Trafikutskottets betänkande
1996/97:TU05

Översyn av telelagen m.m.


Innehåll

1996/97
TU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1996/97:61
Översyn av telelagen (1993:597) m.m. Vidare behandlas 33 motionsyrkanden som
väckts med anledning av propositionen och 13 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden hösten 1996.
Regeringens förslag till lagändringar innebär att de telepolitiska målen
förtydligas genom att det i telelagen anges att telefonitjänsten skall
tillhandahållas till ett rimligt pris samt att alla skall få tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor. Telelagens regler om tillståndsplikt
kompletteras med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även dem med
verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik skärps.
Tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen får en utökad tillsynsroll samt
ett tydligare ansvar som sektorsmyndighet på teleområdet. Avtalet mellan
staten och Telia AB om särskilda åtaganden ersätts med generella regler. Lagen
om teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra
eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 juli 1997.
Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag till lagändringar. Med
hänsyn till att EU:s förslag till direktiv om samtrafik förändrats sedan
propositionen avlämnats föreslås dock en ändring av regleringen för
mobiltelefoni. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Utskottet bedömer dock att
syftet med ett flertal motionsyrkanden kommer att tillgodoses. Det gäller
exempelvis yrkanden om väl fungerande telekommunikationer på likvärdiga
villkor som främjar en stärkt regional balans och en konkurrensneutral
tillgång till gemensam infrastruktur på teleområdet.
Till betänkandet har fogats tio reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 61
Översyn av telelagen (1993:597) m.m. att riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om ändring i telelagen (1993:597),
2. lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning.
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:T55 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar skärpa telelagens krav på särredovisning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå
full konkurrens med ADSL i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:T56 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts mot återregleringar av
statliga bolag.
1996/97:T57 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar och finansierings-
principen.
1996/97:T58 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nummerportabilitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särredovisning av accessnätet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samtrafik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika tillträde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillräckliga resurser för Post- och telestyrelsen.
1996/97:T59 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av bra telekommunikationer i hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att priser för telekommunikation bör vara enhetliga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avtalet mellan staten och Telia AB förlängs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen bör tillämpas i telelagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vänta med anpassning till EU-lagstiftning till dess att sådan
finns.
1996/97:T60 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslag om prisdifferentiering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetstaxa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bastelefoni,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samtrafikavgifter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särredovisning av accessnätet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Post- och telestyrelsen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brott mot telelagen.
1996/97:T61 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de samhällsomfattande
tjänsterna och konkurrensneutralitet.
1996/97:T62 av Agne Hansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:61 med avseende på de föreslagna
principerna för prissättning på teletjänster,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetstaxa,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett 020-
nummersystem för statliga myndigheter i linje med vad som anförts i motionen.
1996/97:T63 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetstaxa på ISDN-nätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om telefonautomater i glesbygd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet samhällsomfattande tjänster,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om avtalslösning för
tillhandahållande av teletjänster för funktionshindrade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ansvars- och finansieringsprincipen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda konsumentperspektivet på telemarknaden.
1996/97:T64 av Per Westerberg och Lars Björkman (båda m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskiljande av accessnäten från Telia,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nummerportabilitet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996
1996/97:T201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillförsäkra konkurrensneutralitet vad avser samtrafiktaxorna
på Telias accessnät,
1996/97:T202 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (båda c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnaden av fiberoptiknätet som en förutsättning för
utvecklingen av informationstekniken i Kalmar län,
1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering av telemarknaden,
1996/97:T223 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla bör få tillgång till den nya informationstekniken till
rimliga taxor och på likvärdiga villkor i övrigt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bredbandsnät för datakommunikation snarast bör byggas ut i hela
landet.
1996/97:T803 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om depositionsavgift till
Telia.
1996/97:T916 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamt adressregister.
1996/97:T917 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om efterlevnaden av telelagen och konkurrenslagen,
1996/97:N251 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ägardirektiv till Telia.
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa enhetstaxa på telenätet.
1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (båda s) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutrala teletaxor.
1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetstaxa för ISDN-kapacitet eller motsvarande,
1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett rikstäckande AXE-system, en bättre täckning för mobiltelefoner
samt enhetstaxa för anslutning till ISDN-nätet.
Inledning
Utskottet har i samband med beredningen av ärendet mottagit synpunkter i form
av skrivelser från olika myndigheter och organisationer. Sammanträffanden har
vidare skett med företrädare för Konkurrensverket, Telia AB och Tele 2 AB.

Utskottet

1 Bakgrund
Nu gällande telepolitiska mål fastställdes av riksdagen år 1993 i samband med
behandlingen av förslaget till telelag och en förändrad verksamhetsform för
Televerket m.m. (prop. 1992/93:200, bet. TU30, rskr. 443). I enlighet med
riksdagens beslut trädde telelagen i kraft den 1 juli 1993. Samtidigt
ombildades Televerket till Telia AB. Sverige var därmed det första landet i
Europa som avreglerade sin telemarknad.
De övergripande målen i telepolitiken kommer till uttryck i 2 § telelagen
(1993:597): ?Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter
skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var och en skall få
möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe
utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.?
Vad gäller telefonitjänsten fastslås i telelagen att den skall vara av sådan
kvalitet att även telefaxmeddelanden och datakommunikation via
låghastighetsmodem kan förmedlas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan
vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla
delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå det angivna
syftet.
Lagen innehåller bestämmelser bl.a. om tillståndsplikt, tillståndsprövning,
tillståndsvillkor, taxor, samtrafik, nummerplanering och tillsyn. Tre
kategorier tjänster är tillståndspliktiga under förutsättning att verksamheten
har en omfattning som är betydande och tillhandahålls inom ett allmänt
tillgängligt telenät. Dessa tjänster är telefonitjänst, mobil teletjänst samt
fasta teleförbindelser. Ett tillstånd får förenas med villkor, bl.a.
skyldighet att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en
som efterfrågar den, att i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrade
personers behov av särskilda teletjänster och att beakta totalförsvarets behov
av telekommunikationer vid höjd beredskap. Post- och telestyrelsen (PTS)
prövar frågor om tillstånd.
I samband med bolagiseringen av Televerket tecknade staten och det blivande
Telia ett avtal om särskilda åtaganden för perioden den 1 juli 1993 t.o.m. den
31 december 1996. Detta avtal har förlängts att gälla till utgången av juni
1997. Avtalet syftar till att säkerställa att vissa telepolitiska mål
uppfylls. Avtalet innehåller förpliktelser om bl.a. pristak för
telefonitjänster, tillhandahållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd
och överlåtelse av fastighetsnät. Enligt avtalet förbinder sig Telia att vid
beräkning av samtrafikavgifter inte begära ersättning för eventuella
underskott som följer av att bolaget tillhandahåller telefonitjänst till
enhetliga taxor i hela landet. PTS har av regeringen utsetts att övervaka att
avtalet följs.
2 Telepolitiska utgångspunkter
2.1 Regeringens bedömning
Regeringen anger att väl fungerande telekommunikationer och ett brett utbud av
teletjänster i hela landet är en nödvändig förutsättning för medborgarnas
välfärd. De ger också goda betingelser för näringslivet. Det övergripande
målet för statens telepolitik - att alla, enskilda och myndigheter, i landets
olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer - föreslås
ligga fast. Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för att det
övergripande målet skall kunna uppfyllas. Telelagen anges i detta avseende
utgöra det grundläggande verktyget.
Erfarenheterna av telelagens effekter på telemarknaden har dock visat på
behov av förändringar. Dels har den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen
gått snabbt sedan nuvarande telelag infördes år 1993. Dels kräver EU:s
öppnande av telemarknaden den 1 januari 1998 en anpassning av regelsystemet.
Som utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet anges att en väl avvägd
telereglering skapar förutsättningar för en effektiv telemarknad samtidigt som
den ger möjligheter att tillgodose grundläggande behov av telekommunikationer
hos användarna. Regleringen skall vara enkel och tydlig, utan att styra
alltför mycket i detalj. De telepolitiska målen bör därför uppnås genom
lagstiftning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och tillsyn och
inte genom ägardirektiv till vissa aktörer på marknaden. Det innebär att
avtalet mellan staten och Telia AB om särskilda samhällsåtaganden ersätts med
generella regler. Som en utgångspunkt i det fortsatta förändringsarbetet anger
regeringen vidare att för mångfalden på marknaden och för konsumenternas
valfrihet behövs goda förutsättningar för de aktörer som verkar på området.
Konkurrensen betraktas därmed som ett bland flera medel att uppnå de
telepolitiska målen.
2.2 Motionsförslag
I motion T56 (fp) framhålls att för Folkpartiet är ökad avreglering ett av
huvudmedlen i kommunikationspolitiken. Genom avreglering och konkurrens skapas
de bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Enligt
motionen är det därför bra att regeringen nu tar de sista stegen på vägen mot
en total avreglering av telemarknaden och jämställer Telia AB med övriga
operatörer. Med hänsyn till den diskussion som förevarit om att föra
utvecklingen tillbaka mot ett ökat inslag av marknadsregleringar förordas att
riksdagen uttalar att telemarknaden inte skall återregleras.
I motion T59 (v) framhålls att infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet.
Till denna hör ett fungerande telenät och bra teletjänster i hela landet.
Telekommunikationernas stora betydelse för utvecklingen inom både näringsliv
och offentlig verksamhet visar sig allt tydligare. Enligt motionen är det
därför viktigt att bra telekommunikationer erbjuds i hela landet. Staten bör
även fortsättningsvis träffa avtal med Telia AB om särskilda åtaganden för att
säkerställa att vissa telepolitiska mål uppfylls. Motionärerna ifrågasätter
vidare utgångspunkten i regeringens förslag att redan nu anpassa telelagen
till den framväxande regleringen inom EG. Risk finns nämligen att EU kan komma
till en annan ståndpunkt och att telelagen därmed i all hast måste ändras ännu
en gång. Enligt motionen bör därför anpassningen anstå till dess en gemensam
EU-lagstiftning finns på teleområdet.
I motion T213 (kd) anges att inget land i världen har kommit lika långt som
Sverige när det gäller telemarknadens avreglering. Detta har lett till att
Sverige tillsammans med Storbritannien har ett klart försprång framför andra
länder på teleområdet. Först år 1998 kommer något annat land eller några andra
länder att fatta motsvarande nödvändiga beslut. Det betyder enligt motionen
att med en fortsatt framsynt avregleringspolitik kommer det att visa sig
mycket svårt för andra länder att hämta in Sveriges försprång. Detta är av
stor betydelse bl.a. för informationsteknikens fortsatta utveckling och
möjligheten att skapa nya arbetstillfällen.
2.3 Utskottets ställningstagande
Regeringens lagförslag innebär att den grundläggande telepolitiken ligger
fast. Det betyder att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar
skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Utskottet ser för sin
del positivt på att det råder en bred politisk samsyn om utgångspunkten för
telepolitiken att bra telekommunikationer skall erbjudas i hela landet.
Efter riksdagens beslut år 1993 om grunderna för regleringen på tele-området
har utvecklingen gått snabbt. Det gäller såväl tekniskt som marknadsmässigt.
Utskottet anser det därför nödvändigt att telepolitiken anpassas till de
erfarenheter som vunnits. Vidare måste telepolitiken ta hänsyn till den ökade
internationaliseringen. Det betyder att såväl regelverk som statens ansvar
måste anpassas till den föränderliga värld som telekommunikationer utgör. Det
betyder också att noggranna utvärderingar behöver göras av huruvida de
telepolitiska målen uppfylls. Utskottet förutsätter därför att regeringen
kommer att bedriva ett omsorgsfullt arbete med uppföljning och utvärdering och
för riksdagen redovisa sina slutsatser härav.
Utskottet konstaterar att i motion T59 (v) riktas invändningar mot två
grundläggande utgångspunkter för regeringens lagförslag, nämligen dels
anpassningen till EU, dels att staten inte längre skall träffa avtal med Telia
om vissa samhällsåtaganden.
Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att reglerna för statens
handlande är tydliga, öppna och förutsägbara för samtliga parter. De
telepolitiska målen bör därför uppnås genom lagstiftning och dess tillämpning
i form av tillståndsgivning och tillsyn. Det betyder att separata avtal
fortsättningsvis inte bör finnas mellan staten och vissa teleoperatörer.
Utskottet delar därför regeringens bedömning att avtalet mellan staten och
Telia AB inte bör förlängas efter den 1 juli 1997 utan ersättas med generella
regler.
Beträffande anpassningen av telelagen till det regelverk som håller på att
växa fram inom EU anser utskottet att det är viktigt att vår lagstiftning är
modern. Genom ett aktivt agerande inom EU och en tidig anpassning till det
regelverk som utvecklas ges förutsättningar för Sverige att behålla en ledande
position på teleområdet. Utskottet är medvetet om att denna utgångspunkt
innebär att vissa regler kan komma att behöva justeras. Det betyder att
teleregleringen kan kräva täta revideringar för att behålla sin aktualitet.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen återkomma till riksdagen med
vissa telefrågor under våren 1998.
Utskottet övergår nu till de motionsyrkanden som väckts om den fortsatta
inriktningen av reformarbetet på teleområdet.
Utskottet vill med anledning härav klargöra att även fortsättningsvis bör
konkurrensen betraktas som ett viktigt medel för att uppfylla de telepolitiska
målen. Samma villkor och samma förutsättningar bör gälla för alla operatörer.
Utskottet vill vidare framhålla den betydelse som principerna för den
ekonomiska redovisningen och en konkurrensneutral tillgång till gemensam
infrastruktur har för möjligheterna att uppnå en väl fungerande telemarknad.
Det betyder att någon återgång till situationen på telemarknaden före år 1993
inte är aktuell. Inriktningen är i stället att uppnå en väl fungerande
marknadssituation som gör det möjligt att bl.a. utnyttja telekommunikationer
på ett aktivt sätt för att skapa tillväxt och sysselsättning, utveckla
välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet. Enligt utskottets mening
är det därför angeläget att de telepolitiska målen förtydligas och tar hänsyn
till konsumenternas intresse av telefoni till ett rimligt pris liksom kravet
på att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna T56 (fp), T59
(v) och T213 (kd) i nu behandlade delar inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.
3 Lagstiftningen för telemarknaden m.m.
3.1 Regeringens förslag
I propositionen föreslås vissa ändringar i telelagen (1993:597) och i lagen
(1992:1527) om teleterminalutrustning. De telepolitiska målen föreslås bli
förtydligade genom att det i lagen anges att telefonitjänsten skall
tillhandahållas till ett rimligt pris, att alla skall få tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor och att telekommunikationerna skall vara
uthålliga och tillgängliga under kriser och krig. Telelagens regler om
tillståndsplikt föreslås kompletteras med regler om anmälningsplikt för alla
operatörer, även dem med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om
samtrafik föreslås skärpas. Hårdare krav ställs på operatörer med ett
betydande inflytande på marknaden, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning.
Tillsynsmyndigheten föreslås få utökade befogenheter, bl.a. skall den få rätt
att besluta vid tvist mellan operatörer angående villkor för samtrafik. Post-
och telestyrelsen föreslås få en utökad tillsynsroll samt ett tydligare ansvar
som sektorsmyndighet på teleområdet. Avtalet mellan staten och Telia AB om
särskilda åtaganden förlängs inte efter den 1 juli 1997. Avtalet ersätts med
generella regler. Enligt propositionen föreslås vidare att lagen om
teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra
eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning. Ändringarna föreslås
träda i kraft den 1 juli 1997.
3.2 Motionsförslag
3.2.1 Samhällsomfattande tjänster
I motion T61 (s) anges att regeringens definition av de samhällsomfattande
tjänsterna, som innebär att de omfattar taltelefoni, överföring av
telefaxmeddelanden och kommunikation med låghastighetsmodem, är otillräcklig.
Därmed konserveras teletekniken på för låg nivå. Det betyder i sin tur att
företag och människor i glesbygden inte kan delta på lika villkor i det
framtida IT-samhället genom att uppkopplingstider och överföring tar längre
tid. Enligt motionen bör därför de samhällsomfattande tjänsterna utvidgas till
att inrymma tekniker som klarar överföringshastigheter som är gängse för
dagens behov.
Enligt motion T60 (c) innebär regeringens förslag en reglering av gårdagens
teletjänster medan regler saknas som säkerställer konkurrensen på dagens och
morgondagens teletjänster. Med tanke på teleområdets betydelse för hela
samhällsutvecklingen bedöms detta som otillfredsställande. Begreppet
samhällsomfattande tjänster föreslås därför utvidgas så att större
befolkningsgrupper kan utnyttja avancerade teletjänster. Därmed kan
tillgängligheten till nya tjänster och produkter så långt möjligt tryggas i
hela landet. Motionärerna föreslår vidare att regeringen återkommer till
riksdagen och redovisar förslag om hur Post- och telestyrelsen skall kunna
införa kommande moderna teletjänster i basutbudet.
3.2.2 Samtrafik
I motionerna T55, T64 och T201 (samtliga m) framhålls att avregleringen av den
svenska telemarknaden hittills har varit framgångsrik i allt väsentligt. Den
snabba utvecklingen på området ställer betydande krav på fortsatt avreglering
för att skapa en väl fungerande marknad. Det är väsentligt att
samtrafiktaxorna i det gamla trådbundna kopparnätet, accessnätet, både blir
konkurrensneutrala och främjar fortsatt teknisk och kommersiell utveckling.
Accessnätet föreslås därför under överskådlig tid stå under
tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsens kontroll. Denna reglering måste
vara tydlig och avse såväl priser som tillgänglighet för samtliga aktörer på
marknaden. Det är samtidigt viktigt att regelverket förhindrar
korssubventionering mellan de monopolliknande delarna och de hårt
konkurrensutsatta sektorerna. Telia AB bör därför särskiljas från accessnätet
på ett sådant sätt att det inte råder någon osäkerhet om att detta upplåts på
lika villkor för samtliga teleoperatörer. Separeringen av accessnätet behöver
dock enligt motionerna inte förhindra en fortsatt koncernstruktur.
Enligt motion T55 (m) är det viktigt att ADSL (Assymetric Digital Subscriber
Line) görs tillgängligt på konkurrensneutrala villkor. Ägarna till accessnäten
kan annars få ett informellt monopol för snabb dataöverföring vilket
allvarligt skulle kunna snedvrida konkurrensen och hämma utvecklingen. I USA
har mot denna bakgrund skapats en ordning för ADSL som liknar
samtrafikavgifterna i Sverige. Från maj i år införs sannolikt också samma
system i Storbritannien. Enligt motionen talar mycket för att motsvarande
lagstiftningsbehov även finns i Sverige. Regeringen föreslås därför skyndsamt
återkomma i frågan rörande ADSL.
I motion T60 (c) anges att konkurrensen på telefoniområdet i dag är starkt
begränsad. För att uppnå rimliga villkor för andra operatörer måste relationen
mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor åtgärdas. Det är därför
nödvändigt att åstadkomma bättre balans vad gäller tillgång till accessnätet
så att abonnenterna får möjlighet att ta del av ett konkurrensutsatt utbud av
teletjänster. Enligt motionen kan detta endast åstadkommas genom separat
redovisning av accessnätet och en skyldighet för Telia att tillämpa samma
villkor såväl gentemot konkurrerande operatörer som internt. Post- och
telestyrelsen föreslås vidare få tillräckliga befogenheter för att säkerställa
konkurrensneutralitet. Telias redovisningsskyldighet bör utformas så att den
möjliggör en effektiv kostnadsanalys samt en jämförelse mellan debiterade
samtrafikavgifter och Telias kundtaxor. I motionen framhålls vidare att
redovisningsseparationen blir än mer betydelsefull i framtiden då Telia inför
bredbandstjänster i accessnätet. Den tekniska utvecklingen av accessnätet får
inte ske på ett sätt som ytterligare förstärker obalansen vad gäller tillgång
till accessnätet.
I motion N251 (fp) framhålls att Konkurrensverket har funnit att Telia och
Telia Mobiltel missbrukat sin dominerande ställning. Konkurrensverket har även
granskat om Telia - som enligt telelagen skall upplåta telenätet åt
konkurrerande bolag för en självkostnad - har tagit ut ?oskäliga priser? av
konkurrenterna. Verket kunde emellertid inte finna att så var fallet, eftersom
de verkliga merkostnaderna för användningen inte framgick tydligt nog av
Telias redovisning. Enligt motionen bör därför staten begära att Telia
tillämpar sådana redovisningsprinciper att det klart framgår att bolaget
upplåter sitt telenät till skäliga priser.
Enligt motion T58 (kd) bör Telia åläggas att särredovisa sina intäkter och
kostnader för accessnätet. För att bli meningsfull bör redovisningen även ske
gentemot kunderna så att kostnaden för olika operatörer kan jämföras. För att
nå full konkurrens på telemarknaden bör vidare i framtiden accessnätet
avskiljas till ett eget bolag. I motionen behandlas vidare vilka riktlinjer
som bör gälla vid beräkningen av samtrafikavgifter. Som en grundprincip
föreslås gälla att hänsyn inte skall tas till historiska kostnader.
Operatörens eventuella ineffektivitet skall heller inte beaktas. I stället
förordas att kostnadsberäkningen görs med hjälp av metoden Long Run Average
Incremental Cost (LRAIC). Enligt motionen används denna metod för
kostnadsberäkning redan i andra europeiska länder och kommer också att
rekommenderas av EG-kommissionen.
I motion T917 (kd) framhålls att telelagen lämnar stora och viktiga luckor när
det gäller att åstadkomma en sammanhållen infrastruktur. Medlet för att fylla
dessa luckor var den konkurrenslag som trädde i kraft samtidigt med telelagen.
Samverkan mellan telelagen och konkurrenslagen fungerar dock inte.
Konkurrensverket har mottagit ett stort antal anmälningar mot Telia för
missbruk av dominerande ställning, men inte avgjort ett enda fall. Enligt
motionen är Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen eniga om att Telia
försvårar samtrafiken men oeniga om vem som borde göra vad för att leva upp
till lagstiftarens intentioner. Effekten är att vi håller på att få två
separata telenät. Dels Telias nät, dels ett nät för alla andra operatörer.
3.2.3 Skadestånd
I motion T60 (c) framhålls att med några få undantag är brott mot telelagen
inte föremål för sanktioner på annat sätt än att PTS kan kombinera ett
åläggande med vite. Inte heller brott mot tillståndsvillkor renderar normalt
någon påföljd förrän myndigheten ingripit med ett vitesföreläggande. Enligt
motionen bör därför telelagen kompletteras med bestämmelser om skadestånd och
en särskild ?skadeavgift? vid överträdelse av centrala skyldigheter enligt
lagen.
3.2.4 Nummerupplysning
I motion T916 (c) behandlas katalog- och nummerupplysning för telefoni. Enligt
motionen bör staten ta ansvar för att olika operatörers nät finns tillgängliga
på lika villkor för alla intressenter i hela landet. Principen om att ?alla
skall nå alla? måste gälla. Det är därför angeläget att olika operatörers nät
knyts samman. Ett alternativ för att lösa denna informationsfråga är att skapa
ett gemensamt adressregister. Ett annat alternativ är att teleoperatörerna
åläggs att synkronisera sina register, dvs. alla operatörer svarar för sina
egna register men skall se till att användare utan problem kan kommunicera med
varandra. Enligt motionen är det av stort värde att få till stånd ett samlat
adressregister. Riksdagen uppmanas därför uppdra åt regeringen att återkomma
med förslag i ärendet.
