I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse 1995/96:204
Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1995, vilken föreslås bli
lagd till handlingarna. Utskottet behandlar också de motioner som har väckts
med anledning av skrivelsen, ett antal motioner från den allmänna motionstiden
1996/97 samt motionsyrkanden som har väckts med anledning av proposition
1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv. Motionerna rör
huvudsakligen redovisningsfrågor, lagstiftningen rörande krigsmaterielexport,
följdleveransbegreppets tolkning, försvarsindustriellt samarbete samt
krigsmaterielexport till enskilda stater och områden.
Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
2 Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1995/96:204 att riksdagen tar del av Redogörelsen
för den svenska krigsmaterielexporten år 1995.
3 Motionerna
3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:204
1996/97:U1 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att det bör tas fram lagstiftning och förordning
angående tillverkning och utförsel av krigsmateriel.
1996/97:U2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv avveckling av exporten av krigsmateriel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i EU-sammanhang måste verka för en mer restriktiv
hållning i frågor om krigsmaterielexporten från hela EU-området,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av
krigsmateriel och följdleveranser inte görs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten
bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till
respektive land samt av vilket företag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten
bör innehålla en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska
företags avtal om utlandssamarbete,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel som för
Krigsmateriel för strid,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Bangladesh,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Brasilien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indien,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Pakistan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Malaysia,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Thailand,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Republiken Korea,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Kina,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Tunisien,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Singapore.
1996/97:U3 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att principen om
att regeringen skall avgöra ärenden av principiell betydelse bör tolkas så att
alla ärenden där det råder oklarhet om regeringens uppfattning hänskjuts till
regeringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
tillämpa riktlinjerna mycket restriktivt också vad avser export av övrig
krigsmateriel, vilket betyder att sådan export inte bör ske till stat som är
inblandad i konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skrivelsen om
krigsmaterielexport fortsättningsvis bör redovisa vad det är för svensk
krigsmateriel, eller kategorier av krigsmateriel, som exporterats till olika
stater,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
tillämpa en mycket restriktiv exportpolitik avseende minor, och inte godkänna
export av Bofors mina 013,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det under 1995
exporterades krigsmateriel till ett antal stater som inte uppfyller
exportvillkoren i riktlinjerna och att exportpolitiken bör vara mera
restriktiv.
1996/97:U4 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av huruvida de länder till vilka krigsmaterielexport
sker uppfyller kriterierna i riktlinjerna för denna export som anges i
regeringens skrivelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en översyn av reglerna för s.k. följdleveranser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att aktivt påverka EU i riktning mot en gemensam
restriktiv syn på krigsmaterielexport, baserad på de svenska riktlinjerna och
kriterierna.
3.2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97
1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bättre kontroll av den internationella vapenhandeln.
1996/97:U401 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avvecklingsplan för den svenska exporten av krigsmateriel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall öka sitt engagemang för att begränsa den
internationella vapenhandeln,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall följa den amerikanska forskaren Randall Forsbergs
förslag om att stoppa utvecklingen av nya större vapensystem med offensiv
kapacitet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör tillsättas en utredning med direktiv om att skärpa
riksdagens riktlinjer för krigsmaterielexport,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riktlinjernas exportvillkor skall lagfästas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att krigsmaterielbegreppet skall breddas så att åtminstone sådan
materiel som de största exportföretagen själva anser vara ?försvarsmateriel?
omfattas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slutanvändarintyg skall användas vid all svensk krigsmateriel-
export, också vid export av komponenter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporteras
som ?följdleveranser?,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all export av krigsmateriel skall stoppas om en stat kommer i
krig eller av andra orsaker inte uppfyller riktlinjernas exportvillkor,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte skall upprättas avtal med leveransgarantier som medger
fortsatt export om köparen kommer i krig,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte skall ske någon svensk krigsmaterielexport till
Indonesien,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte skall ske någon svensk krigsmaterielexport till Indien
och Pakistan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte skall ske någon svensk krigsmaterielexport till
Gulfstaterna i Mellanöstern,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att finna vägar för att förhindra service och export av komponenter
och reservdelar till smugglade krigsmaterielsystem.
1996/97:U405 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte skall ske någon ?sammanvägning? av de
försvarspolitiska behoven och de utrikespolitiska villkoren i exportärenden,
utan att de två olika bedömningsgrunderna var för sig och samtidigt båda måste
vara uppfyllda,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige endast bör exportera krigsmateriel till demokratier,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Indonesien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Gulfstaterna i Mellanöstern,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom ramen för FN bör kräva att också mindre
krigsmaterielaffärer rapporteras till FN-registret,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i större utsträckning bör redovisa vilka
krigsmaterielaffärer som svenska företag genomför med utlandet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport bör lagfästas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att export av kompletterande krigsmaterielsystem inte skall
betraktas som följdleveranser och inte kunna ske till stater som inte
uppfyller riktlinjernas exportvillkor.
1996/97:U409 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen som en del av utrikespolitiken, även
fortsättningsvis, skall verka för en minskad svensk, europeisk och
internationell vapenhandel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av regelverket för svensk krigsmaterielexport,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör följa Europaparlamentets uppmaning att inte
godkänna export av militär materiel till Indonesien, så länge ockupationen av
Östtimor fortsätter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om MR-situationen i Gulfstaterna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenexport till Indien och Pakistan.
1996/97:U508 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s stöd till vapenteknologiskt samarbete skall upphöra.
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU-ländernas vapenexportregler måste ändras,
1996/97:U605 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för att all försäljning av
militärutrustning till Nigeria upphör.
1996/97:U623 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för svensk vapenexport.
1996/97:U628 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenexport.
1996/97:Fö501 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpning av lagen om krigsmaterielexport,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om eventuell översyn av lagen om krigsmaterielexport,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fast organisation för exportstöd.
3.3 Motionsyrkanden med anledning av proposition 1996/97:25
1996/97:Sf13 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv avveckling av vapenexporten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad kontroll av den internationella vapenhandeln.
4 Utskottet
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
4.1.1 Ärendets beredning i utskottet
Inför arbetet med detta betänkande har utskottet tagit del av föredragningar
av det för krigsmaterielfrågor ansvariga statsrådet Leif Pagrotsky,
krigsmaterielinspektören Staffan Sohlman och dr Ian Anthony, forskare vid
SIPRI, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut.
4.1.2 Lagen om krigsmateriel
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300) om
krigsmateriel och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Båda
författningarna trädde i kraft den 1 januari 1993 och ersatte lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. med tillhörande
förordningar.
I propositionen 1991/92:174 föreslog regeringen den nya lagstiftningen på
grundval av en genomgripande översyn av med krigsmaterielexporten
sammanhörande frågor. Riksdagen biföll regeringens förslag (bet. 1992/93:UU1,
rskr. 1992/93:61).
I proposition 1995/96:31 föreslog regeringen att en ny myndighet skulle
inrättas för kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga
produkter, s.k. dual use-produkter. Riksdagen biföll regeringens förslag (bet.
1995/96:UU3, rskr. 1995/96:93). Den nya myndigheten, Inspektionen för
strategiska produkter, ISP, påbörjade sin verksamhet den 1 februari 1996. ISP
ersätter Krigsmaterielinspektionen, KMI, och har i uppgift att ansvara för
utförselfrågor avseende såväl krigsmateriel som andra strategiskt känsliga
produkter, s.k. dual use-produkter. Krigsmateriellagen föreskriver att
krigsmateriel inte får tillverkas utan ISP:s tillstånd. Även all
försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd av ISP.
Krigsmateriel indelas enligt den nya lagen i två kategorier. Vapen och strids-
ammunition återfinns inom kategorin krigsmateriel för strid, medan icke
förstörelsebringande materiel återfinns inom kategorin övrig krigsmateriel.
Närmare definitioner av de två kategorierna finns i krigsmaterielförordningen.
4.1.3 Krigsmaterielinspektionen och Inspektionen för strategiska produkter
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) utövar kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel. ISP har i sitt arbete nära samråd med
Utrikesdepartementets enhet för europeisk integration, som sedan den 1 juli
1996 har beredningsansvaret för frågor rörande krigsmaterielexporten, och
Försvarsdepartementet.
Förutom att fatta beslut i tillståndsärenden granskar ISP de underrättelser
som tillverkare av krigsmateriel är skyldiga att lämna regeringen senast fyra
veckor innan ett anbud lämnas eller ett avtal ingås om export av eller annan
utlandssamverkan om krigsmateriel. Företagen skall vidare till ISP kvartalsvis
redovisa den marknadsföring de bedrivit utomlands. Slutligen skall de
krigsmaterielexporterande företagen rapportera om de leveranser som görs.
4.1.4 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport
Regeringens riktlinjer tillämpas på alla former av utlandssamverkan som
regleras i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Ett övergripande syfte med riktlinjerna är att ge en stabil och generell grund
för tillståndsprövningen. Riktlinjerna understryker den vikt som vid den
utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid
respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet. Hänsyn skall alltid tas
till mänskliga-rättighets-kriteriet även i de fall då det är fråga om utförsel
av materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.
För kategorin krigsmateriel för strid gäller i stort sett samma riktlinjer
som tidigare, dvs. att tillstånd till export inte bör ges till en stat som
befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, en stat som är invecklad i
internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat som
har inre väpnade oroligheter eller en stat där det förekommer omfattande och
grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
För utförsel av övrig krigsmateriel, som i stor utsträckning omfattar nya,
före år 1993 oreglerade produkter, gäller att utförseltillstånd bör beviljas
till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan stat, som
inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte förekommer omfattande och
grova kränkningar av mänskliga rättigheter. De skilda riktlinjerna för
krigsmateriel för strid respektive övrig krigsmateriel innebär att en större
länderkrets kan komma i fråga som mottagare av övrig krigsmateriel, dvs. icke
förstörelsebringande materiel. Genom utvidgningen av krigsmaterielbegreppet
synliggörs och redovisas legitim export som tidigare var oreglerad. Denna
export blir nu också föremål för en politisk prövning.
4.1.5 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor och Exportkontrollrådet
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av större
vikt om möjligt överlägga med utrikesnämnden före avgörandet. Vissa
utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning med
nämnden är påkallad. Det har dock ansetts önskvärt att prövningen av även
andra enskilda utförselärenden av principiell vikt ges en bredare förankring.
Riksdagen beslutade därför år 1984 på grundval av proposition 1984/85:82 om
ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en rådgivande
nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas. Nämnden ombildades den 1 februari
1996 till Exportkontrollrådet i samband med tillkomsten av ISP. Liksom nämnden
sammanträder Exportkontrollrådet, som har tio ledamöter, på kallelse av chefen
för ISP, krigsmaterielinspektören, som leder överläggningarna. Inspektören
fattar efter rådets hörande beslut i de ärenden som behandlats. I de fall ett
ärende har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt skall
inspektionen dock överlämna ärendet till regeringens prövning.
Exportkontrollrådet ges tillfälle att ta ställning till alla principiellt
viktiga ärenden vid sina månatliga sammanträden. Vidare ges ledamöterna
fullständig insyn i handläggningen av krigsmaterielexportärendena genom att
samtliga utförselbeslut för export fortlöpande redovisas. Genom denna procedur
säkerställs en parlamentarisk insyn i ISP:s arbete.
4.1.6 Det teknisk-vetenskapliga rådet
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredningen av ärenden som rör
klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt teknisk-
vetenskapligt råd med företrädare för institutioner med överblick över
teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Under år 1995
höll rådet fyra sammanträden samt ett samråd per korrespondens. Genom
tillskapandet av ISP kommer det teknisk-vetenskapliga rådets arbetsområde att
breddas till att även omfatta dual use-produkter.
4.1.7 Information om vapenexportpolitiken
KMI:s handbok är till ledning för dem som inom försvarsindustrin och vid
statliga myndigheter har befattning med ärenden som rör tillverkning och
utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar gällande lagstiftning,
regelverk och handläggningsordning för tillståndsärenden. ISP har vidare för
avsikt att hålla seminarier och informationsmöten om ISP:s verksamhet och
arbetsområden under 1996. I en informationsskrift (Sveriges
vapenexportpolitik, UD informerar 1993:4) behandlas krigsmaterielexportens
roll i den svenska säkerhetspolitiken, den svenska försvarsindustrin,
riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel samt det internationella samarbetet
för att reglera vapenexporten.
4.1.8 Internationell öppenhet om vapenöverföringar
Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution som
anmodar medlemsländerna att till ett register över konventionella vapen
redovisa såväl sin import som sin export av tyngre konventionella vapen.
Enligt vissa definitioner skall handeln med följande sju vapenkategorier
rapporteras: stridsvagnar, pansrade stridsfordon, grovt artilleri,
stridsflygplan, attackhelikoptrar, stridsfartyg och robotar/robotlavetter.
Genom redovisningen torde öppenheten i fråga om internationella
vapenöverföringar komma att öka i väsentlig grad. I samråd med försvarets
myndigheter och ISP sammanställer ESEK aktuella uppgifter som i enlighet med
den ovannämnda resolutionen överlämnas till FN.
Sverige deltar endast i obetydlig omfattning i världshandeln med aktuella
tyngre vapensystem. För år 1995 rapporterade Sverige import från Tyskland av
232 splitterskyddade trupptransportfordon. Någon svensk export av materiel
inom de nämnda sju kategorierna förekom inte under år 1995.
