I betänkandet behandlas ett femtiotal motionsyrkanden rörande barn från den
allmänna motionstiden 1996. Flera motioner tar upp FN:s barnkonvention och
behovet av att den efterlevs. I andra motioner framhålls vikten av
föräldrautbildning. Många motionärer förespråkar satsningar på förebyggande
arbete i syfte att förhindra en negativ utveckling hos barn. En utredning
rörande särskilt utsatta barn begärs också. Olika frågor om barnomsorg tas
också upp, bl.a. rörande valfrihet för föräldrarna, förbättrade villkor för
den enskilda barnomsorgen, kommunala vårdnadsbidrag samt barnomsorg vid
arbetslöshet.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 24
reservationer.
Motionerna
1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för barn i familjer med missbruksproblem.
1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnskyddsombud.
1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande arbete inom socialtjänsten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande arbete inom fritidssektorn,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande arbete i skolan.
1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU-arbete för att få bort EU-direktiv som innebär risker för
barnen.
1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka familjen.
1996/97:So606 av andre vice talman Görel Thurdin och Birgitta Carlsson (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av
barnkonsekvensbeskrivningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts om barnkonsekvensbeskrivningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Socialstyrelsen som ansvarig myndighet för utvecklingen av
barnkonsekvensbeskrivningar.
1996/97:So613 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag som innebär att landstingens PBU-verksamhet förs över till
kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So621 av Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
aktivt sprida kunskaper om förebyggande arbete.
1996/97:So622 av Eva Johansson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och unga.
1996/97:So624 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns rätt till
samhällets stöd.
1996/97:So631 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder
för att minska våldet i samhället.
1996/97:So632 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om träning i sociala
aktiviteter som exempelvis simning, cykling och skridskoåkning inom förskolans
ram.
1996/97:So633 av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt
vårdnadsbidrag i enlighet med vad som i motionen anförts.
1996/97:So634 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en eller flera
kommuner på försök får införa kommunal ersättning för vård av egna barn i
åldern ett till fem år för föräldrar som så önskar.
1996/97:So635 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning kring barn som misshandlas, vanvårdas
eller utsätts för övergrepp.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av föräldrautbildning,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen
i syfte att möjliggöra införandet av kommunala ersättningar för de barn som
kommunen har skyldighet att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med
vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas
val.
1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
avsätta 1 miljon kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för
bedrivande av föräldrautbildning,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att
upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet med
familjerådgivningsbyråer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn.
1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrautbildning under barnens hela uppväxt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pappagrupper,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrautbildning i behandlingsarbetet.
1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorgsgarantin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att enskild
barnomsorg skall få samma ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So644 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn i
riskzonen.
1996/97:So646 av Ewa Larsson och Eva Zetterberg (mp, v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kunskap om barns behov av kontinuitet inom barnomsorgen förmedlas ut till
landets kommuner liksom kunskap om att behovet kvarstår även vid arbetslöshet.
1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk
utredning om barns situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande
beslut som berör barn samt förslag till åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning och fortbildning om barns rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sprida kunskap om barns förhållanden och om barnkonventionen i
domstolsväsendet och hos polisen.
1996/97:So808 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sociala
konsekvensanalyser vid nedskärningar.
1996/97:So811 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen
skall göra en tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i
den offentliga sektorn medfört.
1996/97:So812 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barns behov av ökat medinflytande,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som även ger förslag på
hur barn och ungdomar lättare skall kunna delta i den demokratiska
beslutsprocessen.
1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Trygghet och normer.
1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att
förutsättningar för en normal livssituation kan skapas.
1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om fri etablering inom
barnomsorgen.
1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar att 18 § socialtjänstlagen (lex Pysslingen) från
den 1 januari 1997 skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari
1995,
7. att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om försöksverksamhet med
kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse som gällde före 1995 för
att främja enskilda alternativ inom barnomsorgen.
1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att en barnbilaga skall bifogas regeringens
budgetproposition som innehåller konsekvensanalyser över hur besparingarna
påverkar barns situation.
1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på barn- och
ungdomspolitiska handlingsplaner enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med
barnkonventionen.
12. att riksdagen beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande
lydelse: Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den
omfattning det behövs med hänsyn till barnets eget behov. Förskoleverksamhet
skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som ännu inte
fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §.
1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att
småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta.
1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg med
ett varierat utbud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrautbildning för nyblivna föräldrar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till rätta med de problem som uppstår när
kontakten mellan barn och ena föräldern inte fungerar.
Ärendets beredning i utskottet
Under beredningen av ärendet har utskottet den 28 januari 1997 anordnat en
sluten utfrågning om barns förhållanden med företrädare för
Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet, Socialstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet, Ungdomsstyrelsen, Barnombudsmannen, Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Utskottet
FN:s konvention om barnets rättigheter
Motionerna
I motion 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av utbildning och
fortbildning om barns rättigheter (yrkande 2) samt om att sprida kunskap om
barns förhållanden och om barnkonventionen i domstolsväsendet och hos polisen
(yrkande 3). Motionärerna anför att Sverige under den socialdemokratiska
regeringen visat sig vara sämre än väntat på att leva upp till
barnkonventionens artiklar och andemening, bl.a. genom att placera
flyktingbarn i fängelse samt utvisa barn och föräldrar. Enligt motionärerna är
det viktigt att barnkonventionen implementeras så att alla i förvaltningar och
andra offentliga verksamheter får kännedom om konventionen. Barns rättigheter
och barnkonventionen måste vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning. Ut-
och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn bör enligt
motionärerna ses över för att säkerställa att idéer om barns rättigheter
förankras och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen
spridas inom domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive
polisen. Det krävs att de som handlägger ärenden där barn är inblandade dels
själva ökar sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig, dels anlitar
sakkunniga med reell kompetens.
I motion 1996/97:So624 av Torgny Danielsson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om barns rätt till samhällets stöd.
Motionärerna anför att ett samhälles brister tenderar att alltid utsätta barn
för de hårdaste påfrestningarna och att barn därför kan sägas vara den mest
utsatta gruppen i vårt samhälle. Det gäller främst dem som i sin uppväxtmiljö
saknar vuxna som kan ge trygghet, stöd och omvårdnad. De blir helt beroende av
att det finns andra vuxna som uppmärksammar deras krissituation och engagerar
sig. Motionärerna menar att en viktig förutsättning för att det barn som
befinner sig i en krissituation får hjälp och stöd är att den vuxne som det
möter, och som t.ex. representerar samhället, är medveten om vad som är
barnets bästa. Innehållet i barnkonventionen måste bli bättre känt hos
myndigheter och handläggare. Det är enligt motionärernas mening nödvändigt att
de som handlägger ärenden där barn, direkt eller indirekt, är inblandade dels
själva ökar sina kunskaper om barns rättigheter, barns behov och barns sätt
att kommunicera, dels har insikt om att vid behov anlita sakkunniga med reell
kompetens angående barn. Den av regeringen tillsatta Barnkommittén bör
uppmärksamma behovet av att hos handläggare sprida kunskaper om
barnkonventionen, barns bästa och vikten av att anlita sakkunniga för hjälp
och stöd till barn i riskzon.
I motion 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om krav på barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner
enligt vad i motionen anförts (yrkande 3) samt begärs ett tillkännagivande av
vad som anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas
arbete med barnkonventionen (yrkande 4). Motionärerna påpekar att BO i sin
rapport för 1996 konstaterat att det är ett fåtal kommuner som använder
barnkonventionen som ett aktivt verktyg i beslutsprocessen. Motionärerna
kräver att kommunerna skall åläggas att i särskilda barn- och ungdomspolitiska
handlingsplaner redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella
målen kan uppfyllas på den kommunala nivån samt att regeringen i en tidsplan
anger när detta skall vara genomfört. Motionärerna vill också att regeringen
skall avsätta särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med
barnkonventionen.
I motion 1996/97:So812 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns behov av
ökat medinflytande (yrkande 4) samt att riksdagen hos regeringen begär en
utredning som även ger förslag på hur barn och ungdomar lättare skall kunna
delta i den demokratiska beslutsprocessen (yrkande 5). Motionärerna menar att
barn pressas hårt av att de inte får vara med och bestämma hur deras vardag
och närmiljö skall se ut och fungera. Enligt motionärerna skulle barn och
ungdomar förmodligen ställa långtgående krav på restriktioner av miljöfarliga
produkter och avfall samt skolorna nog inte se ut som i dag där 75 % har dålig
ventilation och underhåll. Ett barn mår dåligt av att känna vanmakt, anförs
det. Unga människor vet inte om det finns någon plats för dem i samhället.
Genom att tillförsäkra det uppväxande släktet ökad delaktighet i den
demokratiska processen skulle samhället enligt motionärernas mening kunna
förbättras. Motionärerna vill därför att regeringen tillsätter en utredning
som ser över barns och ungdomars möjligheter att i ökad utsträckning medverka
vid beslutsfattande på skilda nivåer.
I motion 1996/97:So606 av andre vice talman Görel Thurdin och Birgitta
Carlsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vikten av barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 1), vad som i övrigt anförts om
barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 2) samt vad i motionen anförts om
Socialstyrelsen som ansvarig myndighet för utvecklingen av
barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 3). Motionärerna anför att det inte finns
några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika beslut i t.ex.
samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt barnkonventionen
skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn,
vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,
domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Enligt
konventionen har varje barn vidare rätt till den levnadsstandard som krävs för
barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Enligt
motionärerna behövs därför beskrivningar av de konsekvenser som olika beslut
får. Motionärerna anser att Barnkommittén bör få i uppdrag att i svensk lag
infoga kravet på barnkonsekvensbeskrivningar före beslut. Socialstyrelsen
torde enligt motionärerna ligga närmast till hands såsom den myndighet som bör
ansvara för denna utveckling.
I motion 1996/97:So808 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om sociala konsekvensanalyser vid
nedskärningar. Motionärerna anför att underlaget för de senaste årens beslut
om besparingar inom statsbudgeten ofta har saknat relevanta
konsekvensanalyser. Besparingar i staten som leder till att kostnader vältras
över till kommunerna drabbar de familjer som lever under social och ekonomisk
stress extra hårt, med konsekvenser inte minst för barnen. Motionärerna anser
att det genom lagstiftning bör införas krav på att konsekvensanalyser skall
göras före beslut om nedskärningar och andra förändringar.
I motion 1996/97:So811 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande
av vad i motionen anförts om att regeringen skall göra en tydlig redovisning
av den samhällsbesparing som neddragningen i den offentliga sektorn medfört.
Sedan socialdemokraterna kom i regeringsställning har enligt motionärerna
ytterligare tiotusentals arbetstillfällen gått förlorade inom vård och omsorg.
Motionärerna anser det viktigt att regeringen gör en tydlig redovisning av de
samhällsvinster man uppnått genom dessa åtgärder. Besparingarna bör vägas mot
samhällskostnaderna, t.ex. vad en plats i arbetslöshetskön och den psykiska
ohälsa som drabbar många arbetslösas barn kostar samhället, anförs det.
I motion 1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen
beslutar att en barnbilaga, vilken innehåller konsekvensanalyser över hur
besparingarna påverkar barns situation, skall bifogas regeringens
budgetproposition (yrkande 8). Motionärerna anför att allt fler barn i Sverige
mår dåligt och inte kan få den hjälp de behöver, bl.a. på grund av växande
köer till PBU. Barnens möjligheter att få en bra utbildning påverkas också av
kommunernas nedskärningar. Barnomsorgen har enligt motionärerna förändrats
från att tidigare ha haft en klar pedagogisk inriktning till att bli en
förvaringsplats. Motionärerna föreslår att det, med början år 1998, till varje
års budget skall fogas en barnbilaga där man konsekvensbeskriver barnens
ändrade situation utifrån t.ex. besparingar och nedskärningar i verksamheter
som direkt påverkar barnens vardag.
I motion 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk utredning om barns
situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande beslut som berör barn
samt förslag till åtgärder (yrkande 1). Motionärerna menar att signalerna om
att barnens situation är dålig är så många och så tydliga att det fordrar
politisk handling. En heltäckande bild av barnens totala situation finns inte.
Motionärerna anser därför att det är viktigt att regeringen tar initiativ till
en ny parlamentarisk utredning om barns situation i Sverige av i dag.
Utredningen bör enligt motionärerna granska barnens situation inom alla
samhällsområden samt ge en sammantagen konsekvensanalys beträffande de senaste
årens alla beslut som berör barn. Utredningen bör vidare bl.a. ge förslag till
såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att förbättra barnens
levnadsvillkor, anför motionärerna.
Bakgrund och tidigare behandling m.m.
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs av FN:s
generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen betonar att barndomen har
ett värde i sig. Den utgår från fyra grundprinciper: principen om barnets
bästa, rätten till liv och utveckling, rätten att framföra sina åsikter och få
dem respekterade samt rätten att skyddas mot övergrepp och diskriminering.
Sverige hade en framträdande roll i arbetet med konventionen, vilken för
svenskt vidkommande trädde i kraft den 2 september 1990. I samband med att
riksdagen beslutade om att godkänna konventionen föreslogs inte några
lagstiftningsåtgärder. Svensk rätt och praxis ansågs stå i god
överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Konventionen är inte direkt
tillämplig som svensk lag. Den svenska lagstiftningen skall dock anpassas till
konventionen och svenska lagregler tolkas så att de inte står i strid med
konventionens bestämmelser.
Varje konventionsstat skall vart femte år avlämna en rapport till Kommittén
för barnets rättigheter om hur landet i fråga uppfyller sina åtaganden enligt
konventionen. Sverige lämnade sin första rapport 1992. Regeringen har nu
tillsatt en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att utarbeta en
ny rapport som skall avlämnas senast den 1 september 1997.
Enligt artikel 42 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidare genom
lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer
allmänt kända bland såväl vuxna som barn.
I betänkande 1995/96:SoU4 Barn och ungdom behandlade utskottet motioner med
yrkanden om införlivande av barnkonventionen i svensk rätt.
Konstitutionsutskottet avgav yttrande över motionerna från i huvudsak
konstitutionella och författningstekniska synpunkter (1995/96:KU2y).
Socialutskottet delade konstitutionsutskottets inställning att
barnkonventionen inte borde inkorporeras utan införlivas med svensk rätt genom
transformering. För detta talade inte enbart konstitutionella skäl utan även
att barnen härigenom torde ges det bästa skyddet, sades det. Utskottet
påpekade dock att en fortgående kontroll och anpassning av all svensk
lagstiftning och tillämpning är helt nödvändig samt att barnkonventionens
bestämmelser och intentioner måste beaktas på alla nivåer i samhället i
arbetet med frågor som rör barn och barns rättigheter. Utskottet uttalade att
regeringen, som konstitutionsutskottet framhållit, borde besluta om en översyn
dels av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med
barnkonventionens bestämmelser, dels av den föreliggande översättningen av
konventionstexten. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna.
Regeringen tillsatte den 1 februari 1996 en parlamentarisk kommitté
(Barnkommittén) med uppdrag att göra en bred översyn av hur svensk
lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens regler och att
skapa större klarhet och ökat mått av samsyn vad gäller innebörden av
begreppet ?barnets bästa? i barnkonventionen och svensk rätt samt att därvid
särskilt analysera eventuella målkonflikter. Kommittén skall redovisa sitt
uppdrag senast den 1 juli 1997. Barnkommittén har lämnat en delrapport,
Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115). Kommittén fann i
rapporten att utlänningslagen borde förändras på vissa punkter för att vara
förenlig med barnkonventionen samt lade fram förslag till lagändringar.
Kommittén påpekade också att lagstiftningen måste tillämpas i
barnkonventionens anda. Ett antal praktiska förslag i detta syfte fördes fram
i rapporten.
Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139)
innehåller ett förslag om att portalparagrafen i socialtjänstlagen skall
kompletteras med en föreskrift om att barnets bästa skall sättas i främsta
rummet när socialtjänstens åtgärder rör barn. Förslaget syftar enligt
kommittén till att markera att hänsynen till den vuxnes självbestämmanderätt
och integritet får vika för barnets bästa när barns och vuxnas intressen står
mot varandra. Kommittén föreslår även en bestämmelse som tillförsäkrar barnet
en rätt att uttrycka sin åsikt i saken när en åtgärd rör barnet. En
proposition med anledning av betänkandet planeras inom kort.
I budgetpropositionen 1996/97:1 (utg.omr. 9 avsnitt 6.1.1) uttalar regeringen
att socialtjänstens arbete med barn och unga skall präglas av ett barnper-
spektiv, vilket innebär att barnets bästa alltid skall sättas i första rummet.
Barn och unga skall komma till tals i frågor som rör dem. Detta skall enligt
regeringen vara en ledstjärna i alla åtgärder som rör barn. Socialtjänstens
arbete med utsatta barn och deras familjer har under senare år varit föremål
för utvecklingsinsatser, bl.a. inom ramen för de utvecklingsmedel som
Socialstyrelsen disponerar. Även Barnombudsmannen fyller en viktig funktion
genom att följa och bevaka barns och ungas rättigheter och intressen, anförs
det i propositionen.
I betänkande 1996/97:SoU1 betonade utskottet vikten av att barnets bästa sätts
i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnen och att det sociala arbetet
med barn utförs utifrån ett sådant perspektiv.
I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv lades
förslag fram till ändringar i bl.a. utlänningslagen, vilka trädde i kraft den
1 januari 1997. I propositionen uttalade regeringen att hänsyn till barns
bästa redan togs i utlänningsärenden. Utlänningslagstiftningen var förenlig
med de krav barnkonventionen ställer men förtydliganden borde göras. I 1 §
utlänningslagen har införts en portalparagraf om att det i fall som rör ett
barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling
samt barnets allmänna bästa i övrigt kräver. Vidare kan numera ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ges till ett barn och dess vårdnadshavare
bl.a. om barnet är omhändertaget enligt LVU. De förutsättningar för
förvarstagande som förut gällde för utlänningar under 16 år gäller nu
utlänningar under 18 år. Slutligen har nya regler införts bl.a. om att barn
skall höras i utredningarna samt avseende verkställighet av beslut om
avvisning av barn.
Även i föräldrabalken har införts uttryckliga bestämmelser om barns rätt att
komma till tals i mål och ärenden om bland annat vårdnad och umgänge, om att
domstolen vid avgörandet av vad som är barnets bästa skall ta hänsyn till
barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad samt att den som
verkställer utredning, om det inte är olämpligt, skall söka klarlägga barnets
inställning och redovisa den för rätten. Lagändringarna trädde i kraft den 1
januari 1996 (prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2).