3.3 Utskottets ställningstagande
3.3.1 Samhällsomfattande tjänster
Med samhällsomfattande tjänster avses sådana tjänster som skall
tillhandahållas alla användare oavsett var de bor till ett rimligt pris. För
Sveriges del har traditionellt telefonitjänsten mellan fasta
nätanslutningspunkter räknats som en sådan samhällsomfattande tjänst. Enligt
telelagens definition ingår även överföringsmöjligheter av telefaxmeddelanden
samt datakommunikation via låghastighetsmodem. Tillhandahållandet av telefoni
som en samhällsomfattande tjänst säkerställs för närvarande genom ett villkor
i Telias tillstånd.
Av propositionen framgår att även fortsättningsvis skall telefonitjänst
mellan fasta nätanslutningspunkter inräknas bland de samhällsomfattande
tjänsterna. Nuvarande definition av telefonitjänsten, dvs. överföring av tal
med möjlighet till överföring av telefaxmeddelanden och datakommunikation via
låghastighetsmodem, behålls därmed. Av propositionen framgår också att en
framtida utvidgning av de tjänster som skall räknas in bland de
samhällsomfattande tjänsterna bör baseras på en bred efterfrågan. Vidare anges
att en kommande utvidgning av tjänsterna inte bör låsas till någon särskild
överföringsteknik.
Enligt regeringen bör i dagsläget inte någon särskild finansiering av de
samhällsomfattande tjänsterna införas. En sådan bör emellertid kunna övervägas
om konkurrenssituationen på telemarknaden ändras påtagligt eller om de
ekonomiska villkoren för Telia att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster
ändras, t.ex. till följd av en förändrad pris- och samtrafikreglering. Av
propositionen framgår vidare att om det uppkommer behov av ersättning för de
samhällsomfattande tjänsterna eller om dessa tjänster i framtiden
tillhandahålls av fler operatörer, bör en solidarisk finansieringsmodell
väljas.
Utskottet konstaterar att telemarknaden är föränderlig. Den tekniska
utvecklingen driver ständigt fram nya och bättre produkter. Fler aktörer på
marknaden sätter press på priserna och tvingar fram nytänkande. En ökad
internationalisering innebär också att telekommunikationerna inte längre är
nationella utan globala. I en sådan föränderlig värld är det svårt att för en
alltför lång tid låsa fast lagstiftningen och definitionen av vilka tjänster
som samhället skall garantera som självklara och nödvändiga för alla.
Enligt utskottets mening står sig dock 1993 års definition fortfarande väl
och uppfyller konsumenternas basbehov. Definitionen stämmer också överens med
den avgränsning som gjorts inom EU, vilket innebär att det finns ett
samstämmigt begrepp inom Europa. Utskottet vill dock samtidigt understryka
vikten av att såväl regelverk som statens ansvar analyseras med jämna
mellanrum för att kunna anpassas till den föränderliga värld som
telekommunikationer utgör. I takt med den snabba tekniska utvecklingen måste
därför statens roll och omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna
fortlöpande anpassas. En sådan anpassning följer också av det telepolitiska
målet om att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar skall ha
tillgång till effektiva telekommunikationer.
Utskottet vill samtidigt betona att ett utpekande av vilken teknik som
samhällsomfattande tjänster skall ha, t.ex. ISDN, innan man kunnat konstatera
den tekniska livslängd eller den efterfrågan som finns på tekniken, innebär
risker för stora felinvesteringar. Utskottet instämmer därför i regeringens
bedömning att en bred efterfrågan bör vara utgångspunkten för en utökning av
de samhällsomfattande tjänsterna. Utskottet delar också regeringens
uppfattning om vikten av att inte låsa sig till en viss teknik. Det är
tjänsten som sådan som skall vara samhällsomfattande. Vilken teknik som
används skall inte regleras. En samhällsstyrning av tekniken kan medföra
felbedömningar och risker för stora felinvesteringar.
Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att regeringen noga följer
utvecklingen på teleområdet så att definitionen av de samhällsomfattande
tjänsterna tryggar att effektiva telekommunikationer kan erbjudas i hela
landet till rimliga villkor. Utskottet har därmed inga erinringar mot
regeringens förslag till definitioner av vissa begrepp som används i lagen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T60 (c) och T61
(s) i nu behandlad del och tillstyrker regeringens förslag till ändring i
telelagen såvitt avser 1 §.
3.3.2 Samtrafik
Samtrafik innebär dels att telenät sammankopplas, dels att sammankopplingen
medger att teletjänster fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter,
såväl fasta som mobila, och att alla användare har möjlighet att nå tjänster
som tillhandahålls i de olika näten.
Utskottet konstaterar att samtrafik är en förutsättning för ett effektivt
telesystem på en öppen marknad. Därmed kan abonnenterna nå varandra oavsett
vilken operatör de är anslutna till och vilket allmänt tillgängligt nät som
utnyttjas. För att samtrafik verkligen skall kunna erbjudas och levereras över
näten krävs inte bara möjlighet till överföring av telemeddelanden utan också
smidiga och effektiva driftsmässiga och administrativa rutiner. Villkoren för
samtrafiken är därmed en av de viktigaste frågorna vid utformningen av en väl
fungerande telereglering.
Som framhålls i propositionen och som omvittnas i motionerna har
tillämpningen av telelagen inte fungerat tillfredsställande när det gäller
samtrafikregleringen. Förhandlingarna mellan Telia och dess motparter har
varit utdragna. Post- och telestyrelsen har vidare inte haft möjlighet att
ingripa
annat än genom medling. Någon nämnvärd konkurrens har inte heller uppkommit på
marknaden i accessnätet.
Enligt utskottets mening kan en del av dessa problem hänföras till de
oklarheter som funnits såväl hos operatörer som tillsynsmyndigheter i samband
med övergången till en helt ny och avreglerad marknadssituation. Strukturella
frågor kvarstår dock. Utskottet delar därför regeringens bedöm-ning att
reglerna för samtrafik bör skärpas. Enligt utskottets mening bör därvid
hårdare krav ställas på operatörer med ett betydande inflytande på marknaden
vad gäller t.ex. kostnadsredovisning. Tillsynsmyndigheterna bör också som
regeringen förordar få utökade befogenheter att bl.a. kunna besluta vid tvist
mellan operatörer om villkoren för samtrafik. I samman-hanget vill utskottet
också understryka vikten av att samtrafikskyldighet gäller ömsesidigt, dvs.
parterna är skyldiga att bedriva samtrafik med varandra. Enligt utskottets
uppfattning bör det alltså råda konkurrens-neutralitet mellan operatörerna på
marknaden.
Av propositionen framgår att den grundläggande skyldigheten att bedriva
samtrafik föreslås utvidgas till att gälla även dem som är anmälningspliktiga
och tillhandahåller teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Tillståndshavare och andra anmälningspliktiga skall således på begäran bedriva
samtrafik med annan anmälningspliktig för sådan tjänst. Vidare ställs
ytterligare krav på operatörer med betydande inflytande på den relevanta
marknaden. Det gäller bl.a. skyldighet att styrka att avgifterna är
kostnadsbaserade samt att tillgodose alla rimliga önskemål om samman-koppling
med nätet vad avser geografiska hopkopplingspunkter, nivåer, nätprotokoll etc.
Operatörer med betydande inflytande åläggs också att publicera
standardprislistor. Enligt regeringen bör vidare principen om icke-
diskriminering lagfästas.
För att underlätta myndighetens kontroll åläggs alla operatörer som bedriver
samtrafik och som har ett betydande inflytande på marknaden att ha separat
redovisning av samtliga kostnader och intäkter för samtrafik. Krav får ställas
på den dominerande operatören att redovisa viss del av verksamheten avskild
från annan verksamhet. Kostnader för särskilda uppgifter som ålagts
operatören, t.ex. för samhällsomfattande tjänster, får inte tas ut via
samtrafikavgifter.
Regeringen föreslår vidare att tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen
får utvidgade befogenheter. Den skall sålunda kunna kräva ändringar i
publicerade standardprislistor om taxorna inte stämmer överens med lagen.
Tillsynsmyndigheten skall vidare kunna ålägga operatörer att bedriva samtrafik
om viktiga samhällsintressen så kräver. Den skall också på begäran av endera
parten sätta tidsgränser för förhandlingar om samtrafikvillkor samt, om
förhandlingarna inte är avslutade inom tidsgränsen, medla mellan parterna.
Tillsynsmyndigheten skall på ansökan av en part inom sex månader fatta det
beslut som behövs för att samtrafik skall kunna bedrivas enligt lagen.
Utskottet kan därmed konstatera att de förslag som förs fram i motion      T60
(c), T917 (kd) och N251 (fp) om bl.a. rättvis kostnadsberäkning och krav på
särredovisning av samtrafikavgifter för att uppnå en väl fungerande
telemarknad tillgodoses med regeringens förslag. Förslaget att ge Post- och
telestyrelsen utvidgade mandat enligt telelagen är också väl ägnat att
tillgodose yrkandet i motion T60 (c) om att ge tillsynsmyndigheten en starkare
roll för att trygga konkurrensneutral tillgång till accessnätet.
Av propositionen framgår att kravet på kostnadsbasering av samtrafiktaxor i
telelagen omfattar alla tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst.
Detta har ansetts avse endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt.
Regeringen föreslår att detta krav, med hänsyn till kommande
samtrafikdirektiv, utsträcks till att gälla även de mobiloperatörer som av
myndigheten bedöms ha ett betydande inflytande på relevant marknad.
Regeringens ställningstagande grundade sig på rådets gemensamma ståndpunkt
över kommissionens förslag. Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har
emellertid den av rådet och Europaparlamentet sammankallade
förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast i vilket kravet på
kostnadsbasering av mobiloperatörers samtrafikavgifter kommer att omfatta
endast sådana mobiloperatörer som bedöms ha ett betydande inflytande på
marknaden för samtrafik. Härigenom införs för detta fall en särskild
bestämning av begreppet relevant marknad. Utskottet förordar att denna
förändring av direktivförslaget, vilket beräknas kunna antas formellt under
maj månad, får sin motsvarighet i lagförslaget. Utskottet förutsätter att
regeringen inom ramen för EU-frågornas behandling i riksdagen informerar om
ärendets fortsatta hantering.
Regeringen har vidare föreslagit att operatörer som har ett betydande
inflytande på marknaden, såväl fastnätsoperatörer som mobiloperatörer, skall
vara skyldiga att publicera sina taxor för samtrafik och att redovisa intäkter
och kostnader för samtrafik avskilda från annan verksamhet. För att
lagförslaget skall överensstämma med direktivförslaget förordar utskottet att
nu nämnda förpliktelser inte skall gälla mobiloperatörer.
Utskottet lägger i bilaga 2 till betänkandet fram förslag till lagtext.
Beträffande det förslag som förs fram i motion T55 (m) om konkurrensneutral
tillgång till bredbandskommunikation kan konstateras att ADSL utgör en teknik
bland flera för att öka kapaciteten i det befintliga accessnätet. Jämfört med
dagens teknik kan överföringarna med ADSL gå 200-300 gånger snabbare. För
närvarande pågår försöksverksamhet för upp till 4 000 kunder i Stockholm och
Göteborg. En annan metod för att öka kapaciteten är VDSL (Very high speed
Digital Subscriber Lines) som är en efterföljare till ADSL. Enligt vad
utskottet erfarit är det ännu för tidigt att förutsäga vilken teknik som är
mest lämpad för framtida användning. Det bör ankomma på Post- och
telestyrelsen att följa den fortsatta utvecklingen och uppmärksamma frågan om
behovet av lagstiftning för att trygga de telepolitiska målen. Med hänvisning
till vad som anförts anser utskottet att motionen i denna del inte bör
föranleda riksdagen någon åtgärd.