Sverige verkar på olika sätt för ökad rapportering till FN-registret och för
större öppenhet om vapentransfereringar. Samråd om rapporteringen till FN-
registret sker sedan 1995 med övriga medlemmar av EU.
4.1.9 Truppminor
Sverige har innehaft ordförandeposten i översynskonferensen hösten 1995 och
våren 1996 avseende 1980 års vapenkonvention, vars huvudsyfte varit att
revidera landmineprotokollet. Redan vid det förberedande mötet i augusti 1994
föreslog Sverige att man i detta protokoll skulle införa totalförbud för
truppminor (antipersonella landminor). Översynskonferensen, som avslutades i
maj 1996, lyckades uppnå en rad förbud och begränsningar av minor, men inte
ett totalförbud för truppminor, som eftersträvats av flera länder. I det
reviderade landmineprotokollet införs även vissa begränsningar avseende export
och överföring av landminor. Således förbjuds konventionsstaterna att överföra
truppminor vars användning blivit förbjuden i protokollet, huvudsakligen icke-
detekterbara truppminor samt icke-självförstörande truppminor. Vidare förbjuds
varje överföring av minor till en mottagare som inte är en stat. Slutligen
åtar sig konventionsstaterna återhållsamhet i handeln med minor, varvid bl.a.
krävs att mottagande land, som inte är konventionsstat, måste åta sig att
följa dess bestämmelser.
Sverige har inte exporterat några truppminor sedan början av 1970-talet.
I FN:s generalförsamling har Sverige varit medförslagsställare till en
resolution i vilken bl.a. vissa staters ensidiga moratorier för export av
antipersonella landminor välkomnades, och övriga stater uppmanades att snarast
deklarera sådana moratorier.
4.2 Svensk krigsmaterielexport år 1995 (bilaga till regeringens skrivelse
1995/96:204)
4.2.1 Beviljade utförseltillstånd
Regeringen har varje år sedan 1985 lämnat riksdagen en skrivelse med
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom förses riksdagen
med en samlad information om krigsmaterielexporten, samtidigt som underlag ges
för en bredare allmän debatt. På grundval av redovisning från de
krigsmaterielproducerande företagen har ISP utarbetat en redogörelse för år
1995.
Regeringen har under år 1995 beviljat utförseltillstånd för försäljning av
krigsmateriel till ett värde av 8 083 miljoner kronor, varav 3 248 miljoner
kronor avser krigsmateriel för strid och 4 835 miljoner kronor övrig
krigsmateriel. Flera av tillstånden avser leveranser över flera år. Värdet av
beviljade tillstånd ökade med 76,1 % år 1995 jämfört med år 1994, vilket i
huvudsak förklaras av ett par större beställningar från Norge respektive USA.
För krigsmateriel för strid uppgick ökningen till 56,8 % och för övrig
krigsmateriel till 92,1 % jämfört med år 1994. Räknat i fasta priser ökade
värdet av beviljade tillstånd år 1995 med 71 %. För krigsmateriel för strid
steg motsvarande värde med 52 %, medan för övrig krigsmateriel noterades en
uppgång med 86 %.
Antalet inkomna utförselärenden har under de senaste åren varierat mellan
1 500 och 2 300. Den övervägande delen av dessa tillstånd har gällt utförsel
av andra anledningar än försäljning, såsom utförsel före eller efter
reparation, för demonstration eller för prov. Under år 1993, som var det
första år under vilket den nya krigsmateriellagen tillämpades, inkom
inledningsvis ett betydande antal ansökningar om utförseltillstånd för
försäljning avseende övrig krigsmateriel vilken tidigare inte var
tillståndspliktig. Många av dessa tillstånd avsåg leveranser under flera
kalenderår. Beslut om utförseltillstånd fattades t.o.m. den 31 januari 1996
enbart av regeringen. I ärenden som inte avsåg utförsel i större omfattning
eller i övrigt inte var av större vikt prövade emellertid det statsråd som
hade till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel frågan om
tillstånd. Som framgår av tabell 1 fattades år 1995 regeringsbeslut i
utförselärenden som sammantaget motsvarar 98 % av det totala värdet av givna
tillstånd.
Tabell 1. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1988-1995
jämte antalet regeringsbeslut och dessas andel av det sammanlagda värdet av
givna tillstånd
4.2.2 Faktiska leveranser
Tabell 3 visar värdet av svensk krigsmaterielexport under den senaste
tioårsperioden såväl i löpande priser som i 1968 års prisnivå. Av tabellen
framgår även krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport. Under år
1995 utfördes krigsmateriel för strid till ett värde av 1 148 miljoner kronor
och övrig krigsmateriel för 2 165 miljoner kronor, dvs. tillsammans 3 313
miljoner kronor. Jämfört med år 1994 ökade exporten av krigsmateriel under år
1995 med 4,1 %. Beträffande krigsmateriel för strid noterades en minskning med
14,8 % och för övrig krigsmateriel en ökning av exporten med 18,0 %, i löpande
priser. Räknat i fasta priser ökade den totala exporten av krigsmateriel under
året med 1,0 %.
Tabell 3. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1986-1995 i löpande
priser och 1968 års prisnivå2, m.m.
5Andorra, Botswana, Ghana, Island, Portugal, Turkiet, Saudiarabien och Ungern.
6Andorra, Argentina, Estland, Grekland, Island, Mauritius, Namibia, Nya
Kaledonien, Saudiarabien och Ungern.
7Andorra, Argentina, Chile, Estland, Grekland, Hongkong, Israel, Mauritius,
Namibia, Portugal, Tjeckien, Ungern, Venezuela och Zimbabwe.
4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m.
Prövningen av ärenden om upplåtelse av tillverkningsrätt och samarbete med
utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare kriterier som gäller
för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant samarbete i regel
medför en långsiktigare bindning än regelrätt export. Sådana avtals
omfattning, deras utsträckning i tiden, reexportklausuler, m.m. granskas
därvid i detalj.
Under år 1995 har inga nya tillstånd lämnats för upplåtelse av
tillverkningsrätt utomlands. Sex samarbetsavtal har granskats och godkänts
avseende gemensam utveckling eller produktion med Amerikas förenta stater,
Frankrike (två tillstånd), Storbritannien och Tyskland (två tillstånd).
För år 1995 har 15 företag redovisat sammanlagt 166 redan gällande licens-
upplåtelser och samarbetsavtal i 23 länder.
4.3 Sammanfattning av motionerna
I motion 1996/97:U1 (s) yrkas att det bör tas fram ny lagstiftning och
förordning angående tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Vapenexporten
är, konstateras det i motionen, i lag förbjuden, men dispenser kan beviljas
under förutsättning att man inte bryter mot vissa fastställda kriterier. Det
finns dock utrymme för olika tolkningar av dessa kriterier, vilket skapar
problem. Ett särskilt problem utgör de långa leveranstiderna i förhållande
till de fastställda kriterierna. Följdleveranser kan bli aktuella under ett
vapensy-stems hela livslängd, vilket kan innebära flera decennier. Om export
en gång godkänts, kommer leveranser att fullföljas även om situationen för
t.ex. de mänskliga rättigheterna allvarligt försämrats. Det finns enligt
motionären därför anledning att sätta en yttersta tidsgräns inom vilken
ingångna avtal skulle kunna omprövas. Det bör i en ny lagstiftning tydligt
anges att det är förbjudet att exportera alla former av krigsmateriel som är
producerade uteslutande för export. Slutanvändarintyg måste krävas vid all
export, också för komponenter. Internationella samarbetsavtal får aldrig ta
över de svenska exportreglerna.
I Vänsterpartiets partimotion 1996/97:U2 (v) föreslås en successiv
avveckling av den svenska vapenexporten (yrkande 1). Vänsterpartiet har mot
bakgrund av de enkla sambanden mellan krigsmaterielförsäljning, krig och
flyktingströmmar under många år föreslagit en avveckling av den svenska
krigsmaterielexporten. Svensk krigsmaterielexport ingår som en del i en ond
cirkel. Sveriges viktigaste bidrag till att bryta denna onda cirkel vore att
upphöra med all export.
I yrkande 2 i samma motion menar partiet att regeringen inom EU måste verka
för en mer restriktiv hållning i frågor rörande krigsmaterielexport.
Vänsterpartiet motsätter sig (yrkande 3) att en uppdelning görs mellan nya
leveranser och följdleveranser i det gällande regelverket. Enligt motionärerna
innebär de gällande reglerna att krigsmaterielexporten kan fortsätta också i
de fall mottagarlandet gjort sig skyldigt till omfattande och grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna, med hänvisning till att de aktuella
leveranserna är att se som följdleveranser till tidigare ingångna avtal. Ett
sådant regelsystem, menar man, står i strid med övergripande svenska
utrikespolitiska målsättningar.
Vidare anför Vänsterpartiet (yrkande 4) att den nuvarande redovisningen av
svensk krigsmaterielexport är oklar och att den bör innefatta också en
redogörelse för vilken typ av materiel som sålts till respektive land samt av
vilket företag.
I yrkande 5 anförs att regeringen i sin redovisning också bör ange vilka
tillstånd som lämnats svenska företag att bedriva internationellt samarbete.
Enligt motionens yrkande 6 är det orimligt att göra en uppdelning mellan
Krigsmateriel för strid och Övrig krigsmateriel, på det sätt som nu sker. Den
senare kategorin innefattar på intet sätt mindre farliga produkter. Det vore
därför rimligt att samma bestämmelser gäller för de båda kategorierna. Detta
bör ges regeringen till känna.
I motionen anges vidare ett antal länder där Vänsterpartiet anser att
respekten för de mänskliga rättigheterna är så dålig att svensk export av
krigsmateriel till dessa stater bör avbrytas. Bangladesh, heter det i yrkande
7, är ett land där brotten mot de mänskliga rättigheterna är omfattande och
grova samtidigt som det råder starka politiska spänningar i landet.
Beträffande Brasilien hävdas det i yrkande 8 att även om militärdiktaturens
tid är förbi, så har läget i landet inte i någon nämnvärd utsträckning
påverkat respekten för de mänskliga rättigheterna. Så länge myndigheter och
polis fortsätter att allvarligt kränka de mänskliga rättigheterna är det inte
rimligt att Sverige exporterar krigsmateriel till landet.
Både Indien (yrkande 9) och Pakistan (yrkande 10) har under lång tid köpt
stora mängder krigsmateriel från Sverige. Det är väl känt att förhållandet
mellan dessa båda länder är spänt. I Pakistan förekommer också ett omfattande
förtryck av etniska minoriteter, och brotten mot de mänskliga rättigheterna är
omfattande. I båda dessa länder används våld och våldtäkt av regimen som ett
medel att kväsa politisk opposition. På hela den indiska subkontinenten
förekommer omfattande förbrytelser och övergrepp, med politiska spänningar och
motsättningar under ytan. Sverige bör inte exportera krigsmateriel till
regionen.
När det gäller Malaysia (yrkande 11) är de mänskliga och demokratiska
rättigheterna föga respekterade, ens i lagstiftningen. I Malaysias närområde
finns också en potentiell utrikespolitisk konflikt, rörande Spratlyöarna i
Sydkinesiska sjön. Svensk krigsmaterielexport till landet bör därför inte
komma i fråga. Med liknande argumentering, även beträffande Spratlyöarna, vill
motionärerna i yrkande 12 att exporten till Thailand avbryts.
I Republiken Korea greps enligt motionen flera hundra människor av politiska
skäl under 1996. Av dessa har 150 kvarhållits i fängelse. Tortyr tillämpas för
att avtvinga fångar bekännelser. I yrkande 13 föreslås att
krigsmaterielexporten till landet stoppas.
Beträffande folkrepubliken Kina påpekas i motionens yrkande 14 att landet i
realiteten ockuperar Tibet. Ett land som ockuperar ett annat, menar
motionärerna, och där begår brott mot de mänskliga rättigheterna borde falla
utanför ramen för vad som gäller för svensk krigsmaterielexport. Kina
tillämpar vidare både tortyr och dödsstraff.
Regimen i Tunisien har efter sitt maktövertagande tillämpat
frihetsberövanden för att tysta oppositionella. Landet har i dag över 1 000
politiska fångar. Amnesty International har rapporterat flera fall av tortyr.
I yrkande 15 vill motionärerna att svensk krigsmaterielexport till landet
avbryts.
Sverige har under åren exporterat betydande mängder krigsmateriel till
Singapore. Även om landet inte längre fungerar som transitland för sådan
export menar motionärerna att landet är en tvivelaktig handelspartner vad
gäller krigsmateriel. I yrkande 16 anförs att det vore rimligt att Sverige
avbryter exporten, särskilt som Amnesty International betecknat MR-
kränkningarna i landet som ?omfattande och grova?.
I motion 1996/97:U3 (mp) anför Miljöpartiet i yrkande 1 att principen om att
regeringen skall avgöra krigsmaterielärenden av principiell vikt måste tolkas
så att alla ärenden där det råder oklarhet om regeringens uppfattning skall
hänskjutas till densamma.
Riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport bör tillämpas strikt också vad
avser kategorin Övrig krigsmateriel. Sådan export bör inte ske till stat som
är inblandad i konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt (yrkande 2).
