Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU06

Ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension

Innehåll

1996/97
SfU6

Sammanfattning

I  propositionen föreslås ändringar  som
gäller   bedömning  av   arbetsförmågans
nedsättning i fråga om rätt till sjukpen
ning och förtidspension. En utgångspunkt
för    förslagen   är   att   samhällets
trygghetssystem  bör renodlas  efter  de
olika  orsakerna till behovet av insats,
varvid  sjukpenning  och  förtidspension
mer  uttalat  än  i dag skall  vara  ett
skydd vid medicinskt grundad nedsättning
av  arbetsförmågan. Utrymmet för att vid
bedömningen      av      arbetsförmågans
nedsättning  beakta  andra  faktorer  än
rent medicinska skall därför minskas.
I  fråga om begreppet arbetsförmåga och
nedsättning  av arbetsförmågan  föreslås
att  den  försäkrades  arbetsförmåga   i
sista  hand  skall bedömas mot  alla  på
arbetsmarknaden   normalt   förekommande
arbeten och att den som har förmåga  att
klara  något  sådant  arbete  på  heltid
skall   anses   ha  full  arbetsförmåga.
Förändringar av arbetsinkomsten skall  i
princip  inte  längre ha  betydelse  för
bedömningen  av  om  arbetsförmågan   är
nedsatt.      Vidare      skall      vid
arbetsförmågebedömning   bortses    från
arbete utöver ett heltidsarbete.
Ändringarna föreslås träda i kraft  den
1    januari   1997   med   vissa   över
gångsbestämmelser.
Utskottet, som gör vissa förtydliganden
om   hur   förslagen  skall   uppfattas,
tillstyrker propositionen och  avstyrker
bifall till samtliga motioner.
Till   betänkandet   har   fogats   sex
reservationer    och    två    särskilda
yttranden.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet)  har  i
proposition  1996/97:28  Kriterier   för
rätt   till   ersättning   i   form   av
sjukpenning      och      förtidspension
föreslagit  riksdagen  att  anta  de   i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1995:508) om
ändring  i  lagen (1962:381)  om  allmän
försäkring.
Lagförslagen  återfinns  som  bilaga  1
till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
propositionen
1996/97:Sf3 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
vari  yrkas att riksdagen hos regeringen
begär  förslag  rörande egenföretagarnas
rätt   till   ersättning   i   form   av
sjukpenning    och   förtidspension    i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Sf4 av Rose-Marie Frebran  m.fl.
(kd) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    att    snarast     lösa
samordningsproblemen,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts      om      kompetens-      och
resursförstärkning,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   snabbt   igångsatt    och
kontinuerlig uppföljning av den pågående
renodlingen     av    trygghetssystemens
effekter.
1996/97:Sf5  av Eva Eriksson  (fp)  vari
yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  proposition
1996/97:28   i  den  delen  den   gäller
egenföretagare,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om behovet av en utredning.
1996/97:Sf6  av Ragnhild  Pohanka  m.fl.
(mp) vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  proposition
1996/97:28   i   sin  helhet   och   ber
regeringen  återkomma  med  nya  förslag
till    kriterier    för    rätt    till
förtidspension och sjukpenning som  inte
redan  inledningsvis är  diskriminerande
för kvinnor,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att de kriterier  för  rätt
till     ersättning    som    regeringen
presenterar   är   diskriminerande   för
kvinnor,
3.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag   till  hur  en  mer   jämställd
beräkning  av rätten till förtidspension
och sjukpenning kan göras,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vikten av att möjligheten att
göra en "rimlighetsbedömning" kvarstår,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  risken för övervältring  på
kommunernas socialtjänst med det förslag
regeringen lagt,
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att  "normalt  förekommande
arbeten"  skall omfatta de  arbeten  som
finns   i   närheten  av  den  ort   där
försäkringstagaren bor.
1996/97:Sf7  av  Birgitta  Carlsson  (c)
vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att steg 1 och 2 skall  gälla
även  för egenföretagare, samt att denna
kategori, i avvaktan på en harmonisering
av  regelverken  vid sjukdom  respektive
arbetslöshet,  inte  skall  omfattas  av
steg 5.
1996/97:Sf8 av Ulla Hoffmann  m.fl.  (v)
vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  regeringens
proposition   1996/97:28   om    ändrade
kriterier  för  rätt till  ersättning  i
form  av  sjukpenning och förtidspension
enligt  vad  i motionen anförts  om  att
först organisera rehabiliteringsinsatser
på regional och lokal nivå,
2.  att riksdagen hos regeringen  begär
jämställdhetspolitisk   redovisning   av
konsekvenserna och förslag till åtgärder
med  anledning  av  förslagen  till   de
ändrade kriterierna,
3.  att riksdagen hos regeringen  begär
redovisning  av  de fördelningspolitiska
konsekvenserna och förslag till åtgärder
med  anledning  av  förslagen  till   de
ändrade kriterierna.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1996/97
1996/97:Sf241  av Gudrun  Schyman  m.fl.
(v) vari yrkas
4.   att  riksdagen avslår  regeringens
proposition  1996/97:28  Kriterier   för
rätten   till  ersättning  i   form   av
sjukpenning och förtidspension, då detta
slår mot grupper som har det sämst.
1996/97:Sf248 av Anders Ygeman m.fl. (s)
vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts   om  risken  för  en  utvecklad
gråzon    mellan   socialbidrags-    och
socialförsäkringssystemen.

