I detta betänkande behandlas regeringens, i proposition 1996/97:1 utgifts-
område 7, framställda yrkanden samt motioner väckta under allmänna
motionstiden 1996/97, vilka hänför sig till biståndets nivå i förhållande till
BNI, fördelningen av anslag samt poster under anslagsnivå. De motionsyrkanden
som behandlar biståndets inriktning m.m. kommer att behandlas i separata
betänkanden om utvecklingssamarbete respektive samarbetet med Central- och
Östeuropa.
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för
biståndsramen i relation till BNI, varvid hänvisas till tidigare
ställningstaganden (senast i 1996/97:UU1y). Ett antal motionsyrkanden rörande
det s.k. enprocentsmålet avstyrks eller besvaras. Propositionens förslag till
fördelning mellan anslagen inom utgiftsområde 7 tillstyrks av utskottet.
Vidare tillstyrks propositionens förslag till utfästelser och åtaganden inom
det multi- och bilaterala utvecklingssamarbetet. Beträffande det multilaterala
utvecklings-
samarbetet framför utskottet, inför aktuella beslut om eventuell svensk
påfyllnad i utvecklingsbanker och fonder, att de faktorer som enligt
propositionen bör beaktas, ligger i linje med den svenska politiken att främja
reformeringen av multilaterala institutioner.
Ett i propositionen framställt yrkande om omfördelning av tidigare anvisade,
ej utnyttjade, medel om 90 000 000 kr tillstyrks med den preciseringen att
beloppet skall utgöra ingående reservation inom anslaget A 1
Biståndsverksamhet.
Propositionens yrkanden om bemyndigande att ikläda staten betalningsansvar i
form av statsgarantier inom ramen för samarbetet med stater i Central- och
Östeuropa tillstyrks, liksom ett yrkande om bifall till utfästelser för
budgetåret 1998.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga
motionsyrkanden besvaras eller avstyrks. Till betänkandet är fogat 1
reservation och 6 särskilda yttranden.
Propositionen
1996/97:1 utgiftsområde 7 vari yrkas
1. att riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete till 0,7 % av BNI,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som förordas nedan under A 1.1 Multilateralt bistånd, avsnittet Multilaterala
utvecklingsbanker, Bedömning av verksamheten respektive avsnittet Övrigt
multilateralt samarbete, Multilaterala miljöinsatser och under A 1.2
Bilateralt utvecklingssamarbete, avsnittet Medelstilldelning och
anslagsstruktur,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att till andra verksamheter inom
utgiftsområde 7 omfördela 90 000 000 kr som under anslaget C 4 Bidrag till
EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisats för det svenska
bidraget till EUF,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i
form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och
Östeuropa enligt vad som förordas under avsnitt B 2 Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier, avsnittet Regeringens överväganden,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 få göra
utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om högst
810 800 000 miljoner kronor[1]
utöver anvisade medel för budgetåret 1997,
6. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd enligt följande uppställning:
1996/97:U202 Ingvar Johnsson m.fl. (s)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enprocentsmålet för biståndet.
1996/97:U205 Ingbritt Irhammar m.fl. (c)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enprocentsmålet,
1996/97:U207 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat bistånd,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av medel till FN,
19. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt vad i motionen anförts,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd för åren 1998 och 1999 enligt vad i motionen anförts.
1996/97:U209 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastställande av en plan för återgång till enprocentsnivån senast
år 2001 eller tidigare, beroende på den ekonomiska utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av reservationsanslagen vad gäller det multilaterala
respektive det bilaterala utvecklingssamarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reservationsanslaget till Central- och Östeuropa,
17. att riksdagen med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1997
anvisar anslagen under utgiftsområde 7 enligt följande uppställning.
1996/97:U211 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige, när ekonomin så tillåter, skall avsätta 1 % av BNI
till utvecklingssamarbete med u-länderna,
1996/97:U213 Lars Leijonborg m.fl. (fp)
19. att riksdagen med avslag på regeringens förslag fastställer
biståndsramen för budgetåret 1997 utgiftsområde 7 anslag A 1 Internationellt
utvecklingssamarbete till 11 391 miljoner kronor, dvs. 1,2 miljarder kronor
mera än vad regeringen föreslagit,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en frysning av biståndsramen till 0,7 % av BNI,
21. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till riksdagsbeslut i
motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som förordas ovan i motionen beträffande multi- och bilateralt
utvecklingssamarbete, särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och andra
enskilda organisationer, betalningsbalansstöd och skuldlättnader,
1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enprocentsmålet bör återställas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör anta en treårsplan för att stegvis öka
biståndsanslaget till 0,8 % av BNI 1997, 0,9 % av BNI 1998 och 1 % 1999,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen för budgetåret 1997 bör anslå 11,6 miljarder kronor
till Internationellt utvecklingssamarbete, dvs. 1,4 miljarder kronor mer än
regeringen föreslagit,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att till Laos anslå 100 miljoner kronor, dvs. 10 miljoner mer än
vad regeringen föreslår,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att till Vietnam anslå 120 miljoner kronor i bistånd, dvs. 50
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Guatemala bör upptas som programland i den svenska
biståndsverksamheten,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att till Guatemala som nytt programland anslå 60 miljoner kronor,
dvs. 20 miljoner mer än vad regeringen föreslår,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 300 miljoner kronor av de ytterligare 400 miljoner kronorna
till Samarbete med Central- och Östeuropa bör anslås till miljöinsatser i S:t
Petersburgsområdet och 100 miljoner kronor till miljöinsatser i Barentshavs-
regionen,
1996/97:U215 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för att inom fem år åter uppfylla enprocentsmålet,
1996/97:U217 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1 Biståndsverksamhet inom
utgiftsområde 7 anslå 8 435 567 000 kr i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central- och
Östeuropa inom utgiftsområde 7 anslå 995 800 000 kr i enlighet med vad i
motionen anförts,
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige omgående skall ta de första stegen mot en
biståndsbudget motsvarande 1 % av BNI,
1996/97:U628 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v)
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om humanitärt bistånd och kravet på skrivningar i regleringsbrevet.
Utskottet
Verksamheten under utgiftsområdet, Sveriges internationella
utvecklingssamarbete - regeringens politik (prop. s. 7-11)
Inledning
Under utgiftsområde 7 finansieras verksamheterna A Internationellt
utvecklingssamarbete samt B Samarbete med Central- och Östeuropa. Ramen för
utgiftsområdet har justerats upp med 76,2 miljoner kronor för 1997, jämfört
med regeringens proposition 1995/96:150. Detta beror på att biståndsramen
(anslagen A 1 och A 2 samt avräkningar), vilken beräknats som 0,7 % av BNI,
omräknats då BNI-prognosen för 1997 räknats upp.
Inledningsvis erinras i propositionen beträffande internationellt
utvecklingssamarbete att det överordnade målet är att höja de fattiga folkens
levnadsstandard. De av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen är att
bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk
och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning
med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och
män.
För samarbetet med Central- och Östeuropa är de övergripande målsättningarna
att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en
socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en miljömässigt hållbar
utveckling.
Sveriges internationella utvecklingssamarbete
I syfte att sanera statsfinanserna föreslås biståndsramen sänkas till 11 946,2
miljoner kronor - vilket utgör en nominell sänkning med 1 413,8 miljoner
kronor på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96 - motsvarande en nivå om 0,7
% av BNI. Regeringen föreslår att biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete fastställs till 0,7 % av BNI (yrkande 1).
Mot bakgrund av det internationella utvecklingssamarbetets långsiktiga
perspektiv, dess nya möjligheter och samtidiga kris i den multilaterala
finansieringen lämnar regeringen i föreliggande proposition om 1997 års
biståndsbudget även beräkningar för 1998 och 1999. Nivån om 0,7 % av BNI
föreslås bibehållas under 1998 och 1999, vilket beräknas innebära ökningar
till 12 615,4 respektive 13 258,7 miljoner kronor.
I propositionen framhålls att regeringen ser biståndet som ett oumbärligt
instrument för att främja global säkerhet och solidaritet. Det ligger därför i
Sveriges intresse att det internationella utvecklingssamarbetet förstärks.
Samtidigt som Sverige under en period sänker sin biståndsnivå till 0,7 % av
BNI - i syfte att sanera statsfinanserna - är det klart att Sverige också
framgent kommer att vara en stor och kvalitativt ledande biståndsgivare. I
propositionen understryks att ambitionen är att Sverige åter skall uppnå
enprocentsmålet för biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna
föreligger.
Regeringen annonserade i budgetpropositionen 1994/95 sin avsikt att stärka
fattigdomsinriktningen och långsiktigheten i utvecklingssamarbetet, liksom
möjligheten att bistå i avgörande samhällsomvandlingar mot fred, demokrati och
hållbar ekonomisk utveckling. Denna ambition uppges nu fullföljas i
föreliggande proposition. Bland de åtgärder som aviseras i propositionen
återfinns följande nio punkter.
1. Det multilaterala reformarbetet intensifieras. I första hand gäller detta
Sveriges insatser för att reformera FN:s övergripande uppgifter,
beslutsstruktur och arbetssätt.
2. På fyra centrala områden redovisar regeringen sin politik:
- Fattigdomsinriktningen förstärks. Ett handlingsprogram för
fattigdomsbekämpning utarbetas av Sida och regeringen kommer att redovisa
sina slutsatser till riksdagen i en särskild skrivelse.
- Stödet till demokratins kultur och mänskliga rättigheter prioriteras. Sida
utformar ett nytt handlingsprogram.
- Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män konkretiseras. Det av
riksdagen beslutade nya jämställdhetsmålet följs upp genom regeringens
riktlinjer och Sidas handlingsprogram.
- Det globala samarbetet för miljö och hållbar utveckling intensifieras.
Regeringen fäster stor vikt vid arbetet inför FN:s uppföljning i juni 1997
av Agenda 21. En gemensam skrivelse till riksdagen har utformats av Utrikes-
och Miljödepartementen om en integrerad politik. Sida har presenterat ett
handlingsprogram.
3. Konfliktförebyggande insatser och insatser i komplexa katastrofer
prioriteras, främst genom ett fortsatt arbete för att stärka samarbetsformerna
mellan FN:s olika delar, utvecklingsbankerna och inte minst enskilda
organisationer. EU:s humanitära bistånd ägnas särskild uppmärksamhet.
4. Hållbar vattenanvändning är i fokus för en betydande nysatsning.
5. En Afrikapolitik för framtiden utformas vilken kommer att redovisas till
riksdagen i en särskild skrivelse.
6. En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete kommer att presenteras.
Regeringen fäster stor vikt vid att bidra konkret till att utforma EU:s
framtida relationer till de fattigaste länderna. År 1997 inleds diskussionerna
om fortsättningen av det s.k. Lomésamarbetet.
7. Den nyinrättade expertgruppen för studier i utvecklingsfrågor förväntas
lämna rapporter som bl.a. belyser
- hur biståndsberoendet kan minska,
- hur biståndsorganisationer bättre kan lära av erfarenhet,
- hur barn kan skyddas genom förståelse av deras ekonomiska roll.
8. Den strategiska styrningen av biståndet stärks. Utrikesdepartementets
omorganisation möjliggör en bättre sammanhållen svensk politik och det nya
Sida ett sammanhållet genomförande.
9. I fördelningen av medel under 1997 kan följande noteras:
- de särskilda anslagen för demokrati och mänskliga rättigheter, enskilda
organisationer och miljö skyddas;
- bidragsnivån till FN-systemet bibehålls, samtidigt som en framtida ökning av
bidragen till Världsbanken förutses; svenskt medlemskap i Karibiska
utvecklingsbanken förutses liksom deltagande i nya finansiella arrangemang i
Mellanöstern;
- neddragningen om 1 238,6 miljoner kronor läggs ut så att planerad verksamhet
kan fullföljas och fördelningen mellan multi- och bilateralt bistånd
bibehållas, liksom i huvudsak mellan olika världsdelar; i utlägget på
delposter tas hänsyn till reservationernas storlek;
- det humanitära biståndet förblir stort och knyts starkare till det
långsiktiga utvecklingssamarbetet;
- trots att anslaget till betalningsbalansstöd minskar finns utrymme om ca 1
miljard kronor för stöd till skuldlättnader och ekonomisk återhämtning;
- länder med betydande outnyttjade medel får vidkännas en större temporär
nedgång.
Biståndsförvaltning, Sida och Nordiska Afrikainstitutet
(prop. s. 59-61)
Den 1 juli 1995 slogs Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) styrelsen
för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-lands-
forskning (SAREC) och Sandö U-centrum samman till den nya myndigheten
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Sidas förvalt-
ningsanslag omfattas av regeringens sparkrav på statlig konsumtion om totalt
11 % under 1995/96-1998. Av det totala ramanslaget A 2 Biståndsförvaltning om
412 307 000 kr, förutsätts 404 376 000 kr avsättas för Sida.
Rationaliseringar har påbörjats och det pågår flera utredningar inom Sida
för att effektivisera verksamheten. De tre viktigaste av dem syftar till
- besparingar och effektivisering av hela verksamheten,
- att åstadkomma en tydlig och kostnadseffektiv ansvars- och arbetsfördelning
inom Sida vad gäller ekonomi- och personaladministration,
- att hitta former för en effektivare fältadministration.
Beträffande Sidas fältverksamhet föreslås inför 1997 att en beloppsram anges
för den del av Sidas fältverksamhet som får belasta sakanslaget. Förändringen
innebär att Sida på ett mer effektivt och flexibelt sätt kan anpassa sin
fältverksamhet till de krav omvärlden ställer. Vinsten blir
kostnadsneutralitet mellan olika typer av arbetskraft i fält.
I det s.k. LYFT-projektet försöker man förbättra Sidas årsredovisning så att
den blir mer ändamålsenlig som beslutsunderlag för regeringen. RRV:s
revisionsrapporter avseende Sida, SAREC, BITS, Sandö U-centrum och SwedeCorp
räkenskapsåret 1995/96 innehöll inga invändningar.
Verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet (NAI) har de senaste åren
intensifierats. De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets
internationella status höjts. I propositionen framförs att det är viktigt att
Nordiska Afrikainstitutet kan fortsätta att spela en viktig roll när det
gäller Nordens Afrikapolitik. Av A 2-anslaget förutsätts 7 931 000 kr avsättas
för NAI:s förvaltning. NAI disponerar medel för Sveriges bidrag till de
nordiska forskningsprogrammen och forskningsstödjande verksamhet under A 1-
anslaget.
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa
(prop. s. 11-13)
Det östsamarbete som bedrivits under innevarande budgetår liksom det som
planeras för budgetåret 1997 baseras på de riktlinjer som presenterades i
regeringens särskilda proposition (1994/95:160) om samarbetet med länderna i
Central- och Östeuropa. För budgetåret 1997 föreslås 810 miljoner kronor
avsättas för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa. Härtill kommer 335
miljoner kronor som täcker Sveriges andel av EU:s östsamarbete.