Regeringen beslutade i december 1996 att Socialdepartementet under en
tvåårsperiod får fördela sammanlagt 20 miljoner kronor, dvs. 10 miljoner
kronor per år, ur Allmänna arvsfonden till i första hand
frivilligorganisationer för projekt som ökar kunskaperna om barnkonventionen
bland förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting. Regeringen
anförde i sitt beslut att frivilligorganisationernas liksom Barnombudsmannens
erfarenheter och kunskaper bör tas till vara i ett brett informationsprogram
riktat mot förtroendevalda och personal som i sitt arbete kommer i kontakt med
frågor som berör barns levnadsvillkor och förutsättningar till en god
utveckling. Barnombudsmannen kommer att ansvara för samordningen av projektet.
Barnombudsmannen (BO) inrättades den 1 juli 1993. Barnombudsmannen skall
särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och författningar samt deras
tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. BO
skall fr.o.m. den 1 juli 1996 även informera om barnkonventionen och ta
initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyggande insatser
inom området barns och ungas säkerhet. Ombudsmannen har också en
opinionsbildande och attitydpåverkande roll. I sin verksamhet skall BO bl.a.
följa och delta i den allmänna debatten med särskild tonvikt på frågor som rör
utsatta barn och barns delaktighet och medinflytande. BO skall vidare samordna
ett nationellt arbete i mobbningsfrågor och hålla samman olika typer av
sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren för barn och unga. Varje
år skall BO lämna en rapport till regeringen. Utöver en beskrivning av
verksamheten under det gångna året skall rapporten ta upp frågor som BO anser
att regeringen behöver uppmärksamma.
Ett av Barnombudsmannens mål är att barnkonventionen och dess grundläggande
principer skall vara kända bland barn och unga, beslutsfattare,
barnprofessionella och allmänheten. Information om barnkonventionen är därför
en grundläggande uppgift för BO och spelar en framträdande roll i
ombudsmannens verksamhet. BO bedriver informationsarbete med t.ex.
framträdanden och konferenser samt insatser som riktar sig till olika
utbildningar och producenter av utbildningsmaterial.
Enligt regleringsbrev för budgetåret 1997 skall BO senast den 1 november
1997 ta fram en informationsskrift om hur kommunerna kan arbeta med att
integrera barnkonventionen i sin verksamhet samt därvid lyfta fram exempel på
hur barns och ungas åsikter och inflytande bäst kan tas till vara.
Justitieutskottet behandlade i betänkande 1994/95:JuU14 motioner om utbildning
av poliser och jurister i olika ämnen, bl.a. om barnkonventionen.
Justitieutskottet konstaterade att denna fråga ingår i den grundläggande
polisutbildningen, att Polishögskolan erbjuder vidareutbildningar av olika
slag samt att polisen på regional och lokal nivå anordnar diverse
utbildningsaktiviteter inom olika områden för personalen. Beträffande
domstolarnas personal framhöll utskottet att Domstolsverket anordnar
utbildningar i olika frågor. Utskottet anförde att det rent allmänt i första
hand måste ankomma på de myndigheter m.m. som är verksamma på området att ta
ställning till vilka utbildningsinsatser för personalen som bör prioriteras.
Beträffande utbildning om barnkonventionen uttalade justitieutskottet att
konventionen självklart skall sätta sin prägel på allt arbete som rör barn,
inte minst inom rättsväsendet, men att detta när det gällde rättsväsendet i
första hand innebär att regelsystemet skall uppfylla konventionens krav.
Enligt utskottets mening fanns det ingen anledning för riksdagen att ta något
initiativ i frågan varför motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har genom beslut i september 1993 givit Skolverket i uppdrag att
göra de internationella deklarationer och rekommendationer som Sverige
förbundit sig att beakta kända i skolan.
År 1991 fick Socialstyrelsen regeringens uppdrag att utarbeta ett
åtgärdsprogram för att höja kompetensen och utveckla ett barnperspektiv i
arbetet med utsatta barn, Barn i fokus-projektet. Uppdraget redovisades i
oktober 1995. Enligt uppdraget till Socialstyrelsen skulle satsningen ta sikte
på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som arbetar med utsatta
barn och att tydliggöra skyldigheten att i första hand agera till barns skydd
och sätta barns bästa i främsta rummet.
Enligt Socialstyrelsens slutrapport från projektet är barnkompetensen
allmänt sett låg bland berörd personal. Socionomutbildningen är en
generalistutbildning som inte alltid ens ger elementära kunskaper om barn,
konstaterar styrelsen. Förutom en grundläggande introduktion i arbetet med
utsatta barn/barnfamiljer, som arbetsgivaren har ansvar för, behövs mer
kvalificerad fortbildning för dem som vill bli experter på detta område.
Vidare behövs enligt styrelsen en kontinuerlig kompetensutveckling på så sätt
att personalen ges möjlighet att hålla sig à jour med forskning och utveckling
inom området barn som far illa.
Projektet har bl.a. givit ekonomiskt stöd till 27 försöksprojekt, arrangerat
två satellitkonferenser, finansierat 20-poängskurser vid socialhögskolorna i
Stockholm, Lund och Umeå, gjort kartläggningar och utredningar samt
presenterat rapporter. Barn i fokus-projektets satsning på utbildning har
resulterat i att en fristående 10-poängskurs vid Socialhögskolan i Stockholm
har permanentats samt att masterskurser om 10 poäng om socialt arbete med
utsatta barn respektive om barns rättsliga ställning har inrättats vid
Institutionen för socialt arbete i Umeå. Högskolan i Örebro anordnar 20-
poängskurser om socialt arbete med barn för akademiker med erfarenhet av
arbete med barn. Även vid vårdhögskolan i Vänersborg kan yrkesverksamma
fortbilda sig inom området utsatta barn. Socialstyrelsen påpekar emellertid i
slutrapporten att tillgången till kvalificerad vidareutbildning inom området
utsatta barn, trots dessa nya satsningar, kommer att vara begränsat samt att
detta inte är acceptabelt.
Socialtjänstkommittén anför i sitt huvudbetänkande att socialsekreterarna
utbildas till generalister och i grunden inte är några experter på barn. Deras
yrkeskompetens vilar på kunskaper om både samhälle och individ, vilket ger dem
goda förutsättningar att tillämpa en helhetssyn i arbetet med enskilda
individer och familjer. Generellt kan enligt kommittén påstås att
socialsekreterarnas grundutbildning gör att de är beroende av experter inom
andra verksamheter för att kunna avgöra vad som är bäst för det enskilda
barnet, vilket förutsätter bl.a. ett väl fungerande samarbete mellan
socialtjänsten och den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten.
I barnkonventionens artikel 12 stadgas att konventionsstaterna skall
tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt
uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall
tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mognad. För detta
ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt
eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är
förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols-
och administrativa förfaranden som rör barnet.
Ungdomars rätt till medinflytande inom miljö- och utvecklingsområdet har
fastslagits i Agenda 21, det handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992. I kapitel 25 i agendan
anges att det är av största vikt att ungdomar deltar på alla nivåer inom
beslutsprocessen eftersom den påverkar deras liv i dag och innebär
konsekvenser för deras framtid. Varje land bör därför i samråd med sina
ungdomsgrupper inleda en process för att främja en dialog mellan
ungdomsgrupperna och regeringen och andra beslutande instanser på alla nivåer.
Man bör även skapa mekanismer som ger ungdomen tillgång till information och
tillfälle att ge sina synpunkter, anförs det vidare.
Regeringen kommer under våren 1997 att avlämna en nationell rappport till FN
om hur handlingsprogrammet följs på olika nivåer i det svenska samhället.
En av Barnombudsmannens uppgifter är att sätta fokus på frågor som rör barns
och ungas deltagande och inflytande i samhället. BO verkar för att barn och
unga själva skall kunna komma till tals. Att föreslå modeller för
medinflytande i skola och samhälle är en av BO:s viktigaste uppgifter. I
ombudsmannens årsrapport 1994 föreslog BO att det för kommunens beslutande
organ, i alla frågor som berör barn och unga, skall föreligga en skyldighet
att under ärendets handläggning inhämta synpunkter från kommunens icke
röstberättigade barn och unga, i den utsträckning som bedöms nödvändig. BO
vidhöll sin ståndpunkt i årsrapporten 1996.
Under våren 1995 gjorde Barnombudsmannen en enkätundersökning som besvarades
av 95 % av landets kommuner. Resultatet sammanställdes i rapporten På spaning
efter barnkonventionen - en kommunstudie. Enligt undersökningen har 35 % av
kommunerna fattat beslut om formerna för barns och ungas inflytande i den
kommunala beslutsprocessen. I de fall där sådana former fanns var målgruppen
nästan uteslutande ungdomar mellan 16 och 25 år medan de yngre barnens
möjligheter till inflytande var i det närmaste obefintliga.
Svenska Kommunförbundet, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och Stiftelsen
Globträdet har nyligen påbörjat ett arbete med att fläta samman
barnkonventionen och Agenda 21. Organisationerna menar att FN-dokumenten
griper in i varandra, ger uttryck för samma grundsyn och har en gemensam
målsättning, det hållbara samhället för alla. Avsikten är att verka för en
bättre samordning mellan aktörer på alla nivåer i samhället, att stödja och
utveckla dialogen mellan olika aktörer på lokal nivå samt att inspirera
kommuner, näringsliv, organisationer och enskilda medborgare att samarbeta
kring barnkonventionen och Agenda 21.
Ungdomsstyrelsen har som ett av sina övergripande mål att verka för att unga
människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Styrelsen arbetar sektors-
övergripande och har en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att
följa ungdomars villkor i samhället.
Den parlamentariska ungdomspolitiska kommittén (C 1995:10) har bl.a. i uppdrag
att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till inflytande på
olika nivåer i samhället. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den
28 februari 1997. I direktiven anges att ungdomstiden för de flesta innebär
ett starkt engagemang och en markerad vilja att påverka sin framtid samt att
engagemanget ofta kännetecknas av stor kreativitet. Denna kraft och
kreativitet har enligt direktiven inte bara betydelse för enskilda individer
utan är också en resurs för samhället i stort. Ungdomars kraft och idéer måste
bättre tas till vara inom en rad olika samhällsområden och nya generationer
känna att det finns positiva förväntningar på såväl deras idéer som deras
förmåga. Ungdomar måste uppmuntras att tidigt ta del av de rättigheter och
skyldigheter som tillhör alla myndiga medborgare, anförs det.
I skolkommitténs delbetänkande Inflytande på riktigt (SOU 1996:22) föreslås
bl.a. att bestämmelserna om elevernas rätt till inflytande i skolan skärps.
Ärendet är under beredning i Regeringskansliet.
Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid beredningen av regeringsärenden
behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den
omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att
yttra sig.
I 3 kap. 2 § tredje stycket riksdagsordningen stadgas att proposition med
förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller om sådana riktlinjer för
viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7 § RF (princip- och
organisationsbeslut) bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det
ändamål som förslaget avser.
Genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr. 226)
har regeringen dragit upp vissa riktlinjer för hur arbetet med att utforma
lagar och andra föreskrifter skall bedrivas. Innan föreskrifter beslutas skall
man så långt som möjligt bedöma vilka kostnader och övriga effekter som
tillämpningen kan leda till för staten, kommunerna och den privata sektorn
(prop. s. 28 f.).
Enligt artikel 4 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidta alla
lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra
de rättigheter som erkänns i konventionen. I fråga om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter skall staterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande
till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen
för internationellt samarbete.
Frågan om konsekvensanalyser har vid flera tillfällen behandlats av
konstitutionsutskottet. Våren 1994 bereddes övriga utskott tillfälle att yttra
sig beträffande konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1993.
Socialutskottet (1993/94:SoU1y) framhöll vikten av att arbetet med att
utveckla kostnads- och konsekvensanalyserna fortsatte. Redovisningen i
propositionerna av kostnader och andra konsekvenser av förslagen bör göras så
utförliga att utskottet kan göra en reell bedömning av konsekvenserna av de
framlagda förslagen och även bedöma regeringens beräkningsunderlag, anfördes
det. Konstitutionsutskottet påpekade i sitt betänkande 1993/94:KU30 att det
vid ett flertal tillfällen framhållit vikten och betydelsen av att
propositionerna innehåller genomarbetade konsekvensanalyser. Utskottet
framhöll att arbetet med konsekvensanalyser måste fortsätta och att en
utveckling måste ske. Riktlinjer och metoder för analysernas utformning måste
utvecklas. Härvid borde hänsyn tas bl.a. till att konsekvensanalyserna kan
underlätta såväl riksdagens som regeringens efterföljande utvärderings- och
uppföljningsarbete, anfördes det. Utskottet utgick från att regeringen vid
sina överväganden av åtgärder för fler och bättre konsekvensanalyser skulle
komma att uppmärksamma det behov av förbättringar som påvisats genom
utskottets granskning. Enligt utskottets mening borde regeringens överväganden
även omfatta frågan om ett utvecklingsarbete beträffande riktlinjer och
metoder för analyser. Utskottet utgick från att regeringen i detta arbete
skulle beakta de synpunkter som framförts av övriga utskott. Avslutningsvis
angav konstitutionsutskottet att det avsåg att återkomma till frågan om
konsekvensanalyser i kommande granskningsarbete.
I Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande föreslås en ny bestämmelse i
socialtjänstlagen om socialtjänstens ansvar för att sociala konsekvensanalyser
kommer till stånd. En sådan analys skall göras inför ett beslut om större
förändring av fysisk miljö eller av kommunens verksamhet om beslutet kan antas
medföra betydande konsekvenser för den sociala miljön eller enskildas
levnadsförhållanden. Till betydande sociala konsekvenser hör enligt kommitténs
mening t.ex. förändrade ekonomiska villkor samt stora förändringar av
vardagsvillkoren. Konsekvensanalyser behövs för att väga nyttan av de
föreslagna åtgärderna mot kostnaderna och eventuella negativa effekter för
vissa kommuninvånare. De behövs också för att väga alternativa åtgärdsförslag
mot varandra samt för att erhålla ett underlag för utvärderingar och
uppföljningar av de insatser som gjorts, menar kommittén.
I samband med att Socialstyrelsen i april 1994 avlämnade sin rapport Barns
villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4)
till regeringen framhöll styrelsen att det är synnerligen viktigt att
kommunerna i fortsättningen beaktar behovet av långsiktiga förändrings- och
besparingsstrategier och därvid bl.a. gör besparingarna utifrån ett
helhetsperspektiv på kommunens samlade verksamhet för barn och ungdomar, gör
sociala konsekvensbeskrivningar före besluten, gör medvetna resursfördelningar
mellan bostadsområden, sektorer och grupper samt följer upp och utvärderar
effekterna av förändringarna.
I regleringsbrev för budgetåret 1997 har Socialstyrelsen fått i uppdrag att
göra en uppföljning av rapporten i de delar som styrelsen finner mest
angeläget. Uppdraget skall avrapporteras den 1 mars 1998.
Socialstyrelsen skall enligt regleringsbrevet vidare under 1997 följa
utvecklingen inom barnomsorgen och särskilt beakta dess kvalitet. Styrelsen
skall även följa hur situationen för särskilt utsatta barngrupper utvecklas
och verka för att förändringar inom den kommunala sektorn genomförs med
respekt för barnets bästa.
Barnombudsmannen, som medverkade i arbetet med Socialstyrelsens rapport
1994:4, har i sin årsrapport 1994 föreslagit att regeringen i samband med
budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som beskriver
regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick
över departementets insatser på barn- och ungdomsområdet. I rapporten föreslås
också att kommunerna i särskilda barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner
blir skyldiga att redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella
målen kan uppfyllas på den kommunala nivån. Enligt BO behövs särskilda
konsekvensbeskrivningar med bedömningar av vilka effekter de kommunala
besluten får för barn och unga i förhållande till deras egna rättigheter och
behov.
I betänkande 1996/97:SoU1 framhöll utskottet, mot bakgrund av att kommunerna
svarar för större delen av omsorgen om barn och ungdomar, vikten av att
kommunala besparingar genomförs med tillbörlig hänsyn till barnets bästa,
särskilt när det gäller de barn som är mest utsatta.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning att bestämmelserna och intentionerna i
FN:s barnkonvention måste beaktas på alla nivåer i samhället i arbetet med
frågor som rör barn och barns rättigheter. Utskottet har vidare erfarit att
regeringen i den kommande propositionen om ändringar i socialtjänstlagen avser
att föreslå ett nytt stycke i 1 § angående socialtjänstens mål om att barnets
bästa skall sättas i främsta rummet när åtgärder rör barn.
Sverige har genom att ratificera barnkonventionen åtagit sig att göra
konventionsbestämmelserna allmänt kända. Arbete med detta syfte pågår redan.
Det är bl.a. en viktig uppgift för Barnombudsmannen att sprida kunskap om
barnkonventionen och dess grundläggande principer. En särskild
informationskampanj för att öka kunskapen om konventionen hos förtroendevalda
och anställda ute i kommunerna har nyligen påbörjats. Socialstyrelsen har
vidare påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos socialarbetare
och andra yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till ut-
och fortbildning på området har ökat. Enligt vad utskottet erfarit kommer
regeringen i den nya socialtjänstpropositionen att poängtera betydelsen av
kompetens och kunskapsutveckling samt föreslå en bestämmelse om att personalen
inom socialtjänsten skall ha lämplig utbildning och erfarenhet. Utskottet
förutsätter att arbetet med att öka kompetensen hos dem som handlägger ärenden
som rör barn fortsätter. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionerna So624 (s) och So658 (fp) yrkandena 2 och 3 behövs inte. Yrkandena
avstyrks.
Utskottet anser det angeläget att det förebyggande arbetet bland barn och
ungdomar i kommunerna stärks. Barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner på
kommunal nivå kan vara ett steg i rätt riktning mot att förbättra barnens
situation. Barnombudsmannen arbetar för närvarande med en idéskrift om hur
barnkonventionen kan användas och tillämpas som ett underlag i kommunal
planering. Information kommer som nyss påpekats inom kort att riktas till
förtroendevalda och anställda i kommunerna. Motion Ub245 (v) yrkandena 3 och 4
får i huvudsak anses tillgodosedd. Yrkandena avstyrks därför.
En av barnkonventionens grundläggande principer är barnets rätt att framföra
sina åsikter och få dem respekterade. I Agenda 21 fastslås ungdomars rätt till
medinflytande inom miljö- och utvecklingsområdet. Barnkommittén genomför för
närvarande en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig
till bestämmelserna i barnkonventionen. Som tidigare nämnts har
Barnombudsmannen fått i uppdrag av regeringen att vidta särskilda åtgärder för
att kommunerna skall integrera barnkonventionen i sin verksamhet. Ett arbete
pågår inom Svenska Kommunförbundet, Barnombudsmannen och vissa
frivilligorganisationer med syfte att fläta samman barnkonventionen och Agenda
21. Skolkommittén har föreslagit ett utökat inflytande för eleverna i skolan,
bl.a. vad gäller arbetsmiljön. Den ungdomspolitiska kommittén har till uppgift
bl.a. att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till
inflytande på olika nivåer i samhället. Motion So812 (mp) yrkandena 4 och 5
får därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det är angeläget att
regeringens propositioner innehåller konsekvensanalyser. Bland annat
Socialstyrelsen har framhållit vikten av kommunala konsekvensanalyser.
