I detta betänkande behandlas motioner väckta under allmänna motionstiden
1996/97 angående inriktningen på det internationella utvecklingssamarbetet
samt de motioner som väckts angående detta samarbete med anledning av
regeringens budgetproposition 1996/97:1. Motioner rörande samarbetet med
Central- och Östeuropa har behandlats av utskottet i betänkande 1996/97:UU16.
De motioner som behandlar budgetfrågor för internationellt
utvecklingssamarbete har utskottet tidigare beaktat i betänkande 1996/97:UU2
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
I betänkandet behandlas även motioner väckta under allmänna motionstiden
vilka rör vissa internationella miljöfrågor. I det avsnittet redogörs för den
del av regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges internationella samarbete för
hållbar utveckling, som rör Utrikesdepartementets verksamhetsområde.
Skrivelsens innehåll har delats mellan jordbruksutskottet och utrikesutskottet
varvid utrikesutskottet här redovisar kapitel 5 i skrivelsen.
Jordbruksutskottets synpunkter på resterande delar av skrivelsen redovisas i
betänkande 1996/97:JoU6. I avsnittet om miljöfrågor behandlas även två
yrkanden som väckts med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg
mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Den skrivelsen behandlas i sin helhet av
jordbruksutskottet. Därtill behandlas ett yrkande som väckts med anledning av
regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1996.
Samtliga motioner besvaras eller avstyrks. Till betänkandet har fogats 21
reservationer och 9 särskilda yttranden.
Skrivelsen
Regeringen (Miljödepartementet) har i skrivelse 1996/97:2 berett riksdagen
tillfälle att ta del av regeringens beskrivning av Sveriges internationella
samarbete för hållbar utveckling och de övergripande svenska prioriteringarna
inför arbetet inom Förenta nationerna som rör uppföljningen av FN:s konferens
om miljö och utveckling i Rio de Janeiro. Innehållet i skrivelsen behandlas av
jordbruks- och utrikesutskottet.
Motionerna
1996/97:U201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
övergripande målet för biståndet bör vara att främja en uthållig snabb
tillväxt med snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att rättsstaten,
respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi bör vara
centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO
ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det multilaterala biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN
och Bretton Woodsinstitutionerna samt UNHCR,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och
korruption främjas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i länder med stort kapitalinflöde vid direktinvesteringar och
andra privata satsningar bör biståndet dras ner för att inte överanstränga
absorbtionsförmågan eller tränga undan produktiva satsningar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att biståndet till ett u-lands statsmakt normalt inte bör
överskrida tio procent av landets BNP, vilket väl täcker kostnaden för
grundläggande utbildning och hälsovård för alla,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
triangelsamarbete bör prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett u-
land som framgångsrikt utrotat fattigdomen på kort tid i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
landramar bör avskaffas till förmån för avtal, där strikta villkor vad gäller
korruption, effektivitet och demokratiutveckling uppställs i enlighet med vad
som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den årligen
utförligt till riksdagen skall rapportera om läget beträffande mänskliga
rättigheter och demokrati i samarbetsländerna i god tid före riksdagens beslut
om biståndsinsatser i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd inte får utbetalas till statsmakt som grovt och
systematiskt kränker mänskliga rättigheter och förtrycker sina medborgare
eller accepterar utbredd korruption,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret för
utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och
internationella organisationer och erhålla resurser härför,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utformningen av biståndsprojekt bör ske i u-landsmiljö.
1996/97:U203 av Lennart Fridén och Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
bistånd till Mongoliet.
1996/97:U204 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrikta biståndsanslagen på ämnesområden i stället för på
länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta för u-ländernas handel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för biståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokratiutveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler biståndsprojekt vars direkta syfte skall vara att förbättra
kvinnors situation i mottagarländerna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om halvårsrapporter från Sida som även redovisar jämställdhetsmålet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en årlig redovisning från regeringen över hur Världsbanksgruppens
och IMF:s verksamhet uppfyller de svenska biståndsmålen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad självständighet i det svenska biståndet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teknikbistånd och näringslivsutveckling,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljömässigt hållbart jordbruk för att garantera
livsmedelsförsörjningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av barnmorskor,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk policygrupp med anledning av EU:s
biståndspolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om FN:s biståndsverksamhet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till transportkostnader.
1996/97:U205 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på demokratiutveckling och kvinnors utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de unga kvinnornas situation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnens rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en försöksperiod med hälften av biståndsmedlen riktade direkt till
kvinnor, hälften till män.
1996/97:U207 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell solidaritet - utgångspunkter enligt Miljöpartiet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samordning och behovsanalyser görs för att undvika dubbelarbete
och alltför lika projekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet som säkerhetspolitiskt instrument,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under rubriken Utveckling eller tillväxt?
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste aktivt arbeta för att öka miljömedvetenheten och
miljöaspekternas hantering i EU-biståndet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU årligen lämnar utförlig information till givarländerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i ännu högre grad än hittills måste försöka öka sitt
inflytande på och påverka riktlinjer m.m. för EU-biståndet i syfte att
säkerställa stöd till hållbar utveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet och miljön,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av vatten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av småskaligt ekologiskt jordbruk,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av hav och sjöar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av förnyelsebar energi,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av miljökunskap,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringslivsutveckling,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att FN och andra fora verkar för att de rika länderna avskriver
skulderna för de fattiga länderna,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnor,
1996/97:U208 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för de
funktionshindrade i utvecklingsländer.
1996/97:U209 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skuldlättnadsfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad flexibilitet i biståndet och slopandet av femåriga
samarbetsavtal,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av småföretagarsamarbete och näringslivsinriktat bistånd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användandet av delar av tidigare uppkomna reservationer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enskilda organisationers arbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det humanitära biståndet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av reformer i FN-organisationen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöinsatser och konfliktförebyggande åtgärder,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati och mänskliga rättigheter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtagandet av en internationell vattenkonvention,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skapandet av ett sekretariat med uppgift att granska och utvärdera
det svenska biståndet,
1996/97:U210 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den presenterar ett program för
hur Sverige skall bidra till förverkligandet av de förslag som läggs i denna
motion samt i rapporterna Human Development Report och A Call to Action,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den agerar för att insatser inom
Världsbanken, IMF och IDA underordnas svenska biståndsmål,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avveckling av OECD.
1996/97:U211 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att jämställdhet integreras i hela utvecklingssamarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de målsättningar som fastlagts beträffande biståndsmålen även
prioriteras i EU:s internationella utvecklingssamarbete.
1996/97:U212 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad analys av barnets roll i den
globala samhällsutvecklingen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnperspektivet ges en central roll i uppföljningen av FN-
konferenserna och i SIDA:s pågående policyarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barnens roll
och behov beaktas i SIDA:s landstrategier och i dialogen med mottagarländerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
följa rekommendationerna från FN:s studie om barn i väpnade konflikter, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
undersöka möjligheterna att 1999 arrangera en konferens om hur man genom
internationellt bistånd kan bidra till att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter.
1996/97:U213 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen (avsnitt B),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra demokratimålet överordnat i det svenska biståndet (avsnitt
B),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokratibiståndets innehåll (avsnitt B),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokratibistånd till diktaturer (avsnitt B),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en årlig rapport om tillståndet för demokratin och mänskliga
rättigheter i mottagarländerna av svenskt bistånd (avsnitt B),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det s.k. oberoendemålet (avsnitt B),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett kvalitetsprogram för det svenska biståndet (avsnitt C i dess
helhet),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en u-landspolitisk utredning (avsnitt C),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncentration av biståndet, ämnesmässigt och geografiskt (avsnitt
C),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ?biståndsbombardemanget? (avsnitt C),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd skall ges i former som inte snedvrider
mottagarländernas ekonomier (avsnitt C),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bundet bistånd (avsnitt C),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av kunskapsöverföring och investeringar i ?det
mänskliga kapitalet? (avsnitt C),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett genderperspektiv och kvinnornas roll i biståndet (avsnitt C),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsberoendet (avsnitt C),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU och u-länderna,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö och bistånd,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälsoproblem i u-länderna,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kinabiståndet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kuba.
1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sidas lokaler, främst dess bibliotek, blir mer tillgängliga för
allmänheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sidas tjänster skall kunna erbjudas och saluföras till
näringslivet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska företag i u-länder till vilka Sverige ger bistånd skall
följa de svenska biståndspolitiska målen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att biståndsministern bör ta initiativ till en dialog med företagen
om de biståndspolitiska målen som allmängiltiga för utveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ömsesidigt utbyte av idéer mellan Sverige som givarland och
mottagarländerna efter den holländska modell som nämns i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn när det gäller målformulering för den svenska
biståndspolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsinsatser för människor med funktionshinder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur olika vägar till marknaderna kan öppnas för u-ländernas
landsbygdsbefolkning och kvinnors möjligheter till sparande och ekonomisk
verksamhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur studier och praktiskt arbete inom skolväsendet kan kombineras
för att en framväxande generation skall vinna ekonomisk insikt och kunna delta
i den ekonomiska uppbyggnaden i ett u-land,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förstärka biståndet när det gäller dess inriktning på
jämställdhet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lätta flickors arbetsbördor i u-länderna så att dessa får
möjlighet till utbildning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att KIB:s sammansättning och arbetsuppgifter bör ses över,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnarbete och allmän skolplikt,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kampen mot barnsexhandeln i u-länderna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddet av kvinnliga gästarbetare och deras rättsliga skydd,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till demokratiska processer och uppbyggnaden av demokratiska
institutioner och till kampen mot korruption i u-länder,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till länder som drabbats av ozonlagrets uttunning,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-krediter till dammbyggen som hotar och skadar miljön och
försämrar de sociala förhållandena för stora folkgrupper i u-länderna,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat samarbete mellan kraftindustrin och svenska
biståndsmyndigheter,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste inrikta sitt bistånd på konfliktförebyggande
insatser,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom FN, EU och andra internationella organ bör verka
för en konfliktförebyggande biståndsverksamhet,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i sin årliga FN-skrivelse bör lämna utförlig
information om sitt agerande i olika utvecklingsbanker och i Bretton Woods-
institutionerna,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje ny landstrategi bör föreläggas riksdagen som skrivelse
från regeringen,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beviljandet av u-krediter skall styras av de sex
biståndspolitiska målen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet till Kina och u-krediter till detta land som endast
motiveras med ?resurstillväxt? tolkad som BNP-tillväxt och svenska
exportintressen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Utrikesnämnden skall höras innan beslut fattas om eventuella u-
krediter till Kina,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att projekt för utbyggnad av vattenkraften i Asien måste bygga på
kvalificerade miljökonsekvensutredningar och analyser av följderna för
lokalbefolkningarna,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till ?Forum of the Poor?,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i följande års budgetpropositioner räkna biståndet till det
forna Jugoslavien till Samarbetet med Central- och Östeuropa,
1996/97:U215 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet och uppföljningen av Världskongressen.
1996/97:U216 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklings- och
katastrofbistånd till Angola.
1996/97:U508 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för en större samstämmighet mellan
utrikespolitik och biståndspolitik så att kampen mot fattigdomen de facto
prioriteras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inför de stundande förhandlingarna om Lomésamarbetet
låter UD knyta en referensgrupp av frivilligorganisationer och folkrörelser
till sig,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall utarbeta en handlingsstrategi för sitt
biståndspolitiska agerande inom EU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU-biståndet mer skall inrikta sig på förebyggande bistånd än
på katastrofbistånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inför riksdagen årligen skall redovisa i vilken grad
Sveriges agerande givit resultat utifrån de biståndspolitiska mål Sverige har
och i vilken grad man förmått förverkliga sin handlingsstrategi,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lämplig strategi i den händelse inga förbättringar i EU-
biståndet inträffar när det gäller inriktning, effektivitet och insyn.
1996/97:U607 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska
humanitära biståndet till flyktinglägren ökar.
1996/97:U608 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, v, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ökat bistånd ges till flyktingbosättningen i Dharmsala,
1996/97:U609 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat engagemang i
anslutning till FN-organens upphandling.
1996/97:U610 av Inger Koch och Ingbritt Irhammar (m, c)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utökat stöd till FN:s minröjningsprogram i Afghanistan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till rehabiliteringsinsatser i Afghanistan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av fortsatt stöd till utbildningen i Afghanistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett fortsatt stöd till enskilda organisationers
hjälpinsatser i Afghanistan.
1996/97:U611 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om humanitärt bistånd till flyktingarna i Algeriet.
1996/97:U621 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för stöd till återuppbyggnad i olika delar av
Bosnien-Hercegovina.
1996/97:U623 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokratimålet för Sveriges biståndspolitik.
1996/97:U624 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att SIDA särskilt skall uppmärksamma organisationer som arbetar för
att stödja en demokratisk utveckling och upprätthållandet av ett multietniskt
samhälle i Bosnien-Herzegovina.
1996/97:U625 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade resurser från EU:s bistånd till Guatemala,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom SIDA:s ram för bidrag till enskilda organisationer beakta
projektförslag som kan bidra till utvecklandet av Guatemala.
1996/97:U801 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera för skärpta internationella konventioner avseende att
beivra och straffa miljöbrott i form av oljeutsläpp i sjöar och hav.
1996/97:Sf617 av Christer Erlandsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även ideella organisationers biståndsarbetare bör omfattas av
proceduravtalen med andra länder.
1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att stärka det internationella samarbetet kring
miljöfrågorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att överföra ekonomiska resurser till de fattiga
länderna inom ramen för arbete för att minska tillförseln av s.k. freoner,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljökonsekvensbedöma biståndet till världens fattiga länder,
1996/97:Jo777 av Lennart Fremling och Eva Flyborg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av svenskt initiativ till skärpningar i
havsrättskonventionen.
1996/97:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att satsning på förnybar energi, däribland vindkraft, bör ingå som
en naturlig del av svenskt bistånd.
1996/97:Bo504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige arbetar för en global vattenkonvention.
Motionsyrkanden med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50
1996/97:Jo19 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd bör prioritera de
globala miljöfrågorna,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att vattenproblemen förs upp som
permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning,
Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:80
1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp)
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för att den globala
vattenförsörjningen kommer upp på säkerhetsrådets dagordning som en permanent
punkt.
1 Mål och prioriteringar i det svenska utvecklingssamarbetet
1.1 Allmänt
Propositionen (s. 7-11)
I proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7 (hädanefter i rubrikerna benämnd
budgetpropositionen) erinras inledningsvis om det överordnade målet för
Sveriges internationella utvecklingssamarbete, att höja de fattiga folkens
levnadsnivå, samt de sex, av riksdagen fastlagda, biståndspolitiska målen.
Dessa är att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk
samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om
miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män.
Samtidigt som Sverige under en period sänker sin biståndsnivå till 0,7 % av
BNI - i syfte att sanera statsfinanserna - står det klar att Sverige också
framgent kommer att vara en stor och kvalitativt ledande biståndsgivare.
Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt instrument för att främja global
säkerhet och solidaritet. Det är i Sveriges intresse att det internationella
utvecklingssamarbetet stärks. Biståndsfinansierade insatser kan vara avgörande
för att säkra fred, åstadkomma demokrati, bistå människor i nöd och på olika
sätt främja en globalt hållbar utveckling.
I propositionen åskådliggörs hur ansträngningar görs för att säkerställa att
en biståndsinsats, bestående av borrande av en brunn i en afrikansk by, är
effektiv i ett globalt, nationellt och lokalt perspektiv. På det lokala planet
ser man till behov av t.ex. hälsovård och bevattning för grödeodlingar. Man
försöker bygga på bybornas eget ansvar varvid kvinnors beslutsrätt och
arbetssituation är centrala frågor. På det nationella planet har en dialog
mellan mottagarland och givare, Världsbanken och FN, förhoppningsvis lett till
en hållbar ekonomisk politik och en bra givarsamordning. På det globala planet
måste säkerställas att det finns goda normer för färskvattenanvändning. En
starkare ställning för folkrätten och bättre efterlevnad av internationella
normer kan ske genom ett närmare samarbete mellan de mellanstatliga, enskilda
och vetenskapliga organisationer som arbetar med vattenfrågor. Sverige främjar
genom samarbetet med Världsbanken och UNDP arbetet för att främja en hållbar
global färskvattenanvändning i ?Global Water Partner- ship?, vars sekretariat
finns i Sidas lokaler.
På detta sätt hänger globalt, nationellt och lokalt ihop. Regeringen
framhåller i propositionen att biståndet i dag har bättre metoder än någonsin
till sitt förfogande. Det görs även en tillbakablick av biståndet och tre
faser lyfts särskilt fram. Den första fasen var ?u-hjälpen? med sin grund i
avkolonialiseringen och solidaritet med de fattiga folken. Olika teorier
förespråkades under denna period på 1960- och 70-talen varav en var den s.k.
trickle down- teorin. Det kalla kriget kom att snedvrida de miljöer som
biståndet hade att verka i. Statens viktiga roll för utveckling betonades, och
man trodde ofta att u-hjälp - ett projekt - var relativt enkelt att tillföra
ett land.
I fas två, under 1980-talet, betonades tillkortakommandena i
projekttänkandet och bättre metoder utvecklades för att sätta in biståndet i
ett bredare ekonomiskt sammanhang. Strukturanpassning, givarsamordning och
?good governance? är några av de uttryck som blev vanliga. Den ekonomiska
politik som fördes av många u-länder under 1970-talet förtryckte
marknadskrafterna och visade sig ohållbar. Skuldkrisen uppstod och en lång
debatt följde om ansvaret för krisen och hur den skulle bemötas. Insikten om
att biståndets effektivitet påverkas av den politiska miljön växte fram. På
nationellt plan blev stöd till en bättre offentlig förvaltning och god
samhällsstyrning allt viktigare. I fråga om biståndets effektivitet har
respekten för de mänskliga rättigheterna och en demokratisk samhällsutveckling
också blivit allt viktigare. Kvinnors roll och rätt har lyfts fram.
Förutsättningarna för demokratistöd förändrades i början av 1990-talet. Nästan
hela Latinamerika hade genomfört val och Sydafrika genomförde sina första
demokratiska val. Att fördjupa demokratins kultur blev en central uppgift i
biståndet.
I propositionen framhålls att Sverige haft ett bistånd som varit av god
internationell kvalitet. En betydande metodutveckling har dock ägt rum, ofta
på basis av kritiska utvärderingar, och Sverige för en tydlig dialog med
mottagarländerna. Bland de främsta inslagen i detta nya bistånd står det nära
partnerskapet med FN-systemet och med Världsbanken. Sverige har på gemensam
nordisk bas verkat, och med tiden fått gehör för, prioriteringar och reformer
som gått i rätt riktning. Världsbanken uppges ha spelat en avgörande roll för
att få till stånd en bättre givarsamordning. Bankens tidigare ensidiga
strukturanpassningsbudskap har ersatts av en betydligt mer sammansatt politik.
Trots att Världsbanken och FN:s operativa biståndsverksamhet uppvisar
begränsningar framhålls i propositionen att den ledning som i dag finns för
dessa organisationer står för ett gott utvecklings- och biståndstänkande.
Strävan att utforma internationellt utvecklingssamarbete i sitt breda
sammanhang har kanske, enligt propositionen, fått sitt främsta uttryck i den
serie världskonferenser som FN organiserat under 1990-talet: 1992 i Rio om
miljön, 1993 i Wien om mänskliga rättigheter, 1994 i Kairo om
befolkningsfrågor, sociala toppmötet 1995 i Köpenhamn, 1995 i Peking om
jämställdhet mellan kvinnor och män och 1996 i Istanbul om boendefrågor.
Globaliseringen ställer nu biståndet på tröskeln till en ny tredje fas.
Globaliseringen måste, enligt det perspektiv som anläggs i rapporten Vårt
globala grannskap, av Kommissionen för globalt samarbete, styras utifrån
universella mänskliga värden. I takt med att det internationella samfundet,
genom FN-systemet men också i andra globala och regionala former, definierar
gemensamma uppgifter kommer också behovet av finansiering att öka. Dessa
uppgifter handlar om att bättre kunna förebygga och lösa konflikter, att ta
sig an de komplicerade globala miljöfrågorna, att hantera ökad migration och
att fortsätta att utveckla det internationella normsystemet och samarbetet på
en rad olika politiska och ekonomiska områden. En begynnande global offentlig
sektor är på framväxande. Hur dessa system utformas vad gäller omfattning,
incitament, roller, hållbarhet m.m. är en avgörande framtidsfråga.
Samtidigt består biståndets kärnuppgift att hjälpa fattiga människor att få
makt över sin framtid. Fattigdomsbekämpningen är också en gemensam uppgift,
först och främst av moraliska skäl, men också därför att det ligger ett
gemensamt intresse däri. Precis som i en nation vinner hela samhället och
alltså hela världssamfundet på att det inte finns en särskild klass av
fattiga. Men även i sin kärnuppgift kommer biståndet att ändra karaktär. I
propositionen betonas att, trots en bättre metodik - dialog med givarlandet om
övergripande politik, givarsamordning och projekt som bygger på goda
incitament - är många länder fångade i ett biståndsberoende. Det framhålls att
ett lyckat biståndssamarbete måste bryta detta beroende och skapa en
utveckling byggd på självtillit och inhemskt sparande. Den andra fasens
metodik måste alltmer förändras till att stärka ländernas och människornas
eget ansvarstagande. I den utsträckningen en sådan strategi lyckas och i den
utsträckningen världssamfundet klarar av att skapa nya finansieringssystem för
gemensamma uppgifter kan biståndets tredje fas också sägas bli dess sista -
nya samarbetsformer har då tagit över.
Regeringen har ambitionen att fullfölja den förstärkning av svensk
biståndspolitik som inletts. I propositionen presenteras åtgärder i form av
nio punkter:
1. Det multilaterala reformarbetet intensifieras. Främst gäller detta
reformeringen av FN:s övergripande uppgifter, beslutsstruktur och arbetssätt.
Det nordiska FN-projektet fokuserar på FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.
Särskild vikt fästs vid arbetet att finna mer hållbara och uthålliga
finansieringsformer samt eftersträvas bättre internationell givarsamordning.
2. Regeringen redovisar sin politik på fyra centrala områden.
- Fattigdomsinriktningen förstärks. Ett handlingsprogram utformas av Sida.
Regeringen kommer att redovisa sina synpunkter till riksdagen i en särskild
skrivelse.
- Stödet till demokratins kultur och mänskliga rättigheter prioriteras. Sida
utformar ett nytt handlingsprogram.
- Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män konkretiseras. Det av
riksdagen beslutade nya jämställdhetsmålet följs upp genom regeringens
riktlinjer och Sidas handlingsprogram.
- Det globala samarbetet för miljö och hållbar utveckling intensifieras. Stor
vikt fästs vid FN:s uppföljning i juni 1997 av Agenda 21. I en gemensam
skrivelse från Utrikes- och miljödepartementen presenteras regeringens
politik. Sida har presenterat ett handlingsprogram.
3. Konfliktförebyggande insatser och insatser i komplexa katastrofer
prioriteras, främst genom fortsatt arbete för att förstärka samarbetsformerna
mellan FN:s olika delar, givare, utvecklingsbankerna och inte minst enskilda
organisationer. EU:s humanitära bistånd ägnas särskild uppmärksamhet.
4. Hållbar vattenanvändning är i fokus för betydande nysatsningar. Biståndet
på vattenområdet ökas bl.a. genom ett regionalt vattensamarbete i södra
Afrika. Världsbankens och UNDP:s initiativ till ett nytt globalt samarbete,
Global Water Partnership, är exempel på den innovativa multilateralism som
Sverige driver och som bl.a. lett till UNAIDS och IDEA.
5. En Afrikapolitik för framtiden utformas. En strategisk genomlysning av
svensk Afrikapolitik är enligt regeringens uppfattning motiverad med anledning
av det senaste decenniets stora förändringar i Afrika. Afrikanska röster ges
central plats. På basis av afrikansk och internationell forskning, bl.a. av
Nordiska Afrikainstitutet och Sida, kommer regeringen att redovisa sina
slutsatser i en särskild skrivelse till riksdagen.
6. En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete kommer att presenteras.
EU:s biståndsprogram behöver effektiviseras. De fyra centrala områdena under
punkt 2 kommer att vara vägledande för det svenska agerandet. Därutöver läggs
särskild vikt vid humanitärt bistånd, enskilda organisationer och
livsmedelsbistånd. Under 1997 inleds diskussionerna av det s.k. Lomé-
samarbetet.
7. Den nyinrättade expertgruppen för studier i utvecklingsfrågor förväntas
lämna rapporter som belyser
- hur biståndsberoendet kan minska,
- hur biståndsorganisationer bättre kan lära av erfarenhet,
- hur Afrika påverkas av nya handels- och kapitalströmmar,
- hur barn kan skyddas genom bättre förståelse av sin ekonomiska roll,
- hur u-ländernas förmåga kan stärkas att vidmakthålla de institutioner, t.ex.
skolsystem, som byggts upp.
8. Den strategiska styrningen av biståndet stärks. Utrikesdepartementets
omorganisering möjliggör en bättre sammanhållen svensk politik och det nya
Sida ett bättre sammanhållet genomförande. År 1998 förväntas den nya
planeringsmetodiken ha fått fullt genomslag. Administrationskostnaderna sänks,
samtidigt som fältadministrationen förstärks och effektiviseras.
9. Angående fördelningen av medel under 1997 noteras bl.a. följande:
- de särskilda anslagen för demokrati och mänskliga rättigheter, enskilda
organisationer och miljö skyddas,
- bidragsnivån till FN-systemet bibehålls samtidigt som en framtida ökning
till Världsbanken förutses liksom deltagande i Karibiska utvecklingsbanken
och finansiella arrangemang i Mellanöstern,
- neddragningarna planeras så att planerad verksamhet kan fullföljas,
fördelningen mellan multi- och bilateralt bistånd bibehållas, i utlägget på
delposter tas hänsyn till reservationernas storlek,
- det humanitära biståndet förblir stort,
- anslaget till betalningsbalansstöd minskar men det finns ändock utrymme om
cirka en miljard kronor för stöd till skuldlättnad och ekonomisk
återhämtning,
- länder med betydande outnyttjade medel får vidkännas en större temporär
nedgång; beräknade ökningar redovisas för 1998 förutsatt att samarbetet
effektiviseras.
Motionerna
I partimotion U201 (m) yrkande 1 önskas ett tillkännagivande om att det
övergripande målet för biståndet bör vara att främja en uthållig snabb
tillväxt med snabb utrotning av fattigdomen. Motionärerna hävdar härvid att
den avgörande faktorn för att snabbt utrota fattigdomen är att skapa
blomstrande familjejordbruk, att frigöra den lilla människans skaparkraft och
ge henne rätten att äga sin bostad, sin mark, sitt lilla hantverk eller sitt
småföretag. Statsmakten skall enligt motionärerna koncentrera sig på sina
viktiga uppgifter vilka, förutom rättsstaten, är att främja en god utbildning
för alla medborgare, en grundläggande hälso- och sjukvård samt utbyggnad av
vägar, vatten, och avlopp och annan infrastruktur som ej kan
marknadsfinansieras.
Motionärerna anser (yrkande 3) att Sverige måste värna frihandeln genom att
inom EU och WTO ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av
handelshinder. Den viktigaste uppgiften är att främja ett öppet handelssystem
och en snabbt ökad världsmarknad. Frihandeln är, enligt motionärernas
uppfattning, det viktigaste bidraget som i-världen kan ge till
utvecklingsländernas ansträngningar.
I yrkande 13 framhålls att Utrikesdepartementet bör ha den centrala
funktionen för utvecklingssamarbetet och det sammanhållna ansvaret för
relationerna till samarbetsländerna och i internationella organisationer.
I yrkande 14 föreslås att en särskild enhet med inriktning på
fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggs
till södra Afrika, där huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna görs.
Därigenom kan verksamheten utformas i den afrikanska miljön. Att i en i-
landsmiljö administrera och bestämma inriktningen av biståndsprojekt är
erfarenhetsmässigt svårt.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 2 krävs att handeln för u-länderna
underlättas. Protektionism och handelshinder i i-länderna slår hårt gentemot
u-ländernas produkter och befolkning. Trots Loméavtalet finns allvarliga
brister i EU:s handelspolitik gentemot tredje världen. Det bör vara en fråga
av högsta prioritet för svensk EU-politik att åstadkomma mer gynnsamma
handelsvillkor för fattiga länder, både inom och utom Loméavtalets ram. Det är
också angeläget att göra en uppföljning av GATT-avtalets påverkan på u-
ländernas handel. U-länderna måste ges ekonomiska förutsättningar och tillgång
till nödvändig kompetens och teknik för att kunna bygga upp en miljöanpassad
produktion samt vidareutveckla sina egna traditionella och ofta uthålliga
metoder. De måste också tillåtas skydda sina naturresurser, andra tillgångar
och sin produktion från utländska intressenters exploatering. UNCTAD har här
en viktig uppgift i arbetet på att stärka u-ländernas position. Sverige bör
verka för att UNCTAD får nödvändiga resurser för att fullgöra detta arbete.
I yrkande 3 redogörs för de principer som enligt motionärerna bör styra
biståndet. Detta måste i högre grad baseras på en grundlig och självständig
analys av de globala utvecklingsproblem som det avser att angripa. Det måste
koncentreras på människors basbehov och på att stärka deras förmåga att lokalt
lösa sina problem. Alla biståndsinsatser måste främja en miljömässigt hållbar
utveckling. Enligt motionärernas uppfattning har tidigare biståndsstrategier
haft allvarliga brister; inte minst har de negligerat lokala resurser och det
lokala kunnandets betydelse för utvecklingsprocessen, vilket bl.a. bidragit
till svårigheterna att nå de allra fattigaste. Sverige bör ge stöd till
institutioner och enskilda människor i u-länderna som kan medverka till att
forma utvecklingsmodeller utifrån dessa länders egna förutsättningar och
erfarenheter.
I yrkande 8 betonas också att det svenska biståndet bör vara mer
självständigt. Det är som de flesta andra givares starkt knutet till
Världsbankens och IMF:s bedömningar och till genomförande av
strukturanpassningsprogrammen. Detta kan enligt motionärerna i vissa fall vara
motiverat men är det långt ifrån alltid. Motionärerna vill framhålla vikten av
den lokala nivån och anser att biståndet i högre grad än hittills bör inriktas
på att ge människor på den lokala nivån bättre möjligheter till utveckling för
att tillgodose de grundläggande behoven.
I partimotion U207 (mp) yrkande 2 hävdar Miljöpartiet att dubbelarbete och
alltför lika projekt i närheten av varandra skulle kunna undvikas om man i
utvecklingssamarbetet kunde göra en gemensam behovsanalys på det regionala och
lokala planet, alla inblandade aktörer emellan, såväl inhemska som utländska.
Biståndet bör, hävdas det i yrkande 3, bli ett nytt konfliktförebyggande
säkerhetspolitiskt instrument. Det största hotet mot mänsklig överlevnad är
inte längre av militärt slag, hävdar motionärerna. Det är i stället det hot
som fattigdom och sociala orättvisor skapar; ett vidare säkerhetsbegrepp som
bygger på en helhetssyn är därför enligt motionärernas förmenande nödvändig.
Fattigdomen breder ut sig i de redan fattiga länderna, och folkmängden ökar
samtidigt som naturresurserna krymper. I detta framtidsperspektiv kommer
biståndet att få en ny och viktig betydelse.
Folkpartiet föreslår i sin partimotion U213 (fp) yrkande 1 att en förnyad
prövning bör göras av de biståndspolitiska målen. Målen har blivit ett alltmer
trubbigt instrument eftersom deras antal ökat. Att exempelvis säga att
biståndets överordnade mål är fattigdomsbekämpning framstår som missvisande då
exempelvis miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse. Biståndet
är ett sätt att åstadkomma utveckling. Att minska människors lidande genom att
minska fattigdomen blir då en grundläggande faktor bland flera för att
åstadkomma utveckling. En angelägen uppgift för en utredning om de
biståndspolitiska målen är enligt motionärerna att överväga vilken styrande
verkan biståndsmålen bör och kan ha.
I yrkande 2 krävs att demokratimålet blir överordnat inom biståndspolitiken.
Om det svenska biståndet mot fattigdom, för ökad rättvisa och mot krigshot
skall få bestående effekter krävs att det ges i en demokratisk atmosfär.
Motionärerna betonar vikten av att inte väja inför känsliga frågor trots att
demokratibistånd ofta berör centrala funktioner och problem i andra länders
statsskick. Merparten av vårt bistånd är svårt, då det riktar sig mot de
fattigaste och minst utvecklade länderna. Lika litet som vi skyggar för de
svårigheterna får vi dra oss för att utforma ett ambitiöst demokratibistånd.
Motionärerna anser vidare i yrkande 6 att man vid en förnyad prövning av de
biståndspolitiska målen bör överväga att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs.
målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. Detta mål kan enligt
motionärernas uppfattning inte nås genom bistånd utan genom att
världssamfundet accepterar att folkrättsliga regler upprätthålls.
Utvecklingsteoretiska debatter har under senare år betonat samverkan och
internationella kontakter. I dag riskerar oberoendemålet att skapa oklarhet
kring synen på u-länderna och världsekonomin.
I yrkande 7 krävs ett tillkännagivande om att ett kvalitetsprogram bör tas
fram för att främja högre kvalitet på biståndet. I motionen redovisas bl.a.
följande riktlinjer för ett sådant program. Biståndet måste bidra till att
krympa och effektivisera staten. Det är en viktig uppgift att hjälpa staten
att skapa institutionella ramar för att marknaden skall kunna bygga landets
ekonomi. Programstödet måste kombineras med kunskapsöverföring för att stärka
utvecklingen av marknadsekonomiska institutioner liksom av lagstiftning och en
ansvarsfull statsförvaltning. Mottagarlandet bör öppet redovisa biståndet i
sin statsbudget. Kvalitet måste alltid gå före kvantitet och reservationer
måste tolereras. En fortsatt och förstärkt fattigdomsorientering kräver att
jordbruket ges hög prioritet. I motionen krävs ett antal tillkännagivanden på
särskilda punkter som ingår i det s.k. kvalitetsprogrammet.
I yrkande 8 anförs att en parlamentarisk u-landspolitisk utredning bör
tillsättas med uppdrag att se över landets biståndspolitik inför 2000-talet.
