I detta betänkande behandlas motioner vilka främst berör skyddet av de
mänskliga rättigheterna. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden
1996/97. De spänner över ett vitt fält av ämnen och avser såväl principiella
frågor om begreppet mänskliga rättigheter och dessas tillämplighet som
förhållandena i enskilda länder/områden och för enskilda folk. Ett antal
motioner rör det multilaterala arbetet inom FN och i regionala organisationer
för att främja de mänskliga rättigheterna. Även arbetet inom EU för att främja
de mänskliga rättigheterna behandlas. Några motioner tar upp frågan om
jämställdhet i internationella organisationer och i utvecklingssamarbete samt
FN:s reformering. Andra berör vissa internationella miljöfrågor. Utskottet
besvarar eller avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 8 särskilda yttranden.
I en bilaga till betänkandet finns en förteckning över konventioner och
ratifikationsstatus per den 31 december 1996.
Betänkandet disponeras enligt följande:
I. Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det
folkrättsliga regelsystemet
1. Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati
2. FN
3. Jämställdhet mellan män och kvinnor
4. Dödsstraffet
5. Urbefolkningars rättigheter
6. Internationella miljöfrågor m.m.
II. Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk
1. Kina, Tibet och Hongkong
2. Taiwan
3. Bhutan
4. Indonesien
5. Burma
6. Kashmir
7. Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater
8. Iran
9. Mellanöstern
10. Västra Sahara
11. Nigeria
12. Guatemala
13. Colombia
14. Det forna Jugoslavien
Motionerna
1996/97:U209 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilldelande av anslag för Internationella krigsförbrytardomstolen
(The International Criminal Court) i Haag,
1996/97:U210 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas
2. att riksdagen i likhet med EU-parlamentet uttalar sitt stöd för
principerna bakom den s.k. Tobinskatten,
1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förstärka folkrätten och skapa medel att få den efterlevd,
exempelvis genom att inrätta en permanent domstol för folkmordsbrott och
krigsförbrytelser,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad kvinnlig representation inom FN och EU samt dessa
organisationers olika organ,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en dialog om de olika kulturernas värderingar, speciellt med
inriktning på Asien, när det gäller de mänskliga rättigheterna,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade möjligheter för FN att följa den politiska utvecklingen och
ge demokratiska processer ökat stöd genom exempelvis IDEA,
1996/97:U601 av Birgitta Wichne (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av förutsättningarna och formerna för ett strukturerat
kontaktnät mellan Sverige och andra länder i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:U602 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet bör fördömas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till insatser för de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i alla
offentliga samarbetskontrakt med Kina bör införas en klausul om respekt för de
mänskliga fri- och rättigheterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Tibet i internationella sammanhang bör betraktas som en
självständig stat och ges möjlighet till egen representation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till internationella initiativ för Tibets folk.
1996/97:U603 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige
skall verka för att UNEP ombildas till fackorgan.
1996/97:U604 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftiga markeringar för att få Turkiet att respektera konventionen
om de mänskliga rättigheterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast föra upp frågan om Turkiet och de mänskliga
rättigheterna i FN.
1996/97:U605 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt och nationellt verka för ett embargo på alla
nigerianska olje- och gasprodukter,
1996/97:U606 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera på det internationella planet för att återge Kosova den
autonomi som berövades dem 1989,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera på det internationella planet för att åstadkomma en
dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna.
1996/97:U607 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i FN,
EU och andra internationella sammanhang verkar för att den av FN beslutade
fredsplanen snarast genomförs inklusive en fri och rättvis folkomröstning,
samt att alla ansträngningar görs för att möjliggöra en dialog mellan Marocko
och Polisario i syfte att övervinna hindren för fredsplanens genomförande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige främst
i EU verkar för att en internationell övervakning av MR-situationen äger rum,
1996/97:U608 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, v, kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige ger sitt stöd för Dalai lamas ickevåldskamp genom FN så
att ett möte mellan FN:s generalsekreterare och Dalai lama kan komma till
stånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att man underlättar anordnandet av ett seminarium eller en
utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark.
1996/97:U611 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat aktivt svenskt engagemang för Västsaharas framtid i EU och FN
och andra internationella organ,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intensifierat stöd för en korrekt registrering inför och ett
korrekt genomförande av folkomröstningen i Västsahara,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördömande av Marockos agerande att försvåra möjligheterna till
dialog, förhandlingar och fångutväxling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på frigivning av de politiska fångarna från Västsahara och ett
slut på tortyren.
1996/97:U612 av Jan Backman och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Taiwans roll i
internationella organisationer.
1996/97:U613 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom ramen för EU:s medelhavspolitik betonar kravet
på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i den bilaterala dialogen och inom EU verkar för en
struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter
och demokrati i södra Afrika,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dess redovisning till riksdagen av läget och utvecklingen
beträffande mänskliga rättigheter och demokrati,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i det internationella samarbetet inom FN föreslår
att dess generalförsamling får en utförlig rapport och genomför en årlig
debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska sanktioner.
1996/97:U614 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en lösning av konflikten i Mellanöstern måste innebära både att
Israels rätt att existera och att palestiniernas motsvarande rätt till
självstyre och en egen stat erkänns,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska insatser för att stärka fredsarbetet måste utformas så
att de inte legitimerar terrorister eller grupper som vill omintetgöra
fredsprocessen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en huvuduppgift för det svenska stödet till fredsprocessen är
att bidra till att stabila demokratiska institutioner kan utvecklas inom ramen
för det palestinska självstyret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det långsiktiga resultatet av fredsprocessen bör bli en
fullständig normalisering av relationerna mellan Israel och Palestina,
innefattande normalt ekonomiskt och kulturellt utbyte och gemensamma åtaganden
till skydd för medborgerliga och mänskliga rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av stabilitet och normalisering av förhållandet mellan alla
stater i regionen.
1996/97:U615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i FN och EU och i direkta kontakter med den
israeliska regeringen med kraft understryker nödvändigheten av att folkrätten
och Osloavtalet respekteras samt med skärpa framhåller nödvändigheten av att
fredsprocessen återupptas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Israel måste upphöra med sin provokativa bosättnings-,
husrivnings- och avspärrningspolitik, särskilt i östra Jerusalem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningar
så att arbetet för frivilligorganisationer (NGO:er) att verka i de palestinska
områdena underlättas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningarna
så att det ekonomiska och sociala livet i de palestinska områdena underlättas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen med kraft måste understödja en demokratisk
utveckling i de palestinska områdena och medverka till att stävja
odemokratiska tendenser i desamma,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom FN och EU och för egen del understödjer arbetet
på att genom olika former av bistånd medverka till en positiv ekonomisk och
social utveckling i de palestinska områdena.
1996/97:U617 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i internationella fora föra fram problemen med det politiska
läget i Burma,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behoven av att påverka Burma när det gäller Daw Aung San Sun Kyi:s
s.k. frihet och andra i fängelserna sittande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mänskliga rättigheter och om att i internationella sammanhang föra
fram bristerna i detta hänseende.
1996/97:U618 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige
skall verka för att rätten till en god miljö skall erkännas som en
självständig mänsklig rättighet.
1996/97:U619 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot
brott mot mänskliga rättigheter.
1996/97:U620 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU verka för en samlad och effektiv politik för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av
Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska
val kan ta ställning till sin eventuella gemensamma framtid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU verka för att Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för de
demokratiska institutioner som folket självt valt.
1996/97:U621 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för medlemskap för Kroatien och Serbien-Montenegro i
internationella organisationer.
1996/97:U622 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma
assyriernas/syrianernas situation.
1996/97:U623 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati som det centrala målet för svensk utrikespolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande inom EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande inom FN, OSSE och Europarådet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för officiellt besöksutbyte m.m. med
diktaturstater,
1996/97:U624 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU, FN och andra internationella organ med kraft
skall hävda att Daytonavtalets paragrafer om flyktingars rätt att återvända
hem måste förverkligas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flyktingar innan de förklarat sig villiga att återvända bereds
en fristad i de länder i vilka de i dag är bosatta.
1996/97:U625 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänster i förhandlingsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktivt verka för att FN:s insatser i Guatemala förlängs även
efter det att ett fredsavtal tecknats.
1996/97:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående den svenska regeringens möjligheter att erbjuda sig som
medlare i den colombianska konflikten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativet till en konferens i Sverige med medverkan av de
inblandade parterna, antingen via FN eller EU, om situationen i Colombia,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar
för att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och
stödja våldets offer.
1996/97:U627 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma
situationen i Iran.
1996/97:U628 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen i Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR-kommissarie
får en permanent representation i territoriet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella påtryckningar på Indonesien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krediter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Portugal som den administrativa makten och krav på att Östtimor
undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Bacre Waly Ndiayes rapport,
10. att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt samarbete med den
indonesiska regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation
och sitt förtryck.
1996/97:U629 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en gemensam multilateral aktion för ett stopp på Kinas
kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kränkningar av demokratiska rättigheter i Hongkong,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kränkningar av mänskliga rättigheter i Tibet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kränkningar av mänskliga rättigheter i Xinjiang,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kinas relation till Bhutan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om summariska rättegångar och avrättningar i Kina,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inhuman familjepolitik i Kina,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om religiös förföljelse i Kina,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brott mot frihandelsregler från Kinas sida,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en mer restriktiv och kritiskt hållen Kinapolitik från
Sveriges sida.
1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om urbefolkningarnas rätt till självbestämmande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör inta en mer aktiv hållning i urbefolkningsfrågorna,
i synnerhet som FN utlyst ett urbefolkningsårtionde för åren 1994-2003,
1996/97:U631 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftiga markeringar för att få Iran att respektera konventionen om
de mänskliga rättigheterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en önskan att inte inleda större handelsförbindelser med den
iranska islamiska republiken.
1996/97:U632 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN verkar för att den kurdiska frågan tas upp på
dagordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN verkar för att Kurdistan, Irak får realistiska
förutsättningar att bygga demokrati och ge skydd åt sitt hårt prövade folk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den humanitära hjälpen skall fortsätta,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda de
lokalanställda som samarbetat med svenska biståndsorganisationer skall dessa
kunna få en fristad i Sverige om de så önskar,
1996/97:U633 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska åtgärder
till stöd för dödsstraffets avskaffande i alla länder.
1996/97:U634 av Carina Moberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en
demokratisk utveckling med respekt för mänskliga rättigheter i Turkiet.
1996/97:U635 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges agerande i Kashmirkonflikten.
1996/97:U636 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att med all kraft motverka reservationer som inskränker fördragen
om mänskliga rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga konvertiter eller personer som på annat sätt anses ha
brutit mot iransk eller islamsk lag skall skickas tillbaka till Iran,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länder som är överens tillsammans på parlamentariker- eller
regeringsnivå bör driva förändringar i länder med stora problem när det gäller
mänskliga rättigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska regeringen inte utan konsultationer och konsensus
ändrar policy om att inte göra besök på absolut högsta nivå när det gäller
Kina.
1996/97:U637 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella initiativ för att finna en lösning på kurdernas
situation i norra Irak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt agerande för att mäkla fred mellan de stridande
partierna i irakiska Kurdistan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till irakiska Kurdistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska initiativ inom EU för en politisk lösning av konflikten
mellan regeringen och kurderna i Turkiet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underlätta för enskilda organisationer att arbeta i Kurdistan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att uppmärksamma kurdernas situation i Syrien,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av iranska flyktingar som lever i exil i Sverige.
1996/97:U638 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en skärpning av den kritiska dialogen med Iran.
1996/97:U639 av Bengt Hurtig m.fl. (v, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en OSSE-kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan PKK
och regeringens väpnade styrkor i Turkiet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska åtgärder för att få till stånd en undersökningsdelegation
från OSSE som under Moskvamekanismen undersöker MR-situationen i Turkiet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste kräva att Turkiet följer rekommendationerna från
FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för en FN-resolution om att uppmana Turkiet
att inbjuda arbetsgrupper som undersöker försvinnanden och olagliga
arresteringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att FN ger de särskilda rapportörer som
granskar utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr i uppdrag att
också granska Turkiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör begära att Turkiet ratificerar 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp senaste Europaparlamentets resolutioner om Turkiet
vad gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och fredlig lösning på den
kurdiska frågan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur regeringen skall agera i ministerrådet i EU och inför EU-
kommissionen för att stärka arbetet för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
1996/97:U640 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anordna och erbjuda Sverige som plats för konferens om FN-
organisationen 1998,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatt på valutatransaktioner och andra inkomstkällor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka folkligt inflytande över FN enligt förslag i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheter till kvotering till högre tjänster inom FN,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redogörelse för
hur jämställdhetsmålet inom FN-biståndet har uppnåtts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för nya regler för att utse
generalsekreterare.
1996/97:U809 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera för frigivandet av Alexandr Nikitin,
1996/97:U901 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för inrättandet av en internationell
miljödomstol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även miljöorganisationer får talerätt vid en internationell
miljödomstol.
1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljösäkerhetsråd i FN,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att till FN:s Commission on sustainable development knyta ansvaret
för en miljöräddningsstyrka.
Utskottet
Ett omfattande internationellt kodifieringsarbete avseende skydd av de
mänskliga rättigheterna har skett efter andra världskriget. Förenta nationerna
och Europarådet framstår i det globala respektive europeiska perspektivet som
de viktigaste organisationerna, som drivit detta arbete framåt. Under
efterkrigstiden har uppfattningen att kritik mot kränkningar av de mänskliga
rättigheterna inte utgör otillåten inblandning i en stats interna
angelägenheter, vunnit allt större internationell acceptans.
FN bildades 1945. Redan i FN-stadgans första artikel (mom. 3) anges att FN
har att åstadkomma internationell samverkan, bl.a. vid ?befordrande och
främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och frihet för alla utan
åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion?. Den universella
deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken antogs av
generalförsamlingen den 10 december 1948, kan sägas utgöra det första steget i
det nu omfattande regelsystem som upprättats genom FN:s försorg. Deklarationen
följdes av de två konventionerna 1966; den internationella konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter respektive den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Därefter följde ett
flertal viktiga konventioner vilka bl.a. behandlade rasdiskriminering,
diskriminering av kvinnor och skydd mot tortyr. En av de senaste FN-
konventionerna på MR-området rör barnets rättigheter, vilken öppnades för
undertecknande 1989. Barnkonventionen har nästan vunnit universell anslutning.
Samtliga sex nämnda konventioner har olika mekanismer för uppföljning. Inom
FN-systemet pågår diskussioner om hur en effektivisering av
uppföljdsmekanismerna skall kunna ske.
Europarådet, som upprättats 1949, har också angivet i sin stadga att en av
dess uppgifter är att vidmakthålla och vidareutveckla de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
undertecknades 1950. Konventionen har 1994 inkorporerats i svensk rätt. Andra
grundläggande MR-instrument är den sociala stadgan från år 1961 och
antitortyrkonventionen från år 1987. Det har skett en genomgripande reform av
övervakningssystemet genom ett 1994 i ministerkommittén antaget
tilläggsprotokoll till MR-konventionen. Kommissionen och domstolen avskaffas
och ersätts av en permanent domstol med behörighet att pröva såväl
individuella som mellanstatliga klagomål. Ratifikationsprocessen väntas vara
klar vid halvårsskiftet 1997.
I Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det
folkrättsliga regelsystemet
1 Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati
Sammanfattning av motionerna
Nedan sammanfattas motioner vilka bl.a. innehåller krav på större samverkan
mellan stater för att främja de mänskliga rättigheterna och större kreativitet
vad gäller att beivra kränkningar av dessa samt rekommendationer om svenskt
agerande för att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna, t.ex. genom
utbyggda kontaktnät mellan medborgare i Sverige och andra länder, i bilaterala
kontakter - särskilt med Sveriges programländer, samt inom EU, FN och andra
internationella fora.
I motion U619 (mp) kräver motionärerna att Sverige i internationella fora
och i bilaterala sammanhang tar initiativ till en seriös diskussion om
åtgärder för att stävja brott mot de mänskliga rättigheterna, eventuellt för
att se över hela det spektrum av åtgärder som existerar i dag. Motionärerna
menar att ett stort problem i det internationella umgänget är att reella
möjligheter att utöva sanktioner eller att vidtaga åtgärder mot en felande
stat är nästintill obefintliga. De upprepade brotten mot de mänskliga
rättigheterna innebär att respekten för konventionerna på området urholkas.
Sanktioner slår ofta fel och drabbar civilbefolkningen. De åtgärder som nämnts
i samband med tullavtalet mellan EU och Turkiet - bl.a. tillfällig
suspendering och fråntagande av rösträtt eller uteslutning av landet ur
Europarådet - är enligt motionärerna exempel på ingripanden värda att ta under
övervägande.
I motion U636 (kd) behandlas utvecklingen de senaste 50 åren av ett
normsystem för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna men ges
samtidigt exempel på det internationella samfundets oförmåga vid de senaste
årens allvarliga konflikter, bl.a. i f.d. Jugoslavien, Rwanda och Burundi. Ett
antal länder där det enligt motionärerna förekommer allvarliga kränkningar av
de mänskliga rättigheterna (Kina, Iran och Nigeria) beskrivs även. Det är
enligt motionärerna oerhört angeläget att alla stater ratificerar alla de
internationella fördrag som har med de mänskliga rättigheterna att göra. I
yrkande 1 begär motionärerna att ett tillkännagivande görs till regeringen om
vikten av att med all kraft motverka reservationer som inskränker fördragen om
mänskliga rättigheter. Normerna för de mänskliga rättigheterna måste erbjuda
samma skydd för varje människa oberoende av ras, religion, sexuell läggning,
kön eller ålder i vilket land hon är bor eller vistas.
Motionärerna hävdar att det är angeläget att förnya metoderna för att komma
längre vad gäller utvecklingen av respekten för de mänskliga rättigheterna.
Det är härvid viktigt att länder som har samma uppfattning i dessa frågor, på
parlamentariker- eller regeringsnivå tillsammans driver förändringar i länder
med stora problem när det gäller mänskliga rättigheter (yrkande 3).
I motion U623 (fp) behandlar motionärerna demokrati som mål för svensk
utrikespolitik. Vår säkerhet skapas i dag inte genom oberoende och neutralitet
utan genom samverkan och engagemang för ett tydligt mål - att göra Europa och
Sverige så säkert som möjligt för demokratin. Detta bör enligt motionärerna
(yrkande 1) vara det centrala målet för svensk utrikespolitik, Ett viktig steg
för att ge demokratin dess rättmätiga plats i svensk utrikespolitik togs,
hävdar motionärerna, genom medlemskapet i EU. I yrkande 2 behandlas svenskt
agerande inom EU. Sverige bör bl.a. verka för att Ryssland dras in i det
europeiska samarbetet - i den utsträckning Rysslands demokratiska utveckling
gör det möjligt. Sverige bör vidare verka för att unionens agerande gentemot
diktaturer präglas av strävan att stärka respekten för grundläggande mänskliga
rättigheter och att skydda demokratiska krafter i dessa länder. Även inom
andra internationella organisationer såsom FN, OSSE och Europarådet bör
Sverige verka för att stärka demokratins krafter (yrkande 3). Beträffande
sistnämnda organisation bör Sverige försöka motverka tendenser till urholkning
av de krav på demokratiska samhällsförhållanden och respekt för mänskliga
rättigheter som alltid varit avgörande för att bevilja nya länder medlemskap.
Motionärerna hävdar i yrkande 4 att umgänget med diktaturer inte bör ske på
högre nivå än nödvändigt. Sammanträffanden bör alltid nyttjas för att stärka
de demokratiska krafterna i det aktuella landet. Handelsbojkotter bör vara
sanktionerade av FN. Aktuella exempel på länder där en tydlig uppslutning till
stöd för demokratins krafter är angelägen är Kina, Iran och Indonesien.
Sverige skall inom ramen för EU:s medelhavspolitik betona kravet på
mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna.
Detta hävdas av motionärerna i motion U613 (m) yrkande 1. Sverige bör även i
den bilaterala dialogen och inom EU verka för en struktur för att främja och
kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika
(yrkande 2). Det område där Sverige kan ha särskild tyngd och utöva bilateralt
inflytande, är i dialogen med länder som mottar ett betydande bistånd från
Sverige. I yrkande 3 kräver motionärerna att regeringen årligen i samband med
budgetförslaget ge riksdagen en utförlig rapport om situationen och
utvecklingen när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratin i
mottagarländerna. I yrkande 5 hävdas att ekonomiska sanktioner mycket sällan
leder till framgång. Om de skall ha moralisk effekt måste i särskilt
allvarliga fall, då sanktioner är motiverade, dessa vara beslutade av FN:s
säkerhetsråd,
I partimotionen U214 (v) yrkande 21 föreslås att en dialog skall föras,
t.ex. inom den alliansfria rörelsen, om de olika kulturernas värderingar vad
gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt vad avser Asien.
Detta för att främja en allmän acceptans om att rättigheterna är universella -
inte specifikt västerländska - vilket framför allt flertalet asiatiska
regeringar, enligt motionen hävdar.
I den enskilda motionen U601 (m) önskar motionären att regeringen tillsätter
en utredning för att utreda förutsättningarna och formerna för ett
strukturerat kontaktnät mellan Sverige och andra länder. Många organisationer
- från FN till en mängd ideella organisationer - arbetar för att uppnå fredlig
samverkan. Enskilda medborgare saknar dock ofta ett eget personligt
engagemang. Ju mer demokratin utvecklas i olika länder, desto viktigare blir
det personliga engagemanget hos medborgarna. Viktiga områden att arbeta med är
miljövård och mänskliga rättigheter liksom utbyte av kultur, teknik och
forskning. Kontaktnäten kan byggas på kommunnivå. Tanken är enligt motionären
att skapa väl strukturerade kontaktnät mellan organisationer och personer i en
kommun eller region och motsvarande organisationer och personer i ett
avgränsat område i ett annat land. Existerande vänortssamarbete är värdefullt
men är ofta av låg intensitet. Genom rekommendationer och stimulansåtgärder
kan arbetet struktureras och en högre intensitet uppnås.
Utskottets överväganden
Främjande av respekten för de mänskliga rättigheterna ingår som ett centralt
element i svensk utrikespolitik och genomsyrar Sveriges agerande på
utrikespolitikens alla områden i olika internationella fora. Medlemskapet i
säkerhetsrådet ger Sverige för en tvåårsperiod ytterligare ett forum att agera
i för att driva frågor om mänskliga rättigheter och humanitära frågor.
I motion U619 (mp) önskar motionärerna en översyn av åtgärder som kan vidtas
vid brott mot de mänskliga rättigheterna. I motion U623 (fp) yrkandena 3 och 4
hävdas bl.a. vikten av att Sverige i olika fora agerar för att stärka
demokratin och att det officiella umgänget med diktaturer inte sker på högre
nivå än nödvändigt samt att sanktioner skall vara beslutade i FN:s
säkerhetsråd. I motion U613 (m) yrkande 5, hävdas också att sanktioner som
påtryckningsmedel endast bör komma i fråga efter beslut av säkerhetsrådet. I
motion U636 (kd) yrkande 1 begärs att Sverige skall motverka reservationer
till internationella MR-konventioner. I motionens yrkande 3 begärs att Sverige
på parlamentariker- och regeringsnivå verkar för förbättringar vad avser
situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i länder med problem på
detta område.
Utskottet har i tidigare betänkanden om mänskliga rättigheter, senast i
betänkande 1994/95:UU24, noterat att Sverige sedan en lång tid, såväl
bilateralt som multilateralt, aktivt verkar för att öka anslutningen till de
internationella konventionerna på området för de mänskliga rättigheterna. I
samma betänkande konstateras även att Sverige länge aktivt sökt motverka det
stigande antalet folkrättsstridiga reservationer till konventionerna om de
mänskliga rättigheterna.
Detta viktiga arbete bör enligt utskottets mening fortgå.
Utskottet anser vidare att det finns en rad åtgärder som kan vidtagas gentemot
ett land som kränker de mänskliga rättigheterna. Frågan om åtgärder måste
dock, enligt utskottets mening, grundas på en grundlig analys och avvägning av
dess positiva och negativa effekter. När det gäller medlemskap i
organisationer är det enligt utskottets uppfattning viktigt att kraven på
ansökarländer inte urholkas. Samtidigt måste beaktas att det kan vara lättare
att positivt påverka en stat i MR-hänseende inifrån organisationer. En
isolering i form av suspension eller ett förvägrat medlemskap kan försämra
eller omintetgöra en dialog. Det kan noteras att EU regelmässigt inför s.k.
suspensionsklausuler i sina handels-, bistånds- och andra avtal med icke-
medlemsstater. Avtalen kan suspenderas om staten i fråga inte uppfyller sina
åtaganden beträffande de mänskliga rättigheterna.
Beträffande internationellt besöksumgänge anser utskottet att någon generell
regel för på vilken nivå sådant skall hållas, ej kan uppsättas. I varje
enskilt fall får syftet med besöket och vad man önskar uppnå med detta
beaktas. Utskottet noterar att statsminister Göran Persson i riksdagsdebatten
den 20 november 1996 framförde att känsliga beslut om besöksutbyte, i enlighet
med tidigare etablerad praxis, skall förankras i utrikesnämnden, innan de
fattas.
Vad gäller sanktionsinstrumentet anser utskottet inledningsvis att det
tyvärr ofta visar sig att civilbefolkningen drabbas hårt av sanktioner.
Utskottet noterar att Sverige arbetar aktivt bl.a. inom FN för att förfina
sanktionsinstrumentet. Beträffande kraven på att sanktioner skall vara
grundade på beslut i FN:s säkerhetsråd vill utskottet anföra följande: Det är
värdefullt om FN:s säkerhetsråd beslutar om sanktioner - men det är inte
alltid nödvändigt - för att ge moralisk legitimitet och effekt åt
sanktionsbeslut. Enligt den sanktionslag som antogs av riksdagen 1996 (SFS
1996:95) kan regeringen under vissa förutsättningar besluta om sanktioner
efter beslut i FN:s säkerhetsråd eller efter beslut av EU, inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det finns en rad metoder och mekanismer för att främja och upprätthålla
respekten för de mänskliga rättigheterna. Till sex av FN:s konventioner om
mänskliga rättigheter finns implementeringsorgan upprättade, vilka bl.a.
granskar rapporter från konventionsstaterna om huruvida de uppfyller sina
åtaganden. Liknande system förekommer även inom Europarådet. Inom FN-systemet
är de mest centrala organen, vilka behandlar situationen beträffande de
mänskliga rättigheterna, FN:s generalförsamling (inom ramen för det arbete som
bedrivs inom det tredje utskottet) och kommissionen för de mänskliga
rättigheterna (MR-kommissionen). Vid sina möten behandlar dessa organ MR-
situationen i en rad länder. Till MR-kommissionen finns knutet ett stort antal
specialrapportörer, både länderrapportörer och tematiska sådana, vilka
övervakar och rekommenderar förbättringar beträffande respekten för de
mänskliga rättigheterna på sina anvisade områden. Ett exempel på en ny
mekanism inom FN för att främja de mänskliga rättigheterna är det MR-kontor
som är under upprättande i Colombia.
Ett viktigt arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna
bedrivs inom Europarrådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE). Ett allt viktigare instrument i OSSE:s konfliktförebyggande och
MR-främjande verksamhet är de fältrepresentationer som sänds ut för att främst
arbeta för att förhindra konflikter. Utskottet har erfarit att Europarådets
parlamentariska församling nyligen beslutat inrätta en särskild
granskningskommitté, vilken väsentligt ökar möjligheterna att övervaka att
alla medlemsstater uppfyller sina åtaganden som medlemmar. En procedur för
övervakning finns även inom Europarådets ministerkommitté.
Utskottet konstaterar att mekanismerna för att övervaka och beivra brott mot
de mänskliga rättigheterna ständigt behöver utvecklas och förbättras.
Strävanden i denna riktning sker kontinuerligt i olika internationella fora
och är en fortlöpande process där Sverige spelar en aktiv roll.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att länder med
samma uppfattning samarbetar på parlamentariker- och regeringsnivå för att
verka pådrivande gentemot länder där det förekommer kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. Ett sådant samarbete förekommer redan på
parlamentarikernivå inom bl.a. Europarådets respektive OSSE:s parlamentariska
församlingar och även inom ramen för arbetet inom
parlamentarikerorganisationer som IPU, AWEPA och PGA. På regeringssidan är det
väl känt att Sverige samarbetar med likasinnande stater på MR-området.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U613 (m) yrkande 5, U619 (mp), U623
yrkande 3 och 4 samt U636 (kd) yrkandena 1 och 3 besvarade.
I motion U613 (m) yrkandena 1-3 krävs att Sverige inom EU skall betona MR- och
demokratifrågor i dialogen inom ramen för medelhavspolitiken, att Sverige
skall verka för att främja en struktur för respekt för mänskliga rättigheter
och demokrati i södra Afrika samt att regeringen i samband med budgetprocessen
skall ge riksdagen en utförlig rapport angående respekten för de mänskliga
rättigheterna och demokratin i mottagarländerna. I motion U623(fp) yrkande 1
betonas att demokrati bör vara ett centralt mål i svensk utrikespolitik och i
yrkande 2 behandlas svenskt agerande inom EU. I motion U214 (v) yrkande 21
kräver motionärerna bl.a. att dialog skall föras, t.ex. inom den alliansfria
rörelsen, för att främja uppfattningen att de mänskliga rättigheterna är
universella, inte specifikt västerländska.
Utskottet konstaterar att främjandet av respekten för de mänskliga
rättigheterna och demokrati är en ledstjärna i Sveriges agerande på
utrikespolitikens område i olika internationella fora. Dessa rättigheters
universalitet är en viktig utgångspunkt i detta arbete.
Inom EU förs en kontinuerlig dialog, inte bara med associationsländerna,
utan med nästan samtliga länder runt Medelhavet, inom ramen för den s.k.
Barcelonaprocessen. Krav på demokrati och mänskliga rättigheter ingår där som
en viktig fråga. Utskottet har, senast i betänkande 1996/97:UU3 Europa-
Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko, förordat att Sverige till fullo bör
utnyttja de möjligheter som avtalet ger för att föra dialogen vidare med
Marocko vad gäller bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna.