Utskottet

Nuvarande regler för rätt till
sjukpenning och förtidspension
Sjukpenning  utges enligt  3  kap.  7  §
lagen  (1962:381)  om allmän  försäkring
(AFL)   vid   sjukdom  som  sätter   ned
arbetsförmågan med minst  en  fjärdedel.
Vid  denna bedömning skall bortses  från
arbetsmarknadsmässiga,       ekonomiska,
sociala  och liknande förhållanden.  Med
sjukdom   jämställs  ett  tillstånd   av
nedsatt  arbetsförmåga, som orsakats  av
sjukdom  för vilken sjukpenning  utgetts
och  som fortfarande kvarstår efter  det
att sjukdomen upphört.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är
fullständigt  nedsatt  skall,   om   den
försäkrade  kan antas kunna återgå  till
sitt vanliga arbete, särskilt beaktas om
den försäkrade på grund av sjukdomen  är
ur  stånd att utföra sitt vanliga arbete
eller   annat   lämpligt   arbete    som
arbetsgivaren tillfälligt  erbjuder  den
anställde.  Om den försäkrade  inte  kan
antas  kunna  återgå till  sitt  vanliga
arbete skall försäkringskassan undersöka
om       den      försäkrade       efter
rehabiliteringsåtgärd kan  försörja  sig
själv     genom    förvärvsarbete     om
arbetsförhållandena  ändras   eller   om
annat  lämpligt  arbete erhålls.  Därvid
skall  beaktas  vad  som  rimligen   kan
begäras   av   honom  med  hänsyn   till
sjukdomen, hans utbildning och  tidigare
verksamhet          samt          ålder,
bosättningsförhållanden och andra sådana
omständigheter.
Försäkringskassans undersökning  av  en
försäkrads           behov            av
rehabiliteringsåtgärd  förutsätter   att
den försäkrade inte kan direktplaceras i
annat     arbete    på     den     öppna
arbetsmarknaden (bet. 1994/95:SfU10).
Enligt   7   kap.   1   §   AFL   utges
förtidspension till försäkrad som  fyllt
16  år  för  tid före den månad  då  han
fyller  65  år om hans arbetsförmåga  på
grund av sjukdom eller annan nedsättning
av    den    fysiska   eller    psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst
en fjärdedel och nedsättningen kan anses
varaktig.    Kan    nedsättningen     av
arbetsförmågan inte anses  varaktig  men
kan den antas bli bestående för avsevärd
tid,  har  den försäkrade rätt till  ett
tidsbegränsat sjukbidrag.
Vid    bedömande   av   i    vad    mån
arbetsförmågan är nedsatt skall enligt 7
kap.  3  §  AFL beaktas den  försäkrades
förmåga  att  vid  den  nedsättning   av
prestationsförmågan,  varom  är   fråga,
bereda sig inkomst av sådant arbete, som
motsvarar  hans krafter och  färdigheter
och  som  rimligen kan begäras av  honom
med  hänsyn  till  hans  utbildning  och
tidigare    verksamhet    samt    ålder,
bosättningsförhållanden    och    därmed
jämförliga  omständigheter.  Bedömningen
skall  göras efter samma grunder oavsett
arten  av den föreliggande nedsättningen
av arbetsförmågan. Med inkomst av arbete
likställs i skälig omfattning värdet  av
hushållsarbete i hemmet.
Grundprinciper för rätt till sjukpenning
och förtidspension
Propositionen
Propositionens  förslag grundar  sig  på
förslag       från       Sjuk-       och
arbetsskadekommittén.   Kommittén,   som
hade  i  uppdrag bl.a. att lämna förslag
med utgångspunkt från att prövningen  av
arbetsförmågans  nedsättning  vid   rätt
till sjukpenning och förtidspension  mer
renodlat  än  enligt  nuvarande   regler
skall baseras på medicinska grunder, har
i  delbetänkandet SOU 1995:149 lagt fram
förslag  om ändrade kriterier  för  rätt
till sjukpenning och förtidspension.
Enligt  vad  som anförs i propositionen
är  syftet med att bedöma arbetsförmågan
mer    renodlat    utifrån    medicinska
kriterier  att tydliggöra gränserna  för
vad     som     bör    ersättas     från
socialförsäkringen.  Detta  innebär  att
mindre   hänsyn   bör   tas   till    de
tilläggskriterier såsom  utbildning  och
tidigare    verksamhet    samt    ålder,
bosättningsförhållanden    och    därmed
jämförliga  omständigheter  som  i   dag
tillåts    påverka    bedömningen.    En
renodling     av     kriterierna     för
arbetsförmågebedömningen när det  gäller
rätt till sjukpenning och förtidspension
skulle,   förutom  att  leda   till   en
minskning  av  försäkringens  kostnader,
också ge underlag för en mer rättvisande
bild  av samhällets kostnader inom olika
områden. Problem som i grunden  inte  är
medicinskt    betingade    bör    enligt
propositionen i första hand hanteras med
arbetsmarknads-   eller  socialpolitiska
medel.       En       renodling       av
försäkringssystemen är också positiv för
att   den   ger  möjlighet  att  hänvisa
människor till de samhällsorgan  som  är
bäst lämpade att ta sig an deras problem
samtidigt som arbetslinjen stärks.
Inom   socialförsäkringen   anses    en
försäkrad ha arbetsförmåga när han eller
hon,  trots en sjukdom, har förmåga  att
försörja sig själv genom förvärvsarbete.
Enligt    propositionen    bör     denna
definition  av  begreppet  arbetsförmåga
gälla  även i fortsättningen. Målet  bör
vara att den försäkrade skall återfå sin
arbetsförmåga  även  om  han  eller  hon
drabbats  av  sjukdom. Om  arbetsförmåga
finns   trots   sjukdomen,   eller   när
förmågan  återställts, bör  inte  längre
rätt till ersättning föreligga.
I     propositionen    föreslås     att
kriterierna     för     bedömning     av
arbetsförmågan,  när en  försäkrad  inte
kan  återgå  till  sitt vanliga  arbete,
skall vara desamma inom sjukförsäkringen
och  förtidspensioneringen, dvs. oavsett
prognosen  och varaktigheten vad  gäller
arbetsförmågans nedsättning.
Inriktningen  bör enligt  propositionen
vara  att markera den medicinska grunden
för    rätten   till   sjukpenning   och
förtidspension. För att  berättiga  till
ersättning  från sjukförsäkringen  eller
förtidspensioneringen              skall
nedsättningen  av  arbetsförmågan   vara
orsakad  av  sjukdom  eller  ett  därmed
jämställt   medicinskt  tillstånd.   Med
detta  är  emellertid  enligt  vad   som
anförs i propositionen inte sagt att det
inte   skall  gå  att  ta  hänsyn   till
individuella  förhållanden med  avseende
på  hur  sjukdomen i det enskilda fallet
påverkar  den försäkrades arbetsförmåga.
Vid  bedömningen  av arbetsförmågan  bör
dock  ges en - jämfört med i dag minskad
-  möjlighet att beakta också  annat  än
rent  medicinska förhållanden som i  det
enskilda     fallet     kan      påverka
arbetsförmågan    och     därmed     den
försäkrades   förmåga  att   trots   sin
sjukdom      försörja     sig      genom
förvärvsarbete. Enligt propositionen bör
en  samlad bedömning av förhållandena  i
det  enskilda fallet i vissa fall  kunna
leda  till  att  en försäkrad  som  rent
medicinskt har en viss restarbetsförmåga
ändå  bedöms inte kunna försörja sig  på
rimliga  villkor  och därför  bedöms  ha
rätt  till  ersättning. Vid  bedömningen
bör, liksom i dag, hänsyn kunna tas till
den      försäkrades      ålder      och
bosättningsförhållanden. Det torde också
vara svårt att bortse från faktorer  som
utbildning och tidigare yrkeserfarenhet.
En  sammanvägning av nu nämnda faktorer,
där  åldersfaktorn bör väga tyngst,  bör
enligt   propositionen  i  det  enskilda
fallet  i  begränsad  omfattning   kunna
påverka  bedömningen av den  försäkrades
förmåga  att  försörja sig  själv  genom
arbete.  Detta skall inte  ses  som  ett
återinförande    av     de     nuvarande
särreglerna för försäkrade som är 60  år
eller  äldre, vilka upphör den 1 januari
1997.   Det  innebär  inte  heller   att
tillämparen   i   varje  ersättningsfall
skall väga in andra faktorer än de  rent
medicinska   vid   bedömningen.   Enligt
propositionen  bör  det   ses   som   en
möjlighet   till   ett  mer   balanserat
synsätt  i  ärenden där en bedömning  på
grundval  av enbart medicinska kriterier
skulle ge ett icke acceptabelt resultat.
Det  föreslås därför att om  det  finns
särskilda   skäl   för   det   får   vid
bedömningen      av      arbetsförmågans
nedsättning   beaktas  den   försäkrades
elder    samt   bosättningsförhållanden,
utbildning,   tidigare  verksamhet   och
andra liknande omständigheter.
I     propositionen    föreslås     att
bedömningen   av  arbetsförmågan   skall
göras  stegvis enligt en steg för  steg-
modell. De första två stegen tar  därvid
sikte  på  om den försäkrade kan  utföra
sitt  vanliga  arbete   efter  nödvändig
behandling  och  konvalescens  (steg  1)
respektive   efter  viss  rehabilitering
eller  anpassning  av  arbetsuppgifterna
(steg  2). Sjukpenning utges enligt  det
första  steget  om den försäkrade  efter
behandling och konvalescens bedöms kunna
utföra  sitt vanliga arbete eller  annat
lämpligt    arbete   som   arbetsgivaren
tillfälligt   erbjuder  den   anställde.
Beträffande   det  andra   steget   blir
bedömningen  beroende av vilka  åtgärder
för   återgång   som   krävs   och   hur
omfattande  dessa är. Sjukpenning  utges
under  nödvändiga åtgärder av  begränsad
omfattning.    Rehabiliteringsersättning
bör enligt vad som anges i propositionen
endast  undantagsvis utges  mer  än  tre
månader.
När den försäkrade inte kan återgå till
sitt  vanliga  arbete skall  bedömningen
enligt  steg för steg-modellen relateras
i  första  hand  till annat  arbete  hos
arbetsgivaren,   dvs.  omplacering   hos
arbetsgivaren. Sjukpenning  utges  under
nödvändig  behandling eller konvalescens
(steg 3) eller efter viss rehabilitering
(steg  4).  Prövningen  enligt  steg   4
förutsätts enligt propositionen ske  med
utgångspunkt i den begränsade tid  under
vilken ersättning vid rehabilitering kan
utges   i  dag.  Det  innebär   att   en
rehabiliteringsåtgärd inte bör ta mer än
ca ett år i anspråk.
Om  det  saknas möjligheter till  annat
arbete  hos arbetsgivaren, eller  kräver
ett     sådant     alltför    långvariga
rehabiliteringsinsatser,    skall    den
försäkrades  arbetsförmåga  prövas   mot
arbetsmarknaden i övrigt  (steg  5).  Om
den  försäkrade,  trots  sjukdomen,  kan
klara   ett   annat  på  arbetsmarknaden
normalt  förekommande arbete  föreligger
inte    rätt   till   ersättning    från
försäkringen. Den försäkrade bör bedömas
som arbetsför även om arbetet inte finns
direkt   tillgängligt.  När  det  gäller
sysselsättning som anordnas särskilt för
personer med nedsatt arbetsförmåga krävs
det enligt propositionen däremot att den
försäkrade  faktiskt erbjuds ett  sådant
skyddat  arbete för att det inte  längre
skall  föreligga  rätt  till  ersättning
från  försäkringen. Vidare skall  rätten
till   ersättning  för  försäkrade   som
saknar  arbetsgivare, t.ex.  arbetslösa,
uppdragstagare    och    egenföretagare,
bedömas direkt enligt reglerna i steg 5.
Enligt  steg  6  skall  prövas  om  den
försäkrade    kan   klara    annat    på
arbetsmarknaden   normalt   förekommande
arbete  efter  viss  rehabilitering  som
inte  heller i detta fall bör ta mer  än
ca  ett  år i anspråk. Om något lämpligt
arbete  inte  finns  att  tillgå   efter
avslutad    rehabilitering    men    den
försäkrade  har förmåga att  utföra  ett
sådant utges inte längre ersättning från
socialförsäkringen.    Prövning   enligt
steg 7 motsvarar den som i dag sker  när
den  försäkrade ansökt om förtidspension
eller      sjukbidrag     eller      när
försäkringskassan tar upp frågan om  att
byta      ut      sjukpenningen      mot
förtidspension/sjukbidrag.
Försäkrade som efter rehabilitering har
möjlighet  att erhålla annat arbete  hos
sin  arbetsgivare  får enligt  förslaget
rätt  till  ersättning från försäkringen
även    om    han   eller    hon    utan
rehabilitering skulle kunna utföra annat
på  arbetsmarknaden normalt förekommande
arbete. Förslaget medför därmed en  viss
utvidgning  i  förhållande  till  dagens
regler  för  rätt  till  ersättning  och
motiveras   av  att  anknytningen   till
arbetsplatsen  och arbetsgivaren  är  av
stort värde.
Arbetsförmågan bör, när det gäller rätt
till  sjukpenning, relateras till arbete
av  samma  omfattning som den försäkrade
tidigare haft - dock högst heltidsarbete
-  eller, när det gäller förtidspension,
till    förmågan    att    utföra    ett
heltidsarbete.  För  en  försäkrad   med
heltidsanställning bör  målet  vara  att
han    eller   hon   skall   återgå    i
heltidsarbete.  Kan den försäkrade  inte
återgå  till  sitt  vanliga  arbete   på
heltid   bör   i   första   hand   annat
heltidsarbete hos arbetsgivaren  prövas.
Saknas     möjligheter    till     annat
heltidsarbete  hos  arbetsgivaren  eller
kräver  ett  sådant  alltför  långvariga
rehabiliteringsinsatser     bör      den
försäkrades  arbetsförmåga  prövas   mot
annat    på   arbetsmarknaden    normalt
förekommande heltidsarbete.
Även om anknytningen till arbetsplatsen
och  arbetsgivaren är av stort värde  är
det  enligt  propositionen  viktigt  att
förtidspension  utges  först  när   alla
möjligheter  att återge  den  försäkrade
arbetsförmågan   har  prövats.   Om   en
heltidsanställd av medicinska skäl  inte
längre  klarar  sitt vanliga  arbete  på
heltid  men ändå har förmåga att  arbeta
heltid bör arbetsförmågan tas till vara.
Enligt    propositionen    bör     denna
omständighet väga tyngre än anknytningen
till arbetsgivaren. Görs bedömningen att
det  medicinska tillståndet  inte  utgör
något  hinder  för  den  försäkrade  att
arbeta  heltid i ett annat arbete (eller
i ytterligare ett deltidsarbete) har han
eller   hon   inte   någon   rätt   till
ersättning från försäkringen.
Vad    som   skall   anses   vara    på
arbetsmarknaden   normalt   förekommande
arbete   bör   enligt  propositionen   i
tillämpningen       anpassas        till
förändringarna    på    arbetsmarknaden.
Bedömningen bör göras i förhållande till
den  nationella  arbetsmarknaden.  Någon
begränsning  till  att låta  bedömningen
endast omfatta arbetsmarknaden på  lokal
eller  regional  nivå bör  således  inte
ske.      Omfattningen      och      det
förvärvsmässiga  värdet  av  den   trots