Motionärerna kräver vidare ett tillkännagivande om det s.k.
biståndsbombardemanget (yrkande 10). Detta bör motverkas främst genom att stöd
i större grad ges till hela program och i mindre utsträckning till enstaka
projekt. I yrkande 15 lyfter motionärerna fram frågan om biståndsberoende. Det
kan bl.a. bekämpas genom insatser som bidrar till inhemsk resursmobilisering.
I partimotion U214 (v) yrkande 4 tas frågan om allmänhetens tillgänglighet
till Sidas lokaler upp, främst dess bibliotek. Regeringen försvarade Sidas
flyttning till dyrare lokaler bl.a. med att tillgängligheten skulle öka för
allmänheten. Det har enligt motionärerna visat sig att så inte blev fallet.
Lokalerna är inte öppna på kvällstid och det förekommer inte någon försäljning
av litteratur.
I yrkande 5 anförs att Sidas tjänster bör kunna erbjudas och saluföras till
näringslivet. Biståndskontoren gör redan nu kvalificerade ekonomiska analyser
och de bör involveras i ett bredare ekonomiskt samarbete.
Motionärerna anser vidare att det ligger ett egenintresse för företagen att
beakta de svenska biståndspolitiska målen när de investerar i u-länder
(yrkande 7). Man kan ofta se hur svenska företag agerar stick i stäv mot de
biståndspolitiska målen. Detta kan bl.a. gälla miljöfarliga investeringar.
Motionärerna föreslår i yrkande 8 att biståndsministern tar initiativ till en
dialog med företagen om de biståndspolitiska målen som allmängiltiga för
utveckling.
I yrkande 10 krävs att det sker en översyn av målformulering för den svenska
biståndspolitiken. Att ha ett övergripande biståndsmål kombinerat med sex
delmål leder enligt motionärerna till att delmålen blir medel för att uppnå
det övergripande målet. Sex mål blir i realiteten ett smörgåsbord där man kan
plocka ut något som passar den biståndsinsats som man planerar att utföra. Det
övergripande målet uttrycks enligt motionärerna på ett paternalistiskt sätt.
Vi kan inte höja de fattiga folkens levnadsstandard, de kan bara de själva
göra.
I kommittémotion U623 (fp) yrkande 7 hävdas att demokratimålet är det
centrala av de mål som satts upp för svenskt bistånd. Demokratin är enligt
motionärerna det enda styrelseskick som ger utrymmen för den mänskliga
skaparkraft som är nödvändig om den fattiga världen skall kunna utvecklas. I
ett land som präglas av politisk frihet frigörs kraft för sociala förändringar
och för ekonomisk utveckling.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat frågor rörande de
biståndspolitiska målen. Senast skedde det när utskottet tillstyrkte
jämställdhet som ett nytt sjätte mål för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete (betänkande 1995/96:UU18). I betänkandet framhölls att de
sex delmålen kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet
att minska fattigdomen och skapa mer rättvisa levnadsvillkor för fattiga
människor.
I ett flertal motionsyrkanden föreslås ändringar av hittills gällande
biståndsmål, såväl av det övergripande målet som av vissa av de övriga målen.
I motion U201 (m) yrkande 1 framförs en önskan om att det övergripande målet
bör vara främjande av en uthållig snabb tillväxt för att utrota fattigdomen. I
motionerna U213 (fp) yrkandena 1, 2, 6 och 8 och U623 (fp) yrkande 7 hävdas
dels att en förnyad prövning bör göras av de biståndspolitiska målen, dels att
demokratimålet bör göras överordnat övriga mål, dels att målet om ekonomisk
och politisk självständighet bör strykas samt yrkas slutligen att en
parlamentarisk u-landspolitisk utredning bör tillsättas för att se över
biståndspolitiken inför 2000-talet. Även i motion U214 (v) yrkande 10 krävs en
översyn av de biståndspolitiska målen.
Förutom det kontinuerliga arbetet inom Utrikesdepartementet och Sida för att
precisera och konkretisera de biståndspolitiska målen och politikens
inriktning, görs under detta år större översyner beträffande två av målen -
fattigdom och demokrati. Dessa kommer att resultera i skrivelser från
regeringen till riksdagen. Dessutom görs särskilda utredningar om samarbetet
med Afrika liksom en genomlysning av svenska förbindelser med Asien, varvid
den förstnämnda utredningen, Partnership Africa, kommer att presenteras för
riksdagen i form av en skrivelse.
Mot denna bakgrund synes det för närvarande inte meningsfullt att kräva att
en särskild parlamentarisk biståndspolitisk utredning tillsätts, särskilt inte
när regeringen nu i växande omfattning underställer riksdagen sina
överväganden om biståndspolitiken i form av särskilda skrivelser.
Därmed avstyrks U213 (fp) yrkande 8.
Detta ställningstagande utesluter emellertid inte att en revidering av de
biståndspolitiska målen kan komma att behövas. I betänkande 1995/96:UU18
anförde utskottet att det, i likhet med regeringen, inte uteslöt att en
översyn av de biståndspolitiska målen kan vara påkallad men att en sådan bör
föregås av en bred diskussion bland folkrörelser och allmänhet. Vidare
anfördes att eventuellt förändrade målformuleringar kan bidra till att skapa
missförstånd under en tid då biståndsanslagen av akuta statsfinansiella skäl
flukturerar och då en större organisatorisk förändring nyligen genomförts.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Därmed avstyrks motionerna U213 (fp) yrkande 1 samt U214 (v) yrkande 10.
Utskottet vill beträffande yrkandet om att biståndsmålet ekonomisk och
politisk självständighet bör slopas, hänvisa till de synpunkter som framförs
av regeringen i skrivelse 1996/97:2, i kapitlet 5.1.2 Hållbar utveckling och
de biståndspolitiska målen. Beträffande målet Ekonomisk och politisk
självständighet framhåller regeringen hur bistånd för fred, säkerhet och
demokrati kan bidra till en hållbar utveckling. Utskottet delar regeringens
uppfattning härvidlag och menar att detta biståndsmål på intet sätt spelat ut
sin roll. I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla vikten av
institutionsbyggande för att möjliggöra en fungerande förvaltning med
kompetens att fatta väl underbyggda beslut. Utskottet vill även betona
betydelsen av en fungerande demokrati där politiker kan ställas till ansvar
för fattade beslut av en upplyst allmänhet, som bl.a. via fria media kunnat
informera sig i aktuella samhällsfrågor. Målet om ekonomiskt och politiskt
oberoende har också relevans i frågor som rör skuldberoende. Ekonomisk och
politisk självständighet är i dagens värld inte absolut men ger en nödvändig
grund att stå på för att utifrån egna ställningstaganden kunna välja att delta
i ett globalt beroende.
Utskottet finner inte heller någon förändring vara påkallad beträffande det
överordnade målet för biståndspolitiken. Regeringen framhåller i
budgetpropositionen att uppskattningsvis 1,3 miljarder människor i dag lever i
absolut fattigdom i världen, varför målet att höja de fattigas levnadsnivå har
högre aktualitet än någonsin. Utskottet delar denna uppfattning och anser i
likhet med regeringen att det övergripande målet även framgent bör vara
fattigdomsbekämpning. Detta ställningstagande står inte i motsatsställning
till den stora betydelse som utskottet lägger vid demokratimålet.
Utskottet vidhåller således tidigare framförda uppfattningar och är ej
berett att tillmötesgå motionärernas krav vare sig på förändring av det
övergripande biståndspolitiska målet eller på övriga mål.
Därmed avstyrks motionerna U201 (m) yrkande 1, U213 (fp) yrkandena 2 och 6
samt U623 (fp) yrkande 7.
I motion U204 (c) yrkande 3 redogörs för de principer som enligt motionärerna
bör styra biståndet. Detta bör bl.a. vara baserat på en mer självständig
analys av de globala utvecklingsproblem som det avser angripa, främja en
miljömässigt uthållig utveckling samt bygga på lokala resurser och kunnande.
Även i yrkande 8 framhålls att det svenska biståndet bör bli mer
självständigt. Det bör enligt motionärernas uppfattning inte vara knutet till
Världsbankens och IMF:s bedömningar.
Utskottet konstaterar att de svenska biståndspolitiken är självständig och
bygger på egna analyser. I budgetpropositionen framhålls att en betydande
metodutveckling har ägt rum inom det svenska biståndet, ofta på basis av
kritiska utvärderingar, och att Sverige för en tydlig dialog med
mottagarländerna. Det svenska biståndet är av internationellt hög klass, och
Sverige och övriga Norden har verkat för och med tiden fått gehör för
prioriteringar och reformer som gått i rätt riktning. När världsbankschefen
James Wolfensohn besökte Stockholm i november 1996 bekräftades bilden av hur
bl.a. svenska och nordiska synpunkter fått genomslag i Världsbankens
förändrade policy, i vilken bl.a. inriktning på minskning av fattigdomen och
beaktande av miljö-aspekter numera fått en framskjuten plats. Sverige följer
inte med någon automatik Världsbankens bedömningar.
I budgetpropositionen framhålls även vikten av lokal förankring av
biståndsprojekt. Denna uppfattning delas av utskottet.
Med vad som ovan anförts anses motion U204 (c) yrkandena 3 och 8 besvarade.
I motion U207 (mp) yrkande 3 hävdas att biståndet bör bli ett nytt
konfliktförebyggande säkerhetspolitiskt instrument.
Den bredare syn på säkerhetsbegreppet som framhävs i yrkandet har vid flera
tillfällen förfäktats av regeringen. Utskottet delar denna uppfattning och
anser att det torde stå klart att en snabb utveckling, som minskar fattigdomen
och som ger alla människor delaktighet i landets styrelse och i framstegen i
landet, erfarenhetsmässigt minskar inre motsättningar. Budgetpropositionens
inledande avsnitt, vilket behandlar mål och inriktning på biståndspolitiken,
börjar med följande klargörande:
Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt instrument för att främja global
säkerhet och solidaritet. Det är i Sveriges intresse att det internationella
utvecklingsarbetet förstärks. Biståndsfinansierade insatser kan vara avgörande
för att säkra fred, åstadkomma demokrati, bistå människor i nöd och på olika
sätt främja en globalt hållbar utveckling.
Det bredare säkerhetsbegreppet etablerades av regeringen i proposition
1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse, etapp 1. I propositionen framhölls att
vad som kännetecknar diskussionen kring ett bredare spektrum av hot och risker
och det vidgade säkerhetsbegreppet är den allmänna insikten om de direkta och
indirekta sambanden mellan olika aspekter på säkerhet. Sambanden gäller t.ex.
en positiv utveckling av ekonomi och miljö, respekt för demokrati och
mänskliga rättigheter m.m. som grund för internationell stabilitet och
säkerhet. Riksdagen ställde sig bakom denna uppfattning. Frågan om en
helhetssyn på säkerhet, behandlades senast av det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet i betänkande 1996/97:UFöU1, varvid utskottet anförde att
riksdagens tidigare beslut i frågan var vägledande och att utskottet delade
detta synsätt. Utskottet utgick vidare från att synen på det bredare
säkerhetsbegreppet skulle ligga till grund för regeringens agerande i de
organisationer där Sverige är medlem.
Utskottet delar det sammansatta utskottets uppfattning och ser positivt på
att regeringen framhåller biståndets viktiga roll för global säkerhet och
hållbar utveckling.
Med detta anses motion U207 (mp) yrkande 3 besvarad.
I motionerna U201 (m) yrkande 3 och U204 (c) yrkande 2 krävs att handeln med
u-länderna underlättas och att Sverige verkar för frihandel bl.a. inom EU och
WTO. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen konstaterat att det är ett
grundläggande svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. Detta
skedde senast i det nyligen avgivna yttrandet 1996/97:UU5y till
näringsutskottet med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU
och handelspolitiken inför 2000-talet. I yttrandet anförde utskottet att det
delar regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka för att tillträdet
till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s handelspolitik förblir öppen
och att EU förändrar sin politik inom de områden där man hittills varit mindre
öppen mot omvärlden.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Vid WTO:s toppmöte i Singapore i december 1996 antogs en ministerdeklaration i
vilken vikten av att förbättra marknadstillträdet för utvecklingsländerna
framhölls. Situationen för de s.k. MUL-länderna (minst utvecklade länderna)
skulle särskilt uppmärksammas. Minstrarna enades om att ordna ett möte med
FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) och Internationella
handelscentret (ITC; FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande
åtgärder till förmån för u-länderna) snarast möjligt under 1997 med deltagande
av biståndsorgan, multilaterala finansinstitut och MUL för att främja ett
integrerat angreppssätt för att hjälpa dessa länder till förbättrade
handelsmöjligheter. Utskottet noterar att Sverige aktivt stöder detta
initiativ.
Därmed anses motionerna U201 (m) yrkande 3 och U204 (c) yrkande 2 besvarade.
Vänsterpartiet framhåller i motion U214 (v) hur viktigt det är att de svenska
företag som investerar i u-länder, vilka Sverige ger bistånd till, beaktar de
svenska biståndspolitiska målen (yrkande 7). Biståndsministern bör ta
initiativ till en dialog om detta med företagen (yrkande 8).
Utskottet konstaterar att varje land ansvarar för sin egen utveckling.
Svenska exportörer till ett u-land skall naturligtvis uppfylla det landets
krav, t.ex. på miljöhänsyn. Utskottet konstaterar också att det förs en öppen
debatt i medierna om svenska företags verksamhet i u-länderna, bl.a. med
avseende på effekter på miljö, huruvida mänskliga rättigheter kränks osv.
Seriösa företag torde därför inte kunna bortse från den negativa publicitet
som kan bli följden om verksamheten t.ex. bedrivs på ett miljöfarligt sätt.
Sverige kan dock inte ensidigt ålägga svenska företag restriktioner i ett
annat land, om det inte sker i form av sanktioner beslutade eller godkända av
riksdagen. Denna fråga visar, enligt utskottets uppfattning, emellertid på
vikten av att bygga upp mottagarländernas egen kapacitet att t.ex. driva en
framsynt miljöpolitik. I regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges
internationella samarbete för hållbar utveckling betonas också hur viktigt det
är att Sverige verkar för att främja länders uppbyggnad av egen kapacitet och
institutioner för miljöövervakning och forskning. Det framhålls i skrivelsen
att detta fått allt större betydelse eftersom en ökande andel av
utvecklingsprocessen finansieras genom mobilisering av privat kapital.
Utskottet delar regeringens uppfattning i dessa frågor och utgår också från
att olika regeringsföreträdare, i lämpliga sammanhang, för fram dessa
synpunkter i diskussioner med representanter för näringslivet.
Därmed anses motion U214 (v) yrkandena 7 och 8 besvarade.
Utrikesdepartementets centrala funktion för utvecklingssamarbetet, värdet av
givarsamordning, biståndets kvalitet, ?biståndsbombardemanget? och värdet av
hela program i stället för projekt samt biståndsberoende behandlas i
motionerna U201 (m) yrkande 13, U207 (mp) yrkande 2 samt U213 (fp) yrkandena
7, 10 och 15.
Ansvaret för biståndet är fördelat på samma sätt som för andra delar av den
statliga verksamheten i Sverige. Riksdagen och regeringen fastställer mål och
medel medan ansvarigt ämbetsverk, i detta fall Sida, ansvarar för
genomförandet. Utskottet noterar att Utrikesdepartementets styrning under
senare år stärkts. Från att ha varit inriktat på formellt fastställande av
redan färdigberedda insatser inriktas styrningen numera på policy, t.ex. i
form av handlingsprogram, vilka tas fram av Sida på regeringens uppdrag, och
på landstrategier i vilka mål, inriktning och omfattning av samarbetet med
programländer och andra viktigare samarbetsländer fastställs efter samråd
mellan UD och Sida. De integrerade biståndsambassaderna i programländerna, men
även utlandsmyndigheter i andra u-länder, har fått en stärkt roll i dialogen
med mottagarlandet och i styrningen och genomförandet av det svenska
biståndet.
Med vad som ovan anförts avstyrks motion U201 (m) yrkande 13.
Utskottet konstaterar att frågan om biståndets kvalitet är under ständig
bevakning. De riktlinjer för ett kvalitetsprogram som beskrivs i motion U213
(fp) yrkande 7 ligger väl i linje med svensk biståndspolitik. Utskottet
noterar också att regeringen i budgetpropositionen framhäver den vikt som
fästs vid att givarsamordningen förbättras och betonar att givarsamordning
tillmäts en växande betydelse, både därför att biståndsresurserna minskar,
vilket ökar kraven på effektivitet, och därför att mängden av givare med olika
regler för genomförande och redovisning bidrar till ineffektivitet och
biståndsberoende. Det enda långsiktiga sättet att samordna biståndet i ett
land är att mottagarlandet ansvarar för koordineringen. Detta kräver
uppbyggnad av kapacitet. Innan alla fattiga länder kan axla denna roll krävs
att givarna samordnas, t.ex. i sektorprogramstöd. Sådant arbete pågår i de
flesta utvecklingsländer. Motionärerna i U213 (fp) yrkande 10 beskriver hur
givarsamordning och övergång från projekt till programstöd kan vara del i
lösningen av problemen med det s.k. biståndsbombardemanget. Utskottet avvisar
inte denna uppfattning men anser att den viktigaste vägen till framgång torde
ligga i att ge mottagarlandet den ledande rollen. Utskottet har erfarit att
den nyligen tillsatta utredningen om Afrika kommer att uppmärksamma denna
fråga.
Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av ett effektivt och
långsiktigt utvecklande bistånd, som bl.a. genom kapacitetsuppbyggnad ger det
mottagande landet förmåga att styra utvecklingsprocessen, varigenom
biståndsberoendet minskar.
Med detta anses motionerna U207 (mp) yrkande 2 och U213 (fp) yrkandena 7, 10
och 15 besvarade.
Tre yrkanden behandlar Sidas interna organisation och verksamhet. Ett
behandlar öppettider och allmänhetens möjligheter att besöka Sidas bibliotek,
i ett annat föreslås att Sidas tjänster saluförs medan ett tredje yrkande
förespråkar att en utlokaliserad enhet av Sida, med inriktning på
fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling, förläggs
i södra Afrika.
Med anledning av yrkandet om öppettider m.m. konstaterar utskottet att det
inte bör ankomma på riksdagen att uttala sig i frågor om myndigheters inre
verksamhet, organisation m.m.
Därmed avstyrker utskottet motion U214 (v) yrkande 4.
Vad avser yrkandet om försäljning av Sidas tjänster konstaterar utskottet att
Sida säljer utbildningstjänster. Detta sker bl.a. vid Sida-Sandö där kurser
erbjuds som är inriktade på att förbereda personal inför tjänstgöring i u-
länder. Sida bedriver också en omfattande upplysningsverksamhet i vilken
information sprids gratis. Utskottet är emellertid inte berett att generellt
förorda någon försäljningsverksamhet av konsulttjänster.
Därmed avstyrks motion U214 (v) yrkande 5.
Utskottet har erfarit att det förekommer en försöksverksamhet inom Sida genom
vilken biståndsambassaderna tillfälligt kan förstärkas vid beredning av mer
omfattande insatser. Den genomförda integreringen av biståndskontoren med
ambassaderna har också medfört att kapaciteten stärkts. Vid utskottets
studiebesök i Tanzania kunde utskottet konstatera att en regional tjänst
inrättats för främjande av kultur och massmedier i flera programländer i östra
Afrika, vars innehavare är placerad i Tanzania. Någon utlokalisering av en
enhet från Sida till södra Afrika finner däremot utskottet inte skäl att
förespråka.
Därmed avstyrks motion U201 (m) yrkande 14.
1.2 Fattigdom
Budgetpropositionen (s. 17)
År 1996 är det första året i det av FN proklamerade decenniet för bekämpande
av fattigdomen i världen. Uppskattningsvis 1,3 miljarder människor lever i dag
i akut fattigdom. Det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete att
höja de fattigas levnadsnivå har därför större aktualitet än någonsin. De sex
biståndspolitiska delmålen samverkar för att angripa fattigdomens
huvudorsaker, som skiljer sig åt mellan länder och olika grupper inom länder.
Fattigdom har också globala dimensioner. Det bidrar till politisk
instabilitet, stora flykting- och migrationsströmmar, miljöförstöring,
narkotika och terrorism. Fattigdomen måste därför angripas globalt, nationellt
och lokalt inom ramen för en samlad politik för fred, säkerhet och utveckling
där biståndet utgör ett viktigt instrument. Sverige kommer att aktivt driva
frågor om volym och bördefördelning, bl.a. att OECD-länderna lever upp till
FN:s mål att avsätta 0,7 % av BNI till offentligt bistånd samt fortsätta
arbetet för att finna ett rättvist och långsiktigt hållbart multilateralt
finansieringssystem. I en kommande skrivelse till riksdagen kommer regeringen
att redovisa slutsatser och förslag om hur fattigdomsarbetet kan ges en
starkare och tydligare profil i utvecklingssamarbetet.
1.3 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen
Budgetpropositionen (s. 18-19)
Det svenska utvecklingssamarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en
utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna. Den nya situationen i välden innebär både nya förutsättningar
och nya utmaningar för att förverkliga detta mål. Nya samarbetsformer behöver
utvecklas inte minst inom det mellanstatliga samarbetet. Kvinnors rättigheter
och inte minst deras aktiva deltagande i de demokratiska processerna behöver
lyftas fram än mer liksom barnens rättigheter. Biståndets roll vid bemötandet
av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna behöver vidare
definieras bättre. Sida har av regeringen fått i uppdrag att arbeta fram en
sammanhållen policy på området demokrati, mänskliga rättigheter och
konfliktlösning liksom en lämplig ordning för hur dessa aspekter skall bevakas
bl.a. vid framtagandet av landstrategier. Med tanke på den vikt biståndet till
demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning i dag har i det svenska
utvecklingssamarbetet skall Sida också utforma en organisation som
slagkraftigt och effektivt kan hantera detta bistånd. Sida utarbetar en
handlingsplan på området.
Våren 1996 beslutade riksdagen att jämställdhet mellan kvinnor och män
skulle vara ett nytt mål för utvecklingssamarbete. Jämställdhetsmålet innebär
att allt utvecklingssamarbete skall genomsyras av jämställdhet mellan kvinnor
och män inklusive mellan flickor och pojkar. Sverige skall också verka aktivt
för att jämställdhetsperspektivet skall prägla det multilaterala
utvecklingssamarbetet och de analyser och insatser som genomförs av FN och de
multilaterala utvecklingsbankerna.
Motionerna
I partimotion U201 (m) yrkande 2 kräver motionärerna ett tillkännagivande om
att rättsstaten, respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och
marknadsekonomi bör vara centrala målsättningar i samarbetet med
biståndsländerna. Motionärerna anser att internationella normer för mänskliga
rättigheter, rättsstaten och demokratin måste följas bättre. Inom FN, i
regionala organisationer och i bilaterala kontakter bör mänskliga rättigheter
och demokrati särskilt beaktas. På samma sätt som välståndet i Sverige och
andra utvecklade länder hade sin grund i övergången till fri företagsamhet och
frihandel inom rättsstatens ram samt en höjd utbildningsnivå, är motsvarade
process nödvändig för utrotande av fattigdom i u-länderna.
I motion U211 (s) framhåller motionärerna att biståndet skall stödja
utvecklingsländernas ansträngningar att skapa lika möjligheter, rättigheter
och skyldigheter för kvinnor och män. Motionärerna beskriver vidare hur
kvinnors betydelse framhållits i flera av de stora världskonferenser som FN
hållit under 1990-talet, t.ex. vid konferensen om miljö och utveckling 1992,
befolkningskonferensen 1994 och kvinnokonferensen 1995. Motionärerna
konstaterar med tillfredsställelse att jämställdhet, som mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete, tillstyrktes av riksmötet 1995/96 och
att regeringen i propositionen betonade vikten av att jämställdhet integreras
i hela utvecklingssamarbetet. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om
vikten av att jämställdhet integreras i hela utvecklingssamarbetet.
I flerpartimotionen U212 (v, s, m, c, fp, mp, kd) lyfts barnperspektivet i
biståndet fram. Motionärerna föreslår i motionen att regeringen under de
närmaste åren gör en stor satsning för att lyfta fram barnperspektivet i
biståndet så att barnen kan bli en profilfråga för det svenska biståndet. I
yrkande 1 krävs att en ordentlig genomlysning görs av barnens roll i
samhällsutvecklingen. Detta krävs för att barnet och arbetet för barnets
rättigheter skall få en ordentlig tyngd i biståndspolitiken. I yrkande 2 begär
motionärerna att barnperspektivet skall säkerställas i Sidas pågående
policyarbete samt ges en central roll i uppföljningen av FN-konferenserna. Det
hänvisas till budgetpropositionen där regeringen utlovar handlingsprogram
eller skrivelser inom de fyra områdena fattigdomsbekämpning, stöd till
demokratins kultur och mänskliga rättigheter, jämställdhetsarbetet och hållbar
utveckling. Inom dessa områden bör, enligt motionärernas uppfattning, barnets
roll som aktör och objekt tydligt lyftas fram. Likaså bör barnets roll och
behov föras in i varje landstrategi och i dialogen med mottagarländerna, inte
som nu endast sporadiskt (yrkande 3). Motionärerna anser att Sverige bör följa
de rekommendationer som blir följden av FN:s studie om barn i väpnade
konflikter (Machelstudien), vilken slutbehandlas under hösten 1996 i FN:s
generalförsamling (yrkande 4). I yrkande 5 föreslår motionärerna att
regeringen undersöker om Sverige under 1999 kan stå som värd för en
internationell konferens om hur FN:s barnkonvention kan förverkligas genom
internationellt utvecklingssamarbete.
I motion U213 (fp) yrkande 14 hävdas att det pågående arbetet med att
integrera kvinnofrågor i biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom
kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och utvärdering av
enskilda biståndsinsatser.
I partimotion U214 (v) yrkande 14 anförs att biståndet måste ändras för att
förbättra möjligheterna till ökad jämställdhet. Ekonomerna måste komma bort
från tanken att endast ökad tillväxt förbättrar jämställdheten. Det måste
betonas att förutsättningarna för tillväxt förbättras med en ökad
jämställdhet. I yrkande 15 anförs att unga flickor måste få en chans till
utbildning genom att arbetsbördorna inom familjen fördelas rättvisare.
Motionärerna kräver i yrkande 16 att man ser över arbetsuppgifterna och
sammansättningen av Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB). Med det nya
biståndsmålet, jämställdhet mellan kvinnor och män, får KIB en ny
arbetsuppgift. KIB borde inte bara samarbeta med Sida utan också med UD:s
avdelning för internationellt bistånd för att bevaka de multilaterala
biståndsgivarna.
I motion U215 (c) yrkande 2 hemställs att det i biståndet fogas in en
särskilt riktad uppföljning av den världskongress som hölls i Stockholm i
augusti 1996 om sexuell exploatering av barn. Uppföljningen bör enligt
motionärerna genomsyra de delar av biståndet som riktar sig till grupper eller
åtgärder som har koppling till barn.
Utskottets överväganden
Ett antal motioner framhäver vikten av att främja demokrati, respekt för de
mänskliga rättigheterna och förbättrad jämställdhet mellan män och kvinnor i
samarbetet med biståndsländerna.
Utskottet konstaterar att regeringen är aktiv i sina ansträngningar att
stärka beaktandet av dessa aspekter i det svenska biståndet. Utskottet noterar
härvid att Sida på regeringens uppdrag i dagarna färdigställt ett
handlingsprogram för främjande av fred, demokrati och mänskliga rättigheter i
bistånd genom Sida. Regeringen kommer också att presentera sin strategi för
demokratistödet i form av en skrivelse till riksdagen. Det finns en nära
koppling mellan demokrati, rättsstat och marknadsekonomi, och utskottet har
erfarit att dessa aspekter kommer att få en central ställning i regeringens
fattigdomsskrivelse.
Regeringen har vidare i budgetpropositionen framhållit vikten av att
jämställdhet mellan könen genomsyrar allt utvecklingssamarbete. Utskottet
noterar att Sida även nyligen färdigställt ett av regeringen begärt
handlingsprogram för hur jämställhetsfrågor skall integreras i
utvecklingssamarbetet.
Utskottet har också tagit del av en studie som nyligen utförts på uppdrag av
UD, vilken innehåller en rad rekommendationer om hur man skall stärka
kompetensen i jämställdhetsfrågor inom biståndsförvaltningen, främst inom UD.
I studien har även undersökts vilken kompetens på detta område som finns i det
svenska samhället i stort och hur den skall kunna användas för att stärka
genomförandet av det nya jämställdhetsmålet.
Demokratins stora betydelse för en positiv utveckling i ett land har i olika
sammanhang framhållits av utskottet. I betänkande 1994/95:UU15 uttalade
utskottet att den fulla respekten för de mänskliga rättigheterna förutsätter
ett demokratiskt styrelseskick. Vikten av att beakta jämställdhet mellan könen
i utvecklingsarbetet har också framhållits vid ett flertal tillfällen. I
betänkande 1995/96:UU18 tillstyrkte utskottet regeringens proposition om
jämställdhet som ett nytt mål för svensk biståndspolitik, inkluderande
samarbetet med Central- och Östeuropa. I betänkandet konstaterade utskottet
också att regeringens huvudprincip vid utformningen av riktlinjer, nämligen
att jämställdhetsperspektivet skall integreras i hela utvecklingssamarbetet,
stämmer väl överens med det synsätt som utskottet redan tidigare givit uttryck
för. Vidare uttalade utskottet att det är naturligt om regeringen vid
utformandet av riktlinjer bl.a. gör en översyn av Sidas kvinnoråd (KIB).
Samtidigt erinras om att utskottet redan i betänkande 1993/94:UU15 uttalat att
frågan om KIB:s roll inom Sida inte bör göras till föremål för riksdagens
ställningstagande.
Utskottet vill framhålla att en översyn nu torde vara lämplig då det bl.a.
framkommit brister vad gäller återkoppling till de organisationer som är
representerade i KIB.
Utskottet vidhåller tidigare framförda synpunkter om vikten av att
demokrati, de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan könen främjas i
det svenska biståndet. De uppfattningar som motionärerna ger uttryck för
ligger således väl i linje med regeringens och utskottets i olika sammanhang
framförda synpunkter.
Med det ovan anförda anses motionerna U201 (m) yrkande 2, U211 (s) yrkande 1,
U213 (fp) yrkande 14 samt U214 (v) yrkandena 14-16 besvarade.
Två motioner behandlar bl.a. vikten av att införa ett generellt barnperspektiv
i biståndet, en uppföljning av Machelstudien, Sveriges eventuella värdskap för
en internationell konferens om hur FN:s barnkonvention kan förverkligas i
biståndet samt en begäran om att i biståndet foga in en uppföljning av
Världskonferensen mot kommersiell sexuell exploatering av barn.
Inledningsvis kan konstateras att barnfrågorna successivt fått en allt
större uppmärksamhet i det internationella utvecklingsarbetet. Utskottet har
också erfarit att det pågår en idéprocess inom Regeringskansliet om ett mer
samlat och systematiskt barnperspektiv i biståndet. Sida startade förra året
projektet Barn i det svenska biståndet, vars mål är att öka medvetenheten och
kompetensen inom Sida för att på sikt introducera ett tydligare barnperspektiv
i det svenska biståndet. Inom projektets ram har en preliminär kartläggning av
barnperspektiv i svenskt bistånd genomförts. Utskottet har vidare erfarit att
barnperspektivet kommer att uppmärksammas både i de kommande fattigdoms- och
demokratiskrivelserna. Landstrategier och regionstrategier är exempel på
styrdokument där barnperspektivet får en allt större betydelse. Ett exempel på
en strategi där detta perspektiv ges en framträdande roll är
regionstrategin för Centralamerika.
Sverige deltar aktivt i uppföljningen av Världskongressen mot kommersiell
sexuell exploatering av barn, såväl internationellt som nationellt. Regeringen
beslutade nyligen att ge ordföranden i den svenska Unicefkommittén i uppdrag
att medverka i det internationella uppföljningsarbetet. Som ett led i detta
arbete inbjöd den svenska FN-delegationen i Genève representanter för olika
FN-organ och andra internationella aktörer till en diskussion i början av
april i år kring uppföljningsarbetet. Även inom EU har beslut fattats och en
rad initiativ tagits som manifesterar frågans vikt.
Utskottet noterar att Sverige var en stark påskyndare till FN:s studie av
barn i väpnade konflikter under ledning av Garca Machel. Utskottet noterar
vidare att regeringen ställer sig bakom de rekommendationer som studien
resulterat i. Dessa berör på olika sätt det humanitära biståndet, och Sverige
arbetar aktivt för en samordnad humanitär strategi inom FN-systemet. FN:s
generalsekreterare förväntas inom kort utse en speciell representant för att
följa dessa frågor.
Sverige kommer i höst att avge sin andra nationella rapport till FN:s
övervakningskommitté för barnkonventionen. Utrikesdepartementet är involverat
på flera områden och Sida deltar aktivt i de delar som berör kopplingen mellan
barnkonventionen och det internationella utvecklingssamarbetet. Utskottet
finner detta arbete angeläget och delar uppfattningen att det vore värdefullt
att uppmärksamma tioårsjubileet av tillkomsten av barnkonventionen, t.ex. med
en internationell konferens om hur konventionen kan och bör förverkligas i
utvecklingssamarbetet. Utskottet anser dock inte att det för närvarande finns
anledning att uttala sig närmare om när och var eller i vilken form en sådan
konferens bör hållas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att barnens
rättigheter i än högre grad bör genomsyra utvecklingssamarbetet och ser fram
emot resultatet av det arbete som inletts i Regeringskansliet och inom Sida
kring frågan om en mer sammanhållen policy på detta område. Utskottet utgår
härvid från att de synpunkter och förslag som framförts i motionerna beaktas
och prövas i en positiv anda.
Därmed anses motionerna U212 (v, s, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 1-5 samt U215
(c) yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört.
