Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU04

Åldersgräns vid tobaksköp

Innehåll

1996/97
SoU4

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas   regeringens
proposition 1995/96:228 Åldersgräns  vid
tobaksköp  och  13  motionsyrkanden  som
väckts med anledning av propositionen. I
betänkandet    behandlas    också     39
motionsyrkanden   från   den    allmänna
motionstiden 1995 om olika tobaksfrågor.
I  propositionen  föreslås  att  det  i
tobakslagen skall införas ett förbud mot
att  i näringsverksamhet sälja eller  på
annat sätt lämna ut tobaksvaror till den
som   är   under  18  år  och   att   en
straffsanktion   skall   kopplas    till
förbudet.     Vidare    föreslås     att
försäljningsförbudet skall  kompletteras
med  en  regel om att samma  åldersgräns
skall  gälla vid införsel av tobaksvaror
i   samband   med   utlandsresa.   Vissa
följdändringar föreslås  också  i  bl.a.
den   lagstiftning   som   reglerar   de
skattefria  kvoterna  vid  införsel   av
tobaksvaror.    Utskottet    tillstyrker
förslagen  i propositionen och avstyrker
samtliga motionsyrkanden. Lagstiftningen
träder i kraft den 1 januari 1997.
Till   betänkandet   har   fogats    10
reservationer.

Propositionen

I  proposition  1995/96:228  Åldersgräns
vid    tobaksköp   föreslår   regeringen
(Socialdepartementet)   att    riksdagen
antar regeringens förslag till
1.   lag   om   ändring  i  tobakslagen
(1993:581),
2.  lag  om ändring i lagen (1994:1551)
om frihet från skatt vid import, m.m.,
3.  lag  om ändring i lagen (1994:1565)
om   beskattning  av  privatinförsel  av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen,
4. lag om ändring i lagen (1996:000) om
Tullverkets  befogenheter  vid  Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen.
Lagförslagen fogas till betänkandet  som
bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
propositionen


1995/96:So29  av Mikael  Odenberg  m.fl.
(m)  vari  yrkas att riksdagen  beslutar
avslå       proposition      1995/96:228
Åldersgräns vid tobaksköp.




1995/96:So30 av Sten Svensson m.fl.  (m)
vari yrkas


1.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  en  utvärdering   av   den
frivilliga    överenskommelsen    mellan
tobaksindustrin  och  detaljhandeln   om
åldersgräns  för inköp  av  tobak  innan
eventuell lagstiftning övervägs,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om information och upplysning.


1995/96:So31  av Chatrine Pålsson  m.fl.
(kds) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att  införande  av  en  18-
årsgräns   vid  tobaksköp   föregås   av
förstärkta informationsinsatser,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att tobaksautomater  endast
skall   vara  tillåtna  i  lokaler   dit
minderåriga aldrig har tillträde,


3.  att riksdagen i enlighet med vad  i
motionen   anförts  beslutar  om   sådan
ändring  av lagförslaget att det framgår
att   all  överlåtelse  av  tobak   till
minderåriga är förbjuden,


4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  att  polisen  skall   vara
tillsynsmyndighet.


1995/96:So32   av  Elisabeth   Fleetwood
m.fl. (m) vari yrkas


1.   att   riksdagen   beslutar   avslå
lagförslaget   i  den  del   det   anger
fängelsestraff vid brott mot förbud  att
sälja tobak till personer under 18 år  i
enlighet med vad som anförts i motionen,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  information och  upplysning
vid  införandet  av en  åldersgräns  vid
tobaksinköp.


1995/96:So33   av   Thomas   Julin   och
Ragnhild  Pohanka (mp)  vari  yrkas  att
riksdagen i enlighet med vad som anförts
i  motionen begär att regeringen snarast
återkommer      med     ett      bredare
etgärdsprogram mot tobaksanvändningen.




1995/96:So34 av Barbro Westerholm  m.fl.
(fp) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   kunskapsspridning    och
information  i samband med införande  av
åldersgräns för inköp av tobak,


2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tobaksautomater.




Motioner från allmänna motionstiden 1995




1994/95:So201 av Leif Carlson m.fl.  (m)
vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts    om   förbud   mot    indirekt
tobaksreklam.




1994/95:So203  av  Ingrid  Näslund   och
Fanny   Rizell  (kds)  vari  yrkas   att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
införa en åldersgräns på 18 år för inköp
av tobaksvaror.




1994/95:So212 av Elisabeth Fleetwood och
Inger  René (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäljning av
tobak till ungdomar under 18 år.




1994/95:So216  av  Mikael  Odenberg  och
Knut   Billing   (m)  vari   yrkas   att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om  en
svensk politik mot tobaksbruket byggd på
information,                 upplysning,
opinionsbildning och beskattning.




1994/95:So220  av  Tuve  Skånberg  (kds)
vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  omedelbart  införande   av
Socialstyrelsens       nya,       större
varningstexter,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en åldersgräns vid 18 år  för
inköp av tobaksprodukter.


1994/95:So223  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) vari yrkas


34.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om uppföljning av efterlevnaden
av tobakslagen,


35.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  uppföljning  av  barns  och
ungdomars rökvanor,


36.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  förebyggande  insatser  mot
tobaksbruk,


37.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet  av  tillgång  till
rökavvänjning,


38.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om forskning om tobakspreventivt
arbete,


39.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet av  internationella
etiska  principer för marknadsföring  av
tobaksprodukter.


1994/95:So447  av  Ulla-Britt   Hagström
(kds)  vari yrkas att riksdagen som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen  anförts  om införande  av  18-
årsgräns  för  inköp av tobaksvaror  med
hänvisning till de resultat och analyser
som framkommit från högstadieskolorna  i
Skaraborg.




1994/95:So463 av Susanne Eberstein m.fl.
(s)  vari  yrkas att riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen  anförts  om  åldersgräns   för
inköp av tobaksvaror.




1994/95:So469 av Thomas Julin m.fl. (mp)
vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en kraftfullare inledning  av
tobakslagen,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en åldersgräns på 18  år  för
inköp av tobak,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    en    uppföljning    av
tobakslagens 2 § punkt 4,


4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en skärpning av reglerna  när
det gäller rökförbud på restauranger och
serveringsställen,


5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  en  utvärdering   av   hur
tobakslagen  efterlevs  och   i   vilken
utsträckning tillsyn förekommer.


1994/95:So483  av Stig  Sandström  m.fl.
(v)  vari  yrkas att riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen  anförts  om införandet  av  en
åldersgräns  på  16  år  för  inköp   av
tobaksvaror.




1994/95:So484  av  Fanny  Rizell   m.fl.
(kds) vari yrkas


10.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en intensifierad information
och  undervisning om vikten av att  alla
barn får växa upp i en rökfri miljö,


11.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  vikten av en  medveten  och
kontinuerlig satsning på att få barn och
ungdomar att aldrig börja röka,


12.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om rökning under graviditeten,


13.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om att införa en åldersgräns  på
18 år för inköp av tobak,


14.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  upplysning och  information
till vuxna som önskar sluta röka,


15.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att  undervisningen  i  och
upplysningen om tobakens skadeverkningar
bör  understödjas av hälsoinformation  i
radio och TV,


16.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   förbud   mot    indirekt
tobaksreklam,


17.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om neutrala tobaksförpackningar
med större varningstext.


1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl.
(fp, s, m, c, v, mp, kds) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   det   tobaksförebyggande
arbetet,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet  av  utbildning  av
olika    personalgrupper   om   tobakens
skadeverkningar  och  tobaksförebyggande
insatser,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om behovet av rökavvänjning  och
rökslutarstöd,


4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet av  forskning  inom
tobaksområdet,


7.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om införandet av 18-årsgräns för
köp av tobaksvaror,


9.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    etiska    regler    för
internationell marknadsföring av tobak.


1994/95:So488  av Gudrun Lindvall  m.fl.
(mp) vari yrkas


4.  att  riksdagen  beslutar  att  alla
blivande  föräldrar bör erbjudas  gratis
rök-avvänjning,


1994/95:So491 av Barbro Hietala Nordlund
m.fl. (s) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en åldersgräns vid 18 år  för
inköp av tobak,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   förbud   mot    förtäckt
tobaksreklam.


1994/95:A802  av  Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) vari yrkas


8.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om bruket av tobak och  alkohol
hos flickor i unga åldrar.


1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar  m.fl.
(c) vari yrkas


34.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en minimiålder på 18  år  för
inköp av tobaksvaror.


Utskottet
Åldersgräns för inköp och införsel av
tobaksvaror




Propositionen




I    propositionen   föreslås   att   en
åldersgräns  för  inköp  av  tobaksvaror
införs   i   tobakslagen.  Åldersgränsen
skall  vara  18 år och gälla alla  slags
tobaksvaror   oavsett  försäljningsform.
Samma   åldersgräns  skall   gälla   vid
införsel av tobaksvaror.




Enligt  regeringen  visar  uppgifter  om
tobaksvanorna i Sverige på att bruket av
tobak minskat under 1990-talet bland den
vuxna   delen  av  befolkningen.   Någon
motsvarande   minskning    kan    enligt
tillgängliga      undersökningar      om
skolungdomars  tobaksbruk  inte  skönjas
bland  ungdomarna. Elever i grundskolans
årskurs   9   röker  i  dag   i   större
utsträckning än för ett decennium sedan,
men  mindre än för två decennier  sedan.
Tobakens  tillgänglighet  har  betydelse
för  när ungdomar börjar använda  tobak.
Endast ett fåtal börjar röka eller snusa
efter  tonåren. I propositionen  erinras
om  att  socialutskottet i  samband  med
behandlingen av förslaget till tobakslag
uttalat  att  regeringen  bör  återkomma
till  riksdagen  om  tobaksbruket  bland
barn    och   ungdomar   inte   minskar.
Riksdagen gav regeringen till känna  vad
utskottet anfört (1992/93: SoU26,  rskr.
356).    Mot   denna   bakgrund    anser
regeringen  att en åldersgräns  för  att
köpa  tobaksvaror skall införas  i  lag.
Med  tobaksvaror avses  alla  varor  som
helt  eller  till någon  del  består  av
tobak,    dvs.   cigaretter,   cigarrer,
cigariller, pip- och rulltobak, snus och
portionstobak.




Regeringen anser att frivilliga åtgärder
inte  kan  ersätta  en  lagstiftning   i
frågan.  En lag tillmäts större vikt  än
en  rekommendation och har ett  avsevärt
större   symbolvärde  som  uttryck   för
samhällets  inställning  till  ungdomars
tobaksbruk. Det finns också risk för att
mindre       seriösa      detaljhandlare
systematiskt        negligerar        en
rekommendation  och därmed  skaffar  sig
konkurrensfördelar  gentemot   dem   som
vägrar  att  sälja tobak till  ungdomar,
sägs det i propositionen.




Förbudet  att tillhandahålla tobaksvaror
till  personer under 18 år skall  enligt
propositionen begränsas till överlåtelse
i  näringsverksamhet, dvs. till de  fall
då  någon  som ett led i en yrkesmässigt
bedriven  verksamhet  eller  i  en   med
yrkesmässighet   jämförbar    verksamhet
tillhandahåller  varor  till  konsument.
Det  skulle  enligt  regeringens  mening
föra  för långt att kriminalisera  varje
form    av   överlåtelse,   t.ex.   inom
familjen.   Ett  sådant  förbud   skulle
dessutom bli mycket svårt att övervaka.




Som  skäl  till  att  åldersgränsen  bör
sättas  vid  18 år anges bl.a.  att  det
främst  är  mot  slutet av  tonåren  som
ungdomar   på   allvar   etablerar   ett
regelbundet   tobaksbruk.    Att    låta
åldersgränsen      sammanfalla       med
myndighetsåldern    ter    sig     också
ändamålsenligt  med  hänsyn   till   den
översyn  som pågår för att förenkla  och
renodla bestämmelserna om åldersgränser.




Ansvaret  för att förvissa  sig  om  att
köparen  uppnått  18  år  skall   enligt
propositionen åvila den som säljer eller
lämnar ut tobaksvaran. Om det föreligger
tveksamhet  skall legitimation  begäras.
Om   legitimation  inte   lämnas   skall
försäljning vägras.




I  propositionen föreslås  vidare  att
samma  åldersgräns som vid köp av tobak,
18 år, skall tillämpas även vid införsel
av tobaksvaror i samband med utlandsresa
och  att  tobakslagen skall kompletteras
med  en bestämmelse om detta. En erinran
om  en  sådan  åldersgräns vid  införsel
skall  också, enligt propositionen,  tas
in  i  bl.a.  de lagar som  reglerar  de
skattefria kvoterna vid privat  införsel
av tobaksvaror.




Motionerna




I ett flertal motioner från den allmänna
motionstiden    1995    föreslås     att
bestämmelser om en åldersgräns för inköp
av tobak skall införas i tobakslagen.




I  motionerna  1994/95:So203  av  Ingrid
Näslund   och   Fanny   Rizell    (kds),
1994/95:So212 av Elisabeth Fleetwood och
Inger  René (m), 1994/95:So220  av  Tuve
Skånberg     (kds)     (yrkande      3),
1994/95:So447  av  Ulla-Britt   Hagström
(kds),    1994/95:So463    av    Susanne
Eberstein  m.fl.  (s), 1994/95:So469  av
Thomas  Julin  m.fl. (mp)  (yrkande  2),
1994/95:So484  av  Fanny  Rizell   m.fl.
(kds)  (yrkande  13),  1994/95:So487  av
Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v,
mp,  kds) (yrkande 7), 1994/95:So491  av
Barbro   Hietala  Nordlund   m.fl.   (s)
(yrkande  1), 1994/95:A807  av  Ingbritt
Irhammar  m.fl. (c) (yrkande 34)  begärs
tillkännagivanden till regeringen om att
införa en åldersgräns på 18 år för inköp
av tobaksvaror.




