Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens skrivelser 1995/96:193
och 1996/97:140 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1995 respektive år 1996, dels redogörelse till
riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets
parlamentariska församling om verksamheten inom församlingen under 1996, dels
fyra motioner väckta under allmänna motionstiden 1996/97 med anknytning till
Europarådet.
Utskottet föreslår att skrivelserna och redogörelsen läggs till
handlingarna. Samtliga motioner besvaras eller avstyrks. Till betänkandet är
fogat ett särskilt yttrande.
Motionerna
1996/97:K427 av Håkan Holmberg m.fl. (fp)
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt undertecknande av Europarådets konvention om regionala
språk och minoritetsspråk.
1996/97:U604 av Per Lager m.fl. (mp)
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast i Europarådet ta upp frågan om Turkiets fortsatta
medlemskap.
1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ratificera den europeiska ramkonventionen om skydd
för nationella minoriteter CAHMIN, tilläggsprotokollet till Europakonventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Wien
1993), European Charter on Regional and Minority Languages (Europarådet 1996)
och ILO-konvention nr 169,
1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige snarast bör ratificera Europarådskonventionen om
regionala språk och minoritetsspråk för finskans del.
Utskottet
Regeringens skrivelse 1995/96:193
Ministerkommittémöten m.m.
Ministerkommittén höll sina 96:e och 97:e ordinarie möten under år 1995. Tre
ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet.
Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1995 till ca 800 miljoner
franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Sveriges
totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till sidoordnade
verksamheter) belöpte sig under kalenderåret på ca 39,5 miljoner kronor.
Europarådet höll sitt 96:e ministerkommittémöte den 11 maj under
ordförandeskap av den cypriotiske utrikesministern Alecos Michaelides.
För de nordiska och baltiska delegationscheferna föregicks mötet av ett kort
informellt samråd, som hade initierats av de baltiska utrikesministrarna. Det
leddes av Finlands utrikesminister Tarja Halonen och utmynnade i en allmänt
hållen rekommendation om ett regelbundet samrådsförfarande mellan de berörda
ländernas permanenta delegationer i Strasbourg.
Ministerkommittémötet behandlade under en inledande informell del
Europarådets roll, bl.a. i ljuset av organisationens pågående utvidgning.
Ministrarna konstaterade att tio central- och östeuropeiska länder hade
beviljats inträde sedan år 1990. Ytterligare åtta hade ansökt om medlemskap:
Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Moldova, Ryssland,
Ukraina och Vitryssland (fyra av dessa blev medlemmar senare under året och
ytterligare ett i februari 1996). Ministrarna uttalade beredskap att uppta
kandidatländerna i Europarådskretsen så snart grundläggande krav kunde anses
vara uppfyllda. Man beslutade att intensifiera såväl den politiska dialogen
som samarbetsprogrammen med berörda stater, i avsikt att uppmuntra viktiga
reformer beträffande Europarådets hörnstenar: respekt för demokrati, de
mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.
Ministrarna konstaterade vidare att den kontinuerliga utvidgningen av
Europarådet krävde resurser. Finansieringsbehoven måste emellertid vägas in i
den pågående översynen av prioriteringar inom organisationen som helhet.
I anslutning till utvidgningsdiskussionen betonades betydelsen av att
fortsätta och fördjupa samarbetet med Europeiska unionen (EU) och
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Detta sågs som ett
led i strävandena att uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i hela Europa.
Man välkomnade att förhandlingarna om en europeisk stabilitetspakt hade
avslutats framgångsrikt i Paris den 21 mars. Ånyo underströks det viktiga
sambandet mellan minoritetsskydd och stabilitet i Europa.
Ministrarna uttalade fortsatt stöd för arbetet med ett tilläggsprotokoll
till Europakonventionen om kulturella rättigheter av särskild betydelse för
skyddet av nationella minoriteter. Flertalet länder, däribland Sverige,
uttalade sig positivt om Europarådets kommission mot rasism och intolerans
(ECRI). Samtidigt poängterades att dubbelarbete i förhållande till EU:s
motsvarande kommission (den s.k. Kahn-kommissionen) måste undvikas.
Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över att den deklaration om
efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden, som hade antagits vid föregående
ministerkommittémöte (november 1994), nu hade kompletterats med en
tillämpningsprocedur.
I anslutning till ovanstående tog i princip samtliga västeuropeiska stater
tillfället i akt att kommentera parlamentarikerförsamlingens rekommendation nr
1266 om Turkiet. I denna rekommendation från den 26 april uppmanades
ministerkommittén kräva att Turkiet skulle dels dra tillbaka sina trupper från
norra Irak, dels söka en fredlig lösning på kurdfrågan, dels slutligen sätta
upp en tidtabell för att anpassa sin konstitution och lagstiftning till
Europarådets normer. De länder som uttalade sig, däribland Sverige, var
relativt samstämmiga i sin kritik av Turkiet.
Europarådet höll sitt 97:e ministerkommittémöte den 9 november under
ordförandeskap av den tjeckiske utrikesministern Josef Zieleniec.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Makedoniens
och Ukrainas inträde i Europarådet som organisationens 37:e och 38:e
medlemsländer.
Mötets tema var demokratisk säkerhet i Europa. Europarådets grundläggande
värderingar utgjorde basen för en framgångsrik tillämpning av det demokratiska
säkerhetskonceptet. Man hoppades att de ideal som organisationen står för
skulle komma att omfatta hela Europa inom en snar framtid. Särskilt EU-
länderna uttryckte i sina inlägg stöd för ett snabbt ryskt upptagande i
Europarådet, medan de baltiska länderna var mer återhållsamma och hänvisade
till att villkoren först måste uppfyllas.
Den pågående utvidgningen ställde krav på effektiv övervakning av
efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden, i förening med fortsatt stöd till
reformsträvanden.
Återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien hade nu blivit en internationellt
prioriterad uppgift. Från Europarådets sida var man beredd att bidra med den
specialistkompetens som organisationen besitter.
Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att de s.k. fyrpartsmötena mellan
representanter för Europarådet och EU nu åter ägde rum regelbundet.
I kampen mot främlingsfientlighet och rasism borde Europarådet och EU i
största möjliga utsträckning samordna sina ansträngningar. Ministrarna
uttalade fortsatt stöd för Europarådets kommission mot rasism och intolerans
(ECRI).
Skyddet för nationella minoriteter var en viktig faktor i strävandena att
uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i Europa. Ministrarna uttryckte
förhoppningen att år 1996 skulle föra med sig konkreta resultat i det arbete
på minoritetsområdet som initierats vid toppmötet i Wien hösten 1993.
USA:s och Japans begäran om observatörsstatus vid Europarådet välkomnades av
många talare och var enligt ministrarna att betrakta som ett erkännande av
organisationens politiskt viktiga arbete för demokratisk säkerhet.
Den fortsatta utvidgningen
Vid en ceremoni den 10 februari upptogs Lettland i Europarådet. Den sakliga
prövningen av Lettlands ansökan hade dragit ut på tiden, bl.a. i avvaktan på
att en för Europarådet godtagbar medborgarskapslag skulle antas. Så skedde i
juli 1994 och detta i kombination med utlovade förbättringar i utlännings-
lagstiftningen öppnade slutgiltigt vägen för medlemskap. Invalen av Albanien
och Moldova i juli respektive Makedonien och Ukraina i november föregicks av
diskussion om ländernas demokratiska och juridiska utvecklingsnivå i
förhållande till de kriterier som formellt gäller för inträde i Europarådet.