I yrkande 3 anför Miljöpartiet att regeringen bör ges till känna att den
årliga skrivelsen om krigsmaterielexporten fortsättningsvis bör utökas med en
redovisning av vilken typ av krigsmateriel som exporteras till olika stater.
Mot bakgrund av den svenska regeringens aktiva medverkan i arbetet för ett
internationellt förbud mot antipersonella minor, bör restriktivitet iakttas
med vissa minor som kan anses befinna sig i gränslandet mellan att vara en
antipersonell mina och en fordonsmina. I yrkande 4 anförs att en export av
Bofors mina 013 inte bör godkännas.
Enligt Miljöpartiets uppfattning gick över hälften av den svenska
krigsmaterielexporten för år 1995 till stater som inte uppfyller de krav som
det svenska regelverket ställer. De länder som åsyftas är Amerikas förenta
stater, Bangladesh, Brasilien, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Indien, Kina,
Republiken Korea, Malaysia, Pakistan, Singapore, Thailand och Tunisien. I
yrkande 5 anförs att riksdagen måtte ge regeringen till känna att det under
1995 exporterades krigsmateriel till ett antal stater som inte uppfyller
exportvillkoren och att exportpolitiken bör vara mer restriktiv.
Kristdemokraterna anför i motion 1996/97:U4 (kd) yrkande 1 att en utvärdering
bör ske årligen av huruvida de länder som köpt svensk krigsmateriel verkligen
uppfyller de krav som det svenska regelverket ställer. De gällande kriterierna
för export är enligt motionen väl avvägda, men i den nu aktuella skrivelsen
från regeringen upptas flera länder dit krigsmaterielexport skett som kan
ifrågasättas. Vissa av dessa länder befinner sig i eller riskerar väpnad
konflikt med ett annat land. Andra har inre oroligheter medan en tredje grupp
inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Motionärerna exemplifierar genom
att nämna länderna Indien, Pakistan, Republiken Korea, Indonesien, Kina och
Singapore.
I yrkande 2 föreslås en översyn av reglerna för följdleveranser. Många av
exportavtalen innebär enligt motionen att man förbinder sig att leverera t.ex.
ammunition och reservdelar under lång tid framöver. Reglerna för sådana
leveranser måste ses över.
Det är vidare viktigt, heter det i yrkande 3, att regeringen agerar aktivt
för att påverka EU i riktning mot en gemensam restriktiv syn på krigsmateriel-
export, utgående från de svenska riktlinjerna.
I motion 1996/97:U214 (v) yrkande 29 anför Vänsterpartiet att den
internationella vapenhandeln måste bringas under bättre kontroll.
Försäljningen av vapen till u-länderna, i synnerhet de som ligger i
konfliktområden, måste stoppas.
I ett flertal fall har svensk krigsmateriel kommit att användas i krig, heter
det i motion 1996/97:U401 (mp). Enligt Miljöpartiet innebär detta ett
misslyckande för den svenska exportpolitiken. I yrkande 1 anförs att en
avvecklingsplan bör upprättas för den svenska krigsmaterielexporten.
I yrkande 2 i samma motion vill Miljöpartiet att Sverige skall öka sitt
engagemang för att begränsa den internationella vapenhandeln.
Miljöpartiet menar beträffande utvecklingen av offensiva vapensystem att om
de sju ledande nationerna på detta område, dit Sverige hör, skulle stoppa
tillverkningen, skulle detta innebära att i princip all utveckling av någon
betydelse skulle upphöra. I yrkande 3 anförs att riksdagen måtte ge regeringen
till känna att det svenska tekniska utvecklingsarbetet rörande sådana
vapensystem skall avbrytas.
Riktlinjerna för den svenska krigsmaterielexporten bör skärpas, och en
utredning med ett sådant uppdrag tillsättas (yrkande 4). Exportvillkoren skall
vidare, eftersom regeringen enligt Miljöpartiets uppfattning inte följer
riksdagens nu gällande riktlinjer, lagfästas (yrkande 5).
Krigsmaterielbegreppet måste breddas till att omfatta all sådan materiel som
exportföretagen själva karakteriserar som ?försvarsmateriel? (yrkande 6).
Under 1995 exporterades sådan materiel, klassad som civilt gods, till ett
värde av 274 miljoner kronor, enligt Försvarsindustriföreningen.
Enligt motionens yrkande 7 bör slutanvändarintyg krävas också för export av
komponenter, som efter bearbetning kan komma att ingå i större system. Dagens
system innebär att köparen beträffande komponenter endast förbinder sig att
inte exportera den aktuella produkten vidare i obearbetat skick. Om de svenska
komponenterna skulle komma att ingå i ett huvudsakligen utländskt vapensystem,
innebär de gällande riktlinjerna att de svenska produkterna kan exporteras
till länder som annars är ?förbjudna? att köpa svensk krigsmateriel.
Miljöpartiet menar att regleringen av ?följdleveranser? är ett särskilt
problem, och i yrkande 9 anförs att hela materielsystem inte bör kunna
exporteras enligt de regler som gäller för sådana leveranser.
Enligt Miljöpartiet måste regelverket genomgående tolkas mera restriktivt,
och i yrkande 10 vill man se att all export till länder som kommer i krig,
alltså även där endast följdleveranser är aktuella, skall vara förbjuden.
Vidare anser partiet att avtal med leveransgarantier, för den händelse
mottagaren kommer i krig, inte skall vara tillåtna framgent (yrkande 11).
Ett antal länder bör på grund av sin bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna vara uteslutna som mottagare av svensk krigsmateriel. Enligt
Miljöpartiet gäller detta Indonesien (yrkande 12), Indien och Pakistan
(yrkande 13) och de sex Gulfstaterna (yrkande 14).
I yrkande 15 anför Miljöpartiet att regeringen bör finna vägar att förhindra
export av reservdelar och komponenter till smugglad svensk krigsmateriel samt
service och underhåll av sådan materiel.
Folkpartiet uppehåller sig i motion 1996/97:U405 (fp) yrkande 1 vid de
grundläggande kriterierna för svensk krigsmaterielexport. För att kunna
godkänna export krävs enligt gällande riktlinjer att exporten 1) bedöms
erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller
kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd samt 2) inte står i
strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik. De två
bedömningsgrunderna, menar man, skall tillämpas var för sig, och båda
kriterierna skall vara uppfyllda. Riksdagen bör ge regeringen till känna att
någon sammanvägning av dessa båda villkor inte skall ske vid
tillståndsprövningen.
Att främja demokratin i världen måste vara en huvudlinje i svensk
utrikespolitik. I konsekvens härmed, menar Folkpartiet i yrkande 4 i samma
motion, bör Sverige endast exportera krigsmateriel till stabila demokratier.
Det är enligt motionärerna motbjudande att det från och till sker export även
till diktaturer, i vissa fall till stater som skulle fängsla medborgare som
skulle vilja protestera just mot en import av krigsmateriel. Instabiliteten i
oroliga regioner gör att stor restriktivitet är påkallad också beträffande
export till annars ?acceptabla? regimer i sådana regioner. Sålunda borde
Gulfstaterna vara uteslutna som mottagare av svensk krigsmateriel (yrkande 6).
Tolkningen av begreppet ?följdleveranser? är enligt motionärerna otydlig,
och beslutet att våren 1996 medge export av ny bestyckning till örlogsfartyg i
Indonesien framhålls som ett exempel på detta. Det är enligt motionären oklart
huruvida den aktuella materielen skall ses som reservdelar och ammunition
eller som kompletterande krigsmateriel, av samma typ som tidigare levererats.
Motionären vill i yrkande 5 att riksdagen ansluter sig till denna syn på den
aktuella leveransen.
I samma motions yrkande 7 menar motionärerna att Sverige inom ramen för FN
bör kräva att också mindre krigsmaterielaffärer rapporteras till FN-registret,
som ett led i arbetet för större öppenhet i dessa frågor.
I motionens yrkande 10 anförs att export av kompletterande krigsmateriel
inte skall kunna betraktas som följdleveranser och inte skall kunna ske till
stater som inte uppfyller riktlinjernas exportvillkor.
Regeringens årliga skrivelse om krigsmaterielexporten lämnar en tämligen god
bild av den svenska krigsmaterielexporten. I yrkande 8 anförs dock att Sverige
bör föregå med gott exempel internationellt och i än större utsträckning
redovisa vilka konkreta krigsmaterielaffärer som svenska företag genomför med
utlandet.
Den svenska sektionen av Amnesty har påpekat att det bland mottagarna av
svensk krigsmateriel förekommer ?omfattande och grova? kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. Amnestys genomgång indikerar, heter det, att det
krävs en mer restriktiv svensk exportpolitik. Det finns en utbredd känsla av
att en glidning i tolkningen av riktlinjerna pågår, mot bakgrund särskilt av
det ansträngda arbetsmarknadsläget i Sverige. I yrkande 9 anförs därför att
riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport bör lagfästas.
I motion 1996/97:U409 (s) yrkande 1 anförs att regeringen även
fortsättningsvis måste verka för en minskad svensk, europeisk och
internationell vapenhandel.
I samma motions yrkande 2 föreslås att regelverket för svensk
krigsmaterielexport blir föremål för ny utredning. Det finns enligt
motionärerna många brister i det nuvarande regelverket, och mycket talar för
att det behövs en revidering av de gällande reglerna på området, främst i
syfte att förhindra en ytterligare liberalisering av krigsmaterielexporten.
Det finns enligt motionärerna all anledning att nu göra en bred översyn, i
syfte att uppnå en ökad restriktivitet.
I yrkande 3 anförs att regeringen bör följa Europaparlamentets uppmaning att
inte godkänna export av militär materiel till Indonesien, så länge
ockupationen av Östtimor fortsätter.
MR-situationen i Gulfstaterna behandlas i yrkande 4. Samtliga de sex stater
som av den borgerliga regeringen godkändes som mottagare av svensk
krigsmateriel år 1993 är enligt motionärerna att se som diktaturer, och
dessutom ligger de i en konfliktfylld region. Efter att dåvarande
utrikeshandelsministern Mats Hellström aviserat en mera restriktiv hållning,
stängdes sedermera dessa länder för nya affärer. Det är viktigt, heter det i
motionen, att Gulfområdet inte heller i framtiden blir aktuellt som mottagare
av svensk krigsmateriel. Motionärerna vill att riksdagen ansluter sig till
beskrivningen av MR-situationen i dessa länder.
Indien och Pakistan är sedan länge involverade i en konflikt med varandra.
En snabb kapprustning har skett, och i den indiska delen av Kashmir fortsätter
de väpnade oroligheterna. Dessutom förekommer det enligt uppgifter från
Amnesty omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom de
båda staterna. Sverige bör därför inte exportera krigsmateriel till dessa
länder (yrkande 5).
Vänsterpartiet behandlar i partimotion 1996/97:U508 (v) yrkande 6 det
vapenteknologiska samarbete som äger rum mellan EU:s medlemsstater. Enligt
motionen omfattar EU:s grundläggande intressen skyddet av globala principer,
inklusive mänskliga rättigheter och demokrati. Ett fortsatt vapenteknologiskt
samarbete är inte förenligt med kampen mot fattigdom och konflikter, då stora
mängder med vapen exporteras från Europa till länder som befinner sig i
konflikt eller kränker de mänskliga rättigheterna. Allt EU:s stöd till denna
verksamhet måste därför upphöra.
Kristdemokraterna vill i motion 1996/97:U515 (kd) yrkande 49 att EU-ländernas
vapenexportregler ändras. Ett organiserat samarbete och specialisering på
krigsmaterielområdet inom hela EU skulle på sikt kunna leda till att
försäljningen begränsas till att främst gälla unionens medlemsländer och i
andra hand övriga stabila demokratiska stater.
Miljöpartiet anför i motion 1996/97:U605 (mp) yrkande 2 att regeringen
internationellt bör verka för att all försäljning av militärutrustning till
Nigeria upphör. Den sittande regimen, under diktatorn Sani Abacha, har
avbrutit alla demokratiska landvinningar, och hårda lagar begränsar de
mänskliga och demokratiska rättigheterna. Amnesty International och Human
Rights Watch vittnar om att tortyr, avrättningar och omänsklig behandling är
vanligt förekommande i landet.
Folkpartiet betonar i motion 1996/97:U623 (fp) yrkande 6 vikten av att
demokratikriteriet framgent får större genomslag vid bedömningen av vilka
länder som kan komma i fråga som mottagare av svensk krigsmateriel. En sådan
tolkning av exportkriterierna skulle ligga i linje med Sveriges aktiva
engagemang för att i andra sammanhang stabilisera demokratins landvinningar
efter det kalla krigets slut. Denna övergripande målsättning har grundläggande
betydelse för Sveriges egen säkerhet som självständig stat, men är också
betydelsefull för en fredlig utveckling i ett globalt perspektiv.
I motion 1996/97:U628 (mp) anför Miljöpartiet i yrkande 4 att den svenska
krigsmaterielexporten till Indonesien omedelbart bör avbrytas, på grund av de
grava och omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Indonesien
och Östtimor. Regeringen har att hörsamma rekommendationerna i Europarådets
parlamentariska församlings resolutioner 470 och 966 och verka för att dessa
genomförs. Det är enligt motionärerna inte rimligt att fortsätta sälja kanoner
till en ockupationsmakt, med hänvisning till att liknande leveranser tidigare
godkänts. Att kalla de aktuella leveranserna för ?följdleveranser? står inte i
överensstämmelse med de gällande riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport.
