Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU03

underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar


Innehåll

1996/97
SfU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition
1995/96:208  Underhållsstöd  till   barn
till särlevande föräldrar, m.m. samt fem
motioner  som  väckts med  anledning  av
förslaget.
I  propositionen föreslås att ett  nytt
samhällsstöd skall ersätta det nuvarande
bidragsförskottet  och   det   särskilda
bidraget    till   vissa    adoptivbarn.
Utgångspunkter  för regeringens  förslag
har  varit dels att samhällsstödet  till
barn vars föräldrar inte bor tillsammans
skall  vara oberoende av föräldrabalkens
regler  om  underhållsbidrag,  dels  att
reglerna  skall utformas så att  statens
kostnader  minskas.  Vidare  skall   det
klart  framgå att det i första  hand  är
föräldrarna   som  har  det   ekonomiska
ansvaret    för   barnens   försörjning.
Besparingen skall främst ske  genom  att
försörjningsförmågan  hos  den  förälder
som barnet inte bor hos tas i anspråk  i
större utsträckning än vad som sker  för
närvarande.
Enligt  förslaget skall  underhållsstöd
lämnas  med 1 173 kronor per  månad  och
barn.   När  barnet  bor  växelvis   hos
föräldrarna skall underhållsstödet utges
i   form  av  ett  utfyllnadsbidrag.  Om
barnet   har   egna   inkomster,   skall
underhållsstödets  belopp  minskas.  Vid
inkomster  som överstiger 48 000  kronor
per  år  skall underhållsstödet  minskas
med  50 procent av överskjutande belopp.
För  det underhållsstöd som lämnas  till
barnet  skall den förälder som inte  bor
tillsammans     med     barnet      vara
återbetalningsskyldig  gentemot  staten.
Återbetalningsskyldigheten      föreslås
utformad  som  en viss  procent  av  den
återbetalningsskyldiges           årliga
bruttoinkomst efter ett grundavdrag på
24  000 kronor. I propositionen föreslås
att  procentsatsen för fastställande  av
återbetalningsbelopp för ett barn  skall
vara  10  procent,  för  två  barn  6,25
procent för varje barn och för tre  barn
5   procent   per   barn.   Den   totala
procentsatsen  föreslås   ökad   med   1
procent   för  varje  ytterligare   barn
utöver tre. Vidare föreslås att alla den
återbetalningsskyldiges  biologiska  och
adopterade  barn räknas  med  i  antalet
barn.
Inkomstprövningen                    av
återbetalningsskyldigheten  föreslås   i
första hand grundad på inkomst av tjänst
samt  intäkt av kapital och  inkomst  av
näringsverksamhet.
Återbetalningsskyldigheten skall grundas
på  det  senaste  taxeringsbeslutet  och
omräknas årligen.
Enligt  regeringens  förslag  skall  en
återbetalningsskyldig   förälder    helt
eller  delvis  kunna medges  anstånd  av
försäkringskassan med återbetalning till
staten.  Anstånd skall medges i den  mån
det  behövs  för att den bidragsskyldige
skall få behålla vad som behövs för eget
och     familjens     underhåll.      En
bidragsskyldig skall också kunna  medges
eftergift  av försäkringskassan  om  det
finns  synnerliga skäl med  hänsyn  till
den  bidragsskyldiges  ekonomiska  eller
personliga situation.
Statens       fordran       på       en
återbetalningsskyldig   kommer    enligt
bestämmelser   i  utsökningsbalken   att
handläggas   som  allmänt   mål.   Detta
innebär  bl.a. att lagen om preskription
av   skattefordringar  m.m.  kommer  att
gälla,  vilket  i  princip  innebär   en
femårig preskriptionstid.
Den  föreslagna lagen om underhållsstöd
föreslås  träda i kraft den  1  december
1996 och tillämpas första gången i fråga
om underhållsstöd för februari 1997.
Utskottet    tillstyrker    regeringens
förslag   och   avstyrker  bifall   till
motionerna.
Enligt regeringens förslag kommer  även
barn  vars  ena  förälder  avlidit   att
omfattas   av  lagen  om  underhållsstöd
såvitt   barnet  inte  har   rätt   till
barnpension enligt bestämmelser i  lagen
om    allmän    försäkring.    Utskottet
konstaterar att barnpension  beräknas  i
kvotdelar   i   förhållande   till   den
avlidnes  bosättningstid eller  tid  med
intjänad   ATP.   Detta   innebär    att
barnpension för år räknat kan komma  att
understiga  det  belopp  som  skulle  ha
utgetts  i  underhållsstöd, särskilt  om
den  avlidne förälderna var bosatt i ett
land  utanför  EU. Även överkompensation
kan  förekomma. Utskottet  föreslår  ett
tillkännagivande om att regeringen  inom
ramen  för  den uppföljning av  reformen
som  kommer att ske bör följa effekterna
av  att  underhållsstöd inte lämnas  när
rätt    till   barnpension   föreligger.
Regeringen bör vid behov återkomma  till
riksdagen   med  förslag  till   ändrade
regler.
Utskottet  har  för  sin  del  särskilt
framhållit vikten av att frågan om vilka
effekter den föreslagna reformen kan  få
med  avseende  på  föräldrarnas  ekonomi
följs   upp  samt  att  frågan  om   hur
resekostnader vid umgänge skall  beaktas
får en lösning.
Till   betänkandet   har   fogats    11
reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet)  har  i
proposition    1995/96:208    föreslagit
riksdagen  att anta regeringens  förslag
till
1. lag om underhållsstöd,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
5.  lag  om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
6. lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till
betänkandet.

