I promemorian behandlas regeringens
proposition 1995/96:196 om
besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård, m.m. Propositionen
innehåller förslag till en ny lag om
besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård. Lagen omfattar
besöksinskränkningar på
vårdinstitutioner och
sjukvårdsinrättningar såväl i form av
generella besökstider som
besöksrestriktioner i särskilda fall. De
senare besluten föreslås kunna
överklagas till domstol. I propositionen
föreslås också en ändring i
socialtjänstlagen som innebär en viss
öppning i den sekretess som gäller
mellan olika kommunala nämnder med
socialtjänstuppgifter inom samma kommun.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den
1 januari 1997. Ingen motion har väckts
med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker de i propositionen
framlagda lagförslagen.
Propositionen
I proposition 1995/96:196 föreslår
regeringen (Socialdepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen
antar förslagen till
1. lag om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård,
2. lag om ändring i lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård,
3. lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620).
Lagförslagen fogas till betänkandet som
bilaga.
Utskottet
Bakgrund till förslaget till en ny lag
om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård
Den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna har i en rapport
våren 1994 uttalat som sin mening att
Sverige i ett visst fall har kränkt
artikel 6 och artikel 8 i den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Europarådets
ministerkommitté har därefter fastställt
att kränkning av konventionen har skett.
Målet i kommissionen rör särskilda
besöksrestriktioner som meddelats en
besökare på ett vårdhem för
utvecklingsstörda. Restriktionerna
riktades mot en mor som besökte sin på
ett vårdhem tvångsintagne myndige och
svårt utvecklingsstörde son. Modern var
även god man för sonen.
Kommissionen ansåg att de
besöksrestriktioner som gällt på
vårdhemmet för modern dels utgjort ett
intrång i hennes familjeliv, dels
saknade stöd i lag. Kommissionen
konstaterade att modern som god man haft
legal status och skyldighet enligt
föräldrabalken att bevaka sin sons
intressen. Modern hade därför i egenskap
av god man för sin vuxne son en civil
rättighet att besöka sonen i vårdhemmet.
Detta sågs av kommissionen som en
självständig rätt för gode mannen, inte
enbart som en rätt att för den
vårdintagnes räkning föra talan. Enligt
kommissionen måste modern därför kunna
få de besöksrestriktioner som meddelats
henne prövade av domstol. Någon sådan
möjlighet fanns dock inte enligt svensk
lag. Sverige ansågs ha kränkt
konventionen.
Förslaget till lag om
besöksinskränkningar vid viss tvångsvård
I propositionen föreslås en ny lag om
besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård. Lagen omfattar
besöksinskränkningar på
vårdinstitutioner och
sjukvårdsinrättningar såväl i form av
generella besökstider som
besöksrestriktioner i särskilda fall.
Vidare föreslås en följdändring i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Den nya lagen föreslås gälla tvångsvård
på vårdinstitutioner och sjukvårds-
inrättningar. I den mån det förekommer
tvångsvård på privata institutioner
föreslås lagen gälla även där. Med stöd
av 11 kap. 6 § tredje stycket
regeringsformen kan förvaltningsuppgift
överlämnas till olika privata
rättssubjekt. Det förutsätter dock
särskilt lagstöd. Sådant lagstöd finns
t.ex. i 15 § lagen om psykiatrisk
tvångsvård. Beslut om
besöksinskränkningar föreslås fattas av
huvudmannen för vårdinstitutionen eller
sjukvårdsinrättningen.
Besöksinskränkningar är alltid ett
ingrepp i enskilda människors
integritet. De bör därför, enligt
propositionen, användas sparsamt och
endast i syfte att främja vård och
behandling. Familjehem föreslås inte
omfattas av regleringen.