Östsamarbetets roll i de europeiska integrationssträvandena har förstärkts,
inte minst genom det svenska medlemskapet i EU. Sverige stöder EU:s strävan
att förbereda de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna för ett
möjligt framtida medlemskap och att knyta Ryssland och de andra länderna inom
Oberoende staters samvälde (OSS) närmare det europeiska samarbetet. Sverige
och andra nya medlemsstater kan här spela en naturlig roll med sina färska
erfarenheter av anpassning till de regelverk och normer som följer av
medlemskapet. Ett större rådgivningsseminarium har ägt rum, liksom ett antal
rådgivningsinsatser i enskilda stater. En särskild samordningstjänst för dessa
insatser har inrättats i Utrikesdepartementet.
Sveriges ordförandeskap i Östersjörådet har gett goda möjligheter att verka
för den regionala utvecklingen. Östersjöstaternas regeringschefskonferens i
Visby i maj 1996 lade grunden till en gemensam strategi för regionen.
Det svenska ordförandeskapet under år 1997 i Barentsrådet kommer att ge de
euroarktiska områdena ökad uppmärksamhet.
Biståndsramen (prop. s. 15-16)
Regeringen föreslog i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) att
biståndsramen (anslagen A 1 och A 2 samt avräkningarna) skulle uppgå till
0,7 % av BNI. För 1997 motsvarar det, enligt de senaste beräkningarna om BNI,
11 946,2 miljoner kronor. Beloppet utgör en nominell sänkning med 1 413,8
miljoner kronor på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96. Effekten på
verksamheten A Internationellt utvecklingssamarbete blir 1 238,6 miljoner
kronor, då avräkningar från biståndsramen 1997 minskar med 175,2 miljoner
kronor jämfört med föregående budgetår.
Avräkningen från biståndsramen för kostnader för asylsökande från u-länder
minskar med 200 miljoner kronor jämfört med föregående budgetår. Avräkningar
för bl.a. administrativa kostnader och andra utgifter ökar med 25 miljoner
kronor för 1997 och enligt riksdagens beslut med ytterligare 20 miljoner
kronor för 1998. För 1997 uppgår därmed dessa avräkningar till 282,8 miljoner
kronor. Från biståndsramen avräknas även kostnader för det svenska bidraget
till den del av EU:s gemensamma bistånd som finansieras över budgeten. Totalt
uppgår avräkningarna från biståndsramen till 1 754,8 miljoner kronor 1997.
Verksamhetsområdet A Internationellt utvecklingssamarbete uppgår därmed till
10 191,4 miljoner kronor.
Anslagsnivån, enprocentsmålet
Motionerna
Det föreligger nio motioner (s, c, fp, v, mp respektive kd) vilka behandlar
biståndets nivå i relation till BNI.
Folkpartiet motsätter sig i partimotionen U213 yrkande 20 att biståndsnivån
endast skall uppgå till 0,7 % av BNI. Enligt Folkpartiets åsikt bör 1,2
miljarder kronor mer än regeringen föreslagit tillföras anslaget A 1
Biståndsverksamhet för 1997. Det skall enligt motionärerna inte än en gång
vara de allra fattigaste som skall betala för regeringens oförmåga att få
Sveriges ekonomi i balans. Enprocentsmålet är ett moraliskt åtagande mot de
fattigaste länderna som åter bör uppfyllas snarast möjligt. Regeringen måste
nu i en skrivelse till riksdagen redovisa hur löftet för trettio år sedan att
avstå en procent till u-länderna skall fullföljas.
Vänsterpartiet yrkar i motion U214 yrkande 1 att regeringen skall återställa
enprocentsmålet. Motionärerna menar att det är ett olyckligt beslut att
enprocentsmålet skall återställas när de svenska statsfinanserna tillåter det.
Det är att hålla u-länderna i osäkerhet. Dessa behöver klara utfästelser.
Biståndet måste vara långsiktigt om det skall vara verkningsfullt.
Motionärerna hemställer i yrkande 2 att riksdagen i stället för att frysa
biståndet antar en treårsplan för att stegvis höja biståndsanslaget till 0,8 %
av BNI 1997, dvs. 1,4 miljarder kronor mer än regeringen föreslår, 0,9 % av
BNI 1998 och 1 % av BNI 1999.
Miljöpartiet menar i motion U207 yrkandena 4 och 20 att målsättningen måste
vara en stegvis höjning av biståndet varje år för att åter uppnå
enprocentsmålet. Jämfört med regeringens förslag föreslås därför höjningar med
1,3 miljarder kronor 1997, 1,73 miljarder 1998 och 2,2 miljarder 1999.
Miljöpartiet välkomnar regeringens miljard till posten samarbete med Central-
och Östeuropa - särskilt med syftet att minska föroreningarna i Östersjön -
men föreslår att summan delas på tre år i stället för föreslagna fem år,
vilket ger 130 miljoner kronor extra till biståndet under alla tre åren.
Motionärerna anser att vissa asylkostnader inte borde få tas ur budgeten
eftersom detta har minskat och försvagat biståndet ytterligare.
I Kristdemokraternas partimotion U209 yrkande 1 ställs krav på att regeringen
fastställer en plan för återgång till enprocentsnivån senast år 2001, eller
tidigare beroende på den ekonomiska utvecklingen. Det nu presenterade
budgetförslaget för 1997 innebär att biståndsramen sänks till det som
biståndsministern tidigare kallade ?skammens gräns?, nämligen 0,7 % av BNI, en
biståndsnivå som FN i över tjugo år rekommenderat som en lämplig lägsta nivå
för i-länderna att avsätta för biståndsändamål. Det kan, enligt motionärerna,
dessutom konstateras att eftersom FN:s rekommendation är uttryckt i procent av
BNP och Sverige knyter biståndsnivån till BNI, förlorar biståndet ytterligare
500 miljoner kronor. Kristdemokraternas budgetförslag avseende utgiftsområde 7
för perioden 1997-1999 innebär följande höjningar jämfört med regeringens
förslag: 1 968 miljoner kronor mer för 1997, 2 241 miljoner kronor mer för
1998 samt 3 186 miljoner kronor mer för 1999. I motion U515 yrkande 50 framför
Kristdemokraterna likaledes en uppmaning till regeringen att återgå till
enprocentsmålet.
I den enskilda motionen U202 (s) yrkas att en målsättning utarbetas för hur
enprocentsmålet successivt skall uppnås. De förbättringar som nu kan skönjas
för landets ekonomi gör det enligt motionärernas mening realistiskt att anta
att vi redan under överskådlig tid åter kan avsätta 1 % av BNI till
internationellt bistånd.
I den enskilda motionen U211 (s) yrkande 2 hemställs att Sverige, när ekonomin
så tillåter, skall återgå till enprocentsnivån för utvecklingssamarbetet med
u-länderna. Detta bör enligt motionärerna prioriteras enär det är en
internationellt betydelsefull symbolfråga och biståndet dessutom har en
säkerhetsskapande funktion.
I den enskilda motionen U205 (c) yrkande 1 hemställs att enprocentsmålet
återställs och att regeringen återkommer med en redovisning av hur en återgång
skall ske. Motionärerna anför att enprocentsmålet under två decennier har
markerat ett moraliskt åtagande att försöka lindra nöd och bidra till en
positiv utveckling för människor i världens fattigaste länder. Våra ekonomiska
problem får ej gå ut över dem som har det sämst.
I den enskilda motionen U215 (c) yrkande 1 återkommer samma motionärer med
detta yrkande, dock med den preciseringen att regeringen ombeds återkomma med
en plan om att inom fem år åter uppfylla enprocentsmålet.
Utskottets överväganden
Beträffande utgiftsområde 7 har regeringen föreslagit en ökad utgiftsram
jämfört med det beslut som riksdagen fattade med anledning av regeringens
vårproposition (prop. 1995/96:150). I nämnda proposition utgick regeringen i
sitt preliminära förslag till tak för utgiftsområde 7 från att biståndsramen
skulle sänkas till 0,7 % av BNI. Den i proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7
föreslagna höjningen beror på att biståndsramen - som även fortsatt beräknas
som 0,7 % av BNI - höjts då BNI-prognosen för 1997 räknats upp. Regeringen
vidhåller i propositionen att det statsfinansiella läget kräver att
biståndsramen ligger på 0,7 % av BNI, yrkande 1. Samtidigt framhålls att
ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för biståndsramen
när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger.
Utrikesutskottet framförde i sitt yttrande till finansutskottet, 1995/96:
UU4y, beträffande den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) att
utskottet ställde sig bakom regeringens preliminära förslag till utgiftsram
för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Utskottet fann därvid skäl att
påpeka att den pågående saneringen av statsbudgeten redan medfört att
biståndseffekten per krona ökat till följd av den sedan 1992 förbättrade
valutasituationen. Utskottet har därefter i yttrande 1996/97:UU1y
Budgetramarna beträffande utgiftsområde 7 tillstyrkt den av regeringen
föreslagna högre ramen för utgiftsområde 7, vilken till följd av uppräkningen
av BNI-prognosen innebär en höjning jämfört med vad som förutsågs i den
ekonomiska vårpropositionen. Utskottet välkomnade i yttrandet denna utveckling
samt anförde att det är angeläget att biståndsramen under den aktuella tiden
uppgår till minst 0,7
% av BNI. Vidare framhölls att, sammantaget, ramen för utvecklingssamarbete
med u-länder inom utgiftsområdet i krontal bör uppgå minst till den av
regeringen föreslagna.
Utskottet stöder således regeringens strävan att förbättra statsfinanserna
och konstaterar med tillfredsställelse att den förväntade ökningen av BNI
redan 1997 medför en ökning av biståndsramen inom utgiftsområde 7. Den stärkta
kronkursen har därtill ytterligare förbättrat situationen. Sammantaget innebär
detta en väsentligt ökad biståndseffekt.
Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrks regeringens förslag att
biståndsramen skall uppgå till 0,7 % av BNI (yrkande 1).
Flera motionsyrkanden behandlar hur enprocentsmålet åter skall uppnås och
några av dem ställer krav på att en plan skall upprättas för hur detta mål
skall uppfyllas.
Utskottet har tidigare uttalat sig beträffande enprocentsmålet. I betänkande
1994/95:UU15 (varvid refererades till utskottets yttrande 1993/94:UU3y)
framfördes att ?kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i
riksdagen och i den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till
enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den
även av det skälet bör prioriteras. Det är dock inte möjligt att på förhand
säga när detta låter sig göra?. I yttrande 1995/96:UU4y vidhöll utskottet
denna uppfattning samt anförde att ?det är utskottets bestämda mening att en
återgång till enprocentnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget så
tillåter?. Vidare framfördes uppfattningen att mer eller mindre detaljerade
planer för en återgång inte föreföll ändamålsenliga. Dessutom anfördes att ett
ytterligare skäl att värna om biståndet är dess säkerhetsskapande funktion och
dess roll inom det vidgade säkerhetsbegreppet, vilket även betonats i
riksdagen av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet i betänkande
1995/96:UFöU1.
Utskottet hänvisar till regeringens, i propositionen framförda, synpunkter
samt till utskottets egen, ovan refererade, uppfattning om vikten av att
enprocentsmålet åter uppnås. Även vad avser krav på bestämda planer för hur
enprocentsmålet åter skall uppnås hänvisas till utskottets tidigare
ställningstagande att det inte är möjligt att på förhand ange när
enprocentsmålet åter kan uppnås varför förslagen till mer eller mindre
detaljerade planer inte förefaller ändamålsenliga.
Utskottet finner således med anledning av förevarande motioner inte skäl att
frångå tidigare framförda uppfattningar angående enprocentsmålet. Därmed
avstyrks motionerna U207 (mp) yrkandena 4 och 20, U209 (kd) yrkande 1, U213
(fp) yrkande 20, U214 (v) yrkandena 1 och 2, U215 (c) yrkande 1 och U515 (kd)
yrkande 50, samt anser utskottet motionerna U202 (s), U205 (c) yrkande 1 och
U211 (s) yrkande 2 besvarade.
Fördelningen inom utgiftsområdet vad avser A Internationellt
utvecklingssamarbete och B Samarbete med Central- och Östeuropa
Propositionen (s. 5)
För budgetåret 1997 föreslår regeringen (yrkande 6) att anslagen inom
utgiftsområde 7 fördelas enligt nedanstående uppställning:
-------------------------------------------------------
|ANSLAG | ANSLAGSTYP |ANSLAGSBELOPP|
| | |(tusental kr)|
-------------------------------------------------------
|A 1 Biståndsverksamhet |reservationsanslag|9 779 093|
-------------------------------------------------------
|A 2 Biståndsförvaltning | ramanslag | 412 307|
-------------------------------------------------------
|B 1 Samarbete med |reservationsanslag| 795 800|
|Central- och Östeuropa | | |
-------------------------------------------------------
|B 2 Avsättning för |reservationsanslag| 15 000|
|förlustrisker vad avser | | |
|garantier för | | |
|finansiellt stöd och | | |
|exportkreditgarantier | | |
-------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | | 11 002 200|
-------------------------------------------------------
Motionerna
I följande motioner yrkas ändrade anslag inom totalramen, samtliga till följd
av begärda minskningar eller höjningar av utgiftsområde 7. I bilagd tabell
framgår partiernas förslag till ändrade anslag.
Folkpartiet yrkar i motion U213 yrkande 19 att anslaget A 1 fastställs till 11
391 miljoner kronor, dvs. 1,2 miljarder kronor mer än regeringen föreslår. Av
yrkande 21 (delvis) framgår att motionärerna anser att hela ökningen skall
förläggas på anslaget A 1 Biståndsverksamhet.
Vänsterpartiet yrkar i motion U214 yrkande 3 (delvis) att riksdagen för
budgetåret 1997 anslår 11,6 miljarder kronor till Internationellt
utvecklingssamarbete, vilket innebär 1,4 miljarder mer än regeringens förslag.
Dessa medel förordas tillföras anslaget A 1 Biståndsverksamhet. I yrkande 42
(delvis) förordas att 400 miljoner kronor mer än regeringen föreslår avsätts
under anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa.
Miljöpartiet yrkar i motion U207 yrkande 19 (delvis) att medel inom
utgiftsområde 7 skall anslås enligt följande fördelning: Anslaget A 1
Biståndsverksamhet ökas med 1 300 miljoner kronor samt anslaget B 1 Samarbete
med Central- och Östeuropa med 130 miljoner kronor. Sistnämnda förslag rör
regeringens miljard till posten för samarbete med Central- och Östeuropa
vilken föreslås fördelas på tre i stället för fem år, varvid 130 miljoner
kronor påförs varje år.
Kristdemokraterna yrkar i motion U209 yrkande 17 att till anslaget A 1
Internationellt utvecklingssamarbete anslås 11 747 093 kr, dvs. 1 968 000 kr
mer än regeringen föreslår. I samma motion yrkande 3 framgår att
Kristdemokraterna stöder regeringens förslag till anslag för samarbete med
Central- och Östeuropa.
I kommittémotionen U217 (m) yrkande 1 (delvis) hemställs att under anslag A 1
anslås 8 435 567 000 kr. I samma motion, yrkande 2, hemställs att riksdagen
beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa anslå 995
800 000 kr genom att tillföra 200 miljoner kronor från det särskilda anslaget
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, vilket anslag således
motionärerna anser skall avvecklas och integreras i det reguljära samarbetet
med Central- och Östeuropa.