Motionerna

1995/96:Sf24  av Gullan  Lindblad  m.fl.
(m) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   sambandet   mellan    den
underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet             och
föräldrabalkens regler om underhåll,
2.    att   riksdagen   beslutar    att
underhållsstödet  och utfyllnadsbidraget
skall  vara behovsprövat i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
3.    att   riksdagen   beslutar    att
grundavdraget    vid     prövning     av
underhållsbidragets storlek  skall  vara
48 000 kr i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4.  att riksdagen hos regeringen  begär
en  utredning av möjligheterna att  helt
avskaffa systemet med underhållsbidrag i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl.  (v)
vari yrkas
1.  att riksdagen hos regeringen  begär
en   fortlöpande  uppföljning  av  vilka
ekonomiska effekter som underhållsstödet
kan  föra  med sig enligt vad i motionen
anförts om att regeringens förslag  även
kan   drabba  mycket  ekonomiskt   svaga
underhållsskyldiga,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen    till    känna    vad     i
motionenanförts om att besparingarna kan
bli  avsevärt  mindre än vad  regeringen
angivit i sin proposition,
3.    att   riksdagen   beslutar    att
försäkringskassa, även i Sverige,  skall
kunna   vara   ombud  för   barnet   och
föranstalta  om  indrivningar  av  barns
fordringar      när      det      gäller
underhållsbidrag,
4.  att  riksdagen beslutar att om  den
underhållsskyldige häftar  i  skuld  med
underhållsstöd    skall    denna    inte
preskriberas         förrän          den
underhållsskyldigeuppnått
pensionsåldern, 65 år,
5.    att   riksdagen   beslutar    att
underhållsstödet indexeras enligt vad  i
motionen  anförts  om att  stödet  skall
följa den allmänna löneutvecklingen
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om försäkringskassans behov  av
ekonomiska resurser för att beivra  fusk
med underhållsstöd.
1995/96:Sf26  av Ragnhild Pohanka  m.fl.
(mp) vari yrkas
1.  att  riksdagen begär att regeringen
snarast  återkommer med faktiska förslag
om     hur     de    underhållsskyldigas
resekostnader  vid umgänge  skall  kunna
vägas    in    vid    beräkningen     av
underhållsstöd,
2. att riksdagen avslår propositionen i
den  del  som avser föreslagen  nivå  på
grundavdrag,
3.    att   riksdagen   beslutar    att
tillstyrka den ursprungliga promemorians
förslag om ett grundavdrag på 48 000  kr
per år,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om beskattningsbar inkomst  som
underlag    för   beräkning    av    den
bidragsskyldiges underhållsstöd,
5.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om  ändrad beräkningsgrund  för
den  underhållsskyldiges  underhållsstöd
där  hänsyn  tas även till  boförälderns
ändrade inkomst.
1995/96:Sf27 av Sigge Godin  m.fl.  (fp)
vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  proposition
1995/96:208,
2.   att  riksdagen  (vid  bifall  till
yrkande  1) hos regeringen begär förslag
till  ändring  av systemet  för  statens
stöd till barn till särlevande föräldrar
enligt  de  principer  som  redovisas  i
motionen.
1995/96:Sf28 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd) vari yrkas
1.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  till underhållsstöd som beaktar
vårdnadshavarens ekonomi,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om kostnader för resor  m.m.  i
samband med umgänget,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om    ensamföräldrar     med
tonårsbarn,
4.  att  riksdagen som  sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att följa upp  hur  de  nya
reglerna  påverkar  möjligheterna   till
nära  och goda relationer mellan  barnet
och dess båda föräldrar.