1.4 Hållbar utveckling
Budgetpropositionen (s. 17) och regeringsskrivelse 1996/97:2 (s. 47-64)
Begreppet hållbar utveckling befästes i samband med FN:s konferens om miljö
och utveckling, UNCED, i juni 1992. Handlingsprogrammet Agenda 21 som då
antogs har satt sina tydliga spår i det globala miljö- och
utvecklingssamarbetet. I juni 1997 håller FN:s generalförsamling ett
uppföljningsmöte av Agenda 21 för att staka ut rikslinjerna för det framtida
miljö- och utvecklingssamarbetet. I budgetpropositionen hänvisas till
regeringens skrivelse (skr. 1996/97:2) Sveriges internationella arbete för
hållbar utveckling i vilken regeringens politik redovisas. I skrivelsen
redogörs i kapitel fem för den fortsatta inriktningen av det svenska
utvecklingssamarbetet med hänsyn till de beslut som fattades vid Förenta
nationernas konferens om hållbar utveckling (UNCED). Det är en uppföljning av
och utveckling av den övergripande bedömning av biståndets anpassning till
hållbar utveckling som regeringen lämnade i budgetpropositionen (1994/95:100
bil. 4, betänkande 1994/95:UU15, rskr. 1994/95:242).
I skrivelsen betonas inledningsvis att de av riksdagen beslutade
biståndspolitiska målen för det svenska utvecklingssamarbetet tillsammans
främjar hållbar utveckling. Det övergripande målet att bekämpa fattigdom skall
vara vägledande för prioriteringen av insatser. För att främja hållbar
utveckling krävs framför allt att miljöaspekter integreras i all verksamhet.
Regeringens bedömning är att främjandet av hållbar utveckling skall
genomsyra det bilaterala utvecklingssamarbetet. Grunden för detta är som i
allt bistånd en övergripande fattigdomsbekämpning, som också tar hänsyn till
den moderna sektorns och städernas miljö- och utvecklingsproblem. Vikten av
att denna prioritering görs vid val av biståndsinsatser och resursfördelning
gäller såväl inom ramen för det landramsfinansierade biståndet som inom annat
samarbete. Det huvudsakliga styrinstrumentet för biståndsinsatser är
landstrategierna, där möjlighet finns att göra strategiska bedömningar av
insatser för hållbar utveckling. Regeringen identifierar fem områden som
särskilt viktiga att prioritera för att uppnå hållbar utveckling:
färskvattenanvändning, jord- och skogsbruk (inkl. markvård), marin miljö,
urban miljö och energiförsörjning. Särskilda miljöinsatser är befogade för
kapacitetsuppbyggnad, metodutveckling, forskning m.m. Samarbetet med Central-
och Östeuropa kräver också särskilda miljöinsatser.
Beträffande arbetet i multilaterala organisationer anförs att i stort sett
alla multilaterala operativa biståndsorganisationer har antagit riktlinjer för
uppföljning av Riokonferensens rekommendationer. Regeringen avser att aktivt
bidra till detta arbete i syfte att i än högre grad integrera miljöhänsyn för
hållbar utveckling i den reguljära verksamheten. Det är särskilt angeläget att
förstärka integrationen genom ett tydligt och kraftfullt genomförande i
fältverksamheten.
Sverige bör enligt regeringens uppfattning fortsatt ge stort stöd till den
globala miljöfonden (GEF) och verka för att dess mandat ligger fast. Fonden
utgör samtidigt världssamfundets beredskap för att finansiera åtgärder mot
vissa oförutsedda miljöproblem, och i de kommande påfyllnadsförhandlingarna
gällande fondens resurser bör resultaten från FN:s generalförsamlings extra
möte 1997 beaktas.
Montrealprotokollets multilaterala fond är av avgörande betydelse för
genomförandet av u-ländernas åtaganden inom Montrealprotokollet, och Sverige
bör ge ett fortsatt starkt stöd till fonden.
Regeringen avser att gör en studie om finansiering inom ramen för
internationella legala instrument för hållbar utveckling. Utredningen bör
också granska om åtagandena enligt sådana instrument får en effektiv
uppföljning och hur verkningsfulla de är för att uppnå globala miljömål.
Regeringen har i ett särskilt avsnitt i skrivelsen utförligt behandlat olika
globala konventioner för hållbar utveckling. Regeringens övergripande
bedömning är att sådana internationella legala instrument i många fall varit
verkningsfulla medel för att främja hållbar utveckling.
Sverige bör aktivt arbeta för att stärka integreringen av miljöaspekter i EU:s
utvecklingssamarbete. Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy
och vid projektgranskning i biståndskommittéerna är av avgörande betydelse.
Även Naturvårdsverket och andra relevanta myndigheter bör ta del i arbetet. EU
spelar en särskilt viktig roll för att stödja miljöarbetet i Östeuropa.
Motionerna
I motion U12 (mp) yrkande 6 önskar motionärerna ett tillkännagivande om att
Sverige bör verka i EU för att den globala vattenförsörjningen kommer upp på
säkerhetsrådets dagordning som en särskild punkt.
I kommittémotionen U204 (c) yrkande 10 framhåller motionärerna att än större
vikt måste läggas vid att biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt
hållbart jordbruk som kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen.
Att länderna själva klarar sin livsmedelsförsörjning har stor betydelse för
självkänslan och identiteten hos länderna och deras befolkning.
I partimotion U207 (mp) yrkande 1 hänvisas till Miljöpartiets
biståndsprogram där det står att biståndspolitik med gröna förtecken handlar
om internationell solidaritet och samarbete som kan sammanfattas i fem
punkter.
- alla jordens människor skall kunna tillgodose sina grundläggande mänskliga
behov, såväl materiella som icke materiella,
- människors tillit till egna initiativ, egen förmåga och egna resurser skall
på alla nivåer och i alla länder vara drivkraften för samhällsutvecklingen,
- jordens länder måste ha möjlighet att styra sin utveckling på ett
demokratiskt sätt och utifrån sina egna behov, villkor och sociala
förutsättningar,
- nuvarande obalans i människors tillgång till jordens resurser skall
utjämnas, både inom och mellan länder,
- all utveckling måste utgå från jordens livsbetingelser och utformas så att
den är miljömässigt och socialt hållbar.
I yrkande 5 krävs ett tillkännagivande om utveckling eller tillväxt.
Motionärerna utvecklar ett resonemang om att lösningen på problemen med
överutnyttjande av naturresursbasen inte är mer tillväxt av traditionellt
slag. Det behövs en ny utveckling som sker inom naturens ramar i stället för
på bekostnad av denna. Det svenska biståndsmålet talar om att höja de fattiga
folkens levnadsnivå. Två frågor måste enligt motionärerna ställas i detta
sammanhang. 1. Hur ser fördelningen av de nya resurserna ut? Får alla invånare
del av kakan eller drabbat det nya välståndet bara en liten utvald skara av
landets befolkning. 2. Är det en bra eller dålig kvalitet på tillväxten?
I yrkande 6 anför motionärerna att det är av stor vikt att Sverige aktivt
arbetar för att öka miljömedvetenheten och miljöaspekternas hantering i EU-
biståndet. Sverige måste öka sitt inflytande på och påverka riktlinjer m.m.
för EU-biståndet i syfte att säkerställa stöd till hållbar utveckling (yrkande
8).
I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om biståndet och miljön. I motionen
hänvisas därvid inledningsvis till Sidas program för hållbar utveckling 1996 i
vilket fem ämnesområden och två metoder som särskilt skall betonas, utvecklas
och prioriteras de närmaste åren nämns. Samtliga dessa står sedan länge på
Miljöpartiets prioriteringslista. Motionärerna uppger att en ytterligare
prioritering nu bör läggas till. För att ta ansvar för u-världens miljöproblem
måste man ifrågasätta internationella ekonomiska maktförhållanden, vilket
enligt motionärerna i-ländernas regeringar noggrant försöker undvika. De
ekonomiska maktförhållandena spelar också en roll för hur priset för en bra
miljö fördelas. I många i-länder har kostnaderna för investeringar i
miljöteknik bakats in i konsumenternas pris för produkterna. Dessa höga priser
drabbar också u-länder som importerar från nord. Själva har de sällan samma
möjlighet att ta ut kostnaden för att förbättra miljön när de tar betalt för
sina varor. Priserna bestäms av multinationella företag. Det är den ojämlika
ekonomiska strukturen som gör u-ländernas miljöfrågor globala även om
effekterna oftast bara drabbar lokalbefolkningen.
I yrkande 10 betonar motionärerna vikten av att prioritera vatten. Det
svenska biståndet måste aktivt bidra till att tillgängliga knappa
vattenresurser utnyttjas på bästa möjliga sätt, genom att förbättra
försörjningsläget av tjänligt vatten och näringsriktig mat genom:
- att främja ett integrerat synsätt som omfattar såväl mark- som vattenvård;
- att främja kapacitetsuppbyggnad, information och ökat medvetande;
- att främja ett decentraliserat beslutsfattande;
- att tillvarata kvinnornas roll i hushållningen av vattenresurserna;
- att behandla vatten som en ekonomisk resurs vars värde omfattar
miljökostnader och alternativanvändning.
I yrkande 11 anförs att Sverige bör ge fortsatt hög prioritet åt utvecklingen
av u-ländernas jordbruk, med tonvikt på det småskaliga jordbruket.
Verksamheten bör enligt motionärerna ha det uttalade syftet att bidra till ett
långsiktigt, hållbart nyttjande av mark- och vattenresurser. Riktlinjer till
ett hållbart jordbruk bör, enligt motionärernas uppfattning, snarast tas fram.
I yrkande 12 förespråkar motionärerna att svenskt bistånd ger hög prioritet
åt insatser för att utveckla effektiva system för det hållbara nyttjandet av
naturresurser och skyddet av den marina miljön i u-ländernas kustområden.
Energibiståndet bör enligt motionärerna (yrkande 13) inriktas mot åtgärder för
hushållning med energi och förnybara lösningar. Miljöpartiet föreslår att Sida
beslutar att helt utesluta stöd till ej förnybara energikällor inom sin
biståndsverksamhet och sitt utvecklingssamarbete.
Miljöundervisning är också av största vikt (yrkande 14) för att förebygga
miljöförstörelse. Även näringslivsutvecklingen bör enligt motionärernas
uppfattning (yrkande 15) ha som målsättning en miljömässigt hållbar
utveckling.
I partimotion U209 (kd) hävdas i yrkande 14 att Sverige bör driva på
internationellt för att idén med en global vattenkonvention blir verklighet.
I partimotion U213 (fp) yrkande 17 uppmärksammas bistånd och miljö. Ett
effektivt bistånd för hållbar utveckling vilar, enligt motionärerna, på flera
förutsättningar. Dels att verksamheten i stort genomsyras av stor hänsyn till
miljöaspekter samt att fokus riktas mot långsiktighet, vilket förutsätter
folkligt deltagande i demokratiska beslutsprocesser samt
fattigdomsproblematiken. Dels att vissa kritiska insatsområden ges hög
prioritet. Följande två verksamhetsområden bör, enligt motionärernas mening,
prioriteras. Mat- och vattenförsörjningen samt kapacitetsutveckling, där
kompetens inom ämnet miljöekonomi är särskilt viktig. Energiomsättningen och
formerna för denna är exempel på ytterligare ett kritiskt insatsområde. Ett
stort antal miljöproblem är direkt kopplade till energianvändningen. Biståndet
har inte heller ägnat urbaniseringsproblem tillräcklig uppmärksamhet.
I partimotion U214 (v) yrkande 24 krävs att Sverige verkar för en politik
inom t.ex. EU, för att de industriländer som i åratal medverkat till att
ozonskiktet tunnats ut bidrar till att ställa om produktionen och
konsumtionen, bl.a. i Chile och andra länder i tredje världen. Svenska
biståndsorgan bör kunna bidra med expertis och bedriva information. I yrkande
25 anförs att u-krediter inte bör ges till dammbyggen som hotar att skada
miljön och försämra de sociala förhållandena för stora folkgrupper i u-
länderna. Det behövs enligt motionärerna ett samarbete mellan kraftindustri
och biståndsmyndighet (yrkande 26) så att inte exploatering sker i strid med
miljömålet i biståndet. Kunskap och erfarenhet måste överföras från Sida till
företagen.
I den enskilda motionen U801 (kd) yrkande 3 kräver motionärerna att
regeringen agerar genom att ta initiativ till förändringar syftande till att
skärpa internationella konventioner för att beivra och straffa miljöbrott i
form av oljeutsläpp i sjöar och hav.
I partimotion Jo759 (fp) yrkande 1 hävdas att det finns behov av att stärka
det internationella samarbetet kring miljöfrågorna. Det är genom
internationellt bindande överenskommelser som miljön bäst kan säkras globalt.
Nationer har, enligt motionärerna, inte endast gemensamma intressen som en god
livsmiljö och säkerhet, utan man är ofta konkurrenter i den globala ekonomin
och världshandeln. Genom folkrättsligt bindande avtal kan gemensamma steg tas,
utan att någon deltagande stat tappar i konkurrenskraft. I yrkande 3 krävs
ökade insatser från de rika länderna för att genom bistånd överföra främst
ekonomiska resurser till de fattigare länderna för att minska tillförseln av
s.k. freoner. Arbetet inom ramen för Montrealprotokollet om avveckling av
freoner måste satsa mer på förbättrad återvinning av gamla produkter med
freoner, samt att ny teknik sprids även i de fattiga länderna. I yrkande 6
krävs att biståndet till världens fattiga länder bör miljökonsekvensbedömas.
Det är viktigt att biståndet har en tydlig inriktning på hållbar utveckling.
I motion Jo777 (fp) yrkande 1 anförs att regeringen bör bevaka möjligheterna
att agera för att en strängare syn på föroreningar i den marina miljön införs
i havsrättskonventionen och gripa första tillfälle att ta ett sådant
initiativ. Konventionen har inte öppnat tillräckligt starka möjligheter att
ingripa mot den allvarliga miljöförorening som ett oljeutsläpp faktiskt
innebär.
I kommittémotionen N426 (mp) yrkande 2 anförs att satsningar på förnybar
energi, däribland vindkraft, bör ingå som en naturlig del av svenskt bistånd.
Vindkraft är lättskött, kan användas helt lokalt och förutsätter inte ett
högteknologiskt samhälle.
I kommittémotionen Bo504 (kd) behandlas uthållig vattenförsörjning. I
yrkande 6 framhålls vikten av att Sverige driver på internationellt för att
förverkliga en internationell vattenkonvention. Frågan om en global
vattenkonvention togs upp på Riokonferensen. I en sådan konvention borde,
enligt motionärernas mening, följande frågor hanteras: vattentillgångar som
delas av stater, nyttjande av ändliga grundvattentillgångar samt hur man kan
skapa instrument för ett globalt samarbete för att få till stånd spridning av
teknik för effektivt vattenutnyttjande.
I motion Jo19 (mp) hävdar motionärerna i yrkande 17 att Sverige som medlem i
FN:s säkerhetsråd bör prioritera de globala miljöfrågorna. Det är viktigt att
Sverige sätter fokus på de miljöfrågor som i sin förlängning är ett hot mot
den globala livsmedelsförsörjningen och därmed också en konfliktrisk och ett
hot mot världsfreden. I yrkande 18 anförs att en av Sveriges prioriteringar i
säkerhetsrådsarbetet bör vara att se till att världens vattenproblem får en
egen permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning. Vatten är ett livsmedel
utan vilket vi inte kan leva. Det finns stor risk att konflikter om
vattentillgångar kan bli verklighet om inte vattentillgången blir hållbar i
framtiden.
Utskottets överväganden
Regeringen ger i skrivelse 1996/97:2 en överblick över Sveriges prioriteringar
och ambitioner vad gäller det internationella miljösamarbetet. Skrivelsen har
delats mellan jordbruksutskottet och utrikesutskottet varvid utrikesutskottet
behandlar innehållet i kapitel fem i skrivelsen. I detta kapitel redovisar
regeringen den fortsatta inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med
hänsyn till de beslut som fattades vid FN:s konferens om miljö och utveckling
(UNCED) i Rio de Janeiro 1992.
Inledningsvis kan konstateras att utskottet vid ett flertal tillfällen har
ställt sig bakom regeringens internationella miljöpolitik. Senast skedde detta
i utskottets yttrande 1995/96:UU3y, avgivet i samband med jordbruksutskottets
behandling av regeringens skrivelse 1995/96:120 Vår miljö - miljöarbetet under
året.
Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av att bidra till arbetet
med riktlinjer för de multilaterala biståndsorganisationernas uppföljning av
Riokonferensens rekommendationer. Utskottet delar också regeringens
uppfattning att det är viktigt att fortsatt stödja den internationella
miljöfonden GEF och Montrealprotokollets multilaterala fond.
I skrivelsen uppges att regeringen avser att göra en studie om
finansieringen inom ramen för internationella legala instrument för hållbar
utveckling. Utredningen bör också granska om åtagandena enligt sådana
instrument får en effektiv uppföljning och hur verkningsfulla de är för att
uppnå globala miljömål. Utskottet välkomnar denna utredning och konstaterar
med tillfredsställelse att uppföljningen av globala miljökonventioner enligt
regeringen också bör innefatta en översyn av utnyttjande av officiellt
utvecklingsbistånd för att finansiera åtgärder inom konventionerna och av
vilka effekterna är för det totala biståndsflödet.
I skrivelsen anges i det inledande kapitlet (som behandlats av
jordbruksutskottet) att Sverige i det fortsatta internationella samarbetet för
hållbar utveckling bl.a. bör verka för ett stärkt konventionsarbete på
miljöområdet. Utskottet delar regeringens uppfattning härvidlag. Denna
målsättning lades fast redan i regeringens skrivelse 1993/94:111 Med sikte på
hållbar utveckling. Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och
utveckling - UNCED. I denna skrivelse uppgav regeringen att Sverige, där så är
lämpligt, bör verka för att få till stånd internationella avtal på
miljöområdet.
I motionen Jo759 (fp) yrkande 1 framhävs behovet att stärka det
internationella samarbetet kring miljöfrågor genom internationellt bindande
överenskommelser. Utskottet finner att motionärernas uppfattning ligger i
linje med regeringens politik, vilken stöds av utskottet.
Därmed anses motion Jo759 (fp) yrkande 1 besvarad.
Utskottet noterar att den vikt som regeringen fäster vid det internationella
miljöarbetet, uttrycks på högsta politiska nivå. Statsministern anförde i ett
tal den 12 april 1997 i Folkets Hus i Stockholm, vilket behandlade hur Sverige
skall bli ett föregångsland för ekologisk hållbarhet, att ambitionen är att
Sverige inför FN:s specialsession i New York i juni 1997 skall ta initiativ
till en ?Deklaration för mänsklighetens överlevnad?. Avsikten är att
deklarationen skall samla världens länder bakom en avsiktsförklaring om
ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, med de viktigaste åtgärder som
behöver vidtas nationellt och globalt som uppföljning av Rio 92 och New York
97.
I motionerna U12 (mp) yrkande 6 och Jo19 (mp) yrkande 18 hävdas att Sverige
bör verka för att världens vattenproblem får en egen permanent punkt på
säkerhetsrådets dagordning. I motion Jo19 (mp) yrkande 17 anförs att Sverige
som medlem i FN:s säkerhetsråd bör prioritera de globala miljöfrågorna.
Utskottet konstaterar att globala miljöproblem, däribland sötvattenfrågan,
är av stor långsiktig säkerhetspolitisk betydelse. Dessa frågor ges också hög
prioritet av Sverige i FN-arbetet. Långsiktiga och strukturella säkerhetshot -
vare sig de gäller miljö eller exempelvis mänskliga rättigheter - behandlas
inom FN-systemet i generalförsamlingen, Ecosoc och dess funktionella
kommittéer och ett stort antal specialorgan. Dessa organ har mandat, kompetens
och bred representativ sammansättning som gör dem lämpliga för dessa
uppgifter. Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan inte mandat att behandla denna
typ av generella frågor. Däremot kan rådet när det behandlar konkreta
ländersituationer som rör internationell fred och säkerhet också beakta
aspekter som exempelvis miljöhot. Utskottet har noterat att Sverige
prioriterar globala miljöfrågor i FN-samarbetet. Utskottet finner dock, mot
bakgrund av vad som anförts, inte skäl att tillmötesgå motionärernas krav på
att verka för en särskild dagordningspunkt om vattenproblemen på
säkerhetsrådets agenda.
Därmed avstyrks motionerna U12 (mp) yrkande 6 och Jo19 (mp) yrkande 18 samt
anses motion Jo19 (mp) yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört.
Utskottet delar regeringens uppfattning, vilken uttrycks i skrivelsen, att
främjandet av en hållbar utveckling skall genomsyra det bilaterala
utvecklingssamarbetet. I skrivelsen anges att vägledande för prioriteringen av
insatser skall vara det övergripande målet att bekämpa fattigdom. Utskottet
delar också regeringens prioriteringar, som de uttryckts i skrivelsen,
angående de områden som särskilt bör uppmärksammas för insatser för att uppnå
hållbar utveckling. Dessa är färskvattenanvändning, jord- och skogsbruk
(inklusive markvård), marin miljö, urban miljö och energiförsörjning. Dessa
punkter återfinns också i Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling,
vilket antogs i början av 1996.
I motionerna U207 (mp) yrkandena 1, 5 och 9, U213 (fp) yrkande 17 samt Jo759
(fp) yrkande 6 framhåller motionärerna vikten av ett bistånd som är
miljömässigt hållbart.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att ha ett
helhetsperspektiv på biståndet och en hög kvalitet som främjar en långsiktigt
hållbar utveckling. Miljökonsekvensbedömningar av biståndet är härvid ett
viktigt instrument. Folkligt deltagande i demokratiska processer och
fattigdomsproblematiken är också områden som enligt utskottets mening är
viktiga för en hållbar utveckling. Energiomsättningen och formerna härför,
liksom urbaniseringsproblematiken är andra frågor som bör ges stor
uppmärksamhet.
Utskottet finner att motionärernas synpunkter i huvuddrag ligger i linje med
den politik som regeringen bedriver och som utskottet ställer sig bakom.
Därmed anses motionerna U207 (mp) yrkandena 1, 5, och 9, U213 (fp) yrkande 17
samt Jo759 (fp) yrkande 6 besvarade.
Ett antal motioner behandlar betydelsen av att prioritera en hållbar
vattenanvändning och skydd av den marina miljön. Dessa frågor lyfts fram i
motion U207 (mp) yrkandena 10 och 12. I motionerna U209 (kd) yrkande 14 och
Bo504 (kd) yrkande 6 ställs krav på att Sverige skall verka för en global
vattenkonvention. I motionerna Jo777 (fp) yrkande 1 och U801 (kd) yrkande 3
krävs förändringar syftande till att skärpa internationella konventioner för
att beivra oljeutsläpp i sjöar och hav.
Sverige prioriterar, vilket framgår både i budgetpropositionen och av
skrivelsen, frågor om vattenanvändning liksom skyddet av den marina miljön.
Dessa frågor drivs aktivt av regeringen inför FN:s uppföljningsmöte, fem år
efter Rio-konferensen, United Nations General Assembly Special Session (UNGASS
19) i New York i juni i år.
Den nyupprättade internationella nätverksorganisationen, Global Water
Partnership, vars sekretariat finns inom Sida, är ett exempel på en innovativ
verksamhet som kombinerar multilaterala och bilaterala givare för stöd till u-
länderna. Verksamheten är inriktad på nätverksbyggande och samarbete för att
bl.a. åstadkomma gemensamma normer på vattenområdet och samförståndslösningar
för att anpassa efterfrågan på vatten till de bristsituationer som råder i
många u-länder. Den globala miljöfonden (GEF) är en annan sådan institution
som har till syfte att bistå u-länder i vattenfrågor som rör flera länder.
Utskottet kunde vid ett studiebesök i Namibia i augusti 1996 på plats
konstatera de stora utvecklingsproblem som vattenbrist medför för ett fattigt
land.
Utskottet har i yttrande 1995/96:UU3y behandlat frågor som rör
vattenanvändning och marin miljö. I yttrandet nämndes, beträffande
färskvattenresurser, att Stockholm Environment Institute (SEI) fått i uppdrag
av FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) att i nära samverkan med
berörda FN-organ utarbeta ett förslag till en global strategi för åtgärder för
ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna inför FN:s generalförsamlings
specialsession 1997.
Rapporten offentliggjordes i februari i år. Den innehåller bl.a.
rekommendationer om att det vore önskvärt att uppnå internationell konsensus i
vattenfrågor utöver existerande regelverk och principer för
färskvattenanvändning. Utskottet har erfarit att EU avser driva frågan om ett
globalt handlingsprogram för färskvattenanvändning bl.a. vid FN:s
uppföljningsmöte i juni i år. Handlingsprogrammet syftar till ett hållbart
utnyttjande och integrerat hanterande av vattenresurser i ett internationellt
perspektiv. Härvid anses att im- plementeringen bör ske på nationell, regional
och internationell nivå. EU avser fortsättningsvis att driva dessa frågor inom
FN-systemet, särskilt i CSD.
Utskottet delar regeringens bedömning att färskvattenanvändning är en
betydelsefull fråga och anser att det finns behov av någon form av
internationellt samförstånd för att uppnå ett hållbart utnyttjande av dessa
resurser.
Därmed anser utskottet motionerna U209 (kd) yrkande 14 och Bo504 (kd)
yrkande 6 besvarade.
I yttrande 1995/96:UU3y citerade utskottet, med anledning av motionsyrkanden
om regeringens agerande i internationella forum i frågor som rör den marina
miljön, miljöministerns frågesvar i riksdagen den 21 mars 1995. Ministern
framhöll därvid att arbetet med att förbättra miljösituationen i våra
omgivande hav är mycket angeläget och att Sverige under många år har agerat
internationellt för att förbättra skyddet av havet, bl.a. mot utsläpp från
landbaserade källor. Detta har skett inom ramen för Helsingforskommissionen,
Pariskommissionen och den s.k. Nordsjökonferensen. Vidare anförde ministern
att det är regeringens bedömning att möjligheten att enas om ett allmänt
globalt juridiskt bindande instrument för skyddet av havsrättsmiljön, utöver
havsrättskonventionen som trädde i kraft i slutet av 1994, är mycket liten.
Utskottet ser allvarligt på förekomsten av oljeföroreningar i sjöar och hav
och noterar också att regeringen hösten 1996 tillsatt en utredning (dir.
1996:82) avseende ingripande mot oljeutsläpp till sjöss. Utskottet konstaterar
att Sverige internationellt fäster vikt vid dessa frågor. Frågan om att
omförhandla havsrättskonventionen synes dock inte vara meningsfull för
närvarande, vilket utskottet även framhöll i betänkande 1995/96:UU17 när
Sveriges tillträde till havsrättskonventionen behandlades. Samtidigt uteslöts
inte att detta i ett längre tidsperspektiv kan anses lämpligt. Utskottet
vidhåller denna uppfattning.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U207 (mp) yrkandena 10 och 12, U801
(kd) yrkande 3 samt Jo777 (fp) yrkande 1 besvarade.
I motionerna U204 (c) yrkande 10 och U207 (mp) yrkande 11 framhålls vikten av
bistånd till miljömässigt hållbara jordbruk. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om att ett miljömässigt hållbart jordbruk är av stor betydelse för
ett lands försörjningsförmåga på sikt. I u-länderna är de huvudsakliga
riskerna för livsmedelsförsörjningen förknippade med fattigdom och brist på
god jordbruksmark, vatten och andra produktionsresurser. Detta leder ofta till
låg produktivitet i jordbruket och överutnyttjande av tillgängliga
naturresurser, vilket kan få negativa miljöeffekter i form av överbetning,
avskogning, jorderosion, ökenspridning och försaltning.
Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen nämner hållbart jordbruk
som ett prioriterat område för biståndet. Utskottet delar regeringens
uppfattning i dessa frågor. Utskottet noterar vidare att världstoppmötet om
livsmedel i Rom i november 1996 fokuserade på frågor om hur hinder för att få
jordbruk att fungera uthålligt skulle undanröjas. Sverige verkade aktivt för
att toppmötets politiska deklaration och handlingsplan skulle fokuseras på ett
miljömässigt hållbart jordbruk och den svenska jordbruksministern betonade
vikten av uthålliga jordbruk i sitt tal vid konferensen.
Utskottet noterar också att Sida som en åtgärdpunkt i sitt handlingsprogram
för hållbar utveckling, vilket antogs för drygt ett år sedan, angav att en
policy skall tas fram för uthålligt jordbruk. En arbetsgrupp har inlett detta
arbete och beräknas lägga fram ett förslag till policy under hösten 1997.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U204 (c) yrkande 10 och U207 (mp)
yrkande 11 besvarade.
I motionerna U207 (mp) yrkande 13 och N426 (mp) yrkande 2 anför motionärerna
att energibiståndet bör inriktas mot hushållning av energi och nyttjande av
förnybara energikällor. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar att
energiförsörjning är ett av de områden som regeringen avser prioritera i
biståndet. Utskottet noterar att Sida tagit fram en särskild policy för ett
miljöanpassat energibistånd, i syfte att komma till rätta med bl.a. det stora
kol- och vedberoende som många u-länder sitter fast i. I denna policy
framhålls bl.a. att Sida på olika sätt aktivt stödjer introduktion och
tillämpning av energi baserad på nya uthålliga energikällor och kan medverka i
utvecklingen av teknologi. I policyn framhålls även att strategin för u-länder
liksom för samarbetet med länder i Central- och Östeuropa måste vara att
sträva mot energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor.
Strategin måste också vara att gå från miljöförstörande energislag och
teknologier till mer miljövänliga för att närma sig, och på sikt nå målen för
en hållbar utveckling och en miljöanpassad energiförsörjning.
Utskottet stöder de riktlinjer och principer som styr energibiståndet.
Med detta anses motionerna U207 (mp) yrkande 13 och N426 (mp) yrkande 2
besvarade.
De två motionerna U214 (v) yrkande 24 och Jo759 (fp) yrkande 3 behandlar
frågan om överförande av ekonomiska resurser och kunskapsresurser till de
fattiga länderna, för att minska tillförseln av s.k. freoner.
I skrivelsen betonar regeringen att Montrealprotokollets multilaterala fond
är av avgörande betydelse för genomförande av u-ländernas åtaganden inom
Montrealprotokollet och att Sverige bör ge fortsatt starkt stöd till fonden.
Utskottet delar regeringens uppfattning härvidlag. Fonden fungerar som den
finansiella mekanismen för att bistå u-länderna att fullfölja deras åtaganden
att fasa ut användningen av ozonnedbrytande ämnen. I skrivelsen konstateras
också att Sverige har stor inhemsk erfarenhet av avvecklingen av
ozonnedbrytande ämnen, vilken är värd att sprida i det multilaterala
samarbetet.
Den globala miljöfonden GEF fungerar för närvarande som tillfällig
finansiell mekanism också för konventionerna om klimatförändringar och
biologisk mångfald.
Utskottet delar den betydelse motionärerna lägger vid klimatförbättrande
stöd till u-länder och konstaterar att även regeringen fäster vikt vid detta
arbete.
Med detta anses motionerna U214 (v) yrkande 24 och Jo759 (fp) yrkande 3
besvarade.
I motion U214 (v) yrkandena 25 och 26 kräver motionärerna att u-krediter inte
bör ges till dammbyggen som hotar skada miljön samt att samarbetet mellan
kraftindustri och biståndsmyndigheter bör äga rum för att exploatering inte
skall ske i strid med miljömålet. Utskottet konstaterar att motionärernas
uppfattning ligger i linje med svensk biståndspolitik. De svenska
biståndsmålen beaktas vid beslut om u-krediter. När världsbankschefen
Wolfensohn besökte Stockholm i november 1996 gav han en utförlig redogörelse
för hur Världsbanken numera i sin verksamhet lägger mycket stor vikt vid
miljöaspekter.
Därmed anses motion U214 (v) yrkandena 25 och 26 besvarade.
I motion U207 (mp) yrkandena 14 och 15 framhålls dels vikten av
miljöundervisning för att förebygga miljöförstörelse, dels att även
näringslivsutvecklingen skall ha som mål en miljömässigt hållbar utveckling.
Utskottet konstaterar att regeringen i likhet med motionärerna fäster stor
vikt vid dessa frågor. En betydande del av de särskilda miljöinsatserna, som
bara är en liten del av Sidas totala miljöbistånd, går till uppbyggnad av
kunskaper, t.ex. i miljöekonomi, i mottagarländerna. Miljöaspekter
uppmärksammas även vid revidering av läroplaner. Utskottet noterar också att
det inom det näringslivssamarbete som bedrivs genom Sida generellt ingår
miljöfrågor, men det finns dessutom en särskild verksamhet inom detta
samarbete som bl.a. är inriktad på miljöanalys. För att miljöhänsyn skall få
genomslag i all biståndsverksamhet beslutade regeringen 1995 att alla
biståndsinsatser skall genomgå en miljökonsekvensanalys.
Utskottet delar regeringens uppfattning i dessa frågor och ser positivt på
insatser för miljöundervisning och integrering av miljöaspekter i
näringslivssamarbetet, liksom i all biståndsverksamhet.
Med vad som ovan anförts anses motion U207 (mp) yrkandena 14 och 15 besvarade.
I skrivelsen framhåller regeringen vidare att Sverige bör fortsätta att aktivt
arbeta för att stärka integreringen av miljöaspekter i EU:s
utvecklingssamarbete. Utskottet delar regeringens uppfattning.
I motionen U207 (mp) yrkandena 6 och 8 framhåller motionärerna vikten av att
Sverige bör verka för en ökad miljömedvetenhet och bättre hantering av
miljöaspekter i EU-biståndet.
Utskottet finner att motionärernas synpunkter omfattas av regeringens
politik. Utskottet ställer sig bakom regeringens strävanden, som också
uttrycks i skrivelsen, att söka påverka EU mot en ökad integrering av
miljöaspekter i biståndet. Utskottet anser också, i likhet med regeringen, att
Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy och vid
projektgranskning i biståndskommittéerna är av stor betydelse.
Därmed anses motion U207 (mp) yrkandena 6 och 8 besvarade.
2 Multilateralt utvecklingssamarbete
2.1 Allmänt
Budgetpropositionen (s. 22-35)
Av den totala biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt
utvecklingssamarbete. Bidragen går till FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet, de multilaterala utvecklingsbankerna och övrigt multilateralt
samarbete. I sistnämnda delpost ingår bl.a. multilaterala miljöinsatser,
multilaterala konfliktförebyggande insatser och bidrag till organisationer
utanför FN-familjen, t.ex. till IDEA.