I motion 1994/95:So483 av Stig Sandström
m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om
att  tobaksvaror  inte skall  få  säljas
till den som är under 16 år.




I    motion   1994/95:So223   av    Lars
Leijonborg     m.fl.     (fp)     begärs
tillkännagivande om vad som  anförts  om
en  uppföljning av barns  och  ungdomars
rökvanor   (yrkande  35).   Motionärerna
erinrar om att riksdagen betonat  vikten
av    att    regeringen   noga    följer
informationsinsatser  mot   tobaksbruket
och forskningen kring ungdomars rökvanor
och   att   regeringen  återkommer   med
förslag  om  åldersgräns  för  inköp  av
tobaksvaror om tobaksbruket  bland  barn
och ungdomar inte minskar.




I   två   motioner   yrkas   avslag   på
propositionen.




I motion 1995/96:So29 av Mikael Odenberg
m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen.
Enligt  motionärerna  finns  det   inget
vetenskapligt   stöd    för    att    en
åldersgräns  för  tobaksköp  skulle   ha
några  effekter  på ungdomars  rökvanor.
Tvärtom visar en studie från Statistiska
centralbyrån     1993,     som     avsåg
förändringar   i  tobakskonsumtionen   i
Sverige,  Norge,  Danmark  och   Finland
under     perioden    1970-1992,     att
minskningen   i   tobakskonsumtionen   i
Finland  och  Norge  varit  lägre  än  i
Sverige  och  Danmark trots att  Finland
och  Norge infört såväl åldersgräns  som
reklamförbud. Ungdomar behöver stöd  och
goda förebilder för att inte börja röka.
Något  bidrag  i  det hänseendet  lämnas
inte  med  lagar,  vars efterlevnad  man
inte    kan    kontrollera    och    med
straffsatser  som saknar  varje  kontakt
med    rättsmedvetandet.   Vidare    bör
tonvikten   ligga   på   upplysning   om
tobakens                skadeverkningar,
opinionsbildning och konsumtionsdämpande
beskattning  och  inte  på  förbud   och
restriktioner.


Även  i  motion  1995/96:So30  av  Sten
Svensson  m.fl.  (m)  yrkas  avslag   på
propositionen  (yrkande   1).   Det   är
medicinskt klarlagt att ju tidigare  man
börjar   röka,   desto   svårare    blir
beroendet  och de framtida skadorna.  Av
det  skälet anser motionärerna att  barn
och ungdomar inte skall börja röka eller
använda   annan  form   av   tobak.   En
åldersgräns  kan fungera  som  hjälp  åt
föräldrar som på olika sätt vill  hindra
sina  barn  från  att  börja  röka.  Det
handlar  också om att sätta upp  normer.
Enligt   motionärerna   bör   dock    en
utvärdering  göras  av  den   frivilliga
överenskommelse som sedan drygt  ett  år
tillbaka   finns  mellan   handeln   och
tobaksbolagen. Överenskommelsen  går  ut
på  att  handeln  lovat att  inte  sälja
tobaksvaror till personer under  18  år.
Motionärerna  pekar  på  att  det  finns
flera      exempel     på     frivilliga
överenskommelser   som    fungerar    på
marknaden.     Som     exempel     nämns
 könsdiskriminerande   reklam,  där  ett
särskilt   råd   avgör  utan   stöd   av
lagstiftning.  Motionärerna  anser   att
frivilliga   överenskommelser   är   att
föredra  framför tvingande  lagstiftning
och  avvisar  förslaget om införande  av
åldersgränser  innan en utvärdering  har
skett.


I   samma   motion  begärs  också   ett
tillkännagivande om att  en  utvärdering
av   den   frivilliga   överenskommelsen
mellan tobaksindustrin och detaljhandeln
om  åldersgräns för inköp av tobak  görs
innan  en  eventuell lagändring övervägs
(yrkande 2).


I  motion  1995/96:So31  av  Chatrine
Pålsson  m.fl. (kds) yrkas att riksdagen
beslutar    om    sådan    ändring    av
lagförslaget  att det  framgår  att  all
överlåtelse av tobak till minderåriga är
förbjuden   (yrkande  3).   Motionärerna
välkomnar  regeringens  förslag  om  att
införa  en  åldersgräns  för  inköp   av
tobaksvaror.   Om   införandet   av   en
åldersgräns skall bli effektivt och leda
till   en  reell  förändring  av  dagens
förutsättningar   är  dock   regeringens
förslag inte tillräckligt. Det bör t.ex.
klargöras att all överlåtelse  av  tobak
till  ungdomar  under 18 år  skall  vara
förbjuden.  Förbudet skall  inte  enbart
begränsas     till     överlåtelse     i
näringsverksamhet.




Tidigare behandling




Utskottet   anförde  i  sitt  betänkande
1992/93:SoU26    med    anledning     av
propositionen med förslag till tobakslag
att  många  studier  och  undersökningar
visade  att tobaksrökning medför  större
risker  ju tidigare rökdebuten sker  och
att  insatser för att förhindra att barn
och  ungdomar börjar använda tobak måste
ges  högsta  prioritet. Information  och
utbildning  om  tobakens skadeverkningar
är  därför viktig. Utskottet menade  att
en  åldergräns för inköp av  tobaksvaror
kan   innebära  ett  stöd   för   osäkra
ungdomar.  Men  i  sämsta  fall  kan  en
åldersgräns    göra    rökningen     mer
spännande.   Sammanfattningsvis   delade
utskottet regeringens bedömning att  det
vid  denna tidpunkt inte skulle  införas
någon  bestämmelse  om  åldersgräns  vid
tobaksköp   i   tobakslagen.   Utskottet
betonade  dock vikten av att  regeringen
noga   skulle   följa   effekterna    av
Folkhälsoinstitutets
informationsinsatser   och   forskningen
kring     ungdomars     rökvanor.     Om
tobaksbruket  bland  barn  och  ungdomar
inte    minskade    skulle    regeringen
återkomma   till   riksdagen   med   ett
lagförslag  om en åldergräns.  Riksdagen
beslöt att ge regeringen till känna  vad
utskottet hade anfört (rskr. 356).




Folkhälsoinstitutet fick i januari månad
1995  regeringens uppdrag att  i  samråd
med        Socialstyrelsen        utreda
hälsoeffekterna  av  införandet  av   en
åldersgräns.  Uppdraget  redovisades   i
form av en rapport som överlämnades till
regeringen i slutet av april månad samma
år.  I rapporten konstaterades bl.a. att
om 5 % färre ungdomar börjar röka om man
inför  en åldersgräns på 18 år så skulle
närmare 300 personer per år slippa dö  i
förtid.  På  grundval av  denna  rapport
utarbetades   en  departementspromemoria
med   förslag   till   åldersgräns   vid
tobaksköp          (Ds         1995:66).
Departementspromemorian              har
remissbehandlats och ligger  till  grund
för förslagen i propositionen.




Utskottets bedömning




Tillgängliga  uppgifter om tobaksvanorna
i  Sverige visar att tobaksbruket  bland
ungdomar  åter ökar. Då det är väl  känt
att   hälsoriskerna  blir   större,   ju
tidigare  i  livet  man  börjar  använda
tobak  är  det  angeläget  att  åtgärder
vidtas  för  att motverka att  barn  och
ungdomar    börjar    använda     tobak.
Information  och utbildning om  tobakens
skadeverkningar   måste    därvid    ges
fortsatt    hög   prioritet.   Utskottet
återkommer  i  det följande  till  dessa
frågor.   En  annan  åtgärd   kan,   som
utskottet  tidigare  uttalat,  vara  att
begränsa   tobaksvarors   tillgänglighet
genom   införande  av  en   åldersgräns.
Utskottet  ser positivt på  att  en  rad
butikskedjor  och enskilda näringsidkare
beslutat att följa en rekommendation  av
Svenska Tobaksbranschföreningen  om  att
inte  sälja  tobaksvaror  till  personer
under  18  år.  I likhet med  regeringen
anser  utskottet dock att detta inte  är
tillräckligt utan att en bestämmelse  om
en   åldersgräns   vid  to-baksköp   bör
införas i tobakslagen. Enligt utskottets
mening   kommer  en  i  lag   fastställd
åldersgräns     också    att     påverka
inställningen  till  tobaksbruk  och  ge
vuxna personer ett betydelsefullt stöd i
deras    ansträngningar    att    minska
tobaksbruket  bland unga.  Eftersom  det
främst  är  mot  slutet av  tonåren  som
ungdomar   på   allvar   etablerar   ett
regelbundet  tobaksbruk anser  utskottet
att  åldersgränsen bör sättas vid 18 år.
Samma åldersgräns bör gälla för införsel
av   tobaksvaror.  Utskottet   avstyrker
motionerna  So29  (m),  och   So30   (m)
yrkandena 1 och 2.




Utskottet    delar    inställningen    i
propositionen   om  att   förbudet   att
tillhandahålla tobaksvaror till personer
under   18   år  skall  begränsas   till
överlåtelse i näringsverksamhet.




Utskottet tillstyrker förslaget till  12
och  13  §§  tobakslagen  och  avstyrker
motion So31 (kds) yrkande 3.




Motionerna     1994/95:So203      (kds),
1994/95:So212  (m), 1994/95:So220  (kds)
(yrkande 3), 1994/95:So223 (fp) (yrkande
35),  1994/95:So447 (kds), 1994/95:So463
(s),  1994/95:So469  (mp)  (yrkande  2),
1994/95:So483  (v)  1994/95:So484  (kds)
(yrkande 13), 1994/95:So487 (fp,  s,  m,
c,    v,    mp,   kds)   (yrkande    7),
1994/95:So491   (s)  (yrkande   1)   och
1994/95:A807   (c)   (yrkande   34)   är
tillgodosedda och avstyrks.




Försäljning i automater m.m.




I  propositionen anges att försäljningen
genom automat uppgår till ungefär 1 % av
den totala försäljningen av tobaksvaror.
Försäljningen  genom  automat  ger  inte
samma   möjligheter  att   tillämpa   en
åldersgräns om automaterna är  placerade
utanför     utgångskassorna     i     en
snabbköpsbutik  eller i foajén  till  en
restaurang, vilket skulle kunna tala för
ett   förbud  mot  tobaksförsäljning   i
automat. I propositionen sägs att sådant
krav  har  rests i olika sammanhang  och
också       förordats      av      vissa
remissinstanser.  Å   andra   sidan   är
tobaksautomater ofta placerade i lokaler
dit  ungdomar inte har tillträde,  t.ex.
dansrestauranger   där   man   tillämpar
åldersgräns för inträde. I andra fall är
automaterna   placerade   så   att    de
övervakas  av  personal. En  ytterligare
aspekt som, enligt propositionen,  måste
beaktas    är    att   tobaksvaror    är
stöldbegärligt  gods   och   att   flera
tobakshandlare därför valt  att  i  allt
större utsträckning sälja varorna enbart
genom   automat.  Ett  förbud  mot   all
automatförsäljning  skulle  kunna  komma
att motverka handelns åtgärder mot stöld
och   svinn.  Regeringen  är  mot  denna
bakgrund  inte  beredd att  föreslå  ett
förbud      mot      automatförsäljning.
Regeringen vill dock särskilt  framhålla
att    förbudet    att    tillhandahålla
tobaksvaror  till personer under  18  år
gäller  oavsett  försäljningsform.   Det
eligger därmed en näringsidkare  att  se
till  att  försäljningen organiseras  på
ett  sådant sätt att underåriga  hindras
från att få åtkomst till varorna även om
försäljningen sker från automat.




I  motion  1995/96:So31 (kds) yrkas  att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
tobaksautomater   endast   skall    vara
tillåtna i lokaler dit minderåriga  inte
har   tillträde  (yrkande  2).  För  att
bestämmelserna om åldersgränser skall få
avsedd verkan anser motionärerna att det
inte  är  lämpligt att tobaksautomaterna
får   vara   kvar  i  oförändrad   form.
Automater  med  tobaksvaror  skall  inte
tillåtas i lokaler där personer under 18
år har tillträde.


I   motion   1995/96:So34   av   Barbro
Westerholm   m.fl.   (fp)   begärs   ett
tillkännagivande  om  vad   i   motionen
anförts om tobaksautomater (yrkande  2).
Motionärerna  anser att  försäljning  av
tobak  i  automater utgör  ett  särskilt
problem. Försäljningen har visserligen i
dag   en  blygsam  omfattning  men  risk
föreligger  för en ökning av försäljning
till  ungdom under 18 år om inte handeln
vidtar    effektiva   säkerhetsåtgärder,
menar  motionärerna. Det kan  handla  om
automaternas placering och användning av
polletter  som  måste köpas  i  bemannad
kassa.    Socialstyrelsen   bör   enligt
motionärerna noga följa utvecklingen  av
denna  typ av försäljning och vid  behov
vidta lämpliga åtgärder.




Utskottets bedömning




Utskottet    delar    inställningen    i
propositionen  om att något  förbud  mot
tobaksförsäljning  genom  automat   inte
skall  införas. Det föreslagna  förbudet
att  sälja tobaksvaror till den  som  är
under   18   år   skall  gälla   oavsett
försäljningsform. Det åligger således en
näringsidkare,          som           av
företagsekonomiska,     säkerhetsmässiga
eller    andra    skäl    väljer     att
tillhandahålla     tobaksvaror     genom
automat,  att  tillse att  försäljningen
organiseras  på  ett  sådant  sätt   att
underåriga  hindras  från  att   använda
automaten.  Som  regeringen  och   också
Lagrådet anfört torde detta innebära att
försäljning  genom  automat  endast   är
tillåten   när  automaten  är  uppställd
antingen   i   en  lokal   till   vilken
underåriga inte har tillträde  eller  på
ett  sådant  sätt att den  kontinuerligt
kan  bevakas och också faktiskt  bevakas
av säljaren. I likhet med vad som sägs i
motion  So34  (fp) anser  utskottet  att
Socialstyrelsen    noga    bör     följa
utvecklingen när det gäller denna typ av
försäljning   och  att  regeringen   bör
återkomma  till riksdagen om det  skulle
visa sig motiverat. Utskottet anser  att
motionerna So31 (kds) yrkande 2 och So34
(fp)   yrkande   2  därmed   får   anses
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.