I reglerna för EU:s biståndssamarbete med de sydliga partnerländerna, den
s.k. MEDA-förordningen, ingår också krav på respekt för de mänskliga
rättigheterna och demokrati. Utskottet noterar att Sverige agerar aktivt i
dessa frågor inom EU.
Utskottet har vidare vid en föredragning inför utskottet erfarit att
regeringen inom ramen för det s.k. Partnership Africa-projektet avser föra en
dialog med länder i Afrika, bl.a. på området mänskliga rättigheter och
demokrati. Utskottet välkomnar detta initiativ.
Utskottet noterar även att länderna i södra Afrika inom ramen för Southern
Africa Development Community (SADC) skapat ett nytt organ för
säkerhetsfrämjande samarbete. Detta organ har presenterats för EU:s
utrikesministrar vid ett möte mellan EU och SADC i Windhoek i oktober 1996,
varvid erbjudanden om stöd framfördes. Därefter har studiebesök, seminarier
m.m. genomförts. Sverige är aktivt inom detta samarbete och som grund för det
svenska engagemanget ligger bl.a. en utredning om säkerhet och utveckling i
Afrika, vilken presenterades för utrikesutskottet våren 1996.
Sverige för inom ramen för biståndssamarbetet en kontinuerlig dialog med
samarbetsländerna om respekten för de mänskliga rättigheterna, och utskottet
kunde vid en studieresa till södra Afrika i augusti 1996 konstatera att
främjande av demokrati och mänskliga rättigheter ingår i såväl det
multilaterala som bilaterala samarbetet i regionen.
Utskottet välkomnar den beskrivna utvecklingen och konstaterar att de
insatser som görs ligger väl i linje med de mål riksdagen uppställt.
Därmed anser utskottet motionerna U613 (m) yrkandena 1 och 2, U623 (fp)
yrkandena 1 och 2 samt U214 (v) yrkande 21 besvarade.
Riksdagen får löpande information i olika former beträffande tillståndet i
Sveriges mottargarländer vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna
och demokratin. Detta sker bl.a. i olika propositioner och
regeringsskrivelser, i interpellationssvar, i samband med utskottsbesök och
resor samt genom den löpande rapportering från Sveriges ambassader, som delges
med riksdagens ledamöter.
Utskottet behandlade i betänkande 1994/95:UU15 Internationellt
utvecklingssamarbete frågan om bilaga till budgetpropositionen och uttalade
sig härvid positivt över denna möjlighet till information avseende MR- och
demokratiutveckling i samarbetsländerna. För närvarande pågår en utvärdering
av den nya budgetprocessen och det beslutsunderlag som föreläggs riksdagen
inför budgetbehandlingen. Utskottet förutsätter, vilket framfördes i ovan
nämnda betänkande, att det även fortsättningsvis kommer att ges en samlad bild
av läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati i
mottagarländerna, lämpligen i likhet med tidigare modell då en sådan
redogörelse utgjorde bilaga till budgetpropositionen.
Med det ovan anförda anser utskottet motion U613 (m) yrkande 3 besvarad.
I motion U601 (m) begärs att regeringen skall utreda formerna för ett
strukturerat kontaktnät mellan organisationer och personer i Sverige med
motsvarande organisationer och personer i andra länder.
Utskottet har inhämtat att Nämnden för Sverigeinformation i utlandet har
uppmärksammat det stora lokala intresse som finns för internationella
kontakter. Nämnden arbetar därför aktivt för att förmedla kontakter och främja
kontaktnät såväl med länsstyrelser, kommuner som andra regionala nätverk. På
initiativ av nämnden och i samarbete med Svenska Institutet anordnas kurser i
Sverigekunskap för personer som kommer att vara aktiva i internationella
kontaktnät. Sveriges ambassader kan dessutom vara behjälpliga med att förmedla
lämpliga kontakter. Utskottet ser positivt på de ökade internationella
kontakter och det utbyte som sker på lokal nivå men anser inte att någon
utredning om mer strukturerade former för dessa förbindelser är behövlig.
Motion U601 (m) avstyrks därmed.
2 FN
Sammanfattning av motionerna
Ett flertal motioner behandlar FN:s viktiga roll för att förstärka folkrätten
samt innehåller förslag till reformering av FN-systemet.
I Vänsterpartiets partimotion U214 yrkande 6 hävdas att en viktig uppgift för
FN-systemet för att förstärka folkrätten och få den efterlevd är att inrätta
en permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. I motion U209
(kd) yrkande 16 pekas också på den viktiga roll som den internationella
krigsförbrytartribunalen i Haag spelar i det konfliktförebyggande arbetet. I
U214 (v) yrkande 23 hävdas att FN har ett ansvar för att följa den politiska
utvecklingen och ge den demokratiska processen nödvändigt stöd i de länder där
demokratisk kultur saknas. Det räcker inte med valövervakning.
I motion U613 (m) yrkande 4 hemställs att regeringen i det internationella
samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling får en utförlig rapport
om och genomför en årlig debatt om läget beträffande de mänskliga
rättigheterna och demokrati i medlemsländerna.
I motionen U640 (v) behandlas FN:s reformering. Motionärerna ställer sig i
huvudsak bakom regeringens strävanden att få till stånd reformer.
Vänsterpartiet har fått gehör för flera av sina förslag till hur FN:s
effektivitet skall kunna ökas och verksamheten förbättras. I förevarande
motion ges därför endast nya uppslag, utöver dem som tidigare tagits upp.
I yrkande 1 föreslås att Sverige skall erbjuda sig att stå värd för en
konferens om FN-organisationen under 1998. Det folkliga inflytandet i FN bör
stärkas (yrkande 3). Ett förslag är att inför officiella FN-konferenser
arrangera någon form av ?Civilt forum? med cirka 100 representanter från varje
region. Representanterna skulle mötas dagarna innan högsta församlingen
sammanträffar för att sedan framföra sina synpunkter till stats- och
regeringscheferna. Regionala konferenser skulle föregå mötet så att förslagen
var väl förberedda. Ett annat uppslag är att partier och folkrörelser ges
utökade möjligheter att delta vid FN-förhandlingar, exempelvis vid MR-
kommissionens årliga konferens i Genève eller översynskonferensen för särskilt
inhumana vapen. Sverige bör vidare (yrkande 6) verka för nya regler för
utseende av FN:s generalsekreterare. I motionen hänvisas till idéskriften ?A
world in need of leadership: Tomorrow´s United Nations? av Brian Urquhart och
Erskine Childers i vilken det förs ett resonemang om ett nytt system där
generalsekreteraren utses för endast en period om 7 år och där inte endast
generalförsamlingen utan även regeringar, frivilliga organisationer och alla
intresserade skall få nominera och delta i arbetet med att få fram en ny
generalsekreterare.
I motionerna U640 (v) yrkande 2 samt U210 (v) yrkande 2 stöder motionärerna
förslag som bl.a. framförts i rapporten ?A Call to Action? från FN-
kommissionen för ?global governance? rörande hur FN skall kunna skaffa sig nya
inkomstkällor. Förslagen avser skatt på valutatransaktioner (den s.k.
Tobinskatten) samt andra inkomstkällor såsom skatt på flygresor.
Utskottets överväganden
FN har under hela efterkrigstiden spelat en avgörande roll för att förstärka
folkrätten. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs den
10 december 1948 av FN:s generalförsamling. Med denna deklaration som grund
har därefter ett stort antal FN-konventioner antagits i syfte att göra skyddet
av de mänskliga rättigheterna heltäckande för varje individ. Ett viktigt
arbete för att främja de mänskliga rättigheterna har också bedrivits under de
sex stora världskonferenser FN arrangerat under 1990-talet om miljö och
utveckling (Rio 1992), de mänskliga rättigheterna (Wien 1993), befolkning och
utveckling (Kairo 1994), social utveckling (Köpenhamn 1995), kvinnors
jämställdhet (Peking 1995) samt boende och bebyggelse (Istanbul 1996).
I motion U214 (v) yrkande 6 tar motionärerna upp vikten av att skapa en
permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. Motion U209 (kd)
yrkande 16 pekar på betydelsen av krigsförbrytartribunalen för forna
Jugoslavien i Haag.
Utskottet konstaterar att ett viktigt arbete har bedrivits inom FN under ett
antal år för att få till stånd en permanent domstol för folkmordsbrott och
krigsförbrytelser. Utrikesutskottet uttalade redan i betänkande 1992/93:UU3
Mänskliga rättigheter sitt stöd för detta arbete, som då nyligen inletts i
FN:s folkrättskommission (International Law Commission, ILC). Förhoppningarna
är att en konvention om en internationell brottmålsdomstol (Permanent
International Criminal Court) skall kunna färdigställas till 1998. Domstolen
skall kunna döma personer som gjort sig skyldiga till folkmord,
krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten (dvs. systematiska MR-brott i
stor skala) och som inte åtalas i nationella domstolar. Utskottet uppskattar
den aktiva roll som Sverige spelar i arbetet med att förverkliga domstolen.
Utskottet anser även att krigsförbrytartribunalen i Haag har en viktig uppgift
vilket den, trots ogynnsamma förutsättningar, försöker utföra på bästa sätt.
Med vad ovan anförts anses motionerna U214 (v) yrkande 6 och U209 (kd) yrkande
16 besvarade.
I motion U214 (v) yrkande 23 pekas på FN:s viktiga roll för att ge
demokratiska processer nödvändigt stöd i länder som saknar demokratisk kultur.
Motion U613 (m) yrkande 4 föreslår att FN:s generalförsamling bör genomföra en
årlig debatt om läget beträffande de mänskliga rättigheterna och demokrati i
medlemsländerna.
Utskottet konstaterar att FN:s roll för att stödja nya demokratier inte
stannar vid valövervakning. Viktiga insatser utförs i många länder genom det
utvecklingssamarbete som FN:s olika fackorgan bedriver. Denna verksamhet
genomsyras av respekten för de mänskliga rättigheterna.
FN spelar även en viktig roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna på
såväl implementerings- som övervakningssidan, vilket beskrivits på andra
ställen i betänkandet. Mänskliga rättigheter debatteras kontinuerligt i
generalförsamlingens tredje utskott. Utskottet finner därför inte anledning
att förespråka någon särskild debattdag i generalförsamlingen om de mänskliga
rättigheterna då ett omfattande arbete redan bedrivs inom FN-systemet på detta
område.
Med detta anser utskottet motion U214 (v) yrkande 23 och motion U613 (m)
yrkande 4 besvarade.
I motion U640 (v) behandlas FN:s reformering. I yrkandena föreslås att Sverige
skall erbjuda sig att stå värd för en konferens 1998 om FN-organisationen
(yrkande 1), förslag om nya inkomstkällor för FN (yrkande 2), att ett civilt
forum inrättas inför större FN-konferenser (yrkande 3) samt nya regler för
utseende av FN:s generalsekreterare (yrkande 6).
Att FN behöver reformeras för att bättre motsvara de krav som ställs på
organisationen är ställt utom allt tvivel. Sverige har under en längre tid
aktivt verkat för genomgripande reformer av FN-systemet. Kommissionen för
globalt samarbete, vilken leddes av Ingvar Carlsson och Shridath Rampahl
analyserade i sin rapport ?Det globala grannskapet? reformbehoven. Utskottet
har tidigare uttalat stöd i allt väsentligt för de tankegångar som framfördes
i rapporten och har även ställt sig bakom de svenska ställningstagandena
angående FN:s reformering såsom de redovisades i regeringens skrivelse
1995/96:40 FN inför framtiden. Denna utskottets inställning framfördes i
betänkande 1995/96:UU1. I betänkandet konstaterades även att Sverige aktivt
deltar i de fem arbetsgrupper som generalförsamlingen inrättat för att studera
reformeringen av FN. Dessa är: Säkerhetsrådets utvidgning och sammansättning,
FN:s finansiella situation, En dagordning för fred, En dagordning för
utveckling och Stärkande av FN.
Utskottet välkomnade också i betänkandet en utveckling mot en förstärkning
av det folkliga deltagandet i FN:s arbete och noterar att det förslag om ett
civilt forum som framförs i motion U640 överensstämmer med rekommendationerna
från Kommissionen för globalt samarbete. Beträffande behovet av nya
finansieringsformer har utskottet i nämnda betänkande uttalat att den
viktigaste omedelbara reformen vad beträffar FN är att få ordning på
organisationens ekonomi. Stabilare finansieringsformer och en jämnare
bördefördelning mellan givarländerna är inte minst viktig för FN:s
utvecklingsarbete, anfördes det vidare i betänkandet. De förslag om bl.a.
valutaskatt som framförts av Kommissionen för globalt samarbete ansågs av
utskottet vara värda att studera närmare.
Utskottet har även i ovan nämnda betänkande uttalat sig positivt för en
konferens 1998 om FN-organisationen. Utskottet anser det dock inte på sakernas
nuvarande ståndpunkt lämpligt att riksdagen tar ställning till huruvida
Sverige bör erbjuda sig att vara värd för en sådan konferens.
Utskottet har erfarit att Sverige genom den s.k. 16-gruppen medverkar till
att politiskt momentum upprätthålls för reformer av FN och för uppföljning av
vissa förslag i rapporten från Kommissionen för globalt samarbete. Ett annat
viktigt arbete där Sverige är aktivt är Nordiska FN-projektet (ett arbete som
inleddes redan 1991) angående FN:s reformering på det ekonomiska och sociala
området. Den 20 januari 1997 överlämnades en slutrapport till FN:s
generalsekreterare. Reformförslaget utgår från FN:s arbete på landnivå där
samordning föreslås ske genom tillskapandet av ett sammanhållet FN-kontor med
ett gemensamt landprogram. Vidare föreslås en mer flexibel personalpolitik.
Nya finansieringskällor bör enligt reformpaketet också tas fram.
Utskottet vidhåller de synpunkter på arbetet med FN:s reformering vilka
framfördes i tidigare nämnda betänkande samt välkomnar de nya reformförslag
som presenterats av Nordiska FN-projektet. Utskottet stödjer vidare en ökad
öppenhet kring formerna för valet av generalsekreterare och ser positivt på
frågan om en förlängd mandatperiod för denne.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anses därmed motion U640 yrkandena
1-3 och 6 samt motion U210 (v) yrkande 2 besvarade.
3 Jämställdhet mellan män och kvinnor
Motionerna
I motion U640 (v) yrkande 5 anförs att regeringen bör återkomma till riksdagen
med en redogörelse för hur jämställdhetsmålet har uppnåtts inom FN-biståndet.
För att stärka andelen kvinnor på höga poster inom FN bör Sverige även agera
för att få till stånd en utredning om möjligheten till kvotering till högre
tjänster inom FN, yrkande 4. I partimotion U214 (v) yrkande 17 krävs likaledes
att Sverige skall verka för ökad kvinnlig representation inom FN samt även
inom EU:s olika organ.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare i olika sammanhang haft anledning att ta ställning till
jämställdhetens roll i utvecklingssamarbetet. Senast skedde detta genom att
utskottet i betänkande 1995/96:UU18 tillstyrkte regeringens förslag att
jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete. I betänkandet tog utskottet, med
anledning av motionsyrkanden härom, också ställning för en förbättrad
jämställdhet i de internationella organisationernas sekretariat.
Sverige tog en rad initiativ vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking för
att stärka kvinnors och flickors ställning generellt i beslutsfattande, i
ekonomiska sammanhang, genom ökad respekt för kvinnors mänskliga rättigheter,
åtgärder mot våld mot kvinnor etc. Utskottet har erfarit att det även
fortsättningsvis bedrivs ett omfattande arbete - med Sverige som en av de
pådrivande länderna, för att uppmärksamma jämställdhetsfrågor bl.a. inom FN:s
utvecklingssamarbete. Ett aktuellt exempel är Ecosoc som under sommaren 1997
skall behandla frågan om integrerande av ett genderperspektiv (mainstreaming)
i hela FN:s arbete inför millennieskiftet. Ett annat positivt förslag som
Sverige drev vid Pekingkonferensen, och som nu realiserats, är att en hög
tjänst med ansvar för jämställdhetsfrågor inrättats i sekretariatet. Tjänsten
har tillskapats för att från FN:s högsta ledning tillse att
jämställdhetsperspektiv tillämpas, såväl i FN:s externa verksamhet som i den
egna personalpolitiken.
Regeringen har senast i skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken
redogjort för de särskilda ansträngningar som gjorts inom EU för att främja en
jämn könsfördelning bland de svenskar som fått tjänster inom EU:s
institutioner. Sverige uppges även aktivt arbeta generellt med att lyfta fram
vikten av en bättre könsfördelning bland de anställda i EU:s institutioner.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige fortsätter att aktivt
verka pådrivande i det internationella jämställdhetsarbetet. Några krav på
kvotering vid tillsättandet av tjänster bör däremot enligt utskottets mening
för närvarande ej aktualiseras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U640 (v) yrkandena 4 och 5
samt U214 (v) yrkande 17 besvarade.
4 Dödsstraffet
Sammanfattning av motionen
I motion U633 (s) kräver motionärerna att Sverige skall spela en mer aktiv och
pådrivande roll i internationella fora såsom FN, EU och Europarådet för
dödsstraffets avskaffande. Även i de bilaterala kontakterna med länder som har
dödsstraff måste dettas avskaffande och andra MR-frågor ständigt framhållas.
Regeringen bör även tillmötesgå Europarådets parlamentarikerförsamlings
önskemål och se till att resurser anvisas till olika informationsinsatser mot
dödsstraffet.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige systematiskt under en lång rad av år verkat
i internationella fora för ett undantagslöst avskaffande av dödsstraffet.
Dessa ansträngningar har utskottet uttalat sitt stöd för, senast i betänkande
1993/94:UU26.
Utskottet konstaterar att det i internationell rätt inte finns något förbud
mot dödsstraff, däremot finns det specifika internationella instrument som
förbjuder användande av dödsstraff i fredstid. Dessa är främst det andra
fakultativa tilläggsprotokollet till FN:s konvention om politiska och
medborgerliga rättigheter (ICCPR) och Europakonventionens sjätte
tilläggsprotokoll. Därtill finns rekommendationer utfärdade av Ecosoc om
minimigarantier för behandlingen av dödsdömda.
Sverige arbetar aktivt för dödsstraffets avskaffande i olika internationella
fora såsom FN, OSSE och Europarådet. Under FN:s generalförsamlings 49:e möte
(1994) var Sverige medförslagsställare till en resolution om dödstraffets
avskaffande, vilken dock ej fick majoritet. En resolution mot godtyckliga och
summariska avrättningar, vilken tas upp på svenskt initiativ, brukar årligen
antas i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.
EU-länderna har ännu inte lyckats ena sig om en gemensam handlingslinje
gentemot länder som tillämpar dödsstraff. Det finns dock ett, ännu ej antaget,
förslag till gemensamt synsätt, vilket i praktiken styr EU:s agerande i
frågan. Detta innebär att EU-länderna ibland gör gemensamma démarcher när
länder utdömer eller verkställer dödsstraff i strid mot bestämmelserna om
minimiregler för dödsdömda, vilka återfinns i det andra tilläggsprotokollet
till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR) eller i strid med Ecosoc:s rekommendationer. När länder
upphäver moratorier rörande dödsstraff brukar också gemensamma démarchér göras
av EU.
Europarådet kräver i praktiken att nya medlemsstater åtminstone förbinder
sig att införa ett moratorium avseende dödsstraff. Det är tyvärr känt att
sådana löften brutits av bl.a. Ryssland och Ukraina. Även inom OSSE har
Sverige agerat, vilket senast skedde genom att Sverige tillsammans med Spanien
och Portugal vid översynskonferensen i Lissabon i december 1996 enades om ett
anförande för att uppmärksamma frågan om dödsstraff. Bland annat framhölls
vikten av principen att ingen skall utlämnas eller återsändas till ett land
där han eller hon riskerar dödsstraff eller summarisk eller godtycklig
avrättning.
Utskottet har även noterat att regeringen bilateralt arbetar för att förmå
stater att ansluta sig till konventioner enligt vilka de förbinder sig att
avskaffa dödsstraffet i fredstid. Sverige agerar också bilateralt gentemot
stater som inte anses uppfylla rekommendationerna om behandling av dödsdömda.
Utskottet anser det vara av stor vikt att regeringen fortsätter det enträgna
arbetet för att avskaffa dödsstraffet och utgår därvid från att lämpliga
åtgärder vidtas för att genom information och undervisning härom söka påverka
opinionen.
Med vad som ovan anförts anses motion U633 (s) besvarad.
5 Urbefolkningars rättigheter
Sammanfattning av motionen
Motion U630 (mp) behandlar minoriteternas rättigheter. I yrkande 2 krävs att
urbefolkningarnas rätt till självbestämmande respekteras. I motionen citeras
ett återkommande krav som ställts vid olika världskonferenser för
urbefolkningar:
De bör ha full självbestämmande över sina landområden, sina institutioner och
sig själva. Även om de inte väljer att upprätta sina egna stater bör de ha
full rätt att delta i sitt lands politiska och kulturella liv, använda sina
landområdens naturresurser som de tidigare gjort, återfå eller ersättas för de
landområden som de förlorat.
De bör också få fortsätta att utöva sina seder och bruk inklusive sin
religion på det sätt de vill.
I motionen ställs frågan om lösningen för urbefolkningarna skulle ligga i ett
erkännande av varje folkgrupps rätt till självbestämmande. Motionärerna
refererar Kommissionen om globalt samarbete, vilken i sin rapport bl.a. pekade
på riskerna för den globala säkerheten och stabiliteten med en alltför långt
driven ?fragmentisering?. Motionärerna hävdar därför att åtgärder många gånger
borde sättas in för att angripa bakomliggande orsaker till en minoritetsgrupps
önskan att t.ex. bryta sig ur en stat såsom hjälp att upprätta en fungerande
rättsstat där respekten för alla gruppers mänskliga rättigheter upprätthålls.
I yrkande 3 påfordras att Sverige intar en mer aktiv hållning i
urbefolkningsfrågorna, i synnerhet som FN utlyst ett urbefolkningsårtionde för
åren 1994-2003.
Utskottets överväganden
Utskottet har under en följd av år (senast i betänkande 1994/95:UU24)
framhållit att urbefolkningars mänskliga rättigheter bör ses i perspektivet av
alla individers mänskliga rättigheter. Det är angeläget att verka för att alla
personer inom etniska minoriteter åtnjuter grundläggande fri- och rättigheter,
rätten till egen kulturell identitet och ett eget kulturliv, rätten till egen
religion och rätten till ett eget språk.
Utskottet har med tillfredsställelse noterat att Sverige var
medförslagsställare till samtliga resolutioner om urbefolkningar under förra
årets möte med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, liksom vid
höstens generalförsamling, där det även hölls ett nordiskt anförande om
urbefolkningar. Utskottet har vidare redan i ovan nämnda betänkande,
1994/95:UU24, konstaterat att Sverige stöder planerna på att inrätta ett
permanent forum inom FN för urbefolkningsfrågor och deltar, tillsammans med
övriga nordiska länder, i arbetet med en FN-deklaration om ursprungsfolkens
rättigheter. Målet är att deklarationen skall kunna antas och ett permanent
forum inrättas före urbefolkningsårtiondets slut. I anledning av FN:s årtionde
för urbefolkningsfrågor har regeringen tillsatt en urbefolkningsdelegation
vilken är sammansatt av representanter för samerna och experter från Utrikes-,
Jordbruks-, Kultur- och Utbildningsdepartementet. Delegationen initierar,
planerar och genomför seminarier, utställningar m.m. som ligger i linje med
syftena bakom urbefolkningsårtiondet. Delegationen arbetar också med att
analysera frågor som utgjort hinder för Sveriges ratificering av ILO-
konvention nr 169.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U630 (mp) yrkandena 2 och 3
besvarade.
6 Internationella miljöfrågor m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion U618 (mp) anförs att den första gången en god miljö nämndes i
anslutning till de mänskliga rättigheterna var i Stockholmsdeklarationens
(1972) första princip vilken lyder: ?Man has the fundamental right of freedom,
equality and adequate conditions of life, in an environment of quality that
permits a life of dignity and well-being.? I motionen hävdas att Sverige bör
verka för att rätten till god miljö erkänns som en självständig mänsklig
rättighet då en god miljö utgör en nödvändig förutsättning för att de
mänskliga rättigheterna skall kunna garanteras i framtiden. En otjänlig miljö
kan helt förta värdet av grundläggande mänskliga rättigheter såsom rätten till
liv och hälsa eftersom majoriteten av världens befolkning i dag saknar
möjlighet att fly undan miljöproblemen genom att flytta till ännu oskadade
områden.
I partimotion Jo727 (c) hävdas att FN:s miljöarbete måste bli bättre.
Miljöpolitiken måste prioriteras i FN och i all internationell politik. Det
gäller hot mot miljö- och naturresurser, ökade ekonomiska klyftor,
befolkningsutvecklingen och akuta katastrofer. För att hantera dessa krävs att
ett miljösäkerhetsråd inrättas inom FN-systemet. I motionens yrkande 10
hemställs att detta tillkännages regeringen. I yrkande 11 krävs att regeringen
aktualiserar en förstärkning av FN:s Commission on Sustainable Development
(CSD) med en räddningsstyrka för miljön. Enskilda länder har ofta svårt att
själva hantera naturkatastrofer.
I motion U603 (mp) uppmärksammas FN:s miljöprogram (UNEP). Det är enligt
motionärerna dags att stärka UNEP:s roll inom FN-systemet. Sverige bör verka
för att UNEP ombildas till fackorgan. Med självständig rättslig status, ett
stort antal medlemmar och budget som ej är avhängig av frivilliga bidrag
skulle UNEP få mycket bättre förutsättningar att lansera långsiktiga
miljöprogram.
I motion U809 (mp) yrkande 3 krävs att regeringen skall agera för ett
frigivande av den f.d. officeren Alexandr Nikitin. Denne arresterades för att
han försett miljörörelsen Bellona i Norge med information om miljöproblemen i
Ryssland. Nikitin har vågat avslöja det globala hot som finns på Kolahalvön.
Koncentrationen där av kärnvapen, radioaktivt avfall till havs m.m. utgör
enligt motionärerna den största säkerhetsrisken mot Sverige.
I motion U901 (mp) yrkande 1 påkallas att Sverige skall verka inom FN för
att en internationell miljödomstol inrättas. De problem som finns relaterade
till miljön och internationella konflikter är inte längre nationella problem
utan de berör hela världen. Därför är det angeläget att tillskapa ett
oberoende organ som endast har till uppgift att döma i miljörättsliga ärenden.
I motionens yrkande 2 anförs att det är viktigt att domstolen utformas på så
sätt att berörda parter, t.ex. miljöorganisationer såväl som stater, har
talerätt vid domstolen.
Utskottets överväganden
Att förbättra miljön såväl i Sverige som globalt är en central prioritet i
svensk politik. Främjande av god miljö är ett av målen för det svenska
utvecklingssamarbetet och för vårt samarbete med Öst- och Centraleuropa. Vad
gäller frågan om att god miljö skall erkännas som en mänsklig rättighet vill
utskottet anföra följande.
Sedan FN:s tillkomst har ett omfattande arbete lagts ned på att definiera
begreppet mänskliga rättigheter, att kodifiera dessa rättigheter i
folkrättsligt bindande instrument och att verka för att staterna uppfyller
sina åtaganden på området. Utskottet anser att det är av vikt att begreppet
mänskliga rättigheter inte görs otydligt. Det går inte i dag att förutse hur
ett internationellt kodifieringsarbete rörande mänskliga ?miljö?-rättigheter
skulle utvecklas och hur ett sådant arbete skulle påverka det arbete som redan
bedrivs för att få stater att efterleva nu allmänt erkända mänskliga
rättigheter. Utskottet finner därför i dagens läge inte skäl att i
internationella sammanhang aktualisera denna fråga.
Därmed avstyrks motion U618 (mp).
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tidigare, bl.a. i betänkande
1994/95:UU24, behandlat frågan om huruvida en internationell miljödomstol bör
inrättas. Utskottet konstaterade i nämnda betänkande att en särskild
miljökammare har inrättats med tidsbegränsat mandat vid Internationella
domstolen i Haag. Det konstaterade vidare att EG-domstolen behandlar ett stort
antal mål av miljörättslig karaktär samt att en FN-domstol för havsrättsliga
spörsmål förväntas inrättas i Hamburg. Utskottet konstaterade slutligen att ?
nuvarande ordning för hantering av internationella miljömål är till fyllest?.
Utskottet har erfarit att mandatet för den särskilda miljökammaren i
Internationella domstolen i Haag, vilket löper ut i februari 1997, med största
sannolikhet kommer att förlängas med ytterligare en treårsperiod. Utskottet
konstaterar också att den aviserade havsrättsdomstolen i Hamburg nu har
inrättats.
Utskottet finner därför inte skäl att ändra den tidigare intagna ståndpunkten
att nuvarande ordning är till fyllest, varför motion U901 (mp) yrkandena 1 och
2 avstyrks.
I motion Jo727 (c) krävs att ett miljösäkerhetsråd inrättas inom FN-systemet
(yrkande 10) samt hemställs i yrkande 11 att regeringen skall verka för att en
räddningsstyrka för miljön upprättas inom FN:s kommission för hållbar
utveckling (CSD). I motion U603 (mp) krävs att UNEP skall ombildas till ett
fackorgan.
Utskottet konstaterar att Sverige arbetar aktivt för att främja frågor om
miljö och hållbar utveckling inom FN-systemet och i övriga internationella
fora. Ett viktigt forum är härvid FN:s kommission för hållbar utveckling
(CSD). Dess mandat kommer att behandlas vid den kommande översynen av FN:s
konferens om miljö och utveckling vid det extra möte som FN:s
generalförsamling håller i juni 1997. Det är enligt utskottets mening viktigt
att förtydliga och förstärka CSD:s mandat. FN:s avdelning för humanitära
frågor (DHA) har redan ett ansvar för att samordna räddningsresurser i samband
med katastrofer. Utskottet kan därför inte stödja förslaget om inrättande av
en räddningsstyrka.
Utskottet har inhämtat att UNEP hållit styrelsemöte den 27/1 till den 7/2
1997 i Nairobi varvid frågor om hur UNEP kan stärkas diskuterades. Även dessa
frågor kommer att behandlas vidare vid det kommande extra mötet med FN:s
generalförsamling.
Utskottet instämmer i de uppfattningar som framförs i motionerna U603 (mp)
och Jo727 (c) yrkandena 10 och 11 om vikten att stärka FN-systemets organ för
miljöfrågor. Utskottet finner dock inför det förestående extramötet i
generalförsamlingen att det inte finns anledning att föregripa de pågående
diskussionerna.
Därmed anses motionerna U603 (mp) och Jo727 (c) yrkandena 10 och 11 besvarade.
I motion U809 (mp) yrkande 3 krävs att regeringen skall agera för ett
frigivande av den ryske f.d. officeren Alexandr Nikitin. Denne arresterades
den 6 februari 1996 av FSB (federala säkerhetstjänsten). Den 26 september 1996
avslutades förundersökningen och Nikitin anklagades för att genom sin uppsats
?Norra flottan - potentiell risk för radioaktiv nedsmutsning i regionen? ha
spritt hemligstämplad information. Nikitin skulle ha försett den norska
miljörörelsen Bellona med information om läget på Kolahalvön. Han anklagades
för landsförräderi i form av spionage, för spridande av statshemlighet och för
förfalskning av dokument. Målet överlämnades den 11 december till
statsåklagaren och därefter till Rysslands riksåklagare. Åtal har ännu inte
väckts.
Den 15 december 1996 meddelades att Nikitin släppts ur häktet mot att han
undertecknat en skriftlig förbindelse att inte lämna landet.
Utrikesministern har, i riksdagen som svar på fråga 1995/96:647 om Alexandr
Nikitin, anfört att den ryske presidenten Boris Jeltsin vid sitt besök i mars
1996 i Norge utlovade att fallet Nikitin skulle behandlas enligt europeiska
rättsprinciper. Utrikesministern uppgav att regeringen kommer att följa
ärendet för att förvissa sig om att Ryssland lever upp till sina utfästelser
och att ärendet handläggs i enlighet med principerna i den europeiska MR-
konventionen och andra MR-instrument som Ryssland har tillträtt.
Utskottet utgår från att Ryssland kommer att leva upp till sina
internationella åtaganden och förutsätter att den svenska regeringen
fortsätter att bevaka att så sker.
Därmed anses motion U809 (mp) yrkande 3 besvarad.
II Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk
1 Kina jämte Tibet och Hongkong
Sammanfattning av motionerna
Kina
Tre motioner, U620 (fp), U629 (mp) och U636 (kd), behandlar olika aspekter av
bristande respekt för de mänskliga rättigheterna i Kina.
I U620 (fp) tar motionärerna upp frågan om EU:s och EU-ländernas politik inom
ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken gentemot Kina.
Inledningsvis anförs att svensk utrikespolitik, som ett huvudmål, skall främja
demokrati och mänskliga rättigheter samt fred och säkerhet i världen. Detta
bör även gälla för den inom EU förda gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Enligt motionärerna framstår Kina som det största
problemet i den värld som framtonar efter kalla krigets slut. Omvärlden saknar
strategi för att främja mänskliga rättigheter i Kina. Europa låter sig
härvidlag gärna spelas ut mot USA i utbyte mot förmånliga affärskontrakt. I
yrkande 1 krävs att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik skall verka för en samlad och effektiv politik för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. I yrkande 3 krävs
att Sverige inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom
EU skall verka för att Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för
de demokratiska institutioner som folket självt valt.
I motion U629 (mp) hävdar motionärerna likaledes att det måste föras en mer
kraftfull politik mot Kina vad avser landets ständiga brott mot de mänskliga
rättigheterna. I motionen pekas på de viktigaste anledningarna för att föra en
politik gentemot Kina som mer präglas av avståndstagande och kraftiga
uppmaningar till förändringar än vad som sker i dag. I yrkande 1 uppmanar
motionärerna regeringen att ta initiativ till multilateralt agerande på högsta
nivå mot Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I yrkande 4 påtalar
motionärerna kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang, en provins
i nordvästra Kina. Här har kinesiska talesmän aviserat att hårdare tag skall
tas mot muslimska separatister.
I yrkande 6 hemställs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förekomsten av summariska rättegångar och det stora antalet
utdömda och verkställda dödsdomar. I motionen refereras till uppgifter från
Amnesty International om att Kina kommer att sätta rekord i dödsstraff under
1996. Årligen fängslas i Kina hundratusentals människor utan att vare sig åtal
eller rättegång kommer till stånd. Oliktänkande skickas till arbetsläger utan
rättegång. Erkännanden tvingas fram genom tortyr.
I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförs om
Kinas inhumana familjepolitik. Det hävdas att ettbarnspolitiken har lett till
att miljoner småflickor dödades redan vid födseln eller att de lämnats till
statliga barnhem, i vilka dödligheten uppges ligga på uppemot 50 %, medan den
på vissa barnhem är total. Rapporter förekommer om tvångsaborter och
tvångssteriliseringar på människor som ej vill följa ettbarnspolitiken.
Det ökade religiösa intresset har enligt motionärerna oroat de kinesiska
myndigheterna. En ny lag från 1994 inskränker det praktiska utövandet av de
godkända religionerna. I vissa områden krävs att religiösa skall registrera
sig. Religiösa aktiviteter som ?underminerar landets gemensamma politik? är
förbjudna. I motionen hänvisas till Amnesty International som uttalat att
arbetsläger, fängelsedomar och trakasserier används mot icke önskvärda
religiösa utövare. Motionärerna vill i yrkande 8 att regeringen ges till känna
vad som anförts om religiös förföljelse i Kina.
I yrkande 9 anförs att riksdagen bör ge regeringen till känna att Kina
bryter mot världshandelsreglerna om bl.a. nationell likabehandling genom att
all distribution av ekonomisk och finansiell information utanför landets egna
kanaler är förbjuden. Alla utländska nyhetsbyråer måste registreras hos den
officiella kinesiska nyhetsbyrån som bestämmer om information skall få
spridas, hur den får spridas och kostnaden för att sprida information i Kina.
Regeringen avser vidta åtgärder mot nyhetskanaler som sprider förbjuden
information eller baktalar Kinas nationella intressen. Censurbeslutet bör
enligt motionärerna medföra att Kina inte bör välkomnas in i WTO.
Regeringen uppmanas i yrkande 11 föra en mer restriktiv och kritiskt hållen
Kinapolitik.
I motion U636 (kd) beskrivs den bristande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Kina. Politiska aktivister och religiösa fängslas, värst
drabbade är nu tibetanska munkar och muslimska Xingjiang-invånare. Politiska
rättegångar följer inte internationella normer - det är närmast fråga om
skenrättegångar, tortyr och misshandel av fångar förekommer och det omfattande
bruket av dödsstraff fortsätter. Motionärerna anför att Kina nu sammantaget
avrättar fler personer än resten av världen. Av ettbarnspolitiken följer en
könsmässig snedfördelning av befolkningen på grund av att 97 % av aborterade
foster är flickor. De barn som lämnas till barnhem är flickor och
handikappade. Världens befolkningsmässigt största stat håller på att bli en
ekonomisk jätte men inte mer demokratisk. I motionens yrkande 4 anhålls om ett
tillkännagivande att den svenska regeringen ej utan föregående konsultationer
och konsensus ändrar sin policy att inte göra besök på högsta nivå när det
gäller Kina.
Tibet
Tre motioner, U602 (fp) och U608 (mp, m, c, v, kd) och U629 (mp), tar upp de
grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som förekommer i Tibet.
I den enskilda motionen U602 (fp) behandlas kränkningar av de mänskliga
rättigheterna i Tibet. Motionären hänvisar till rapporter från Amnesty
International, Law Asia och Asia Watch vilka visar att övergreppen är väl
dokumenterade. Över en miljon tibetaner beräknas ha mist livet sedan den
kinesiska ockupationen av det självständiga Tibet. Förtrycket har tagit mycket
grymma uttrycksformer: tvångsarbete, tvångsaborter, obligatoriska
sterilisationer och t.o.m. mord på nyfödda. Den kinesiska strategin har också
riktat sig mot kultur, religion, språk och traditioner. En svensk delegation
från UD som besökte Kina och Tibet 1994 bekräftar i sin rapport bilden av den
allvarliga situationen. Yttrandefriheten är praktiskt taget obefintlig.
Medborgarna har rätt att demonstrera, dock inte för att skapa opinion mot det
socialistiska systemet, förespråka separation eller skada landets suveränitet.
Politiska dissidenter döms för påstådda våldsbrott. MR-organisationerna
beskriver ett stort antal fall där fredliga demonstranter dömts för grova
våldsbrott genom bekännelser framtvingade under tortyr.
I yrkande 1 krävs att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Tibet
fördöms. Motionärerna poängterar vidare vikten av att omvärlden fortsätter att
följa utvecklingen i Tibet genom besök och kontakter med oppositionella. I
kontakter med den kinesiska regimen bör Tibetfrågan regelmässigt föras upp på
dagordningen. Detta skall ges regeringen till känna, yrkande 2. I yrkande 3
hemställs att riksdagen skall göra ett liknande uttalande som det
Europaparlamentet gjorde när en resolution antogs 1993 om att det i alla
samarbetskontrakt med Kina, främst de offentliga, skall införas en klausul om
respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna. I yrkande 4 krävs att Tibet i
internationella sammanhang bör betraktas som en självständig stat och ges
möjlighet till egen representation. I yrkande 5 betonas att Sverige aktivt bör
stödja internationella initiativ som tas i syfte att stödja Tibets folk.
Även motion U608 (mp, m, c, v, kd) behandlar Kinas politik gentemot Tibet.
Omvärlden måste nu sätta hårdare tryck mot den kinesiska regimen för att
upprätta respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till
självbestämmande i Tibet. I yrkande 2 föreslås att Sverige skall stödja Dalai
lamas icke-våldskamp genom att försöka påverka FN:s generalsekreterare att
åstadkomma ett möte mellan denne själv och Dalai lama. Det föreslås också att
regeringen underlättar genomförandet av ett seminarium eller en utfrågning i
riksdagen om Tibet, i likhet med vad som skett i Danmark, yrkande 3.
I motion U629 (mp) hävdar motionärerna att det kinesiska förtrycket i Tibet
har hårdnat alltmer sedan 1994. Kinas senaste drag gentemot Tibet är att
angripa religionen eftersom den är en sammanhållande faktor. När tibetanerna
utsåg en ny andlig ledare valde kineserna en annan företrädare som de menade
var den riktige. Den först utnämnde pojken är försvunnen och man tror att han
hålls i fångenskap i Kina. Motionärerna hävdar att tibetanerna enligt den
officiella nyhetsbyrån Nya Kina utlovas religionsfrihet på villkor att de tar
avstånd från sin ledare Dalai lama. När denne nyligen gästade Sverige
fördömdes besöket av Kina. I motionen hävdas att Sverige skyndsamt bad om
ursäkt och försäkrade att Dalai lama fick komma hit endast i sin egenskap av
fredsapostel, inte som exiltibetan samt förklarades att Sverige inte
ifrågasätter Kinas anspråk på Tibet. I yrkande 3 krävs ett tillkännagivande om
vad som anförts i motionen om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i
Tibet.
Hongkong
Utvecklingen i Hongkong inför återföreningen med Kina behandlas i de två
motionerna U620 (fp) och U629 (mp).
I U620 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU verkar för att Hongkong inför
återföreningen med Folkrepubliken Kina garanteras fortsatt demokrati inom
ramen för de demokratiska institutioner som folket självt valt.
Motionärerna i U629 (mp) yrkande 2 kräver ett tillkännagivande om att Kina
kränker Hongkongs demokratiska rättigheter. Det demokratiska partiet som vann
närmare hälften av de 60 platserna i den lagstiftande församlingen får inte
delta i den politiska process som Peking nu styr. Det råder en form av
självcensur i den lokala pressen för att ej stöta sig med den kommande
överheten, och intellektuella och journalister fruktar att den yttrandefrihet
de nu åtnjuter ej kommer att bevaras.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att situationen beträffande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Kina är djupt otillfredsställande. Tillförlitlig information
om förhållandena i Kina återfinns t.ex. i löpande rapporter från Amnesty
International och Human Rights Watch samt dessa två organisationers och
amerikanska Utrikesdepartementets (State Departments) årliga MR-rapporter.
Dessa ger vid handen att det förekommer omfattande och väldokumenterade brott
mot de mänskliga rättigheterna i Kina.
Brotten mot de mänskliga rättigheterna har bl.a. sin grund dels i att
regimen icke accepterar politiskt oliktänkande, dels i rättssystemets oförmåga
att garantera skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Politiska
dissidenter är en direkt måltavla för myndigheternas agerande gentemot den
politiska oppositionen. Domstolsväsendet fungerar ej självständigt i
förhållande till den politiska makten. Tortyr, misshandel av fångar,
summariska rättegångar och olagliga gripanden förekommer. Kina har under ett
antal år varit det land som uppskattas verkställa flest avrättningar i
världen. Human Rights Watch och Amnesty International beräknar att den kampanj
som inleddes mot kriminalitet våren 1996 kommer att medföra att Kina under
1996 slår sitt eget rekord från 1983 då 3 000 personer avrättades. Enligt
State Departments rapport för 1996, synes situationen på MR-området ha
förvärrats under året i Kina genom att myndigheterna trappat upp sina
ansträngningar för att förhindra protester och kritik mot regimen.
Motionärerna i U629 (mp) begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om
förekomsten av summariska avrättningar och det stora antalet avrättningar i
Kina.
Utskottet noterar med oro uppgifterna om förekomsten av summariska
avrättningar och det stora antalet utförda dödsstraff i Kina. Utskottet har
redan tidigare i betänkandet redogjort för sin negativa inställning till
dödsstraff.
Ett positivt inslag är emellertid att Kina har inlett ett samarbete med
Sverige för att via Raoul Wallenberginstitutet genomföra kurser om de
mänskliga rättigheterna bl.a. för personal inom den kinesiska kriminalvården.
En annan positiv process som pågår internt i Kina är en reformering för att
förbättra lagstiftningen på flera områden, bl.a. avseende processrätten.
Kina har fortsatt att tillämpa den ettbarnspolitik som antogs i slutet av
1970-talet i syfte att begränsa befolkningstillväxten. I State Departments MR-
rapport uppges att bristande tillsyn över lokala myndigheter medfört att
dessa, under trycket att leva upp till planerade mål, i vissa fall begått
övergrepp i form av påtvingade aborter och steriliseringar. Amnesty
International har i en omfattade rapport om kvinnor i Kina, publicerad i juli
1996, uppgivit att man, utan att ta ställning till Kinas officiella
barnbegränsningspolitik, vill utrycka oro över rapporter om fall där
myndigheter med tvång låtit sterilisera eller utföra tvångsaborter på kvinnor.
Det finns enligt amerikanska State Departments MR-rapport en statistiskt
dokumenterad obalans i befolkningen i Kina. Det anförs att en orsak kan vara
att vissa nyfödda flickor inte registreras i offentliga register för att
föräldrarna skall kunna fortsätta försöken att få en pojke. Enligt rapporten
torde statistiken även reflektera förekomsten av mord eller vanvård av nyfödda
flickor eller avbrutna graviditeter med flickfoster efter könsbestämning genom
ultraljud. Det påpekas dock i rapporten att ultraljudsundersökningar, i avsikt
att bestämma kön inför en eventuell abort, är explicit förbjudna i den nya
moderskaps- och barnlag som trädde i kraft 1995.
Det råder också dokumenterade missförhållanden vid vissa av landets barnhem
för övergivna barn. Dessa hyser enligt State Departments rapport främst pojkar
som är handikappade och flickor. Enligt rapporten är det svårt att ur
tillgängliga data dra bestämda slutsatser om barnadödligheten vid barnhemmen
men andelen dödsfall synes vid vissa barnhem ligga mycket högt, särskilt för
nyanlända barn. I rapporten refereras till uppgifter framtagna av Human Rights
Watch ur officiell statistik där dödligheten på barnhemmen i tio provinser
ligger på 50 %. State Departments bedömning är att kvaliteten på den vård som
ges i barnhemmen varierar från fullgod till bedrövlig.
Motionärerna i U629 (mp) yrkande 7 önskar ett tillkännagivande om den
kinesiska ettbarnspolitiken.
Utskottet tar avstånd från de avarter den kinesiska ettbarnspolitiken fört med
sig och vill förorda det synsätt på befolkningsfrågor som fick genomslag i det
handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om befolkning och utveckling i
Kairo 1994. I handlingsprogrammet betonas bl.a. individens fria rätt till val
och ansvar. Befolkningsutvecklingen påverkar och påverkas av en rad faktorer i
samhället, och handlingsprogrammet betonar sambandet mellan befolkning,
utveckling och miljö liksom exempelvis utbildning, hälsovård och kvinnors
roll. Utgångspunkten är människors välmående där familjeplanering är en del av
folkhälsan i stället för en av staten reglerad befolkningspolitik.
Utskottet vill också betona Kinas skyldighet, som undertecknare av FN:s
barnkonvention, att rätta till de brister som föreligger beträffar barnens
rättigheter. Utskottet noterar som positivt att Kina samarbetar med FN:s
barnkommitté för att följa upp sina åtaganden enligt konventionen.
Med vad som ovan anförts anses motion U629 (mp) yrkandena 6 och 7 besvarad.
I motion U629 (mp) yrkande 4 beskrivs förföljelser mot muslimska separatister
i Xinjiang, en provins i sydvästra Kina, samt begärs ett tillkännagivande om
situationen för religiösa utövare i Kina (yrkande 8).
Utskottet noterar att situationen för religiös utövning försämrats genom den
lag 1994 som reglerar sådan utövning. I rapporten från State Department uppges
att situationen för många religiösa grupper försämrats under året som gått. En
hårdare politik förs för att upplösa icke auktoriserade religionssamfund.
Situationen ger anledning till oro och utvecklingen bör, enligt utskottets
mening, följas noga.
Därmed anses motion U629 (mp) yrkandena 4 och 8 besvarade.
Beträffande motionsyrkande U629 (mp) yrkande 9 om att Kina ej bör välkomnas in
WTO vill utskottet anföra följande: Sverige och det internationella samfundet
för en kontinuerlig dialog med Kina om landets tillämpning av
frihandelsregler. Möjligheterna att påtala brister och påverka i positiv
riktning skulle upphöra om det beslutades att Kina skall förvägras medlemskap
i WTO.
Med detta avstyrks motion U629 (mp) yrkande 9.
Utskottet konstaterar att Sverige för en aktiv dialog med Kina vad gäller
respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige deltar även aktivt i
diskussioner som förs med Kina i internationella fora såsom i arbetet i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna och i de olika kommittéer som
övervakar skilda FN-konventioners efterlevnad. EU-kommissionen utarbetade 1995
en långsiktig Kinastrategi för EU:s samarbete med Kina vilket utrikesministern
beskrev i en interpellationsdebatt i riksdagen i maj 1996. Som ett väsentligt
element i denna politik gentemot Kina försöker EU verka för att de mänskliga
rättigheterna och demokrati vinner insteg i det kinesiska samhället och i
landets lagstiftning. I EU:s tal i FN:s generalförsamling hösten 1996
välkomnades vissa lagreformer som ägt rum i Kina samt uttalades en förhoppning
att dessa skulle leda till bättre skydd för de mänskliga rättigheterna.
Samtidigt betonades att det fortsatt förekommer allvarliga kränkningar av de
mänskliga fri- och rättigheterna i Kina. Det framfördes djup oro över att
dissidenten Wang Dan dömts till ett hårt straff för att ha utnyttjat sin rätt
till åsiktsfrihet. Vidare uttalades djup oro över förekomsten av tortyr och
misshandel av fångar. Det påpekades att bruket av omskolning genom arbete och
andra administrativa bestraffningsformer är helt oacceptabelt. Användandet av
dödsstraff, särskilt för icke-våldsbrott, beklagades även djupt samt
beklagades de fortsatta restriktionerna avseende åsikts-, religions- och
organisationsfriheten i Kina. I talet uppmanas Kina att respektera alla
individers rätt att uttrycka politiska åsikter.
I motion U636 (kd) yrkande 4 anhålls om ett tillkännagivande om att den
svenska regeringen ej utan föregående konsultationer och konsensus ändrar sin
policy att ej göra besök på högsta nivå i Kina.
Utskottet konstaterar att statsminister Göran Persson har förklarat att
regeringen har för avsikt att ta upp känsliga besöksfrågor med utrikesnämnden
i enlighet med tidigare etablerad praxis.
Därmed anses motion U636 (kd) yrkande 4 besvarad.
Utskottet förespråkar en målinriktad svensk politik - innebärande dialog, ej
isolering - gentemot Kina för att främja respekten för de mänskliga
rättigheterna. Hävdande av universalitetsprincipen bör utgöra grunden för
denna politik.
Med detta anses motionerna U620 (fp) yrkande 1, U629 (mp) yrkandena 1 och 11
besvarade.
Tibet
Utskottet har tidigare under en rad år uttryckt sin oro över allvarliga
brister vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Detta
skedde senast i betänkande 1994/95:UU24.
Att situationen inte har förbättrats i Tibet under de senaste åren framgår
bl.a. av rapporter från Amnesty International och amerikanska UD. I State
Departments rapport för 1996 uppges att trovärdiga uppgifter visar att de
kinesiska myndigheterna fortsätter att begå omfattande kränkningar av de
mänskliga rättigheterna i Tibet. Kränkningarna innefattade fall av personer
som avlidit i häkte, tortyr, godtyckliga arresteringar, kvarhållande i häkte
utan offentlig rättegång, långa perioder av häkte för tibetanska nationalister
vilka på fredligt sätt uttryckt sin politiska och religiösa uppfattning samt
en intensifierad kontroll av religionsutövning och utövande av press- och
åsiktsfrihet, särskilt för etniska tibetaner. Tibetansk buddism och krav på
självständighet är nära förknippade. Enligt rapporten tolererar myndigheterna
olika former av religiös utövning endast så länge som den ej uppfattas vara
förbunden med politisk opposition. När religionsutövning tolkas som ett medel
för uttryckande av politisk opposition slår myndigheterna till hårt och
effektivt för att stävja verksamheten. De kinesiska myndigheternas attityd
till Dalai lama har skärpts och han erkänns ej som tibetanernas religiöse
ledare. Det är förbjudet att sälja bilder av Dalai lama i Kina och även att i
kloster och annorstädes visa dessa bilder.
Utskottet noterar med oro rapporterna om fortsatta kränkningar av de
mänskliga rättigheterna i Tibet.
I motionerna U602 (fp) yrkandena 1 och 2 och U629 (mp) yrkande 3 krävs att
Sverige skall påtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. I
motion U602 (fp) begärs i yrkande 3 att det bör införas en klausul om
mänskliga rättigheter i offentliga samarbetskontrakt, det yrkas vidare att
Tibet i internationella sammanhang skall erkännas som en självständig stat
(yrkande 4) samt hävdas i yrkande 5 att Sverige bör stödja internationella
initiativ som tas i syfte att stödja Tibets folk. I motion U608 (mp, m, c, v,
kd) hemställs i yrkande 2 att Sverige skall underlätta ett möte mellan FN:s
generalsekreterare och Dalai lama. I yrkande 3 föreslås att regeringen
underlättar genomförandet av ett seminarium eller en utfrågning om Tibet i
riksdagen.
Utskottet noterar att Dalai Lama besökte Sverige i maj 1996 och att han
därvid togs emot av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Utskottet konstaterar att Sverige under en lång tid i olika sammanhang
påtalat brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet, såväl bilateralt som i
internationella fora. EU tog i sitt MR-anförande i FN:s generalförsamling i
november 1996 upp förhållandena i Tibet och beklagande djupt Kinas
uraktlåtenhet att skydda tibetaners etniska, kulturella och språkliga
identitet. Utskottet noterade i betänkande 1994/95:UU24 att Kinas överhöghet
över Tibet inte ifrågasätts av det internationella samfundet. Tibet skall
enligt Kinas konstitution åtnjuta ett viss självstyre, och utskottet utgick i
betänkandet från att den svenska regeringen skulle fortsätta att verka för att
denna autonomi ges reell innebörd. I samma betänkande uttalade utskottet,
angående klausuler om de mänskliga rättigheterna i samarbetsavtal, att sådana
krav troligen endast skulle innebära att avtalen inte blev av, vilket enligt
utskottet skulle ha föga effekt på situationen för de mänskliga rättigheterna
i Kina.
Utskottet vidhåller tidigare framförda uppfattningar.
Därmed anses motionerna U602 (fp) yrkandena 1-5 samt U629 (mp) yrkande 3
besvarade.
Beträffande yrkandet om att påverka FN:s generalsekreterare för att få till
stånd ett möte mellan denne och Dalai lama vill utskottet anföra följande.
Såvitt känt är har inte någon sådan begäran inkommit från Dalai lama.
Utskottet finner därför inte anledning att uttala sig om regeringen bör söka
påverka generalsekreteraren i denna fråga.
I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 3 önskas ett tillkännagivande om att
regeringen skall underlätta genomförandet av ett seminarium om Tibet i
riksdagen. Utskottet konstaterar att möjligheten att anordna sådana seminarier
inom riksdagen redan föreligger varför något tillkännagivande härom till
regeringen ej synes vara behövligt.
Därmed avstyrks motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkandena 2 och 3.
Hongkong
Utskottet konstaterar att det finns anledning att noga följa situationen i
Hongkong inför det kinesiska övertagandet den 1 juli 1997. En provisorisk
församling som inte har stöd i konstitutionen har i december 1996 tillsatts av
Kina i ett administrativt förfarande, utan allmänna val. Bakgrunden är
kortfattat följande: Kinas nationella folkkongress antog en separat
konstitution (Basic Law) 1990 som skall gälla i Hongkong efter överträdandet.
Där fastställdes att den lagstiftande församlingen i Hongkong (Legco) även i
framtiden skulle tillsättas enligt då gällande regler i Hongkong. Den
dåvarande ordningen (1990) innebar att av Legcos 60 ledamöter cirka en
tredjedel vardera utsågs i allmänna val, yrkesvalkretsar och direkt av
guvernören. Inför Hongkongs val 1995 ändrade britterna valkretsarna för att
göra dem mer demokratiska, och i praktiken kom även de personer som skulle
utses i yrkesvalkretsar att tillsättas efter allmänna val. Detta irriterade
Kina som i december 1996 handplockade en provisorisk församling för Hongkong
bestående av 60 personer, vilka delvis var samma personer som de som redan
ingick i den ordinarie lagstiftande församlingen. En ny exekutiv ledare utsågs
även. Det parti som fick flest röster vid valen 1995, Democratic Party of
Hongkong, ställde sig utanför förfarandet när den provisoriska församlingen
utsågs av Kina, men hade enligt vissa bedömare ej heller accepterats om de
önskat delta.
I den internationella överenskommelsen mellan Kina och Storbritannien om
Hongkong från 1984 slås fast att Hongkong efter maktskiftet skall utgöra en
särskild administrativ region inom Kina med hög grad av autonomi. Hongkongs
nuvarande samhällssystem, levnadsmönster och juridiska system skall förbli
oförändrade. Den 23 februari 1997 beslutade Kinas nationella folkkongress om
att drygt 20 lagar, främst på rättighetsområdet, helt eller delvis kommer att
upphävas enär de ej anses vara förenliga med den konstitution som skall gälla
i Hongkong efter övergången den 1 juli 1997. Förslag till ny lagstiftning
kommer den nye, av Kina utsedde, exekutive ledaren att lägga fram, efter
konsultationer med olika grupper i samhället, för beslut i Hongkongs
lagstiftande församling.
Utrikesministern har den 29 januari 1997 skriftligt besvarat riksdagsfråga
1996/97:218 om Kinas tillsättning av fullmäktige i Hongkong varvid anfördes
att regeringen, mot bakgrund av de förändringar som skett, känner oro för
Hongkongs möjligheter att behålla ett system som ger medborgarna skydd för
deras mänskliga rättigheter. Utrikesministern framhöll att det är oroande att
en provisorisk församling tillsatts utan regelrätta val. Samtidigt betonades
att regeringen tar fasta på försäkringar från den kinesiska ledningen om att
provisoriet skall bli kortvarigt och att val till den ordinarie församlingen
kommer att hållas nästa år. Utrikesministern anförde vidare:
Det är naturligtvis utomordentligt angeläget att Hongkong får en lagstiftande
församling som tillsätts enligt bestämmelserna i gällande överenskommelse om
suveränitetsövergången. Det är också viktigt att de senaste årens
ansträngningar att stärka demokratin och öka skyddet för grundläggande fri-
och rättigheter i Hongkong inte omintetgörs.
Utrikesministern uppgav slutligen att statsministern direkt till den kinesiska
ledningen vid besöket i Kina i november 1996 framhållit att Sverige anser det
vara utomordentligt viktigt att Kina lever upp till utfästelserna om att
garantera Hongkong en hög grad av autonomi.
I motion U620 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU skall verka för att
Hongkong skall garanteras fortsatt demokrati. I U629 (mp) yrkande 2 krävs ett
tillkännagivande om att Kina kränker Hongkongs demokratiska rättigheter.
Utskottet konstaterar att det kinesiska agerandet beträffande Hongkong den
senaste tiden inger farhågor. Det är inte acceptabelt om övergången till
kinesiskt styre för Hongkong innebär ett bakslag för den demokratiska
utvecklingen. Det är enligt utskottets mening viktigt att hongkongborna även
fortsättningsvis, i allmänna val, får delta när den lagstiftande församlingen
utses. Det är inte heller acceptabelt om medborgarna fråntas de
författningsgrundade förbättringar som skett beträffande skyddet för de
mänskliga rättigheterna.
Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med företrädare för den
kinesiska regeringen även fortsättningsvis påtalar den vikt Sverige fäster vid
att Kina står fast vid sina tidigare åtaganden att slå vakt om Hongkongs
självständiga juridiska, ekonomiska, sociala och politiska system.
Därmed anses motionerna U620 (fp) yrkande 3 och U629 (mp) yrkande 2 besvarade.
2 Taiwan
Sammanfattning av motionerna
I de två motionerna U612 (m) och U620 (fp) krävs bl.a. svensk agerande till
stöd för förbättrade möjligheter för Taiwan att representeras i
internationella organisationer samt föreslås att Taiwan ges plats vid sidan av
Folkrepubliken Kina i FN.
I motion U612 (m) föreslås att Sverige stödjer de rekommendationer som
framlagts i en i Europaparlamentet utarbetad rapport om Taiwans roll i
internationella organisationer. Rapporten utmynnar i följande rekommendationer
till rådet och medlemsländerna: Taiwan bör tillförsäkras bättre representation
i internationella organisationer inom områdena ekonomi, miljö och
utvecklingssamarbete. FN bör ombedas utreda möjligheterna att tillsätta en
arbetsgrupp för att studera hur Taiwan skall kunna delta i aktiviteter
genomförda av organ som lyder under FN:s generalförsamling. Kina och Taiwan
bör uppmanas att intensifiera sitt samarbete i en konstruktiv och fredlig
anda. Rådet bör uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att öppna ett
kontor i Taipei.
I motion U620 (fp) yrkande 2 föreslås att Sverige agerar för att det
demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess
att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin
eventuella framtid.
Utskottets överväganden
Förhållandena i Taiwan har genomgått en genomgripande förändring i demokratisk
riktning under de senaste åren. Under 1995 hölls allmänna val till den
lagstiftande kammaren, och 1996 genomfördes val till nationalförsamlingen och
till presidentämbetet. Detta innebär att alla politiska ledare i Taiwan numera
är utsedda i fria demokratiska val. På senare år har det också skett en
positiv utveckling av kontakterna mellan Kina och Taiwan. Detta gäller
ekonomiskt samarbete, kulturellt utbyte, turism m.m.
Det svenska utbytet med Taiwan är betydande på många områden. Utskottet ser
positivt på denna utveckling av förbindelserna vilket även tidigare framförts
i betänkande 1994/95:UU24.
I motion U612 (m) föreslås att Sverige stödjer rekommendationer om att
stärka Taiwans roll i internationella organisationer. I motion U620 (fp)
yrkande 2 föreslås bl.a. att Sverige agerar för att ge Taiwan plats i FN till
dess folken i Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin
framtid.
Frågan om Taiwans medlemskap i FN har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen. I betänkande 1994/95:UU24 uttalades med referens till betänkande
1993/94:UU26 att:
medlemskap i FN av Sverige behandlas enligt universalitetsprincipen; suveräna
stater Sverige erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och dess organ.
I enlighet med FN:s stadgar upptas nya medlemmar i FN genom beslut i
generalförsamlingen efter beredning i och på rekommendation av säkerhetsrådet.
Ett flertal stater satte sig emot ett förslag att föra upp frågan om Taiwans
ställning på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.
Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp frågan om Taiwans ställning på
generalförsamlingens dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs 1995
av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och hade diplomatiska förbindelser
med landet. Dessa var ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,
Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua, Panama, Dominikanska
republiken, Centralafrikanska republiken och Swaziland.
Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner Taiwan som en suverän stat.
Den svenska ett-Kina-politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är
Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina tillhöriga platsen i FN.
Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har utvecklade kontakter med
olika länder, inklusive med Folkrepubliken Kina. Utskottet ser också positivt
på den demokratiska utvecklingen som skett i Taiwan. Med hänvisning till vad
ovan anförts samt till refererade tidigare uttalanden av utskottet i
betänkande 1994/95:UU24, framstår det som klart att det inte är motiverat att
agera för Taiwans medlemskap i FN.
Därmed avstyrks motionerna U612 (m) och U620 (fp) yrkande 2.
3 Bhutan
Sammanfattning av motionen
Beträffande Bhutan pekar motionärerna i motion U629 (mp) yrkande 5 på de
problem som landet upplever med relationerna till sina grannar, de två
stormakterna Kina och Indien. Situationen för Bhutan kan jämföras med den för
Tibet och Sikkim, två tidigare självständiga länder som uppslukats av Kina
respektive Indien. Motionärerna anhåller om ett tillkännagivande rörande Kinas
relation till Bhutan.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Kina erkänner Bhutan som en självständig stat.
Utskottet finner för närvarande inte anledning att tillstyrka något
tillkännagivande grundat på de farhågor som framförs i motion U629 (mp)
yrkande 5 angående Kinas relation till Bhutan.
Motion U629 (mp) yrkande 5 avstyrks därmed.
4 Indonesien
Sammanfattning av motionen
I motion U628 (mp, c, fp, v) behandlas förhållandena i Indonesien främst med
inriktning på situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Östtimor.
Motionärerna anför att en tredjedel av Östtimors befolkning brutalt mördats
under den mer än 20 år långa ockupationen. Demokrati saknas och allt motstånd
bekämpas med strukturellt våld. I yrkande 1 hemställs att ett tillkännagivande
görs till regeringen om vad som i motionen anförs om situationen i Östtimor. I
yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR-
kommissarie får en permanent representation i territoriet. I yrkande 3 begärs
ett mer aktivt svenskt agerande för att utöva påtryckningar på Indonesien.
Sverige bör bl.a. agera i EU samt lyfta upp och lägga tyngd bakom frågan i FN.
Med hänvisning till tidigare krav ställda i en motion av Socialdemokraterna i
opposition samt andra enskilda motionärer hemställs bl.a. att Sverige i
internationella fora och i bilaterala kontakter öppet agerar för att de
indonesiska trupperna dras bort från territoriet och att folket i Östtimor får
utöva sin rätt till självbestämmande. Sverige bör även klart markera i FN:s
generalförsamling att Sverige står fast vid Östtimors rätt till
självbestämmande samt öppet agera för timoranskt deltagande i FN-samtalen.
Sverige bör informera sig om motståndsrörelsens förslag till fredsplan. I
yrkande 6 hemställer motionärerna om att utskottet med hänvisning till
utvecklingen av MR-situationen i Indonesien, inklusive Östtimor, klart skall
uttala ett nej till s.k. u-krediter till Indonesien. I yrkande 7 krävs att
Europarådets resolution 966, den 28 juni 1991, följs. I resolutionen uppmanas
alla länder som har ekonomiska band med Indonesien att utöva påtryckningar på
Indonesien att stoppa kränkningar av de mänskliga rättigheterna och all
tillägnelse av Östtimors naturresurser och tillgångar. Sverige bör i likhet
med FN se Portugal som den administrativa makten och kräva att Östtimor
undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien hävdas det
i yrkande 8. Sverige bör vidare i multilaterala kontakter och i bilaterala
kontakter gentemot Indonesien verka för ett genomförande av de
rekommendationer som FN:s särskilda rapportör Bacre Waly Ndiaye lämnade i
november 1994, yrkande 9. I yrkande 10 krävs att Sverige suspenderar allt
ekonomiskt samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den
framhärdar med sin olagliga ockupation och med sitt förtryck.
Utskottets överväganden
Utskottet har under en lång rad år behandlat den bristande respekten för de
mänskliga rättigheterna i Indonesien, särskilt såvitt avser Östtimor och dess
rätt till självbestämmande (senast i betänkande 1994/95:UU24). Sverige har
aldrig accepterat Östtimors införlivande i Indonesien och har alltid betonat
att befolkningen själv bör få besluta om sin framtid. Denna uppfattning har
biträtts av utskottet.
Utskottet anser att situationen beträffande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Östtimor är djupt otillfredsställande. Rapporter från bl.a.
Human Rights Watch och amerikanska UD redovisar att allvarliga brott mot de
mänskliga rättigheterna även fortsättningsvis begås i Indonesien. Enligt State
Departments årsrapport för 1996 fortsätter säkerhetsstyrkor att tortera och
misshandla gripna personer, särskilt i Irian Jaya och Östtimor. Human Rights
Watch anger i sin årsrapport beträffande MR-situationen i Indonesien under
1996 att en rad olika MR-kränkningar fortsätter att begås i Östtimor, vilka
bl.a. uppges ha förvärrats av utökad utbildning av östtimorianer till civila
och paramilitära grupper.
I motion U628 (mp, c, fp, v) krävs ett tillkännagivande om situationen i
Östtimor (yrkande 1), i yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att FN:s
MR-kommissarie får en permanent representation i territoriet, i yrkande 3
anhålls om aktivare svenskt agerande gentemot Indonesien, yrkande 6 innehåller
bl.a. krav på ett svenskt nej till u-krediter till Indonesien, i yrkande 7
krävs att Sverige följer Europarådets resolution att alla länder med
ekonomiska band till Indonesien skall utöva påtryckningar gentemot Indonesien,
i yrkande 8 krävs att Östtimor undantas från varje bilateralt avtal mellan
Sverige och Indonesien, Sverige bör verka för att FN:s specielle rapportörs
rekommendationer följs hävdas i yrkande 9 samt krävs slutligen i yrkande 10
att Sverige suspenderar allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska
regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation.
Utskottet konstaterar att Sverige på olika vägar och i skilda sammanhang
bidrar till att förhållandena i Östtimor uppmärksammas. I juni 1996 enades
EU:s ministerråd om en gemensam ståndpunkt i vilken det fastslogs att EU-
länderna önskar bidra till att en helhetslösning uppnås av Östtimorfrågan.
Tillsammans med EU-länderna agerar Sverige för att FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna uppmärksammar bristerna beträffande MR-läget i
Östtimor. Situation för de mänskliga rättigheterna i Indonesien är sedan 1992
föremål för behandling i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.
Utskottet har i betänkande 1994/95:UU24 framhållit att det är viktigt att FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter att verka för att de
rekommendationer som lämnas av FN:s olika organ för övervakning av de
mänskliga rättigheterna omsätts i praktiken och efterlevs. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och tvingas konstatera att Indonesien inte genomfört
rekommenderade förbättringar. I det anförande som EU höll i
generalförsamlingen i november 1996 togs förhållandena i Östtimor upp.
Indonesien uppmanas att genom effektiva åtgärder se till att få till stånd en
förbättring av MR-situationen i territoriet, särskilt genom att till fullo
genomföra relevanta beslut fattade av FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna.
Med vad ovan anförts anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 1, 3 och 9
besvarade.
Vid MR-kommissionens möte 1996 träffades en överenskommelse mellan FN:s Center
för mänskliga rättigheter och Indonesien om att en tjänsteman från centret
skulle placeras vid UNDP:s kontor i Jakarta. Denne skulle ha till uppgift att
även bevaka MR-frågor i Östtimor. Tjänsten har ännu inte tillsatts.
Utskottet stödjer planerna på att förstärka UNDP-kontoret i Jakarta med en
MR-expert som även kan verka i Östtimor. Innan detta arrangemang kunnat
realiseras synes det, enligt utskottets mening, vara för tidigt att agera för
en mer permanent FN-närvaro i Östtimor. Utskottet har också erfarit att FN:s
nye generalsekreterare har utsett en särskild emissarie för Östtimor. Denne
kommer att besöka området och ha direkta kontakter med parterna.
Generalsekreteraren önskar bl.a. på detta sätt öka FN:s engagemang och
aktivera den dialog som under många år förts mellan Portugal och Indonesien
under generalsekreterarens ledning. Utskottet ser positivt på detta initiativ.
Därmed anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkande 2 besvarad.
Enligt beslut av riksdagen 1994 bestämdes att öppna för u-krediter och
tekniskt samarbete med Indonesien. Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor
genom stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet
och till en katolsk yrkesskola. Stöd ges även till ett oberoende
rättshjälpsinstitut.
Utskottet anser att biståndssamarbetet liksom det ekonomiska samarbetet
bidrar till att understödja utvecklingen mot ett demokratiskt samhälle och
underlättar en dialog med den indonesiska regeringen om situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i landet. Det synes enligt utskottets
mening inte meningsfullt att ställa krav på att Östtimor undantas från
bilaterala avtal mellan Sverige och Indonesien.
Därmed anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 6-8 och 10 besvarade.
5 Burma (Myanmar)
Sammanfattning av motionen
Förhållandena i Burma behandlas i motion U617 (mp). Den burmesiske
fredspristagaren Daw Aung San Suu Kyi tillåts ej hålla offentliga möten.
Nationella demokratiförbundet har av juntan förhindrats hålla partikongress.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att de politiska förhållandena i Burma skall
tas upp i internationella fora. Det finns behov att försöka påverka Burma när
det gäller Daw Aung San Suu Kyis situation och förhållandena för andra
fängslade NDL-medlemmar (yrkande 2). Med referens till uppgifter från den
internationella gruppen Child Right Worldwide tas frågan om hur Burma
behandlar barn upp. Motionärerna anför att av landets sex miljoner barn, säljs
varje år 10 000 flickor till bordeller. En tredjedel av barnen i åldrarna 5-15
år arbetar under outhärdliga förhållanden. Detta är ett hån mot de mänskliga
rättigheterna. Barnkonventionen skall respekteras. I yrkande 3 krävs att
regeringen på det internationella planet i FN och i andra internationella
sammanhang tar upp bristerna vad avser de mänskliga rättigheter i Burma.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare behandlat den bristande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Burma (senast i betänkande 1994/95:UU24). Situationen har inte
förbättrats, och utskottet tvingas konstatera att samstämmiga rapporter ger
vid handen att det alltjämt förekommer svåra kränkningar av de mänskliga
rättigheterna i landet. Enligt State Departments årsrapport för Burma synes de
allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna snarast ha ökat under
1996.
Burma har sedan början av 1960-talet styrts genom militärdiktatur. Den junta
som för närvarande har makten, State Law and Order Restoration Council
(SLORC), styr landet genom att utöva våld och förtryck. Nationella
demokratiförbundets ledare Aung San Suu Kyi släpptes efter sex års husarrest
1995 men har nu i praktiken Rangoonarrest. Regimen tillät en tid under 1995
möten med anhängare utanför hennes bostad. Dessa kom varje vecka i tusental
för att höra Aung San Suu Kyi tala. Nu har avspärrningar satts upp och
människor förhindras att samlas vid hennes bostad. I State Departments rapport
för 1996 uppges att trovärdiga uppgifter finns om att militären gör sig
skyldig till svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt i
områden med etniska minoriteter. Enligt Amnesty International förekommer att
personer från etniska minoriteter tvingas utföra arbetet utan ersättning.
State Departments rapport beskriver att det förekommer att militären är
inblandad i försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Personer fängslas
för att ha uttryckt sin politiska åsikt och misshandlas av säkerhetstjänsten.
I rapporten anges vidare att hundratals politiska fångar lever under svåra
förhållanden i landets fängelser. Det uppges att press- och åsiktsfriheten är
kraftigt inskränkt och att regeringen inte respekterar rätten att fritt
organisera sig. Ett stort problem i Burma utgör också, enligt State
Department, barnprostitutionen och de unga kvinnor som luras eller tvingas att
prostituera sig i Thailand, där spridningen av hiv ökat efterfrågan på unga.
Barnarbete är enligt rapporten vanligt förekommande.
Burma har ratificerat FN:s barnkonvention.
Utskottet noterar med stor oro uppgifterna om att svåra kränkningar av de
mänskliga rättigheterna fortsätter att begås i Burma.
I motion U617 (mp) krävs ett tillkännagivande om att regeringen i
internationella fora bör föra fram problemen med det politiska läget i Burma
(yrkande 1), i yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om Aung San Suu Kyis s.k.
frihet och situationen för andra fängslade personer samt begärs i yrkande 3
ett tillkännagivande om bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i
Burma.
Utskottet anförde, senast i betänkande 1994/95:UU24, att utskottet
välkomnade den aktiva roll som Sverige spelar för att det internationella
samfundet skall uppmärksamma situationen i Burma. Det anfördes vidare att
?utskottet utgår från att regeringen i lämpliga former fortsätter att söka
påverka Burmas regering att respektera mänskliga rättigheter och inleda en
demokratisering av landet?.
Utskottet noterar att Sverige varit huvudförslagsställare till de
resolutioner som sedan 1991 antagits av generalförsamlingen beträffande MR-
situationen i Burma. FN har en särskild rapportör för de mänskliga
rättigheterna i Burma. Dennes årliga besök i landet har varit den enda MR-
insats som FN kan företa inne i Burma. Det kan noteras som oroväckande att den
specielle rapportören ej fick tillträde till Burma under 1996.
Utskottet noterar även att Sverige deltagit aktivt i EU:s diskussioner om
åtgärder för att påverka militärregimen. Vid EU:s utrikesministermöte i slutet
av oktober 1996 enades ministrarna om en gemensam ståndpunkt riktad mot
regimen i Burma. I denna bekräftades ett tidigare fattat beslut från 1991 om
vapenembargo, utvisning av militärpersonal och avbrytande av bistånd med
undantag för humanitärt bistånd. Nya åtgärder infördes som innebär visumförbud
för medlemmar i SLORC-regimen och militär- och säkerhetsstyrkor samt stopp för
bilaterala besök på hög nivå i Burma. Åtgärderna skall gälla sex månader och
kan därefter förlängas.
Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att EU i sitt gemensamma
anförande i FN:s generalförsamling hösten 1996 riktade skarp kritik mot Burma
för förekomsten av tortyr, summariska avrättningar, tvångsarbete, misshandel
av kvinnor, politiska arresteringar, restriktioner i yttrandefriheten m.m.
Kritik framfördes även rörande den burmesiska regeringens behandling av Aung
San Suu Kyi samt uppmanades regeringen att samarbeta med FN:s särskilde
rapportör för Burma. Utskottet noterar även som positivt att utrikesministern
i regeringens utrikespolitiska deklaration den 12 februari 1997 anförde att
regeringen fortsätter sitt internationella agerande bl.a. mot exploatering av
barn och till skydd av försvarare av rättsstaten principer, ?som Aung Sang Suu
Kyi som söker upprätthålla tanke- och yttrandefriheten?.
Utskottet konstaterar att Sverige fortsätter att verka pådrivande i
internationella fora, bl.a. inom FN, för att främja demokrati och respekt för
de mänskliga rättigheterna i Burma. Utskottet förutsätter även att Sverige
försöker främja att Burma lever upp till sina åtaganden enligt FN:s
barnkonvention. Härvid noteras som positivt att två diplomatiska
representanter för Burma deltog i Stockholmskonferensen om kommersiell sexuell
exploatering av barn, vilken hölls i augusti 1996.
Med vad ovan anförts anses motion U617 (mp) yrkandena 1-3 besvarade.
6 Kashmir
Sammanfattning av motionen
I den enskilda motionen U635 (c, m, fp, v, mp, kd) redogörs för bakgrunden
till konflikten i Kashmir. Motionärerna uppmanar regeringen att agera i
tvisten genom att i bilaterala kontakter med Indien och Pakistan uppmana
parterna till samtal och i lämpliga forum fortsätta att kräva respekt för
mänskliga rättigheter i området. Sverige bör även, kräver motionärerna, agera
för att förmå FN:s generalsekreterare att ta initiativ till en permanent
lösning på konflikten och för att tillse att befolkningen får utöva sin rätt
till självbestämmande enligt vad som stipuleras i FN:s resolutioner.
Utskottets övervägande
Kashmirfrågan har sitt ursprung i det brittiska Indiens delning 1947 mellan
nuvarande Indien och Pakistan. Den muslimske fursten av Jammu och Kashmir
undvek först att ta ställning för Kashmirs anslutning till någondera av
staterna Indien och Pakistan. Efter det att en muslimsk revolt utbrutit anslöt
han Kashmir till Indien i utbyte mot militär hjälp. När den indiska armén
hejdades togs tvisten på indisk begäran upp i säkerhetsrådet 1948. Detta år
antog FN:s säkerhetsråd en resolution av innebörd att befolkningen genom
folkomröstning bör få avgöra sin framtida nationstillhörighet. Denna
uppfattning har Sverige delat. Sverige bidrar till den FN-övervakning som
förekommer i området sedan 1949 i form av en militär observatörsgrupp
(Unmogip).
Misstron i Kashmir mot den indiska centralregeringen ökade kraftigt mot
slutet av 1980-talet, och 1990 inledde militanta grupper ett uppror efter ett
val som genomförts av Indien till Kashmirs och Jammus underhus. Detta ledde
till kraftiga sammanstötningar med den indiska säkerhetsstyrkan i området.
I september 1996 hölls val till nationalförsamlingen i Kashmir och Jammu.
Valet ägde rum under massiv indisk militär närvaro, och det förekom rapporter
om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Den nya regeringen leds av det
muslimska partiet National Conference. I State Departments rapport anges att
antalet dödade i oroligheter i Kashmir under 1996 var drygt 2 500 personer,
vilket är ungefär samma antal som året innan. Andelen civila dödsfall hade
dock ökat, vilket enligt State Department berodde på ett ökande antal
terroristaktioner vilka begicks i syfte att förhindra valet. Ett nytt mönster
framträdde, enligt rapporten, under året med regeringstrogna militanta f.d.
separatistgrupper (s.k. countermilitants) som gått över till regeringssidan
men behållit sina vapen och sin militära struktur. State Department uppger att
dessa grupper, som agerar utanför lagen och utövar våld mot separatisterna,
tolereras och finansieras av regeringen, vilken därför kan hållas ansvarig för
deras verksamhet. State Department anger att grova övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna begås av såväl säkerhetsstyrkorna och countermilitants som av de
separatistiska militanta grupperna.
I motion U635 (c, m, fp, v, mp, kd) begärs att Sverige skall agera genom att
i bilaterala kontakter med Indien och Pakistan uppmana parterna till samtal
och i lämpliga forum avkräva respekt för de mänskliga rättigheterna i området.
Utskottet noterar att EU-länderna gjorde ett gemensamt uttalande i FN:s
generalförsamling hösten 1995, i vilket parterna uppmanades återuppta den
bilaterala dialogen för att genom överläggningar kunna lösa konflikten och
uppnå fred i Kashmir. Hösten 1996 tog EU åter upp situationen i Kashmir i sitt
MR-anförande i generalförsamlingen. I talet betonades bl.a. att EU var
övertygat om att endast genom en konstruktiv och allomfattande dialog skulle
en lösning kunna nås som garanterade en varaktig respekt för de mänskliga
rättigheterna. Som svar på riksdagsfråga 1995/96:592 Folkomröstning i Kashmir
uppgav utrikesministern i ett skriftligt svar i juli 1996 att
från svensk sida uppmuntrar vi parterna att föra en kontinuerlig dialog, för
att med alla fredliga medel komma fram till ett samförstånd om hur konflikten
skall kunna lösas. Om detta skall ske genom en folkomröstning eller med andra
medel beror på vad parterna gemensamt beslutar sig för.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning och förutsätter att
Sverige fortsätter att, i lämpliga sammanhang, söka påverka parterna att föra
en dialog för att med fredliga medel lösa konflikten. Utskottet utgår även
från att regeringen bilateralt och i internationella fora söker verka för att
de mänskliga rättigheterna respekteras i Kashmir.
Med vad som ovan anförts anses motion U635 (c, m, fp, v, mp, kd) besvarad.
7 Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater.
Sammanfattning av motionerna
Nedan redogörs för ett antal motioner som behandlar kurder och
assyrier/syrianers problem dels i Turkiet, Irak, Iran och Syrien, dels på
grund av dessa staters agerande i andra länder. Även yrkanden som avser den
allmänna MR-situationen i Turkiet behandlas i detta avsnitt. Den allmänna MR-
situationen i Iran vilken inte är kopplad till kurdernas eller
assyrier/syrianers situation i landet behandlas i ett separat avsnitt.
Turkiet
I motionerna U604 (mp), U622 (fp), U634 (s), U637 (fp) och U639 (v, m, c, fp,
mp, kd) påtalas Turkiets allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna
gentemot bl.a. kurder och assyrier/syrianer samt ställs krav på svenskt
agerande i olika forum för att få till stånd en förbättring.
I motion U604 (mp) hävdar motionärerna att Turkiet trots att landet skrivit
under Europarådets konventioner om de mänskliga rättigheterna respektive mot
tortyr inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. Omkring 2 400
byar har förstörts och 2-3 miljoner kurder tvångsförflyttats. Kurderna har
vare sig rätt till ett eget område, eget språk eller till sin egen kultur.
Politiska fångar utsätts för tortyr och förnedrande behandling i fängelserna.
Sverige har en skyldighet att kraftigt markera att vi inte accepterar vad som
sker i Turkiet, yrkande 1. De mer försiktiga formuleringarnas tid är förbi.
Regeringen uppmanas (yrkande 3) likaså att snarast föra upp frågan om Turkiet
och de mänskliga rättigheterna i FN.
I motion U634 (s) föreslås en rad åtgärder för att främja en demokratisk
utveckling med respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Ett stadigt
internationellt tryck bör upprätthållas för att förmå Turkiet att lösa sina
problem inom ramen för de internationella åtaganden som landet gjort
beträffande de mänskliga rättigheterna. Sverige och andra länder måste kräva
att Turkiet bl.a. följer de rekommendationer som FN:s och Europarådets
kommittéer för förhindrande av tortyr avgivit till Turkiet. Sverige bör vidare
begära att Turkiet ratificerar 1951 års flyktingkonvention i sin helhet. I
ministerrådet bör Sverige verka för att rådet i sina överläggningar med
Turkiet ihärdigt tar upp MR-frågor samt ställer krav på att EU-kommissionen i
sina årliga rapporter om Turkiet ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet.
I den enskilda motionen U637 (fp) behandlas kurdernas situation. De
uppskattningsvis 25-30 miljoner kurderna finns i Turkiet, Iran, Irak och
Syrien. Det sammanhängande landområde i ovan nämnda länder, vilket benämns
Kurdistan, existerar dock inte som statsbildning. Kurderna är, hävdar
motionären, världens största folkgrupp utan egen nationalstat. Kurdernas
situation i Turkiet är väl känd. Övergreppen mot den kurdiska befolkningen i
Turkiet fortsätter. När Turkiet nu har tullavtal med EU finns goda möjligheter
att utöva påtryckningar mot regeringen i Ankara. Sverige bör ta initiativ,
yrkande 4, inom EU för att få Turkiet att respektera kurdernas mänskliga
rättigheter och få till stånd en politisk lösning mellan regeringen och
kurderna i Turkiet. Ett särskilt problem är de turkiska myndigheternas ovilja
att ge visum till internationella biståndsorgan som för att åka till norra
Irak måste passera Turkiet. Restriktionen gäller även journalister och
politiker. I yrkande 5 krävs att Sverige agerar för att underlätta för
enskilda organisationer att verka i norra Irak.
Även i motionen U639 (v, m, c, fp, mp, kd) behandlas bristen på respekt för
de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Turkiet har ratificerat såväl FN:s
konvention mot tortyr som Europakonventionen mot tortyr och den Europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna. I samband med att tullunionen mellan EU och Turkiet utlovades
demokratisering och förbättrad respekt för de mänskliga rättigheterna
Motionärerna hävdar att MR-situationen i Turkiet, trots de många löften som
utställts av Turkiet i olika sammanhang, inte förbättrats utan snarast
försämrats. Det framhålls att den bristande respekten för mänskliga
rättigheter hänger intimt samman med Turkiets politik att till varje pris slå
vakt om landets enhet. I yrkande 1 föreslås att OSSE sätter upp en permanent
kommitté för en lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den turkiska
regeringen. Sverige förslås i yrkande 2 verka inom OSSE för att en
undersökningsdelegation under den s.k. Moskvamekanismen på plats i Turkiet
undersöker situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna.
Motionärerna begär också i yrkande 3 att Sverige skall kräva att Turkiet
följer rekommendationer från FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för
förhindrande av tortyr. Vidare påkallas att regeringen verkar för en FN-
resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som undersöker
försvinnanden och olagliga arresteringar, yrkande 4. Sverige bör även verka
för att FN:s särskilda rapportörer för utomrättsliga avrättningar och
förekomsten av tortyr ges i uppdrag att granska Turkiet, yrkande 5. Sverige
bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll liksom 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet, yrkandena 6
respektive 7. Motionärerna yrkar att regeringen noga följer upp de senaste
resolutionerna i Europaparlamentet om Turkiet vad gäller de mänskliga
rättigheterna, demokratisering och en lösning på den kurdiska frågan, yrkande
8. I motionen anförs slutligen, i yrkande 9, att Sverige bör verka för att
ministerrådet i sina överläggningar med Turkiet ihärdigt tar upp frågorna om
de mänskliga rättigheterna samt att Sverige ställer krav på att EU-
kommissionen i sina utlovade årliga rapporter om Turkiet ägnar MR-frågorna
stor uppmärksamhet.
I den enskilda motionen U622 (fp) tar motionären upp förhållandena för
assyrierna (syrianerna) i Turkiet. Inledningsvis nämns att assyrierna förutom
i Turkiet bl.a. finns i Iran, Syrien och Irak. I Turkiet sker en minskning
varje år av det assyriska folket genom att förföljelsen av dessa är stor i
sydöstra Turkiet. Mer än 30 personer har dödats de senaste två åren men
dessutom har assyrierna de senaste 25 åren utsatts för andra slags övergrepp.
Man har förbjudit undervisning i assyriska, förstatligat skolor och kyrkor,
förbjudit dem att utöva kulturella traditioner, påtvingat dem att registrera
sig som araber eller kurder, förnekat dem högre utbildning m.m. Turkiet är
medlem av FN, Europarådet och OSSE. Motionären kräver att Sverige i dessa
organ vidtar åtgärder för att uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation
samt arbetar för att Turkiet följer sina åtaganden om de mänskliga
rättigheterna och erkännande av etniska minoriteter.
Irak
Två motioner behandlar kurdernas situation i Irak. De innehåller
sammanfattningsvis krav på svenskt agerande i FN och EU för att få stopp på
militära aktioner i irakiska Kurdistan och för att på olika sätt främja en
lösning av konflikten samt att bl.a. med humanitär hjälp stödja det kurdiska
folket.
I motion U632 (v, fp, mp) behandlas situationen i Kurdistan, Irak. Kurdernas
tragiska historia skildras. De kan enligt motionärerna ses som förlorare i ett
storpolitiskt spel där olika konstellationer av länder med intressen i
Mellanösterns olja omväxlande givit och undandragit sitt stöd, när de egna
målen uppnåtts. Sverige bör verka i FN för att den kurdiska frågan tas upp på
dagordningen anförs det i motionens yrkande 1. Sverige bör även verka i FN för
att Kurdistan, Irak får realistiska förutsättningar att bygga demokrati och ge
skydd åt sitt hårt prövade folk (yrkande 2). Sverige bör också på olika sätt
stötta den humanitära hjälpen till Kurdistan, Irak (yrkande 3) samt ge lokalt
anställda personer som arbetat med svenska biståndsorganisationer fristad i
Sverige om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda dessa personer
(yrkande 4).
Även i motion U637 (fp) behandlas kurdernas situation i Irak. Motionären
anför att övergreppen mot den kurdiska befolkningen fortsätter. Sverige bör
verka för att det kurdiska området som skyddas av FN undantas från FN-
embargot. Sverige bör vidare inom FN, EU och i andra internationella fora
avkräva åtgärder för att få stopp på militära aktioner av Turkiet, Irak och
Iran inom irakiska Kurdistan samt verka för en varaktig lösning av kurdernas
situation i norra Irak (yrkande 1). Sverige bör vidare, yrkande 2, aktivt
arbeta för och ta initiativ till att mäkla fred mellan de stridande partierna
KDP och PUK. Sverige bör främst genom demokrati- och förvaltningsbistånd, via
de många enskilda organisationer som verkar i området, kunna göra en kraftfull
insats för att stödja en fredlig utveckling hävdas det i yrkande 3.
Iran
Motionären i enskilda motionen U637 (fp) anser att Sverige skall fördöma den
iranska regimens förföljelser av kurdiska flyktingar utomlands och kräver att
iranska flyktingar som fått fristad i Sverige bereds skydd (yrkande 7).
Syrien
I motion U637 (fp) yrkande 6 påkallas att den svenska regeringen i sina
kontakter med Syrien tar upp situationen för de många kurder i Syrien som
saknar medborgarskap och som därigenom inte kan äga fast egendom, gifta sig,
folkbokföra sina barn eller resa utomlands.
Utskottets överväganden
Turkiet
Utskottet har under en rad år utförligt behandlat främst kurdernas situation i
bl.a. Turkiet och Irak (senast i betänkande 1994/95:UU24). Även assyriernas
situation i Turkiet har uppmärksammats av utskottet. Utskottet följer
kontinuerligt situationen i Turkiet och håller sig underrättat om situationen,
bl.a. genom information från riksdagsledamöter som i olika sammanhang besöker
landet. Utskottet anförde i ovan nämnda betänkande att
Turkiet som medlem i FN, Europarådet och OSSE har gjort långtgående åtaganden
angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa åtaganden måste
uppfyllas. Alla individer har en självklar rätt till sin identitet, sitt språk
sin kultur och sin religion. Utskottet noterar att Sverige, såväl i bilaterala
kontakter som i internationella fora, kräver respekt för de mänskliga
rättigheterna i Turkiet.
Enligt amerikanska UD:s (State Departments) rapport om MR-läget i Turkiet 1996
har förbättringar som skett 1995 ej kunnat vidmakthållas utan läget har i
vissa hänseenden försämrats. Uppgifter förekommer om allvarliga övergrepp
begångna i hela landet. Amnesty International uppger följande beträffande MR-
läget 1996:
Hundratals människor greps och kvarhölls som samvetsfångar under året.
Politiska och andra fångar torterades rutinmässigt på polisstationer och minst
fem människor dog i polishäkte, av allt att döma till följd av tortyr. Minst
35 människor skall ha försvunnit i säkerhetsstyrkornas häkten och ett stort
antal människor dödades under omständigheter som tydde på att de blev
utomrättsligt avrättade av säkerhetsstyrkorna. För elfte året i rad utfördes
inga avrättningar, men dödsdomar avkunnades. Väpnade oppositionsgrupper gjorde
sig skyldiga till avsiktligt och egenmäktigt dödande.
Förhoppningar om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna
efter förra årets författningsändringar har ännu inte infriats. Aviserade
reformer, bl.a. rörande reducering av häktningstiden och förflyttning av vissa
mål från de s.k. säkerhetsdomstolarna till allmänna domstolar, har inte
färdigbehandlats i parlamentet. Utskottet noterar att korruption och rättsröta
har fortsatt att prägla det politiska livet.
I sydöstra Turkiet råder undantagstillstånd på grund av strider mellan
separatistiska organisationer och regeringsstyrkor. State Department och
Amnesty International uppger att MR-kränkningar begångna av säkerhetsstyrkorna
och PKK förekommer i stor omfattning. Det labila säkerhetsläget medför att
civilbefolkningen, även de som inte är kurder, riskerar utsättas för övergrepp
såväl från säkerhetsstyrkorna som från vissa kurdgrupper. Assyrier kommer
således också i kläm i detta område och utsätts liksom övrig civilbefolkning
för hårdhänt behandling. Assyrierna har under senare år minskat betydligt i
antal i Turkiet på grund av en omfattande flyktingutvandring till Europa.
Många har också flytt från sydöstra Turkiet till säkrare landsdelar.
Situationen i sydöstra Turkiet är enligt samstämmiga uppgifter oacceptabel.
I detta område ställs MR-problematiken på sin spets i Turkiet.
Utskottet ser med oro på läget beträffande den fortsatta bristande respekten
för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Motion U637 (fp) ställer i yrkande 4 krav på svenskt agerande inom EU för
att få till stånd en lösning mellan den turkiska regeringen och kurderna. I
yrkande 5 begärs att Sverige skall agera för att Turkiet skall ge viseringar
till internationella biståndsarbetare som verkar i norra Irak. I motionerna
U634 (s) respektive motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 3, 5, 6, 7 och
9 framförs ett flertal, huvudsakligen sammanfallande, krav på svenskt agerande
för åtgärder för att främja en demokratisk utveckling och respekt för de
mänskliga rättigheterna i Turkiet. Bl.a. ställs krav på agerande för att förmå
Turkiet att följa de rekommendationer som FN:s och Europarådets kommittéer mot
bruket av tortyr avgivit, agerande i ministerrådet för att rådet i
överläggningar tar upp MR-frågor med Turkiet, krav på att EU-kommissionens i
sina årliga rapporter ägnar dessa frågor uppmärksamhet samt att Sverige agerar
för att Turkiet ansluter sig till 1951 års flyktingprotokoll i dess helhet. I
motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd), begärs svenskt agerande för en FN-
resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som skall
undersöka försvinnanden och olagliga arresteringar, i yrkande 5 önskar
motionärerna att Sverige agerar för att FN:s särskilda rapportörer för
utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr uppdras granska Turkiet,
i yrkande 6 krävs att Sverige skall verka för att Turkiet ratificerar FN:s
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt i yrkande 8 krävs
uppföljning av Europaparlamentets resolutioner om Turkiet. I motion U622 (fp)
kräver motionären att Sverige i FN, Europarådet och OSSE arbetar för att
uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation i Turkiet. I motion U604 (mp)
krävs i yrkande 1 markeringar mot Turkiet för dess behandling av kurder, i
yrkande 3 uppmanas regeringen att verka för att frågan om Turkiet och de
mänskliga rättigheterna förs upp i FN.
Utskottet har i betänkande 1992/93:UU3 utförligt beskrivit den komplicerade
frågan om assyriernas och syrianernas ursprung och historia och de olika
uppfattningar som finns beträffande vad assyrisk/syriansk står för.
Assyrierna/syrianerna i Sverige synes företrädesvis vara medlemmar i de
syrisk-ortodoxa, syrisk-katolska, nestorianska och kaldeiska kyrkorna. I
betänkandet redogörs för hur de vanligen av tradition mer välbärgade
jordägande assyrierna i Turkiet ofta kommit i konflikt med de, i de flesta
fall, jordlösa kurderna. Religiöst betingade stridigheter, särskilt mellan
islamiska fundamentalister och andra grupper liksom stridigheter mellan
turkiska säkerhetsstyrkor och kurdiska grupper (PKK) har också ofta medfört
att de jämförelsevis små grupperna av assyrier och syrianer kommit i kläm. I
betänkande 1994/95:UU24 beskriver utskottet hur assyriernas utsatta ställning
utnyttjats också av grupper som velat ta över deras egendomar. Antalet
assyrier i sydöstra Turkiet uppges ha minskat från 70 000 år 1960 till omkring
2000 personer 1995. Utskottet konstaterade i betänkande 1992/93:UU3 att det
åligger Turkiet, i likhet med övriga stater, att garantera de mänskliga
rättigheterna för alla grupper. Mot bakgrund av det beskrivna läget för
assyrier/syrianer ansåg utskottet att dessa gruppers situation i Turkiet bör
ges ökad uppmärksamhet i de forum där frågor om de mänskliga rättigheterna
behandlas.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet kan konstatera att regeringen har fortsatt att bedriva en aktiv
politik för att lyfta fram frågan om bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i Turkiet. Utskottet noterar härvid att regeringen i bilaterala
kontakter med företrädare för den turkiska regeringen kontinuerligt ger
uttryck för sin oro över läget beträffande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Turkiet. Senast skedde detta när regeringen uttryckte sin
förvåning och oro till den turkiska regeringen i samband med att
Statsanställdas förbunds internationella sekreterare förbjöds tala vid en
kongress i Ankara om ?demokrati och civila demokratiska organisationer? i
slutet av november 1996.
Utskottet noterar vidare att Sverige som medlem i EU har tillgång till
ytterligare ett instrument för att söka påverka utvecklingen i Turkiet. EU för
en kontinuerlig dialog med Turkiet om respekten för de mänskliga rättigheterna
och tullunionen mellan EU och Turkiet och den s.k. Medaförordningen har givit
ytterligare kanaler för kontakt och politisk dialog.
Inför förhandlingarna med Turkiet om en tullunion under 1995 åtog sig
kommissionen att årligen rapportera om relationerna till Turkiet. Den första
årliga rapporten presenterades i oktober 1996. Där anges bl.a. att uteblivna
förbättringar på MR-området ger anledning till oro. Utrikesministern har i en
interpellationsdebatt den 28 januari 1997 som svar på interpellationerna
1996/97:88 och 109 om EU:s tullunion med Turkiet hänvisat till EU:s rapport
där det anges att löftena om förbättring av MR-läget i Turkiet inte infriats
samtidigt som det i rapportens slutsatser framhålls att EU ändå måste sträva
efter en fortsatt dialog och samarbete med Turkiet. Utrikesministern anför
vidare: ?MR-läget är mycket oroande i Turkiet. Rapporter om tortyr,
försvinnanden och politiska mord har inte avtagit utan snarare tvärtom.
Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att förmå den turkiska
regeringen att skyndsamt genomföra de förbättringar som den redan ställt i
utsikt.? I debatten framförde utrikesministern vidare att regeringen inom
ramen för EU, liksom i direkta bilaterala samtal, hävdat vikten av att Turkiet
efterlever de internationella konventioner på MR-området som landet har
undertecknat.
Utskottet utgår vidare från att regeringen på lämpligt sätt beaktar
Europaparlamentets resolutioner rörande situationen i Turkiet. Utskottet
noterar att EU kritiserade MR-situationen i Turkiet i ett tal hållet i FN:s
generalförsamling i november 1996. Utskottet har även noterar att EU-länderna
gjort flera gemensamma démarcher i Ankara för att förmå den turkiska
regeringen att underlätta för frivilligorganisationerna att passera Turkiet på
väg till norra Irak.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse regeringens aktiva agerande i
multilaterala sammanhang inom FN, OSSE och Europarådet. Vid OSSE:s
uppföljningsmöte i Wien i november 1996 hölls ett gemensamt nordiskt anförande
om situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Utskottet ser också positivt på de nordiska utrikesministrarnas kommuniké
från mötet i Oslo i februari 1997 i vilken bl.a. situationen i Turkiet tas
upp. I kommunikén framförs att ministrarna är eniga om vikten av att föra en
dialog med Turkiet för att hålla kvar landet inom den europeiska
samarbetsstrukturen. Bekymmer uttrycks över situationen på MR-området samt
framförs att de nordiska länderna önskar bidra till att förbättra situationen
beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta kan
enligt ministrarna ske genom konsultationer och i samarbete med turkiska
myndigheter och internationella organisationer såsom Europarådet, OSSE och FN.
Ministrarna betonade även betydelsen av det arbete som utförs av
frivilligorganisationer för att främja de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Utskottet har ovan redogjort för sitt stöd för den svenska politiken att
verka för att så många länder som möjligt ratificerar konventioner till skydd
för de mänskliga rättigheterna.
Liknande krav, som nu framställs i motionsyrkanden om att Sverige skall
verka för att Turkiet följer de rekommendationer som avgivits av FN:s och
Europarådets kommittéer mot bruket av tortyr, har tidigare behandlats av
utskottet. I betänkande 1992/93:UU3 konstaterades att rapporten från
Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr efter besök i Turkiet 1992
publicerades enär kommittén ansåg att Turkiet inte samarbetade. Denna rapport
utgör sedan dess underlag för debatt i olika Europarådsforum. Utskottet
noterar att Europarådets kommitté mot tortyr den 6 december 1996
offentliggjorde en deklaration i vilken graverande förhållanden i Turkiet
påtalades. Beträffande rekommendationer från FN:s kommitté mot tortyr gäller
att de i huvudsak är offentliga.
Utskottet konstaterar att Sverige nära följer de åtaganden Turkiet gjort
genom tillträde till Europarådets och FN:s konventioner mot bruket av tortyr
och bilateralt och i olika internationella fora verkar för att förmå Turkiet
att förbättra förhållandena för fängslade personer.
Vad avser MR-kommissionens tematiska rapportörer och tematiska arbetsgrupper
(vilka behandlar olika frågor såsom tortyr, försvinnanden etc.) gäller att de,
enligt sina respektive mandat, har att verka i FN:s alla medlemsländer.
Turkiet är redan i dag föremål för granskning inom dessa tematiska mekanismer.
Utskottet har erfarit att flera av rapportörerna har anhållit om att få besöka
Turkiet för att på plats undersöka förhållandena inom sina respektive mandat.
I ovan nämnda tal av EU i generalförsamlingen hösten 1996 togs bl.a. denna
fråga upp. Turkiet uppmanades samarbeta med alla tematiska rapportörer och
arbetsgrupper. Utskottet noterar dock att den specielle rapportören för
åsiktsfrihet tillåtits besöka Turkiet under 1996.
Utskottet stödjer regeringens ansträngningar för att förmå Turkiet att leva
upp till sina internationella åtaganden och att samarbeta med FN:s och
Europarådets olika uppföljningsorgan.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U604 (mp) yrkandena 1 och 3, U634
(s), U637 (fp) yrkandena 4 och 5, U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 3-9
samt U622 (fp) besvarade med vad utskottet anfört.
I motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkande 1 föreslås att OSSE sätter upp en
permanent kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den
turkiska regeringen, i yrkande 2 föreslås att Sverige skall verka för att den
s.k. Moskvamekanismen utnyttjas i Turkiet.
Utskottet har redan i betänkande 1994/95:UU24 konstaterat att Sverige länge
har krävt att Turkiet skall inbjuda en expertkommitté från OSSE för att i
enlighet med den granskningsprocedur OSSE-staterna kom överens om i Moskva,
den s.k. Moskvamekanismen, på plats kunna studera situationen beträffande
respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. I betänkandet
konstaterades vidare att Turkiet bjudit in en parlamentarikerdelegation från
OSSE att besöka landet våren 1995. Utskottet framförde vidare i betänkandet
att detta var ett positivt steg som bör följas upp genom andra åtaganden från
Turkiets sida, bl.a. inom ramen för den s.k. Moskvamekanismen.
Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning.
Den ovan nämnda delegationen från OSSE:s parlamentariska församling besökte
Turkiet våren 1995. Delegationens rapport debatterades på den parlamentariska
församlingens möte i Ottawa 1995, där bl.a. uppmärksammades att flera
parlamentariker från sydöstra Turkiet satt i fängelse. Fyra av dessa är
fortfarande i fängelse. OSSE:s parlamentariska församling beslutade att följa
och bevaka MR-läget i Turkiet, och en ny parlamentarikerdelegation skall resa
till Turkiet våren 1997.
Utskottet noterar, vilket även redogörs för i motion U639, att OSSE:s
parlamentariska församling, vid sitt möte i Stockholm i juli 1996, gjorde ett
uttalande med krav på att Turkiet skulle förbättra MR-situationen i landet.
I betänkande 1994/95:UU24 redogjorde utskottet för hur Sverige vid upprepade
tillfällen uttryckt sitt stöd för den kurdiska minoritetens krav på respekt
för sina kulturella rättigheter. Vidare framfördes djup oro över att politiska
partier förbjuds att verka i Turkiet och att folkvalda parlamentariker döms
till långa fängelsestraff. Kurderna måste, enligt utskottets uppfattning,
fritt kunna välja sina egna företrädare till parlamentet i Ankara.
Utrikesministern betonade i riksdagen den 28 mars 1995 vikten av att inte
sätta likhetstecken mellan kurdernas kamp för sina rättigheter och PKK:s kamp
för ett självständigt Kurdistan. Vidare anförde ministern:
PKK har bevisligen gjort sig skyldigt till terrordåd, såväl i Turkiet som i
andra länder. Sverige betraktar inte PKK som en legitim företrädare för
kurderna i Turkiet. Sverige stöder Turkiets territoriella integritet och dess
rätt att bekämpa terrorism i landet. Kampen mot terrorismen måste dock föras
inom ramen för rättsstatens principer och med beaktande av respekten för de
mänskliga rättigheterna.
Utskottet anser att alla möjligheter att verka för en fredlig lösning av
kurdkonflikten bör studeras. Detta inkluderar såväl de åtgärder som OSSE:s
parlamentariska församling vidtar som de instrument och mekanismer som redan
finns inom ramen för OSSE där det pågår en dialog med Turkiet angående
respekten för de mänskliga rättigheterna.
Därmed anses motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 1 och 2 besvarad.
Utskottet noterar den utveckling som skett i det turkiska civila samhället
under senare tid med en framväxt av ett stort antal frivilligorganisationer,
vilka ser som sin uppgift att verka för ökat engagemang i Turkiet för MR-
frågor. Sverige stödjer vissa organisationer som samarbetar både med
frivilligorganisationer och med turkiska myndigheter. Ett exempel är Raoul
Wallenberginstitutet, som har anordnat kurser om de mänskliga rättigheterna
för turkiska fängelsedirektörer. Ett annat exempel är finansiell hjälp till
den svenska Stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet som i samarbete
med turkiska Human Rights Foundation verkar mot tortyr. I detta sammanhang
noterar utskottet med oro uppgifter från bl.a. Amnesty International och Human
Rights Watch vilka tyder på att personer som arbetar i
människorättsorganisationer trakasseras av myndigheterna.
Utskottet välkomnar de svenska bidragen till olika MR-insatser i Turkiet och
noterar att de nordiska ambassadörernas närvaro vid invigningen av ett center
för tortyroffer i januari 1997 väckte berättigad uppmärksamhet i den turkiska
pressen.
Irak
Under 1996 utbröt stridigheter mellan de två rivaliserande kurdiska
fraktionerna PUK och KDP. Det framstod klart hur besvärlig en konflikt av
denna typ är för världssamfundet att hantera. FN hade mycket svårt att
ingripa. Den interna maktkampen mellan de kurdiska fraktionerna förvärras av
det militära stöd som parterna ges av länder i regionen. De samtal som
parterna fört i Ankara med brittisk, amerikansk och turkisk medverkan inger
dock vissa förhoppningar om att en försoningsprocess är möjlig.
Amnesty International rapporterar om allvarliga kränkningar av de mänskliga
rättigheterna begångna av kurdiska oppositionsgrupper under 1996 i Irak,
särskilt efter sammanstötningarna mellan de olika kurdiska fraktionerna, KDP,
PUK och den islamiska rörelsen i det irakiska Kurdistan. Olagliga avrättningar
av fångar, gripanden av civila samt tortyr har förekommit.
I motion U632 (v, fp, mp) yrkas att Sverige skall agera i FN för att
kurdernas situation skall föras upp på dagordningen (yrkande 1), att Sverige
skall verka i FN för att Kurdistan, Irak kan bygga demokrati (yrkande 2), att
Sverige skall stötta humanitär hjälp till området (yrkande 3) samt att lokal-
anställda personer som arbetar med svenska biståndsorganisationer skall ges
fristad i Sverige om Provide Comfort upphör eller skydd ej längre kan ges
(yrkande 4). I motion U637 (fp) krävs i yrkande 1 att Sverige i
internationella fora verkar för fred och för att stoppa militära aktioner av
Turkiet, Irak och Iran inom irakiska Kurdistan, i yrkande 2 krävs att Sverige
aktivt skall mäkla fred mellan KDP och PUK samt i yrkande 3 att Sverige via
stöd till enskilda organisationer skall stödja en fredlig utveckling i
området.
Såvitt utskottet kunnat erfara föreligger det inte någon begäran från KDP
och PUK att Sverige skall mäkla fred dem emellan. Utskottet utgår från att
Sverige i internationella fora och bilateralt med berörda parter - även genom
stöd till freds- och försoningsarbete - på lämpligt sätt söker verka för att
fred i norra Irak kan uppnås.
Utskottet noterar att Sverige avsatt 50 miljoner kronor för humanitärt
bistånd till Irak. Huvuddelen skall kanaliseras via UNICEF och FN:s
livsmedelsprogram WFP samt till FN:s vaktstyrka vars uppgift det bl.a. är att
skydda personal som arbetar för hjälporganisationer i norra Irak.
Därmed anses motion U632 (v, fp, mp) yrkandena 1-3 samt motion U637 (fp)
yrkandena 1-3 besvarade.
I motion U632 (v, fp, mp) yrkande 4 krävs att Sverige skall bereda fristad för
dem som arbetat med svenska biståndsorganisationer i Sverige, om Provide
Comfort upphör eller skydd ej längre kan ges.
Provide Comfort är en insats i vilken USA, Storbritannien, Frankrike och
Turkiet upprättade en ?no-fly zone? för att förhindra irakiska flyganfall mot
byar i norra Irak. Det har förekommit upprepade fall av granatbeskjutning mot
civila mål inom området. Enligt amerikanska UD:s årsrapport beträffande
förhållandena i Irak 1996, vidtog KDP och PUK åtgärder för att skydda
utländska biståndsarbetare i området. Det förekom dock ett flertal rapporter
under årets senare hälft om våld mot kurdiska hjälparbetare.
Utskottet har erfarit att operation Provide Comfort sedan årsskiftet benämns
Northern Watch och att Frankrike inte längre deltar i övervakningen av zonen.
Utskottet noterar med oro uppgifterna om att hjälparbetare utsatts för våld.
Det ankommer emellertid inte på riksdagen att uttala sig i ärenden rörande
asyl vilka det åligger andra myndigheter och organ att handlägga, varför
motion U632 (v, fp, mp) yrkande 4 avstyrks.
Iran
I motion U637 (fp) krävs att Sverige skall fördöma den iranska regimens
förföljelser av kurdiska flyktingar utomlands. I yrkande 7 anförs att Sverige
skall verka för att iranska kurder som lever i exil i Sverige skall erbjudas
skydd.
Utskottet noterar att amerikanska UD i sin rapport, avseende förhållandena i
Iran under 1996, uppger att den iranska regimen fortsätter att döda politiska
motståndare utomlands. Sådana mord har enligt rapporten bl.a. utförts i
Turkiet, Irak och Paris. Utskottet noterar vidare att FN:s underkommission för
förebyggande av diskriminering och för skydd av minoriteter i augusti 1996
antog en resolution i vilken den iranska regimen bl.a. uppmanades sätta stopp
för den iranska säkerhetstjänstens förföljelse av iranska flyktingar utomlands
och av deras familjer i Iran. Utskottet ser med allvar på dessa uppgifter om
hot och våld mot iranska flyktingar utomlands.
Utskottet anser att alla personer som befinner sig i Sverige bör erbjudas
skydd mot trakasserier av olika slag och våldshandlingar samt förutsätter att
de polisiära myndigheterna utreder och agerar om sådant förekommer.
Därmed anses motion U637 (fp) yrkande 7 besvarad.
Syrien
Det finns ca 120 000 kurder som blev statslösa vid senaste folkräkningen i
Syrien på 1960-talet. Detta förhållande har negativa effekter på deras
rättsliga ställning, de kan bl.a. inte äga fast egendom m.m.
I motion U637 (fp) yrkande 6 påkallas att Sverige i kontakterna med Syrien
tar upp situationen för dessa kurder.
Utskottet anser att det bl.a. inom den s.k. Barcelonaprocessen inom EU, bör
finnas lämpliga tillfällen att ta upp frågan om de statslösa kurdernas
situation i Syrien. Redan i betänkande 1993/94:UU26 anfördes att utskottet
utgår från att regeringen i lämpliga sammanhang verkar för att dessa kurders
besvärliga situation uppmärksammas.
Därmed anses motion U637 (fp) yrkande 6 besvarad.
8 Iran
Sammanfattning av motionerna
De fyra motionerna U627 (fp), U631 (mp, c, fp, v, kd), U636 (kd) och U638 (s,
m, c, fp, v, mp, kd) kritiserar situationen beträffande den bristande
respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran.
I motionen U627 (fp) beskrivs hur regimen i Iran under det senaste decenniet
fördömts otaliga gånger av olika FN-organ. Trots detta fortsätter
avrättningar, användande av tortyr, förtryck av kvinnor och religiösa
minoriteter samt terror mot oppositionsmedlemmar i utlandet. Mullorna utökar
förtrycket och utvidgar sin internationella terrorverksamhet. Regeringen i
Teheran missbrukar uppenbarligen den tystnad och förlamning som världen visar,
eftersom de grova kränkningarna av FN:s stadgar fortsätter. Motionären yrkar
att regeringen med kraft skall protestera mot att Iran inte följer sina
åtaganden att respektera FN:s stadgar om mänskliga rättigheter och erkännandet
av etniska minoriteter.
I motion U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 hemställer motionärerna om ett
tillkännagivande om att kraftiga markeringar bör göras för att få Iran att
respektera konventionen om de mänskliga rättigheterna. I yrkande 3 begärs att
större handelsförbindelser ej bör inledas med den iranska islamiska
republiken.
I motion U636 (kd) anförs att den iranska regeringen blivit mindre öppen när
det gäller officiell rapportering av avrättningar och brott mot mänskliga
rättigheter, samtidigt som allt tyder på att såväl avrättningar som grymma och
omänskliga bestraffningar snarare ökat än minskar. Med de mycket osäkra
rättsliga förhållanden som råder i Iran och de många tecknen på rättsvidriga
förhållanden och avrättningar vänder sig motionärerna mot att konvertiter
skickas tillbaka till Iran. I yrkande 2 krävs således att inga konvertiter
eller personer som på annat sätt brutit mot iransk eller islamsk lag skall
skickas tillbaka till Iran.
Även motionärerna i U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) understryker att Iran vid
åtskilliga tillfällen varit föremål för kritik från det internationella
samfundet på grund av allvarlig repression och systematiska kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. FN har i flera sammanhang antagit resolutioner som
fördömer kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU inledde 1992 en s.k.
kritisk dialog med Iran där en hörnsten är ett ovillkorligt och offentligt
iranskt avståndstagande från terrorism och brott mot de mänskliga
rättigheterna. Sverige stödjer ståndpunkten att en rättfram och kritisk dialog
är att föredra framför en isolering med åtföljande risk för ökade
motsättningar. Fyra år har nu gått sedan den kritiska dialogen inleddes men
någon ändrad attityd från regimens sida kan ej spåras. Detta framgår enligt
motionärerna bl.a. av rapporter från FN:s särskilde emissarie för Iran. Nu
krävs en upptrappning av omvärldens och inte minst EU:s hållning till Iran.
Motionärerna föreslår att Sverige inom EU-samarbetets ram tar initiativ till
en omprövning och skärpning av den kritiska dialogen med Iran.
Utskottets övervägande
I en rapport från oktober 1996 av FN:s specielle representant för mänskliga
rättigheter för Iran, vilken presenterats för generalförsamlingen, framgår att
läget beträffade respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket
otillfredsställande. Förhållandena har enligt rapportören under det senaste
året försämrats med bl.a. ett ökat ideologiskt och religiöst förtryck. Ett
positivt inslag är dock att rapportören, efter fem års försök, tilläts besöka
Iran i februari 1996. Kort tidigare hade två av FN:s tematiska rapportörer,
angående religionsfrihet samt åsiktsfrihet genomfört besök i december 1995
respektive januari 1996. Under 1996 har även representanter för oberoende MR-
organisationer besökt landet. Enligt State Departments MR-rapport för 1996
fortsatte dock regimen att förtrycka lokala människorättsgrupper samtidigt som
man visade något större öppenhet gentemot utländska grupper.
Amnesty International, State Department och Human Rights Watch beskriver
alla i sina respektive rapporter för 1996 hur respekten för de mänskliga
rättigheterna på olika områden allvarligt kränks i Iran. State Department
anger i sin rapport att systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna
förekommer vilka inkluderar olagliga avrättningar, summariska avrättningar,
försvinnanden, omfattande bruk av tortyr och annan nedvärderande behandling av
fängslade, hårda förhållanden i fängelserna, godtyckliga arresteringar,
bristande rättssäkerhet, inskränkningar i medborgarnas privatliv,
inskränkningar i åsikts- och pressfriheten, rätten att organisera sig,
religionsfriheten och rörelsefriheten. Kvinnor diskrimineras både socialt och
juridiskt. Human Rights Watch, som fick besöka Iran under 1996, beskriver hur
regimen börjat använda hårdare metoder mot brottslingar. Offentliga
avrättningar har, efter ett uppehåll under några år, åter börjat genomföras.
En ny lag infördes i juli 1996, vilken förenklar proceduren och gör det
lättare för domstolarna att utdöma kroppsstraff som t.ex. stympning och
spöstraff för ett större antal brott.
State Department och Human Rights Watch beskriver även hur religiösa utövare
diskrimineras i varierande grad. Kristna, judar, Zoroastrian- och Bahai-
anhängare utsätts för olika former av diskriminering. Även vissa muslimska
grupper förföljs. Konvertiter från islam utsätts också för diskriminering.
I motion U627 (fp) yrkas att regeringen skall protestera mot att Iran inte
följer sin åtaganden enligt bl.a. FN:s stadgar. Motionen U631 (mp, c, fp, v,
kd) kräver i yrkande 1 att kraftiga markeringar görs mot Iran och i yrkande 3
begärs att större handelsförbindelser ej inleds med Iran. I motion U636 (kd)
krävs att inga konvertiter återsänds till Iran. Motionärerna i motion U638 (s,
m, c, fp, v, mp, kd) föreslår en skärpning av EU:s kritiska dialog.
Utskottet har i tidigare betänkanden (senast 1994/95:UU24) uttryckt oro över
förhållandena i Iran. Den försämring som nu synes ha inträtt är enligt
utskottets mening djupt oroväckande. Utskottet noterar att Iran har tillträtt
flera centrala FN-konventioner på området för de mänskliga rättigheterna och
att landet därför självfallet är förpliktigat att följa sina åtaganden.
Utskottet noterar att Sverige för en bilateral dialog med Iran, där Irans
brott mot de mänskliga rättigheterna intar en central roll. Den svenska
regeringen deltar också i EU:s kritiska dialog med den iranska regeringen.
Sverige är tillsammans med övriga EU-länder, i såväl generalförsamlingen som i
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, initiativtagare till årliga
resolutioner om situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I
ett anförande i generalförsamlingen den 18 november 1996 riktade EU skarp
kritik mot den iranska regeringen för dess fortsatta kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. I skriftligt svar den 27 februari 1997 på fråga
1996/97:306 om situationen i Iran framhöll utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
att regeringen delar den frustration som många känner över det magra resultat
som EU:s dialog med Iran givit. Å andra sidan betonade ministern att hon inte
tror att motsatt hållning, isolering gentemot Iran, leder till några framsteg.
Att vända Teheran ryggen vore att omöjliggöra all form av påverkan, vilket
inte gynnar kampen för de mänskliga rättigheterna. Utrikesministern anförde
vidare:
Det kommer nu an på Iran att visa att dialogen kan ge resultat. Den kritiska
dialogen diskuteras fortlöpande i EU-kretsen och den kan omprövas om Iran
genom sitt uppträdande visar att landet inte vill ge sitt bidrag. Den svenska
regeringen kommer att mycket nära följa EU-diskussionen om den kritiska
dialogens förutsättningar.
Utskottet delar utrikesministerns uppfattning.
De nordiska utrikesministrarna har under sitt möte i Oslo i februari 1997
uttalat stöd för den arresterade iranske författaren Faraj Sarkoohis
belägenhet. Den iranska regeringen uppmanas enträget av ministrarna att
respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna och skapa klarhet i
fallet. Den kvinnliga journalisten och assistenten till Sarkoohi, Parvin
Ardalan, är försvunnen sedan den 27 januari 1997. Amnesty International har
vid flera tlllfällen anmodat regimen att lämna upplysningar om vad som hänt
henne.
Utskottet ser mycket positivt på regeringens aktiva agerande för att främja
de mänskliga rättigheterna i Iran och utgår från att regeringen i olika
internationella fora och i samtal med företrädare för den iranska regeringen
även fortsättningsvis kommer att ta upp dessa frågor.
Därmed anses motionerna U627 (fp), U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 och U638
(s, m, c, fp, v, mp, kd) besvarade med vad utskottet anfört.
Utskottet har ovan i betänkandet uttalat sig generellt om sanktioner och
avbrytande av handelsförbindelser. Dessa synpunkter omfattar även
förhållningssättet gentemot Iran.
Därmed avstyrks motion U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 3.
Konversion har, enligt utlänningsnämndens bedömning, inte ensamt utgjort skäl
för att iranier skall få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Utskottet
anser att situationen för religiösa utövare inger oro. Amnesty International
har vid upprepade tillfällen rapporterat om den iranska regimens förtryck av
religiöst oliktänkande och även uppmärksammat ett antal enskilda fall där
personer som konverterat från islam till kristendomen blivit fängslade - och i
vissa fall dömda för avfall från den ?rätta läran?. Riksdagen bör dock inte ta
ställning i frågor som rör asyl, vilka det åligger regeringen och berörda
myndigheter att handlägga.
Motion U636 (kd) yrkande 2 avstyrks därmed.
9 Mellanöstern
Sammanfattning av motionerna
Konflikten i Mellanöstern och de aspekter som bör beaktas i den svenska
politiken i olika forum för att främja fredsprocessen behandlas i motionerna
U614 (fp) och U615 (v).
I motion U614 (fp) beskrivs inledningsvis den historiska bakgrunden till
konflikten i Mellanöstern samt hur den svenska debatten förts och den
officiella politiken bedrivits. I yrkande 1 krävs ett tillkännagivande om att
en lösning av konflikten i Mellanöstern måste innebära både Israels rätt att
existera och att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen
stat erkänns. Dialog med politiska och religiösa grupper är av många olika
skäl nödvändig, anför motionärerna. Det är samtidigt viktigt att det svenska
stödet för att stärka fredsarbetet utformas så att det inte legitimerar
terrorister eller grupper som vill omintetgöra fredsprocessen (yrkande 2). En
huvuduppgift för svenskt stöd till fredsprocessen, hävdar motionärerna i
yrkande 3, är att bidra till att stabila demokratiska institutioner utvecklas
inom ramen för det palestinska självstyret. Riksdagen bör ge regeringen till
känna att det långsiktiga resultatet av fredsprocessen bör bli en fullständig
normalisering av relationerna mellan Israel och Palestina, innefattande
normalt ekonomiskt och kulturellt utbyte och gemensamma åtaganden till skydd
för medborgerliga och mänskliga rättigheter (yrkande 4). Syrien, Iran och Irak
utgör enligt motionärerna speciella orosmoment. En stabil fredsuppgörelse
måste byggas under genom en normalisering av förbindelserna mellan alla länder
i regionen, innefattande dessa tre stater (yrkande 5).
I partimotionen U615 (v) redogörs för bakgrunden till konflikten och
utvecklingen i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. I yrkande 1
krävs att regeringen i FN, EU och i direkta kontakter med den israeliska
regeringen med kraft understryker nödvändigheten av att folkrätten och Oslo-
avtalet respekteras samt med skärpa framhåller nödvändigheten av att
fredsprocessen återupptas. I yrkande 2 begärs att Sverige agerar i FN, EU och
direkt gentemot Israel för att verka för att Israel upphör med sin provokativa
bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitik, särskilt i östra
Jerusalem. En skala av sanktioner bör enligt motionärerna utformas vilka
skulle kunna vidtas med växande styrka och effektivitet allteftersom de
israeliska myndigheterna fortsätter att bryta mot folkrätten och ingångna
avtal. Israels avspärrningarna av östra Jerusalem har inneburit betydande
svårigheter för de sociala, politiska och kulturella organisationer som
tvingats flytta från Östra Jerusalem, främst till Rammallah, två mil norr om
stan. Regeringen bör verka för att förmå den israeliska regeringen att upphöra
med avspärrningarna så att arbetet för frivilligorganisationerna (yrkande 3)
att verka i det palestinska området underlättas och det ekonomiska och sociala
livet i de palestinska områdena underlättas, (yrkande 4). I motionen framförs
farhågor för den demokratiska utvecklingen i den palestinska myndigheten
(PNA). Exempel på övergrepp av PNA är ett stort antal godtyckliga
arresteringar och fängslanden av politiska motståndare. Det finns uppgifter om
att nio personer dött av misshandel och tortyr i palestinska fängelser på
Västbanken och Gaza sedan PNA:s tillkomst för två år sedan. I yrkande 5 krävs
att regeringen med kraft understödjer en demokratisk utveckling i de
palestinska områdena och medverkar till att odemokratiska tendenser kan
stävjas. I yrkande 6 krävs att regeringen inom FN och EU och för egen del
understödjer arbetet på att med olika former av bistånd bidra till en positiv
ekonomisk utveckling i de palestinska områdena.
Utskottets överväganden
Utskottet har i ett separat betänkande 1994/95:UU22 behandlat fredsprocessen i
Mellanöstern. Sedan det betänkandet författades har ett antal viktiga
politiska händelser inträffat. Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördades
i november 1995 av en medlem i en judisk oppositionsgrupp. I januari 1996
valdes Yasser Arafat till president för den palestinska myndigheten. Våren
1996 valdes Benjamin Netanyahu till premiärminister i Israel. Denne hade gått
till val för Likudpartiet på parollen ?fred och säkerhet?, vilket allmänt
ansågs innebära en skärpning i den israeliska hållningen i den fortsatta
fredsprocessen. En bidragande anledning till Likuds valseger kan vara fyra
svåra bombdåd som genomfördes i Israel innan valet hölls med sammanlagt 58
dödsoffer, varav de flesta var civila.
Nedan följer en kortfattad beskrivning av viktiga milstolpar i
fredsprocessen: Under 1991 inleddes en regional Mellanösternkonferens i
Madrid. Konferensen innebar att Israel och dess närmaste arabiska grannländer
(Syrien, Libanon och Jordanien) för första gången samtalade med varandra om
fred. Samtidigt inleddes en dialog mellan Israel och palestinierna. Några år
därefter, 1993, inleddes bilaterala fredsförhandlingar mellan Israel och PLO.
Det ömsesidiga erkännandet mellan Israel och PLO, den s.k.
principdeklarationen om palestinskt självstyre, kom i september 1993. Denna
innebär att parterna, Israel och PLO, enats om ett ramverk för förhandlingarna
om ett palestinskt självstyre som i förlängningen skulle kunna leda till en
tvåstatslösning. I oktober 1994 tecknades ett fredsavtal mellan Israel och
Jordanien.
Ett viktigt steg i fredsprocessen innebar den interimsöverenskommelse som i
september 1995 undertecknades av Israel och PLO (fas två i 1993 års
principdeklaration). Detta 400 sidor långa dokument, vilket har 7 annex,
behandlar omgruppering och säkerhetsarrangemang, palestinska val,
inrikesfrågor, juridiska frågor, frisläppande av palestinska fångar m.m.
Samtliga städer på Västbanken, utom Hebron, utrymdes av israelerna och
överlämnades till de palestinska säkerhetsstyrkorna i slutet av 1995. Det
palestinska valet ägde rum i januari 1996. Det palestinska folket på
Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt Gazaområdet valde i ett allmänt
fritt och direkt val dels ett råd, dels en president.
En uppgörelse om utrymning av ca 80 % av staden Hebron träffades mellan
Israel och PLO den 17 januari 1997 (tio månader försenat jämfört med vad som
stipulerades i interimsöverenskommelsen). Svåra förhandlingar återstår om fas
tre i principdeklarationen. Dessa rör bl.a. Jerusalems framtida status,
bosättningarna och flyktingfrågan.
I motion U614 (fp) begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om
att en lösning av konflikten skall innebära både Israels rätt att existera och
att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen stat erkänns,
i yrkande 2 uttalas att det är viktigt att det svenska stödet inte utformas så
att det legitimerar terrorister, i yrkande 3 pekas på vikten av stabila
demokratiska institutioner inom ramen för det palestinska självstyret, i
yrkande 4 anförs att en normalisering långsiktigt bör ske mellan Palestina och
Israel samt begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om att en stabil
fredsuppgörelse måste bygga på en normalisering av förbindelserna mellan alla
stater i regionen. I motion U615 (v) yrkande 1 krävs att regeringen i FN, EU
och i direkta kontakter med den israeliska regeringen understryker
nödvändigheten av att folkrätten och Osloavtalet respekteras, i yrkande 2
begärs att Sverige skall agera i FN, EU och gentemot Israel direkt för att
Israel skall upphöra med bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitiken,
i yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att avspärrningarna upphör för
att underlätta för frivilligorganisationerna att verka i de palestinska
områdena, för att (yrkande 4) det ekonomiska och sociala livet skall
underlättas i området samt (yrkande 5) verka för en demokratisk utveckling i
de palestinska områdena. I yrkande 6 krävs att Sverige skall verka med bistånd
via FN, EU och bilateralt för utveckling av de palestinska områdena.
I betänkande 1994/95:UU22 refererades den svenska inställningen att målet
med fredsförhandlingarna måste vara att uppnå en rättvis, varaktig och
allomfattande fred mellan Israel och dess grannar, inklusive det palestinska
folket. Det förutsätter Israels rätt till fortsatt existens inom säkra och
erkända gränser och självbestämmande för palestinierna. FN:s säkerhetsråds
resolutioner 242 (1967), 338 (1973) och 425 (1978) är grundpelare för den
inställningen.
Utskottet stödjer denna politik.
Utskottet noterar att regeringen stöder initiativ inom FN och EU för att
betona vikten av att principdeklarationen och interimsöverenskommelsen
efterlevs. Vikten av detta framförs även i bilaterala kontakter med parterna.
EU har vid ett flertal tillfällen gjort gemensamma uttalanden av denna
innebörd, senast vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996.
Utskottet noterade redan i betänkande 1994/95:UU22 att EU:s medelhavs-
politik öppnar nya möjligheter för svenska insatser i regionen. Inom ramen för
den s.k. Barcelonaprocessen, där bl.a. Syrien, Libanon, Israel och den
palestinska myndigheten deltar, diskuteras såväl säkerhetspolitiska frågor som
demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Målet med det
ekonomiska samarbetet är i första hand inrättandet av ett frihandelsområde
omfattande EU och medelhavsländerna. Utskottet välkomnade regeringens aktiva
engagemang i arbetet på en gemensam politik för medelhavsområdet. Denna
uppfattning vidhålls av utskottet.
Utskottet har vidare i betänkande 1994/95:UU22 konstaterat att Sverige i
olika sammanhang med eftertryck framhållit att den israeliska
bosättningspolitiken strider mot folkrätten. Utskottet noterar att regeringen
även fortsättningsvis, inom EU och i bilaterala kontakter med Israel, tagit
avstånd från den israeliska bosättningspolitiken på ockuperat område. Den 25
februari 1997 tog utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i ett pressmeddelande
avstånd från den israeliska regeringens planer på att tillåta en expansion av
judiska bosättningar på ockuperad mark mellan Jerusalem och Betlehem.
Utskottet stödjer regeringens uppfattning i fråga om den israeliska
bosättningspolitiken.
Avspärrningarna av palestinska områden är enligt Israel nödvändiga för att
stävja terrorism i Israel. De är dock ofta inte selektivt inriktade utan de
ockuperade områdena stängs av totalt, även för sjuktransporter m.m. Förutom
rent humanitära olägenheter är avspärrningspolitikens negativa effekter på
palestinskt område vad gäller ekonomi och samhällsutveckling (inklusive
utvecklingssträvanden) också allmänt känd. Regeringen har påtalat detta i
olika sammanhang. Statsrådet Pierre Schori anförde i skriftligt svar den 25
oktober 1996 på riksdagsfråga 1996/97:37 om Israel och Palestina:
Förutsättningarna för en fungerande ekonomi är minst sagt bräckliga om ett
minimum av förutsägbarhet saknas vad beträffar rörligheten för arbetskraft och
varor. De israeliska avspärrningarnas sammanlagda skada på den palestinska
samhällsekonomin kan uppgå till så mycket som 6 miljoner US dollar per dag.
Utskottet anser att avspärrningarna av det palestinska området snarast bör
upphöra och utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis tar
avstånd från denna politik.
Amnesty International anger att de palestinska säkerhetsstyrkorna gripit mer
är 1 000 människor, däribland människorättsaktivister, journalister samt
anhängare till grupper som motsatt sig fredsavtalet med Israel. Tortyr av
gripna förekom och fyra personer avled i häkte under omständigheter som tyder
på att tortyr kan ha bidragit till döden. Amnesty uppger vidare att
palestinska fångar systematiskt torteras av den israeliska säkerhetstjänsten
(Shin Bet). Enligt Amnesty förekommer dessutom utomrättsliga avrättningar.
I detta sammanhang noterar utskottet med oro det faktum att Israels högsta
domstol i två avgöranden i november 1996 bekräftat den israeliska interna
säkerhetstjänstens rätt att använda speciella metoder och våld mot palestinska
fångar. Regeringen har uttryckt sin besvikelse och bestörtning över dessa
avgöranden, vilket bl.a. skedde i ett tal hållet av statsrådet Pierre Schori
hos Röda korsets ungdomsförbund den 25 november 1996. Utrikesminister Lena
Hjelm Wallén har även i frågestund i kammaren den 28 november 1996 försäkrat
att regeringen redan har tagit upp frågan om förhörsmetoder med den israeliska
regeringen i samband med besök i Israel i februari 1996. Vidare uppgavs att
regeringen utgår från att EU-länderna gemensamt kommer att ha åsikter om detta
samt att frågan kommer att tas upp inom FN och bilateralt med Israel.
Utskottet noterar att Sverige betonar det ansvar som det palestinska
självstyret och dess institutioner har för att de mänskliga rättigheterna
respekteras och främjas så att demokrati kan utvecklas i de palestinska
självstyrande områdena. Så skedde exempelvis när utrikesministern uttalade oro
i ett pressmeddelande den 21 maj 1996 över den palestinska polisens agerande
när en ledande MR-aktivist gripits. Regeringen framför även i direkta
kontakter med det palestinska ledarskapet, den särskilda vikt som Sverige
fäster vid att de mänskliga rättigheterna respekteras.
Utskottet noterar vidare att EU i ett anförande i FN:s generalförsamling i
november 1996 tog upp frågan om att Israel och den palestinska myndigheten
skall respektera de mänskliga rättigheterna i de områden som står under deras
respektive kontroll. I talet betonades även att respekt för de mänskliga
rättigheterna och framväxten av demokratiska institutioner är nödvändiga för
att befästa fredsprocessen och stärka grunden för det palestinska
självbestämmandet.
EU-länderna är stora bidragsgivare till det palestinska området, enskilt och
genom kommissionen. Utskottet noterar att EU gav stöd till genomförande av de
palestinska valen i en operation som leddes av Carl Lidbom och där svenska
valövervakare deltog.
Svenskt stöd ges bl.a. bilateralt och genom EU till frivilligorganisationer
inom det palestinska området som arbetar med att främja de mänskliga
rättigheterna och demokrati. I de båda betänkandena 1994/95:UU15
Internationellt utvecklingssamarbete och 1994/95:UU22 Fredsprocessen i
Mellanöstern framhöll utskottet att biståndet till och genom de palestinska
enskilda organisationerna utgör en mycket viktig del av stödet till
fredsprocessen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Att få till stånd en
ekonomisk utveckling och att främja respekten för de mänskliga rättigheterna
kan, enligt utskottets uppfattning, förhoppningsvis minska grogrunden för
grupper som förespråkar terrorism som medel för att förbättra palestiniernas
levnadsvillkor. Utskottet noterar vidare att regeringen har avsatt 120
miljoner kronor under budgetåret 1997 för utvecklingssamarbete i det
palestinska området. Av dessa medel planeras ca 12 miljoner kronor gå till MR-
och demokratifrämjande insatser.
Utskottet tar avstånd från de övergrepp som begås av de israeliska och
palestinska säkerhetstjänsterna samt stöder initiativ vilka syftar till att
parterna förbättrar respekten för de mänskliga rättigheterna i de områden som
står under deras kontroll.
Med vad som ovan anförts anses motion U614 (fp) yrkandena 1-5 och U615 (v)
yrkandena 1-6 besvarade.
10 Västra Sahara
Sammanfattning av motionerna
I de två motionerna U607 (s) och U611 (v, c, fp, mp, kd) behandlas den olösta
konflikten i Västra Sahara och FN:s fredsplan. I motionerna tecknas bakgrunden
till konflikten samt påtalas de omständigheter som enligt motionärerna
förhindrat ett genomförande av fredsplanen.
I motion U607 (s) hävdas att Marocko konsekvent saboterat
fredsansträngningarna och att FN inte har agerat tillräckligt kraftfullt till
stöd för planen. Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i FN, EU och
andra internationella sammanhang verkar för att den av FN beslutade
fredsplanen snarast genomförs, inklusive en fri och rättvis folkomröstning,
samt att alla ansträngningar görs för att möjliggöra en dialog mellan Marocko
och Polisario i syfte att övervinna hindren för fredsplanens genomförande. I
yrkande 2 hemställs att Sverige, främst inom EU, verkar för att en
internationell övervakning av MR-situationen kan ske.
I motion U611 (v, c, fp, mp, kd) skildras de politiska ansträngningar som
gjorts, bl.a. inom FN, för att få en lösning till stånd. Marockos behandling
av anhängare till Polisario påtalas varvid hänvisning görs till rapporter från
Amnesty International om försvinnanden och tortyr i marockanska fängelser. I
yrkande 1 krävs att Sverige i EU, FN och andra internationella organ ökar sitt
engagemang för Västsaharas framtid. I yrkande 2 påkallas att Sverige verkar
för ett intensifierat stöd för en korrekt registrering och ett korrekt
genomförande av folkomröstningen. Regeringen uppmanas i yrkande 3 att fördöma
det marockanska agerandet, vilket försvårar möjligheterna till dialog,
förhandlingar och fångutväxling. Diplomatiska och andra insatser krävs enligt
motionärerna för att politiska fångar från Västsahara skall friges och för att
få ett slut på tortyren, yrkande 4.
Utskottets övervägande
Utskottet har tidigare under en lång följd av år behandlat konflikten i Västra
Sahara. Detta skedde senast i betänkande 1994/95:UU24. Utskottet har därvid
fastslagit att frågan om Västra Sahara bör betraktas som ett oavslutat
kolonialt problem och att områdets framtid måste avgöras i enlighet med
befolkningens fritt uttalade önskemål.
I november 1975 ockuperade Marocko det spanska Sahara. I februari 1976
utropade Frente Polisario en självständig stat, Sahrawi Arabic Democratic
Republic samt upprättade en exilregering i Algeriet. Marocko och Mauretanien
överenskom samma år om att dela på Västsahara. Mauretanien avstod dock 1979
sin del i en fredsöverenskommelse med Polisario. Marocko annekterade då även
denna del. Efter många års väpnad kamp accepterade Marocko och Polisario 1989
en av FN utarbetad fredsplan som syftar till att en folkomröstning skall
anordnas för att befolkningen skall få avgöra om området skall ges
självständighet eller de jure införlivas med Marocko. År 1991 upprättades,
efter beslut av FN:s säkerhetsråd, UN Mission for the Referendum in Western
Sahara (Minurso) för övervakning av den folkomröstning som skulle hållas i
januari 1992. Datum för folkomröstningen har vid ett flertal tillfällen fått
uppskjutas på grund av att enighet ej kunnat nås i frågan om hur de
röstberättigade skall identifieras. I slutet av november 1996 fattade
säkerhetsrådet beslut om att förlänga Minursos mandat till den 31 maj 1997.
I motion U607 (s) yrkande 1 krävs att Sverige skall agera kraftfullt i
internationella fora till stöd för fredsplanen och i yrkande 2 krävs att
Sverige skall verka främst inom EU för att en internationell övervakning av
MR-situationen sker. Även i motion U611 (v, c, fp, mp, kd) krävs i yrkande 1
ökat svenskt stöd i internationella organ för Västsaharas framtid, i yrkande 2
påkallas att Sverige verkar för intensifierat stöd för en korrekt registrering
inför folkomröstningen, i yrkande 3 krävs ett fördömande av Marocko för att
landet försvårar dialog, förhandlingar och fångutväxlingar samt begärs
slutligen i yrkande 4 diplomatiska och andra insatser för att få slut på
tortyr och få till stånd frigivning av politiska fångar från Västsahara.
Beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Marocko noterar
utskottet att State Department i sin årsrapport för 1996 uppger att inga nya
försvinnanden skett i landet under 1996. Samtidigt finns det hundratals
familjer som fortfarande inte har uppgifter om vad som hänt släktingar som
varit försvunna mer än 20 år. Den marockanska regeringen förnekar kunskap om
vad som hänt med de försvunna samtidigt som man i tysthet 1991 släppte flera
hundra personer som hållits fängslade, dock utan att vidare förklara
omständigheterna kring varför de hållits i förvar. Vissa av dessa personer har
enligt Amnesty International fortfarande inskränkt rörelsefrihet och en person
har åter gripits. Enligt Amnesty International finns det över 50 politiska
fångar och samvetsfångar i Marocko vilka avtjänar långa fängelsestraff som
utdömts efter bristfälliga rättegångar under tidigare år. Det kom även, enligt
Amnesty, nya rapporter under 1996 om tortyr och misshandel av fångar.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen framhållit det väsentliga i att
de mänskliga rättigheterna respekteras och att politiska fångar släpps.
Utskottet har även uttalat att det är angeläget, när folkomröstningen väl
kommer till stånd, att internationella observatörer kan delta. Dessa
synpunkter framfördes senast i betänkande 1994/95:UU24.
Utskottet vidhåller sina tidigare framförda uppfattningar.
Utskottet noterar med oro att parterna, främst Marocko som den starkaste
parten, inte synes fullt ut intresserade av att delta i förhandlingarna för
att genomföra FN:s fredsplan. Utskottet anser att det brådskar med att
genomföra planen för att inte en kolonial situation skall permanentas. Det är
likaså viktigt att parterna accepterar att FN deltar i samtalen för att
verkliga förhandlingar skall komma till stånd. Utskottet har erfarit att
regeringen i bilaterala kontakter med parterna och i internationella fora ger
sitt stöd för att FN:s fredsplan skall kunna genomföras. Utskottet noterar
därvid att Sverige, genom medlemskapet i FN:s säkerhetsråd, har ytterligare
ett forum att agera i för fredsplanens genomförande. Västsaharas framtid är en
aktuell fråga på säkerhetsrådets agenda. FN:s generalsekreterare presenterade
i månadsskiftet februari/mars i år en interimsrapport om hur fredsprocessen
framskrider och kan föras vidare. En slutlig rapport kommer att föreläggas
säkerhetsrådet i början av maj, inför utgången av Minursos nuvarande mandat.
Utskottet har erfarit att Sverige har beredskap att överväga förslag i syfte
att understödja generalsekreterarens ansträngningar att genomföra fredsplanen.
Också inom EU finns möjligheter att verka för att fredsplanen fullföljs.
Härvid hänvisas till synpunkter framförda i betänkande 1996/97:UU3 Europa-
Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko. I betänkandet förordas att Sverige
till fullo utnyttjar avtalets möjligheter att föra dialogen vidare vad gäller
bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna i Marocko.
Utskottet noterar även att Sverige ger humanitärt stöd, bl.a. till
flyktinglägret Tindouf i Algeriet, ett stöd som har stor betydelse i den
rådande situationen.
Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis, på lämpligt sätt,
bilateralt och i internationella fora fortsätter att verka för att parterna
genom dialog för processen vidare, att bägge sidor respekterar de mänskliga
rättigheterna samt för att befolkningens vilja skall få komma till uttryck i
en folkomröstning genomförd under internationellt överinseende.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U607 (s) yrkandena 1 och 2 samt U611
(v, c, fp, mp, kd) yrkandena 1-4 besvarade.
11 Nigeria
Sammanfattning av motionen
I motion U605 (mp) beskrivs hur Nigerias militärregim sedan 1983 styr landet
under åsidosättande av demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.
Nigeria har 100-120 miljoner invånare, indelade i över 200 etniska grupper.
Militärregimen underblåser, enligt motionärerna, etniska konflikter för att
rättfärdiga en stark centralmakt vilket gör att inbördeskrig hotar. Den
korrumperade regimen möjliggör att en miljöfientlig exploatering kan bedrivas
av oljebolagen. Motionärerna hävdar att oljebolaget Shell, genom att samarbeta
med militärregimen, bl.a. bidrar till de massiva brott mot de mänskliga
rättigheterna som förekommer i landet. När Nigeria 1995 avrättade nio miljö-
och människorättsaktivister, däribland den välkände författaren Ken Saro-Wiwa,
trädde en mer verklighetsförankrad bild av Nigeria fram. Det är enligt
motionärerna uppenbart att internationella påtryckningar behövs. Regimen är
nästan helt beroende av sin oljeexport. Den uppges stå för 80 % av landets
BNP. I yrkande 1 krävs att Sverige skall verka internationellt och nationellt
för ett embargo på alla nigerianska olje- och gasprodukter.
Utskottets överväganden
FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har
riktat skarp kritik mot Nigeria för bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna. I EU-ländernas tal i FN:s generalförsamling i november 1996
fördömdes brotten mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria. Human Rights
Watch, State Department och Amnesty International beskriver situationen
beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna under året som gått som
fortsatt dyster. Trots ett hårt internationellt tryck har inga förbättringar
inträffat. Regimen fortsätter att systematiskt kränka de mänskliga fri- och
rättigheterna. Bruket av tortyr och misshandel av fångar är utbrett. Andra MR-
kränkningar är inskränkningar i press- och yttrandefriheten, friheten att
organisera sig, rörelsefriheten samt att det förekommer våld och
diskriminering av kvinnor. MR-organisationer har svårt att verka i landet.
EU skärpte de sanktioner som redan införts 1993, när avrättningarna av Ken
Saro-Wiwa m.fl. genomfördes 1995. Dessa innebär bl.a. ett vapenembargo,
frysning av bistånd, viseringsrestriktioner och bojkott i sportsammanhang. I
början av december 1996 beslutades att sanktionerna skulle förlängas
ytterligare sex månader. Det brittiska samväldet suspenderade Nigeria för en
tvåårsperiod kort efter avrättningarna 1995. Ett antal sanktioner har även
införts av samväldesländerna gentemot landet. En MR-kommission tillsattes av
de nigerianska myndigheterna i juni 1996, men denna har, enligt State
Departments uppfattning, inte haft någon positiv effekt på MR-klimatet i
landet. Det framgår vidare av rapporten att ett antal prominenta politiska
fångar släpptes av Nigeria under sommaren 1996. Dessa båda händelser
inträffande en kort tid innan en ministergrupp från samväldet sammanträffande
i juni 1996 för att diskutera ytterligare sanktioner mot Nigeria.