Samtidigt som behovet av multilateralt samarbete är större än någonsin står
multilateralismen inför en allvarlig kris. Politisk ovilja i vissa länder
främst, men inte bara i USA, har lett till minskade resurser för multilateralt
utvecklingssamarbete. Detta har drabbat FN:s arbete men även Världsbanken och
flera av de regionala utvecklingsbankerna. Det finns dock också positiva
tecken som exempelvis den långa raden av FN-konferenser som behandlat
avgörande framtidsfrågor.
I propositionen betonas behoven av internationellt samarbete. De stora hoten
mot människors säkerhet är globala. Därtill kommer att globala lösningar och
globalt samarbete i frågor av gemensamt intresse, såsom handel,
kommunikationer, ekonomi, energi m.m. kan öka möjligheterna till utveckling på
nationell basis. Det multilaterala systemet måste emellertid förändras för att
kunna leva upp till de krav som ställs på det, vilket bl.a. måste ske genom en
förändring av den finansiella basen och förändringar som innebär en
effektivisering och minskad byråkrati.
Samtidigt som FN:s universella medlemskap är organisationens viktigaste
tillgång kan det utgöra ett hinder genom att beslutsmekanismerna blir
långsamma. FN:s problem liksom FN:s styrka är medlemsländerna. De skapar
förväntningar men begränsar samtidigt FN:s förmåga att leva upp till kraven
genom att bidra med alltför begränsade resurser och de förmår inte ens enas
kring nödvändiga reformer.
Regeringen ansluter sig till det synsätt som kommer till uttryck i rapporten
från kommissionen för globalt samarbete, ?Vårt globala grannskap?. Sverige
avser att tillsammans med de nordiska länderna och inom EU driva kraven på
nödvändiga reformer.
Ett första steg är att medvetandet om reformbehoven måste öka. Ett andra
steg, parallellt med det första, är att utarbeta konkreta reformförslag. Här
har Sverige tillsammans med de nordiska länderna varit pådrivande. Grunden för
detta arbete lades i det första nordiska FN-projektet. EU-samarbetet har även
visat sig vara givande och har förbättrat Sveriges möjligheter att få
genomslag för sin syn.
Genom en fortsättning av det nordiska FN-projektet fokuserar regeringen på
följande centrala områden för reformeringen av de multilaterala systemen:
- FN-systemet skall på landnivå fungera enhetligt. Även rollfördelningen
mellan FN och utvecklingsbankerna måste förtydligas.
- Medlemsstaternas styrning av verksamheten måste förbättras ytterligare.
- Administrativa regler och procedurer måste moderniseras. Särskilt inom FN-
systemet är interna regler för administrativa, finansiella och
personalfrågor ofta föråldrade och bidrar till minskad effektivitet. Chefer
på högsta nivå tillsätts utan önskvärd öppenhet.
- Det multilaterala systemets finansiering måste tryggas långsiktigt. FN:s
utvecklingssamarbete bygger på frivillighet vilket skapat osäkerhet.
Motionerna
I partimotion U201 (m) yrkande 4 anförs att det multilaterala samarbetet
främst bör kanaliseras genom FN och Bretton Woodsinstitutionerna samt UNHCR.
FN och dess specialorgan har viktiga uppgifter för att främja internationellt
koordinerade insatser på utvecklingsområdet såsom mathjälp vid
svältkatastrofer och omhändertagande av flyktingar m.m. Bretton-
Woodsinstitutionerna har också en särskilt viktig roll när det gäller att
utforma utvecklingsstrategier och föreslå u-länderna stöd och hjälp för att
skapa en hållbar ekonomisk utveckling.
I partimotion U209 (kd) yrkande 7 föreslås, beträffande användande av
uppkomna reservationer, att i viss utsträckning under den kommande
treårsperioden, prioritera multilaterala biståndsorgan i avvaktan på att
reservationen avseende det bilaterala utvecklingssamarbetet blir lägre. I
yrkande 11 hävdas att FN behövs men inte kan göra ett bra jobb om inte
organisationen effektiviseras utifrån de reformförslag som inte minst de
nordiska länderna sedan många år drivit. I yrkande 12 betonas att kraftfulla
internationella, t.ex. beslutade av FN, har betydligt större chans att lyckas
är insatser enbart inriktade på bilaterala aktiviteter. När det gäller
miljöområdet anser motionärerna att det är synnerligen viktigt att GEF ges och
tar en huvudroll i ansvaret för de globala miljöfrågorna liksom FN avseende
det konfliktförebyggande arbetet.
I motion U210 (v) begärs i yrkande 1 att regeringen skall presentera ett
program för hur Sverige skall bidra till förverkligandet av de förslag som
läggs i motionen samt i UNDP:s Human Development Report och rapporten A call
to Action från FN-kommissionen för Global Governance. I motionen beskrivs de
slutsatser som Human Development Report juli 1996 fokuserar på. Rapporten
visar på ökade klyftor mellan fattiga och rika länder och pekar på nödvändiga
åtgärder för att bryta denna trend. Även FN-kommissionen från december 1995
ställer i rapporten A Call to Action krav på förändringar i den
internationella politiken för att skapa ett bättre världssamhälle. Dess
huvudtema är enligt motionärerna att det behövs en ökad internationell
samverkan genom FN för att kunna skapa ett bättre världssamhälle för att
motverka kapitalets ökade makt och i stället stärka demokratin. I rapporten
föreslås bl.a. inrättandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd som är mer
representativt och effektivt än nuvarande G 7 och Bretton Woodsinstitutionerna
samt föreslås att det nuvarande säkerhetsrådet förändras, bl.a. genom att
vetorätten avvecklas.
OECD är enligt motionärernas förmenande en förlegad konstruktion som bör
avvecklas (yrkande 4). Varför skall man ha en organisation som enbart består
av rika länder som en gång stod emot ett östligt block som inte längre finns?
OECD bör avvecklas och de resurser som organisationen besitter gradvis
överföras till de globala organen.
Utskottets överväganden
Utskottet har i betänkande 1996/97:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd, uttalat sig positivt om det stora värde som ligger i ett bibehållet,
förhållandevis starkt svenskt stöd för det multilaterala samarbetet. Samtidigt
betonade utskottet vikten av en fortsatt aktiv svensk medverkan i processen
att reformera och förbättra de multilaterala systemen.
Utskottet har också i flera betänkanden, senast i betänkande 1996/97:UU12,
uttalat sitt stöd för regeringens ansträngningar att reformera FN-systemet. I
detta betänkande uttalade utskottet också att det i allt väsentligt stöder de
tankegångar som framfördes i rapporten från Kommissionen för globalt
samarbete. Utskottet noterade i betänkandet att det nordiska FN-projektet
överlämnat en slutrapport den 20 januari 1997 till FN:s generalsekreterare.
Utskottet stöder således regeringens arbete för att reformera de
multilaterala systemen och delar regeringens uppfattning, som den uttryckts i
budgetpropositionen, om vilka centrala områden som arbetet bör fokusera på.
I motionerna U201 (m) yrkande 4 pekas på att det multilaterala samarbetet
främst skall kanaliseras genom FN och Bretton Woodsinstitutionerna. I motion
U209 (kd), yrkande 7, föreslås, beträffande uppkomna reservationer, att
multilateralt bistånd bör prioriteras i avvaktan på att de bilaterala
reservationerna blir lägre. I yrkande 11 pekas på betydelsen av FN:s arbete
och också på behoven av reformer. I yrkande 12 betonas bl.a.att
internationella konfliktförebyggande insatser av FN har större chans att
lyckas än bilaterala aktiviteter. I motionen U210 (v) önskas i yrkande 1
besked om hur Sverige skall förverkliga bl.a. de förslag som framförts i
UNDP:s Human Development Report och rapporten A call to Action av FN:s
kommission för globalt styre.
Utskottet konstaterar att av det totala svenska multilaterala stödet,
avsätts ca 85 % till FN:s utvecklingssamarbete och till de multilaterala
utvecklingsbankerna. I budgetpropositionen framhåller regeringen att
bidragsnivån till FN-systemet skall bibehållas, samtidigt som bl.a. en
framtida ökning av bidragen till Världsbanken förutses liksom svenskt
deltagande i Karibiska utvecklingsbanken och i nya finansiella arrangemang i
Mellanöstern. Utskottet delar regeringens bedömning av att det är angeläget
att bibehålla ett starkt svensk stöd till biståndet via FN-systemet och till
de multilaterala utvecklingsbankerna.
Därmed anses motion U201 (m) yrkande 4 besvarad.
Utskottet noterar att Sverige arbetar tillsammans med de nordiska länderna och
EU för att Ecosoc skall stärkas genom att dess arbetssätt skall bli mer
flexibelt och sekretariatsfunktionen och Ecosocs byrå stärks. Vidare har
föreslagits att dagordningen skall rationaliseras och att Ecosoc skall kunna
sammankallas för att diskutera nya modeller för utveckling på det ekonomiska
och sociala området.
Utskottet utgår också från att UNDP:s årsrapport samt rapporten A Call to
Action ingår som faktaunderlag inför regeringens ställningstaganden och
agerande på det multilaterala området.
I budgetpropositionen anger regeringen att nedskärningarna har fördelats
proportionellt på det multi- och bilaterala samarbetet. Riksdagen har beslutat
i enlighet med regeringens förslag. Utskottet har erfarit att uppkomna
reservationer främst avser programländerna med vilka samarbetsavtal ingåtts.
Sverige kan inte bryta ingångna avtal och nedskärningarna har därför lagt på
verksamheter med stora reservationer, t.ex. betalningsbalansstödet.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U209 (kd) yrkandena 7, 11 och 12
samt U210 (v) yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört.
OECD har till uppgift att verka för en långsiktigt ekonomisk tillväxt och
sysselsättning i medlemsländerna under finansiell stabilitet, att bidra till
en sund ekonomisk expansion, liksom till expansion av världshandeln på
multilateral icke-diskriminerande bas. Organisationen har över tiden anpassat
sitt arbete till de, för medlemsländerna vid olika tidpunkter, väsentliga
ekonomiska frågorna. Regeringen har vid olika tillfällen, t.ex. i skr.
1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet, framhållit
OECD:s värdefulla roll som idé- och analysforum. OECD:s biståndskommitté (DAC)
spelar också en viktig roll vad gäller utvecklande av policy och analyser och
av biståndets effekter, tvärsektoriella studier m.m. I regeringens skrivelse
1996/97:2 beskrivs det viktiga arbete som den s.k. miljöarbetsgruppen inom DAC
utför för att uppmuntra samarbetet på miljöområdet.
Utskottet delar regeringens positiva syn på OECD:s viktiga roll som
analysorgan och policyforum. Utskottet tillstyrker därför inte yrkandet om att
organisationen bör läggas ned.
Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 4.
2.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
Budgetpropositionen (s. 29)
På det ekonomiska och sociala området bedriver FN utvecklingssamarbete genom
en rad organ. Sveriges bedömning av verksamheten är dess effekt på landnivå.
En viktig åtgärd för att FN skall kunna fungera enhetligt är att riktlinjer
läggs fast i respektive organs styrelse, inom de policyramar som
generalförsamlingen och Ecosoc fastställt. Sverige verkar i de styrande
organen för att fastställa sådana riktlinjer.
Sverige har valt att ge omfattande basbudgetstöd till FN:s operativa
verksamhet. Mot bakgrund av de brister som finns i dagens organisations- och
styrsystem, och de svårigheter som visat sig för genomslag för reformer är det
dock ingen självklarhet att den nuvarande fördelningen mellan t.ex.
basbudgetstöd och sakinriktat stöd är den mest lämpade.
Sverige verkar även för en ökad svensk synlighet inom FN-organen främst
genom ökad upphandling från svenska företag och ökad svensk rekrytering till
FN-organ.
Motionerna
I kommittémotionen U204 (c) yrkande 13 anhålls om ett tillkännagivande om vad
som anförs i motionen om FN:s biståndsverksamhet. Motionärerna menar att
Sverige bör ha hög ambitionsnivå i ansträngningarna att öka effektiviteten i
hela FN-systemet, inte minst inom biståndsområdet. Den globala karaktär som är
FN-organens politiska styrka är också dessas administrativa svaghet. UNDP bör
ha ett samordningsansvar inom FN-familjen direkt underställd ett råd för
välfärdsutveckling. Motionärerna anser att bättre styrformer är nödvändiga
inom FN-organisationen, vilket i särskilt hög grad gäller biståndet.
Medlemsländerna måste också ta sitt ansvar för FN:s finansiering och nya
finansieringsformer måste samtidigt utvecklas. Internrevisionen måste
utvecklas och FN behöver granska sina tillkortakommanden, även vad gäller
biståndet.
I den enskilda motionen U609 (m) hävdas att Sverige bör öka sitt engagemang
i anslutning till FN-organens upphandling från svenska företag. Sveriges
marknadsandel har sjunkit från 3,5 % till under 1 %. Orsakerna kan vara många.
Exempel på sådana är att projektbevakningen av FN-marknader upplevs som svår.
Svårigheter att få betalt snabbt är en annan orsak. Sverige torde enligt
motionären ligga nära botten vad avser projektbevakning ute på fältet. I
rapporten PUG 1996:3 framförs kritik vad gäller den bristande samordningen
mellan UD, Närings- och Handelsdepartementet, Exportrådet, Sida och Försvaret.
Utskottets överväganden
Utskottet ställer sig bakom regeringens strävanden att inom det nordiska FN-
projektets ram söka påverka reformeringen av FN:s sociala och ekonomiska
verksamhet. Detta stöd har utskottet vid ett flertal tidigare tillfällen
uttalat, senast i betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. Utskottet
noterar att den slutrapport som presenterades för generalsekreteraren av det
nordiska FN-projektet i januari i år synes ha blivit väl mottagen av denne.
Generalsekreteraren har själv den 17 mars 1997 presenterat ett antal
reformförslag på det adminstrativa området, innefattande bl.a.
personalnedskärningar och ett förslag om att stärka FN på landnivå. Dessa
förslag ligger i linje med de nordiska rekommendationerna.
Utskottet noterar att regeringen verkar aktivt för att finna nya
finansieringsformer för FN, främst dess biståndsverksamhet. Sverige var
medförslagsställare till Ecosocs resolution 1996/48 i vilken uppdrogs åt
generalsekreteraren att till Ecosocs nästa möte i juni-juli 1997 skriva en
rapport om nya och alternativa finansieringskällor för utvecklingsarbetet.
Utskottet har också erfarit att Sverige givit finansiellt stöd till UNDP och
dess studium av alternativa och nya finansieringskällor.
Utskottet stöder detta arbete.
I motion U204 (c) yrkande 13 framställer motionärerna synpunkter på vikten av
en reformering av FN:s biståndsverksamhet.
Utskottet konstaterar att motionärernas synpunkter stämmer väl överens med
regeringens uppfattning, vilken delas av utskottet.
Motion U204 (c) yrkande 13 anses därmed besvarad.
I motion U609 (m) hävdas att Sverige bör öka sina ansträngningar för att
främja upphandling från svenska företag i FN-organen.
Frågan om den låga andelen upphandlingar från svenska företag inom FN-
organen har tidigare uppmärksammats av utskottet inom ramen för dess arbete
med uppföljning och utvärdering. Utskottet utförde därvid i januari 1996 en
preliminär studie med syfte att belysa möjligheterna för Sverige och de
svenska företagen att öka sin andel av de multilaterala organens upphandling
inom ramen för gällande principer om obundet bistånd och internationella
upphandlingsregler på området. Utskottet fann att syftet med undersökningen
kunde anses uppnådd genom publiceringen av rapporten PUG 1995:2 och det arbete
som satts i gång inom UD för att följa upp utredningens förslag.
I budgetpropositionen anger regeringen att Sverige skall verka för en ökad
upphandling från svenska företag i FN-organ. Inom UD har det s.k.
projektexportsekretariatet under snart tre år bevakat dessa frågor. Utskottet
har erfarit att en utvärdering skall ske under våren av sekretariatets
verksamhet.
Utskottet, som instämmer i motionärens krav på ökade ansträngningar för att,
om möjligt, öka andelen upphandling från svenska företag i FN-organ,
förutsätter att regeringen fortsätter, som angivits i budgetpropositionen, att
på olika sätt verka för detta.
Därmed anses motion U609 (m) besvarad.
2.3 Multilaterala utvecklingsbanker
Budgetpropositionen (s. 30)
I en brett upplagd utvärdering av utvecklingsbankernas verksamhet presenterade
en internationellt sammansatt grupp den s.k. MDB Task Force en rapport som
bekräftade den förändring som under senare år skett av bankernas verksamhet.
Fattigdomsbekämpningen skall vara övergripande. Bl.a. Sverige har under en
lång tid drivit inriktningen att även om ekonomisk tillväxt är nödvändig, är
den inte tillräcklig för att minska fattigdom. Kompletterande och ökade
åtgärder krävs avseende bl.a. social utveckling och välfärd, jämställdhet och
inkomstutveckling ger fattiga grundläggande förutsättningar att delta i de
ekonomiska möjligheter som skapas av ökad tillväxt. Detta är en inriktning som
Sverige, Norden och likasinnande länder länge drivit i bankerna. Världsbankens
nye president James Wolfensohn förefaller fast besluten att förstärka denna
linje. En ökad betoning av miljöfrågor kan också förmärkas liksom en
utveckling av insikten om samspelet mellan stat och marknad. Det goda
styrelseskicket och fungerande rättssystem har blivit viktiga frågor också för
utvecklingsbankerna. Till detta område hör också frågan om minskade
militärutgifter. På en rad viktiga frågor har således bankernas policy
förändrats i riktning mot svenska utvecklingspolitiska riktlinjer. Den stora
utmaningen under kommande år är att få den nya inriktningen omsatt i bankernas
konkreta arbete. Sveriges policyarbete i samtliga utvecklingsbanker utformas
liksom i FN-sammanhang inom ett nära och konstruktivt nordiskt samarbete.
Regeringen hävdar att det finns många exempel på att den nordiska samsynen i
utvecklingsfrågor genom ett målmedvetet agerande fått genomslag både i
bankernas policy och institutionella struktur. Det gäller bl.a. Världsbankens
tydligare fattigdomsinriktning, Inter-amerikanska utvecklingsbankens policy på
området kvinnor och utveckling och institutionella reformfrågor i Afrikanska
utvecklingsbanken.
Motionerna
I kommittémotionen U204 (c) yrkande 7 begär motionärerna att en årlig
redogörelse lämnas av regeringen till riksdagen om hur Världsbanksgruppens och
IMF:s verksamhet uppfyller de svenska biståndsmålen. Man skulle därvid inte
nöja sig med bankens egna utvärderingar utan komplettera dem med kritiska
rapporter från u-länderna själva, oberoende forskare och organisationer,
särskilt sådana som baserar sina omdömen på praktisk erfarenhet från länderna.
Utrikesutskottet har tidigare förutsatt att detta skulle kunna tillgodoses
inom ramen för budgetpropositionen. Årets budgetproposition är dock mycket
summarisk och uppfyller långt ifrån de krav som tidigare ställts.
I motion U210 (v) yrkande 3 kräver motionärerna att regeringen agerar för
att de insatser som genomförs av Världsbanken, IMF och IDA underordnas de
svenska biståndsmålen. Det krävs enligt motionärerna också en reform - en
strukturanpassning av - Världsbanken och samtidigt måste IMF reformeras. Båda
institutionerna måste enligt motionärernas mening demokratiseras och inordnas
i FN-systemet.
I motion U214 (v) yrkande 30 hemställer motionärerna att regeringen i sin
årliga FN-skrivelse lämnar utförlig information om sitt agerande i olika
utvecklingsbanker och i Bretton Woodsinstitutionerna.
Utskottets överväganden
Världsbanken har under de senaste åren alltmer stärkt sin inriktning på
fattigdomsbekämpning. I denna process ingår en utveckling mot större socialt
och ekologiskt hänsynstagande. Strategi- och implementeringsarbete pågår även
vad gäller jämställdhet. Inriktningen, vilken stämmer väl med de svenska
biståndsmålen, utgör grunden för det omfattande reformpaket för banken som
godkändes i mars 1997 av styrelsen.
Utskottet har inhämtat att utlåningen för fattigdomsbekämpande ändamål under
budgetåret 1996 utgjorde en fjärdedel av bankens totala utlåning. För IDA-
utlåningen är fattigdomsinriktningen nära nog 50 %. Banken har publicerat en
omfattande rapport om den fattigdomsinriktade verksamhet. Norden har genom sin
exekutivdirektör i styrelsen aktivt drivit frågan om att följa upp och stärka
bankens fattigdomsinriktning. Ett viktigt verktyg härvidlag är de
fattigdomsanalyser som numera systematiskt görs av förhållandena i
mottagarländerna. Utskottet noterar som positivt att Sverige och övriga
nordiska länder verkat pådrivande för att sådana analyser skall göras. Även
effektivitets- och kvalitetsfrågorna har ägnats stor uppmärksamhet av banken.
Utvärderingar görs dels av en särskild utvärderingsenhet som rapporterar
direkt till styrelsen, dels av de för aktiviteterna ansvariga enheterna. Vid
Wolfenhsons besök i utskottet i november 1996 åtföljdes han av den svenska
exekutivdirektören som representerar Norden och de baltiska länderna. Hon
redogjorde för ytterligare ett viktigt bidrag till bankens effektivisering som
lämnas av den kommitté inom banken, vilken består av medlemsländernas
exekutivdirektörer. Kommittén har till uppgift att granska
utvärderingsverksamheten och följa upp att rekommendationerna efterlevs av
ledningen. Ordförande i den aktiva och konstruktivt agerande kommittén har
under de senaste två åren varit den svenska exekutivdirektören.
Förhållandet mellan FN och Bretton Woodsinstitutionerna regleras i en
överenskommelse från 1947, varvid IMF och Världsbanken fick status som
specialorgan.
I två motioner krävs årliga redogörelser från regeringen till riksdagen för
hur Världsbanksgruppen och IMF:s verksamhet uppfyller de svenska
biståndspolitiska målen. En motion kräver att insatser som genomförs av
Världsbanken, IMF och IDA underordnas de svenska biståndsmålen.
Utskottet konstaterar att det förekommer ett positivt förändringsarbete
inom de regionala utvecklingsbankerna och inom Världsbanken. Utskottet noterar
med referens till vad som angivits i budgetpropositionen och vad utskottet
inhämtat i sina kontakter med företrädare för Världsbanken att svenska och
nordiska idéer redan har fått genomslag i de reformer som genomförts i de
multilaterala utvecklingsbankerna.
Utskottet stöder detta angelägna reformarbete. I budgetpropositionen anger
regeringen att den stora utmaningen nu är att se till att reformerna genomförs
i verksamheten.
Utskottet vill också erinra om vad som uttalades i betänkande 1994/95:UU15
då det konstaterades att Sverige och övriga Norden länge verkat för en ökad
öppenhet inom Världsbanken och IMF. Samtidigt konstaterades i betänkandet att
Världsbankens nyupprättade informationskontor och datanätverk gör
policydokument, utvärderingar m.m. mer lättillgängliga. I detta betänkande
anfördes också att utskottet utgick från att framförda förslag om att
riksdagen skall få en årlig rapport om Världsbanksgruppen och IMF kommer att
bli föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.
Utskottet noterar att de utvecklingspolitiska aspekterna av Världsbankens
verksamhet presenteras i Utrikesdepartementets årsberättelse, Sveriges
internationella utvecklingssamarbete. Utskottet önskar i detta sammanhang
hänvisa till en i betänkande 1994/95:UU15 refererad utfästelse av
Utrikesdepartementet. I samband med att utskottet behandlade motionsyrkanden
innehållande kritik mot regeringen för otillfredsställande underlag för
beslut, angavs att företrädare för Utrikesdepartementet ställt i utsikt att
skriften Svenskt bistånd (som motsvaras av ovan nämnda årsberättelse om
utvecklingsbistånd) under kommande år kommer att överlämnas samtidigt med
budgetpropositionens framläggande.
I budgetpropositionen (proposition 1996/97:1) finns en kortare beskrivning
av arbetet inom Världsbanksgruppen och i de regionala utvecklingsbankerna.
Utskottet noterar också att valutafonden (IMF) har stor betydelse för
utvecklingsländerna. Både genom den ursprungliga funktionen att säkra stabila
monetära relationer mellan världens länder och att främja en global
makroekonomisk utveckling syftande till tillväxt i både i-länder och u-länder.
Dessutom kan IMF genom sitt mjuka fönster ESAF ge förmånliga lån till de
fattigaste länderna.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U204 (c) yrkande 7, U210 (v) yrkande
3 och U214 (v) yrkande 30 besvarade med vad utskottet anfört.
3 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
Budgetpropositionen (s. 34-35)
Under år 1994 uppgick EU:s gemensamma bistånd till 17 % av EU-ländernas
samlade biståndsbudgetar. Utbetalningarna under 1994 uppgick till cirka 4,7
miljarder dollar vilket gjorde EG-kommissionen till världens, efter IDA, näst
största multilaterala biståndsorganisation och den femte största givaren inom
OECD:s biståndskommitté (DAC). Samarbetet med utvecklingsbanken finansieras
dels från den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till den
europeiska utvecklingsfonden.
Medlemskapet i EU har inneburit att Sverige har fått tillgång till en ny och
mycket viktig samarbetsform i biståndet. Enligt regeringens uppfattning är
EU:s främsta komparativa fördel jämfört med andra multilaterala organisationer
att unionen i ett sammanhang kan hantera frågor som rör bistånd, handel,
utrikes- och säkerhetspolitik, migration m.m. Därigenom finns förutsättningar
att föra en konsistent politik gentemot ett land eller en region. Denna
komparativa fördel nyttjas emellertid enligt regeringens uppfattning dåligt i
dag. Regeringen ger högsta prioritet åt det arbete som i dag pågår inom EU för
att förbättra samstämmigheten i EU:s relationer till utvecklingsländerna.
Det övergripande målet med EU-biståndet stämmer bra överens med svenska
prioriteringar. Bristande effektivitet gör dock att målen inte alltid kan nås
på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen prioriterar det arbete som pågår
inom EU för att höja kvaliteten och effektiviteten. I det arbetet ingår ökad
insyn och öppenhet, bättre procedurer för planering, genomförande och
utvärdering, utveckling av landstrategier, bättre samordning samt effektivare
organisation i Bryssel och i fält.
Den framtida inriktningen av EU:s bistånd är en fråga av hög prioritet för
regeringen. Sverige kommer att vara aktivt såväl i policydialogen som i
inriktningen och utformningen av det gemensamma biståndet. Vi har bl.a.
bidragit till att en resolution om att integrera jämställdhetsaspekter i
biståndet antogs i december 1995. Det fästs stor vikt vid att
fattigdomsinriktningen i biståndet behålls. I detta sammanhang blir
omförhandlingen av Lomé IV-konventionen som löper ut år 2000 en avgörande
fråga. I de förhandlingar som inleds under 1997 kommer regeringen att betona
vikten av att AVS-länderna också i framtiden får en framskjuten plats i EU:s
externa relationer.
Sammanfattningsvis kan sägas att det svenska agerandet i EU skall vägledas
av prioritering av fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling,
demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Därtill läggs särskild
vikt vid frågor som rör humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom
enskilda organisationer. EU utgör också en viktig plattform för att stärka det
multilaterala utvecklingssamarbetet genom FN.
Motionerna
I motion U204 (c) yrkande 12 krävs ett tillkännagivande om att en
parlamentarisk policygrupp bör bildas som får till uppgift att granska EU:s
biståndspolitik samt de övriga medlemsländernas biståndspolitik. Gruppens
arbete bör resultera i ett förslag till en utvecklad svensk strategi för EU:s
bistånd.
I partimotion U207 (mp) yrkande 7 hävdas att Sverige bör verka för en ökad
kontroll och insyn i EU:s bistånd genom en utförlig årlig redogörelse från EU
till givarländerna, typ Sidas årsberättelse.
I motion U211 (s) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om vikten av att
Sverige är pådrivande och verkar för att de målsättningar vi fastlagt även
prioriteras i EU:s internationella utvecklingssamarbete.
I partimotion U213 (fp) behandlar motionärerna i yrkande 16 EU:s politik
gentemot u-länderna. Sverige bör inom EU verka för att medlemsländerna i sina
nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI
skall avsättas till bistånd. Det är en högt prioriterad fråga att verka inom
EU för en ökad frihandel så att u-ländernas produkter inte utestängs eller
diskrimineras på den europeiska marknaden. Motionärerna anser att EU:s
biståndspolitik ligger väl i linje med de övergripande målen för den svenska
biståndspolitiken. Dock bör enligt motionärerna gemenskapens biståndsmål
kompletteras med ett miljömål. Andelen livsmedelsbistånd från EU bör också
minska.
I partimotion U508 (v) behandlas EU och u-länderna. I yrkande 2 krävs att
Sverige inom EU verkar för en större samstämmighet mellan utrikespolitik och
biståndspolitik så att kampen mot fattigdom de facto prioriteras. EU har
enligt motionärerna misslyckats med att möta de globala utmaningarna att
minska fattigdomen och otryggheten i enlighet med Maastrichtfördraget.
Biståndspolitiken får inte motverkas av handels- och jordbrukspolitiken. I
yrkande 7 krävs ett tillkännagivande om att regeringen inför de stundande
förhandlingarna om Lomésamarbetet låter UD knyta en referensgrupp av
frivilligorganisationer och folkrörelser till sig. I yrkande 8 begärs att
regeringen utarbetar en handlingsstrategi för sitt biståndspolitiska agerande
inom EU. Det räcker inte med att de av EU formulerade biståndsmålen tycks
stämma väl med de svenska målen. EU-biståndet bör, enligt motionärernas
uppfattning i yrkande 9, inriktas mer på förebyggande bistånd än på
katastrofbistånd. I yrkande 10 krävs ett tillkännagivande om att regeringen
inför riksdagen årligen bör redovisa i vilken grad Sveriges agerande givit
resultat utifrån de biståndspolitiska mål Sverige har och i vilken grad man
förmått förverkliga sin handlingsstrategi. Regeringen bör (yrkande 11) ha en
lämplig strategi i den händelse inga förbättringar i EU-biståndet inträffar
när det gäller inriktning, effektivitet och insyn.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige genom medlemskapet i EU
har fått tillgång till en ny och viktig samarbetsform i biståndet och anser i
likhet med regeringen att den stora komparativa fördelen med EU är att det
finns förutsättningar för att i ett sammanhang hantera frågor som rör bl.a.
bistånd, handel, utrikes- och säkerhetspolitik. Utskottet välkomnar därför den
vikt regeringen lägger vid arbetet för att få till stånd en större
samstämmighet i EU:s relationer till utvecklingsländerna.
Utskottet noterar att biståndsminister Pierre Schori presenterade
regeringens strategi för EU-biståndet i riksdagen i november 1996. I strategin
anges att EU:s mål i hög utsträckning överensstämmer med de svenska
biståndsmålen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige deltar
aktivt i diskussionerna om den framtida inriktningen på EU:s bistånd, vilket
bl.a. sker i samband med diskussioner om EU:s framtida relationer till de s.k.
AVS-länderna, det sjuttiotal länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet
som deltar i samarbete enligt Loméavtalet. Regeringen har både i
budgetpropositionen och i EU-strategin angivit vilka prioriteringar som skall
vägleda detta arbete. Dessa områden är fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar
utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Dessutom
skall vikt läggas vid humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom
enskilda organisationer. Andelen livsmedelsbistånd från EU bör enligt
regeringens uppfattning minska. Regeringen lägger också särskild vikt vid att
miljöaspekter integreras i EU-biståndet. Miljöinriktningen kommer troligen att
stärkas under våren då rådet förväntas anta en särskild biståndsförordning om
miljöinsatser för hållbar utveckling.
I motion U204 (c) yrkande 12 begärs att en parlamentarisk policygrupp
tillsätts med uppdrag att granska EU:s och de andra EU-ländernas
biståndspolitik vars arbete skall resultera i en EU-strategi. I motion U211
(s) yrkande 3 anförs att Sverige skall vara pådrivande och verka för att de
målsättningar vi prioriterar även skall prioriteras i EU:s internationella
utvecklingssamarbete. I motion U213 (fp) yrkande 16 behandlas de områden inom
EU:s politik gentemot u-länderna där motionärerna anser att Sverige bör verka.
Det rör bl.a. frågan om att medlemsländerna bör avsätta minst 0,7 % av BNI
till bistånd, ökad frihandel, att EU:s biståndsmål kompletteras med ett
miljömål samt att andelen livsmedelsbistånd skall minska. I motion U508 (v)
yrkande 2 krävs att Sverige i EU verkar för en större samstämmighet mellan
utrikes- och biståndspolitiken så att kampen mot fattigdom prioriteras. I
yrkande 9 krävs större inriktning på förebyggande bistånd.
Utskottet konstaterar att motionärernas krav i stort sett överensstämmer med
regeringens politik, vilken utskottet ställt sig bakom under andra avsnitt i
betänkandet. I dessa avsnitt har utskottet bl.a. uttalat stöd för regeringens
strävanden att verka för en starkare miljöprofil i EU:s bistånd och för att
utvecklingsländerna i ökad utsträckning skall få marknadstillträde till EU.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige inom EU-samarbetet verkar för att
medlemsländerna skall följa FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI
skall avsättas till bistånd.
Regeringens EU-strategi presenterades som tidigare nämnts i riksdagen av
biståndsministern. Regeringen har i strategin angivit att dokumentet kommer
att behöva utvecklas i takt med att regeringens erfarenheter inom EU utökas
och omvärlden förändras. Utskottet finner att det ges tillfälle för riksdagen
att uttrycka synpunkter på svensk EU-politik, bl.a. i samband med den årliga
skrivelsen om verksamheten i unionen. Utskottet anser därför inte att det
finns skäl att förorda att en särskild parlamentarisk policygrupp tillsätts,
varken för att granska EU-biståndet eller enskilda EU-länders biståndspolitik,
i syfte att ta fram en svensk strategi för EU:s bistånd.
Därmed avstyrks motion U204 (c) yrkande 12 och anses motionerna U211 (s)
yrkande 3, U213 (fp) yrkande 16 och U508 (v) yrkandena 2, 8 och 9 besvarade
med vad utskottet anfört.