Utskottets överväganden
Riksdagen har genom lag beslutat om att hänföra statsutgifterna till
utgiftsområden. Genom särskilt beslut har riksdagen den 22 november 1996
fastställt utgiftsram bl.a. för utgiftsområde 7. Ramen anger det belopp till
vilket summan av de till utgiftsområdet hörande utgifterna högst får uppgå.
Sedan så skett har utskottet att bereda de yrkanden som avser anslag och andra
utgifter i staten. Enligt den ändring i riksdagsordningen (5 kap. 12 §) som
träder i kraft den 1 december 1996 skall anslag eller andra utgifter i staten
fastställas för varje utgiftsområde genom ett särskilt beslut.
Regeringens föreslagna fördelning mellan anslagen inom utgiftsområde 7, med en
proportionell nedskärning av tillgängliga resurser, synes vara väl avvägd
varför regeringens yrkande 6 tillstyrks.
Ett antal motioner rör höjda anslag till följd av yrkanden om höjd utgiftsram
för utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 en
utgiftsram för utgiftsområde 7. Riksdagen har sedermera fattat beslut med
samma innebörd (bet. 1996/97:FiU1). Utskottet har i yttrande 1996/97:UU1y
tillstyrkt regeringens förslag därom. Därmed avstyrks motionerna U207 (mp)
yrkande 19 (delvis), U209 (kd) yrkande 17, U213 (fp) yrkande 19 och yrkande 21
(delvis) samt U214 (v) yrkande 3 (delvis) och yrkande 42 (delvis).
I motion U209 (kd) yrkande 3 tillstyrker Kristdemokraterna regeringens förslag
till B 1-anslag, varför yrkandet redan synes vara tillgodosett.
I motion U217 (m) yrkandena 1 (delvis) och 2 begärs en sänkning av anslag A 1
respektive en höjning av anslag B 1. I konsekvens med utskottets tillstyrkan
av fördelningen mellan anslagen avstyrks dessa båda yrkanden.
Internationellt utvecklingssamarbete (prop. s. 16)
Inledning
Nedskärningar av tillgängliga resurser har fördelats proportionellt mellan
multilateralt och bilateralt bistånd respektive anslagsposten övrigt. Genom
att utnyttja tidigare anslagna men outnyttjade medel, till följd av att
projekt försenats eller att planerade utbetalningar av andra skäl blivit
mindre än beräknat, kan vissa poster eller bidrag minskas under en
övergångsperiod utan att det går ut över verksamheten. Konsekvenserna av
nedskärningarna blir enligt propositionen främst att utrymmet för framtida
insatser minskar.
På det multilaterala området har Sverige för vissa organisationer, främst
utvecklingsbankerna, gjort åtaganden som är bundna för flera år. Genom
omfördelning av outnyttjade medel kan även de frivilliga bidragen till FN-
organens ekonomiska och sociala verksamhet i huvudsak upprätthållas på samma
nivå 1997 som de två föregående åren.
Inom det bilaterala biståndet har regeringen värnat om stödet till de
fattigaste länderna, särskilt i Afrika, genom att endast beräkna temporära
sänkningar i ett fåtal programländer med mycket stora reservationer. Genom
omfördelningar kan stödet till vissa områden såsom miljö, humanitärt bistånd,
demokrati och återuppbyggnad samt biståndet till enskilda organisationer
hållas på oförändrad nivå. Betalningsbalansstödet skärs ned med hänsyn till
den mycket stora reservationen.
Regeringens förslag till anslagsstruktur för internationellt
utvecklingssamarbete innebär att anslagen minskar från sju under innevarande
budgetår till två för budgetåret 1997. Under reservationsanslaget A 1 anvisas
medel för bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete och övrigt
(motsvarar C 1, C 2, C 4, C 5 och C 7 i regeringens proposition 1994/95:100
bilaga 4) medan ramanslaget A 2 avser förvaltningskostnader för Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska Afrikainstitutet
(NAI) (motsvarar C 3 och C 6 i ovan nämnda proposition).
Enligt regeringens bedömning kommer den nya anslagsstrukturen att bidra till
ökad flexibilitet och effektivitet i medelsutnyttjandet.
I enlighet med tidigare beslutat sparbeting på statliga myndigheters
förvaltningskostnader minskas förvaltningsanslaget för Sida och Nordiska
Afrikainstitutet med 7 miljoner kronor 1997. Sidas fältadministration skall
delvis ändras fr.o.m. budgetåret 1997, vilket enligt propositionen innebär att
Sida på ett mer effektivt och flexibelt sätt kan anpassa sin fältverksamhet
till de krav som förändringar i omvärlden ställer.
Multilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen (delar av s. 21-35)
Nedan koncentreras redovisningen av regeringens bedömningar till de områden
där yrkanden beträffande det multilaterala biståndet framställts i
propositionen, yrkande 2 (delvis) och yrkande 3. Detta sker i propositionens
avsnitt Multilaterala utvecklingsbanker under rubriken Bedömning av
verksamheten, i avsnittet Övrigt multilateralt samarbete under rubriken
Multilaterala miljöinsatser samt, slutligen, i avsnittet EU:s gemensamma
utvecklingssamarbete under rubriken Bidrag till Europeiska utvecklingsfonden.
Inledning
Beträffande anslag och anslagsstruktur påpekas inledningsvis i propositionen
att cirka en fjärdedel av den totala biståndsbudgeten avsätts till
multilateralt biståndsarbete. Till detta kommer de svenska bidragen till EU:s
gemensamma bistånd. Denna fördelning bedömer regeringen även framdeles vara
ändamålsenlig. Besparingen om 10 % har i huvudsak fördelats jämnt mellan de
tre delposterna FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, Internationella
finansieringsinstitutioner respektive Övrigt multilateralt samarbete.
Regeringens fördelningsförslag beträffande multilateralt bistånd för
budgetåret 1997 återfinns i nedanstående tabeller.
----------------------------------------------
|TABELL A4: BUDGETFÖRSLAG 1997 (tusen kronor)|
| |
---------------------------------------------
|UTGIFTSOMRÅDE 7 | |
|ANSLAGSPOST A 1.1 | |
---------------------------------------------
|FN:s ekonomiska och | 1 630 500|
|sociala verksamhet | |
---------------------------------------------
|Internationella | 811 000|
|finansieringsinstitutioner | |
---------------------------------------------
|Övrigt multilateralt | 368 5001)|
|samarbete | |
---------------------------------------------
|Summa | 2 810 000|
---------------------------------------------
1) Fr.o.m. budgetåret 1997 har budgetposten Multilateral rekrytering (50 mkr)
överförts till det bilaterala anslaget.
----------------------------------------------
|TABELL A5: BIDRAG TILL FN:S EKONOMISKA OCH|
|SOCIALA VERKSAMHET. BUDGETFÖRSLAG 1997 (tusen|
|kronor) |
----------------------------------------------
| |BUDGETFÖRSLAG |
| |19971) |
----------------------------------------------
|FN:s utvecklingsprogram, | 500 000|
|UNDP, inklusive FN:s | |
|kapitalutvecklingsfond, | |
|UNCDF | |
----------------------------------------------
|FN:s barnfond, UNICEF | 339 000|
----------------------------------------------
|FN:s befolkningsfond, UNFPA | 116 000|
----------------------------------------------
|FN:s | 177 000|
|världslivsmedelsprogram, | |
|WFP2) | |
----------------------------------------------
|FN:s flyktingkommissarie, | 283 500|
|UNHCR | |
----------------------------------------------
|FN:s hjälporganisation för | 135 000|
|palestinaflyktingar, UNRWA | |
----------------------------------------------
|FN:s handelsrelaterade | 5 000|
|verksamhet | |
----------------------------------------------
|Narkotikainsatser genom FN- | 40 000|
|systemet | |
----------------------------------------------
|UNAIDS 3) | 35 000|
----------------------------------------------
|Summa | 1 630 500|
----------------------------------------------
1) Budgetförslaget för 1997 omfattar även bidrag för 1996 till UNICEF (56 000)
och UNHCR (35 000). För WFP finns en ingående reservation om 23 000.
2) Inklusive åtaganden enligt 1995 års livsmedelskonvention (FAC) och bidrag
till Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR).
3) 1995 och 1996 gavs bidrag till UNAIDS, dels via Sida, dels via Övrigt
multilateralt samarbete.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har genomgått en genomgripande förändring
av sin utlåningspolitik och ett intensivt policyutvecklingsarbete har ägt rum
i linje med avtalet 1994 om bankens fjärde kapitalökning (GCI-IV). Styrelsen
har fattat beslut om flera stora policyområden, bl.a. om ?gott styrelseskick?,
energi, skog samt folkomflyttningar som resultat av bankprojekt. Sverige har
deltagit aktivt i detta arbete, vars resultat ligger i linje med svenska
biståndspolitiska ambitioner. I propositionen framhålls att större tonvikt nu
måste läggas vid tillämpningen av de fattade policybesluten. Den snabba
ekonomiska utvecklingen i regionen leder delvis till en förändrad roll för
banken. Därtill kommer att det finns nya bidragsgivare i regionen. Dessa
faktorer bör enligt propositionen tas i beaktande vid fastställande av det
svenska bidraget i den nu pågående förhandlingen om påfyllnad av Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF 7).
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) har under några år brottats med svåra
problem av administrativ, finansiell och operativ karaktär. Sverige och övriga
nordiska länder har spelat en aktiv roll för att vända denna utveckling. Den
överenskommelse som under första halvåret 1996 nåddes om en resurs-
påfyllnad av Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) med drygt tre miljarder
dollar utgör ett viktigt steg mot ett större förtroende för bankgruppen. Under
senhösten 1996 fortsätter förhandlingar om reformfrågor och en ny påfyllnad av
bankens kapital (GCI-V). Utfallet av reformdiskussionerna får enligt
regeringens mening avgöra om den svenska andelen skall ligga fast.
Multilaterala miljöinsatser
Sverige deltar som tidigare nämnts aktivt inför uppföljningen av FN:s
konferens om miljö och utveckling (UNCED) vid det extra möte som skall hållas
i FN:s generalförsamling nästa år. Regeringen avser hålla seminarier och ta
initiativ till andra uppföljande aktiviteter. Förutom integrering av
miljöhänsyn och hållbar utveckling i all reguljär verksamhet fordras vissa
riktade bidrag till särskilda miljöfonder samt till angelägen analys och
internationell seminarieverksamhet vilken finansieras under denna budgetpost.
Den globala miljöfonden GEF (Global Environment Facility) finansierar
insatser inom områdena globala klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd
av internationella vatten och uttunning av ozonskiktet. GEF är utsett till
interimistisk finansiell mekanism för konventionerna om klimatförändringar och
biologisk mångfald.
GEF:s verksamhet, som permanentades 1994, har ett ambitiöst och med svenska
värderingar överensstämmande arbetsprogram. Det är angeläget att det operativa
arbetet kommer i gång i full skala. Sverige verkar aktivt inom styrelsen för
att GEF skall etablera sig som en viktig aktör inom det multilaterala arbetet
med att främja målsättningarna från UNCED. Inför de förhandlingar om påfyllnad
i GEF:s finansiella resurser som kommer att inledas nästa år anser regeringen
att den svenska andelen av fonden bör ligga kvar på samma nivå även efter
påfyllnaden.
Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en
avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Till protokollet finns en multilateral
fond inrättad som syftar till att hjälpa u-länderna att fasa ut användningen
av ozonnedbrytande ämnen. Efter en utvärdering 1995 gjordes rekommendationer
om effektivisering. Vissa resultat kan skönjas även om genomförande- takten av
projekt endast långsamt förbättras. Sverige har framfört sitt stöd för fondens
arbete inför de påfyllnadsförhandlingar som inleds under hösten. Regeringen
anser att den svenska andelen av fonden bör ligga kvar på samma nivå som
tidigare.
Bidrag till Europeiska utvecklingsfonden
Inom ramen för den nu löpande s.k. Lomékonventionen, Lomé IV, vilken avser
perioden 1990-1999, samarbetar EG med de sjuttio s.k. AVS-staterna i Afrika,
Västindien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras utanför EU:s
reguljära budget. I november 1995 undertecknades att avtal om vissa ändringar
i konventionens innehåll för den andra femårsperioden. Avtalet godkändes av
riksdagen den 23 maj 1996, varvid även en finansieringsöverenskommelse
godkändes. Överenskommelsen innebär att gemenskapens medlemsstater inrättar en
åttonde utvecklingsfond (EUF VIII) om totalt 13 132 miljoner ecu. Sverige
skall enligt överenskommelsen bidra med 350 miljoner ecu. Beroende på vissa
fördröjningar i utbetalningstakten under tidigare utvecklingsfonder krävs inga
inbetalningar till EUF VIII under 1997. För budgetåret 1995/96 avsattes 90
miljoner kronor till det svenska bidraget till EUF VIII. Regeringen föreslår
nu (yrkande 3) att dessa medel, vilka under budgetåret 1995/96 avsattes under
anslaget C 4 Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, omfördelas till andra
ändamål under anslaget A 1 Internationellt utvecklingssamarbete.
Motionerna
Följande motioner redovisar synpunkter på fördelningen av medel beträffande
den multilaterala verksamheten. Två tabeller, i vilka regeringens och
partiernas yrkanden framgår, bilägges betänkandet.
I motion U213 (fp) yrkande 21 (delvis) motsätter sig motionärerna regeringens
föreslagna neddragning på det multilaterala biståndet. Totalt föreslås en
ökning om 325 miljoner kronor, dvs. hela den av regeringen föreslagna
sänkningen. Motionärerna föreslår en höjning av anslaget till UNHCR med 30
miljoner kronor till ett årsbidrag om sammanlagt 278,5 miljoner kronor. Vidare
föreslås ett påslag till UNICEF:s årsbidrag med 40 miljoner kronor till
sammanlagt 323 miljoner kronor. FN:s befolkningsfond UNFPA föreslås få 30
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit; totalbeloppet blir då 146
miljoner kronor. Totalt föreslås en ökning av anslaget under A 1.1 FN:s
ekonomiska verksamhet med 100 miljoner kronor till 1 730,5 miljoner kronor.
Motionärerna föreslår vidare en ökning av delposten Övriga mindre insatser med
25 miljoner kronor, vilket föreslås öronmärkas för att International IDEA
skall kunna inrätta en garantifond. Beloppet skulle vara utöver det
grundbelopp som institutet förväntas få. Motionärerna yrkar vidare att
delposten Multilaterala konfliktförebyggande insatser ökas med 100 miljoner
kronor. Totalt blir delposten då 180 miljoner kronor. Även beträffande
miljöinsatser motsätter sig Folkpartiet neddragningar och föreslår en ökning
om 100 miljoner kronor. Totalt föreslås således ökningar om 225 miljoner
kronor, vilket innebär att medelstilldelningen under Övrigt multilateralt
samarbete föreslås bli 593,5 miljoner kronor.