Den föreslagna lagen föreskriver under
vilka förutsättningar allmänna
besökstider och besöksrestriktioner i
särskilda fall får beslutas. Förslaget
om allmänna besökstider bör ge
tillfredsställande möjligheter till
besök utan att inkräkta på vården. I
särskilda fall bör beslut kunna fattas
om utvidgade besökstider om det med
hänsyn till omständigheterna bedöms
lämpligt att besök tillåts även under
andra tider än vad som bestämts om
allmänna besökstider.
Besöksrestriktioner i särskilda fall
föreslås beslutas endast om det är
nödvändigt med hänsyn till vårdens
bedrivande, risken för överförande av
smitta eller skyddet av enskild
vårdtagares personliga integritet.
I propositionen anförs att
kommissionens uppfattning att
besöksinskränkningarna utgjort ett
intrång i besökarens rätt till
familjeliv, i princip oberoende av
vårdtagarens rätt eller inställning till
besöket, är av betydelse för hur
förslaget bör utformas. Regeringen
framhåller dock att vårdtagarens rätt
eller inställning till besöket vid en
prövning måste tillmätas stor betydelse
för beslutet. Den föreslagna
lagregleringen är enligt regeringen inte
primärt avsedd att täcka ett behov av
att reglera restriktioner för
vårdtagaren. Kompletterande bestämmelser
finns därför i vissa fall i den
särskilda vårdlagen såsom i t.ex.
smittskyddslagen. I propositionen anförs
att samförstånd i första hand alltid bör
försöka nås om nödvändiga
besöksinskränkningar.
Beslut i särskilda fall om
besöksrestriktioner och utvidgade
besökstider föreslås kunna överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd föreslås krävas vid
överklagande till kammarrätten.
I propositionen behandlas också frågan
om vem som anses ha klagorätt.
Regeringen anser inte att det behövs
någon precisering av vem som anses ha
klagorätt. Enligt förvaltningslagen och
förvaltningsprocesslagen är det den som
beslutet angår om det har gått honom
emot (22 § resp. 33 §). Enligt uppgift
är praxis i denna fråga restriktiv. Från
den 1 januari 1995 gäller
Europakonventionen om mänskliga
rättigheter som svensk lag. Vid
tolkningen av begreppet den som
beslutet angår måste således beaktas
även vad som gäller enligt konventionen.
Enligt konventionens artikel 6 har den
som enligt konventionen har en civil
rättighet rätt att få sin sak prövad av
domstol. Enligt propositionen kan
praxis i detta sammanhang därför komma
att utvidgas. Någon precisering bedöms
inte behöva göras i de aktuella svenska
lagarna.
När det gäller förutsättningarna för
överklagande av beslut av ett privat
rättssubjekt blir inte förvaltningslagen
automatiskt tillämplig, eftersom den
endast tillämpas på
förvaltningsmyndigheter. Regeringen
föreslår därför att en hänvisning görs
till vissa bestämmelser i
förvaltningslagen i den föreslagna lagen
om besöksinskränkningar.
Lagen föreslås träda i kraft den 1
januari 1997.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag
om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård samt följdändringen i lagen
om psykiatrisk tvångsvård.
Förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen
Enligt propositionen har frågan om
möjligheterna till informationsutbyte
mellan olika kommunala organ i en fri
nämndorganisation med hänsyn till
sekretesslagens (1980:100) bestämmelser
uppmärksammats återkommande alltsedan
den fria nämndorganisationen
etablerades med den nya kommunallagen år
1992. Frågan har senast tagits upp av
Socialtjänstkommittén i betänkandet
Dokumentation och socialtjänstregister
(SOU 1995:86). Frågan har också enligt
propositionen varit föremål för
regeringens bedömning i några ärenden om
överklaganden av beslut enligt datalagen
(1973:289). Socialtjänstkommitténs
förslag bereds nu, efter
remissbehandling, i Socialdepartementet
tillsammans med kommitténs övriga
förslag. Det är särskilt ärendena om
överklaganden av beslut enligt datalagen
som nu har föranlett regeringen att
lägga fram ett begränsat förslag i
frågan. Enligt propositionen innebär
förslaget inte ett slutligt
ställningstagande till frågan i hela
dess vidd, men syftar till att påtagligt
underlätta det dagliga arbetet inom
socialtjänsten i kommuner med uppdelad
socialtjänstorganisation, genom en
begränsad regel om att vissa uppgifter
rutinmässigt skall få lämnas mellan
nämnderna.