sjukdomen  bibehållna arbetsförmågan  är
också  beroende av vilken sjukdom  eller
skada som drabbat den försäkrade. Av den
anledningen  är det inte heller  möjligt
att  generellt ange vad som är att  anse
som    normalt   förekommande   arbeten.
Avgörande   blir  vilken   sjukdom   som
föreligger  och  på  vilket  sätt  denna
sjukdom   inskränker   den   försäkrades
förmåga  att utföra arbete. Om sjukdomen
medför  att  den försäkrade  enbart  kan
klara  ett  speciellt arbete som  endast
förekommer     i    mycket     begränsad
utsträckning     kan     det      enligt
propositionen  inte  vara  rimligt   att
bedöma arbetsförmågan i förhållande till
detta arbete med mindre än att han eller
hon faktiskt erbjuds det arbetet. Bedöms
den  försäkrade kunna klara ett  normalt
förekommande   arbete  föreligger   inte
längre rätt till ersättning.
De  nya reglerna föreslås träda i kraft
den   1   januari  1997  och  föranleder
ändringar i 3 kap. 7 § och 7  kap.  3  §
AFL.  Ändringen i 7 kap. 3 § AFL  gäller
dock     inte    förtidspension    eller
sjukbidrag     som    beviljats     före
ikraftträdandet    och    inte    heller
förtidspension/sjukbidrag som  beviljats
senare men efter ansökan som gjorts före
den 1 januari 1997.
Motionerna
I  motion Sf8 yrkande 1 av Ulla Hoffmann
m.fl. (v) begärs avslag på propositionen
enligt  vad  i motionen anförts  om  att
rehabiliteringsinsatser   först    måste
organiseras på regional och lokal  nivå.
Enligt motionärerna kan inte kriterierna
för  rätt  till ersättning ändras  innan
åtgärder  genomförts  dels  i  form   av
satsningar på rehabilitering,  dels  vad
gäller                      sjukvårdens,
företagshälsovårdens,   socialtjänstens,
arbetsförmedlingens                  och
försäkringskassornas  roll,   verksamhet
och  organisation. Även  Gudrun  Schyman
m.fl. (v) begär i motion Sf241 yrkande 4
avslag på propositionen.
I  motion  Sf6  yrkande 1  av  Ragnhild
Pohanka m.fl. (mp) begärs dels avslag på
propositionen  i  sin helhet,  dels  nya
förslag  till kriterier som  inte  redan
inledningsvis  är  diskriminerande   för
kvinnor.  I  samma  motion  begärs   ett
tillkännagivande om att kriterierna  för
rätt  till ersättning är diskriminerande
för   kvinnor  (yrkande  2)   respektive
förslag   till  hur  en  mer   jämställd
beräkning  av rätten till förtidspension
och  sjukpenning kan göras (yrkande  3).
Enligt    motionärerna   kommer   främst
kvinnor  att hamna i deltidsarbetslöshet
i  och  med införandet av den s.k.  steg
för  steg-modellen. Kvinnor har dessutom
ofta  en mer sammansatt sjukdomsbild.  I
yrkande   4   begär   motionärerna   ett
tillkännagivande om att möjligheten  att
göra   en   rimlighetsbedömning    skall
kvarstå.  Enligt motionärerna är  enbart
medicinsk   bedömning  otillräcklig.   I
yrkande  6 begär de ett tillkännagivande
om   att  normalt  förekommande  arbeten
skall  omfatta de arbeten  som  finns  i
närheten     av     den     ort      där
försäkringstagaren bor.
I  motion  Sf4  av  Rose-Marie  Frebran
m.fl.  (kd)  begärs  i  yrkande  1   ett
tillkännagivande  om  att  man   snarast
måste     lösa     samordningsproblemen.
Samtidigt  som man bejakar en  renodling
av  systemen  är det enligt motionärerna
viktigt att framhålla nödvändigheten  av
harmonisering och samordning. Det  måste
vara  en  prioriterad  uppgift  för  det
allmänna      att      snarast      lösa
samordningsproblemen  bl.a.  vad  gäller
sjuklön,          arbetsskadeersättning,
arbetslös-hetsersättning             och
socialbidrag.
Anders  Ygeman m.fl. (s) begär i motion
Sf248 ett tillkännagivande om risken för
en utvecklad gråzon mellan socialbidrags-
och  socialförsäkringssystemen. Ett nytt
gråzonsproletariat kan  bli  följden  om
vissa  människor kommer  att  anses  för
friska för att få förtidspension men för
sjuka för att få nytt arbete.
Utskottet
Utskottet  vill inledningsvis erinra  om
att  sjukdomsbegreppet  har  preciserats
genom  den ändring i 3 kap. 7 § AFL  som
riksdagen  beslutat  om  fr.o.m.  den  1
oktober  1995  (prop. 1994/95:147,  bet.
1994/95:SfU10,  rskr.  1994/95:343).   I
paragrafens  första stycke anges  numera
att  sjukpenning utges vid  sjukdom  som
sätter ned den försäkrades arbetsförmåga
med   minst   en   fjärdedel   och   att
försäkringskassan  vid  denna  bedömning
skall bortse från arbetsmarknadsmässiga,
ekonomiska,   sociala   eller   liknande
förhållanden. Motivet till ändringen var
att    motverka    den    glidning     i
tillämpningen  av sjukdomsbegreppet  som
hade        skett       inom       bl.a.
socialförsäkringsadministrationen. Någon
förändring      av     det      gällande
sjukdomsbegreppet  så   som   det   hade
utformats  i domstolspraxis var  däremot
inte    avsedd.   I   den    förevarande
propositionen  föreslås en  justering  i
samma  stycke  i syfte att klargöra  att
det  är  vid  bedömningen av om  sjukdom
föreligger  som försäkringskassan  skall
bortse  från  de  nämnda  förhållandena.
Utskottet,  som anser att den föreslagna
justeringen  bör göras för  att  undvika
att    oklarheter   uppstår,    biträder
förslaget i denna del.
I    förevarande   proposition   lägger
regeringen  i  övrigt fram förslag  till
skärpta  kriterier för  sjukpenning  och
förtidspension. Syftet  är  att  renodla
socialförsäkringen  så  att  sjukpenning
och förtidspension som huvudregel endast
utges  vid  arbetsoförmåga som  har  sin
grund  i  medicinska orsaker. Frågan  om
hur  sjukdomen  i  det  enskilda  fallet
påverkar  den  försäkrades arbetsförmåga
regleras i 3 kap. 7 § tredje och  fjärde
styckena  liksom i  7 kap.  3  §  första
stycket  AFL. Enligt förslaget skall  de
omständigheter   som   för    närvarande
tillåts  påverka rätten till sjukpenning
och   förtidspension,  t.ex.  ålder  och
bosättningsförhållanden,    endast    få
beaktas om det finns särskilda skäl  för
det.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat
yttrande   från  arbetsmarknadsutskottet
över  regeringens förslag jämte motioner
(bilaga 2).
Arbetsmarknadsutskottet framhåller  att
det  kan  finnas ett värde i att försöka
renodla   de   olika  trygghetssystemen,
eftersom  det  är av vikt  att  uppkomna
kostnader  på  grund  av  sjukdom  eller
arbetslöshet    i    största     möjliga
utsträckning        hanteras        inom
socialförsäkrings-            respektive
arbetsmarknadspolitiken.    En     sådan
renodling  kan underlätta prioriteringar
mellan       olika       politikområden.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar dock att
man   vid  denna  renodling  måste  vara
särskilt uppmärksam på att personer inte
hamnar utanför samtliga trygghetssystem.
Socialförsäkringsutskottet        delar
bedömningen  att genom förslaget  om  en
renodling  skapas  klarare  regler   som
medverkar  till att tydliggöra gränserna
för    vad   som   bör   ersättas   från
socialförsäkringen respektive från andra
trygghetssystem,                   t.ex.
arbetslöshetsförsäkringen.        Enligt
utskottets  mening är det en  fördel  om
problem som i grunden inte är medicinskt
betingade  hanteras inom andra  sektorer
än socialförsäkringen.
Utskottet  vill  till  att  börja   med
understryka  att de föreslagna  reglerna
inte  innebär  något ökat  krav  på  den
enskilde  att styrka att han  eller  hon
lider  av  sjukdom. Det som  godtas  som
sjukdom i dag skall godtas även  med  de
nya   reglerna.  Några  ökade  krav   på
medicinskt  objektivt verifierbara  fynd
skall   därför   i  sig  inte   ställas.
Renodlingen kommer i stället främst  att
innebära  att en befintlig arbetsförmåga
skall  tas till vara i högre grad  än  i
dag.  Utskottet anser att den s.k.  steg
för  steg-prövningen på ett tydligt sätt
klargör hur bedömningen av nedsättningen
av  arbetsförmågan  skall  göras  i  det
enskilda fallet.
Enligt  utskottets uppfattning  innebär
förslagen  och  steg för steg-prövningen
att    den    som   med    eller    utan
rehabilitering  kan  återgå  till   sitt
tidigare  arbete  skall  ha  rätt   till
ersättning  i  avvaktan  härpå.  Det  är
rimligt anta att den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen  i  dessa  fall  endast
undantagsvis  behöver vara  mer  än  tre
månader.  Om återgång i tidigare  arbete
inte  är aktuell skall den enskilde ändå
ha  rätt  till sjukpenning  om  han  med
eller  utan rehabilitering kan få  annat
arbete hos arbetsgivaren. Utskottet  ser
positivt på denna utvidgning som stärker
sambandet   mellan   arbetstagaren   och
arbetsplatsen.   Detta   skärper   också
arbetsgivarens ansvar för rehabilitering
av de anställda.
Prövningen enligt steg 4 skall ske  med
utgångspunkt  i  den  tid  under  vilken
rehabiliteringsersättning  kan  utges  i
dag   och   någon  förändring  i   detta
avseende föreslås inte. Utskottet vill i
detta   sammanhang   erinra   om    sitt
uttalande i samband med behandlingen  av
proposition      1990/91:141       (bet.
1990/91:SfU9)    att    det    är    ett
övergripande  mål  att  en  sjuk  person
verkligen  blir  rehabiliterad  och  kan
komma  tillbaka i arbete. Utskottet  var
därför   inte   berett  att   tillstyrka
regeringens         förslag          att
rehabiliteringsersättning längst  skulle
få utges under ett år om inte synnerliga
skäl  förelåg.  Utskottet betonade  dock
vikten  av  att  försäkringskassan  hela
tiden skall se till att rehabiliteringen
fortlöper  i enlighet med den  plan  som
upprättats.
Den    väsentliga    skärpningen    och
renodlingen   av   försäkringen   ligger
enligt  utskottets  mening  i  förslaget
till bedömning av rätten till ersättning
enligt  det  s.k. steg 5.  Enligt  detta
steg  skall  bedömas om den  försäkrade,
trots sjukdomen, kan klara ett annat  på
arbetsmarknaden   normalt   förekommande
arbete.    Utskottet   vill   i    detta
sammanhang  påpeka att det  är  särskilt
viktigt  att  ärenden som  rör  enskilda
försäkrade  hanteras med  varsamhet  och
respekt.
De  förslag  till  regelförändringar  i
syfte   att   renodla   försäkringen   i
enlighet med det ovanstående bör  enligt
utskottets mening i praktiken  samtidigt
leda              till               att
arbetsmarknadsmyndigheterna   tar    ett
större  och tidigare ansvar för personer
som  har  en  arbetsförmåga, helt  eller
delvis,  men  som antingen inte  har  en
arbetsgivare  eller  inte  bedöms  kunna
återgå i arbete hos arbetsgivaren.  Även
de  sociala myndigheterna får  anledning
att  ta  ett större och tidigare  ansvar
för  enskilda  där arbetsoförmågan  helt
eller  delvis  har sin grund  i  sociala
förhållanden.
Utskottet vill tillägga att renodlingen
av försäkringen inte skall leda till att
en   arbetsoförmåga  som   huvudsakligen
grundar sig på medicinska orsaker  skall
 delas  upp   för  att  i  olika   delar
hänföras   till   andra  orsaker   såsom
arbetsmarknadsmässiga eller sociala, när
sådana  finns.  Där en  medicinsk  orsak
innebär  en nedsatt arbetsförmåga  skall
ersättning     kunna     utges      från
sjukpenningförsäkringen            eller
förtidspensioneringen även om det  finns
vissa  inslag  av t.ex. social  karaktär
som  inverkar på arbetsoförmågan.  Detta
bör  gälla  redan  vid  tillämpning   av
huvudregeln och naturligtvis i än  högre
grad  när särskilda skäl föreligger  och
en rimlighetsbedömning bör göras.
Avsikten     med     renodlingen     av
socialförsäkringen skall i  första  hand
vara  att  de  som  av försäkringskassan
(vid  steg  5) bedöms vara arbetsföra  i
ett     på    arbetsmarknaden    normalt
förekommande  arbete också  skall  anses
arbetsföra                            av
arbetsmarknadsmyndigheterna.   Det    är
därför  viktigt  att  en  samsyn   finns
mellan     Riksförsäkringsverket     och
försäkringskassorna, å ena  sidan,  samt
arbetsmarknadsmyndigheterna,   å   andra
sidan.  Utskottet  förutsätter  att  ett
samarbete  sker  dem  emellan  såväl   i
enskilda  fall som på central  nivå  där
Riksförsäkringsverket                och
Arbetsmarknadsstyrelsen  har   möjlighet
att    utfärda   rekommendationer    för
handläggningen.   Detta   gäller    även
bedömningen av vad som skall anses  vara
på  arbetsmarknaden normalt förekommande
arbete,  såväl i enskilda fall  som  mer
generellt.
Enligt utskottets synsätt kommer det  i
första hand att vara personer, som  helt
klart  har  en  arbetsförmåga  som   kan
utnyttjas  på  den öppna arbetsmarknaden
som  i  fortsättningen  inte  skall   få
ersättning  från sjukförsäkringen  eller
förtidspensioneringen.  Utskottet  anser
att detta, som huvudregel betraktat,  är
en       riktig      avgränsning      av
socialförsäkringens      ansvar.      På
motsvarande   sätt   kommer   den   vars
arbetsoförmåga  helt kan  hänföras  till
sociala förhållanden
att  hänvisas till annan försörjning  än
via        sjukförsäkringen        eller
förtidspensioneringen.
En     renodling    av    de    sociala
trygghetssystemen underlättas av  om  de
olika systemens ersättningsvillkor  m.m.
är  harmoniserade med varandra. I  någon
mån finns för närvarande brister i detta
avseende  mellan socialförsäkringen  och
arbetslöshetsförsäkringen.           Med
bortseende  från sådana  brister,  något
som utskottet återkommer till i följande
avsnitt,  skall en enskild  person  inte
behöva ställas utan försörjning. En helt
annan  sak är att vissa personer har  en
så    komplicerad    situation,    t.ex.
medicinskt,      socialt       och/eller
arbetsmarknadsmässigt  att   det   krävs
samverkan   mellan  flera   myndigheter.
Förslag   som  skall  underlätta   dessa
personers återgång i förvärvsarbete  har
lagts   fram   av   bl.a.   Sjuk-    och
arbetsskadekommittén.
Kommittén har i sitt slutbetänkande SOU
1996:113   behandlat  frågor  bl.a.   om
samordnad  rehabilitering  för   utsatta
grupper.  Kommittén,  som  har   betonat
vikten  av att anlägga en helhetssyn  på
den  enskilde  och dennes behov,  har  i