Slutresultatet blev dock i samtliga fall att såväl den parlamentariska
församlingen som ministerkommittén ställde sig enhälligt positiva till
medlemskap.
Störst intresse under året tilldrog sig emellertid Rysslands ansökan. Trots
den förnyade upptrappningen av krigshandlingarna i Tjetjenien omkring och
efter årsskiftet röstade parlamentarikerförsamlingen den 25 januari 1996 med
stor majoritet för ett ryskt medlemskap. På basis av parlamentarikernas
rekommendation beslutade sedan ministerkommittén på ställföreträdarnivå den 8
februari enhälligt att inbjuda Ryssland att bli Europarådets 39:e medlemsland.
Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden
Som kan utläsas i det föregående har en förskjutning ägt rum när det gäller
kriterierna för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet, från krav på en
väl fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet
skall vara på rätt väg.
Av det ovannämnda följer ökade krav på effektiv övervakning - efter
tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Detta bör
kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv riktning.
Ministerkommittén antog en procedur för att verkställa den i november 1994
antagna deklarationen om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Enligt
denna tillämpningsprocedur skall övervakningen bl.a. grundas på konstruktiv
dialog och icke-diskriminering. Europarådets generalsekreterare har vidare att
presentera en översikt om medlemsstaternas efterlevnad av sina åtaganden.
Översikten skall sedan behandlas i ministerkommittén under en följd av möten.
Den formella behandlingen av generalsekreterarens första rapport om
efterlevnaden av gjorda åtaganden inleds vid ministerkommitténs möte i juni
1996. Europarådets ministerkommitté får med denna granskning ytterligare en
verksamhetsinriktning som tangerar OSSE-arbetet och därmed ger anledning till
ökat samarbete mellan dessa båda organisationer.
Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993
Europarådets toppmöte för medlemsländernas stats- eller regeringschefer i Wien
i oktober 1993 - det första och hittills enda i organisationens historia -
resulterade i en slutdeklaration med tre operativt inriktade bilagor som
behandlar reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen, skydd
för nationella minoriteter respektive åtgärder för att bekämpa rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.
Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen
I bilaga 1 till Wiendeklarationen understryks betydelsen av att reformera de
organ som skall övervaka efterlevnaden av den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen). Syftet med en sådan reform var att effektivisera
systemet för att komma till rätta med det ökande antalet icke färdigbehandlade
ärenden och de långa handläggningstiderna. Vid Europarådets
ministerkommittémöte i maj 1994 öppnades det elfte protokollet till
Europakonventionen för undertecknande. Protokollet upptar de
konventionsändringar som reformen nödvändiggör och innebär i korthet att de
nuvarande övervakningsorganen (kommission och domstol) skall ersättas med en
permanent domstol med en ledamot från varje konventionsstat.
Vid utgången av år 1995 hade protokollet ratificerats av 17 medlemsstater,
däribland Sverige. Reformen träder i kraft ett år efter det att samtliga
konventionsstater har ratificerat protokollet.
Skydd för nationella minoriteter
I bilaga 2 till Wiendeklarationen uppmanas ministerkommittén att utarbeta dels
en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, dels ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen avsett att reglera
minoritetsrättigheter på det kulturella området.
Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN)
har utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november
1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen
träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater
förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1995/96
ratificerats av endast fyra stater, nämligen Rumänien, Slovakien, Spanien och
Ungern.
Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de
principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra de nationella
minoriteterna ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och
rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en
nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya
materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera.
Vad beträffar toppmötets beslut om ett tilläggsprotokoll till
Europakonventionen var avsikten att i protokollet, som ett tillägg till
rättighetskatalogen i Europakonventionen, uppta sådana kulturella rättigheter
som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter. Arbetet på
tilläggsprotokollet inleddes i CAHMIN i november 1994. Redan från början
uppstod emellertid betydande problem med att utforma en konventionstext. Någon
enighet om utformningen av en sådan har därefter inte gått att nå och
ministerkommittén beslutade i början av år 1996 att avbryta arbetet. En ny
text bedömdes egentligen inte tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i
stället att urholka redan existerande rättigheter såsom de definierats i
domstolens rättspraxis.
Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och
intolerans
Wiendeklarationens bilaga 3 är uppdelad i en deklaration och en aktionsplan.
I aktionsplanen ingår en ungdomskampanj mot rasism, som lanserades i
Strasbourg den 10 december 1994 och som skall avslutas sommaren 1996.
Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna opinionen för att
motverka rasistiska och främlingsfientliga tendenser.
Ett annat konkret resultat av aktionsplanen är tillsättandet av en
ministerkommittén underställd expertkommitté, kommissionen mot rasism och
intolerans (ECRI). Vid ECRI:s första möte i april 1994 valdes den svenske
diskrimineringsombudsmannen till ordförande. ECRI lade under år 1995 fram
förslag om sina arbetsformer, bl.a. om hur utvärderingen och bedömningen av
medlemsstaters olika åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism
och intolerans skall ske.
I sammanhanget kan nämnas att det även inom EU har etablerats en rådgivande
kommission mot rasism och främlingsfientlighet, ofta benämnd Kahn-
kommissionen. Vid toppmötet i Cannes i juni 1995, fick Kahn- kommissionen
mandat att - i nära samarbete med Europarådet - studera förutsättningarna för
att upprätta vad som kommit att kallas ett observatorium mot rasism och
främlingsfientlighet. Observatoriet skulle ha två huvuduppgifter, dels att
samla in information om rasistiska handlingar och analysera grunderna för
dessa, dels att utarbeta förslag till preventiva åtgärder och sanktioner mot
rasistiska tendenser och yttringar. Det råder för närvarande osäkerhet både om
Europarådets samspel med EU på området och om observatoriets framtid.
Verksamheten inom vissa huvudområden
Mänskliga rättigheter
Under året undertecknades Europakonventionen av Albanien, Lettland,
Makedonien, Moldova och Ukraina. Vidare ratificerade Litauen konventionen.
Utöver de stater som under år 1995 erhållit medlemskap i Europarådet var det
vid årsskiftet 1995/96 endast Andorra och Estland som inte ratificerat
konventionen. Ministerkommittén övervakade liksom tidigare år, fortlöpande
verkställandet av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de
rapporter som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna
(Europakommissionen) avgett över klagomål.
Ministerkommittén antog 441 resolutioner i sådana ärenden under året, vilket
innebär en avsevärd ökning av ministerkommitténs arbete i detta avseende
jämfört med föregående år. Det stora flertalet resolutioner rör mål mot
Italien.
Två mål mot Sverige har behandlats av ministerkommittén under 1995, målen
Fredin II och Persson. I målet Fredin II antogs en slutresolution av
ministerkommittén.
I målet Persson avvaktar ministerkommittén svenska lagstiftningsåtgärder
innan en slutresolution kan antas.
Lagstiftningsåtgärder avvaktas av ministerkommittén också i målet Holm. Frågan
om lagstiftningsåtgärder med anledning av domen övervägs för närvarande inom
Regeringskansliet.