I motion U605 (mp) krävs i yrkande 1 att Sverige skall verka för ett
oljeembargo mot Nigeria.
Situationen beträffande den bristande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Nigeria ger, enligt utskottets mening, anledning till oro.
Utskottet anser att det är viktigt att upprätthålla ett internationellt tryck
mot Nigeria och förutsätter att Sverige bidrar därtill. Påtryckningar kan ske
såväl genom positiva åtgärder, t.ex. med stöd till demokratinsatser, som med
sanktioner.
Därmed anses motion U605 (mp) yrkande 1 besvarad.
12 Guatemala
Sammanfattning av motionen
Motionärerna i U625 (v) redogör för Guatemalas blodiga historia där 1980-talet
beskrivs som den kanske mörkaste då hundratusentals människor mördades eller
tvingades i landsflykt. Tusentals byar jämnades med marken. Guatemala är nu
inne i en ny fas. I yrkande 1 krävs att Sverige skall vara mer aktivt och
erbjuda sina tjänster i förhandlingsarbetet mellan gerillan och regeringen. I
yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att FN:s insatser i Guatemala
förlängs även efter det att ett fredsavtal tecknats.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att ett fredsavtal nu slutits i
Guatemala, ett land vars befolkning genomlidit ett långt och blodigt
inbördeskrig. Sverige har de senaste åren stött förhandlingsprocessen, och när
parterna skrev under det slutliga fredsavtalet i december 1996 skedde det i
Guatemala City i närvaro av statsminister Göran Persson. Utskottet noterar att
Sverige även efter fredsslutet aktivt driver frågan om vikten av försoning och
samförstånd. I regeringens strategi för utvecklingssamarbetet med
Centralamerika är konsolidering av freden ett av de fem huvudmålen.
Utskottet noterar vidare att Sverige är mycket aktivt i FN vad gäller
organisationens fortsatta roll i Guatemala. Det resolutionsförslag som, bl.a.
med stöd av Sverige, presenterades i säkerhetsrådet angående ett tillfälligt
utökat mandat för Minugua, enligt vilket ytterligare 155 militärobservatörer
skulle tillföras under demobiliseringsfasen, antogs till en början ej till
följd av kinesisk kritik mot Guatemalas Taiwanpolitik. Efter en aktiv insats
av bl.a. Sverige antogs resolutionen, med vissa smärre ändringar, den 20
januari 1997.
Utskottet ser mycket positivt på den aktiva svenska insatsen för
fredsprocessen och dess genomförande i Guatemala och förutsätter att
regeringen fortsätter att med biståndsinsatser och på annat sätt främja en
konsolidering av freden i Guatemala.
Därmed anses motion U625 (v) yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet
anfört.
13 Colombia
Sammanfattning av motionen
Problemen med respekt av de mänskliga rättigheterna i Colombia aktualiseras i
motion U626 (v, s, m, c, fp, mp, kd). Viktiga förklaringar till förhållandena
är enligt motionärerna flera långa perioder av laglöshet, den väpnade interna
drygt 35 år långa konflikten, den allt starkare organiserade brottsligheten,
knarkkartellerna och den korrumperade statsapparaten. Kontinuerliga rapporter
förekommer om övergrepp mot civilbefolkningen av militären och paramilitära
grupper, men också av gerillan. Tortyr, godtyckliga arresteringar,
försvinnanden och dödande av vänsteraktiva politiker hör till vardagen.
Förhållandena har under den sistlidna sommaren förvärrats. I yrkande 1
hemställs att den svenska regeringen erbjuder sig som medlare i den
colombianska konflikten. Sverige skulle även kunna ta initiativ till en
konferens om situationen i Colombia med medverkan av de inblandade parterna,
antingen via FN eller EU, yrkande 2.
De frivilliga organisationer som i Colombia och på det internationella
planet med stort mod och kraft ägnar sig åt att återupprätta respekten för de
mänskliga rättigheterna, motarbeta våldet och stödja våldets offer i Colombia
bör få fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd, yrkande 3.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det fortsatt förekommer grova kränkningar av de
mänskliga rättigheterna i Colombia. Amnesty International och amerikanska UD
är samstämmiga i sin uppfattning att MR-läget är synnerligen allvarligt i
Colombia. Omfattande interna stridigheter förekom under året som gick och ett
stort antal människor dödades.
Allvarliga övergrepp begicks i stor omfattning såväl av säkerhetsstyrkor som
av halvmilitära grupper. Försvinnanden, avrättningar och tortyr förekom ofta.
Människorättsaktivister hotades och angreps. De omfattande kränkningarna av de
mänskliga rättigheterna har, enligt State Department, sitt ursprung i det
faktum att brott ytterst sällan lagförs. I rapporten uppges att regeringens
egen statistik visar att 97-99,5 % av alla brottslingar aldrig blir lagförda.
Utskottet noterar med stor oro situationen beträffande den bristande
respekten för de mänskliga rättigheterna i Colombia.
I motion U626 (v, s, m, c, fp, mp, kd) hemställer motionärerna i yrkande 1
att Sverige skall erbjuda sig att medla i konflikten i Colombia, i yrkande 2
begärs att Sverige skall verka för att en konferens hålls om konflikten i
Colombia samt begärs i yrkande 3 att frivilligorganisationer i Colombia, vilka
arbetar för respekt för de mänskliga rättigheterna, bör få fortsatt stöd.
FN är i färd med att etablera ett MR-kontor i huvudstaden med MR-
specialister för att bistå landets regeringen. Enligt uppgift skall kontoret
ha fem MR-experter och en chef stationerade i Colombia, och det förväntas att
inleda sin verksamhet i mars 1997. Utskottet hälsar inrättandet av detta
kontor med tillfredsställelse. Enligt det avtal som ingåtts mellan regeringen
och FN ingår det i kontorets uppgifter att bistå med rådgivning och
utarbetande av program för att stärka och skydda de mänskliga rättigheterna
samt att ta emot anmälningar om MR-brott. Även anmälningar mot gerillans och
de paramilitära förbandens brott mot humanitär rätt kan omhändertas av
kontoret.
Sverige har under en rad år givit stöd till enskilda organisationer som
arbetar i Colombia för att återupprätta respekten för de mänskliga fri- och
rättigheterna samt med det förebyggande arbetet för konfliktlösning och
stärkande av demokratin. Detta stöd kommer under budgetåret 1997 att uppgå
till ca 20 miljoner kronor. Under 1996 genomfördes en studie av Sida i
samarbete med UD angående MR-situationen och det svenska biståndet i bl.a.
Colombia. I studiens slutsatser föreslås en än mer koncentrerad biståndsinsats
för att stärka det civila samhället och rättsstaten. Utskottet delar
utredningens uppfattning om vikten av att de svenska insatserna på MR- och
demokratiområdet bör utformas för att få maximal effekt. Utskottet anser
vidare i likhet med motionärerna att sådana insatser med fördel kan
kanaliseras via enskilda organisationer men även, där så är lämpligt, att
samarbete kan ske direkt med colombianska regeringen och myndigheter.
Beträffande möjligheten för Sverige att stå till tjänst för att främja en
fredsprocess i Colombia konstaterar utskottet att Sverige vid flera tillfällen
markerat sin vilja och beredskap till detta. Utan önskemål härom från alla
parter som berörs av konflikten kan detta dock inte komma till stånd.
Motsvarande gäller beträffande ett svenskt initiativ till en fredskonferens.
Utan de inblandade parternas stöd torde ett sådant initiativ ha ringa
möjlighet att nå framgång. Utskottet har noterat att någon förfrågan från
parterna om medling eller anordnande av en fredskonferens inte föreligger.
Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U626 (v, s, m, c, mp, kd)
yrkandena 1-3 besvarade. (särskilt yttrande v)
14 Det forna Jugoslavien
Sammanfattning av motionerna
I motion U606 (mp, c, fp, v, kd) tar motionärerna upp kosovoalbanernas
situation. I yrkandena 1 och 3 krävs att Sverige agerar på det internationella
planet för att återge Kosovo den autonomi som det berövades 1989 respektive
agerar för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna.
I motion U621 (fp) yrkande 2 understryker motionärerna att det inte räcker
för Kroatien och Serbien-Montenergo att ha visat gott uppförande i samband med
Daytonavtalets tillkomst för att upptas som fullvärdiga medlemmar i det
internationella samfundets olika forum. En fungerande pluralistisk demokrati
och respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter måste
vara ett oavvisligt krav för detta.
Motionärerna i U624 (v) kräver i yrkande 1 att Sverige inom EU, FN och andra
internationella organ med kraft skall hävda Daytonavtalets paragrafer om
flyktingars rätt att återvända hem förverkligas. I yrkande 2 poängteras att de
flyktingar som beretts fristad i annat land skall garanteras fristad i
respektive land till dess de förklarar sig villiga att återvända.
Utskottets överväganden
Utskottet har i flera betänkanden de senaste åren behandlat utvecklingen i
länderna i det forna Jugoslavien. Vad gäller situationen beträffande de
mänskliga rättigheterna skedde detta senast i betänkandet 1994/95:UU21
Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien. Utskottet har också haft
anledning att uttala sig om förhållandena i länderna i det forna Jugoslaven i
samband med behandling av propositioner om svenskt deltagande i IFOR-
respektive SFOR-styrkorna.
Genom Daytonavtalet hösten 1995 inleddes en lång och mödosam process mot
fred i det forna Jugoslavien. Carl Bildt har under fredsavtalets första år i
egenskap av det internationella samfundets höge representant haft ansvaret för
att samordna genomförandet av avtalets civila bestämmelser. Sverige har
bidragit med finansiering av tjänster både inom den höge representantens
sekretariat och vid OSSE:s representation i Bosnien-Hercegovina. Svenska
bidrag har under kriget givits till katastrof- och senare till
återuppbyggnadsinsatser i länderna i det forna Jugoslavien. Under det
förlängda budgetåret 1995/96 användes 460 miljoner kronor för insatser i det
forna Jugoslavien, varav 40 miljoner kronor till stöd för demokrati, mänskliga
rättigheter och försoning. För 1997 planeras insatser om högst 230 miljoner
kronor, varav 30 miljoner till mänskliga rättigheter, demokrati och försoning.
I motion U621 (fp) yrkande 2 hävdar motionärerna att det inte räcker med
Serbien-Montenegros och Kroatiens goda uppförande vid Daytonavtalets
tillkomst. För att kunna upptas som fullvärdiga medlemmar måste krävas en
fungerade pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande mänskliga
rättigheter.
Utskottet noterar att Kroatien är medlem i FN, OSSE och, sedan hösten 1996,
i Europarådet. Förbundsrepubliken Jugoslavien är inte medlem i FN eller
Europarådet och deltar inte heller i OSSE. Alla internationella kontakter
bröts när FN beslutade om sanktioner för Förbundsrepubliken på grund av
landets agerande i samband med kriget i Bosnien. FN har beslutat att
Förbundsrepubliken Jugoslavien, liksom övriga arvtagarstater till det forna
Jugoslavien, måste ansöka om medlemskap. Förbundsrepubliken Jugoslavien har
inte gjort detta utan hävdar att man ärvt det forna Jugoslaviens medlemskap.
Inträdeskraven för medlemskap skiljer sig från den ena internationella
organisationen till den andra. FN är öppet för alla ?fredsälskande stater som
accepterar FN-stadgans förpliktelser?. För att delta i OSSE krävs att staten
skall godta OSSE:s samtliga åtaganden från och med slutakten från toppmötet i
Helsingfors 1975. Europarådet slutligen kräver att staten accepterar
organisationens grundläggande värderingar beträffande demokrati, rättsstatens
principer och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Kroatien och Förbundsrepubliken Jugoslavien har kritiserats från det
internationella samfundet avseende situationen beträffande respekten för de
mänskliga rättigheterna, mediernas möjligheter att verka fritt samt
behandlingen av minoriteter. Situationen är dock olika i de två länderna och
de måste bedömas utifrån sina individuella förutsättningar. Vid en framtida
behandling av medlemskapsansökningar i olika internationella organisationer
måste, enligt utskottets mening, enskilda prövningar av hur landet förhåller
sig till medlemskraven fälla avgörandet. Kroatien upptogs som medlem i
Europarådet den 6 november 1996. Landet har ännu inte uppfyllt de löften som
ställdes som villkor för medlemskap och har heller inte fullt ut genomfört
Daytonavtalet, bl.a. genom att underlåta att gripa personer som åtalats av
krigsförbrytartribunalen i Haag. Som svar på interpellation 1996/97:29 om
kriterier för medlemskap i Europarådet och andra folkliga organ anförde
utrikesminister Lena Hjelm Wallén den 7 november 1996 följande:
Det finns fortfarande svagheter när det gäller demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna i Kroatien liksom i andra Europarådsländer.
Flyktingars rätt att återvända och samarbetet med krigstribunalen i Haag är
två områden där vi noggrant följer utvecklingen.
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till ovan framförda synpunkter. Det
är väsentligt att kraven på ansökarländer inte urholkas. Samtidigt måste
möjligheter att positivt påverka staten vägas in i bedömningen om huruvida en
stat skall accepteras som medlem i en organisation eller ej.
Utskottet vill samtidigt betona att Sverige bör fortsätta att i olika
internationella fora och bilateralt i kontakter med representanter för berörda
regeringar driva på för en utveckling mot demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar vidare att EU senast i oktober
1996 i ministerrådet bekräftat de principer som antagits i den s.k. regionala
ansatsen, vilken avser EU:s förhållningssätt gentemot länderna i det forna
Jugoslavien utom Slovenien samt Albanien. En viktig komponent är att graden av
demokratisering och respekt för grundläggande demokratiska principer och
mänskliga rättigheter kommer att avgöra takten i dessa länders närmande till
Europeiska unionen.
Med vad som ovan anförts anses motion U621 (fp) yrkande 2 besvarad.
I motion U606 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 krävs att Sverige skall agera för
att återge Kosovo den autonomi som berövades området 1989 samt begärs i
yrkande 3 svenskt agerande för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och
kosovoalbanerna.
Situationen i Kosovo behandlades i det tidigare nämnda betänkandet
1994/95:UU21. Utskottet beskrev därvid det svenska agerandet i olika
internationella fora (FN och OSSE) för att få till stånd en förbättring av
läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna. Utskottet noterar
att Sverige både bilateralt och som medlem i EU krävt att Kosovo tillåts en
långtgående autonomi. Kosovo är formellt en provins i Förbundsrepubliken
Serbien. Kravet på långtgående autonomi ingår som en grundkomponent i den
lista över förväntningar på Förbundsrepubliken Jugoslavien som presenterades
april 1996 av EU. En mer konstruktiv hållning avkrävs Jugoslavien innan landet
erbjuds goda och fullständiga förbindelser med omvärlden. Den svenska
regeringen har framfört dessa synpunkter till företrädare för
Förbundsrepubliken Jugoslaviens och Serbiens regeringar och senast även till
företrädare för den serbiska oppositionen. Ett villkor för att finna en
lösning är att en dialog inleds. Hur formen för autonomi skall se ut måste
lösas i en överenskommelse mellan kosovoalbanska företrädare och den serbiska
regeringen.
Av uppgifter i årsrapporter från State Department och Human Rights Watch
framgår att polisbrutalitet fortsatte att förekomma i stor utsträckning mot
albaner i Kosovo under 1996. Våldet innefattade utomrättsligt dödande, tortyr,
brutal misshandel och godtyckliga arresteringar. Enligt State Department
riktades våldet i allt högre grad mot personer som kritiserade regeringen.
Även Human Rights Watch uppger att tusentals albaner, under året som gått,
blivit förföljda, inspärrade och misshandlade av den serbiska polisen som
agerar utan risk för rättslig påföljd. Ett positivt tecken var att de serbiska
myndigheterna i september 1996 gick med på att åter öppna albanskspråkiga
skolor i Kosovo. Detta har dock ännu inte genomförts. Våldet i Kosovo har
under de senaste veckorna trappats upp. Enligt uppgifter i pressen har det
förekommit massarresteringar av kosovoalbaner som svar på utförda våldsdåd.
Utskottet noterar med oro uppgifterna om det omfattande våldet riktat mot
kosovoalbaner.
Utskottet stöder regeringens ansträngningar, såväl bilateralt med parterna
som genom EU, för att förmå parterna att inleda en dialog med inriktning att
få en lösning på den oacceptabla situation som råder i Kosovo.
Därmed anses motion U606 (mp, c, fp, v, kd) yrkandena 1 och 3 besvarad.
I motionerna U624 (v) krävs i yrkande 1 att Sverige inom EU, FN och andra
internationella organ skall hävda Daytonavtalets paragrafer om flyktingars
rätt att återvända hem samt krävs i yrkande 2 att flyktingar som beretts
fristad i annat land även fortsättningsvis skall garanteras sådan till dess de
frivilligt önskar återvända.
Utskottet noterar att regeringen alltsedan Daytonavtalets tillkomst har
hävdat att de som tvingats fly inom eller från Bosnien-Hercegovina skall ges
möjlighet att återvända i första hand till sin hemort. Senast uttrycktes den
uppfattningen av utrikesministern vid Fredimplementeringsrådets möte i London
i början av december 1996.
Regeringens uppfattning är att de allmänna förhållandena i Bosnien-
Hercegovina har förbättrats under 1996. Möjligheten för en flykting att
återvända är emellertid avhängig den rådande etniska sammansättningen på
hemorten. De flyktingar som kan återvända till en ort där de tillhör den
etniska majoriteten kommer generellt sett inte att anses vara i behov av
skydd. Rådrum om sex månader kommer att beviljas innan han/hon tvingas
återvända. De flyktingar som är i minoritet på hemorten däremot anses i behov
av skydd och kommer normalt att erbjudas flyktingstatus och permanent
uppehållstillstånd i Sverige. Sverige har mot bakgrund av ovanstående inte i
internationella sammanhang hävdat att flyktingars återvändande nödvändigtvis
måste ske frivilligt.
Utskottet finner att riksdagen inte skall ta ställning i ärenden om asylrätt
i Sverige, eller i andra länder. Dessa ärenden ankommer det på respektive
lands regering och berörda myndigheter att handlägga.
Därmed finner utskottet motion U624 (v) yrkande 1 besvarad samt avstyrks
yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande främjande av de mänskliga rättigheterna
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U613 yrkande 5, 1996/97:U619,
1996/97:U623 yrkandena 3 och 4 samt motion 1996/97:U636 yrkandena 1 och 3
besvarade med vad utskottet anfört,
2. beträffande dialog om de mänskliga rättigheterna
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U613 yrkandena 1 och 2,
1996/97:U623 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:U214 yrkande 21 besvarade med
vad utskottet anfört,
3. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i
mottagarländer
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U613 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 1 (m, fp, kd)
4. beträffande ett strukturerat internationellt kontaktnät
att riksdagen avslår motion 1996/97:U601,
5. beträffande en internationell brottmålsdomstol
riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 6 besvarad med vad utskottet
anfört,
6. beträffande krigsförbrytartribunalen i Haag
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U209 yrkande 16 besvarad med vad
utskottet anfört,
7. beträffande FN:s roll i nya demokratier
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 23 besvarad med vad
utskottet anfört,
8. beträffande MR-debatt i FN:s generalförsamling
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U613 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 2 (m)
9. beträffande FN:s reformering
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U640 yrkandena 1-3 och 6 samt
1996/97:U210 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande jämställdhet inom FN och EU
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U640 yrkandena 4 och 5 och
1996/97:U214 yrkande 17 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande avskaffande av dödsstraff
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U633 besvarad med vad utskottet anfört,
12. beträffande urbefolkningars rättigheter
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkandena 2 och 3 besvarade med
vad utskottet anfört,
13. beträffande god miljö som mänsklig rättighet
att riksdagen avslår motion 1996/97:U618,
res. 3 (mp)
14. beträffande en internationell miljödomstol
att riksdagen avslår motion 1996/97:U901 yrkandena 1 och 2,
res. 4 (mp)
15. beträffande omvandling av UNEP till fackorgan
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U603 besvarad med vad utskottet anfört,
16. beträffande miljösäkerhetsråd och räddningsstyrka
att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo727 yrkandena 10 och 11 besvarade med
vad utskottet anfört,
17. beträffande fallet Nikitin
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U809 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
18. beträffande mänskliga rättigheter i Kina
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U629 yrkandena 4 och 6-8
besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande kinesisk ansökan om medlemskap i WTO
att riksdagen avslår motion 1996/97:U629 yrkande 9,
20. beträffande svensk Kinapolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U620 yrkande 1 och 1996/97:U629
yrkandena 1 och 11 samt 1996/97:U636 yrkande 4 besvarade med vad
utskottet anfört,
21. beträffande mänskliga rättigheter i Tibet
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U602 yrkandena 1-5 och 1996/97:U629
yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
22. beträffande möte mellan Dalai lama och FN:s generalsekreterare
att riksdagen avslår motion 1996/97:U608 yrkande 2,
23. beträffande Tibet-seminarium i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1996/97:U608 yrkande 3,
res. 5 (mp)
24. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U620 yrkande 3 och 1996/97:U629
yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 6 (fp, mp, kd)
25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U612 och 1996/97:U620 yrkande 2,
res. 7 (m)
res. 8 (fp, mp, kd)
26. beträffande situationen i Bhutan
att riksdagen avslår motion 1996/97:U629 yrkande 5,
27. beträffande mänskliga rättigheter i Östtimor
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 1, 3 och 9 besvarade med
vad utskottet anfört,
28. beträffande FN-närvaro i Östtimor
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 9 (c, fp, v, mp, kd)
29. beträffande samarbete med Indonesien
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 6-8 och 10 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 10 (c, fp, v, mp, kd)
30. beträffande mänskliga rättigheter i Burma
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U617 yrkandena 1-3 besvarade med vad
utskottet anfört,
31. beträffande konflikten i Kashmir
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U635 besvarad med vad utskottet anfört,
32. beträffande kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U604 yrkandena 1 och 3,
1996/97:U637 yrkandena 4 och 5, 1996/97:U639 yrkandena 3-9, 1996/97:U622
samt 1996/97:U634 besvarade med vad utskottet anfört,
33. beträffande Moskvamekanismen och en permanent kommitté inom
OSSE
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U639 yrkandena 1 och 2 besvarade med
vad utskottet anfört,
34. beträffande kurdernas situation i norra Irak
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U632 yrkandena 1-3 och 1996/97:U637
yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört,
35. beträffande fristad i Sverige för biståndsarbetare
att riksdagen avslår motion 1996/97:U632 yrkande 4,
36. beträffande skydd i Sverige för iranska kurder
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U637 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
37. beträffande kurder i Syrien
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U637 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
38. beträffande mänskliga rättigheter i Iran
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U631 yrkande 3 förklarar motionerna
1996/97:U627, 1996/97:U638 och 1996/97:U631 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 11 (c, fp, v, mp, kd)
39. beträffande asyl för iranska konvertiter
att riksdagen avslår motion 1996/97:U636 yrkande 2,
res. 12 (fp, kd)
40. beträffande fredsprocessen och mänskliga rättigheter i
Mellanöstern
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U614 yrkandena 1-5 och 1996/97:U615
yrkandena 1-6 besvarade med vad utskottet anfört,
41. beträffande fredsplanen och mänskliga rättigheter i Västra
Sahara
att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U607 yrkandena 1 och 2 och
1996/97:U611 yrkandena 1-4 besvarade med vad utskottet anfört,
42. beträffande embargo avseende nigerianska oljeprodukter
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U605 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 13 (v, mp)
43. beträffande fredsprocessen i Guatemala
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U625 yrkandena 1 och 2 besvarade med
vad utskottet anfört,
44. beträffande mänskliga rättigheter i Colombia
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U626 yrkandena 1-3 besvarade med vad
utskottet anfört,
45. beträffande förbundsrepubliken Jugoslaviens och Kroatiens
medlemskap i internationella organisationer
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U621 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
46. beträffande situationen i Kosovo
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U606 yrkandena 1 och 3 besvarade med
vad utskottet anfört,
47. beträffande flyktingars rätt att återvända till Bosnien-
Hercegovina
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U624 yrkande 2 förklarar motion
1996/97:U624 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.
res. 14 (fp, v, mp, kd)
Stockholm den 6 mars 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-
Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),
Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta
Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund
(kd).
Reservationer
1. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 3)
Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Lars Hjertén (m) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?För
närvarande pågår? och slutar med ?yrkande 3 besvarad? bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill återigen betona vikten av att en årlig utförlig rapport om
situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och
demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd i samband med budgetförslaget
skulle vara av stort värde. En sådan rapport skall utgöra ett solitt underlag
för en utförlig debatt inför beslut om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om
att den svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av
mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till
mottagarländerna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U613 (m) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U613 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. MR-debatt i FN:s generalförsamling (mom. 8)
Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet
finner därför? och slutar med ?yrkande 4 besvarade? bort ha följande lydelse:
Utskottet finner dock att tiden borde vara mogen att också FN:s
generalförsamling får en årlig rapport om läget beträffande efterlevnaden av
de principer varpå själva organisationen är grundad. Barnkonventionens
uppföljningsmekanism kan tjäna som föredöme. Granskningen bör dock ske direkt
i generalförsamlingen. En sådan årlig rapport borde bli föremål för en
ingående och bred debatt mellan alla medlemsländer.
Utskottet bifaller därmed motion U613 (m) yrkande 4 samt anser motion U214
(v) yrkande 23 besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande MR-debatt i FN:s generalförsamling
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U613 yrkande 4 som sin mening ger
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. God miljö som mänsklig rättighet (mom. 13)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
anser att? och slutar med ?avstyrks motion U618 (mp)? bort ha följande
lydelse:
I dagens säkerhetspolitiska diskussion nämns ofta den nya hotbilden, som har
sin grund i fattigdom, sociala klyftor, brist på naturresurser och förstöring
av miljö och natur.
Enligt flera riskprognoser för 2000-talet kommer problem och katastrofer,
som har med miljön att göra, att orsaka de flesta konflikterna inom länder och
länder emellan. Miljöflyktingar kan bli en realitet, och mot denna bakgrund
blir en god miljö livsnödvändig och en absolut grundläggande mänsklig
rättighet.
Konventionerna om de mänskliga rättigheterna omfattar folkens
självbestämmande och rätt att förfoga över sina naturtillgångar. Men de
handlar också om individens rättigheter, och när konventionerna skrevs på
1960-talet utgjorde varken befolkningsökningen eller miljöförstöringen det hot
mot kommande generationers överlevnad och den globala livsmedelsförsörjningen
som de gör i dag.
Man är i dag fortfarande inriktad på att miljöbrott kan kompenseras med
pengar. Men penningböter och skadestånd återställer inte en förstörd miljö.
Det är i dag både värdefullt och nödvändigt att, för att kunna arbeta
förebyggande, definiera och fastställa vad en god miljö är - folkrättsligt och
officiellt.
Varför är rätten till en god miljö viktig? Ett skäl är att den kompletterar
och förstärker andra grundläggande mänskliga rättigheter. En otjänlig miljö
kan helt förta värdet av rätten till liv och hälsa, eftersom en majoritet av
världen i dag saknar de ekonomiska möjligheterna att fly undan miljöproblemen
genom att förflytta sig till ännu oskadade områden.
Rätten till en god miljö utgör därför en nödvändig förutsättning för att de
mänskliga rättigheterna skall kunna garanteras också i framtiden.
Därmed tillstyrker utskottet motion U618 (mp).
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande god miljö som mänsklig rättighet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U618 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. En internationell miljödomstol (mom. 14)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
konstaterade i? och slutar med ?yrkandena 1 och 2 avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet understryker, att en separat internationell miljödomstol,
som motsvarar de behov och krav som en ökande miljöförstöring och därmed
sammanhängande miljökonflikter ställer, bör inrättas. NGO:s, dvs. icke
statliga organisationer, kan inte agera som klaganden i de internationella
domstolar som nu finns, det kan bara stater. Fanns möjligheten, skulle de
kunna föra t.ex. ursprungsbefolkningars eller en regional befolkningsgrupps
talan. Dessa minoriteter har ingen internationell rättsinstans att vända sig
till. Att agera mot det egna landet kan vara direkt farligt. Ett tydligt bevis
på detta är Ogonifolkets kamp mot miljöförstöringen orsakad av oljeläckage i
deltaregionen och deras krav på ekonomisk ersättning från oljebolaget och
staten för miljöskadorna. Nio företrädare för Ogonifolket avrättades för sin
modiga kamp.
En miljödomstol skapar också efter hand den viktiga internationella praxis
som ännu saknas på miljöområdet.
Därmed tillstyrker utskottet motion U901(mp) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande en internationell miljödomstol
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U901 yrkandena 1-2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Tibet-seminarium i riksdagen (mom. 23)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Utskottet
konstaterar att? och slutar med ?yrkandena 2 och 3? bort ha följande lydelse:
Motionärernas speciella formulering i yrkandet om ?ett seminarium eller en
utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark?, betyder att man
önskar ett likadant arrangemang som i Danmark, dvs. att Dalai lama är
närvarande. Utskottet anser att, om riksdagens Tibetgrupp tar initiativ till
och ordnar ett sådant seminarium, bör inbjudan utgå från regeringen, eftersom
det av säkerhetsskäl är nödvändigt med det beskydd som gästen då automatiskt
får. Tidpunkten kan lämpligen väljas så, att den infaller vid ett av Dalai
lamas Europa- eller Sverigebesök.
