I betänkandet behandlas regeringens
proposition 1995/96:205 Förbud mot
innehav av destillationsapparater m.m.
och sex motionsyrkanden som väckts med
anledning av propositionen. I
propositionen föreslås vissa ändringar i
alkohollagen (1994:1738) såvitt avser
bestämmelserna om innehav och
förverkande av destillationsapparater
m.m. i syfte att skapa effektivare
förutsättningar för att kunna förhindra
och beivra olovlig tillverkning av sprit
och spritdrycker.
Utskottet tillstyrker förslagen i
propositionen och avstyrker motionerna.
Socialutskottet och skatteutskottet
anordnade i mars i år en offentlig
utfrågning om utvecklingen på
alkoholområdet sedan Sverige blev medlem
i EU. Med anledning bl.a. av vad som då
framkom utgår utskottet från att
regeringen ägnar frågorna om
alkoholpolitikens fortsatta inriktning
och innehåll ytterligare uppmärksamhet
och återkommer till riksdagen med
förslag så snart som möjligt.
Till betänkandet har fogats en
reservation (m).
Propositionen
I proposition 1995/96:205 Förbud mot
innehav av destillationsapparater m.m.
föreslår regeringen
(Socialdepartementet) - efter hörande av
Lagrådet - att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring
i alkohollagen (1994:1738).
Lagförslaget fogas till betänkandet som
bilaga 1.
Motionerna
1995/96:So26 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som berör förbud mot
innehav av destillationsapparater i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisens möjlighet att
förverka destillationsapparat som
används för illegal sprittillverkning,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om
hembränneriets omfattning och en
strategi för att minska hembränningen.
1995/96:So27 av Göran Magnusson och
Karin Israelsson (s, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra informationsinsatser
för att minska hembränning och att också
folkrörelserna mobiliseras i detta
attitydförändrande arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att försäljningen
av aktivt kol skall ske genom
licensförfarande.
1995/96:So28 av Birgitta Gidblom m.fl.
(s, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i
alkohollagen beträffande återupprepad
brottslighet, böter och gärning riktad
mot ungdomar.
Offentlig utfrågning
Utskottet har tillsammans med
skatteutskottet den 26 mars i år
anordnat en offentlig utfrågning om
utvecklingen på alkoholområdet sedan
Sverige blev medlem i EU.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås ändringar i
alkohollagen. Ärendet har initierats
bl.a. av riksdagens tillkännagivande om
möjligheten till förverkande av
destillationsapparater
(bet.1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:106).
Ändringarna syftar till att skapa
effektivare förutsättningar för att
kunna beivra och förhindra olovlig
tillverkning av sprit och spritdrycker.
De föreslagna bestämmelserna innehåller
i huvudsak materiella förtydliganden i
redan befintliga regelsy-stem.
Ändringarna förväntas inte medföra några
egentliga kostnadskonsekvenser för de
allmänna domstolarna och de tillämpande
förvaltnings-myndigheterna.
Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 november 1996.
Innehav och förverkande av
destillationsapparater m.m.
Propositionen
I propositionen anförs att
socialutskottet i samband med
riksdagsbehandlingen av propositionen
med förslag till alkohollag uttalade att
det kände stark tveksamhet inför
förslaget att det för förverkande av en
destillationsapparat skulle krävas att
den använts för olovlig tillverkning.
Utskottet framhöll att olovlig
sprittillverkning utgjorde ett stort
alkoholpolitiskt problem och att
möjligheterna att ingripa mot dessa
problem inte fick försämras. Utskottet
ansåg att regeringen snarast borde
överväga att utvidga
förverkandemöjligheterna i linje med
vad som tidigare gällde och återkomma
till riksdagen med förslag till
nödvändiga ändringar i alkohollagen.
I propositionen anförs att i och med
att alkohollagen trädde i kraft den 1
januari 1995 upphörde det uttryckliga
straffansvaret för innehav av
destillationsapparat, i stället belades
förberedelse till olovlig
sprittillverkning med straff. Avsikten
var att förberedelse till olovlig
tillverkning av sprit skulle täcka t.ex.
innehav av destillationsapparater och
delar till sådana apparater.
I propositionen redogörs för gällande
regler i alkohollagen om tillstånd,
straffansvar och förverkande. Det anförs
att förverkande av en
destillationsapparat kräver att den
använts vid olovlig tillverkning.
Konstruktionen i alkohollagen medför
således att förverkande inte kan ske med
stöd av lagen i de fall ansvar inträtt
för försök eller förberedelse till
olovlig tillverkning. Förverkande av
destillationsapparat med tillbehör kan
endast ske i de fall då fullbordat brott
föreligger. I propositionen anges att
Hovrätten över Skåne och Blekinge i en
dom den 13 april 1995 (mål nr B 147/95)
uttalat att förverkandebestämmelserna i
alkohollagen har företräde framför
brottsbalkens regler om förverkande.
Förverkande har därför inte heller
bedömts kunna ske med stöd av
brottsbalken när fråga varit om ansvar
för förberedelse till olovlig
tillverkning.
Tidigare gällde enligt lagen (1977:292)
om tillverkning av drycker m.m. (LTD)
att endast den som hade tillstånd av
Socialstyrelsen fick tillverka, överlåta
eller inneha eller till landet införa
destillationsapparat eller apparatdel.
Tillstånd krävdes emellertid inte för
t.ex. staten, apotek eller läroanstalt.
Den som utan att vara berättigad därtill
tillverkade, överlät eller innehade
destillationsapparat eller apparatdel
kunde dömas till böter eller fängelse
högst ett år. Bestämmelserna i LTD
infördes som en reaktion på den öppna
och påträngande marknadsföringen av
hembränningsapparater som förekom i
början av 1970-talet. Bestämmelserna
blev dock utformade på ett sådant sätt
att de kom att gälla varje slag av
apparat som kunde användas för att
destillera sprit oavsett om apparaten
var lämpad för detta eller inte.
Tillstånds-tvånget blev omfattande och
Socialstyrelsen utfärdade, för att
minska arbetet med tillståndsprövningen,
vissa generella tillstånd avseende
specifika apparattyper för
vattendestillering och för återvinning
av lösningsmedel. Bland annat för att
undvika onödig byråkratisk hantering
infördes motsvarande tillståndskrav för
innehav m.m. av destillationsapparater
inte i alkohollagen, anförs det i
propositionen. Efter ikraftträdandet av
alkohollagen har emellertid åter
iakttagits en mer ogenerad
marknadsföring av destillationsapparater
och delar till sådana apparater, inte
minst i samband med marknadsföring av
s.k. snabbvinsatser. Alkohollagens
konstruktion med avskaffande av
tillståndsplikten för innehav m.m. av
destillationsapparater har uppenbarligen
medfört att många uppfattat det som
tillåtet att tillverka, försälja eller
inneha en destillationsapparat. Flera
polismyndigheter har framhållit att de
vid tillslag i samband med misstanke om
olovlig tillverkning numera allt oftare
möts av invändningar om att
destillationsapparaterna används som
prydnadsföremål eller dylikt. Sådana
invändningar kan enligt
polismyndigheterna inte lämnas utan
avseende, i synnerhet inte i de fall
sprit eller mäsk inte påträffas vid
tillslaget.
Undersökningar som företagits bland
värnpliktiga och skolungdomar har antytt
att andelen ungdomar som använder
hembränd och denaturerad sprit har ökat
kraftigt under de senaste åren. Likväl
är kunskapsläget vad gäller den verkliga
omfattningen av och karaktären på den
olovliga sprittillverkningen mycket
bristfällig. Regeringen har därför genom
beslut den 9 november 1995 uppdragit åt
Rikspolisstyrelsen, Läkemedelsverket,
Folkhälsoinstitutet och
Alkoholinspektionen att gemensamt och
efter samråd med Svenska Kommunförbundet
och länsstyrelserna försöka kartlägga
omfattningen av och karaktären på den
olovliga sprittillverkningen i landet
och komma med förslag till lämpliga
åtgärder för att minska denna. Uppdraget
skall redovisas den 1 januari 1997.
Trots det givna uppdraget anser
regeringen att en skärpning av reglerna
gällande innehav m.m. av
destillationsapparater inte kan
avvaktas. Den skärpning av reglerna som
regeringen nu föreslår kan således komma
att kompletteras av ytterligare åtgärder
då regeringsuppdraget har redovisats.
I propositionen anförs att en skärpning
av reglerna kan åstadkommas antingen
genom att tillståndskravet för innehav
m.m. av destillationsapparater
återinförs, i linje med vad som tidigare
gällt enligt LTD, eller genom att införa
en straffbestämmelse som är riktad mot
typiska hembränningsapparater, i
enlighet med vad som har föreslagits av
alkoholpolitiska kommissionen.
Regeringen menar att båda alternativen
dels förbättrar möjligheten att beivra
redan marknadsföringen av apparaterna,
dels tillgodoser effektivitetskrav hos
polis- och åklagarmyndigheterna på så
sätt att invändningar om att
destillationsapparaten är ägnad för
annat än tillverkning av sprit saknar
betydelse för ansvarsfrågan. Mot det
första alternativet talar behovet av
resurser för tillståndsprövningen.
Regeringen föreslår därför att den
nödvändiga skärpningen av reglerna bör
åstadkommas genom en straffbestämmelse
som är riktad mot typiska
hembränningsapparater. Apparater som
uppenbarligen är ägnade för tillverkning
av sprit (destillationsapparater) och
delar till sådana apparater
(apparatdelar) skall således endast få
tillverkas för, överlåtas till eller
innehas av den som har tillstånd enligt
alkohollagen att tillverka sprit eller
spritdrycker. Förverkande skall kunna
ske vid ansvar för olovligt innehav.
Enligt regeringen torde det inte
föreligga några svårigheter att avgöra
vad som är en destillationsapparat i
alkohollagens mening och vad som är en
apparat avsedd eller tjänlig i för
huvudsak annat ändamål än
sprittillverkning, t.ex. apparater för
framställning av destillerat vatten
eller glasapparater för
laboratorieändamål.
I propositionen anförs att det finns
ett fåtal företag i Sverige som bedriver
återvinning av s.k. teknisk sprit.
Teknisk sprit är sådan sprit som är
avsedd att användas för tekniskt,
industriellt, medicinskt eller annat
likartat ändamål och som är hänförligt
till visst tulltaxenummer enligt
tulltaxelagen. Återvinningsföretagen
arbetar med samma teknik och
destillationskolonner som vid
sprittillverkning. Dessa företag har
inte tillstånd för tillverkning av sprit
enligt alkohollagen. För försäljning av
den sprit som återvunnits krävs
emellertid tillstånd av Läkemedelsverket
enligt lagen om försäljning av teknisk
sprit m.m. (LFT). Sedan den 1 juli 1990
är Läkemedelsverket tillsynsmyndighet
enligt LFT, och Alkoholinspektionen har
i samband med alkohollagens införande
tagit över Socialstyrelsens tillstånds-
och tillsynsuppgifter på
alkoholtillverknings- och
alkoholhandelsområdena. I propositionen
föreslås att det, bortsett från viss
tillverkning, för innehav av
destillationsapparater skall krävas
tillverkningstillstånd för sprit eller
spritdrycker. De företag som sysslar med
återvinning av teknisk sprit skall dock
få fortsätta sina verksamheter utan
tillverkningstillstånd. Enligt
regeringens mening saknas det anledning
att föra in dessa företag i den
tillståndshantering som normalt gäller
hos Alkoholinspektionen.
Alkoholinspektionen bör i stället direkt
i lagen ges möjlighet att medge undantag
i dessa fall från kravet på tillstånd
för innehav av destillationsapparat.
Medgivandet skall kunna ges tills vidare
eller för viss tid. Den som fått ett
sådant medgivande kommer fortlöpande att
stå under Alkoholinspektionens tillsyn
enligt alkohollagen. Föranleder
verksamheterna olägenheter bör det
lämnade medgivandet kunna återkallas.
Exempelvis då fråga är om misstanke om
brott, främst misstanke om att
destillationsapparaten används vid
olovlig tillverkning. Medgivande om
undantag från kravet på tillstånd för
innehav av destillationsapparater bör
kunna komma i fråga även i andra fall,
t.ex. för museer, där innehav av
destillationsapparater i alkohollagens
mening inte kan antas komma att leda
till olovlig tillverkning eller andra
brott. Regeringen föreslår att beslut om
medgivande skall kunna överklagas.
Avgifter skall dock inte kunna tas ut
vid prövningen av ansökan om medgivande
eller för den löpande tillsynen i de
fall medgivande har lämnats. Inte heller
skall varning enligt alkohollagen kunna
ges i stället för återkallelse.
Motionerna
I motion So26 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag i den del som berör
förbud mot innehav av
destillationsapparater i enlighet med
vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Vidare hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om polisens möjlighet
att förverka destillationsapparat som
används för illegal sprittillverkning
(yrkande 2) och om en utredning om
hembränneriets omfattning och en
strategi för att minska hembränningen
(yrkande 3). I motionen anförs att
problemen med hembränd sprit blir allt
större. Uppgifterna om hur mycket sprit
som tillverkas illegalt i Sverige är
osäkra men genom att följa polisens
beslag av hembränningsapparater kan
slutsatsen dras att det rör sig om stora
mängder. Vissa uppgifter har gjort
gällande att hälften av den sprit som
konsumeras i landet kommer från illegal
tillverkning. Detta skulle innebära att
den verkliga konsumtionen av 100 % ren
alkohol per person över 15 år skulle
vara närmare 10 liter än de officiella
5-6 litrarna, anför motionärerna. Har
den illegala tillverkningen av sprit
ökat visar det tydligt på den svenska
alkoholpolitikens misslyckande. Staten
går miste om stora belopp i skatt varje
år, och än allvarligare är att respekten
för lagarna undermineras i takt med att
hembränningen ökar. Detta kan inte
accepteras, menar motionärerna.
Motionärerna anför att det inte i
propositionen görs någon analys av
varför människor tillverkar illegal
sprit. Regeringen och riksdagen, som
initierat ärendet, ser inte någon
koppling mellan den mycket restriktiva
svenska alkoholpolitiken och en befarad
ökning av hembränningen. Den svenska
alkoholpolitiken har alltför länge varit
koncentrerad på förbud och regleringar
som saknar folkligt stöd. Motionärerna
anser att nuvarande bestämmelser är
tillräckliga och att lösningen inte är
ett ytterligare förbud mot innehav av
destillationsapparater. Motionärerna
anser dock att det skall vara möjligt
för polisen att beslagta en
destillationsapparat och få den
förverkad om den används för att bränna
sprit. Det är inte rimligt att en person
som fällts för illegal sprittillverkning
har rätt att få tillbaka
destillationsutrustningen. Motionärerna
anför vidare att det bör tillsättas en
utredning med uppgift att studera
omfattningen av den illegala
sprittillverkningen och redovisa en
strategi för att minska behovet av
illegal sprittillverkning. Motionärerna
anser att Systembolagets monopol bör
avskaffas, att man bör avreglera på
området och göra det enklare och mindre
förmyndaraktigt. För att minska
missbruket av alkohol bör man satsa på
en förändrad lagstiftning rörande vård
av missbrukare och vård av unga samt en
vkad information och upplysning. Det
s.k. totalkonsumtionsbegreppet har inte
inneburit att antalet missbrukare
minskat eller givit det resultat man
ville uppnå. Motionärerna anser därför
att denna strategi bör överges.
I motion So27 av Göran Magnusson och
Karin Israelsson (s och c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
extra informationsinsatser för att
minska hembränning och att också
folkrörelserna mobiliseras i detta
attitydförändrande arbete (yrkande 1)
och att försäljning av aktivt kol skall
ske genom licensförfarande (yrkande 2).
Motionärerna anför att hembränningen av
starksprit troligen ökat och att detta
inte minst är ett ungdomsproblem. Det är
i vart fall fastslaget genom CAN:s
undersökningar att såväl pojkar som
flickor numera dricker hembränt i större
utsträckning än för några år sedan. En
betydande orsak till detta är, menar
motionärerna, den kriminella
sprittillverkningen i fabriksliknande
anläggningar, som polismyndigheterna
numera oftare avslöjar. Hembränningen
kan vara 20-30 % utöver den
statistikförda starkspriten. Enligt
motionärerna är det en missuppfattning
att prishöjningar med automatik ger ökad
hembränning. Forskare har visat att det
är ett allmänt tillåtande samhällsklimat
som i högre grad främjar
alkoholanvändningen. Höga alkoholpriser
och restriktioner medför inte att
intresset för alkoholdrycker av alla
slag ökar. Motionärerna anför att
forskningsresultaten överlag visar att
det mer handlar om rådande attityder hos
människor än om något annat samband.
Hembränning förekommer även i övriga
Europa, oberoende av restriktioner och
skatter, och andra länder har som regel
en betydligt högre konsumtion än Sverige
trots avsevärt lägre priser.
Motionärerna anser att förslagen i
propositionen är väl avvägda men menar
att detta inte räcker för att få bukt
med problemet. Det krävs olika riktade
informationsinsatser med samarbete
mellan myndigheterna och även en
samverkan mellan folkrörelserna för att
mobilsera ett folkligt motstånd och
förankra hembränningsförbudet hos
befolkningen. Vidare bör, enligt
motionärerna, försäljningen av aktivt
kol regleras, exempelvis genom
licensiering. Det fanns tidigare viss
reglering. Denna togs bort i anslutning
till att alkohollagen infördes.
I motion So28 av Birgitta Gidblom m.fl.
(s och c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändringar i
alkohollagen beträffande återupprepad
brottslighet, böter och gärning riktad
mot ungdomar. I motionen anförs att
överkonsumtion av alkohol för med sig
omfattande sociala och medicinska
problem, såväl mänskliga tragedier som
samhälleliga kostnader. I alkoholbrukets
spår följer ökat våld, brott och
olyckor. Sveriges inträde i EU medför
ett utökat socialt och kulturellt
utbyte, där alkoholen troligtvis blir
mer lättillgänglig. Speciellt i fråga om
ungdomar krävs kraftfulla insatser. I
dag finns statistik som visar att
ungdomar mellan 20 och 24 år ökar sin
alkoholkonsumtion. Ökningen märks också
i yngre åldrar. Tillgängligheten till
alkohol för ungdomar under 20 år är
trots restriktioner inte så begränsad
som vore önskvärt. Yngre ungdomar får
tillgång till alkohol genom langning
från äldre, genom inköp av hembränd
sprit och genom inköp av folköl, bl.a.
beroende på brister i kontrollen vid
försäljningsställena. Samhället måste,
enligt motionärerna, agera kraftfullt
och tydliggöra att detta är brottsliga
handlingar som riskerar ungdomars liv
och hälsa på ett oacceptabelt sätt.
Främst bör insatserna riktas mot den
affärsmässiga illegala tillverkningen
och försäljningen av sprit till
ungdomar. Motionärerna stöder
regeringens förslag till ändringar i
alkohollagen men anser dessutom att
återupprepad brottslighet enligt 10 kap.
1 och 2 §§ alkohollagen alltid skall
leda till den strängare straffsatsen
fängelse, att straffsatsen böter vid
återupprepat förverkande av
destillationsapparater, apparatdelar och
redskap bör vara av den storleken att
det inte är lukrativt att fortsätta med
hanteringen och att det vid bedömandet
av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningen är riktad mot
ungdomar under 20 år.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt alkohollagen är det förbjudet att
som ombud eller liknande anskaffa
alkohol till den som inte fyllt 20 år.
För folköl gäller åldersgränsen 18 år.
Den som bryter mot lagens bestämmelser
döms för olovligt anskaffande av
alkoholdrycker till böter eller fängelse
i högst två år eller, om brottet är
grovt, till fängelse i högst fyra år (3
kap. 9 § och 10 kap. 6 § alkohollagen).
Den som olovligen tillverkar sprit eller
spritdrycker döms till böter eller
fängelse i högst två år, eller om
brottet är grovt till fängelse i högst
fyra år. Den som olovligen tillverkar
vin, starköl eller öl döms till böter
eller fängelse i högst sex månader (10
kap. 1, 3 och 4 §§ alkohollagen). Även
försök och förberedelse till brott som
avses i nämnda paragrafer är straffbart
(10 kap. 9 § alkohollagen, 23 kap. 4 §
brottsbalken).
I betänkandet 1994/95:SoU9 Förslag till
alkohollag uttalade socialutskottet i
anledning av en motion (c) om
förverkande av destillationsapparater
att utskottet är positivt till den
utvidgning av det straffbara området som
skett enligt förslaget i propositionen.
Vidare anförde utskottet att det känner
stark tveksamhet inför förslaget att det
för förverkande av en
destillationsapparat skall krävas att
den använts vid olovlig tillverkning.