Utskottet övergår därefter till det förslag som förts fram i flera motioner
om att avskilja Telias accessnät, dvs. det nät av teleledningar som går från
telefonstationerna ut till de enskilda abonnenterna. Enligt utskottets
uppfattning bör samtrafiktaxorna i accessnätet vara konkurrensneutrala och
främja en fortsatt teknisk och kommersiell utveckling. Detta krav kan väl
tillgodoses genom en skärpt lagstiftning och ökade befogenheter för Post- och
telestyrelsen. Utskottet vill vidare framhålla att inget av de europeiska
telebolagen som utgör konkurrenter till Telia har gjort motsvarande
uppdelning. Skulle den genomföras borde också samtliga andra operatörers
accessnät avskiljas. Vidare skulle det uppstå avgränsningsproblem och skapas
oklarhet om hur förutsättningarna för en fortsatt utveckling och modernisering
av accessnätet kan tryggas. Enligt utskottets mening finns därmed en betydande
risk för att den tekniska utvecklingen skulle hämmas eller att tjänsterna för
abonnenterna skulle fördyras. Utskottet anser vidare att det vore fel att
splittra ett väl fungerande teleföretag. En uppdelning som förordas i
motionerna skulle också försvaga Telia och därmed minska den svenska
allmänhetens möjligheter att få tillgång till god teleservice.
Beträffande det förslag som väckts i motion T58 (kd) om hur kostnaderna för
samtrafik bör beräknas kan nämnas att PTS noga följer utvecklingen på området.
Enligt PTS kan den metod som anges i motionen bättre spegla de relevanta
särkostnaderna för samtrafik än den nuvarande självkostnadsmetoden och på sikt
sannolikt leda till lägre samtrafiktaxor. Metoden innebär att man använder
kostnaderna för framtida ytterligare kapacitetsutbyggnad som utgångspunkt,
snarare än de historiska kostnaderna. Som framhålls i propositionen är dock
ett problem med alternativa kylkyleringsmetoder, som t.ex. LRAIC, att de än så
länge är outvecklade. I sammanhanget kan vidare nämnas att för närvarande
håller EG-kommissionen på att utvärdera olika beräkningsmetoder för
samtrafikkostnader. Riktlinjer för beräkning av samtrafikavgifter planeras att
publiceras senare under år 1997. Det betyder att någon samstämmig uppfattning
ännu inte föreligger. Utskottet delar mot den bakgrunden regeringens bedömning
att det på sikt bör finnas möjlighet att använda andra sätt att beräkna
kostnaderna för samtrafik än självkostnadskalkyler. Enligt utskottets mening
bör det dock inte ankomma på riksdagen att nu föreskriva vilken metod som är
lämpligast. Utskottet förutsätter att PTS även fortsättningsvis följer frågan.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag
till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den
ändringen att bestämmelsen i 20 och 20 b §§ får i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse. Av utskottets ställningstagande följer att
motionerna T55 (m), T58 (kd), T60 (c), T64 (m), T201 (m), T917 (kd) och N251
(fp) avstyrks i nu behandlad del. Syftet med motionerna torde dock till
väsentlig del komma att tillgodoses.
3.3.3 Skadestånd
Utskottet anser att införande av regler om skadestånd som föreslås i motion
T60 (c) kan vara en verksam åtgärd för att ytterligare förbättra möjligheterna
att uppnå en väl fungerande telemarknad. Av propositionen framgår att
regeringen bedömer att denna fråga kräver ytterligare analys och beredning. I
avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen är utskottet inte nu
berett att ta något initiativ med anledning av motionen. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen.
3.3.4 Nummerupplysning
Utskottet anser att principen om att alla skall kunna nå alla är av stor
betydelse för att en väl fungerande telemarknad skall kunna uppstå. På sikt
bör teleadresser, oavsett om det är telefoni eller data, vara sökbara i ett
sammanhang. Utskottet konstaterar att regeringens förslag till tillägg i
telelagen innebär att det nuvarande tillståndsvillkoret för Telia att lämna ut
publicerad abonnentinformation utsträcks till att gälla alla
anmälningsskyldiga operatörer. Informationen skall göras tillgänglig för
allmänheten genom en nummerupplysningstjänst. Operatören skall på skäliga
villkor lämna ut register med informationen till den som för
nummerupplysningsändamål begär det.
Regeringens förslag innebär dock inget krav på att teleoperatörerna skall
samverka för att åstadkomma en gemensam databas för nummerupplysning. Som
framgår av propositionen avser dock regeringen att uppdra åt PTS att se över
förutsättningarna för hur en gemensam nummerdatabas kan skapas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det i telelagen införs en
ny paragraf 17 a § om villkor för teleoperatörer att bl.a. lämna ut uppgifter
för nummerupplysningsändamål. Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att syftet med motion T916 (c) om ett samlat adressregister genom att
teleoperatörernas nät blir tillgängligt för alla på lika villkor tillgodoses.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
3.3.5 Förslag till ändrad telelag i övrigt
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i telelagen i de
delar det inte behandlats i det föregående.
3.3.6 Lagen om teleterminalutrustning
Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
Utskottet tillstyrker lagförslaget. Det innebär att tillsynsmyndigheten skall
kunna hindra eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning.
4 Prisfrågor
4.1 Regeringens bedömning
Regeringen anger att telefonitjänst skall erbjudas till rimligt pris. Vid
bedömningen av vad som är rimligt pris bör utgångspunkten vara ett
konsumentperspektiv. Enligt propositionen innebär kravet på rimligt pris att
vissa geografiska variationer i taxorna bör kunna medges. Sänkningar av taxor
i vissa regioner får emellertid inte kompenseras genom höjningar i andra
regioner. Enligt regeringen bör vidare prisregleringen av teletjänster
förändras. Nuvarande pristak för en korg av Telias tjänster bestående av
abonnemang och samtliga samtalsslag slopas. Pristak föreslås i stället införas
på dominerande operatörers abonnemangsavgifter avseende telefoni mellan fasta
nätanslutningspunkter för hushåll och företag med direkttelefoni. Av
propositionen framgår vidare att PTS ges i uppdrag att löpande följa
prisutvecklingen.
4.2 Motionsförslag
Frågan om geografiska prisvariationer behandlas i sju motioner.
I motion A431 (s) framhålls att utbyggnaden av telekommunikationerna i
Jämtlands län väl har uppfyllt de regionalpolitiska målen under senare år. De
grundläggande förutsättningarna för samhällsutvecklingen kan därmed sägas ha
skapats. Däremot är nuvarande teletaxor ogynnsamma för en bra utveckling. Om
regionen skall kunna konkurrera med landets södra delar måste därför taxorna
göras om för att bli konkurrensneutrala.
I motion T61 (s) anges att avregleringen av teletaxor är oroande med hänsyn
till bl.a. erfarenheter av hur glesbygden drabbats av den tidigare
omregleringen av elmarknaden och andra avregleringar inom
kommunikationsområdet. Regeringen bör därför noga följa utvecklingen samt
vidta åtgärder om tendenserna är en ökning av telekostnaden i glesbygd
gentemot tätort.
I motion T223 (s) framhålls att det nya IT-samhället ger mycket stora
möjligheter att utveckla verksamheter oberoende av avstånden. En förutsättning
för detta är att alla får tillgång till den nya tekniken till rimliga taxor
och på likvärdiga villkor i övrigt.
I motionerna T60 och T62 (båda c) framhålls att telekommunikationer till låga
kostnader med ett brett utbud av kvalitetstjänster är betydelsefulla för att
skapa arbeten. Ett brett utbud av tjänster till låga priser är också en viktig
konsumentfråga. Tillgången till en god och likvärdig service i hela landet
till enhetliga priser är därför en förutsättning för att hela Sverige skall
kunna ges likvärdiga möjligheter till utveckling. Enligt motionerna bör därför
regeringens förslag att ge Telia möjlighet att differentiera sina priser
geografiskt avvisas. Om förslaget genomförs skulle det endast leda till att
priserna sänks i större städer medan priserna förblir oförändrat höga i
glesbygden. Detta är inte till gagn för utvecklingen i hela landet. Det
innebär dessutom att Telia kan dumpa priserna på marknader där man är utsatt
för konkurrens. Enligt motion T62 (c) bör i stället en enhetstaxa införas över
hela landet så att målsättningen om pris och tillgänglighet på lika villkor
uppfylls.
I motion T59 (v) framhålls att den tekniska utvecklingen och den kunskap som
finns skapar nya möjligheter för områden som ligger långt från större
tätorter. En satsning på telekommunikationer ger därför glesbygdsregionerna
möjligheter att trygga tillgången till ett uthålligt näringsliv och offentlig
service. Användning av denna distansöverbyggande teknik är en förutsättning
för att privatpersoner och företag skall kunna bo och driva verksamhet i
glesbygden. Motionärerna avstyrker därför möjligheten till geografiska pris-
variationer och förordar att teletaxorna blir enhetliga i hela landet.
I motion N270 (mp) framhålls att i Sverige tar vi för givet att portot på brev
är lika för alla och för alla avstånd. Med tanke på att datakommunikationen
tar över en allt större andel av kommunikationen bör för- och nackdelar med en
enhetlig telefontaxa utredas.
Kostnaderna för ISDN (Integrated Services Digital Network) behandlas i fem
motioner.
I motionerna T60, T62, A432 och L708 (samtliga c) framhålls att en snabb
utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen måste prioriteras. Därmed ges
nya och spännande förutsättningar för en offensiv utveckling. Denna utveckling
måste understödjas med åtgärder som ytterligare förbättrar tillgängligheten
för alla på lika villkor. Anslutningsavgiften för ISDN eller motsvarande bör
därför vara samma över hela landet. Det är därvid viktigt att alla på
telemarknaden verksamma aktörer solidariskt svarar för finansieringen av ISDN-
nätet.
I motion T63 (mp) anges att eftersom ISDN i dagsläget är den avancerade teknik
som finns tillgänglig och kan innebära stora fördelar för inte minst företag i
glesbygd bör enhetstaxa införas. Vidare anges att det är tveksamt om de
prisskillnader som finns i dag verkligen är motiverade.
4.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att prissättningen av teletjänster har en avgörande betydelse
för att goda och likvärdiga villkor skall kunna gälla i landets olika delar. I
ett internationellt perspektiv är telefonipriserna i Sverige bland världens
lägsta. Sverige är även världens telefontätaste land vad gäller tillgången
till telefoner och ligger också i topp när det gäller antalet abonnemang för
mobiltelefoni. Enligt utskottets mening är det angeläget att denna position
kan bibehållas vid den fortsatta utvecklingen av såväl traditionella tjänster
som olika nya tjänster på teleområdet. För detta krävs att prissättningen på
telefonitjänster kan hållas på en fortsatt attraktiv nivå.
Utskottet har därför inga invändningar mot regeringens förslag att de
telepolitiska målen förtydligas genom att det i lagen anges att
telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris. I syfte att
säkerställa att priset är rimligt på vissa grundläggande tjänster som inte är
konkurrensutsatta i någon nämnvärd grad bör också som regeringen förordar en
fortsatt prisreglering gälla för abonnemangsavgifter.
Av propositionen framgår att regeringen anser att vissa geografiska
prisvariationer bör tillåtas. I sammanhanget betonas att alltför stora
prisvariationer mellan regioner eller mellan olika marknadssegment för mer
eller mindre likvärdiga tjänster inte bör accepteras. Vidare anges att
sänkningar av taxor i vissa regioner inte får kompenseras genom höjningar i
andra regioner.
Utskottet delar regeringens bedömning att det på en avreglerad marknad, som
karakteriseras av ökad konkurrens och utveckling av nya teletjänster, inte är
lämpligt att föreskriva enhetliga taxor i alla situationer. Utskottet vill
dock starkt understryka vikten av det telepolitiska målet om att alla skall få
tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Det betyder, som framförs i
propositionen, att om taxorna i t.ex. storstadsområdena skulle sjunka till
följd av en effektiv konkurrens så får inte taxorna i andra regioner påtagligt
släpa efter utan de bör följa den genomsnittliga prisutvecklingen.
Utskottet anser sålunda att de regionala prisskillnaderna inte får bli för
stora eftersom utvecklingen på teleområdet skall främja en stärkt regional
balans. För att uppnå en tillfredsställande bevakning av målen om rimligt pris
och om likvärdiga villkor är det som regeringen framhåller viktigt att
prisutvecklingen på telefonitjänsten följs ur ett konsumentperspektiv.
Utskottet förutsätter därför att regeringen noga uppmärksammar
prisutvecklingen och årligen rapporterar härom till riksdagen.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna T59 (v),
T60 (c), T61 (s), T62 (c), T223 (s), A431 (s) och N270 (mp) i nu behandlade
delar inte bör föranleda riksdagen någon åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks
följaktligen.
Utskottet övergår därmed till frågan om prissättning av ISDN-tjänster.
Kapaciteten för dataöverföring kan ökas väsentligt genom tillgång till ISDN-
nätet. Som framhålls i motionerna finns det dock skillnader mellan glesbygd
och tätort när det gäller tillgång till ISDN-nätet. Enhetliga abonnemangs- och
trafikavgifter tillämpas i hela landet men för anslut-ningsavgiften finns två
priszoner. För den ena zonen, där ISDN-nätet är utbyggt, tillämpas ett fast
pris och för den andra zonen ett högre pris baserat på kostnaden i det enstaka
fallet.
Utskottet konstaterar att utbyggnaden av ISDN har gått snabbt under senare
år. I dag ingår ca 95 % av landets företag i det område där ISDN-nätet är
utbyggt. Motsvarande siffra för Telias samtliga kunder är 90 %. Utbyggnaden
fortsätter och ISDN kommer att integreras med AXE. Det innebär att ISDN kommer
att erbjudas i huvudsak i hela landet till ett fast pris. I sammanhanget kan
vidare nämnas att Telia under de senaste åren har sänkt taxorna för ISDN
väsentligt.
Anslutningsavgifterna till ISDN-nätet blir därmed i takt med moderniseringen
av kommunikationsnätet allt mer likformig över hela landet. Dessutom kan
nämnas att Telias utbyggnad av bredbandsstruktur, som ger vida bättre
kommunikationsmöjligheter än ISDN, kommer att påbörjas i de områden som ännu
inte nåtts av AXE-utbyggnaden, dvs. främst glesbygdsområden.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna T60 (c),
T63 (mp), A432 (c) och L708 (c) i nu behandlad del inte påkallar något
initiativ från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
5 Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer
5.1 Motionsförslag
Enligt motion T57 (s) är det hög tid att bygga ett samhälle för alla. Alla
samhällssektorer måste vara tillgängliga och var och en av sektorerna skall
stå för sina kostnader. Motionären föreslår mot denna bakgrund att i stället
för särskild statlig upphandling för att tillgodose de funktionshindrade
personernas behov bör den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen införas på
teleområdet. Denna princip innebär i korthet att teleoperatörerna skall ta
ansvar för att teletjänsterna och teleutrustningen är anpassad till
funktionshindrade personers behov, samt att operatörerna själva skall
finansiera denna anpassning. I motionen uppmanas vidare Sverige att påverka EU
i synen på ett samhälle för alla där varje samhällssektor tar sitt ekonomiska
utvecklingsansvar.
I motion T59 (v) konstateras att personer med funktionshinder tvingas leva med
det utpekande som särlösningar oftast innebär genom att de måste förlita sig
på statliga budgetmedel. En person med behov av särskild anpassning av
telekommunikationsmedel saknar därmed rätt att kräva ett samhälle på sina
personliga villkor. Teleoperatörerna slipper dessutom ta ansvar. Detta synsätt
främjar inte den tekniska utvecklingen eftersom det saknas incitament för
operatörerna att anstränga sig för att hitta enkla och billiga lösningar.
Motionärerna förordar därför att ansvars- och finansieringsprincipen tillämpas
för anpassningen av teletjänster till funktionshindrade personer.
I motion T63 (mp) framhålls att målet om att alla skall ha tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor bör innefatta de funktionshindrade. En stor
nackdel med den avtalslösning som regeringen föreslår för finansiering av
teletjänster för funktionshindrade är att tjänsterna kan komma att äventyras
på grund av dåliga statsfinanser. Enligt motionen bör därför tjänster för de
funktionshindrade långsiktigt säkerställas. Ansvars- och
finansieringsprincipen bör vidare noggrant utredas.
5.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i de aktuella
motionerna om att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen har många
fördelar vid uppbyggnaden av ett samhälle som är anpassat för alla. Riksdagen
har också tidigare lagt fast att denna princip bör ligga till grund för
anpassningen av bl.a. trafiksystemet till funktionshindrade personers behov.
Därmed minskar behovet av särlösningar som ofta är väsentligt dyrare.
Av propositionen framgår dock att funktionshindrade personers behov av goda
telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling,
genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till forskningsinsatser. Av
propositionen framgår vidare att PTS får ett helhetsansvar för upphandlingen
av de tjänster som funktionshindrade personer behöver. Anslaget för
funktionshindrade personers behov på post- och telesidan utformas därför så
att PTS kan prioritera friare mellan olika post- och teletjänster.
Som skäl för regeringens ställningstagande mot att nu införa ansvars- och
finansieringsprincipen på teleområdet anges bl.a. de krav som därmed skulle
uppstå på tillskapande av en kontrollapparat och att avgränsningsproblem kan
uppstå. Vidare nämns att EG-kommissionen i sitt dokument om samhällsomfattande
tjänster (KOM(96)73) har angett att finansieringen av funktionshindrade
personers behov av goda telekommunikationer i första hand bör vara en
socialpolitisk fråga för respektive medlemsstat.
Enligt utskottets mening har åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik särskild betydelse för funktionshind-rade.
Rätt använda kan goda telekommunikationer skapa helt nya förut-sättningar för
att uppnå målet för handikappolitiken om full delaktighet och jämlikhet.
Utskottet anser därför att de funktionshindrades särskilda behov av goda
teletjänster måste uppfyllas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Utskottet vill vidare erinra om att den nuvarande ordningen hittills i
huvudsak har fungerat väl för att tillgodose funktionshindrade personers
behov. Utskottet har därmed ingen erinran mot att ett upphandlings-förfarande
även fortsättningsvis tillämpas för att tillförsäkra funktions-hindrade
personer tillgång till effektiva telekommunikationer.
Beträffande de farhågor som uttalas i motionerna om att de funk-
tionshindrades behov kan komma att äventyras på grund av framtida
omprioriteringar i statsbudgeten vill utskottet erinra om de telepolitiska
målen. Utskottet har sålunda tidigare ställt sig bakom att de telepolitiska
målen bör förtydligas genom att det i telelagen anges att alla skall få
tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Av denna precisering följer
enligt utskottets mening att funktionshindrade personers behov av goda
telekommunikationer kommer att beaktas särskilt. Vidare kan nämnas att i EG-
kommissionens meddelande om samhällsomfattande tjänster klargörs att
fuktionshindrade bör garanteras en servicenivå som motsvarar den nivå som
erbjuds andra användare med hänsyn till nätets utveckling och efterfrågan.
Utskottet vill dessutom framhålla att Post- och telestyrelsen har en viktig
uppgift att noggrant följa utvecklingen inom området. Utskottet förutsätter
att resultatet av detta arbete kommer att redovisas för riksdagen i samband
med den fortsatta uppföljningen av de telepolitiska målen.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionerna  T57
(s), T59 (v) och T63 (mp) i nu behandlade delar.
6 Nummerportabilitet m.m.
6.1 Motionsförslag
Förslag om nummerportabilitet, dvs. möjligheten för en abonnent som byter
operatör att få behålla sitt gamla telefonnummer, behandlas i två motioner.
I motion T64 (m) anges att den nuvarande situationen för nummerportabiliteten
är otillfredsställande. Det gäller inte minst tidsutdräkten för att
förverkliga ett byte då det inte är ovanligt att ett byte av operatör vid
bibehållande av nummer kan dröja upp till ett år. Detta försvårar konkurrensen
på teleområdet och bör därför åtgärdas snarast. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag på hur nummerportabiliteten för större abonnenter kan
förverkligas omgående.
I motion T58 (kd) framhålls att avsaknaden av nummerportabilitet är det
största hindret för att reell konkurrens skall kunna uppstå på telemarknaden.
I avvaktan på ett införande av nummerportabilitet bör större företag/myn-
digheter/organisationer som belägger grupper med minst 1 000 nummer ges
möjlighet att flytta dessa block till en annan operatör. Enligt motionen bör
också portabilitet för 020-nummer och frisamtalstjänster införas omgående.
I samma motion behandlas vidare frågan om att införa lika tillträde till
olika teleoperatörer. Enligt motionärerna är de prefix som allokerats för de
nya operatörerna inte likvärdiga: 007 till Tele2 (3 siffror), 0086 till Global
One (4 siffror) och 00808 till First Telecom Europe (5 siffror). Det betyder
att det i dag inte finns någon möjlighet för en abonnent att ha lika tillträde
till alla operatörer. Enligt motionen är det därför av största vikt att
operatörerna hanteras likvärdigt om telelagens intentioner skall kunna
förverkligas.
6.2 Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är nummerportabilitet en viktig förutsättning för att
en väl fungerande konkurrenssituation skall kunna uppstå på telemarknaden.
Frågan om nummerportabilitet har också uppmärksammats inom EU. I förslaget
till samtrafikdirektiv fastslås att nummerportabilitet skall vara infört i
alla större befolkningscentrum senast den 1 januari 2003. I en grönbok från
slutet av år 1996 föreslås att denna tidpunkt flyttas fram till år 2000. I
sammanhanget kan också nämnas att PTS för närvarande utreder olika tekniska
lösningar samt hur kostnaderna skall fördelas mellan berörda operatörer för
att införa nummerportabilitet. Utredningen beräknas redovisas till regeringen
senare i vår. Av propositionen framgår att regeringens ambition är att
nummerportabilitet bör införas snarast möjligt. Vissa ekonomiska och juridiska
frågor återstår dock att lösa. Därefter avser regeringen under våren 1998 att
återkomma till riksdagen med förslag till lag om införande av
nummerportabilitet i Sverige.
När det gäller frågan om prefix vid val av operatör kan konstateras att
enligt ett beslut av ministerrådet år 1992 skall hela unionen år 1998 övergå
till ett gemensamt internationellt prefix, varvid alla prefix för val av
operatör måste justeras. Vid detta tillfälle kan därmed en helt
konkurrensneutral lösning baserad på förval, s.k. lika tillträde, komma att
införas.
Utskottet anser att i avvaktan på regeringens förutskickade förslag om
nummerportabilitet och den fortsatta utvecklingen av regelverket inom EU bör
motionerna T58 (kd) och T64 (m) i nu behandlad del inte föranleda riksdagen
någon åtgärd. De avstyrks följaktligen.
7 Andra konkurrens- och regleringsfrågor
7.1 Konsumentperspektiv
I motion T63 (mp) framhålls att konsumentperspektivet har belysts
otillräckligt i regeringens proposition. Med tanke på teletjänsternas karaktär
och den ökande konkurrensen på marknaden finns det därför anledning att
närmare granska konsumentens ställning i förhållande till operatörerna. Vidare
efterlyses en standard för vad konsumenterna har rätt till beträffande
produktbeskrivning och konsumentupplysning. Enligt motionen kan resultatet av
det förordade utredningsarbetet bli att telelagen bör kompletteras med
specifik lagstiftning för att trygga konsumentintressen.
Utskottet konstaterar att utgångspunkten för telepolitiken är att ge
konsumenterna tillgång till effektiva telekommunikationer till rimliga priser.
Ett syfte med regeringens nu aktuella förslag är också att konsumenterna
bättre skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av en effektiv marknad.
Utskottet vill vidare hänvisa till att PTS skall vara sektorsmyndighet på
teleområdet. Det innebär att myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för
att telemarknaden fungerar effektivt från bl.a. konsumentsynpunkt. Av
propositionen framgår vidare att för att uppnå en effektiv tillsyn förutsätts
ett utökat samarbete mellan Post- och telestyrelsen och Konsumentverket.
Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att konsumenternas situation på
telemarknaden kommer att behandlas inom ramen för den fortsatta uppföljningen
och utvärderingen av telepolitiken. Det betyder att riksdag och regering
kommer att ges underlag för att bedöma behovet av åtgärder för att trygga
konsumentintresset. Enligt utskottets mening bör därmed syftet med motion T63
(mp) i nu behandlad till all väsentlig del komma att tillgodoses.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
7.2 Telefonautomater
I motion T63 (mp) anges att den ökade användningen av mobiltelefoni inte
tryggar behoven av telefoner i nödsituationer. Mobiltelefonerna har dessutom
bristfällig täckning i glesbygden. Enligt motionen är det därför viktigt att
antalet telefonautomater inte minskar.
I propositionen framhålls att det även fortsättningsvis skall finnas
telefonautomater som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser
allmänhetens behov. Med hänsyn till att behovet av telefonautomater inte är
statiskt avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att närmare
utreda vilka kriterier som bör gälla för tillgången till telefonautomater.
Utskottet har ingen erinran mot det aviserade utredningsarbetet och
förutsätter att regeringen för riksdagen redovisar sina slutsatser härav. Med
hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion T63 (mp) i nu
behandlad del.
7.3 Ekonomiska resurser
I motion T58 (kd) framhålls vikten av att Post- och telestyrelsen med sina
utvidgade befogenheter får resurser för att kunna tillämpa de nya reglerna på
telemarknaden. Dagens resursbrist är ett hot mot de telepolitiska målen.
Utskottet konstaterar att Post- och telestyrelsen har fått utökade resurser
för budgetåret 1997. Enligt riksdagens beslut motiverades resursökningen av de
tillkommande uppgifter som myndigheten förutsågs få såväl inom post- som
teleområdet (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. TU1, rskr. 115). Utskottet
anser därmed att syftet med motionen i denna del är tillgodosett och avstyrker
därför motionsyrkandet.
7.4 Depositionsavgift
I motion T803 (v) anges att Telia kräver av bl.a. ungdomar att de skall ha ett
fast arbete för att kunna få öppna ett telefonabonnemang. Uppfylls inte detta
villkor krävs en depositionsavgift på 5 000 kr. Detsamma gäller för dem som
har drabbats av en betalningsanmärkning. Enligt motionen innebär dessa krav
ett demokratiproblem genom att alla i samhället därmed inte får möjlighet att
kommunicera på lika villkor. Som alternativ till depositionsavgift pekas i
stället på den möjlighet som Telia har att spärra telefoner om
samtalsmarkeringarna ökar snabbt.
Enligt vad utskottet erfarit ställer Telia krav på deposition vid tecknande av
abonnemang för fast telefoni i tre fall, nämligen för personer under 18 år som
alternativ för borgensåtagande, för personer som har betalningsanmärkningar
och för personer som tidigare har fått sitt abonnemang avstängt på grund av
utebliven betalning. Det förstnämnda fallet följer av att personen ännu inte
är myndig. Telia har däremot inga krav på att kunden skall ha ett arbete. Det
gäller såväl ungdomar som vuxna. Depositionsavgiften är 5 000 kr och återfås
normalt efter ett år. I sammanhanget kan vidare nämnas att Telia har ett
speciellt abonnemang för ungdomar, som är både billigare att teckna och flytta
än ett vanligt privat abonnemang.
Enligt utskottets mening bör det inte ankomma på riksdagen att pröva de
närmare kundvillkoren på telemarknaden. Utskottet avstyrker därför motion T803
(v).
7.5 Nätutbyggnad
I motion T202 (c) anges att informationstekniken spelar en allt viktigare roll
för möjligheterna att skapa sysselsättning i landets olika delar och då inte
minst på landsbygden. Telenätet bör därför byggas ut på ett sådant sätt att en
framsynt satsning sker på ny teknik. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund
att Kalmar län bör lyftas fram som ett föregångslän för decentraliserad
tjänsteproduktion och att fiberoptiknätet snabbt bör byggas ut i länet. Skäl
för lokalisering till orter i länet skall då kunna vara en god livsmiljö
kombinerat med kommunikationsmöjligheter via t.ex. fiberoptikkabel.
I motion T223 (s) framhålls att det nya IT-samhället ger mycket stora
möjligheter att utveckla verksamheter oberoende av avstånden. En förutsättning
för detta är dock att alla får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga
villkor. Det är därför angeläget att ett bredbandsnät för datakommunikation
snarast byggs ut i hela landet
I motion L708 (c) framhålls att den nya informationstekniken påverkar hela
samhällsstrukturen och ger nya förutsättningar på en rad områden. Fysiska
avstånd får därmed inte längre samma betydelse, vilket är positivt. För att ta
till vara denna möjlighet krävs dock att kommunikationsnätet blir
rikstäckande, att alla får del av AXE-systemet och att en bättre täckning
uppnås för mobiltelefoni.
Utskottet konstaterar att grunden för en ökad IT-användning i samhället är en
god infrastruktur. Det betyder att den fysiska infrastrukturen är av
strategisk betydelse för vilket genomslag olika tillämpningar av
informationstekniken kan få i samhället. Utskottet delar därmed den grundsyn
som kommer till uttryck i motionerna, nämligen att tillgången till effektiva
och moderna telekommunikationer utgör en viktig förutsättning för
möjligheterna att uppnå en positiv regional utveckling. Genom en väl utnyttjad
informationsteknik kan hela vårt land utvecklas.
Enligt utskottets mening är därför de frågor som behandlas i motionerna om
kommunikationsnätets utbyggnad av stor betydelse för den framtida regionala
utvecklingen. Som konstateras i propositionen håller grundläggande
telekommunikationer som fast och mobil telefoni och mer avancerade tjänster
som data- och videokommunikation i Sverige internationellt sett en synnerligen
hög standard och har en god spridning. Fortfarande finns det dock områden som
inte har fått del av alla utvecklade teletjänster.
När det gäller planerna för den fortsatta utbyggnaden av telesystemet kan
nämnas att Telia beräknar ha fullgjort utbyggnaden av AXE-systemet i
telefonnätet under år 1998. Genom de investeringar som Telia och andra
operatörer genomför och planerar att genomföra förbättras fortlöpande den
elektroniska infrastrukturen. Som exempel kan nämnas att Telia planerar att
investera 40 miljarder kronor under treårsperioden 1997-1999. Av detta belopp
kommer 75 % att investeras i Sverige och inte mindre än två tredjedelar av
detta avser utbyggnad av nya infrastrukturer i form av nät- och teknik-
investeringar. Den största förändringen är att Telia börjar att skapa ett
gemensamt nät för alla typer av trafik. Man kan säga att dagens nät som är
till för att bära tal men som även klarar datatrafik successivt kompletteras
så att det blir ett nät som bär data varav tal är en del.
Vidare har Telia inlett ett arbete med att etablera en nationell
bredbandsstruktur. Detta sker dels genom att kabel-TV-näten digitaliseras,
dels genom att kapaciteten i kopparnätet ökas med hjälp av ADSL-teknik och
annan ny teknik. För kunderna innebär bredbandssatsningen inte bara ökad
kapacitet utan även möjlighet till interaktiva tjänster såsom utvecklat
hemarbete och höghastighetsanslutning till Internet. Denna satsning kommer
enligt Telia att innebära att 98 % av landets hushåll år 2004 har tillgång
till bredbandstjänster. Dessa hushåll kan då få kommunikationsmöjligheter som
vida överträffar dem som är möjliga via låghastighetsmodem eller vanlig ISDN-
anslutning. Som framgår av propositionen har Telia för avsikt att påbörja
utbyggnaden av bredbandskommunikationen inom de områden som ännu inte nåtts av
AXE-utbyggnaden. Även vad gäller täckningen av mobiltelefonin går utvecklingen
åt rätt håll.
Enligt utskottets mening utgör telekommunikationerna en väsentlig del av
landets infrastruktur. Det är därför nödvändigt att se till att landets alla
delar har tillgång till en god teleservice. Av de telepolitiska målen följer
också att utvecklingen mot ett ?rundare Sverige? skall fortsätta.
Utskottet anser med hänvisning till vad som nu anförts att behandlade
yrkanden i motionerna till väsentlig del blir tillgodosedda. Något initiativ
från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Motionerna T202 (c), T223
(s) och L708 (c) avstyrks därför av utskottet i nu behandlad del.
7.6 Myndigheternas telefonservice
I motion T62 (c) föreslås en ökad användning av 020-nummer för offentlig
verksamhet, dvs. telefonnummer som för kunden endast kostar en markering att
ringa upp. Enligt motionen är en viktig förutsättning för likvärdighet och
pris vad gäller teletjänster det sätt på vilket den enskilde kan nå statliga
myndigheter och statliga tjänster. Staten bör ha som utgångspunkt att
tillhandahålla åtkomlighet och service på exakt samma sätt och på lika villkor
oavsett var i landet medborgarna bor. Regeringen föreslås därför undersöka
förutsättningarna för att införa ett system med 020-nummer för de statliga
myndigheter som i sin verksamhet har en bred kontaktyta och återkomma till
riksdagen med förslag. Inriktningen bör vara att alla oavsett var i landet
medborgarna bor skall kunna nå statliga myndigheter och institutioner på
likvärdiga villkor och till samma kostnad. Av förslaget bör också framgå vilka
myndigheter som skall omfattas av 020-nummer.
Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte behandlat ett likartat
motionsyrkande (mot. 1996/97:K528, bet. KU24). Konstitutionsutskottet framhöll
i sitt av riksdagen godkända betänkande därvid följande:
Myndigheterna har en långtgående serviceskyldighet gentemot enskilda i
samhället. Det är därför viktigt att de som vill komma i kontakt med
myndigheter inte stöter på hinder av något slag. Det skall enligt utskottet
vara enkelt för enskilda att ta kontakt med myndigheter. Genom STATTEL-
delegationens upphandling av teletjänster kan numera statliga myndigheter,
kommuner och landsting erhålla olika teletjänster anpassade efter
myndigheternas skiftande behov. Med hänsyn härtill anser utskottet att
motionen får anses tillgodosedd varför den avstyrks.
Utskottet har ingen annan uppfattning än konstitutionsutskottet. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer
Telepolitiska utgångspunkter
1. beträffande telepolitiska utgångspunkter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T56, 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5
samt 1996/97:T213 yrkande 20,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
Lagstiftningen för telemarknaden
2. beträffande samhällsomfattande tjänster
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T60 yrkande 3 och 1996/97:T61 i
denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen
(1993:597) såvitt avser 1 §,
res. 3 (c)
3. beträffande samtrafik m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T55, 1996/97:T58 yrkandena
2 och 3, 1996/97:T60 yrkandena 4-6, 1996/97:T64 yrkande 1, 1996/97:T201
yrkande 25, 1996/97:T917 yrkande 14 och 1996/97: N251 yrkande 6 antar
regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt
avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelserna i 20 och 20 b §§
erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 4 (m, c, fp, kd)
4. beträffande skadestånd
att riksdagen avslår motion 1996/97:T60 yrkande 7,
5. beträffande nummerupplysning
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T916 yrkande 10 antar regeringens
förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 17 a §,
6. beträffande förslaget till ändrad telelag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen
(1993:597) i de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
7. beträffande lagen om teleterminalutrustning
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1527) om teleterminalutrustning,
Prissättning
8. beträffande geografiska prisvariationer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1,
1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2, 1996/97:T223
yrkande 4, 1996/97:A431 yrkande 8 och 1996/97:N270 yrkande 17,
res. 5 (c, v)
res. 6 (mp)
9. beträffande enhetstaxa för ISDN
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T60 yrkande 2, 1996/97:T63 yrkande 1,
1996/97:A432 yrkande 26 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del,
res. 7 (c)
Övriga frågor
10. beträffande funktionshindrade personer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T57, 1996/97:T59 yrkande 4 och
1996/97:T63 yrkandena 3-5,
res. 8 (v, mp)
11. beträffande nummerportabilitet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T58 yrkandena 1 och 4 samt 1996/97:T64
yrkande 2,
res. 9 (m, c, fp, kd)
12. beträffande konsumentperspektiv
att riksdagen avslår motion 1996/97:T63 yrkande 6,
13. beträffande telefonautomater
att riksdagen avslår motion  1996/97:T63 yrkande 2,
14. beträffande ekonomiska resurser
att riksdagen avslår motion  1996/97:T58 yrkande 5,
15. beträffande depositionsavgift
att riksdagen avslår motion 1996/97:T803,
res. 10 (v)
16. beträffande nätutbyggnad
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T202 yrkande 4, 1996/97: T223 yrkande
5 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del,
17. beträffande myndigheternas telefonservice
att riksdagen avslår motion  1996/97:T62 yrkande 3.
Stockholm den 29 april 1997
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander
(s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta
Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v),
Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-
Göran Brandin (s), Sivert Carlsson (c), Mats Odell (kd) och Hans Hoff (s).

Reservationer

1. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)
Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m)
och Mats Odell (kd) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att det fortsatta reformarbetet på teleområdet
inriktas mot ökad avreglering. Genom avreglering och konkurrens skapas de
bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Detta är av stor
betydelse bl.a. för informationsteknikens fortsatta utveckling och för möj-
ligheterna att skapa nya arbetstillfällen.
Utskottet vill vidare framhålla att det inte i en helt avreglerad
telemarknad med många stora aktörer och effektiv konkurrens finns några skäl
att behålla Telia i statlig ägo. För en privatisering talar också Telias behov
av riskkapital för att kunna expandera på en avreglerad internationell
marknad. I sammanhanget kan nämnas att samtliga länder inom EU utom Sverige,
Luxemburg och Österrike har  beslutat att helt eller delvis privatisera sina
statliga teleföretag.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T56 (fp) och T213
(kd) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Av utskottets ställningstagande följer att motion T57 (v) avstyrks i nu
behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande telepolitiska utgångspunkter
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T56 och 1996/97:T213 yrkande
20 och med avslag på motion 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)
Karl-Erik Persson (v) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Efter
riksdagens? och slutar på s. 8 med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet. Till
denna hör ett fungerande telenät. Telekommunikationernas stora betydelse för
utvecklingen inom både näringsliv och offentlig verksamhet visar sig allt
tydligare. Det är därför viktigt att bra telekommunikationer erbjuds i hela
landet. Enligt utskottets mening bör därför staten inte frånhända sig det
verktyg i telepolitiken som möjligheten att träffa avtal med den dominerande
teleoperatören Telia AB utgör. Därmed kan de telepolitiska målen uppfyllas på
ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
Av propositionen framgår att en utgångspunkt för lagförslaget har varit att
anpassa telelagen till EU:s framväxande regelverk. Utskottet har ingen erinran
mot att telelagen överensstämmer med EU:s direktiv på området. Enligt
utskottets mening bör dock anpassningen anstå till dess en gemensam EU-
lagstiftning verkligen finns. Utskottet anser att det är en olämplig ordning
från såväl demokratisk som praktisk synpunkt att regeringen grundar sina
lagförslag på ställningstaganden i rådet när den fortsatta beslutsordningen
inom EU med förlikningsförfarande med parlamentet ännu inte är avslutad.
Regeringens brådska att anpassa regelverket ter sig än mer förvånande eftersom
avregleringen av telemarknaden inom EU sker först den 1 januari 1998. Dessutom
har några länder fått dispens att avreglera sina telemarknader först år 2003.
Utskottet anser därför att regeringens förslag om lag om ändring i telelagen
(1993:597) bör avslås. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett
förslag till avtal mellan staten och Telia och med ett nytt förslag till
telelag.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T59 (v) tillstyrks i nu
behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets
ställningstagande följer att motionerna T56 (fp) och T213 (kd) avstyrks i nu
behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande telepolitiska utgångspunkter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 samt med
avslag på motionerna 1996/97:T56 och 1996/97:T213 yrkande 20
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i telelagen
(1993:597),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Samhällsomfattande tjänster (mom. 2)
Sivert Carlsson (c) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar på s. 13 med ?såvitt avser 1 §? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är väl fungerande och effektiva tele- och
datakommunikationer en avgörande förutsättning för möjligheterna att uppnå
regional balans. Det är därför otillfredsställande att behålla ett regelverk
som konserverar gårdagens teknik. Utskottet delar mot denna bakgrund
motionärernas bedömning att den grundläggande teleservicen bör utvidgas till
den nivå som är gängse i dag. Det innebär att överföringskapacitet för bild-
och datakommunikation bör innefattas i begreppet samhällsomfattande tjänster.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att snarast återkomma
till riksdagen med en närmare precisering av hur de samhällsomfattande
teletjänsterna bör utvidgas. I avvaktan på detta förslag tillstyrker utskottet
regeringens förslag till definitioner av vissa begrepp som används i lagen.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T60 (c) tillstyrks i
nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets
ställningstagande följer att syftet med motion T61 (s) i aktuell del
tillgodoses. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag till ändring i
telelagen såvitt avser 1 §.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande samhällsomfattande tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T60 yrkande 3 och med anledning
av motion 1996/97:T61 i denna del
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
såvitt avser 1 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Samtrafik m.m. (mom. 3)
Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m),
Sivert Carlsson (c) och Mats Odell (kd) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Av
propositionen? och på s. 16 slutar med ?att tillgodoses? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det därför angeläget att telemarknaden öppnas
för ytterligare konkurrens. Utskottet bedömer att regeringens förslag inte är
tillräckligt långtgående. Enligt utskottets mening bör det fortsatta reform-
arbetet bedrivas i tre steg.
Som ett första steg bör, som framhålls i motionerna T58 (kd), T60 (c), T917
(kd) och N251 (fp), ytterligare åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande
organisationsstruktur. För att uppnå rimliga villkor för andra operatörer
måste relationen mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor förändras.
Det innebär bl.a. att Post- och telestyrelsen bör få ytterligare befogenheter
för att säkerställa konkurrensneutralitet. Telias redovisningsskyldighet bör
vidare utformas så att den möjliggör en effektiv kostnadsanalys samt en
jämförelse mellan debiterade samtrafikavgifter och Telias kundtaxor. En
övergång  bör vidare ske till en rättvis beräkningsmodell för
samtrafikavgifterna. Det bör ankomma på regeringen att snarast återkomma till
riksdagen med förslag om hur en rättvis och konkurrensneutral tillgång av
gemensam infrastruktur på teleområdet kan tryggas. I avvaktan på detta förslag
tillstyrks regeringens nu aktuella förslag till ändring av telelagen såvitt
avser regleringen av samtrafik med nedan angivna undantag.
Av propositionen framgår att kravet på kostnadsbasering av samtrafiktaxor i
telelagen omfattar alla tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst.
Detta har ansetts avse endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt.
Regeringen föreslår att detta krav, med hänsyn till kommande
samtrafikdirektiv, utsträcks till att gälla även de mobiloperatörer som av
myndigheten bedöms ha ett betydande inflytande på relevant marknad.
Regeringens ställningstagande grundade sig på rådets gemensamma ståndpunkt
över kommissionens förslag. Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har
emellertid den av rådet och Europaparlamentet sammankallade
förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast i vilket kravet på
kostnadsbasering av mobiloperatörers samtrafikavgifter kommer att omfatta
endast sådana mobiloperatörer som bedöms ha ett betydande inflytande på
marknaden för samtrafik. Härigenom införs för detta fall en särskild
bestämning av begreppet relevant marknad. Utskottet förordar att denna
förändring av direktivförslaget, vilket beräknas kunna antas formellt under
maj månad, får sin motsvarighet i lagförslaget.
Regeringen har vidare föreslagit att operatörer som har ett betydande
inflytande på marknaden, såväl fastnätsoperatörer som mobiloperatörer, skall
vara skyldiga att publicera sina taxor för samtrafik och att redovisa intäkter
och kostnader för samtrafik avskilda från annan verksamhet. För att
lagförslaget skall överensstämma med direktivförslaget förordar utskottet att
nu nämnda förpliktelser inte skall gälla mobiloperatörer.
Utskottet lägger i bilaga 2 till betänkandet fram förslag till lagtext.
Enligt utskottets mening bör som ett andra steg strukturella åtgärder vidtas
för att få en väl fungerande konkurrens. Telias accessnät bör därför, som
föreslås i motionerna T55 (m), T58 (kd), T64 (m) och T201 (m), särskiljas från
Telias övriga verksamhet på ett sådant sätt att det inte råder någon osäkerhet
om att accessnätet upplåts på lika villkor för samtliga teleoperatörer. Därmed
underlättas monopolregleringen samtidigt som konkurrentrycket ökar på Telia.
Separeringen av accessnätet behöver dock inte förhindra en fortsatt
koncernstruktur. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag till organisatorisk förändring i enlighet med vad som nu
har anförts.
Utskottet vill slutligen som ett tredje reformsteg framhålla vikten av att den
fortsatta utvecklingen av telesystemet sker i sådana former att
konkurrensneutraliteten främjas. Som framhålls i motion T55 (m) är det därför
viktigt att bredbandsteknik som ADSL görs tillgängligt på konkurrensneutrala
villkor. Ägarna till accessnäten kan annars få ett informellt monopol för
snabb dataöverföring vilket allvarligt skulle kunna snedvrida konkurrensen och
hämma utvecklingen. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med lagförslag
om hur ADSL kan göras tillgängligt på konkurrensneutrala villkor.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att syftet med motionerna T55 (m),
T58 (kd), T60 (c) T64 (m), T201 (m) och N251 (fp) tillgodoses i nu behandlade
delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Med hänvisning till vad som
anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om ändring i
telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att
bestämmelsen i 20 och 20 b §§ får i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
lydelse.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samtrafik m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T55, 1996/97: T58 yrkandena
2 och 3, 1996/97:T60 yrkandena 4-6, 1996/97:T64 yrkande 1, 1996/97:T201
yrkande 25, 1996/97:T917 yrkande 14 och 1996/97:N251 yrkande 6
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
såvitt avser  20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelserna i 20 och 20
b §§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Geografiska prisvariationer (mom. 8)
Karl-Erik Persson (v) och Sivert Carlsson (c) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan besvärande regionala obalanser uppstå om Telia
tillåts differentiera sina taxor geografiskt. Företag i glesbebodda delar av
landet kan därmed få betydande konkurrensnackdelar. Detta är särskilt
allvarligt eftersom företag på landsbygden är starkt beroende av en väl
fungerande service och infrastruktur. Tillgången till en god och likvärdig
service i hela landet till enhetliga priser är också en förutsättning för att
hela Sverige skall kunna ges goda möjligheter till utveckling. För att
telekommunikationerna skall kunna utnyttjas som en drivkraft för tillväxt och
välstånd i den fortsatta samhällsutvecklingen krävs därför att allas lika
möjligheter värnas. Utskottet delar mot denna bakgrund inte regeringens
bedömning utan anser att Telias taxor även fortsättningsvis bör vara
enhetliga.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T59 (v), T60 (c) och
T62 (c) i nu behandlade delar tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Av utskottets ställningstagande följer vidare att syftet med motionerna
T61 (s), T223 (s), A431 (s) och N270 (mp) i nu behandlade delar torde
tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande geografiska prisvariationer
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60
yrkande 1, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motionerna
1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T223 yrkande 4, 1996/97:A431 yrkande 8
och 1996/97:N270 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Geografiska prisvariationer (mom. 8)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Med
hänvisning? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att dataöverföringar utgör en allt större del av
trafiken i telesystemet. Genom kommunikationssystemets tekniska utveck-ling
med bl.a. fiberoptisk överföring spelar det geografiska avståndet en allt
mindre roll för den faktiska kostnaden  i samband med telekommunikationer.