samråd    med    Arbetsmarknadspolitiska
kommittén         föreslagit         att
försäkringskassan,    arbetsförmedlingen
och    kommunen   skall   utveckla    en
finansiell samverkan på lokal  nivå  för
planering     och    genomförande     av
rehabiliteringsinsatser    och     andra
arbetsförberedande åtgärder. För den som
inte   är  berättigad  till  sjukpenning
eller    arbetslöshetsersättning     har
kommittén  föreslagit  att  en  särskild
ersättning          utges          under
rehabiliteringstiden.   Ett    intensivt
arbete i dessa frågor pågår vidare  inom
regeringskansliet,      såväl       inom
Socialdepartementet       som       inom
Arbetsmarknads-,      Närings-       och
Finansdepartementen.  Regeringen   avser
att  lägga  fram förslag  för  riksdagen
under år 1997.
Utskottet   vill  i  detta   sammanhang
erinra  om  att det sedan år 1993  pågår
försök  med finansiell samordning mellan
hälso-       och      sjukvård       och
socialförsäkring.   I   ytterligare   en
försöksverksamhet      ingår       också
socialtjänsten.      För      närvarande
diskuteras  enligt  vad  som  anförs   i
propositionen en ytterligare  utvidgning
av   försöken  till  att  också  omfatta
arbetsmarknadsmyndigheten.
Utskottet  anser att det vore  önskvärt
om   åtgärder  som  tar  sikte  på   den
ifrågavarande   gruppen   hade    kunnat
genomföras  samtidigt med den föreslagna
renodlingen    av   försäkringssystemen.
Eftersom behovet av förbättrad samverkan
vad  gäller  rehabiliteringsarbetet   är
uppmärksammat  och konkreta  förslag  om
stöd till utsatta grupper trots allt  är
föremål       för      beredning       i
regeringskansliet  anser  sig  utskottet
kunna    tillstyrka    förslaget     att
sjukpenning och förtidspension i princip
skall   förbehållas  fall  där  det   är
sjukdom   eller  ett  därmed   jämställt
medicinskt  tillstånd  som  sätter   ned
arbetsförmågan.
Utskottet   delar  vidare   regeringens
uppfattning    att    kriterierna    för
bedömning  av  arbetsförmågan,  när   en
försäkrad  inte  kan  återgå  till  sitt
vanliga arbete, skall vara desamma  inom
sjukförsäkringen                     och
förtidspensioneringen.
Utskottet  återkommer  till  frågan  om
bl.a.  egenföretagares  och  arbetslösas
rätt   till   ersättning   i   form   av
sjukpenning    och   förtidspension    i
följande avsnitt.
Den   nu   beskrivna   renodlingen   av
socialförsäkringen   föreslås   dessutom
kompletterad    med   bestämmelser    om
rimlighetsbedömning   i   det   enskilda
fallet.    Det    föreslås    att     de
omständigheter   som   för    närvarande
tillåts  påverka rätten till sjukpenning
och   förtidspension,  t.ex.  ålder  och
bosättningsförhållanden,     även      i
fortsättningen skall få beaktas om det i
det enskilda fallet finns särskilda skäl
för   det.  Därvid  bör  som   anges   i
propositionen åldersfaktorn väga tyngst.
Även  om  rätten  till  sjukpenning  och
förtidspension bör baseras på medicinska
kriterier   är  det  enligt   utskottets
mening  nödvändigt  att  det  finns  ett
utrymme  för  att  väga  in  även  andra
omständigheter, dvs. att det finns någon
form   av   säkerhetsventil .  Om   inte
sådana  omständigheter som de nu  nämnda
skulle  kunna beaktas vid prövningen  av
arbetsförmågans    nedsättning    skulle
resultatet annars i vissa fall kunna bli
stötande.
Med   det  anförda  biträder  utskottet
propositionens förslag i  nu  behandlade
delar   och   avstyrker   bifall    till
motionerna Sf8 yrkande 1, Sf241  yrkande
4  och  Sf6 yrkande 1. Med vad utskottet
anfört  ovan  får motion Sf6  yrkande  4
anses   tillgodosedd.   Motionerna   Sf4
yrkande  1 och Sf248 får anses besvarade
med   vad  utskottet  anfört  om   bl.a.
samverkan mellan myndigheter.
Av motion Sf6 framgår att motionärerna
befarar  att renodlingen av försäkringen
kommer   att   leda  till  att   kvinnor
generellt  får  betydligt  svårare   att
erhålla        sjukpenning         eller
förtidspension. Utskottet har ovan pekat
på hur förslaget skall uppfattas i olika
avseenden    och    enligt    utskottets
uppfattning skall detta inte kunna  leda
till  att kvinnor särbehandlas i  frågan
om    rätten   till   sjukpenning    och
förtidspension.  Med  det  anförda   får
motion  Sf6  yrkandena  2  och  3  anses
tillgodosedda.
Såvitt gäller förslaget i motion Sf6 om
att  normalt förekommande arbeten  skall
omfatta  de arbeten som finns i närheten
av  den  ort där försäkringstagaren  bor
anser socialförsäkringsutskottet att det
inte  finns anledning att vidga den ovan
redovisade  möjligheten  att  -  om  det
finns  särskilda  skäl  -  beakta  också
annat  än  rent medicinska förhållanden.
Utskottet   delar  således   regeringens
uppfattning    att    den    försäkrades
arbetsförmåga som huvudregel bör bedömas
i   förhållande   till  den   nationella
arbetsmarknaden, och utskottet avstyrker
bifall till motion Sf6 yrkande 6.
Vad       gäller      rätten       till
arbetsskadelivränta  noterar   utskottet
att  4  kap.  3  § lagen  (1976:380)  om
arbetsskadeförsäkring  (LAF)  innehåller
en föreskrift om rimlighetsbedömning vid
prövning  av  en försäkrads förmåga  att
skaffa  sig  inkomst  genom  arbete  som
motsvarar  nu gällande bestämmelse  i  7
kap.  3 § AFL. Någon motsvarande ändring
av 4 kap. 3 § LAF föreslås inte.
Egenföretagares m.fl. gruppers rätt till
sjukpenning och förtidspension
Propositionen
Som     tidigare    redovisats     skall
arbetsförmågans    nedsättning    prövas
enligt steg 5 i den s.k. steg för  steg-
modellen bl.a. om det saknas möjligheter
till annat arbete hos arbetsgivaren.  Om
den  försäkrade, trots sjukdomen, bedöms
klara   ett   annat  på  arbetsmarknaden
normalt  förekommande arbete  föreligger
inte    rätt   till   ersättning    från
försäkringen. Den försäkrade bör  därvid
bedömas  som arbetsför även  om  arbetet
inte  finns direkt tillgängligt.  Enligt
vad  som  anges  i  propositionen  skall
rätten  till  ersättning för  försäkrade
som     saknar    arbetsgivare,    t.ex.
arbetslösa,      uppdragstagare      och
egenföretagare,  bedömas  direkt  enligt
reglerna i detta steg.
För  den som är arbetslös och under  en
arbetslöshetsperiod är  föremål  för  en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd  bör  dock
enligt    propositionen   arbetsförmågan
bedömas i förhållande till åtgärden.  Om
den     arbetslöse    genomgår     t.ex.
arbetsmarknadsutbildning           eller
arbetslivsutveckling bör  arbetsförmågan
bedömas i förhållande till hur sjukdomen
påverkar  förmågan  att  delta  i  eller
genomföra  åtgärden. Om  den  arbetslöse
kan   antas   kunna  återgå   till   den
arbetsmarknadspolitiska   åtgärden   bör
således    arbetsförmågan   bedömas    i
förhållande  till åtgärden.  Bedöms  den
arbetslöse  däremot  inte  kunna  återgå
till  arbetsmarknadsåtgärden  eller   är
fortsatt  sjuk när åtgärden  upphör  bör
arbetsförmågan  bedömas  i   förhållande
till   hur   sjukdomen   begränsar   den
arbetslöses  förmåga  att  vara   aktivt
arbetssökande     och      stå      till
arbetsmarknadens  förfogande  och  kunna
anta erbjudet lämpligt arbete.
Motionerna
I  motion  Sf3 av Gullan Lindblad  m.fl.
(m)      begärs     förslag      rörande
egenföretagarnas rätt till ersättning  i
form  av sjukpenning och förtidspension.
Motionärerna framhåller att  regeringens
förslag   innebär   att  egenföretagare,
t.ex.   lantbrukare  som  på  grund   av
omfattande   förslitningsskador    eller
astma  inte  kan fortsätta sitt  arbete,
enligt steg 5 i den s.k. steg för  steg-
modellen    skall   vända    sig    till
arbetsförmedlingen  för  att  söka  nytt
arbete.  Finns inte något sådant  arbete
och  vederbörande således blir arbetslös
kan  arbetslöshetsersättning inte  utges
med   mindre  än  att  verksamheten   är
avvecklad. Enligt motionärerna bör  steg
5 därför inte omfatta egenföretagare.
I  motion Sf7 av  Birgitta Carlsson (c)
begärs ett tillkännagivande om att  steg
1   och   2   skall   gälla   även   för
egenföretagare samt att denna  kategori,
i   avvaktan  på  en  harmonisering   av
regelverken   vid   sjukdom   respektive
arbetslöshet,  inte  skall  omfattas  av
steg 5.
I  motion  Sf5  av  Eva  Eriksson  (fp)
begärs    i   yrkande   1   avslag    på
propositionen  i  den  del  som   gäller
egenföretagare. I samma motion yrkande 2
begärs  ett tillkännagivande om  behovet
av  utredning. Motionären anser att  det
inte  är  rimligt  att  vissa  människor
ställs  utanför  sjukförsäkringen  trots
att  de  är  sjukskrivna. Det är  vidare
orimligt   att  hänvisa  dem  till   ett
skyddsnät    (arbetslöshetsförsäkringen)
som   de   inte  omfattas   av.   Enligt
motionären     bör        frågan      om
egenföretagare utredas ytterligare.
Utskottet
Enligt       socialförsäkringsutskottets
uppfattning skall försäkrade som  saknar
arbetsgivare,  t.ex. egenföretagare  och
uppdragstagare,   visserligen    bedömas
enligt  modellens steg 5 i det fall  att
det  konstateras att han eller hon  inte
kan  återgå  till  sitt vanliga  arbete.
Emellertid  anser  utskottet  det   vara
närmast  självklart att  denna  kategori
också skall bedömas enligt steg 1 och 2.
Först  sedan det konstaterats att  någon
återgång  till det vanliga arbetet  inte
är möjlig blir det aktuellt att tillämpa
steg 5. Enligt vad utskottet erfarit var
detta   också  regeringens  avsikt   med
förslaget  men till följd  av  ett  rent
tryckfel kom propositionens text att bli
felaktig  på  denna punkt.  Av  formella
skäl  har riksdagen inte kunnat  tillåta
en        rättelse       av       själva
propositionstexten.
Arbetsmarknadsutskottet  framhåller   i
sitt  yttrande att det kan vara  problem
för    vissa    grupper   att    erhålla
arbetslöshetsersättning.   Som   exempel
nämns   egenföretagare,  som   för   att
erhålla  arbetslöshetsersättning tvingas
avveckla          sitt          företag.
Arbetsmarknadsutskottet  hänvisar   till
den  nyligen  avslutade  utredningen  om
ersättning    vid    arbetslöshet    och
omställning   (ARBOM-utredningen,    SOU
1996:150).    Utredningen    har    inte
föreslagit    några   förändringar    av
nuvarande    regler   om    rätt    till
arbetslöshetsersättning för personer som
erhåller      förtidspension       eller
sjukbidrag.   Däremot  har   utredningen
föreslagit  att  företagare   som   blir
arbetslösa skall kunna låta verksamheten
vila            samtidigt            som
arbetslöshetsersättning           utges.
Arbetsmarknadsutskottet, som påpekar att
regeringen  har aviserat att  den  under
våren   1997   kommer   att   lägga   en
proposition  med  förslag   om   en   ny
arbetslöshetsförsäkring, konstaterar att
innan  en  sådan  förändring  genomförts
innebär de föreslagna förändringarna att
företagare riskerar att vid arbetslöshet
bli helt utan ersättning.
Socialförsäkringsutskottet           är
införstått  med  att vissa  av  dem  som
saknar   arbetsgivare,  efter   prövning
enligt  steg 5, kommer att anses  ha  en
restarbetsförmåga och att  de  därmed  i
praktiken kommer att hänvisas till annat
på  arbetsmarknaden normalt förekommande
arbete.   Finns   inte   något    sådant
tillgängligt kan de, om de inte är eller
kan     vara     medlemmar     i      en
arbetslöshetskassa eller inte  uppfyller
villkoren       för      rätt       till
arbetslöshetsersättning,    komma    att
ställas   utan  ersättning  från   såväl
socialförsäkringen                   som
arbetslöshetsförsäkringen.  Det   gäller
t.ex.  en  företagare som inte helt  har
avvecklat    sin   verksamhet.    Enligt
socialförsäkringsutskottets  mening   är
detta  ett  problem men  dock  inte  ett
problem     som    bör    lösas     inom
socialförsäkringen. Att som  föreslagits
i  vissa  av motionerna helt undanta  en
viss  kategori  från att bedömas  enligt
steg   5,  såvitt  gäller  rätten   till
sjukpenning  eller  förtidspension,  kan
därför inte vara en framkomlig väg.
Socialförsäkringsutskottet har  erfarit
att  regeringen avser att återkomma till
riksdagen  med ett förslag med anledning
av ARBOM-utredningen m.m. Utskottet vill
med  anledning härav understryka  vikten
av  att frågan om företagarnas rätt till
arbetslöshetsersättning ges  en  positiv
prövning.  Utskottet  anser   det   inte
nödvändigt med något tillkännagivande  i
frågan och avstyrker därför bifall  till
motionerna Sf3, Sf7 och Sf5.
I       sitt       yttrande       pekar
arbetsmarknadsutskottet     även      på
problemet     med     personer      vars
arbetsförmåga  bedöms vara  nedsatt  med
minst   tre   fjärdedelar   och   därför
erhåller  tre  fjärdedels förtidspension
eller  sjukbidrag. Med nuvarande  regler
för  arbetslöshetsförsäkringen  har   en
sådan            person           enligt
arbetsmarknadsutskottet    rätt     till
ersättning endast om han eller hon efter
beslutet   om  förtidspension/sjukbidrag
har uppfyllt ett arbetsvillkor, dvs. har
utfört  förvärvsarbete  minst  80  dagar
fördelade   på   minst   fem    månader.
Socialförsäkringsutskottet  utgår   från
att denna fråga kommer att uppmärksammas
i   samband   med   den  beredning   som
förslagen      från      Sjuk-       och
arbetsskadekommittén  respektive  ARBOM-
utredningen  för närvarande  är  föremål
för inom regeringskansliet.
Betydelsen av inkomst- och
arbetstidsförändringar
Enligt     nuvarande    regler    bedöms
arbetsförmågans      nedsättning       i
förhållande     till    den     tidigare
arbetsinsatsen,  när det  gäller  rätten
till   sjukpenning,  och  detta   gäller
oavsett   om  personen  tidigare   varit
deltidsarbetande eller arbetat betydligt
mer      än      heltid.     Beträffande
sjukpenningunderlaget kan en försäkrad i
dag  få  en sjukpenninggrundande inkomst
beräknad  på  den sammanlagda  inkomsten
från  flera anställningar om  han  eller
hon   kan  förutsättas  fortsättningsvis
förvärvsarbeta i minst samma omfattning.
Någon begränsning av inkomstunderlaget i
förhållande till arbetstiden görs  inte.
Däremot     gäller     generellt     att
årsinkomster inte beaktas till  den  del
de överstiger 7,5 basbelopp.
När     det    gäller    rätten    till
förtidspension   bedöms  arbetsförmågans
nedsättning  i  förhållande   till   den
försäkrades  förmåga att  arbeta  heltid
oavsett   hans  eller  hennes   faktiska
arbetstid. Det innebär att personer  som
arbetar   deltid  eller  aldrig   kunnat
arbeta har fullgott skydd i händelse  av
att   arbetsförmågan  blir  helt   eller
delvis  nedsatt. Enligt nuvarande regler
finns inte något uttryckligt hinder  mot
att bevilja partiell förtidspension till
en  försäkrad som före nedsättningen  av
arbetsförmågan arbetade  mer  än  heltid
och      efter     nedsättningen      av
arbetsförmågan kan arbeta  heltid.  Inom
ramen   för  dagens  förtidspensionering
finns    vidare   möjlighet   att    med
förtidspension                kompensera
inkomstbortfall  för  personer  som   på
grund  av  sjukdom  övergår  till  annat
heltidsarbete.
I  propositionen anförs att det inte är
rimligt   att  ersättning  lämnas   från
socialförsäkringen   i   de   fall    en
försäkrad    före    nedsättningen    av
arbetsförmågan arbetade  mer  än  heltid
och      efter     nedsättningen      av
arbetsförmågan  fortfarande  kan  arbeta
heltid.  När den försäkrade  kan  arbeta
heltid  måste  han eller  hon  anses  ha
förmåga  att  försörja sig  själv  genom
sådant  förvärvsarbete  som  är  normalt
förekommande på arbetsmarknaden.
I     propositionen    föreslås     att
arbetsförmågan    skall    bedömas     i
förhållande till högst ett heltidsarbete
utan  beaktande  av  tidigare  arbetstid
eller  förvärvsinkomster i  de  fall  en
försäkrad  inte  kan  återgå  till  sitt
vanliga  arbete eller då den  försäkrade
inte  längre har förmåga att utföra  mer
än  ett  heltidsarbete. Vidare  föreslås
att  ersättning inte skall utges  i  det
fall då den försäkrade, i ett arbete som
han  eller hon bedöms kunna utföra,  kan
räkna   med  att  få  en  lön   som   är
avtalsmässig eller gängse inom  det  nya
alternativa arbetet/yrkesområdet.  Detta
innebär  att  en person  som  bedöms  ha
förmåga    att    klara    ett     annat
heltidsarbete inte längre har rätt  till
sjukpenning  eller  förtidspension  samt
att  det  inte heller kommer att  finnas
utrymme   för   att   bevilja   partiell
förtidspension då den försäkrade arbetar
heltid.
Såvitt gäller deltidsarbetande finns  i
dag inte någon rätt till sjukpenning  på
den   tid   som   inte   utnyttjas   för
förvärvsarbete. I propositionen föreslås
inte någon ändring av detta förhållande.
Utskottet,   som  ansluter   sig   till
regeringens    bedömningar,     biträder
propositionens förslag i  nu  behandlade
delar.
Ekonomiska konsekvenser och uppföljning
Propositionen
Regeringen   redovisade  i   proposition
1994/95:25 planerade besparingar om  tre
miljarder  kronor netto (4,55  miljarder
kronor      brutto)     inom     området
förtidspension och sjukförsäkring. Dessa
besparingar har av regeringen  beräknats
uppnås  dels  genom  de  ändringar   som
riksdagen   beslutat  i   anledning   av
proposition      1994/95:147       (bet.
1994/95:SfU10,  rskr.  1994/95:343)  med
ikraftträdande   den  1   oktober   1995
respektive  den  1  januari  1997,  dels
genom  de förslag som läggs fram  i  den
förevarande      propositionen.       De
förstnämnda   ändringarna  avser   bl.a.
förbättrat underlag för prövning av rätt
till sjukpenning och förtidspension samt
slopandet  av  nuvarande  särregler  för
rätt  till förtidspension för försäkrade
som är 60 år eller äldre.
Enligt      propositionen      beräknas
besparingen  på  förtidspensionsanslaget
uppgå  till 310 miljoner kronor år  1997
och 590 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
För     anslaget     Sjukpenning     och
rehabilitering,      m.m.       beräknas
besparingen  uppgå  till  360   miljoner
kronor år 1997. För år 1998 och därefter
beräknas  besparingen till 690  miljoner
kronor.  ATP-utgifterna beräknas  minska
med  530 miljoner kronor år 1997 och med
1 020 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
I   propositionen  framhålls   att   en
renodling  av de olika trygghetssystemen
bl.a. kommer att ge underlag för en  mer
rättvisande bild av samhällets kostnader
inom olika problemområden samtidigt  som
det  ger  bättre underlag  för  framtida
politiska   beslut  och   prioriteringar
mellan välfärdspolitikens olika områden.
Vidare framhålls att det är viktigt  att
effekterna  av den pågående  renodlingen
av de olika trygghetssystemen följs upp.
Regeringen anser därför att de  centrala
myndigheterna  -  Riksförsäkringsverket,
Arbetsmarknadsstyrelsen              och
Socialstyrelsen  -  noggrant  bör  följa
utvecklingen.  Enligt  propositionen  är
det  också viktigt att en tydlig  praxis
utvecklas så snabbt som möjligt samt att
tillämpningen  av förslagen  noga  följs
även ur ett jämställdhetsperspektiv.
Motionerna
I  motion Sf8 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs      i     yrkande      2      en
jämställdhetspolitisk   redovisning   av
konsekvenserna  av  och   förslag   till
åtgärder med anledning av förslagen till
ändrade   kriterier.  I   samma   motion
yrkande    3   begärs   en   motsvarande
redovisning  av  de fördelningspolitiska
konsekvenserna.
Ragnhild  Pohanka m.fl.  (mp)  begär  i
motion     Sf6     yrkande     5     ett
tillkännagivande    om    risken     för
övervältring       på        kommunernas
socialtjänst.    De    framhåller    att
besparingarna kommer att leda till ökade
kostnader inom andra ersättningssystem.
I  motion  Sf4 yrkande 2 av  Rose-Marie
Frebran    m.fl.   (kd)    begärs    ett
tillkännagivande   om   kompetens-   och
resursförstärkning.  Motionärerna  anser
att   resurser   bör   omfördelas   till
arbetslivsinriktad  rehabilitering   och
till       ökad      kompetens      till
försäkringsadministrationen.   I   samma
motion    yrkande    3    begärs     ett
tillkännagivande om snabbt igångsatt och
kontinuerlig uppföljning av den pågående
renodlingen     av    trygghetssystemens
effekter.     De     framhåller      att
jämställdhetsperspektivet är  angeläget,
eftersom  fler  kvinnor  än  män  enligt
statistiken       över       nybeviljade
förtidspensioner har en diagnos som  kan
vara svår att objektivt fastställa.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet   har   i   sitt
yttrande  framhållit att det är  viktigt
att en reform som innebär en besparing i
ett trygghetssystem inte får medföra  en
markant  fördyring i ett  annat.  Enligt
arbetsmarknadsutskottet   innebär    ett
genomförande     av    förslaget     att
arbetsmarknaden  tillförs  en   kategori
arbetslösa  inom vilken  det  finns  ett
stort  antal  personer  för  vilka   det
kommer  att vara mycket svårt att  ordna
arbeten,   särskilt   i   de   fall   då
restarbetsförmågan är mycket  begränsad.
Detta   gäller   åtminstone   med    det
nuvarande           arbetsmarknadsläget.
Arbetsmarknadsutskottet       framhåller
vidare   att  om  man  gör   en   direkt
jämförelse av hur denna kategori  skulle
belasta     respektive    system     kan
konstateras     att     den     kontanta
ersättningen  i  respektive  system   är
ungefär lika hög. Arbetshandikappade och
långtidsarbetslösa  är  på  olika   sätt
prioriterade                        inom
arbetsmarknadspolitiken.  Om  en  person
överförs  från socialförsäkringssystemet
till    arbetsmarknadssystemet   innebär
detta enligt arbetsmarknadsutskottet att
det,  utöver det ekonomiska  stödet  vid
arbetslöshet,  tillkommer kostnader  för
anordnande           av            olika
arbetsmarknadspolitiska        åtgärder.
Eftersom   denna   grupp   tillhör   den
kategori arbetslösa som har mycket svårt
att  erhålla nya arbeten kommer det  att
krävas speciella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.   Detta   innebär    att    de
sammanlagda kostnaderna för denna  grupp
kan  antas bli lika höga eller högre  än
om   de  skulle  uppbära  förtidspension
eller  sjukpenning. Mot detta kan enligt
arbetsmarknadsutskottet anföras  att  en
av    avsikterna   med   de   föreslagna
förändringarna  är att personerna  skall
erhålla   nya   arbeten  och   därigenom
försörja   sig   själva.  Som   tidigare
påpekats är den nuvarande situationen på
arbetsmarknaden inte sådan att  det  kan
antas  att flertalet av de personer  som
ingår  i  denna grupp kommer  att  kunna
erhålla något reguljärt arbete.
Socialförsäkringsutskottet har som ovan
redovisats ställt sig bakom förslaget om
att    rätt    till   sjukpenning    och
förtidspension  mer renodlat  än  i  dag
skall  baseras  på  medicinska  grunder.
Enligt  utskottets mening får resultatet
av   denna  renodling  emellertid   inte
innebära  att människor som inte  längre
kan     erhålla    sjukpenning     eller
förtidspension  ställs  helt  utan  stöd
från  samhällets  sida.  Regeringen  har
inte  gjort  någon beräkning av  antalet
individer  som kan komma att beröras  av
ändringarna eller någon analys av  vilka
personer  eller grupper av personer  som
kan  komma att påverkas därav. Av  Sjuk-
och  arbetsskadekommitténs delbetänkande
SOU 1995:149 kan utläsas att ca 20 %  av
antalet                      nybeviljade
förtidspensioner/sjukbidrag kan beräknas
vara beviljade med så stora inslag av de
bedömningsgrunder   som   föreslås   bli
slopade  att  rätten till  pension  helt
eller  delvis bortfaller. Vidare  kommer
enligt   kommittén   andelen   partiella
förtidspensioner   att   öka.   I   sina
resonemang      om     de     ekonomiska
konsekvenserna    av    förslagen    har
kommittén   bedömt   att   de   som    i
fortsättningen  inte   kommer   att   få
ersättning  från  socialförsäkringen,  i
vart  fall till en övervägande del,  kan
förväntas få sin försörjning genom andra
skattepliktiga  inkomster,  t.ex.  genom
inkomst    av    förvärvsarbete    eller
ersättning                          från
arbetslöshetsförsäkringen.
Mot  bakgrund av att arbetshandikappade
är           prioriterade           inom
arbetsmarknadspolitiken anser  utskottet
att  det  finns anledning att  anta  att
tillräckliga      arbetmarknadspolitiska
insatser   eller  åtgärder  kommer   att
mobiliseras för att därigenom tillse att
personer  som  bedöms  ha  förmåga   att
försörja  sig själva också får möjlighet
att göra det.
Emellertid  anser  utskottet  att   det
finns  anledning  att  noga  följa   upp
effekterna av förslagen. Inte  minst  är
det  angeläget att följa upp  effekterna
av  förslagen  ur  jämställdhetssynpunkt
men  även för att belysa effekterna  för
olika    grupper,   t.ex.   vad   gäller
försäkrade som arbetar deltid respektive
personer med en fjärdedels arbetsförmåga
och  möjligheterna för dessa grupper att
utnyttja  sin restarbetsförmåga.  I  det
sammanhanget  är  det enligt  utskottets
mening  angeläget  att  undersöka  vilka
möjligheter  som  finns  att   undanröja
problem  som  har sin grund i  bristande
överensstämmelse      mellan       olika
trygghetssystem. Som utskottet  tidigare
framhållit  bör  det  finnas  en  samsyn
mellan     Riksförsäkringsverket     och
försäkringskassorna, å ena  sidan,  samt
arbetsmarknadsmyndigheterna,   å   andra
sidan,    och   utskottet   har   därvid
förutsatt ett samarbete mellan dem såväl
i  enskilda  fall som på  central  nivå.
Utskottet   utgår  från  att  regeringen
tillser  att  en grundlig  och  allsidig
uppföljning  och analys  snarast  kommer
till  stånd.  I  den mån motionerna  Sf8
yrkandena 2 och 3, Sf6 yrkande 5 och Sf4
yrkande  3  inte kan anses tillgodosedda
med   det  anförda  avstyrker  utskottet
bifall till motionsyrkandena i fråga.
När  det  slutligen  gäller  frågan  om
kompetens-  och  resursförstärkning  har
Sjuk-  och  arbetsskadekommittén  i  SOU
1996:113  behandlat frågor  om  åtgärder
för att höja kompetens, effektivitet och
status   vad  gäller  arbetslivsinriktad
rehabilitering.   Kommittén   har   även
påtalat     att     försäkringskassornas
samordningsroll        kräver         en
kompetenshöjning     så     att      mer
professionellt arbetssätt kan utvecklas.
Utskottet, som vill betona att det måste
finnas  både  tillräckliga resurser  och
god  kompetens för det angelägna arbetet
med  arbetslivsinriktad  rehabilitering,
anser att resultatet av den beredning av
kommitténs   förslag  som   pågår   inom
regeringskansliet     bör      avvaktas.
Utskottet  avstyrker därför bifall  till
motion Sf4 yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.    beträffande   avslag    på
propositionen
att   riksdagen   avslår   motionerna
1996/97:Sf6      yrkandena       1-3,
1996/97:Sf8     yrkande     1     och
1996/97:Sf241 yrkande 4,
res. 1 ( v, mp)
2.                     beträffande
samordningsproblem    och    gråzon
mellan trygghetssystemen
att   riksdagen   avslår   motionerna
1996/97:Sf4     yrkande     1     och
1996/97:Sf248,
res.  2 (m, fp,  v,
mp, kd)
3.                     beträffande
rimlighetsbedömning m.m.
att     riksdagen    avslår    motion
1996/97:Sf6 yrkandena 4 och 6,
res. 3 (mp)
4. beträffande egenföretagare
att   riksdagen    med   avslag    på
motionerna  1996/97:Sf3,  1996/97:Sf5
och   1996/97:Sf7  antar  regeringens
förslag till
1.  lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2.  lag om ändring i lagen (1995:508)
om  ändring  i  lagen  (1962:381)  om
allmän försäkring,
res.  4 (m, fp,  v,
mp, kd)
5. beträffande uppföljning
att   riksdagen   avslår   motionerna
1996/97:Sf4  yrkande  3,  1996/97:Sf6
yrkande 5 och 1996/97:Sf8 yrkandena 2
och 3,
res. 5 (v, mp, kd)
6.  beträffande  kompetens-  och
resursförstärkning
att     riksdagen    avslår    motion
1996/97:Sf4 yrkande 2.
res. 6 (kd)