I propositionen anförs att kommunernas
socialtjänst numera ofta är organiserad
så att ansvaret för socialtjänsten inom
en kommun inte ligger på en sammanhållen
socialnämnd utan är fördelat på flera
olika kommunala nämnder. På grund av
sekretesslagens bestämmelser om
socialtjänstsekretess och om sekretess
mellan myndigheter får en sådan
organisation till följd att det inom
kommunens socialtjänst sedd som en
helhet uppkommer en särskild begränsning
i fråga om möjligheten till utbyte av
information i ärenden. Varje nämnd i
en sådan socialtjänstorganisation är,
tillsammans med underlydande
förvaltning, att anse som en egen
myndighet i sekretesslagens mening och
sekretess gäller mellan de olika
nämnderna.
Sekretess gäller enligt 7 kap. 4 §
sekretesslagen inom socialtjänsten för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men. Sekretessen gäller enligt 1
kap. 3 § sekretesslagen även mellan
myndigheter.
Socialtjänstkommitténs förslag till
åtgärd för att öka möjligheterna till
informationsutbyte mellan nämnder med
socialtjänstuppgifter inom samma kommun
avser en ändring i sekretesslagen. Det
förslag som regeringen nu lägger fram
innebär införande av en generell
bestämmelse om uppgiftslämnande under
vissa förutsättningar mellan myndigheter
inom samma kommun. Förslaget är således
begränsat i förhållande till
Socialtjänstkommitténs förslag och
innebär ingen ändring i fråga om
sekretessens omfattning enligt
sekretesslagen. Regeringen anser det
angeläget att den begränsade ändring som
förslaget innebär kan komma till stånd
så snart som möjligt och utan att
frågans fullständiga lösning behöver
avvaktas.
I propositionen föreslås två fall där
ett rutinmässigt uppgiftslämnande bör
få ske mellan nämnderna inom en kommuns
socialtjänst utan särskild
sekretessprövning. I praktiken innebär
det enligt propositionen att nämnderna
bör kunna beredas möjlighet att få del
av uppgifterna genom varandras ADB-
system. För det första föreslås att
sekretess inte bör gälla mellan
nämnderna för uppgiften att någon är
aktuell i ett ärende hos en annan nämnd.
En tjänsteman som behöver denna uppgift
i sitt arbete bör omedelbart och utan
individuell prövning kunna få del av
den. Om tjänstemannen vänder sig till
den andra nämnden och begär uppgifter ur
ärendet där, skall även fortsättningsvis
ske en prövning enligt sekretesslagen.
För det andra föreslås att sekretess
inte bör hindra det uppgiftslämnande
mellan nämnder som är nödvändigt för att
det skall gå att på ett rationellt sätt
administrera fördelningen av platser
inom barnomsorg och särskilda
boendeformer, när det är
kommungemensamma resurser.
Bestämmelserna om informationsutbyte
föreslås tas in som ett nytt andra
stycke i 65 § socialtjänstlagen.
Undantag från uppgiftsskyldigheten
föreslås böra göras för den kommunala
familjerådgivningen, enligt en särskild
bestämmelse i tredje stycket nyss nämnda
paragraf.
Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1997.
Utskottet tillstyrker förslaget till
ändring i socialtjänstlagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om besöksinskränkningar vid
viss tvångsvård,
b) lag om ändring i lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620).
Stockholm den 21 augusti 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s),
Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson
(s), Roland Larsson (c), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig
Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),
Chatrine Pålsson (kd) och Christin
Nilsson (s).
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till
Lag om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård