en
kompetenshöjande utbildning och att starta företag.
Frågan om studietakten i vuxenutbildningen tas upp i motion 1996/97:Ub27
(kd) yrkande 15. Motionärerna pekar på att vuxenstuderande upplever sig
pressade av alltför hård studietakt och svårtolkad poängsättning.
Studiepoängen för t.ex. naturvetenskapliga ämnen är så låga att det behövs två
till tre ytterligare ämnen för att man skall uppnå tillräckligt antal poäng
för att uppfylla de krav på studietakt som krävs för att finansiera studierna.
Det är viktigt att skapa större flexibilitet inom vuxenutbildningen.
Poängsättningen inom vuxenutbildningen bör därför ses över.
Enligt motion 1996/97:Ub23 (s) yrkande 1 bör regeringen skapa ett ökat
utrymme för förändringar inom vuxenutbildningen. En mångfald av olika
verksamhetsformer och utbildningsanordnare skapar ett positivt
omvandlingstryck som leder till ständiga förändringar, ökad
kostnadseffektivitet och en höjd utbildningskvalitet. I yrkande 3 samma motion
anförs att distansutbildning bör uppmuntras i syfte att nå målgrupper som av
geografiska, sociala och ekonomiska skäl inte har tillgång till utbildning.
Motionärerna anser också att kommunala lärcentrum bör utvecklas.
Utskottet
Riksdagen har beslutat att en särskild vuxenutbildningssatsning skall göras
under fem år med start den 1 juli 1997 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15, rskr.
307). Avsikten är att man under genomförandeperioden i praktiskt
utvecklingsarbete och i konkret tillämpning skall pröva former och få
erfarenheter som kan ligga till grund för en successiv reformering av
vuxenutbildningen. Målet är att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft.
Satsningen riktas till den grupp vuxna som har störst behov av utbildning och
som hittills fått minst av samhällets utbildningsinsatser. Regeringen har
givit Kunskapslyftskommittén tilläggsdirektiv (dir. 1996:71) innebärande att
kommittén skall följa utformningen av den särskilda vuxenutbildningssatsningen
samt göra en årlig avrapportering till regeringen åren 1998 och 1999 för att
möjliggöra en successiv reformering av vuxenutbildningen. Kommittén har också
samordningsansvar för utvärderingen av kunskapslyftet.
Utskottet vill i likhet med regeringen peka på att vuxenutbildningen ofta
har spelat en avgörande roll för enskilda människors framtid. Genom de snabba
förändringarna i arbetslivet och i samhällslivet i övrigt kommer
vuxenutbildningen att ställas inför stora utmaningar och ha en mycket viktig
roll i framtiden, vilket kräver både organisatoriska, pedagogiska och
innehållsmässiga förändringar. Det är därför ett mycket angeläget
utvecklingsarbete som nu inletts inom kunskapslyftet. Det är bl.a. angeläget
att i ökad omfattning utnyttja olika utbildningsanordnare, varigenom man tar
till vara olikheterna i profil, arbetssätt och kontaktnät. Utskottet vill i
sammanhanget peka på att folkbildningen - folkhögskolor och studieförbund - är
en mycket viktig del av vuxenutbildningen.
När det gäller distansutbildning erinrar utskottet om att
Distansutbildningskommittén senast den 31 maj 1998 skall föreslå åtgärder som
kan främja användningen av distansmetoder inom utbildningen. Det
utvecklingsarbete som sker inom ramen för kommittén kommer att ha stor
betydelse för att utveckla distansutbildningen.
Riksdagen har beslutat om en försöksverksamhet med en ny kvalificerad
yrkesutbildning på eftergymnasial nivå (prop. 1995/96:145, bet. UbU8, rskr.
224). Medel till försöksverksamheten har hittills beräknats så att den
omfattar 3 700 årsstudieplatser år 1997 och 4 500 årsstudieplatser år 1998. I
tilläggsbudgeten för år 1997 föreslås en utökning med 1 500 platser hösten
1997. Vidare förordas i 1997 års ekonomiska vårproposition en utökning av
försöksverksamheten med 4 300 platser år 1998 och ytterligare 2 800 platser år
1999 utöver tidigare beräknade platser för respektive år (prop. 1996/97: 150
s. 84). Utskottet har nyligen tillstyrkt förslagen (yttr. 1996/97:UbU5y). Med
hänvisning härtill anser utskottet att yrkandena om fler platser till
försöksverksamheten kan anses tillgodosedda.
När det gäller frågan om att en friare studietakt och en ökad flexibilitet
kan underlättas genom ett fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och
komvux vill utskottet hänvisa till det arbete som pågår inom
Kunskapslyftskommittén. Kommittén skall enligt sina direktiv bl.a. pröva
möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten genom att föreslå ett arbetssätt
som ger möjlighet till successiv intagning, mer individualiserad utbildning,
avbrott för arbete m.m. (dir. 1995:67 och 1996:71).
I fråga om den höga studietakten inom den gymnasiala vuxenutbildningen vill
utskottet peka på att man bör jämföra med vad som krävs av ungdomarna i
gymnasieskolan. Där skall det i normalfallet inte ta mer än tre år att få ett
slutbetyg. För studerande i komvux är kravet på gymnasiepoäng för ett
slutbetyg något lägre än i gymnasieskolan. För att mäta de studerandes
studieprestationer använder sig Centrala studiestödsnämnden (CSN) av ett
system som i grunden bygger på gymnasiepoängen. CSN har satt upp gränsvärden
för lägsta studieprestation för att medge fullt studiestöd. CSN har nyligen
sett över frågan och beslutat om viss ändring (CSNFS 1997:5). Ändringen
innebär att komvuxstudierna för ett helt program kan få ta nästan sju
terminer.
Med hänvisning till vad utskottet anfört bör motionerna i motsvarande delar
avslås av riksdagen.
Skolverkets roll m.m.
Skrivelsen
Regeringen framhåller att den kvalitetsutveckling som nu måste komma till
stånd är ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna. Regeringen avser att
ta fram riktlinjer för kontinuerliga kvalitetsgranskningar på nationell nivå.
Skolverkets kontrollerande uppgifter skall kompletteras med
kvalitetsbedömningar gjorda av statliga utbildningsinspektörer knutna till
myndigheten. Särskilda direktiv från regeringen skall ange inriktningen och
vilka områden som skall granskas. Granskningarna skall genomföras och
redovisas så att de både ger underlag för bedömningar av läget i skolsystemet
som helhet och fungerar som stöd lokalt för kvalitetsutvecklingen.
Regeringen anser att ett decentraliserat, mål- och resultatstyrt skolsystem
kräver en stark central myndighet som aktivt följer upp och hävdar
utbildningens likvärdighet och kvalitet. Skolverket kommer att få en förändrad
roll och ett kraftigt utökat ansvarsområde i och med att de nya
ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillförs verket.
Myndighetens roll som stabsorgan till Regeringskansliet bör utvecklas. I sin
nya roll bör Skolverket aktivt påverka utvecklingen i kraft av sina kunskaper.
Arbetet med att utvärdera och säkra utbildningens kvalitet blir en
nyckelfråga. Uppföljningen av skolväsendets resurser, förutsättningar och
kvalitativa resultat bör utvecklas och effektiviseras, anför regeringen.
Motionerna
Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) måste skolornas resultat belysas tydligare. Ett
verktyg är därvid de nationella proven. Resultaten skall redovisas offentligt.
Vidare måste skolhuvudmännens ansvar och skyldigheter följas upp. Motionärerna
anser att dessa frågor måste ges ökad prioritet. En viktig aktör i skolans
kvalitetsarbete är staten genom sin myndighet Skolverket (yrk. 22).
Motionärerna anser vidare att Skolverket inte kan åläggas både uppgiften att
fritt dra slutsatser av sitt arbete och samtidigt vara stabsorgan åt
Regeringskansliet. Det är bättre att särskilja Skolverkets uppgifter så att
myndighets-, informations- och stabsuppgifter ligger kvar inom Skolverkets
ram, medan uppgifter som kräver större frihet i arbetsformer och slutledningar
flyttas till ett fristående kvalitetsinstitut (yrk. 23).
Även i motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 3 tas frågan om Skolverkets roll upp.