Styrelsen kommer att följa upp rapporten Barns villkor i förändringstider och
verka för att förändringar inom kommunerna genomförs med respekt för barnens
bästa. Rapporten Barn i dag innehåller en utförlig redogörelse för barns
livsvillkor i Sverige i dag. Barnkommittén arbetar också med dessa frågor.
Motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811 (mp), Sf241 (v) yrkande
8 samt So658 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Föräldrautbildning
Motionerna
I motion 1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler (yrkande 2), om
föräldrautbildning under barnens hela uppväxt (yrkande 3), om pappagrupper
(yrkande 4) samt om föräldrautbildning i behandlingsarbetet (yrkande 5). I
olika former av föräldrautbildning får föräldrar stöd och kunskap som bidrar
till att skapa trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxtvillkor för
barnen. Den allmänna föräldrautbildning som riksdagen beslöt om 1979 knöts
till barnavårdscentralerna och avsåg framför allt utbildning kring tiden för
barnets födelse och första levnadsår. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4,
Barns villkor i förändringstider, erbjöds denna verksamhet i föräldragrupper
vid 63 % av landets barnavårdscentraler. Erfarenheterna från dem som deltar i
föräldragrupperna är mycket positiva. Motionärerna anser att verksamheten
måste vidgas till att omfatta alla barnavårdscentraler. Enligt motionärerna
bör föräldrautbildningen vara en rättighet för alla vuxna. Den bör starta
tidigt och pågå under barnens hela uppväxt samt breddas till att även
innefatta psykologi. Motionärerna anser vidare att jämställdhetsaspekterna bör
tas till vara i högre grad. De särskilda pappagrupperna måste fortsätta och
utvidgas, anförs det. Genom att hjälpa föräldrar att skapa bättre relationer
med sina barn kan man hejda utvecklingen mot ökat ungdomsvåld.
Föräldrautbildning har i forskningsprojekt framgångsrikt använts även vid
behandling av föräldrar med problem. Enligt motionärerna bör metoden prövas i
behandlingsarbete i Sverige.
I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
av vad i motionen anförts om vikten av föräldrautbildning (yrkande 2). Ett
viktigt område i föräldrautbildningen är enligt motionärerna hur relationen
mellan föräldrarna påverkas när det första barnet kommer. Den typ av
relationsproblem som uppstår går ofta att förebygga genom samtal och
information. Att bli medveten om hur värderingar, könsroller och mönster
förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen är en annan viktig
del av föräldrautbildningen, anförs det. Enligt motionärerna görs den största
insatsen för barnen genom att underlätta och hjälpa föräldrarna. Förutom det
positiva arbete som utförs vid många mödravårds- och barnavårdscentraler
förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna föräldrar inom
studieförbundens ram. Motionärerna anser att dessa goda exempel aktivt bör
spridas genom exempelvis seminarieverksamhet.
I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om föräldrautbildning för nyblivna
föräldrar (yrkande 6). Familjen och hemmet har enligt motionärerna en viktig
roll för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Redan i hemmet formas barnets
inställning till mans- och kvinnorollerna. Motionärerna anser att
opinionsbildningen bör bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är
delaktiga i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad
uppnås. Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna
föräldrar utbildning, anförs det.
I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att avsätta 1 miljon
kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av
föräldrautbildning (yrkande 3). Motionärerna anser att föräldrar i ökad
utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt föräldrautbildning efter det att
mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört. Inom barnomsorgen och i
skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men oftast är det de mest
engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och gör sina röster hörda.
Motionärerna anser det därför viktigt att utveckla formerna för sådana träffar
och att studieförbunden kan vara lämpliga anordnare av utbildningen.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om föräldrautbildning. I
betänkande 1990/91:SoU2 anförde utskottet följande:
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det
gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något
initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det
måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn
som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig
för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska
möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg
och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom
barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte
bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa
möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs-
och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här
skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om
föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under
förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.
Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1990/91:5).
Utskottet vidhöll sin inställning beträffande behovet av åtgärder från
regeringens sida i flera därpå följande betänkanden, senast i betänkande
1995/96:SoU4.
Regeringen beslutade i februari 1996 att tillsätta en arbetsgrupp inom
Socialdepartementet med uppgift att kartlägga, beskriva och analysera
verksamheter med föräldrautbildning och föräldrastöd. I uppdraget ingick inte
att lägga fram förslag. Arbetsgruppens rapport, Stöd i föräldraskapet,
presenterades i december 1996.
Arbetsgruppen anför att samhället genom att stödja föräldrarna och öka deras
kapacitet och förmåga i föräldrarollen kan påverka barns livsvillkor och bidra
till att överbrygga skillnader mellan olika grupper av barn. Enligt rapporten
finns det starka skäl för samhället att på olika sätt satsa på ett generellt
och brett riktat stöd till föräldrar i deras föräldraroll och att sätta in
detta stöd på ett tidigt stadium. Det är också av vikt att stödet följer
föräldrarna under barnets uppväxttid eftersom problemen och möjligheterna
förändras med barnets ålder och mognad och med ändrade förhållanden i barnets
miljö.
I rapporten anges att mödravårdscentralen ger ett viktigt föräldrastöd, dels
genom det individuella stödet som gäller för alla blivande föräldrar, dels
genom den föräldrautbildning som ges i särskilda grupper.
Barnavårdscentralernas föräldragrupper omfattar föräldrar till barn under ett
år. När barnen är äldre än ett år har föräldrar möjlighet att fortsätta med
föräldragrupper på egen hand eller i studieförbundens regi. Barnomsorgen och
skolan kan ge en form av föräldrastöd av mer generell karaktär, bl.a. genom
dagliga samtal vid lämning och hämtning, kvällsträffar och enskilda samtal.
Det handlar mer om samverkan och samarbete än om direkt utbildning av
föräldrarna. Föreningslivet utgör ett komplement till samhällets
föräldrastödjande verksamhet. Flera studieförbund ordnar särskilda kurser med
inriktning på föräldrautbildning i olika teman. Frivilligorganisationer som
Rädda Barnen, Röda korset, Hem och Skola samt kyrkliga samfund satsar också på
föräldragrupper, temadagar m.m.
Vad gäller täckningsgraden för de föräldrautbildande verksamheterna har
överenskommelsen mellan regeringen och Landstingsförbundet om att alla
föräldrar skall erbjudas föräldrautbildning när de väntar barn och under
barnets första levnadsår i stort uppnåtts. Så gott som alla
förstagångsföräldrar deltog i mödrahälsovårdens föräldrautbildning under åren
1994-1995. Föräldrar som hade barn sedan tidigare deltog i mindre
utsträckning. Inom vissa landsting förekom att man inte kunde erbjuda
föräldrautbildning till dessa föräldrar. Det har även kommit signaler om att
vissa barnavårdscentraler inte erbjuder föräldrautbildning i grupp. Enligt
arbetsgruppen finns därför ett behov av att analysera barnhälsovårdens
föräldrautbildning och lyfta fram verksamheten på nytt. Särskilt bland de
yngre förskolebarnen och de äldre skolbarnen finns grupper av barn och
föräldrar som inte nås av förskoleverksamheten respektive skolbarnsomsorgen.
Den öppna förskolan är vidare utbyggd i endast liten omfattning och är ojämnt
fördelad över landet. Skolan kan däremot nå alla föräldrar och har en unik
möjlighet att ge ett allmänt föräldrastöd, påpekas det i rapporten.
Arbetsgruppen anför att föräldrautbildningen bör bidra till att alla
föräldrar får stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin och sina barns
situation. En utveckling för ett jämställt föräldraskap förutsätter en ändrad
rollfördelning mellan kvinnor och män och barn. Pappautbildning bör ingå som
en naturlig del i all föräldrautbildning. Satsningar på att erbjuda särskilda
pappagrupper inom mödra- och barnhälsovården kan öka mäns deltagande i
föräldrautbildningen, anförs det.
I rapporten påpekas att det har stor betydelse om föräldrautbildningen inom
särskilt mödrahälsovården kan erbjuda möjligheter till diskussion med
föräldrarna i frågor om hur familjeförhållanden påverkas av att få barn samt
olika samlevnadsfrågor.
Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer en utredning att tillsättas med
uppdrag att med ledning av arbetsgruppens rapport ge förslag till åtgärder vad
gäller föräldrautbildningen i landet.
Efter initiativ från Socialdepartementet och Landstingsförbundet startade
särskilda pappagrupper på försök 1994/95. Grupperna har letts av män och ca 1
200 blivande eller nyblivna pappor har deltagit. Försöken har pågått på
sammanlagt 44 mödravårdscentraler i 4 landsting och i Malmö kommun.
Utvärderingar har visat mycket positiva erfarenheter av verksamheten. En
samstämmig uppfattning hos de intervjuade var att pappautbildningen bör
fortsätta.
Socialstyrelsens Barn i fokus-projekt skulle enligt regeringsuppdraget bl.a.
ta sikte på att utveckla metoder för att stödja utsatta föräldrar i deras
föräldraskap och för att förstärka deras omsorgsförmåga. Projektet har
prioriterat tre områden i detta syfte: spädbarnsverksamheter, stöd till
gravida missbrukare och missbrukande föräldrar samt insatser för unga och
ensamstående mammor.
Folkhälsoinstitutet (FHI) anför i sin fördjupade anslagsframställning
1997-1999 att institutet medverkar till att barns hälsa och villkor beskrivs
och följs upp i ett längre perspektiv. Tidigt stöd till föräldrar i deras
känslomässiga samspel med barnet har enligt modern forskning stor betydelse
för den långsiktiga utvecklingen av individens psykiska hälsa. Att värna om
föräldra-skapet och att uppmuntra föräldraomsorgen i såväl sammanhållna som
upplösta familjer är enligt FHI uppgifter för ett aktivt folkhälsoarbete.
FHI arbetar med föräldrautbildning bl.a. genom satsningen på så kallade
familjecentraler, dvs. verksamheter med nära samarbete mellan olika former av
förebyggande insatser där kärnan utgörs av MVC och BVC, den öppna förskolan
och socialsekreteraren. Familjecentralerna kan ordna anpassade kurser och
utbildningar för föräldrarna eller slussa dessa vidare till utbildningar på
andra håll. Barn- och ungdomsprogrammet arbetar vidare med bl.a. olika former
av nätverk för att stötta föräldrar, håller konferenser om självhjälpsgrupper
och föräldrautbildning samt producerar föräldrautbildningsmaterial, exempelvis
videoserien Människans barn, vilken handlar om barnets utveckling.
Utskottets bedömning
En kartläggning har nyligen skett av föräldrautbildningen i Sverige.
Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram förslag
till åtgärder på området. Utskottet anser att detta utredningsarbete bör
avvaktas och avstyrker därför motionerna So638 (c) yrkandena 2-5, So636 (kd)
yrkande 2, A821 (kd) yrkande 6 samt So637 (v) yrkande 3.
Familjerådgivning m.m.
Motionerna
I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär
en plan för utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer (yrkande 5).
Motionärerna menar att barnens rätt till båda sina föräldrar borde vara en
självklarhet och att en bra familjerådgivning kan bidra till att stödja
familjen och reda ut problem i samband med skilsmässa. Motionärerna vill att
en plan upprättas för hur en utvidgad avgiftsfri familjerådgivning skall kunna
förverkligas i alla kommuner. I samma motion begärs ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud
för barn (yrkande 7). Kontaktpersonens uppgift skall enligt motionärerna vara
att se till barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa. Barnet,
socialnämnd, vårdnadsutredare eller någon barnet närstående person bör ha rätt
att begära förordnande av kontaktperson/ombud, anförs det.
I motion 1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att
förutsättningar för en normal livssituation kan skapas (yrkande 7).
Motionärerna påpekar att barnen betyder mycket för sina föräldrars
rehabilitering och att barn och föräldrar tillsammans kan skapa goda
förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är det enligt
motionärerna en god investering att satsa på familjen, inte splittra den.
Anstaltsvården bör ses över och det stöd som ges bör fortsätta även efter
frigivningen.
I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att komma till rätta med de problem som uppstår när kontakten mellan barn och
ena föräldern inte fungerar (yrkande 7). Motionärerna påpekar att det för den
förälder som inte är vårdnadshavare ofta är svårt att utöva ett aktivt
föräldraskap. Motionärerna anser att det på alla nivåer måste arbetas fram
åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Oftast är det pappan som
förlorar kontakten. Det är viktigt att både pojkar och flickor får en vuxen
man att identifiera sig med, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 10 § tredje stycket socialtjänstlagen kan socialnämnden utse en
särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den
enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär
eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får kontaktperson
utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det.
Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en lagstadgad verksamhet enligt
12 a § socialtjänstlagen. Kommunerna skall enligt lagrummet sörja för att
familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det. Enligt 35 §
socialtjänstlagen får kommunen för denna tjänst ta ut skäliga avgifter enligt
grunder som kommunen bestämmer men ej överstigande självkostnaderna.
I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning behandlade utskottet regeringens
proposition 1993/94:4, vari förslaget om kommunernas skyldighet att erbjuda
familjerådgivning lades fram. Utskottet tillstyrkte, efter vissa förtydligande
ändringar av lagförslaget, regeringens proposition. Vidare föreslog utskottet
bl.a. att 35 § i socialtjänstlagen skulle ändras så att det klart framgår att
kommunerna får ta ut avgifter för familjerådgivningen. I betänkandet
behandlades också två motioner med krav på en plan för utvidgad verksamhet med
familjerådgivningsbyråer. Utskottet ansåg inte att det behövdes någon centralt
utarbetad plan för uppbyggnaden av familjerådgivningsverksamheten på det sätt
som föreslogs i dessa motioner. Yrkandena avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
I betänkande 1995/96:SoU4 Barn och ungdom behandlade utskottet ett
motionsyrkande om utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer. Utskottet
ansåg att Socialstyrelsens uppföljning av verksamheten och beredningen av
Socialtjänstkommitténs betänkande i regeringskansliet borde avvaktas och
avstyrkte därför yrkandet.
Socialstyrelsen har i årsboken Social service, vård och omsorg i Sverige 1996
redogjort för hur familjerådgivningen utvecklats under 1995. Socialstyrelsen
konstaterar bl.a. att familjerådgivningens tillgänglighet förbättrades i
samband med kommunaliseringen 1995, att familjerådgivarna genomgående har hög
kompetens samt att 45 % av kommunerna tar ut en avgift för tjänsten medan
rådgivningen i en fjärdedel av kommunerna är kostnadsfri. Övriga kommuner tar
ibland betalt, ibland inte. Avgiften varierar mellan 50 och 200 kr.
I betänkandet 1995/96:SoU4 behandlades även en motion om att öka möjligheterna
att utse kontaktman/ombud för barn. Motionen avstyrktes.
Även lagutskottet har avstyrkt ett likalydande motionsyrkande
(1993/94:LU19). Riksdagen har vid båda tillfällena följt utskotten.
I Vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad, boende och umgänge (SOU
1995:79) föreslås en rad ändringar i föräldrabalken, bl.a. av reglerna om
vårdnad och umgänge. Avgörande för alla beslut skall vara vad som är bäst för
barnet. Gemensam vårdnad skall vara huvudregel. Domstolarna skall exempelvis
mot en förälders vilja kunna vägra att upplösa den gemensamma vårdnaden om
sådan vårdnad är bäst för barnet. Ytterligare lagändringar skall enligt
förslaget lyfta fram och betona barnets rätt till umgänge och annan kontakt
med en förälder som det inte bor tillsammans med. I samband därmed betonas
föräldrarnas ömsesidiga skyldighet att tillse att barnets behov av umgänge och
kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses.
Härmed understryks att även den förälder som barnet inte bor tillsammans med
skall ha en skyldighet att umgås med och på annat sätt hålla kontakt med
barnet. Utredningen föreslår vidare att beslut om umgänge eller annan kontakt
skall kunna meddelas även i de fall föräldrar har gemensam vårdnad om barnet.
I den s.k. Pappagruppens slutrapport (Ds 1995:2) föreslås bl.a. att det
endast bör finnas gemensam vårdnad som juridiskt vårdnadsbegrepp.
Vårdnadstvistutredningens betänkande och delar av Pappagruppens slutrapport
har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Utskottets bedömning
Kommunerna skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller
genom annan lämplig rådgivare kan erbjudas den som begär det. Utskottet är
inte nu berett att ta några sådana initiativ som begärs i motion So637 (v)
yrkandena 5 och 7. Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet delar den mening som förs fram i motion Ju512 om att det är
angeläget att stödja familjer där någon av föräldrarna frigivits från
fängelse. Enligt utskottets mening kan dessa insatser ske inom ramen för
socialtjänstens normala verksamhet. Något tillkännagivande från riksdagens
sida är inte nödvändigt. Motion Ju512 (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkande 7
avstyrks därför.
Vad gäller den fråga som tas upp i motion A821 (kd) yrkande 7 anser utskottet
att regeringens kommande förslag med anledning av Vårdnadstvistutredningens
betänkande och Pappagruppens slutrapport bör avvaktas. Motions-yrkandet
avstyrks.
Förebyggande arbete m.m.
Motionerna
I motion 1996/97:So621 av Ingegerd Wärnersson (s) begärs ett tillkännagivande
av vad i motionen anförts om vikten av att aktivt sprida kunskaper om
förebyggande arbete. Den nyutkomna rapporten från regeringen, Barn i dag,
belyser på olika sätt hur barns tillvaro kan se ut. Motionären anser att även
om de flesta barn i Sverige har det relativt bra är det viktigt att det
förebyggande arbetet utvecklas och att debatten om barnen som nu förs tas till
vara. Det är enligt motionärens mening av stor vikt att regeringen vidtar
ytterligare åtgärder för att förverkliga intentionerna i barnrapporten och
snarast möjligt tar initiativ till att aktivare än i dag sprida kunskaper om
förebyggande arbete. Erfarenheterna av den ökade kunskapsspridningen bör
följas upp, anförs det vidare.
I motion 1996/97:So622 av Eva Johansson och Torgny Danielsson (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och unga.