Utskottet   har  hållit   en   offentlig
utfrågning angående regeringens  förslag
till lag om underhållsstöd, bilaga 5.

Utskottet

Inledning

Gällande bestämmelser om
underhållsbidrag

De   grundläggande   bestämmelserna   om
föräldrars underhållsskyldighet mot barn
finns i föräldrabalkens (FB) 7 kap.
Föräldrarna  skall svara för  underhåll
åt  barnet efter vad som är skäligt  med
hänsyn    till   barnets    behov    och
föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.
När underhållsskyldigheten bestäms skall
hänsyn  tas till barnets egna  inkomster
och  tillgångar samt till barnets  olika
sociala förmåner under beaktande av  vad
som  föreskrivs  om  dessa.  Sinsemellan
skall  föräldrarna ta del i  kostnaderna
för  barnets underhåll var och en  efter
sin förmåga.
En    förälder    kan   fullgöra    sin
underhållsskyldighet genom att  faktiskt
ta  hand  om barnet eller, om  föräldern
inte   varaktigt  bor  tillsammans   med
barnet,      genom      att       betala
underhållsbidrag till barnet.
Underhållsbidrag fastställs  genom  dom
eller avtal. Full avtalsfrihet råder och
ett ingånget avtal är i princip bindande
för     såväl     barnet     som     den
bidragsansvarige.
Socialstyrelsen  har  i  Allmänna   råd
1989:6  lagt fram detaljerade riktlinjer
för  hur  man räknar ut underhållsbidrag
till  barn.  Råden vänder sig  i  första
hand  till  tjänstemän  i  kommuner  som
medverkar    vid    fastställande     av
underhållsbidrag  men  har  också   fått
stort genomslag i domstols-praxis.
När  underhållsbidrag   bestäms  räknas
enligt Socialstyrelsens riktlinjer först
barnets behov av underhåll fram.  Härvid
används   schablonbelopp  som   varierar
efter       barnets      ålder       och
levnadssituation.  Beloppen  är   knutna
till     basbeloppet.     Till     detta
schablonbelopp     läggs      eventuella
barnomsorgskostnader.   Därefter    görs
avdrag   för   bl.a.   barnbidrag    och
eventuella  arbetsinkomster  som  barnet
kan  ha,  dock inte mindre inkomster  av
feriearbete eller liknande.  Det  belopp
som återstår motsvarar barnets behov  av
underhåll från sina föräldrar.
Behovet  av  underhåll fördelas  mellan
föräldrarna  i  förhållande  till  deras
förmåga,            kvotdelningsmetoden.
Utgångspunkten  är  förälderns  faktiska
inkomster. Föräldern får förbehålla  sig
ett   belopp   för  eget  eller   annans
underhåll  som innefattar  alla  vanliga
levnadskostnader.        Det        egna
förbehållsbeloppet     för     föräldern
beräknas med ledning av ett normalbelopp
som   utgör   120   %  av   basbeloppet.
Bostadskostnaden beräknas dock  för  sig
efter vad som är skäligt. Normer om  vad
som  är  skälig  bostadskostnad  bestäms
årligen    av    Socialstyrelsen     och
Riksförsäkringsverket. Om en förälder är
gift  eller sammanboende får  han  eller
hon   normalt   förbehålla   sig   halva
bostadskostnaden. Har den  som  har  att
utge underhåll hemmavarande barn får han
eller hon förbehålla sig ett belopp  för
barnet   som   utgör   40   procent   av
basbeloppet.
Underhållsbidrag  till  barn   anpassas
automatiskt    till    ändringarna     i
penningvärdet genom bestämmelser i lagen
(1966:680)   om   ändring    av    vissa
underhållsbidrag,     indexlagen.     Om
föräldrarna är ense kan de själva  ändra
vad  som  bestämts om  underhåll  i  ett
avtal eller en dom.

En förälder kan alltid få avtal eller
domar om underhåll för framtiden
omprövade när bidraget - frånsett
indexuppräkning - har utgått med
oförändrat belopp under minst sex år.
Har inte så lång tid gått måste den som
vill få till stånd en förändring visa
att förhållandena har förändrats.
Förändringen bör vara påtaglig och ha en
viss varaktighet samt gå utöver vad som
kan påräknas vara normala variationer.