Motionären anser att Skolverket skall verka som sektorsföreträdare, ge stöd
till utvecklingen av skolan och vara inspiratör för skolreformer. Däremot kan
verkets huvuduppgift inte vara att driva utvecklingen av sin egen eller annans
verksamhet i tillsynsärenden genom t.ex. pressmeddelanden där kommuner
och/eller skolor ?hängs ut?.
Utskottet
Utskottet vill i likhet med regeringen betona att ett decentraliserat, mål-
och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central myndighet som aktivt
följer upp och hävdar utbildningens kvalitet och likvärdighet. Utskottet ser
därför positivt på den förändrade, utvidgade och förstärkta roll som
regeringen anser att Skolverket bör få framgent. Utskottet fäster stor vikt
vid att ett system med återkommande kvalitetsbedömningar införs. Skolverket
kommer att få en central roll i utvecklingen av detta kvalitetssäkringssystem.
Utskottet delar likaså regeringens uppfattning att Skolverket under sin
verksamhet hittills bidragit till en kraftigt förbättrad kunskap om
skolområdet. Analyser av skolans resurser, förutsättningar och resultat,
rapporter från olika nationella och internationella utvärderings- och
utvecklingsprojekt och från tillsynsarbetet bidrar till att vi numera har en
bättre bild av tillståndet i svensk skola än någonsin tidigare. Skolverket har
genom sina samlade och aktuella kunskaper en omfattande kompetens. Enligt
utskottets uppfattning har Skolverket denna breda kompetens inom skolområdet
på grund av att myndigheten har ett brett uppdrag från statsmakterna, nämligen
att både följa upp och utvärdera, att medverka i utvecklingen, att ha
tillsynsuppgifter och informationsansvar etc. Utskottet delar inte
uppfattningen att myndigheten bör delas i två separata delar. En stor del av
den samlade kompetensen hos verket skulle därmed gå förlorad.
Utskottet anser att motionsyrkandena i motsvarande delar bör avslås av
riksdagen.
Lärarfrågor m.m.
Skrivelsen
Regeringen framhåller att resultaten i skolan i stor utsträckning beror på
personalens arbete. En väl utbildad och engagerad personal är avgörande för
undervisningens kvalitet och verksamheten i skolan i övrigt. Lärararbetet har
som en följd av samhällets förändringar och nya styrdokument genomgått och
genomgår betydande förändringar. En ny lärarroll växer fram. Riksdagen har mot
bakgrund av de stora förändringarna i lärararbetet som sin mening gett
regeringen till känna att en parlamentarisk utredning om lärarutbildningen bör
tillsättas (bet. 1996/97:UbU1, rskr. 100).
Regeringen behandlar bl.a. frågan om forskarutbildade lärare och
understryker angelägenheten av att få fler lärare med forskarutbildning i
skolverksamheten. Regeringen pekar på tre faktorer som bör kunna bidra
positivt. Ett sätt är att öka rekryteringsbasen av forskarutbildade personer.
Rekryteringen kan vidare stimuleras genom ett vidgat samarbete mellan skola
och högskola. Som en tredje faktor nämns det nya skolavtalet mellan
lärarfacken och kommunerna med dess satsning på skolutveckling.
Motionerna
I motion 1996/97:Ub20 (m) betonas vikten av höga antagningskrav för
lärarutbildningen. Det behövs någon form av antagnings-, anlags- eller
lämplighetstest. Det finns många skäl för att etablera flera olika vägar till
läraryrket, anför motionärerna. Vidare anser de att det är viktigt att
utveckla karriärvägar inom läraryrket. Formerna för ett lärarcertifikat och en
masterutbildning måste utvecklas. Motionärerna betonar också att
fortbildningsfrågorna är en viktig del i förnyelsen av skolans arbete (yrk.
8). I yrkande 20 samma motion framhålls vikten av att det finns
forskarutbildade lärare i gymnasieskolan. Det ökar kvaliteten och skapar fler
karriärvägar för lärarna i skolan.
Även i motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 3 (delvis) betonas att det för ökad
kvalitet inom gymnasieskolan bl.a. krävs att fler lektorstjänster inrättas och
tillsätts. Fler karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling, ökad
konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan stärka läraryrket,
anser motionärerna. De framhåller också att efterfrågan på lärare kommer att
öka. Det behövs fler platser i högskolan och det krävs rekryteringsinsatser.
Regeringen bör snarast återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag
till åtgärder.
I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls att en stor ökning av
antalet elever i skolan kan förväntas. Dessutom har vuxenstudieplatserna ökats
till 100 000. Det råder redan brist på utbildade lärare. Den kommande
lärarbristen är ett stort problem, varför kraftiga stimulansåtgärder för
högkvalitativ lärarutbildning bör prioriteras, anför motionärerna.
I motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 4 framhålls att antalet skolkuratorer,
psykologer och skolsköterskor har minskat. Skolhälsovården fanns inte nämnd i
en tredjedel av skolplanerna enligt en undersökning våren 1995. Inte heller i
utvecklingsplanen lyfts problemen med skolhälsovården fram. Motionärerna anser
att det är viktigt att frågan uppmärksammas.
Utskottet
Mot bakgrund av bl.a. de stora förändringarna inom skolan har riksdagen begärt
att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning om
lärarutbildningarna (bet. 1996/97:UbU1, rskr. 100). Regeringen har den 3 april
i år beslutat om direktiv till utredningen (dir. 1997:54). I utredningens
uppdrag ingår att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen och
lämna förslag om innehåll och omfattning av de olika lärarutbildningarna,
liksom om organisatoriska frågor. Utredningen skall vidare behandla frågor om
lärarutbildning för olika pedagogiska profileringar samt lärarutbildningens
dimensionering och rekrytering. I uppdraget ingår också att lämna förslag
rörande lärarnas fortbildning, vidareutbildning och lärarutbildningens
forskningsanknytning. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 2
juni 1998. Utskottet konstaterar att flera av de synpunkter som framförts i
motionerna, bl.a. frågor om rekrytering och dimensionering av
lärarutbildningen, fortbildning och vidareutbildning, omfattas av direktiven
till utredningen. Med hänvisning till att frågorna för närvarande sålunda
utreds bör riksdagen avslå yrkandena i motsvarande delar.
När det gäller frågor om fler forskarutbildade lärare (lektorer) och lärares
karriärmöjligheter i skolan har utskottet nyligen behandlat likartade motions-
yrkanden från den allmänna motionstiden 1996 (bet. 1996/97:UbU8 s. 25).
Utskottet har därvid bl.a. pekat på att ett tillägg gjorts i 2 kap. 3 §
skollagen, enligt vilket kommuner och landsting åläggs att sträva efter att
för undervisningen i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning anställa lärare som har forskarutbildning. Skolverket har
regeringens uppdrag att följa effekterna av denna ändring i skollagen. Verket
har lämnat en första redovisning. Utskottet hänvisar vidare till vad utskottet
likaledes i sitt betänkande 1996/97:UbU8 anförde om bl.a. utvecklingen av
regionala centrum i syfte att åstadkomma ett önskvärt vidgat samarbete mellan
skola och högskola. Utskottet anförde också att det är av stor vikt att
kommunerna erbjuder lärare möjligheter till karriär och kompetensutveckling.
I skrivelsen understryker regeringen ånyo angelägenheten av att få fler
forskarutbildade lärare i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning.
Regeringen pekar bl.a. på det nyligen slutna läraravtalet med dess satsning på
skolutveckling. Ett av syftena med satsningen på skolutveckling är att
utveckla och stärka lärarprofessionen och lärarrollen. Behovet av karriär- och
utvecklingstjänster tas upp i det gemensamma dokument som parterna har tagit
fram.
Utskottet utgår från att utvecklingen inom området noga följs av regeringen.