Under år 1995 registrerades 3 481 nya klagomål hos kommissionen, varav 165
mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1994 var 2 927 respektive 161. Antalet
klagomål till kommissionen fortsätter således att öka.
Under året hänsköts 113 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt ca
530 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 31 klagomål mot Sverige.
Det löpande arbetet på området för mänskliga rättigheter bedrevs i övrigt
liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH) och
i dess expertkommittéer.
Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i
kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1995 ratificerats av
samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland, Lettland, Litauen,
Makedonien, Moldova och Ukraina. Litauen har dock undertecknat konventionen.
Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka
behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.
inledde sin verksamhet år 1990. Under 1995 besökte kommittén Bulgarien,
Italien, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien. De rapporter som
kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men kan offentliggöras,
om den berörda staten begär det. Rapporten från det första besöket i Sverige,
som tillställdes Utrikesdepartementet i februari 1992, har offentliggjorts
liksom det svar som den svenska regeringen lämnade kommittén i augusti 1992
och den rapport från kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes
regeringen i mars 1995.
Jämställdhet
Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG) sammanträdde två
gånger under året. I början av februari ägde konferensen Jämställdhet och
demokrati: utopi eller utmaning rum i Strasbourg. Ordförande för konferensen
var Sveriges vice statsminister och jämställdhetsminister Mona Sahlin och
Sloveniens premiärminister Janez Drnovsek. Två seminarier anordnades under
1995. Det ena behandlade kvinnor och migration och ägde rum i juli i
Strasbourg. Det andra handlade om nationell politik rörande jämställdhet
mellan kvinnor och män och ägde rum i november i Budapest.
Tre expertgrupper fortsatte sitt arbete: en - i samarbete med styrkommittén
för migrationsfrågor (CDMG) - om migration, kulturell mångfald och
jämställdhet mellan kvinnor och män, en om våld mot kvinnor och en om rätt
till fri abort.
Regeringens skrivelse 1996/97:140
Ministerkommittémöten m.m.
Ministerkommittén höll sina 98:e och 99:e ordinarie möten under 1996.
Till ministrarnas ställföreträdare, dvs. medlemsstaternas ambassadörer i
Strasbourg, har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta
beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde när ministrarna inte
är samlade. Ställföreträdarna sammanträdde varje månad, utom i augusti, dels
för att behandla allmänna frågor, dels för att vid särskilda möten behandla
ärenden rörande mänskliga rättigheter. Vid ett möte i december beslutades om
1997 års budget.
Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet.
Europarådet höll sitt 98:e ministerkommittémöte den 3 maj under ordförandeskap
av Danmarks utrikesminister Niels Helveg Petersen.
Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över det nära samarbete och den
arbetsfördelning som etablerats mellan Europarådet och OSSE i Bosnien-
Hercegovina. Kommissionens för mänskliga rättigheter båda organ hade påbörjat
sin verksamhet. Europarådet hade utsett de internationella ledamöterna i den
ena underavdelningen, kammaren för mänskliga rättigheter, medan OSSE stod
bakom valet av oberoende ombudsman. Vidare noterades att Europarådets domstol
för mänskliga rättigheter hade utsett tre ledamöter till en i enlighet med
Daytonavtalet upprättad kommitté för flyktingar och internflyktingar.
Ministrarna betonade Europarådets fortsatta beredskap att, i samarbete med
andra internationella organisationer och då inte minst OSSE, bidra till den
demokratiska återuppbyggnaden i regionen.
Förenta staterna välkomnades som observatör i Europarådet.
I anslutning till mötet antog ministrarna dels en deklaration och en
rekommendation om skydd för journalister i konfliktsituationer, dels en
deklaration om uppföljning av Europarådets ungdomskampanj mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans, vilken lanserats i samband
med det första toppmötet i oktober 1993.
Europarådets 99:e ministerkommittémöte ägde rum den 7 november under
ordförandeskap av Estlands utrikesminister Siim Kallas.
I samband med det formella mötet välkomnades Kroatien som Europarådets 40:e
medlemsland.
Ministrarna välkomnade även att Kanada, i likhet med Förenta staterna
tidigare under året, hade erhållit observatörsstatus i Europarådet.
Frankrike upprepade sin inbjudan till ett toppmöte hösten 1997, vilket
hälsades med tillfredsställelse.
Ministrarna konstaterade att Europarådets utvidgning fortsatte och att
integrationen av nya medlemmar pågick kontinuerligt. Detta överensstämde väl
med de beslut som fattats vid organisationens första toppmöte i Wien 1993 och
som syftade till att främja demokratisk säkerhet i hela Europa. I sammanhanget
välkomnades EU:s beslut att bidra till Europarådets stabilitetsskapande
stödprogram, primärt rörande Ryssland och Ukraina.
Fortsatt uppmärksamhet måste ägnas de områden som gavs högsta prioritet i
slutdeklarationen från Wien: skydd för nationella minoriteter, kamp mot
rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans samt reformering av
övervakningssystemet enligt den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
De länder som ännu inte ratificerat Europakonventionen respektive dess
protokoll nr 11 (som gäller just reformeringen av övervakningssystemet)
uppmanades att snarast uppfylla sina åtaganden i detta avseende.
Samarbete med andra internationella organisationer utgjorde ett viktigt led
i strävandena att bygga upp ett demokratiskt och stabilt Europa. I samband med
ett s.k. fyrpartsmöte mellan Europarådet och EU i oktober hade en uppdaterad
skriftväxling antagits, vilken formaliserade ett fördjupat samarbete mellan de
båda organisationerna. Detta hälsades med tillfredsställelse av ministrarna
liksom pågående ansträngningar att, enligt principer om effektivt
resursutnyttjande och undvikande av dubbelarbete, förbättra samordningen
mellan Europarådet och OSSE.
Ett andra toppmöte år 1997
Hösten 1993 anordnades i Wien det första toppmötet för stats- och
regeringschefer i Europarådets historia.
Initiativet till ett andra toppmöte kommer ursprungligen från Europarådets
parlamentariska församling.
Huvudargumenten för ett sådant möte kan sammanfattas som följer:
- Efter den snabba medlemsutvecklingen bör Europarådet dels göra ett politiskt
bokslut av vad som skett efter det första toppmötet, dels ta ut
färdriktningen för framtiden i det nya Europa, vars institutionella landskap
kommer att se annorlunda ut än i dag.
- Behov föreligger av en diskussion på högsta nivå för att klargöra
Europarådets framtida arbetsuppgifter, bl.a. i syfte att undvika onödigt
dubbelarbete med andra aktörer (främst EU och OSSE).
- En alleuropeisk manifestation mot slutet av 1997 skall också ses mot
bakgrund av behovet att aktivt involvera de stater som ej direkt berörs av
utvidgningen av EU och NATO i det europeiska samarbetet.
Den fortsatta utvidgningen
Europarådet fortsätter att expandera. Efter Rysslands och Kroatiens tillträde
under 1996 har organisationen 40 medlemmar.
Det ryska medlemskapet utgör en stor utmaning för Europarådet - av politiska
men också av organisatoriska och administrativa skäl. Bland annat aktualiseras
med Rysslands inträde frågan om eventuellt införande av ytterligare
arbetsspråk eller officiella språk.