Gällande bestämmelser om bidragsförskott

De   grundläggande   bestämmelserna   om
bidragsförskott finns i lagen (1964:143)
om bidragsförskott (BFL). Bestämmelserna
har  ett nära samband med bestämmelserna
om underhållsbidrag.
Bidragsförskott  kan lämnas  när  ingen
eller  endast  en  av  föräldrarna   har
vårdnaden   om  barnet.  Bidragsförskott
lämnas   då  i  förhållande   till   den
förälder  som  inte  har  vårdnaden   om
barnet. En ytterligare förutsättning för
att  bidragsförskott skall utges är  att
denne   förälder  inte   varaktigt   bor
tillsammans  med barnet. Om  föräldrarna
gemensamt  har vårdnaden om  barnet  kan
bidragsförskott       utges        under
förutsättning att barnet bor tillsammans
med endast en av dem.
Bidragsförskottets  årliga  belopp   är
fr.o.m. år 1995 14 080 kr eller 1 173 kr
per  månad.  Bidragsförskottet  är  inte
behovsprövat.
Bidragsförskott    lämnas    inte    om
vårdnadshavaren   utan   giltigt    skäl
underlåter att vidta eller medverka till
åtgärder  för  att  få  underhållsbidrag
eller  faderskap till barnet fastställt,
eller  om  det  finns grundad  anledning
anta   att   den  underhållsskyldige   i
vederbörlig  ordning betalar  fastställt
underhållsbidrag  som  inte  understiger
bidragsförskottsnivån   eller   det   är
uppenbart att den underhållsskyldige  på
annat  sätt sörjt eller sörjer  för  att
barnet får motsvarande underhåll.
Bidragsförskottet består av två  delar:
en  förskottsdel  och en  utfyllnadsdel.
Förskottsdelen   motsvarar    fastställt
underhållsbidrag    och    betalas    om
underhållsbidraget inte erläggs  i  rätt
tid     eller    med    rätt     belopp.
Underhållsbidraget   förskotteras    med
högst   det   belopp  som   svarar   mot
bidragsförskottet (1 173 kr per  månad).
Utfyllnadsdelen utgör skillnaden  mellan
bidragsförskottet                    och
underhållsbidraget.
Finns  det grundad anledning  anta  att
fastställt  underhållsbidrag  betalas  i
vederbörlig       ordning,       betalas
bidragsförskottet  endast  i   form   av
utfyllnadsbidrag.         Om         det
underhållsbidrag     som     fastställts
uppenbarligen   understiger   vad    den
bidragsskyldige bör betala, lämnas  inte
bidragsförskott  med  högre  belopp   än
underhållsbidraget.  Således   utges   i
dessa fall inte något utfyllnadsbidrag.
Det   belopp  som  staten  förskotterat
skall    den   bidragsskyldige    betala
tillbaka till staten. Utfyllnadsbidraget
är   ett  rent  samhällsstöd  som   inte
återkrävs från den bidragsskyldige.
Bidragsförskott betalas  längst  t.o.m.
den månad under vilken barnet fyller  18
år.  Förlängt bidragsförskott kan lämnas
för  barn som går i skola när det fyller
18  år eller återupptar skolgången innan
det   fyller  19  år  så  länge   barnet
bedriver  studier  som  ger  rätt   till
förlängt  barnbidrag eller  studiehjälp,
dock  längst  t.o.m. juni månad  det  år
barnet fyller 20 år.