Moderata samlingspartiet berör i motion 1996/97:Fö501 (m) yrkande 3
tillämpningen av lagen om krigsmaterielexport med avseende på internationellt
försvarsmaterielsamarbete. Frågan om exportregler och exportkontroll är intimt
förknippad med formerna för det internationella samarbetet, och i motionen
anförs att det är viktigt att åstadkomma en harmonisering i tillämpningen av
regelverket med de länder som är aktuella för ett samarbete i dessa frågor.
Motionärerna konstaterar därvid att restriktivitet i exportbedömningarna är
ett genomgående drag för de flesta med Sverige jämförbara länder (de nordiska
länderna, Storbritannien, Nederländerna och USA).
I motionens yrkande 4 konstateras att omvärldsförändringar sedan tillkomsten
av 1992 års lag om krigsmaterielexport i någon mån har ställt det nu gällande
regelverket i en ny dager. En kraftig utveckling av det internationella
samarbetet, tillsammans med medlemskapet i EU, gör att frågan om industrins
rätt att producera enbart för export bör införas som en möjlighet. På längre
sikt kan det finnas skäl att omarbeta hela lagstiftningen, om gemensamma
europeiska handelsregler för krigsmateriel förhandlas fram.
Det finns enligt motionärerna flera motiv till en ökad svensk krigsmateriel-
export. Längre tillverkningsserier inom försvarsindustrin skulle enligt
motionärernas uppfattning inte bara leda till lägre kostnader för det svenska
försvaret utan också till att basen för industrin stärktes. Genom att
efterfrågan på underhåll, renovering, modifiering och hotbildsanpassning kan
grundas på flera länders intresse, skapas bättre förutsättningar för att i
Sverige upprätthålla den nödvändiga kompetensen.
I yrkande 5 anförs att regeringen bör inrätta en fast organisation för
exportstöd, med uppgift att samordna svenska exportansträngningar, inklusive
det referensstöd som Försvarsmakten och andra myndigheter lämnar. Även på
regeringsnivå bör ansträngningar göras för att främja den svenska
försvarsindustrins möjligheter.
Vänsterpartiet anför i motion 1996/97:Sf13 (v) yrkande 2 att den svenska
vapenexporten successivt bör avvecklas. Majoriteten av världens flyktingar har
flytt från våld, krig och politiskt förtryck. Den direkta orsaken till att nio
av tio fördrivna människor lämnar sina hem är politiskt förtryck och väpnade
konflikter. Dessa konflikter utkämpas till största delen med vapen som
tillverkats i de rika industriländerna.
Från moralisk utgångspunkt är det enligt Vänsterpartiet svårt att komma
ifrån att Sverige måste anses ha ett särskilt ansvar för flyktingströmmar som
uppkommer i länder som tidigare importerat vapen från Sverige. Enligt
uppgifter från Svenska Freds- och skiljedomsföreningen var 65 % av dem som
mellan 1983 och 1994 sökte asyl i Sverige på flykt från något av tio
krigförande länder dit svenska företag under samma period exporterat
krigsmateriel. Vänsterpartiet kräver därför en successiv avveckling av den
svenska vapenexporten. I yrkande 3 anförs att Sverige i internationella fora
måste påtala de förödande konsekvenserna av den internationella vapenhandeln
och agera för en skärpt kontroll av denna.
4.4 Utskottets överväganden
4.4.1 Redovisningsfrågor
I motion 1996/97:U2 (v) yrkande 4 efterlyses en mera detaljerad redogörelse
för den svenska krigsmaterielexporten, med uppgift om vilken typ av materiel
som sålts till respektive land samt av vilket företag. Ett liknande yrkande
framställs i motion 1996/97:U3 (mp) yrkande 3. I yrkande 5 i Vänsterpartiets
motion vill motionärerna också ha en redovisning av vilka tillstånd som
lämnats för svenska företag om utlandssamarbete. Folkpartiet har i motion
1996/97:U405 (fp) yrkande 8 föreslagit att årsredovisningarna utformas på ett
mera detaljerat sätt.
Utskottet har tidigare haft anledning att ta ställning till yrkanden av
detta slag, senast i betänkande 1994/95:UU20.
I enlighet med en utfästelse i proposition 1984/85:82 har regeringen fr.o.m.
riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser redovisat den svenska
krigsmaterielexporten. Utskottet finner att den redogörelse som lämnas genom
årets skrivelse uppfyller rimliga krav på konkretion och ger en god samlad
bild av den svenska krigsmaterielexporten, både vad avser situationen i dag
och utvecklingen över tiden. Vid en jämförelse med flertalet övriga stater som
exporterar krigsmateriel, är redovisningen också mera öppen. Utskottet anser
att regeringen fortsatt bör efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter
som det inte finns skäl att hemlighålla. Hänsynen till berättigade krav på
sekretess som kan ställas av motparten i ett avtalsförhållande sätter dock en
yttersta gräns för denna öppenhet. Även utrikessekretessen måste i detta
sammanhang beaktas.
Utskottet avstyrker motionerna U2 (v) yrkandena 4 och 5, U3 (mp) yrkande 3
samt U405 (fp) yrkande 8.
4.4.2 Lagstiftningsfrågor och regelverk
Ett flertal motionsyrkanden behandlar det gällande regelverket för svensk
krigsmaterielexport och föreslår ändringar och preciseringar av detta. I ett
motionsyrkande betonas att en sammanvägning av försvarspolitiska behov och
utrikespolitiska villkor inte bör ske, utan att dessa grundläggande kriterier
båda måste vara uppfyllda. I flera yrkanden påkallas en översyn av
följdleveransbegreppet. Vidare ifrågasätts i några motioner den uppdelning som
görs mellan kategorierna Krigsmateriel för strid och Övrig krigsmateriel. I en
motion efterlyses en revidering av hela regelverket för krigsmaterielexporten.
I ett annat motionsyrkande krävs att en utredning tillsätts, med uppgift att
utarbeta skärpta regler för svensk krigsmaterielexport. Det yrkas vidare att
regelverket i sin helhet skall lagfästas, och att krigsmaterielbegreppet skall
breddas ytterligare, till att omfatta all materiel som är att se som
?försvarsmateriel?. Slutanvändarintyg skall framgent krävas för all export,
anförs det i ett yrkande, även beträffande komponenter. Ett par yrkanden
innefattar önskemål om att all svensk krigsmaterielexport skall avbrytas till
länder som kommer i krig. I de fallen skall enligt motionärerna inte heller
leveransgarantier kunna utfärdas. I ett motionsyrkande anförs att ett större
antal exportärenden av Inspektionen för strategiska produkter borde överlämnas
till regeringens prövning, som principiellt viktiga, än vad som hittills varit
fallet.
Utskottet gör i dessa frågor följande bedömning.
Vad gäller en översyn av de regler som styr svensk krigsmaterielexport delar
utskottet motionärernas synpunkter, vad gäller vikten av att reglerna för
krigsmaterielexport fortlöpande utvärderas och anpassas till ändrade
förhållanden i mottagarländerna där så är nödvändigt. Regelsystemet på detta
område syftar till att nå största möjliga samsyn beträffande svåra
avvägningsfrågor mellan delvis motstridiga intressen.
Lagstiftningen och de riktlinjer som styr svensk krigsmaterielexport har
utvecklats under lång tid. Det nu gällande regelsystemet, som kodifierades
1993, är fortfarande tämligen nytt, även om det tillkom på basis av tidigare
praxis. Som ovan anförts innebar den nya krigmateriellagens tillkomst att
krigsmaterielbegreppet breddades, varför tillståndsprövningen sedan dess äger
rum under delvis nya förutsättningar. Så sent som i februari 1996 tillskapades
en ny kontrollmyndighet, Inspektionen för strategiska produkter.
Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande tar till vara de
erfarenheter man vinner genom tillämpningen av det nya regelsystemet. Vid
lämpligt tillfälle bör en utvärdering och översyn av såväl lagstiftningen och
riktlinjerna som tillämpningen av dessa ske. I avvaktan på resultatet av
konstitutionsutskottets pågående granskning av följdleveransbegreppet finner
utskottet emellertid inte nu skäl att påfordra en sådan.
Med det anförda anser utskottet motionerna U1 (s), U401 (mp) yrkande 4, U409
(s) yrkande 2 samt Fö501 (m) yrkande 4 besvarade.
Utskottet har tidigare tagit ställning till yrkanden av innebörd att
riktlinjerna för krigsmaterielexporten skall lagfästas. Då utskottet
behandlade förslaget till ny krigsmateriellagstiftning, i betänkande
1992/93:UU1, anförde utskottet:
Utskottet anser att krigsmaterielärenden är förvaltningsärenden som det
ankommer på regeringen att avgöra. Övervägandena i samband med dessa ärenden
omfattar löpande bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en
omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det som en fördel
att regeringens politiska ansvar för besluten i detta sammanhang tydliggörs.
Utskottet är således inte berett att tillstyrka att riktlinjerna lagfästs utan
finner ordningen med riktlinjer som godkänns av riksdagen men tillämpas av
regeringen under politiskt ansvar ändamålsenlig.
Utskottets bedömning kvarstår oförändrad. De utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska intressen som i dessa sammanhang skall tagas till vara är
mångskiftande. Möjligheterna att förutse och på ett smidigt sätt
författningsreglera de olika situationer som kan aktualiseras i tillämpningen
är också begränsade.
Därmed avstyrks motionerna U401 (mp) yrkande 5 och U405 (fp) yrkande 9.
De nu gällande reglerna för svensk krigsmaterielexport har utvecklats under en
följd av år. Bestämmelser om tillverkning och tillhandahållande av
krigsmateriel återfinns i lagen (1992:1300) om krigsmateriel respektive
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel, som båda trädde i kraft den 1
januari 1993. Utrikesutskottet behandlade regeringens förslag till ny
lagstiftning (prop. 1991/92:174 lagen om krigsmateriel) i betänkande
1992/93:UU1. Vid samma tillfälle hade utskottet anledning att ta ställning
till de av regeringen utarbetade riktlinjerna för krigsmaterielexport och
annan utlandssamverkan.
Regeringens förslag till ny lagstiftning, vilket bifölls av riksdagen,
innefattade en klassificering av krigsmateriel med utgångspunkt i materielens
funktion och konstruktion. Krigsmateriel indelas enligt lagstiftningen i två
kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Produkter med
såväl civil som militär användning bör enligt lagen om krigsmateriel
klassificeras som krigsmateriel när de i sin militära funktion har en
förstörelsebringande effekt. Jämfört med den tidigare gällande ordningen
innebar den nya lagstiftningen att klassificeringen starkare kopplades till
den destruktiva vapenverkan hos materielen. Utskottet gjorde i betänkande
1992/93:UU1 bedömningen att fler produkter än tidigare skulle komma att ses
som krigsmateriel och noterade att förslaget innebar en anpassning av de
svenska reglerna till i första hand de kriterier för klassificering som gäller
i flertalet av de länder med vilka Sverige har samarbete på
krigsmaterielområdet. Mot den bakgrunden hade utskottet ingen erinran mot
regeringens förslag till ny reglering.
Utskottet vidhåller denna bedömning. Uppdelningen i två huvudkategorier av
krigsmateriel är sakligt grundad och tar nödvändig hänsyn till de faktiska
skillnaderna mellan olika typer av materiel utifrån dennas militära effekt. En
bedömning av materielens verkningssätt måste rimligen få återverkningar vid
behandlingen av frågan om svensk export av materielen i fråga. Sålunda bedöms
export av kategorin Övrig krigsmateriel kunna ske på delvis andra villkor än
vad som gäller för krigsmateriel för strid. Att förändra denna ordning är inte
påkallat, inte heller att ytterligare bredda krigsmaterielbegreppet.
Med det anförda avstyrks motionerna U2 (v) yrkande 6, U3 (mp) yrkande 2 och
U401 (mp) yrkande 6.
I motion U405 (fp) yrkande 1 yrkas att någon sammanvägning av de
försvarspolitiska behoven och de utrikespolitiska villkoren i övrigt inte bör
ske vid tillståndsprövningen.
I betänkande 1992/93:UU1 anförde utskottet vid sin behandling av regeringens
förslag till riktlinjer:
Utskottet noterar att i propositionen anges två övergripande kriterier när
undantag från de generella förbuden kan medges: dels att utlandssamverkan är
erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller
kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitisk önskvärd, dels att samverkan inte
står i strid med principerna eller målen för Sveriges utrikespolitik.
Härigenom framhålls således tydligare än tidigare motiven för att tillåta
utlandssamverkan, dvs. de försvars- och säkerhetspolitiska målsättningarna,
och ett större ansvar och krav läggs på regeringen att motivera den
utlandssamverkan som beviljas. Samtidigt betonas vikten av de utrikespolitiska
principerna och målen. Utskottet noterar att detta ligger i linje med vad
utskottet angav i betänkandet 1987/88:30 och tillstyrker förslaget i detta
hänseende.