Tillsyn




I    propositionen   föreslås   att   den
omedelbara     tillsynen     över     att
åldersgränsen för inköp av tobak följs av
handeln     skall     åvila     kommunen.
Länsstyrelsen  skall svara för  tillsynen
inom  länet,  och  Socialstyrelsen  skall
vara  central  tillsynsmyndighet.  Skälen
för  regeringens förslag är att den nämnd
som  ansvarar  för kommunens skyldigheter
på miljö- och hälsoskyddsområdet redan  i
dag har ett tillsynsansvar när det gäller
tobakslagens  bestämmelser   om   rökfria
miljöer. Samma nämnd svarar i regel också
för   tillsynen   enligt  livsmedelslagen
(1971:511). Tobak säljs i många  fall  på
samma  ställen som livsmedel. Inom  dessa
områden bedriver kommunen redan tillsyn i
form  av inspektioner m.m. Tillsynen över
att  bestämmelserna om  tobaksförsäljning
följs  bör  därför till  stor  del  kunna
integreras   i   den   redan   befintliga
verksamheten,  vare sig detta  sker  inom
ramen för ovan nämnda tillsyn eller genom
annan  kommunal  verksamhet.  Syftet  med
tillsynen   är  främst  att  skapa   goda
förutsättningar  för  att   åldersgränsen
efterlevs.  Tillsynsarbetet  bör   därför
inriktas på att granska hur försäljningen
är   organiserad,   om   information   om
åldersgränsen  lämnats  på  ett  lämpligt
sätt  och att personalen har god kännedom
om  hur  reglerna  skall tillämpas,  m.m.
Även  den  centrala tillsynen bör  enligt
propositionen  åvila de  myndigheter  som
redan  i  dag  svarar  för  tillsynen  av
tobakslagens  regler om rökfria  miljöer.
Länsstyrelsen skall ansvara för tillsynen
inom  länet, medan Socialstyrelsen  skall
ansvara   för  den  centrala   tillsynen.
Bryter   någon   mot  bestämmelserna   om
åldersgräns   skall  de   kommunala   och
regionala    tillsynsmyndigheterna     på
motsvarande sätt som gäller i övrigt  vid
tillämpning  av tobakslagen ha  rätt  att
meddela  de förelägganden och förbud  som
behövs   för   att  åldersgränsen   skall
följas.  Förelägganden och  förbud  skall
kunna förenas med vite.


Regeringen  anser inte att  kommunernas
tillsyn  skall finansieras med avgifter.
Skälet   härför   är  att   ett   sådant
avgiftssystem är svårt att tillämpa  när
handeln med tobak i princip är helt fri.
Motsvarande   gäller  inte   för   t.ex.
alkohol-   eller  livsmedelshanteringen,
där  det sedan länge finns antingen  ett
tillståndskrav  för  handeln  eller  ett
krav    på   att   vissa   grundläggande
förutsättningar  skall  vara  uppfyllda,
för  att handeln över huvud skall få äga
rum.  Ett  ytterligare skäl är  att  ett
system   med   tillsynsavgifter   skulle
innebära    att   ett   register    över
tobakshandlare  skulle behöva  inrättas,
vilket  torde vara förenat med  tämligen
stora insatser.


I  motion  1995/96:So31 (kds) yrkas  att
riksdagen ger regeringen till känna  vad
i  motionen anförts om att polisen skall
vara   tillsynsmyndighet  (yrkande   4).
Motionärerna  anser att  tillsynen  över
att  åldersgränsen för  inköp  av  tobak
följs  av  handeln skall åvila  polisen.
Uppgiften är mer av polisiär karaktär än
den  berör  kommunala  nämnders  normala
verksamhet.  Denna  för  kommunerna  nya
uppgift  skulle  också kunna  komma  att
inverka   menligt   på   annan    viktig
verksamhet,      menar     motionärerna.
Slutligen  anför  motionärerna  att  det
borde  vara  självklart att staten  inte
ålägger  kommunerna nya  uppgifter  utan
att de samtidigt ges ekonomiska resurser
för att klara av detta.




Utskottets bedömning




Utskottet   instämmer  i   förslaget   i
propositionen att huvudansvaret för  den
omedelbara    tillsynen     över     att
åldersgränsen för köp av tobak följs  av
handeln     skall    åvila     kommunen.
Socialstyrelsen  bör  ansvara  för   den
centrala tillsynen av lagens efterlevnad
och  länsstyrelsen  för  tillsynen  inom
länet.  När  det gäller möjligheter  för
kommunen   att   ta  ut   avgifter   för
tillsynsverksamheten  har  regeringen  i
propositionen  anfört  bl.a.   att   ett
sådant  system blir svårt  att  tillämpa
eftersom handeln med tobak i princip  är
fri  och att det skulle bli fråga om ett
omfattande registreringsförfarande.  Ett
flertal   remissinstanser   har    också
avvisat ett sådant förfarande. Utskottet
delar  regeringens  uppfattning  om  att
kommunernas    tillsyn    inte     skall
finansieras   med  avgifter.   Utskottet
tillstyrker   därmed   förslaget    till
ändring  i 19 och 20 §§ tobakslagen  och
avstyrker motion So31 (kds) yrkande 4.




Straffrättsligt ansvar




Propositionen




Enligt  regeringens mening  påverkar  en
fastställd  åldersgräns  våra  attityder
mot  tobaksbruk  och ger vuxna  personer
ett  viktigt  stöd  i  arbetet  med  att
minska  tobaksbruket bland de  unga.  De
som säljer tobak skall i första hand  ha
ansvar  för att åldersgränsen efterlevs.
En  straffsanktion  bör  därför  kopplas
till  bestämmelsen  om  åldersgräns.   I
propositionen  föreslås  att   den   som
uppsåtligen   eller  av   oaktsamhet   i
näringsverksamhet  säljer  eller  annars
lämnar  ut tobaksvara till den som  inte
fyllt  18  år  skall  dömas  till  böter
eller, i mer graverande fall, fängelse i
högst  sex  månader. Vid straffmätningen
får beaktas om gärningen har utgjort led
i  en  verksamhet  som har  bedrivits  i
större  omfattning eller om fråga  varit
om en engångsföreteelse.




De  myndigheter som utövar tillsyn  över
att  tobakslagen  efterlevs  kan  enligt
tobakslagen  meddela  förelägganden  och
förbud  som  behövs för att lagen  skall
följas.   Beslut  om  föreläggande   och
förbud   kan  förenas  med   vite.   Det
föreslagna   straffrättsliga    ansvaret
skall enligt propositionen inte utesluta
möjligheten   för  tillsynsmyndigheterna
att      meddela      vitessanktionerade
förelägganden och förbud som behövs  för
att  de nya bestämmelserna om handel med
tobaksvaror skall följas. Däremot  skall
den     som     har    överträtt     ett
vitesföreläggande eller ett  vitesförbud
inte  kunna  dömas  till  ansvar  enligt
tobakslagen för gärning som omfattas  av
föreläggandet eller förbudet. På så sätt
undviks  att  både straff och  vite  kan
inträda för en och samma gärning. Straff
kan  drabba den som bevisligen överlåtit
tobak     till     minderåriga     medan
vitesföreläggande kan tillämpas utan att
någon  överlåtelse ännu ägt rum men  där
det  finns en uppenbar risk för  att  så
kommer att ske.




Motionerna




I   motion   1995/96:So32  av  Elisabeth
Fleetwood  m.fl. (m) yrkas att riksdagen
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen     avslår     förslaget     om
fängelsestraff  vid brott  mot  förbudet
att  sälja tobak till personer under  18
år (yrkande 1). I ett läge där rökningen
minskar bland den vuxna befolkningen men
ökar  bland  ungdomar kan en åldersgräns
vara  en betydelsefull signal som  leder
till  ett  ändrat beteende och en  lägre
nyrekrytering    till    rökning.     En
åldersgräns  för  inköp  av  tobaksvaror
utgör  också ett stöd för föräldrar  som
vill  hindra  sina barn från  att  börja
röka och bidrar till normbildningen  mot
tobaksbruk. Självfallet skall det finnas
sanktionsmöjligheter om någon bryter mot
förbudet.  Förslaget  om  fängelsestraff
står  dock inte i rimlig proportion till
brottet, anser motionärerna. Bötesstraff
är  tillräckligt. Det finns  också  skäl
att avvakta hur lagen kommer att fungera
innan andra påföljder än böter övervägs.




Utskottets bedömning




Den  som  säljer tobak skall ha ansvaret
för  att  åldersgränsen  efterlevs.  Som
regeringen     föreslår      bör      en
straffsanktion kopplas till förbudet att
sälja  eller  annars i näringsverksamhet
lämna  ut  tobaksvara till  den  som  är
under  18  år.  Utskottet  instämmer   i
förslaget   om   att  överträdelser   av
förbudet skall kunna medföra böter eller
i  mer  graverande fall fängelse  i  sex
månader. Utskottet tillstyrker förslaget
till  27  §  tobakslagen  och  avstyrker
motion So32 (m) yrkande 1.




Övriga ändringar i tobakslagen




Utskottet  tillstyrker  i  övrigt  de  i
propositionen  föreslagna ändringarna  i
tobakslagen.




Övriga lagförslag




Förslaget om att tobaksvara får föras in
i landet endast av den som uppnått 18 år
föranleder,     enligt    propositionen,
följdändringar  i lagen  (1994:1551)  om
frihet  från  skatt vid import  m.m.,  i
lagen  (1994:1565)  om  beskattning   av
privatinförsel  av  alkoholdrycker   och
tobaksvaror  från land som är  medlem  i
Europeiska   unionen   samt   i    lagen
(1996:000)  om Tullverkets  befogenheter
vid  Sveriges gräns mot ett  annat  land
inom   Europeiska  unionen.   Regeringen
föreslår att riksdagen skall anta  de  i
propositionen  föreslagna ändringarna  i
dessa lagar.




Utskottet tillstyrker förslagen.




Information, m.m.




Information om åldersgräns




I     propositionen     föreslås     att
lagändringarna skall träda i kraft den 1
januari 1997. Tillsynsmyndigheterna  bör
svara för information om de nya reglerna
till berörda myndigheter, organisationer
och         detaljhandlare         inför
ikraftträdandet. Folkhälsoinstitutet bör
svara   för   en   väsentlig   del    av
informationen     till      allmänheten.
Tillsynsmyndigheterna skall också  följa
upp   hur   åldersgränserna   tillämpas.
Socialstyrelsen   har    det    centrala
ansvaret    för    uppföljningen     och
utvärderingen. Att initiera  forsknings-
och       utvärderingsinsatser        om
åldersgränsens  inverkan  på   ungdomars
rökvanor bör åvila Folkhälsoinstitutet.




I  motion 1995/96:So31 (kds) begärs  ett
tillkännagivande  om  vad   i   motionen
anförts  om  att  införande  av  en  18-
årsgräns   vid  tobaksköp   föregås   av
förstärkta informationsinsatser (yrkande
1).   För   att   bestämmelsen   om   en
åldergräns skall bli väl mottagen är det
viktigt  att  lagändringen  föregås   av
förstärkta  informationsinsatser,  anser
motionärerna. Det handlar om att sakligt
och  genomtänkt föra ut de goda argument
som  motiverar  att en  åldersgräns  för
tobaksköp behövs.




I   motion   1995/96:So34  (fp)   begärs
tillkännagivande  om  vad   i   motionen
anförts    om   kunskapsspridning    och
information i samband med införandet  av
åldersgräns  för köp av  tobak  (yrkande
1).  Införandet av en åldersgräns måste,
enligt  motionärerna,  kopplas  till  en
kraftfull   upplysning  om  syftet   med
lagen, varför man över huvud taget  inte
skall  börja att röka och om  vikten  av
att  sluta. Informationen måste nå barn,
ungdomar  och deras föräldrar samt  även
lärare  och andra som arbetar  med  unga
människor.  Handeln är också  en  viktig
målgrupp.  Här  fordras utbildning  inte
bara  om lagens syfte utan också om  hur
man bedömer en persons ålder och hur man
hanterar  en situation där  en  i  detta
sammanhang  minderårig  person  försöker
köpa tobak. Därutöver anser motionärerna
att även Skolverket, kommuner, landsting
och ideella organisationer bör engageras
i  detta  arbete och att det  tydliggörs
att  införande av en åldersgräns  är  en
del   i   ett   större  tobakspreventivt
arbete.




Information om tobakens hälsorisker,
m.m.




I  motion  1995/96:So30 (m)  begärs  ett
tillkännagivande  om  vad   i   motionen
anförts  om  information och  upplysning
(yrkande    3).   Införandet    av    en
åldersgräns   får   inte   medföra   att
information  och upplysning om  tobakens
skadeverkningar  minskar.  Tvärtom   bör
informationen intensifieras framför allt
i  skolorna.  Enligt motionärerna  skall
informationen   bygga   på   fakta   och
saklighet till skillnad från de  senaste
årens  s.k.  upplysningskampanjer   från
vissa   ideella   organisationer,    som
präglats av rena överdrifter.




Liknande  synpunkter framförs  i  motion
1995/96:So32 (m) (yrkande 2).