Olovlig tillverkning av sprit och
spritdrycker är ett stort
alkoholpolitiskt problem, och
möjligheterna att ingripa mot dessa
problem får inte försämras. Utskottet
gjorde ett tillkännagivande till
regeringen om att regeringen snarast bör
överväga att utvidga
förverkandemöjligheterna i linje med vad
som tidigare gällde och därefter
återkomma till riksdagen. Restriktioner
för ölhanteringen finns angivna i
alkohollagen. I lagen finns också en
bestämmelse som ger möjlighet att
förbjuda fortsatt detaljhandel med eller
servering av öl. Den särskilda
tillståndsplikten för detaljhandel,
servering och partihandel med folköl
slopades. Utskottet, som i betänkandet
1994/95:SoU9 s. 32 f. ställde sig bakom
regeringens förslag, ansåg att det fanns
fördelar att vinna om reglerna om
tillståndsplikt slopades. Fördelarna var
tidsbesparing hos de tillståndsprövande
myndigheterna som får mer tid att ägna
sig åt prövning av ansökningar om
tillstånd för servering av spritdrycker,
vin och starköl samt tillsyn över att
sådan verksamhet bedrivs i enlighet med
intentionerna i alkohollagen. Utskottet
ansåg dock att riskerna för
alkoholpolitiska olägenheter inte skulle
förringas. Om problem vad gäller
nykterhet och ordning uppstår eller om
försäljning/servering sker till
underåriga måste sanktioner kunna
tillgripas, menade utskottet. Utskottet
var därför positivt till att kommunerna
ges möjlighet att förbjuda fortsatt
detaljhandel med eller servering av
folköl om olägenheter uppstår. Utskottet
betonade också vikten av att butiker och
serveringsställen noga förvissar sig om
att kunden/gästen har uppnått 18 år och
att kommunerna kontrollerar att denna
ölhantering inte leder till olägenheter
samt vid behov vidtar åtgärder.
Utskottet var också positivt till att
det i alkohollagen infördes en
straffbestämmelse som innebär att den
som säljer öl till en underårig dels kan
förbjudas att fortsätta verksamheten,
dels kan dömas för olovlig
dryckeshantering.
I betänkandet 1995/96:SoU3 Alkoholfrågor
behandlade socialutskottet motioner om
langning och hembränning. Utskottet, som
avstyrkte motionerna, uttalade att det
är angeläget att opinionsbildningen mot
langning av alkohol sker kontinuerligt
och omfattar såväl ungdomar som vuxna.
Utskottet uttalade också att
möjligheterna att ingripa mot olovlig
tillverkning av sprit och spritdrycker
måste förbättras.
Beträffande regler för försäljning och
servering av folköl vidhöll utskottet
sin tidigare inställning och utgick från
att regeringen noga följer ungdomarnas
konsumtion av folköl och
livsmedelshandelns tillämpning av
åldersgränsen och återkommer till
riksdagen om det behövs.
I betänkandet behandlades också en rad
andra frågor bl.a. rörande den
alkoholpolitiska inriktningen,
Systembolagets alkoholpolitiska roll och
alkoholförebyggande åtgärder. Utskottet
gjorde då bl.a. följande bedömningar.
Utskottet ställde sig bakom den
restriktiva alkoholpolitiken som bl.a.
syftar till att begränsa den totala
alkoholkonsumtionen och därmed
alkoholskadorna. Systembolaget AB skall
utöva sin verksamhet så att
samhälleliga, sociala och medicinska
skadeverkningar av alkoholkonsumtionen i
möjligaste mån förebyggs. Systembolagets
olika satsningar på information om
riskerna med alkohol är enligt utskottet
positiva. Utskottet ansåg vidare att det
är viktigt att Skolverket bedriver ett
långsiktigt arbete för att genom skolans
verksamhet påverka elevers attityder och
förhållningssätt till alkohol och andra
droger. Skolorna bör använda det
kommentar- och referensmaterial som
Skolverket utarbetar, och undervisningen
om riskerna med tobak, alkohol och andra
droger bör bedrivas kontinuerligt och
inte enbart som sporadiskt återkommande
kampanjer. Utskottet anförde vidare att
information, opinionsbildning och andra
förebyggande åtgärder nu måste ges en
mer framträdande roll. Det är positivt
med informationsinsatser, som bl.a.
syftar till att öka kunskapen om de
särskilda risker som kvinnor löper vid
hög alkoholkonsumtion och till att
främja nykterhet bland ungdomar, gravida
kvinnor och i trafiken. Utskottet
underströk vikten av att den som
serverar eller säljer alkoholdrycker
noga följer alkohollagens bestämmelser
och förvissar sig om att gästen/köparen
har uppnått den ålder som anges i lagen.
Slutligen delade utskottet regeringens
bedömning att insatser för att skjuta
upp alkoholdebuten, begränsa
alkoholkonsumtion och
berusningsdrickande bland barn och
ungdomar särskilt skall prioriteras. Det
förebyggande arbetet mot missbruk måste
dels riktas till hela befolkningen i
syfte att minska totalkonsumtionen, dels
kompletteras med insatser riktade till
riskgrupper, framför allt till ungdomar,
barn till missbrukare och olika
högkonsumenter. Ett brett
tvärsektoriellt samarbete är nödvändigt.
Utskottet avstyrkte de då aktuella
motionsyrkandena.
Alkoholpolitiska kommissionen, som hade
i uppdrag att utvärdera den
hittillsvarande alkoholpolitiken och
lägga fram förslag till en strategi för
framtiden bl.a. i ett EG-perspektiv, har
i sitt betänkande SOU 1994:24 Svensk
alkoholpolitik - en strategi för
framtiden föreslagit att
Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att se
över och utveckla metoderna i syfte att
skärpa insatserna mot i första hand de
storskaliga hembränningsbrotten. Vidare
har kommissionen föreslagit att
Folkhälsoinstitutet i samråd med
Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att
särskilt uppmärksamma hembränningen inom
ramen för sitt arbete.
När det gäller den allmänna
inriktningen av alkoholpolitiken har
kommissionen velat betona följande mål
för en framtida svensk alkoholpolitik.
1. Kraftfullt verka för en alkoholfri
uppväxt och hindra att alkoholkonsumtion
och särskilt berusningsdrickande får
spridning bland ungdomar. Den starka
betoningen av barn och ungdomar bygger
bl.a. på erfarenheten att alkoholvanor
som inte inletts före 20-årsåldern
tenderar att bli mindre omfattande. Ett
kulturmönster som innebär alkoholfria
barn- och ungdomsår är därför särskilt
värdefullt.
2. Kraftfullt verka för alkoholfrihet i
grupper där risken med konsumtion är
särskilt stor. Markeringen av särskilda
grupper, såsom gravida kvinnor och
ungdom under 20 år, bygger på
erfarenheten att riskerna för skador är
särskilt stora i dessa grupper.
3. Mobilisera samhällets krafter för
att upplysa enskilda människor med höga
konsumtionsvanor om hälsoriskerna och
erbjuda dem stöd för att minska sin
konsumtion. Människor måste få god
imformation om var risknivåerna ligger
och stöd för att kunna avgöra sin egen
konsumtion i förhållande till riskerna.
Hälso- och sjukvård, socialtjänst,
arbetsplatser, organisationer och
enskilda bör medverka i arbetet.
4. Bestämt och tydligt verka mot
alkoholkonsumtion och klart förorda
total avhållsamhet i särskilt farliga
situationer (trafik, arbete, etc).
Lagstiftningen måste få en sådan
utformning att alkoholpåverkan i samband
med trafik och arbete i risksituationer
är straffbar, men också och lika viktigt
att människor med riskabla alkoholvanor
får information, hjälp och stöd.
5. Verka för att hela befolkningen har
återhållsamma alkoholvanor, i syfte att
sprida och befästa en alkoholkultur
under ansvar. Alkoholen utgör en del av
kulturmönstret i de allra flesta
samhällen, också det svenska. Det är
likväl viktigt att verka för en kultur
med lägre alkoholkonsumtion och minskat
berusningsdrickande.
6. Utveckla vården av människor med
etablerat missbruk genom en på vetenskap
och beprövad erfarenhet grundad metodik,
poängtera mångsidighet för skilda
behandlingsbehov och ge uppföljningar
och utvärderingar bättre
förutsättningar. Också om det
förebyggande arbetet betonas mera än
hittills kommer det i framtiden att
finnas behov av goda resurser för vård
av alkoholmissbrukare. Detta behov kan
t.o.m. komma att öka under de närmaste
åren.
7. Ge en god humanitärt stödjande
insats åt de verkligt utslagna, med
inriktning på att, i vart fall för
perioder av deras liv, ge dem rimliga
livsförutsättningar och att stödja deras
anhöriga med ambitionen att bryta det
sociala arvet. Särskilt viktigt är att
undvika att barnen i missbrukarfamiljer
drabbas.
Kommissionen har vidare uttalat att den
svenska alkoholpolitiken måste formas i
samverkan mellan många olika aktörer och
vara väl förankrad hos människorna.
Alkoholpolitiska handlingsprogram måste
utarbetas på nationell, regional och
lokal nivå. Kommuner och landsting
spelar en väsentlig roll, likaså flera
statliga organ, i första hand
Folkhälsoinstitutet men också
Socialstyrelsen och Alkoholinspektionen.
Skola och arbetsliv samt olika
organisationer, såsom
arbetsmarknadsorganisationer, ideella
organisationer, kyrkorna och de
politiska partierna och deras ungdoms-
och kvinnoförbund har också en
betydelsefull uppgift. Enligt
kommissionen finns det risk för att det
fortgående närmandet till övriga Europa
på olika sätt kommer att innebära ett
ökat tryck uppåt på alkoholkonsumtionen
och därmed även alkoholskadorna. En
samlad nationell handlingsplan behövs
för att motverka detta tryck. Än större
blir behovet av en nationell
mobilisering i det skadeförebyggande
arbetet på alkoholområdet, om vi vill
hålla fast vid målet att minska
alkoholskadorna.
I budgetpropositionen 1994/95:100 bil.
6, anförs att åtgärder för att minska
ungdomars alkoholkonsumtion måste
prioriteras. Likaså måste det
drogförebyggande arbetet bland barn och
ungdomar stärkas ute i kommunerna.
Lokala alkoholpolitiska handlingsprogram
bör utvecklas i kommunerna. Dessa bör
enligt regeringens mening innehålla
såväl allmänna som direkt riktade
insatser för att förhindra
alkoholmissbruk bland ungdomar. I
propositionen betonas också vikten av
ökat samarbete mellan socialtjänsten,
skolan, fritidsförvaltningen,
föreningslivet, polisen och
primärvården. 75 miljoner kronor anslogs
för olika alkohol- och drogpolitiska
åtgärder. Av dessa medel överlämnades 50
miljoner kronor till Folkhälsoinstitutet
för att ansvara för och leda det alkohol-
och drogförebyggande arbetet. Under
ledning av Folkhälsoinstitutet
sammankallades en nationell
ledningsgrupp, vars uppgift var att
utarbeta en långsiktig handlingsplan för
att motverka negativa konsekvenser av
att de traditionella alkoholpolitiska
instrumenten framöver kanske inte blir
lika verkningsfulla som hittills. I
ledningsgruppen har företrädare för en
rad centrala statliga myndigheter
ingått, liksom kommun- och
landstingsförbunden m.fl. En
handlingsplan överlämnades till
regeringen i juni 1995, Nationell
handlingsplan för alkohol- och
drogförebyggande insatser, FHSI 1995:50.
Ett huvudtema i handlingsplanen är att
det krävs en lokal kraftsamling i
kommunerna, i bostadområdena, på
arbetsplatserna, i skolorna, i hemmen
för att möta de stora riskerna för ökade
alkohol- och narkotikaproblem. Den
nationella ledningsgruppens primära roll
är att stödja och stimulera den
verksamhet som bedrivs lokalt.
Ledningsgruppens insatser kommer att bli
föremål för en samlad utvärdering, som
skall genomföras under en treårsperiod.
Enligt handlingsplanen planerar
Folkhälsoinstitutet att fortsätta med
vissa informationsinsatser. Målet är att
öka kunskapen om gränsvärden för
riskabel alkoholkonsumtion och om de
särskilda risker som kvinnor löper vid
hög alkoholkonsumtion och att främja en
positiv hållning till s.k. alkoholfria
zoner särskilt under graviditeten, i
arbetslivet och i trafiken. Under 1995
har Folkhälsoinstitutet också inlett en
omfattande medieinsats till förmån för
måttfulla alkoholvanor.
För budgetåret 1995/96 har riksdagen
beslutat att under ett särskilt anslag
på statsbudgeten anslå 74 miljoner
kronor till alkohol- och drogpolitiska
åtgärder, varav regeringen beslutat om
60 miljoner kronor för att förverkliga
de i handlingsplanen angivna insatserna.
Mot bakgrund av förändringarna inom
svensk alkoholpolitik anser nationella
ledningsgruppen att starka skäl talar
för en förstärkning av
alkoholforskningen. Folkhälsoinstitutet
avser att ge insatserna för förbättrad
kunskap hög prioritet i det fortsatta
arbetet. Folkhälsoinstitutet förmedlar
stöd till forskningsprojekt om primär-
och sekundärprevention inom alkohol- och
narkotikaområdet, alkoholbrukets
ekonomiska, sociala och psykologiska
orsaker och effekter samt om individuell
konsumtionsutveckling i olika kretsar.
Institutet har också haft regeringens
uppdrag att ta initiativ till att
berörda myndigheter tillsammmans
utarbetar ett samlat program för
forskning inom alkoholområdet. För
uppdragets genomförande initierades en
utredning, Alkoholforskningsutredningen.
Uppdraget var slutfört i juni 1995, då
rapporten Forskning om alkohol - för
individ och samhälle överlämnades till
regeringen. Utredningen anger tre
forskningsområden som bör prioriteras,
nämligen konsumtions-, preventions- och
behandlingsforskning. Alkoholens roll i
samhället och de konsekvenser
alkoholbruket medför, ställer särskilda
krav på forskningsinformation.
Utredningen anser att allmänheten har
rätt att få lättillgänglig och korrekt
information som ger möjlighet att bedöma
riskerna i den egna alkoholkonsumtionen.
Vidare föreslår utredningen att
alkoholforskningen bör få ökat
finansiellt stöd och att ett speciellt
alkoholforskningscentrum med tyngdpunkt
i beteende- och samhällsvetenskap
inrättas. Centrumet bör inrättas som en
s.k. särskild inrättning enligt
högskoleförordningen och ha egen
styrelse och budget. Utredningens
rapport har varit på remiss hösten 1996.
Enligt uppgift från Socialdepartementet
kommer frågorna att behandlas i samband
med budgetpropositionen och regeringens
proposition om forskningspolitiken.
Socialministern har i svar på fråga i
riksdagen under sommaren konstaterat att
Rikspolisstyrelsen i maj inkommit med en
delrapport till regeringen med förslag
till hur de särskilda projektmedlen kan
användas. Med utgångspunkt från
rapporten kommer regeringen att besluta
om att utbetala 8 miljoner kronor till
olika lokala och regionala projekt runt
om i landet för att försvåra eller
förhindra olovlig sprithantering. Av
rapporten framgår också att det
fortsatta utredningsarbetet bl.a. kommer
att innehålla en översyn av
straffpåföljden när det gäller
distribution av hembränt till ungdomar
liksom en översyn av straffskalan för
varusmuggling. Inom ramen för uppdraget
övervägs också om det kan vara möjligt
och lämpligt att kriminalisera köp och
innehav av olovligt tillverkad alkohol
samt hur man bättre än i dag kan
kontrollera handeln med aktivt kol.
Socialutskottet och skatteutskottet
anordnade i mars i år en offentlig
utfrågning om utvecklingen på
alkoholområdet sedan Sverige blev medlem
i EU.
Vid utfrågningen framkom bl.a. att det
finns ett stort mörkertal då det gäller
alkoholkonsumtionen och att det pågår en
omfattande illegal alkoholhantering.
Alkoholinspektionen,
Folkhälsoinstitutet, Systembolaget, Vin
& Sprit och Bryggareföreningen har gått
samman om ett projekt där fyra forskare
skall studera hur det ligger till med
mörkertalet. Enligt Folkhälsoinstitutet
visar CAN:s årliga undersökning i
skolorna inte på någon entydig ökning av
alkoholkonsumtion bland ungdomar i
årskurs 9 under de senaste åren. En SIFO-
undersökning gällande
konsumtionsutvecklingen år 1992 till år
1994 i åldersgruppen 16-24 år tyder dock
på en mycket klar ökning. Det finns
också undersökningar som visar att
antalet ungdomar som druckit hembränt
ökat under 90-talet. Enligt
Folkhälsoinstitutet finns dock inget
entydigt undersökningsmaterial som klart
tyder på en markant ökning av
alkoholkonsumtionen bland ungdomar.
Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet,
Alkoholinspektionen och Läkemedelsverket
har tillsammans med länsstyrelserna och
Kommunförbundet regeringens uppdrag att
kartlägga omfattningen av den illegala
sprithanteringen. Kartläggningen skall
vara klar till årsskiftet. Särskilda
projektpengar har avsatts för ändamålet.
Deltagarna vid utfrågningen var dock
ense om att en intensiv debatt och en
öppen diskussion om nya vägar och
metoder bl.a. för att komma åt problemet
med illegal införsel och tillverkning
behövs. Det finns ännu inte några
färdiga lösningar.
De stenografiska anteckningarna från
utfrågningen fogas till betänkandet som
bilaga 2.
Det svenska skatteundantaget vid
privatinförsel från annat EU-land löper
till och med 1996. Sverige och
kommissionen har enligt uppgift haft
olika uppfattningar om ministerrådet
måste fatta ett nytt beslut om att
upphäva eller förlänga undantaget.
Sveriges inställning i frågan är att
skatteundantaget gäller tills
ministerrådet fattar ett beslut om att
ändra eller upphäva detsamma. Frågorna
diskuterades bl.a. vid ett
finansministermöte inom EU där Sverige,
Danmark och Finland redogjorde för sin
gemensamma inställning. Något slutligt
förslag har dock ännu inte lagts fram av
kommissionen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inledningsvis
regeringens bedömning att en skärpning
av reglerna gällande innehav och
förverkande av destillationsapparater
m.m. inte kan avvaktas. Utskottet anser
att förslagen i propositionen är väl
avvägda. Det kan dock enligt utskottet
bli nödvändigt med även andra ändringar
i alkohollagstiftningen för att begränsa
den illegala verksamheten på detta
område sedan kartläggningen av
omfattningen och karaktären av den
olovliga sprittillverkningen slutförts.
Utskottet tillstyrker lagförslagen och
avstyrker motionerna So26 (m) yrkandena
1-3 , So27 (s och c) yrkandena 1 och 2
samt So28 (s och c). I 11 kap. 2 §
första stycket första meningen i
förslaget har ordet har fallit bort,
och bör föras in mellan orden varorna
och förvarats .
Målet för den svenska alkoholpolitiken
är att begränsa alkoholens
skadeverkningar genom att minska den
totala alkoholkonsumtionen främst genom
att på olika sätt begränsa alkoholens
tillgänglighet. Alkoholpolitiken vilar
på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som
formulerats av WHO och som ligger till
grund för Europaregionens aktionsplan
för att minska konsumtionen med 25 %
fram till år 2000. Sverige har anslutit
sig till denna aktionsplan. Planen
rekommenderar länderna att utveckla en
allsidig alkoholpolitik med åtgärder
inriktade på såväl hela befolkningen som
på speciella riskgrupper. Den svenska
alkoholpolitiken bygger enligt utskottet
på en väl avvägd kombination av höga
skatter, restriktioner, information,
opinionsbildning och
behandlingsinsatser. Emellertid talar
mycket för att förutsättningarna under
de närmaste åren för den hittills förda
svenska alkoholpolitiken kan komma att
ändras. En ökad marknadsanpassning och
en begränsning av gränskontrollen
gentemot övriga EU-länder medför
sannolikt att alkoholpriset inte längre
kommer att kunna få samma betydelse när
det gäller att begränsa konsumtionen som
hittills. Innehållet i alkoholpolitiken
måste i så fall anpassas härtill.
Utskottet anser att information,
opinionsbildning och andra
alkoholförebyggande insatser måste få en
ökad betydelse. Mycket arbete görs när
det gäller att förebygga alkoholproblem.
Framför allt ungdomarnas alkoholvanor
bör dock enligt utskottet uppmärksammas
mer. Om alkoholdebuten skjuts upp
innebär detta en minskad risk för
framtida alkoholskador. Föräldrarnas
roll och ansvar bör därför tydliggöras
bättre, liksom skolans ansvar. En
attitydförändring behövs också för att
vända utvecklingen av ungdomars
alkoholvanor. Bred information behövs
bl.a. om att langning och hembränning är
brottsliga handlingar. Tillsynen över
försäljningen av folköl särskilt till
yngre ungdomar bör enligt utskottet
följas och utvärderas. Alkoholfria
områden, s.k. vita zoner, bör
tillskapas. På dessa bör särskilda
insatser göras bl.a. i form av
information. Det kan gälla t.ex.
ungdomar, gravida kvinnor, trafiken och
arbetslivet.