Stockholm den 3 december 1996


På socialförsäkringsutskottets vägnar


Börje Nilsson


I  beslutet har deltagit: Börje  Nilsson
(s),   Gullan  Lindblad  (m),  Margareta
Israelsson   (s),  Anita  Jönsson   (s),
Margit  Gennser  (m),  Lennart  Klockare
(s),  Ingrid  Skeppstedt  (c),  Sven-Åke
Nygårds  (s),  Sigge Godin  (fp),  Ronny
Olander (s), Mona Berglund Nilsson  (s),
Ulf  Kristersson  (m), Ragnhild  Pohanka
(mp),   Rose-Marie  Frebran  (kd),   Siw
Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m)  och
Marie Engström (v).


Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)


Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström
(v) anser


dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 10 börjar med  En renodling 
och   på   s.  12  slutar  med    mellan
myndigheter.  bort ha följande lydelse:
Utskottet  anser  att  kriterierna  för
rätt  till  ersättning inte  kan  ändras
innan    rehabiliteringsinsatser     har
organiserats på regional och lokal nivå.
Dessutom   måste  åtgärder  dessförinnan
vidtas     vad    gäller    sjukvårdens,
företagshälsovårdens,   socialtjänstens,
arbetsförmedlingens                  och
försäkringskassornas  roll,   verksamhet
och  organisation. Om inte  så  sker  är
enligt  utskottets  mening  risken   för
övervältring    av    kostnaderna     på
kommunernas  socialtjänst  mycket  stor.
Utskottet är vidare av den meningen  att
regeringens förslag om ändrade kriterier
för    rätt    till   sjukpenning    och
förtidspension  är  diskriminerande  för
kvinnor.  Främst  kvinnor  riskerar  att
hamna  i  deltidsarbetslöshet i och  med
införandet   av   den  s.k.   steg   för
steg-modellen. Kvinnor har dessutom ofta
en  mer  sammansatt sjukdomsbild än  män
och kan därmed komma att beröras mer  av
förslagen.  Utskottet anser  därför  att
förslaget  skall avslås  och  regeringen
återkomma  med förslag till hur  en  mer
jämställd   beräkning  av  rätten   till
förtidspension   och   sjukpenning   kan
göras.  Vad  utskottet  nu  anfört   bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.


dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.     beträffande     avslag     på
propositionen
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1996/97:Sf6 yrkandena 1-3,
1996/97:Sf8     yrkande     1     och
1996/97:Sf241 yrkande 4
dels avslår propositionen,
dels  som  sin mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,


2. Samordningsproblem och gråzon mellan
trygghetssystemen (mom. 2)


Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Sigge  Godin (fp), Ulf Kristersson  (m),
Ragnhild    Pohanka   (mp),   Rose-Marie
Frebran  (kd),  Åke  Sundqvist  (m)  och
Marie Engström (v) anser


dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med  Med det  och på
s.  12  slutar med  mellan myndigheter. 
bort ha följande lydelse:
Sjuk-  och arbetsskadekommittén lade  i
juni 1996 i SOU 1996:113 fram förslag om
en   allmän  och  aktiv  försäkring  vid
sjukdom  och rehabilitering.  Kommitténs
målsättning  var  att  försäkringen  som
helhet  skulle ge betydande  besparingar
fram  till  år 2000. För att  åstadkomma
dessa    besparingar   krävdes    enligt
kommittén  ett sammanhållet förslag  där
delarna  bildar  en  helhet.  Kommitténs
förslag  går  bl.a. ut på att  människor
som  faller utanför sjukförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen liksom de  som
är hänvisade till socialbidrag skall ges
en    rimlig    inkomsttrygghet    genom
samverkan        mellan        kommuner,
försäkringskassa  och  arbetsförmedling.
Några  förslag som leder till  en  sådan
samverkan     mellan     de      berörda
myndigheterna  har inte regeringen  lagt
fram.  I stället har man ryckt ut  delar
ur  något  som  var tänkt att  bilda  en
helhet.   Utskottet  befarar   att   ett
genomförande    av    den     föreslagna
skärpningen  av reglerna för  rätt  till
sjukpenning  och förtidspension  innebär
att    framför    allt    kvinnor    med
förslitningsskador efter långvarigt  och
tungt   arbete  inom  bl.a.  vårdsektorn
kommer  att drabbas hårt. Denna  typ  av
sjukdomar  är  svårdiagnostiserbar,  och
utskottet förutser betydande problem för
den    enskilde    att   under    sådana
omständigheter  hävda  sin   rätt   till
ersättning.      Enligt       utskottets
uppfattning  finns  det  stor  risk  att
kostnaderna för individens försörjning i
sådana  fall kan komma att vältras  över
på kommunerna.
Utskottet anser med hänvisning till det
ovan  anförda att det är nödvändigt  att
de  olika trygghetssystemen harmoniseras
och  samordnas. Utskottet anser att  det
måste  vara en högst prioriterad uppgift
för  det  allmänna att snarast  lösa  de
existerande   samordningsproblemen   vad
gäller  olika  förmåner, t.ex.  sjuklön,
arbetsskadeersättning,
arbetslöshetsersättning              och
socialbidrag.   Om   inte    en    sådan
samordning liksom en samverkan mellan de
olika myndigheterna kommer till stånd är
risken  för  en utvecklad gråzon  mellan
olika  trygghetssystem mycket stor.  Ett
nytt    gråzonsproletariat    kan    bli
följden  om  vissa människor kommer  att
anses  för friska för att få sjukpenning
eller  förtidspension men för sjuka  för
att  få nytt arbete. Utskottet anser att
riksdagen   som   sin  mening   bör   ge
regeringen detta till känna.


dels  att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:
2.   beträffande  samordningsproblem
och gråzon mellan trygghetssystemen
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1996/97:Sf4 yrkande 1  och
1996/97:Sf248  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,


3. Rimlighetsbedömning m.m. (mom. 3)


Ragnhild Pohanka (mp) anser


dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med  Med det  och på
s.  12  slutar med  yrkande 6.  bort  ha
följande lydelse:
Utskottet  anser  att enbart  medicinsk
bedömning  vid  prövning  av  rätt  till
sjukpenning   och   förtidspension    är
otillräcklig. Möjligheten  att  göra  en
 rimlighetsbedömning      bör     därför
kvarstå.  Vidare  anser  utskottet   att
normalt   förekommande   arbeten   skall
omfatta  de arbeten som finns i närheten
av  den ort där försäkringstagaren  bor.
Det  anförda  bör  ges  regeringen  till
känna.


dels  att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3.  beträffande  rimlighetsbedömning
m.m.
att  riksdagen med bifall till motion
1996/97:Sf6 yrkandena 4 och 6 som sin
mening ger regeringen  till känna vad
utskottet anfört,


4. Egenföretagare (mom. 4)


Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Sigge  Godin (fp), Ulf Kristersson  (m),
Ragnhild    Pohanka   (mp),   Rose-Marie
Frebran  (kd),  Åke  Sundqvist  (m)  och
Marie Engström (v) anser


dels  att den del av utskottets yttrande
som     på    s.    14    börjar     med
 Socialförsäkringsutskottet   har    och
slutar  med  och Sf5.  bort ha  följande
lydelse:
Regeringens förslag innebär, något  som
också arbetsmarknadsutskottet påpekat  i
sitt yttrande, att egenföretagare, t.ex.
en   lantbrukare   som   på   grund   av
omfattande   förslitningsskador    eller
astma  inte  kan fortsätta sitt  arbete,
enligt  den  s.k. steg för steg-modellen
(steg   5)   skall   vända   sig    till
arbetsförmedlingen  för  att  söka  nytt
arbete.  Finns inte något sådant  arbete
och    den   försäkrade   således   blir
arbetslös   kan  arbetslöshetsersättning
inte    utges   med   mindre   än    att
verksamheten  är  avvecklad.  Detta   är
bl.a.  resultatet av att det inte längre
finns en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Enligt utskottet är det inte rimligt att
vissa     människor    ställs    utanför
sjukförsäkringen trots att de är  sjuka.
Det  är vidare orimligt att hänvisa  dem
till            ett            skyddsnät
(arbetslöshetsförsäkringen) som de  inte
omfattas av. Resultatet kan bara bli att
kostnaderna  för individens  försörjning
övervältras  på  kommunerna.  Utskottet,
som   menar  att  denna  konsekvens   av
förslaget inte är försvarbar, anser  att
steg  5 inte bör omfatta egenföretagare.
Regeringens  förslag  i  denna  del  bör
därför avslås.


dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande egenföretagare
att  riksdagen med bifall till motion
1996/97:Sf5   yrkande   1   och   med
anledning  av motionerna 1996/97:Sf3,
1996/97:Sf5 yrkande 2 och 1996/97:Sf7
antar regeringens förslag till
1.  lag om ändring i lagen (1962:381)
om  allmän försäkring, dock  med  den
ändringen  att  3  kap.  7  §   femte
stycket   skall   kompletteras    med
följande    mening:   Detta    stycke
tillämpas inte i fråga om den som har
en    sjukpenninggrundande    inkomst
baserad    på   inkomst   av    annat
förvärvsarbete och som inte har  rätt
till arbetslöshetsersättning.
2.  lag om ändring i lagen (1995:508)
om  ändring  i  lagen  (1962:381)  om
allmän   försäkring,  dock  med   den
ändringen  att  7  kap.  3  §  första
stycket   skall   kompletteras    med
följande mening:
I  fråga om en försäkrad som  har  en
sjukpenninggrundande inkomst  baserad
på  inkomst  av  annat förvärvsarbete
skall   hänsyn  tas   till   om   den
försäkrade   inte   har   rätt   till
arbetslöshetsersättning.,


5. Uppföljning (mom. 5)


Ragnhild Pohanka (mp) Rose-Marie Frebran
(kd) och Marie Engström (v) anser


dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  17  börjar med   Emellertid
anser   och   på  s. 18  slutar  med   i
fråga.  bort ha följande lydelse:
Utskottet  konstaterar  med  besvikelse
att  regeringen återigen har  lagt  fram
förslag  som  inte har analyserats  vare
sig   med  avseende  på  effekterna   på
individnivå eller för olika  grupper  av
försäkrade, t.ex. kvinnor. Fler  kvinnor
än   män  har  enligt  statistiken  över
nybeviljade förtidspensioner en  diagnos
som   kan   vara   svår  att   objektivt
fastställa.  Utskottet befarar  dessutom
att förslaget, om det genomförs, innebär
en  stor  risk  för att kostnaderna  för
människors  försörjning  i  vissa   fall
kommer  att  övervältras på  kommunernas
socialtjänst.  En snabbt  igångsatt  och
kontinuerlig uppföljning och  analys  av
effekterna  av den pågående  renodlingen
av trygghetssystemen är därför nödvändig
både  ur  jämställdhetspolitisk synpunkt
och   med   avseende   på   renodlingens
effekter     från    fördelningspolitisk
synpunkt.   Utskottet  förutsätter   att
regeringen återkommer till riksdagen med
förslag  till  åtgärder,  om  så  skulle
behövas   för  att  korrigera   orimliga
effekter  av förslagen. Det anförda  bör
ges regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande uppföljning
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna,  1996/97:Sf4  yrkande  3,
1996/97:Sf6 yrkande 5 och 1996/97:Sf8
yrkandena 2 och 3 som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,


6. Kompetens- och resursförstärkning
(mom. 6)


Rose-Marie Frebran (kd) anser


dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 18 börjar med  När det   och
slutar med  yrkande 2.  bort ha följande
lydelse:
Enligt  utskottets mening bör  resurser
omfördelas    till    arbetslivsinriktad
rehabilitering   i  syfte   att   stärka
arbetslinjen och för att öka kompetensen
inom  försäkringsadministrationen. Detta
är  viktigt inte minst för att skydda de
enskilda  så att de inte kommer  i  kläm
mellan   olika  system   och   för   att
underlätta  en helhetssyn på  individens
situation. Vad nu anförts bör  riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6.    beträffande   kompetens-   och
resursförstärkning
att  riksdagen med bifall till motion
1996/97:Sf4 yrkande 2 som sin  mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört.