Denna utskottets bedömning kvarstår. Betoningen av de grundläggande säkerhets-
och försvarspolitiska målsättningarna utgör en viktig grund för bedömningen av
tillåtligheten av utlandssamverkan. Det gällande regelverket är enligt
utskottets uppfattning ägnat att tillgodose såväl utrikespolitiska som
försvarspolitiska mål inom ramen för en säkerhetspolitisk helhetssyn.
Med det anförda anser utskottet motion U405 (fp) yrkande 1 besvarad.
Enligt 1a § andra stycket i lagen (1992:1300) om krigsmateriel respektive 1b §
andra stycket i lagen (1991:341) om strategiska produkter skall Inspektionen
för strategiska produkter/respektive en myndighet med eget yttrande överlämna
ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt. I motion U3 (mp) yrkande 1 anförs att ett
större antal ärenden än hittills bör överlämnas till regeringen, nämligen alla
krigsmaterielärenden där regeringens hållning är oklar.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det i lagtexten finns en
uttrycklig skyldighet för myndigheten att överlämna ärenden av principiell
vikt till regeringen. Vid behandlingen av regeringens förslag rörande
inrättande av Inspektionen för strategiska produkter (bet. 1995/96:UU3)
tillstyrkte nämligen utskottet regeringens förslag, men med den ändringen att
det i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1991:341) om strategiska
produkter skall stå att ärenden av principiell vikt eller som annars är av
särskild vikt skall överlämnas till regeringen. (Regeringen använde i
propositionen uttrycket ?bör?). Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.
Utskottet vill framhålla att det övergripande politiska ansvaret för
hanteringen av krigsmaterielärenden åvilar regeringen. I detta sammanhang bör
noteras att lagstiftningen ger regeringen möjlighet att meddela ytterligare
föreskrifter om överlämnande av ärenden. Utskottet förutsätter att regeringen
kommer att utnyttja denna möjlighet om det är nödvändigt för att styra
utvecklingen av praxis. Även om sådana regeringens föreskrifter med
nödvändighet måste vara av generell karaktär, hindrar inte detta ett snabbt
och effektivt överlämnande av ärenden.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U3 (mp) yrkande 1.
Ett flertal motionsyrkanden behandlar följdleveransbegreppet. I motion U2 (v)
yrkande 3 anförs att någon skillnad inte bör göras mellan nya leveranser och
följdleveranser av krigsmateriel. I motion U4 (kd) yrkande 2 efterlyses en
översyn av reglerna på detta område, och i motion U401 (mp) yrkande 9 anförs
att hela vapensystem aldrig bör kunna klassificeras som följdleveranser. Ett
snarlikt yrkande (yrkande 10) framförs i motion U405 (fp). I motion U401 (mp)
yrkande 10 anförs att all krigsmaterielexport skall avbrytas till länder som
kommer i krig eller av andra orsaker inte längre uppfyller exportvillkoren. I
yrkande 11 i samma motion hävdas att leveransgarantier inte skall vara giltiga
för det fall mottagarlandet kommer i krig.
Uttolkningen av följdleveransbegreppet har utvecklats över tiden, allteftersom
praktisk erfarenhet har vunnits rörande dessa frågor.
Utvecklingen av praxis rörande följdleveransbegreppets tolkning är för
närvarande föremål för konstitutionsutskottets granskning. Innan denna
granskning är avslutad vill utskottet inte ta ställning till de yrkanden som
avser följdleveransbegreppet eller föreslå förändringar rörande detta.
Utskottet utgår från att regeringens vid lämpligt tillfälle utförda
utvärdering av det gällande regelsystemet också kommer att omfatta
följdleveransbegreppet, som centralt vid tillståndsgivningen.
Utskottet anser med det anförda motionerna U2 (v) yrkande 3, U4 (kd) yrkande
2, U401 (mp) yrkande 9 samt U405 (fp) yrkande 10 besvarade.
Två motionsyrkanden behandlar det fall där mottagarlandet råkar i krig och
påfordrar ytterligare leveranser av svensk krigsmateriel. Sådana leveranser,
liksom leveransgarantier för detta fall, bör enligt motionärerna vara
uteslutna.
Utan att ta ställning till den hittillsvarande tillämpningen av
följdleveransbegreppet, konstaterar utskottet att det i vissa fall skulle
kunna innebära orimliga konsekvenser för mottagande stater, och för svenskt
utrikespolitiskt agerande, att generellt utesluta leveranser av krigsmateriel
till stater som råkar i väpnad konflikt. Av samma anledning kan man enligt
utskottets uppfattning inte generellt avvisa giltigheten av leveranser i dessa
fall. Varje ärende rörande krigsmaterielexport måste bedömas på egna meriter,
utgående från de av riksdagen fastställda riktlinjerna.
Motion U401 (mp) yrkandena 10 och 11 avstyrks.
I motion U401 (mp) yrkande 7 anförs att slutanvändarintyg skall vara
nödvändiga vid all export av krigsmateriel, även beträffande utförsel av
komponenter.
Riktlinjerna för krigsmaterielexporten anger att beträffande de fall då ett
samarbetsavtal med utländsk part förutsätter export från samarbetslandet till
tredje land, bör fråga om sådan export bedömas enligt svenska regler, i fall
då den slutliga produkten kan sägas ha en övervägande svensk identitet. Sådan
materiel som har övervägande utländsk identitet bör bedömas enligt
samarbetslandets exportregler.
Vid tillståndsgivning rörande svenska komponenter krävs regelmässigt ett
s.k. OPD, Own Production Declaration, vid utförsel av produkter som avses
användas i köparens egen produktion eller vid bearbetning av stapelvaror som
krut och sprängämnen, som kan anses sakna egen identitet. Det aktuella intyget
innebär att köparen intygar att de svenska komponenterna kommer att integreras
i en färdig produkt och att produktens identitet inte påverkas genom detta.
All tillståndspliktig utlandssamverkan, även gällande komponentexport, skall
ske med iakttagande av de generella riktlinjerna. Detta innebär att även sådan
utförsel skall vara säkerhetspolitiskt önskvärd och stå i överensstämmelse med
Sveriges utrikespolitik i övrigt. Utskottet finner det inte påkallat att
förespråka en ändring av den nu gällande ordningen beträffande
komponentleveranser.
Med det anförda avstyrks motion U401 (mp) yrkande 7.
4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.
I tre motionsyrkanden föreslås att den svenska krigsmaterielexporten på sikt
avvecklas, U2 (v) yrkande 1, U401 (mp) yrkande 1 och Sf13 (v) yrkande 2.
Miljöpartiet yrkar i motion U401 (mp) yrkande 3 att Sverige bör avbryta all
utveckling av offensiva vapensystem. Partiet understryker vidare (yrkande 15 i
samma motion) att service och export av komponenter och reservdelar till
smugglade krigsmaterielsystem måste förhindras. I motion U3 (mp) yrkande 4
vill Miljöpartiet att export av Bofors mina 013 inte skall godkännas för
export.
Folkpartiet anför i motion U405 (fp) yrkande 4 att svensk
krigsmaterielexport endast bör komma i fråga vad gäller stabila demokratier.
Liknande yrkanden framförs i motion U623 (fp) yrkande 6, där det anförs att
demokratikriteriet bör få större genomslag i bedömningen av
krigsmaterielexporten.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen haft anledning att ta ställning till
yrkanden av innebörd att den svenska krigsmaterielexporten skall avvecklas och
har konsekvent avstyrkt dessa. Senast skedde detta i betänkande 1994/95:UU20.
Dessa utskottets tidigare gjorda ställningstaganden äger fortfarande
giltighet.
Utskottet avstyrker motionerna U2 (v) yrkande 1, U401 (mp) yrkande 1 och
Sf13 (v) yrkande 2.
Vad gäller ett demokratirekvisit som förutsättning för svensk krigsmateriel-
export, vill utskottet hänvisa till betänkande 1994/95:UU1, där utskottet
framhöll att all utlandssamverkan på krigsmaterielområdet skall stå i
överensstämmelse med Sveriges utrikespolitiska målsättningar. Bland dessa
nämndes främjandet av demokrati, av mänskliga rättigheter, av avspänning och
nedrustning samt av en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna. Motionärernas
önskemål synes i allt väsentligt vara tillgodosedda vad gäller motion U405
(fp) yrkande 4. Utskottet förordar inte tillskapandet av ett nytt
demokratirekvisit, utöver de krav som innefattas i de övergripande
riktlinjerna.
Med det anförda anser utskottet motion U405 (fp) yrkande 4 besvarad. Motion
U623 (fp) yrkande 6 avstyrks.
Riktlinjerna för krigsmaterielexport är gällande också beträffande materiel av
offensiv typ, varför utskottet inte ser anledning att påkalla åtgärder
syftande till ett stopp för utvecklingen av sådana system.
Utskottet avstyrker med det anförda motion U401 (mp) yrkande 3.
I motion U3 (mp) yrkande 4 vill motionärerna att all export av minan FFV 013
stoppas.
Regeringen beslutade under våren 1994, efter ett uttalande av riksdagen, att
Sverige i samband med översynen av FN:s vapenkonvention skulle föreslå ett
internationellt förbud mot antipersonella minor. Utskottet hade i betänkande
1994/95:UU19 framhållit att ett sådant internationellt totalförbud utgör den
enda verkliga lösningen på det humanitära problem som användningen av dessa
vapen ger upphov till. Översynskonferensen beträffande 1980 års
vapenkonvention ledde bl.a. till att ett reviderat protokoll om landminor
antogs, som på praktiskt taget alla punkter är betydligt starkare utformat än
dess föregångare från 1980. Regeringen avser förklara Sverige bundet av
bestämmelserna i protokollet.
I mars 1995 gav regeringen Försvarsmakten i uppdrag att utreda behovet av
antipersonella minor i det svenska försvaret och konsekvenserna av att
utnyttja andra försvarsalternativ i stället för sådana minor. Resultatet
redovisades våren 1996. På grundval av den utredningen föreslog regeringen i
proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 ett totalförbud mot
användning av antipersonella minor i det svenska försvaret. Detta förslag
tillstyrktes av försvarsutskottet i betänkande 1996/97:FöU1, och riksdagen
fattade beslut i enlighet med försvarsutskottets förslag.
Vad gäller minan FFV 013 konstaterar utskottet att denna inte räknas till de
s.k. truppminorna. Enligt vad utskottet inhämtat är den inte heller en
antipersonell mina i den meningen att den ligger dold i marken och utlöses
automatiskt av förbipasserande. Detta vapen är konstruerat för försvar av
fasta installationer, som t.ex. flygfält. Det åligger dock inte utskottet att
göra en närmare bedömning av det aktuella vapnet. All export, även beträffande
denna vapentyp, skall ske i enlighet med nu gällande riktlinjer. Ansvariga för
den prövningen är Inspektionen för strategiska produkter, Exportkontrollrådet
och, ytterst, regeringen. Motion U3 (mp) yrkande 4 avstyrks.
Alltsedan ett parlamentariskt sammansatt rådgivande organ först inrättades,
1985, har gällt att reservdelsexport inte bör komma i fråga beträffande sy-
stem som förts ut eller vidareexporterats utan den svenska regeringens
tillstånd. Då riktlinjerna reviderades 1992 infördes detta synsätt explicit i
riktlinjerna. Utskottet noterar att de nu gällande riktlinjerna uttryckligen
föreskriver att tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare,
med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt
hinder möter.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen inlett ett arbete syftande till
att införa tillståndsplikt för civila produkter som har ett direkt samband med
krigsmateriel som tidigare utförts illegalt eller krigsmateriel som tidigare
utförts till någon annan än den som angivits som köpare, mottagare eller
slutanvändare i meddelat utförseltillstånd. Tillståndsplikten är tänkt att
regleras i en generalklausul, och en förutsättning för att utförsel skall
betraktas som illegal skall vara att detta slagits fast i en svensk
lagakraftvunnen dom. En sådan skärpning skulle i väsentlig mån förbättra
kontrollen av denna typ av affärer. Samtidigt skulle potentiella kunders
incitament att köpa krigsmateriel på illegal väg försvagas betydligt.
Utskottet noterar med tillfredsställelse denna regeringens ambition och
finner att motionärernas önskemål i stort synes vara tillgodosedda.
Utskottet anser motion U401 (mp) yrkande 15 med det anförda besvarad.
4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete och exportstöd
Vänsterpartiet anför i motion U2 (v) yrkande 2 att regeringen måste verka för
en mer restriktiv hållning från övriga EU-länder beträffande krigs-
materielexporten. I motion U214 (v) yrkande 29 argumenterar partiet för en
bättre kontroll av den internationella vapenhandeln. Ett liknande yrkande
framställs i motion U409 (s) yrkande 1. Även Kristdemokraterna understryker, i
motion U3 (kd) yrkande 3, vikten av att Sverige aktivt påverkar EU i riktning
mot en gemensam restriktiv syn på krigsmaterielexport. I motion U515 (kd)
yrkande 49 menar partiet att EU-ländernas vapenexportregler måste bli mer
restriktiva. Folkpartiet vill i motion U405 (fp) yrkande 7 att regeringen
skall agera för att även mindre vapenaffärer skall rapporteras till FN-
registret. Vänsterpartiet motsätter sig i motion U508 (v) yrkande 6 allt
vapenteknologiskt samarbete inom EU. Också Vänsterpartiet vill att regeringen
skall verka för en ökad kontroll av den internationella vapenhandeln, motion
Sf13 (v) yrkande 3. Moderata samlingspartiet argumenterar i motion Fö501 (m)
yrkande 3 till förmån för en harmonisering av krigsmateriellagstiftningen för
de länder som är aktuella för samarbete med svensk försvarsindustri. I yrkande
5 i samma motion föreslås inrättandet av en fast organisation för exportstöd.