Utskottet utgår från att regeringen,
även utan något initiativ från
riksdagen, ägnar frågorna om
alkoholpolitikens fortsatta inriktning
och innehåll ytterligare uppmärksamhet
och återkommer till riksdagen utan
onödigt dröjsmål.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:So26,
1995/96:So27och 1995/96:So28 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i alkohollagen (1994:1738)
med den ändringen i 11 kap. 2 §
första stycket första meningen att
ordet har förs in mellan varorna
och förvarats .
res. 1 (m)
Stockholm den 4 september 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s),
Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c),
Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s),
Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg
(s), Thomas Julin (mp), Christin Nilsson
(s), Elisebeht Markström (s), Annika
Jonsell (m) och Tuve Skånberg (kd).
Reservation
Förslag till lag om ändring i
alkohollagen (1994:1738)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson och Annika Jonsell (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Utskottet
delar och på s. 13 slutar med onödigt
dröjsmål. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion
So26 (m). Regeringens förslag om förbud
mot innehav av destillationsapparater
m.m. innehåller inte någon analys av
varför det tillverkas illegal sprit.
Ingen koppling görs mellan den mycket
restriktiva svenska alkoholpolitiken och
den befarade ökningen av hembränningen.
Utskottet anser att den svenska
alkoholpolitiken alltför länge har varit
koncentrerad på förbud och regleringar
som saknar folkligt stöd. Ytterligare
förbud löser inte problemen. Det måste i
stället diskuteras hur den svenska
alkoholpolitiken skall utformas för
framtiden. Alkoholpolitiken bör syfta
till att minska behovet av att köpa
illegalt tillverkad sprit. För detta
krävs avreglering, förenkling, mindre
förmynderi och att Systembolagets
monopol avskaffas. Vidare måste den s.k.
totalkonsumtionsmodellen överges.
Missbruket av alkohol skall i stället
minskas genom en förändrad lagstiftning
rörande vård av missbrukare och vård av
unga samt inte minst viktigt, en
intensiv informations- och
upplysningsverksamhet.
Regeringen bör tillsätta en utredning
med uppgift att undersöka hur den
nuvarande restriktiva
alkohollagstiftningen och det höga
prisläget inverkar på människors
inställning till hembränning samt
redovisa en strategi för hur den
illegala tillverkningen skall kunna
minskas. Utredningen bör också få i
uppdrag att mer djupgående studera hur
omfattande den illegala
sprittillverkningen är.
Utskottet anser med anledning av motion
So26 (m) yrkandena 1 och 3 att
propositionen skall avslås och att
regeringen bör ges till känna vad
utskottet anfört om en utredning om
hembränningens omfattning m.m.
dels att utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:So26 yrkandena 1 och 3 dels
avslår propositionen, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag
Femton månader i EU
Offentlig utfrågning i riksdagen om
utvecklingen på alkoholområdet sedan
Sverige blev medlem i EU, gemensamt
anordnad av socialutskottet och
skatteutskottet
Datum: Tisdagen den 26 mars
Tid: 10.00-13.00
Lokal: Förstakammarsalen
Inbjudna deltagare:
Direktör Hans Agnéus,
Alkoholinspektionen
VD Gabriel Romanus, Systembolaget
VD Robert Fägersten, Svenska
Bryggareföreningen
VD Egon Jacobsson, Vin & Sprit AB
Ordförande Christer Tegnér, UVOS,
Grossistförbundet
Sten Svensson (m), ordförande i
socialutskottet: Jag ber att å skatte-
och socialutskottens vägnar få hälsa er
alla välkomna till dagens offentliga
hearing. I samarbete med skatteutskottet
anordnar socialutskottet i dag en
offentlig utfrågning om utvecklingen på
alkoholområdet sedan Sverige blev medlem
i EU. På programmet står bl.a.
alkoholförsäljningen före inträdet i EU
och försäljningsutvecklingen därefter,
införsel av alkoholdrycker, kontroll och
tillsyn över alkoholhantering och
konsumtion.
Inom EU beslutar varje enskilt land om
vilken alkoholpolitik som landet skall
driva. Vissa av de alkoholpolitiska
medel som Sverige av tradition använt
sig av i syfte att begränsa
alkoholkonsumtionen faller emellertid
under EU:s handelspolitiska regelsystem.
För att göra den svenska lagstiftningen
förenlig med gemenskapens regelverk
beslutade riksdagen i december 1994 att
anta en ny alkohollag.
Alkohollagen, som trädde i kraft den 1
januari 1995, ersatte de tidigare
lagarna om handel med och tillverkning
av drycker. Därmed upphörde Vin & Sprit
AB:s monopol på import, export,
tillverkning och partihandel med
spritdrycker, vin och utländskt starköl.
Även Systembolagets monopol vad avser
försäljning till restauranger och övriga
innehavare av serveringstillstånd
avvecklades. Monopolen ersattes av ett
tillståndssystem, vilket innebär att de
som vill etablera sig på den svenska
alkoholmarknaden måste ha tillstånd från
Alkoholinspektionen.
Sveriges medlemskap i EU har också
föranlett förändringar i beskattningen
av alkoholhaltiga drycker. Den
progressiva skatteskala som infördes
1992 har ersatts av en i princip
proportionell beskattning efter
alkoholhalt. Genom att EU:s regler
tillåter reducerade skattesatser för
vissa drycker och genom att Sverige vid
förhandlingarna har medgivits avsteg
från reglerna om beskattning av folköl
behålls delar av den progressiva
beskattningen. Vid förhandlingarna med
EU har Sverige fått rätt att avvika från
kravet på en proportionell beskattning
när det gäller folkölet under en treårig
övergångsperiod. Till följd härav har
den proportionella beskattningen av öl
begränsats till starkölet. Den
progressiva beskattningen av
spritdrycker har ersatts av en
proportionell beskattning.
Medlemskapet i EU har även medfört
ändrade regler för resandeinförseln.
Sverige och Finland har i likhet med
Danmark fått rätt att tillämpa särskilda
restriktioner när det gäller införsel
från andra EU-länder. Undantaget gäller
till utgången av 1996. Sveriges
förhandlingar med EU-kommissionen om en
översyn av våra restriktioner för
införsel av alkoholdrycker har nyligen
påbörjats. Riksdagen har anslagit
särskilda medel för att förstärka det
alkohol- och drogförebyggande arbetet.
Av dessa medel har 50 miljoner kronor
överlämnats till Folkhälsoinstitutet för
att man skall leda det alkohol- och
drogförebyggande arbetet som riksdagen
har beslutat om. Folkhälsoinstitutet har
sammankallat en nationell ledningsgrupp
för detta arbete. I ledningsgruppen
ingår företrädare för en rad centrala
statliga myndigheter liksom för kommun-
och landstingsförbunden m.fl.
Ledningsgruppen har utarbetat en
nationell handlingsplan för att möta
riskerna för ökade alkohol- och
narkotikaproblem. Ledningsgruppen har i
det arbetet beaktat det förslag som
presenterades av den alkoholpolitiska
kommissionen.
Detta är i korthet en faktaredovisning
som kan ses som utgångspunkt för dagens
utfrågning. Jag vill då hälsa de
medverkande särskilt välkomna. Den
ordning som de medverkande deltar i
utfrågningen framgår av det programblad
som har utdelats.
Vi kommer att göra en 15 minuter lång
paus efter kl. 11.15. Därefter övertar
min kollega i skatteutskottet Lars
Hedfors ledningen av dagens
överläggningar. Frågor får ställas under
programpunkten Frågor och diskussion som
inleds kl. 12.00, detta för att frågorna
skall kunna tas upp i ett sammanhang
efter alla föredragningar.
Jag vill ännu en gång hälsa alla de
närvarande varmt välkomna. Vi hoppas att
det skall bli en givande överläggning.
Som inledning skall vi visa en kort
video från ett TV-program som speglar
mediernas uppfattning om tillståndet i
Sverige på det här området.
(Videouppspelning)
Hans Agnéus: Som en bakgrund till
utvecklingen efter medlemskapet skall
jag något redogöra för
alkoholutvecklingen fram till 1994 och
för en prognos för 1995.
Först kan vi blicka tillbaka för att se
hur dryckesvanorna har utvecklats (bild
1). Tårtdiagrammen visar den totala
alkoholförsäljningens fördelning på
olika dryckesslag. Det sista
motboksåret, 1954, stod spritdryckerna
för 67 % av konsumtionen. 1966-1976 och
fram till 1995 har andelen spritdrycker
hela tiden varit minskande. Sverige har
alltså gått från att ha varit ett
spritland till att ha en mer blandad
sammansättning av dryckeskonsumtionen.
Det är kanske framför allt andelen
spritdrycker som är karakteristisk.
Historiskt sett har ju Sverige alltid
hört till det s.k. spritbältet, där
spritdryckerna har stått för den
dominerande delen av
dryckeskonsumtionen. Det finns andra
aspekter på begreppet spritland som har
att göra med beteende och sådant, men ur
den här aspekten har vi lämnat det
förhållandet. Försäljningen av vin, som
utgjorde en väldigt liten andel 1954 - 8
% av den totala försäljningen - är i dag
uppe i 28 %. Starköl och öl klass II
står numera för nära hälften av den
totala försäljningen.
Den här bilden visar
försäljningsutvecklingen (bild 2). Den
avser tiden från 1988 fram till 1994 och
en prognos för 1995. Prognosen är
baserad på de rapporter som
Alkoholinspektionen har fått in från
partihandlarna. Alla har ännu inte
rapporterat, men av de 82 % som har
skickat in uppgifter har vi kunnat göra
en prognos för den totala försäljningen.
I enlighet med den förra bilden som
visade fördelningen och att
spritdryckerna har gått tillbaka går
också den totala försäljningen tillbaka.
1988 var försäljningen 40 miljoner liter
och 1994 var försäljningen 32 miljoner
liter. 1995 kan försäljningen
prognostiseras till 29 miljoner liter.
Från 1988 till 1995 - om prognosen är
riktig - har spritdrycksförsäljningen
gått ned med 27,5 %. Fortfarande med
förbehållet att siffran bygger på en
prognos har försäljningen 1994-1995 gått
ned med 8 %. Motsvarande siffror för vin
visar också samma trendmässiga
förändring med ständigt stigande siffror
från 50-talet (bild 3). Vinförsäljningen
1988 uppgick till 102 miljoner liter.
1994 uppgick den till 114 miljoner
liter. Prognosen för 1995 är 111
miljoner liter. Det innebär alltså en
vkning från 1988 till 1995 med 9 %. Det
är en förändring - med förbehållet att
siffran för 1995 bygger på en prognos -
med minus 3 %.
På samma sätt har starkölet en
trendmässigt ökande utveckling (bild 4).
1988 såldes det 148 miljoner liter och
1994 191 miljoner liter. Prognosen för
1995 är 195 liter. Det innebär en ökning
från 1988 till 1995 med 31,8 %.
Prognosen för förändringen 1994-1995 är
en ökning med 2 %. Av dessa siffror kan
man se att tidigare tendenser håller i
sig med en viss avmattning för 1995.
Ökningen för starkölet är inte lika stor
som man skulle kunna förvänta om man ser
till trenderna. Ökningen för vin har
förbytts i en svag minskning.
Minskningen för spritdrycker har blivit
litet större än vad man hade kunnat
förvänta sig.
Dessa bilder visar också fördelningen
mellan detaljhandel och servering (bild
5). Genomgående har serveringsandelen
ökat för spritdrycker med 5 %, för vin
med 10 % och för starköl med 5 %. Det
kan även belysas något av den kurva som
visar antalet serveringstillstånd och
utvecklingen från 1988 till 1995 (bild 6
och 7). 1988 var siffran 3 200 tillstånd
med servering till allmänheten. Vid
utgången av 1995 var siffran 8 330
tillstånd.
Ja, det var de utvecklingstal som vi
dels vet fram till 1994, dels har kunnat
prognostisera för 1995.
Gabriel Romanus: Jag ber att få tacka
för möjligheten att få komma hit och
redovisa siffror över försäljning och
annat. Sammanfattningsvis bedömer jag
att läget är hotfullt och allvarligt
även om man naturligtvis skall utsätta
alla larmrapporter för kylig analys.
Systembolagets försäljning under 1995
har utvecklats så här (bild 8): Det har
skett en minskning av
alkoholförsäljningen med 7,8 % för
sprit, med 3,8 % för vin och med 1,4 %
för starköl. Mätt i ren alkohol var
nedgången 3,2 %. Alkoholpolitiskt sett
kunde detta vara positivt, om det också
speglade en nedgång av konsumtionen. Men
det kan man inte vara säker på. Den här
översikten ger en antydan om detta (bild
9). Den visar utvecklingen i
Helsingborg, i södra Sverige och i
övriga landet. Då ser man att när det
gäller sprit är det ungefär samma
nedgång överallt. Där kan alltså inte en
ändring av gränshandeln ha så stor
betydelse, och det är inte heller så
konstigt eftersom införselkvoten är
densamma som tidigare. När det gäller
vin är nedgången störst i Helsingborg,
något mindre i södra Sverige och ännu
mindre i hela landet. Här tycks det ske
en viss gränshandel. När det gäller
starköl är skillnaden ganska dramatisk.
Nedgången är 20 % i Helsingborg, 12,5 %
i södra Sverige - alltså i Skåne,
Halland och Blekinge - och en liten
uppgång av försäljningen i resten av
landet. Schematiskt kan man säga att
ökningen av gränshandeln i södra Sverige
kan uppgå till ca 12,5 % av den totala
försäljningen. Här är det en uppdelning
mellan de olika länen (bild 10). I
Blekinge är nedgången väsentligt mindre.
När man kommer på litet avstånd från
Sundet är det alltså inte samma dramatik
längre. I hela landet är nedgången
1,3 %. Men om man bortser från södra
Sverige har det skett en liten uppgång.
Denna prognos som inte bara innefattar
Systembolaget utan också partihandeln i
övrigt och öl klass II stämmer ungefär
med det som Hans Agnéus visade tidigare,
alltså en nedgång av den totala
alkoholförsäljningen med 2,4 % (bild
11). Men dessa siffror är då
koncentrerade till sprit och vin. Det
har skett en uppgång i
starkölsförsäljningen och av försäljning
av öl klass II totalt. Det är klart att
gränshandeln rör starköl. Men om man ser
på ölförsäljningen i hela landet har det
inte skett någon nedgång.
Jag skall lämna ett par siffror för
januari och februari. Det är en fortsatt
nedgång, men den är inte fullt så stor.
Det kan betyda att det har skett en
avmattning av nedgången, men det behöver
inte alls vara så. Det kan bara vara en
sådan sak som att nedgången i hela
detaljhandeln har fortsatt, och detta
kan gälla även oss. Gränshandeln över
Öresund har kanske inte befrämjats av
den kalla vintern. Det kan vara en
förklaring till att det har varit en
uppgång i försäljningen i Helsingborg,
en ganska måttlig nedgång i södra
Sverige och en ännu mindre nedgång i
övriga landet. Jag vill visa dessa
siffror också mot bakgrund av att det
har förekommit larmrapporter om att
Systembolagets försäljning i Sydsverige
skulle ha gått ned med 28 %. Det är
alltså en viss överdrift. I en tidning
står det att försäljningen har minskat
med upp till 28 %, i en annan tidning
står det att försäljningen har backat
med hela 28 % under 1995. Men det är
alltså inte så. I Skåne har
försäljningen backat med cirka hälften
av den siffran, vilket ju kan vara
allvarligt nog från många synpunkter.
Men det är ändå bättre att hålla sig
till verkligheten. Om man ser
ölförsäljningen i Sverige ur ett annat
perspektiv visar denna bild de olika
sorterna öl. Det svarta är den totala
ölförsäljningen som fortfarande är högre
än vad den var på mellanölets tid.
Försäljningen gick ju ned i mitten av 80-
talet och sedan dess har den stigit.
Försäljningen av starköl, öl klass II
och öl klass I är alltså ganska hög. Den
lilla minskning som har varit under 1995
har faktiskt drabbat öl klass I medan
försäljningen av de andra två klasserna
har ökat (bild 12-17).
Som en liten illustration till den
diskussion som förs ibland om
Systembolagets försäljning till
restauranger vill jag visa den här
bilden (bild 18), där den blåa kurvan
visar vår försäljning, medan den röda
kurvan visar bryggeriernas försäljning
till restauranger. Partihandeln med öl
domineras alltså av de svenska
bryggerierna. De som dominerar
ölförsäljningen är de tre stora svenska
bryggerierna, Pripps, Falcon och
Spendrups (bild 19). De står för ca 80 %
av vår försäljning. Lägger man till det
fjärde största bryggeriet, Åbro, blir
siffran 90 %. Sedan finns det ett stort
antal mindre bryggerier som har
tillkommit under senare tid. De står för
en mycket liten del av vår försäljning,
men de finns givetvis med i sortimentet.
Detta är försäljningen. Men sedan kan
man fråga sig hur det ligger till med
mörkertalet. Det säkraste man kan säga
om det är, att man inte vet hur det
ligger till. Därför har
Alkoholinspektionen,
Folkhälsoinstitutet, Systembolaget, Vin
& Sprit och Bryggareföreningen gått
samman om ett projekt där vi har bett
fyra forskare att svara på frågan hur
det ligger till med mörkertalet. Det
arbetet pågår nu. Sedan har dessutom
regeringen gett Rikspolisstyrelsen m.fl.
ett liknande uppdrag. För dagen bygger
alla tvärsäkra uttalanden - t.ex. det vi
nyss såg i TV om att var fjärde flaska
är illegal - på ganska lös grund, även
om de kan vara sanna. Men de kan också
vara felaktiga.
Då kan man fråga sig: Vad är
mörkertalet? Vilken roll spelar det? Där
kan man naturligtvis ha olika syn.
Illegal alkohol är förmodligen farligare
än legal, eftersom den dricks i större
kvantiteter av dem som dricker den.
Dessutom finns ju inte den
ålderskontroll och den sociala kontroll
som finns när det gäller den legala
alkoholen. Jag har roat mig med att göra
en liten beräkning som jag tycker kan
vara värd att begrunda. Beräkningen är
visserligen fem år gammal, men den är
fortfarande ganska aktuell. Här ser man
alltså alkoholförsäljningen i 18
europeiska länder (bild 20). Sverige
ligger tillsammans med Norge och Island
i botten. Man kan ha som hypotes att
mörkertalet är störst i de nordiska
länderna, vilket mycket väl kan vara
fallet - vi har de högsta priserna som
ju är incitamentet för svart handel
eller hembränning. Om man accepterar den
som jag tror något överdrivna siffran
att mörkertalet utgör 40 % av den
registrerade konsumtionen betyder det
detsamma som 30 % av den totala
konsumtionen. Lägger man på den siffran
på de nordiska länderna och 20 % på
Finland och 17 % på Danmark - där har
man ju haft en ganska stor gränshandel -
finner man att rangordningen blir i
stort sett oförändrad. Det enda som
händer är att Finland och Danmark hoppar
upp några platser medan Sverige, Norge
och Island fortfarande även med dessa
mycket kraftiga mörkertalsuppskattningar
ligger i botten av ligan - detta för att
ge något litet perspektiv på mörkertalet
utan att för den skull bagatellisera
det.
Man har gjort många studier av
priskänsligheten när det gäller
alkoholdrycker (bild 21). I en
internationell forskarrapport talas det
om en pris-elasticitet på -0,7 och -0,6.
I en tidigare studie som
Alkoholkommissionen gjorde talades det
om siffran -1. Det betyder att en
prissänkning med 10 % skulle leda till
en konsumtionsökning med 7-10 %.
Prisnivåerna i Danmark, Sverige och
Tyskland framgår på ett ungefär av denna
sammanställning (bild 22). Ölpriserna i
Danmark ligger enligt SCB på något
mindre än hälften av våra. I Tyskland
ligger priserna på en tredjedel av våra.
Skall vi anpassa oss till detta, blir
det naturligtvis fråga om en ganska stor
ökning av den legala konsumtionen. Den
internationella forskargruppen gjorde en
beräkning som pekar på att en anpassning
till dansk nivå skulle medföra en
måttlig ökning av spritkonsumtionen
(bild 23). I Danmark ligger ju priserna
på ungefär 85 % av de svenska.
Vinförsäljningen skulle kanske öka med
en femtedel, och ölförsäljningen skulle
enligt forskarrapporten öka med ca 70 %.