I   motion   1994/95:So216   av   Mikael
Odenberg  och Knut Billing (m) hemställs
om  ett tillkännagivande till regeringen
om  vad  i motionen anförts om en svensk
politik   mot  tobaksbruket   byggd   på
information,                 upplysning,
opinionsbildning    och     beskattning.
Motionärerna  menar  att   tonvikten   i
arbetet   mot  tobaksbruk   kommit   att
överföras  från upplysning  om  tobakens
skadeverkningar,   opinionbildning   och
konsumtionsdämpande   beskattning   till
förbud och restriktioner. Risken är  att
den  traditionella  hälsopolitiken,  som
syftar       till       att       minska
tobakskonsumtionen,  helt  bryts  sönder
genom  ytterligare regleringar.  Det  är
också enligt motionärerna uppenbart  att
ytterligare  restriktioner  kommer   att
minska  respekten för  lagarna  och  för
riksdagen  snarare  än  konsumtionen  av
tobak.




I    motion   1994/95:So223   av    Lars
Leijonborg   m.fl.   (fp)   begärs   ett
tillkännagivande  om  vad   i   motionen
anförts  om  förebyggande  insatser  mot
tobaksbruk  (yrkande  36).  Motionärerna
betonar  vikten av att det  förebyggande
arbete  om tobakens skadeverkningar  som
Folkhälsoinstitutet   och    landstingen
bedriver  fortsätter och  intensifieras.
Det är väsentligt att information sprids
inte  bara till föräldrar utan även till
förskollärare, fritidsledare,  lärarare,
idrottsledare   och  andra   som   utgör
förebilder för barn och ungdomar. Hälso-
och    sjukvårdens   insatser   i    det
förebyggande   arbete   måste,    enligt
motionärerna,    intensifieras.    Varje
läkare  bör  i samband med all  form  av
sjukvård ta upp patientens tobaksanamnes
inklusive bruk av snus.




I  motion 1994/95:So484 av Fanny  Rizell
m.fl. (kds) finns ett antal yrkanden  om
behovet  av att skydda barn och ungdomar
från     tobak.    Motionärerna    begär
tillkännagivanden  om  vad  i   motionen
anförts  om vikten av att barn får  växa
upp  i en rökfri miljö, om vikten av  en
medveten  och kontinuerlig  satsning  på
att  förhindra  rökdebut  hos  barn  och
ungdomar, om rökning under graviditeten,
om behovet av upplysning och information
till vuxna som önskar sluta röka och  om
att   upplysning  och  undervisning   om
tobakens       skadeverkningar       bör
understödjas av hälsoinformation i radio
och  TV  (yrkandena 10, 11, 12,  14  och
15).  Enligt motionärerna bör  samhället
utnyttja   alla  möjligheter  till   att
upplysa  föräldrar om vikten av  att  ge
sina barn en rökfri uppväxt. En intensiv
utbildning   bör   ges   till   blivande
föräldrar eftersom det är väl  känt  att
barn    vilkas   mödrar    rökt    under
graviditeten  är negativt  påverkade  av
detta. Är föräldrarna rökare bör  de  få
hjälp    att    sluta.   Vidare    anser
motionärerna  att det är  angeläget  att
skapa  attityder hos barn  och  ungdomar
som  gör  att  de  aldrig  börjar  bruka
tobak.  Under skoltiden bör eleverna  få
en    allsidig   undervisning   om   den
hälsorisk  som tobaksbruk  innebär.  För
att    informationen    till    blivande
föräldrar,  barn, ungdomar och  personal
som har med dessa grupper att göra skall
bli  så  effektiv  som möjligt  bör  den
understödjas via radio och TV.




I   motion   1994/95:So487   av   Barbro
Westerholm m.fl. (fp, s, m,  c,  v,  mp,
kds)  begärs tillkännagivanden om vad  i
motionen  anförts  om tobaksförebyggande
arbete  och om behovet av utbildning  av
olika    personalgrupper   om   tobakens
skadeverkningar  och  tobaksförebyggande
insatser  (yrkandena  1  och   2).   Det
tobaksförebyggande      arbete       som
Folkhälsoinstitutets tobaksprogram  lagt
grunden   till   måste   utvecklas   och
vidareföras på alla plan: i  mödra-  och
barnhälsovården, i förskolan och skolan,
i  olika  fritidsverksamheter, i  hälso-
och   sjukvården  och  arbetslivet  etc.
Enligt  motionärerna är information  och
attitydförändrande insatser riktade till
barn  och  ungdom  samt blivande  mödrar
särskilt viktiga. Motionärerna anser att
utbildningen av läkare och övrig  hälso-
och       sjukvårdspersonal       liksom
lärarutbildning,      utbildning      av
förskollärare,     idrottslärare     och
fritidsledare      måste       innehålla
obligatoriska   moment    om    tobakens
skadeverkningar och hur  och  varför  de
måste förebyggas.




I motion 1994/95:A802 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) hemställs om tillkännagivande
om  vad  som anförts om bruket av  tobak
hos  flickor i unga åldrar (yrkande  8).
Enligt  motionärerna står  unga  flickor
för  den största konsumtionsökningen vad
gäller alkohol och tobak. Undersökningar
pekar  dessutom på att flickor  gör  sin
drogdebut tidigare än pojkar. Det finns,
menar   motionärerna,  tydliga   samband
mellan rökning och bruket av alkohol och
andra droger, t.ex. hasch och rökheroin.
Det  är  därför  viktigt att  med  kraft
bekämpa  såväl  rökning  som  bruket  av
alkohol.




Tidigare behandling, m.m.




Frågan om information och upplysning  om
tobakens  skadeverkningar har behandlats
av utskottet vid ett flertal tillfällen.
I  betänkandet  1992/93:SoU26  avstyrkte
utskottet   motioner   med    krav    på
information  och utbildningsinsatser  om
tobakens  skadeverkningar  med  följande
motivering.




Information  om tobakens skadeverkningar
har  sedan länge bedrivits i vårt  land.
Även  om  andra åtgärder vidtas för  att
minska  tobaksbruket är enligt utskottet
olika   former   av   information    och
utbildning   fortfarande   grundläggande
element      i      ett     samhälleligt
åtgärdsprogram  mot tobaksbruket.  Genom
det   tobaksprogram  som   det   nyligen
inrättade  Folkhälsoinstitutet  bedriver
har   de   hälsoupplysande   informativa
insatserna  mot tobaksbruket  förstärkts
på  central nivå, vilket utskottet anser
vara mycket betydelsefullt. Det är också
viktigt  att  informationen om  tobakens
skadeverkningar intensifieras  på  lokal
nivå    inom    skolor,    primärvården,
frivilliga  organisationer etc.  Skolans
förebyggande  insatser  måste   få   hög
prioritet    och   stort   utrymme    på
skolschemat. Särskild vikt måste  läggas
vid  att nå de ungdomsgrupper som vi vet
i  dagsläget  röker  mycket.  Sjuk-  och
primärvårdens       kunskaps-        och
informationsmaterial     om     tobakens
skadeverkningar måste komma  skolor  och
övriga  myndigheter till del.  Utskottet
vill  ånyo  understryka  vikten  av  att
gravida  kvinnor  och  småbarnsföräldrar
informeras    om    tobakens    skadliga
effekter.   I   detta   sammanhang   har
mödravården  och  sjukvården  en  viktig
roll     liksom     Folkhälsoinstitutet.
Utskottet delar de synpunkter  som  förs
fram  i  motionerna och som  i  huvudsak
sammanfaller med vad regeringen anfört i
propositionen.  De  aktuella  motionerna
får anses vara tillgodosedda. - - -




I   betänkandet  1993/94:SoU17   vidhöll
utskottet  sin tidigare inställning  och
avstyrkte då aktuell motion.




Beträffande   tobaksbrukets   utveckling
anförs  i  propositionen att  rökvanorna
har  förändrats under de  senaste  10-15
åren.    Tobaksbruket   har   successivt
minskat bland vuxna män och kvinnor. För
både   män   och  kvinnor   är   antalet
dagligrökare     numera     högst      i
åldersgruppen 45-54 år, och det är  fler
kvinnor  än  män  som  röker.  Att  fler
kvinnor  än  män röker gäller  för  alla
åldersgrupper   upp  till   54   år.   I
åldersgrupperna       därutöver       är
förhållandet    det    omvända.     Cen-
tralförbundet    för    alkohol-     och
narkotikaupplysning (CAN) genomför varje
år   undersökningar   om   skolungdomars
tobaksvanor.   Av  dessa  undersökningar
framgår  att rökningen åter  ökar  bland
tonåringar.  Enligt  Folkhälsoinstitutet
finns  den högsta andelen rökare  i  dag
bland  unga kvinnor med kort utbildning.
Arbetare röker mer än tjänstemän.




Information  och opinionsbildning  ingår
som   ett   led  i  Folkhälsoinstitutets
tobaksprogram.  Det  övergripande  målet
för   tobaksprogrammet  är  att  bekämpa
tobaksbruket   i   syfte   att    minska
befolkningens  tobakskonsumtion.  Enligt
Folkhälsoinstitutets  årsberättelse  för
budgetåret  1994/95  lämnas  stöd   till
mödra-   och  hälsovårdens,  förskolans,
skolans  och  frivilliga organisationers
arbete  för  tobaksfri  uppväxt.  Vidare
utarbetas  utbildningsprogram för  olika
yrkesgrupper  som  kan  medverka  i  det
tobaksförebyggande arbetet.  Exempel  på
insatser        är        riksomfattande
utbildningsprojekt för  barnmorskor  och
för  personal  inom  barnhälsovården   i
samarbete  med Cancerfonden  och  Hjärt-
Lungfonden.   Folkhälsoinstitutet    har
också genomfört studiedagar för personal
inom mödra- och barnhälsovården.


Regionala fortbildningskonferenser  har
anordnats.


För   skolan   har  informations-   och
utbildningsmaterial    utarbetats    för
skolledare,    lärare    och     elever.
Institutet  har också lämnat  ekonomiskt
stöd  bl.a.  till stiftelsen  En  Rökfri
Generation  samt  organisationen  Lärare
mot  Tobak.  Inom  tobaksprogrammet  har
också  insatser som syftar till  att  få
till    stånd   fler   rökfria   miljöer
prioriterats. En prioriterad målgrupp  i
tobaksprogrammets   arbete   har   under
senare  år varit kvinnor och då  framför
allt   unga  kvinnor.  För  att   minska
tobaksbruket  bland  kvinnor  och   unga
flickor  har  seminarier och konferenser
hållits    samt    informations-     och
faktamaterial        tagits        fram.
Undersökningar har visat att rökning  är
mer  utbrett  bland invandrargrupper  än
bland     infödda     svenskar.     Inom
tobaksprogrammet  har därför  satsningar
gjorts för att nå även denna målgrupp.


I    Folkhälsoinstitutets    fördjupade
anslagsframställning för åren  1997-1999
uppges att en internationell expertgrupp
har     utvärderat     tobaksprogrammets
hittillsvarande arbete mot  bakgrund  av
den  nationella tobakspolitiken i stort.
Expertgruppen konstaterade  att  Sverige
har  uppnått internationellt  sett  goda
resultat   inom   det   tobakspreventiva
arbetet,    trots   att   de    statliga
resurserna        varit       blygsamma.
Expertgruppen  anser att resurserna  bör
öka till minst 30 miljoner kronor per år
för  att motsvara nivån i andra nordiska
länder.   Tobaksprogrammet  har   enligt
expertgruppen   också   inneburit    ett
kraftigt  stärkt  stöd till  arbetet  på
nationell och regional nivå. De  metoder
som     används    överensstämmer    med
vetenskaplig   kunskap   och    beprövad
erfarenhet. Tobaksprogrammet  har  också
givit   värdefulla   bidrag   till   det
internationella  arbetet   för   minskat
tobaksbruk.


Mot    bakgrund   av   tobakens   stora
betydelse för ohälsa och sjukdom  kommer
Folkhälsoinstitutet    att    ge     det
tobaksförebyggande     arbetet      ökad
prioritet     under     den     kommande
treårsperioden,     sägs      det      i
anslagsframställningen. Inom  ramen  för
institutets     tobaksprogram     kommer
insatserna   att   vidareutvecklas   och
intensifieras     för     att     minska
tobaksbruket inom de grupper som  man  i
dag   vet   utgör   högriskgrupper   för
tobaksrelaterad     ohälsa.     Särskild
uppmärksamhet        kommer         även
fortsättningvis  att ägnas  åt  insatser
inom  skolan,  på  arbetsplatserna  samt
inom mödra- och barnhälsovården.


Skolverket   bedriver  ett   långsiktigt
arbete  för att genom skolans verksamhet
påverka     elevers    attityder     och
förhållningssätt  till  alkohol,   andra
droger  och  tobak.  I  läroplanen   för
grundskolans  arbete anges  som  rektors
ansvar       att       ämnesövergripande
kunskapsområden,  som   t.ex.   alkohol,
narkotika,  tobak  (ANT),  integreras  i
skolans   undervisning  i  alla   ämnen.
Samtidigt  markeras att vissa ämnen  har
ett  speciellt ansvar för att  stimulera
elevernas  lärande om hälsa.  Skolverket
följer skolans undervisning i drogfrågor
genom  utvärdering  och  utveckling   av
kursplaner.  Vidare ger Skolverket  stöd
till    skolans   arbete    genom    att
tillhandahålla referensmaterial  och  ge
ekonomiskt stöd till utvecklingsprojekt.




När  det gäller information i radio  och
TV  har  statliga myndigheter  möjlighet
att    utnyttja   radio   och    TV    i
upplysningsverksamhet, t.ex. genom  TV:s
Anslagstavlan. Folkhälsoinstitutet har i
sin   opinionsbildande   verksamhet   på
området   fortlöpande  använt   sig   av
massmedier  för  att  nå  ut  med   sitt
budskap.