Motionärerna menar att den nuvarande resursknappheten kan stimulera samverkan
mellan olika verksamheter på ett sådant sätt att den samlade kompetensen
utnyttjas fullt ut. Skolan, som kanske är den allra viktigaste resursen, måste
samverka med barnomsorgen, de sociala myndigheterna, olika
fritidsverksamheter, polisen, vården m.m. Samtliga har i uppgift att skapa så
goda uppväxtvillkor som möjligt i samarbete med barnens och de ungas
föräldrar, anförs det. Motionärerna anför att staten kan bidra till en gynnsam
utveckling vad gäller samarbetet, dels genom att i uppdragen till olika
statliga myndigheter tydligt uttrycka deras ansvar att söka samverkan, dels
genom att direkt bidra till lokala samverkansprojekt.
I motion 1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande
arbete inom socialtjänsten (yrkande 10). Motionärerna anför att socialtjänsten
har stora uppgifter i det förebyggande arbetet. Arbetet bland barn och
ungdomar i riskzonen skall enligt motionärerna ha hög prioritet.
Barnhälsovården och förskolorna måste gemensamt utarbeta metoder för att
tidigt fånga upp barn till sviktande föräldrar och stödja dessa, t.ex. genom
kontaktpersoner, nätverk och alkoholrådgivning. Socialtjänsten måste, anförs
det vidare, också tidigt identifiera utagerande, kriminella ungdomar och
tillsammans med dem och deras föräldrar skapa stödjande miljöer. Enligt
motionärerna skall socialtjänsten uppmuntra nätverksbyggande och frivilligt
socialt arbete genom att t.ex. tillhandahålla lokaler och telefon eller ordna
frivilligcentraler dit föreningar och enskilda som vill bidra med förebyggande
arbete och sociala insatser på sin fritid kan vända sig. I samma motion begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om förebyggande arbete inom
fritidssektorn (yrkande 11). Motionärerna anser att fritidsledare och andra
som arbetar med barn och ungdomar skall ha möjlighet till viss utbildning för
att kunna medverka i folkhälsoarbetet. Den attityd och det synsätt som råder
inom olika idrottsrörelser till t.ex. droger, dopning och kost påverkar
ungdomars levnadsvanor. Inom fritidssektorn bör man enligt motionärerna kunna
upptäcka tidigt missbruk, självsvält och andra hälsoproblem. Det är, anförs
det, viktigt att fritidsledarna har ett gott samarbete med socialtjänst, polis
samt hälso- och sjukvård för att åtgärder snabbt skall kunna vidtas när
hälsoproblem upptäcks. Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande av vad
som anförts om förebyggande arbete i skolan (yrkande 12). Motionärerna anför
att skolan är en central arena för det förebyggande folkhälsoarbetet eftersom
man där kommer i kontakt med alla barn och ungdomar och indirekt också med
deras föräldrar. Det är enligt motionärerna viktigt att kommunernas skolplaner
följs upp och utvärderas kontinuerligt. Skolledningarna måste engageras i
folkhälsoarbetet och även lärarna bör få del av aktuell kunskap på området.
För att undervisning om t.ex. alkohol, narkotika och tobak verkligen skall
leda till beteendeförändring krävs ett strategiskt och långsiktigt arbete. Det
är av avgörande betydelse att barnen och ungdomarna själva är delaktiga i
arbetet. Enligt motionärerna skall skolhälsovården i hög grad inriktas på
elevernas arbetsmiljö, bl.a. på att förebygga mobbning. Kontakterna och
samarbetet mellan skolhälsovården och husläkarmottagningarna bör förbättras.
Föräldraföreningarna skall integreras i arbetet och uppmuntras att bilda
nätverk när det gäller det förebyggande hälsoarbetet. Det förebyggande
arbetets förutsättningar att bli lyckosamt är i högsta grad beroende av både
föräldrarnas engagemang och samarbetet med närpolis och socialtjänst, anförs
det.
I motion 1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om skydd för barn i familjer med
missbruksproblem (yrkande 5). Motionärerna anför att män ofta överger sina
missbrukande hustrur och att antalet självmord är högt bland denna grupp
kvinnor. Deras barn får ta ett mycket stort ansvar för sin mamma och deras
barndom innebär ofta isolering och rädsla. Cirka 100 000 barn växer upp i hem
med föräldrar som missbrukar alkohol. Enligt motionärerna behöver dessa barn
stöd och kunskap om att de inte är ensamma i denna situation.
I motion 1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att stärka familjen (yrkande 3). Motionärerna anför att det måste vara möjligt
för föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som varje
barn har rätt till och som i sin tur leder till att barnen växer upp till
trygga och harmoniska människor. Enligt motionärerna är det i detta sammanhang
viktigt att framhäva det tankemönster som de anser vara alltför utbrett i
landet, nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är
betald. Alla måste känna ansvar och hjälpa, stötta och säga ifrån när
människor är på väg in i missbruk. Här spelar det civila samhället, vars
viktigaste delar utgörs av familj, vänner och arbetskamrater, en viktig roll
som inte kan övertas av det offentliga, anförs det.
I motion 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
av vad i motionen anförts under avsnittet Trygghet och normer (yrkande 5
delvis). Motionärerna anför att det är i familjen som grunden för barnens
värderingar och normer läggs, att det är där man lär sig fungera som social
varelse och att skilja på rätt och fel, ditt och mitt. Familjen borde spela en
central roll i normöverföringen men för att kunna göra det fordras att den av
barn och ungdomar uppfattas som en normgivare. Detta kräver enligt
motionärerna i sin tur att familjens ansvar och möjligheter stärks. I dagens
socialstat finns risken att den offentliga sektorns vittfamnande omsorger
skapar intrycket att man själv inte behöver ta ansvar. Familjen måste åläggas
ansvar för att vara familj och ges möjligheter att vara det. I ett samhälle
där det offentliga bidrar med pengar även till den som missbrukat sina egna
tillgångar blir sambandet mellan handlingar och ansvar otydligt. Motionärerna
anser därför att socialbidragsnormen måste ses över. Staten har ett ansvar för
att stötta familjerna i normgivningen, nämligen genom att stå för en fast och
tydlig hållning i kampen mot kriminalitet, anförs det vidare. Lag och ordning
måste prägla vardagen även i bostadsområden med svåra sociala problem.
I motion 1996/97:So631 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om åtgärder för att minska våldet i
samhället. Motionärernas grundtanke är att man i framtiden, när det ekonomiska
läget tillåter det, skall ge antivåldsutbildningar till alla som på något sätt
vårdar barn, företrädesvis föräldrar till barn, personal på daghem och lärare
i grundskolan. Utbildningen bör enligt motionärerna ges av särskilt utbildade
antivåldskonsulter. Under tiden kan man på skolor och på de arbetsplatser där
man tar hand om barn åtminstone börja att arbeta med att skapa en miljö där
barn lär sig att det inte är fel att säga nej, t.ex. till att delta i
mobbning. Redan nu måste vi försöka hitta lösningar på hur vi kan påverka
inställningen till våld hos det uppväxande släktet, anför motionärerna.
I motion 1996/97:So635 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning kring barn som misshandlas, vanvårdas
eller utsätts för övergrepp. Motionärerna påpekar att Socialstyrelsen i sin
slutrapport om Barn i fokus-projektet föreslår att regeringen skall tillsätta
en särskild kommission om barn som offer för eller vittne till våld och
sexuella övergrepp. Barnombudsmannen har också uppmärksammat problemområdet i
sin årsrapport. Det är vidare enligt motionärerna 22 år sedan Allmänna
barnhuset i samarbete med Socialstyrelsen utredde barnmisshandeln i Sverige.
Slutligen tar motionärerna upp att barnkonventionens artikel 19 punkt 1
stadgar att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-,
administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att
skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller
övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande.
Motionärerna föreslår att en parlamentarisk utredning tillsätts kring barn som
misshandlas, vanvårdas eller utsätts för övergrepp.
I motion 1996/97:So644 av Siw Persson (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen tilll känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn i
riskzonen. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär kan bidra
till en mer gynnsam utveckling för barn i s.k. riskzon men förefaller enligt
motionärens mening otillräckliga. Motionären föreslår att en kommission
tillsätts med uppgiften att analysera situationen för särskilt utsatta barn
samt ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas
för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. I arbetet
bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som finns om
störningar hos vuxna (t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem) och
om de riskindikatorer som finns i barndomen. Den stora kunskap som finns i
Sverige om barn, barns utveckling och behov bör kunna sammanställas och utgöra
grund för vidare forskning och utveckling av arbetet kring barn på central och
övergripande nivå, anförs det.
I motion 1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om barnskyddsombud (yrkande 4).
Motionärerna föreslår att arbetsmiljölagen (AML) även skall omfatta förskolan.
Förskolebarnen vistas regelbundet i en miljö som omfattas av AML eftersom
vuxna har sin arbetsplats där, men åtnjuter inte något stöd enligt lagen.
Eftersom barn inte själva kan bevaka sina intressen föreslår motionärerna att
en skyddsorganisation utvecklas och bemannas med vuxna som blir lokala
barnskyddsombud. Ombuden kan bistå organisationer och myndigheter med
rådgivning och beslutsunderlag då miljöer för barn planeras och utvecklas
eller då befintliga miljöer skall besiktigas, anförs det.
I motion 1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
EU-arbete för att få bort EU-direktiv som innebär risker för barnen (yrkande
2). Motionärerna påpekar att de svenska reglerna vad gäller tillsatser i
barnmat har varit restriktiva. Enligt ett EU-direktiv, som träder i kraft
hösten 1997 men i praktiken kan tillämpas redan nu, får emellertid bl.a.
vitaminer, kalcium, magnesium, aminosyror, kalium, järn, koppar, zink, mangan
och jod tillsättas, i flera fall utan maxgränser. Motionärerna anser att
regeringen bör agera mycket kraftigt för att förändra direktiven men framför
allt för att stoppa tillämpningen i Sverige. Ett barn reagerar lätt negativt
på för stora doser av sådant som inte är ?vanlig? mat. Motionärerna påtalar
också hur viktigt det är för barnets utveckling med en riktig kost.
Tidigare behandling m.m.
I betänkande 1994/95:SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag behandlade
utskottet bl.a. motioner om barns och ungdomars villkor. Utskottet uttalade i
anledning av den negativa utvecklingen när det gällde missbruk av alkohol och
andra droger samt ungdomsvåld att det var nödvändigt med ökade satsningar på
tidigt samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar,
arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och ungdomarna själva för att försöka
finna nya vägar som skulle kunna leda till en lösning av dessa problem. Det
förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste ske på bred front, dvs.
över de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma hållbara lösningar
för framtiden, anförde utskottet. Utskottet framhöll i sammanhanget vikten av
att barn som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och
åtgärder vidtas, vilket ofta kräver samarbete mellan föräldrar, skola,
barnomsorg, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Utskottet uttalade att det
var viktigt att den kunskap och erfarenhet som byggts upp genom forskning,
utvecklingsarbete och på annat sätt kontinuerligt fördes vidare till berörda
personalgrupper för att vidareutveckla arbetet inom socialtjänsten. Vad
utskottet anfört i bl.a. dessa delar gav riksdagen regeringen till känna.
I budgetpropositionen 1996/97:1 (utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg avsnitt 6.1.1) konstateras att arbetet inom socialtjänstens
individ- och familjeomsorg under senare år har präglats av det ansträngda
ekonomiska läget i landet. De åtgärder som regeringen föreslår har som en
utgångspunkt att inte åsamka kommunerna ökade kostnader, anförs det. I många
fall handlar det om att utveckla bättre och effektivare metoder som dels höjer
kvaliteten på insatserna, dels på sikt kan medverka till lägre kostnader. I
ett sådant läge, anför regeringen, blir det allt viktigare att myndigheter som
har angränsande ansvarsområden samverkar i arbetet med att finna insatser för
individer och familjer. Genom samverkan åstadkommer man ett mer effektivt
utnyttjande av de resurser som står till myndigheternas förfogande. Regeringen
konstaterar att det redan i dag prövas nya modeller för samverkan mellan
myndigheter men menar att detta arbete kan utvecklas ytterligare. Det gäller
också samverkan med folkrörelser och frivilliga organisationer, vilka enligt
regeringen har en viktig funktion i det sociala arbetet.
I budgetpropositionen nämns den särskilda rapporten Barn i dag (Ds 1996:57),
som upprättats inom Socialdepartementet och som innehåller en utförlig
redogörelse för barns livsvillkor i Sverige i dag. Regeringen anför i
propositionen att det är angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild
av hur barn lever för att kunna sätta fokus på barns behov av gynnsamma
betingelser under uppväxten. Det är också viktigt, menar regeringen, att lyfta
fram negativa omständigheter som kan förorsaka att vissa grupper barn får
sämre livschanser liksom att ta fram åtgärder som kan hejda nedåtgående
spiraler. Det handlar om såväl barns och ungas allmänna livsvillkor som
förebyggande samt vård- och stödinsatser som socialtjänsten och andra aktörer
inom barnområdet kan behöva utveckla. Syftet med rapporten är enligt
regeringen att ge underlag dels för en fortsatt diskussion om och engagemang
för barnfrågorna, dels för eventuella förändringar inom området.
Socialdepartementet kommer under våren 1997 att ge ut en omarbetad och
fördjupad version av Barn i dag. Boken, som bl.a. inriktas på barn i
riskzonen, kommer att vara mer åtgärdsinriktad och innehålla förslag på olika
arbetssätt, goda exempel från kommunernas verksamhet osv. Den kommer framför
allt att vända sig till föräldrar, dem som arbetar med barn samt politiker i
kommuner och landsting.
Socialtjänstkommittén föreslår i sitt huvudbetänkande bl.a. en bestämmelse om
att socialtjänsten i sitt arbete särskilt skall beakta behovet av tidiga
insatser, dvs. sådana insatser som riktar sig till bl.a. barn och ungdomar i
riskmiljöer och risksituationer i syfte att förhindra en ogynnsam utveckling.
Hit hör bl.a. rådgivningsinsatser, uppsökande verksamhet i hemmen,
socialtjänstens samverkan med mödra- och barnhälsovården samt öppna förskolans
stöd till småbarnsfamiljer.
Kommittén föreslår också en ny bestämmelse om grupp- och områdesinriktat
arbete i syfte att främja en gynnsam social utveckling. Bestämmelsen innebär
bl.a. att socialtjänsten har ett ansvar för att initiera och delta i
förebyggande arbete bland barn och ungdomar. Detta arbete förutsätter enligt
kommittén samverkan mellan socialtjänsten och andra verksamheter. Kommittén
understryker betydelsen av att socialtjänsten medverkar i kommunens planering
och har ett nära samarbete med andra verksamheter som berör barn och ungdom,
särskilt mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan samt kultur- och
fritidsverksamheten. Kommittén framhåller även vikten av samverkan mellan
socialtjänsten och andra verksamheter i det drogförebyggande arbetet.
Kommittén föreslår vidare att skyldigheten för vissa yrkesutövare att göra
anmälan till socialtjänsten beträffande barn som far illa utvidgas till att
även omfatta alla personer som är yrkesverksamma inom privat verksamhet som
berör barn och ungdom, privat hälso- och sjukvård samt privat bedriven
verksamhet på socialtjänstens område.
Andra förslag till lagändringar i slutbetänkandet syftar enligt kommittén
till att förtydliga socialtjänstens rätt och skyldighet att utan samtycke från
vårdnadshavaren inleda och genomföra en utredning som rör skyddet för barn och
ungdom. Reglerna bedöms även underlätta arbetet med tillsyn och uppföljning
samt möjligheterna att utvärdera socialtjänstens insatser för barn som far
illa. Genom de föreslagna lagändringarna klargörs i vilka situationer
utredning skall inledas, hur utredningen får och bör bedrivas samt hur länge
den får hålla på.
Även Socialstyrelsen framhåller i sin slutrapport från Barn i fokus-projektet
att det finns många goda skäl för myndigheter att samverka när det gäller stöd
till utsatta barn. Projektet har lagt stor vikt vid samverkansfrågor och velat
stimulera till långtgående samverkan. I rapporten anges en rad olika
samverkansprojekt som bedrivits inom ramen för Barn i fokus-projektet och
varav många fungerat som modell och inspirationskälla.
Projektet har vidare initierat ett utvecklingsarbete inom socialtjänsten med
målsättningen att sätta barnet än mer i centrum i det sociala arbetet. Arbetet
har bl.a. riktats till barn till missbrukare, barn som utsatts för sexuella
övergrepp och barn i familjehemsvård. Insatser har också gjorts för att
förbättra socialtjänstens dokumentation kring de utsatta barnen.
Socialstyrelsens utredning Skydda skyddsnätet om barnhälsovårdens funktion och
uppgifter under 90-talet föreslog en nationell strategi för förebyggande
arbete med barn under hela förskoleåldern. En av de främsta uppgifterna skulle
vara att ge ökade möjligheter till tidiga insatser för barn och barnfamiljer
som är utsatta genom missbruk, sociala kriser, ensamhet, isolering och
familjevåld. Programmet preciserar kvalitet och kompetens och tar upp frågor
om utbildning.
Storstadskommittén har enligt sina direktiv till uppgift att i dialog med
berörda i de tre storstadsområdena föreslå och initiera åtgärder som syftar
till att skapa bättre förutsättningar för bostadsområdena i storstäderna att
ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas
för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra
uppväxtförhållanden. Ett delbetänkande från kommittén kommer under 1997.
Regeringen fattade i juni 1996 beslut om ett nationellt brottsförebyggande
program. En utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med
ett omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer.
I programmet beskrivs olika faktorer som påverkar risken för att en ung person
skall dras in i en kriminell livsstil. Skolans och föräldrarnas betydelse för
att minska risken för att barn och ungdomar dras in i kriminalitet ägnas
särskild uppmärksamhet. Samtidigt understryks behovet av en målmedveten och
långsiktig kunskapsuppbyggnad inom området.
Av 2 kap. 8 § skollagen framgår att det i alla kommuner skall finnas en av
kommunfullmäktige antagen skolplan som visar hur kommunens skolväsende skall
gestaltas och utvecklas. Av skolplanen skall särskilt framgå de åtgärder som
kommunen avser vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för
skolan i skollagen, läroplanen och kursplanerna. Kommunen skall kontinuerligt
följa upp samt utvärdera skolplanen.
Enligt gällande läroplan, Lpo 94, ansvarar skolan för att varje elev efter
genomgången grundskola har grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en
god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan.
I kursplanen för ämnet idrott och hälsa anges att ämnet skall ha en tydlig
inriktning mot god hälsa och god miljö så att eleverna blir förtrogna med
sambanden mellan livsstil, livsmiljö och hälsa för att skapa livskvalitet.
Undervisningen skall göra eleverna i vid bemärkelse kroppsmedvetna så att de
kan bedöma vad som är bra och vad som är skadligt och kan förbättra sina egna
förutsättningar för hälsa. Bland annat ätstörningar och dopning är angelägna
frågor som bör tas upp i undervisningen.
Läroplanen ålägger rektor ett särskilt ansvar för att ämnesövergripande
kunskapsområden, exempelvis riskerna med tobak, alkohol, narkotika och andra
droger, integreras i undervisningen i olika ämnen.
Utskottet anförde i betänkande 1995/96:SoU3 Alkoholfrågor bl.a. att det är
viktigt att det ute i skolorna förs en levande diskussion om alkohol- och
narkotikafrågor i syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva
budskap. Utskottet betonade även vikten av att lärare och andra som arbetar
med barn har tillräckliga kunskaper om skadeverkningarna hos olika droger samt
att personalens utbildning också omfattar hur man identifierar barn och
ungdomar som vistas i missbrukarmiljöer eller som eljest riskerar att hamna i
missbruk.
Enligt 1 kap. 2 § skollagen skall den som verkar i skolan bemöda sig att
hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling. I
skollagens förarbeten anges att varje skola bör ha ett åtgärdsprogram för att
motverka alla former av trakasserier och mobbning. Läroplanen ålägger rektor
ett särskilt ansvar för skolans program för att motverka bl.a. mobbning.
Barnombudsmannen fick i februari 1995 i uppdrag att samordna arbetet mellan
myndigheter och organisationer för att förebygga och motverka mobbning.
BO skall enligt regleringsbrev för budgetåret 1997 senast den 31 mars 1997
lämna en särskild rapport om arbetet med frågor om mobbning och därvid ange de
förslag till åtgärder från samhällets sida som BO anser lämpliga för att
förstärka arbetet mot mobbning.
Enligt 1 kap. 2 § skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka
för demokratiska arbetsformer. Läroplanen fastställer att de demokratiska
principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig skall omfatta alla
elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de
tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön samt att de
får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Läraren skall
tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen, anges det i
läroplanen.
Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje kommun och landsting se till att
fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen.
Enligt Socialtjänstkommittén är det personliga stödet till missbrukares
anhöriga en angelägen uppgift för socialtjänsten. Genom tidiga stödinsatser
för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form
av eget missbruk eller ohälsa bland de anhöriga, förebyggas. Såväl
internationella som svenska studier har visat att barn som växer upp med
missbrukande föräldrar oftare än andra får beteendestörningar, skolproblem
samt anpassnings- och missbruksproblem, anförs det. Kommittén pekar därför
särskilt på betydelsen av att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges
stöd.
Barn i fokus-projektet har prioriterat barn till missbrukare. Av slutrapporten
framgår att antalet verksamheter för barn till alkoholmissbrukare ökat
kraftigt under senare år, från tio verksamheter år 1992 till närmare 80 våren
1996. Ytterligare ett tjugotal verksamheter kommer enligt slutrapporten att
starta hösten 1996/våren 1997. Socialstyrelsen har i samarbete med Rädda
Barnen ordnat en gruppledarutbildning för personal som vill arbeta med barn
till missbrukare i grupp. Utbildningen ges vid vårdhögskolan i Vänersborg
fr.o.m. hösten 1996. Socialstyrelsen har vidare bl.a. gett bidrag till en
tvåårig försöksverksamhet i Göteborg som erbjuder gruppverksamhet för barn
till alkoholister. En väsentlig del av arbetet består av information till
olika personalgrupper, konsultation och rådgivning till personal och familjer
samt utbildning.
Rädda Barnen driver ett projekt, Barnet i alkoholistfamiljen, som tar sikte på
att få de professionella i kommunen att samverka kring familjer med missbruk.
Projektet består av tre delar: en arbetsgrupp med uppgift att hitta bra
samarbetsformer, informationsarbete samt stödgrupper för barn till
missbrukare. 64 kommuner eller projekt har deltagit i Rädda Barnens
verksamhet.
I Folkhälsoinstitutets alkohol- och narkotikaprogram stöds insatser för barn
till missbrukande föräldrar, vilka enligt institutet utgör en högriskgrupp för
framtida missbruk. FHI har samarbetat med Socialstyrelsen kring olika
satsningar, bl.a. inom ramen för Barn i fokus-projektet. Institutet har även i
samarbete med Ersta Vändpunkten utvecklat och utvidgat en gruppledarutbildning
för personal.
FHI genomförde under våren 1996 en kartläggning av insatser för barn till
alkoholmissbrukare, vilken presenteras i rapporten Insatser för barn till
missbrukare. I rapporten framhålls betydelsen av att personal inom
förskola/skola har kunskap om missbruk och om hur missbruk påverkar barn, så
att de kan upptäcka och stödja de barn som lever i familjer med missbruk.
Likaså betonas vikten av kunskap om barn och barns behov hos dem som arbetar
med missbrukare inom hälso- och sjukvård, socialtjänst etc. I rapporten
presenteras dels exempel från olika län på kunskaps- och kompetenshöjande
insatser för personal som arbetar med barn, dels såväl pågående som planerade
gruppverksamheter för barn till missbrukare.
Barnombudsmannen anför i sin årsrapport 1996 att förhållanden för barn och
ungdom som far illa kontinuerligt måste uppmärksammas och lyftas fram och att
en av förutsättningarna för detta är att man har aktuell och tillförlitlig
kunskap om barns och ungas situation. BO anser därför att det är nödvändigt
att mer genomgripande och regelbundet följa upp och utreda de utsatta barnens
situation samt föreslår att det tillsätts en parlamentarisk kommitté med
uppgift att utreda frågor om barn som misshandlas, vanvårdas eller utsätts för
övergrepp.
Den så kallade Barnpsykiatrikommittén utreder för närvarande vården och stödet
till barn och ungdomar med psykiska problem. Kommittén skall enligt direktiven
bl.a. definiera gruppen barn och ungdomar med psykiska problem samt bedöma
problemens omfattning och samhällets kostnader för vård och stöd i relation
till nyttan av vården och stödet. I uppdraget ingår också att redogöra för och
analysera hur olika samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med
psykiska problem och hur samarbetet mellan samhällsinstanserna fungerar.
Kommittén skall vidare överväga och föreslå olika insatser för att förebygga
att psykiska problem uppstår, fördjupas och befästs samt olika åtgärder för
att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och
andra samhällsinstanser. Kommittén bör överväga om nuvarande ansvarsgränser är
de mest ändamålsenliga. Enligt direktiven skall kommittén även redogöra för
samt föreslå olika rehabiliteringsåtgärder. Utredningsarbetet skall vara
slutfört vid utgången av år 1997.
Barnpsykiatrikommittén presenterade i februari 1997 ett delbetänkande,
Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). I betänkandet
föreslår kommittén att Socialstyrelsen ges i uppdrag av regeringen att
utarbeta en modell för systematisk bevakning och analys av barns och ungdomars
psykiska hälsa. Bakgrunden till förslaget är att den samlade bilden av
förekomsten av psykiska problem hos barn enligt kommitténs mening är
svårtolkad. Allvarliga oklarheter råder också i fråga om utvecklingen över tid
i Sverige, dvs. huruvida de psykiska problemen ökar eller förändras och i
vilken mån de är relaterade till fenomen som exempelvis arbetslöshet.
Kommittén uttalar att det är angeläget att få en bättre överblick över hur
barns och ungdomars psykiska hälsa utvecklas, inte minst mot bakgrund av de
snabba förändringar som präglar samhället.
Regeringen kommer under våren 1997 att till riksdagen avlämna en skrivelse
angående sexuella övergrepp mot barn, bl.a. rörande utbildning och
fortbildning av personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med
nämnda slags övergrepp.
Ett av Barnombudsmannens fyra ansvarsområden är barns och ungdomars säkerhet
och roll i samhällsplaneringen. Området innefattar ansvar för samordning av
samhällets förebyggande arbete med barns och ungdomars säkerhet. Miljö,
hälsoskydd och fysisk samhällsplanering är andra aspekter som BO bevakar inom
området.
I betänkande 1995/96:SoU4 behandlade utskottet ett motionsyrkande om att det
bör skapas minimiregler som garanterar en god miljö på daghem, fritidshem och
skolor - en lag som värnar om barnens hälsa och säkerhet. Utskottet ansåg inte
att det behövdes någon speciell lagstiftning rörande miljön på förskolorna och
avstyrkte därför yrkandet. Riksdagen följde utskottet.
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG innehåller föreskrifter om
andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel.
Enligt företrädare för Livsmedelsverkets normenhet har verket efter samråd
med pediatriker inte funnit anledning att vidta några särskilda åtgärder med
anledning av de nya reglerna.
Enligt uppgift från Semper respektive Nestlé (Findus) har företagen inte för
avsikt att till följd av ifrågavarande EU-direktiv ändra sammansättningen av
den barnmat som de producerar.
Utskottets bedömning
Socialdepartementets rapport Barn i dag har till syfte att initiera fortsatta
diskussioner om och skapa engagemang för barnfrågorna samt ge underlag för
eventuella förändringar på området. En fördjupad version av Barn i dag
utarbetas för närvarande. Utskottet ser mycket positivt på att det för
närvarande på bred front pågår arbete med att studera barns förhållanden och
att det på olika sätt vidtas åtgärder för att främja goda levnadsförhållanden
för barn. Det är också angeläget att de kunskaper och erfarenheter som
framkommer i det förebyggande arbetet sprids till samtliga kommuner. Utskottet
utgår från att detta arbete kommer att fortsätta även sedan
Socialdepartementets projekt Barn i dag avslutats.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att olika myndigheter, skola,
barnomsorg, ideella föreningar, hälso- och sjukvården och den berörda familjen
måste samarbeta i ärenden som rör barn. Utskottet har erfarit att regeringen i
den kommande socialtjänstpropositionen redovisar en positiv inställning till
samverkan mellan socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter.
Motionerna So621 (s) och So622 (s) får anses tillgodosedda och avstyrks
därför.
Utskottet har tidigare framhållit vikten av att barn som lever under svåra
sociala förhållanden eller som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt
uppmärksammas och att åtgärder vidtas. Vad beträffar barn till missbrukare ser
utskottet positivt på att antalet verksamheter som riktar sig just till dessa
barn ökar. Av FHI:s kartläggning av gruppverksamheter för barn och ungdomar
med missbrukande föräldrar framgår att samtliga verksamheter har till syfte
bl.a. att ge barnen möjlighet att möta andra barn med liknande levnadsvillkor.
Enligt uppgift kommer regeringen i den ovannämnda propositionen att föreslå
nya bestämmelser i socialtjänstlagen dels om att socialtjänsten i sitt arbete
särskilt skall beakta behovet av tidiga insatser i syfte att förebygga och
motverka behov av mera omfattande insatser, dels om en vidgning av den
personkrets som är skyldig att underrätta socialnämnden om barn far illa.
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen även att föreslå en bestämmelse
om att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Utskottet anser
att motion So280 (fp) yrkande 10 därmed får anses i huvudsak tillgodosedd och
avstyrker därför densamma. Även motion So230 (c) yrkande 5 avstyrks.
Såsom tidigare nämnts kommer regeringen i den kommande
socialtjänstpropositionen att betona vikten av att personalen inom
socialtjänsten har lämplig utbildning och erfarenhet samt att kompetens- och
kunskapsutveckling sker för olika personalgrupper. Utskottet utgår från att
kommunerna tillser att fritidsledare, lärare och andra som arbetar med barn
får erforderlig kunskap vad gäller att förebygga och upptäcka missbruk,
ätstörningar och andra hälsoproblem. Utskottet förutsätter att samverkan
därvid sker med övriga berörda myndigheter. I såväl läroplanen som kursplanen
för ämnet idrott och hälsa finns bestämmelser om att elever skall erhålla
grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa. Vidare skall
information om riskerna med droger ingå i undervisningen i olika ämnen.
Läroplanen stadgar att läraren skall planera och utvärdera undervisningen
tillsammans med eleverna. Åtgärder mot mobbning tas upp särskilt i såväl
skollagen som läroplanen. Barnombudsmannen kommer inom kort att lämna en
särskild rapport om arbetet med frågor om mobbning. Vidare vill utskottet
erinra om att kommunerna enligt skollagen är skyldiga att kontinuerligt följa
upp och utvärdera skolplanerna. Utskottet avstyrker med det sagda motion So280
(fp) yrkandena 11 och 12.
Ansvaret för barnen är i ett modernt samhälle delat mellan familjen och
samhället. Utskottet har tidigare uttalat att familjepolitikens mål bör vara
att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att
delta i arbetslivet och rätt till tidiga och nära relationer med sina barn.
Detta förutsätter, anfördes det vidare, en flexibel föräldraförsäkring, lika
barnbidrag för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet
och en bra skola. Utskottet vidhåller att denna familjepolitik ser till både
barnens och föräldrarnas bästa, främjar jämställdheten och ökar valfriheten
för både kvinnor och män. Samhället bör på olika sätt stödja föräldrarna i
försörjningen av och omvårdnaden om barnen. Den svenska generella välfärden
har enligt utskottets mening varit oöverträffad i sin förmåga att skapa
rättvisa och trygghet. Utskottet delar inte den uppfattning som kommer till
uttryck i motionerna So603 (m) yrkande 3 och Fi207 (m) yrkande 5 delvis om att
den offentliga sektorn försvårar för föräldrar att ge sina barn kärlek och
omtanke samt stöd och ledning genom uppfostran och normgivning. Motionerna
avstyrks.
Utskottet anser det mycket angeläget att minska våldet i samhället. Utskottet
utgår emellertid från att det inom skolan och andra verksamheter som rör barn
vidtas åtgärder för att motverka exempelvis våld och mobbning. Något initiativ
med anledning av motion So631 (s) behövs inte. Motionen avstyrks.
Utskottet anser det angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur
barn lever dels för att kunna lyfta fram omständigheter som kan ge barn sämre
chanser i livet, dels för att ta fram åtgärder för att hejda en ogynnsam
utveckling hos barn. Rapporten Barn i dag ger en översiktlig bild av barns
villkor i dag. En rad andra utredningar rörande barn pågår för närvarande,
bl.a. i Barnkommittén, Barnpsykiatrikommittén, Storstadskommittén och
Barnpornografiutredningen. Dessutom väntas inom kort en regeringsskrivelse om
sexuella övergrepp mot barn. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
vikten av att de kunskaper och erfarenheter som har framkommit och som kommer
att presenteras i ovannämnda utredningar tas till vara och beaktas av personal
inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan, barnomsorgen osv. i
arbetet med barn. Enligt vad utskottet erfarit övervägs inom Regeringskansliet
redan huruvida slutresultatet av nämnda utredningar kommer att täcka hela
spektrumet avseende barn som far illa och hur eventuella luckor i
beredningsunderlaget i så fall skall åtgärdas.
Resultaten av de nämnda utredningarna bör avvaktas innan riksdagen överväger
något initiativ på området. Utskottet avstyrker motionerna So635 (s, m, c, fp,
v, mp, kd) och So644 (fp).
Utskottet vidhåller sin inställning att det inte behövs ytterligare
lagstiftning för att förbättra barnens miljö i förskolorna. Motion So279 (mp)
yrkande 4 avstyrks därför.
Mot bakgrund av vad som upplysts från bl.a. Livsmedelsverket saknas enligt
utskottets mening anledning till något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motion So285 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.
Barnomsorg
Motionerna
I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om familjernas
möjlighet att välja barnomsorg (yrkande 14), dels om statens och kommunernas
uppgift att anpassa sig till familjernas val (yrkande 15). Motionärerna anför
att det är föräldrarna som känner barnen bäst och kan avgöra vad som är bäst
för dem. Ingen kan heller snabbare observera om något går snett för barnen än
föräldrarna. Motionärerna anser därför att föräldrarna skall få en betydligt
starkare ställning än i dag. De måste få en reell möjlighet att välja
barnomsorgsform samt rejält inflytande över utformningen av den barnomsorg som
kommunen eller annan huvudman står för. En viktig utgångspunkt är enligt
motionärerna att se alla former av barnomsorg som komplement till föräldrarnas
omsorg och utgå ifrån vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Statens och
kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte styra
familjens val, anförs det.
I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna
välja en väl fungerande barnomsorg med ett varierat utbud (yrkande 5). För att
kvinnor och män skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller kombinera,
hemarbete, förvärvsarbete och studier är det enligt motionärernas mening
nödvändigt med en väl fungerande barnomsorg. Familjen skall själv kunna välja
barnomsorgsform, dvs. såväl omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem,
familjedaghem, föräldrakooperativ eller andra alternativa former.
Målsättningen måste, menar motionärerna, vara att kvinnans och mannens val är
ett i verklig mening fritt val och inte ett val dikterat av politiker och
arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem.
I motion 1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om att en väl fungerande barnomsorg
är en förutsättning för att småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta
(yrkande 9). Motionärerna anför att en väl fungerande barnomsorg inte bara är
något som gynnar barnens utveckling utan är också en förutsättning för att
småbarnsföräldrar skall kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg
gör att framför allt småbarnsmammor slipper att göra det svåra valet mellan
familj och arbete. Barnomsorgsgarantin ökar småbarnsföräldrarnas valfrihet
ytterligare, anförs det.
I motion 1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnomsorgsgarantin (yrkande 1) samt om att enskild barnomsorg skall få samma
ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi (yrkande 3). Den
borgerliga regeringens ?paket? på det familjepolitiska området innebar att
skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den garanterade rätten
för enskild barnomsorg kombinerades med ett vårdnadsbidrag och avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader. Bidraget skapade enligt motionärerna ökad
rättvisa och större valfrihet. Den socialdemokratiska regeringen har slopat
den lagstadgade rätten för barnomsorg i alternativ regi att få kommunal
ersättning för sin verksamhet. Motionärerna anser att man därmed bortsett från
föräldrarnas önskemål och barnens behov samt att reglerna om kommunalt bidrag
snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995.
I motion 1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att 18 § i socialtjänstlagen (lex Pysslingen) från den 1 januari 1997
skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari 1995 (yrkande 6).
Tanken med den regel om kommunernas skyldighet att ge stöd till enskilda
förskolor och fritidshem som den borgerliga regeringen införde var att de
ekonomiska villkoren skulle vara desamma för kommunal och privat barnomsorg
med offentlig finansiering och att föräldrarnas val skulle vara avgörande.
Motionärerna föreslår att denna ordning åter skall bli gällande från den 1
januari 1997. I samma motion yrkas att riksdagen beslutar att lagen (1987:442)
om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse
som gällde före 1995 för att främja enskilda alternativ inom barnomsorgen
(yrkande 7). Den regel som innebar att kommunerna vid tillståndsprövningen
endast får fästa avseende vid sökandens lämplighet att bedriva verksamheten
och vid ändamålsenligheten med lokalerna ströks genom ett riksdagsbeslut
hösten 1994. Motiven för bestämmelsen var enligt motionärerna att en kommun
inte skulle kunna kväva enskilda alternativ som konkurrerar med dess egen
verksamhet genom att vägra tillstånd. Motionärerna föreslår att även denna
regel återinförs.
I motion 1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag om fri etablering inom barnomsorgen (yrkande 2).
Från och med årsskiftet 1992 blev etableringsrätten inom barnomsorgen
lagstiftningsmässigt fri, vilket enligt motionärerna innebar en större
valmöjlighet för föräldrarna. Etableringsrätten är numera begränsad.
Motionärerna anser att barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald
samt att det är viktigt med fri etableringsrätt för att säkerställa alternativ
till den kommunala barnomsorgen.
I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för
återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande 4). Motionärerna påpekar
att det för sjuka barn som inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen
tidigare har funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. samariter. I
takt med att kommunerna fått allt kärvare ekonomi har antalet barnvårdare
minskat och allt fler barn tvingas nu till dagis och skolan när de i stället
borde ha stannat hemma. De värst utsatta är barn till ensamföräldrar, anförs
det. Motionärerna anser att barnvårdarsystemet är en prioriterad uppgift och
önskar därför en plan för verksamhetens återuppbyggnad.
I motion 1996/97:So633 av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl (m) begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin (yrkande
1) samt yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt
vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2).
Motionärerna anför att förutsättningen för barnomsorgsgarantin var att
vårdnadsbidrag kunde utges. Socialdemokraterna har valt att behålla den
tvingande barnomsorgsgarantin utan att återinföra det statliga
vårdnadsbidraget. Situationen i flera kommuner har enligt motionärerna blivit
ohållbar med bl.a. växande köer till daghemmen. När alla familjer som fick
vårdnadsbidrag i stället skall omfattas av den kommunala barnomsorgen kostar
det, påpekar motionärerna. Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle enligt
motionärerna hjälpa kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin
innebär och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att själva välja hur de vill
vårda sina barn. Kommunen skulle själv, inom ramen för avsatta medel för
barnomsorg, kunna bevilja vårdnadsbidrag till de familjer som så önskar. På så
sätt kan kommunen ersätta en dyr plats i den kommunala barnomsorgen med ett
billigt vårdnadsbidrag och de barn som av olika skäl inte kan vara på daghem
får möjlighet att vara i sin hemmiljö, anför motionärerna.
I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra
införandet av kommunala ersättningar för de barn som kommunen har skyldighet
att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 7). Motionärerna påpekar att kommunerna saknar möjligheter att stödja
barnomsorg som utövas av någon av föräldrarna i det egna hemmet, om föräldern
inte är anställd som kommunal dagbarnvårdare. Principen om det kommunala
självstyret är en viktig del av den svenska demokratin. Kommunerna är
sinsemellan olika och har därför olika förutsättningar och delvis olika behov.
Samtliga måste dock uppfylla de mål och följa de lagar som staten beslutat
skall följas. Motionärerna anser att kommunerna, för att kunna leva upp till
barnomsorgslagens intentioner, bör få möjlighet att i samråd med föräldrarna
betala ut ersättning direkt till de familjer som har svårt att utnyttja
kommunal barnomsorg eller som anser att de kan lösa barnomsorgsfrågan bäst
själva.
Liknande synpunkter framförs i motion 1996/97:So634 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd), vari föreslås att en eller flera kommuner på försök får införa kommunal
ersättning för vård av egna barn i åldern ett till fem år för föräldrar som så
önskar.
I motion 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att rätten att välja
barnomsorg bör tryggas genom införande av ett utökat avdrag för styrkta
barntillsynskostnader och genom ett vårdnadsbidrag som skapar rättvisa
möjligheter att välja barnomsorg (yrkande 5 delvis).
I motion 1996/97:So646 av Ewa Larsson och Eva Zetterberg (mp, v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kunskap om barns behov och kontinuitet inom barnomsorgen förmedlas ut till
landets kommuner liksom kunskap om att behovet kvarstår även vid arbetslöshet.
Motionärerna påpekar att barn i dag förlorar sin plats inom barnomsorgen i en
del kommuner när föräldern varit arbetslös en tid. Barn behöver enligt
motionärerna kontinuitet. Att byta barnomsorgsplats flera gånger under de
tidiga åren beroende på förälderns möjlighet att erhålla arbete kan bli en
indirekt bestraffning för barnet och påverkar det negativt. Motionärerna
framhåller också att barn i riskzonen, där arbetslösheten bara är en av flera
negativa faktorer i familjen, alltid påverkas mer än andra barn. En kommuns
kortsiktiga besparing kan därför på lång sikt leda till exempelvis ökade
kostnader för rättsväsendet.
I motion 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen
beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande lydelse:
Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning
det behövs med hänsyn till barnets eget behov. Förskoleverksamhet skall
tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som ännu inte har
fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §
(yrkande 12). Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall barnomsorg
tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets behov. Motionärerna påpekar att av
den uppföljning som Socialstyrelsen har gjort för 1995 framgår att ?barnets
behov? i många kommuner åsidosätts som grund för rätt till barnomsorgsplats
när en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon.
Motionärerna delar den uppfattning som kom till uttryck i proposition
1993/94:11 om att det inte bör uppställas något krav på att föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar för att plats inom förskoleverksamheten eller
skolbarnsomsorgen skall erbjudas. Det är barnets rätt till ett eget liv,
utveckling och utbildning som måste betonas och barnets behov som skall vara
styrande framför föräldrarnas eventuella arbete eller studier, anför
motionärerna.
I motion 1996/97:So632 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om träning i sociala aktiviteter som exempelvis
simning, cykling, och skridskoåkning inom förskolans ram. Motionären anför att
det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillägna sig en rad sociala
aktiviteter som behövs för att de fullt ut skall kunna delta i kamratlivet i
sitt bostadsområde. De barn som exempelvis inte lärt sig simma, cykla samt åka
skridskor och skidor hamnar lätt utanför kamratgängen. Många gånger är det
ensamstående föräldrar med små inkomster som inte klarar av att ge sina barn
möjlighet att förvärva sådana färdigheter, anför motionären.
Bakgrund och tidigare behandling m.m.
Efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade riksdagen att upphäva en rad av
den borgerliga regeringen införda lagbestämmelser rörande barnomsorg. Lagen om
vårdnadsbidrag liksom rätten till avdrag vid beskattningen för vissa
barnomsorgskostnader upphävdes från och med den 1 januari 1995. Bestämmelserna
om kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda förskolor, enskilda
fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg, som skulle ha trätt i kraft
den 1 januari 1995, upphävdes också. I stället gäller nu att kommunerna efter
egen bedömning kan lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild
skolbarnsomsorg (18 § socialtjänstlagen). Även 2 a § i lagen (1987:442) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller
boende enligt socialtjänstlagen upphävdes från och med den 1 januari 1995.
Enligt bestämmelsen fick vid prövning av ansökan om tillstånd att bedriva
förskole- eller fritidshemsverksamhet endast fästas avseende vid sökandens
lämplighet och vid ändamålsenligheten av lokalerna där verksamheten avsågs att
bedrivas.
I Barn i dag anges att inte i något annat europeiskt land har barnomsorgen
nått en sådan behovstäckning som i Sverige. Sverige är ett av de få länder i
världen där kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg till sina invånare
är reglerad i lag. Andelen barn i åldern 1-6 år som har plats inom
barnomsorgen uppgick i slutet av 1995 till 72 %. Närmare 12 % av samtliga
förskolebarn i daghem var inskrivna i daghem med annan huvudman än kommunen.
Motsvarande siffra för fritidshemsbarn var ca 5 %. Socialstyrelsen
konstaterade i en uppföljning våren 1996 att 90 % av kommunerna uppfyllde sin
skyldighet att erbjuda barnomsorg utan oskäliga väntetider medan 95 %
uppfyllde denna skyldighet när det gällde skolbarn. Drygt hälften av de
kommuner som inte uppfyllde lagkraven räknade med att kunna göra det under år
1997.
I ESO-rapporten (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) Samhällets
stöd till barnfamiljerna i Europa (Ds 1996:49) redovisas och analyseras
samhällets stöd till barnfamiljerna i Sverige, Norge, Danmark, Finland,
Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland under 1993. I rapporten
konstateras bl.a. att den offentligt finansierade barnomsorgen var mest
utbyggd i de nordiska länderna och i Frankrike. Övriga länder erbjöd vidare
endast undantagsvis heldagsomsorg. De icke-nordiska länderna hade en lägre
personaltäthet i barnomsorgen än de nordiska, även då det rörde sig om
heldagsomsorg. De nordiska länderna särskilde sig vidare genom att ha en
pedagogisk förskollärarutbildning speciellt inriktad för barnomsorgens behov.
Vad gäller avgiftsuttag konstateras i rapporten att Sverige hade den lägsta
genomsnittliga avgiften bland de nordiska länderna.
Vid behandlingen av propositionen 1994/95:61 om vårdnadsbidraget,
garantidagarna och enskild barnomsorg uttalade utskottet i betänkande
1994/95:SoU8 att slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av
garantidagarna befrämjar föräldrars möjlighet att kombinera föräldraskap och
förvärvsarbete. En familjepolitik byggd på en flexibel föräldraförsäkring, en
väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra skola för alla
främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Denna
familjepolitik ser både till barnens och föräldrarnas bästa, uttalade
utskottet. Utskottet ansåg vidare att barnomsorgen skall präglas av god
kvalitet, rättvis fördelning och ökad valfrihet. Det är kommunens ansvar att
tillgodose behovet av barnomsorg. Kommunen måste därmed ha möjlighet att
planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som bedrivs av kommunen som den
enskilda. Utskottet ansåg det självklart att kommunen vid sin bedömning av om
ekonomiskt stöd skall ges till enskild barnomsorg får väga in behovet av
ytterligare barnomsorgsplatser. Kommunen skall därvid tillse att samma
kvalitetskrav ställs på enskilda verksamheter som på kommunens egen
verksamhet, uttalade utskottet. Utskottet tillstyrkte i propositionen
föreslagna lagändringar. Riksdagen följde utskottet.
Liknande synpunkter framförde utskottet i betänkande 1994/95:SoU15
Socialpolitik - inriktning och anslag.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner angående
barnvårdarverksamhet, senast i betänkandet 1995/96:SoU4. Utskottet har
genomgående haft inställningen att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt
komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda kommunen
att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha. Vid samtliga tillfällen
har utskottet avstyrkt motionerna och riksdagen följt utskottet.
I utskottets yttrande 1994/95:SoU3y till finansutskottet angående
kompletteringspropositionen för budgetåret 1995/96 behandlades en motion med
yrkande om att kommunerna borde ha rätt att besluta om kommunala vårdbidrag
och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala
beskattningen. Utskottet hänvisade till att riksdagen i december 1994 beslutat
att avskaffa det statliga vårdnadsbidraget och rätten till skatteavdrag för
styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet vidhöll sin uppfattning och ansåg inte
heller att kommunala vårdnadsbidrag borde införas. Finansutskottet avstyrkte
motionen (1994/95:FiU20). Riksdagen följde utskottet.
Enligt 14 a § socialtjänstlagen skall förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Förskoleverksamhet
skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som inte har
fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §.
I proposition 1993/94:11 om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet
föreslog regeringen att 14 a § skulle införas i socialtjänstlagen. I
propositionen anges att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna
så önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala
förhållanden, till exempel om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för
vård av ett yngre syskon. Det bör enligt propositionen undvikas att barnet
rycks upp ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör
således i dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga
förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet, anges det (prop. s.
33).
Vid utskottets handläggning av propositionen (betänkande 1993/94: SoU11)
behandlades motioner om bl.a. barnomsorg vid arbetslöshet. Utskottet fann att
dessa motioner åtminstone delvis var tillgodosedda och avstyrkte dem därför.
Riksdagen följde utskottet i denna del.
Vid Socialstyrelsens uppföljning av barnomsorgslagstiftningen våren 1996
(meddelandeblad 11/96) framkom att kommunerna har skärpt reglerna angående
rätten till plats för barn till arbetslösa. I 122 av landets 288 kommuner
förlorar förskolebarnen sin plats när föräldern blir arbetslös, antingen
omedelbart eller efter ett visst antal månader. Enbart 45 kommuner låter
barnen behålla sin plats utan tidsbegränsning. I 13 kommuner görs en bedömning
från fall till fall. Även reglerna för barns rätt att behålla sin
barnomsorgsplats när en förälder är hemma med ett nyfött syskon har skärpts
sedan 1995. I närmare hälften av kommunerna får de äldre syskonen inte behålla
sin plats. Socialstyrelsen anser det oroande att reglerna för rätten till
barnomsorg skärpts när det gäller barn till arbetslösa. Dessa barn tillhör
enligt Socialstyrelsen ofta den grupp barn som har ett eget behov av
barnomsorg och som kommunerna därför är skyldiga att erbjuda plats.
Även Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse (1995:33) rekommenderat
kommunerna att låta barn till arbetslösa få behålla sin plats.
I Barnombudsmannens årsrapport 1994 framhåller BO barnets speciella behov av
barnomsorg och pedagogisk verksamhet när någon av barnets föräldrar drabbas av
arbetslöshet. Barnets behov bör enligt BO även avse behovet av språklig
stimulans eftersom många barn med invandrarbakgrund drabbas av förälders
arbetslöshet och barnomsorgen ofta är viktig för deras språkutveckling.
Utskottets bedömning
Dagens barnomsorg präglas av valfrihet och rättvisa. Utskottet vidhåller sin
tidigare inställning att familjepolitiken, som bygger på en flexibel
föräldraförsäkring, en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och
en bra skola för alla, främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både
kvinnor och män. Motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15, A821 (kd) yrkande
5 och A820 (fp) yrkande 9 avstyrks.
Enskild barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en
positiv utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas
ersättning till enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Utskottet
anser vidare att en kommun skall kunna avslå en ansökan om tillstånd att
bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet med hänvisning till att behov av
ytterligare platser saknas. Motionerna So639 (m) yrkandena 1 och 3, Sf239 (fp)
yrkandena 6 och 7 samt Sf223 (c) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet vidhåller också sin inställning beträffande barnvårdarverksamheten
och avstyrker därför motion So637 (v) yrkande 4.
Utskottet har inte heller ändrat uppfattning i fråga om kommunala
vårdnadsbidrag och avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Motionerna So633 m)
yrkandena 1 och 2, So636 (kd) yrkande 7, So634 (kd) samt Fi207 (m) yrkande 5
delvis avstyrks.
Utskottet anser det angeläget att barn vars föräldrar blir arbetslösa eller
föräldralediga och som har behov av det får behålla sin plats i barnomsorgen.
En noggrann bedömning bör i varje enskilt fall göras av barnets behov av
trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet. Enligt
utskottets mening behövs inte någon ändring av 14 a § socialtjänstlagen.
Motionerna So646 (mp, v) och Ub245 (v) yrkande 12 avstyrks.
Det bör ankomma på huvudmännen för de olika förskolorna att ta ställning i de
frågor som tas upp i motion So632 (m). Motionen avstyrks.
PBU
Motionen
I motion 1996/97:So613 av Leif Carlson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag som innebär att landstingens PBU-verksamhet förs över till
kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anför att ett
samlat ansvar för vård och omsorg alltid har visat sig mer effektivt än att
låta flera huvudmän vara ansvariga för närliggande verksamheter. De
psykiatriska barn- och ungdomsmottagningarna (PBU) är en landstingskommunal
verksamhet som i mycket hög utsträckning gränsar till kommunal verksamhet,
dvs. kommunernas individ- och familjeomsorg enligt socialtjänstlagen. Det
delade huvudmannaskapet har enligt motionären skapat en lång rad problem. Ofta
möter dessa båda verksamheter samma barn och ungdomar men inte samtidigt och
ofta utan att den ena vet vad den andra gör. För att skapa möjligheter att
snabbt och med en helhetsbild hjälpa och stötta barn och ungdomar som har
problem och behöver hjälp bör enligt motionären socialtjänstlagen kompletteras
så att det blir ett kommunalt ansvar att tillse att det finns PBU-verksamhet i
den kommunala verksamheten. Landstingen bör därför genom skatteväxling med
kommunerna överföra PBU-verksamheten till kommunerna, anförs det.
Bakgrund m.m.
I direktiven till Barnpsykiatrikommittén anges att huvudproblemen i vården
tycks vara att ansvaret delas mellan olika samhällsinstanser och att
samordningen dem emellan försvåras av en rad omständigheter. Barn och ungdomar
med psykiska problem har en sammansatt problematik där behov av insatser från
barnomsorg, barnhälsovård, skola, socialtjänst och psykiatri i många fall
existerar parallellt. Dessa barn kan enligt direktiven ha svårt att passa in
och få den hjälp de behöver i en organisatorisk struktur som kännetecknas av
olika huvudmän - landsting och kommuner - med skilda ansvarsområden och
finansieringskällor och i vissa fall olika kulturer när det gäller kunskaper
och förhållningssätt. Utredningen skall redogöra för och analysera hur olika
samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med psykiska problem och hur
samarbetet dem emellan fungerar. Utredningen bör enligt direktiven vidare ange
vilken roll barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, andra samhällsinstanser och
ideella organisationer skall ha i relation till ifrågavarande barn och
ungdomar.
Enligt Barnpsykiatrikommitténs delbetänkande SOU 1997:8 kommer i
utredningsarbetet stor tyngd att läggas vid att så klart som möjligt klara ut
ansvarsförhållanden och att stimulera samverkan mellan olika verksamheter. Det
är enligt kommittén oacceptabelt att barn och ungdomar i beråd kommer i kläm
på grund av oklara regler och brist på samverkan mellan olika instanser.
I samverkansprojektet BUP-Kommunal, som bedrivits inom ramen för Barn i fokus-
projektet, ingår representanter för socialtjänsten i Linköpings kommun och
barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset.
Utgångspunkten för projektet var att kunskaperna om barnfamiljers problem och
behandling är ojämnt fördelade mellan socialtjänsten och barn- och
ungdomspsykiatrin. Målet för BUP-Kommunal är att i en hårt sammanhållen
verksamhet förena synsätt, kunskaper och erfarenheter i praktiskt arbete,
metodutveckling och forskning. Landstinget och kommunen samverkar i tre olika
verksamheter.