Sedan kan man fundera på vad en sänkning
av alkoholpriset skulle kunna betyda för
den dagliga hanteringen (bild 24). Jag
är nu ingen flitig kund på svarta
marknaden, men det har sagts mig att en
flaska vanligt brännvin kostar ungefär
100 kr där. Hos oss, alltså på
Systembolaget, kostar den i runda tal
190 kr. Säljarens kostnad kan, om denne
tillverkar spriten själv eller smugglar
in den, ligga på kanske 10 kr. Det
betyder i så fall att den som säljer
svart tjänar ungefär 90 kr. Den som
köper svart tjänar också ungefär 90 kr.
Detta kanske är ett mönster; säljaren
och köparen delar så att säga på
avansen. Om man skulle sänka priserna
med 20 %, blir ju priset i systembutiken
150 kr, och om man antar att köpare och
säljare fortfarande delar på vinsten,
skulle priset på den svarta marknaden
bli 80 kr, varav säljaren som vinst tar
70 kr, och har en kostnad på 10 kr.
Också köparen tjänar 70 kr. Om man
tillämpar dessa priselasticiteter på den
legala försäljningen, kan man se att det
skulle leda till att den legala
konsumtionen ökade med ca 4,2 miljoner
liter. Sedan kan man fråga sig vad som
händer med den svarta konsumtionen om
man bara tjänar 70 kr på att köpa eller
att sälja svart i stället för 90 kr. Det
är ju möjligt att den svarta
konsumtionen går ned, men det är också
möjligt att den går upp. Även priset på
den svarta marknaden sänks ju, från 100
kr till 80 kr. Vi vet alltså inte. Det
är bara något som borde övervägas. Om vi
i stället skulle sänka priset med 40 %,
skulle en flaska renat kosta 110 kr i
systembutiken. På svarta marknaden
skulle den kanske kosta 60 kr. Säljaren
och köparen tjänar då 50 kr vardera;
fortfarande en ganska bra avans kan man
säga. Min preliminära slutsats av detta
- även om jag också tycker att inget
skall få vara heligt, utan att allting
måste få diskuteras - är att det är en
något tveksam metod att bekämpa illegal
alkohol med prissänkning på Systemet.
Sedan kan man naturligtvis fråga sig vad
som händer med ölförsäljningen om man
sänker priset (bild 25). Vi sålde 1995
ca 11,5 miljoner liter öl i de tre södra
landskapen. Vi antar att ökningen av
gränshandeln låg på ca 12,5 % - det är
vad försäljningen gick ned med i Skåne,
Halland och Blekinge jämfört med övriga
landet. Om man anpassade priset till
Danmark skulle man naturligtvis få bort
gränshandeln. Svenskt öl är ju lika bra
som danskt, så då skulle man handla i
Sverige. Å andra sidan skulle man, om
man sänkte priset till hälften, få en
viss ökning av den totala försäljningen
av starköl, som ligger på ca 108
miljoner liter. Man skulle kanske få en
ökning med ca 50 miljoner liter. Även
där finns det alltså anledning att
överväga effekten när det gäller
proportionerna.
Jag har tyvärr inget bra utspel att
komma med i fråga om vad man skall göra
för att lösa dessa problem. Jag har bara
ganska konventionella synpunkter. Att vi
bör bevara införselreglerna - och helst
skärpa dem - är en synpunkt. Det är
naturligtvis viktigt att vi står på oss
i förhandlingarna. En annan synpunkt är
att vi bör bekämpa smuggling och
hembränning i första hand med tull,
polis och opinionsbildning. Vi kan gärna
se på vad man gör i Norge i det fallet.
Om inte detta lyckas, och om vi inte
lyckas försvara införselgränserna, tror
jag att en sänkning av priset kan vara
en verksam åtgärd för att motverka
gränshandeln, men det får då som sagt
också andra effekter.
Robert Fägersten: Jag har tre saker att
säga till er och jag har tre bilder att
visa. Den första bilden visar vad som
har hänt med ölkonsumtionen och
ölförsäljningen - det är två olika saker
- under 1995, vårt första EU-år.
Slutsatsen är att privatimporten
exploderar. Den andra bilden visar den
totala alkoholtillförseln via olika
distributionskanaler. Där är slutsatsen,
såvitt vi kan bedöma, att mer än en
tredjedel av den totala
alkoholkonsumtionen nu ligger utanför
statistiken och utanför vår kontroll.
Den tredje bilden är ett försök att visa
vad vi kan göra för att återvinna
kontrollen över alkoholflödena.
Den första bilden visar den totala
konsumtionen under 1994 och 1995 (bild
26). Vi menar att konsumtionen har ökat
med i storleksordningen 5,9 %. Det
stämmer ganska väl överens med den
genomsnittliga ökningen under 1990-
talet, som har varit 5,6 % per år. Den
totala konsumtionen av öl består ju dels
av sådant öl som är sålt och beskattat i
Sverige, dels av sådant öl som inte är
beskattat alls eller som är beskattat i
något av våra grannländer. Denna
konsumtion synes ha ökat med ca 70 %
under det gångna året - från 55 miljoner
liter till 95 miljoner liter. Av de 95
miljoner literna är 85 miljoner ganska
väldokumenterade. Det handlar om
privatinförsel. Detta tycker vi att vi
har ett bra grepp om tack vare
intervjuer på färjor osv. 10 miljoner
liter av de 95 miljoner literna skulle
alltså vara smuggling. Den siffran vet
vi dock ganska litet om. Enligt andra
källor skulle det kunna vara fråga om så
pass mycket som 20 miljoner liter. I så
fall skulle alltså den totala siffran
vara 105 miljoner liter. 10 miljoner
liter är alltså en mycket försiktig
uppskattning. Vi menar att den totala
försäljningen av beskattat öl i Sverige
för första gången sedan 1984 sjönk med
ungefär 1,6 % 1995. Det är ett
trendbrott jämfört med den ökning på ca
5 % som vi har haft varje år. Ibland
säger man till oss på bryggerierna att
vi är protektionistiska och vill undvika
import. Det är inte sant. Ungefär 8 % av
försäljningen i Sverige är import. Då
handlar det om legalt importerat öl. Det
är en ganska hög siffra. Vi välkomnar
detta, och vi är beredda att fajtas i
detta avseende. Men dubbelt så mycket,
ca 17 %, är alltså öl som inte alls är
beskattat eller som är beskattat på en
nivå som kanske ligger på en tiondel
eller en femtondel av vad svenska
bryggerier betalar. Det är, menar vi,
oacceptabelt.
Låt mig också, eftersom jag använder
mycket siffror här, säga att alla
siffror finns dokumenterade i ett
underlag som vi lämnar ut efter
utfrågningen. Där kan ni se precis hur
vi har räknat och hur vi har kommit fram
till de siffror jag hänvisar till.
Ser vi då på den totala
alkoholtillförseln till Sverige, så
består ju den av en dokumenterad del
markerad i blått på denna bild och av en
icke-kontrollerad och icke-dokumenterad
del som jag här visar i rött (bild 27).
Detta är vår skattning av hur det såg ut
1995. 45 % är Systembolagets andel. Vi
brukar kalla Systembolaget för ett
monopol, men det är ju något oegentligt
om marknadsandelen faktiskt är 45 %.
Dessutom har vi partiförsäljningen till
restauranger. Den synes ha ökat mindre
än vad vi hade väntat oss. Det beror
antagligen på att den kom i gång senare
under året än vad vi hade väntat oss.
Dessutom har vi folkölsförsäljningen
genom dagligvaruhandeln. Tillsammans
utgör detta alltså 65 %. Det betyder att
man måste lägga på mer än 50 % för att
få reda på den verkliga konsumtionen.
Den röda sektorn på bilden består till
en del av legal men oregistrerad
alkohol. Det är i första hand fråga om
privatimport, men till en liten del
också om vin- och öltillverkning i
hemmen. En ännu mindre del är sådan
alkohol som svenskarna dricker
utomlands. Hur stor den delen är vet vi
inte så mycket om, men vi har nu i fem
år genomfört undersökningar om detta,
och de ger ungefär samma resultat varje
år. Vi känner oss ganska säkra när det
gäller den sektorn. Denna sektor är
naturligtvis mycket mer osäker. Den
består till ungefär hälften av
hemtillverkning - alltså hembränning -
och till ungefär hälften av insmugglad
alkohol. Ser vi på förändringen över
tiden så är det de röda sektorerna som
ökar. De blå sektorerna minskade under
dessa två år. Vi tycker att det i
synnerhet finns anledning att oroa sig
över den illegala sektorn, alltså den
som inte bara är icke statistikförd utan
även illegal. Den synes ha ökat med i
storleksordningen 27 % under det gångna
året.
Vad gör vi nu åt det här? Jag säger som
Gabriel Romanus, att jag naturligtvis
inte har någon patentlösning. Vi menar
att det är viktigt att behålla
kontrollen över den registrerade del av
alkoholförsäljningen som vi har i dag.
Vi menar att man kan tala länge, fast
tiden inte medger det, om hur man skulle
kunna göra helt andra insatser för att
förändra attityder och kunskaper om
alkoholens verkningar - framför allt hos
unga människor. Men det som synes vara
det allra viktigaste är att göra ett
allvarligt försök att återigen få
kontrollen över de illegala
alkoholströmmarna. Där tror jag, i
motsats till Gabriel, att den enda vägen
är att vi anpassar våra alkoholskatter
till omvärlden. Vi har gjort ett försök.
Vi har använt den alkoholpolitiska
utredningens siffror för hur mycket
alkoholkonsumtionen förändras vid
prisändringar. Vi har också använt
Göteborgs handelshögskolas beräkningar
av hur privatimport påverkar konsumtion
(bild 28). Jag har använt två
skattesatser. 2,38 per centiliter ren
alkohol är den skatt som vi i dag har på
starköl. 1,17 skulle, om vi valde den
skattesatsen, innebära en beskattning
som ligger två kronor över vad man har i
Danmark. Det är ungefär den nivå som
Danmark har relativt Tyskland, och som
gör det möjligt att hålla kontroll över
alkoholflödena i Danmark. Jag har också
illustrerat detta på två nivåer:
antingen dagens maximigräns på 15 liter
eller en framtida totalgräns på 110
liter. Hur fort vi kommer att gå från 15
till 110 råder det delade meningar om,
men att vi till slut hamnar på 110 liter
är vi väl alla överens om.
Det som ligger i vägen för en sådan
åtgärd, är ju dels socialpolitiska och
folkhälsopolitiska värderingar, dels
effekter på statskassan. Om vi först ser
på de socialpolitiska aspekterna, är det
naturligtvis så att vi får en ökning av
försäljningen i Sverige om vi sänker
skatten till 1,17. Om vi höjer skatten,
för detta innebär ju en höjning av
folkölsskatten, får vi en avsevärd
minskning av försäljningen i Sverige.
Men det som enligt den här
sammanställningen är viktigt att notera
är att vi, vid den lägre skatten, får en
minskning av införseln som är större än
ökningen av försäljningen i Sverige. Det
beror naturligtvis på att man, när man
köper stora mängder öl i Danmark eller
Tyskland, får ett lagertryck hemma. Man
dricker mer. Dessutom är det öl man
köper i Danmark eller Tyskland alltid
starköl. Möjligen kan det ibland vara
mellanöl. Det ersätter inte bara starköl
som man annars skulle köpa på
Systembolaget. Det ersätter också folköl
som man annars skulle köpa i sin
dagligvarubutik. Det betyder att det öl
vi dricker i Sverige i genomsnitt kommer
att bli starkare. Det innebär, om vi
tittar på den sista raden, att
alkoholkonsumtionen per capita både vid
15 liter och vid 110 liter blir större
än vad den skulle vara om vi hade den
lägre skatten, som här visar ungefär en
oförändrad konsumtion jämfört med vad vi
har i dag. Detta är inte alldeles lätt
att ta till sig. I vanliga fall säger
man ju att ett högre pris innebär en
lägre konsumtion. Dessa två faktorer,
alltså lagertrycket och alkoholstyrkan,
gör dock att vi får en högre konsumtion.
Ser vi sedan på inverkan på statskassan,
är det naturligtvis så att vi tappar
betydligt mer pengar vid 1:17 än vi gör
vid en högre skatt. Det rör sig om
ungefär 500 miljoner i skillnad i båda
fallen. Men det kompenseras av att
sysselsättningen bibehålls eller t.o.m.
ökas något. Här ligger den i
storleksordningen 1 200 arbetsplatser,
och räknar man en halv miljon per
arbetsplats har det kompenserat för
bortfallet i statskassan.
Min slutsats är att det är mycket som
måste göras, men en sak är att justera
skattesatserna till att ligga närmare
omvärldens och att göra det ganska
snabbt, innan infrastrukturerna för
smuggling och privatimport cementeras
och byggs upp ytterligare.
Sten Svensson: Nu går ordet till VD Egon
Jacobsson från Vin & Sprit AB.
Egon Jacobsson: Jag vill börja med att
uttala min uppskattning över att
riksdagens skatte- och socialutskott har
tagit initiativ till den här
utfrågningen. Jag tror att det är
väldigt många som är okunniga om vad som
hänt i Sverige efter EU-medlemskapet.
Det som händer tycker jag är allvarligt
och djupt oroande. Vi är på väg att få
en allt större del av
alkoholkonsumtionen utanför Systemet.
Det har inte med avmonopoliseringen att
göra, utan det är en direkt konsekvens
av EES-avtalet och EU-medlemskapet. Jag
har inte behövt anstränga mig särskilt
mycket för att hitta de rubriker som ni
nu ser på bild (bild 29 och 30). De här
rubrikerna är hämtade från de senaste
månadernas och veckornas tillslag, och
de synes bli allt värre. Helgens
rubriker finns inte med här. Tullens och
polisens resurser är otillräckliga,
vilket innebär att de här frågorna inte
ges någon högre prioritet. Tullen har
dessutom begränsade möjligheter att
utföra sina kontroller efter EU-
inträdet. Dessutom - och det tycker jag
personligen är väldigt
allvarligt - verkar det som allt fler
betraktar illegal öl- och sprithantering
som ett ringa brott. Enligt vad vi har
kunnat få fram genom tull- och
polismyndigheterna är uppskattningen att
man upptäcker ungefär 5 % av de varor
som smugglas över gränserna, och i stort
sett gäller samma vad avser den illegala
tillverkningen.
Låt mig här skjuta in - eftersom så
många fortfarande talar om
hembränning - att det inte längre
handlar om hembränning i ordets rätta
bemärkelse, utan nu handlar det om en
illegal industriell tillverkning. Vi har
rätt många sådana bilder också, men vi
skall inte trötta församlingen med dem.
Det har gått så långt att vi har fått en
konkurrens på den illegala
spritmarknaden. Det är den illegalt
tillverkade spriten i Sverige som säljs
i femlitersdunkar som nu har fått sänkt
pris, därför att priset på 1 liter
insmugglad sprit är 100 kr, som Gabriel
Romanus visade. Om vi då tar polisens
och tullens uppgifter om vad som händer
och försöker göra en bild, kan vi börja
1977 (bild 31). Vi kan på bilden se vad
som är försäljningen via Systembolaget
och vad som är insmugglad sprit. Den
delen har ökat kraftigt, framför allt
efter EU-medlemskapet. Vi kan vidare se
vad som är illegalt tillverkad sprit och
resandeinförsel, som naturligt nog har
ökat i takt med det ökade resandet. Jag
tänker inte kommentera det här mera,
utan bara säga att det visar på en klar
trend. Om man omsätter samma bild och
gör en cirkel i stället för staplar
(bild 32), får man fram att år 1977
svarade Systembolaget för 83 % av den
totala försäljningen av sprit. Då var
den illegala tillverkningen väldigt
liten, kanske några procent, och likaså
smugglingen. Visar vi samma bild (bild
33) för 1995 finner vi - det stämmer
ganska väl med vad Robert Fägersten
visade - att försäljningen från
Systembolaget när det gäller sprit är ca
50 %. Ofta när man visar bilder av det
slag som jag nu har visat, börjar man en
diskussion om procentsatser: Är de för
låga eller för höga? Jag är fullkomligt
överens med Gabriel Romanus: det är en
tämligen meningslös diskussion. Det
finns, precis som han sade, ingen
absolut sanning inom det här området. De
här siffrorna har vi försökt ta fram med
hjälp av tull, polis och
alkoholforskare. Men oavsett
procenttalen, om de skall justeras uppåt
eller nedåt, är det allra viktigaste för
oss att konstatera att den illegala
hanteringen av sprit ökar och att det är
nödvändigt med snabba åtgärder. Bilderna
visar också att merparten av den totala
spritförsäljningen - då ligger också
resandeinförseln där - inte är skattad i
Sverige. Det är ett skattebortfall på i
storleksordningen 2,5-3 miljarder
kronor. Men vad som är värre är att den
okontrollerade konsumtionen innebär att
alkoholberoende och ungdomar allt
lättare kommer över sprit dygnets alla
timmar, sju dygn i veckan. Den här
illegala marknaden har ständiga
öppettider.
Det korta filminslaget inledningsvis
visar tydligt vad det nu är som händer,
och dessutom föreligger naturligtvis det
som också Gabriel Romanus pekade på:
stora risker för framför allt ungdomar
och för dem som dricker den illegalt
producerade spriten och den insmugglade
spriten. Om vi inte har någorlunda full
kontroll över situationen leder det här
naturligtvis till negativa sociala
konsekvenser. Det ligger naturligtvis
också i mitt intresse att påpeka att det
är bättre om man har produktionen under
legala, kontrollerade former, där de
anställda fullgör sina åligganden mot
samhället, än att allt fler kriminella
element, som inte känner något ansvar
mot samhället, tar över
alkoholhanteringen. Eftersom det har
framkommit uppgifter i medierna om min
egen person, vill jag verkligen
understryka att jag inte är ute efter
att öka spritkonsumtionen. Men jag vill
att så stor del som möjligt av
spritkonsumtionen skall ske under
samhällelig kontroll. Nu håller vi på
att få det omvända. Det finns t.o.m.
poliser som säger att tidigare
knarklangare nu övergått till illegal
sprithantering. Skälen är följande: 1.
Risken att bli avslöjad är mycket
mindre. 2. Det är mycket lägre
straffsatser om man ägnar sig åt illegal
sprithantering jämfört med narkotika. 3.
Det är lika lättförtjänta pengar, som i
sin storlek t.o.m. kan ge mer än
knarkhanteringen. Då kommer frågan:
Finns det någon lösning på detta allt
allvarligare samhällsproblem? Jag
tvingas tyvärr svara likartat som
Gabriel Romanus och Robert Fägersten.
Ingen av oss har nog här i dag någon
färdig lösning att presentera. Men
enligt min mening måste alla vägar
prövas. Min egen uppfattning är att
Tullen och Polisen med nuvarande
resurser gör allt vi kan begära. Kan
dessa resurser omprioriteras? Ja, det är
en fråga av politisk natur, som
politikerna måste besvara.
I den debatt som nu har förevarit har
jag t.o.m. dristat mig till att säga att
även spritskatterna nog måste
ifrågasättas i det här sammanhanget. Jag
har konstaterat att det var ungefär
likartat med att svära i kyrkan, och det
har framställts som att jag skulle vara
någon profet som mässade för att
spritskatterna skall sänkas. Det är fel.
Vad jag har sagt är att alla vägar måste
prövas. Jag tycker inte att det finns
något heligt område. Låt oss studera
även den vägen. Ingen kan i dag ge
svaret. När man öppnar en sådan här
diskussion är det många som rusar ut och
vill slå igen dörren direkt och hänvisar
till gamla utredningar och säger att man
är på väg att sabotera alkoholpolitiken.
Jag hoppas att det inte skall bli så.
Samhället förändras hela tiden, och vi
måste försöka hitta nya lösningar på
allvarliga problem. En förhoppning som
jag hyser är att man i lugn och ro med
öppna ögon skall kunna föra en
diskussion om hur det här problemet
skall kunna lösas. Trots allt tror jag
att det finns en bred enighet om att det
vi nu ser framför oss är ett växande,
allvarligt samhällsproblem, som vi alla
på bästa sätt vill lösa. Det är därför
som jag än en gång välkomnar det
initiativ som social- och
skatteutskotten har tagit och som jag
också hoppas skall utgöra startskottet
för ett arbete som leder fram till
förslag till åtgärder.
Jag vill också understryka - jag blev
uppmanad av nykterhetsrörelsen innan vi
började att inför denna församling
poängtera detta - att jag är vän av att
vi skall kunna lyckas förhandla fram
förlängda dispenser när det gäller
införselregler. Det är jag till hundra
procent. Om vi inte lyckas med den
uppgiften utbryter ett stort kaos,
framför allt på öl- och spritmarknaden.