Särskilda yttranden


1. Rimlighetsbedömning m.m. (mom. 3)


Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Sigge  Godin  (fp), Ulf Kristersson  (m)
och Åke Sundqvist (m) anför:


Utskottsmajoriteten, vari vi ingår,  har
framhållit     att    den     väsentliga
skärpningen    och    renodlingen     av
försäkringen   är   att   rätten    till
ersättning skall bedömas enligt det s.k.
steg  5. Enligt detta steg skall bedömas
om  den försäkrade, trots sjukdomen, kan
klara   ett   annat  på  arbetsmarknaden
normalt  förekommande  arbete.  Det   är
värdefullt  att utskottet samtidigt  har
påpekat  vikten av att ärenden  som  rör
enskilda    försäkrade   hanteras    med
varsamhet och respekt. Det är emellertid
enligt  vår uppfattning en klar  nackdel
om   förslaget   får  till   följd   att
människor som arbetat under i stort sett
hela   sitt   yrkesverksamma   liv   med
inkomster som får betraktas som  normala
eller däröver och efter bedömning enligt
steg  5 hänvisas till ett arbete som  är
betydligt  lägre  avlönat.  Enligt   vår
mening är det inte rimligt att kräva att
en   enskild  i  denna  situation  skall
behöva  förlora alltför mycket på  grund
av   att  han  eller  hon  tvingas  byta
arbete.   Vi   anser  därför   att   den
möjlighet  till rimlighetsbedömning  som
förslaget   trots  allt  innebär   skall
innefatta även en möjlighet att se  till
att  den inkomstförlust som den enskilde
gör  i det nya arbetet inte blir alltför
kännbar. Vi vill dessutom påpeka att  en
sådan  försäkrad i sitt tidigare  arbete
har    erlagt    dryga    skatter    och
egenavgifter samtidigt som arbetsgivaren
betalat   arbetsgivaravgifter   på   den
tidigare inkomsten. Utan den nyss nämnda
möjligheten  att beakta inkomstförlusten
vid   rimlighetsbedömningen  kommer  den
bristande  överensstämmelse  som   redan
finns  mellan  inbetalda  socialavgifter
och  utbetalda  förmåner  att  bli  ännu
större.


2. Rimlighetsbedömning m.m. (mom. 3)


Ingrid Skeppstedt (c) anför:


På grund av samhällets bristande förmåga
att i alla delar bygga upp skyddsnät när
det gäller ekonomisk och social trygghet
finns  det  personer  som  redan  i  dag
faller       utanför      de       olika
trygghetssystemen.   En   renodling   av
systemen skulle - om den inte utformades
på  ett  varsamt sätt - kunna  förstärka
denna   utveckling.  Förslaget  med   de
förtydliganden  som  görs  i  utskottets
betänkande  är emellertid så avvägt  att
det  enligt  Centerpartiets  uppfattning
inte  får  denna effekt.  Jag  vill  här
särskilt  framhålla  att  innebörden  av
förslaget  är att om en medicinsk  orsak
medför   nedsatt   arbetsförmåga   skall
ersättning     kunna     utges      från
sjukpenningförsäkringen            eller
förtidspensioneringen även om det  finns
vissa  inslag  av t.ex. social  karaktär
som  inverkar på arbetsoförmågan. Vidare
är   det  viktigt  att  betona  att  den
huvudsakliga avsikten med renodlingen är
att  det är personer, som helt klart har
en  arbetsförmåga som kan  utnyttjas  på
den öppna arbetsmarknaden som enligt  de
nya  reglerna inte kommer  i  fråga  för
ersättning  från sjukförsäkringen  eller
förtidspensioneringen.
Det  är  enligt  vår uppfattning  också
viktigt  att  komma  ihåg  att  reglerna
möjliggör     en    rimlighetsbedömning.
Individuella   hänsyn   skall   även   i
fortsättningen  kunna  tas.  Inte  minst
åldersfaktorn kommer att  väga  tungt  i
detta          sammanhang.         Också
bosättningsförhållanden,     utbildning,
tidigare  verksamhet och andra  liknande
omständigheter skall kunna beaktas. Även
om  huvudregeln enligt steg 5 är att  en
försäkrad  skall  bedömas  utifrån  sina
möjligheter  att få ett  arbete  på  den
nationella  arbetsmarknaden  kommer,  om
det  finns  särskilda skäl  för  det,  i
vissa  fall  den regionala eller  t.o.m.
den  lokala arbetsmarknaden att vara den
arbetsmarknad    som    den    enskildes
arbetsförmåga skall bedömas mot.
I propositionen framlagda lagförslag
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1996/97:AU3y


Kriterier för rätt till ersättning i
form av sjukpenning och förtidspension


Till socialförsäkringsutskottet


Socialförsäkringsutskottet behandlar för
närvarande     proposition    1996/97:28
Kriterier  för  rätt till  ersättning  i
form  av  sjukpenning och förtidspension
jämte  motioner.  Genom  beslut  den  22
oktober             1996             har
socialförsäkringsutskottet        berett
arbetsmarknadsutskottet  tillfälle   att
yttra  sig  över propositionen  och  med
anledning av den angivna motioner.


Propositionen


I propositionen föreslås ändringar i den
del  av  regelverket om sjukpenning  och
förtidspension   som   särskilt   gäller
bedömningen      av      arbetsförmågans
nedsättning.  En  utgångspunkt  är   att
samhällets trygghetssystem bör  renodlas
efter de olika orsakerna till behovet av
insats.  Sjukpenning och  förtidspension
skall  mer  uttalat än i  dag  vara  ett
skydd vid medicinskt grundad nedsättning
av   arbetsförmågan.  Utrymmet  för  att
beakta   andra  faktorer  än  medicinska
skall minskas.
Den  försäkrades arbetsförmåga skall  i
sista   hand   bedömas   mot   alla   på
arbetsmarknaden   normalt   förekommande
arbeten  och  den  som har  förmåga  att
klara  något  sådant  arbete  på  heltid
skall anses ha full arbetsförmåga.
Förslagen om ändrade kriterier för rätt
till        sjukpenning       respektive
förtidspension är en fortsättning på den
inriktning beträffande förtydligande och
renodling    av    regelsystemen    inom
socialförsäkringen  som  lades  fast   i
regeringens proposition Vissa ekonomisk-
politiska    åtgärder    m.m.     (prop.
1994/95:25).  Syftet med  förändringarna
var   att  utforma  klarare  regler  som
medverkar  till att tydliggöra gränserna
för    vad   som   bör   ersättas   från
socialförsäkringen. Vidare aviserades en
besparing   på  sammanlagt  3  miljarder
kronor netto.
Den   första   delen   av   besparingen
åstadkoms   genom   regeländringar   som
trädde  i kraft den 1 oktober 1995.  Den
resterande    delen    av    besparingen
åstadkoms genom de förslag som lämnas  i
propositionen.  Den  totala  besparingen
inom  förtidspension och  sjukförsäkring
kommer  att  uppgå till  4,55  miljarder
kronor   brutto,  vilket   motsvarar   3
miljarder kronor netto.


Utskottets bedömning


Utskottet  kommer  i  detta  yttrande  i
första  hand att behandla de  föreslagna
förändringarna         från          ett
arbetsmarknadspolitiskt  perspektiv.   I
detta    sammanhang   kommer   utskottet
särskilt  att  peka på vilka  ekonomiska
konsekvenser förslaget medför för  detta
politikområde.
Som  framgår av propositionen  beräknas
de   redan   genomförda   förändringarna
tillsammans     med    de     föreslagna
förändringarna   till   en    sammanlagd
besparing med 3 miljarder kronor  netto.
I  förslaget finns ingen analys  av  hur
förändringarna      påverkar       andra
trygghetssystem.
Arbetsmarknadsutskottet   har   anmodat
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att  yttra
sig   över  vilka  effekterna  blir   på
arbetsmarknaden om förslaget genomförs.
Av  detta yttrande (se bilaga)  framgår
sammanfattningsvis följande.
AMS anser att det stora flertalet av de
försäkrade    som    bedöms    ha     en
restarbetsförmåga och därmed inte kommer
att   erhålla   någon  ersättning   från
socialförsäkringen   är   personer   med
begränsat    arbetsutbud.   Dessa    har
särskilt       stora      behov       av
arbetsmarknadspolitiska insatser för att
kunna tillvarata det arbetsutbud som kan
finnas.  Denna  personkrets  kommer  att
tillhöra  en  sökandegrupp bestående  av
särskilt                   svårplacerade
arbetshandikappade.   De   kommer    att
konkurrera om de begränsade åtgärder och
arbetstillfällen    som    finns     för
arbetshandikappade.
De arbetshandikappade har under år 1996
utgjort   ca   12   %   av   kvarstående
arbetssökande  på  arbetsförmedlingarna.
Det  motsvarar ett snitt på  ca  74  000
personer  i  månaden. Av dessa  erhåller
endast 2,5 % arbete varje månad.
AMS   hävdar  att  förslaget   troligen
kommer  att  leda  till  en  ökad  andel
långtidsarbetslösa för vilka inga  eller
få  alternativ finns på arbetsmarknaden.
Vidare  påpekas  att den  genomsnittliga
årskostnaden i arbetslöshetsförsäkringen
för   en   arbetslös   arbetshandikappad
motsvarar   kostnaden   för    en    hel
förtidspension.
Utskottet  har  vid kontakter  med  AMS
upplysts  om  att  i  nämnda  årskostnad
ingår  endast det ekonomiska stödet  vid
arbetslöshet.    Utöver    detta    stöd
tillkommer   eventuella  kostnader   för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet            vill
inledningsvis  framhålla  att  det   kan
finnas  ett värde i att försöka  renodla
de olika trygghetssystemen, eftersom det
är  av  vikt  att uppkomna kostnader  på
grund  av  sjukdom eller arbetslöshet  i
största  möjliga  utsträckning  hanteras
inom          socialförsäkringspolitiken
respektive  arbetsmarknadspolitiken.  En
sådan     renodling    kan    underlätta
prioriteringar       mellan        olika
politikområden.  Utskottet   vill   dock
påpeka att man vid denna renodling måste
vara särskilt uppmärksam på att personer
inte     hamnar     utanför     samtliga
trygghetssystem. Problemet med att vissa
grupper befinner sig i en gråzon  mellan
olika trygghetssystem har behandlats  av
Arbetsmarknadspolitiska   kommittén    i
samråd        med       Sjuk-        och
arbetsskadekommittén.  Dessa  kommittéer
bedömde det som angeläget att en  bättre
samordning kom till stånd i arbetet  med
rehabiliteringen av personer  i  utsatta
grupper  (se  SOU 1996:34  s.  221  f.).
Kommittéerna   föreslog    därför    att
försäkringskassan,    arbetsförmedlingen
och    kommunen    skulle    bilda    en
samverkansorganisation på lokal nivå för
planering     och     beställning     av
rehabiliterings-        och        andra
arbetsförberedande åtgärder.  Sjuk-  och
arbetskadekommittén     har     därefter
vidareutvecklat    och     konkretiserat
innehållet i förslaget och då främst vad
avser  de  finansiella  och  lagtekniska
förutsättningarna  för   att   genomföra
detta. Utskottet vill understryka vikten
av samordnad rehabilitering och ansluter
sig   därför  till  de  bedömningar  som
kommittéerna gjorde.
Utskottet  anser  vidare  att  det   är
viktigt  att  en reform som  innebär  en
besparing i ett trygghetssystem givetvis
inte får medföra en markant fördyring  i
ett annat.
Som framgår av AMS yttrande innebär ett
genomförande     av    förslaget     att
arbetsmarknaden  tillförs  en   kategori
arbetslösa  inom vilken  det  finns  ett
stort  antal  personer  för  vilka   det
kommer  att vara mycket svårt att  ordna
arbeten,   särskilt   i   de   fall   då
restarbetsförmågan är mycket  begränsad.
Detta   gäller   åtminstone   med    det
nuvarande arbetsmarknadsläget.
Om  man gör en direkt jämförelse av hur
denna kategori skulle belasta respektive
system  kan konstateras att den kontanta
ersättningen  i  respektive  system   är
ungefär  lika hög. Man måste  dock  även
beakta    vad    arbetsmarknadspolitiken
innebär  i förhållande till den kategori
som  är i fråga. Arbetshandikappade  och
långtidsarbetslösa  är  på  olika   sätt
prioriterade                        inom
arbetsmarknadspolitiken.  Om  en  person
överförs  från socialförsäkringssystemet
till    arbetsmarknadssystemet   innebär
detta  att  det,  utöver det  ekonomiska
stödet   vid   arbetslöshet,  tillkommer
kostnader   för  anordnande   av   olika
arbetsmarknadspolitiska        åtgärder.
Eftersom   denna   grupp   tillhör   den
kategori arbetslösa som har mycket svårt
att  erhålla nya arbeten kommer det  att
krävas speciella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.   Detta   innebär    att    de
sammanlagda kostnaderna för denna  grupp
kan  antas bli lika höga eller högre  än
om   de  skulle  uppbära  förtidspension
eller sjukpenning. Mot detta kan anföras
att  en  av avsikterna med de föreslagna
förändringarna  är att personerna  skall
erhålla   nya   arbeten  och   därigenom
försörja   sig   själva.  Som   tidigare
påpekats är den nuvarande situationen på
arbetsmarknaden inte sådan att  det  kan
antas  att flertalet av de personer  som
ingår  i  denna grupp kommer  att  kunna
erhålla något reguljärt arbete.
Utöver  dessa synpunkter vill utskottet
påpeka  att  det  kan vara  problem  för
vissa      grupper      att      erhålla
arbetslöshetsersättning. Som exempel kan
nämnas   personer   vars   arbetsförmåga
bedömts  vara  nedsatt  med  minst   tre
fjärdedelar  och  därför  erhåller   tre
fjärdedels     förtidspension      eller
sjukbidrag. Enligt nuvarande regler  för
arbetslöshetsförsäkringen har  en  sådan
person  rätt till ersättning  endast  om
han   eller   hon  efter   beslutet   om
förtidspension respektive sjukbidrag har
uppfyllt ett arbetsvillkor, dvs.  utfört
förvärvsarbete minst 80 dagar  fördelade
på  minst fem månader. Ett annat exempel
på en sådan grupp är företagare. För att
en   företagare   skall  kunna   erhålla
arbetslöshetsersättning  krävs  att  han
eller hon avvecklar sitt företag.
Den  nyligen  avslutade utredningen  om
ersättning    vid    arbetslöshet    och
omställning (ARBOM-utredningen) har haft
i  uppdrag  att  se över den  ekonomiska
ersättningen      vid      arbetslöshet.
Utredningen  har  inte föreslagit  några
förändringar av nuvarande regler om rätt
till     arbetslöshetsersättning     för
personer   som  erhåller  förtidspension
eller     sjukbidrag.    Däremot     har
utredningen  föreslagit  att  företagare
som  blir  arbetslösa skall  kunna  låta
verksamheten    vila    samtidigt    som
arbetslöshetsersättning  utges  (se  SOU
1996:150).  Regeringen har aviserat  att
den under våren 1997 kommer att lägga en
proposition  med  förslag   om   en   ny
arbetslöshetsförsäkring.  Utskottet  kan
konstatera att innan en sådan förändring
genomförts    innebär   de    föreslagna
förändringarna  att företagare  riskerar
att   vid  arbetslöshet  bli  helt  utan
ersättning.
Med    dessa    synpunkter   överlämnar
utskottet yttrandet.