Utskottets bedömning




Utskottet vill understryka vikten av att
berörda myndigheter, organisationer  och
detaljhandlare får utförlig  information
om  de  nya reglerna om åldersgräns  vid
köp och införsel av tobak. Informationen
bör  ges i god tid före ikraftträdandet.
Ansvaret    för    detta    bör    åvila
tillsynsmyndigheterna. Det  bör  ankomma
på   Socialstyrelsen  att  informera  de
regionala           och           lokala
tillsynsmyndigheterna               samt
tobaksbranschens      och       handelns
organisationer. Information  om  de  nya
reglerna  måste också nå ut  till  barn,
ungdomar  och deras föräldrar samt  till
lärare och andra grupper som arbetar med
unga människor. Folkhälsoinstitutet  bör
inom  ramen  för sitt allmänna  informa-
tionsuppdrag svara för en väsentlig  del
av  informationen till allmänheten.  Som
anförs      i     propositionen      bör
Folkhälsoinstitutet                  och
tillsynsmyndigheterna   så   långt   som
möjligt   samverka  för  att  insatserna
skall få så stort genomslag som möjligt.
Utskottet   delar  de   synpunkter   som
framförs i motionerna So31 (kds) yrkande
1  och  So34 (fp) yrkande 1  och  som  i
huvudsak sammanfaller med vad regeringen
anfört  i propositionen. Med det anförda
får  motionerna anses tillgodosedda  och
avstyrks.




Information  och upplysning om  tobakens
skadeverkningar  ingår  som  en   mycket
viktig del i samhällets åtgärder för att
minska   tobaksbruket.  Även  om   andra
åtgärder    vidtas   för   att    minska
tobaksbruket  är enligt utskottet  olika
former  av  information  och  utbildning
fortfarande en grundläggande del av  den
nationella              tobakspolitiken.
Folkhälsoinstitutets  tobaksprogram  har
inneburit  att  de  hälsoupplysande  och
informativa   insatserna   stärkts    på
nationell  nivå  men också  på  regional
nivå.  Utskottet vill i detta sammanhang
understryka  vikten av  att  information
och opinionsbildning sker kontinuerligt.
Information  och utbildning om  tobakens
skadeverkningar  måste   utvecklas   och
fortlöpande bedrivas även på lokal  nivå
inom        skolor,        primärvården,
arbetsplatser, frivilliga organisationer
etc.  Utskottet  ser  positivt  på   att
Folkhälsoinstitutet   avser    att    ge
tobaksprogrammet ökad prioritet och  att
insatserna  för att minska  tobaksbruket
inom  de grupper som man i dag vet utgör
högriskgrupper    för    tobaksrelaterad
ohälsa kommer att vidareutvecklas.


Motionerna So223 (fp) yrkande 36, So484
(kds)  yrkandena 10-12, 14 och 15, So487
(fp,  s,  m, c, v, mp, kds) yrkandena  1
och  2,  A802 (fp) yrkande 8,  So30  (m)
yrkande 3 och So32 (m) yrkande 2  får  i
allt   väsentligt  anses   tillgodosedda
genom  de  insatser som vidtagits  eller
förbereds  på  detta område.  Motionerna
avstyrks.   Även   motion   So216    (m)
avstyrks.


Marknadsföring av tobaksprodukter




Motionerna




I  motion 1994/95:So201 av Leif  Carlson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
vad  i  motionen anförts om  förbud  mot
indirekt    tobaksreklam.   Motionärerna
konstaterar att införandet av ett sådant
förbud  har stött på motstånd  upprepade
gånger.  En  av  orsakerna  är,   enligt
motionärerna, att det krävs  djuplodande
analyser  av vilka effekter  ett  förbud
mot  indirekt  reklam skulle  komma  att
medföra,  en  annan att det finns  stora
praktiska  problem.  Som  exempel  nämns
bl.a.   att  det  strider  mot   det   i
grundlagen    fastlagda   skyddet    för
yttrande-    och   tryckfriheten,    mot
egendomsskyddet   i  Europakonventionen,
mot    varumärkesrätten   och   Sveriges
förpliktelser  enligt Pariskonventionen.
Därutöver anser motionärerna att det  är
tveksamt  om  man verkligen  kommer  att
uppnå det man eftersträvar med förbudet,
dvs.  minskad tobakskonsumtion. Man  bör
först  avvakta  och se om  det  i  lagen
stadgade förbudet mot direkt reklam  har
fått  avsedd  effekt  innan  ytterligare
åtgärder vidtas.




I   motionerna  1994/95:So223  av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande  39)  och
1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl.
(fp,  s,  m, c, v, mp, kds) (yrkande  9)
begärs  tillkännagivanden om behovet  av
internationella   etiska   regler    för
marknadsföring    av    tobaksprodukter.
Motionärerna  anser att Sverige  bör  ta
initiativ   till   att   internationella
etiska  riktlinjer  utvecklas  för   att
begränsa       marknadsföringen       av
tobaksprodukter.  Reglerna  bör  få   en
liknande   utformning   som    de    som
Världshälsoorganisationen (WHO) utfärdat
för   marknadsföring  av  läkemedel  och
bröstmjölksersättningsprodukter.




I  motion 1994/95:So484 av Fanny  Rizell
m.fl.  (kds) begärs ett tillkännagivande
om   vad  som  anförts  om  förbud   mot
indirekt   tobaksreklam  (yrkande   16).
Motionärerna hävdar att tobaksbolagen  i
Sverige  försöker  kringå  förbudet  mot
tobaksreklam  genom  att  lansera  andra
varor med tobaksprodukternas färger  och
namn.  Dessa varor väljs mycket medvetet
ur  den rådande ungdomskulturen. Att den
indirekta   reklamen  har  verkan   syns
tydligast,  menar  motionärerna,  i   de
stora  tobaksbolagens analyser som  lett
till att bolagen avsätter stora resurser
på  denna  typ  av  reklam.  Det  är  av
största  vikt  att tobaksreklam  i  alla
former förbjuds i Sverige.




Även  i  motion 1994/95:So491 av  Barbro
Hietala  Nordlund m.fl. (s)  begärs  ett
tillkännagivande om förbud mot  förtäckt
tobaksreklam   (yrkande    2).    Enligt
motionärerna   påverkar  den   indirekta
tobaksreklamen  framför  allt  ungdomar.
Därför  bör  ett förbud mot tobaksreklam
även innefatta den indirekta reklamen.


I  motion 1995/96:So33 av Thomas  Julin
och  Ragnhild  Pohanka  (mp)  yrkas  att
riksdagen i enlighet med vad som anförts
i  motionen begär att regeringen snarast
återkommer      med     ett      bredare
etgärdsprogram   mot  tobaksanvändningen
(delvis).     Motionärerna     välkomnar
förslaget  om att införa en  åldersgräns
för   tobaksinköp  men  anser  att  fler
åtgärder  behövs. Bl.a.  bör  regeringen
undersöka möjligheterna att förbjuda den
indirekta       marknadsföring        av
tobaksprodukter    som     tobaksbolagen
bedriver.




Tidigare behandling, m.m.




I  sitt betänkande 1993/94:SoU17 vidhöll
utskottet  sin  tidigare inställning  om
att  ett  förbud mot direkt  reklam  för
tobaksvaror skulle införas i tobakslagen
och  tillstyrkte regeringens förslag  om
att  en bestämmelse härom skulle införas
i  tobakslagen.  Utskottet  konstaterade
att   frågan  om  förbud  mot   förtäckt
tobaksreklam       övervägdes       inom
regeringskansliet.   Enligt    utskottet
borde  regeringen  emellertid  skyndsamt
utreda  frågan  och  därefter  återkomma
till  riksdagen. Förslaget om att införa
ett  förbud  för näringsidkare  att  vid
marknadsföring  av  tobaksvaror  använda
kommersiella annonser i tryck antogs  av
riksdagen som också gav regeringen  till
känna  vad  utskottet  hade  uttalat   i
frågan    om    förtäckt   tobaksreklam.
Bestämmelsen  om reklamförbud  trädde  i
kraft den 1 juli 1994.


I  september  månad  1994  bemyndigande
regeringen          chefen           för
Socialdepartementet  att  tillkalla   en
särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan    om    förbud   mot    indirekt
tobaksreklam   och   möjligheterna   att
införa  ett  sådant förbud. Utredningen,
som antog namnet Utredningen om indirekt
tobaksreklam,  överlämnade  i   november
1995     sitt    betänkande     Indirekt
tobaksreklam    (SOU   1995:114)    till
regeringen.


Utredningen  föreslår  att   det   i
tobakslagen   införs  förbud   mot   att
använda kända tobaksnamn på varor  eller
tjänster  utanför tobaksområdet.  Förbud
av  liknande slag finns bl.a.  i  Norge,
Finland och Frankrike. Förslaget innebär
ett  förbud  för  näringsidkare  att   i
marknadsföring    som    riktas     till
konsumenter använda varukännetecken  som
till   någon  del  är  i  bruk  för   en
tobaksvara  eller är registrerade  eller
inarbetade  för  en  sådan  vara  enligt
varumärkeslagens    bestämmelser.    Det
gäller     ord-     och     figurmärken,
förpackningsutstyrslar m.m. som  används
som kännetecken för tobaksvaror eller är
varumärkesrättsligt skyddade för  sådana
varor.   Förbudet  är   begränsat   till
användningen   av   varukännetecken    i
kommersiella   annonser   i   periodiska
skrifter    och    i   ljudradio-    och
televisionsprogram. Det krav på särskild
måttfullhet    som   enligt    nuvarande
lagstiftning  gäller för  marknadsföring
av  tobaksvaror  på  annat  sätt  än   i
kommersiella   annonser   föreslås   bli
tillämpligt   på  de  reklamformer   som
omfattas av förslaget. Det innebär bl.a.
att  användningen av varukännetecken med
anknytning  till  en tobaksvara  utanför
tobaksområdet  inte  heller   skall   få
förekomma  i filmer. Kravet på  särskild
måttfullhet    innebär   vidare    vissa
begränsningar  när  det   gäller   t.ex.
omfattningen                          av
varukänneteckensanvändning som i och för
sig är tillåten. Enligt utredningen blir
räckvidden   av   förbudet   i   princip
densamma   som   enligt  det   nuvarande
förbudet mot tobaksreklam. Begränsningar
av      möjligheten     att      använda
varukännetecken   med  anknytning   till
tobaksvaror    bör   inte    vara    mer
långtgående     än     förbudet      mot
tobaksreklam. En förbud som sträcker sig
längre   skulle  också  kunna  komma   i
konflikt     med    dels    vissa     av
bestämmelserna   i  EG-fördraget,   dels
internationella      varumärkesrättsliga
bestämmelser.


Varukännetecken som endast i  begränsad
omfattning förekommer vid marknadsföring
av  tobaksvaror  omfattas  inte  av  det
föreslagna    förbudet.   Skälet    till
undantaget   är   att   det   förekommer
användning  av  ett varukännetecken  för
tobaksvaror  och andra  varor  utan  att
användningen  i  det  senare  fallet  på
något  avgörande  sätt  associerar  till
tobaksvaran.    Som    exempel     anges
varumärket  Mercedes som är  registrerat
för både tobaksvaror och bilar.


Utredningen   föreslår    vidare    att
förbudet   skall   kopplas   till    det
marknadsrättsliga  påföljdssystemet   på
samma  sätt  som det nuvarande  förbudet
mot tobaksreklam.


Utredningen   har  beaktat   förslagets
förenlighet   med  annan   lagstiftning.
Enligt   utredningen  kräver   förslaget
ändringar i tryckfrihetsförordningen och
i  yttrandefrihetsgrundlagen.  Förslaget
strider   inte  mot  bestämmelserna   om
egendomsskyddet i regeringsformen.  Inte
heller  bör  förslaget komma i  konflikt
med Europakonventionens bestämmelser  om
skyddet  för  egendom.  Det  bör  enligt
utredningens  mening inte heller  uppstå
någon  konflikt  mellan  förslaget   och
bestämmelserna          på           det
varumärkesrättsliga    området,    t.ex.
bestämmelserna  i Pariskonventionen  för
industriellt rättsskydd.


Betänkandet  har  remissbehandlats   och
bereds      för     närvarande      inom
Socialdepartementet. I svar på en  fråga
i  riksdagen  i maj 1996 om  förbud  mot
indirekt        tobaksreklam         har
socialministern  uppgett  att   det   är
regeringens  avsikt  att  redovisa  sitt
ställningstagande i frågan för riksdagen
under  hösten 1996. Detta kommer, enligt
socialministern,    att    beröra    den
indirekta reklamen, men eventuellt också
frågan om måttfullhetskravet i nuvarande
lagreglering     av     den      direkta
tobaksreklamen.




Enligt  uppgift  har WHO nyligen  fattat
beslut  om att utarbeta en ramkonvention
om   kontroll  av  tobaksvaror.  Sverige
ställde sig bakom förslaget.




Utskottets bedömning




Frågan    om    förbud   mot    indirekt
tobaksreklam  är föremål  för  beredning
inom  regeringskansliet.  Riksdagen  bör
därför    enligt    utskottet    avvakta
regeringens kommande förslag. Motionerna
So201 (m), So484 (kds) yrkande 16, So491
(s)  yrkande  2  och  So33  (mp)  delvis
avstyrks.




Utskottet  är  ense med  motionärerna  i
motionerna  So223 (fp)  yrkande  39  och
So487  (fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkande
9   om   att   det  är  värdefullt   att
internationella    etiska     riktlinjer
utvecklas      för     att      begränsa
marknadsföringen av tobaksprodukter. Med
hänsyn   till  det  arbete  som  nyligen
påbörjats inom WHO och som också Sverige
ställt sig bakom behövs dock inte  något
tillkännagivande    till     regeringen.
Motionerna avstyrks.