Vänsterpartiet anför i motion U214 yrkande 3 (delvis) beträffande det
multilaterala samarbetet att följande höjningar av anslagen bör göras: UNDP
föreslås få 100 miljoner kronor mer än regeringen anger, dvs. 600 miljoner
kronor, UNICEF 142 miljoner kronor mer, en ökning till 481 miljoner kronor,
UNFPA 34 miljoner kronor mer, en ökning till 150 miljoner kronor, UNHCR 139
miljoner kronor mer, dvs. 422,5 miljoner kronor, UNWRA 65 miljoner kronor mer,
en ökning till 200 miljoner kronor, Narkotikainsatser genom FN-systemet 35
miljoner mer, en ökning till 75 miljoner kronor samt UNAIDS 35 miljoner kronor
mer, dvs. till 70 miljoner kronor. Vänsterpartiets förslag till
anslagsfördelning för Övrigt multilateralt samarbete innebär följande
avvikelser från propositionen: Miljöinsatser får 70 miljoner kronor mer och
Multilaterala konfliktförebyggande åtgärder 80 miljoner kronor mer.
Miljöpartiet anser att bl.a. FN:s arbete måste få ökat stöd. I motion U207
(mp) yrkande 18 och yrkande 19 (delvis) hemställs att ytterligare medel
fördelas till FN och till Övrigt multilateralt samarbete genom följande
höjningar: UNDP ytterligare 50 miljoner kronor, UNICEF ytterligare 50 miljoner
kronor, UNFPA 25 miljoner kronor, UNEP 50 miljoner kronor, IPPF ytterligare 25
miljoner kronor samt Multilaterala konfliktförebyggande insatser ytterligare
50 miljoner kronor.
Kristdemokraterna yrkar i partimotion U209 yrkande 2 (delvis) att det
multilaterala biståndet ökas till 3 417 500 000 kr jämfört med regeringens
förslag om 2 810 000 000 kr. Motionärerna vill prioritera miljöinsatser och
konfliktförebyggande åtgärder. När det gäller miljöområdet är det synnerligen
viktigt att GEF ges och tar en huvudroll i ansvaret för de globala
miljöfrågorna, liksom FN vad det gäller det konfliktförebyggande arbetet.
Ökningarna beträffande FN:s ekonomiska och sociala verksamhet för 1997
föreslås läggas på följande poster: UNDP ökas till 700 000 000 kr, UNICEF till
500 500 000 kr, WFP till 200 000 000 kr, UNHCR till 350 000 kronor, UNWRA till
150 000 000 kr, FN:s handelsrelaterade verksamhet till 15 000 000 kr, UNAIDS
till 55 000 000 kr. I övrigt föreslås anslag i enlighet med propositionen.
Beträffande anslagen till de multilaterala utvecklingsbankerna skiljer sig
inte Kristdemokraternas förslag från regeringens. Beträffande Övrigt
multilateralt samarbete föreslås följande ändringar jämfört med regeringens
förslag: Miljöinsatser föreslås höjas till 180 000 000 kr,
Konfliktförebyggande insatser till 150 000 kr, IPPF sänks till 50 000 000 kr,
posten Övrigt höjs till 79 000 000 kr.
I kommittémotion U217 (m) yrkande 1 (delvis) föreslås att FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet budgeteras med 1 413 500 kr, varav till UNDP inklusive
UNCDF 250 000 000 kr, UNICEF 272 000 000 kr, UNHCR 418 500 000 kr och UNWRA
100 000 000 kr och i övrigt i enlighet med propositionen. På anslaget
Internationella finansieringsinstitutioner finns en stor reserv på 2,4
miljarder kronor vilken enligt motionärerna bör användas för skuldsaneringar
enligt strikta kriterier. Anslaget Övrigt multilateralt samarbete budgeteras
med 360 500 000 kr, varav delposten Mindre insatser med 70 500 000 kr. I
övrigt föreslås anslag enligt propositionen.
Utskottets överväganden
Utskottet välkomnar regeringens förslag att bibehålla balansen mellan de tre
delposterna FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, Internationella
finansieringsinstitutioner respektive Övrigt multilateralt samarbete genom att
fördela besparingen om 10 % jämnt mellan delposterna. Den preliminära
fördelningen under anslagsnivå beträffande ovan nämnda delposter presenteras i
tabellform i propositionen. Utskottet finner inte skäl att invända mot den
föreslagna fördelningen inom respektive område.
Beträffande Sveriges bidrag till multilateralt samarbete kan utskottet
konstatera att Sverige har en lång tradition av att främja sådant bistånd.
Trots nedskärningarna kommer Sverige även framgent att ligga bland de främsta
bidragsgivarna beräknat efter respektive lands BNI per capita. Utskottet anser
att det ligger ett värde i ett bibehållet, förhållandevis starkt, svenskt stöd
för det multilaterala samarbetet. Samtidigt vill utskottet betona vikten av en
fortsatt aktiv svensk medverkan i processen att reformera och förbättra de
multilaterala systemen. Att få till stånd en jämnare fördelning mellan
biståndsgivare är härvid, enligt utskottets mening, en av många viktiga
aspekter för att bibehålla de internationella biståndsorganens multilaterala
karaktär med ett delat ansvar för verksamheten.
Utskottet finner, som ovan anförts, inte skäl att invända mot regeringens
förslag till fördelning under anslagsnivå beträffande det multilaterala
samarbetet. I konsekvens härmed och till följd av tidigare ställningstaganden
rörande utgiftsram och fördelningen inom utgiftsområdet avstyrks de förslag
till ändrad fördelning som framförs i motionerna U207 (mp) yrkande 18, U209
(kd) yrkande 2 (delvis), U213 (fp) yrkande 21 (delvis), U214 (v) yrkande 3
(delvis) och U217 (m) yrkande 1 (delvis).
Regeringen har för avsikt att besluta om ett svenskt tillskott vid en
eventuell påfyllnad i Asiatiska utvecklingsbanken. Härvid har vissa faktorer
som bör beaktas vid ett beslut om ett svenskt bidrag lyfts fram av regeringen,
såsom tillämpningen av de policybeslut som fattats av banken, den snabba
ekonomiska utvecklingen i regionen samt det faktum att det finns nya
bidragsgivare.
Beträffande Afrikanska utvecklingsbanken framför regeringen synpunkten att
utfallet i bankens reformdiskussioner bör ligga till grund för ett
ställningstagande om huruvida den svenska andelen i banken skall ligga fast.
Utskottet finner regeringens överväganden inför förhandlingarna om påfyllnad
i bankerna ligga i linje med den svenska politiken att främja reformeringen av
multilaterala institutioner. Utskottet ansluter sig till uppfattningen att det
svenska bidraget till respektive bank bl.a. bör påverkas av hur bankerna
genomför beslutade reformer och huruvida nya policybeslut följs upp.
Inför förhandlingarna om påfyllnad i den globala miljöfonden GEF har
regeringen framfört att man anser att den svenska andelen bör ligga kvar på
samma nivå som tidigare. Regeringen har anfört att det är viktigt att det
operativa arbetet kommer i gång i full skala för att GEF skall kunna etablera
sig som en aktör i arbetet med att främja målsättningarna från FN:s konferens
om miljö och utveckling. Även beträffande påfyllnaden till Montrealprotokollet
planeras att den svenska andelen av fonden skall ligga kvar på samma nivå som
tidigare. Här föreligger ett reformarbete som enligt regeringen synes ha givit
vissa positiva resultat. Utskottet delar regeringens uppfattning om att den
svenska andelen i de två fonderna bör vidmakthållas.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet regeringens yrkande 2 i berörd
del.
Regeringen önskar i yrkande 3 överföra 90 miljoner kronor från EUF VIII,
vilket belopp anvisades för budgetåret 1995/96 under anslaget C 4 Bidrag till
EG:s gemensamma bistånd (reservationsanslag). Beloppet önskas flyttat till
anslaget A 1 Internationellt utvecklingssamarbete. Anslaget har inte
utnyttjats på grund av förseningar i utbetalningstakten under tidigare
utvecklingsfonder.
Utskottet konstaterar att regeringens yrkande avser icke utnyttjade medel på
reservationsanslag. Enligt utskottets uppfattning möter inget hinder att till
andra verksamheter inom utgiftsområde 7 omfördela ifrågavarande medel, dock
med det villkoret att medlen skall betraktas som ingående reservation inom
reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet.
Utskottet tillstyrker, med ovan redovisade precisering, därmed yrkande 3 i
propositionen.
Bilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen
I propositionens yrkande 2 (delvis) föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i propositionen
under avsnitt A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete avsnittet
Medelstilldelning och anslagsstruktur.
A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete (prop. s. 35-36)
Det bilaterala biståndets inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktighet
skall stärkas. För att med större effektivitet bidra till uthållig
resurstillväxt och minskad fattigdom måste biståndet bygga på en helhetssyn,
där samtliga sex biståndspolitiska mål samverkar. Det bilaterala biståndet
skall vidare i ökad utsträckning fokuseras på stöd till processer som bidrar
till övergång från krig till fred och från diktatur till demokrati.
Ett effektivt programlandsbistånd kräver fortsatt koncentration till ett
begränsat antal länder, färre sektorer och insatser samt ökad samordning med
andra givare. Ett fattigdomsperspektiv måste också genomsyra verksamheter i
länder utanför programlandskretsen.
Utvecklingssamarbetet genom Sida omfattar cirka två tredjedelar av det
svenska biståndet och når, direkt och indirekt, över hundra länder.
Komplexiteten och bredden är uttryck såväl för fattigdomens många aspekter och
de varierande förutsättningarna i regioner och länder, som för Sveriges önskan
och intresse av att samarbeta med många länder.
Regeringen har under de senaste två åren stärkt styrningen och samordningen
av utvecklingssamarbetet. Ett led i detta var sammanslagningen av
biståndsmyndigheterna till nya Sida. Integrationen av de tidigare
myndigheternas olika verksamhetsfält, där erfarenheter av olika
samarbetsinstrument och arbetsmetoder skall tillvaratas, stärker möjligheterna
att förmedla ett mer effektivt och sammanhållet bistånd anpassat till olika
länders behov. Sida har goda förutsättningar att genom fortsatt konsolidering
och kompetensutveckling stärka sin ställning som uppskattad partner i dialogen
med mottagarna och i samarbetet med multilaterala organ.
Mål, inriktning och omfattning för samarbetet med viktigare mottagarländer
fastställs genom landstrategier, för vilka en ny process beslutades av
regeringen i oktober 1995. I denna process skall Utrikesdepartementet, Sida
och mottagarlandet tillsammans formulera en strategi för utvecklingssamarbetet
för en period av tre till fem år. Som led i processen ingår analyser av
uppnådda resultat och av landets utvecklingsbehov. På basis av
landstrategierna sluts samarbetsavtal med programländerna, där Sverige gör
utfästelser att lämna stöd med ett visst belopp under avtalets löptid.
Medelstilldelning och anslagsstruktur (prop. s. 37-39)
Minskningen av biståndsramen innebär för det bilaterala biståndet en
nedskärning med 839,2 miljoner kronor till 6 925,2 miljoner kronor 1997
(ca 11 %) med hänsyn tagen till att vissa budgetposter överförts till och från
delposten Multilateralt bistånd. När biståndsramen ökar bör anslagsposten
successivt kunna återställas. Med hänsyn till framtida konkurrerande
medelsbehov i form av redan utfästa bidrag till främst EU:s utvecklingsfond
EUF och flera av utvecklingsbankernas fonder är dock en fortsatt fördjupad och
kontinuerlig prövning av samtliga verksamheter inom det bilaterala biståndet
nödvändig.
Trots stagnerande biståndsvolym under senare år har reservationerna, dvs.
medel som anvisats för insatser under ett visst år men inte utnyttjats, ökat.
De uppgick vid slutet av budgetåret 1994/95 till drygt 3,5 miljarder kronor
inom det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer, svårigheter i
genomförande av strukturanpassningsprogrammen och ökade kvalitets- och
effektivitetskrav leder till förseningar i genomförande och därmed
eftersläpningar i utbetalningarna. De villkor Sverige, liksom andra givare,
ställer för bistånd har skärpts, inklusive avseende redovisning och bekämpning
av korruption. Biståndsorganisationen lägger alltmer energi på att i samarbete
med mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig utveckling.
Denna förändring av biståndet är i hög grad önskvärd och bör fortsätta.
Regeringens uppfattning är att reservationerna nått en alltför stor volym
och bör minska. Behoven i u-länderna är stora, samtidigt som det
internationella biståndet minskar, vilket gör det än mer angeläget att, utan
att göra avkall på kvaliteten, eftersträva en verksamhetsvolym som motsvarar
tillgängliga resurser.
För att minska reservationerna krävs ökad flexibilitet. Förändringarna av
anslagsstrukturen bidrar till det bl.a. genom att underlätta möjligheterna att
planera för en högre verksamhetsnivå i enskilda programländer och omfördela
medel mellan verksamheter.
Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet behövs
bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till
reservationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig
fattigdomsorientering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av riksdagen
anvisade medlen.
I dagsläget ger reservationerna dock utrymme för att trots nedskärningen av
biståndet under en övergångsperiod upprätthålla löpande verksamheter och värna
om anslagen till särskilt prioriterade aktiviteter genom omfördelning av medel
från vissa länder och poster. De i tabell A8 nedan beräknade beloppen för
delposterna under anslagsposten för bilateralt utvecklingssamarbete utgår från
regeringens prioriteringar och bygger vidare på en avvägning mellan Sidas
förslag och ingående reservationer. Fördelningen för 1998 bör ses som en
preliminär indikation på regeringens intentioner.
Utgångspunkten är prioriteringen av det långsiktiga, fattigdomsinriktade
utvecklingssamarbetet, särskilt i Afrika, och regeringens önskan att särskilt
värna om stödet till insatser för fred, demokrati, mänskliga rättigheter och
miljö, liksom biståndet genom enskilda organisationer, som upprätthålls på
oförändrade nivåer.
Anslagsstrukturen har förändrats. Den viktigaste är att landramarna
försvinner som delposter. Vissa medel har omfördelats mellan multilateralt
respektive bilateralt samarbete, liksom inom anslagsposten för det bilaterala
biståndet. Under delposten Särskilda utvecklingsprogram samlas bl.a.
verksamheter som övertagits från de tidigare mindre biståndsmyndigheterna,
demokrati och mänskliga rättigheter samt särskilda miljöinsatser.
Forskningssamarbetets särdrag motiverar att en särskild post återinförs.
För att understryka långsiktigheten i biståndet avser regeringen liksom
tidigare att bemyndiga Sida att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet i
de fall där landstrategier fastställts. För övriga landprogram och
anslagsposter bemyndigas Sida att utfästa tre gånger det anslagna årsbeloppet.
För delposterna Afrika, Asien och Latinamerika beräknar regeringen en
minskning 1997, främst genom en minskning av landramarna för ett fåtal länder
med mycket stora reservationer, nämligen Etiopien, Tanzania, Vietnam och
Nicaragua. Enligt den preliminära fördelningen beräknas anslagen åter öka
1998.
I tabellen nedan anges gällande och planerade landramar för 1996 och 1997 samt
preliminärt för 1998.
Beträffande delposten Krediter för utveckling har Sida föreslagit att den
ersätts med en ny delpost, Särskilda investeringar, där krediter skulle ingå.
Regeringen vill dock avvakta resultatet av Sidas kreditutredning men anser att
en ökad flexibilitet i form av kombinationer av krediter och gåvomedel bör
kunna övervägas. Regeringen kommer senare att meddela anvisningar om detta
liksom om fördelningen mellan u-krediter och biståndskrediter.
För delposten Forskningsbistånd beräknas ett oförändrat belopp. Delposten
Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer beräknas också förbli
oförändrad efter överföring av 30 miljoner kronor till regionposten för Asien
avseende direktstöd till vissa organisationer. Under delposten Humanitärt
bistånd (som motsvarar den tidigare delposten Katastrof- och flyktingbistånd
samt stöd till återuppbyggnad m.m.) kommer medelsbehovet för angelägna
insatser att fortsatt vara mycket stort. Genom omfördelningar från andra
poster kan nivån hållas fortsatt hög.
För delposten Ekonomiska reformer och skuldlättnad är reservationen mycket
stor och beräknas vid utgången av 1996 komma att uppgå till ca 800 miljoner
kronor, vilket innebär att det finns utrymme för fortsatt omfattande insatser,
inklusive nya skuldlättnadsinitiativ, trots en kraftig nedskärning.
Delposten Särskilda utvecklingsprogram samlar bl.a. verksamheter som bygger på
överföring av svenska kunskaper och erfarenheter och är mycket efterfrågade
och som syftar till att öka mottagarländernas självförsörjningsgrad och därmed
minska biståndsberoendet. Integrationen av dessa verksamheter i nya Sida
skapar utrymme för ett bredare utbud och en bättre samordning av olika
instrument och insatsformer som kan erbjudas enskilda samarbetsländer, vilket
också bör ge effektivitetsvinster. Beräknad fördelning, som framgår av
tabellen, baseras dels på hänsyn till reservationer, dels på regeringens
önskan att värna om stödet till demokrati och mänskliga rättigheter samt
miljö.
Motionerna
I Miljöpartiets partimotion U207 täcks det bilaterala biståndet in av yrkande
19 (delvis). Beträffande delposten Bistånd genom folkrörelser och
organisationer, föreslår partiet en höjning med 50 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Miljöpartiets sammantagna förslag till medelsfördelning framgår av
tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet), 6
(Landramar) och 7 (Särskilda utvecklingsprogram), vilka återfinns i bilaga
till detta betänkande.
Mot bakgrund av sin plan för en återgång till enprocentsnivån år 2001 eller
tidigare, beroende på den ekonomiska utvecklingen, lämnar Kristdemokraterna i
partimotion U209 yrkande 2 (delvis) förslag om fördelningen inom
reservationsanslaget A 1 vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Kristdemokraterna prioriterar under den kommande treårsperioden i viss
utsträckning multilaterala biståndsorgan i avvaktan på att reservationen
avseende det bilaterala utvecklingssamarbetet bli lägre. I motionen framhålls
betydelsen av de enskilda organisationernas effektiva och välorganiserade
insatser. Mot bakgrund av behoven runt om i världen föreslås också en höjning
av anslaget till humanitärt bistånd.
Bistånd har en icke oväsentlig betydelse för det svenska näringslivet och
därmed för den svenska ekonomin. Genom att avsätta mer biståndsmedel till
olika former av biståndskrediter kan svensk industri få tillträde till
ytterligare marknader i u-länderna.
Skuldkrisen i de fattigaste länderna utgör ett mycket allvarligt hinder för
u-ländernas utveckling. Fortsatt anpassning och ekonomiska reformer är
avgörande för att främja tillväxt och en bärkraftig ekonomisk utveckling i de
fattiga länderna. Strukturanpassningsprogram har utgjort och måste fortsätta
att utgöra ett grundläggande element för att befria de fattiga länderna från
skuldbördan. Kristdemokraterna menar att skuldlättnader som direkt frigör
resurser för mottagarlandet och ökar investeringsviljan bland de rika länderna
bör prioriteras.
Kristdemokraternas förslag till fördelning av medel inom anslagsposten för det
bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabell 5 i bilagan till detta
betänkande. Förslaget till landramar framgår av tabell 6 i samma bilaga, medan
partiets förslag till fördelningen inom delposten Särskilda utvecklingsprogram
finns redovisat i tabell 7.
I Folkpartiets partimotion U213 yrkande 21 (delvis) krävs att riksdagen, med
avslag på regeringens förslag till riksdagsbeslut i motsvarande delar,
bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i
motionen beträffande bilateralt utvecklingssamarbete, särskilda
utvecklingsprogram, folkrörelser och andra enskilda organisationer,
betalningsbalansstöd och skuldlättnader.
Det avsnitt i motionen som rör biståndsanslagen utgår från att nivån 0,7 %
av BNI är för låg, att biståndet för 1997 skall höjas med 1200 miljoner kronor
samt att stegvisa höjningar skall göras under de två följande budgetåren.
Regeringen kritiseras för att inga tydliga prioriteringar görs i
budgetpropositionen.
Vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet prioriterar Folkpartiet
bl.a. miljö, demokrati och kvinnors situation. Partiet förespråkar obundna
krediter, dock att stor återhållsamhet bör gälla beträffande all kreditgivning
till de fattigaste länderna. Vidare anbefalls en starkare inriktning av
biståndet på breda överföringsformer, såsom sektorsstöd och
betalningsbalansstöd i kombination med tydliga krav på politikens inriktning.
Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer har, enligt
motionärernas uppfattning, stor betydelse bl.a. för att stärka det civila
samhället i mottagarländerna.
Folkpartiet delar Sidas uppfattning att man bör ha mera flexibla landramar
för programländerna.
I den prioriteringsdiskussion som finns i motionen är en starkare inriktning
på södra Afrika och kraven på demokratisk utveckling återkommande. Under
delposten Regionalt Sydamerika förespråkas att vissa medel skall
specialdestineras till Bolivia.
Folkpartiets förslag till medelsfördelning framgår av tabellerna 5
(Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet), 6 (Landramar) och 7
(Särskilda utvecklingsprogram), vilka återfinns i bilaga till detta
betänkande.
Vänsterpartiet yrkar i motion U214 yrkande 3 (delvis), mot bakgrund av
partiets förslag om en snabb återgång till enprocentsmålet och dess förslag om
att för 1997 anslå 0,8 % av BNI, att medel utöver regeringens förslag anslås
till bilateralt samarbete, framför allt till Afrika och Latinamerika, men
också till katastrofbistånd och bistånd genom enskilda organisationer.
Vänsterpartiets förslag till medelsfördelning framgår av tabellerna 4
(Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 5 (Landramar),
vilka återfinns i bilaga till detta betänkande. I motiven för partiets förslag
nämns bl.a. att biståndet till Laos behöver förstärkas, inte minst på
miljöområdet. Ytterligare 10 miljoner kronor, utöver regeringens förslag, bör
anslås (yrkande 33). Motionärerna fruktar att reservationsmedlen avseende
Vietnam kan förbrukas snabbare än väntat, och de förordar därför en mindre
nedskärning än regeringen. Enligt yrkande 34 bör 120 miljoner kronor anslås,
dvs. 50 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Något
biståndssamarbete med Kinas regering bör inte ifrågakomma så länge grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Detta hindrar inte stöd
genom exempelvis Raoul Wallenberg-institutet och på miljöområdet.
Det utökade stödet till Guatemala tas upp i särskilda yrkanden i vilka det
föreslås dels att landet upptas som programland i den svenska
biståndsverksamheten (yrkande 39), dels att till Guatemala som programland
anslås 60 miljoner kronor, dvs. 20 miljoner mer än vad regeringen föreslår
(yrkande 40). Det finns, enligt motionärerna anledning till att Guatemala görs
till programland på samma sätt som Bolivia. Sverige har ett mycket gott
anseende och förtroende i Guatemala. Nuvarande insatser är bra, men det behövs
?en större kostym?. Inte minst finns det behov inom områdena utbildning och
hälsovård.
Beträffande samarbetet med staterna i Karibien förordas att stödet till
demokratiseringsprocessen bör fortsätta. Detta gäller inte minst Kuba, som
också behöver stöd för att lindra effekterna av blockaden från USA.
I sin kommittémotion U217 föreslår Moderaterna i yrkande 1 (delvis)
beträffande anslagsposten A 1.2 att ett nytt anslag, Snabb
fattigdomsavveckling i Afrika, bör införas och budgeteras med 250 000 000 kr.
Medlen från detta anslag bör inriktas på basal utbildning, hälsovård och stöd
till rättssamhället. En femtedel av anslaget bör särskilt inriktas på insatser
för kvinnor i Afrika för att bl.a. stimulera kvinnlig företagsamhet genom
förmånliga lån och markköp.
Moderaterna föreslår också en ökad satsning på bistånd genom enskilda
organisationer. Antalet programländer bör minskas väsentligt och någon
återgång till landprogram bör inte ske.
Bistånd till statsmakten i Tanzania dras ner kraftigt för att sedan
avvecklas. Neddragning av sådant bistånd sker även då det gäller Guinea-
Bissau, Etiopien, Moçambique, Zambia och Zimbabwe, på grund av mycket stort
biståndsberoende och, i sistnämnda fallet, bristande demokrati.
Biståndet till statsmakten i Vietnam, Sri Lanka och Indien avvecklas och det
till Laos halveras ?på grund av diktatur?. Stödet till Västbanken/Gaza
bibehålls på nuvarande nivå, på grund av avspärrningarna och problem i
fredsprocessen. I Indien, som för närvarande växer mycket snabbt och har ett
stort reellt och ännu större potentiellt inflöde av direktinvesteringar och
annat privatkapital, är det angeläget att inte liberaliseringsprocessen hämmas
av bistånd till statsmakten.
Nicaragua har ett orimligt stort biståndsberoende, varför landramen bör
avvecklas. Stöd till Latinamerika bör, fr.o.m. 1998, utgå främst som stöd för
mänskliga rättigheter och demokrati.
Enligt Moderaterna bör anslaget Särskilda utvecklingsprogram budgeteras med
975 000 000 kr, varav delposten Demokrati och mänskliga rättigheter med 300
000 000 kr och Särskilda insatser med 205 000 000 kr. Övriga delposter bör
justeras proportionellt.
Anslaget Krediter för utveckling bör budgeteras med 290 000 000 kr. Det är,
sägs det i motionen, angeläget att snedvridande internationell konkurrens med
subventionerade krediter minskar.
Anslaget Information bör, sägs det i motionen, avvecklas. Nödvändiga
informationsinsatser är en integrerad del i respektive anslag.
Moderaternas sammantagna förslag till medelsfördelning framgår av tabellerna
5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet), 6 (Land-
ramar) och 7 (Särskilda utvecklingsprogram), vilka återfinns i bilaga till
detta betänkande.
I flerpartimotionen U628 (mp, c, fp, v) yrkande 5 krävs att Sverige, i
enlighet med rekommendationen i Europarådets resolution från juni 1991, skall
ge humanitärt bistånd till det östtimoresiska folket geom ett anslag om 10
miljoner kronor och att en satsning på MR-bistånd till Östtimor skall skrivas
in i regleringsbrevet för Sidas MR/demokratibistånd.
Utskottets överväganden
I kommittémotionen U217 (m) yrkande 1 (delvis) förespråkas en delvis annan
anslagsstruktur än den som förekommer i propositionen. Sålunda anser
Moderaterna dels att en ny delpost benämnd Snabb fattigdomsavveckling i Afrika
förs in inom anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbetet, dels att
delposten Information avvecklas.
Utskottet finner den föreslagna förändringen av anslagsstrukturen mindre
ändamålsenlig än den som utnyttjas i propositionen, varför motion U217 (m)
yrkande 1 avstyrks i berörd del.
Vänsterpartiet föreslår i motion U214 yrkande 39 att Guatemala upptas som
programland i den svenska biståndsverksamheten.
Guatemala befinner sig i ett viktigt skede av den pågående försonings- och
demokratiseringsprocessen. Genom Sveriges långvariga politiska och humanitära
engagemang i landet har vi en viktig roll att spela. Enligt utskottets
uppfattning finns det emellertid i dagsläget inte anledning att utöka antalet
programländer. Till detta kommer att Guatemala är ett jämförelsevis resursrikt
land. Det sagda utgör dock inget hinder för att biståndssamarbetet ytterligare
utvecklas i olika avseenden.
Utskottet har erfarit att regeringen överväger att, inom ramen för den
regionstrategi som är under utarbetande, inleda ett direkt stat-till-stat-
samarbete med Guatemala. Detta kan vara en lämplig åtgärd. Stödet till
Guatemala har hittills huvudsakligen skett genom FN-systemet och genom
svenska, enskilda organisationer. Direkt statligt samarbete kan, exempelvis
vad avser områden som fred och försoning, utvecklandet av en rättsstat,
demokrati samt mänskliga fri- och rättigheter, utgöra ett värdefullt
komplement. Utskottet anser att införandet av de här nämnda elementen på
väsentliga punkter skulle tillgodose motionärernas önskemål. Att i alla
avseenden gå motionärerna till mötes förefaller däremot inte motiverat.
Därmed avstyrks motion U214 (v) yrkande 39.
I propositionens yrkande 2 (delvis) begärs bemyndigande för regeringen att
göra vissa utfästelser och åtaganden. Enligt utskottets uppfattning avses,
beträffande det bilaterala utvecklingssamarbetet, därmed bemyndigande för
regeringen att, genom Sida, dels utfästa fem gånger det årliga landprogrammet
i de fall där landstrategi fastställts, dels utfästa tre gånger det anslagna
årsbeloppet för övriga landprogram och anslagsposter.
I partimotionerna U207 (mp) yrkande 19 (delvis), U209 (kd) yrkande 2
(delvis), U213 (fp) yrkande 21 (delvis), U214 (v) yrkande 3 (delvis) samt U217
(m) yrkande 1 (delvis) föreslås, vilket framgår av tabell 5 i bilagan till
detta betänkande, från propositionen avvikande medelsfördelning vad avser
anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet. I ett flertal fall
finns också alternativa förslag på lägre nivåer (beträffande Landramarna
framgår detta av tabell 6; alternativ inom ramen för Särskilda
utvecklingsprogram redovisas i tabell 7). I motion U214 (v) föreslås från
propositionen avvikande medelstilldelning vad avser Laos (yrkande 33) och
Vietnam (yrkande 34) samt en särskild landram för Guatemala (yrkande 40). Ett
särskilt anslag om 10 miljoner kronor för humanitärt bistånd till Östtimor
samt en särskild skrivning i regleringsbrevet krävs i motion U628 (mp, c, fp,
v) yrkande 5.
Enligt utskottets
uppfattning präglas regeringens förslag av tydliga prioriteringar,
samtidigt som det möjliggör en betydande flexibilitet vid genomförandet.
Förslaget i propositionen är lämpligt och väl avvägt. Fattigdomsbekämpning,
demokratiutveckling och jämställdhetssträvanden är också enligt utskottets
mening viktiga utgångspunkter för biståndet. Utskottet anser att riksdagen bör
bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i
propositionens yrkande 2 i den del som avser det bilaterala
utvecklingssamarbetet. Utskottet finner emellertid här skäl att uttala oro
över demokratiutvecklingen i Zambia och uppmanar regeringen att beakta detta i
det fortsatta utvecklingssamarbetet. Enligt utskottet bör riksdagen i ett fall
som detta inte i detalj föreskriva hur regeringens regleringsbrev skall
utformas.
Därmed tillstyrks propositionens yrkande 2 (delvis). I konsekvens härmed och
till följd av tidigare ställningstaganden rörande utgiftsram och fördelningen
inom utgiftsområdet avstyrks motionerna U207 (mp) yrkande 19 (delvis), U209
(kd) yrkande 2 (delvis), U213 (fp) yrkande 21 (delvis), U214 (v) yrkandena 3
(delvis), 33, 34 och 40, U217 (m) yrkande 1 (delvis) och U628 (mp, c, fp, v)
yrkande 5.
Samarbete med Central- och Östeuropa
Samarbetets målsättning, inriktning och omfattning
(prop. s. 63-73)
De fyra övergripande målen för samarbetet med Central- och Östeuropa - såsom
de formulerades i proposition 1994/95:160 (bet. 1994/95:UU16, rskr.
1994/95:308) - kvarstår. Dessa mål har kompletterats med att ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra samarbetet. Samarbetet inriktas och
utformas i enlighet med den nämnda propositionen och det beslut som riksdagen
antog med anledning av denna.
Regeringen framhåller vidare att samarbetet skall understödja strävan att
skapa en demokratisk och dynamisk region i norra Europa på grundval av de
ambitioner som uttrycks i Visbydeklarationen från maj 1996 och de i juli av
Östersjörådet antagna aktionsprogrammen. Insatser som underlättar
kandidatländernas medlemskap i EU är särskilt viktiga, framhåller regeringen.
De bilaterala insatserna koncentreras till Sveriges geografiska närområde.
Detta omfattar Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland med
städerna S:t Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk och
Murmansk med omgivande län samt Karelen. Möjligheter att utöka samarbetet med
Ukraina skall tillvaratas. Landstrategier är utarbetade eller är i färd att
färdigställas för de prioriterade samarbetsländerna. Däremot kommer inte ramar
för samarbetet med olika länder att läggas fast.
Huvuddelen av samarbetet med övriga central- och östeuropeiska länder
kanaliseras genom EU och multilaterala organ.
Större delen av det bilaterala samarbetet utgörs av olika former av
kunskapsöverföring, t.ex. expertutbyte. Det är ofta viktigt att kombinera
kunskapsöverföringen med ekonomiskt stöd, exempelvis för investeringar i
infrastruktur, varför samverkan eftersträvas med de internationella
finansiella institutionerna.
Ett av huvudmålen för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att
bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Utgångspunkt är
Åtgärdsprogrammet för Östersjön. På motsvarande sätt tar samarbetet i
Barentsområdet sin utgångspunkt i den handlingsplan som tagits fram för den
euroarktiska Barentsregionen.
Insatserna består dels av institutionellt stöd till centrala och regionala
miljöförvaltningar, dels av investeringsstöd. Prioritet har från svensk sida
givits åt insatser för att minska tätorternas avloppsutsläpp i Östersjön.
Anslagen (prop. s. 75-80)
För samarbetsinsatser med länderna i Central- och Östeuropa begär regeringen
att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar ett anslag uppgående till
795 800 000 kr samt att 15 000 000 kr tillförs det särskilda anslaget för
täckande av förlustrisker vid garantier och krediter, totalt 810 800 000 kr.
Regeringens yrkande i denna del samt motsvarande motioner behandlas ovan i
avsnittet Fördelningen inom utgiftsområdet vad avser A Internationellt
utvecklingssamarbete och B Samarbete med Central- och Östeuropa.
Regeringen begär även ett bemyndigande av riksdagen att under budgetåret
1997 få göra utfästelser uppgående till 810 800 000 kr (yrkande 5).[2]
Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att
påskynda reformprocessen. Detta kan bl.a. avse betalningsbalansstöd kopplat
till utlåning från internationella finansiella institutioner. Finansiellt stöd
lämnas även i form av exportkreditgarantier till länder i Central- och
Östeuropa.
Regeringen föreslår att den av riksdagen bemyndigas att under budgetåret
1997 ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt
stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om 150 000 000 kr
(yrkande 4).
Motionen
I partimotion U214 yrkar Vänsterpartiet att anslaget för biståndssamarbete med
Central- och Östeuropa ökas, varav huvuddelen (300 miljoner kronor) anslås
till miljöinsatser i S:t Petersburgsområdet. Motionärerna föreslår detta mot
bakgrund av att utsläppen av gifter och näringsämnen från S:t
Petersburgsområdet är mycket omfattande och till stor del utan varje form av
rening (yrkande 42 i berörd del).
Utskottets överväganden
Regeringens yrkande vad gäller anslagsnivå för samarbetet med Central- och
Östeuropa, samt motioner avseende total anslagsnivå från Moderata
samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, behandlas ovan av utskottet
under avsnittet Fördelningen inom utgiftsområdet vad avser A Internationellt
utvecklingssamarbete och B Samarbete med Central- och Östeuropa .
Vad gäller partimotion U214 (v) yrkande 42 i berörd del anför utskottet
följande. Ett av de fyra övergripande mål för samarbetet med Central- och
Östeuropa som fastlades av riksdagen 1995 (prop. 1994/95:160, bet.
1994/95:UU16, rskr. 1994/95:308) är att stödja en miljömässigt hållbar
utveckling. Målet för svenska miljöinsatser är att bevara och förbättra
miljön, särskilt i och kring Östersjön.
Utgångspunkt för insatserna i Östersjöområdet är Åtgärdsprogrammet för
Östersjön. Regeringen framhåller i nu föreliggande budgetproposition att det
samarbete som inleddes med Ronnebytoppmötet år 1990 skall fördjupas och
intensifieras. En uppdatering av Åtgärdsprogrammet pågår, vilken kommer att
följas upp av HELCOM (The Baltic Marine Environment Protection Commission) och
föreläggas miljöministermötet 1998.
Miljösituationen i nordvästra Ryssland har redan uppmärksammats från svensk
sida och ett samarbete pågår mellan Sida och internationella
finansieringsinstitutioner på detta område. Genom ett sådant samarbete har ett
avloppsreningsprojekt med svensk delfinansiering tillsammans med Europeiska
återuppbyggnads- och utvecklingsbanken inletts i S:t Petersburg. Enligt vad
utskottet erfarit förväntas en ökning av stödet inom miljösektorn vad avser
Ryssland för det kommande budgetåret.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U214 (v) yrkande 42 i berörd del.
I propositionens yrkande 4 begärs riksdagens bifall till att staten ikläds ett
betalningsansvar i form av statsgarantier till ett belopp om 150 000 000 kr. I
yrkande 5 i propositionen begär regeringen riksdagens bifall till att göra
utfästelser för budgetåret 1998 uppgående till 810 800 000 kr. Utskottet
finner regeringens yrkanden i dessa delar lämpliga.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och
hemställer att riksdagen bifaller propositionen i dessa delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7,
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:U207 yrkandena 4 och 20,
1996/97:U209 yrkande 1, 1996/97:U213 yrkande 20, 1996/97:U214 yrkandena 1
och 2, 1996/97:U215 yrkande 1 samt 1996/97:U515 yrkande 50 förklarar
motionerna 1996/97:U202, 1996/97:U205 yrkande 1 och 1996/97:U211 yrkande
2 besvarade med vad utskottet anfört,
res. (fp, v, mp, kd)
2. beträffande Guatemala som nytt programland
att riksdagen avslår motion 1996/97:U214 yrkande 39,
3. beträffande anslagen under utgiftsområde 7, Internationellt
bistånd för budgetåret 1997
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7
yrkande 6 och med anledning av motion 1996/97:U209 yrkande 3, samt med
avslag på motionerna 1996/97:U207 yrkandena 18 och 19, 1996/97:U209
yrkandena 2 och 17, 1996/97:U213 yrkandena 19 och 21, 1996/97:U214
yrkandena 3, 33, 34, 40 och 42, 1996/97:U217 yrkandena 1 och 2 samt
1996/97:U628 yrkande 5 för budgetåret 1997 under utgiftsområde 7,
Internationellt bistånd anvisar anslag enligt utskottets förslag enligt
tabell 8 i den bilaga som är fogad till detta betänkande och med de
anslagsbenämningar och anslagtyper som framgår av tabellen,
4. beträffande utfästelser och åtaganden avseende multi- och
bilateralt utvecklingssamarbete
att riksdagen bifaller proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7, yrkande 2,
5. beträffande bemyndigande att omfördela tidigare anvisade medel
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7,
yrkande 3, medger att den utgående reservationen om 90 000 000 kr under
reservationsanslaget C 4 Bidrag till EG:s gemensamma bistånd förs till
reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet,
6. beträffande vissa statsgarantier
att riksdagen bifaller proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7, yrkande 4,
7. beträffande utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa
att riksdagen bifaller proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7, yrkande 5.
**FOOTNOTES**
[2]: I yrkande 5, s. 5 i propositionen, står 810 800 000
miljoner kronor vilket är felaktigt. Rätt belopp skall vara
810 800 000 kr.
Stockholm den 26 november 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-
Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),
Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta
Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund
(kd).
Reservation
Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.1)
Karl Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och
Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med ?Med
hänvisning till? och slutar med ?U211 (s) yrkande 2 besvarade.? bort ha
följande lydelse:
I budgetpropositionen upprepar regeringen sitt förslag från den ekonomiska
vårpropositionen att biståndsramen skall sänkas till den biståndshistoriskt
låga nivån 0,7 % av BNI. Denna drastiska nedskärning av biståndet föreslår
regeringen i tider då den internationella solidariteten är satt under hård
press och då biståndet präglas av resursknapphet.
Utskottet accepterar inte att de allra fattigaste folken i
utvecklingsländerna än en gång skall drabbas av den svenska regeringens
oförmåga att få Sveriges ekonomi i balans. Det är inte världens fattiga som
orsakat den ekonomiska obalansen i svensk ekonomi. Utskottet anser därför
principiellt att den minskning av biståndet som regeringen föreslagit i
budgetpropositionen bort avvisas och att biståndet bort höjas till en nivå
överstigande 0,7 % av BNI 1997. Utskottet utgår dock i det följande från det
beslut om utgiftstak och utgiftsramar som riksdagen med anledning av bet.
1996/97:FiU1 tagit i budgetprocessens första steg. Utskottet anser vidare att
biståndet bör höjas under åren därefter. Osäkerheten beträffande dessa år är
givetvis betydande. Vi har dock reserverat ett utrymme för stegvisa höjningar
under åren 1998 och 1999.
I varje sparpaket som regeringen lagt fram har kraftiga besparingar gjorts
på u-hjälpen. Därmed har man alltmer fjärmat sig från det moraliskt bindande
enprocentsmålet som riksdagen en gång ställt sig bakom. I en situation med
enorma behov av katastrofhjälp och omfattande behov av långsiktigt bistånd
till stöd för spridande av demokrati och mänskliga rättigheter samt ekonomiska
reformprocesser är det fel att föreslå och genomdriva kraftiga
biståndssänkningar. Det är inte världens allra fattigaste som skall behöva
drabbas extra hårt när Sverige sanerar sin ekonomi. Sverige är genom sitt
agerande på väg att förlora sin trovärdighet som ett land med starkt
engagemang för en rättvisare värld.
Utskottet håller fast vid att enprocentsmålet för det totala svenska u-
landsbiståndet skall vara något mer än bara vackra ord. Detta är ett moraliskt
grundat åtagande gentemot de fattiga länderna som åter bör uppfyllas snarast
möjligt. Trenden av ständiga nedskärningar i biståndet måste omedelbart
upphöra om Sverige skall kunna upprätthålla sin trovärdighet vad gäller
internationellt solidaritetsarbete. Vägen som leder mot uppfyllandet av
enprocentsmålet måste genast anträdas. Utskottet anser därför att en plan för
detta bör upprättas som visar hur Sverige säkerställer löftet om
enprocentsmålet. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed är propositionens yrkande 1 samt motionerna 1996/97:U202 (s),
1996/97:U205 (c) yrkande 1, 1996/97:U207 (mp) yrkandena 4 och 20, 1996/97:U209
(kd) yrkande 1, 1996/97:U211 (s) yrkande 2, 1996/97:U213 (fp) yrkande 20,
1996/97:U214 (v) yrkandena 1 och 2, 1996/97:U215 yrkande 1 och 1996/97:U515
(kd) yrkande 50 i huvudsak tillgodosedda.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U202, 1996/97:U205
yrkande 1, 1996/97:U207 yrkandena 4 och 20, 1996/97:U209 yrkande 1,
1996/97:U211 yrkande 2, 1996/97:U213 yrkande 20, 1996/97:U214 yrkandena 1
och 2, 1996/97:U215 yrkande 1 samt 1996/97:U515 yrkande 50 samt med
anledning av propositionen 1996/97:1 utgiftsområde 7 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3, 4, och 7)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:
Den 22 november beslutade riksdagens majoritet bestående av Socialdemokraterna
och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena
i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende 1997.
Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag
syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och
socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare
civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan
steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i
andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin
egen situation.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslut den 22 november valt en
annan inriktning av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. I detta
särskilda yttrande redovisar vi den del av vår politik som berör utgiftsområde
7 Bistånd.
Moderata samlingspartiet har i flera år och nu senast i partimotion U201 En
politik för tillväxt i tredje världen yrkat på en övergång till
effektivitetsmål. Insatserna skall mätas i förhållande till hur snabbt de kan
bidra till att minska fattigdomen. Att uppsätta mål där måluppfyllelse är nådd
bara de anslagna medlen förbrukats ger inte tillräckliga incitament till
effektivitet i verksamheten.
Fördelning inom utgiftsområde 7
I motion U217 yrkandena 1 och 2 begär Moderaterna att 200 miljoner kronor från
det särskilda anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen överförs
från anslaget A 1 till anslaget B1 Samarbete med Central- och Östeuropa.
Moderata samlingspartiet menar att anslaget Samarbete och utveckling i
Östersjöområdet skall avvecklas och integreras i det reguljära samarbetet med
Central- och Östeuropa.
Multilateralt utvecklingssamarbete
I motion U217 yrkande 1 (delvis) föreslår Moderaterna ändrade anslag i
enlighet med tabellen. Moderata samlingspartiet menar att flyktingsituationen
i världen motiverar ett högre anslag till UNHCR, medan UNDP och Unicef-
anslagen bör hållas lägre i avvaktan på erfarenheter från omorganisationerna
och resultaten av dessa. UNWRA:s anslag bör också kunna begränsas med hänsyn
till de stora internationella biståndsströmmar som nu söker sig till Gaza och
Västbanken.
Bilateralt utvecklingssamarbete
I motion U217 föreslår Moderaterna omfattande förändringar i det bilaterala
biståndet, vilket framgår av de tabeller som är fogade till detta betänkande
(bil. 1).
Eftersom södra Afrika är den enda region i världen där fattigdomen generellt
sett ökar, vill Moderaterna successivt koncentrera huvuddelen av de svenska
biståndsinsatserna dit. Som ett led i detta föreslås ett nytt anslag. Snabb
fattigdomsavveckling i Afrika på 250 miljoner, varav en femtedel särskilt bör
inriktas på insatser för kvinnor - för att bl.a. stimulera kvinnlig
företagsamhet genom förmånliga lån och markköp. I övrigt bör inriktningen på
detta anslag vara basal utbildning, hälsovård och utveckling av
rättssamhället.