I partimotion U207 (mp) yrkande 7 krävs att Sverige skall verka för en årlig
redogörelse från EU till givarländerna, typ Sidas årsberättelse. I partimotion
U508 (v) yrkande 7 krävs att det knyts en grupp frivilligorganisationer till
regeringen inför Loméförhandlingarna. I yrkandena 10 och 11 anförs att
regeringen årligen till riksdagen skall redovisa i vad mån svenska
biståndspolitiska mål uppnåtts och den svenska handlingsstrategin
förverkligats, respektive att regeringen tar fram en strategi för den händelse
inga förbättringar sker i EU:s bistånd.
I budgetpropositionen liksom i regeringens EU-strategi redogörs för hur
regeringen avser vara aktiv både i policydialogen och i diskussioner om hur
EU:s bistånd skall kunna förbättras. Detta gäller såväl planering och
genomförande som utvärdering. Regeringen avser också verka för en större
öppenhet och insyn inom EU-biståndet. Utskottet stöder dessa ansträngningar
och anser att Sverige har mycket erfarenhet och kunnande att bidra med i denna
förändringsprocess. Regeringen sammankallar regelbundet två gånger per år
inför utvecklingsrådets möten en referensgrupp bestående av femtiotalet
frivilligorganisationer, dvs. samtliga de organisationer verksamma på
biståndsområdet som önskar delta. Denna grupp kan även sammankallas vid andra
tillfällen. I den projektgrupp som inlett det preliminära arbetet inför
Loméförhandlingarna ingår också för närvarande en frivilligorganisation,
nämligen Diakonia.
Utskottet konstaterar att Sveriges agerande inom EU redovisas årligen. Att
utöver detta kräva någon särskild redovisning till riksdagen om i vad mån de
svenska biståndspolitiska målen uppnåtts, synes ej ändamålsenligt. Inte heller
att kräva att en strategi utarbetas, för det fall regeringen misslyckas med
att få till stånd förbättringar i EU:s bistånd.
Utskottet noterar att EU redovisar sitt bistånd i form av årsrapporter från
kommissionen, via sina förvaltningskommittéer, sektorsvis och geografiskt.
Sektorerna avser t.ex. humanitärt stöd, stöd till MR och demokrati m.m. De
geografiska enheterna är tre och ansvarar för Asien och Latinamerika,
Medelhavet respektive AVS-länderna. Rådet fastställer rapporterna efter det
parlamentet hörts. I praktiken fungerar dock redovisningen dåligt, vilket
bidrar till att det är mycket svårt att få en överblick över EU:s bistånd. I
EU-strategin lyfter regeringen fram denna svaghet och anser att
svåröverskådligheten också är kopplad till bristen på fokusering i biståndet.
Utskottet förutsätter att regeringen verkar för en mer överskådlig
rapportering av EU:s bistånd. Utskottet förutsätter också att
frivilligorganisationerna även fortsättningsvis kommer att beredas tillfälle
att delta i utformningen av den svenska politiken om EU:s bistånd.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U207 (mp) yrkande 7 och U508 (v)
yrkandena 7, 10 och 11 besvarade.
4 Bilateralt utvecklingssamarbete
4.1 Allmänt
Budgetpropositionen (s. 35-38)
Det bilaterala biståndets inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktighet
skall stärkas. Biståndet skall bygga på en helhetssyn där samtliga sex
biståndspolitiska mål samverkar. Det nya jämställdhetsmålet skall
operationaliseras, och regeringen kommer i dialogen med samarbetsländerna att
lyfta fram jämställdhet som en viktig samhällsfråga. Det bilaterala biståndet
skall vidare i ökad utsträckning fokuseras på stöd till processer som bidrar
till övergång från krig till fred och från diktatur till demokrati.
Ett effektivt programbistånd kräver fortsatt koncentration till ett
begränsat antal länder (f.n. 20 st), färre sektorer och insatser och ökad
samordning med andra givare. Regeringen har som tidigare nämnts redovisat
inriktningen av Sveriges arbete för en hållbar utveckling i skr. 1996/97:2.
Arbetet med att ta fram en kommande skrivelse om fattigdom pågår. Jämställdhet
och demokrati är också områden där Sida tar fram handlingsprogram.
Utvecklingen i Afrika har motiverat en grundlig analys, och en skrivelse om
detta samarbete planeras till hösten 1997. En större genomlysning av
utvecklingen i Asien planeras också.
Regeringen har under de senaste två åren stärkt styrningen och samordningen
av utvecklingssamarbetet. Ett led i detta var sammanslagningen av
biståndsmyndigheterna till nya Sida. Mål, inriktning och omfattning för
samarbetet med viktigare mottagarländer fastställs genom landstrategier, för
vilka en ny process beslutades av regeringen i oktober 1995. På basis av
landstrategierna sluts samarbetsavtal med programländerna, där Sverige gör
utfästelser att lämna stöd om ett visst belopp under avtalets löptid.
Landstrategier och samarbetsavtal fastställs av regeringen.
Sida har under drygt ett år genomfört ett större utredningsprojekt kallat
2015, som skall utgöra grunden för en översyn av landsamarbetet på längre sikt
och, tillsammans med de fyra ovan nämnda handlingsprogrammen, utgöra en
vägvisare för det framtida biståndet. Inom projektet har flera temastudier
genomförts bl.a. om biståndsberoende m.m.
Anslagsstrukturen har i och med årets budget ändrats. På den bilaterala
sidan är den viktigaste förändringen att landramarna försvinner som delposter.
För att understryka långsiktigheten i biståndet avser regeringen, liksom
tidigare, att bemyndiga Sida att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet
i de fall där landstrategier fastställts. För övriga landprogram och
anslagsposter bemyndigas Sida utfästa tre gånger det anslagna årsbeloppet.
Motionerna
I partimotion U201 (m) yrkande 7 anförs att i länder med stort kapitalflöde
vid direktinvesteringar och andra privata satsningar biståndet bör dras ned
för att inte överanstränga absorptionsförmågan eller tränga undan produktiva
satsningar. Biståndstillförseln kan anstränga redan knappa resurser och tränga
ut mer angelägna satsningar.
I yrkande 8 hävdar motionärerna att biståndet till ett u-lands statsmakt
normalt inte bör överstiga 10 % av landets BNP, vilket väl skulle täcka
kostnaderna för grundläggande utbildning och hälsovård för alla. De egna
genererade skattemedlen kan därutöver med fördel satsas i kapitaluppbyggnaden
för vägar, vatten och avlopp. Energiproduktion, telesystem och liknande bör
finansieras kommersiellt.
Enligt motionärerna bör (yrkande 9) ett triangelsamarbete prövas mellan
Sverige, ett afrikanskt land och ett u-land som framgångsrikt utrotat
fattigdomen. För många utvecklingsländer finns större erfarenheter att hämta
från andra framgångsrika u-länder, som exempelvis Taiwan och Sydkorea.
Motionärerna anser att systemet med landramar bör avvecklas till förmån för
avtalsbundet samarbete (yrkande 10). I avtalet bör strikta villkor vad gäller
korruption, redovisning och effektivitet tas in. Det får inte inträffa att
bistånd i praktiken gynnar korruption genom släpphänt hanterande vilket enligt
motionärerna det från vissa håll kommer alarmerande rapporter om inte minst
vad gäller det s.k. importstödet.
I kommittémotionen U204 (c) yrkande 1 hävdar motionärerna att
biståndsanslagen bör inriktas på ämnesområden i stället för länder. Den
dominerande roll landprogrammen har för biståndsanslagens uppbyggnad leder,
enligt motionen, till att den biståndspolitiska debatten alltför mycket
handlar om vilka länder vi skall hjälpa, och alltför litet om vilka globala
problem vi vill medverka till att lösa. Landvalet bör bli beroende på var
problemen uppträder och var vi har de bästa förutsättningarna att göra en
insats. I motionen föreslås en anslagsstruktur uppbyggd på anslagens ämnesvisa
ändamål. Ur dessa anslag får sedan medel tas i anspråk för att skapa
landprogram för olika länder. Genom ett sådant dubbelt system med anslag och
program får politiker och allmänhet en betydligt bättre insyn i hur resurserna
fördelas både ämnesmässigt och geografiskt.
I partimotion U209 (kd) yrkande 5 behandlas flexibilitet i biståndet och
slopande av femåriga samarbetsavtal med mottagarländerna. Sådana avtal
motverkar enligt motionärerna flexibilitet och möjlighet att överföra
outnyttjade medel till andra behövande länder.
I yrkande 15 föreslås skapandet av ett från Sida och UD fristående oberoende
utvärderingsinstitut i likhet med det tidigare verksamma SAU (sekretariatet
för analys och utveckling av det svenska utvecklingsbiståndet). Sekretariatet
hade till uppgift att på ett oberoende sätt granska det svenska biståndet vad
gäller såväl små enskilda projekt som större insatser.
I partimotion U214 (v) föreslår motionärerna i yrkande 9 att regeringen
inför en modell med ömsesidigt utbyte av idéer mellan Sverige som givarland
och mottagarländerna efter holländsk förebild. Även givarländerna ställs
själva inför problem med fattigdom och maktlöshet och har behov av inspiration
utifrån för att lösa problemen som i Sverige, ett land med växande
inkomstklyftor och sociala problem. Biståndet måste handla om en ömsesidig
utveckling och utbyte av idéer. Holland har gått i spetsen för detta synsätt,
och där tecknar man formella kontrakt med mottagarländerna om hur utbytet av
idéer och erfarenheter skall ske.
I yrkande 31 krävs att varje ny landstrategi föreläggs riksdagen i form av
en skrivelse.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det svenska biståndet är utsatt för en kontinuerlig
process för att tillse att effektivitet och uppsatta mål uppnås. I en rad
motioner ställs olika krav på hur det bilaterala biståndet bör utformas. Många
av dessa förordar i stor utsträckning en politik som regeringen redan bedriver
men hårdrar, enligt utskottets förmenande, i vissa fall de principer som man
anser skall styra biståndet.
I motion U201 (m) yrkande 7 hävdas att biståndet vid stora privata
kapitalinflöden bör skäras ned.
Utskottet konstaterar att den svenska fattigdomsinriktningen i biståndet
medför att fattiga länder som inte kan dra åt sig kapital i någon större
utsträckning prioriteras. Men även beträffande de länder som förmår göra detta
kan konstateras att biståndspolitiken står på två ben. Viss hänsyn tas å ena
sidan till privat kapitalinflöde i ett land men biståndet kan å andra sidan
också ha en roll att spela i expansiva länder, exempelvis genom
kunskapsöverföring.
Med detta anses motion U201 (m) yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört.
I andra motioner, U201 (m) yrkandena 8 och 10, U204 (c) yrkande 1, U209 (kd)
yrkande 5 och U214 (v) yrkande 31, ställs specifika krav på förändringar,
t.ex. att systemet med landramar avvecklas, att varje ny landstrategi
föreläggs riksdagen i form av en skrivelse, att fleråriga samarbetsavtal
slopas då de förhindrar flexibilitet, att biståndsanslagen inriktas på
ämnesområden i stället för på länder samt på att biståndet ej skall överstiga
en viss procent av BNP.
Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet om att biståndet endast får
uppgå till en viss procent av BNP (i yrkandet nämns siffran 10 %). Förutom att
en sådan bestämd princip inte synes ändamålsenlig vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att BNP-siffror i många av de fattigaste länderna är mycket
osäkra.
Utskottet konstaterar vidare att den genomförda landstrategiprocessen syftar
till att koncentrera biståndet på färre sektorer och därmed bidra till ett mer
effektivt bistånd. Landstrategier och de andra policydokument som i ökande
utsträckning tas fram möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade
ämnesområden. I landstrategierna skall både uppnådda resultat och behoven
beaktas. Effektivitetsfrågor får ett större genomslag genom
landstrategiprocessen, då en genomgripande resultat- och landanalys ingår i
denna. När landstrategin är antagen bör inriktningen ligga fast under den
period som samarbetsavtalen löper.
Landstrategier avses fastställas för samtliga programländer, andra viktiga
samarbetsländer samt för vissa regioner, totalt ett trettiotal strategier.
Tanken är att en revidering skall göras vart tredje år. Det synes enligt
utskottets mening därför knappast ändamålsenligt att underställa riksdagen dem
i form av regeringsskrivelser. Däremot skulle det vara värdefullt om
utrikesutskottets ledamöter delges de fastställda landstrategierna på ett mer
systematiskt sätt.
Samarbetsavtalen ingås, som nämnts, för tre år. Landramen är det årliga
utfästa beloppet i samarbetsavtalet. Under samarbetsavtalen finns de s.k.
insatsavtalen, vilka ingås sektorsvis. Dessa kan löpa under längre tid än tre
år. Totalvolymen av utestående utfästelser, dvs. ännu inte utbetalade medel
som utfästs genom ingångna insatsavtal, får dock som högst uppgå till tre
gånger delposten eller landramen. För länder med landstrategi kan, om det är
lämpligt, utfästelse avse fem gånger delposten respektive landramen. Bistånd
är en långsiktig verksamhet som måste ses över många år, så att
mottagarländerna kan planera sin verksamhet och sin budget. Möjlighet kommer
att finnas att överskrida lika väl som underskrida en landram, vilket får
regleras senast då nästa samarbetsavtal ingås. Det nya budgetsystemet där
landramen försvunnit som budgetpost möjliggör flexibilitet vid uppkomna
reservationer.
Utskottet konstaterar också att det numera i samarbetsavtalen alltid finns
klausuler med krav på uppföljning, redovisning och korruptionshämmande
kontroll. Dessa frågor är viktiga, och stora krav bör ställas på att länderna
uppfyller de villkor som ställs. Bistånd kan alltid avbrytas om
förutsättningarna för ett bra bistånd radikalt försämras. Samtidigt finns ett
värde i att biståndet är långsiktigt och förutsebart för mottagarländerna.
Systemet är enligt utskottets uppfattning lämpligt, och en avveckling av
systemet med fleråriga samarbets- och insatsavtal kan utskottet därför inte
förorda.
Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna U201 (m) yrkandena 8 och 10, U204
(c) yrkande 1, U209 (kd) yrkande 5 samt U214 (v) yrkande 31.
I två motioner, U201 (m) yrkande 9 och U214 (v) yrkande 9, förespråkas att nya
modeller för utvecklingssamarbetet prövas. Ett yrkande gäller
triangelsamarbete, ett annat att ett ömsesidigt utbyte enligt holländsk modell
prövas.
Utskottet anser att det är viktigt att samarbete mellan u-länder stimuleras,
liksom att de nyligen industrialiserade länderna tar sitt ansvar som
biståndsgivare både bilateralt och multilateralt. Lika viktigt är att deras
erfarenheter sprids till länder som ännu är fattiga. Sverige har länge stött
regionalt samarbete i södra Afrika och Sydostasien i detta syfte. Försök med
trepartssamarbete är under beredning, men ett sådant formellt
triangelsamarbete mellan tre regeringar kan ibland vara en svårframkomlig väg.
Kunskaper kan också överföras på mer informella vägar. DAC:s ordförande James
Michel lämnade vid ett besök i Stockholm i april 1997 bl.a. en redogörelse för
olika initiativ som genomförts och planeras inom DAC för att få till stånd
överföring av erfarenheter - och ett större ansvar som biståndsgivare - från
de nyligen industrialiserade länderna till utvecklingsländer. Diskussioner om
sådana triangelutbyten har förts med de nya OECD-medlemmarna Sydkorea och
Mexiko (observatörer i DAC). Han varnade dock för att ha för stora
förväntningar på resultaten av sådant samarbete.
Det holländska exemplet avser ett formaliserat partnerskap med utbyte av
idéer mellan givar- och mottagarland för ömsesidig utveckling och nytta.
Liknande tankar ligger bakom projektet Partnership Africa, vilket är ett
exempel på nytänkande i relationerna mellan givar- och mottagarländer. Det
framtida samarbetet i Afrika kommer mera att präglas av en
partnerskapsrelation.
Utskottet utgår från att Utrikesdepartementet håller sig underrättat om, och
i lämpliga fall prövar, de nya modeller för samarbetsformer som växer fram
mellan givar- och mottagarländer.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U201 (m) yrkande 9 och U214 (v)
yrkande 9 besvarade.
I motion U209 (kd) yrkande 15 slutligen behandlas tillskapandet av ett från UD
och Sida fristående utvärderingsinstitut.
Utskottet noterar att den kommitté för utvärdering och analys inom det
biståndspolitiska området som tillsattes 1993 avgav slutbetänkande 1994. Till
kommittén hade ett sekretariat, Sekretariatet för analys av
utvecklingssamarbete (SAU), knutits. När kommitténs arbete slutförts 1994
avvecklades SAU:s verksamhet slutgiltigt i mars 1995. I betänkandet Analys och
utvärdering av bistånd (SOU 1994:102) föreslog kommittén att ett organ skulle
inrättas för utvärdering och policyanalys av biståndets långsiktiga och
principiella problem, med tonvikt på biståndets effektivitetsproblem. En
avvägning gjordes mellan att ha en helt självständig enhet och behovet av
återföring av kunskap. Det alternativ som valdes var att dels stärka Sidas
utvärderingsenhet, vilken numera lyder direkt under Sidas styrelse, dels
tillsätta Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI). Gruppen är sammansatt av
svensk och internationell expertis samt representanter från
Utrikesdepartementet och Sida. Expertgruppen beslutar om ämnesval och
författarna ansvara själva för studiernas innehåll.
Utskottet stöder den valda lösningen och anser att en god avvägning gjorts
av dels behoven av självständiga analyser och utvärderingar, dels behoven av
en god återkoppling till verksamheten.
Därmed avstyrks motion U209 (kd) yrkande 15.
4.2 Afrika
Budgetpropositionen (s. 39-40)
Att främja en demokratisk kultur, stärka rättsväsendet, främja framväxten av
det civila samhället och fria massmedier har genom de stora förändringar som
skett i Afrika den senaste tiden blivit allt viktigare uppgifter för
biståndsgivare. Genom Sveriges långvariga och starka engagemang i Afrika kan
vi med stor trovärdighet ge stöd åt dessa viktiga inhemska processer. Det
svenska utvecklingssamarbetet i form av stöd till demokratisk, ekonomisk och
social utveckling är mest omfattande i afrikanska länder.
Liberalisering och marknadsekonomi vinner också insteg på kontinenten, medan
centralplanering, statlig dominans i näringslivet och statlig prisbildning är
på väg att försvinna. Skuldsituationen i många av de fattigaste länderna i
Afrika är dock fortfarande ett avgörande utvecklingshinder. Skuldbördan
omöjliggör en stabil utveckling för många länder, och internationella åtgärder
har, trots att de förbättrat situationen, hittills varit otillräckliga.
Regeringen anser att det är viktigt att biståndet relateras till de
afrikanska ländernas situation i ett globalt, regionalekonomiskt och
handelspolitiskt perspektiv, och det måste inriktas på att stimulera inhemsk
resursmobilisering för att det starka biståndsberoende som många fattiga
länder i Afrika hamnat i skall kunna brytas. En ny relation måste därmed
skapas mellan givare och mottagare i Afrika, som bygger på ett starkt
ömsesidigt ansvarstagande och en relation som dessutom tar hänsyn till
mottagarländernas nyvunna demokratiska erfarenheter. En ny svensk
Afrikapolitik skall mot denna bakgrund utformas under det kommande året.
Motionerna
Allmänt Afrika
I partimotion U213 (fp) yrkande 9 poängteras att biståndet bör koncentreras
ämnesmässigt och geografiskt. Motionärerna förordar en viss ökad koncentration
på Afrika söder om Sahara eftersom behoven av bistånd är störst där. En
ämnesmässig koncentration inom varje programland bör göras för att säkra en
hög kvalitet vid utformningen av insatserna.
Angola
I den enskilda motionen U216 (v) behandlas katastrofbistånd till Angola. Det
hävdas att katastrofbistånd till Angola inte bör tas ifrån landramen utan
anslås utanför denna. Katastrofbiståndet och biståndet till byggande av ett
civilt samhälle i Angola måste gå hand i hand. Ett exempel är att vård inte
kan sättas in snabbt efter olyckor på grund av transport- och logistikproblem.
Man kan dock, enligt motionärens uppfattning, inte stärka en insats, t.ex.
väg- och brobyggen och rehabilitering, utan att se ett steg längre (den
humanitära sidan). Detta innebär att ge bistånd på ett kortsiktigt och
ansvarigt sätt. Viktiga ingredienser i ett verkningsfullt utvecklingssamarbete
bör vara 1. Skapande av arbetstillfällen, 2. Stöd till jordbruksproduktion, 3.
Fri rörlighet av varor och människor, 4. Säkerställande av mattillgången.
Västsahara
I motion U607 (s) kräver motionärerna i yrkande 3 att det svenska humanitära
biståndet som via enskilda organisationer ges till västsahariska flyktingar
och de läger för flyktingar som drivs av Polisario bör öka.
I motion U611 (v, c, fp, mp, kd) krävs i yrkande 5 ett starkare stöd till
flyktingläger för västsahariska flyktingar i Algeriet. Flyktingarna i dessa
läger har ännu inte hämtat sig från förstörelsebringande regn för två år sedan
som orsakade svåra skador.
Utskottets överväganden
Huvuddelen av det bilaterala svenska biståndet är inriktat på programländerna,
vilka främst är fattiga länder i Afrika. Sverige har en lång tradition att
verka i dessa länder och utskottet följer nu med intresse det arbete som
inletts inom Utrikesdepartementet i utredningen Partnership Africa, vilken
syftar till att ge underlag för en ny svensk Afrikapolitik, baserad på
partnerskap.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att sätta in
biståndet till de afrikanska länderna i ett globalt, regionalekonomiskt och
handelspolitiskt perspektiv. Utskottet stöder också regeringens betoning av
vikten av inhemsk resursmobilisering.
Motionärerna i U213 (fp) yrkande 9 anser att biståndet ämnesmässigt och
geografiskt bör koncentreras till Afrika söder om Sahara. Därtill förespråkas
en större ämnesmässig koncentration i programländerna.
Utskottet finner att motionärernas uppfattning ligger i linje med
regeringens politik, vilken stöds av utskottet.
Därmed anses motion U213 (fp) yrkande 9 besvarad.
Motion U216 (v) behandlar bistånd till Angola. Bl.a. hävdas att
katastrofbiståndet inte bör tas från landramen samt ges förslag på viktiga
aspekter som bör beaktas vid biståndet till landet.
Utskottet har inhämtat att mer långsiktigt katastrofbistånd normalt sett, om
möjligt, skall tas från landramen, vilket är fallet beträffande Angola. Dock
användes under 1995/96, utöver medel från landramen, cirka 70 miljoner kronor
i katastrofbistånd, vilket bistånd huvudsakligen kanaliserades genom UNHCR,
ICRC, Norwegian Peoples Aid, Afrikagrupperna m.fl. Utskottet har vidare
erfarit att Sida har beredskap för ytterligare insatser.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att den angolanska regeringen för
enhet och nationell försoning nyligen installerats. I pressmeddelande den 12
april 1997 hälsar utrikesminister Lena Hjelm-Wallén denna glädjande
tilldragelse och betonar att Sverige fortsatt kommer att stödja Angola i det
svåra minröjningsarbetet, liksom i återuppbyggnadsarbetet i övrigt. Utskottet
delar utrikesministerns uppfattning om vikten av fortsatt stöd.
Kort efter det att den nya samlingsregeringen installerats tog utskottet
emot en gästande delegation från Angola med representanter från samtliga stora
partier som är representerade i parlamentet. Utskottet fick därvid möjlighet
att diskutera utmaningarna för den nya regeringen att uppnå nationell
försoning och att komma till rätta med de ekonomiska och sociala problemen.
Med vad ovan anförts anses motion U216 (v) besvarad.
I motionerna U607 (s) yrkande 3 och U611 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 5 krävs
starkare stöd till läger för västsahariska flyktingar.
Utskottet har inhämtat att Sverige har stött de västsahariska flyktingarna
humanitärt sedan 1975. Detta har skett såväl genom svenska som utländska
organisationer. Det största bidraget går genom Caritas och Praktisk
solidaritet. De västsahariska flyktingarna omfattas dessutom av hjälpinsatser
från UNHCR. Sverige tillhör en av de större bidragsgivarna till UNHCR. Sverige
bidrar även genom den europeiska kommissionen. Det europeiska bidraget uppgick
förra året till cirka 100 miljoner kronor.
Utskottet anser att det är viktigt att Sverige bidrar med humanitärt stöd
till de cirka 150 000 västsahariska flyktingar som under svåra förhållanden
lever i läger i området Tindouf i Algeriet.
Med detta anses motionerna U607 (s) yrkande 3 och U611 (v, c, fp, mp, kd)
yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört.
4.3 Asien
Budgetpropositionen (s. 43-44)
Den snabba utvecklingen i Asien har i flera fall inneburit att mycket fattiga
u-länder på mindre än trettio år omvandlats till relativt rika i-länder. Även
demokratin har under senare år gjort framsteg i regionen. I Asien finns dock
också det, till synes, mest övertygade motståndet mot öppen demokrati. Att
stödja de demokratiska krafterna är därför ett viktigt mål för det svenska
biståndet till Asien. Den snabba tillväxten i mycket folkrika länder medför
ökande hot mot miljön i länderna och globalt, och miljöfrågorna synes ofta
ignoreras i jakten på snabba ekonomiska framsteg.
Inom EU, liksom för svenskt vidkommande, ges nu förbindelserna med Asien
ökad prioritet. Sveriges utvecklingssamarbete är en viktig del häri. Under
1997 kommer Utrikesdepartementet att inleda en genomlysning av utvecklingen i
Asien och dess konsekvenser för Sveriges förbindelser med Asien. För
utvecklingssamarbetet med alla länder i Asien gäller att stöd till demokrati
och skydd av de mänskliga rättigheterna skall ges en mer framträdande roll.
Barnens rättigheter skall också ytterligare uppmärksammas.
Motionerna
Allmänt Asien
I partimotion U214 (v) yrkande 37 framhåller motionärerna när det gäller det
regionala biståndssamarbetet i Asien att projekt för utbyggnad av
vattenkraften måste bygga på kvalificerade miljökonsekvensutredningar och
analyser av följderna för lokalbefolkningarna. I yrkande 38 kräver
motionärerna att den asiatiska paraplyorganisationen Forum of the Poor
understöds. Regeringen bör uppmärksamma de tilltagande protesterna mot de
växande klyftorna mellan rika och fattiga i Sydostasien.
Kina, Tibet
I partimotion U213 (fp) yrkande 22 behandlas frågan om bistånd till Kina.
Motionärerna ställer sig tveksamma till om biståndet till Kina uppfyller något
av de biståndspolitiska målen. Regeringen gör en mycket svepande beskrivning
av biståndsrelationerna med Kina i budgetpropositionen. Motionärerna anser
vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen med en tydligare
redovisning av sin syn på biståndssamarbetet med Kina. Mer omfattande
biståndsinsatser, t.ex. genom u-krediter och bilateralt utvecklingsbistånd,
bör inte förekomma förrän situationen vad gäller mänskliga rättigheter tydligt
förbättrats.
Även i partimotion U214 (v) yrkande 35 hävdas att något biståndssamarbete
med Kina inte är möjligt så länge Kina vägrar att ta till sig något av
kritiken om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det innebär inte
att vi skall vara passiva åskådare, och det biståndssamarbete som bedrivs via
Raoul Wallenberginstitutet för att utbilda fångvaktare är, enligt
motionärernas uppfattning, bra. Motionärerna hävdar vidare att u-krediter som
givits till Kina under förevändning att de bidrar till resurstillväxt, endast
har sin grund i svenska exportintressen. I yrkande 36 krävs att utrikesnämnden
hörs innan beslut fattas om eventuella u-krediter till Kina.
I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 1 krävs ökat humanitärt bistånd till
de tibetanska flyktingbosättningarna i Dharmsala.
Afghanistan
I motion U610 (m, c) yrkande 1 krävs ett utökat stöd till FN:s
minröjningsprogram i Afghanistan. Landet räknas som ett av världens mest
minerade länder och enligt FN:s beräkningar finns minst 10 miljoner
kvarlämnade minor i landet. Av dessa utgör de flesta antipersonella minor,
vilka bidragit till att över 400 000 tusen människor, i många fall barn,
blivit invalidiserade. I yrkande 2 hävdas att det är viktigt att Sverige
stöder de rehabiliteringsinsatser i Afghanistan som svenska enskilda
organisationer bedriver. Afghanistankommittén bedriver ett omfattande
rehabiliteringsarbete för minskadade i Afghanistan. Det är också viktigt att
Sverige fortsätter att stödja utbildning i Afghanistan (yrkande 3). Enligt
motionärerna kan utbildningen av flickor, vid de skolor som drivs av Svenska
Afghanistankommittén, fortsätta även i de områden som behärskas av
talibanerna. Genom åren har en betydande kompetens och goodwill för Sverige
byggts upp i svenska organisationer, främst av Svenska Afghanistankommittén
och det är, framhåller motionärerna, i yrkande 4, viktigt att fortsatt stöd
ges till enskilda organisationers hjälpinsatser i Afghanistan.
Mongoliet
I motion U203 (m) begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av
bistånd till Mongoliet. I motionen uppges att Mongoliet styrts av kommunister,
som tog makten vid en statskupp 1921 och som sedan ledde landet fram till
sommaren 1996, om än som ett reformerat kommunistparti efter 1990. Under 1996
hölls det första fria valet i landets historia och efter 75 år av enpartivälde
skedde en maktväxling. Stora förändringar har ägt rum under perioden
1990-1996. Utländska företag samarbetar med Mongoliet, stora delar av
näringslivet har privatiserats, aktiemarknaden är väl fungerande etc. Landet
har en lång och svår väg framför sig. Läskunnigheten är god men den högre
utbildningen är bristfällig. Infrastrukturen lämnar mycket övrigt att önska:
situationen på landsbygden måste förbättras. Nivån på hälsovården måste höjas.
Den politiska ledningen är mycket angelägen om att markera att man inte vill
bli omhändertagen, man vill ha bistånd och samarbete i ordets bästa betydelse.
Man önskar hjälp med att bygga upp demokratins, rättssamhällets och
marknadsekonomins institutioner. Enligt motionärerna bör medel kunna anslås
till Mongoliet under budgetposten för ?Särskilda utvecklingsprogram?.
Utskottets överväganden
Utskottet stöder regeringens initiativ att göra en genomlysning av samarbetet
med Asien och ser med intresse fram emot att få ta del av resultatet av denna
studie. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att förbindelserna med Asien
bör ges ökad prioritet. Utskottet stöder också de allmänna riktlinjer för
samarbetet med Asien som regeringen presenterar i budgetpropositionen. Där
lyfts bl.a. miljöaspekterna fram. Utskottet delar regeringens bedömning att
dessa aspekter lätt kan komma i skymundan i snabbt växande ekonomier.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att stödet till demokrati och
mänskliga rättigheter bör uppmärksammas ytterligare.
I motion U214 (v) yrkande 37 lyfter motionärerna fram vikten av att
miljökonsekvensutredningar görs vid stöd till utbyggnad av vattenkraften i
Asien. I yrkande 38 krävs stöd till organisationen Forum of the Poor.
Utskottet konstaterar att miljöaspekter alltid skall beaktas i Sidas
bistånd. I budgetpropositionen lyfts även beträffande Asien särskilt fram att
miljöhänsyn ibland fått stå tillbaka i ländernas strävan efter ekonomisk
tillväxt. Denna uppfatting delas av utskottet. Utskottet har också erfarit att
även Världsbanken lägger stor vikt vid miljöaspekter när beslut om krediter
till utbyggnad av vattenkraft fattas.
Vad gäller stöd till enskilda organisationer anser utskottet att det
ankommer på Sida att, efter erforderlig beredning, fatta sådana beslut.
Därmed anses motion U214 (v) yrkandena 37 och 38 besvarade.
Utskottet har erfarit att regeringen den 17 april 1997 antagit en landstrategi
för samarbetet med Kina. Detta skall fokuseras på insatser för demokrati och
mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och god miljö.
Utvecklingssamarbetet skall enligt strategin främja en utbyggnad av
relationerna mellan Sverige och Kina med ökade personkontakter och vidgat
expertutbyte. Den svenska dialogen med Kina om mänskliga rättigheter skall
kompletteras med konkreta insatser för att främja det reformarbete som pågår i
Kina. Det kan t.ex. gälla rättsväsendets modernisering. Kontraktsfinansierat
tekniskt samarbete, krediter och kurser är, enligt strategin, biståndsformer
som är väl lämpade för samarbetet med Kina.
Utskottet har i betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. ställt
sig bakom regeringens Kina-politik, vilken bygger på dialog, inte isolering.
I motionerna U213 (fp) yrkande 22 och U214 (v) yrkande 35 krävs att
bilateralt biståndsarbete med Kina inte skall förekomma så länge MR-
situationen inte förbättras samt att u-krediter till Kina endast motiveras av
?resurstillväxt? tolkad som BNP-tillväxt och svenska exportintressen. I
sistnämnda motion yrkande 36 krävs att Utrikesnämnden hörs innan u-krediter
till Kina beviljas.
Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att främjande av
mänskliga rättigheter bäst sker genom att vidmakthålla en dialog, inte genom
isolering. Utskottet delar också regeringens upppfattning, som den uttryckts i
landstrategin, om vilka områden som bör prioriteras i samarbetet med Kina.
Beträffande MR och demokrati anser utskottet att det är viktigt om Sverige
kan bygga vidare på det samarbete med MR-undervisning för tjänstemän inom
kriminalvården som Raoul Wallenberginstitutet inlett. Utskottet anser också,
vilket även nämns i landstrategin, att det är angeläget att främja situationen
för den tibetanska befolkningen i Tibet. På jämställdhetsområdet är det bra om
man kan vidareutveckla det samarbete om jämställdhet mellan kvinnor och män
som började inför Pekingkonferensen 1995. Barnens situation är ett annat
möjligt samarbetsområde. På miljösidan kan Sverige bidra med tekniskt
kunnande.
I landstrategin för Kina anges att OECD:s regler för bundna krediter, den
s.k. Helsingforsöverenskommelsen som tillkom 1992, numera gör det i praktiken
omöjligt att använda u-krediter för teleprojekt och andra kommersiellt
lönsamma projekt. Under de senaste åren har inga telekrediter beviljats. I
stället har miljörelaterade insatser, däribland åtgärder för vatten och
avloppsrening, ökat. Utskottet anser därför att det inte finns någon anledning
att förorda att Utrikesnämnden skall höras innan beslut om u-krediter till
Kina fattas.