Utskottets bedömning
Det är viktigt att de frågor om ansvarsfördelning och samverkan mellan
landstingens PBU-verksamhet och den kommunala individ- och familjeomsorgen som
tas upp i motion So613 (m) belyses av Barnpsykiatrikommittén. Kommitténs
slutbetänkande bör emellertid avvaktas. Motionen avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande information om FN:s barnkonvention
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So624 och 1996/97:So658 yrkandena
2 och 3,
res. 1 (fp)
2. beträffande barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub245 yrkandena 3 och 4,
3. beträffande barns medinflytande
att riksdagen avslår motion 1996/97:So812 yrkandena 4 och 5,
4. beträffande konsekvensbeskrivningar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3,
1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808, 1996/97:So811 och 1996/97:Sf241
yrkande 8,
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
5. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So636 yrkande 2, 1996/97:So637
yrkande 3, 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och 1996/97:A821 yrkande 6,
res. 6 (c, fp)
res. 7 (v)
res. 8 (kd)
6. beträffande familjerådgivningsbyråer
att riksdagen avslår motion 1996/97:So637 yrkandena 5 och 7,
7. beträffande stöd till familjer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju512 yrkande 7,
res. 9 (mp, kd)
8. beträffande kontakten mellan föräldrar och barn
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 7,
res. 10 (kd)
9. beträffande spridning av kunskaper om förebyggande arbete
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So621 och 1996/97:So622,
10. beträffande förebyggande arbete inom socialtjänsten
att riksdagen avslår motion 1996/97:So280 yrkande 10,
11. beträffande barn till missbrukare
att riksdagen avslår motion 1996/97:So230 yrkande 5,
res. 11 (c)
12. beträffande förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan
att riksdagen avslår motion 1996/97:So280 yrkandena 11 och 12,
res. 12 (fp)
13. beträffande åtgärder för att stärka familjen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 3 och 1996/97:Fi207
yrkande 5 delvis,
res. 13 (m, kd)
14. beträffande våldsförebyggande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1996/97:So631,
res. 14 (mp)
15. beträffande en utredning kring särskilt utsatta barn
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So635 och 1996/97:So644,
res. 15 (c, fp, v, mp, kd)
16. beträffande barnskyddsombud
att riksdagen avslår motion 1996/97:So279 yrkande 4,
res. 16 (mp)
17. beträffande tillsatser i barnmat
att riksdagen avslår motion 1996/97:So285 yrkande 2,
res. 17 (c, mp)
18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15,
1996/97:A820 yrkande 9 och 1996/97:A821 yrkande 5,
res. 18 (fp)
res. 19 (kd)
19. beträffande etableringsfrihet inom barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So639 yrkandena 1 och 3,
1996/97:Sf223 yrkande 2 samt 1996/97:Sf239 yrkandena 6 och 7,
res. 20 (m, c, fp)
20. beträffande barnvårdarverksamheten
att riksdagen avslår motion 1996/97:So637 yrkande 4,
res. 21 (v)
21. beträffande kommunalt vårdnadsbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So633 yrkandena 1 och 2,
1996/97:So634, 1996/97:So636 yrkande 7 och 1996/97:Fi207 yrkande 5
delvis,
res. 22 (m, kd)
22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So646 och 1996/97:Ub245 yrkande
12,
res. 23 (v)
res. 24 (mp)
23. beträffande sociala aktiviteter inom förskolans ram
att riksdagen avslår motion 1996/97:So632,
24. beträffande PBU
att riksdagen avslår motion 1996/97:So613.
Stockholm den 13 februari 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Catherine
Persson (s).
Reservationer
1. Information om FN:s barnkonvention (mom. 1)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?Yrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:
Sverige gick i bräschen när FN:s barnkonvention utarbetades och var också
ett av de första länderna att ratificera konventionen. Gensvaret för
barnkonventionen har varit unikt. Ingen tidigare konvention om mänskliga
rättigheter har ratificerats av så många stater så raskt. Nu gäller det att se
till att detta intresse inte stannar vid retorik utan att staterna uppfyller
kraven i konventionen. Utgångspunkten i konventionen är att det alltid behövs
förbättringar av skyddet för barnets rättigheter och att detta arbete måste
pågå ständigt. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen visat sig
vara sämre än väntat på att leva upp till barnkonventionens artiklar och
andemening, bl.a. genom sin flyktingpolitik.
Det är enligt utskottets mening viktigt att alla inom förvaltningar och
andra offentliga verksamheter får kännedom om barnkonventionen. En självklar
grupp i detta sammanhang är lärarna. Barns rättigheter och barnkonventionen
måste därför vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning. Utskottet anser
vidare att ut- och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn
bör ses över för att säkerställa att idéer om barnets rättigheter förankras
och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen spridas inom
domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive polisen. För
att barnkonventionens intentioner skall bli verklighet krävs tydliga lagtexter
och en rättstillämpning som ökar barns rättsskydd och rättssäkerhet. För detta
krävs att de som handlägger ärenden där barn är inblandade själva ökar sin
kunskap om barn och om barns sätt att uttrycka sig samt anlitar sakkunniga med
reell kompetens beträffande barn.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So658 (fp) yrkandena 2
och 3 och med anledning av motion So624 (s) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande information om FN:s barnkonvention
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So658 yrkandena 2 och 3 och
med anledning av motion 1996/97:So624 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
I FN:s barnkonvention stadgas följande: ?Vid alla åtgärder som rör barn,
vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,
domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets
bästa komma i främsta rummet.? Vad som är barnets bästa måste utredas med
utgångspunkt i värderingsgrunder som bygger på vårt förhållningssätt till
barnet men även genom konsekvensbeskrivningar före varje beslut. I
barnkonventionen erkänner konventionsstaterna rätten för varje barn till den
levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska
och sociala utveckling. Var denna nivå ligger är omöjligt att veta utan
beskrivningar av vilka konsekvenserna blir av olika beslut.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att Barnkommittén bör få i
uppdrag att i svensk lag infoga kravet på barnkonsekvensbeskrivningar före
beslut. Metodiken för dessa beskrivningar kan troligtvis följa den som gäller
för miljökonsekvensbeskrivningar men måste utvecklas utifrån barnets speciella
situation. Socialstyrelsen torde enligt utskottets mening vara den myndighet
som ligger närmast till hands som ansvarig myndighet för utvecklingen av
barnkonsekvensbeskrivningar.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So606 (c) yrkandena 1-3 och
med anledning av motionerna So808 (mp), So811 (mp), Sf241 (v) yrkande 8 och
So658 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande konsekvensbeskrivningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So606 yrkandena 1-3 och med
anledning av motionerna 1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808,
1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det finns tecken på att barnens situation på många sätt har försämrats under
1990-talet, som en konsekvens dels av den ekonomiska situationen och
regeringens ekonomiska politik, dels av samhällsutvecklingen i stort. Sam-
tidigt har vi inte tillräcklig kunskap och överblick över den totala situation
som är barnens värld. De mer genomtänkta rapporter som görs om barn är ofta
bra men saknar en heltäckande analys. Utskottet anser att signalerna om att
barnens situation är dålig är så många och så tydliga att de fordrar politisk
handling. Regeringen bör därför ta initiativ till en ny parlamentarisk
utredning om barns situation i Sverige av i dag. Utredningen bör granska
barnens situation inom alla samhällsområden samt ge en sammantagen
konsekvensanalys av hur alla de senare årens beslut har påverkat barnens
situation. I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning
som finns om störningar hos vuxna, i form av t.ex. missbruk, kriminalitet och
psykiska problem, samt om de riskindikatorer som föreligger i barndomen.
Vidare bör enligt utskottets mening all kunskap som finns i Sverige om barn,
barns utveckling och behov sammanställas och utgöra grund för vidare forskning
och utveckling av arbetet kring barn på central och övergripande nivå i
landet. Utredningen bör slutligen ge förslag till såväl kortsiktiga som
långsiktiga åtgärder för att förbättra barnens levnadsvillkor.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion So658 (fp) yrkande
1 och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811
(mp) och Sf241 (v) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande konsekvensbeskrivningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So658 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So808,
1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Barnombudsmannen har rapporterat att allt fler barn i Sverige mår psykiskt
dåligt och inte kan få den hjälp de behöver, bl.a. på grund av växande köer
till PBU-verksamheterna. Barnens problem är ofta psykosociala och många gånger
ett resultat av oro för föräldrarnas arbetslöshet och problem som uppstår med
anledning därav. Anledningen till att belastningen på PBU-verksamheterna har
blivit så hård är att kommunerna har försummat nödvändig satsning på skolans
elevvård. Kommunernas nedskärningar påverkar också barnens möjligheter till en
bra utbildning genom att de tvingas gå i större klasser och inte kan få
undervisningsmaterial i samma utsträckning som tidigare. Inom barnomsorgen
innebär större barngrupper och mindre personal att den för barnen så viktiga
pedagogiska verksamheten minskar mer och mer. I den barnbilaga, Barn i dag,
som regeringen hösten 1996 presenterade i samband med budgetpropositionen
saknas enligt utskottets mening en konsekvensanalys av de besparingar inom en
lång rad områden som direkt påverkar barnens vardagssituation. Utskottet anser
därför att regeringen i anslutning till varje budgetproposition, och med
början i höst, skall presentera en barnbilaga som innehåller analyser av detta
slag.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf241 (v) yrkande
8 och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811
(mp) och So658 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande konsekvensbeskrivningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf241 yrkande 8 och med
anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So658
yrkande 1, 1996/97:So808 och 1996/97:So811 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
vidhåller? slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
En rad besparingar inom statsbudgeten har skett under de senaste åren, bl.a.
genom nedskärningar och andra förändringar i olika sociala trygghetssystem.
Beslutsunderlagen har ofta saknat relevanta konsekvensanalyser. Besparingar i
staten har ofta lett till att kostnader vältrats över till kommunerna, vilka i
sin tur tvingas spara inom verksamheter som utgör välfärdens kärna. Dessa
nedskärningar drabbar de familjer som lever under social och ekonomisk stress
särskilt hårt, med konsekvenser inte minst för barnen. Regeringen har genom
att dra åt tumskruvarna på landsting och kommuner orsakat att tiotusentals
arbetstillfällen gått förlorade inom den offentliga sektorn. Kostnaderna för,
och de socialt negativa effekterna av, arbetslösheten har också ökat. De olika
fackförbunden har vid upprepade tillfällen visat att nedläggningarna inom den
offentliga sektorn kostar så mycket att besparingarna blir marginella.
Utskottet anser att regeringen skall göra en tydlig redovisning av de
samhällsvinster som neddragningen i den offentliga sektorn har medfört.
Samhällsbesparingarna bör vägas mot samhällskostnaderna, exempelvis vad en
plats i arbetslöshetskön, förtida pensionsavgång, extra arbetsmarknadsinsatser
och den psykiska ohälsa som drabbar många arbetslösas barn kostar.
Utskottet anser vidare att det i lag skall införas krav på att
konsekvensanalyser skall göras före beslut om nedskärningar och andra
förändringar i välfärden. Analyserna bör bl.a. belysa vad de planerade
förändringarna skulle innebära för kvinnor respektive för män. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motionerna So808 (mp) och So811
(mp) och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, Sf241 (v)
yrkande 8 och So658 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande konsekvensbeskrivningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So808 och 1996/97:So811
och med anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3,
1996/97:So658 yrkande 1 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Föräldrautbildning (mom. 5)
Roland Larsson (c) och Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En
kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Kraven på föräldrarna ökar i vårt ständigt föränderliga samhälle. Stora
omflyttningar har fått till följd att de naturliga banden till hembygden och
till släkt och vänner har lösts upp. Många familjer har blivit isolerade och
känner sig ensamma och utsatta i sin föräldraroll. Separationer hör också till
vardagen. Flyktingar har skilts från hemlandet och föräldrar går skilda vägar.
Många barn växer upp utan pappa eller någon annan manlig förebild i sin
närhet. Konflikter uppstår då vardagen skall räcka till för både arbete, hem
och familj. Forskning i USA och England visar att brister i föräldraskapet är
en viktig orsak till att barn och unga utvecklar våldsbeteenden. Det är inte
lätt i dagens samhälle att vara förälder med det stora ansvar det innebär att
ge barnen en harmonisk och trygg uppväxt.
I olika former av föräldrautbildning får föräldrar stöd och kunskap som
bidrar till att skapa trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxt-
villkor för barnen. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4 Barns villkor i
förändringstider erbjöds föräldrautbildning i grupp kring tiden för barnets
födelse och första levnadsår vid 63 % av landets barnavårdscentraler. Enligt
utskottets mening måste verksamheten vidgas till att omfatta alla
barnavårdscentraler. Utskottet anser vidare att föräldrautbildning bör vara en
rättighet för alla vuxna. Den bör starta tidigt och pågå under barnens hela
uppväxt. Utbildningen måste breddas till att även omfatta psykologi. Utskottet
anser också att jämställdhetsaspekterna bör tas till vara i högre grad. De
särskilda pappagrupperna måste därför fortsätta och utvidgas.
Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England framgångsrikt använts
vid behandling av föräldrar med problem. Utskottet anser att metoden bör
prövas i behandlingsarbete även i Sverige.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5
ges regeringen till känna. Motionerna So636 (kd) yrkande 2, A821 (kd) yrkande
6 samt So637 (v) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5
och med avslag på motionerna 1996/97:So636 yrkande 2, 1996/97:So637
yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Föräldrautbildning (mom. 5)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En
kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Enligt Socialstyrelsen deltar nästan alla förstföderskor i
föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna. Föräldrautbildning
och liknande stöd kan emellertid behövas under barns hela uppväxttid. Inom
barnomsorgen och i skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men
oftast är det de mest engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och
gör sina röster hörda. Det är därför viktigt att utveckla formerna för sådana
träffar så att alla föräldrar kan känna sig delaktiga. Utskottet anser att
föräldrar i ökad utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt
föräldrautbildning när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört och
att studieförbunden kan vara lämpliga anordnare av sådan utbildning. Enligt
utskottets mening bör Social-styrelsen anvisas 1 miljon kronor, utgörande
projektpengar till studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So637 (v) yrkande 3 och
med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5 ges regeringen till känna.
Motionerna So636 (kd) yrkande 2 och A821 (kd) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So637 yrkande 3, med
anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och med avslag på
motionerna 1996/97:So636 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Föräldrautbildning (mom. 5)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En
kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Barns viktigaste förebilder är utan jämförelse föräldrarna. Den största
insatsen för barnen gör samhället genom att underlätta och hjälpa föräldrarna.
Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna föräldrar
utbildning. Ett viktigt område i föräldrautbildningen är hur relationen mellan
föräldrarna påverkas. Den typ av relationsproblem som uppstår när det första
barnet kommer går ofta att förebygga genom samtal och information. En annan
viktig del av föräldrautbildningen är hur värderingar, könsroller och mönster
förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen. Redan i hemmet
formas barnets inställning till mans- och kvinnorollerna och det är de vuxna
som har ansvaret för vilka traditioner som förs vidare. Opinionsbildningen bör
enligt utskottet bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är delaktiga
i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad uppnås.
Tillgången till föräldrautbildning varierar i olika delar av landet eftersom
förebyggande insatser ofta nedprioriteras i ekonomiskt svåra tider. På många
håll har dock olika former av föräldrautbildning utvecklats med gott resultat.
Vid sidan av det positiva arbete som utförs vid många mödra- och
barnavårdscentraler förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna
föräldrar inom studieförbundens ram. Utskottet anser att dessa goda exempel
aktivt bör spridas genom exempelvis seminarieverksamhet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So636 (kd)
yrkande 2 och A821 (kd) yrkande 6 och med anledning av motion So638 (c)
yrkandena 2-5 som sin mening ge regeringen till känna. Motion So637 (v)
yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkande 2 och
1996/97:A821 yrkande 6, med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena
2-5 och med avslag på motion 1996/97:So637 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Stöd till familjer (mom. 7)
Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
För de föräldrar som vistas på anstalt betyder barnen mycket för
rehabiliteringen. Barn och föräldrar kan tillsammans skapa goda
förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är det en god
investering att satsa på familjen, inte splittra den. Många åtgärder kan
vidtas om bara förståelse skapas för de berörda och för vad som kan
åstadkommas. Utskottet anser det viktigt att skapa en bättre situation för de
intagna och deras barn. Anstaltsvården bör ses över och det stöd som ges under
vistelsen på anstalt bör fortsätta även efter frigivningen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju512 (kd, s, m,
c, fp, v, mp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till familjer
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju512 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Kontakten mellan föräldrar och barn (mom. 8)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller?
och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse:
Familjen och hemmet har en viktig roll i arbetet mot jämställdhet mellan
kvinnor och män. Viktigast är enligt utskottets mening en bra relation mellan
föräldrar och barn. För den förälder som inte är vårdnadshavare är det ofta
svårt att utöva ett aktivt föräldraskap. Oftast är det pappan som förlorar
kontakten med barnet, som emellertid behöver sin far som en manlig förebild.
Utskottet vill framhålla vikten av att både pojkar och flickor har en vuxen
man att identifiera sig med. Utskottet anser att det på alla nivåer måste
arbetas fram förslag till åtgärder för att komma till rätta med de problem som
uppstår när inte kontakten med den ena föräldern fungerar.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A821 (kd) yrkande 7 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kontakten mellan föräldrar och barn
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Barn till missbrukare (mom. 11)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Även
motion? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Kvinnor som blivit alkoholberoende döljer detta mycket skickligt till dess
omgivningen inser vad som hänt. Män överger oftast sina missbrukande hustrur
och antalet självmord är stort bland denna grupp kvinnor. Barnen till
alkoholberoende kvinnor får ta ett mycket stort ansvar för sina mödrar och
deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Ca 100 000 barn växer upp i
hem med föräldrar som missbrukar alkohol. Utskottet vill framhålla att dessa
barn behöver stöd och kunskap om att de inte är ensamma i denna situation.
Ersta Vändpunkten har visat en användbar väg att nå dessa barn och allt fler
frivilligorganisationer genomför särskilda program i samma former.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So230 (c) yrkande 5 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande barn till missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So230 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan (mom. 12)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Såsom
tidigare? och slutar med ?och 12? bort ha följande lydelse:
Ungdomars levnadsvanor påverkas av den attityd och det synsätt som råder
inom olika idrottsrörelser till t.ex. droger, doping och kost. Utskottet anser
det viktigt att man inom fritidssektorn tidigt kan upptäcka missbruk,
självsvält och andra hälsoproblem och att fritidsledare och andra som arbetar
med barn därför skall ha möjlighet till viss utbildning för att kunna medverka
i folkhälsoarbetet. Utskottet vill även framhålla vikten av att fritidsledarna
har ett gott samarbete med socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård för att
åtgärder snabbt skall kunna vidtas när hälsoproblem upptäcks.
Vidare vill utskottet framhålla skolan såsom en central arena för det
förebyggande arbetet eftersom man där kommer i kontakt med alla barn och
ungdomar och indirekt också med deras föräldrar. Skolans insatser är särskilt
viktiga för barn från hem där föräldrarnas stöd sviktar, men i fråga om att
förebygga t.ex. rökning är det alla ungdomar det handlar om. Skollagen ger
stöd för folkhälsoarbete inom skolans ram. I lagen står bl.a. att varje kommun
skall anta en skolplan med övergripande viljeriktningar och ambitioner vad
gäller hälsa och miljö. Enligt utskottets mening är det viktigt att
skolplanerna följs upp och utvärderas kontinuerligt.
För ett framgångsrikt folkhälsoarbete krävs engagerade skolledningar
eftersom det är viktigt att de fungerar som motor i det konkreta arbetet i
skolan. Eftersom folkhälsofrågorna bör integreras på ett naturligt sätt i den
ordinarie undervisningen är lärarna också en nyckelgrupp. Utskottet vill
framhålla vikten av att de får del av aktuell kunskap på folkhälsoområdet.
För att undervisning om exempelvis riskerna med alkohol, narkotika och tobak
skall kunna leda till beteendeförändring krävs ett strategiskt och långsiktigt
arbete. Det räcker inte att satsa på traditionell hälsoundervisning som
inriktas på enskilda hälsoproblem eller beteenden och som primärt syftar till
att höja barns och ungdomars kunskapsnivå. Enligt utskottets mening måste
undervisningen i stället ha ett helhetsperspektiv och bygga på vad ung-domarna
själva upplever som behov och problem. Utskottet anser att det är av avgörande
betydelse att barnen och ungdomarna själva är delaktiga och får vara med och
genomföra arbetet.
Skolhälsovården, som har en central roll i det förebyggande arbetet, skall i
hög grad inriktas på elevernas arbetsmiljö, bl.a. på att förebygga mobbning.
Utskottet anser vidare att kontakterna och samarbetet mellan
husläkarmottagningarna och skolhälsovården bör förbättras, i syfte att bättre
kunna utnyttja kunskapen och kompetensen om barnens och ungdomarnas hälsa. Hem
och Skola-föreningarna och andra föräldraföreningar bör integreras i arbetet
och uppmuntras att bilda nätverk när det gäller det förebyggande hälsoarbetet.
Slutligen vill utskottet framhålla att förutsättningarna för att det
förebyggande arbetet skall bli lyckosamt i högsta grad är beroende av både
föräldrarnas engagemang och samarbetet med närpolis och socialtjänst.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So280 (fp) yrkandena 11 och
12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So280 yrkandena 11 och 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Åtgärder för att stärka familjen m.m. (mom. 13)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Ansvaret
för? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Ett rättssamhälle vilar inte på lagar utan på normer och värden. Ett
samhälle kan inte fungera utan att den mänskliga samvaron försiggår i
någorlunda säkra och förutsägbara former, dvs. att människor uppträder ärligt,
håller löften, står för ingångna avtal, avstår från att bruka våld osv. Det är
i familjen grunden för barnens värderingar läggs. Det är där man lär sig att
fungera som social varelse och att skilja på rätt och fel, ditt och mitt.
Familjen bör spela en central roll i normöverföringen men det krävs då att
barn och ungdomar uppfattar den som en normgivare. Utskottet anser därför att
familjen måste stärkas. Det måste vara möjligt för föräldrar att ge sina barn
den kärlek, omtanke, stöd och ledning som de har rätt till och som leder till
att barnen växer upp till trygga och harmoniska människor. I detta sammanhang
är det viktigt att påpeka ett tankemönster som är alltför utbrett i landet,
nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är betald.
Det civila samhället, vars viktigaste delar utgörs av ?den lilla världen?,
spelar en roll som inte kan övertas av det offentliga. Utskottet vill
emellertid samtidigt framhålla vikten av att det offentliga, när den lilla
världen inte är tillräcklig eller kanske inte finns, är berett och har
förmågan att hjälpa och stötta. Staten har exempelvis ett ansvar för att
stötta familjerna i normgivningen genom att stå för en fast och tydlig
hållning i kampen mot kriminalitet. Lag och ordning måste prägla vardagen även
i bostadsområden som lider av svåra sociala problem. Utskottet anser vidare
att bestämmelserna om socialbidrag måste ses över i syfte att göra den
enskilde individen mer ansvarig för sina handlingar, exempelvis genom att lära
individen att prioritera mellan olika utgifter och handlingsalternativ.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So603 (m)
yrkande 3 och Fi207 (m) yrkande 5 delvis som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande åtgärder för att stärka familjen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 3 och
1996/97:Fi207 yrkande 5 delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
14. Våldsförebyggande åtgärder (mom. 14)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet
anser det mycket? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det tilltagande våldet bland barn och ungdomar är ett problem som har stor
betydelse i samband med diskussionen om vårt framtida samhälle. Det är enligt
utskottets mening hög tid att börja inse betydelsen av det ökade våldet så att
samhället, när det ges ekonomiskt utrymme härför, kan satsa de resurser som
behövs. Utskottet anser att alla som på något sätt vårdar barn, företrädesvis
småbarnsföräldrar, daghemspersonal och grundskolelärare, i framtiden skall få
antivåldsutbildning av särskilt utbildade antivåldskonsulter. Fram till dess
bör man på skolor och på övriga arbetsplatser där man tar hand om barn börja
arbeta med att skapa en miljö där barn lär sig att det inte är fel att säga
nej till exempelvis mobbning.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So631 (s) ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande våldsförebyggande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So631 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. En utredning kring särskilt utsatta barn (mom. 15)
Roland Larsson (c), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Thomas Julin
(mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet
anser det angeläget? och på s. 35 slutar med ?och So644 (fp)? bort ha följande
lydelse:
Barnens situation i Sverige har under de senaste åren uppmärksammats i bl.a.
flera olika rapporter och utredningar. Av dessa rapporter framgår att det
finns anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs. barn som riskerar att
få en ogynnsam utveckling.
I slutrapporten till regeringen från Barn i fokus-projektet föreslog
Socialstyrelsen att regeringen skulle tillsätta en särskild kommission om barn
som offer för eller vittne till våld och sexuella övergrepp. Även
Barnombudsmannen har i sin årsrapport 1996 uppmärksammat detta problemområde.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det nu är 22 år sedan Allmänna
barnhuset i samarbete med Socialstyrelsen utredde barnmisshandeln i Sverige.
Detta svåra område har därefter inte belysts i någon ny utredning. Utskottet
vill även framhålla att enligt artikel 19 punkt 1 i barnkonventionen skall
konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och
sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot
alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård
eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande.
Utskottet anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att analysera
situationen för särskilt utsatta barn, dvs. barn som far illa genom exempelvis
misshandel, vanvård eller övergrepp. Utredningen bör bl.a. lägga fram förslag
till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika
sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So635 (s, m, c, fp, v,
mp, kd) och So644 (fp) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande en utredning kring särskilt utsatta barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So635 och 1996/97:So644
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Barnskyddsombud (mom. 16)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Förskolebarnen vistas regelbundet i en miljö som omfattas av
arbetsmiljölagen eftersom vuxna har sin arbetsplats där. Barnen har sin
arbetsplats på samma ställe men åtnjuter inte något stöd enligt lagen.
Eftersom barn inte själva kan bevaka sina intressen anser utskottet att en
skyddsorganisation bör utvecklas och bemannas med vuxna som blir lokala
barnskyddsombud. Barnskyddsombuden skall kunna bistå organisationer och
myndigheter m.fl. med rådgivning och beslutsunderlag då miljöer för barn
planeras och utvecklas eller då befintliga miljöer skall besiktigas.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So279 (mp) yrkande 4 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande barnskyddsombud
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So279 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tillsatser i barnmat (mom. 17)
Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med ?Mot
bakgrund? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
I barnkonventionens artikel 24 anges att konventionsstaterna erkänner
barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. I konventionen fastslås också
barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Enligt utskottets mening har
barn därför rätt till en miljö som ger bästa möjliga förutsättningar för deras
liv och utveckling. Detta innebär ett särskilt ansvar för barn och unga när
det gäller miljöfaktorer som påverkar deras hälsa. Det är bl.a. viktigt att
kosten inte innehåller ämnen som är riskabla för barn. De svenska reglerna
avseende tillsatser i barnmat har varit restriktiva. Det är bara gröt,
modersmjölks- ersättning, välling, vissa fruktpuréer och juicer som får
berikas. Ett EU-direktiv, som träder i kraft i höst men som i praktiken kan
tillämpas redan nu, tillåter emellertid betydligt fler tillsatser. Det är
bl.a. A-, B-, C-, D-, E- och K-vitaminer, kalcium, magnesium, aminosyror,
kalium, järn, koppar, zink, mangan och jod som får tillsättas, i flera fall
utan maxgränser. Koppar i för stora mängder kan ge diarréer. Om för stora
mängder av flera ämnen ges till ett barn kan balansen i kroppen slås ut. Ett
barn reagerar lätt negativt på för stora doser av sådant som inte är ?vanlig?
mat för barnet. Det är också viktigt för barnets utveckling med en riktig
kost. Utskottet anser att regeringen bör agera mycket kraftigt för att få till
stånd en förändring av direktivet, men framför allt för att stoppa
tillämpningen härav i Sverige.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So285 (c) yrkande 2 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande tillsatser i barnmat
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So285 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Valfrihet inom barnomsorgen (mom. 18)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Dagens
barnomsorg? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
En väl fungerande barnomsorg är inte bara något som gynnar barnens
utveckling utan är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar skall
kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg gör att framför allt
småbarnsmammor kan välja att arbeta i stället för att vara hemma med barnen,
vilket i sin tur medför att bl.a. sjukvård och äldreomsorg kan fungera med den
ser-vicegrad som vi i dag tar för givet. Den s.k. barnomsorgsgarantin ökar
småbarnsföräldrarnas valfrihet ytterligare.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion A820 (fp) yrkande 9 och med
anledning av motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15 och A821 (kd) yrkande 5
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A820 yrkande 9 och med
anledning av motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15 och
1996/97:A821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Valfrihet inom barnomsorgen (mom. 18)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Dagens
barnomsorg? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Alla former av barnomsorg utgör ett komplement till föräldrarnas omsorg och
måste utgå från vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Föräldrar vill som
regel göra det bästa för sina barn. Det är också föräldrarna som känner barnen
bäst och som vet vad som är bäst för dem. Ingen kan heller snabbare observera
om något går snett för barnen än deras föräldrar. Föräldrarnas betydelse för
sina barn kan inte nog betonas. Enligt utskottets mening måste därför
föräldrarna få en betydligt starkare ställning än i dag. De måste få en reell
möjlighet att välja barnomsorgsform och ett större inflytande över
utformningen av den barnomsorg som kommunen eller annan huvudman står för.
Statens och kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte
att styra familjens val.
Utskottet vill vidare framhålla att en väl fungerande barnomsorg är en
förutsättning för att kvinnor och män skall ha samma möjlighet att välja
mellan - eller kombinera - hemarbete, förvärvsarbete och studier och därför är
viktig ur jämställdhetssynpunkt.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionerna So636 (kd) yrkandena
14 och 15 och A821 (kd) yrkande 5 samt med anledning av motion A820 (fp)
yrkande 9 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14
och 15 och 1996/97:A821 yrkande 5 samt med anledning av motion
1996/97:A820 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Etableringsfrihet inom barnomsorgen (mom. 19)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Wichne (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Enskild
barnomsorg? och slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste barnomsorgen organiseras utifrån barnens
behov och föräldrarnas önskemål. Barnomsorgen skall präglas av valfrihet och
mångfald. För att säkerställa alternativ till den kommunala verksamheten är
det viktigt att etableringsfrihet råder inom barnomsorgen.
Den barnomsorgsgaranti som fyrpartiregeringen införde år 1993 hade två
bärande inslag. För det första skulle alla barn från ett till och med tolv års
ålder få rätt till barnomsorg utanför hemmet. För det andra skulle kommunerna
bli skyldiga att ge stöd till enskilda förskolor och fritidshem, ett stöd som
inte oskäligt fick avvika från kommunens kostnad per barn i motsvarande
verksamhet. Tanken var således att de ekonomiska villkoren skulle vara desamma
för kommunal och privat barnomsorg med offentlig finansiering och att
föräldrarnas val skulle vara avgörande. Efter regeringsskiftet hösten 1994
revs bestämmelsen om kommunernas skyldighet att stödja enskilda alternativ
upp. Utskottet anser att denna ordning åter bör bli gällande och att 18 §
socialtjänstlagen således skall ges den lydelse den hade fram till den 1
januari 1995.
Hösten 1994 upphävdes även 2 a § i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med
kommunal tillståndsprövning, vilken innebar att kommunerna vid
tillståndsprövningen endast fick fästa avseende vid sökandens lämplighet att
bedriva verksamheten och vid ändamålsenligheten av lokalerna. Motivet för
bestämmelsen var att en kommun inte skulle kunna kväva enskilda alternativ som
konkurrerade med dess egen verksamhet genom att vägra tillstånd. Utskottet
anser att även denna paragraf skall återinföras. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet med vad
utskottet anfört.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So639 (m) yrkandena
1 och 3, Sf239 (fp) yrkandena 6 och 7 samt Sf223 (c) yrkande 2 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande etableringsfrihet inom barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So639 yrkandena 1 och
3, 1996/97:Sf223 yrkande 2 och 1996/97:Sf239 yrkandena 6 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Barnvårdarverksamheten (mom. 20)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:
För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen
har det tidigare funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. barn-
samariter. I takt med att kommunerna fått sämre ekonomi har antalet barn-
vårdare minskat. Införandet av karensdagar i föräldraförsäkringen har medfört
att allt fler barn tvingas till dagis och till skolan när de i stället borde
ha stannat hemma. Värst utsatta är barn till ensamföräldrar. Utskottet anser
att barnvårdarsystemet bör prioriteras och att regeringen bör ge
Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av
barnvårdarverksam- heten.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So637 (v) yrkande
4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande barnvårdarverksamheten
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So637 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Kommunalt vårdnadsbidrag m.m. (mom. 21)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
har? och slutar med ?delvis avstyrks? bort ha följande lydelse:
Efter regeringsskiftet hösten 1994 slopades det statliga vårdnadsbidraget.
Skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg till alla barn över ett års
ålder kvarstår emellertid. Detta har i många kommuner lett till växande köer
till daghemmen och krav på utbyggnad av den kommunala barn-omsorgen till en
hög kostnad. Vidare bör i sammanhanget beaktas att många barnfamiljer bor i
glesbygd utan allmänna kommunikationer och utan kommunalt daghem i närheten av
hemmet. Andra barn kan av olika skäl inte vara på daghem, t.ex. på grund av
allergi eller infektionskänslighet. Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle hjälpa
kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin innebär och
samtidigt ge föräldrarna möjlighet att välja hur de vill vårda sina barn.
Vårdnadsbidraget bör kombineras med en rätt till avdrag från den kommunala
beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader.
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ändringar
i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av dels kommunala
ersättningar för vård av egna barn i förslagsvis åldern ett till fem år, dels
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag till lagreglering enligt vad som anförts.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So633 (m) yrkandena 1
och 2, So636 (kd) yrkande 7, So634 (kd) och Fi207 (m) yrkande 5 delvis ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande kommunalt vårdnadsbidrag m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So633 yrkandena 1 och
2, 1996/97:So634, 1996/97:So636 yrkande 7 och 1996/97: Fi207 yrkande 5
delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet (mom. 22)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Arbetslösheten har ökat kraftigt. I januari 1995 var en eller båda
föräldrarna till 13 % av 2-6-åringarna arbetslösa. Enligt nuvarande lydelse av
14 a § socialtjänstlagen skall barnomsorg tillhandahållas i den omfattning det
behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets
behov. Av den uppföljning av barnomsorgen som Socialstyrelsen har gjort för
1995 framgår att ?barnets behov? i många kommuner åsidosätts som grund för
rätt till barnomsorgsplats när en förälder blivit arbetslös eller tar ledigt
för vård av ett yngre syskon. Detta trots att Bengt Westerbergs uttryckliga
avsikt med lagen var att barn till föräldralediga och arbetslösa skulle få ha
barnomsorgsplatsen kvar. I proposition 1993/94:11 anförde han bl.a. att det
inte bör uppställas något krav på att föräldrar förvärvsarbetar eller studerar
för att plats inom förskoleverksamheten eller skolbarns- omsorgen skall
erbjudas.
Utskottet delar denna uppfattning. Det är barnets rätt till ett eget rikt
liv, utveckling och utbildning som måste betonas och som skall vara styrande
framför föräldrarnas eventuella arbete eller studier. Utskottet anser därför
att kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg bör skärpas. Eftersom
barnets behov av barnomsorg inte är tillräckligt tydligt formulerat i lagen
bör ?föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller? strykas och 14 a §
första stycket socialtjänstlagen få följande lydelse: ?Förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn
till barnets eget behov.?
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion Ub245 (v) yrkande 12 och
med anledning av motion So646 (mp, v) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub245 yrkande 12 och med
anledning av motion 1996/97:So646 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
24. Barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet (mom. 22)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Barn påverkas starkt av hur föräldrar upplever sin livssituation. Under
perioder av arbetslöshet försämras ofta familjens ekonomi. Antalet arbetslösa
är särskilt stort bland ensamma mammor och invandrade föräldrar. I en del
kommuner förlorar barn i dag sin plats inom barnomsorgen när föräldern varit
arbetslös en tid. Detta tycks vara en tendens som utvecklas i allt fler
kommuner.
Barn behöver kontinuitet. Att byta barnomsorgsplats flera gånger under de
tidiga åren, beroende på förälderns möjlighet att erhålla arbete, kan bli en
indirekt bestraffning för barnet och påverkar det negativt. Barn i riskzonen,
där arbetslöshet bara är en av flera negativa faktorer i familjen, påverkas
dessutom alltid mer än andra barn. En kommuns kortsiktiga ekonomiska besparing
kan på lång sikt leda till ökade statliga kostnader för rättsväsendet,
statliga institutioner vid tvångsomhändertagande etc.
Enligt utskottets mening bör kunskap om barns behov av kontinuitet inom
barnomsorgen, liksom kunskap om att behovet av barnomsorg kvarstår även vid
arbetslöshet, förmedlas ut till landets kommuner.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So646 (mp, v) och med
anledning av motion Ub245 (v) yrkande 12 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So646 och med anledning av
motion 1996/97:Ub245 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Ärendets beredning i utskottet......................5
Utskottet.............................................5
FN:s konvention om barnets rättigheter..............5
Föräldrautbildning.................................17
Familjerådgivning m.m..............................21
Förebyggande arbete m.m............................23
Barnomsorg.........................................35
PBU................................................42
Hemställan.........................................43
Reservationer........................................45