För att biståndet verkligen skall nå befolkningen i de fattiga länderna,
föreslås en successiv övergång från stat-till-stat-bistånd till ett bistånd
till enskilda organisationer, vars anslag ökas markant. Härmed minskar också
regeringarnas beroende av biståndsgivarna i förhållande till beroendet av det
egna folket. Detta markeras särskilt i avseende på Tanzania, Guinea-Bissau,
Etiopien, Moçambique, Zambia och Zimbabwe. Moderaterna vill också avveckla
biståndet till statsmakten i Nicaragua, Vietnam, Sri Lanka och Indien och
halvera motsvarande anslag till Laos. Särskilt i Indien, med dess stora reella
och potentiella inflöde av kapital, är det angeläget att
liberaliseringsprocessen inte hämmas av bistånd till statsmakten. I
Latinamerika bör bistånd framgent utgå främst som stöd till mänskliga
rättigheter och demokrati. Man vill också successivt återföra ansvaret för
biståndet till UD och tillskapa ett fristående kvalitetssäkringsinstitut.
2. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3 och 4)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Som framgår av den gemensamma reservationen (fp, v, mp, kd) avvisar
Folkpartiet liberalerna utskottsmajoritetens förslag att nivån på det svenska
biståndet endast skall uppgå till 0,7 % av BNI, vilket (s) och (c) ställt sig
bakom. Enligt Folkpartiet liberalerna skall vägen mot enprocentsmålet anträdas
omedelbart. Folkpartiet anslår därför i sitt budgetalternativ ytterligare 1,2
miljarder kronor till anslaget A Internationellt utvecklingssamarbete för 1997
utöver regeringens och utskottsmajoritetens förslag.
De ytterligare 1 200 miljoner kronor som Folkpartiet tillför biståndet
fördelas enligt följande.
Multilateralt bistånd
Regeringen och utskottsmajoriteten gör en neddragning med 10 % på det
multilaterala utvecklingssamarbetet, detta i en tid då många internationella
biståndsorganisationer befinner sig i omvandling och brottas med stora
ekonomiska bekymmer. Utvecklingen i världen gör att nya hot har uppstått och
många nya problem skall hanteras. Formerna för denna samverkan är ännu inte
helt klara. Speciellt konflikthantering har under de senaste åren varit ett
område där det fordras ett radikalt omtänkande. Att de flesta väpnade
konflikter nu är interna ställer ökade krav på ett effektivt
konfliktförebyggande bistånd. Om de spirande nya demokratierna skall ha en
chans måste skuldlättnader ske. Folkpartiet menar att det är olyckligt att i
detta läge dra ner på Sveriges bidrag till detta arbete.
Unicef
Folkpartiet säger nej till den neddragning av anslaget till Unicef som
utskottsmajoriteten ställt sig bakom. Med tanke på den angelägna verksamhet
för u-landsbarnen som organisationen bedriver föreslår vi ett anslag på 379
miljoner kronor vilket är 40 miljoner utöver regeringens förslag.
UNHCR
Katastroferna och flyktingsituationen i världen innebär en kraftig ökning av
UNHCR:s arbetsuppgifter. Folkpartiet föreslår därför att ytterligare 30
miljoner kronor utöver regeringens förslag tillförs UNHCR. Totalbeloppet för
UNHCR för budgetåret 1997 blir då 313,5 miljoner kronor.
UNFPA
Folkpartiet har under lång tid pläderat för att befolkningsfrågan skall få en
mer framskjuten plats inom det svenska biståndet. Sverige tog aktiv del i FN:s
befolkningskonferens i Kairo 1994. NU gäller det att gå från ord till
handling. Mot den bakgrunden föreslår Folkpartiet att FN:s befolkningsfond
UNFPA får ett högre bidrag än det utskottsmajoriteten beslutat, nämligen ett
påslag med 30 miljoner kronor. Totalbeloppet för UNFPA under budgetåret 1997
skulle då bli 146 miljoner kronor.
IDEA
Internationella IDEA är ett nyinrättat institut med säte i Stockholm.
Institutets syfte är bl.a. att befästa demokratin i världen, underlätta
genomförandet av fria och rättvisa val, vara idé- och resursbank för svaga
demokratier etc. Folkpartiet anser att den verksamhet som bedrivs vid
Internationella IDEA är mycket angelägen. IDEA har under sitt första år
brottats med bristande inbetalningar från stiftarländerna. En garantifond
skulle lösa dessa initialpro-
blem. Den skulle kunna användas för att överbrygga sena inbetalningar från
andra länder och därmed eventuella underskott. Folkpartiet föreslår därför en
insats inom anslaget Övrigt multilateralt samarbete med 25 miljoner kronor som
öronmärks för att Internationella IDEA skall kunna inrätta en garantifond.
Detta belopp skall vara utöver det grundbelopp som institutet förväntas få.
Konfliktförebyggande insatser
Utskottsmajoriteten gör kraftiga nedskärningar vad avser multilaterala
konfliktförebyggande insatser, detta i en tid när just konflikthanteringen är
inne i en mycket känslig fas. Skall världen lyckas hantera sina konflikter
bättre i framtiden måste det ske på internationell basis. Folkpartiet anser
därför att inga neddragningar bör ske inom detta område. Vi föreslår att
delposten Konfliktförebyggande insatser ökas med 100 miljoner kronor. Totalt
blir delposten då 180 miljoner kronor.
Miljöinsatser
Den globala miljön är en överlevnadsfråga för mänskligheten. Sverige bör spela
en pådrivande roll i det internationella miljöarbetet. Även här säger
Folkpartiet nej till vidare neddragningar och föreslår att multilaterala
miljöinsatser får ytterligare 100 miljoner kronor. Totalt skulle det då bli
230 miljoner kronor.
Bilateralt bistånd
Demokrati, miljö och kvinnors situation
Vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet anser Folkpartiet att
demokrati, miljö och kvinnors situation måste genomsyra detta.
Utskottsmajoriteten föreslår emellertid en sänkning av delposten Särskilda
program som just finansierar demokrati, miljö och kvinnoprogram. Folkpartiet
föreslår en ökning med 100 miljoner kronor vad avser demokrati och mänskliga
rättigheter för direkta demokratiåtgärder. Dessutom föreslår Folkpartiet
ytterligare 100 miljoner kronor för särskilda miljöinsatser samt ytterligare
200 miljoner kronor för att stärka kvinnors ställning i utvecklingsbiståndet.
400 miljoner kronor skall således enligt Folkpartiets förslag tillföras
Särskilda program. Totalbeloppet blir då 1 575 miljoner kronor för 1997.
Krediter
En utredning om u-krediter har utlovats under hösten. Folkpartiet vill än en
gång framhålla att partiet har en i grunden kritisk hållning till bundet
bistånd. Vi utgår därför ifrån att det här är fråga om krediter utan bindning
till upphandling i Sverige. Stor återhållsamhet bör råda vad gäller
kreditgivning till de allra fattigaste länderna. Sverige bör normalt inte
medverka till att ytterligare öka deras skuldbörda. I sådana länder bör
gåvobistånd vara den dominerande biståndsformen.
Skuldlättnader
De utomordentligt allvarliga skuldproblem som flera av våra fattigaste
mottagarländer brottas med utgör starka skäl för att stora belopp skall finnas
tillgängliga för bl.a. skuldlättnadsinsatser. För att säkerställa denna av fp
prioriterade biståndsform föreslår vi att 200 miljoner kronor tillförs stödet
för ekonomiska reformer. Den totala nivån blir då 400 miljoner kronor.
Enskilda organisationer
Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer har stor betydelse bl.a.
för att stärka det civila samhället i mottagarländerna. Olika undersökningar
visar dessutom att utvecklingsbistånd förmedlat via enskilda organisationer är
effektivt både organisatoriskt och ekonomiskt. Den neddragning som tidigare
ägt rum under posten Enskilda organisationer vill Folkpartiet återställa. Vi
föreslår därför att anslagsposten i fråga tillförs ytterligare 150 miljoner
kronor. Totalsumman blir då 970 miljoner kronor.
Landramar
Vad gäller landramar förespråkar Folkpartiet en något starkare inriktning på
södra Afrika än den utskottsmajoriteten förordar. Folkpartiet föreslår därför
ett påslag på 160 miljoner kronor för detta område. Länder som bör prioriteras
är Angola, Moçambique och Zambia.
Med tanke på de stora behoven i Eritrea efter det långa befrielsekriget där
föreslår vi ett påslag på 15 miljoner till detta land. Totalsumman för Eritrea
blir då 35 miljoner kronor.
Den sydamerikanska kontinentens fattigaste land, Bolivia, har under de
senaste åren gjort framsteg. Man försöker där hantera de etniska konflikterna
som finns i så många av staterna i regionen. Då en landstrategi arbetas fram
bör inriktningen vara på fattigdomsbekämpning, främst då utbildning, vatten
och demokratiinsatser. Folkpartiet föreslår att anslaget Regionalt Sydamerika
ökas med 10 miljoner kronor vilka skall specialdestineras för insatser i
Bolivia. Totalt bli då anslaget 120 miljoner kornor.
Mot bakgrund av Folkpartiets kritiska uppfattning om bristen på
demokratisträvan i Vietnam och Laos finner partiet det naturligt att sänka
biståndet till dessa båda länder. Pengarna kan bättre användas exempelvis i
Sydafrika där den demokratiska processen behöver ett omfattande stöd.
Folkpartiet föreslår mot den bakgrunden en neddragning av biståndet till
Vietnam med 40 miljoner kronor och till Laos med 20 miljoner kronor.
Vad gäller övriga ramar framgår de av sammanställningen av tabellerna som
bifogas detta betänkande (bilaga 1). Programländernas landramar bör kunna
användas med stor flexibilitet för att på så vis uppnå största möjliga
effektivitet. De reservationer som finns för vissa länder är ett tecken på att
detta är en god idé.
3. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 2, 3, 4 och 7)
Eva Zetterberg (v), anför:
Den nu införda budgetordningen i riksdagen med ett utgiftstak för varje område
innebär en total låsning vid de av regeringen föreslagna anslagen för
respektive område. Det är i det närmaste omöjligt för riksdagen att inom
området internationellt bistånd avvika från budgetpropositionen.
Sakbehandlingen av varje område kommer efter det att utgiftstaket är satt.
Diskussionen om utgiftstak, anslagens storlek för olika poster inom
budgetramen, principer för biståndet och de konkreta mottagarländerna
diskuteras i olika betänkanden, vilket är mycket olyckligt om man önskar ha en
sammanhållen biståndspolitik. Det är därför inte heller i detta betänkande
meningsfullt att göra ett flertal reservationer, utan Vänsterpartiet vill
genom detta särskilda yttrande markera partiets inställning.
Vi vill kraftfullt markera att den av regeringen och riksdagens majoritet
beslutade neddragningen av anslagen för internationellt bistånd är
oacceptabel. Nedskärningarna har pågått i flera års tid och resultatet är att
för 1997 är vi nere på 0,7% av BNI, trots att den officiella målsättningen
ligger på 1 %. Vänsterpartiet vill i stället ha en successiv återgång till
enprocentsnivån och att regeringen fastställer en plan för att under tre år
uppnå enprocentsmålet.
Den inriktning som regeringen har aviserat i propositionen, med
fattigdomsbekämpning och en ökad satsning på Afrika, den fattigaste
kontinenten är bra. Men med tanke på de enorma behov som finns i världen med
bl.a. närmare en miljard människor som saknar tillräckligt med mat är
naturligtvis de svenska insatserna blygsamma, även om den för Sverige pinsamma
sänkningen inte skulle ha ägt rum.
Vänsterpartiet har i årets biståndsmotion föreslagit ytterligare 1,8
miljarder till bistånd i u-länder och Östeuropa. Dessa pengar vill vi fördela
mellan multilateralt och bilateralt arbete med 1,4 miljarder och 400 miljoner
till Öst-och Centraleuropa, liksom insatserna vid Barents hav.
I det bilaterala biståndet vill vi särskilt fästa uppmärksamheten på
nödvändiga insatser i södra Afrika, både vad gäller direkta
utvecklingsinsatser och freds- och konfliktförebyggande verksamhet. I östra
Zaire råder en humanitär katastrof. Länder som Angola och Moçambique lider
fortfarande svårt av följderna av krigen och behöver omfattande stöd. Guinea-
Bissau är ett land som under en lång rad år varit mottagare av ett i
förhållande till landets storlek stort bistånd. Det är där rimligt med en
minskning, men det vore synnerligen oklokt att där drastiskt upphöra med
bistånd. För Asien föreslår vi att länder som Laos och Vietnam får högre
anslag än de som föreslås av regeringen. Laos är exempelvis ett av världens
fattigaste länder och har dessutom i år drabbats av stora översvämningar. I
en flerpartimotion har vi pekat på behovet av förstärkta svenska anslag till
Östtimor. I Latinamerika sker den största insatsen, i pengar mätt, i Bolivia,
som är ett nytt svenskt programland. Det är välmotiverat, utifrån invånarnas
låga levnadsstandard och att regeringen har en klar inriktning på att minska
de stora sociala klyftorna. Satsningen i övrigt i Sydamerika och
Centralamerika består i stor utsträckning av demokrati-och MR-bistånd genom
enskilda organisationer men borde vara mer omfattande. Guatemala kommer
sannolikt innan året är slut att ha en slutlig fredsöverenskommelse, efter
drygt 30 års krig och terror. När nu regering och demokratiska krafter skall
genomföra nödvändiga reformer är stöd utifrån välkommet. De svenska bidragen
kan och bör vara mer omfattande.
Angående riktlinjer och mål för biståndet återkommer utskottet utförligt i
ett senare betänkande. Men jag vill redan nu avisera att Vänsterpartiet anser
att samma principer bör råda för att bevilja u-krediter som för bistånd. Detta
gäller i hög grad ett land som Kina, där svensk kritik mot övergrepp inom MR-
området bör omöjliggöra svenska u-krediter. Detsamma gäller beviljande av u-
krediter eller tillstyrkande av Världsbanksmedverkan i stora dammbyggen eller
andra insatser med stor påverkan på miljö och livsmiljö för
ursprungsbefolkningar.
4. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3, 4 och 7)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
I budgeten sänks biståndsnivån till 0,7 % av BNI. Enprocentsmålet ligger fast
och skall uppnås så snart de statsfinansiella förutsättningarna föreligger,
sägs det i propositionstexten.
Men någon tidpunkt för detta har inte satts upp. Miljöpartiet menar att
målsättningen måste vara en stegvis höjning av biståndet varje år för att
uppnå enprocentsmålet. Vi föreslår en trestegsplan: 1,3 miljarder i år, 1,73
miljarder för år 1998 och 2,2 miljarder för år 1999.