Avslutningsvis vill jag säga att jag
skulle önska att vi kunde nå tillbaka
dit där vi var 1977, när 83 % av
försäljningen av sprit skedde via
Gabriel Romanus systembutiker.
Sten Svensson: Då går ordet till
Christer Tegnér, som är ordförande i
UVOS, som ingår i Grossistförbundet
Svensk Handel.
Christer Tegnér: Först och främst kanske
UVOS behöver en kort introduktion. UVOS,
eller Sveriges Vin- och Spritimportörers
förening, som vi heter sedan vi blev
importörer, har ett femtontal medlemmar
av licensierade importörer, som förser
Systembolaget med ca 40 % av det vin och
den sprit som man köper in.
Medlemskretsen består av allt från
svenska dotterbolag och internationella
koncerner till små fåmansföretag. Våra
medlemmars erfarenheter som importörer
sträcker sig ännu inte ett helt år
tillbaka. Dock har de flesta
medlemsföretagen arbetat som agenter
under många år fram till avregleringen.
Vi har sett Systembolaget och
Alkoholinspektionen som väl fungerande
institutioner detta första år efter
avregleringen. Vissa av våra medlemmar
har valt Systembolagets dotterbolag
Lagena som distributör, och andra har
sökt alternativa lösningar till
distribution, som ASG. Efter
inkörningsproblem med distributionen i
maj 1995 har marknaden fungerat väl.
Systembolaget har bl.a. tagit över
Vin & Sprits inköpsfunktion med den
äran. Tyvärr har vi fått allt fler
signaler om att en minskad försäljning
på Systembolaget inte på något sätt är
relaterad till minskad konsumtion, utan
mer till folks ökade benägenhet att
införskaffa alkoholhaltiga drycker på
annat håll än på Systembolaget. Sedan
vårt inträde i EU har vårt synsätt
naturligtvis internationaliserats. Vi
tycks inte längre acceptera att 90 % av
en flaska sprit går till skatt, när allt
fler tycks nås av bättre offerter. UVOS
medlemmar ser med stigande oro på
utvecklingen av den illegala hanteringen
av vin och sprit och den alltmer
omfattande gränshandeln, som
naturligtvis får nya och oanade
dimensioner om dispensen för
alkoholinförsel tas bort utan att en
skatteharmonisering sker med grannländer
som Danmark och Tyskland. I
avregleringens tider ser vi positivt på
Systembolagets roll, men när
försäljningen via Systembolaget inte
längre står för mer än hälften av
konsumtionen i Sverige tror vi att
Systembolaget har svårigheter att ta ett
socialt ansvar för
konsumtionsutvecklingen i Sverige,
vilket jag förstår är en av hörnpelarna
i dess berättigande som monopolist. UVOS
välkomnar naturligtvis alla initiativ
som kan tas av myndigheterna för att
begränsa den illegala införseln och
hembränningen i landet. Dock tror vi att
det endast kan få begränsad effekt, så
länge skatten för vin, sprit och öl
ligger på en så relativt sett hög nivå.
Den höga avansen på illegal
sprithantering som våra skatter
möjliggör är en suverän grogrund för
kriminalitet, speciellt om folk anser
att skatten på alkohol är orättfärdigt
hög. Gemene man vill säkert handla
legalt, men det är en avvägningsfråga
och en inställningsfråga. Just nu verkar
vågskålen tippa åt fel håll.
Naturligtvis kommer vi aldrig att kunna
eller vilja konkurrera med den illegala
marknaden prismässigt, men en
skattesänkning, om än så liten, tror vi
drastiskt kan ändra balansen. Vi tror
att sänkta skatter och en harmonisering
till EU är en nödvändighet för att
behålla kontrollen över
alkoholkonsumtionen. Vi förstår den
politiska känsligheten i att se den
officiella konsumtionen öka, men det som
är det viktigaste måste ändå vara att i
möjligaste mån ha kontroll över den
verkliga konsumtionen.
Som anställd i en av världens största
vin- och spritkoncerner ser jag Sveriges
hållning i skattefrågan i ett
internationellt perspektiv. För oss är
prisharmoniseringen ett nyckelord, för
att få kontroll över varuflödena i en
alltmer rörlig marknad över gränserna,
av allt fler internationella produkter.
Jag antar att även Sverige vill ha
kontroll över sina varuflöden av
alkoholdrycker. Med nuvarande skatter
kommer det att bli allt svårare i
framtiden. Vi kan knappast, som vissa
hoppas, förvänta oss att EU skall anamma
Sveriges skattepolitik vad beträffar
alkoholen. I övriga Europa har
konsumtionen av sprit stagnerat trots
mycket lägre skatter. Detta faktum gör
det mindre troligt att man kan öka
skatterna och räkna med större intäkter.
Det är inte heller troligt att man
sänker skatterna av alkoholpolitiska
skäl. Man kan ju se vilka effekter det
får. Inställningen till alkohol håller
på att förändras i Europa. Folk blir
alltmer måttliga. Tyvärr riskerar
Sverige att gå motsatt väg, om
hembränning och smuggelkonsumtion blir
socialt accepterat, vilket det lätt kan
bli om skatterna upplevs som
oacceptabla. Receptet högre skatter -
lägre konsumtion gäller inte längre.
Konsumtionen tar bara andra vägar, och
okontrollerbara sådana, med negativa och
svåra sociala konsekvenser. Vin & Sprits
marknadsandel har gått från 100 till
50 % på ett år efter avregleringen. Sy-
stembolaget går mot en 50-procentig
marknadsandel av totalkonsumtionen,
trots att man har detaljhandelsmonopol.
Tas införseldispensen bort kommer
andelen att minska ytterligare. Vi är
mycket oroade över detta faktum. Fakta
skall inte förnekas, att jag och mina
kolleger är kommersiellt belastade. Våra
åsikter kommer dock från en lång och
gedigen erfarenhet av den svenska
marknaden, vilken vi torde vara närmare
än de flesta. Våra erfarenheter säger
oss att inställningen till hembränning
och smuggelsprit har förändrats, till
något socialt accepterat. Detta har vi
fått bekräftat genom otaliga möten med
konsumenter ute på fältet. Vi tror inte
att denna attityd i första hand är en
fråga om mer eller mindre god
tillgänglighet på illegala varor. Vi
tror att inställningen till att försöka
undkomma skatt är relaterad till
skattetrycket, precis som i alla andra
sammanhang.
Tack för att vi har fått göra vår stämma
hörd.
Sten Svensson: Vi skall nu gå över till
nästa ämnesområde, som gäller införseln.
Jag lämnar ordet till tullrådet Sixten
Pekkari från Generaltullstyrelsen.
Sixten Pekkari: Jag vill be ordföranden
om tillåtelse att släppa in en av mina
medarbetare, Elisabeth Bodén, som är
jurist, för att beskriva det legala och
illegala läget ur rättslig aspekt, strax
efter att jag är klar.
I likhet med många andra talare tycker
jag att det är bra att
socialutskottet och skatteutskottet
tillsammans har tagit initiativ till att
behandla det här problemområdet. Det är
ingen överdrift att påstå att det
svenska samhället är hårt ansatt av
olovlig införsel av alkohol. Våra beslag
i tullen under framför allt det sista
kvartalet 1995 och den tid som har gått
av 1996 tyder på att införseln är
organiserad. De förundersökningar som
pågår runt om i landet visar att den
olovliga införseln organiseras av
internationella ligor, där huvudmännen
företrädesvis styr transporterna från
kontinenten. Som vanligt i dessa
sammanhang aktar sig huvudmännen mycket
noga för att själva befatta sig fysiskt
med godset. Under tidsperioden den 1
januari 1995 t.o.m. den 21 mars 1996 har
tullen beslagtagit 286 325 liter alkohol
i buteljerad form samt nära 30 000 liter
96-procentig alkohol. Den som vet att en
normal långtradare lastar 16 000 flaskor
konstaterar snabbt att tullen har
beslagtagit 20 långtradarlaster under
den nämnda tidsperioden. När vi har sagt
det här kan vi också samtidigt
konstatera att det är mycket som har
runnit förbi. De förundersökningar som
kopplas till de beslag som jag redovisar
här visar att leverantörerna på
kontinenten har sålt minst det dubbla
till de oseriösa uppköparna. Med mycket
stor sannolikhet har de här partierna
också hamnat i de skandinaviska
länderna. Jag nämner uttryckligen de
skandinaviska länderna, därför att vi
skall komma ihåg att det inte bara är
Sverige som är ansatt av detta.
Genom internationellt samarbete har vi
konstaterat att det här bara är toppen
på ett isberg. Vår underrättelsetjänst
har identifierat ett tiotal
organisationer, organiserade grupper,
som smugglar alkohol till Sverige och
övriga Norden. Distributionsnätet i
omsättningslandet är mycket väl
utvecklat, skulle jag vilja påstå. Det
här nätverket jobbar enligt just-in-time-
metoden. Enbart en av de identifierade
organisationerna har köpt och mottagit
76 laster från en leverantör i ett EU-
medlemsland. Det är laster som enligt
all dokumentation är avsedd att föras ut
ur gemenskapen, ut ur EU. I samtliga
fall, dvs. de 76 lasterna, har
tullmyndigheten i vårt land funnit
anledning att misstänka att alkoholen
inte har förts ut ur gemenskapen. Och
även i det här sammanhanget finns det
starka skäl att tro att merparten av
alkoholen också har hamnat i det
skandinaviska området. Samma
organisation har köpt upp 33 laster i
ett annat medlemsland. Det skulle kunna
tyda på att uppemot 1,6 miljoner liter
alkohol kan ha kommit ut på den fria
marknaden, utan att man har kunnat
belägga den med skatt. Eftersom Lars
Hedfors är litet grand av parlamentarisk
pappa till tullverksamheten, i egenskap
av skatteutskottets ordförande, gjorde
jag ett snabbt överslag och konstaterade
att det här innebär en skatteförlust på
300 miljoner kronor. Det
tillvägagångssätt som de här
organisationerna använder sig av kan
beskrivas mycket kort på följande sätt.
Kunden tar kontakt med
leverantören - det är alltså en
sprittillverkare - och beställer ett
antal tusen liter alkohol. Han talar om
för sprittillverkaren - som tillika
oftast är ett skattelager - att avsikten
med köpet är att varan skall levereras
till köpare i Östeuropa. I de
sammanhangen är det ofta fråga om
fiktiva företag, oftast placerade i S:t
Petersburg. Kunden kommer med lastbil,
hämtar upp godset och kör i väg det.
Enligt alla de konstens regler som man
har inom gemenskapen skall lasten
naturligtvis åtföljas av dokumentation -
man pratar om ledsagardokument.
Ledsagardokumenten skall visas upp på
utförselorten innan varan lämnar
gemenskapen för att man skall vara säker
på att alkoholen verkligen har lämnat
gemenskapen; annars blir det fråga om
skattebeläggning, som alla förstår. Den
organiserade brottsligheten har ganska
snabbt funnit att det här är ett ihåligt
system. De har lärt sig det här. De har
ägnat sig åt förfalskning av dokumenten.
De har t.o.m. ägnat sig åt att förfalska
stämplar, som har gjort att varorna har
kunnat bli kvar inom gemenskapen. Som så
många andra har sagt, är det
naturligtvis högskatteländerna som är
intressanta i sammanhanget. Sverige är
ju ett av de länderna.
Vad gör vi åt det här? Egon Jacobsson
sade att tullen och polisen gör så gott
de kan, och det kan jag vidimera. Vi
håller för närvarande på att försöka
göra en ordentlig analys av allt det som
har hänt i landet under de här 15
månaderna. Vi försöker samverka med våra
regionala myndigheter och i första hand
få fram relevanta siffror, kvantifiera
mängden av den olovliga införseln,
försöka identifiera de inblandade
personerna och organisationerna. Vi
hoppas att redan under april månad kunna
vara klara med analysen för att vi efter
det skall kunna vidta de operativa
måtten och stegen. I det här
sammanhanget skulle jag också vilja säga
att vi har ett mycket gott samarbete med
Alkohol-inspektionen och naturligtvis
också med punktskatteenheten i Ludvika
och Riksskatteverket.
Jag har flera gånger nämnt det
internationella samarbetet. Det är
mycket viktigt för oss. Vi skulle
naturligtvis inte ha kunnat kartlägga
omfattningen av försäljningen ute i
Europa utan att ha det goda samarbetet.
Vi har också problem. Det kostar oss
resurser, oerhörda resurser, att sätta
in spaningsinsatser, förfölja sådana här
foror. Vi vet inte ens när fororna
kommer in. Vi har fri rörlighet över
gränserna. Vi har inte den ovillkorliga
anmälningsplikt som alla hade före EU-
medlemskapet. Den finns inte där längre;
lastbilarna och långtradarna kan i
princip passera fritt. Detta innebär att
vi måste lägga ner oerhörda resurser på
att hämta in underrättelseinformation
från utlandet, bedriva spaningsinsatser
i hamnar och i övriga områden. När
statsmakterna angav resursramar för
tullen efter det att EU-medlemskapet var
ett faktum vet många här i salen att det
var en slimmad kostym. Den slimmade
kostymen skulle egentligen användas till
andra prioriterade områden, som
exempelvis narkotikabekämpning. Det får
vara mina slutord. Jag skulle gärna
vilja lämna över ordet till Elisabeth
Bodén, så kan hon lämna en kort
beskrivning av det legala läget.
Elisabeth Bodén: Jag skall ge en kort
beskrivning av de regler som Tullverket
skall följa när spritdrycker, vin och
starköl förs in från ett annat EU-land
över den inre gränsen.
I övergångsbestämmelserna till den
tullag som trädde i kraft vid EU-
inträdet finns föreskrivet en
anmälningsskyldighet till
tullmyndigheten för vissa varukategorier
om dessa varor förs in i strid med
gällande införselrestriktioner. För
spritdrycker, vin och starköl finns en
huvudregel i alkohollagen att det bara
är den som har tillverkningstillstånd
eller partihandelstillstånd som får föra
in dessa varor. Har man inte tillståndet
skall man anmäla införseln till tullen.
Sker ingen anmälan gör man sig skyldig
till varusmuggling. Tullverkets kontroll
avgränsas alltså till att varorna inte
förs in i strid med
införselrestriktionen, dvs. att man inte
har tillverkningstillstånd eller
partihandelstillstånd. När det gäller
beskattningen av denna import ligger den
helt och hållet på skattemyndigheten.
Här har tullen inga befogenheter.Vad får
Tullverket då göra? För att kontrollera
att anmälningsskyldigheten är uppfylld
får myndigheten stoppa en person, förare
eller befälhavare på transportmedel och
begära att de visar att de har
erforderligt tillstånd. Man kan
undersöka transportmedlet och sådana
utrymmen där man kan förvara varorna.
Men kontrollen skall alltså ske i
samband med gränsöverskridandet, dvs. i
samband med införseltillfället. De
ingripanden som kan behöva göras efteråt
kan aldrig ske med stöd av
befogenheterna i tullagen, utan det är
då varusmugglingslagens befogenheter som
man får stödja sig på. Man kan starta en
utredning om varusmugglingsbrott om det
finns fog för en sådan misstanke. Dessa
vvergångsbestämmelser kommer att föras
över till en lag om tullmyndigheternas
befogenheter vid den inre gränsen, som
förmodligen kommer under detta år. Tack
för ordet.
Sten Svensson: Tack för det. Det sista
inlägget före vår paus kommer från Gun
Neuman, som är generaldirektör för
Alkoholinspektionen. Varsågod.
Gun Neuman: Tack så mycket för ordet.
Jag tänkte att jag skulle inleda med att
visa några av de huvuduppgifter som
Alkoholinspektionen har.
Alkoholinspektionens uppgift är att ha
en aktiv tillsyn över
alkoholhanteringen. Vi skall också
garantera att lagar och förordningar
efterlevs. Naturligtvis är den illegala
alkoholhanteringen av ett stort intresse
för oss, även om vi inte har det
operativa ansvaret för att förhindra
den. Vi skall alltså ha en samlad och
effektiv tillsyn och kontroll av
alkoholhanteringen på en nationell nivå,
och givetvis också på partihandlar- och
tillverkningsnivå. På den nationella
nivån har vi som uppgift att följa upp
och utvärdera det antal
serveringstillstånd som kommunerna ger.
Vi samarbetar också med länsstyrelserna,
vilka fungerar mer eller mindre som våra
regionala myndigheter, på det regionala
planet för att få en överblick över
utvecklingen av alkoholhanteringen över
hela riket. Det är naturligtvis en
viktig uppgift att ge partihandels- och
tillverkningstillstånd. Jag kommer att
återkomma under den punkten. Jag kan
bara säga att det för oss är väldigt
viktigt att de som får
partihandelstillstånd eller
tillverkningstillstånd av
Alkoholinspektionen får möjligheter att
konkurrera på lika, rättvisa och sunda
villkor. En stor svart alkoholhantering
vid sidan av undergräver givetvis de
möjligheterna. När det gäller den
löpande uppföljningen och utvärderingen
inom verksamhetsområdet har ni sett en
del av statistiken. Den kommer att
utvecklas ytterligare ju mer information
vi får tillgång till. Att bevaka
rättstillämpningen och föreslå
förändringar i rättstillämpningen får
också en bakgrund mot den alltför stora
och snabbt växande illegala
alkoholhanteringen. Vi utarbetar också
föreskrifter och allmänna råd. Om vi ger
föreskrifter för lagring och
distribution för att hindra stölder från
olika lager och upplag som finns av
alkoholdrycker blir det bara ett slag i
luften om det finns en stor ström av
svart alkohol in i landet. Vi skall
också samarbeta med andra myndigheter,
och det gör vi i stor utsträckning. På
detta område har vi haft ett mycket nära
samarbete med tullmyndigheterna och
polisen. Vi har också samarbete med
branschorganisationer och de större
företrädare för branscher som finns.
Gabriel Romanus nämnde
Mörkertalsgruppen, där
Alkoholinspektionen är sammankallande.
Det finns också ett särskilt uppdrag som
regeringen har gett om att titta på den
olovliga sprithandeln, där
Alkoholinspektionen ingår tillsammans
med Folkhälsoinstitutet,
Läkemedelsverket och Polismyndigheten.
Vad som är av intresse just i dag är att
se hur många tillstånd som har getts och
hur många aktörer det finns på
marknaden.
Detta var situationen den 15 februari
(bild 34). Vi har ungefär ett tjugotal
ärenden i balans, och under mars månad
har det kommit in sex ansökningar. Det
finns 44 partihandelstillstånd och 36
tillverkningstillstånd. Det är de allra
minsta företagen av mer eller mindre
hobbykaraktär, de stora livsme-
delskoncernerna och de stora
bryggerierna som finns med här. Den som
söker ett partihandelstillstånd eller
tillverkningstillstånd hos
Alkoholinspektionen utsätts för en
mycket noggrann granskning. Man skall
själv visa sin lämplighet. Det innebär
inte att det bara är sökanden det
gäller, utan om det är ett bolag gäller
det VD, vice VD, större aktieägare,
marknadsansvarig, försäljningschef och
ekonomichef, där vi kräver in uppgifter
om lämpligheten. Det gäller både vad
gäller person och vad gäller ekonomiska
förhållanden. Det är en mycket noggrann
prövning. Det är många uppgifter som vi
samlar in. Dessutom tar vi in uppgifter
från polisens register om dessa
personer.
När det gäller kontroll och tillsyn har
vi haft sex tillsynstillfällen. Vi har
gjort de tillsyner vi haft mycket
ingående. Vi kan göra föranmälda besök,
och vi kan också komma oanmält när det
gäller tillsyn av dessa aktörer. Många
av dem kom i gång väldigt sent under
året. Det första kvartalet var förlorat
för alla, med undantag för någon som
kanske inte kunde hålla sig. I övrigt
har de stora agenterna som var inne på
marknaden tidigare kunnat komma i gång
före sommaren. Men de flesta har kommit
i gång senare under hösten, och är
kanske ännu inte i gång riktigt med sin
verksamhet. De tillsyner som vi har
gjort har varit väldigt noggranna. Vi är
fortfarande i utvecklingsstadiet.
Alkoholinspektionen är en liten
myndighet. Vi samarbetar på
tillsynsområdet med länsstyrelserna, och
vi håller nu på att utveckla deras
kunskaper. De tillsyner som har gjorts
har varit på ett tidigt stadium. Vi har
dragit in ett tillstånd därför att man
sålde innan man hade fått tillstånd. Man
hade sökt partihandelstillstånd men man
var alltför ivrig att starta
verksamheten och kom att sälja innan man
hade partihandelstillstånd. Det har
också varit andra oegentligheter. Man
har sålt till sådana som inte har haft
serveringstillstånd. Det finns enligt
vår uppfattning inget som tyder på att
detta att skaffa sig
partihandelstillstånd eller
tillverkningstillstånd skulle vara någon
sorts in-körsport till eller på något
vis underlätta för att ägna sig åt
illegal verksamhet. Tvärtom är det en
risk. Då blir man utsatt för tillsyn.