Därmed tillstyrker utskottet motion U608 (mp) yrkande 3 samt avstyrker
yrkande 2.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande Tibet-seminarium i riksdagen
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U608 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong (mom. 24)
Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet
konstaterar att? och slutar med ?yrkande 2 besvarade? bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att det kinesiska agerandet gentemot Hongkong inför
överlämnandet från Storbritannien till Folkrepubliken Kina den 1 juli 1997
inger allvarliga farhågor. Det är inte acceptabelt att den folkvalda
lagstiftande församlingen från 1995 ersätts med en handplockad församling. Det
är inte acceptabelt ens som en övergångslösning att en i demokratiska former
vald folkrepresentation ersätts vid en i och för sig folkrättsligt erkänd
överlåtelse mellan två stater. Det gäller i särskilt hög grad som den
övertagande staten saknar demokratisk legitimitet.
Övergången till kinesiskt styre för Hongkong innebär således ett bakslag för
den demokratiska utvecklingen. Det är enligt utskottets mening ett oavvisligt
krav att Hongkongborna snarast och framgent ges möjlighet att i demokratiska
allmänna val utse sin lagstiftande församling. Det är inte heller acceptabelt
att den provisoriska församlingen kommer att upphäva delar av de
författningsgrundade förbättringar som skett beträffande skyddet för de
mänskliga rättigheterna i Hongkong.
Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med företrädare för den
kinesiska regeringen och inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik framhåller vikten av att de förändringar i demokratisk
riktning och i gällande lagstiftning som uppnåtts under senare år i Hongkong
inte ens under ett övergångsskede sätts ur spel. Det är av största vikt att
utvecklingen i Hongkong efter överlämnandet den 1 juli 1997 följs noggrant och
att kontakterna med omvärlden fortsätter att utvecklas.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U620 (fp) yrkande 3 och U629 (fp)
yrkande 2.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:U620 yrkande 3 och
1996/97:U629 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25)
Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet
konstaterar att? och slutar med ?U620 (fp) yrkande 2? bort ha följande
lydelse:
Både Republiken Kina på Taiwan och Folkrepubliken Kina hävdar principen om
ett Kina. Detta måste respekteras. Sverige följer därför i olika sammanhang
den s.k. ett-Kina-politiken. Sverige och övriga EU-länder har dock, som också
utrikesministern framhållit, ett omfattande utbyte med Taiwan och de
inofficiella kontakterna har utvecklats på en rad områden.
Enligt en rapport som Europaparlamentet utarbetat om Taiwans roll i
internationella organisationer bör Taiwan tillförsäkras bättre representation
i internationella organisationer inom områdena ekonomi, miljö och
utvecklingssamarbete. Vidare bör FN ombedas utreda möjligheterna att tillsätta
en arbetsgrupp för att studera hur Taiwan skall kunna delta i aktiviteter
genomförda av organ som lyder under FN:s generalförsamling. Kina och Taiwan
bör uppmanas att intensifiera sitt samarbete i en konstruktiv och fredlig
anda.
I vissa internationella organisationer, t.ex. Apac, är både Republiken Kina
på Taiwan och Folkrepubliken Kina företrädda utan att det därmed anses vara
ett brott mot principen om ett Kina.
Det är önskvärt att denna möjlighet utsträcks till andra internationella
organisationer såväl av regional som global karaktär. Därmed skulle Taiwans
befolkning kunna föra fram sina åsikter i sådana organisationer via
demokratiskt valda företrädare samtidigt som kontakter och fredlig samlevnad
mellan parterna underlättas.
Därmed avstyrks motion U620 (fp) samt anses motion U612 (m) besvarad med vad
utskottet anfört.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U620 yrkande 2 anser motion
1996/97:U612 besvarad med vad utskottet anfört,
8. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25)
Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Frågan om
Taiwans? och på s. 38 slutar med ?U620 (fp) yrkande 2? bort ha följande
lydelse:
Utskottet ser mycket positivt på den demokratiska utvecklingen i Taiwan. Den
understryker att det inte finns någon motsättning mellan människors krav på
demokrati och i vilken kulturell omgivning de lever på olika håll i världen.
Det är därför positivt att kontakter och samarbete mellan Taiwan och olika
länder i världen fortsätter att utvecklas.
När Folkrepubliken Kina år 1971 ersatte Taiwan som ständig medlem av FN:s
säkerhetsråd var det ett naturligt uttryck för vilka världens stormakter,
tillika kärnvapenmakter, faktiskt är. Att Taiwan ställdes utanför FN:s
medlemsskara berodde däremot på att varken Peking eller Taipei kunde acceptera
mer än en företrädare för Kina i FN:s medlemskrets. Historien visar med såväl
Tyskland som Korea att någon entydig enstatsdoktrin emellertid inte finns
internationellt etablerad.
Även om principen om ett Kina lever vidare, kan det aldrig med någon
automatik ge regimen i Peking något slags ensamrätt. Det saknar den varje
demokratisk legitimitet för. Om och när folken i Kina och i Taiwan önskar
återförenas kan det ske endast genom att de båda folken i fria och
demokratiska former tar ställning för detta.
Försök att föra upp frågan om att utreda Taiwans ställning i FN på
generalförsamlingens dagordning har flera gånger misslyckats. Utskottet finner
det angeläget att Sverige understöder fortsatta initiativ i denna riktning.
Tills vidare bör Sverige verka för att Taiwan ges möjlighet att medverka i
olika av FN:s underorgan som observatör, såsom i Ecosoc m.fl. Här finns en
omfattande praxis som givit också organisationer som PLO och ANC
observatörsstatus i FN.
Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (fp) yrkande 2 samt anser motion
U612 (m) besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m. att riksdagen dels med
bifall till motion 1996/97:U620 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97: U612 besvarad med
vad utskottet anfört,
9. FN-närvaro i Östtimor (mom. 28)
Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil
Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Därmed anses
motion? och slutar med ?yrkande 2 besvarad? bort ha följande lydelse:
Utskottet har tagit del av upprepade rapporter från FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna, från FN:s särskilde rapportör, från Human Rights
Watch/Asia och State Departments årsbok för 1996. Utskottet tvingas konstatera
att förhållandena i Indonesien och i Östtimor inte i något avseende
förbättrats. Tvärtom innebar regimens aktioner mot oppositionen sommaren 1996
liksom det ökade trycket i Östtimor efter det att Nobels fredspris förlänades
företrädare för den östtimoranska frihetskampen att utvecklingen snarare
försämrats. Utskottet utgår ifrån att Sverige gör alltför att åstadkomma en
permanent FN-närvaro på ön.
Därmed tillstyrker utskottet motion U628 (mp, c, fp, v) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande FN-närvaro i Östtimor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U628 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Samarbete med Indonesien (mom. 29)
Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil
Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Sverige ger
humanitär? och på s. 41 slutar med ?och 10 besvarade? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att Indonesien på grund av brott mot de mänskliga
rättigheterna inte bör få ytterligare u-krediter. Vidare bör Portugal ses som
den administrativa makten och Östtimor därmed undantas från bilaterala avtal
mellan Sverige och Indonesien. Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor genom
stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet och
till en katolsk yrkesskola. Stöd ges även till ett oberoende
rättshjälpsinstitut.
Därmed tillstyrker utskottet motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 6 och 8
samt anser yrkandena 7 och 10 besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande samarbete med Indonesien
att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U628 yrkandena 6 och 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 7 och 10 besvarade med vad
utskottet anfört,
11. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 38)
Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil
Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Utskottet
noterar att? och på s. 57 slutar med ?U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 3? bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att den islamiska fundamentalismen, såsom den praktiseras i
Iran, innebär kraftiga inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten liksom
ständiga och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Något egentligt
demokratiskt partisystem existerar inte heller i Iran. Många liberala och
nationalistiska grupper betecknar den senaste valproceduren som odemokratisk
och bojkottade därför valet.
Förenta nationerna har i flera sammanhang antagit resolutioner som fördömer
kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran. USA bojkottar sedan en tid
tillbaka landet medan EU 1992 inledde en s.k. kritisk dialog med Iran. En
hörnsten i denna dialog är ett ovillkorligt och offentligt iranskt
avståndstagande från terrorism och brott mot mänskliga rättigheter. Några steg
i den riktningen kan dock ej förmärkas. Trots det har den svenska regeringen
hittills ansett att en kritisk dialog är att föredra framför en skärpning som
innebär någon form av isolering av Iran.
Mer än fyra år har gått sedan den kritiska dialogen med Iran inleddes. Någon
ändrad attityd från den iranska regimens sida kan inte förmärkas.
Internationell terrorism, kvinnoförtryck och förföljelse av oliktänkande
förekommer i lika stor utsträckning som tidigare. Om detta kan bl.a. FN:s
särskilde emissarie för Iran, den kanadensiske professorn Maurice D
Copithorne, rapportera efter ingående undersökningar av MR-situationen i Iran.
Eftersom den kritiska dialogen i nuvarande form måste sägas vara ett
misslyckande fordras enligt utskottets mening en upptrappning av omvärldens,
och inte minst EU:s, hållning till Iran. Utskottet menar att den kritiska
dialogen i ett inledande skede bör skärpas väsentligt. Om nya diplomatiska
påtryckningar mot landet åter skulle visa sig vara resultatlösa bör någon form
av sanktionsåtgärder övervägas. Utskottet föreslår därför att Sverige inom EU-
samarbetets ram tar initiativet till en omprövning och en skärpning av den
kritiska dialogen med Iran.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motionerna U631 (mp, c, fp,
kd) yrkandena 1 och 3 och U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) samt anser motion U627
(fp) besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande mänskliga rättigheter i Iran
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U631 yrkandena 1 och 3
samt 1996/97:U638 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, dels förklarar motion 1996/97:U627 besvarad med vad utskottet
anfört,
12. Asyl för iranska konvertiter (mom. 39)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ?Konversion
har, enligt? och på s. 58 slutar med ?2 avstyrks därmed? bort ha följande
lydelse:
Trots omfattande internationell och även svensk dokumentation om att både
ursprungligen kristna och konvertiter förföljs, fängslas, torteras och i vissa
fall dödas i Iran beslutade regeringen hösten 1995 om avvisning av en person
från Iran som konverterat från islam till kristendomen. Detta fall kom
uppenbarligen att betraktas som ett pilotfall, eftersom Utlänningsnämnden den
11 januari 1996 fattade beslut om avvisning till Iran av fem konvertiter,
trots att konvertiter enligt tidigare praxis fått uppehållstillstånd. Detta
skedde samtidigt som USA i en s.k. Travel Warning varnade alla konvertiter för
att återvända till Iran. Det bör också framhållas att Australien, Kanada,
Storbritannien, USA och Tyskland från 1980 har givit kristna från Iran asyl.
Den svåra situationen för konvertiter i Iran är omvittnad av flera
människorättsorganisationer. Human Rights Watch World Report tar upp flera
fall av förföljelse mot enskilda kristna. Värst utsatta är de som konverterat.
Iranian Christian International, INC, rapporterar att flera kyrkor är utsatta
för kontroll från regimen av gudstjänstbesökares identitetskort för att se om
det finns muslimer bland dem. De flesta protestantiska kyrkor har stängts
eller gått under jorden. I januari 1996 kom INC med ytterligare en rapport,
The Continued Escalation of Persecution of Christian Minorities in the Islamic
Republic of Iran, där de beskriver flera fall av då konvertiter gripits,
torterats eller utsatts för hot för att förmå dem att rekonvertera.
Under 1994 mördades tre kända kyrkoledare i Iran. En av dem hade fängslats
och dömts till avrättning för apostasi (avfall från islam). Efter starka
internationella protester frigavs han efter nio år i fängelse. Några månader
senare mördades han. Ytterligare en pastor mördades i september 1996. Även om
de iranska domstolarna inte alltid formellt dömer konvertiter till döden,
kvarstår faktum att dessa personer saknar lagens skydd.
Mot denna bakgrund finner utskottet det anmärkningsvärt att den svenska
regeringen trots denna risk anser det möjligt att besluta om utvisning av
konvertiter till Iran.
Amnesty International framhåller i ett brev till berörda myndigheter att en
domare i avsaknad av regler i iransk lag skall grunda sitt beslut på islamsk
lag (sharia) och religiösa dekret. Enligt islamsk lag kan konvertiter som
framhärdar i sitt avfall ?från den rätta läran? straffas med döden.
Amnesty International drar sedan slutsatsen: Eftersom det i vissa länder
stadgas dödsstraff för människor som konverterat från en religion till en
annan, är Amnesty Internationals ståndpunkt att människor som konverterat inte
skall avvisas till dessa länder. Enligt svensk lag får sådana avvisningar i
dag heller inte genomföras, eftersom ingen person får sändas till ett land där
denne riskerar sitt liv. En sådan avvisning skulle också strida mot FNs
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där det stadgas att varje
människa har rätt till livet.
Utskottet är av den uppfattningen att människor inte skall utvisas till
länder där den utvisade riskerar dödsstraff och att detta är tillämpligt på
utvisning av konvertiter till Iran.
Därmed tillstyrker utskottet motion U636 (kd) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande asyl för iranska konvertiter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U636 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Embargo avseende nigerianska oljeprodukter (mom. 42)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ?FN:s
generalförsamling? och på s. 66 slutar med ?yrkande 1 besvarad? bort ha
följande lydelse:
EU skärpte de sanktioner som redan införts 1993 när avrättningarna av Ken
Saro-Wiwa m.fl. genomfördes 1995. Dessa innebär bl.a. ett vapenembargo,
frysning av bistånd, viseringsrestriktioner och bojkott i sportsammanhang. I
början av december 1996 beslutades att sanktionerna skulle förlängas med
ytterligare sex månader. Det brittiska samväldet suspenderade Nigeria för en
tvåårsperiod kort efter avrättningarna 1995. Ett antal sanktioner har även
införts av samväldesländerna gentemot landet. En MR-kommission tillsattes av
de nigerianska myndigheterna i juni 1996, men denna har, enligt State
Departments uppfattning, inte haft någon positiv effekt på MR-klimatet i
landet. Det framgår vidare av rapporten att ett antal prominenta politiska
fångar släpptes av Nigeria under sommaren 1996. Dessa båda händelser
inträffande en kort tid innan en ministergrupp från samväldet sammanträffande
i juni 1996 för att diskutera ytterligare sanktioner mot Nigeria.
1995, när författaren och Ogonifolkets talesman Kaen Saro-Wiwa mördades,
reagerade det internationella samfundet starkt. EU-parlamentet krävde
oljeembargo mot Nigeria. I resolutionen står:? --- att oljeembargo är ett av
de mest effektiva sätten att utöva påtryckningar mot den nigerianska
regeringen. Därför uppmanas kommissionen och rådet att överväga en sådan
åtgärd.?
Sveriges utrikesminister lyckades få EU:s ministerråd med sig att hota
Nigeria med ytterligare sanktioner utöver det frysta bistånd och det
vapenembargo som då fanns gentemot Nigeria.
Med ytterligare sanktioner menades då oljeembargo.
Den nigerianska regimen är helt beroende av oljeinkomsterna, som utgör 80 % av
landets BNP. Shell står för omkring hälften av landets råolja. I
naturgasprojektet har Shell ungefär en fjärdedel, Nigerianska National
Petroleum hälften och övriga delägare från Frankrike respektive Italien en
fjärdedel tillsammans. En bojkott skulle vara kännbar både för Nigeria och
oljebolaget Shell.
FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
har riktat skarp kritik mot Nigeria för bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna. I EU-ländernas tal i FN:s generalförsamling i november 1996
fördömdes brotten mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria. Human Rights
Watch, State Department och Amnesty International beskriver situationen
beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna under året som gått som
fortsatt dyster. Trots ett hårt internationellt tryck har inga förbättringar
inträffat. Regimen fortsätter att systematiskt kränka de mänskliga fri- och
rättigheterna. Situationen beträffande den bristande respekten för de
mänskliga rättigheterna i Nigeria ger, enligt utskottets mening, anledning
till oro. Utskottet anser att det är viktigt att upprätthålla ett
internationellt tryck mot Nigeria och förutsätter att Sverige bidrar därtill.
Påtryckningar bör ske såväl genom positiva åtgärder, t.ex. med stöd till
demokratiinsatser, som med sanktioner, i detta fallet ett oljeembargo.
Utskottet tillstyrker därmed motion U605 (mp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande embargo avseende nigerianska oljeprodukter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U605 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina (mom. 47)
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och
Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?Utskottet
noterar att? och på s. 72 slutar med ?avstyrks yrkande 2? bort ha följande
lydelse:
Den faktiska etniska uppdelning av Bosnien-Hercegovina som världen i stort
sett stillatigande åsåg under nästan fyra års folkmord utgjorde basen för
stormakternas formel för Daytonavtalet. De allmänna val som föreskrevs i
avtalet arrangerades utifrån att människorna i Bosnien i allt väsentligt
skulle rösta i etniskt uppdelade enheter. IFOR/SFOR-styrkan har visserligen
garanterat att militärt våld hållits i schack, men det civila genomförandet av
Daytonavtalet har inte i något väsentligt avseende bidragit till att minska
den faktiska etniska delningen av Bosnien. Flyktingar har endast i
undantagsfall kunnat återvända till sina forna hem.
När nu över ett år förlöpt sedan Daytonavtalets tillkomst är det uppenbart
att fredsprocessen i Bosnien kommer att ta mycket lång tid och kräva
omfattande och långvariga insatser från omvärlden. Det hade varit mycket dyrt
för det internationella samfundet att effektivt och kraftfullt sätta stopp för
folkmord och etnisk rensning på ett tidigt stadium. Det blir mycket dyrt för
det internationella samfundet att återupprätta mellanfolklig säkerhet och
fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien efter mer än fyra års väpnade
härjningar.
Fred i Bosnien förutsätter fred, demokrati och mänskliga rättigheter i hela
det forna Jugoslavien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de
kroatiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och
sina hus i det av serber ockuperade östra Slavonien. Det blir ingen varaktig
fredlig samlevnad så länge de serbiska flyktingarna inte garanteras rätten att
återvända till sin jord och till sina hus i det av kroater återerövrade
Krajina.
Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de bosniska flyktingarna
inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av
serber och kroater ockuperade Republika Srbska och Herceg-Bosna. I Mostar
fortsätter bosnienkroater öppet att trotsa fredsavtalets bestämmelser. De
militära och civila internationella företrädarna har som huvuduppgift att se
till att Daytonavtalets föreskrifter om rätten för alla flyktingar att
återvända hem förverkligas. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för
fredsavtalets genomförande och inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik framhåller detta.
Det är naturligtvis önskvärt att flyktingar skall kunna återvända till sina
ursprungsländer. Sverige och de länder som givit flyktingar en fristad bör
också underlätta för att göra detta möjligt. Det inkluderar ekonomiskt bidrag
och tillfälle till kort besöksresa innan beslut om definitivt återvändande
fattas. Det är däremot utskottets uppfattning att ett sådant återvändande
aldrig får tvingas fram. Återvändandet måste vara frivilligt. Det är den
enskilde flyktingen som själv måste avgöra när och om han eller hon och
eventuell medföljande familj kan återvända.
Utskottet tillstyrker därmed motion U624 (v) yrkande 2 samt anser yrkande 1
besvarat med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina
att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U624 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar
motion 1996/97:U624 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. FN:s finansiering
Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m)
anför:
FN skall även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från
medlemsländerna. Det är principiellt fel att införa en beskattningsrätt för
FN. En sådan tillkommer medlemsländerna. Det ankommer på medlemslandet självt
att finna de bästa formerna för medlemsavgiftens finansiering. Det är inte en
uppgift för FN.
Förslaget om en särskild skatt på internationella valutatransaktioner är
direkt olämpligt. Internationella valutatransaktioner är viktiga, inte minst
för att överföra sparande från i-länder till u-länder. En sådan skatt, ofta
kallad Tobinskatt efter förslagets upphovsman, skulle bli kostsam för de u-
länder som har högt tillflöde av utländskt kapital. För den svenska staten,
som är en stor upplånare på den internationella kapitalmarknaden, skulle
förslaget om det genomfördes innebära en väsentligt ökad kostnad.
Förslaget om skatt på valutatransaktioner är inte lösningen på FN:s
finansiella kris och bör därför avvisas.
2. Jämställdheten
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)
anför:
Det är väl känt att jämställdhetsarbetet inom FN inte har kommit särskilt
långt. Ännu har FN inte haft en kvinna till generalsekreterare och bland de
högsta cheferna finns bara 11 % kvinnor. Sverige är drivande internationellt
för ökad jämställdhet, och det står helt klart att det behövs åtgärder på
många plan för att åstadkomma en jämn könsfördelning på högre tjänster inom
FN. Ett sätt som inte prövats är kvotering. Det är vår uppfattning att en
utredning angående kvotering är önskvärd.
3. Urbefolkningars rättigheter
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Urbefolkningars och minoriteters rätt till självbestämmande och självstyre är
en ständigt återkommande och ofta debatterad fråga. Motion 630 (mp) tar upp
problemen med speciella rättigheter, s.k. positiv särbehandling, för en
befolkningsgrupp. Varken en särartspolitik, jämlikhetspolitik eller
likvärdighetspolitik är lösningen. När en minoritet önskar bryta sig loss från
det land man tillhör, måste man angripa de bakomliggande orsakerna. Kunskapen
och förståelsen för vad som formar en människas identitet och behovet av en
fast förankring i den egna kulturen, historien och språket utgör själva kärnan
i ett positivt identitetsbegrepp. De folkrättsliga normerna om de mänskliga
rättigheterna gäller alla individer i en stat, vare sig konflikten slutar i en
folkgrupps självbestämmande i en autonom del av ursprungslandet eller ett
deltagande i en fungerande rättsstat, där respekten för alla gruppers
mänskliga rättigheter upprätthålls.
4. FN:s miljöprogram UNEP
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
UNEP är ett biträdande organ till generalförsamlingen. Det har inga
självständiga befogenheter och ingen statlig makt, utan spelar främst en
samordnande roll.
De administrativa kostnaderna för UNEP och dess styrelse faller under FN:s
budget, medan miljöfonden, en frivillig fond som FN:s medlemmar lämnar bidrag
till, bekostar miljöåtgärderna
Att göra om UNEP till ett fackorgan, som t.ex. WTO och Unesco är under
Ecosoc, skulle ge UNEP en fastlagd budget baserad på proportionella bidrag
från medlemsländerna och ge UNEP större möjligheter i miljöarbetet.
UNEP har hållit styrelsemöte i Nairobi i början på februari. Där har man
bl.a. diskuterat hur UNEP kan stärkas och förändras. Något beslut angående
UNEP:s framtida utseende fattades inte, då mötet avbröts. Det är angeläget att
UNEP får en starkare ställning i ett kommande reformerat FN.
5. Permanent kommitté inom OSSE för kurdkonflikten
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Den militära konflikten mellan den turkiska regeringen och PKK är sedan flera
år låst. Sverige har genom FN, EU och OSSE verkat mycket aktivt för att
åstadkomma en lösning. En möjlighet som bör prövas är att sätta upp en
permanent kommitté inom OSSE för att lösa den väpnade konflikten.
6. Colombia
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)
anför:
Utskottet har sedan flera år följt situationen i Colombia uppmärksamt. Det är
väl känt att rättssäkerheten och respekten för mänskliga rättigheter har
minskat oroväckande. Ännu finns ingen verklig vilja från vare sig regering
eller gerilla till verkliga fredsöverläggningar eller fredssamtal. Därför kan
det formellt sätt vara korrekt att den svenska regeringen för närvarande inte
kan ta initiativ till formella överläggningar. Däremot är det vår uppfattning
att den svenska regeringen kan och bör öka ansträngningarna för att nå en
fredlig lösning i Colombia. Den fredsöverenskommelse som träffades i Guatemala
den 29 december 1996 efter mer än 30 års strider mellan regering och gerilla
visar att fred är möjlig att uppnå, även där förutsättningar inte tycks
föreligga. Fredsförhandlingarna där hade föregåtts av intensiva samtal inom
och utom landet under lång tid. På samma sätt bör den svenska regeringen
fortsatt stå öppen för formella och informella samtal med de stridande
parterna i Colombia. Likaså kan ett svenskt initiativ till en internationell
konferens om konflikten och möjliga konfliktlösningar i Colombia utgöra ett
steg på vägen för att få i gång fredsförhandlingar.
7. Det forna Jugoslavien
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)
anför:
Varaktig fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien förutsätter dessutom fred,
demokrati och mänskliga rättigheter i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro.
Presidenterna Milosevic och Tudjman är de jugoslaviska krigens främsta
krigsherrar. Ingen av dem kommer frivilligt att lämna ifrån sig makten till en
verkligt demokratisk samhällsutveckling utan att det internationella samfundet
utövar starka påtryckningar.
Omvärldens reaktioner inför utvecklingen efter kommunalvalen i Serbien var
länge lika undfallande som efter kommunalvalen i Kroatien hösten 1995. Att
regimen i Belgrad till slut tvingades acceptera oppositionens seger i
kommunalvalen bl.a. i Belgrad får främst ses som ett uttryck för den serbiska
oppositionens uthållighet. Det internationella samfundet måste göra helt klart
att gott uppförande i samband med Daytonavtalets tillkomst inte räcker för att
Kroatien och Serbien-Montenegro skall upptas som fullvärdiga medlemmar i det
internationella samfundets olika fora.
Kraven på en fungerande pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande
demokratiska och mänskliga rättigheter måste vara ett oavvisligt villkor för
detta. Här har de upprepade myndighetsövergreppen så sent som hösten 1996 mot
oberoende medier i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro visat på regimernas
brist på respekt för grundläggande demokratiska principer. Inte heller har de
båda regimerna visat någon som helst vilja att samarbeta med
krigsförbrytartribunalen i Haag.
8. Religionsfriheten i fara
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)
anför:
Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter 1948 var ett grundläggande
dokument, det första internationella i sitt slag, som slog fast de
grundläggande friheterna och rättigheterna.
1966 kom så de två konventionerna, som var dokument av en annan dignitet än
förklaringen.
I konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna slås bl.a.
fast rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Tendensen i världen vad
gäller dessa humanistiska grundbegrepp är en långsamt ökande intolerans, redan
den en brist på respekt för mänskliga rättigheter.
I en del länder märks en hårdnande attityd mot andras åsikter över huvud
taget. Religionsfriheten är i fara, människors förföljs och trakasseras för
sin tros och religions skull.
I Kina ogillar myndigheterna det ökade religiösa intresset hos befolkningen.
1994 kom så en lag som inskränkte det praktiska utövandet av de godkända
religionerna. I vissa områden krävdes att de religiösa skulle registrera sig.
Religiösa aktiviteter som ?underminerar landets gemensamma politik? förbjöds.
Arbetsläger, fängelsedomar och trakasserier är vanliga medel i polisens jakt
på icke önskvärda religiösa utövare. Kinesiska talesmän i provinsen Xinjiang i
nordvästra Kina, befolkad av muslimska minoriteter, har aviserat hårdare tag
mot muslimska separatister.
Kinas senaste drag mot Tibet är att angripa religionen, eftersom den är en
sammanhållande faktor för tibetanerna. 600 politiska fångar finns i kinesiska
fängelser, varav hälften är munkar och nunnor. Över 6 000 kloster har stängts
eller förstörts sedan 1950. När tibetanerna enligt gammal tradition utsåg en
ny andlig ledare, valde kineserna en annan företrädare, som de menade var den
riktige. Den av Dalai lama utsedde pojken är försvunnen, och man tror att han
är i fångenskap i Kina tillsammans med de 50 munkar som beordrades att
assistera vid den kinesiska installationen.
Enligt den officiella nyhetsbyrån Nya Kina har tibetanerna lovats religiös
frihet - men bara om de tar avstånd från sin ledare Dalai lama. Löftet blir i
praktiken ett hot, eftersom han är den andlige ledaren och religionen är
sammanlänkad med honom.
Också det lilla landet Bhutan, granne med Kina och fortfarande
självständigt, har samma typ av buddism som Tibet, dvs. man ser Dalai lama som
sin andlige ledare.
Förtrycket mot religiösa minoriteter i Iran ökar. State Department och Human
Rights Watch anger i sina rapporter hur religiösa utövare diskrimineras. Också
vissa muslimska grupper förföljs och konvertiter från islam utsätts för
förföljelse.
Förtryck av religiöst oliktänkande uppmärksammas till en början inte alltid
på samma sätt som andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eftersom de
inte är så tydliga och våldsamma. Men det kan vara en lika stark anledning
till flykt från ett land som förföljelser och våldshandlingar för politiska
åsikter skull.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................2
Utskottet............................................11
I Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av
det folkrättsliga regelsystemet
12
1 Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati 12
2 FN 18
3 Jämställdhet mellan män och kvinnor 21
4 Dödsstraffet 22
5 Urbefolkningars rättigheter 23
6 Internationella miljöfrågor m.m. 25
II Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk 27
1 Kina jämte Tibet och Hongkong 27
2 Taiwan 36
3 Bhutan 38
4 Indonesien 38
5 Burma (Myanmar) 41
6 Kashmir 43
7 Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl.
stater. 44
8 Iran 55
9 Mellanöstern 58
10 Västra Sahara 62
11 Nigeria 65
12 Guatemala 66
13 Colombia 67
14 Det forna Jugoslavien 68
Hemställan 72
Reservationer........................................76
1. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 3) 76
2. MR-debatt i FN:s generalförsamling (mom. 8) 76
3. God miljö som mänsklig rättighet (mom. 13) 77
4. En internationell miljödomstol (mom. 14) 77
5. Tibet-seminarium i riksdagen (mom. 23) 78
6. Mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong (mom. 24) 78
7. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) 79
8. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) 80
9. FN-närvaro i Östtimor (mom. 28) 81
10. Samarbete med Indonesien (mom. 29) 81
11. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 38) 82
12. Asyl för iranska konvertiter (mom. 39) 83
13. Embargo avseende nigerianska oljeprodukter (mom. 42) 84
14. Flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina (mom. 47)
85
Särskilda yttranden..................................86
1. FN:s finansiering 86
2. Jämställdheten 87
3. Urbefolkningars rättigheter 87
4. FN:s miljöprogram UNEP 87
5. Permanent kommitté inom OSSE för kurdkonflikten 88
6. Colombia 88
7. Det forna Jugoslavien 88
8. Religionsfriheten i fara 89
Innehållsförteckning................................102