Varningstexter




I  motion 1994/95:So220 av Tuve Skånberg
(kds) begärs ett tillkännagivande om vad
som  anförts om omedelbart införande  av
Socialstyrelsens       nya,       större
varningstexter (yrkande  1).  I  januari
1991     presenterade    Socialstyrelsen
förslag   till  nya  varningstexter   på
tobaksprodukter, med bl.a.  större  text
på    cigarettpaket   och   texter   med
sjukdomsrelaterade sjukdomsbeskrivningar
på     cigarettlimpor.     Vidare     är
varningstexterna    illustrerade     med
symboler som dödskallar, kors, foster  i
rökande  mammas  mage,  passivt  rökande
barn m.m. Tobaksbolagen försöker, enligt
motionären,  av  ekonomiska   skäl   att
förhala   att  de  nya  varningstexterna
träder i kraft. Motionären anför att det
är   av   största  vikt   att   de   nya
varningstexterna införs.




I  motion 1994/95:So484 av Fanny  Rizell
m.fl.  (kds) begärs ett tillkännagivande
om   vad   som   anförts   om   neutrala
tobaksförpackningar      med      större
varningstext        (yrkande        17).
Cigarettpaketens mer eller mindre lyxiga
dekor   och   utformning   har,   enligt
motionärerna,    stor   betydelse    för
statusen hos unga rökare. I t.ex. Kanada
vill       hälsomyndigheterna       göra
förpackningarna mindre attraktiva  genom
att   endast  tillåta  märkesnamnet   på
paketet.  Motionärerna anför vidare  att
den varningstext som redan nu förekommer
på   alla   tobaksprodukter  bör   göras
större, så att den täcker hela ena sidan
av paketet, t.ex. minst 40 % av paketets
totala yta.




Bakgrund och tidigare behandling




Europeiska gemenskapernas råd har den 13
november   1989  antagit   direktiv   om
anpassning av medlemsstaternas lagar och
andra författningar beträffande märkning
av  tobaksvaror (89/622/EEG). Direktivet
ändrades  den  15 maj 1992  (92/41/EEG).
Enligt     direktivet     skall     alla
förpackningar med tobaksvaror förses med
en  i direktivet särskilt angiven allmän
varningstext.     Förpackningar      med
cigaretter och andra tobaksvaror  skall,
förutom den allmänna varningstexten,  ha
en   av   flera  alternativa   särskilda
varningstexter som finns angivna  i  två
bilagor  till  direktivet.  Det  åligger
varje   medlemsstat  att   upprätta   en
förteckning     över    de     särskilda
varningstexterna vilka uteslutande skall
hämtats från bilagorna i direktivet. När
det  gäller cigarettförpackningar  skall
varningstexterna  täcka  minst  4  %  av
varje    större    yta    på    paketet.
Varningstexterna  för andra  tobaksvaror
skall  täcka minst 1 % av förpackningens
yta. Vidare finns regler om att texterna
skall vara tydliga och lätt läsbara  och
tryckas  med fet stil mot kontrasterande
bakgrund.


Bestämmelser   om   varningstext    och
innehållsdeklaration   på    tobaksvaror
återfinns i tobakslagen (9-11 §§). I 9 §
talas om varningstexter vilket avser att
markera  att det, liksom inom EU,  skall
föreskrivas att en förpackning skall  ha
mer  än  en  text. Av 9 § andra  stycket
framgår att regeringen får överlämna  åt
en  myndighet att lämna föreskrifter  om
varningstexter  och innehållsdeklaration
på förpackningar till tobaksvaror. Denna
möjlighet  överensstämmer  med  vad  som
gällde tidigare enligt lagen (1975:1154)
om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror. Regeringen har enligt  4
§   förordningen  (1985:796)  med  vissa
bemyndiganden  för  Socialstyrelsen  att
meddela föreskrifter m.m. överlåtit till
Socialstyrelsen   att   meddela   sådana
föreskrifter.    Socialstyrelsen     har
utfärdat  föreskrifter om varningstexter
och  innehållsdeklaration på tobaksvaror
samt   begränsning   av   tjärhalten   i
cigaretter     (SOSFS     1994:9).     I
föreskrifterna   hänvisas    till    EG-
direktivet   samt   till   att   Sverige
förbundit  sig att tillämpa  reglerna  i
direktivet.  En ändring i föreskrifterna
gjordes i juni 1996 (SOSFS 1996:3).


I  betänkandet 1993/94:SoU17  behandlade
utskottet  en motion (kds) med  krav  på
införande    av    nya    och     större
varningstexter  på  tobaksförpackningar.
Utskottet  konstaterade att bestämmelser
om  varningstexter finns  i  tobakslagen
och      att      dessa     bestämmelser
överensstämmer med EG:s rådsdirektiv  om
märkning   av  tobaksvaror  (89/622EEG).
Vidare  anförde utskottet att direktivet
omfattades    av    EES-avtalet.     Med
hänvisning    till   att   de    svenska
föreskrifterna  om  varningstexter  inte
kan    avvika    från   de    materiella
märkningsregler   som   anges   i    EG-
direktivet avstyrktes motionen.




Utskottets bedömning




Information  om tobakens skadeverkningar
är  en väsentlig del av arbetet med  att
åstadkomma en minskning av tobaksbruket.
Det   är   därför  av  stor   vikt   att
förpackningar av tobaksvaror förses  med
texter  som  upplyser om de  hälsorisker
som  är  förbundna med  bruk  av  tobak.
Bestämmelser   härom   finns   också   i
tobakslagen  och  i de föreskrifter  som
utfärdats av Socialstyrelsen. Sverige är
som  medlemsland  i  Europeiska  unionen
bundet  av de direktiv som utfärdats  av
Europeiska   gemenskapernas    råd    om
märkning   av  tobaksvaror  (89/622/EEG,
92/41/EEG) och kan därmed inte uppställa
egna  krav på varningstexter som avviker
från  de materiella märkningsregler  som
anges  i EG-direktiven. Utskottet  utgår
från att Sverige inom EU verkar för  att
informationen om tobakens hälsofarlighet
utvecklas.   Motionerna   So220    (kds)
yrkande  1  och So484 (kds)  yrkande  17
avstyrks.




Rökavvänjning och rökslutarstöd




I    motion   1994/95:So223   av    Lars
Leijonborg   m.fl.   (fp)   begärs   ett
tillkännagivande om vad som  anförts  om
behovet  av  tillgång till rökavvänjning
(yrkande  37).  Motionärerna  anser  att
hälso-   och   sjukvårdens  insatser   i
rökavvänjning måste intensifieras. Varje
sjukvårdshuvudman      bör,       enligt
motionärerna,  ha  minst  en  enhet  med
samlat   ansvar   för   verksamhet   med
rökavvänjning.




I   motion   1994/95:So487   av   Barbro
Westerholm m.fl. (fp, s, m,  c,  v,  mp,
kds) begärs ett tillkännagivande om  vad
som  anförts om behovet av rökavvänjning
och     rökslutarstöd    (yrkande    3).
Motionärerna anför att mer än  90  %  av
dem som slutar röka gör det på egen hand
och    att   återfallsfrekvensen   efter
rökstopp  är  hög, närmare 80  %,  bland
kraftigt nikotinberoende rökare.  Vikten
av  att  det  inom hälso- och sjukvården
finns  tillgång  till rökavvänjning  och
rökslutarstöd  kan, enligt motionärerna,
inte nog understrykas.




I   motion   1994/95:So488   av   Gudrun
Lindvall m.fl. (mp) begärs ett beslut om
att alla blivande föräldrar bör erbjudas
gratis rökavvänjning (yrkande 4). Det är
viktigt,  enligt  motionärerna,  att  se
till att små barn inte exponeras för mer
kemikalier och allergener än nödvändigt.
Att  föräldrarna inte röker anser  vissa
läkare  mycket viktigt och i Malmö,  där
man  satsat på rökavvänjningskurser  för
astamabarns föräldrar, kan man  visa  en
mycket  stor  förbättring  sedan  barnen
slutat  att exponeras för röken.  Gratis
rökavvänjning       skall,        enligt
motionärerna,   därför   erbjudas    för
rökande blivande föräldrar.




Bakgrund och tidigare behandling




S.k.  rökavvänjningskliniker  finns   på
Huddinge  sjukhus samt  i  Göteborg  och
Lund. Avsikten är dock att människor som
önskar  hjälp med att sluta  röka  skall
kunna vända sig till primärvården,  till
sin     husläkare     eller     närmaste
vårdcentral.  Utbildning av  hälso-  och
sjukvårdspersonal   i   detta   avseende
pågår.




Motioner med krav på rökslutarstöd i den
meningen  att en särskild avgift  skulle
införas  på  tobak i syfte  att  bekosta
insatserna för att förebygga tobaksdebut
och  för  att  ge hjälp åt personer  som
önskar  sluta  röka  har  behandlats  av
utskottet  i  betänkandet 1992/93:SoU26.
Utskottet    ansåg    i    likhet    med
skatteutskottet (bet. 1992/93:SkU25) att
någon  särskild  avgift  på  tobak  inte
skulle    införas.   Aktuella   motioner
avstyrktes.




Utskottets bedömning




Utskottet   konstaterar   att   åtgärder
vidtagits   eller  förbereds   för   att
personer  som  önskar sluta  röka  skall
kunna få hjälp med detta inom hälso- och
sjukvården.  Något  tillkänngivande  med
anledning   av  motionerna  So223   (fp)
yrkande 37, So487 (fp, s, m, c,  v,  mp,
kds) yrkande 3 och So488 (mp) yrkande  4
behövs inte. Motionerna avstyrks.




Forskning




I  två motioner begärs tillkännagivanden
om    behovet    av    forskning    inom
tobaksområdet.




I    motion   1994/95:So223   av    Lars
Leijonborg   m.fl.  (fp)  (yrkande   38)
anförs   att  vår  kunskap   om   varför
människor   börjar   röka   är   i   dag
ofullständig. Enligt motionärerna behövs
en   professur   och   en   vetenskaplig
institution  med särskild inriktning  på
tobakspreventivt arbete. Regeringen  bör
beakta   detta  behov  i  den   kommande
forskningspolitiska propositionen.




Även  i  motion 1994/95:So487 av  Barbro
Westerholm m.fl. (fp, s, m,  c,  v,  mp,
kds)  (yrkande 4) framförs  krav  på  en
vetenskaplig       institution       för
tobaksprevention.  Enligt   motionärerna
finns i dag inte mycket kunskap om vilka
faktorer som påverkar tobaksdebuten  och
om   hur   man  effektivare  kan  hjälpa
människor att sluta använda tobak. Detta
forskningsbehov behöver beaktas i  nästa
forskningspolitiska proposition.




Bakgrund




I  nu föreliggande proposition sägs  att
nya  kunskaper,  främst  om  hälsorisker
till   följd   av  passiv  rökning   och
nikotinberoendets  art,  har   förändrat
synen  på tobaksbruket. Numera betraktas
knappast    tobak   som   en   alldaglig
konsumtionsvara som det är den enskildes
privatsak  att avgöra om han  eller  hon
vill nyttja eller inte. Vidare sägs  att
beteendevetenskaplig forskning har  ökat
våra  kunskaper  om  varför  man  börjar
röka.  Det  sker i regel inte som  något
övertänkt  och  avgörande  val  vid  ett
bestämt tillfälle. I stället handlar det
om  en  process  under flera  år.  Denna
process  sker  i flera steg,  där  varje
steg  påverkas  av  en  rad  personliga,
sociala   och   miljömässiga   faktorer.
Enligt   propositionen  har  forskningen
visat  att nio av tio rökare har  börjat
före  18 års ålder. Åtgärder som skjuter
upp  debuten kan därför förväntas  bidra
till  att  totalt  sett färre  människor
börjar röka.




Enligt  Folkhälsoinstitutets  fördjupade
anslagsframställning för åren  1997-1999
sägs   att  tobaksprogrammet   har   god
vetenskaplig   förankring,    men    bör
förstärkas     på     vissa     områden.
Forskningsprojekt     och     kompetenta
forskningsmiljöer                    för
beteendevetenskaplig tobaksforskning bör
utvecklas,     och    den    fortlöpande
kartläggningen  av kunskaper,  attityder
och  beteenden  i  fråga  om  tobak  bör
förstärkas.




Utskottets bedömning




En   forskningspolitisk  proposition  är
aviserad  till hösten 1996.  Regeringens
kommande  förslag bör inte nu föregripas
med   något  uttalande  från  riksdagens
sida.  Motionerna So223 (fp) yrkande  38
och  So487  (fp, s, m, c,  v,  mp,  kds)
yrkande 4 avstyrks.




Skärpning av tobakslagen




I  motion 1994/95:So469 av Thomas  Julin
m.fl.  (mp) begärs tillkännagivanden  om
vad    i   motionen   anförts   om    en
kraftfullare  inledning  av  tobakslagen
(yrkande    1),   om   uppföljning    av
tobakslagens 2 § punkt 4 (yrkande 3) och
om   skärpning   av  bestämmelserna   om
rökförbud     på    restauranger     och
serveringsställen  (yrkande  4).  Enligt
motionärerna bör 1 § tobakslagen inledas
med  en kraftfull beskrivning av tobaken
som  en starkt beroendeframkallande  och
hälsovådlig  drog, samt  vikten  av  att
kraftigt   minska   nyrekryteringen   av
rökare.  Vidare  anser motionärerna  att
SJ:s   rökkupéer   strider   mot   2   §
tobakslagen  om  rökfrihet  på   inrikes
kollektivtrafik och att SJ därför  måste
införa    rökförbud   på    tågen.    På
restauranger och andra serveringsställen
bör  allmänt  rökförbud råda.  Tillstånd
för  rökning  bör, enligt  motionärerna,
kunna ges endast i de fall cigarettröken
inte  blir till en olägenhet för  övriga
gäster och för personalen.


Även  i  motion 1995/96:So33 av  Thomas
Julin och Ragnhild Pohanka (mp) framförs
krav  på  en  kraftfullare inledning  av
tobakslagen     och     skärpning     av
bestämmelserna    om    rökförbud     på
restauranger,   andra  serveringsställen
och  tåg i inrikes trafik. Vidare  anser
motionärerna    att    regeringen    bör
återkomma till riksdagen med förslag  om
fler    rökfria    miljöer    och    att
organisationer  som aktivt  arbetar  för
att  göra  fler  människor  medvetna  om
riskerna  med  tobaksbruk bör  få  ökade
medel till sitt förfogande (delvis).