Under året var det dock turerna kring Kroatiens tillträde som stod i
blickpunkten.
I april 1996 avgav parlamentarikerna ett yttrande som utmynnar i en
rekommendation till ministerkommittén att inbjuda Kroatien att bli medlem i
Europarådet. I yttrandet specificeras en mängd krav som landet förväntas leva
upp till.
I fallet Kroatien valde ministerkommittén att, för första gången i
organisationens historia, frångå praxis och inte omgående följa
parlamentarikernas rekommendation. Efter att ha diskuterat ärendet i maj
preciserade kommittén vid ett möte i början av juni, som komplement till
parlamentarikerförsamlingens krav, ett antal åtaganden (beträffande mänskliga
rättigheter, mediefrihet, Daytonavtalet samt lokala och regionala myndigheter)
som sedan tillställdes den kroatiske utrikesministern.
Den kroatiska regeringens svar inkom den 14 juni. Mot bakgrund därav fattade
ministerkommittén den 2 juli ett principbeslut om medlemskap, men med
uppskjuten verkan.
Sverige stödde beslutet att uppskjuta upptagandet av Kroatien i
Europarådskretsen.
Under tidig höst dryftades Kroatiens medlemskap såväl i Strasbourg som i
olika EU-organ i Bryssel. Resultatet av diskussionerna blev att
ministerkommittén den 16 oktober bekräftade sitt principbeslut från juli och
samtidigt fastställde datum för Kroatiens tillträdesceremoni till den 6
november.
Avgörande för den slutliga bedömningen var bl.a. det faktum att den
kroatiska oppositionen stödde regeringens önskan att bli medlem liksom att
flera andra länder redan beviljats medlemskap sedan de förbundit sig att i
efterhand och så snart som möjligt anpassa sin lagstiftning och
rättstillämpning till Europarådets krav. Ännu en gång ansågs stödet till
reformistiska krafter vara av största vikt. Den linje befästes som har som
utgångspunkt att framsteg uppnås genom att engagera ett land i samarbete,
snarare än genom att utestänga det.
Efter Rysslands och Kroatiens inträde föreligger för närvarande fem
ansökningar om medlemskap: från Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina,
Georgien och Vitryssland.
Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden
Kriterierna för upptagande av nya medlemsländer har förskjutits, från krav på
en fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet
skall utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på
god vilja i den riktningen.
Av det ovannämnda följer ett ökat behov av effektiv övervakning - efter
tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden.
Övervakningen bör givetvis kombineras med stödinsatser.
I november 1994 antog ministerkommittén, som ett komplement till redan
existerande instrument på området, en deklaration om efterlevnad av
medlemsstaternas åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett
beslut om en tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så
till vida att den reella övervakningen inleddes.
Samarbets- och biståndsprogram
Som redan framhållits i föregående avsnitt bör övervakningen av efterlevnaden
av medlemsstaternas åtaganden kombineras med stödåtgärder för att påverka
utvecklingen i positiv riktning. Här spelar Europarådets samarbets- och
biståndsprogram en viktig roll.
Det gäller primärt de insatser i både nya medlemsländer och kandidatländer
som finansieras inom ramen för organisationens egen budget. Dessutom har
generalsekreteraren lanserat ett stabilitetsskapande program som i första hand
omfattar Ryssland och Ukraina. Detta s.k. nya initiativ bygger på
samfinansiering med EU, och under hösten lämnades klartecken för bidrag
därifrån. Förhoppningen är att initiativet i ett senare skede skall kunna
inbegripa även Moldova samt kandidatländerna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien
och Vitryssland.
Programmen är huvudsakligen inriktade på uppbyggnad av rättssamhället och
förankring av de mänskliga rättigheterna i det legala och politiska systemet.
Målet är att utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet i hela Europa.
Av största vikt i sammanhanget är att en samsyn om effektivast möjliga
resursutnyttjande kan uppnås mellan Europarådet och de länder där
programinnehållet konkretiseras.
Samarbete med andra internationella organisationer
Europarådet samverkar med andra internationella organisationer. Det gäller
t.ex. FN och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) men
i synnerhet, som redan framgått, OSSE och EU.
Generellt kan konstateras att det finns åtskilliga områden där två eller
flera internationella organisationer samtidigt är verksamma. På grund av
skilda mandat, medlemskretsar etc. torde en strikt arbetsfördelning dem
emellan inte kunna uppnås och en sådan vore i dagsläget sannolikt inte heller
önskvärd. Som eftersträvansvärda grundregler i det internationella umgänget
gäller dock a) att organisationerna skall vara ömsesidigt stödjande, dvs.
arbeta med och inte mot varandra, b) att respektive organisations unika
kompetens tillvaratas och c) att revirtänkande och onödigt dubbelarbete
undviks, bl.a. genom öppenhet och informationsutbyte.
Europarådet och OSSE arbetar i hög grad för likartade mål i form av respekt
för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Genom
Europarådets utvidgning krymper skillnaden i medlemskrets kontinuerligt.
Europarådets ministerkommitté har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att
bevaka samarbetet med OSSE.
Efter Finlands, Sveriges och Österrikes inträde i EU tillhör 15
Europarådsmedlemmar samtidigt unionen. Någon egentlig EU-samordning förekommer
dock inte i Strasbourg även om regelbundna samråd äger rum.
Sedan 1989 arrangeras s.k. fyrpartsmöten mellan EU, representerat av
ordförandena i ministerrådet och kommissionen, och Europarådet, representerat
av ordföranden i ministerkommittén och generalsekreteraren. Under 1996 antogs
också en uppdaterad skriftväxling om relationerna mellan organisationerna,
genom vilken utökat samarbete bl.a. i form av deltagande i varandras möten
möjliggörs.
Budget och finansiering
Europarådets ordinarie budget för 1996 uppgick till knappt 845 miljoner
franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Den
svenska bidragsandelen var 2,53 %. Medlemmarna iakttar generellt god
betalningsdisciplin.
Med anledning av det kärva ekonomiska läge som råder i medlemsstaterna har
de senaste årens budgetbehandling inte resulterat i någon real resursökning
utan endast i inflationsjustering samt någon extra procentenhet.
Sverige instämmer i den utbredda synen att de nya krav som ställs på
Europarådet i första hand bör bekostas genom omprioriteringar i och
effektivisering av verksamheten.
Under kalenderåret utbetalades för svenskt vidkommande via
Utrikesdepartementets budget drygt 33 miljoner kronor till organisationens
verksamhet.
Vissa av verksamhetens huvudområden
Mänskliga rättigheter och demokratifrågor
Europakonventionen
Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-konventionen)
av Ryssland och Kroatien som nya medlemmar av Europarådet. Vidare ratificerade
Albanien, Andorra och Estland konventionen. Av Europarådets medlemsstater är
det endast Kroatien, Lettland, Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien), Moldova, Ryssland och Ukraina som inte ratificerat konventionen.
Ministerkommittén övervakade, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet
av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter som
den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna
(Europakommissionen) avgett över klagomål. Ministerkommittén antog över 600
resolutioner i sådana ärenden, vilket innebär en fortsatt ökning av arbetet i
detta avseende jämfört med tidigare år. Det stora flertalet resolutioner rör
alltjämt mål mot Italien.