Regeringens miljard till posten Samarbete med Central- och Östeuropa
välkomnar vi med tanke på det nödvändiga samarbetet för en ren Östersjö. Men i
stället för att summan delas på fem år, föreslår vi tre år, vilket gör 130
miljoner extra i påslag. Miljöfrågorna i dag griper in i samhället som aldrig
förr, direkt eller indirekt. Därmed får anslagspengar som anvisas till
åtgärder med anknytning till miljöarbete och miljöproblem genomslagsverkan i
hela samhället. Miljöpartiet föreslår i sitt budgetförslag 1 miljard kronor
till miljöinsatser i utvecklingsländerna. Också folkrörelser och enskilda
organisationer, som har stor erfarenhet av biståndsarbete, kan få del av dessa
pengar till miljöprojekt.
För att finansiera detta, liksom de extra pengar vi önskar ge till FN, IPPF
och till bistånd genom folkrörelser och organisationer, minskar vi på det
militära försvaret med 2,4 miljarder. De extra pengar vi lägger på utöver
biståndsramen är alltså inte finansierade med höjda skatter.
Sedan järnridån fallit, det kalla kriget tagit slut och Sovjetunionen
upplösts, avtecknar sig en ny hotbild för Sverige och övriga världen. Den
domineras inte längre av vapen och arméer, och därmed har också den
traditionella säkerhetspolitiken fått nytt innehåll. Man ser en tydlig
koppling till fattigdom och sociala klyftor mellan rika och fattiga i
utvecklingsländerna. Vi vet också att jordens befolkning ökar okontrollerbart,
att miljön förstörs och att naturresurserna krymper. Ett land med problem av
det här slaget är ett hot mot grannsämjan och en risk för upprätthållande av
global fred.
Överutnyttjande av naturresurser och miljöförstöring hänger starkt ihop med
en ökande fattigdom, brist på livsmedel och försörjningsmöjligheter. Detta
skapar, hos dem som drabbas, en grogrund för vrede, som i förlängningen kan
leda till uppror och väpnade konflikter. Riskprognoserna för 2000-talet talar
just om konflikter av det här slaget. Miljöpartiet menar att detta är ett
starkt motiv för att inte frysa biståndet till 0,7 % av BNI, utan redan nu
starta med att höja biståndsanslaget upp mot enprocentsmålet. Men det första
och starkaste skälet för bistånd är den solidaritet vi känner för dem som har
det svårt och allas vårt gemensamma ansvar för tillståndet i världen.
Av Sveriges biståndspengar går 707 miljoner till EU. Enligt
Maastrichtavtalet skall EU:s bistånd vara ett komplement till
medlemsstaternas. Sverige ger ett stort bistånd till de afrikanska länderna.
EU får däremot kritik från olika håll för sina nedskärningar i biståndet. Det
omfördelas nu och riktas till länderna i Medelhavsområdet och Central- och
Östeuropa. Ministerrådet och kommissionen har föreslagit en nedskärning av
utvecklingsbiståndet med 13 % och det som går via enskilda organisationer med
27 %. Det här är nedskärningar som går helt emot Miljöpartiets grundidé om att
ansvaret för tillståndet i världen är gemensamt.
Sverige tillhör de länder som konstant stöder FN såväl politiskt som
ekonomiskt. FN har samtidigt ekonomiska svårigheter, eftersom alla länder inte
ställer upp med bidrag. Det har diskuterats om inte samtliga bidrag till FN
borde vara obligatoriska, beräknade efter ländernas ekonomiska bärkraft, och
inte, som nu, till en del frivilliga. Miljöpartiet har länge drivit kravet att
internationella valutatransaktioner skulle avgiftbeläggas och FN få inkomster
av den avgiften. Det skulle göra FN starkare, då FN inte längre vore beroende
av medlemsländernas bidrag.
Många av de fattigaste länderna har stora skulder. En stor del av
exportinkomsterna och även biståndspengar går till att betala räntor och
amorteringar. De kan nu få pengar till skuldsanering från en skuldfond i
Världsbanken, men hjälpen är villkorad med en nerbantning av landets utgifter,
och åtstramningarna slår hårt mot de redan fattiga. Därför anser vi det
viktigt att de rika länderna avskriver skulderna för de fattiga länderna.
Sverige bör verka för detta i FN och andra fora.
En förutsättning för ett bra bistånd är att det aldrig får hota jordens
naturliga system, luft, vatten, växter och djur. Ett lands utveckling och ett
lands ekonomiska tillväxt behöver inte alls vara samma sak. Tyvärr har ofta en
snabb ekonomisk tillväxt i industriländerna uppnåtts till priset av en
miljöförstöring. Det är viktigt att de länder som nu står för ekonomiska medel
har ett långsiktigt politiskt perspektiv som leder till en miljömässigt
hållbar utveckling i mottagarländerna.
Dricksvatten är i många delar av världen en bristvara. En enkel pump kan
vara till otrolig hjälp för ett områdes dricksvattenförsörjning.
Överbefolkning och livsmedelsbrist gör att mark och skogar överutnyttjas och
utsätts för ett stort slitage. En hård skogsavverkning lämnar efter sig
områden som inte kan återplanteras. Undervisning i miljöskonande
skogsavverkningsmetoder och markvård samt metoder för föryngring och
nyplantering har länge funnits i svenskt bistånd. Kunskaper om hur viktig den
biologiska mångfalden är för att upprätthålla ekosystemen måste tydligt
integreras i kunskapsutbudet. Stora biståndssatsningar måte göras på
alternativa energier: sol, vind, biomassa. Vattenkraft är miljövänlig
förnyelsebar energi, men i småskalig form, och inte i den storskaliga form som
hittills prioriterats, och som resulterat i både sociala problem och stora
miljöskador. Miljöpartiet anser att energibiståndet bör inriktas mot åtgärder
för hushållning med energi och förnybara lösningar och föreslår att Sida
beslutar att helt utesluta stöd till ej förnyelsebara energikällor inom sin
biståndsverksamhet och sitt utvecklingssamarbete.
Vad som är viktigt med tanke på erfarenheter från vårt eget land, är att
miljöundervisning finns som ämne på lärarhögskolor, handelsskolor, vårdskolor,
militära utbildningsenheter, polisskolor m.m. och att det inte är ett
frivilligt ämne, utan ett ämne med kunskapsredovisningsplikt, ett
examensämne. Det tar alltid tid innan miljöskador och anledningar till
miljöförstörelse blir synliga. Med ökad kunskap ges ökad möjlighet till att
förebygga miljöförstörelse. När åtgärder krävs för att ta itu med
miljöproblemen är det nödvändigt att den vanlige medborgaren är motiverad och
förstår.
En av biståndets viktigaste uppgifter är att på alla sätt stödja kvinnan,
att aktivt uppmuntra familjen att också låta döttrarna få gå i skolan, att
starta hälsocenter som är en stor hjälp för både barn och kvinnor, att stödja
kvinnors arbete inom jordbruket, att ge kvinnor möjlighet att ha ett arbete
och att själva förfoga över sina inkomster och förmögenhet.
Miljöpartiet de grönas utgångspunkter för internationellt bistånd kan
sammanfattas i fem punkter:
-tillgodoseende av grundläggande mänskliga behov
-människors egna initiativ skall vara drivkraften för samhällsutvecklingen
-alla länder måste ha möjlighet att demokratiskt styra sin egen utveckling
-nuvarande obalans i resurstillgång, både mellan och inom länder, måste
jämnas ut
-all utveckling måste vara miljömässigt och socialt hållbar.
5. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3, 4 och 7)
Ingrid Näslund (kd) anför:
Kristdemokraterna yrkar i sin partimotion U209 att till anslaget
Internationellt utvecklingssamarbete anslås 1 968 miljarder utöver vad
regeringen föreslår. Detta har nu avslagits i och med att riksdagen fattat
beslut om betänkande 1996/97:FiU1. När det gäller 1998 har vi föreslagit 2 241
miljarder mer och för 1999 3,186 miljarder utöver regeringens förslag. Förutom
ovan angivna belopp föreslog Kristdemokraterna dessutom att av den reservation
på 3,5 miljarder som byggts upp ytterligare 500 miljoner skulle användas under
1997 respektive 1998 och 1 000 miljoner år 1999.
Vi kristdemokrater reagerar starkt mot urholkningen av det svenska
biståndet, som fortsatt alltsedan regeringsskiftet 1994. När Sverige sanerat
sin budget, har världens fattigaste fått vara med och betala. Under de två
senaste åren har biståndet drabbats av de största besparingarna i jämförelse
med övriga utgiftsområden i den statliga budgeten. Den totala neddragningen
t.o.m. 1999 blir 30 % om den preliminära finansplanen följs.
Den biståndsnivå som FN rekommenderat som en lägsta nivå för i-länderna är
0,7% av BNP. När Sverige nu knyter biståndet till BNI, förlorar biståndet
ytterligare 500 miljoner och hamnar egentligen under det som Pierre Schori
betecknat som ?skammens gräns?.
Grundläggande för biståndspolitiken är solidaritetstanken - att alla
människor har ett gemensamt ansvar för varandra. Att vi hör samman och bebor
en jord som är odelbar. Det är den visionen och ambitionen som gör att
tusentals människor i vårt land, i kyrkor, föreningar och folkrörelser
engagerar sig för de fattiga länderna.
Kort och lång sikt måste komplettera varandra, liksom bistånd som går genom
statliga myndigheter, folkrörelser och enskilda organisationer.
Vi kristdemokrater finner det glädjande att regeringen, trots en kraftig
minskning av anslaget till biståndssamarbete, håller en i stort sett
oförändrad nivå när det gäller bidraget till enskilda organisationer. Detta
erkännande av dessa organisationers arbete är uppmuntrande, inte minst mot
bakgrund av att den borgerliga regeringens ökade stöd till de enskilda
organisationernas effektiva och välorganiserade insatser åtföljdes av
kommentarer från socialdemokrater, då i opposition, som kallade denna form av
bistånd för ?plåsterbistånd? och utdelande av ?presenter?.
Vårt förslag till höjt anslag till de enskilda organisationerna grundar sig
på erfarenheten av att denna form av biståndssamarbete är den kanske mest
effektiva.
Mot bakgrunden av behoven runt om i vår värld föreslår vi också en höjning
av anslaget till humanitärt bistånd.
Kristdemokraterna stödjer förslaget till anslagsnivå samt i stort
regeringens förslag till anslagets fördelning avseende samarbetet med Central-
och Östeuropa.
Med hänvisning till den undermåliga sociala situation som delar av
befolkningen, framför allt barn och ungdom, tvingas leva under i de baltiska
staterna samt i vissa delar av Ryssland bör finansiella resurser avsättas
direkt inriktade på sociala hjälpprogram.
Dessa medel bör enligt vår mening kanaliseras genom enskilda
organisationer och ÖEK, Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté. När det
gäller insatser särskilt riktade till barn och ungdom bör samarbetet med FN:s
barnfond, Unicef, intensifieras och utnyttjas i större omfattning än vad som
sker i dag.
I Kristdemokraternas förslag tillskjuts ytterligare medel till de FN-organ
som i dag dels behöver förstärkas och ytterligare effektiviseras, UNDP, WFP,
UNAIDS och FN:s handelsrelaterade verksamhet, dels de organ som är i behov av
finansiella resurser för att på ett effektivare sätt sköta sina åtaganden på
fältet, Unicef, UNHCR och UNWRA.
Två områden som vi kristdemokrater vill prioritera, när det gäller övrigt
multilateralt biståndssamarbete, är miljöinsatser och konfliktförebyggande
åtgärder. Vi är övertygade om att kraftfulla insatser beslutade inom dessa
områden av internationella organisationer, som exempelvis FN, har större
möjligheter att lyckas än insatser enbart inriktade på bilaterala aktiviteter.
När det gäller miljöområdet är det synnerligen viktigt att GEF ges och tar en
huvudroll i ansvaret för de globala miljöfrågorna liksom FN avseende det
konfliktförebyggande arbetet. Det bör påpekas att insatser på miljöområdet och
näringslivsutveckling är väsentliga även i det bilaterala biståndssamarbetet.
En institution som kan få stor betydelse i det konfliktförebyggande arbetet
är den nyligen bildade Internationella krigsförbrytardomstolen (The
International Criminal Court) i Haag. Kristdemokraterna föreslår att denna
domstol tilldelas medel från anslaget för konfliktförebyggande insatser.
En anslagspost av fundamental betydelse är demokrati och mänskliga
rättigheter. I många av världens fattiga länder spirar demokratin som en skör
planta. Det är därför av stor vikt att Sverige som biståndsgivare stöttar och
bygger under denna process.
Om vårt biståndsanslag, som ligger på en betydligt högre nivå än regeringens
förslag vilket antagits av riksdagen, hade gått igenom, avsåg vi att fördela
anslaget enligt de tabeller som återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
6. Anslagen under utgiftsområde 7, Internationellt bistånd för budgetåret 1997
(mom. 3)
Bodil Francke Ohlsson (mp), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva
Zetterberg (v) anför:
Östtimor har en befolkning som hårt drabbats av Indonesiens ockupation sedan
mer än 20 år. Mänskliga rättigheter har systematiskt kränkts. Tack vare Nobels
fredspris till biskop Belo och Ramos Horta har omvärldens uppmärksamhet på en
lösning av konflikten på Östtimor ökat. I en flerpartimotion har vi bl.a.
krävt ökat bistånd till organisationer för mänskliga rättigheter. Den svenska
regeringen bör skyndsamt se till att Östtimors befolkning får det nödvändiga
stöd som utlovats och därutöver pröva möjligheterna till ytterligare svenska
insatser.
Tabell 8
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde
7 Internationellt bistånd
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................3
Utskottet.............................................5
Verksamheten under utgiftsområdet, Sveriges internationella
utvecklingssamarbete - regeringens politik (prop. s. 7-11)
5
Biståndsförvaltning, Sida och Nordiska Afrikainstitutet7
(prop. s. 59-61)....................................7
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa.......8
(prop. s. 11-13)....................................8
Biståndsramen (prop. s. 15-16)......................9
Anslagsnivån, enprocentsmålet.........................9
Motionerna..........................................9
Utskottets överväganden............................10
Fördelningen inom utgiftsområdet vad avser A Internationellt
utvecklingssamarbete och B Samarbete med Central- och Östeuropa
12
Propositionen (s. 5)...............................12
Motionerna.........................................12
Utskottets överväganden............................13
Internationellt utvecklingssamarbete (prop. s. 16).14
Multilateralt utvecklingssamarbete...................15
Propositionen (delar av s. 21 35)..................15
Motionerna.........................................19
Utskottets överväganden............................20
Bilateralt utvecklingssamarbete......................22
Propositionen......................................22
Motionerna.........................................27
Utskottets överväganden............................30
Samarbete med Central- och Östeuropa.................31
Samarbetets målsättning, inriktning och omfattning.31
(prop. s. 63 73)...................................31
Anslagen (prop. s. 75 80)..........................32
Motionen...........................................33
Utskottets överväganden............................33
Hemställan.........................................34
Reservation..........................................35
Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.1)..........35
Särskilda yttranden..................................36
1. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3, 4, och 7)36
2. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3 och 4)38
3. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 2, 3, 4 och 7)41
4. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3, 4 och 7)42
5. Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. (mom. 1, 3, 4 och 7)45
6. Anslagen under utgiftsområde 7, Internationellt bistånd för
budgetåret 1997 (mom. 3)
46
Bilaga
Tabeller...........................................47