Gällande rätt




Tobakslagen innehåller regler  om  vissa
miljöer  där rökning inte skall  få  äga
rum   eller  där  vissa  utrymmen  skall
hållas  fri  från tobaksrök. Huvudregeln
är  att rökning inte skall vara tillåten
i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet
och   annan  verksamhet  för  barn   och
ungdom,  färdmedel  i inrikes  kollektiv
trafik, lokaler för hälso- och sjukvård,
lokaler  avsedda  för gemensamt  bruk  i
bostäder  och inrättningar med  särskild
service  eller  vård.  På  initiativ  av
socialutskottet     har      rökförbudet
utsträckts   till   att   omfatta   även
skolgårdar   och  platser  utomhus   som
används  i barnomsorgen och lokaler  där
offentliga tillställningar och  allmänna
sammankomster   anordnas   samt    andra
lokaler  dit allmänheten har  tillträde.
Möjlighet finns att göra avsteg från  de
nämnda  reglerna.  Bl.a.  får  särskilda
rökrum anordnas.


I    tobakslagen   finns    också    en
bestämmelse  om  rätt  till  en   rökfri
arbetsmiljö. Även denna bestämmelse  har
initierats av utskottet.


Tobakslagens bestämmelser om begränsning
av  rökning i vissa lokaler och utrymmen
samt  på  vissa områden utomhus,  rökfri
arbetsmiljö,     varningstexter      och
innehållsdeklaration  på   förpackningar
till  tobaksvaror,  marknadsföring  samt
produktkontroll m.m. av tobaksvaror, har
enligt    lagens   inledande    paragraf
beslutats på grund av de hälsorisker och
olägenheter som är förbundna med bruk av
tobak.   I  förarbetena  sägs  att   det
huvudsakliga  syftet med  lagen  är  att
skydda  allmänheten från att ofrivilligt
utsättas  för tobaksrök och  att  skydda
barn  och  ungdom från att  börja  bruka
tobak.




Enligt   2  §  tobakslagen  är   rökning
förbjuden   på   färdmedel   i   inrikes
kollektivtrafik  eller  i  lokaler   och
andra   utrymmen  som  är  avsedda   att
användas  av  den som reser  med  sådana
färdmedel. Lagen förbjuder dock inte att
särskilda  utrymmen inrättas för  rökare
(6 §). När det gäller allmänna färdmedel
kan detta i princip bara bli tillämpligt
när det finns möjlighet att anordna helt
skilda utrymmen såsom på tåg.


I   lagen   återfinns  också  särskilda
regler  när det gäller rökning på hotell
och restauranger (4 §). Restauranger och
andra  serveringsställen som har mer  än
femtio  sittplatser skall, om  rökförbud
ej  föreligger, ha sittplatser inom  ett
eller  flera  områden  där  rökning   är
förbjuden.  Lagen uppställer  dock  inga
särskilda   krav  på  hur  stora   dessa
områden  skall vara eller hur  de  skall
avgränsas.  I  allmänmotiveringen   till
lagen   (prop.  1992/93:185)  förutsätts
dock  att en avgränsning sker på  sådant
sätt  att  gäster som så önskar  får  en
reell  möjlighet  att  undvika  att  bli
utsatta  för  tobaksrök och att  rökfria
områden  inte görs påtagligt  mindre  än
sådana  där rökning är tillåten.  Vidare
framhålls att de rökfria platserna  inte
bör  ges  sämre placering i  lokalen  än
platser där rökning tillåts.


Det åligger den som i egenskap av ägare
eller  på  annan  grund disponerar  över
lokalen    att    ansvara    för     att
bestämmelserna   iakttas   och   tydligt
markera  var rökning är respektive  inte
är  tillåten (7 §). Den som ansvarar för
lokalen  är  också skyldig att  övervaka
att  reglerna  inte  överträds  och  vid
behov   ingripa   med  information   och
tillsägelser.  Den omedelbara  tillsynen
över  att  lagen  och  föreskrifter  som
meddelats  med stöd av lagen  efterlevs,
utövas  när  det  gäller  bl.a.  rökfria
miljöer  och  restauranger av  miljö-och
hälsoskyddsnämnden   eller   motsvarande
kommunal nämnd (18 §).




Utskottets bedömning




Tobakslagen trädde i kraft  den  1  juli
1993.    Därefter   har   lagen,   efter
initiativ   av  utskottet,   skärpts   i
väsentliga  delar  bl.a.  i   fråga   om
rökning på arbetsplatser, begränsning av
rökning  i  vissa lokaler  och  utrymmen
samt  på  vissa  områden  utomhus  såsom
skolgårdar  och motsvarande områden  vid
förskolor eller fritidshem och  i  fråga
om  marknadsföring och  produktkontroll.
Utskottet  anser att lagen  bör  vara  i
kraft  ytterligare någon tid innan andra
ändringar övervägs än de som föreslås  i
föreliggande   proposition.   Motionerna
So469 (mp) yrkandena 1, 3 och 4 och So33
(mp) delvis avstyrks.




Uppföljning och utvärdering




I    motion   1994/95:So223   av    Lars
Leijonborg     m.fl.     (fp)     begärs
tillkännagivanden  om  vad  i   motionen
anförts  om uppföljning av efterlevnaden
av     tobakslagen     (yrkande     34).
Motionärerna anser att en uppföljning av
lagen  snabbt  bör  genomföras  och  att
resultaten   av   uppföljningen    skall
återrapporteras till riksdagen.




I  motion 1994/95:So469 av Thomas  Julin
m.fl.  (mp)  begärs ett tillkännagivande
om   vad  i  motionen  anförts   om   en
utvärdering om hur tobakslagen efterlevs
(yrkande    5).    Enligt   motionärerna
varierar  tillsynen  av  lagen  märkbart
mellan   olika   kommuner.   En   större
utvärdering av hur lagen efterlevs och i
vilken  utsträckning tillsyn  förekommer
bör därför göras.




Enligt  Socialdepartementet  har   någon
uppföljning av hur lagen efterlevs  inte
gjorts.  Folkhälsoinstitutet har  enligt
uppgift kontrollerat hur lagen tillämpas
på  vissa  restauranger. Institutet  har
också     i    samarbete    med    bl.a.
Arbetarskyddsstyrelsen   genomfört    en
kampanj  om rökfri arbetsmiljö (Rökfritt
på   Jobbet)  samt  anordnat   regionala
utbildningar       för      skyddsombud,
arbetsledare m.fl. Socialstyrelsen har i
meddelandeblad  1994:10  informerat   om
rökfria  miljöer.  Meddelandebladet  har
skickats  ut  till bl.a. de  myndigheter
som    ansvarar   för   den   omedelbara
tillsynen   över   lagens   efterlevnad.
Socialstyrelsen      undersöker      för
närvarande i vilken utsträckning tillsyn
förekommit  och vad tillsynsmyndigheten,
dvs.  de nämnder som fullgör kommunernas
uppgifter      inom      miljö-      och
hälsoskyddsområdet,     upplever     som
problem.   Socialstyrelsen   avser   att
utkomma   med  allmänna  råd  om   bl.a.
rökfria miljöer under hösten 1996  eller
vintern 1997.




Utskottets bedömning




Ansvaret  för  den omedelbara  tillsynen
över att tobakslagen och förskrifter som
meddelas  med  stöd av  lagen  efterlevs
åvilar  kommunen när det gäller  rökfria
miljöer,     färdmedel     i     inrikes
kollektivtrafik,  hotell,   restauranger
och       andra       serveringsställen.
Länsstyrelsen ansvarar för den regionala
tillsynen.    Tillsynen     över     att
bestämmelserna om rökning  inom  lokaler
som är upplåtna enbart för personal inom
skolor, barnomsorg , hälso- och sjukvård
utövas  av Yrkesinspektionen, som  också
ansvarar   för  lagens  bestämmelse   om
rökfri   arbetsmiljö.   Den   omedelbara
tillsynen skall enligt förarbetena  till
lagen  bl.a.  utövas genom inspektioner.
Yrkesinspektionen, den  kommunala  nämnd
som  ansvarar  för  kommunens  uppgifter
inom  detta  område liksom länsstyrelsen
har  enligt lagen möjlighet att  utfärda
de förelägganden eller förbud som behövs
för  lagens  efterlevnad.  Den  centrala
tillsynen,      som      utövas       av
Arbetarskyddsstyrelsen               och
Socialstyrelsen, innefattar att vägleda,
samordna och utveckla verksamheten  samt
följa upp denna.


Utskottet  vill understryka  vikten  av
att  tillsynsmyndigheterna  bedriver  en
kontinuerlig  kontroll över  att  lagens
bestämmelser   följs    och    att    de
myndigheter   som   ansvarar   för   den
centrala  tillsynen  utarbetar  allmänna
råd   beträffande  den   regionala   och
omedelbara  tillsynen. Med  hänsyn  till
bl.a.  det  uppföljningsarbete  som  för
närvarande  pågår  inom  Socialstyrelsen
anser      utskottet      att      något
tillkännagivande   med   anledning    av
motionerna  So223 (fp)  yrkande  34  och
So469   (mp)  yrkande  5  inte   behövs.
Motionerna avstyrks.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.    beträffande   avslag    på
propositionen


att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:So29     och     1995/96:So30
yrkandena 1 och 2,


res. 1 (m)


2.  beträffande åldersgräns  vid
inköp och införsel av tobaksvaror


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:So31 yrkande 3 antar  12  och
13  §§ i regeringens förslag till lag
om ändring i tobakslagen,


res. 2 (kd)


3.  beträffande tillkännagivande
om åldersgräns


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So203,         1994/95:So212,
1994/95:So220       yrkande        3,
1994/95:So223  yrkande  35,  1994/95:
So447,  1994/95:So463,  1994/95:So469
yrkande       2,       1994/95:So483,
1994/95:So484       yrkande       13,
1994/95:So487  yrkande  7,   1994/95:
So491   yrkande  1  och  1994/95:A807
yrkande 34,


4. beträffande tobaksautomater


att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:So31  yrkande 2 och  1995/96:
So34 yrkande 2,


res. 3 (mp, kd)


5. beträffande tillsyn


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:So31 yrkande 4 antar  19  och
20  §§ i regeringens förslag till lag
om ändring i tobakslagen,


res. 4 (kd)


6.  beträffande  straffrättsligt
ansvar


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:So32 yrkande 1 antar 27  §  i
regeringens  förslag  till   lag   om
ändring i tobakslagen,


res. 5 (m)


7.  beträffande  förslaget  till
övriga ändringar i tobakslagen


att   riksdagen   antar   regeringens
förslag  till ändringar i tobakslagen
i  den  mån det inte omfattas av  vad
utskottet  hemställt  under  tidigare
moment,


8.       beträffande      övriga
lagförslag


att   riksdagen   antar   regeringens
förslag till


a)   lag  om  ändring  i   lagen
(1994:1551) om frihet från skatt  vid
import, m.m.,


b)   lag  om  ändring  i  lagen
(1994:1565)    om   beskattning    av
privatinförsel av alkoholdrycker  och
tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen,


c)   lag  om  ändring  i   lagen
(1996:701)       om       Tullverkets
befogenheter vid Sveriges  gräns  mot
ett   annat   land  inom   Europeiska
unionen,


9.  beträffande  information  om
åldersgräns


att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:So31  yrkande 1 och  1995/96:
So34 yrkande 1,


10.  beträffande information  om
tobakens hälsorisker


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So216, 1994/95:So223  yrkande
36, 1994/95:So484 yrkandena 10-12, 14
och  15,  1994/95: So487 yrkandena  1
och   2,   1994/95:A802  yrkande   8,
1995/96:So30    yrkande     3     och
1995/96:So32 yrkande 2,


res. 6 (m)


11. beträffande marknadsföring


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So201, 1994/95:So223  yrkande
39,    1994/95:So484   yrkande    16,
1994/95:So487       yrkande        9,
1994/95:So491    yrkande    2     och
1995/96:So33 delvis,


12. beträffande varningstexter


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So220    yrkande    1     och
1994/95:So484 yrkande 17,


13. beträffande rökavvänjning


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So223       yrkande       37,
1994/95:So487    yrkande    3     och
1994/95:So488 yrkande 4,


res. 7 (fp)


res. 8 (mp)


14. beträffande forskning


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So223    yrkande    38    och
1994/95:So487 yrkande 4,


15.  beträffande  skärpning   av
tobakslagen


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So469 yrkandena 1,  3  och  4
samt 1995/96:So33 delvis,


res. 9 (mp)


16. beträffande uppföljning  och
utvärdering


att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:So223    yrkande    34    och
1994/95:So469 yrkande 5.


res. 10 (fp)




Stockholm den 4 september 1996




På socialutskottets vägnar




Sten Svensson




I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s),
Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c),
Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s),
Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg
(s), Birigtta Wichne (m), Thomas Julin
(mp), Christin Nilsson (s), Elisebeht
Markström (s) och Tuve Skånberg (kd).


Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)




Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson  och  Birgitta Wichne  (alla  m)
anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  8  börjar   med
 Tillgängliga uppgifter   och  på  s.  9
slutar  med  yrkandena 1 och 2  bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  anser det angeläget  att  på
olika  sätt verka för att förhindra  att
barn  och ungdomar börjar använda tobak.
Information  och utbildning om  tobakens
skadeverkningar  och  om  de   särskilda
hälsorisker  som  är  förbundna  med  en
tidig  tobaksdebut måste därvid ges  hög
prioritet. En annan åtgärd kan vara  att
begränsa   tobaksvarors  tillgänglighet.
Utskottet  ser positivt på  att  en  rad
butikskedjor  och enskilda näringsidkare
beslutat att följa en rekommendation  av
Svenska Tobaksbranschföreningen  om  att
inte  sälja  tobaksvaror  till  personer
under 18 år. Enligt utskottets mening är
en frivillig överenskommelse att föredra
framför  lagstiftning  på  området.   En
utvärdering  bör  därför  göras  av  den
frivilliga    överenskommelsen    mellan
tobaksbranschen och handeln innan  en  i
lag   fastställd  åldersgräns  övervägs.
Utskottet vill också erinra om att  barn
och   ungdomar  behöver  stöd  och  goda
förebilder  för att inte börja  röka.  I
detta  sammanhang  har föräldrar,  skola
och andra vuxna som arbetar med barn och
ungdomar  en  viktig  roll  att   fylla.
Utskottet  föreslår  att  riksdagen  med
bifall  till  motionerna So29  och  So30
yrkande   1  avslår  den  av  regeringen
framlagda propositionen.


Vad  utskottet anfört om en utvärdering
av        överenskommelsen        mellan
tobaksbranschen och handeln om att  inte
sälja tobaksvaror till personer under 18
år bör riksdagen med bifall till yrkande
2  i  motion  So30  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:


1.     beträffande     avslag     på
propositionen


att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna      1995/96:So29      och
1995/96:So30 yrkandena 1 och  2  dels
avslår  propositionen, dels  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,


2. Åldersgräns vid inköp och införsel av
tobaksvaror (mom. 2)




Tuve Skånberg (kd) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med  Utskottet delar 
och  slutar  med  So31 (kds) yrkande  3 
bort ha följande lydelse:


Utskottet delar inställningen i  motion
So31 om att förbudet att sälja eller  på
annat sätt överlåta tobaksvaror till den
som  är under 18 år skall omfatta  varje
form  av  överlåtelse  och  inte  enbart
begränsas  till  näringsverksamhet.   Om
inte förbudet utsträcks till att omfatta
s.k.   langningssituationer  kommer   en
lagstadgad  åldersgräns  inte  att   bli
effektiv    och   få   avsedd    effekt.
Regeringen bör därför snarast  återkomma
till    riksdagen   med   förslag   till
lagreglering  i enlighet  härmed.  Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:


2. beträffande åldersgräns vid inköp
och införsel av tobaksvaror


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:So31 yrkande 3 dels antar  12
och  13 §§ i regeringens förslag till
lag  om  ändring i tobakslagen,  dels
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,


3. Tobaksautomater (mom. 4)




Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd)
anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  10  börjar  med
 Utskottet   delar   och   slutar    med
 Motionerna  avstyrks  bort ha  följande
lydelse:


Enligt propositionen skall förbudet att
sälja  tobaksvaror till den som är under
18  år  gälla  oavsett försäljningsform.
Vidare  skall  det även  framdeles  vara
möjligt  att sälja tobak genom  automat.
Försäljning  av tobak genom automat  ger
inte  samma  möjligheter att kontrollera
köparens  ålder  som  när  försäljningen
sker  över disk. Utskottet anser  därför
att  denna försäljningsform endast skall
tillåtas   i   lokaler   dit   i   detta
sammanhang    minderåriga    inte    har
tillträde.   Regeringen   bör    snarast
återkomma  till  riksdagen  med  förslag
till en sådan lagreglering.


dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:


4. beträffande tobaksautomater


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:So31 yrkande 2 och med avslag
på  motion 1995/96:So34 yrkande 2 som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,


4. Tillsyn (mom. 5)




Tuve Skånberg (kd) anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  11  börjar  med
 Utskottet  instämmer  och  slutar   med
 yrkande 4  bort ha följande lydelse:


I  propositionen föreslås att  kommunen
skall    ha   huvudansvaret   för    den
omedelbara    tillsynen     över     att
åldersgränsen  för köp av  tobak  följs.
Att  ålägga kommunerna ett sådant ansvar
utan  att  samtidigt ge  dem  ekonomiska
resurser  att klara av detta kan  enligt
utskottet  komma att inverka menligt  på
annan  viktig  kommunal verksamhet,  som
t.ex.  vård och omsorg. Därutöver  anser
utskottet att tillsynsansvaret mer är av
polisiär karaktär än det berör kommunala
nämnders normala verksamhet. Polisen bör
därför  vara den myndighet som  ansvarar
för  den  omedelbara  tillsynen  av  att
lagens  bestämmelse om  åldersgräns  för
köp av tobak efterlevs. Vad utskottet nu
anfört  bör  riksdagen med anledning  av
motion  So31  (kds) yrkande  4  som  sin
mening ge regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  5
bort ha följande lydelse:


5. beträffande tillsyn


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:So31 yrkande 4 dels antar  19
och  20 §§ i regeringens förslag till
lag  om  ändring i tobakslagen,  dels
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,


5. Straffrättsligt ansvar (mom. 6)




Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson  och  Birgitta Wichne  (alla  m)
anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande som på s. 12 börjar med   Den
som   och på s. 13 slutar med  So32  (m)
yrkande 1  bort ha följande lydelse:


Utskottet delar inställningen i  motion
So32 (m) om att fängelse inte bör ingå i
straffskalan    för   överträdelse    av
förbudet  att sälja eller på annat  sätt
lämna  ut tobaksvaror till den som  inte
fyllt  18  år.  Ett fängelsestraff  står
inte  i  rimlig proportion till brottet.
Böter är enligt utskottet en tillräcklig
åtgärd. Utskottet föreslår att riksdagen
antar  det  av reservanterna  utarbetade
förslaget till 27 § tobakslagen.


dels  att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:


6.    beträffande    straffrättsligt
ansvar


att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:So32  yrkande 1 beslutar  att
27  §  tobakslagen skall ha  följande
som Reservanternas förslag betecknade
lydelse,


Regeringens                     förslag
Reservanternas förslag


27 §


Den             som   Den            som
uppsåtligen   eller  uppsåtligen   eller
av       oaktsamhet  av       oaktsamhet
bryter  mot  12   §  bryter  mot  12   §
döms   för  olovlig  döms   för  olovlig
tobaksförsäljning    tobaksförsäljning
till   böter  eller  till böter.
fängelse  i   högst
sex månader.          Är  gärningen  att
anse som ringa döms
Är   gärningen  att  inte till ansvar.
anse som ringa döms
inte till ansvar.     Den     som    har
överträtt       ett
Den     som     har  vitesföreläggande
överträtt       ett  eller           ett
vitesföreläggande    vitesförbud   skall
eller           ett  inte   dömas   till
vitesförbud   skall  ansvar enligt denna
inte   dömas   till  lag för gärning som
ansvar enligt denna  omfattas         av
lag för gärning som  föreläggandet eller
omfattas         av  förbudet.
föreläggandet eller
förbudet.             Bestämmelser    om
ansvar  för olovlig
Bestämmelser     om  införsel         av
ansvar  för olovlig  tobaksvaror finns i
införsel         av  lagen (1960:418) om
tobaksvaror finns i  straff          för
lagen (1960:418) om  varusmuggling.
straff          för
varusmuggling.


6. Information om tobakens hälsorisker
(mom. 10)




Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson  och  Birgitta Wichne  (alla  m)
anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  18  börjar  med
 Informa-tion och  och slutar med  So216
(m) avstyrks  bort ha följande lydelse:


Införandet av en åldersgräns vid köp av
tobak  får inte innebära att information
och  undervisning om de hälsorisker  som
är  förbundna  med  tobaksbruk  minskar.
Utskottet  anser  att  tonvikten  i  ett
samhälleligt     åtgärdsprogram      mot
tobaksbruket måste ligga på olika former
av   information,  opinionsbildning  och
utbildning.  Risken är  annars  att  den
traditionella    hälsopolitiken    bryts
sönder.  Det  är  av särskild  vikt  att
informationen intensifieras framför allt
i  skolorna och att informationen bygger
på  fakta  och  saklighet samt  anpassas
till de målgrupper som avses.


Vad  utskottet nu anfört bör  riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:


10.   beträffande   information   om
tobakens hälsorisker


att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna             1994/95:So216,
1995/96:So30    yrkande     3     och
1995/96:So32 yrkande 2 och med avslag
på  motionerna 1994/95:So223  yrkande
36, 1994/95:So484 yrkandena 10-12, 14
och 15, 1994/95:So487 yrkandena 1 och
2  och 1994/95:A802 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,


7. Rökavvänjning (mom. 13)




Barbro Westerholm (fp) anser


dels   att   den   del  av   utskottets
betänkande  som  på  s.  23  börjar  med
 Utskottet  konstaterar  och slutar  med
 Motionerna  avstyrks  bort ha  följande
lydelse:


Med      hänsyn      till      tobakens
hälsofarlighet,                     dess
beroendeframkallande egenskaper och  den
höga  återfallsfrekvensen  bland  rökare
som på egen hand försöker sluta röka  är
det  enligt utskottets mening av största
vikt  att det inom hälso- och sjukvården
finns  tillgång till rökavvänjning.  Som
framhålls i motion So223 (fp) bör  varje
sjukvårdshuvudman ha minst en enhet  med
samlat ansvar för sådan verksamhet.


dels att utskottets hemställan under  13
bort ha följande lydelse:


13. beträffande rökavvänjning


att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1994/95:So223 yrkande  37
och  1994/95:So487 yrkande 3 och  med
anledning   av  motion  1994/95:So488
yrkande   4   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,


8. Rökavvänjning (mom. 13)




Thomas Julin (mp) anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  23  börjar  med
 Utskottet  konstaterar  och slutar  med
 Motionerna  avstyrks  bort ha  följande
lydelse:


I syfte att förebygga bl.a. förekomsten
av  allergier  är  det enligt  utskottet
viktigt  att se till att små  barn  inte
exponeras för tobaksrök. Utskottet anser
att  samhällets insatser för att  minska
tobaksbruket bland blivande mödrar  även
bör  innefatta gratis rökavvänjning  för
blivande föräldrar.


dels att utskottets hemställan under  13
bort ha följande lydelse:


13. beträffande rökavvänjning


att  riksdagen med bifall till motion
1994/95:So488  yrkande  4   och   med
anledning av motionerna 1994/95:So223
yrkande  37 och 1994/95:So487 yrkande
3  som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,


9. Skärpning av tobakslagen (mom. 15)




Thomas Julin (mp) anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  26  börjar  med
 Tobakslagen  trädde   och  slutar   med
 delvis   avstyrks   bort  ha   följande
lydelse:


Utskottet   anser   att   ett   bredare
etgärdsprogram   mot  tobaksanvändningen
och    ytterligare    skärpningar     av
tobakslagen är nödvändiga för att  komma
till  rätta  med det stora  hälsoproblem
som  tobaksbruket utgör. Tobakslagen bör
inledas med en kraftfull beskrivning  av
tobakens    beroendeframkallande     och
hälsovådliga  egenskaper.  Ett   allmänt
rökförbud  bör  införas på  restauranger
och  andra serveringsställen samt på tåg
i  inrikes trafik. Tillstånd för rökning
bör,  enligt utskottet, kunna ges endast
i  de  fall cigarettröken inte blir till
en olägenhet för övriga gäster/resenärer
och   anställda.   Lagens   regler    om
särskilda  utrymmen för rökare  bör  ses
över.  Regeringen bör snarast  återkomma
till    riksdagen   med   förslag   till
lagreglering i enlighet härmed.


dels att utskottets hemställan under  15
bort ha följande lydelse:


15.    beträffande   skärpning    av
tobakslagen


att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna 1994/95:So469 yrkandena 1,
3  och 4 och 1995/96:So33 delvis  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,


10. Uppföljning och utvärdering (mom.
16)




Barbro Westerholm (fp) anser




dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande som på s. 27 börjar med   Med
hänsyn  till  och slutar med  Motionerna
avstyrks  bort ha följande lydelse:


Utskottet   ser   positivt    på    det
uppföljningsarbete  som  för  närvarande
pågår   inom  Socialstyrelsen  och   att
styrelsen avser att utkomma med Allmänna
råd    om    bl.a.   rökfria    miljöer.
Uppföljningen bör dock avse lagen i  sin
helhet    och   således   även   omfatta
arbetsplatser,           marknadsföring,
varningstexter    och   produktkontroll.
Resultaten    av    uppföljningen    bör
återrapporteras  till   riksdagen.   Vad
utskottet nu anfört bör med anledning av
motion  So223  (fp) ges regeringen  till
känna.


dels att utskottets hemställan under  16
bort ha följande lydelse:


16.   beträffande  uppföljning   och
utvärdering


att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So223  yrkande  34  och   med
avslag på 1994/95:So469 yrkande 5 som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.




I propositionen framlagda lagförslag




Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 5
Åldersgräns för inköp och införsel
av tobaksvaror 5
Tidigare behandling 8
Utskottets bedömning 8
Försäljning i automater m.m. 9
Utskottets bedömning 10
Tillsyn 10
Utskottets bedömning 11
Straffrättsligt ansvar 12
Utskottets bedömning 12
Övriga ändringar i tobakslagen 13
Övriga lagförslag 13
Information, m.m. 13
Information om åldersgräns 13
Information om tobakens
hälsorisker, m.m. 14
Tidigare behandling, m.m. 15
Utskottets bedömning 17
Marknadsföring av tobaksprodukter 18
Tidigare behandling, m.m. 19
Utskottets bedömning 21
Varningstexter 21
Bakgrund och tidigare behandling 21
Utskottets bedömning 22
Rökavvänjning och rökslutarstöd 23
Bakgrund och tidigare behandling 23
Utskottets bedömning 23
Forskning 24
Bakgrund 24
Utskottets bedömning 24
Skärpning av tobakslagen 25
Gällande rätt 25
Utskottets bedömning 26
Uppföljning och utvärdering 26
Utskottets bedömning 27
Hemställan 27
Reservationer 30
Bilaga: I propositionen framlagda
lagförslag 36
Gotab, Stockholm 1996