Artikel 223 i Romfördraget möjliggör för EU:s medlemsstater att undanta
tillverkning och handel med krigsmateriel från unionens regelverk, för att
skydda egna väsentliga säkerhetsintressen. Detta innebär att det på detta
område inte finns någon gemenskapskompetens. Reglerna rörande
krigsmaterielexport varierar sålunda kraftigt från land till land, både till
form och innehåll. Det är enligt utskottets bedömning knappast troligt att
detta förhållande kommer att ändras inom en snar framtid. Inom ramen för den
nu pågående regeringskonferensen, som syftar till en omförhandling av EU-
fördragen, har den hittillsvarande tillämpningen av artikel 223 diskuterats,
liksom en eventuell förändring av fördragstexten. Det framstår dock som mycket
osannolikt att några regeländringar kommer till stånd inom ramen för
konferensen. Vad gäller en eventuell framtida harmonisering av
exportlagstiftningen måste för Sveriges vidkommande vår restriktiva
exportpolitik tas som utgångspunkt. Under denna förutsättning ser utskottet
positivt på en harmonisering av lagstiftningen.
Med det anförda anser utskottet motion Fö501 (m) yrkande 3 besvarad.
Utskottet har tidigare (bet. 1994/95:UU20) välkomnat regeringens redovisade
ambition att aktivt verka för en mer restriktiv syn inom EU på
krigsmaterielexporten. Sverige arbetar internationellt för en ökad
restriktivitet och för en större öppenhet vad gäller redovisningen av sådan
export.
I december 1991 antog FN:s generalförsamling, med Sverige som
medförslagsställare, en resolution om att upprätta ett internationellt
register för medlemsstaternas export och import av vissa kategorier av tyngre
konventionella vapen. Sverige har alltsedan registrets inrättande lämnat
uppgifter om den svenska krigsmaterielexporten. Avgörande för huruvida
rapporteringsskyldighet föreligger är huruvida en viss typ av materiel kan
hänföras till en av de sju kategorier som behandlas i registret. Då registret
endast omfattar tyngre konventionella vapen, är dock värdet på de
materielleveranser som rapporteras dit typiskt sett tämligen högt. Vid en
översyn av vapenregistret, som ägde rum 1994, fördes en preliminär diskussion
inom en expertgrupp som tillsatts för att utarbeta rekommendationer till
generalförsamlingen om möjligheten av att utvidga registret till att omfatta
även handeldvapen. Någon sådan rekommendation lades dock ej fram för
generalförsamlingen. FN:s vapenregister är för närvarande föremål för en ny
översyn. Parallellt arbetar en expertgrupp som tillsatts av
generalsekreteraren på uppdrag av generalförsamlingen med frågan om
handeldvapen i ett bredare perspektiv. Sverige stödde aktivt inrättandet av
denna expertgrupp och håller nära kontakt med gruppen. Förhoppningen är att
gruppens rapport skall utmynna i konkreta förslag, som kan behandlas av
generalförsamlingen vid höstens möte. Utskottet har förstått att regeringen
avvaktar resultatet av detta arbete och ser positivt på ansträngningar att
förbättra kontrollen även över lättare vapen.
Med det anförda anser utskottet motion U405 (fp) yrkande 7 besvarad.
Wassenaar-arrangemanget tillkom i juli 1996. Då nåddes överenskommelse om ett
nytt arrangemang för exportkontroll, där nu 33 länder deltar. Syftet är att
motverka spridningen av både vapen och strategiskt känsliga produkter, s.k.
dual use-produkter, som kan ha en destabiliserande verkan och hota
internationell och regional fred och säkerhet. Medlemsländernas frivilliga
rapportering beträffande konventionella vapen bygger på FN-registrets
definition.
Arrangemanget skall tillämpas globalt och icke-diskriminerande. Det är inte
avsett att förhindra legitim handel. Avsikten är att deltagande stater genom
informationsutbyte och diskussioner skall försöka nå fram till en gemensam syn
på hur handeln med dessa produkter utvecklas och vilka risker den kan medföra.
Samtliga EU:s medlemsländer deltar i detta samarbete. Ett huvudsyfte är att
diskutera politiskt och militärt instabila regioner i världen och om möjligt
nå en samsyn rörande krigsmaterielexport till dessa. Sålunda har läget i
Afghanistan varit uppe till diskussion, och i november tog Sverige initiativ
till en belysning av läget i länderna vid de stora sjöarna i centrala Afrika.
I december 1996 tillskapades ett sekretariat i Wien, för vilket den
österrikiska staten betalar lokalkostnaderna. Ännu har ingen chef för
sekretariatet kunnat utses, varför krigsmaterielinspektören Staffan Sohlman,
som sedan april förra året är ordförande för Wassenaar-arrangemanget, tills
vidare fullgör även denna uppgift. Regeringen och Inspektionen för strategiska
produkter fäster stor vikt vid att skapa organisatoriska förutsättningar för
ett effektivt agerande inom ramen för Wassenaar-arrangemanget.
Inom EU diskuteras krigsmaterielfrågor bl.a. i rådsarbetsgrupperna COARM och
POLARM. Inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik strävar
medlemsstaterna efter en samsyn rörande uttolkningen och genomförandet av åtta
kriterier som medlemsländerna beslutat skall vara vägledande vid exportbeslut.
Detta sker dels genom löpande informationsutbyte beträffande enskilda
mottagarländer, dels genom gemensamma vapenembargon. I februari 1996 fattade
EU beslut om ett fortsatt krigsmaterielembargo gentemot länderna i det forna
Jugoslavien, med undantag för Slovenien och Makedonien. Ett annat exempel
utgör Nigeria, där ett EU-embargo är i kraft sedan november 1995. EU beslöt
vidare så sent som i december 1996 att införa ett vapenembargo mot
Afghanistan. Dialogen inom EU har också resulterat i gemensamma positioner i
tulltekniska frågor rörande den EU-interna handeln med krigsmateriel.
Inom ramen för arbetet i COARM pågår för närvarande en diskussion med det
nederländska ordförandeskapet, som säger sig vilja åstadkomma en europeisk
uppförandekod rörande illegal vapenhandel. En sådan skulle, föreställer man
sig, förutsätta ett utökat samarbete mellan EU-ländernas tull- och
polismyndigheter. Tankar finns också på att hjälpa länderna i tredje världen
att bygga upp sin kompetens på detta område. Sverige har ställt sig positivt
till dessa ambitioner.
Inom COARM deltar regeringen också aktivt i diskussioner syftande till ett
bättre informationsutbyte beträffande situationen i de länder och regioner
vilka kan bli aktuella som mottagare för krigsmaterielexport från Europa.
Enligt utskottets uppfattning innebär Sveriges aktiva agerande på detta område
att motionärernas önskemål i allt väsentligt synes vara uppfyllda. Utskottet
konstaterar att regeringen lägger ned ett betydande arbete för att åstadkomma
en begränsning och en förbättrad kontroll av den internationella handeln med
krigsmateriel och utgår från att så kommer att ske även framgent.
Med det anförda anser utskottet motionerna U2 (v) yrkande 2, U4 (kd) yrkande
3, U214 (v) yrkande 29, U401 (mp) yrkande 2, U409 (s) yrkande 1, U515 (kd)
yrkande 49 och Sf13 (v) yrkande 3 besvarade.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion U508 (v) yrkande 6 det vapentekniska
samarbetet inom EU.
Utskottet vill beträffande det förekommande försvarsmaterielsamarbetet
mellan EU:s medlemsländer hänvisa till vad det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet i betänkande 1996/97:UFöU1 anförde beträffande Sveriges
intresse av internationell samverkan på detta område: ?Försvarsindustrins
bidrag till Försvarsmaktens anpassningsförmåga avgörs inte bara av dess
tekniska kompetens, utan också av den industriella strukturen, i synnerhet vad
avser internationellt samarbete. Ett kraftigt utökat och fördjupat
internationellt samarbete, mellan myndigheter och mellan företag, är en
förutsättning såväl för att bevara svensk försvarsindustriell kompetens som
för att möjliggöra Försvarsmaktens anpassningsförmåga.?
Utskottet anförde vid det tillfället vidare: ?En inhemsk försvarsindustri
utgör i sig en säkerhetspolitisk tillgång. Med hänsyn till den begränsade
inhemska marknaden, de ökade svårigheterna att upprätthålla nödvändig bredd
inom den egna försvarsindustrin samt med hänsyn till strävan att bibehålla en
hög teknisk nivå inom kritiska områden och en fortsatt kostnadseffektiv
materielförsörjning, framstår ett väsentligt utökat internationellt samarbete
som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad.?
Utskottet gör samma bedömning som det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet. Motion U508 (v) yrkande 6 avstyrks därmed.
I motion Fö501 (m) yrkande 5 efterlyser Moderata samlingspartiet en fast
organisation för exportstöd beträffande krigsmateriel.
Utskottet noterar att regeringen har uppmärksammat behovet av stöd för
svenska exportsatsningar rörande krigsmateriel. I proposition 1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse, etapp 2, betonades vikten av att regeringen och
svenska myndigheter på ett aktivt och strukturerat sätt stöttar försvarsindu-
strins exportansträngningar av större materielprojekt. Det sammansatta
utrikes- och försvarsutskottet, som behandlade propositionen, anförde i
betänkande 1996/97:UFöU1 i denna fråga: ?Den traditionella, nationellt
baserade exportförsäljningen är ett nödvändigt komplement till det begränsade
antalet internationella utvecklingsprojekt, vilket är en förutsättning för en
svensk försvarsmaterielprofil. Utskottet ansluter sig därför till vad
regeringen i den nu aktuella propositionen anför om stöd för svenska
exportansträngningar.?
Utskottet delar detta synsätt.
Regeringen inrättade i oktober 1996 en särskild sakkunnigbefattning vid
Närings- och handelsdepartementets enhet för exportfrämjande och inre
marknaden. Syftet med att skapa denna nya tjänst har varit att samordna
regeringskansliets medverkan i industrins marknadsföring utomlands av större
försvarssystem. Den sakkunnige håller enligt vad utskottet erfarit nära
kontakt med försvarsindustrin och är också ett stöd för de svenska ambassader
utomlands som har anledning att agera i dessa frågor.
Inom regeringskansliet finns vidare en särskild statssekreterargrupp för
försvarsindustrifrågor, ledd av en statssekreterare i Närings- och
handelsdepartementet. Till denna är knutna två interdepartementala
arbetsgrupper, en för försvarsindustrirelaterade frågor och en som behandlar
försvarsmateriel-exportfrågor.
Motionärernas önskemål synes i allt väsentligt vara tillgodosedda. Med det
anförda anser utskottet motion Fö501 (m) yrkande 5 besvarad.
4.4.5 Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden
Vänsterpartiet vill i motion U2 (v) yrkandena 7-16 att krigsmaterielexporten
till ett flertal länder stoppas. I Miljöpartiets motion U3 (mp) yrkande 5
hävdas att det under 1995 exporterades krigsmateriel till ett antal stater som
inte uppfyller exportvillkoren i riktlinjerna och att exportpolitiken bör vara
mera restriktiv. Kristdemokraterna vill i motion U4 (kd) yrkande 1 att en
uppföljning och utvärdering bör ske årligen av huruvida mottagarländerna
verkligen uppfyller riktlinjernas krav. Miljöpartiet vill i motion U401 (mp)
yrkandena 12-14 att all krigsmaterielexport avbryts till Indonesien, Indien,
Pakistan och Gulfstaterna. Även i motion U409 (s) yrkandena 3-5 förespråkas
att all export till dessa länder avbryts.Yrkanden av samma innebörd har
beträffande Indonesien och Gulfstaterna väckts av Folkpartiet (motion U405
(fp) yrkandena 5 och 6). I flerpartimotionen U628 (mp, c, fp, v) yrkande 4
anförs att vapenexporten till Indonesien bör stoppas. Miljöpartiet vill i
motion U605 (mp) yrkande 2 att regeringen internationellt skall verka för att
all försäljning av militärutrustning till Nigeria upphör.
Det gällande regelsystemet avseende utlandssamverkan på krigsmaterielområdet
syftar till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd i dessa, många
gånger svåra, avvägningsfrågor. Alla principiellt viktiga ärenden föreläggs
Exportkontrollrådet och kan också bli föremål för diskussion i utrikesnämnden.
När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för export av
krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och riktlinjer i sista
hand har att pröva sådana ärenden. Regeringen har också det politiska ansvaret
för tillämpningen av riktlinjerna.
Riksdagsutredningen, som tillsattes av talmanskonferensen 1990 och överlämnade
sitt första betänkande i juni 1993, uppehöll sig i detta vid bestämmelserna i
11 kap. RF och konstaterade att riksdagen i princip är förhindrad att besluta
i förvaltningsangelägenheter som enligt författningar ankommer på regeringen,
domstolar eller andra myndigheter. Utredningen framhöll att riksdagen inte har
formell behörighet att ?överpröva? beslut som fattas av lägre instans. Enligt
utredningens mening bör utskottsberedningen av motioner som rör
myndighetsuppgifter i första hand ta sikte på en mer övergripande bedömning;
dels huruvida verksamheten på regerings- eller myndighetsnivå utformats i
enlighet med riksdagens intentioner i själva delegationsbeslutet, dels om
utvecklingen blivit sådan att det är motiverat att ompröva delegationsbeslutet
och återföra normgivningen till riksdagen.
Med anledning av Riksdagsutredningens rekommendationer har utskottet i ett
tidigare betänkande (bet. 1994/95:UU1) kommit till slutsatsen att riksdagen
inte bör göra något särskilt tillkännagivande beträffande ett vapenembargo
gentemot enskilda länder. Denna utskottets bedömning kvarstår.
Utskottet noterar vidare att ingen export av svensk krigsmateriel har ägt
rum under senare år till flera av de länder som omnämns i de aktuella
motionerna. Enligt utskottets uppfattning åvilar det inte riksdagen att
beträffande sådana länder uttala sig för det hypotetiska fallet att leveranser
skulle efterfrågas.
Mottagarländernas respekt för de mänskliga rättigheterna är ett viktigt
rekvisit vid bedömningen av tillåtligheten av svensk krigsmaterielexport.
Utförseltillstånd för nya leveranser av krigsmateriel bör enligt riktlinjerna
inte lämnas avseende stater där omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter förekommer. Utskottet har tidigare uttalat (bet. 1994/95:UU20) att
regeringen vid en utvärdering och översyn av av krigsmateriellagstiftningen
och riktlinjerna samt tillämpningen av dessa bör fästa särskilt stor vikt vid
MR-frågorna. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att utskottet i årligen
återkommande betänkanden gör landspecifika bedömningar beträffande respekten
för de mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår från att regeringen vid sina
ställningstaganden rörande utförseltillstånd och annan tillståndspliktig
utlandssamverkan tar hänsyn till vad utskottet därvid anför.
Beträffande försäljning av krigsmateriel till Nigeria konstaterar utskottet
att EU:s ministerråd den 20 november 1995 fattade beslut om ett embargo på
vapenområdet rörande Nigeria. Någon svensk vapenexport till detta land är
således inte aktuell under rådande förhållanden. Någon svensk export av
krigsmateriel till Nigeria har enligt vad utskottet erfarit inte ägt rum sedan
1988. Utskottet förutsätter att regeringen så länge förhållandena i Nigeria
påkallar det verkar för att det internationella embargot upprätthålls.
Med det anförda anser utskottet motionerna U2 (v) yrkandena 7-16, U3 (mp)
yrkande 5, U4 (kd) yrkande 1, U401 (mp) yrkandena 12-14, U405 (fp) yrkandena 5
och 6, U409 (s) yrkandena 3-5, U605 (mp) yrkande 2 samt U628 (mp, c, fp, v)
yrkande 4 besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:204 Redogörelse för
den svenska krigsmaterielexporten år 1995 till handlingarna,
2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U2 yrkandena 4 och 5, 1996/97:U3
yrkande 3 samt 1996/97:U405 yrkande 8,
res. 1 (fp, v, mp)
3. beträffande en översyn av krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U1, 1996/97:U401 yrkande 4,
1996/97:U409 yrkande 2 samt 1996/97:Fö501 yrkande 4 besvarade med vad
utskottet anfört,
4. beträffande lagfästande av riktlinjerna för tillståndspliktig
utlandssamverkan
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U401 yrkande 5 samt 1996/97:U405
yrkande 9,
res. 2 (fp, v, mp)
5. beträffande klassificeringen av krigsmateriel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U2 yrkande 6, 1996/97:U3 yrkande 2
samt 1996/97:U401 yrkande 6,
res. 3 (v, mp)
6. beträffande de säkerhets- och utrikespolitiska kriterierna vid
tillståndsprövningen
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U405 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
7. beträffande överlämnande av ärenden till regeringen
att riksdagen avslår motion 1996/97:U3 yrkande 1,
8. beträffande följdleveranser
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U2 yrkande 3, 1996/97:U4 yrkande 2,
1996/97:U401 yrkande 9 samt 1996/97:U405 yrkande 10 besvarade med vad
utskottet anfört,
9. beträffande leveransgarantier m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:U401 yrkandena 10 och 11,
res. 4 (mp)
10. beträffande komponentleveranser
att riksdagen avslår motion 1996/97:U401 yrkande 7,
res. 5 (mp)
11. beträffande en avveckling av den svenska krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U2 yrkande 1, 1996/97:U401 yrkande 1
samt 1996/97:Sf13 yrkande 2,
res. 6 (v, mp)
12. beträffande ett demokratirekvisit vid tillståndsprövningen
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U623 yrkande 6 förklarar motion
1996/97:U405 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 7 (fp, v)
13. beträffande offensiva vapensystem
att riksdagen avslår motion 1996/97:U401 yrkande 3,
14. beträffande export av minor
att riksdagen avslår motion 1996/97:U3 yrkande 4,
res. 8 (v, mp)
15. beträffande följdleveranser till illegalt utförd krigsmateriel
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U401 yrkande 15 besvarad med vad
utskottet anfört,
16. beträffande en harmonisering av exportlagstiftningen
att riksdagen förklarar motion 1996/97:Fö501 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
17. beträffande FN:s vapenregister
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U405 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
18. beträffande en bättre kontroll av den internationella
vapenhandeln m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U2 yrkande 2, 1996/97:U4 yrkande 3,
1996/97:U214 yrkande 29, 1996/97:U401 yrkande 2, 1996/97:U409 yrkande
1, 1996/97:U515 yrkande 49 samt 1996/97:Sf13 yrkande 3 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 9 (fp, v, mp, kd) - motiv.
19. beträffande försvarsmaterielsamarbetet inom EU
att riksdagen avslår motion 1996/97:U508 yrkande 6,
res. 10 (v, mp)
20. beträffande en fast organisation för exportstöd
att riksdagen förklarar motion 1996/97:Fö501 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört,
21. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U2 yrkandena 7-16, 1996/97:U3
yrkande 5, 19996/97:U4 yrkande 1, 1996/97:U401 yrkandena 12-14,
1996/97:U405 yrkandena 5 och 6, 1996/97:U409 yrkandena 3-5, 1996/97:U605
yrkande 2 och 1996/97:U628 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört.
res. 11 (c, fp, v, mp, kd) - motiv.
Stockholm den 13 februari 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-
Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),
Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Tone
Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil
Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd) och Lennart Rohdin (fp).
Reservationer
1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2)
Lennart Rohdin (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 24 börjar med ?I enlighet
med en utfästelse? och som slutar med ?avstyrker motionerna U2 (v) yrkandena 4
och 5, U3 (mp) yrkande 3 samt U405 (fp) yrkande 8? bort ha följande lydelse:
Regeringens skrivelse med en redogörelse för krigsmaterielexporten under
1995 är, som tidigare år, tämligen knapphändig. Det står efter läsning av
skrivelsen inte helt klart vilka företag som tillverkat vad och vart de olika
produkterna exporterats. Inte heller redovisas i detalj vilka tillstånd som
givits svenska företag och vilka länder dessa tillstånd gäller. Enligt
utskottets mening bör regeringens redovisning av svensk krigsmaterielexport
framgent innefatta en redogörelse för vilken typ av materiel som sålts till
vilka länder och vilka företag som tillverkat den. Vidare bör besked lämnas om
vilka tillstånd till utlandssamverkan som lämnats svenska företag. Utskottet
tillstyrker därmed motionerna U2 (v) yrkandena 4 och 5, U3 (mp) yrkande 3 samt
U405 (fp) yrkande 8.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U2 yrkandena 4 och 5,
1996/97:U3 yrkande 3 samt 1996/97:U405 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Lagfästande av riktlinjerna för tillståndspliktig utlandssamverkan (mom. 4)
Lennart Rohdin (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet har
tidigare tagit? och som slutar med ?Därmed avstyrks motionerna U401 (mp)
yrkande 5 och U405 (fp) yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Export av vapen utan tillstånd är i lag förbjuden, En rad rådgivande
riktlinjer finns i dag för reglerande av svensk vapenexport. I lagen om
krigsmateriel och lagen om strategiska produkter villkoras tillstånden.
Bestämmelserna är i dag restriktiva, men tillämpningen kan trots detta vara
liberal. När nu dessa ärenden överförts från regeringen till en myndighet, bör
riktlinjerna lagfästas, så att inga tvivel uppstår om hur reglerna tillämpas.
Regeringen har tidigare avvisat krav på lagreglering av riktlinjerna för
krigsmaterielexport. Då dispensgivningen nu överförts från regeringen till en
självständig myndighet har frågan kommit i ett nytt läge. En myndighet bör
styras av en av Sveriges riksdag antagen lag. Regeringen bör återkomma med
förslag till riksdagen om lagreglering av riktlinjerna för krigsmateriel-
exporten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U401 (mp) yrkande 5 och U405 (fp)
yrkande 9.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande lagfästande av riktlinjerna för tillståndspliktig
utlandssamverkan
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U401 yrkande 5 och
1996/97:U405 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Klassificeringen av krigsmateriel m.m. (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Produkter med
såväl civil? och på s. 26 slutar med ?Med det anförda avstyrks motionerna U2
(v) yrkande 6, U3 (mp) yrkande 2 och U401 (mp) yrkande 6? bort ha följande
lydelse:
Uppdelningen mellan krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel innebär
på intet sätt att den senare materielkategorin innefattar någon mindre farlig,
mindre förstörelsebringande eller beskedligare form av krigsmateriel. All
krigsmateriel som exporteras är avsedd att kunna användas i destruktivt syfte.
Av detta följer enligt utskottets uppfattning att samma bestämmelser bör gälla
för utförsel av de båda materielslagen. Riktlinjerna för krigsmaterielexport
bör tillämpas restriktivt även vad gäller övrig krigsmateriel, vilket betyder
att export inte bör ske till stat som är inblandad i konflikt som kan befaras
leda till väpnad konflikt. Krigsmaterielbegreppet bör vidare breddas, så att
all materiel som de stora exportföretagen själva anser vara ?försvarsmateriel?
omfattas.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U2 (v) yrkande 6, U3 (mp) yrkande 2
och U401 (mp) yrkande 6.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande klassificeringen av krigsmateriel m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U2 yrkande 6, 1996/97:U3
yrkande 2 och 1996/97:U401 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
4. Leveransgarantier m.m. (mom. 9)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utan att ta
ställning till den hittillsvarande? och som slutar med ?Motion U401 (mp)
yrkandena 10 och 11 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att de hittillsvarande riktlinjerna för
krigsmaterielexporten inte på ett tillfredsställande sätt tagit hänsyn till
förändringar i mottagarländerna som gör att riktlinjernas exportvillkor inte
längre är uppfyllda. Utskottet anser att all export av krigsmateriel skall
stoppas om en stat kommer i väpnad konflikt eller av annan anledning inte
uppfyller riktlinjernas exportvillkor. Detta skall gälla även avtal med
leveransgarantier, som inte skall vara giltiga om köparen kommer i krig.
Utskottet tillstyrker därmed motion 1996/97:U401 yrkandena 10 och 11.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande leveransgarantier m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U401 yrkandena 10 och 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Komponentleveranser (mom. 10)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Vid
tillståndsgivning rörande svenska? och som slutar med ?Med det anförda
avstyrks motion U401 (mp) yrkande 7? bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att Sverige genom en tillämpning av dessa regler riskerar
att indirekt medverka till att vapen säljs till länder som inte är tillåtna
enligt det svenska regelsystemet, vad gäller leveranser som anses ha ?svensk
identitet?. Enligt utskottets mening bör av den anledningen slutanvändarintyg
krävas för alla leveranser av svensk krigsmaterielexport, också vid utförsel
av komponenter.