Det finns i så fall en risk att man
blandar ihop sin illegala och legala
verksamhet, och risken för upptäckt
ökar. Det finns i dagens läge inget som
talar för att det skulle vara en
inkörsport. Sedan kan vi naturligtvis
säga att vi inte vet vad som kommer att
hända längre fram om man kommer i ett
trängt ekonomiskt läge och då kan
frestas till kontakt med mindre seriösa
personer, sälja ut sitt lager och på
något vis försöka att med bokföringen
göra det på ett sådant sätt att det inte
skall vara uppenbart. I sådana fall blir
det kanske en engångsföreteelse.
Alkoholinspektionen godkänner inte
bokföringen: det är inte tillräcklig
bokföring, den går inte att kontrollera,
och den har för stora svagheter. Då drar
vi självfallet in tillståndet. Det
spelar då ingen roll för personen i
fråga, eftersom han bara har velat
avveckla sitt lager. Det finns i dag
inget som tyder på att man inte har haft
eller har seriösa ambitioner när man
söker ett partihandelstillstånd. Man får
också betala 25 000 kr i
ansökningsavgift, och sedan är det en
årlig tillsynsavgift som skall betalas
in.
Man kan sedan titta på vad det är för
typ av tillverkning som finns hos
partihandlarna. Den stora gruppen har
vin som sitt intresseområde. Det är en
majoritet. Sedan kommer starköl, och
sist kommer sprit. Det finns de som bara
har en av dessa grupper. Men väldigt
många har tillstånd för alla tre.
Vi kan titta här på tillverkningen
(bild 35). Det finns en viss
tillverkning, men det är relativt få
tillverkare. Det är 3 som har
spritdrycker, 5 som har sprit, 7 som har
vin och 25 som har öl. Det är för
tillverkarna.
Här fick jag också bilden över
partihandelsområdet (bild 36). 89 har
spritdrycker, 145 har vin och 93 har
starköl. Det är många som har alla tre
eller två av dessa i kombination. Det är
vad jag ville säga för ögonblicket på
detta område. Alla utnyttjar inte heller
sina tillstånd. Det kan vara av olika
redovisningstekniska skäl, att det är
ett marknadsföringsbolag eller en annan
form av bolag.
Sten Svensson: Tack så mycket. Innan vi
tar paus vill jag be dem som har visat
overheadbilder att om möjligt lämna
kopior av dem till sekretariatet. Det
kan bli aktuellt att något av utskotten
bifogar en utskrift av den stenografiska
uppteckningen av denna utfrågning, och
då kan den också illustreras med dessa
bilder. Den kan ingå som en bilaga till
ett aktuellt betänkande.
----------- PAUS 15 MINUTER ------
------
Lars Hedfors (s), ordförande i
skatteutskottet: Då kanske vi är färdiga
att återuppta överläggningarna. Enligt
programmet är det Folkhälsoinstitutet
och Jakob Lindberg som skall ha ordet.
Varsågod!
Jakob Lindberg: Tack, herr ordförande.
Ärade riksdagsledamöter! Mina damer och
herrar! Folkhälsoinstitutet har bl.a. i
uppdrag att följa utvecklingen av
konsumtion och missbruk av alkohol och
narkotika. Till rätt stor del görs detta
med hjälp av CAN. Folkhälsoinstitutet
låter också göra en del egna
undersökningar, delvis i samarbete med
andra.
Jag skall tala om
konsumtionsutvecklingen. När man gör
studier av den är det som alltid när man
gör studier på det viset - man får inga
omedelbara resultat. Det tar en viss tid
från det att undersökningen görs till
dess att den är vetenskapligt bearbetad
och publicerad. Detta gör att det av
naturliga skäl ännu inte finns några
data för 1996. Det finns dock data för
1995 och tidigare. Jag tänker säga något
om framför allt ungdomens alkoholvanor,
och hur de har utvecklats under senare
år. När det gäller löpande
undersökningar av ungdomens alkohol- och
narkotikavanor är den viktigaste
kunskapskällan CAN:s årliga undersökning
i skolorna. När man ser på den totala
alkoholkonsumtionen bland ungdomar
märker man att det enligt denna
undersökning inte skett någon entydig
ökning under de senaste åren för årskurs
9. Det gäller alltså 16-åringarna.
Däremot kan man allmänt påpeka att
ungdomar dricker anmärkningsvärt mycket
med tanke på att man enligt vår allmänna
syn och lagstiftning i princip inte
skall dricka alls när man är 16 år. Men
detta är inget nytt. Enligt CAN:s data
beräknas 16-åriga pojkar dricka en mängd
motsvarande mellan 60 och 65 cl
starksprit i månaden, omräknat till
detta mått. Av detta är 40 % folköl, 33
% sprit, 20 % starköl och 6 % vin. En
påfallande förändring under senare år är
att berusningskonsumtionen har ökat
bland flickor (bild 37). Andelen elever
i nionde klass som uppgett att de känt
sig berusade varje, eller nästan varje,
gång de druckit alkohol är, som vi kan
se, stabilt hög för pojkar under 90-
talet. För flickorna finns en mycket
tydlig tendens till uppgång.
Folkhälsoinstitutet gjorde 1994,
tillsammans med andra intressenter, en
SIFO-undersökning som gäller
konsumtionsutvecklingen i åldersgruppen
16-24 år (bild 38). Undersökningen kan
jämföras med en liknande från 1992, och
den tyder på en mycket klar ökning.
Starkspriten har gått ned, men vinet,
starkölet och mellanölet har gått upp.
Folkölet har gått upp kraftigt. Enligt
studien är den totala ökningen 23 %
mellan 1992 och 1994 för denna
åldersgrupp. Denna studie visar en
mycket kraftig ökning. Man bör reservera
sig för att tendensen bör bekräftas av
andra studier innan man kan känna sig
säker på den. Detta är egentligen den
enda undersökning som hittills tyder på
en kraftigare ökning. Den är dock ett
memento. Man kan fråga sig om detta har
med EU att göra. Det handlar om en
förändring från 1992 till 1994. Om den
har ägt rum, har den gjort det innan
förändringarna av alkoholpolitiken
skedde. Man kan möjligen säga att det är
som när man skall utvärdera lagstiftning
och effekter av en ny lag - ofta
inträffar förändringarna i beteende
eller normer som kan härledas till
lagförändringen innan densamma har trätt
i kraft. Den föregås ju av en
opinionsbildning och en debatt som i sin
tur påverkar människor redan innan lagen
trätt i kraft. Man kan spekulera i
sådana effekter. Stora diskussioner
fördes och massmediala budskap om EU-
priser, lättillgänglighet osv. fördes
fram långt innan vissa förändringar
verkligen skedde. Dricker ungdomen
hembränt? Ja, till en viss del. Men till
hur stor del? Även här finns vissa
resultat. Denna bild (bild 39) visar
andelen elever i nian som uppger att de
druckit hembränt minst en gång under det
senaste året. 1995 var det 42 % av
pojkarna och 43 % av flickorna. Det
visar på en klar uppgång under 90-talet.
Man skall observera att de allra flesta
druckit hembränt en eller annan gång -
inte mer. Det innebär att den
överväldigande delen av ungdomarnas
alkoholkonsumtion enligt dessa studier
uppenbarligen inte består av hembränt.
Hembränt är trots allt en marginell
företeelse för gruppen ungdomar, men det
kan naturligtvis finnas enstaka
individer eller grupper där det utgör en
viktigare del. Konsumtionen har alltså
ökat. Hur stort är mörkertalet? Vi har
varit inne på det tidigare i dag. Svaret
är att vi inte vet. Vi kan göra
spekulationer, men naturligtvis kommer
vi aldrig att helt få veta det. Det
ligger ju i sakens natur. Som någon
nämnde här förut har Folkhälsoinstitutet
tillsammans med Vin & Sprit, bryggarna
och Systembolaget gjort bedömningen att
vi kan få fram mycket mer om vi anlitar
de bästa forskarna. Detta har vi gjort
tillsammans. Studien pågår, och några
delrapporter kommer till hösten.
Slutredovisningen sker nästa vår. Innan
dessa data är framme bör man enligt min
mening vara försiktigare än vad man
många gånger är med att kategoriskt
påstå att hembränningen är si och så
stor, eller har ökat si och så mycket.
Vi vet faktiskt inte detta i dag. De
tecken jag har talat om kan tyda på en
viss uppgång av hembränning bland
ungdomar. Det kan finnas vissa
ytterligare indicier. Mer än så här kan
vi inte säga i dag.
Man kan fråga sig vad som har hänt
under 1996. Vi har alltså inga
konsumtionsdata från i år. Man kan
egentligen bara resonera litet om det än
så länge. Den hypotes som ligger till
grund för dagens diskussion är att det
har hänt mycket med spriten. Det har
skett en ökning av den illegala
införseln av sprit. Jag tycker dock att
det verkar vara en mindre sannolik
hypotes att någonting dramatiskt skulle
ha hänt med den svenska
spritkonsumtionen till följd av detta
under 1996. Jag menar att om så hade
varit fallet skulle man ha sett det
tydligare på Systembolagets
försäljningssiffror. Spritförsäljningen
har gått ned, men det ansluter till en
mycket långvarig trend. Man kan möjligen
säga att minskningen är något större än
förväntat, men man måste då ta hänsyn
till att utvecklingen i den allmänna
detaljhandeln har varit svag. Detta
handlar också om köpkraft. Jag kan
alltså inte se någon som helst
förändring i Systembolagets statistik
som tyder på en övergång till
oregistrerad sprit. Det finns ingenting
som tyder på det. Förklaringen skulle då
vara att det har skett en kraftig ökning
av svenska folkets spritkonsumtion. Som
tillägg till Sy-stembolagets försäljning
skulle i så fall komma en betydande
kvantitet oregistrerad sprit. Detta
skulle vara väldigt oväntat. Sådana här
omläggningar av alkoholvanorna tar
nämligen tid. Ingenting kan uteslutas,
men det finns inga som helst data eller
någon statistik, vare sig från lokala
studier eller från andra undersökningar
som skulle tala för denna hypotes. Jag
finner den osannolik. Jag säger inte
detta för att bagatellisera problemen.
Uppenbarligen pågår en omfattande
illegal alkoholhantering. Det är ett
allvarligt problem, och det kan
naturligtvis få allvarliga konsekvenser
i framtiden. Folkhälsoinstitutet deltar
i den grupp av myndigheter som har fått
regeringens uppdrag att komma till rätta
med den illegala alkoholhanteringen.
Polisen har huvuduppdraget, och spelar
självfallet huvudrollen i denna grupp.
Det är nödvändigt med betydligt starkare
åtgärder i detta avseende. Sådana
åtgärder kommer att bli nödvändiga
oavsett vad som görs med skatten. Att få
bort den illegala alkoholhanteringen
enbart med hjälp av en skattesänkning
skulle kräva en skattesänkning som, det
tror jag mig våga påstå, inte en enda
person med något ansvar för svenska
folkets hälsa eller finanser skulle vara
beredd att förorda.
Lars Hedfors: Tack så mycket. Vi har nu
kommit fram till punkten som i det blå
häftet har rubriken Vad anser
regeringen? . På denna punkt måste vi
göra er litet besvikna. Som alla vet
pågår en regeringsombildning, och det är
litet tveksamt hur de olika frågorna
skall fördelas mellan olika departement.
Det finns alltså ingen politisk
tjänsteman här i dag. Vi har dock
sakkunniga i form av andra tjänstemän
från Finansdepartementet och
Socialdepartementet. Från
Socialdepartementet kommer Gert
Knutsson, som härmed får ordet.
Varsågod!
Gert Knutsson: Tack, herr ordförande!
Jag skall som tjänsteman berätta om
arbetsläget på Socialdepartementet när
det gäller de alkoholpolitiska frågorna.
Året som gått har varit ett väldigt
turbulent år på alkoholpolitikens
område. Väldigt stora förändringar har
skett under mycket stark tidspress. Vi
har fått en helt ny alkohollag, vi har
avmonopoliserat tillverkning, införsel,
import, export och partihandel. Vi har
fått en ny myndighet -
Alkoholinspektionen. Vi har fått nya
införselregler och nyordning på
Systembolaget. Vi har kommunaliserat
serveringstillstånden och tillsynen, och
gett länsstyrelsen en ny roll. Vi har
också utökat satsningarna på
opinionsbildande arbete under ledning av
Folkhälsoinstitutet, som också har
utarbetat en nationell handlingsplan.
Kommunala alkoholpolitiska program
utarbetas på många håll runt om i
landet. Riksdagen har under två år
avsatt 75 miljoner kronor utöver
ordinarie budget för olika alkohol- och
drogpolitiska satsningar med hänsyn till
Sveriges EU-medlemskap. Vår förhoppning
är att ungefär samma summa pengar kommer
att avsättas även kommande budgetår.
Dessa förändringar syftar främst till
att få till stånd ett förstärkt tillsyns-
och opinionsbildande arbete både lokalt
och regionalt. Förändringarna har dock
skett under mycket stark tidspress. Det
vore konstigt om förändringarna inte
skulle få avsättningar också i ett
förändrat konsumtions- och
försäljningsmönster. Om man ser på det
första året i belysning av de enormt
stora förändringar som har skett tycker
jag att konsumtions- och
försäljningsförändringarna får betraktas
som relativt små. Det finns dock en hel
del orosmoln och oroande
utvecklingstendenser som det finns all
anledning att ta på mycket stort allvar.
Jacob Lindberg berättade att andelen
ungdomar som berusar sig ökar,
ölkonsumtionen bland ungdomar ökar och
andelen ungdomar som köper hembränt och
smuggelsprit ökar. Att döma av
tillslagen när det gäller smuggelsprit
har den här tendensen ökat mycket
kraftig fr.o.m. fjärde kvartalet förra
året. Sedan har vi också frågan vad som
händer med våra nuvarande
införselbegränsningar vid kommande
årsskifte. Det är alltså de orosmoln som
finns.
Men vad gör då regeringen? Regeringen
följer självfallet utvecklingen mycket
noga. Det som har berättats här på
morgonen är inte på något sätt obekant.
De förändringar som sker, sker numera
mycket snabbt, och det kan ibland vara
svårt att hänga med. Motåtgärder tar
ofta lång tid. I november förra året gav
regeringen Rikspolisstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet, Alkoholinspektionen
och Läkemedelsverket i uppdrag att
tillsammans med länsstyrelserna och
Kommunförbundet kartlägga omfattningen
av den olagliga sprithanteringen. De
skall också komma med förslag till
lämpliga åtgärder. Det finns också
särskilda projektpengar avsatta för att
försöka bekämpa dessa tendenser. Redan
till den 1 maj skall uppdraget redovisas
med förslag till åtgärder och till hur
projektpengarna skall användas.
Kartläggningsarbetet skall vara klart
till årsskiftet. Jag kan också nämna att
Norge under tre års tid framgångsrikt
har bekämpat den illegala
sprithanteringen med olika projekt.
Dessa har man varit och tittat på.
I december förra året gav regeringen
också tilläggsdirektiv till
Skatteflyktskommittén. Den skall bl.a.
kartlägga de brister och problem som
finns vid den punktskattekontroll som
gäller införsel av bl.a. alkoholdrycker.
Kommittén skall vara färdig med sitt
uppdrag senast den 1 juli 1996. Redan
nästa vecka kommer en lagrådsremiss om
olika förslag till åtgärder.
Finansdepartementet kommer att berätta
mer om det senare, liksom om
propositionen om Tullens befogenheter
vid den inre gränsen som också snart
kommer att läggas på riksdagens bord.
Folkhälsoinstitutet har under
innevarande budgetår fått 60 miljoner
kronor utöver ordinarie anslag för att
genomföra den här nationella
handlingsplanen för alkohol- och
drogförebyggande åtgärder.
Till hösten planeras en alkoholpolitisk
proposition med olika satsningar för att
begränsa alkoholkonsumtionen och med
förslag till hur man kan stävja den
illegala sprithanteringen. Jag kan inte
här och nu gå in på vilka konkreta
åtgärder som kommer att föreslås, men
den propositionen kommer alltså till
hösten. Redan om någon vecka kommer en
särskild utredare att tillkallas för att
göra en översyn av bestämmelserna om
marknadsföring av alkoholdrycker.
Socialdepartementet har också haft
diskussioner med EU-kommissionens DG 5,
som har hand om folkhälsofrågor, om ett
initiativ för att kartlägga
alkoholproblemens omfattning i
gemenskapsländerna. Med detta underlag
som utgångspunkt skall man diskutera
olika alkoholpolitiska åtgärder inom
gemenskapens ram. Kontrollinstrumenten
inom EU och den inre marknaden vad
gäller ledsagardokument skall också ses
över och förändras.
När det gäller vad som händer med
införselbegränsningarna är Sveriges,
Finlands och Danmarks inställning att de
nuvarande införselbegränsningarna skall
bestå även efter årsskiftet. Utredande
samtal har inletts med EU-kommissionens
tjänstemän. Det är dock alltför tidigt
att nu säga vad som kommer ut av dessa
samtal. Men att nuvarande
införselbegränsningar kommer att bestå
åtskilliga år till är jag dock
personligen övertygad om. När det gäller
detta att laborera med
konsumtionssiffror och
försäljningssiffror får vi inte glömma
bort att målet för den svenska
alkoholpolitiken fortfarande är att
minska totalkonsumtionen av alkohol för
att därigenom minska skadorna. Strategin
för den målsättning som riksdagen har
beslutat om åtskilliga gånger är att
begränsa tillgängligheten. Ju svårare
och dyrare det är att få tag i alkohol,
desto mindre drickande blir det totalt
sett, och färre människor skadas av
alkohol. De viktigaste och effektivaste
medlen att begränsa tillgängligheten har
varit, och är även framgent,
Systembolagets detaljhandelsmonopol och
högprispolitiken. Jag har därför svårt
att förstå att en kraftig minskning av
alkoholskatten, som har förordats från
olika håll här, skulle kunna minska
konsumtionen. Om den illegala
sprithanteringen ökar måste ju detta
problem mötas med ökad kontroll och inte
med sänkt skatt. Som jag har berättat om
finns det olika initiativ och
utredningar som skall se över
problematiken. Låt oss avvakta förslagen
i dessa utredningar.
Att gränshandeln med alkoholdrycker i
södra Sverige har ökat när
införselkvoterna höjdes förvånar
knappast. Men jag tycker nog att
Bryggareför-eningen kraftigt överdriver
situationens allvar. Den totala
försäljningen av starköl och öl i
Sverige mellan 1994 och 1995 har ökat
med 7,7 miljoner liter enligt
Systembolagets och Alkoholinspektionens
siffror. Den försäljning som har minskat
är lättölsförsäljningen. Den har gått
ned med 8,5 % trots den intensiva
marknadsföringen av lättöl som genomförs
i TV-reklamen. Den minskning av
starkölsförsäljningen som skett i Skåne
med 12-13 % tycker jag knappast är
tillräckligt alarmerande för att
motivera en sänkning av alkoholskatten
över hela landet. Bryggareföreningens
beräkningar över konse-kvenserna om man
sänker skatten bygger ju egentligen på
att hela svenska folket bor i Skåne, men
så är det ju inte. Att
Bryggareföreningen och övriga
alkoholproducenter vill sänka
alkoholskatten är knappast ägnat att
förvåna - konstigt vore det väl annars?
Men att sänkta alkoholskatten innan man
på andra sätt försökt minska den
illegala hanteringen vore förhastat i
dagsläget.
Lars Hedfors: Då har vi även
Finansdepartementets rättschef Johan
Salsbäck här. Han har några kommentarer
till detta också.
Johan Salsbäck: Min kollega från
Socialdepartementet har i stort sett
berättat det jag tänkte säga.
Eftersom jag kommer från
Finansdepartementet kan jag inte
underlåta att uppehålla mig något vid
skattebortfallet. Det kan man ha litet
olika uppfattning om. Tar man
Systembolagets försäljningssiffror till
utgångspunkt och gör det antagandet att
vi skulle haft samma
försäljningsutveckling i Sydsverige som
i övriga landet handlar det om ett
skattebortfall för 1995 på ungefär 100
miljoner. Lägger man i stället
Bryggareföreningens siffror till grund
för en sådan beräkning blir resultatet
givetvis väsentligt högre. Det har redan
sagts att det saknas ett säkert underlag
för hur stor den illegala spritinförseln
är. Om vi tar Sixten Pekkaris uppgift om
de faktiska beslagen kan vi multi-
plicera 286 000 med spritskattesatsen
för att få fram ett skattebortfall. Det
är uppenbarligen så att man inte skulle
kunna ha köpt för samma belopp på
Systembolaget. Det handlar likväl om ett
väsentligt skattebortfall, men den
siffra som man kan vara relativt säker
på är 100 miljoner. Socialdepartementet
har beskrivit läget för våra samtal med
EU. Jag tycker inte att det finns något
att tillägga i den delen. Det är en
gemensam svensk, dansk och finsk
uppfattning att de undantag vi har även
gäller efter årsskiftet såvida inte ett
enigt ministerråd fattar beslut om något
annat.