Enligt utskottets mening bör därför utredas för- och nackdelar med enhetlig
teletaxa för alla och för alla avstånd.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion N270 (mp) i nu behandlad
del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets
ställningstagande följer vidare att motionerna T59 (v), T60 (c), T61 (s), T62
(c), T223 (s) och A431 (s) avstyrks i nu behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande geografiska prisvariationer
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 17 samt med avslag
på motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1, 1996/97:T61 i
denna del, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2, 1996/97:T223 yrkande 4 och
1996/97:A431 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Enhetstaxa för ISDN (mom. 9)
Sivert Carlsson (c) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och på s. 21 slutar med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en snabb utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen
måste prioriteras. Detta ger nya och goda förutsättningar för tillväxt och
sysselsättning i landets olika delar. Anslutningsavgiften för ISDN varierar
dock starkt över landet. I större orter där ISDN är utbyggt är anslut-
ningsavgiften knappt 2 000 kr exklusive mervärdesskatt. Utanför dessa större
orter kan kostnaden variera från detta belopp upp till 100 000 kr. I gles-
bygden kan kostnaden närma sig 500 000 kr. Enligt utskottets mening bör ISDN
eller motsvarande göras tillgänglig för alla på lika villkor, dvs.
anslutningsavgiften bör vara densamma över hela landet.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T60 (c), T62 (c),
T63 (mp), A432 (c) och L708 (c) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande enhetstaxa för ISDN
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T60 yrkande 2, 1996/97:T63
yrkande 1, 1996/97:A432 yrkande 26 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Funktionshindrade personer (mom. 10)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Som skäl? och
slutar med ?behandlade delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är hög tid att bygga ett samhälle för alla. God
tillgänglighet måste finnas inom alla samhällssektorer som var och en bör stå
för sina kostnader. Denna ansvars- och finansieringsmodell överensstämmer med
Handikapputredningens (SOU 1992:52) förslag som innebär att samhällets olika
sektorer skall ta ansvar för sina respektive kostnader. Inom
handikappförbunden har också starkt understrukits ansvarsmodellens
principiella betydelse för möjligheten att nå ett samhälle för alla. Görs
frånsteg från denna princip riskeras exempelvis enligt Handikappförbundens
samarbetsorgan (HSO) att anpassningen kommer att försvåras inom andra
samhällsområden.
Enligt utskottets mening är det vidare fel att personer med funktionshinder
pekas ut, vilket ofta är innebörden av att de måste förlita sig på statliga
budgetmedel. Teleoperatörerna slipper därmed ta ansvar. Detta synsätt främjar
inte den tekniska utvecklingen eftersom operatörerna inte får incitament att
anstränga sig för att hitta enkla och billiga lösningar. En stor nackdel med
en avtalslösning för finansiering av teletjänster för funktionshindrade är
vidare att tjänsterna kan komma att äventyras på grund av begränsat
statsfinansiellt utrymme. Utskottet anser därför att ansvars- och
finansieringsprincipen bör införas på teleområdet. Sverige bör vidare påverka
EU i denna riktning.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T57 (s), T59 (v) och
T63 (mp) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande funktionshindrade personer
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T57, 1996/97:T59 yrkande 4
och 1996/97:T63 yrkandena 3-5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Nummerportabilitet m.m. (mom. 11)
Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m),
Sivert Carlsson (c) och Mats Odell (kd) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Enligt
utskottets? och på s. 24 slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är väl fungerande nummerportabilitet en avgörande
förutsättning för att en reell konkurrenssituation skall kunna uppstå på
telemarknaden. Som framhålls i de aktuella motionerna är dock möjligheterna
att i dag behålla sitt gamla telefonnummer vid byte av operatör starkt
begränsade. Enligt utskottets mening är denna situation otill-fredsställande
och bör åtgärdas snarast. Därmed kan det angelägna reform-arbetet mot ökad
avreglering förstärkas för att skapa de bästa och billigaste tjänsterna för
den enskilde konsumenten. Som ett första steg bör det därför bli möjligt
omgående att för större abonnenter som belägger minst 1 000 nummer få flytta
dessa block till en annan operatör. Motsvarande möjlighet bör också omgående
införas för frisamtalstjänster och 020-nummer.
Mot bakgrund av det utredningsarbete som för närvarande sker inom Post- och
telestyrelsen bör vidare som ett andra steg allmän nummerportabilitet införas.
Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag till lag om
införande av generell nummerportabilitet i Sverige. I detta sammanhang bör
regeringen också redovisa hur en konkurrensneutral lös-ning baserad på förval,
s.k. lika tillträde, kan införas.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T58 (kd) och T64 (m)
tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande nummerportabilitet m.m.
riksdagen med bifall till motionerna  1996/97:T58 yrkandena 1 och 4 och
1996/97:T64 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Depositionsavgift (mom. 15)
Karl-Erik Persson (v) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Enligt vad?
och slutar med ?motion T803 (v)? bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att Telias krav på depositionsavgift är orimligt. För
många ungdomar ter sig 5 000 kr som ett mycket högt belopp. Det är heller inte
rimligt att en enstaka försummelse, t.ex. att betala en felparkeringsavgift,
skall innebära krav på att erlägga depositionsavgift till Telia. Utskottet
anser att telefonabonnemang skall erbjudas på sådana villkor att alla i
samhället kan använda sig av telekommunikationer på likvärdiga villkor. Som
anges i motion T803 (v) finns det alternativ till depositionsavgift om
samtals-markeringarna hos en abonnent skulle öka snabbt.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T803 (v) tillstyrks, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande depositionsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T803 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Konsumentperspektiv (mom. 12)
Elisa Abascal Reyes (mp) anför:
Utskottet anger i betänkandet att konsumentfrågorna enligt propositionen
kommer att bevakas av PTS, som även bör samarbeta med Konsumentverket. I
enlighet med motion T63 (mp) delar jag utskottets uppfattning om att dessa
frågor bör bevakas noggrant. Dock menar jag att konsumentfrågorna, enligt
propositionstexten, alltför ensidigt verkar inrikta sig på prisfrågan. Jag
förutsätter att PTS och Konsumentverket även belyser de aspekter som nämns i
motionen, nämligen konsumentens ställning i förhållande till operatörerna, en
standard för vad konsumenten har rätt till beträffande produktbeskrivning och
konsumentupplysning m.m. Med tanke på teletjänsternas speciella karaktär är
det dessutom extra viktigt att konsumentens ställning på marknaden i fråga om
information och möjlighet till klagomål klargörs. Miljöpartiet de gröna kommer
att följa frågan i samband med den fortsatta uppföljningen av telepolitiken
och där agera för att flera frågor rörande konsumentintresset belyses.
Propositionens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1. Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)







2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i
telelagen (1993:597)
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag      |    Utskottets förslag     |
-------------------------------------------------------
20 §
Den som tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig enligt 4 a § är
skyldig att på begäran bedriva samtrafik med annan som tillhandahåller
teletjänst som är anmäld enligt nämnda paragraf. Detsamma gäller den som inom
ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller annan teletjänst i en
omfattning som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller
annat jämförbart förhållande är betydande.
-------------------------------------------------------
| ..........................................................Ersättning för
samtrafik                  | ..................................................
Ersättning                för                samtrafik|
|avse-ende telefonitjänst  |avseende    telefonitjänst|
|till      fast      nät-  |till  fast nätanslutnings-|
|anslutningspunkt   skall  |punkt  skall  vara rättvis|
|vara  rättvis och skälig  |och skälig med hänsyn till|
|med  hänsyn  till  kost-  |kostnaderna   för  presta-|
|naderna för prestationen. |tionen. Detsamma gäller för|
|Detsam-ma   gäller   för  |samtrafik         avseende|
|samtrafik       avseende  |telefonitjänst  till mobil|
|telefonitjänst till mobil |nätanslutnings-punkt,   om|
|nätanslut-ningspunkt, om  |den  bedrivs  av någon som|
|den bedrivs av någon som  |har      ett     betydande|
|är anmäld enligt  4 b §.  |inflytande på marknaden för|
|För  annan samtrafik får  |samtrafik  och  är  anmäld|
|marknads-mässiga villkor  |enligt  4 b §.  För  annan|
|bestämmas.                |samtrafik              får|
|                          |marknadsmässiga    villkor|
|                          |bestämmas.                |
-------------------------------------------------------
Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten
enligt första stycket om den begärda samtrafiken i beaktansvärd utsträckning
skulle begränsa den samtrafikskyldiges verksamhet.
20 b §
Utöver vad som följer av 20 § är den som tillhandahåller teletjänst som är
anmälningspliktig enligt 4 a § och är anmäld enligt 4 b § skyldig
1. att tillgodose varje rimlig begäran om sammankoppling med telenät för
samtrafik,
2. att publicera sina taxor för samtrafik,
3. att erbjuda likvärdiga villkor till alla som begär samtrafik,
4. att på begäran lämna sådan information som är nödvändig för överens-
kommelser om samtrafik,
5. att ge in avtal om samtrafik till tillsynsmyndigheten, samt
6. att i sin redovisning av rörelsen hålla intäkter och kostnader för
samtrafik avskilda från intäkter och kostnader för annan verksamhet.
-------------------------------------------------------
|                           | .................................................
Första         stycket         2         och         6|
|                           |gäller  inte     den  som|
|                           |tillhandahåller    mobila|
|                           |tele-tjänster.           |
-------------------------------------------------------
Den som är anmäld enligt 4 b § skall på begäran av tillsynsmyndigheten styrka
att ersättning för samtrafik är sådan som sägs i 20 § andra stycket första
meningen.
..Om en taxa som avses i första stycket 2 inte stämmer överens med denna lag
eller med tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen, får tillsynsmyndigheten besluta att den skall ändras på ett visst sätt.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen......2
Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996.4
Inledning.............................................5
Utskottet.............................................5
1 Bakgrund..........................................5
2 Telepolitiska utgångspunkter......................6
2.1 Regeringens bedömning.........................6
2.2 Motionsförslag................................6
2.3 Utskottets ställningstagande..................7
3 Lagstiftningen för telemarknaden m.m..............8
3.1 Regeringens förslag...........................8
3.2 Motionsförslag................................9
3.2.1 Samhällsomfattande tjänster...............9
3.2.2 Samtrafik.................................9
3.2.3 Skadestånd...............................11
3.2.4 Nummerupplysning.........................11
3.3 Utskottets ställningstagande.................12
3.3.1 Samhällsomfattande tjänster..............12
3.3.2 Samtrafik................................13
3.3.3 Skadestånd...............................17
3.3.4 Nummerupplysning.........................17
3.3.5 Förslag till ändrad telelag i övrigt.....17
3.3.6 Lagen om teleterminalutrustning..........17
4 Prisfrågor.......................................18
4.1 Regeringens bedömning........................18
4.2 Motionsförslag...............................18
4.3 Utskottets ställningstagande.................19
5 Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer21
5.1 Motionsförslag...............................21
5.2 Utskottets ställningstagande.................21
6 Nummerportabilitet m.m...........................23
6.1 Motionsförslag...............................23
6.2 Utskottets ställningstagande.................23
7 Andra konkurrens- och regleringsfrågor...........24
7.1 Konsumentperspektiv..........................24
7.2 Telefonautomater.............................24
7.3 Ekonomiska resurser..........................25
7.4 Depositionsavgift............................25
7.5 Nätutbyggnad.................................26
7.6 Myndigheternas telefonservice................27
Hemställan.........................................28
Reservationer........................................30
1. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)...........30
2. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)...........30
3. Samhällsomfattande tjänster (mom. 2)............31
4. Samtrafik m.m. (mom. 3).........................32
5. Geografiska prisvariationer (mom. 8)............34
6. Geografiska prisvariationer (mom. 8)............35
7. Enhetstaxa för ISDN (mom. 9)....................35
8. Funktionshindrade personer (mom. 10)............36
9. Nummerportabilitet m.m. (mom. 11)...............37
10. Depositionsavgift (mom. 15)....................37
Särskilt yttrande....................................38
Konsumentperspektiv (mom. 12)......................38
Bilaga 1
Propositionens lagförslag............................39
1. Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)39
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning 55
Bilaga 2
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om
ändring i telelagen (1993:597)
57