När det gäller frågan om skolhälsovården vill utskottet peka på att
utskottet nyligen behandlat motionsyrkanden med i huvudsak likartat innehåll i
betänkande 1996/97:UbU6 (s. 22). Utskottet redovisade då bl.a. att Skolverket
under våren 1996 utgivit referensmaterialet Att utveckla skolhälsovården som
vänder sig främst till skolsköterskor och skolläkare och är en introduktion
till en mer systematisk kvalitetsutveckling inom skolhälsovården. Skriften är
också tänkt att kunna användas vid diskussioner med skolans huvudman och
rektor på den enskilda skolan. I referensmaterialet anges att den kommunala
skolplanen skulle kunna utgöra en utgångspunkt för kvalitetsutvecklingen, men
att det är ovanligt att skolhälsovården innefattas i denna. Däremot finns det
ofta formuleringar om elevvård som också är giltiga för skolhälsovården.
Skriften lyfter fram skolans arbetsplan som en lämplig utgångspunkt för
kvalitetssäkringsarbetet. Utskottet förutsatte att Skolverkets
referensmaterial får genomslag i skolorna och avstyrkte motionsyrkandena.
Utskottet anser att ej heller det nu aktuella yrkandet om elevvårdspersonal
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör riksdagen avslå yrkandena i
motsvarande delar.
Sammanfattning av utskottets ställningstagande till motionerna såvitt avser
utvecklingsplanen i huvudsak
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20
yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24
(delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15,
1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97: Ub233 yrkande 1 samt lägger
skrivelsen i motsvarande delar till handlingarna.
Övriga frågor
Frågan om uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor tas upp i
Moderaternas kommittémotion 1996/97:Ub20 yrkande 5. Motionärerna saknar besked
om hur regeringen avser att följa upp och utvärdera de nya reglerna.
U t s k o t t e t erinrar om att riksdagen nyligen beslutat om nya regler
för godkännande av och offentligt bidrag till fristående skolor (prop.
1995/96:200, bet. 1996/97:UbU4, rskr. 14). De nya reglerna trädde i kraft den
1 januari 1997 och skall tillämpas på utbildning som äger rum efter den 1 juli
1997. Regeringen anförde i propositionen bl.a. att en expertkommitté borde
tillsättas för att följa utvecklingen av bidragsgivningen till fristående
skolor. Regeringen har den 15 maj beslutat om direktiv till en kommitté med
uppgift att följa utvecklingen av kommunernas bidragsgivning till fristående
skolor (dir. 1997:55). Kommunernas tillämpning av de nya
resursfördelningsreglerna skall följas och utvärderas under läsåren 1997/98
och 1998/99. Kommittén skall enligt direktiven till sig knyta en referensgrupp
med företrädare för olika intresseorganisationer inom området, t.ex. Svenska
Kommunförbundet, Friskolornas Riksförbund, Waldorfskolefederationen,
Sverigefinska Riksförbundet, Sveriges Fristående Waldorfskolors
Föräldraförening, Svenska Montessoriförbundet och Sveriges Kristna
Friskoleråd. Kommittén skall lämna en delrapport senast den 1 oktober 1998 och
slutredovisa uppdraget senast den 1 oktober 1999. Utskottet föreslår med
hänvisning till vad utskottet nu redovisat att riksdagen avslår motion
1996/97:Ub20 yrkande 5.
Betygen i skolan behandlas i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 6. Enligt
motionärernas uppfattning går det inte att mäta kunskap. Hur det än görs blir
resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som
urvalsinstrument till högre studier. Enligt motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna
del är betygssystemet ett pedagogiskt hinder, och det bör därför avvecklas
eller åtminstone ändras radikalt.
U t s k o t t e t har nyligen med anledning av motioner från den allmänna
motionstiden hösten 1996 utförligt behandlat frågor om betyg i skolan (bet.
1996/97:UbU8 s. 19). Utskottet behandlade därvid yrkanden med i huvudsak
likartat innehåll som de nu föreliggande. Utskottet hänvisade bl.a. till att
riksdagen under 1994/95 års riksmöte beslutat om ett nytt betygssystem för det
obligatoriska skolväsendet och därvid avslagit ett yrkande om en
parlamentarisk utredning av en betygsfri skola (prop. 1994/95:85, bet. UbU6,
rskr. 136). Utskottet återgav vad utskottet tidigare hade anfört i samband med
beslutet om det nya betygssystemet. Utskottet finner inte skäl att upprepa vad
utskottet anförde i mars men vill även nu framhålla att det finns behov av ett
nationellt betygssystem för att ge eleverna intyg på uppnådda kunskaper efter
genomgången utbildning. Betygen spelar också en roll som instrument för urval
till gymnasieskolan respektive till högskolan. När det gäller betygen i
gymnasieskolan vill utskottet peka på att kommittén som följer gymnasieskolans
utveckling (dir. 1994:29 och dir. 1994:128) bl.a. har i uppdrag att följa hur
det nya betygssystemet tillämpas i gymnasieskolan. Utskottet anser att
motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28 (delvis) bör avslås av
riksdagen.
Hemkunskapsämnet behandlas i flera motioner. Som utskottet har redovisat under
avsnittet om grundskolan har Centerpartiet i sin motion 1996/97:Ub24 i denna
del anfört att hemkunskapsämnets ställning bör stärkas i grundskolan.
Kristdemokraterna har i sin motion 1996/97:Ub27 yrkande 5 anfört att ämnet
hemkunskap bör lyftas fram och beaktas i den översyn som regeringen aviserat i
fråga om timplanen. Därutöver har denna fråga även tagits upp i motion
1996/97:Ub19 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub21 (c). I båda motionerna framhålls
att ämnet hemkunskap bör stärkas. Det är en stor brist att detta ämne inte
nämns, när regeringen nu aviserar att den avser att stärka ämnena slöjd och
idrott och hälsa. I motion 1996/97:Ub19 (m) yrkande 2 framhålls att den enda
kostundervisning i gymnasieskolan för alla elever är den som sker inom ämnet
idrott och hälsa. Motionärerna hänvisar till en undersökning som visat på en
tendens att den del av ämnet som avser undervisningen om kost får ingen eller
en obetydlig del av den totala undervisningstiden. För att kunna utföra en
relevant undervisning krävs att mer tid anslås, anförs det i motionen.
U t s k o t t e t delar uppfattningen att hemkunskapsämnet är viktigt. Det
skall ge både praktiska och teoretiska kunskaper av betydelse för hälsa och
livskvalitet. Även kostundervisningen i gymnasieskolan inom ämnet idrott och
hälsa är av stor betydelse. Kunskaper om sambanden mellan livsstil, mat, hälsa
och miljö har betydelse för folkhälsan och folkhushållet. Undervisningen i
hemkunskap skall ge sådana kunskaper. Utskottet påminner om att det i samband
med läroplansreformen gjordes förändringar i olika ämnens timtal. Flera ämnen
fick minskad tid till förfogande för att möjliggöra en förstärkning av de
grundläggande kunskaperna, för att ge utrymme för ett utökat språkval och för
att ge eleverna möjligheter till ett eget val. Den inbördes balansen ändrades
och bl.a. ämnena slöjd och idrott och hälsa fick en timreduktion.
Hemkunskapsämnet fick däremot ett något högre timtal än tidigare. Utskottet
vill också peka på att det är målen för ämnet i kursplanen och inte enbart
antalet timmar i ett ämne som skall styra undervisningen. Regeringen har
informerat om att den efter utredning avser att återkomma till riksdagen med
förslag som bl.a. skall ge ökade möjligheter att tillämpa timplanen mer
flexibelt. Utskottet anser att beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas
och är således inte berett att tillmötesgå motionärernas yrkanden om ett
tillkännagivande om en utökning av tiden för ämnet hemkunskap m.m. Utskottet
avstyrker yrkandena.
I motion 1996/97:Ub25 (s) framhålls behovet av åtgärder för att utveckla och
ta till vara ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap. En
utvecklingsplan måste prioritera utbildningar inom teknik och naturvetenskap
och ange hur kommunerna skall stimuleras att öka intresset för dessa områden i
hela kedjan förskola-grundskola-gymnasieskola-högskola-arbetsliv.
U t s k o t t e t anser i likhet med regeringen och motionären att det är
angeläget att ta till vara och utveckla barns och ungdomars intresse för
teknik och naturvetenskap. Utskottet konstaterar att regeringen i
utvecklingsplanen (s. 63) framhåller att en viktig uppgift för skolan är att
hos både flickor och pojkar skapa intresse för naturvetenskap och teknik samt
utveckla miljömedvetenhet. Regeringen pekar vidare på att undersökningar har
visat att elevernas begreppsbildning och problemlösningsförmåga inom det
naturvetenskapliga området behöver utvecklas. Regeringen informerar om att den
även fortsättningsvis kommer att ägna utvecklingen av undervisningen inom
dessa områden stor uppmärksamhet.
Utskottet vill också påminna om att det aktuella området vid ett flertal
tillfällen har uppmärksammats av regeringen; t.ex. drivs sedan flera år
tillbaka det s.k. NOT-projektet gemensamt av Skolverket och Högskoleverket.
NOT-projektet syftar till att stimulera utvecklingen av och intresset för
naturvetenskap och teknik i grundskola, gymnasieskola, komvux och högre
utbildning. Utskottet vill därutöver peka på att regeringen i 1997 års
ekonomiska vårproposition har föreslagit ett betydande resurstillskott avsett
för skolan (prop. 1996/97:150, s. 84). Detta resurstillskott bör enligt
regeringen, förutom att det bör leda till förstärkta resurser för elever med
behov av särskilt stöd, även stimulera en särskild satsning på miljö, natur
och teknik i skolan.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion 1996/97:Ub25.
Enligt motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 5 är det en brist i utvecklingsplanen
att förekomsten av sexuella trakasserier i skolan inte nämns. Det är oftast
flickor som blir utsatta, men det förekommer också fall där pojkar blir
utsatta. Det är vanligast att elever trakasserar andra elever. Det finns
emellertid också fall där lärare har utsatt elever för sexuella trakasserier.
U t s k o t t e t erinrar om att ett av skolans viktigaste uppdrag är att
förmedla och hos eleverna förankra de värderingar vårt samhälle vilar på:
människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors
lika värde, jämställdhet mellan män och kvinnor samt solidaritet med svaga och
utsatta. Detta är uttryckt i skolans värdegrund i läroplanerna. Vardagen i
skolan måste genomsyras av dessa värderingar. I skolornas arbete för att
utveckla tolerans och respekt för alla människors lika värde ingår givetvis
att på alla sätt ta avstånd från och förhindra sexuella trakasserier. Sådant
får givetvis inte förekomma i skolan vare sig elever emellan eller mellan
vuxna och elever. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att regeringen har
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att inventera det arbete som sker på
myndighetsnivå och rör skolans värdegrund samt föreslå hur det kan samordnas
och anpassas till skolans vardagsarbete (U 1996:H).
Regeringen har den 24 april 1997 tillkallat en särskild utredare med uppgift
att analysera om arbetsgivare bör ges ökade möjligheter eller skyldighet att
kontrollera och pröva lämpligheten hos en person som skall anställas eller
redan är anställd inom förskoleverksamhet, skola eller skolbarnsomsorg. Syftet
med en sådan lämplighetsprövning skall vara att stärka barns och ungdomars
skydd mot främst sexuella övergrepp (dir. 1997:69).
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motion 1996/97:Ub22 yrkande 5.
Utvecklingsplanen i övrigt
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse med
utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning, i den mån den inte
tidigare behandlats i detta betänkande, till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20
yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23,
1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena
1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233
yrkande 1 och lägger skrivelsen i motsvarande delar till handlingarna,
res. 1 (m)
res. 2 (c) - delvis
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
res. 6 (kd) - delvis
2. beträffande uppföljning av de nya reglerna för fristående
skolor
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub20 yrkande 5,
res. 7 (m, c, fp, kd)
3. beträffande betygen i skolan
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28
(delvis),
res. 8 (v, mp) - delvis
4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub19, 1996/97:Ub21, 1996/97:Ub24
(delvis) och 1996/97:Ub27 yrkande 5,
res. 2 (c) - delvis
res. 6 (kd) - delvis
5. beträffande teknik och naturvetenskap
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub25,
6. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub22 yrkande 5,
res. 8 (v, mp) - delvis
7. beträffande utvecklingsplanen i övrigt
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna i den mån den inte
behandlats under momenten ovan.
Stockholm den 22 maj 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny
Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig-
Olofsson (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Marie Wilén
(c) och Ola Ström (fp).
Reservationer
1. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)
Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)
anför:
Dagens samhälle präglas av snabb förändringstakt och kunskapsutveckling.
Enskilda människors kompetens och kunskap blir allt viktigare. Kunskap och
kompetens kan inte tilldelas människor. Kunskap erövrar var och en i många
olika sammanhang. Skolans huvuduppgift är att stimulera och utveckla elevers
kunskapssökande och inlärningsarbete. Det är av stor vikt att skolan förmår
att ge eleverna motivation för de grundläggande kunskaper alla behöver.
Utbildningen måste också ge eleverna de redskap som krävs för att kritiskt
granska omvärlden och de allt intensivare kunskapsflöden som omger oss.
Kunskap och kompetens är ett svårfångat begrepp. Vi vill betona nödvändigheten
av uppföljning och utvärdering vad gäller elevernas kunskapsutveckling på alla
nivåer inom utbildningsväsendet.
Vi vill framhålla vikten av att skolorna garanteras vissa resurser så att de
höga kvalitetsmålen inte äventyras. Utbildningen i grundskolan och
gymnasieskolan är en nationell angelägenhet. Vi vill införa ett statligt stöd
riktat direkt till skolorna - en nationell skolpeng - för att alla skolor
skall få resurser på en nationellt jämförbar nivå. Ett fast belopp per elev
skall utbetalas direkt till skolorna utifrån antalet inskrivna elever. En
nationell skolpeng skapar tillsammans med rätten att välja skola en ökad
valfrihet, mångfald och flexibilitet och förbättrar möjligheterna att
genomföra de nya läroplanerna och nå de nationella målen. En nationell
skolpeng skall genomföras genom en s.k. skatteväxling mellan staten och
kommunerna.
Rätten att välja skola är central i modern utbildningspolitik. Reformerna
som genomfördes under den borgerliga regeringen innebar ökade möjligheter att
välja såväl bland de kommunala skolorna som bland fristående alternativ.
Antalet fristående skolor ökade, vilket innebär en ökad mångfald inom
skolväsendet. Rätten och möjligheten att välja skola handlar om individens
ansvar och frihet. Stora försämringar har genomförts vad gäller möjligheterna
att starta och driva fristående skolor, bl.a. har det tidigare garanterade
minimibidraget per elev avskaffats när det gäller grundskoleutbildning. Även i
fråga om fristående gymnasieskolor har förändringar genomförts som innebär
svårigheter för framväxten av alternativ till den utbildning som ges i
kommunerna. Bedömningen av hur en ny gymnasieskola påverkar närliggande
utbildning skall göras av respektive kommun i stället för av regionala
myndigheter.
Effekterna av den segregation som 1960- och 70-talens bostadspolitik skapat
avspeglas också i skolorna. Vi anser att det är av största vikt att skolorna i
socialt utsatta områden håller så hög kvalitet i undervisning och verksamhet
att social rörlighet främjas. Särskilt betydelsefullt är att elever med annat
hemspråk än svenska ges stöd för sin språkutveckling. Att kunna tala och
skriva svenska är en förutsättning för goda resultat i fortsatta studier och
arbete och för att kunna fungera som aktiva medborgare i samhället.
Vi anser att regeringen angriper problemet med elev- och föräldrainflytande
på fel sätt. Tyngdpunkten läggs vid formella strukturer, som knappast ger
flertalet elever vare sig mer inflytande över sin egen studiesituation eller
ökade kunskaper om demokratiska beslutsprocesser. Vi vill framhålla vikten av
att elevernas inflytande markeras genom att de ges goda möjligheter att få
information om utbildningens mål och olika möjligheter att lägga upp studierna
samt att skolan ger utrymme för elevernas egna val. Det är viktigt att
skolorna på initiativ av rektor och under dennes ledning finner former för att
öka elevernas inflytande och ansvar i skolans vardag. Rätten och möjligheten
att välja skola är betydelsefull när det gäller föräldrarnas inflytande. Vi
avvisar i annat sammanhang (jfr bet. 1996/97:UbU10 reservation 1) regeringens
förslag till försöksverksamhet med elevmajoritet i styrelser för
gymnasieskolan och anser att regeringen bör ta initiativ till en utredning om
gränsdragningsproblem vad gäller skolans ansvar och föräldrars inflytande på
arbetet i skolan.
När det gäller förskolan, skolstartsålder och skolbarnsomsorgen anser vi att
alla barn mellan tre och fem år bör erbjudas pedagogisk verksamhet.
Sexåringarna skall gå i skolan. Vi förordar således sänkt skolpliktsålder, med
möjlighet för de barn som har behov därav att uppskjuta skolstarten ett år.
Det skall vara likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga huvudmän inom
förskola och skolbarnsomsorg och mellan olika typer av verksamhet inom
förskolan.
Vi anser inte att det i dag finns anledning att nationellt reglera
grundskolans timplan ytterligare inom den totalt fastställda ramen. Sådana
förändringar blir tämligen marginella till sin betydelse. Alternativt medför
de allvarliga inskränkningar i ett eller flera ämnen. Risken är dessutom stor
att det blir elevens val som beskärs. Vi förordar i stället en kontinuerlig
uppföljning av hur skolorna använder tillgängligt utrymme för skolans
respektive elevernas val samt för ämnesintegrerad undervisning. Vi är
allvarligt bekymrade över de otaliga rapporter om bristande ordning, skolk,
koncentrationsproblem, mobbning, våld m.m. som kommer från skolorna. Skolan
måste precis som andra arbetsplatser ange regler för verksamheten. Samarbetet
mellan skola, hem, polis och sociala myndigheter måste utvecklas. Vi ser fram
emot regeringens utlovade förslag vad avser ytterligare insatser för att
förebygga mobbning. Alla elever måste ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen
innan de lämnar grundskolan. Enligt vår uppfattning borde debatten om
grundskolan handla mer om undervisningsresultaten än antalet år. Vissa elever
kan behöva längre tid i grundskolan. Vi vill understryka skyldigheten enligt
grundskoleförordningen att elever med behov av särskilt stöd får ett
åtgärdsprogram.
När det gäller gymnasieskolan anser vi att antalet kärnämnen bör minskas och
omfatta svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa.
De ämnen som inte längre är kärnämnen bör ingå som karaktärsämnen i
programmen, och omfattningen av dem i respektive program bör utredas. Det
utrymme som skapas bör användas för elevens tillval eller ämnesfördjupning. I
stället för att som i dag låta en grupp elever få betyget Icke godkänd i
kurser i kärnämnena bör det finnas alternativa kurser, främst i ämnena
svenska, engelska och matematik, där målen sätts lägre. Dessa kurser skall
inte ge generell behörighet till högre utbildning. Vi anser att det
självfallet skall finnas möjligheter att komplettera och läsa in en högre
kurs.
Engagemanget från arbetslivets sida måste öka och skolan måste lära sig att
arbeta tillsammans med arbetslivet. Minimigränsen för den arbetsplatsförlagda
utbildningen (APU) föreslås av Kommittén för gymnasieskolans utveckling att på
sikt höjas, en uppfattning som delas av regeringen. Vi anser att detta är
positivt, men vi anser också att det är nödvändigt att man inför en
finansieringsmodell som gör det attraktivt för arbetsplatserna att ta emot
APU-elever. Vi hänvisar till det förslag härom som föreslogs i betänkandet Höj
ribban! (SOU 1994:101). Lärlingsutbildningen borde enligt vår uppfattning
utgöra ett eget program. Vi anser att skolan bör ha ansvaret för
lärlingsutbildningen under de två första åren och arbetslivet för de
avslutande, i de flesta fall förmodligen två år. Arbetsplatsen borde få
ersättning motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildning under ett år,
samtidigt som lärlingen får ersättning från arbetsplatsen grundad på den
insats som lärlingen gör i produktionen. Utbildningen bör avslutas med ett
gesällprov och leda till ett yrkesdiplom eller yrkesexamen. Enligt vår
uppfattning är det positivt att regeringen är beredd att införa yrkesexamen på
vissa yrkesinriktade utbildningar. Vi anser dock att en examen bör införas för
alla elever som fullgjort ett nationellt program, oavsett om det är teoretiskt
eller yrkesinriktat. I likhet med regeringen anser vi att det finns starka
skäl att skapa ett nytt program - teknikprogrammet. När det gäller införande
av ett praktikprogram vill vi framhålla att alla de åtgärder som regeringen
beskriver skall kunna ingå i det nya programmet är fullt möjliga att vidta
redan nu inom det individuella programmet.
Vi delar Kristdemokraternas uppfattning (motion 1996/97:Ub27 yrkande 13) att
ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och
entreprenörskap bör inrättas.
Vi anser att regeringen omgående måste satsa på fler platser inom
försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen. Vi noterar att
regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ytterligare
platser för hösten 1997 och även för åren 1998 och 1999. Vi menar dock att
försöksverksamheten bör tillföras ytterligare platser utöver regeringens
förslag. Utbildningen borde fullt utbyggd kunna omfatta minst 20 000 platser.
Vi vill peka på att det finns branscher som inte har fått möjlighet att pröva
den nya utbildningen.
När det gäller kvalitetsarbetet i skolan vill vi framhålla att det inte bara
är enskilda elevers resultat som måste följas upp. Även skolornas resultat
måste belysas tydligare. De nationella proven är därvid ett verktyg.
Resultaten skall redovisas offentligt. Vidare måste skolhuvudmännens ansvar
och skyldigheter följas upp. Dessa frågor bör ges ökad prioritet. En viktig
aktör i skolans kvalitetsarbete är staten genom sin myndighet Skolverket. Vi
välkomnar förslaget att Skolverket i framtiden skall ges större möjligheter
att kommentera och ta ställning till resultaten av sitt arbete. Vi anser
däremot att det är fel att verket knyts närmare Regeringskansliet som ett
?stabsorgan?. Verket kan inte både åläggas uppgiften att fritt dra
slutsatserna av sitt arbete och samtidigt vara ?stabsorgan? till
Regeringskansliet. Vi anser att det är bättre att särskilja Skolverkets
uppgifter så att myndighets-, informations- och stabs-uppgifter ligger kvar
inom Skolverkets ram, medan uppgifter som kräver större frihet i arbetsformer
och slutledningar flyttas till ett fristående kvalitetsinstitut.
Det är enligt vår uppfattning viktigt med höga antagningskrav till
lärarutbildningen. Någon form av antagnings-, anlags- eller lämplighetstest
behövs. Vi anser att det finns många skäl att etablera flera olika vägar till
läraryrket. Vidare är det angeläget att utveckla karriärvägar inom läraryrket.
Formerna för lärarcertifikat och en masterutbildning måste utvecklas. Vi vill
också betona att fortbildningsfrågorna är en viktig del i förnyelsen av
skolans arbete. Det är även av stor vikt att det finns forskarutbildade lärare
i gymnasieskolan. Det ökar kvaliteten och skapar fler karriärvägar för lärarna
i skolan.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 1 bort
hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 2 och
1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23 och med anledning av motionerna
1996/97:Ub18 yrkande 1, 1996/97:Ub27 yrkande 13 samt 1996/97:Ub29 och med
avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 3, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4,
1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4,
1996/97:Ub27 yrkandena 1-4, 6-12, 14 och 15, 1996/97:Ub28 (delvis) och
1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
2. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4)
Marie Wilén (c) anför:
Kunskap blir allt viktigare i dagens samhälle och är en drivkraft till
förnyelse. Jag vill betona vikten av att man medvetet bygger upp en
decentraliserad infrastruktur för kunskapsutveckling i hela landet.
Centerpartiets skolpolitiska mål utgår från fyra begrepp - helhetssyn,
likvärdig utbildning, decentralisering och valfrihet. Undervisningen bör ha en
helhetssyn på barnen och utgå från vad som är bäst för dem. Alla skall ha rätt
till en likvärdig och bra utbildning oavsett var man bor och oavsett social
och ekonomisk bakgrund. Detta innebär dock inte likformig utbildning. Mångfald
och olikheter i undervisningsformer och utbildningsutbud kan tvärtom innebära
större likvärdighet. Decentralisering innebär att beslut och ansvar skall
ligga så nära verksamheten som möjligt. Att få välja skola skall var en
självklarhet för den enskilde eleven, och den möjligheten skall gälla både
kommunala och fristående skolor.
Jag vill framhålla vikten av den form av verksamhet som motsvarar barnens
behov och önskemål och som formar en helhet. Det är nödvändigt med handens och
hjärnans samspel, av teori och praktik, av skapande och inlärning. Jag vill
också betona vikten av kvalitet och utvärdering i ett decentraliserat
skolsystem.
När det gäller förskolan och skolstarten anser jag att en tioårig grundskola
med start vid sex års ålder bör införas senast år 2000. Genom att integrera
förskolans sexåringar i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet
mellan skola och förskola. Förslaget om ett gemensamt måldokument för
förskolans sexårsverksamhet, skolan och skolbarnsomsorgen bör enligt min
uppfattning leda till ett genomförande av en tioårig grundskola. Jag anser
också att det är viktigt att kommunerna erbjuder någon form av
femårsverksamhet liknande den sexårsverksamhet som i dag finns inom förskolan.
Det bör dock vara en från kommunernas sida frivillig verksamhet.
Grundskolan måste ge eleverna en bra grund för fortsatt lärande i
gymnasieskolan. Jag kan inte acceptera att besparingar inom skolan går ut över
eleverna. Jag vill också framhålla att skolan och barnomsorgen har ett stort
ansvar för normbildning. Skolan skall inte vara en värdeneutral plats, och
den kan aldrig acceptera mobbning, våld, rasism eller droger inom sina väggar.
Med försöksverksamheten med föräldrastyrelser i grundskolan och elevstyrelser
i gymnasieskolan kan man förvänta sig att t.ex. kampen mot mobbning och rasism
intensifieras och att nya uppslag kan komma fram i det fortsatta arbetet.
Självklart skall skolmåltiderna vara kostnadsfria för eleverna. Jag utgår
från att kommunerna tar sitt ansvar och även fortsättningsvis anordnar
avgiftsfria skolmåltider. Enligt min uppfattning strider det mot kommunernas
självbestämmanderätt att lagstifta i frågan.
Informationsteknik (IT) skall vara ett medel och ett redskap för att söka
kunskap och därför integreras i all utbildning och alla ämnesområden.
Tillgängligheten till nationella databaser bör öka. Vidare förutsätter jag att
regeringen i det fortsatta arbetet med att utveckla skolans IT-användning tar
till vara erfarenheterna inom detta område från KK-stiftelsen.
Jag anser att miljön i skolan är viktig. Skolgårdsmiljöerna är ofta
fortfarande sorgligt eftersatta. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan
hänger samman med helheten, synen på barn och hur man lär sig. Enligt min
mening borde man kunna utnyttja olika arbetsmarknadsinsatser för att t.ex.
rusta upp skolornas inomhusmiljöer.
När det gäller gymnasieskolan vill jag i likhet med vad regeringen anfört i
skrivelsen understryka att det finns behov av att gymnasieskolans utbildningar
inriktas mer mot entreprenörskap. Regeringen och Centerpartiet har kommit
överens om att en ny modern lärlingsutbildning bör utvecklas inom
gymnasieskolan. Jag vill betona att lärlingsutbildningen måste vara flexibel
och anpassas efter rådande förhållanden.
Kostens betydelse för hälsan är odiskutabel. Det är viktigt att ge utrymme
för kunskap om mat och näringsbehov i skolan. Hemkunskapsämnets ställning i
grundskolan bör därför stärkas.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1 och 4
bort hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub24 (delvis) och
1996/97:Ub233 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97: Ub18
yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22
yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27
yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis) och 1996/97:Ub29 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub24 (delvis) och med
anledning av motion 1996/97:Ub21 samt med avslag på motionerna
1996/97:Ub19 och 1996/97:Ub27 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
3. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)
Ola Ström (fp) anför:
Skolan är samhällets kraftfullaste verktyg för att ge alla människor jämlika
livschanser. Sverige måste få ett utbildningssystem av världsklass, vilket
enligt min uppfattning innebär att mer av samhällets kraft måste satsas på
utbildningen.
När det gäller förskolan och barnomsorgen vill jag betona att alla barn från
tre års ålder måste erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk
inriktning. All personal skall vara högskoleutbildade förskollärare.
Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan och vara en integrerad del
av skolsystemet. Förskollärarutbildningen skall bli mer integrerad med
utbildningen för grundskollärare. Ett gemensamt måldokument för skolan,
förskolan och skolbarnsomsorgen är ett steg i rätt riktning.
En ökad kvalitet inom grundskolan kräver enligt min uppfattning att den
skall vara en tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder. Vidare bör
det krävas pedagogisk mångfald, utveckling av lärarnas professionalitet,
skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal, resurser till barn med svårigheter i
skolan, t.ex. dem med läs- och skrivsvårigheter. Vidare bör slutbetyg i
svenska som andraspråk inte kunna ersätta slutbetyg i svenska. Fristående
skolor bör finnas för ökad valfrihet och mångfald. Det krävs en avveckling av
timplanen, åtgärder mot mobbning, jämställdhet på alla plan i skolan och en
satsning på informationsteknik (IT) som verktyg i alla ämnen
När det gäller åtgärder för att förebygga läs- och skrivsvårigheter
välkomnar jag att regeringen har tillsatt en utredning för att analysera
frågan. Jag utgår från att det sker en tydlig belysning av skolans roll som
problemlösare och att även barnomsorgens roll behandlas av utredningen. Jag
vill också betona att kunskaper i svenska språket har en central roll för
elevens möjligheter att klara sig bra i grundskolan. Målet för undervisning i
svenska språket bör sättas lika högt för invandrarelever som för svenska
elever.
Det finns kommuner i Sverige där segregation är ett påtagligt problem. Jag
anser att rätten att fritt välja skola kan vara ett medel mot segregation. Men
det krävs fler åtgärder. Skolor som har många barn med behov av särskilt stöd
måste ges större resurser. Jag anser att fristående och kommunala skolor skall
värderas lika. Kommunerna skall vara skyldiga att ekonomiskt ersätta godkända
fristående skolor. Det är nödvändigt att staten sätter ett golv under vilket
ersättningen inte får sjunka.
När det gäller jämställdhet är lärarnas kunskaper inom området viktiga.
Kunskaper måste förmedlas till eleverna inom lärarutbildningen och lyftas fram
i fortbildningen. Även när det gäller IT måste lärarna få fortbildning i
användningen av den nya tekniken. Skolverket bör initiera en ökad utveckling
av programvara för interaktiv användning av multimedia. Jag anser det också
viktigt att kommunerna tar upp satsningar på IT i sina skolplaner.
När det gäller gymnasieskolan anser jag att en ökad kvalitet kräver färre
kärnämnen, flexibilitet, ett nytt personligt program där eleven själv väljer
kurser utöver de obligatoriska kärnämnena, entreprenörsutbildning, ett nytt
teknikprogram, en ny lärlingsutbildning, en frivillig gymnasieexamen för alla
elever som avslutar ett program, fler forskarutbildade lärare och fler
lektorat. Jag anser att kärnämnena bör begränsas till ämnena svenska, engelska
och matematik för att markera betydelsen av dessa ämnen och samtidigt öka
elevernas möjlighet till egna val av kurser. Kunskapskraven i dessa kärnämnen
får inte sänkas. Jag anser vidare att de tre åren i gymnasieskolan skulle
kunna utnyttjas mer flexibelt och organiseras i etapper. Den som av olika
anledningar föredrar kortare studietid i tonåren skall kunna komma tillbaka
och läsa vidare, inom ramen för de tre gymnasieåren, t.ex. vid komvux.
Jag anser att det är viktigt att redan på gymnasienivå finna flexibla
kombinationer av utbildningslösningar som stimulerar och lär inför ett eget
företagande. Jag delar också Kristdemokraternas uppfattning (motion 1996/97:
Ub27 yrkande 13) om behovet av ett nationellt program med speciell inriktning
på företagande och entreprenörskap.
När det gäller vuxenutbildningen anser jag att det behövs ett fördjupat
samarbete mellan gymnasieskolan och komvux. Genom detta kan en ökad
flexibilitet och en friare studietakt underlättas. Jag anser också att komvux
bättre måste fylla den gråzon som i dag finns mellan gymnasieskolan och
högskolan. Enligt min uppfattning kommer folkbildningen - studieförbund och
folkhögskolor - även i framtiden att ha en viktig roll. Jag vill också peka på
sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten och förutsättningarna för
att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning och att starta nya företag. Det
bör finnas en möjlighet till kompetenshöjning mitt i livet.
Jag vill betona att ökad kvalitet inom gymnasieskolan bl.a. kräver att fler
lektorstjänster inrättas och tillsätts. Fler karriärvägar, ökade möjligheter
till löneutveckling och ökad konkurrens mellan skolor och pedagogiska
inriktningar kan enligt min uppfattning stärka läraryrket. Jag vill också peka
på att efterfrågan på lärare kommer att öka. Det krävs rekryteringsinsatser
och fler platser i högskolan. Enligt min uppfattning bör regeringen snarast
återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag till åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort
hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4 och med
anledning av motion 1996/97:Ub27 yrkande 13 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och
6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis),
1996/97:Ub27 yrkandena 1-4, 6-12, 14 och 15, 1996/97:Ub28 (delvis),
1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
4. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anför:
Regeringen lyfter fram kvalitet och likvärdighet som nyckelorden för sin
utvecklingsplan. Jag vill tillägga ordet tillgänglighet. Med tillgänglighet
avses att det skall finnas ekonomiska möjligheter för kortutbildade vuxna att
komplettera sin utbildning. Jag anser att det är av stor vikt med ett generöst
och förutsägbart system för studiefinansiering. Tillgänglighet innebär också
att skolan skall ha fler kontaktytor med världen utanför - föräldrar,
folkrörelser, näringsliv och högskola.
Jag anser att det behövs en förnyelse av skolan och en förändring av
nuvarande arbetsformer. Lärares och skolledares yrkesroll behöver utvecklas.
Jag anser bl.a. att läraryrket behöver en starkare forskningsanknytning.
Lärare och elever skall ha beslutanderätt i pedagogiska, ekonomiska och
administrativa frågor. Eleverna skall vara delaktiga i ansvaret för skolans
dagliga verksamhet. Jag vill också betona att alla barn och ungdomar, också de
med behov av särskilt stöd, har rätt till en likvärdig utbildning.
Boendesegregationen i de större städerna är ett stort problem och hotar
likvärdigheten. Skolan är en del av samhället, och hur bra eller dåligt skolan
fungerar avspeglar hur väl eller ofullständigt samhället i övrigt fungerar.
Jag anser att problemen i skolan som de skildras i regeringens skrivelse inte
i första hand är av skoladministrativ eller pedagogisk art utan måste ses i
ett större sammanhang. Många tecken visar att barn mår dåligt. Skillnader i
hälsa och utveckling mellan barn från olika socioekonomiska grupper tenderar
att öka.
Jag anser att kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn
till arbetslösa bör förtydligas. Tillgången till barnomsorg är utomordentligt
viktig för alla barns utveckling och hälsa. En fungerande barnomsorg är
nödvändig även för den som är arbetslös. Utan ordnad barnomsorg är möjligheten
att få en ny anställning minimal.
Skolans elevvård har försämrats genom ett minskat antal skolkuratorer,
psykologer och skolsköterskor. Enligt en undersökning år 1995 fanns inte
skolhälsovården nämnd i en tredjedel av skolplanerna. Inte heller i
regeringens utvecklingsplan lyfts problemen för elevvården fram. Jag anser att
det är viktigt att frågan om skolans elev- och skolhälsovård uppmärksammas.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort
hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4 och med
avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97: Ub20 yrkandena
1-4 och 6-23, 1996/97:Ub23, 1996/97: Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26
yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28
(delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)
Gunnar Goude (mp) anför:
Skolan skall förbereda för ett liv med hög livskvalitet i alla avseenden. Jag
vill betona att skolan skall utvecklas från en skola för alla till en skola
för envar. Många kommuner har inte fungerande skolplaner, utvecklade rutiner
för uppföljningar och utvärderingar av skolans verksamhet eller en effektiv
tillsyn. De kommunala anslagen måste öka, och kontrollen av att kommunerna
verkligen gör det som de enligt skollag och läroplaner är skyldiga att göra
måste förbättras.
Jag saknar i utvecklingsplanen en analys av den nuvarande och framtida
arbetsmarknaden. Jag anser att det i framtiden kommer att krävas kunskaper om
de grundläggande biologiska villkoren, ett ständigt vaksamt miljömedvetande
och en förståelse för relationen mellan globala problem och lokala
verksamheter.
När det gäller gymnasieskolan gör utvecklingsplanen delvis ett intryck av
att vara en uppmaning till lärare och skolledare att bättre utnyttja det stora
svängrum för förbättringar av undervisningen som det nya regelverket faktiskt
ger. Detta budskap skulle enligt min mening lättare anammas om man inte
vidhöll kraven på målrelaterade betyg. Betygssystemet är ett pedagogiskt
hinder. Naturkunskap, filosofi och estetik är enligt min uppfattning centrala
kunskapsområden för alla människor som skall föra samhällsutvecklingen mot
långsiktig hållbarhet och ökad livskvalitet. Innehållet i dessa ämnen bör
tillhöra den för alla elever gemensamma kunskapsmassan som kärnämnena är
tänkta att ge. Det ligger en risk i att gymnasieskolans planering inte
tillräckligt uppmärksammar att gymnasiestudierna sker under en period i livet
när så många centrala levnadsfrågor söker sina svar och sinnet är mer öppet än
någonsin för starka konstnärliga upplevelser och livsfilosofiska
frågeställningar. Livslångt lärande borde innebära att vi kan planera
inlärning över livet med hänsyn till vilken period i livet som är mest lämpad
för olika ämnesstudier. Genomförandet av gymnasiereformen innebär den kanske
största omställningen i svensk undervisning någonsin. Jag anser att betydande
medel bör anslås i nästa budget för fortbildning av lärare och skolledare.
Enligt min mening är det självklart att datorkunskap skall ingå i
utbildningen från årskurs 4 i grundskolan och vidare uppåt. Datorerna har
också sin givna plats som hjälpmedel i skolorna. Åtgärder för att utbilda
lärare måste skyndsamt vidtas och frågan om datoranvändning i
vuxenutbildningen särskilt uppmärksammas.
Kraftfulla åtgärder borde ha vidtagits för länge sedan när det gäller
mobbningsfrågan. Jag anser att det skall vara en lagstadgad plikt för varje
skola att ha ett handlingsprogram mot mobbning med tydligt juridiskt
ansvariga. Detta bör omgående verkställas.
Effektiva åtgärder för stöd till elever med specifika läs- och
skrivsvårigheter bör likaså vidtas omgående.
Jag vill peka på att det redan råder lärarbrist inom vissa ämnesgrupper.
Antalet elever i grundskolan och något senare i gymnasieskolan kommer att öka.
Därtill kommer 100 000 nya platser i vuxenutbildningen. Det är också redan i
dag en skriande brist på utbildade lärare vid de små och medelstora
högskolorna. Jag anser att kraftiga stimulansåtgärder för högkvalitativ
lärarutbildning bör högprioriteras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort
hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub28 (delvis) och med avslag
på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och
6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97: Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis),
1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15,
1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
6. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4)
Inger Davidson (kd) anför:
Jag vill betona att det är viktigt att samhället organiserar de offentliga
resurserna på ett sådant sätt att omsorgen hjälper och kompletterar, men inte
ersätter, familjerna. Det är viktigt att komma ihåg att många barn i dag får
sin omsorg på annat sätt än genom det offentliga systemet. Jag anser att
föräldrarnas roll och inflytande bör betonas i måldokumentet för de yngre
förskolebarnen. Ett gott samarbete mellan föräldrarna och förskolan är en
förutsättning för en positiv utveckling för barnen. Det framgår inte om den
öppna förskolan kommer att omfattas av måldokumentet. Jag anser att den öppna
förskolan skall vara tillgänglig för alla barn mellan ett och fem år som inte
deltar i annan förskoleverksamhet. Skolstarten skall var flexibel och utformas
i samverkan mellan föräldrar, förskollärare, fritidspedagoger och lärare. Jag
avvisar skolplikt från sex års ålder och anser att skolplikten även
fortsättningsvis skall var nioårig.
Det är samhällets skyldighet att ge alla en likvärdig möjlighet att
utvecklas efter sina anlag, intressen och önskemål. Jag vill betona
grundskolans roll i det nationella kunskapslyftet. Om hela tiden stora grupper
lämnar grundskolan med otillräckliga grundkunskaper blir arbetet med att i
efterhand åtgärda bristerna det allt överskuggande i stället för
kompetensutveckling och livslångt lärande.
Våld, mobbning, främlingsfientlighet, skolk och vandalism är en del av
skolans vardag på många håll. Jag är övertygad om att arbetet med att motverka
dessa företeelser måste ta sin utgångspunkt i det etiska perspektiv som
beskrivs i läroplanens avsnitt om skolans värdegrund. Värdegrunden måste
omsättas i praktiken i skolans vardagliga arbete.
Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Segregering är att
inskränka människors frihet. Att ha möjlighet att välja undervisning för sina
barn är något helt annat. Det bidragssystem som införts för fristående skolor
och som innebär att kommunerna avgör bidragets storlek leder enligt min
uppfattning till krångel och osäkerhet för skolorna om vad som gäller.
Beträffande elev- och föräldrainflytande vill jag framhålla att jag ser
positivt på utvecklingen av föräldrainflytandet genom försöksverksamheten med
lokala styrelser med föräldramajoritet. Ännu viktigare är dock att föräldrarna
blir en naturlig del av skolans vardag. Utvecklingssamtalet i grundskolan är
ett bra och konkret exempel på hur skolan tillsammans med eleven själv och
föräldrarna följer elevens utveckling och planerar den fortsatta skolgången.
Jag anser att motsvarande ordning bör införas även i gymnasieskolan. Även om
eleverna i gymnasieskolan är äldre bör det naturliga ändå vara att föräldrarna
inbjuds till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning m.m.
Förslaget i proposition 1996/97:109 att tillsätta styrelser med elevmajoritet
i gymnasieskolan avvisas av Kristdemokraterna. Det leder inte till målet att
eleverna skall få ett konkret inflytande över sin skolvardag.
Det måste vara möjligt att fullfölja sin utbildning i gymnasieskolan inom
mer flexibla ramar. Jag anser att rätten att fullfölja gymnasiestudierna upp
till 25 års ålder bör gälla alla elever och inte bara dem som väljer ett
praktikprogram. När det gäller lärlingsutbildning vill jag betona att den
arbetsplatsförlagda utbildningen måste finnas med från början och varvas med
teoretiska studier under hela perioden. Det bör vara möjligt att gå två grenar
inom ett program, en ordinär och en lärlingsinriktad. Enligt min mening är det
viktigt att eleverna inte behöver vänta i två år utan får börja med
?lärlingsdelen? direkt. Jag anser vidare att ett nationellt program med
speciell inriktning på företagande och entreprenörskap bör inrättas. Detta bör
beaktas vid översynen av programstrukturen. Regeringen avser att utreda
konsekvenserna av en minskning av antalet kärnämnen. Jag vill betona att
intresset för existentiella frågor är stort bland ungdomar i dag. Inom
speciellt religionskunskapsämnet är det naturligt att möta elevernas intresse
i dessa frågor och ge dem verktyg för att bearbeta sina tankar i de stora
livsfrågorna. Alla elever behöver få den möjligheten. Enligt min uppfattning
måste en betydligt mer omfattande utredning och analys göras av eventuella
förändringar i fråga om antalet kärn-ämnen och deras inriktning.
Enligt min mening är det viktigt att det inom vuxenutbildningen skapas en
större flexibilitet där elevens egna förutsättningar i högre grad får styra
undervisningens uppläggning. Vuxenstuderande upplever sig pressade av alltför
hård studietakt och svårtolkad poängsättning. Studiepoängen för t.ex.
naturvetenskapliga ämnen är så låga att det behövs två till tre ytterligare
ämnen för att man skall uppnå tillräckligt antal poäng som krävs för att
finansiera studierna. Poängsättningen inom vuxenutbildningen bör därför ses
över.
Jag anser att det finns goda skäl, inte minst pedagogiska, att stärka
slöjdens och idrottens ställning. Även hemkunskapsämnet bör lyftas fram i det
sammanhanget. Både folkhälso- och hushållsekonomiska skäl talar för att
ungdomar behöver bättre kunskaper och färdigheter i de moment som ingår i
detta ämne. Detta bör beaktas i den den översyn av timplanen som regeringen
aviserar.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1 och 4
bort hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15
och med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20
yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23,
1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub28 (delvis),
1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub27 yrkande 5 och med
anledning av motionerna 1996/97:Ub19 yrkande 1, 1996/97:Ub21 och
1996/97:Ub24 (delvis) samt med avslag på motion 1996/97:Ub19 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
7. Uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor
(mom. 2)
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Inger Davidson (kd), Marie Wilén (c) och Ola Ström (fp) anför:
Det nya bidragssystemet för fristående skolor skall tillämpas för första
gången hösten 1997. Detta innebär att förhandlingar nu pågår mellan kommunerna
och de fristående skolorna. Vi anser det synnerligen angeläget att
bidragsgivningen i kommunerna noga följs redan från starten. Vi noterar att
regeringen den 15 maj har tillsatt den i propositionen aviserade kommittén för
uppföljning av resursfördelningen. Vi vill betona vikten av att effekterna av
det nya bidragssystemet för de fristående skolorna analyseras noga.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 2 bort
hemställa:
2. beträffande uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub20 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. Betygen i skolan m.m. (mom. 3 och 6)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) och Gunnar Goude (mp) anför:
Vi anser att de pedagogiska vinsterna av en betygsfri skola är så stora att
frågan bör utredas. Betygssystemet är ett pedagogiskt hinder i undervisningen.
Enligt vår mening går det inte att mäta kunskap. Hur det än görs blir
resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som
urvalsinstrument till högre studier.
Vi ser allvarligt på förekomsten av sexuella trakasserier i skolan. Det är
oftast flickor som drabbas men det förekommer också att pojkar blir det. Det
är vanligast att elever trakasserar andra elever, men det finns också fall där
lärare utsatt elever för sexuella trakasserier. Flera instanser har lyft fram
frågan, bl.a. har den tagits upp av Kommittén som följer gymnasieskolans
utveckling i dess senaste betänkande (SOU 1997:1). Vi anser att frågan är av
sådan vikt att den borde ha uppmärksammats i utvecklingsplanen. Motion
1996/97:Ub22 yrkande 5 bör bifallas av riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 3 och 6 bort
hemställa:
3. beträffande betygen i skolan
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och
1996/97:Ub28 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
6. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub22 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Skrivelsen............................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................5
Inledning 5
Skrivelsens innehåll i huvudsak 5
Vissa övergripande frågor 7
Kvalitet och likvärdighet m.m. 7
Skrivelsen 7
Motionerna 7
Utskottet 8
Valfrihet Segregation 10
Skrivelsen 10
Motionerna 11
Utskottet 12
Elev- och föräldrainflytande 12
Skrivelsen 12
Motionerna 13
Utskottet 13
Förskola, skolstart m.m. 14
Skrivelsen 14
Motionerna 15
Utskottet 16
Vissa grundskolefrågor 18
Skrivelsen 18
Motionerna 18
Utskottet 20
Gymnasieskolan 22
Skrivelsen 22
Motionerna 23
Utskottet 24
Vuxenutbildningen 26
Skrivelsen 26
Motionerna 26
Utskottet 27
Skolverkets roll m.m. 28
Skrivelsen 28
Motionerna 29
Utskottet 29
Lärarfrågor m.m. 30
Skrivelsen 30
Motionerna 30
Utskottet 31
Sammanfattning av utskottets ställningstagande till motionerna såvitt
avser utvecklingsplanen i huvudsak
32
Övriga frågor 32
Utvecklingsplanen i övrigt 35
Hemställan 36
Reservationer........................................37
1. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 37
2. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) 40
3. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 42
4. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 44
5. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 45
6. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) 46
7. Uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (mom. 2) 48
8. Betygen i skolan m.m. (mom. 3 och 6) 48