Biståndet kan, enligt utskottets förmenande, användas på ett konstruktivt
sätt för att påverka och förbättra situationen i Kina. Det gäller inte minst
beträffande MR-frågor.
Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna U213 (fp) yrkande 22 och U214 (v)
yrkandena 35 och 36.
I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 1 krävs ökat humanitärt stöd till de
tibetanska flyktingbosättningarna i Dharmsala.
Utskottet har inhämtat att Sida ger ett mindre stöd till Orient Foundation,
som är ett dokumentationscentrum i anknytning till Dharmsala. Utskottet
förutsätter att andra ansökningar om stöd till flyktingbosättningarna prövas i
vederbörlig ordning.
Därmed anses motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 1 besvarad.
I motionen U610 (m, c) behandlas stöd till Afghanistan. I yrkandena 1-4 krävs
ökat stöd till FN:s minröjning i Afghanistan, stöd till
rehabiliteringsinsatser, utbildning samt fortsatt stöd till enskilda
organisationer.
Utskottet har inhämtat att det totala stödet till Afghanistan uppgår till
cirka 70 miljoner kronor. Sedan 1982 har Sverige bistått Afghanistan med cirka
840 miljoner kr. Som svar på den konsoliderade appell som FN:s avdelning för
humanitära frågor (DHA) lanserade för hjälpprogram i Afghanistan under 1997,
beslutade Sida bidra med drygt 30 miljoner kronor. Större delen av detta
belopp går till minröjningsinsatser. Svenskt stöd till repatriering av
flyktingar via UNHCR ligger utanför denna appell. Utskottet har vidare erfarit
att Svenska Afghanistankommittén (SAK) erhållit närmare 30 miljoner kronor för
insatser inom hälso- och sjukvård, utbildning och jordbruksutveckling.
Sammanfattningsvis kan nämnas att av allt bistånd till Afghanistan genom
åren har cirka hälften kanaliserats genom SAK medan resten kanaliserats genom
FN:s olika program och Röda korset. Utskottet anser att de områden som stöds
via det svenska biståndet är viktiga för att en normalisering av läget skall
kunna ske i Afghanistan.
Utskottet finner att de synpunkter på hur stödet till Afghanistan skall
utformas som framförs i motionen, stämmer väl överens med det stöd som
faktiskt ges av Sverige.
Därmed anses motion U610 (m, c) ykandena 1-4 besvarad.
Motionen U203 (m) behandlar stöd till Mongoliet.
Utskottet har inhämtat att Sverige sedan några år tillbaka har ett
bilateralt biståndssamarbete med Mongoliet. Den årliga volymen har varierat
mellan 2,5 och 10 miljoner kronor. Nordiska utvecklingsfonden (NDF) har också
deltagit i finansieringen av ett telekommunikationsprojekt och ett
energiprojekt i Mongoliet. Utskottet har vidare erfarit att en delegation från
Sida och UD kommer att besöka Mongoliet under våren 1997 för att diskutera det
fortsatta biståndssamarbetet..
Utskottet delar många av de synpunkter som lämnas i motionen och förutsätter
att dessa, eller liknande överväganden, kommer att ligga till grund för det
fortsatta samarbetet med Mongoliet.
Därmed anses motion U203 (m) besvarad
4.4 Latinamerika
(Budgetpropositionen s. 46-48)
Beträffande Centralamerika råder sedan några år tillbaka fred i Nicaragua och
El Salvador. I Guatemala finns goda förhoppningar om ett fredsavtal. Den nya
situationen innebär ökade möjligheter att med demokratiska medel möta de
utmaningar och problem som regionen står inför. Akut fattigdom, ojämn inkomst-
och förmögenhetsfördelning, svåra sociala förhållanden, svaga institutioner,
inklusive outvecklade rättsväsenden, korruption och ökande narkotikahandel
hämmar dock såväl den demokratiska som den ekonomiska utvecklingen. Det
svenska samarbetet med Centralamerika berör nästan samtliga länder i regionen
och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala
samarbetsprogram.
En regionstrategi för utvecklingssamarbetet med Centralamerika fastställs
under hösten 1996. Samarbetet syftar framför allt till att bidra till fred och
försoning och en fördjupad och breddad demokrati där mänskliga fri- och
rättigheter respekteras. Sverige vill också genom strategiska insatser stödja
fattigdomsbekämpning genom insatser som bidrar till social utjämning och
ekonomisk tillväxt.
Vad beträffar samarbetet med Karibien har regeringen i oktober 1995 beslutat
att ge Sida möjlighet att genom internationella och svenska institutioner och
organisationer stödja initiativ i Kuba som bidrar till att skapa
förutsättningar för ekonomiska och politiska reformer och främja respekten för
mänskliga rättigheter.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Sydamerika inriktar sig liksom
tidigare främst på att stärka demokratin och respekten för mänskliga
rättigheter, inte minst i Colombia och Peru, men också på att stödja
reformarbetet och moderniseringen av staten, näringslivets utveckling samt
fattigdomsbekämpningen.
Motionerna
Kuba
I partimotion U213 (fp) motsätter sig motionärerna i yrkande 23 alla former av
bilateralt samarbete med Kuba såsom forskningssamarbete. Bistånd till
demokratiskt sinnade krafter i Kuba bör dock förmedlas. Motionärerna
förutsätter att arbete för att stärka de demokratiska krafterna sker genom
enskilda organisationer.
Guatemala
I kommittémotionen U625 (v) framhåller motionärerna vikten av fortsatt stöd
till Guatemala för att konsolidera freden. I yrkande 3 krävs att Sverige skall
verka för att ökade resurser av EU:s bistånd går till Guatemala. I yrkande 4
begär motionärerna att inom Sidas ram för bidrag till enskilda organisationer
beakta projektförslag som kan bidra till utvecklandet av Guatemala. De
frivilliga svenska organisationer som är verksamma i Guatemala gör ett bra
arbete och det finns utrymme för fler insatser om stöd från Sida kan utgå.
Utskottets övervägande
Utskottet delar regeringens uppfattning om vilka områden som stödet till
Centralamerika, Karibien och Sydamerika skall inriktas på.
Utskottet konstaterar att regeringen i februari 1995 beslutade att kubanska
medborgare skulle kunna komma i fråga för BITS-finansierad kurs- och
stipendiatverksamhet. Samtidigt beslutades att SAREC skulle få bedriva
forskningssamarbete med Kuba.
I partimotion U213 (fp) yrkande 23 motsätter sig motionärerna allt
bilateralt samarbete såsom forskningssamarbete med Kuba och förutsätter
dessutom att bistånd till demokratiskt sinnade krafter går via enskilda
organisationer.
Utskottet anser att kurs- och stipendiatverksamheten kan vara ett positivt
inslag i strävandena att verka för en större öppenhet i Kuba, respekt för de
mänskliga rättigheterna och förståelse för demokratiska värderingar. Även de
kontakter som skapas genom forskningssamarbetet kan bidra till att bryta Kubas
isolering och utskottet stöder därför denna dialogfrämjande verksamhet.
Utskottet har erfarit att även oppositionella i Kuba biträder denna
uppfattning om samarbetets positiva effekt på utveckling i demokratisk
riktning.
Därmed avstyrks motion U213 (fp) yrkande 23.
I kommittémotionen U625 (v) yrkande 3 krävs att Sverige skall verka inom EU
för ökat stöd till Guatemala. I yrkande 4 begärs mer stöd till enskilda
organisationer som verkar i Guatemala.
Utskottet noterar att Sverige under fredsprocessen var mycket aktivt och
genom agerande i FN:s säkerhetsråd även kunde ge ett positivt bidrag till
konsolideringen av freden. Detta skedde när Kina i januari 1997 under en tid
blockerade ett beslut om FN-personal, vilka skulle bistå i
demobiliseringsansträngningarna. Utskottet har vidare erfarit att Sverige i
kontakterna med EU-kommissionen särskilt drivit frågan om hur EU:s bistånd
till Guatemala skall kunna effektiviseras och hur man skall kunna förbättra
samordningen med övriga givare. Huvudparten av biståndet till Guatemala går
via enskilda organisationer men regeringen kan även komma att överväga direkt
stat-till-stat-samarbete.
Utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU2 sig positivt för fortsatt stöd
till Guatemala. I regionstrategin för Centralamerika anges att följande
områden skall prioriteras: fred och försoning, en fördjupad och breddad
demokrati där mänskliga fri- och rättigheter respekteras, god samhällsstyrning
och en fungerande rättsstat samt minskad fattigdom. Dessa områden synes även
enligt utskottets uppfattning vara lämpliga att fokusera arbetet på. Det är de
områden där enskilda organisationer ofta kan spela en viktig roll.
Därmed anses motion U625 (v) yrkande 3 och 4 besvarade.
4.5 Europa
Budgetpropositionen (s. 48-49)
Av länderna i det forna Jugoslavien har Bosnien-Hercegovina och Kroatien
direkt drabbats av krigshandlingar, men internationella sanktioner och en tung
flyktingbörda har också skapat stora problem i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Det svenska biståndet till området, sammanlagt ca 1,2 miljarder kronor, har
sedan 1991 nästan helt finansierats genom katastrofbistånd.
Biståndet under 1997 bör fortsättningsvis finansieras på samma sätt och ha
en omfattning som motsvarar stödet under 1996. Stödet bör vara flexibelt och
anpassas till den politiska utvecklingen i länderna. Under 1996 beräknas 200
miljoner kronor tas ur katastrofanslaget för biståndsinsatser i forna
Jugoslavien. Medlen skall i första hand användas till humanitära insatser i
vid mening. Från svensk sida har ansetts att återuppbyggnadsinsatserna måste
villkoras hårdare till dess att mottagarsidan uppfyller Daytonavtalet. Stödet
till demokrati och mänskliga rättigheter kommer att fortsätta.
Motionerna
I partimotion U214 (v) (yrkande 41) anser motionärerna att i följande års
budgetpropositioner biståndet till det forna Jugoslavien bör räknas till
samarbetet med Central- och Östeuropa. I detta sammanhang påpekar motionärerna
att om man räknar bort stödet till det forna Jugoslavien hamnar det svenska
internationella utvecklingsbiståndet under det av FN rekommenderade målet om
0,7 % av BNI.
I kommittémotionen U621 (fp) yrkande 3 ger motionärerna synpunkter på stöd
till återuppbyggnad i olika delar av Bosnien-Hercegovina. Det bör enligt
motionärernas mening villkoras mot utveckling av demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter, men vara öppet för alla folkgrupper i alla delar av
Bosnien-Hercegovina.
I partimotion U624 (v) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sida
särskilt skall uppmärksamma organisationer som arbetar för att stödja en
demokratisk utveckling och upprätthållande av ett multietniskt samhälle i
Bosnien-Hercegovina. Det finns redan ett stort antal svenska organisationer
som genomfört projekt som stöder multietniska icke-nationalistiska krafter och
strukturer i Bosnien. Det är enligt motionärerna av yttersta vikt att dessa
organisationer får fortsatt stöd i sitt arbete.
Utskottets överväganden
Utskottet har i flera sammanhang framhållit vikten av att bistå vid
uppbyggnaden av det krigshärjade Bosnien-Hercegovina för att konsolidera
fredsprocessen. Det kan heller inte nog betonas hur viktigt det är att
understödja det demokratiska institutionsbyggandet, respekten för de mänskliga
rättigheterna och de krafter som verkar för ett multietniskt samhälle i alla
länderna i det forna Jugoslavien.
I kommittémotionen U621 (fp) yrkande 3 krävs att stöd till Bosnien-
Hercegovina villkoras mot utvecklande av demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna. I partimotion U624 (v) yrkande 3 begärs att enskilda
organisationer som arbetar för att stödja en demokratisk utveckling och ett
multietninsk samhälle ges stöd.
Utskottet noterar att regeringen vid ett flertal tillfällen, och också i
budgetpropositionen, framhållit vikten av att parterna följer Daytonavtalet,
vilket bl.a. innehåller bestämmelser om allmänna val, mänskliga rättigheter
m.m. Vid fredsimplementeringskonferensen i London i december 1996 underströk
regeringen vikten av att världsamfundets beredskap för att ge stöd, villkoras
av parternas vilja att följa fredsavtalet. Stöd till återuppbyggnad skall
kunna komma alla parter till del samtidigt som kraven på parterna skall vara
likalydande. Utskottet delar regeringens uppfattning härvidlag. Utskottet
noterar också att ett stort antal enskilda organisationer är aktiva på
demokratiområdet och med olika multietniska projekt i Bosnien-Hercegovina.
Merparten av det svenska stödet till Bosnien-Hercegovina har gått och går via
enskilda organisationer.
Därmed anses motionerna U621 (fp) yrkande 3 och U624 (v) yrkande 3 besvarade
med vad utskottet anfört.
I partimotion U214 (v) yrkande 41 hävdas att biståndet till forna Jugosla-vien
bör räknas till samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet konstaterar
att merparten av detta bistånd går till Bosnien-Hercegovina. OECD:s
biståndskommitté DAC har ännu inte gjort någon formell klassificering av
länderna i det forna Jugoslavien. I DAC:s rapporter placerar man dock
kollektivt ?det forna Jugoslavien? i kategorin utvecklingsländer. Det innebär
att dessa länder, förutom Slovenien, kommer att klassas som utvecklingsländer.
Budgetmässigt kommer det svenska biståndet till länderna i det forna
Jugoslavien från biståndsbudgeten, men av tekniska och funktionella skäl
handläggs detta av Sida-Öst. Det finns, enligt utskottets mening, inte något
skäl att göra några förändringar härvidlag.
Därmed avstyrks motion U214 (v) yrkande 41.
4.6 Stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen.
Budgetpropositionen (s. 49-50)
De politiska förändringarna i världen, inte minst i många u-länder, innebär
ökade förutsättningar att förverkliga demokratimålet i biståndet, samtidigt
som arbetet också måste förändras och anpassas till den nya situationen. Den
stora utmaningen för de länder som genomfört sitt första val är att få till
stånd framväxten av en demokratisk kultur och fungerande demokratiska
institutioner. Folkstyrda församlingar på såväl nationell som lokal nivå,
valmyndigheter, fria medier och ett aktivt och oberoende civilt samhälle som
kritiskt kan granska och påverka maktstrukturerna är fundamentala grundstenar
i ett demokratiskt samhälle. Den demokratiska utvecklingen förutsätter också
att det finns politiska partier som aktivt arbetar för att få en bredare
förankring i samhället. Att på olika sätt stödja dessa demokratiska
institutioner är en allt viktigare del av det svenska utvecklingssamarbetet.
Ett allvarligt hinder för en demokratisk utveckling i många länder är också en
svag, ineffektiv och ibland korrumperad statsapparat.
I propositionen framhålls att en förutsättning för demokrati är att kvinnor
och män har lika möjligheter att delta i och påverka processer som formar
utvecklingen. Kvinnors rättigheter och kvinnors deltagande bör därför
speciellt beaktas.
Medvetenheten om betydelsen av barnets rättigheter har ökat internationellt,
bl.a. genom en närmast total anslutning till FN:s barnkonvention. Utmaningen
nu är att göra verklighet av konventionens principer och normer. Därvid skall
principen om ?barnets bästa?, liksom insatser för att bekämpa diskriminering,
vara vägledande inom svenskt bistånd.
Motionerna
I partimotion U201 (m) yrkande 11 krävs att regeringen årligen utförligt till
riksdagen skall rapportera om läget beträffande mänskliga rättigheter och
demokrati i samarbetsländerna i god tid före riksdagens beslut om
biståndsinsatser. Bistånd får inte (yrkande 12) betalas ut till statsmakter
som grovt och systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna och utövar
förtryck mot sina medborgare. Allvarlig korruption bör också enligt
motionärerna utesluta bistånd.
I kommittémotionen U204 (c) behandlar motionärerna vikten av en stärkt
demokratiutveckling i yrkande 4. En fungerande demokrati är enligt
motionärerna en förutsättning för en långsiktig positiv utveckling. Utan en
fri debatt är det svårt att förhindra ineffektivitet, korruption och nepotism
i samhällsstrukturen och brott mot de mänskliga rättigheterna. Demokratin
måste bli verklighet på det lokala planet och inte förbehållas medel- och
överklassen i städerna. För det krävs stora folkbildningsinsatser. Demokrati
kan enligt motionärerna inte tillföras ett land utifrån, det måste komma från
människorna själva. En självklar målsättning i sammanhanget måste vara en
jämnare fördelning av män och kvinnor i utvecklingsländernas beslutande
församlingar. Partiarbete är fortfarande föraktat i länder med mångårig
partidiktatur bakom sig. Enskilda organisationer, folkrörelser och
vuxenutbildningsorganisationer har en viktig funktion i processen att överföra
kunskap. Politiska partier eller deras närstående organ kan också överföra
värdefull kunskap. Motionärerna anser att det är viktigt att den nuvarande
möjligheten för svenska partier att söka bidrag för biståndsinsatser på samma
premisser som övriga organisationer bibehålls.
I yrkande 5 hävdas att fler biståndsprogram bör vara inriktade på att
förbättra kvinnors situation i mottagarländerna. Även efter att jämställdhet
införts som ett mål för allt svenskt bistånd finns det ett stort behov av
särskilda projekt vars syfte är att förbättra kvinnors situation. Enligt
motionärerna utgör kvinnor ungefär 2/3 av de ca 1,2 miljarder personer som
uppskattas leva i absolut fattigdom i världen. Endast en procent av Sidas
medel används till direktinsatser för jämställdhet. Förutom insatser för att
höja kvinnors utbildningsnivå, vilket är avgörande för att kvinnor skall få
ett större inflytande på alla plan i samhället, finns det ett stort behov av
stöd och lån till kvinnors företagande. Ökande möjligheter för kvinnor att
klara sin försörjning är viktigt inte minst för att få kontroll på
befolkningsutvecklingen. Insatser för att förbättra villkoren för kvinnliga
jordbrukare är viktiga liksom utbildning och stöd för bostadsbyggande.
I yrkande 6 krävs ett tillkännagivande om att regeringen bör ge Sida i
uppdrag att i sin halvårsrapport även redovisa biståndsverksamhet som berör
målet om jämställdhet.
I motion U205 (c) yrkande 2 hävdas att det är en viktig uppgift för svenskt
bistånd att satsa på demokratiutveckling och kvinnors utbildning. En kvinna
som fått utbildning och kan bestämma över sin egen situation och försörja sig
föder inte fler barn än hon kan ta hand om. I yrkande 3 vill motionärerna
fästa uppmärksamheten på de unga kvinnornas situation i de snabbt växande
storstadsgettona. Det måste fästas särskilt avseende vid deras försörjning så
att inte alltfler riskerar bli offer för brottslig verksamhet och
prostitution. I yrkande 4 anförs att barnets rättigheter måste intensifieras
inom ramen för det svenska biståndet. Särskilt bör förekomsten av omskärelse,
gatubarn och barnprostitution uppmärksammas. Motionärerna föreslår i yrkande 5
att en försöksverksamhet inleds med en begränsad summa pengar som under en
tvåårsperiod fördelas lika mellan projekt som drivs av kvinnor och går till
kvinnor och projekt som drivs av män och går till män. Ett sådant försök
skulle, enligt motionärernas uppfattning, kunna ge värdefull kunskap om vilken
typ av bistånd som kan ge mest och bäst resultat i framtiden.
I partimotion U207 (mp) yrkande 17 hävdas att bistånd till kvinnor
erfarenhetsmässigt i större utsträckning gynnar hela familjen än bistånd till
män. Motionärerna betonar också kvinnans betydelse för en miljömässig och
socialt hållbar utveckling. Det är en av biståndets viktigaste uppgifter att
på alla sätt stärka och stödja kvinnan med utbildning, hälsoinsatser, inom
jordbruket. Det är viktigt med kontakter och erfarenhetsutbyte mellan
parlamentariker och folkrörelser. Stöd bör kunna utgå till kvinnligt
nätverksarbete.
I partimotion U209 (kd) framhålls att en anslagspost av fundamental
betydelse är mänskliga rättigheter och demokrati (yrkande 13). I många fattiga
länder spirar demokratin som en skör planta. Det är av stor vikt att Sverige
stöttar och bygger under denna process.
I partimotion U213 (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om hur
demokratibiståndet bör utformas. Det krävs härvid, enligt motionärerna, en
definition av vad detta bistånd kan innehålla och vad det innebär. Mänskliga
rättigheter och demokrati hör ihop men demokrati är något mera än att
människor tillförsäkras grundläggande rättigheter. Motionärerna anser att
tyngdpunkten bör förskjutas mot ett mer jämnt stöd till de olika delarna av en
fungerande demokrati. Regeringen bör få i uppdrag att presentera ett
åtgärdsprogram till hur så kan ske. I motionen lämnar motionärerna ett stort
antal synpunkter på hur demokratibiståndet bör vara utformat. Biståndsdialogen
och budskapet skall vara entydigt även i länder där vi har starka
exportintressen, som i Kina. I diktaturer bör demokratibistånd endast ske av
enskilda organisationer (yrkande 4). Rättsstatens betydelse bör betonas samt
vikten av yttrande- och organisationsfrihet samt kampen mot tortyr och
dödsstraff. Motstånd mot enpartisystem och stöd för flerpartisystem skall vara
entydigt. Mottagarländerna måste få klart för sig att biståndets omfattning
och inriktning påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Uppbyggnad av ett
oberoende rättsväsende är av strategisk betydelse. Stöd till lokal
självstyrelse, parlament och politiska regelsystem bör ha hög prioritet.
Massmedier och journalistutbildningar bör utvecklas. Stöd till partiuppbyggnad
t.ex. genom att partianknutna organisationer kan driva eget biståndsarbete är
positivt. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att en årlig rapport om
tillståndet för demokratin och mänskliga rättigheter i länder som tar emot
svenskt bistånd regelbundet tillställs riksdagen så att dessa frågor kan bli
föremål för diskussion.
I partimotion U214 (v) yrkande 18 anförs att barnarbete måste stoppas. Ett
verksamt medel för att förhindra barnarbete är enligt motionärerna en allmän
skolplikt. Motionärerna betonar vidare i yrkande 19 vikten av att föra en kamp
mot barnsexhandeln i u-länderna. Det krävs ett arbete på lång sikt för att
förändra männens värderingar i ett stort antal länder. I många länder t.ex. i
oljestaterna saknar u-ländernas gästarbetare rättsskydd. I yrkande 20 anförs
att det behövs bättre rättsligt skydd för kvinnliga gästarbetare.
I yrkande 22 framhåller motionärerna att det inte räcker med att fria och
rättvisa val har hållits i ett land. Det gäller också att ge demokratin
innehåll. Det behövs en ny politisk kultur för att omvandla ett land från
diktatur till demokrati. Institutioner måste byggas upp så att medborgarna får
insyn i statens affärer och kan ställa de valda till ansvar. Detta är en
förutsättning för att få landets ekonomi på fötter, höja invånarnas
levnadsnivå och effektivt bekämpa korruptionen. Det svenska utvecklingsarbetet
måste utökas och fördjupas med de länder som befinner sig i en
demokratiseringsprocess.
Utskottets överväganden
Utskottet finner att det arbete som bedrivs inom Sida och UD för att förbättra
och stärka biståndet på demokrati- och MR-området, liksom på området
jämställdhet mellan kvinnor och män, är mycket positivt. Detta stöd har under
senare tid fått en ökad betydelse. Utskottet delar de synpunkter som framförs
i budgetpropositionen på vilka principer som bör styra detta bistånd.
I motionerna U204 (c) yrkandena 4-6, U205 (c) yrkandena 2-4, U207 (mp)
yrkande 17, U209 (kd) yrkande 13, U213 (fp) yrkande 3, U214 (v) yrkandena 18,
19 och 22 hävdas bl.a. vikten av demokrati- och MR-bistånd och framförs
synpunkter på hur detta bör utformas. Härvid ges exempel på viktiga områden
såsom rättsstatens betydelse, stöd till lokalt självstyre, till parlament,
partiuppbyggnad, fria medier m.m. Värdet av stöd till jämställdhetssträvanden
tas upp i flera av motionerna, varvid några lyfter fram värdet av utbildning
för kvinnor och hälsoinsatser riktade mot kvinnor. Även barns utsatta position
belyses i yrkanden om stopp för sexuell exploatering, gatubarnens svåra
situation samt förbud mot omskärelse och barnarbete. Ett yrkande kräver ett
tillkännagivande om att Sidas halvårsrapporter skall redovisa
biståndsverksamhet som berör målet om jämställdhet.
Utskottet noterar att det finns ett avsnitt i Sidas halvårsrapporter, vilket
behandlar jämställdhet mellan män och kvinnor. Främst beskrivs projekt vilka
direkt främjar jämställdhet. Utskottet utgår från att detta avsnitt kommer att
ytterligare fördjupas i takt med att arbetet med att integrera
jämställdhetsaspekter i allt bistånd fortskrider.
Utskottet finner att samtliga ovan nämnda yrkanden, ligger väl i linje med
vad utskottet tidigare i olika sammanhang uttalat både i MR- och
biståndsbetänkanden. De ligger också väl i linje med de överväganden som
framförts av regeringen om hur detta stöd skall utformas. Utskottet
förutsätter därför att de synpunkter på biståndets utformning avseende
demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, som ges i motionerna,
beaktas i det pågående arbetet inom Sida och UD, för att ytterligare stärka
den svenska verksamheten inom dessa områden.
Därmed anses motionerna U204 (c) yrkandena 4-6, U205 (c) yrkandena 2-4, U207
(mp) yrkande 17, U209 (kd) yrkande 13, U213 (fp) yrkande 3 samt U214 (v)
yrkandena 18, 19 och 22 besvarade med vad utskottet anfört.
Två motionsyrkanden kräver dels att bistånd inte får ges till statsmakter som
systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna, dels att bistånd endast får
ske genom enskilda organisationer i diktaturer.
Utskottet har redan tidigare i betänkandet, i samband med att bistånd till
Kina och till Kuba behandlades, anfört att biståndet kan användas på ett
positivt sätt i länder där det förekommer kränkningar av de mänskliga
rättigheterna för att förbättra situationen och påverka utvecklingen. I
praktiken går demokratistöd vanligen via enskilda organisationer men är riktat
både till enskilda organisationer och myndigheter i mottagarlandet. Det
sistnämnda är t.ex. fallet med de kurser som Raoul Wallenberginstitutet
arrangerar om de mänskliga rättigheterna för olika kategorier av statliga
tjänstemän. Något krav på att biståndet måste gå via enskilda organisationer
vill utskottet emellertid inte ställa sig bakom.
Därmed avstyrker utskottet motionerna U201 (m) yrkande 12 och U213 (fp)
yrkande 4.
I motion U201 (m) yrkande 11 krävs att regeringen årligen rapporterar till
riksdagen om läget beträffande mänskliga rättigheter i Sveriges
samarbetsländer i god tid före riksdagens beslut om biståndsinsatser. Även i
motion U213 (fp) yrkande 5 krävs en årlig rapport från regeringen till
riksdagen om tillståndet beträffande de mänskliga rättigheterna i de länder
som tar emot svenskt bistånd.
Utskottet behandlade liknande yrkanden i betänkande 1996/97:UU12 varvid
anfördes att utskottet förutsätter, vilket framförts redan i betänkande
1994/95:UU15, att det även fortsättningsvis kommer att ges en samlad bild av
läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati i
mottagarländerna, lämpligen i likhet med tidigare modell då en sådan
redogörelse utgjorde bilaga till budgetpropositionen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Därmed anses motion U201 (m) yrkande 11 och U213 (fp) yrkande 5 besvarade.
I motion U205 (c) yrkande 5 begärs att en försöksverksamhet inleds med att
avsätta en begränsad summa pengar under en tvåårsperiod till projekt vilka
dels går till och drivs av kvinnor, dels till projekt som går till och drivs
av män.
Utskottet finner inte skäl att förorda ett sådant projekt.
Därmed avstyrks motion U205 (c) yrkande 5.
I motion U214 (v) yrkande 20 anförs att kvinnliga gästarbetare behöver ett
stärkt rättsskydd.
Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas synpunkter och anser att det
är viktigt att i högre grad uppmärksamma kvinnliga gästarbetares ofta svåra
levnads- och arbetsvillkor. Våld mot kvinnor kommer att vara ett av
huvudämnena under FN:s kvinnokommissions möte våren 1998, och det skulle kunna
vara ett lämpligt tillfälle att särkilt uppmärksamma kvinnliga gästarbetares
situation.
Utskottet förutsätter att regeringen verkar för ett förbättrat skydd för denna
utsatta grupp.
Därmed anses motion U214 (v) yrkande 20 besvarad med vad utskottet anfört.
4.7 Sociala sektorer (hälsovård och utbildning)
Budgetpropositionen (s. 51-52)
De sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård, har sedan begynnelsen
varit centrala inslag i det svenska utvecklingssamarbetet. I de mer utvecklade
länderna i Asien, Latinamerika och Afrika går nästan alla barn utom de mycket
fattiga nu i skolan. Det är främst fattiga flickor som i dag inte får
undervisning. I dessa länder bör det svenska samarbetet inriktas på att
utveckla det existerande skolväsendet så att det når alla barn och på att höja
kvaliteten i undervisningen.
I huvudsak bör samarbetet inom hälsoområdet inriktas på bidrag till att
förbättra systemen, medan driften mer måste klaras med egna resurser, ofta på
lokal nivå. Liksom för utbildningsväsendet skapar statens begränsade resurser
och avgiftsfinansieringens nackdelar ett svårt dilemma, kanske än svårare för
hälsovården med dess oundvikligen högre driftskostnader.
För både skolan och hälsovården krävs således såväl en kraftfull
prioritering av de grundläggande delarna på bekostnad av storstadsbaserad
högre undervisning och sjukhusvård, t.ex. utveckling av nya metoder för
finansiering.
Inom hälsoområdet finns det starka internationella organisationer, som får
ett betydande svenskt stöd. Det är angeläget att Sveriges policy visavi dessa
organisationer och det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på ett
ömsesidigt erfarenhetsutnyttjande.
Motionerna
I kommittémotionen U204 (c) yrkande 11 krävs ett tillkännagivande om vikten av
att utbilda barnmorskor. Dessa har ett avgörande positivt inflytande för att
minska barnadödligheten. Barnmorskeutbildning som finns i Angola bör ske i
flera programländer.
I den enskilda motionen U208 (fp) anförs att insatser och påverkansarbete
som syftar till att stärka personer med funktionshinder i utvecklingsländer
särskilt skall prioriteras. Motionären hävdar att av världens 1,2 miljarder
fattiga människor, uppskattningsvis 200 miljoner har något funktionshinder. I
motionen beskrivs den svenska handikapporganisationen SHIA:s arbete i
utvecklingsländer. Hittills har en knapp procent av det svenska biståndet
riktats till personer med funktionshinder. När nu regeringen krymper den
totala biståndsbudgeten finns enligt motionären en uppenbar risk för att denna
fördelning blir än mer orättvis. För att undvika denna situation krävs att
riksdagen gör en tydlig markering från riksdagens sida om att prioritera
bistånd till funktionshindrade och förhindra deras ytterligare
marginalisering.
I partimotion U213 (fp) yrkande 18 lyfter motionärerna fram hälsoproblemen i
u-länderna. Världens största hälsohot är fattigdomen. Medellivslängden i
utvecklade länder på 78 år kan ställas mot 43 år i de minst utvecklade
länderna. Bland de största hälsoproblemen märks infektionssjukdomar.
Antibiotikaresistens har blivit ett reellt problem. Hiv/aids utgör ett
särskilt problem för u-länderna. Tobaksmissbruket minskar i västvärlden
samtidigt som det ökar i utvecklingsländerna.
I partimotion U214 (v) yrkande 11 anförs att regeringen bör prioritera
program och organisationer som vänder sig till människor med funktionshinder.
U-länderna bör få hjälp med att behandla sina handikappade som en resurs, inte
som ett problem. Med utbildning, hjälpmedel och startkapital kan de
handikappade bli en tillgång i samhället. I yrkande 13 hävdas att studier och
praktiskt arbete inom skolväsendet kan kombineras för att en framväxande
generation skall vinna ekonomisk insikt och kunna delta i den ekonomiska
uppbyggnaden i ett u-land. I motionen pekas som exempel på intressanta
experiment i Nordvietnam där studier kombinerades med betalt arbete. I
kooperativ organiserades självstyrande arbets- och studiebrigader som läste
respektive studerade halva dagen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att utbildning och hälsovård sedan länge varit viktiga
områden i det svenska biståndet. I budgetpropositionen anger regeringen att
den på undervisningsområdet avser prioritera samarbetet för att utveckla
existerande skolväsende så att det når alla barn och för att höja
undervisningskvaliteten. Inom hälsoområdet anger regeringen att bidragen skall
inriktas på att förbättra systemen, inte att bistå med medel till driften. Det
är den grundläggande verksamheten som skall prioriteras inte sjukhusvård och
högre utbildning. Utskottet delar regeringens prioriteringar på dessa två
områden.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 11 önskas ett tillkännagivande om vikten
av att utbilda barnmorskor. I motion U208 (fp) och U214 (v) yrkande 11 begärs
att bistånd till funktionshindrade prioriteras. Partimotion U213 (fp) yrkande
18 lyfter fram hälsoproblemen i u-länderna som infektionssjukdomar, hiv/aids
m.m.
Utskottet anser i likhet med regeringen att primärvården bör prioriteras. I
denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Inom denna verksamhet har
också, naturligen, utbildning av barnmorskor, och mer informellt av bykvinnor,
en given plats. Beträffande stöd till handikappade har utskottet erfarit att
regeringen aktivt verkat för att detta stöd inte skulle skäras ned. Delposten
för stöd till enskilda organisationer har således inte minskats. Utskottet
noterar vidare att handikapporganisationen SHIA (Svenska
handikapporganisationers internationella biståndsstiftelse) har lägre krav på
egen-insats än andra, 10 % jämfört med normen om 20 %.
Utskottet har vidare erfarit att det pågår ett arbete inom Sida för att
bidra till utvecklande av sociala skyddsnät, vilket ses som en avgörande fråga
när familjebanden försvagats på grund av urbaniseringen. Sida bidrar också i
vissa länder med direktinsatser inom landramen, exempelvis till skolväsendet i
Sri Lanka, vilket stöd även inkluderar särskolor.
Utskottet konstaterar således att Sverige traditionellt har verkat för att
främja hälsovården i utvecklingsländerna. Regeringens prioriteringar av bl.a.
primärhälsovård, inklusive mödrarvård, och stöd till handikappade stöds av
utskottet.
Därmed anses motionerna U204 (c) yrkande 11, U208 (fp), U213 (fp) yrkande 18
och U214 (v) yrkande 11 besvarade.
I partimotion U214 (v) yrkande 13 pekas på ett exempel i Vietnam där studier
kombinerades med betalt arbete i kooperativ.
Utskottet noterar att det främsta målet för primärskolan i de fattigaste
länderna är att nå alla barn. För att göra skolan mer attraktiv ingår i vissa
länder praktisk undervisning, såsom förebyggande hälsovård och grönsaksodling
m.m. Utskottet finner att dessa och andra metoder för att främja en större
närvaro i skolan är viktiga och bör prövas, inte minst för att motverka barn-
arbete och för att öka andelen flickor i skolan i länder med traditionellt låg
sådan frekvens.
Utskottet anser med detta motion U214 (v) yrkande 13 besvarad.
4.8 Infrastruktur, näringsliv och kunskapsöverföring
Budgetpropositionen (s. 52-53)
Ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning är grundläggande för att förbättra
de fattigas levnadsstandard. Satsningar på infrastruktur - energi, transporter
och kommunikationer, vatten, sanitet och bevattning - och
näringslivsutveckling är därför viktiga inslag i biståndet. Vid satsningar på
infrastruktur måste miljöeffekter noggrant beaktas. I Sidas program för
hållbar utveckling slås fast att miljöfrågor kring energiproduktion och
användning samt urban miljö kräver större uppmärksamhet inom biståndet.
Näringslivsutveckling, som syftar till att skapa förutsättningar för en
ökning av produktion av varor och tjänster, omfattar tre grenar.
Kompetensutveckling som syftar till att höja kunskapsnivån i näringslivet,
affärsutveckling som syftar till att stimulera samarbete mellan företag i
Sverige och u-länder bl.a. långsiktiga allianser mellan små och medelstora
företag samt kapitalförsörjning som omfattar såväl kapitalsatsningar i företag
eller finansiella institutioner.
Sida har inlett en översyn av hur näringslivssamarbetet bäst kan utvecklas i
den nya organisationen i samspel med den programmeringsprocess som tillämpas
för större delen av det bilaterala biståndet.
Sidas kontraktsfinansierade tekniska samarbete - kompetensutveckling och
kunskapsöverföring - med tonvikt på insatser inom infrastruktur men också på
bl.a. miljö och förvaltning är baserad på svenska resurser - företag,
myndigheter och institutioner. Projekt bedrivs för närvarande i ett 30-tal
länder. Mot bakgrund av en flerårig, snabb expansion, volym- och ämnesmässigt
samt geografiskt, har Sida på regeringens uppdrag gjort en översyn av det
tekniska samarbetet, bl.a. med avseende på val av länder och gränsdragningen
vad avser programländerna, där finansiering av dessa insatser skall överföras
till landprogrammen. Regeringen vill framhålla vikten av att bevara
verksamhetens nuvarande karaktär, med bl.a. små insatser och hög flexibilitet.
En ökad fattigdomsinriktning är samtidigt önskvärd.
Motionerna
I kommittémotionen U204 (c) yrkande 9 behandlas vikten av teknikbistånd och
näringslivsutveckling. Det är enligt motionärerna viktigt att främja
utvecklingen av en enkel vardagsnära teknik som är anpassad till u-ländernas
förutsättningar och behov. Det är av stor betydelse för landsbygdens
utveckling men i lika hög grad för utvecklingen av en småindustriverksamhet i
storstädernas fattigområden.
I motion U209 (kd) yrkande 6 pekas på vikten av att utveckla
småföretagsamhet och näringsliv i de fattigaste länderna. Det bör tillhöra de
mest prioriterade områdena i svensk biståndspolitik, och Kristdemokraterna
beklagar vad de anser vara stora neddragningar i olika avseenden i
näringslivsbiståndet.
I partimotion U213 (fp) yrkande 11 hävdas att biståndet så långt det är
möjligt bör ges i former som inte snedvrider mottagarländernas ekonomier.
Subventioner av produktion skall ej förekomma. Det svenska egenintresset får
inte styra biståndets innehåll och utformning. I yrkande 12 anförs att bundet
bistånd genom krav på upphandling i Sverige i princip inte skall förekomma,
och regeringen bör även verka internationellt för ett sådant förhållningssätt.
I yrkande 13 hävdar motionärerna att en prioritering bör göras av
kunskapsöverföring och investeringar i det mänskliga kapitalet. I sammanhanget
bör kvinnorna särskilt uppmärksammas.
I partimotion U214 (v) yrkande 12 hävdas att olika vägar till marknaden bör
öppnas för u-ländernas landsbygdsbefolkning och kvinnors möjlighet till
sparande och ekonomisk verksamhet. Det behövs vägar, postkontor, el och
telefoner för att skapa möjligheter till lokal produktion. Bönderna behöver
banktjänster. Det är särskilt viktigt för kvinnorna som har sämre tillgång
till kommunikationsmedel.
Utskottets överväganden
Utskottet stöder de prioriteringar som regeringen angivit i
budgetpropositionen.
I motionerna lyfts bl.a. fram vikten av teknikbistånd som är anpassat för u-
ländernas förutsättningar och behov, betydelsen av näringslivsutveckling, att
biståndet ges så att det inte snedvrider mottagarländernas ekonomier, att
bundet bistånd i princip inte bör förekomma samt vikten av god infrastruktur
för kvinnors möjlighet till ekonomisk verksamhet.
Utskottet konstaterar att de synpunkter som framförs i huvudsak ligger väl i
linje med regeringens politik, vilken stöds av utskottet. Utskottet har också
erfarit att den kommande fattigdomsskrivelsen kommer att betona
sysselsättningsintensiv tillväxt. Utskottet konstaterade i betänkande
1994/95:UU15 att det svenska biståndet baseras på principen om att frihandel
och effektiv konkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts och att
den andel av biståndet som formellt är bunden till upphandling i Sverige, är
liten. Utskottet underströk också att det är angeläget att Sverige verkar för
att en global överenskommelse om avbindning av biståndet kommer till stånd.
Utskottet utgår från att Sverige även forsättningsvis driver denna fråga.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U204 (c) yrkande 9, U209 (kd)
yrkande 6, U213 (fp) yrkandena 11-13 och U214 (v) yrkande 12 besvarade.
4.9 Krediter för utveckling
Budgetpropositionen (s. 53)
På uppdrag av regeringen har Sida analyserat krediters roll för u-ländernas
utveckling och i biståndet, inklusive erfarenheterna av u-kreditgivningen och
försöksverksamheten med biståndskrediter. I utredningen, som kommer att
överlämnas till regeringen under hösten, ingår också att överväga utnyttjande
av medel under andra anslagsposter för kreditgivning.
Regeringen anser att krediter även framgent bör spela en viktig roll i
biståndet inom ramen för en breddad uppsättning av finansieringsinstrument som
kan utnyttjas flexibelt för att anpassa villkoren till såväl mottagarländernas
betalningsförmåga som projektens samhälls- eller företagsekonomiska effekter.
Motionen
I partimotion U214 (v) yrkande 32 anför motionärerna beträffande det
bilaterala utvecklingssamarbetet att beviljande av u-krediter bör styras av de
sex biståndspolitiska målen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att beviljande av u-krediter styrs av de
biståndspolitiska målen. Motionärernas syfte är således redan tillgodosett.
Därmed anses motion U214 (v) yrkande 32 besvarad
.
4.10 Ekonomiska reformer och skuldlättnader
Budgetpropositionen (s. 54)
Sverige har sedan lång tid verkat aktivt i olika internationella forum för
ytterligare skuldlättnader och stöd på generösa villkor till ekonomiska
reformer i de fattigaste länderna, t.ex. Parisklubben.
För svenskt vidkommande är det s.k. betalningsbalansstödet ett viktigt
instrument för att lämna stöd till ekonomiska reformprogram, huvudsakligen i
form av obundet importstöd, och skuldlättnad i olika former. Bidrag lämnas för
att minska skuldtjänsten avseende såväl bilaterala som multilaterala skulder,
främst gamla lån från Världsbanken och till samfinansiering med IDA av återköp
till kraftigt rabatterat pris av kommersiell skuld, främst till banker.
Merparten av stödet har gått till svenska program- och andra
samarbetsländer, främst i Afrika söder om Sahara men också några länder i
Latinamerika och Asien. Stödet skall i första hand utgå till de fattigaste och
mest skuldtyngda länderna, med tonvikt på svenska samarbetsländer, som
genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken och
givarsamfundet.
Motionerna
I partimotion U201 (m) hävdas i yrkande 6 att skuldavskrivningar bör ske med
stor varsamhet så att misshushållning och korruption inte främjas.
Skuldavskrivningar är befogade i lägen där en demokratisering har skett och en
ny utvecklingsvänlig regim tagit över. Varsamhet bör iakttas så att inte mer
kosmetiska regimskiften framställs som systemskiften. Skuldavskrivningar i
övrigt är mycket problematiska, anser motionärerna vidare. Det ger utrymme för
ny upplåning som snarare kan riskera att förstärka utvecklingshindren.
Åtskilliga av de hårt skuldsatta länderna har enligt motionärerna i praktiken
använt biståndsflödena som ett slags säkerhet för en oetisk upplåning.
I partimotion U207 (mp) yrkande 16 krävs att Sverige i FN och andra forum
verkar för att de rika länderna avskriver skulderna för de fattiga länderna.
De pengar som de fattiga länderna kan få från Världsbankens skuldsaneringsfond
är villkorade med en nedbantning av landets utgifter, vilket slår hårt mot de
redan fattiga. Därför är det av vikt att skulderna avskrivs.
I partimotion U209 (kd) framhåller motionärerna i yrkande 4 att det är av
största vikt att lyfta av de fattiga ländernas skuldbördor och på så sätt
skapa reella möjligheter till ekonomisk tillväxt och socialt välstånd för
fattiga och skuldtyngda länder. Skuldlättnadsåtgärder som direkt frigör
resurser för mottagarlandet och ökar investeringsviljan bland de rika länderna
på både kort och lång sikt bör prioriteras.
Utskottets överväganden
Centrala utgångspunkter i det svenska agerandet vad avser skuldavskrivningar
är konditionalitetskrav, vilka enligt regeringens uppfattning bör utnyttjas
maximalt för att säkerställa att de knappa externa resurserna utnyttjas
optimalt. Världsbanken och IMF har tagit ett gemensamt initiativ, det s.k.
HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries), vilket behandlar
skuldeftergifter genom att landets hela skuldsituation beaktas, således även
kommersiella lån. Regeringen har välkomnat detta initiativ.
Utskottet stöder regeringens politik vad avser ekonomiska reformer och
skuldavskrivningar.
Utskottet finner att de överväganden som framförs i motion U201 (m) yrkande
6 om vikten av varsamhet när skulder avskrivs, så att misshushållning och
korruption inte främjas, i allt väsentligt ligger i linje med svensk politik
på detta område, vilken stöds av utskottet.
I motionerna U207 (mp) yrkande 16 och U209 (kd) yrkande 4 framhålls vikten
av att lyfta de fattigaste ländernas skuldbördor.
Utskottet finner även beträffande dessa yrkanden att de, i huvudsak,
sammanfaller med den politik som Sverige under lång tid bedrivit. Utskottet
ställer sig bakom denna politik.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U201 (m) yrkande 6, U207 (mp)
yrkande 16 och U209 (kd) yrkande 4 besvarade.
4.11 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer samt humanitärt
bistånd
Budgetpropositionen (s. 54-56)
Biståndet genom enskilda organisationer är en mycket viktig del av det svenska
utvecklingssamarbetet. Stödet till enskilda organisationer i u-länderna, ofta
i form av mångårigt nära samarbete, stärker också det civila samhället i dessa
länder.
Under 1994/95 genomfördes en utvärdering av biståndet genom svenska enskilda
organisationer. Den visar att organisationerna väl uppfyller de åtaganden man
gjort i samband med ansökan om bidrag och att de har en väl utvecklad
ekonomisk kontroll av verksamheten. Utvärderingen påtalar emellertid brister
vad gäller insatsernas utvecklingseffekter och är också kritisk när det gäller
samordningen mellan olika biståndsaktörer. Sida avser att ägna dessa frågor
hög prioritet i dialogen med de enskilda organisationerna.
Volontärverksamheten är den största personalresursen inom svenskt
utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till
praktiska insatser i u-länderna. Volontärinsatser har alltmera inriktats på
insatser för demokrati, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn
genomförs i syfte att skapa mer flexibla och ändamålsenliga regler för att
volontärer med fälterfarenhet skall kunna delta i korttidsinsatser i samband
med katastrofer och särskilda humanitära insatser. Sida har också fått i
uppdrag att göra en översyn av den s.k. volontärschablonen i syfte att bl.a.
medge en förbättrad trygghet för volontärerna i fråga om olika försäkringar i
samband med vistelsen utomlands.
Huvuddelen av det svenska humanitära biståndet (tidigare kallat Katastrof-
och flyktingbistånd samt bistånd till återuppbyggnad) avser insatser till
förmån för offren för ett tiotal inbördeskrig i Afghanistan, Angola, Irak,
Liberia, Rwanda, Somalia, Sudan, f.d. Jugoslavien m.fl. länder. Inom ramen för
det humanitära biståndet ger Sverige särskild uppmärksamhet åt insatser som
avser röjning av landminor och utveckling av utrustning härför. I de kom-plexa
katastroferna behövs ofta samverkan mellan de humanitära hjälpinsatserna och
åtgärder för att främja efterlevnaden av mänskliga rättigheter,
försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera fall militära
insatser.
Motionerna
I motion U201 (m) yrkande 5 anförs att frivilligorganisationer gör goda
insatser särskilt vad gäller kunskapsöverföring. Personligt engagemang och
egna arbetsinsatser gör att ett sådant bistånd har betydligt större betydelse
än den formella ekonomiska volymen. Den behövande befolkningen kan nås direkt
utan omvägen över statsapparaten. En större del av insatserna bör därför
slussas denna väg. Det vore däremot olyckligt om särskilda organisationer
skapades i syfte att leva på statliga biståndsmedel.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 14 krävs ett tillkännagivande om att Sidas
regler ändras så att enskilda organisationer kan få ekonomiskt stöd för
fraktkostnader. Vid hjälpsändningar är inte sällan fraktkostnaderna den
största utgiftsposten. I dag finns ingen möjlighet för enskilda
organisationer, som ofta fått hjälpsändningar i form av insamlade gåvor från
enskilda, att erhålla bidrag från Sida enbart för fraktkostnader.
I partimotion U209 (kd) hävdar motionärerna i yrkande 8 att bistånd till
enskilda organisationer kanske är den mest effektiva formen av bistånd.
Motionärerna anser det vara glädjande att regeringen trots en kraftig
minskning av anslaget till biståndssamarbetet håller en stort sett oförändrad
nivå när det gäller bidraget till enskilda organisationer. Detta erkännande av
dessa organisationers arbetet är uppmuntrande. Mot bakgrund av behoven runt om
i världen föreslås en höjning av anslaget till humanitärt bistånd (yrkande 9).
I partimotion U214 (v) anförs att de konfliktförebyggande och
konfliktläkande insatser som Sverige gjort, t.ex. i Burundi, är värdefulla och
bör utökas (yrkande 27). Det gäller att upptäcka konflikthärdar i tid och att
vinna gehör för förebyggande insatser hos de internationella organen (yrkande
28).
I motion Sf617 (s) yrkande 2 anförs att ideella organisationers
biståndsarbetare bör omfattas av de proceduravtal som Sverige ingått med 19
programländer. I dessa regleras skattebefrielse i verksamhetslandet för
konsultföretag och konsulter som Sida har kontrakt med. Det volontärbidrag som
utgår från staten, 175 000 kr om året, skall täcka alla kostnader för
förberedelser och utbildning inför utresa samt bostad, lön skolavgifter för
medföljande barn m.m. Det innebär att den enskilda inte kan få någon hög lön
och förutsätter att skattebefrielse uppnås.
Utskottet
Utskottets överväganden
Utskottet delar i allt väsentligt den positiva syn på
frivilligorganisationerna som förs fram av motionärerna i U201 (m) yrkande 5
och U209 (kd) yrkande 8, där bl.a. vikten av den kunskapsöverföring som sker
och effektiviteten i detta bistånd framhålls. Utskottet noterar därför som
glädjande att bidragen till enskilda organisationer beräknas bibehållas på
oförändrad nivå trots de nedskärningar som skett i biståndet.
Därmed anses motionerna U201 (m) yrkande 5 och U209 (kd) yrkande 8 besvarade
med vad utskottet anfört.
I motion Sf617 (s) yrkande 2 anförs att ideella organisationers
biståndsarbetare bör omfattas av de proceduravtal som Sverige ingår med 19
programländer.
Utskottet har erfarit att en internutredning gjorts inom UD om möjligheterna
av att kompensera biståndsarbetare i enskilda organisationer för deras förlust
av vissa sociala förmåner under utlandstjänstgöring. Utredningen remmitterades
till Sida och de enskilda organisationerna. I utredningen föreslogs bl.a. att
det skulle tecknas försäkringar för de utlandsstationerade biståndsarbetarna
och att dessa skulle finansieras genom ökade bidrag från Sida. Utredaren
föreslog vidare att den skattebefrielse i tjänstgöringsländerna som avtalats i
proceduravtalen även borde avtalas gälla för enskilda organisationers
biståndsarbetare, på liknande sätt som för de konsulter som Sida anlitar.
Sida har motsatt sig ett innefattande av dessa kategorier i proceduravtalen.
Tendensen går snarare mot att utesluta fler kategorier från att omfattas av
proceduravtalen.
Utskottet har erfarit att Utrikesdepartementet efter avslutad remissomgång
funnit behov av ytterligare utredning. Uppdragsbeskrivning håller på att
utarbetas och utredare utses. Utskottet vill inte föregripa utredningens
slutsatser men konstaterar att det pågår ett arbete inom departementet för att
förbättra situationen, särskilt avseende de sociala villkoren, för de enskilda
organisationernas biståndsarbetare.
Därmed anses motion Sf617 (s) yrkande 2 besvarad.
I motion U204 (c) yrkande 14 begärs att enskilda organisationer skall få
transportstöd vid hjälpsändningar.
Utskottet har erfarit att stöd fortfarande utgår till transporter av
materiel som insamlats för insatser i samband med katastrofer. Även i vissa
andra fall kan transportbidrag utgå.
Med detta anses motion U204 (c) yrkande 14 besvarad.
I motionerna U209 (kd) yrkande 9 och U214 (v) yrkandena 27 och 28 lyfter
motionärerna fram vikten av humanitärt bistånd, stöd till konfliktläkande
insatser och vikten av förebyggande insatser genom att upptäcka konflikthärdar
i tid.
I budgetpropositionen betonas att huvuddelen av det svenska humanitära
biståndet avser insatser till förmån för offren i ett tiotal inbördeskrig i
Afghanistan, Angola, Irak m.fl. länder. I de komplexa katastroferna behövs,
enligt regeringens mening, ofta samverkan mellan olika former av insatser
såsom humanitära hjälpinsatser, stöd för att främja mänskliga rättigheter och
försoningsarbete, liksom helt andra insatser av medlande, diplomatisk och inte
sällan militär karaktär. Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sitt stöd
för det fredsfrämjande arbete som bedrivs av Sverige på alla dessa områden.
Utskottet finner således att motionärernas synpunkter ligger i linje med den
politik som bedrivs.
Därmed anses motionerna U209 (kd) yrkande 9 och U214 (v) yrkandena 27 och 28
besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. Mål och prioriteringar i det svenska utvecklingssamarbetet
1. beträffande parlamentarisk biståndspolitisk utredning och översyn
av de biståndspolitiska målen
att riksdagen avslår motion 1996/97:U213 yrkande 8,
res. 1 (m, fp, v)
2. beträffande översyn av de biståndspolitiska målen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U213 yrkande 1 samt 1996/97:U214
yrkande 10,
res. 2 ( fp, v)
3. beträffande synpunkter på de biståndspolitiska målen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U201 yrkande 1, 1996/97:U213
yrkandena 2 och 6 samt 1996/97:U623 yrkande 7,
res. 3 (m)
res. 4 (fp)
4. beträffande självständig analys av utvecklingsproblem
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U204 yrkandena 3 och 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
5. beträffande bistånd som konfliktförebyggande säkerhetspolitiskt
instrument
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U207 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
6. beträffande handel med u-länder
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 3 och
1996/97:U204 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande svenska företags verksamhet i u-länder
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkandena 7 och 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
8. beträffande Utrikesdepartementets styrning av biståndet
att riksdagen avslår motion 1996/97:U201 yrkande 13,
res. 5 (m)
9. beträffande biståndets kvalitet m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 2 och
1996/97:U213 yrkandena 7, 10 och 15 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande Sidas interna organisation och verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U214 yrkandena 4 och 5 samt
1996/97:U201 yrkande 14,
res. 6 (m)
11. beträffande övergripande aspekter på bistånd till demokrati,
mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 2, 1996/97:U211
yrkande 1, 1996/97:U213 yrkande 14 samt 1996/97:U214 yrkandena 14-16
besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande barnperspektiv i biståndet m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U212 yrkandena 1-5 samt
1996/97:U215 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
13. beträffande internationellt bindande överenskommelser om miljö
att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo759 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
14. beträffande miljöfrågor i FN-samarbetet
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U12 yrkande 6 och
1996/97:Jo19 yrkande 18 förklarar motion 1996/97:Jo19 yrkande 17 besvarad
med vad utskottet anfört,
res. 7 (mp)
15. beträffande miljömässigt hållbart bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkandena 1, 5 och 9,
1996/97:U213 yrkande 17 samt 1996/97:Jo759 yrkande 6 besvarade med vad
utskottet anfört,
16. beträffande skyddet av färskvattenresurser och marin miljö
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkandena 10 och 12,
1996/97:U209 yrkande 14, 1996/97:U801 yrkande 3, 1996/97:Jo777 yrkande 1
samt 1996/97:Bo504 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 8 (mp, kd)
17. beträffande miljömässigt hållbart jordbruksbistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 10 och
1996/97:U207 yrkande 11 besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande miljömässigt hållbart energibistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 13 och
1996/97:N426 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande klimatförbättrande bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U214 yrkande 24 och
1996/97:Jo759 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
20. beträffande u-krediter till dammbyggen
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkandena 25 och 26 besvarad
med vad utskottet anfört,
21. beträffande miljöaspekter i undervisning och
näringslivssamarbete
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U207 yrkandena 14 och 15 besvarad
med vad utskottet anfört,
22. beträffande miljö och EU-bistånd
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U207 yrkandena 6 och 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
2. Multilateralt utvecklingssamarbete
23. beträffande utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker
m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 4, 1996/97:U209
yrkandena 7, 11 och 12 samt 1996/97:U210 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 9 (m)
24. beträffande nedläggning av OECD
att riksdagen avslår motion 1996/97:U210 yrkande 4,
res. 10 (v)
25. beträffande reformering av FN:s biståndsverksamhet
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U204 yrkande 13 besvarad med vad
utskottet anfört,
26. beträffande svensk upphandling i FN-organ
att riksdagen förklarar motion 1996/97:609 besvarad med vad utskottet
anfört,
27. beträffande Världsbanksgruppens och IMF:s verksamhet
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 7, 1996/97:U210
yrkande 3 och 1996/97:U214 yrkande 30 besvarade med vad utskottet anfört,
3. EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
28. beträffande granskning av EU:s och EU-ländernas bistånd
att riksdagen avslår motion 1996/97:U204 yrkande 12,
29. beträffande svenska prioriteringar i EU:s framtida
biståndspolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U211 yrkande 3, 1996/97:U213
yrkande 16 samt 1996/97:U508 yrkandena 2, 8 och 9 besvarade med vad
utskottet anfört,
30. beträffande frivilligorganisationers deltagande inför
Loméförhandlingarna
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U508 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
31. beträffande redovisning av EU:s bistånd m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 7 samt
1996/97:U508 yrkandena 10 och 11 besvarade med vad utskottet anfört,
4. Bilateralt utvecklingssamarbete
32. beträffande nedskärning av bistånd vid kapitalinflöde
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U201 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
33. beträffande landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U201 yrkandena 8 och 10,
1996/97:U204 yrkande 1, 1996/97:U209 yrkande 5 samt 1996/97:U214 yrkande
31,
res. 11 (m)
res. 12 (c)
res. 13 (kd)
34. beträffande triangelsamarbete
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U201 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 14 (m, kd)
35. beträffande partnerskap enligt holländsk modell
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
36. beträffande fristående utvärderingsinstitut
att riksdagen avslår motion 1996/97:U209 yrkande 15,
res. 15 (m, kd)
37. beträffande koncentration av bistånd till Afrika söder om
Sahara
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U213 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
38. beträffande bistånd till Angola
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U216 besvarad med vad utskottet
anfört,
39. beträffande stöd till västsahariska flyktingar
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U607 yrkande 3 och
1996/97:U611 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
40. beträffande vattenutbyggnad i Asien
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 37 besvarad med vad
utskottet anfört,
41. beträffande stöd till Forum of the Poor
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 38 besvarad med vad
utskottet anfört,
42. beträffande bistånd till Kina
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U213 yrkande 22 och 1996/97:U214
yrkandena 35 och 36,
res. 16 (fp, v, mp)
43. beträffande tibetanska flyktingbosättningar
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U608 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
44. beträffande bistånd till Afghanistan
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U610 yrkandena 1-4 besvarad med
vad utskottet anfört,
45. beträffande bistånd till Mongoliet
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U203 besvarad med vad utskottet
anfört,
46. beträffande bistånd till Kuba
att riksdagen avslår motion 1996/97:U213 yrkande 23,
res. 17 (fp)
47. beträffande bistånd till Guatemala
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U625 yrkandena 3-4 besvarad med
vad utskottet anfört,
48. beträffande inriktning på bistånd till det forna Jugoslavien
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U621 yrkande 3 och
1996/97:U624 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
49. beträffande omklassificering av bistånd till det forna
Jugoslavien
att riksdagen avslår motion 1996/97:U214 yrkande 41,
res. 18 (v, mp)
50. beträffande inriktningen på stöd till demokrati, MR och jämställdhet
mellan könen
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkandena 4-6,
1996/97:U205 yrkandena 2-4, 1996/97:U207 yrkande 17, 1996/97: U209
yrkande 13, 1996/97:U213 yrkande 3 samt 1996/97:U214 yrkandena 18, 19 och
22 besvarade med vad utskottet anfört,
51. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga
rättigheter och till diktaturer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U201 yrkande 12 och 1996/97:U213
yrkande 4,
res. 19 (fp) - vilk. 16, 17
52. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i
mottagarländer
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 11 och
1996/97:U213 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 20 (m, c, fp, mp, kd)
53. beträffande försöksverksamhet med könsuppdelat bistånd
att riksdagen avslår motion 1996/97:U205 yrkande 5,
54. beträffande kvinnliga gästarbetare
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 20 besvarad med vad
utskottet anfört,
55. beträffande hälsovårdsbistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 11, 1996/97:U208,
1996/97:U213 yrkande 18 och 1996/97:U214 yrkande 11 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 21 (c)
56. beträffande utbildningsbistånd
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 13 besvarad med vad
utskottet anfört,
57. beträffande teknik- och näringslivsbistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 9, 1996/97:U209
yrkande 6, 1996/97:U213 yrkandena 11-13 och 1996/97:U214 yrkande 12
besvarade med vad utskottet anfört,
58. beträffande beviljande av u-krediter
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 32 besvarad med vad
utskottet anfört,
59. beträffande varsamhet vid skuldavskrivningar
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U201 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
60. beträffande skuldlättnad för de fattigaste länderna
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 16 och
1996/97:U209 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
61. beträffande bistånd till enskilda organisationer
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 5 och
1996/97:U209 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,
62. beträffande enskilda organisationers biståndsarbetare
att riksdagen förklarar motion 1996/97:Sf617 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
63. beträffande transportstöd vid hjälpsändningar
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U204 yrkande 14 besvarad med vad
utskottet anfört,
64. beträffande humanitärt konfliktläkande bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U209 yrkande 9 och
1996/97:U214 yrkandena 27-28 besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 april 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson (s), Nils
T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Carina Hägg (s), Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg
(v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid
Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Henrik Landerholm (m) och Ingbritt
Irhammar (c).
Reservationer
1. Parlamentarisk biståndspolitisk utredning och översyn av de
biståndspolitiska målen (mom. 1)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg
(v), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Mot denna
bakgrund" och slutar med "komma att behövas" bort ha följande lydelse:
Den positiva förändringen av många mottagarländers ekonomiska politik har
förändrat förutsättningarna för utvecklingssamarbetet och leder till nya
möjligheter för svenskt bistånd. Inom Sida har ett värdefullt analysarbete
kring biståndets uppgifter i den nya rollfördelningen mellan stat och marknad
genomförts. Det är hög tid att denna typ av utredningsarbete också hanteras på
politisk nivå. Utskottet vill därför förorda att en bred u-landspolitisk
utredning tillsätts i enlighet med det förslag som framförs i motion U213
(fp). I motionen lyfter motionärerna fram flera aspekter på den svenska
biståndspolitiken som en utredning lämpligen bör behandla. En av dessa är
frågan om hur utvecklingssamarbetet bäst kan främja en demokratisk
samhällsutveckling i mottagarländerna.
Utredningen bör få en bred inriktning och behandla Sveriges samlade
relationer med u-länderna samt prioritera innehåll och kvalitet i det
biståndspolitiska förändringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U213 yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. Beträfffande parlamentarisk biståndspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U213 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Översyn av de biståndspolitiska målenParlamentarisk biståndspolitisk
utredning och översyn av de biståndspolitiska målen(mom. 2)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "I betänkande
1995/96:UU18" och slutar med "U214 (v) yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Sverige behöver bistånd för att bekämpa fattigdom, undanröja krigsrisker och
lidande, förebygga flykt, förhindra miljökatastrofer etc., allt i syfte att
människors livschanser skall öka.
Enigheten kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk
och social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk
samhällsutveckling, miljömålet samt jämställdhetsmålet har varit stor. Risken
är stor att denna enighet uppnåtts på tydlighetens bekostnad. En studie från
utvärderingssekretariatet SAU om den svenska biståndspolitikens rationalitet
varnar för att en stark strävan efter konsensus har bidragit till att göra
biståndet sämre än det annars kunde ha blivit.
Utskottet anser att de biståndspolitiska målen blivit alltmer trubbiga
instrument eftersom deras antal ökat. Att säga att biståndets överordnade mål
är fattigdomsbekämpning kan framstå som missvisande då exempelvis
miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse och gör anspråk på
större resurser. Biståndet är i dag snarare ett sätt att åstadkomma
utveckling. Att minska människors lidande genom att minska deras fattigdom
blir då en grundläggande faktor bland andra för att åstadkomma utveckling.
Mot denna bakgrund samt med hjälp av de erfarenheter vi nu har av över 30
års offentligt utvecklingsarbete bör de biståndspolitiska målen på nytt
prövas. Utskottet menar att det är en angelägen uppgift att nu överväga vilken
styrande verkan biståndsmålen bör och kan ha. Detta bör ges regeringen till
känna.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U213 (fp) yrkande 1 och U214 (v)
yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande översyn av de biståndspolitiska målen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U213 yrkande 1 samt
1996/97:U214 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet
finner inte" och slutar med "U623 (fp) yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Det övergripande biståndspolitiska målet bör vara främjandet av en uthållig
snabb tillväxt för att utrota fattigdomen. Det gemensamma för världens många
fattiga och inbördes olika länder är just fattigdomen. Den avgörande faktorn
för att snabbt utrota fattigdomen är att skapa blomstrande familjejordbruk,
att frigöra den lilla människans skaparkraft, att ge henne rätten att äga sin
bostad, sin mark, sitt lilla hantverk eller sitt småföretag. Statsmakten skall
koncentrera sig på sina viktiga uppgifter, vilka förutom rättsstaten är att
främja en god utbildning för alla medborgare, en grundläggande hälso- och
sjukvård, vägar, vatten, avlopp och annan infrastruktur som inte kan
marknadsfinansieras.
Därutöver är det angeläget att arbeta med effektivitetsmål för
utvecklingssamarbetet, mål som är mätbara och som gör det möjligt att
utvärdera kvalitet och effektivitet i verksamheten. Självfallet skall
utvecklingssamarbetet härvid också bidra till att skapa resurstillväxt, bättre
förutsättningar för utsatta grupper, god hushållning, god miljöomsorg och
jämställdhet.
Dessa förändrade överordnande målsättningar för utvecklingssamarbetet bör
ges regeringen till känna i enlighet med motion U201 (m) yrkande 1.
Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 1 samt avstyrker
motionerna U213 (fp) yrkandena 2 och 6 samt U623 (fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande synpunkter på de biståndspolitiska målen
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U213 yrkandena 2 och 6 samt
1996/97:U623 yrkande 7 samt med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet
vill beträffande? och på s. 20 slutar med ?U623 (fp) yrkande 7? bort ha
följande lydelse:
Biståndets demokratimål utgjorde länge snarast en dekoration utan
substantiellt innehåll. Dess långsiktiga karaktär betonades så till den grad
att några krav på praktiska resultat i form av ökad pluralism knappast
ställdes. Enpartisystem ursäktades. Det antyddes att politisk frihet inte hade
någon vidare relevans för fattiga länders utveckling. Regleringar och
centralstyrning ansågs näst intill nödvändiga för den resursmobilisering som
skulle lyfta u-länderna ur deras armod.
Världen står nu inför en historisk chans. Då land efter land söker sig mot
demokrati är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta inte
skall ske genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg länderna
väljer utan genom att hjälpa dem som står för mänskliga rättigheter och en
demokrati. Demokrati är den enda styresform som garanterar att de flesta
medborgares intressen tas till vara.
Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska biståndet mot fattigdom,
ökad rättvisa och mot krigshot skall få bestående effekter krävs det att det
sker i en demokratisk atmosfär. Av dessa skäl bör demokratimålet bli
överordnat inom biståndspolitiken. Detta bör ges regeringen till känna.
Vid den förnyade prövning av de biståndspolitiska målen som utskottet
tidigare beslutat bör det övervägas att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs.
målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. I formell mening är det
självklart att u-länder liksom andra länder skall vara ekonomiskt och
politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd utan genom att
av världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls.
De u-länder som har fört en utåtvänd politik har klarat sig klart bättre än
de som fört en inåtvänd politik. 1983-1989 hade starkt utåtvända länder en
BNP-tillväxt på 7,7 % mot 2,2 % för starkt inåtvända.
Utskottet anser att huvudmålet för utvecklingssamarbetet är att de fattiga
länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och
företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i
alla dess former skall bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste
betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt.
Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och
jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet på att liberalisera världshandeln bör
tas snarast möjligt. Då måste hänsynen till u-länderna väga ännu tyngre än
hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets gamla
oberoendemål inte längre är en tillgång utan riskerar att snarare vara ett
hinder för fortsatt utveckling.
Långt efter det att de nya staterna vunnit självständighet i formell mening
betonades relationerna mellan u-länderna och de gamla kolonialmakterna,
särskilt inom den s.k. beroendeskolan. Strävandena efter en brytning med
västerländsk ekonomi och civilisation idealiserades. I de länder där denna
inriktning prövades blev resultatet inte oberoende utan snarare
biståndsberoende.
Oberoendemålet riskerar i dag att skapa oklarhet kring synen på u-länderna
och världsekonomin. Mot denna bakgrund anser utskottet att oberoendemålet bör
granskas i samband med en bredare översyn av det svenska biståndet. Det bör då
övervägas om detta mål helt kan strykas. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U213 (fp) yrkandena 2 och 6 och U623
(fp) yrkande 7 samt avstyrker motion U201 (m) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande synpunkter på de biståndspolitiska målen
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U201 yrkande 1 samt med anledning
av motionerna 1996/97:U213 yrkandena 2 och 6 samt 1996/97:U623 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utrikesdepartementets styrning av biståndet (mom. 8)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Ansvaret för
biståndet? och på s. 23 slutar med ?U201 (m) yrkande 13? bort ha följande
lydelse:
Sveriges utrikespolitik måste alltmer präglas av en helhetssyn.
Utrikesdepartementet bör ha den centrala funktionen för utvecklingssamarbetet
och det sammanhållna ansvaret för relationerna till samarbetsländerna och till
internationella organisationer. Ambassaderna har en viktig roll i utvärdering
och kontroll. Därför bör regeringen ges till känna vad som anförts i motion
U201 (m) yrkande 13 om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret
för utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och
internationella organisationer och erhålla resurser härför.
Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Utrikesdepartementets styrning av biståndet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Sidas interna organisation och verksamhet (mom. 10)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet har
erfarit? och slutar med ?U201 (m) yrkande 14? bort ha följande lydelse:
För all framgånsrik verksamhet inom biståndet krävs förtrogenhet med de
villkor under vilka verksamheten sker. Att i en i-landsmiljö administrera och
bestämma inriktningen på biståndsprojekt är erfarenhetsmässigt svårt. Afrika
söder om Sahara är den del av världen där fattigdomen fortfarande ökar, och
det är därför där huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna sker. Därför bör
en särskild enhet med fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och
demokratiutveckling förläggas till södra Afrika, så att verksamheten kan
utformas i den afrikanska miljön. Det programinriktade biståndet bör samtidigt
successivt koncentreras på Afrika, medan bistånd till andra delar av världen
främst bör ske via det multilaterala systemet och via EU. Detta bör i enlighet
med motion U201 (m) yrkande 14 ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande Sidas interna organisation och verksamhet
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U214 yrkandena 4 och 5 samt med
bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 14 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. Miljöfrågor i FN-samarbetet (mom. 14)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med
?Säkerhetsrådet har enligt? och på s. 35 slutar med ?vad utskottet anfört?
bort ha följande lydelse:
Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan inte mandat att behandla dessa frågor,
som hittills ansetts som mera generella frågor. Rådet har haft den möjligheten
när det gällt konkreta ländersituationer som rör internationell fred och
säkerhet som exempelvis miljöhot. Men i dag är situationen i världen
annorlunda än när stadgarna skrevs. Brist på vatten betyder brist på mat, och
kampen mot fattigdomen hör ihop med ett lands förmåga att producera livsmedel
till en befolkning, som i de flesta länder ökar. Den globala
vattenförsörjningen och vattenresurserna är inte bara en fråga om långsiktig
säkerhetspolitik. De alarmerande uppgifter som World Watch Institute
förmedlar, visar, att brist på vatten inte bara fordrar en långsiktig
planering, utan ett omedelbart aktivt ingripande i flera områden på jorden.
Förutom den brist på vatten som redan är ett problem i mer än 20 av världens
länder, finns en rad s.k. dolda vattenbrister, i länder där uppumpning av
grundvatten orsakar en sänkning av grundvattennivån. Denna sänkning har man
hitintills motverkat genom att ta upp vatten från allt större djup.
Vattenmängden i sjöar och floder, där vatten tas till bevattning av odlingar,
är inte större än den var för ett hundratal år sedan, men den befolkning som i
dag behöver vattnet är inte konstant utan växer. Behoven växer i proportion
till folkmängdens ökning. Att ta upp de globala vattenproblemen som en
permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning är en konfliktförebyggande
angelägenhet. Vattenfrågan ingår i dag i den internationella politiken som en
säkerhetspolitisk faktor, och utskottet finner mot bakgrund av vad som här
anförts att Sverige bör verka för en särskild dagordningspunkt om
vattenproblemen på säkerhetsrådets agenda.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U12 (mp) yrkande 6 och Jo19 (mp)
yrkande 18 samt anser Jo19 (mp) yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande miljöfrågor i FN-samarbetet
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U12 yrkande 6 och
1996/97:Jo19 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97:Jo19 yrkande 17 besvarad
med vad utskottet anfört,
8. Skyddet av färskvattenresurser och marin miljö (mom.16)
Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet
delar regeringens? och slutar med ?yrkande 6 besvarade? bort ha följande
lydelse:
Utskottet noterar den verksamhet som redan bedrivs för att åstadkomma
gemensamma normer och samförståndslösningar för att råda bot på bristen på
vatten i många u-länder. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro 1992 förband sig i-länderna att stå för de särskilda kostnader som är
förknippade med utvecklandet av resurssnåla tekniker och uthållig fysisk
planering.
De akuta problemen med friskt vatten är mycket stora, inte minst i Mellan-
östern och i flera afrikanska länder. Sedan 1950 har världens
vattenförbrukning tredubblats. Vattentillgången per capita är i dag en
tredjedel av vad den var 1970. Det finns all anledning att förmoda att dessa
problem kommer att förvärras. Vattenfrågan behöver enligt utskottets mening
komma ytterligare i fokus på global nivå. Ett sätt att lyfta frågan vore en
global vattenkonvention.
Utskottet anser att Sverige internationellt bör driva på frågan om en global
vattenkonvention. Inom denna konvention bör bl.a. följande frågor hanteras:
vattentillgångar som delas av stater, nyttjande av ändliga vattentillgångar
och hur man kan skapa instrument för ett globalt samarbete för att få till
stånd spridning av teknik för effektivt vattenutnyttjande. Stor vikt bör
läggas vid hur man kan hjälpa u-länder till hållbara lösningar för
dricksvattenförsörjning och sanitet.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U209 (kd) yrkande 14 och Bo504 (kd)
yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande skyddet av färskvattenresurser och marin miljö
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U209 yrkande 14 och
1996/97:Bo504 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkandena 10 och
12, 1996/97:U801 yrkande 3 samt 1996/97:Jo777 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,
9. utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker m.m. (mom. 23)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
delar regeringens? och på s. 43 slutar med ?yrkande 4 besvarad? bort ha
följande lydelse:
Det multilaterala samarbetet bör främst kanaliseras genom FN och Bretton
Woods-institutionerna. En särskilt viktig roll har dessa senare när det gäller
att utforma utvecklingsstrategier och föreslå u-länderna stöd och hjälp för
att skapa en hållbar utveckling. Inte minst uppföljningsinstituten har härvid
haft stor betydelse. Att byta bistånd mot utveckling och att noga utvärdera
effekter har visat sig framgångsrikt. De krav som Världsbanken och
Internationella valutafonden - på asiatiskt initiativ - ställer, har starkt
stimulerat utvecklingen. Detta bör i enlighet med motion U201 (m) yrkande 4
ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker m.m.
att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar
motionerna 1996/97:U209 yrkandena 7, 11 och 12 samt 1996/97:U210 yrkande
1 besvarade med vad utskottet anfört,
10. Nedläggning av OECD (mom. 24)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
delar regeringens positiva? och slutar med ?U210 (v) yrkande 4? bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppskattning av OECD:s roll som analysforum. På
biståndsområdet ger DAC betydande besluts- och diskussionsunderlag. Men OECD
tillkom och är fortfarande ett organ för västländerna med exklusiva regler för
medlemskap. I dag kan andra aktörer inom FN och EU ta över huvuddelen av
OECD:s uppgifter. Exempelvis på utvecklingsområdet har UNDP en samordnande
uppgift och borde kunna förstärkas med de resurser som i dag satsas på DAC.
OECD som sådant har spelat ut sin roll.
Därmed tillstyrker utskottet motion U210 (v) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande nedläggning av OECD
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U210 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet kan
inte" och slutar med "är mycket osäkra" bort ha följande lydelse:
Det bistånd som riktas direkt till statsmakter bör behandlas med särskild
varsamhet. Erfarenhetsmässigt ryms inom ramen för 10 % av BNP gott och väl
satsningar på en grundutbildning och en grundläggande hälsovård för alla. Den
samlade offentliga konsumtionen i ett fattigt u-land i stark tillväxt ligger
erfarenhetsmässigt just kring 10 %. De egna genererade skattemedlen kan
därutöver med fördel satsas i kapitaluppbyggnad för vägar, vatten och avlopp.
Energiproduktion och teleproduktion bör däremot finansieras kommersiellt.
Denna begränsning av biståndet till statsmakten innebär naturligtvis att
ytterligare svenska insatser kan komma landets befolkning till del i form av
exempelvis katastrofhjälp eller via insatser genom enskilda organisationer.
Bistånd till själva statsmakten måste inriktas på kunskapsöverföring på
strategiskt viktiga områden, mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat,
arbetet mot diskriminering, uppbyggnad av marknadsekonomins institutioner samt
miljökunskap.
dels att den del av betänkandet som på s. 54 börjar med "Under
samarbetsavtalen finns" och slutar på s. 55 med "U214 (v) yrkande 31" bort ha
följande lydelse:
Vidare bör systemet med landramar avvecklas till förmån för avtalsbundet
samarbete. I avtalen bör strikta villkor vad gäller korruption, redovisning
och effektivitet tas in. Rapporter om släpphänt hanterande inte minst vad
gäller det s.k. importstödet har allvarligt urholkat biståndsviljan.
Regeringen bör i enlighet med motion U201 (m) yrkandena 8 och 10 ges till
känna att biståndet till ett u-lands statsmakt inte bör överstiga tio procent
av landets BNP och att systemet med landramar bör avskaffas till förmån för
avtalsbundet bistånd.
Därmed tillstyrkes motion U201 (m) yrkande 8 och 10 samt avstyrks motionerna
U204 (c) yrkande 1, U209 (kd) yrkande 5 samt U214 (v) yrkande 31.
dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande landram, fleråriga samarbetsavtal m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U204 yrkande 1, 1996/97:U209
yrkande 5 och 1995/96:U214 yrkande 31 samt med bifall till motion
1996/97:U201 yrkandena 8 och 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
12. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)
Ingbritt Irhammar (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Systemet är
enligt" och slutar med "U214 (v) yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Utskottet har förståelse för den kritik som i motion U204 (c) yrkande 1
riktas mot landprogrammens dominerande roll för biståndsanslagens uppbyggnad.
Det är viktigt att Sveriges biståndspolitiska mål sätts i förgrunden. Det
finns anledning att överväga om av riksdagen prioriterade ämnesområden inte i
högre grad skulle kunna styra utformningen av anslagsstrukturen.
Utskottet förordar med denna utgångspunkt en mera ämnesinriktad uppdelning
av anslagen och noterar att denna process redan inletts. Utskottet vill betona
att detta inte innebär att landprogrammet avskaffas. Utifrån en ämnesinriktad
huvudstruktur för biståndet bör sedan medel tas i anspråk för at skapa
landprogram för olika länder. Genom ett sådant dubbelt system med anslag och
program får politiker och allmänhet en betydligt bättre insyn i hur resurserna
fördelas både ämnesmässigt och geografiskt.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med vad som ovan anförts tillstyrks motion U204 (c) yrkande 1 samt avstyrks
motionerna U201 (m) yrkandena 8 och 10, U209 (kd) yrkande 5 samt U214 (v)
yrkande 31.
dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
33. beträffande landram, fleråriga samarbetsavtal m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U201 yrkandena 8 och 10,
1996/97:U209 yrkande 5 och 1996/97:U214 yrkande 31 samt med bifall till
motion 1996/97:U204 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
13. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)
Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med
"Samarbetsavtalen ingås, som" och slutar med "vid uppkomna reservationer" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör flexibiliteten i biståndet öka. De stora
reservationerna på 3,5 miljarder kronor som uppkommit de senaste åren är inte
ett tecken på minskade behov utan snarare ett bevis på att vårt bistånd inte
är tillräckligt flexibelt. Under den borgerliga regeringsperioden vidtogs
åtgärder för att komma bort från tidigare låsningar i form av automatiska
landramshöjningar och alltför långa avtalsperioder.
Utskottet anser det olyckligt att fleråriga avtal återinförts med
mottagarländerna. Utskottet förordar i stället större flexibilitet och
möjlighet att överföra delar av landramarna från länder, där
mottagningskapaciteten visar sig vara begränsad till andra behövande länder
och regioner. På så sätt kan de medel som anslagits på ett effektivt sätt
komma till nytta inom andra biståndsområden.
Därmed tillstyrker utskottet motion U209 (kd) yrkande 5.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Med vad som?
och som slutar med ?U214 (v) yrkande 31? bort ha följande lydelse:
Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna U201 (m) yrkandena 8 och 10,
U204 (c) yrkande 1 samt U214 (v) yrkande 31.
dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande landram, fleråriga samarbetsavtal m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U201 yrkandena 8 och 10,
1996/97:U204 yrkande 1 och 1996/97:U214 yrkande 31 samt med bifall till
motion 1996/97:U209 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
14. Triangelsamarbete (mom. 34)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd) och
Henrik Landerholm (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Försök med
trepartssamarbete? och slutar med ?av sådant samarbete? bort ha följande
lydelse:
Kunskapsutbyte bör också kunna ske med andra länder än Sverige. För många u-
länder finns det större erfarenheter att hämta från andra mer framgångsrika u-
länder. Triangelsamarbetet mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett
framgångsrikt u-land som t.ex. Taiwan eller Sydkorea bör prövas. Detta bör i
enlighet med motion U201 (m) yrkande 9 ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 9.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Med vad som?
och slutar med ?U214 (v) yrkande 9 besvarad? bort ha följande lydelse:
Därmed anses motion U214 (v) yrkande 9 besvarad.
dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande triangelsamarbete
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Fristående utvärderingsinstitut (mom. 36)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd) och
Henrik Landerholm (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Utskottet
stöder den? och slutar med ?U209 (kd) yrkande 15? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering av
det svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel
att biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för
att försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt ställda
kvalitetskrav.
I en tid då statsministern vänt sig till justitiekanslern för att om möjligt
skärpa revisionen i den offentliga sektorn är utskottet kritiskt mot att den
oberoende granskningen, utvärderingen och uppföljningen av biståndet lagts
ned. Utskottet anser därför att ett självständigt och oberoende
utvärderingsinstitut liknande SAU, fristående från Sida och UD, bör skapas i
syfte att granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan
granskning bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser.
Därmed tillstyrker utskottet motion U209 (kd) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande fristående utvärderingsinstitut
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U209 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Bistånd till Kina (mom. 42)
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ?Utskottet
vidhåller sin? och slutar på s. 62 med ?yrkandena 35 och 36? bort ha följande
lydelse:
De ekonomiska reformerna i Kina har inte fått några motsvarigheter på det
politiska planet. Situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras inte.
Det kommunistiska förtrycket är massivt. Regimens brott mot de mänskliga
rättigheterna är lika vanligt förekommande som de är flagranta.
Utskottet ställer sig mycket tveksamt till om biståndet till Kina uppfyller
något av de biståndspolitiska målen. Med tanke på att det gäller ett land där
mer än en miljard människor lever under fortsatt kommunistiskt förtryck är
regeringens hantering minst sagt anmärkningsvärd. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med en tydlig redovisning av sin syn på biståndssamarbetet med
Kina. Utskottets utgångspunkt är att mer omfattande biståndsinsatser t.ex.
genom u-krediter och bilateralt utvecklingsbistånd inte bör förekomma förrän
situationen vad gäller mänskliga rättigheter tydligt förbättras. Detta bör ges
regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U213 (fp) yrkande 22 samt U214 (v)
yrkandena 35 och 36.
dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande bistånd till Kina
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U213 yrkande 22 samt
1996/97:U214 yrkandena 35 och 36 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
17. Bistånd till Kuba (mom. 46)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ?Utskottet
anser att? och slutar med ?U213 (fp) yrkande 23? bort ha följande lydelse:
Regeringen säger sig vilja öppna för bistånd till Kuba för att på så vis
påskynda ekonomiska och politiska reformeringar samt främja respekten för
mänskliga rättigheter. Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa mycket
begränsade ekonomiska reformer så finns inga motsvarande tecken på framsteg på
det politiska planet eller inom det mänskliga rättighetsområdet. Bistånd till
de demokratiska krafterna i Kuba - opposition mot den nuvarande
förtryckarregimen - bör kunna förmedlas. Utskottet förutsätter dock att
eventuellt arbete för att stärka de demokratiska krafterna i Kuba sker genom
enskilda organisationer. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U213 (fp) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande bistånd till Kuba
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U213 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Omklassificering av bistånd till det forna Jugoslavien (mom. 49)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ?OECD:s
biståndskommitté DAC? och slutar med ?motion U214 (v) yrkande 41? ha följande
lydelse:
I DAC:s rapporter klassas länder i f.d. Jugoslavien som utvecklingsländer.
Helt klart är att kriget har förorsakat en omätbar skada och en direkt
ekonomisk tillbakagång. Men det går ändå inte att jämställa den ekonomiska och
materiella nivån med den i de fattigaste utvecklingsländerna. När målet om 1 %
i bistånd lades fast fanns inga länder i Europa med som mottagarländer.
Självklart skall bistånd även framöver utgå till f.d. Jugoslavien och
samarbetet med Öst- och Centraleuropa fortsätta, men inte inom ramen för u-
landsbiståndet.
Därmed tillstyrker utskottet motion U214 (v) yrkande 41.
dels att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande omklassificering av bistånd till det forna Jugoslavien
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U214 yrkande 41 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer
(mom. 51)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 16 och 17
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?I praktiken
går? och slutar med ?U213 (fp) yrkande 4? bort ha följande lydelse:
Som tidigare framhållits vad gäller bistånd till Kina och Kuba så är
utskottet av uppfattningen att sådant bistånd ej bör kanaliseras via
diktaturstatens egna kanaler. Då demokratibistånd skall bedrivas i
diktaturstater skall detta endast kunna ske via enskilda organisationer och
till sådana grupper som är i opposition till rådande diktaturregim och som
arbetar för mänskliga rättigheter och för demokratins genomförande. Detta bör
ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U213 (fp) yrkande 4 samt avstyrks motion
U201 (m) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter
och till diktaturer
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U201 yrkande 12 samt med bifall
till motion 1996/97:U213 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
20. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 52)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Lars Hjertén
(m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Henrik Landerholm (m)
och Ingbritt Irhammar (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?Utskottet
behandlade liknande? och slutar med ?U213 (fp) yrkande 5 besvarade? bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill återigen betona vikten av att en årlig rapport om situationen
och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i
mottagarländerna för svenskt bistånd i samband med budgetförslaget skulle vara
av stort värde. En sådan rapport skall utgöra ett solitt underlag för en
utförlig debatt inför beslut om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den
svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga
rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.
Därmed tillstyrks motionerna U201 (m) yrkande 11 och U213 (fp) yrkande 5.
dels att utskottet hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U201 yrkande 11 samt
1996/97:U213 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Hälsovårdsbistånd (mom. 55)
Ingbritt Irhammar (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med ?Utskottet
anser i? och slutar med ?en given plats? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med regeringen att primärvården bör prioriteras. I
denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Insatserna för att minska
mödradödligheten bör förstärkas. Utbildning av barnmorskor i byarna har
genomförts med gott resultat i Angola. I Sverige hade just utbildningen av
barnmorskor stor betydelse för att minska mödradödligheten vid sekelskiftet.
Utskottet anser att barnmorskeutbildning i likhet med den som skett i Angola
bör ske i fler programländer. Inom denna verksamhet har också naturligen
utbildning av barnmorskor, och mer informellt av bykvinnor, en given plats.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med vad som ovan anförts tillstyrks motion U204 (c) yrkande 11.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ?Därmed anses
motionerna? och slutar med ?yrkande 11 besvarade? bort ha följande lydelse:
Därmed anses motionerna U208 (fp), U213 (fp) yrkande 18 och U214 (v) yrkande
11 besvarade.
dels att utskottets hemställan under moment 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande hälsovårdsbistånd
att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U204 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar
motionerna 1996/97:U208, 1996/97:U213 yrkande 18 och 1996/97:U214 yrkande
11 besvarade med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Svenska företags verksamhet i u-länder (mom. 7)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Vänsterpartiet och Miljöpartiet accepterar att Sverige inte ensidigt kan
ålägga svenska företag restriktioner, men vi hävdar att det är av största vikt
att regeringen i förhandlingar och samtal med näringslivet understryker
betydelsen av företagsamhet som grundar sig på miljömässig hänsyn.
2. Miljömässigt hållbart energibistånd (mom. 18)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anför:
Den av Sida särskilt framtagna policyn för miljöanpassat energibistånd
innehåller alla de sedvanliga honnörsorden om uthållighet, förnybar energi och
miljöanpassning. Verkligheten bakom texterna är betydligt bistrare. Sedan
biomassan (ved och gödsel) eldats upp handlar det om att klara dessa länders
energiförsörjning med fossila bränslen, kol eller fossilgas. Alternativen är i
viss ringa mån solenergi men framför allt kärnkraft eller vattenkraftdammar.
När det gäller elektrifiering blir detta särskilt påtagligt.
3. Miljöaspekter i undervisning och näringslivssamarbete (mom. 21)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
I Miljöpartiets motion U207 hänvisas i yrkande 15 till motionens avsnitt om
näringslivsutveckling, som i inledningen poängterar, att näringslivsutveckling
och handel måste ha en miljömässigt hållbar utveckling, och att en solidarisk
handel tar hänsyn till både människa och miljö. Utskottet svarar med att
regeringen 1995 beslutade att alla biståndsinsatser skall genomgå
miljökonsekvensanalys och att man liksom regeringen ser positivt på insatser
för integrering av miljöaspekter i näringslivssamarbetet, liksom i all
biståndsverksamhet, dvs. utskottet tar upp miljöaspekten.
Vår syn på en solidarisk handel omfattar inte bara hänsyn till miljön utan
också till människan.
I avsnittet om handel och näringsliv talas därför också om de sociala
aspekterna, om arbetstagarnas ålder, arbetstidens omfattning och arbetsmiljön.
Stöd för att få i gång en affärsverksamhet framhålls också, när t.ex.
familjejordbruket får ett överskott eller hantverkarens lokala marknad är
mättad.
De nuvarande mönstren för världshandel är huvudorsaken till underutveckling
i vissa producentländer, och det är därför viktigt att Sverige i sin
biståndspolitik påverkar handelsavtal och näringslivsutveckling i de länder
man har utvecklingssamarbete med.
4. Partnerskap enligt holländsk modell (mom. 35)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Vi anser att den svenska regeringen bör gå ett steg längre i samarbetet med
utvecklingsländerna än vad modellen ?partnerskap? tillåter. Den senare
modellen är positiv för att människor som är berörda av ett biståndsprojekt
själva också skall påverka det. Detta borde vara en självklarhet. Vi vill gå
längre. I Holland har man sedan några år också etablerat ett kontrakt med
representanter från utvecklingsländer, t.ex. med Costa Rica, där dessa
inbjudits att ge synpunkter på det holländska samhället. Vi tror att ett
sådant samarbete även för Sveriges del skulle vara av stort värde.
5. Inriktningen av stöd till demokrati, MR och jämställdhet mellan könen (mom.
50)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
För att bedriva ett bra arbete med demokratibistånd krävs en definition av vad
detta bistånd kan innehålla och vad det innebär. Som framgår av reservationer
från Folkpartiet liberalerna till detta betänkande har svenskt
demokratibistånd varit alltför vagt och försiktigt. Detta gäller såväl bistånd
förmedlat genom Sida som genom enskilda organisationer. Demokratibistånd är
inte endast diverse utbildningsprojekt eller information om mänskliga
rättigheter, som ofta bedrivs av enskilda organisationer, eller uppbyggnad av
rättssystem, som ofta bedrivs av Sida. Mänskliga rättigheter och demokrati hör
ihop, men demokrati är också något mer än att människor tillförsäkras
grundläggande rättigheter.
Vid framtagandet av en svensk policy inom demokratibiståndet är det viktigt
att slå fast att det är en skillnad mellan det demokratibistånd vars primära
mål är att bygga upp demokratins ramverk och dess huvudaktörer, såsom partier
och aktiva opinionsbildande organisationer, och det som skulle kunna kallas
bistånd för demokrati vars sekundära syfte är människors deltagande i olika
organisationer etc. Svenskt bistånd är i dag i hög grad koncentrerat till
denna andra inriktning, dvs. vad som här kallas bistånd för demokrati. Denna
tyngdpunkt bör förskjutas till ett mera jämnt stöd till de olika delarna av en
fungerande demokrati. Innehållet i ett sådant åtgärdsprogram för
demokratibistånd skulle kunna bygga på följande punkter:
- Biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt instrument för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall vara entydigt även till
länder där vi har starka exportintressen.
- Då demokratibistånd skall bedrivas i diktaturer skall detta endast kunna ske
via enskilda organisationer.
- Budskapet skall fästa stort avseende vid rättsstatens betydelse, vikten av
yttrande- och organisationsfriheten samt kampen mot tortyr och dödsstraff.
- Motståndet mot enpartisystemet och förord för flerpartisystem skall vara
entydigt.
- Det måste stå klart för mottagarländerna att biståndets omfattning och
inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan hanteras. I denna mening
skall inslaget av villkor i biståndet öka.
- Insatser för uppbyggnad av ett oberoende rättsväsende och stöd till
organisationer på detta område är av strategisk betydelse, både för att
främja demokrati och för att åstadkomma det som numera brukar kallas good
governance.
- Effektiva rättssäkra förvaltningar, som styrs av regler och präglas av
öppenhet i stället för av traditionella lojaliteter, egenintresse och
korruption, måste utvecklas.
- Utveckling av ekonomisk revision, offentlighet och andra opartiska
kontrollrutiner är områden där bistånd bör kunna göra god nytta.
- Stöd till uppbyggnad av andra demokratiska institutioner, såsom lokalt
självstyre, parlament och politiska regelsystem, bör ha hög prioritet. Hit
hör också ett allmänt idé- och kunskapsutbyte om demokratin som styrelseform
och förhållningssätt.
- Det bistånd som främjar fria massmedier, inte minst tidningar och
radiostationer, bör utvecklas. Journalistutbildning är ett av flera exempel.
- Alternativa kanaler för biståndet, som inte har anknytning till u-ländernas
regeringar, bör i större utsträckning väljas. Det kan bl.a. handla om
internationella icke-statliga organisationer (NGO) och direktstöd till
organisationer som är verksamma i mottagarländerna när lämpliga sådana kan
identifieras.
6. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer
(mom. 51)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anför:
Det är ytterst angeläget att bistånd inte får utbetalas till statsmakt som
grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter och förtrycker sina
medborgare eller accepterar utbredd korruption, något som understryks i motion
U201 (m) yrkande 12. Det är därför nödvändigt att exempelvis demokratistöd i
länder med starkt statligt förtryck som exempelvis Kina, Kuba och Burma
kanaliseras enbart via enskilda organisationer.
7. Varsamhet vid skuldavskrivningar (mom. 59)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anför:
Skuldavskrivningar är befogade i lägen där en demokratisering har skett och en
ny utvecklingsvänlig regim har tagit över efter tidigare förtryck och
utvecklingshinder. Vid sådana systemskiften som t.ex. har skett i Östeuropa,
men också på åtskilliga håll i u-världen, kan en ny utvecklingsinriktning
slippa bära på alltför kraftiga bördor av det förgångnas misstag, vilket
framhålls i motion U201 (m) yrkande 6.
Skuldavskrivningar öppnar dock nya upplåningsutrymmen för statsmakten. Stor
varsamhet bör därför iakttas så att inte mer kosmetiska regimskiften
framställs som systemskiften. Skuldavskrivningar får inte ske så att
misshushållning och korruption främjas.
8. Skuldlättnad för de fattigaste länderna (mom. 60)
Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför:
Många av världens fattigaste länder har stora skulder. En ansenlig del av
exportinkomsterna och också biståndspengar kan gå åt att betala räntor och
amorteringar på lån. Världsbanken och IMF ger numera stöd till fattiga och
skuldtyngda länder som genomför ekonomiska reformprogram. Det gäller
skuldlättnader i olika former. Avskrivningarna är villkorade med en bantning
av landets utgifter. Vi vill framhålla att här är det viktigt att också i
villkoren väga in reformernas sociala konsekvenserna, så att inte de redan
fattiga i ett land drabbas hårdast av sparbetingen, medan t.ex. landets
militära utgifter inte minskas. Sverige bör också i FN och andra forum verka
för att rika länder avskriver skulderna för de fattigaste länderna .
9. Bistånd till enskilda organisationer (mom. 61)
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)
anför:
Fria och frivilliga organisationer gör goda insatser, särskilt vad gäller
kunskapsöverföring. Personligt engagemang och egna arbetsinsatser gör att ett
sådant bistånd har en betydligt större betydelse än den formella ekonomiska
volymen. Via dessa organisationer når vi direkt ut till de behövande
befolkningarna, utan omvägar via statsapparaten. I enlighet med vad som anförs
i motion U201 (m) yrkande 5 bör därför en större del av insatserna slussas
denna väg.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................2
Motionsyrkanden med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:5011
Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:8011
1 Mål och prioriteringar i det svenska utvecklingssamarbetet12
1.1 Allmänt........................................12
Propositionen (s. 7 11)..........................12
Motionerna.......................................15
Utskottets överväganden..........................18
1.2 Fattigdom......................................24
1.3 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen24
1.4 Hållbar utveckling.............................29
Utskottets överväganden..........................33
2 Multilateralt utvecklingssamarbete.................39
2.1 Allmänt........................................39
2.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.........43
Utskottets överväganden..........................44
2.3 Multilaterala utvecklingsbanker................45
3 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete...............47
Utskottets överväganden..........................49
4 Bilateralt utvecklingssamarbete....................51
4.1 Allmänt........................................51
4.2 Afrika.........................................56
Allmänt Afrika.................................57
Angola.........................................57
Utskottets överväganden..........................57
4.3 Asien..........................................58
Allmänt Asien..................................59
Kina, Tibet....................................59
Afghanistan....................................60
Mongoliet......................................60
Utskottets överväganden..........................60
4.4 Latinamerika...................................63
Kuba...........................................63
Guatemala......................................64
4.5 Europa.........................................65
Utskottets överväganden..........................66
4.6 Stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan
könen. 67
4.7 Sociala sektorer (hälsovård och utbildning)....71
Utskottets överväganden..........................73
4.8 Infrastruktur, näringsliv och kunskapsöverföring74
Utskottets överväganden..........................75
4.9 Krediter för utveckling........................75
4.10 Ekonomiska reformer och skuldlättnader........76
4.11 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer samt
humanitärt bistånd
78
Hemställan.........................................80
Reservationer........................................86
1. Parlamentarisk biståndspolitisk utredning (mom. 1)86
2. Översyn av de biståndspolitiska målen (mom. 2)..87
3. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)88
4. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)88
5. Utrikesdepartementets styrning av biståndet (mom. 8)90
6. Sidas interna organisation och verksamhet (mom. 10)90
7. Miljöfrågor i FN-samarbetet (mom. 14)...........91
8. Skyddet av färskvattenresurser och marin miljö (mom.16)92
9. Utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker m.m. (mom. 23)92
10. Nedläggning av OECD (mom. 24)..................93
11. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)93
12. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)94
13. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)95
14. Triangelsamarbete (mom. 34)....................96
15. Fristående utvärderingsinstitut (mom. 36)......96
16. Bistånd till Kina (mom. 42)....................97
17. Bistånd till Kuba (mom. 46)....................97
18. Omklassificering av bistånd till det forna Jugoslavien (mom. 49)98
19. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till
diktaturer (mom. 51)
98
20. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 52)99
21. Hälsovårdsbistånd (mom. 55)....................99
Särskilda yttranden.................................100
1. Svenska företags verksamhet i u-länder (mom. 7)100
2. Miljömässigt hållbart energibistånd (mom. 18)..100
3. Miljöaspekter i undervisning och näringslivssamarbete (mom. 21)100
4. Partnerskap enligt holländsk modell (mom. 35)..101
5. Inriktningen av stöd till demokrati, MR och jämställdhet mellan
könen (mom. 50)
101
6. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till
diktaturer (mom. 51)
103
7. Varsamhet vid skuldavskrivningar (mom. 59).....103
8. Skuldlättnad för de fattigaste länderna (mom. 60)103
9. Bistånd till enskilda organisationer (mom. 61).103