Stockholm den 7 november 1996


På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Johnny Ahlqvist


I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s),  Elver  Jonsson (fp), Sten  Östlund
(s),  Per  Unckel  (m), Ingvar  Johnsson
(s),  Kent  Olsson (m),  Martin  Nilsson
(s),   Elving   Andersson   (c),   Laila
Bjurling  (s), Sonja Fransson (s),  Hans
Andersson  (v), Kristina Zakrisson  (s),
Christel Anderberg (m), Barbro Johansson
(mp),  Dan Ericsson (kd), Paavo  Vallius
(s) och Anna Åkerhielm (m).


Särskilt yttrande


Hans Andersson (v) anför:


AMS  har,  utöver  vad  som  angivits  i
arbetsmarknadsutskottets       yttrande,
påpekat att styrelsen - inför den första
skärpningen av ersättningsrätten  den  1
oktober  1995 - i en gemensam  skrivelse
med                    Arbetslivsfonden,
Arbetarskyddsstyrelsen,
Riksförsäkringsverket                och
Socialstyrelsen  ställd till  regeringen
påtalat att skärpningen skulle leda till
en  högre  registrerad arbetslöshet  och
ökade    krav    på    åtgärder     inom
arbetslivsinriktad   rehabilitering.   I
skrivelsen    föreslogs    bl.a.     att
arbetsmarknadsmyndigheterna  skulle  ges
möjlighet att bevilja hel eller partiell
förtidspension  på arbetsmarknadsmässiga
grunder  när  alla vägar  till  lämpligt
arbete hade prövats.
Jag  kan  konstatera att  förslaget  om
samordning  av rehabilitering  på  lokal
nivå    inte   har   lett   till   något
motsvarande   förslag  från  regeringen.
Vidare   kan  jag  konstatera   att   en
förändring  av de medicinska kriterierna
i  nuvarande läge kommer att  leda  till
att vissa personer, som trots att de  är
för  sjuka  för att erhålla ett  arbete,
kommer  att  bli utan sjukpenning  eller
förtidspension.        Jag         anser
sammanfattningsvis att  det  är  viktigt
att man, innan man förändrar kriterierna
för   sjukpenning   och  förtidspension,
genomför   förslagen  från   Sjuk-   och
arbetsskadekommittén rörande  satsningen
på      rehabiliteringsinsatser     samt
sjukvårdens,  företagshälsovårdens,  den
kommunala               socialtjänstens,
arbetsförmedlingens                  och
försäkringskassornas  roll,   verksamhet
och  organisation. Enligt min mening bör
det   också  införas  en  möjlighet  att
erhålla        förtidspension         av
arbetsmarknadsmässiga  skäl  i  enlighet
med   förslaget  i  den  av  AMS  nämnda
skrivelsen.


Arbetsmarknadsstyrelsen


Arbetsmarknadsprogram    Yttrande   Ank.
arbetsmarknadsutskottet
1996-11-04    1996-11-04
Dnr 1996/97:266
Arbetsmarknadsutskottet


Yttrande över prop 1996/97:28 Kriterier
för rätt till ersättning i form av
sjukpenning och förtidspension


Arbetsmarknadsutskottet      har      av
arbetsmarknadsstyrelsen begärt  yttrande
över  effekterna  på arbetsmarknaden  om
förslaget          till          skärpta
ersättningskriterier                   i
socialförsäkringen genomförs.


I   yttrandet  över  delbetänkandet   om
rätten   till   sjukpenning   mm    (SOU
1995:149) gjorde AMS bedömningen att  de
som  inte kommer att uppfylla kraven för
rätt till ersättning i stor utsträckning
kommer   att  vara  personer   med   ett
begränsat arbetsutbud och som är i behov
av   yrkesinriktad  rehabilitering   och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.


Sjuk-      och      arbetsskadekommittén
konstaterade att det inte varit  möjligt
att  inom  ramen för sin utredning  göra
någon  analys av konsekvensema  av  sitt
förslag   när  det  gäller   frågan   om
effekter  på andra system. AMS  ser  det
som  otillfredsställande att utredningen
inte  tagit hänsyn till vilka  kostnader
som uppstår i andra delar av ekonomin.


Redan  inför  den första skärpningen  av
ersättningsrätten  -  som   infördes   1
oktober   1995   -   gjorde   AMS    och
samverkande    myndigheter   tillsammans
bedömningen  att denna skärpning  skulle
åtföljas   av   en   högre   registrerad
arbetslöshet och ökade krav på  åtgärder
inom  arbetslivsinriktad rehabilitering.
Detta  togs upp i en gemensam  skrivelse
(l995-06-30)       till       regeringen
(arbetsmarknadsdepartementet         och
socialdepartementet)                från
Arbetslivsfonden,
Arbetarskyddsstyrelsen,
Arbetsmarknadsstyrelsen,
Riksförsäkringsverket                och
Socialstyrelsen.  Bland  flera   viktiga
förslag som överlämnades till regeringen
med hemställan om genomförande föreslogs
att  arbetsmarknadsmyndigheterna  skulle
ges  möjlighet  att  bevilja  hel  eller
partiell        förtidspension        på
arbetsmarknadsmässiga grunder i de  fall
när  alla  vägar  till  lämpligt  arbete
prövats. En sådan konstruktion skulle bl
a onödiggöra den prövning av rätten till
förtidspension på medicinska grunder som
sannolikt  blir aktuell för många  äldre
efter en längre tids arbetslöshet.


Rent allmänt gör AMS den bedömningen att
det stora flertalet av de försäkrade som
bedöms   ha  en  restarbetsförmåga   och
därmed  inte  kommer att  ha  ersättning
från socialförsäkringen är personer  med
begränsats arbetsutbud och som i  mindre
utsträckning  är  konkurrenskraftiga  på
arbetsmarknaden.


Vad  som  nu  kan  noteras  är  en  ökad
inströmning till arbetsförmedlingar  och
arbetsmarknadsinstitut av  ärenden  från
försäkringskassan  där  den  försäkrades
ersättning  från socialförsäkringen  har
upphört.  Af/Ami är i stor  utsträckning
också   inkopplat  i  försäkringskassans
utredningar      för      att       göra
arbetsmarknadsbedömningar.  De  aktuella
förslagen till skärpning av rätten  till
ersättning  kommer att  ytterligare  öka
behovet  av  sådana  bedömningar  av  de
försäkrades arbetsförmåga, vilket kommer
att  ta  i anspråk större resurser  inom
AMV  som  är  avsedda för rehabilitering
och  utslussning  av arbetshandikappade.
Dessa  ökade  krav på AMV kommer  i  ett
läge  då  verket  tvingas  dra  ned   på
arbetsmarknadsinstitutens  resurser   på
grund  av den besparing motsvarande  l00
milj kr som statsmakterna lagt direkt på
den yrkesinriktade rehabiliteringen.


Den  besparingen som regeringens förslag
beräknas kunna ge innebär - enligt sjuk-
och  arbetsskadekommittén -  att  14.000
personer   (motsvarande   12.000    hela
förtidspensioner) under l997 inte kommer
att    beviljas   förtidspension   eller
sjukbidrag  på  grund av  de  föreslagna
ändringarna  i  rätten till  ersättning.
AMS  bedömer att det rör sig om en krets
av   personer   med   mycket   begränsat
arbetsutbud och med särskilt stora behov
av  arbetsmarknadspolitiska insatser för
att  ta tillvara det arbetsutbud som kan
finnas.  Man  får räkna  med  att  denna
personkrets   kommer  att  tillhöra   en
sökandegrupp  på arbetsförmedlingar  och
arbetsmarknadsinstitut    av    särskilt
svårplacerade arbetshandikappade och som
kommer  att  konkurrera om de begränsade
åtgärderna  och  arbetstillfällena   för
arbetshandikappade.


De  arbetshandikappade  har  under  1996
utgjort   ca   l2   %   av   kvarstående
arbetssökande     på    arbetsförmedling
(inklusive           sökande           i
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder).  Det
motsvarar    ca   74.000   personer    i
genomsnitt  varje månad.  Av  dessa  har
endast  2,5  % fått arbete varje  månad.
Möjligheterna för arbetshandikappade att
få   ett   arbete  är  således   ytterst
begränsade i rådande arbetsmarknadsläge.
De   konkurrerar  med  en  halv   miljon
arbetssökande om arbetstillfällen.


I    nuvarande   arbetsmarknadsläge   är
lönebidrag i stort sett den enda  åtgärd
som   kan  leda  till  anställning   för
svårplacerade arbetshandikappade. Medlen
för   lönebidrag   är   i   stort   sett
intecknade.    För    att     öka     de
arbetshandikappades chanser till  arbete
på  den reguljära arbetsmarknaden  finns
ett  stort behov av ytterligare  platser
för lönebidragsanställningar. Vägledning
och          rehabilitering         inom
arbetsförmedlingar                   och
arbetsmarknadsinstitut och möjligheterna
till  samverkan med kommuner,  landsting
och försäkringskassor kan stoppas upp om
inte   medel   till   lönebidrag   finns
tillgängliga  i slutfasen av  rehabilite
ringen.  Till  detta kommer  svårigheter
att  få  till  stånd en omsättning  från
Samhallplatser  till lönebidragsplatser.
Behovet  av  en  ökad  volym  lönebidrag
växer  också  till följd av att  gruppen
personer över 60 år som uppfyller kraven
för    lönebidrag    enligt    nuvarande
bestämmelser kan förväntas öka. AMS  har
därför  i  sin anslagsframställning  för
1997  föreslagit att omfattningen av  de
särskilda         åtgärderna         för
arbetshandikappade  ökas  till   att   i
genomsnitt  omfatta  55  000   personer,
vilket  är  en ökning med 5 000  platser
jämfört med 1995/96.


Mycket  talar  för att de  personer  som
berörs   av   förslagen  i   regeringens
proposition   kommer  att  belasta   det
totala  arbetslöshetstalet och  på  sikt
ytterligare     späda     på     antalet
långtidsinskrivna  på arbetsförmedlingen
för vilka inga eller få alternativ finns
på arbetsmarknaden.


Den   genomsnittliga   årskostnaden    i
arbetslöshetsförsäkringen för en  arbets
lösarbetshandikappad   motsvarar   exakt
kostnaden för en hel förtidspension. Det
finns   därför  anledning   att   starkt
ifrågasätter     om    de     föreslagna
ersättningskriterierna   i    realiteten
kommer att medföra någon besparing i  de
offentliga utgifterna.


/namnteckning/


Göte Bernhardsson


Innehållsförteckning


Sammanfattning                         1
Propositionen                          1
Motionerna                             2
Utskottet                              3
Nuvarande regler för rätt till
sjukpenning och förtidspension       3
Grundprinciper för rätt till
sjukpenning och förtidspension       4
Propositionen                      4
Motionerna                         7
Utskottet                          8
Egenföretagares m.fl. gruppers rätt
till sjukpenning och förtidspension 12
Propositionen                     12
Motionerna                        13
Utskottet                         13
Betydelsen av inkomst- och
arbetstidsförändringar              14
Ekonomiska konsekvenser och
uppföljning                         15
Propositionen                     15
Motionerna                        16
Utskottet                         16
Hemställan                          18
Reservationer                         19
1. Avslag på propositionen (mom. 1) 19
2. Samordningsproblem och gråzon
mellan trygghetssystemen (mom. 2)   20
3. Rimlighetsbedömning m.m.
(mom. 3)                            21
4. Egenföretagare (mom. 4)          21
5. Uppföljning (mom. 5)             22
6. Kompetens- och
resursförstärkning (mom. 6)         22
Särskilda yttranden                   23
1. Rimlighetsbedömning m.m. (mom.
3)                                  23
2. Rimlighetsbedömning m.m. (mom.
3)                                  23
Bilaga 1: Regeringens lagförslag      25
Bilaga 2: Arbetsmarknadsutskottets
yttrande 1996/97:AU3y                 30