För första gången har problem uppstått med att förmå en medlemsstat
(Grekland) att erlägga ett av domstolen utdömt skadestånd.
Under året har ett mål mot Sverige avgjorts av Europadomstolen (Gustafsson
mot Sverige). Målet rörde om en av en facklig organisation initierad
stridsåtgärd mot en oorganiserad arbetsgivare, i syfte att förmå denne att
träffa kollektivavtal, innebar ett brott mot dennes rätt till skydd för den
negativa föreningsrätten och om staten, genom sin underlåtenhet att skydda
arbetsgivaren mot stridsåtgärderna genom att inte tillhandahålla sådan
lagstiftning och erforderliga rättsmedel, kunde göras ansvarig för
konventionsbrott. Domstolen besvarade dessa frågor nekande och något
konventionsbrott ansågs således inte ha förevarit. Klaganden har härefter
begärt att Europadomstolen omprövar målet.
För närvarande är fem mål mot Sverige under handläggning i domstolen.
Under 1996 registrerades 4 758 nya klagomål hos kommissionen, varav 169 mot
Sverige. Motsvarande siffror för år 1995 var 3 481 respektive 165. Antalet
klagomål till kommissionen fortsätter således att öka kraftigt varför den
genomsnittliga handläggningstiden för mål i kommissionen är fortsatt lång -
flera år.
Under året hänsköts 165 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt 564
mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 32 klagomål mot Sverige.
Europeiska konventionen mot tortyr m.m.
Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i
kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1996 ratificerats av
samtliga medlemsstater utom Andorra, Kroatien, Lettland, Litauen, Makedonien,
Moldova, Ryssland och Ukraina.
Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka
behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.
inledde sin verksamhet 1990. Under 1996 besökte kommittén Cypern, Danmark,
Frankrike, Polen, Schweiz och Tyskland. Särskilda besök avlades också i
Grekland, Italien och Portugal. Turkiet har besökts vid flera tillfällen,
vilket resulterat i kritiska granskningsrapporter. I december antog kommittén
ett offentligt uttalande enligt artikel 10 i konventionen varav framgår att,
åtgärder i form av lagstiftning etc. till trots, tortyr och andra former av
misshandel förekommer på polisinstitutioner i Turkiet. Sådan behandling
förekommer inte bara som ett led i bekämpningen av terrorism utan också vad
gäller personer misstänkta för vanliga brott.
De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men
kan offentliggöras om den berörda staten begär det. Så har skett med de
rapporter som rör Sverige. De flesta länder som utsatts för granskning har
samtyckt till att rapporterna offentliggörs.
Nationella minoriteter
Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN) har
utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november
1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen
träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater
förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1996/97
ratificerats av endast sju stater, nämligen Cypern, Moldova, Rumänien, San
Marino, Slovakien, Spanien och Ungern.
Frågan om svensk ratifikation behandlas för närvarande av
Minoritetsspråkkommittén (Jo 1995:03) som skall avge sitt betänkande före den
30 juni 1997.
Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de
principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra personer som
tillhör en nationell minoritet ett tillfredsställande skydd i nationell
lagstiftning och rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad
som utgör en nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till
några nya materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Det
åligger ministerkommittén att övervaka att konventionens principer efterlevs.
De närmare formerna för hur detta skall ske övervägs för närvarande i
kommittén med biträde av en särskild expertkommitté (CAHMEC).
Arbetet på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avseende sådana
kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella
minoriteter avbröts i början av året. Det hade då visat sig att någon enighet
om utformningen inte kunde nås. Ett sådant protokoll bedömdes egentligen inte
heller tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka
redan existerande rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis.
Redogörelse 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets
parlamentariska församling
Europarådets parlamentariska församlings session 1996 var fördelad på fyra
delsessioner vilka samtliga hölls i Strasbourg. Delsessionerna ägde rum 22-26
januari, 22-26 april, 24-28 juni och 23-27 september.
Nya medlemsländer, övervakning
Efter Berlinmurens fall har antalet medlemsstater ökat snabb, från 23 år 1989
till 40 genom utvidgning till de nya demokratierna i Central- och Östeuropa.
Europarådet är därmed på väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk
organisation där Europas gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de
demokratiska principerna för staters styrande. Den snabba omvandlingen till en
numerärt större och avsevärt mindre homogen organisation kan förväntas
innebära förändringar av verksamheten och kräva delvis nya arbetsformer.
Utvidgningsfrågorna dominerade församlingens arbete under första delen av
1996 års session, med Rysslands medlemskapsansökan i januari och Kroatiens i
april. Frågan om medlemskap för Ryssland hade debatterats vid två tillfällen
under 1995 men beslutet hade skjutits upp. Anledningen till församlingens
tövan var läget i Tjetjenien men också tveksamhet till rysk vilja och förmåga
att uppfylla villkoren för medlemskap och bävan inför den förändring av
arbetsformer ett ryskt medlemskap skulle innebära. Efter rekommendation av den
parlamentariska församlingen och beslut av ministerkommittén upptogs Ryssland
som Europarådets 39:e medlem den 28 februari 1996. Kroatien blev medlem nr 40
först den 6 november, trots att församlingen rekommenderat medlemskap vid
aprilsessionen. I fallet Kroatien valde ministerkommittén att inte omgående
följa parlamentarikernas rekommendation. Med hänvisning till läget i landet
sköt man några månader på tidpunkten för inträde för att ge möjlighet att
pröva hur Kroatien uppfyllde sina åtaganden enligt Daytonavtalet. Vidare
beslutade församlingen om gäststatus för tre länders parlament, de tre
Kaukasusländerna Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Sedan tidigare har
Bosnien-Hercegovina gäststatus. Detta gäller även Vitryssland, vars gäststatus
dock suspenderades i januari 1997.
I och med att så många nya medlemsstater upptagits på kort tid har behovet
ökat av en strikt granskning av att de uppfyller sina åtaganden. Övervakning,
?monitoring?, har blivit mer betydelsefull och samtidigt mer arbetskrävande.
Församlingen utarbetade under 1995-96 en ny struktur för övervakning
innebärande att de grannlaga granskningsuppgifterna som tidigare legat på tre
utskott sammanförs till ett nyinrättat utskott. Den nya övervakningsproceduren
gäller alla medlemsländer, såväl nya som gamla. Beslut om den nya
kommittéstrukturen togs i januari 1997.
Politiska frågor
En betydande del av församlingens överväganden under året ägnades
utrikespolitiska frågor. Ett dominerande tema var utvecklingen i f.d.
Jugoslavien, speciellt de civila aspekterna av genomförandet av Daytonavtalet,
återuppbyggnad, valen, flyktingsituationen. Läget i Tjetjenien liksom
utvecklingen i Albanien och fredsprocessen i Mellanöstern uppmärksammades
kontinuerligt. Turkiets bristande respekt för mänskliga rättigheter fortsatte
att oroa församlingen som upprepade krav på reformer av konstitutionen och
annan lagstiftning.
Ett annat centralt tema var utvecklingen i och samarbetet med de nya
central- och östeuropeiska medlemsstaterna.
Demokrati och mänskliga rättigheter, konventioner
Många olika aspekter på kärnfrågan för Europarådet, demokrati och mänskliga
rättigheter, uppmärksammades av den parlamentariska församlingen under året.
Utöver granskningen inför medlemskap som redovisats ovan var det främst
skyddet för minoritetsrättigheter, barns rättigheter och avskaffande av
dödsstraffet som var föremål för debatt.
Församlingen följde upp genomförandet av de konventioner om skydd för
nationella minoriteter som Europarådet antagit under senare år,
ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och Europeiska stadgan för
regionala eller minoritetsspråk.
Vid första delsessionen diskuterade församlingen en rapport om nationella
minoriteters rättigheter (dok. 7442) och antog en rekommendation (rek. 1285)
som uppmanade de stater som ännu inte undertecknat eller ratificerat
Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk och ramkonventionen
till skydd för nationella minoriteter att göra det snarast. Konventionerna
borde kompletteras med tilläggsprotokoll om kulturella rättigheter, och
möjligheten att skapa en hård kärna av rättigheter under stadgan för regionala
och minoritetsspråk borde undersökas (dir. 513).
Frågan om minoritetsrättigheter följdes upp vid tredje delsessionen, då
församlingen antog en rekommendation om Skydd för minoritetsrättigheter (dok.
7572, rek. 1300) och behovet av en genomförandemekanism för ramkonventionen.
Förslaget om en hård kärna av rättigheter under minoritetsspråksstadgan (se
ovan) avvisades, efter ett negativt yttrande från Europeiska kommissionen för
demokrati genom lag (Venedigkommissionen).
Ett starkt engagemang för barns rättigheter kom till uttryck i arbetet med
en europeisk strategi för barn och den rekommendation mot sexuellt utnyttjande
av barn som följde upp Världskongressen mot kommersiellt sexuellt utnyttjande
av barn som hölls i Stockholm i augusti 1996. Mot bakgrund av uppgifter om att
flera nya medlemsstater fortsatt att tillämpa dödsstraff trots utfästelser om
att inte verkställa avrättningar tog församlingen återigen upp frågan om
dödsstraffets avskaffande. Rekommendationen till ministerkommittén 1994 om ett
tilläggsprotokoll till MR-konventionen om avskaffande av dödsstraffet
upprepades.
Under 1996 slutfördes arbetet med konventionen om biomedicin och mänskliga
rättigheter. Bioetikkonventionen är ett viktigt steg mot en gemensam europeisk
standard på det bioetiska området och den första internationellt bindande text
som syftar till att skydda människor mot missbruk av ny biologisk och
medicinsk forskning.
Socialpolitik, kultur, jordbruk, miljö, ekonomi
På det sociala området debatterade församlingen ett utkast till en europeisk
strategi för barn, åtgärder mot arbetslöshet och behovet av ny socialpolitik.
På kulturens område uppmärksammades europeisk kulturpolitik och samarbete i
kulturfrågor mellan EU och Europarådet samt historieundervisning och
historieforskning. Ett förslag till stadga för landsbygdens utveckling
överlämnades till ministerkommittén. I en granskning av miljösamarbetet i
Europa på regeringsnivå, inklusive miljöministerkonferenserna, lades särskild
vikt vid strategin för biologisk mångfald och landskapets variation. Liksom
tidigare år hade den parlamentariska församlingen uppdraget att som folkvald
församling granska verksamheten i internationella regeringsorgan som
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Europeiska
utvecklingsbanken (EBRD), Världshandelsorganisationen (WTO) och
Internationella Röda kors-kommittén (ICRC).
Juridiska frågor och mänskliga rättigheter
Vid första delsessionen diskuterade församlingen en rapport om nationella
minoriteters rättigheter (dok. 7442) och antog en rekommendation (rek. 1285)
som uppmanade de stater som ännu inte undertecknat eller ratificerat
Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk och ramkonventionen
till skydd för nationella minoriteter att göra det snarast. Konventionerna
borde kompletteras med tilläggsprotokoll om kulturella rättigheter, och
möjligheten att skapa en hård kärna av rättigheter under stadgan för regionala
och minoritetsspråk borde undersökas (dir. 513).
Frågan om minoritetsrättigheter följdes upp vid tredje delsessionen, då
församlingen antog en rekommendation om Skydd för minoritetsrättigheter (dok.
7572, rek. 1300) och behovet av en genomförandemekanism för ramkonventionen.
Förslaget om en hård kärna av rättigheter under minoritetsspråksstadgan (se
ovan) avvisades, efter ett negativt yttrande från Europeiska kommissionen för
demokrati genom lag (Venedigkommissionen).
Motionerna
Folkpartiet tar i kommittémotion K427 (fp) yrkande 2 upp frågan om svenskt
undertecknande av Europarådets konvention om regionala språk och
minoritetsspråk. Motionärerna pekar på att en kommitté bestående av
parlamentariker och av representanter för Sametinget, Svenska tornedalingars
riksförbund och Svenskfinska Riksförbundet sedan 1995 överväger frågan om ett
svenskt undertecknande av nämnda konvention samt att denna kommitté enligt
uppgift skulle ha avgivit sitt betänkande under hösten 1996. Konventionen
syftar till att skydda och utveckla historiska minoritetsspråk inom olika
europeiska länder och innehåller såväl bestämmelser mot diskriminering som
rekommendationer om aktiva åtgärder för att sådana språk skall överleva.
Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att en svensk anslutning
till konventionen kan äga rum.
Europarådskonventionen om regionala språk och minoritetsspråk tas upp också i
motion Sf625 (kd) yrkande 7. Motionärerna påpekar att samiska och finska, vid
sidan om svenska, är de äldsta språken i Sverige. Det finska språket kan inte
raderas ut i Sverige. Den finskspråkiga minoriteten är stor, kontakterna över
Östersjön är täta och en folklig, finskspråkig kultur är levande i vårt land.
Trots att så många brukar finska i den svenska vardagen finns det, enligt
motionärerna, risk för att finskan i Sverige blir ett subkulturspråk med låg
status. Mot denna bakgrund behöver det finska språkets ställning i Sverige
förstärkas. Motionärerna anser därför att nämnda Europarådskonvention bör
ratificeras av Sverige ?för finskans del?.
Minoriteters rättigheter i vid mening är ämnet för motion U630 (mp), i vars
yrkande 1 krävs att Sverige bör ratificera den europeiska ramkonventionen om
skydd för nationella minoriteter, tilläggsprotokollet till Europakonventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Wien
1993), European Charter on Regional and Minority Languages (Europarådet 1996)
och ILO-konvention nr 169.
I motivtexten framhålls det beträffande de konventioner som utarbetats inom
Europarådet bl.a. följande. Europarådets kommitté för nationella minoriteter
slutförde under 1994 arbetet på en europeisk ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter. Ramkonventionen är det första juridiskt bindande
multilaterala instrumentet ägnat minoritetsfrågor. Syftet med konventionen är
att specificera de juridiska principer som stater åtar sig att respektera för
att tillförsäkra skydd för nationella minoriteter. Det innebär att
konventionen i sig inte ger upphov till några rättigheter.
Vid Europarådets toppmöte om mänskliga rättigheter i Wien i oktober 1993
beslutade man att utarbeta ett förslag till tilläggsprotokoll till
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Protokollet tar upp sådana kulturella rättigheter
som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter.
Slutförandet av detta arbete har mött svårigheter, främst att identifiera
specifika individuella kulturella rättigheter som kan betraktas som
fundamentala, universella och separata från andra redan i konventionen
garanterade rättigheter. I januari avbröts arbetet tills vidare. European
Charter on Regional and Minority Languages har ännu inte ratificerats av
Europarådsstaterna.
Motionärerna framhåller vidare att det sedan 1989 finns en ILO-konvention
(nr 169) som berör urbefolkningar i självstyrande länder, enligt vilken
regeringarna har att se till att ursprungsfolkens och stamfolkens rättigheter
skyddas. Dessutom har dessa folk samma rättigheter som andra medborgare har
enligt den nationella lagstiftningen. Sverige röstade för denna konvention men
har ännu inte undertecknat den.
I motion U604 (mp) yrkande 2 framhålls att Turkiet, som sedan 1950 är medlem i
Europarådet, på sätt som bl.a. exemplifieras i motionen, ständigt bryter mot
de mänskliga rättigheterna. Motionärerna anser att Sverige måste kräva att
Turkiet omedelbart lever upp till de principer som man som europarådsmedlem
ställt sig bakom. Om Turkiet inte är villigt att göra så bör någon form av
sanktion tillgripas. Så kan Sverige ta initiativ till en tillfällig
suspendering, till att ta ifrån Turkiet dess rösträtt eller till en faktisk
uteslutning ur Europarådet.
Utskottets överväganden
I strävandena att bygga ett Europa grundat på frihet, demokrati, respekt för
rättsstatens principer och mänskliga rättigheter spelar Europarådet en central
roll. Detta har varit uppenbart inte minst under 1990-talet, då den politiska
utvecklingen ställt organisationen inför betydande utmaningar. Som framgår av
i detta betänkande behandlade redogörelse och skrivelser är Europarådet nu på
god väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk organisation där Europas
gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de demokratiska principerna för
staters styrande.
Samtidigt som Europarådet verksamt bidragit till förändringen av Europas
politiska landskap håller organisationen själv på att få en ny identitet och
annorlunda uppgifter. Dessa frågor kommer att behandlas vid toppmötet mellan
Europarådsländernas stats- och regeringschefer i Strasbourg hösten 1997.
Ett nytt element av särskild betydelse är organisationens förändrade syn på
vilka krav som skall ställas på medlemsstaterna. Som kan utläsas av
regeringens skrivelser har en förskjutning ägt rum när det gäller kriterierna
för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet, från krav på en väl
fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet skall
utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på god
vilja i den riktningen. Som en konsekvens härav har initiativ tagits för att
säkerställa en effektiv övervakning - efter tillträdet - av medlemsstaternas
efterlevnad av gjorda åtaganden. Syftet är att detta skall kombineras med
stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv riktning. I november
1994 antog Ministerkommittén, som ett komplement till redan existerande
instrument på området, en deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas
åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett beslut om en
tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så till vida att
den reella övervakningen inleddes.
Utskottet ser betydande fördelar med den beskrivna utvecklingen men vill
samtidigt framhålla vikten av att såväl övervakningen av gjorda åtagandens
efterlevnad som stödåtgärder avseende behövande medlemsstater prioriteras.
Med anledning av redogörelsen och skrivelserna noterar utskottet att även en
rad andra ämnen av central politisk, ekonomisk, kulturell och rättslig
betydelse behandlades av Europarådet under de aktuella perioderna. Enligt
utskottets uppfattning har verksamheten lämnat betydande bidrag till
framväxten av en ny och positiv ordning i Europa.
Utskottet föreslår med det anförda att regeringens skrivelser 1995/96:193 och
1996/97:140 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1995 respektive år 1996 samt redogörelsen till
riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets
parlamentariska församling om verksamheten inom församlingen under 1996 läggs
till handlingarna.
Frågan om Sveriges anslutning till Europarådets konvention om regionala språk
och minoritetsspråk (?minoritetsspråkskonventionen?) tas upp i motionerna K427
(fp) yrkande 2, Sf625 (kd) yrkande 7 och U630 (mp) yrkande 1 (delvis).
Nämnda konvention har ännu ej trätt i kraft eftersom den ej ratificerats av
ett tillräckligt antal stater. Frågor av betydelse för ett eventuellt svenskt
tillträde till konventionen behandlas, som framgår av regeringens skrivelse nr
140, för närvarande av Minoritetsspråkskommittén (Jo 1995:03), som i enlighet
med sitt uppdrag skall avge betänkande före den 30 september 1997.
Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av den pågående utredningen
inväntas innan något ställningstagande i sakfrågan görs.
Därmed anser utskottet motionerna K427 (fp) yrkande 2, Sf625 (kd) yrkande 7
och U630 (mp) yrkande 1 (delvis) besvarade.
Motionen U630 (mp) yrkande 1 (delvis) innehåller också krav på att Sverige
ratificerar den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella
minoriteter.
Inte heller denna konvention har ännu ratificerats av ett tillräckligt antal
stater för att ha trätt i kraft. I avsikt att senare tillträda konventionen
undertecknades den 1995 av Sverige. Eftersom även de frågor som behandlas i
denna konvention är föremål för utredning av Minoritetsspråkskommittén bör,
enligt utskottets förmenande, ett ställningstagande i sakfrågan anstå.
Därmed betraktar utskottet motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) som besvarad.
I motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) hemställs att ?tilläggsprotokollet till
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna? ratificeras.
Som framgår såväl av regeringens skrivelse som av motionstexten finns inte
något färdigt tilläggsprotokoll, varför förutsättningar för ratifikation ej
föreligger.
Motionen U630 (mp) yrkande 1 avstyrks därför i berörd del.
I motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) begärs att ILO-konventionen nr. 169 om
urbefolkningar i självstyrande länder bör ratificeras.
Frågor av betydelse för ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen
behandlas för närvarande av urbefolkningsdelegationen (Jo 1995:A).
Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av de pågående övervägandena
inväntas innan något ställningstagande i sakfrågan kan ifrågakomma.
Därmed betraktar utskottet motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) som besvarad.
Åtgärder inom Europarådets ram mot Turkiet med anledning av brott mot de
mänskliga rättigheterna tas upp i motion U604 (mp) yrkande 2.
Turkiet har som medlem i Europarådet, men också i FN och OSSE, gjort
långtgående åtaganden angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa
åtaganden måste uppfyllas. Alla individer har en självklar rätt till sin
identitet, sitt språk sin kultur och sin religion.
Utskottet noterar att Sverige, såväl i bilaterala kontakter som i
internationella forum, kräver respekt för de mänskliga rättigheterna i
Turkiet.
Europarådets parlamentariska församling antog den 26 april 1995
rekommendation 1266 i vilken ministerkommittén bl.a. uppmanades att kräva att
Turkiet gör upp en tidtabell för att anpassa sin konstitution och lagstiftning
till Europarådets standard och principer. Om inte Turkiet hade gjort avsevärda
framsteg mot uppfyllande av dessa krav före parlamentarikerförsamlingens möte
den 26-30 juni 1995, uppmanades ministerkommittén att överväga att suspendera
Turkiets deltagande i Europarådet.