Låt mig säga några ord om
kontrollåtgärderna. Det blir tredje
gången i dag som ni får höra det. Men
eftersom det är Finansdepartementets
område skall jag ändå något kommentera
dem.
Jag hoppas att det på torsdag fattas
beslut om en proposition om Tullens
befogenheter vid den inre gränsen. Den
propositionen kommer att klargöra de
befogenheter som Tullen har. Däremot kan
man inte säga att den i någon avgörande
utsträckning utvidgar
kontrollbefogenheterna. Dessutom sker
ett arbete som är mer inriktat på
kontrollen efter gränspassagen, dvs.
kontrollen här i landet av transporter
av olja, alkohol och tobak. Där har
Skatteflyktsutredningen ett uppdrag att
gå igenom detta och föreslå ett
permanent system för hur denna kontroll
skall kunna ske. Som nämndes tidigare
pågår ett arbete som delvis kommer att
föregripa det här utredningsarbetet.
Inriktningen är att riksdagen skall
kunna föreläggas ett förslag som man
skall kunna fatta beslut om i vår. Det
handlar alltså om kontroll av
transporter av bl.a. dessa drycker. Det
utredningsuppdrag som
Skatteflyktskommittén har kommer att
fullföljas. Då kommer man att ha
möjlighet att finslipa det här systemet.
Slutligen vill jag bara lägga till en
sak. De problem som finns när det gäller
kontrollen av i första hand sprit är ett
gemensamt nordeuropeiskt problem. Det är
förmodligen speciellt tydligt i
Skandinavien med våra höga skattesatser,
men likartade problem finns i den norra
delen av EU. Problemet är svårt att
komma till rätta med. Men man får arbeta
vidare med det på gemenskaps-nivå. Där
ligger det dock en svårighet i att detta
ses som ett problem i en del av EU. I
andra delar ses det som ett mindre
problem.
Lars Hedfors: Vi tackar så mycket för
det. Då har vi kommit till den punkt på
dagordningen där vi skall ställa frågor.
Eftersom vi förutser många intresserade
frågeställare får jag be er att ni begär
ordet hos respektive kanslichef. Sedan
varvar vi frågor från socialutskottet
och skatteutskottet.
Vi har bestämt att vi här framme skall
få börja.
Sten Svensson: Tack herr ordförande! Jag
har en kort fråga till Egon Jacobsson
med anledning av förslaget att man skall
omvärdera högprisinstrumentet. Frågan
lyder: Vad sägs om de invändningar som
har riktats här från departementens
experter?
Egon Jacobsson: Jag gjorde den
reflektionen när den neutrale
regeringstjänstemannen från
Socialdepartementet talade att det var
länge sedan jag hörde så mycket politik
från en regeringstjänsteman. Den andra
reflektionen som jag gjorde är att alla
tycks konstatera att problemen är
allvarliga, men att de inte är så
farliga och att man därför skulle behöva
ta det mycket lugnt. Detta är en
uppfattning som jag definitivt inte
delar. För mig är klockan fem i tolv. Vi
saknar på det hela taget statistik för
1995. Jag talar i första hand om 1995
och om vad som händer nu 1996. Då är det
inte till fyllest för mig att man
åberopar tidigare gjorda utredningar.
Jag vidhåller det jag sade när jag
avslutade min inledning, nämligen att
jag hoppas att den här dagen skall kunna
utgöra ett startskott för en dialog om
vilka snabba åtgärder som bör vidtas.
Förhoppningvis kan social- och
skatteutskottet tillsammans föra den
diskussionen framåt och kanske lämna
över mer konkreta förslag till
departementen och deras tjänstemän.
Lars Hedfors: Jag skulle vilja ställa en
fråga till Finansdepartementets
representanter. Det tycks vara så att
väldigt många här är överens om att det
är prisskillnaderna som gör att den
informella handeln med alkohol, och
framför allt öl, är så omfattande. Vi
har ganska höga skattesatser. Det kan
man naturligtvis lösa genom att sänka
skatten i Sverige, som somliga här vill.
Men det finns ju en annan möjlighet
också, nämligen att omvärlden höjer sina
skatter. Det skulle kanske vara det
bästa sättet för oss. Då är frågan:
Finns det någon diskussion om detta inom
EU? Finns det någon diskussion om detta
i våra närmaste grannländer? Det är en
fråga till Finansdepartementet.
Johan Salsbäck: Det finns en diskussion
inom EU om alkoholpolitik. Svaret på
Lars Hedfors fråga tror jag är att man
inte, i alla fall i ett kortare
perspektiv, skall vänta sig höjningar av
alkoholskatter i vårt södra grannland.
Det handlar ju i mycket stor
utsträckning om Danmark. Vi skall ha
klar för oss att Danmark, som ett steg i
anpassning till de tyska skattenivåerna,
sänkte skatten på öl och vin. Därför
tror jag inte att det är en trolig
utveckling i ett kort perspektiv.
Barbro Westerholm (fp): Jag har tre
frågor. Den första går kanske inte att
besvara här. Detta är ju ett allvarligt
folkhälsoproblem med ekonomiska
konsekvenser och med kriminalitet och
olaglighet som konsekvenser. Det är ändå
en folkhälsofråga. Det är en fördel att
de är samlade i ett departement,
nämligen Socialdepartementet.
Systembolaget har ju en mycket viktig
roll att spela i folkhälsoarbetet. Det
går rykten om att ansvaret för
Systembolaget på regeringsnivå skall
flytta till Finansdepartementet. Jag
hade hoppats att få ett nej som svar på
den frågan; att ansvaret för
Systembolaget ligger kvar på samma
ställe som ansvaret för de andra
folkhälsointressenterna.
Nästa fråga hoppas jag kan besvaras. Vi
har talat mycket om pengar här. Men det
är ett område som vi inte har berört,
och det är kostnaderna för
alkoholrelaterade skador och
omfattningen av dem. Jag vet inte om
Jakob Lindberg kan svara eller om det
hade varit Socialstyrelsens roll att
svara, men har det blivit någon
förändring när det gäller de mer akuta
skadorna och deras kostnader under det
senaste året? Har t.ex. omhändertagandet
av ungdomar förändrats?
Den tredje frågan är till Tullen. Den
handlar om uppdelningen. Vi har en
narkotikapolis som sörjer för tillsynen
och kontrollen när det gäller
narkotikan. Sedan är alkoholsidan skild
från det arbetet. Vi har hört här i dag
att de som handlar med sprit har en
tidigare erfarenhet av knarkhandel.
Skulle det vara en fördel att föra
samman dessa båda resurser, Tullen och
narkotikapolisen, till en större enhet?
Jakob Lindberg: En av frågorna var väl
riktad till mig. Det är frågan om man
kan se förändringarna av
alkoholmissbrukets kostnader. Det är
svårt att räkna ut dessa kostnader. Det
har gjorts beräkningar där man säger att
det kostar 100 miljarder per år. De
beräkningarna är osäkra, men kan inte
avvisas som orimliga. Det är alltså
oerhörda kostnader det handlar om.
Jag har inte sett några siffror över
förändringar det senaste året. Jag tror
inte att det finns någon anledning att
tro att det skulle vara några
förändringar. Det har alltså inte
inträffat några dramatiska förändringar.
Det enda undantaget från det är
egentligen den här ungdomsundersökningen
som jag redovisade. Där får man vänta
innan man kan känna sig säker på att det
rör sig om ökningar i den omfattningen.
I övrigt finns det inga data som talar
för några stora förändringar. Vårt
resonemang på Folkhälsoinstitutet, och
regeringens och riksdagens resonemang
för övrigt, när vi fick ansvaret för att
lägga fram en handlingsplan och
förverkliga den är att det handlar om
långsiktiga hot både på alkoholområdet
och för den delen även på
narkotikaområdet. Man måste bygga upp en
höjd beredskap för det. Men ännu har
inget dramatiskt inträffat.
Sixten Pekkari: I mitt inlägg pratade
jag om prioriteringar inom vårt ansvars-
område. Jag såg naturligtvis problemet
med att vi i dagsläget är tvungna att
ägna så pass mycket kontrollresurser åt
smuggelhanteringen. Det rör sig alltså
om väldigt stora resurser som läggs på
att spana och övervaka dessa
transporter. Avsikten var att vi
egentligen skulle behöva dessa resurser
inom narkotikabekämpningens område. Det
är ju en mycket prioriterad
arbetsuppgift för oss. Jag tror inte att
lösningen finns att söka i att slå ihop
Tullen och Polisen, om det var det
Barbro Westerholm var ute efter. Vi har
ett mycket bra samspel mellan Tullen och
Polisen i de här sammanhangen. Vi vet
vilka roller vi spelar i den samlade
narkotikapolitiken. Det finns väsentliga
skillnader i Tullens arbetsuppgifter och
i Polisens arbetsuppgifter. Jag tycker
faktiskt att dessa två myndigheter var
och en gör ett fullgott arbete i dag.
Holger Gustafsson (kds): Jag vill rikta
min fråga till representanten för
Generaltullstyrelsen. Vilken, eventuellt
vilka åtgärder skulle huvudmannen,
förmodligen regeringen i det här
sammanhanget, behöva göra för att ni
skall kunna stoppa de illegala
långtradarna?
Sixten Pekkari: Problemet i dag, som jag
ser det, är att före 1995 var det en
skyldighet för varenda lastbilsförare
som passerade in över Sveriges gränser
att stanna vid Tullen. Han var tvungen
att deklarera det gods som han hade med
sig och sitt transportmedel. Detta
försvann den 1 januari 1995 i och med EU-
medlemskapet. Den vanliga
lastbilsföraren som transporterar
kommersiellt gods, t.ex. maskiner,
behöver inte längre stanna i Tullen när
han kommer från ett annat EU-land. Det
är naturligtvis en del av de mindre
seriösa elementen som har upptäckt att
man inte behöver stanna vid Tullen. Man
kan faktiskt köra in i landet. Här är
det också mycket viktigt att påpeka att
de aktörer som ägnar sig åt
spritsmuggling aldrig kommer att vända
sig till Alkoholinspektionen och begära
att få tillstånd. Det vet vi sedan
gammalt. Detta är alltså folk som finns
i gråzonen utanför lagens råmärken. Nu
vet jag ju att det är helt omöjligt med
tanke på vårt medlemskap i EU att hamna
i den situationen att man skulle kunna
föreskriva en generell anmälningsplikt
för alla fordon som kommer in i landet.
Det stämmer inte med EU-rätten. Från
Tullens sida skall vi fortsätta att
utveckla vårt internationella samarbete
och försöka utveckla samarbetsformerna
ytterligare.
Samtidigt måste vi själva ägna oss åt
en underrättelseinformation när det
gäller t.ex. färjetrafiken. Här är vi
mycket glada för de initiativ som har
tagits från regeringens sida. De kommer
ju så småningom att landa i en
proposition här på riksdagens bord. Nu
har man äntligen kommit till skott i den
viktiga frågan om Tullens tillgång till
transportföretagens bokningsdatorer.
Allt detta sammantaget gör att jag anser
att vi har en viktig roll att spela här.
Men vi kan inte bortse från det faktum
att vi har en fri rörlighet över
gränserna. Vi kommer med all säkerhet
inte att kunna hitta alla de illegala
transporterna. Men vi har en mycket
stark vilja i det här sammanhanget att
medverka i arbetet.
Thomas Julin (mp): Herr ordförande! Jag
tror inte heller på sänkta
alkoholskatter. Men jag tror att
Polisen, Tullen och inspektionen måste
vara mer offensiva. Har Tullen och
inspektionen tillräckliga resurser för
att vara offensiva när det gäller de här
frågorna?
Gun Neuman: För oss är samarbetet med
Tullen och polismyndigheten det viktiga
i de här frågorna. Alkoholinspektionen
är fortfarande i ett uppbyggnadsskede.
Vi har inte begärt några
resursförstärkningar på det här området
för nästa budgetår.
Sixten Pekkari: Vi inom Tullen har krävt
ytterligare resurser i vår
anslagsframställning. Det är egentligen
åtgärder som är kopplade till EU-
medlemskapet, men inte till just de här
frågorna. Det finns ju annat också som
tarvar uppmärksamhet från vår sida, inte
minst jordbrukspolitiken inom
gemenskapen. Om man blir tvungen att
ställa dessa två mycket starka intressen
emot varandra, att bekämpa
narkotikasmugglingen och
alkoholsmugglingen, är det alldeles
givet att vi inte har tillräckligt med
resurser om man skall försöka ha en
mycket hög prioritet på båda dessa
områden. Det är svårt att klara av allt
med den ram som finns.
Rolf Kenneryd (c): Finns det några
enkätundersökningar eller andra
undersökningar som visar
priselasticiteten när det gäller
starksprit, dvs. vid vilken nivå avstår
den som har börjat köpa starksprit för
100 kr litern från att fortsätta att
göra det på den illegala marknaden?
Gabriel Romanus: Herr ordförande! I den
alkoholpolitiska kommissionen gick man
igenom olika studier. Det var framför
allt en av Assarsson där man uppskattade
priselasticiteterna för vin och sprit
till ungefär -0,9 och för öl till
ungefär -1,2. Det innebär att en
tioprocentig prissänkning skulle medföra
en konsumtionsökning med ungefär 9 % av
vin och sprit och 12 % av öl. I den
rapport som gjordes av en internationell
forskargrupp under ledning av doktor
Harold Holder från Berkeley har man
gjort en något lägre uppskattning av
priselasticiteten till ungefär -0,7,
vilket skulle innebära att en
tioprocentig prissänkning skulle medföra
en konsumtionsökning med ungefär 7 %.
Men där tillämpar man å andra sidan en
något annan formel. Det är inte en
linjär formel utan en exponentiell
formel, vilket betyder att när det
gäller större prisförändringar skulle
det slå igenom litet hårdare på
konsumtionen. Men i beaktande av de
osäkerheter som finns kan man säga att
den ligger någonstans strax under -1.
Det finns ganska många internationella
studier som pekar åt samma håll. Sedan
skall man göra en reservation. Om man
talar om länder som har mycket hög
konsumtion kan priselasticiteten vara
mindre. Om vi t.ex. tänker på danskarna
som dricker mer än dubbelt så mycket öl
som vi är det inte sannolikt att
prisförändringarna där får samma effekt
- i alla fall inte en prissänkning. Där
ligger man ganska nära mättnaden. Det
finns dock vissa gränser för hur snabbt
man ökar sin konsumtion om man redan
dricker ganska mycket.
Egon Jacobsson: Om jag förstod frågan
rätt handlade den om när Svensson börjar
handla på den legala marknaden och går
ifrån den illegala. Jag tycker att det
är mycket intressant att belysa den
frågeställningen, alltså hur man kan få
den illegala handeln att gå över i den
legala. Det tror jag inte att någon har
något svar på i dag. Det vore viktigt
att få svar på det. Ingen eftersträvar
ju en ökad konsumtion, utan jag
föreställer mig att alla eftersträvar
att en så stor del som möjligt av
konsumtionen är under kontroll. Frågan
är var dessa kan mötas för att man skall
få Svensson att sluta handla på den
illegala marknaden.
Robert Fägersten: Det finns ett
experiment i vår närhet som ger en viss
anvisning om vad vi skulle kunna göra
för att få kontroll på flödena, nämligen
Danmark. Danmark hade en skatt på 7 kr
per liter öl. I Tyskland, Danmarks
grannland, är skatten 90 öre. Man sänkte
skatten i Danmark till 3:50 kr, alltså
2:60 kr över den tyska nivån. Man
lyckades då få ned privatimporten från
16-17 % - den nivå som Sverige har i dag
- till ungefär 4-5 %, dvs. dit vi vill
komma. Danmark är alltså ett bra
experiment att titta på. Detta finns
också väl dokumenterat i litteratur från
den danska handelshögskolan. En sak som
visas där är att konsumtionen av öl inte
ökade i Danmark, dvs. den ökade
försäljningen i Danmark kompenserades av
minskad gränshandel.
Leif Carlson (m): Jag vill fortsätta med
det som sades nyss, eftersom jag tycker
att detta är mycket väsentligt. På sätt
och vis utkristalliseras två problem som
egentligen bara delvis hänger samman.
Det ena gäller spriten. Ingen
skattesänkning kan egentligen göra att
man kan konkurrera med den svarta
marknaden - det är mycket svårt att
komma åt den. Men om jag förstod Robert
Fägersten rätt när det gäller öl så
skulle en sänkning till en skattesats
som ligger 2 kr över den danska leda
till att gränshandeln upphör och att man
inte får några samhällsekonomiskt
negativa effekter, snarare en ökning av
sysselsättningen samtidigt som den
totala alkoholkonsumtionen skulle
minska. Det skiljer väldigt mycket på
förhållandena när det gäller sprit
jämfört med öl. Öl blir mer en fråga om
en näringspolitisk verksamhet. Öl
dricker vi. Skall vi dricka öl gjort i
Sverige eller skall vi importera ölet?
Då vill jag fråga Robert Fägersten: Med
den skattesats som vi har i dag, vilken
uthållighet har då den svenska
bryggerinäringen innan den måste börja
permittera och vi kan se detta som en
ren importverksamhet?
Robert Fägersten: Det är svårt att ge en
god prognos. I de undersökningar som har
gjorts av Göteborgs handelshögskola har
man räknat med en uthållighet i
storleksordningen två-tre år. Det beror
naturligtvis på vad som händer med 115
liter osv. Men min bedömning är att den
sysselsättningsproblematik - om vi nu
bara talar om näringspolitik för ett
vgonblick - som jag redovisade ligger
inom en gräns på två-tre år.
Leif Carlson: Uppfattar även Robert
Fägersten att detta egentligen är två
skilda problem, dvs. att ölskatten
skiljer sig från övrig spritbeskattning
och hur man kan komma åt detta?
Robert Fägersten: Låt mig först säga att
jag kan ölsidan men inte spritsidan. Men
det är ett tydligare samband på ölsidan.
Det är lättare att beräkna effekterna av
en sänkt ölskatt än det är att räkna ut
effekterna av en sänkt spritskatt. Så
mycket kan jag säga.
Isa Halvarsson (fp): Jakob Lindberg
visade några intressanta siffror som
inte direkt kommenterades, nämligen den
SIFO-undersökning som hade gjorts bland
16-24-åringar, där det framkom att det
hade skett en minskning av
starkspritskonsumtionen med 14 %.
Beträffande hembränning frågade jag i
går några elever i årskurs 9 om de hade
druckit hembränt. Det visade sig att det
var något av en nomenklaturfråga. När
jag frågade vidare var det många som
satte likhetstecken mellan hembränt och
hembryggt vin. Jag undrar därför hur man
formulerar sig i dessa undersökningar.
Det är uppenbart att svensken inte
längre betraktar det som brottsligt med
hembränning och att köpa hembränt.
Därför skulle jag vilja fråga någon
representant från departementen hur man
försöker ändra attityder och hur man
arbetar inom EU för att få en klarare
hantering av dokumenten i samband med
utförsel av sprit genom Sverige till
tredje land.
Jakob Lindberg: Det är en helt korrekt
kommentar att man kan tolka denna
undersökning på olika sätt. I många fall
kan det lika väl vara hemkört vin eller
smuggelsprit som hembränd sprit som
ungdomarna har druckit.
När det gäller den andra frågan vill
jag nämna en iakttagelse som jag gjorde
i Norge, där man har haft en stor
aktivitet mot hembränd sprit och annan
illegal alkoholhantering. Där
konstaterade man att människor i
utgångsläget hade uppfattningen att det
var väldigt mycket vanligare att man
drack t.ex. hembränt än vad det faktiskt
är, även om det har ökat en del. I
massmedia har man skrivit så mycket om
detta under de senaste åren att man har
fått uppfattningen att det är mycket
vanligare än det faktiskt är. När man
genom informationsarbete lyckades få
människor att få en mer realistisk
uppfattning förändrades också normerna i
mindre tillåtande riktning. Det betyder
alltså att om man får uppfattningen att
detta är mycket vanligt, även om man
inte sysslar med det själv, säger man
att det inte är så farligt. Men om man
får uppfattningen att det faktiskt
fortfarande är ett avvikande beteende
och inte så vanligt som man har trott,
förändras också normerna i mer
restriktiv riktning. Jag vill bara nämna
det. Det är ett resultat från den norska
studie som har gjorts om detta, och som
jag tycker har ett visst intresse.