Utskottet tillstyrker motion U401 (mp) yrkande 7.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande komponentleveranser
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U401 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. En avveckling av den svenska krigsmaterielexporten
(mom. 11)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet har
vid ett flertal tillfällen? och som slutar med ?avstyrker motionerna U2 (v)
yrkande 1, U401 (mp) yrkande 1 och Sf13 (v) yrkande 2? bort ha följande
lydelse:
Med tanke på hur ofta svenska vapen används i väpnade konflikter i världen,
trots de svenska försöken att motverka detta i regelverket, finner utskottet
att regeringen bör överväga huruvida den svenska vapenexporten påverkar
trovärdigheten i de svenska internationella fredssträvandena. Enligt
utskottets uppfattning bör en avvecklingsplan för den svenska
krigsmaterielexporten utarbetas och en successiv avveckling av denna export
inledas snarast. Utskottet tillstyrker därmed motionerna U2 (v) yrkande 1,
U401 (mp) yrkande 1 samt Sf13 (v) yrkande 2.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande en avveckling av den svenska krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:U2 yrkande 1, 1996/97:U401
yrkande 1 samt 1996/97:Sf13 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
7. Ett demokratirekvisit vid tillståndsprövningen (mom. 12)
Lennart Rohdin (fp) och Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Motionärernas
önskemål synes i allt? och som slutar med ?Motion U623 (fp) yrkande 6
avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det skulle enligt utskottets mening också ge större trovärdighet åt
principerna bakom vår krigsmaterielexport om demokratikriteriet fick större
genomslag vid bedömningen. Utskottet anser med anledning av motionerna U405
(fp) yrkande 4 och U623 (fp) yrkande 6 att detta bör ges regeringen till
känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande ett demokratirekvisit vid tillståndsprövningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U405 yrkande 4 och
1996/97:U623 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. Export av minor (mom. 14)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Det åligger
dock inte utskottet? och som slutar med ?Motion U3 (mp) yrkande 4 avstyrks?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dock att regeringen bör tillämpa en mycket restriktiv
exportpolitik avseende minor och därför inte bör godkänna export av Bofors
mina 013. Även om denna inte ligger dold i marken är den konstruerad för att
utlösas automatiskt av förbipasserande. Utskottet tillstyrker motion U3 (mp)
yrkande 4.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande export av minor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U3 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. En bättre kontroll av den internationella vapenhandeln m.m. (mom. 18 -
motiveringen)
Lennart Rohdin (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid
Näslund (kd) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med
?Enligt utskottets uppfattning innebär Sveriges? och som slutar med ?anser
utskottet motionerna U2 (v) yrkande 2, U4 (kd) yrkande 3, U214 (v) yrkande 29,
U401 (mp) yrkande 2, U409 (s) yrkande 1, U515 (kd) yrkande 49 och Sf13 (v)
yrkande 3 besvarade? bort ha följande lydelse:
Den säkerhetspolitiska utvecklingen inte minst i Europa sedan det kalla
krigets slut och aviserade omfattande reduktioner och omstruktureringar av
Europas försvarsmakter har lett till en kraftigt minskad marknad för
krigsmateriel. I grunden kan denna utveckling bara hälsas med
tillfredsställelse. Minskad efterfrågan på vapen är alltid önskvärd och bör
därför understödjas.
Detta medför emellertid ofta stora påfrestningar för europeisk krigsmateriel-
industri. Till en början kan omstrukturering och anpassning av denna industri
skapa regionala svårigheter och sysselsättningssvårigheter. Det leder lätt
till en politisk strävan att lätta på restriktioner för export av
krigsmateriel, för att på så sätt minska påfrestningarna på den inhemska
sysselsättningen.
Mot denna bakgrund är det viktigt att motverka att enskilda europeiska
stater driver en mer egoistisk nationell vapenexportpolitik, som skulle kunna
motverka övergripande mål om nedrustning och avspänning. Sverige bör därför i
lämpliga former ta initiativ till att förmå främst medlemsstaterna inom EU att
bedriva en mer restriktiv vapenexportpolitik. Detta skall givetvis ske utan
att Sverige gör avkall på riktlinjerna för sin egen restriktiva exportpolitik.
Med det anförda anser utskottet motionerna U2 (v) yrkande 2, U4 (kd) yrkande
3, U214 (v) yrkande 29, U401 (mp) yrkande 2, U409 (s) yrkande 1, U515 (kd)
yrkande 49 samt Sf13 (v) yrkande 3 besvarade.
10. Försvarsmaterielsamarbetet inom EU (mom. 19)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Utskottet
vill beträffande det förekommande? och som slutar med ?Motion U508 (v) yrkande
6 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste kampen mot fattigdom och konflikter
intensifieras. I det sammanhanget är det viktigt att biståndspolitiken inte
motverkas av Sveriges agerande inom andra politikområden. Det är ett faktum
att stora mängder vapen i dag exporteras från Europa till länder som befinner
sig i konflikt eller kränker de mänskliga rättigheterna. Inom EU pågår ett
omfattande teknologiskt samarbete, som syftar till att utveckla nya
vapensystem. Sverige bör på detta område vara ett föregångsland och minska den
svenska krigsmaterielexporten. Ett överordnat mål måste vara att den totala
produktionen och exporten av krigsmateriel minskar i världen. Av den
anledningen bör enligt utskottets mening allt svenskt stöd till
försvarsindustriellt samarbete och exportstöd upphöra. Utskottet tillstyrker
motion U508 (v) yrkande 6.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande försvarsmaterielsamarbetet inom EU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U508 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden
(mom. 21 - motiveringen)
Helena Nilsson (c), Lennart Rohdin (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke
Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 35 börjar med ?Med anledning av Riksdagsutredningens
rekommendationer? och som slutar med ?det hypotetiska fallet att leveranser
skulle efterfrågas? bort ha följande lydelse:
Utskottet har under en lång följd av år behandlat den bristande respekten
för de mänskliga rättigheterna i Indonesien, i synnerhet vad avser Östra Timor
och dess rätt till självbestämmande (senast i betänkandena 1993/94:UU3,
1993/94:UU26 och 1994/95:UU24). Utskottet har därvid tagit del av upprepade
rapporter från FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, från FN:s
särskilde rapportör, från Human Rights Watch/Asia och State Departments årsbok
för 1996.
Utskottet tvingas konstatera att förhållandena i Indonesien och på Östra Timor
inte i något avseende förbättrats. Tvärtom innebar regimens aktioner mot
oppositionen sommaren 1996 liksom det ökade trycket på Östra Timor efter det
att Nobels fredspris förlänades företrädare för den östtimoranska
frihetskampen att utvecklingen snarare försämrats.
Av regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten för 1995 framgår att ingen
export ägde rum under 1995. Däremot har utförseltillstånd beviljats för ca 55
miljoner kronor. Våren 1996 har däremot förnyad export av krigsmateriel till
Indonesien ägt rum. Utskottet finner mot bakgrund av sina tidigare
konstateranden rörande utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i Indonesien
och i synnerhet vad avser Östra Timor och dess rätt till självbestämmande att
all form av krigsmaterielexport till Indonesien (dvs. både krigsmateriel för
strid och övrig krigsmateriel) som omfattas av de svenska exportreglerna står
i strid med de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport som riksdagen ställt
sig bakom.
Särskilda yttranden
1. En översyn av krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:
Regeringen föreslog i proposition 1995/96:31 inrättandet av en ny myndighet
för kontroll över krigsmateriel och andra strategiska produkter, vilket också
blev riksdagens beslut. Moderata samlingspartiet motsatte sig beslutet, då vi
inte ansåg att samma myndighet skulle pröva tillståndsgivning enligt de skilda
lagar som gäller för krigsmateriel och strategiska eller s.k. dual use-
produkter. Utförsel av krigsmateriel är i princip förbjuden medan däremot dual
use-produkter i princip omfattas av frihandel och av EU:s fria rörlighet för
varor.
Vi stödde oss på det förslag som framlagts i betänkandet Kontroll över export
av strategiskt känsliga varor (SOU 1993:56) som innebar att
tillståndsprövningen för dual use-produkter borde delegeras från regeringen
till Kommerskollegium. Flertalet remissinstanser delade denna uppfattning.
2. En översyn av krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)
Ingrid Näslund (kd) anför:
Trots att lagen och riktlinjerna som gäller krigsmaterielexporten enligt min
mening är väl avvägda, kvarstår tvivel på att de kriterier som där anges till
fullo är uppfyllda i alla fall där export tillåts.
Detta gäller såväl vid avvägningen av till vilka länder export bör vara
tillåten som när det gäller begreppet följdleveranser. Det är utmärkt att
konstitutionsutskottet nu granskar följdleveransbegreppet. Som jag ser det
måste de grundläggande kriterierna spela en stor roll även vid bedömningen av
följdleveranser och i allt väsentligt vara uppfyllda. Detta gäller inte minst
kriteriet om de mänskliga rättigheterna.
Även om det tillkommer regeringen och kontrollmyndigheten, Inspektionen för
strategiska produkter, att avgöra ärenden som rör krigsmaterielexport, måste
utrikesutskottet och riksdagen kunna ha en mening om hur enskilda länder
uppfyller kriterierna. Jag anser att vi inte kan frånsäga oss allt ansvar för
fattade eller kommande beslut.
Regeringen bör enligt min mening snarast göra en utvärdering och översyn av
tillämpningen av lagstiftningen och riktlinjerna, när det gäller de länder
till vilka krigsmaterielexport sker. Jag förutsätter att den granskning
konstitutionsutskottet gör beträffande följdleveranser noggrant följs upp av
regering och riksdag.
3. Överlämnande av ärenden till regeringen (mom. 7)
Bodil Francke Ohlsson anför:
Enligt Miljöpartiets uppfattning måste principen att regeringen skall avgöra
krigsmaterielärenden av principiell betydelse få större genomslag och tolkas
så att alla ärenden där det råder minsta oklarhet om regeringens uppfattning
skall hänskjutas till regeringen för avgörande.
4. Följdleveranser (mom. 8)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Det har i praxis visat sig att mycket av det som rubricerats som
följdleveranser knappast kan betraktas som sådana. Det har alltför ofta
förekommit att följdleveranser framställts som någonting oundvikligt, varefter
sådana leveranser har kunnat pågå under mycket lång tid. Detta har kunnat pågå
trots att det förelegat öppna militära konflikter, uppenbar fara för konflikt
eller omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Tillämpningen av de
restriktiva riktlinjerna för krigsmaterielexport vid s.k. följdleveranser
uppvisar i praktiken stora problem. Med hänvisning till att det gäller
följdleveranser har tillstånd givits för export till länder som annars vore
uteslutna som mottagare av svensk krigsmateriel. Följdleveransbegreppet har
tänjts så att i stort sett vad som helst har kunnat passera, om landet i fråga
tidigare fått köpa krigsmateriel från Sverige.
Mot denna bakgrund bör det inte göras någon skillnad mellan nya leveranser
och följdleveranser vid tillståndsprövningen. Kraven för tillstånd av export
för följdleveranser bör vara desamma som för tillstånd till nya exportländer.
Den omfattande granskning av följdleveransbegreppet och dess tillämpning som
konstitutionsutskottet nu genomför är välkommen och leder förhoppningsvis till
konkreta förslag i den riktning som vi föreslagit.
5. Offensiva vapensystem (mom. 13)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Sverige bidrar till den internationella vapenhandeln, och det finns en rad
problem förknippade med denna handel. Export av krigsmateriel leder till att
människor dödas eller flyr. Ca 90 % av världens 18,2 miljoner externa
flyktingar är på flykt undan krig. Export av krigsmateriel till fattiga länder
tär hårt på dessa länders ekonomi, och gör att medel till sociala insatser,
undervisning och hälsovård saknas. Export av krigsmateriel till
konfliktområden ökar risken för att krig bryter ut. Den startar ömsesidiga
kapprustningar och ökar militärens inflytande. Export av krigsmateriel kan
också ingå i andra överenskommelser där säljaren hjälper köparen att få i gång
en egen krigsmaterieltillverkning och tillverka vapen på licens.
Den amerikanska forskaren Randall Forsberg som besökte utrikesutskottet under
hösten 1995 har föreslagit att de sju ledande vapentillverkarna i världen,
däribland Sverige, skall stoppa utvecklingen av nya större vapensystem med
offensiv kapacitet. Om dessa sju stater, USA, Ryssland, Frankrike,
Storbritannien, Tyskland, Italien och Sverige, gör detta, kan i princip all
utveckling av nya högteknologiska offensiva vapen stoppas. Miljöpartiet menar
att Sverige bör gå i spetsen för en sådan nedrustningspolitik.
6. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden
(mom. 21)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
I debatten och i riksdagsmotioner om krigsmaterielexport har många enskilda
länder nämnts. Det är svårt göra en komplett lista över de länder som inte bör
vara aktuella för svensk krigsmaterielexport. Amnesty International, Human
Rights Watch, m.fl. organisationer har förvisso utförlig dokumentation.
Utrikesutskottet återkommer i betänkandet om mänskliga rättigheter med
bedömningar av situationen i ett flertal länder och regioner. Vi har
förståelse för att det i detta betänkande därför inte är meningsfullt att i
detalj granska land för land. Däremot borde utskottet ge exempel på några
länder till vilka vi bedömer export som otänkbart. Utskottet är den instans
som bör få yttra sig om vapenexport sker till länder som enligt utskottets
bedömning inte uppfyller kraven enligt riktlinjerna för svensk
krigsmaterielexport.
Indonesien har nämnts i reservation 11 till detta betänkande. Vi vill peka
på att krigsrisken och den bristande respekten för mänskliga rättigheter t.ex.
i Nigeria, i vissa av Gulfstaterna, liksom Indien, Pakistan, Malaysia och
Thailand är påtaglig. Försvarsindustrin bör få en tydlig signal om att dessa
områden är uteslutna för export av både krigsmateriel för strid och övrig
krigsmateriel.
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning....................................1
2 Skrivelsen........................................1
3 Motionerna........................................1
3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:2041
3.2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/973
3.3 Motionsyrkanden med anledning av proposition 1996/97:255
4 Utskottet.........................................6
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll.............6
4.2 Svensk krigsmaterielexport år 1995 (bilaga till regeringens
skrivelse 1995/96:204) 9
4.3 Sammanfattning av motionerna.................16
4.4 Utskottets överväganden......................24
4.4.1 Redovisningsfrågor.......................24
4.4.2 Lagstiftningsfrågor och regelverk........24
4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.28
4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete och exportstöd30
4.4.5 Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden34
Hemställan.........................................36
Reservationer......................................38
Särskilda yttranden................................43