Antagandet av resolution 1266 ledde till att den turkiska
parlamentarikerdelegationen påföljande dag avbröt allt samarbete med
församlingen.
Ministermötet i maj 1995 präglades, som framgår av regeringens skrivelse
1995/96:193, av Turkietfrågan. Kritiken från EU-länderna var massiv. Från
svensk sida betonades bl.a. att det var Turkiet självt, som genom sitt
agerande, hade avgörandet i sin hand. Kritisk dialog förespråkades framför
uteslutning.
I ministerkommitténs framförhandlade svar den 23 juni 1995 till den
parlamentariska församlingen informerades om att kommittén inlett en dialog
med Turkiet och att parlamentarikerförsamlingen skulle hållas underrättad om
framsteg i densamma. Sverige, som hade synpunkter på ministerkommitténs svar,
gjorde i sammanhanget ett uttalande vari förklarades att Sverige accepterade
texten ?in a spirit of compromise, and with some reluctance?.
Ledamöterna i den turkiska parlamentarikerdelegationen ansåg svaret vara
tillräckligt balanserat för att den skulle kunna återuppta sin medverkan i
församlingen, något som formellt aviserades den 7 juli.
Under 1996 antog parlamentarikerförsamlingen en rekommendation om Turkiets
respekt för åtaganden avseende konstitutionella och juridiska reformer (rek.
1298). I rekommendationen uppmanar församlingen de turkiska myndigheterna att
bl.a. fortsätta reformerna av rättssystemet så att det motsvarar Europarådets
normer. Kritik framfördes beträffande den fortsatta bristen på fullgott skydd
för de mänskliga rättigheterna. Församlingen beslutade att utvecklingen i
Turkiet i fortsättningen skulle granskas enligt Europarådets
övervakningsprocedur.
Turkiet har vid några tidigare tillfällen fällts av Europadomstolen för
brott mot tortyrförbudet. Europarådets kommitté mot tortyr har också funnit
belägg för att tortyr används mer eller mindre systematiskt vid förhör av
frihetsberövade i Turkiet, inte bara i de kurdiska områdena
Utskottet noterar att Europarådets kommitté mot tortyr den 6 december 1996
offentliggjorde en deklaration i vilken graverande förhållanden i Turkiet
påtalades. Utskottet konstaterar att Sverige nära följer de åtaganden som
Turkiet gjort genom tillträde till Europarådets och FN:s konventioner mot
bruket av tortyr och att regeringen, bilateralt och i olika internationella
forum, verkar för att förmå Turkiet att förbättra förhållandena för fängslade
personer.
Förhoppningar om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna
efter de ovan nämnda författningsändringarna i Turkiet har ännu inte infriats.
Aviserade reformer, bl.a. rörande reducering av häktningstiden och
förflyttning av vissa mål från de s.k. säkerhetsdomstolarna till allmänna
domstolar, har inte färdigbehandlats i parlamentet. Utskottet noterar att
korruption och rättsröta har fortsatt att prägla det politiska livet.
Utskottet ser med oro på läget beträffande den fortsatta bristande respekten
för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Utskottet ser positivt på de nordiska utrikesministrarnas kommuniké från
mötet i Oslo i februari 1997 i vilken bl.a. situationen i Turkiet tas upp. I
kommunikén framförs att ministrarna är eniga om vikten av att föra en dialog
med Turkiet för att hålla kvar landet inom den europeiska samarbetsstrukturen.
Bekymmer uttrycks över situationen på MR-området samt framförs att de nordiska
länderna önskar bidra till att förbättra situationen beträffande respekten för
de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta kan enligt ministrarna ske genom
konsultationer och i samarbete med turkiska myndigheter och internationella
organisationer såsom Europarådet, OSSE och FN.
Utskottet stöder regeringens ansträngningar för att förmå Turkiet att leva
upp till sina internationella åtaganden och att samarbeta med Europarådets och
FN:s olika uppföljningsorgan.
Enligt utskottets mening skulle ett turkiskt utträde ur Europarådet inte
ligga i Sveriges intresse. Sverige prioriterar medlemskap framför utanförskap
såsom ett sätt att kunna påverka utvecklingen och stödja demokratiska krafter.
Det bör självfallet eftersträvas att Turkiet skall leva upp till sina
åtaganden inom Europarådet, och kraftfulla medel för att uppnå detta kan inte
uteslutas. En avstängning eller uteslutning borttar dock för närvarande
möjligheten att kunna påverka och bistå Turkiet i positiv riktning.
Med det anförda anser utskottet motion U604 (mp) yrkande 2 besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse
att riksdagen lägger redogörelsen till riksdagen 1996/97:ER1 från
Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling till
handlingarna,
2. beträffande regeringens skrivelse 1995/96:193
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:193 Redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 till
handlingarna,
3. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:140
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:140 Redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996 till
handlingarna,
4. beträffande minoritetsspråkskonvetionen
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:K427 yrkande 2, 1996/97:U630
yrkande 1 (delvis) och 1996/97:Sf625 yrkande 7 besvarade med vad
utskottet anfört,
5. beträffande den europeiska ramkonventionen om skydd för
nationella minoriteter
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) besvarad
med vad utskottet anfört,
6. beträffande tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
att riksdagen avslår motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis),
7. beträffande ILO-konvention nr. 169
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) besvarad
med vad utskottet anfört,
8. beträffande åtgärder mot Turkiet
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U604 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 29 april 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson (s), Nils
T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Carina Hägg (s), Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg
(v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid
Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Henrik Landerholm (m) och Ingbritt
Irhammar (c).
Särskilt yttrande
Mål mot Sverige i Europadomstolen (mom. 2 och 3)
Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén och Henrik Landerholm (alla m) anför:
Med anledning av redovisningen i regeringens skrivelser 1995/96:193 och
1996/97:140 om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995
respektive 1996 bör betonas att svenska statens företrädare vid mål i
Europadomstolen måste framföra helt korrekta och fullständiga uppgifter.
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Regeringens skrivelse 1995/96:193...................2
Ministerkommittémöten m.m.........................2
Den fortsatta utvidgningen......................4
Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas
åtaganden 4
Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993.....4
Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen5
Verksamheten inom vissa huvudområden..............6
Mänskliga rättigheter...........................6
Jämställdhet....................................7
Regeringens skrivelse 1996/97:140...................8
Ministerkommittémöten m.m.........................8
Ett andra toppmöte år 1997........................9
Den fortsatta utvidgningen........................9
Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas
åtaganden
10
Samarbets- och biståndsprogram...................11
Samarbete med andra internationella organisationer11
Budget och finansiering..........................12
Vissa av verksamhetens huvudområden..............12
Mänskliga rättigheter och demokratifrågor......12
Redogörelse 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets
parlamentariska församling
14
Nya medlemsländer, övervakning...................14
Politiska frågor.................................15
Demokrati och mänskliga rättigheter, konventioner15
Socialpolitik, kultur, jordbruk, miljö, ekonomi..16
Juridiska frågor och mänskliga rättigheter.......16
Motionerna.........................................17
Utskottets överväganden............................18
Hemställan.........................................22
Särskilt yttrande....................................23
Bilaga: Förteckning över medlemsländer...............24