Johan Salsbäck: Jag kan svara något på
frågan vad som händer inom EU:s ram när
det gäller punktskattekontrollen på
alkoholdrycker. Det är främst inom det
s.k. Matteusprojektets ram som detta
arbete pågår. Jag kan som ett exempel
nämna att vi på torsdag skall ha ett
seminarium där man kommer att diskutera
just dessa frågor - hur kontrollen av de
punktskattebelagda varorna skall kunna
effektiviseras. Då är en viktig aspekt
utformningen av de s.k.
ledsagardokumenten.
Christin Nilsson (s): Jag kommer från
Skåne och skall koncentrera min fråga
till problemet med ölhandeln över
Öresund. Detta är ett stort bekymmer för
oss. Många ungdomar dricker i dag
betydligt mycket mer öl än vad de gjorde
tidigare. Införseln är 15 liter per
person, vilket är ganska mycket.
Problemet som jag ser det är att de som
egentligen inte får föra in öl ändå
kommer över ganska stora mängder
eftersom kompisarna säkert köper till
dem som är yngre. Jag vet inte om jag
skall ställa min fråga till någon från
Tullen eller om det är någon annan som
vill svara på den. Hur skall man göra
för att komma åt detta? Jag tyckte att
tjänstemannen från Socialdepartementet
tog litet lätt på detta genom att säga
att 12-13 % av minskningen av
starkölsförsäljningen på Systembolaget i
Skåne inte var någon stor fråga. När man
åker till Danmark ser man ju hur pass
mycket öl som faktiskt köps. Men frågan
är egentligen: Vad kan man göra för att
lösa dessa problem, när man ser hur
ungdomar berusar sig på öl i en sådan
omfattning som sker? Det handlar ju
faktiskt om starköl. Även deras s.k.
pilsner är ju för vår del starköl.
Ungdomarna har ju slutat att dricka
lättöl och folköl hemma och koncentrerar
sig på det danska starkölet. Jag undrar
vilken lösning man har på detta.
Sixten Pekkari: Utan att kunna ge något
entydigt svar skulle jag ändå vilja
stryka under att begränsningen till 15
liter är stadfäst och därmed också skall
följas. Vi skall naturligtvis i
görligaste mån kontrollera detta. Det
gör vi också. Naturligtvis kan vi inte i
alla avseenden lägga den högsta
prioriteten på denna typ av införsel.
Men vi har inte på något vis släppt
denna fråga. Just från Helsingborg har
jag ganska goda exempel på att man både
från Tullen, Polisen och den sociala
sidan med jämna mellanrum försöker ha en
förstärkt kontroll vid tullfiltren i
Helsingborg, de som har angöring mot
Helsingör, för att bl.a. se på det
problem som Christin Nilsson tar upp.
Denna fråga är därför inte på något sätt
bortglömd från vår sida. Den finns där
hela tiden, men fortfarande är det även
andra frågor som kräver vår
uppmärksamhet.
Jan-Olof Franzén (m): Min fråga anknyter
till den förra frågeställningen. Men jag
skulle vilja rikta den till
Socialdepartementets representant. Jag
kommer från Småland, som inte har nämnts
här tidigare. Man talar om att det har
skett en minskning med 12-13 % i Skåne.
Jag ser att man från mitt landskap, från
olika ändar av det, ordnar s.k. ölresor
med buss över till Danmark. Ungdomar som
är så unga som 13 år gör på detta sätt
sin jungfruresa. De kanske aldrig
tidigare har druckit öl. Men just på
detta sätt kan de så lätt komma över
starköl, och de gör sin jungfruresa till
Danmark. Det är min bestämda uppfattning
att mörkertalet när det gäller
alkoholkonsumtion av öl är mycket större
än vad som har framkommit här.
Min direkta fråga är: Tror ni verkligen
att man kan minska ölkonsumtionen genom
högre skatter, när man ser hur
smuggling, hembränning och gränshandel
ökar så kraftigt i det här landet? Jag
är inte av den uppfattningen, men jag
ställer frågan.
Gert Knutsson: Detta är ett problem som
man får försöka tackla, inte minst
opinionsmässigt med olika
opinionsbildande insatser. Men jag har
svårt att se att rätt insats skulle vara
att man sänker ölskatten för att därmed
göra starkölet billigare och
lättillgängligare hemma. När det talas
om att 13-åringar åker till Danmark och
köper starköl är det viktigt att säga
att vi faktiskt har en åldersgräns på 20
år för införsel av alkohol. Det är
oerhört viktigt att man följer och
kontrollerar denna åldersgräns, så att
den efterlevs och så att inte några
ungdomar under 20 år köper dessa
kvantiteter. Det är fortfarande
olagligt.
Gabriel Romanus: Som en komplettering
till de tidigare siffrorna som gällde
Skåne, Halland och Blekinge skulle jag
kunna nämna att det finns en viss
gränshandel en bit in i Småland också. I
Kronobergs län har starkölsförsäljningen
i systembutikerna minskat med ca 5,5 %.
I Kalmar län har det skett en minskning
med bara 1,2 %. Och i Jönköpings län
skedde det 1995 faktiskt en uppgång med
någon tiondels procent. Gränshandel i
organiserade former tycks sträcka sig en
bit in i Småland. Men sedan avtar den
att döma av våra försäljningssiffror.
Sedan är det som frågeställaren påpekade
att vi har en åldersgräns i Sverige även
när det gäller införsel av alkohol.
Däremot är åldersgränstänkandet i
Danmark inte lika utvecklat.
Jag kan avslöja något som kan anses
vara preskriberat, nämligen att det
redan på 1950-talet förekom att ungdomar
åkte till Danmark på sin jungfruresa.
Men en del av oss skärpte oss när vi
blev litet äldre.
Robert Fägersten: Beträffande
ungdomsproblematiken handlar det
återigen om att få kontroll på
distributionsvägarna. Jag tror att vi
har uppfattningen att åldersgränsen
fungerar bra på Systembolaget. I
dagligvaruhandeln har det varit litet
problem. Men där sker det nu en
kraftsamling. Om ölet säljs i ICA-
butiker och på Systembolaget får vi ett
mycket mindre problem. Om det däremot
transporteras in i kommersiella former
och säljs på vägkrogar blir det ett
annat problem. Man kan i dag köpa tyskt
starköl på nästan alla vägkrogar utmed
hela E 4 upp till Sundsvall. Det vet
ungarna. Och där gäller inga
åldersgränser. I Danmark gäller inga
åldersgränser. Vägen att få kontroll är
att få kontroll på flödena. Och vägen
att få kontroll på flödena är,
åtminstone när det gäller öl, att
anpassa skatterna.
Rinaldo Karlsson (s): Vi står inför
stora och allvarliga problem. Men det
finns olika aspekter på detta,
folkhälsa, arbete och skatter. Vi
representerar litet olika saker. Många
här anser väl att man skall dricka hur
mycket som helst bara man dricker
svenskt, eftersom man då får in skatt
till staten och stora vinster i
fickorna.
Om man får in illegal sprit på detta
sätt, och vi vet att en del människor
far illa av det, och försöker lösa
problemet genom att sänka skatten
riskerar man resten av människornas
hälsa. Det tycker jag är en konstig
motivering. Om man har ett lokalt
problem i Skåne, som jag också
respekterar, inte minst ur
arbetssynpunkt, och sänker skatterna på
ölet skall även norrlänningarna så att
säga äta upp detta genom att förlora sin
hälsa.
Vi har alltid haft problem när det
gäller gränshandel över huvud taget. Det
är många bensinmackar i Haparanda som
har fått slå igen när bensinen är
billigare i Finland. Såvitt jag vet har
man aldrig sänkt priset på bensin i
Sverige. Vi ser nu också dieseln som
rinner in över Sverige. Detta problem
får man tackla på något annat sätt. När
det gäller den illegala handeln måste
Tullen ta hand om den eller också får
man införa hårdare restriktioner. Men
för mig som sitter i socialutskottet
måste ändå folkhälsan vara det
viktigaste och det gemensamma. Då må vi
kanske ändå ge avkall på något annat,
t.ex. förlora litet skatt och kanske
t.o.m. förlora några arbetstillällen.
Det är beklagligt. Men man kan inte för
att hjälpa några få riskera flertalet.
Detta var en konstig fråga, men man
måste ibland ändå uttrycka sig på ett
sätt som man känner för. Jag tycker ändå
att detta verkar litet konstigt när vi
vet hur man i TV och radio gör reklam
för att människor skall dricka mer. Jag
tänker inte minst på Pripps som gör
reklam för Pripps Blå. Den reklamen görs
ju knappast för att sälja lättölet utan
för att sälja den starkare drycken. Det
verkar alltså som att det viktigaste är
att människor dricker svenskt. Sedan får
människor fara hur illa som helst.
Egon Jacobsson: Jag kan hålla med om att
det är precis som du säger, att det är
folkhälsan som är viktigast. Just därför
tycker jag att det är så viktigt att man
från politikernas sida återtar
kontrollen över konsumtionen. Det som
händer just nu är ju trots allt att
ungdomar i allt lägre åldrar får fatt i
illegalt tillverkad och insmugglad
sprit. De som är beroende av sprit får
tyvärr fatt i sprit mycket enklare än
vad de har fått tidigare. Det är den
problematiken som jag tycker att vi
skall diskutera. Jag försökte i min
inledning säga att den gamla klassiska
hembränningen nu har ersatts av illegal
industriell tillverkning. Jag sade också
att jag egentligen skulle ha visat litet
bilder på detta. Nu talar man om
hembränningen igen på ett sådant sätt
som om det skulle stå små puttrande kärl
i källarna. Men den tiden tror jag är
förbi om man ser på de beslag som
polisen gör. Därför tänker jag visa två
bilder på hur dessa apparater ser ut. En
av bilderna visar en apparat som stod
och puttrade inte så långt härifrån. Den
har en kapacitet på 120-150 liter per
dygn. En annan bild visar en apparat som
också den avslöjades inte så långt
härifrån. Min säkerhetschef sitter i
lokalen. Han skulle kunna visa bilder
väldigt länge på hur det nu ser ut. Det
är inte längre den gamla klassiska
hembränningen som vi talar om, utan det
är en illegal industriell tillverkning.
Och allt fler unga kommer i kontakt med
denna alkohol.
Inger Lundberg (s): Jag har två frågor.
Den första vill jag rikta till
Socialdepartementets företrädare. Han
talade om det arbete som nu pågår på
DG 5 när det gäller studier av
totalkonsumtionens utveckling. Jag vill
fråga honom: Har WHO:s mål om en
minskning av alkoholkonsumtionen en hög
status inom EU-kommissionen? Är det ett
aktivt mål i ministerrådets
diskussioner?
Den andra frågan vill jag rikta till
någon av departementsföreträdarna. Har
Sverige med kraft framfört oron över
effekterna av de införselbegränsningar
som i dag gäller? Det är ju allvarligt
ur ungdomssynpunkt och litet pinsamt med
hänsyn till att den svenske mannen borde
använda sin kraft till något annat än
att släpa öl över Kölen. Har man
framfört att detta inte fungerar bra och
att det är olyckligt ur alkoholpolitisk
synpunkt och att det ger EU-reglerna ett
löjets skimmer?
Gert Knutsson: Jag kan nämna att
Socialdepartementet nyligen var i
Bryssel under ledning av Anna Hedborg
och träffade kommissionär Flynn på DG 5.
Där diskuterade vi och gick igenom just
WHO:s tiopunktsprogram och strategier
för hur man kan begränsa konsumtionen
igen i alla EU-länder. Vi fick mycket
gehör för detta, och vi skall inleda med
att skriva ett brev med vilket vi skall
försöka få kommissionen att göra en
undersökning eller utredning av samtliga
EU-länders problematik när det gäller
alkoholen. Med detta som underlag är
tanken sedan att man skall diskutera
gemenskapsåtgärder för alkoholpolitiken.
Man skall alltså lyfta upp
alkoholpolitiken på EU:s bord. Där
ligger WHO:s tiopunktsprogram som ett
viktigt underlag som också samtliga
europeiska länder faktiskt har
undertecknat och godkänt. Men vår
ambition är att försöka få kommissionen
att ta till sig och ha detta som ett
eget initiativ att arbeta med, så att
det också vidtas konkreta åtgärder.
Johan Salsbäck: På frågan vad vi har
informerat kommissionen om kan jag säga
att vi har beskrivit hur vårt nuvarande
system fungerar och vilka införselregler
som vi har. Men när man diskuterar dessa
frågor skall man göra det utifrån en
realistisk bild av framtiden. Den
realistiska bedömningen är att det är
helt uteslutet med en återgång till de
införselbegränsningar som vi hade före
EU-medlemskapet.
Chatrine Pålsson (kds): Jag tycker att
vi har fått mycket intressant
information. Jag vill passa på att tacka
alla som har föredragit denna
information. Jag tror att det var Egon
Jacobsson som sade att han tyckte att vi
skulle ha förlängda dispenser i EU. Min
fråga till övriga föredragshållare är:
Håller ni med om detta eller inte?
Nästa fråga anknyter till WHO:s mål,
som vi alla ställer oss bakom. Jag
tänker på att vi måste hitta idéer och
att vi måste hitta vägar för att nå mål.
Jag har också under lång tid försökt
studera de ungdomar som berusar sig
oerhört mycket i allt lägre åldrar. Min
fråga är: Pågår det något speciellt
arbete som riktar in sig på varför
ungdomar dricker så mycket och vad det
får för resultat både socialt och
kroppsligt? Vi vet ju att barns och
ungdomars kroppar inte är mogna för att
inta alkohol. Jag brukar tänka på att
det på tablettburkar med ganska snälla
läkemedel brukar stå: Farligt för barn.
Skulle man inte kunna hitta någon
lösning i marknadsföringen så att detta
verkligen kommer klart till uttryck? När
vi skall arbeta med dessa frågor är jag
alltid rädd för att man säger att detta
inte är mitt bord. Vi måste alla känna
att vi har ansvar i dessa frågor.
Jakob Lindberg: Folkhälsoinstitutet har
ett ansvar för att samordna och leda
arbetet för en förstärkning av
alkoholpreventionen i landet. Det är ett
tema som det inte har funnits utrymme
att utveckla i dag. Men vad det handlar
om är att på en mängd olika sätt
parallellt göra inte bara
informationsinsatser utan arbeta i
skolan med föräldramedverkan osv. för
att förstärka motståndet bland ungdomar
att dricka alkohol i enlighet med de mål
som finns. Man kan känna sig optimistisk
inför möjligheterna om man ser på vår
historia. Det kännetecknande för den är
de väldiga pendelrörelserna när det
gäller ungdomars attityder till
drickande och knarkande, som för övrigt
går hand i hand, och deras faktiska
beteende. Det har gått upp och ned. Man
har med samlade insatser tidigare kunnat
få nedgångar till stånd. Problemet är
bara att det kan vara svårt att få
sådana effekter om politiken samtidigt
liberaliseras, t.ex. om det blir mycket
billigare och lättillgängligare. Då är
det nämligen väldiga informationsbudskap
som utgår från politiken. Det är svårt
att konkurrera med dem med
informationskampanjer och annat. Men vi
arbetar för fullt på en rad sätt. Men
det finns inte möjligheter att utveckla
det nu.
Gabriel Romanus: Frågan gällde om vi
håller med om att man borde förlänga
införselreglerna. Egentligen borde man
återgå till de gamla införselreglerna,
om man skulle se det rent sakligt. Men
det ligger säkert mycket i det som Johan
Salsbäck från Finansdepartementet sade
om att det inte är särskilt realistiskt.
Det hindrar inte att man ändå bör påpeka
att de nya införselreglerna skapar
problem. Jag har försökt att hålla mig
till statistiken. Den visar att
ölförsäljningen i Sverige inte har gått
ned utan den har gått upp. Men samtidigt
kan man inte bagatellisera den här
gränshandeln. Det är verkligen inte min
avsikt. Framför allt när det gäller unga
människor är gränshandeln otvivelaktigt
ett problem. Ett minimum är att man kan
behålla reglerna. Jag skulle vilja se om
Europakommissionen skulle dra tre
medlemsländer inför domstol. Det har
ännu inte hänt, och därför hoppas jag
att Danmark, Finland och Sverige håller
ihop i detta sammanhang. Möjligen kan
väl en del av ledamöterna av
kommissionen inse att detta är en viktig
fråga för folkhälsan i dessa tre länder.
Om jag får referera en känd dikt så vill
jag säga: Upp till kamp.
Lars Hedfors: Det får du gärna göra för
mig i alla fall.
Christina Pettersson (s): Jag vill rikta
min fråga till Socialdepartementets
företrädare. Har man någon bild av hur
kunderna ser ut på den illegala
marknaden? Är det ungdomar eller vuxna?
I vilken omfattning kan man tänka sig
att den illegala spriten också hamnar på
restauranger?
Gert Knutsson: Det ligger i bl.a.
Rikspolisstyrelsens uppdrag att
kartlägga omfattningen och hur processen
går till. Frågan är därför för tidigt
ställd. Vi har ännu inte fått
Rikspolisstyrelsens rapport.
Elisebeht Markström (s): Jag vet inte
riktigt vem jag skall ställa frågan
till, men jag har uppfattat det som att
konsumtionen av folköl bland ungdomar
har ökat betydligt. Ofta dricker
ungdomarna folköl samtidigt som de intar
läkemedelspreparat. Detta var mer en
parentes.
Ungdomar köper sitt öl i
livsmedelsaffärerna och på
bensinstationer. Jag undrar om det är
någon som har någon uppfattning om hur
kommunerna klarar tillsynen av
handlarnas ansvar. Finns det några
exempel på handlare som har blivit av
med sina tillstånd i någon kommun, eller
får detta flyta på? Att jag frågar detta
beror på att jag tror att det är på
detta sätt, men det är min gissning. Men
många handlare har öppet till kl. 19,
20, 21 och 22 på kvällarna, och
personalen som arbetar vid den tiden är
ofta ungdomar i ungefär samma ålder som
de ungdomar som kommer in och köper öl
på kvällskvisten. Detta är därför ett
mycket stort problem. Jag tror att
handlarna sviktar i sitt ansvarstagande.
Därför vill jag ställa frågan: Hur
klarar kommunerna tillsynen i detta
sammanhang?
Hans Agnéus: Vi har sett en del exempel
där kommuner har förbjudit butiker att
sälja öl när de inte har hållit sig till
reglerna. Det är inte så vanligt, men
det förekommer. Det förekommer också
exempel där man mer samlat gör
tillsynssatsningar, t.ex. i Stockholms
kommun och i några fler kommuner, bl.a.
med stöd av projektmedel från
Folkhälsoinstitutet. Det finns alltså en
uppmärksamhet och en rörelse i rätt
riktning, där inte minst
konsumtionsmätningar och andra
observationer ligger som grund och som
starka motiv för att skärpa tillsynen
från kommunernas sida. Från
Alkoholinspektionens horisont planerar
vi ett landsomfattande tillsynsprojekt
för att se hur alkohollagen tillämpas i
den här delen, hur de rörelser som lagen
säger får den här rätten. Hur ser det
ut? Hur fungerar de lagstadgade
åldersgränserna? Hur utövar kommunerna
sitt direkta ansvar? Hur utövar
länsstyrelsen sitt regionala
tillsynsansvar?
Lars Hedfors: Då finns det inte några
fler frågeställare.
Jag vill på skatteutskottets och
socialutskottets vägnar framföra ett
mycket varmt tack till er som har kommit
hit och informerat oss. Jag vill också
framföra ett mycket varmt tack till
utskottets ledamöter och till alla
övriga som har följt dessa
överläggningar. Det var ganska många av
de utfrågade som sade: Vi har inga
färdiga lösningar. Det är ganska
symtomatiskt. Det är nog så att vi litet
till mans känner det så, att vi inte har
några riktigt färdiga lösningar. Men
förhoppningsvis skall denna utfrågning
bli början på en intensiv diskussion och
debatt framöver. Och förhoppningsvis
skall den debatten ge svaren på frågorna
som vi vill ha för att fatta de riktiga
besluten. Jag förklarar därmed denna
utfrågning avslutad.
Bilder
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Offentlig utfrågning 2
Utskottet 2
Propositionen i huvuddrag 2
Innehav och förverkande av
destillationsapparater m.m. 2
Propositionen 2
Motionerna 5
Bakgrund och tidigare behandling 7
Utskottets bedömning 12
Hemställan 13
Reservation 14
Bilaga 1: I propositionen framlagda
lagförslag 16
Bilaga 2: Femton månader i EU 18
Gotab, Stockholm 1996