Allmänna principer för ett nytt
samhällsstöd till barn till särlevande
föräldrar
Propositionen
I  propositionen föreslås att ett  nytt
samhällsstöd skall ersätta det nuvarande
bidragsförskottet  och   det   särskilda
bidraget    till   vissa    adoptivbarn.
Regeringens grundläggande utgångspunkter
för   förslaget  har  varit   dels   att
samhällsstödet till barn vars  föräldrar
inte    bor   tillsammans   skall   vara
oberoende  av föräldrabalkens regler  om
underhållsbidrag,  dels   att   reglerna
skall  utformas så att statens kostnader
minskar.
Bidragsförskotten      har       enligt
propositionen    spelat    en     viktig
fördelningspolitisk roll och  gjort  det
möjligt  för ensamföräldrar att ge  sina
barn  en  rimlig ekonomisk standard  och
ett socialt väl integrerat liv. Av bl.a.
dessa  skäl  finns det enligt regeringen
anledning  att  behålla en  ordning  som
innebär att det allmänna träder  in  och
ger  barn till särlevande föräldrar  ett
garanterat  bidrag till sin försörjning,
om  barnet inte har möjlighet att direkt
av  den bidragsskyldige föräldern få ett
underhåll av tillräcklig storlek.
De  nya  reglerna  om samhällsstöd  bör
enligt  regeringen utformas så  att  det
klart  framgår att det i första hand  är
föräldrarna   som  har  det   ekonomiska
ansvaret  för  sina  barn.  Därvid   bör
eftersträvas att den besparing som måste
genomföras   blir   fördelningspolitiskt
rimlig.  För  att  ensamföräldrar   inte
skall  drabbas bör besparingen inte  ske
så     att    samhällsstödet    minskas.
Besparingen bör i stället ske genom  att
försörjningsförmågan  hos  den  förälder
som barnet inte bor hos tas i anspråk  i
större  utsträckning  än  vad  som   för
närvarande   sker.  Vidare  bör   enligt
propositionen beaktas att barn numera  i
ökad  utsträckning bor växelvis hos sina
föräldrar  och  att samhällsstödet  även
skall omfatta dessa situationer. Det  är
enligt regeringen angeläget att reglerna
utformas  så att de inte motverkar  nära
och  goda  relationer mellan barnet  och
båda  dess  föräldrar.  En  strävan  bör
också  vara att reglerna blir enkla  och
entydiga  så att föräldrarna i en  given
situation kan överblicka sina ekonomiska
förpliktelser.
Mot  bakgrund av bl.a. det  nu  anförda
föreslår     regeringen     ett     nytt
samhällsstöd, kallat underhållstöd,  som
skall      ersätta     det     nuvarande
bidragsförskottet  och   det   särskilda
bidraget    till   vissa    adoptivbarn.
Underhållsstöd  skall  enligt  förslaget
lämnas med 1 173 kr per månad till  barn
vars  föräldrar  inte  bor  tillsammans.
Underhållsstöd  skall  lämnas  både  när
barnet  bor hos endast en av föräldrarna
och  när  barnet bor växelvis  hos  båda
föräldrarna.  I det senare fallet  skall
underhållsstöd    lämnas     som     ett
utfyllnadsbidrag som bestäms med  hänsyn
till  att  båda föräldrarna bidrar  till
barnets försörjning genom att ha det hos
sig.  Vidare  föreslås att förälder  som
inte  sammanbor  med barnet  skall  vara
skyldig  att  återbetala hela  eller  en
viss   del   av  underhållsstödet   till
staten.  Återbetalningsbeloppet föreslås
beräknat  som  en viss  procent  av  den
återbetalningsskyldige        förälderns
inkomst.

Motioner

I  motion Sf27 yrkande 1 av Sigge  Godin
m.fl.   (fp)  hemställs  att   riksdagen
avslår  propositionen och  i  yrkande  2
hemställs, under förutsättning av bifall
till   yrkande  1,  att  riksdagen   hos
regeringen begär förslag till ändring av
sy-stemet  för  statens stöd  till  barn
till   särlevande  föräldrar  enligt   i
motionen    redovisade   principer.    I
motionen  avvisas  regeringens   förslag
till       principiella       lösningar.
Motionärerna  förordar  i  stället   ett
reformerat   system  för  beräkning   av
underhållsbidrag enligt den  modell  som
förespråkas         i        betänkandet
Underhållsbidrag   och   bidragsförskott
(SOU 1995:26). I betänkandet föreslås en
s.k.    nettokvotdelningsmodell,     som
innebär  att underhållsbidragets storlek
bestäms    genom   att   man    fördelar
kostnaderna     för    barnet     mellan
föräldrarna   i  relation   till   deras
nettoinkomster.   Därefter    sker    en
kontroll  av  att  varje  förälder   kan
försörja   sig   själv.   Om   då    det
preliminära underhållsbidrag man  kommit
fram   till   är   så  stort   att   den
underhållsskyldige   inte    får    kvar
tillräckligt för sin försörjning,  måste
underhållsbidraget    minskas.    Klarar
föräldrarna  inte att själva  ekonomiskt
sörja  för  sina barn skall  det  enligt
motionärerna   finnas  en   behovsprövad
modell  för  ett  utfyllnadsbidrag.  Har
barnet  egna inkomster eller föräldrarna
sådana ekonomiska resurser att de själva
kan försörja sina barn skall rätten till
utfyllnadsbidrag      inte       prövas.
Utfyllnadsbidraget     bör      motsvara
skillnaden  mellan  barnets   behov   av
underhåll -  beräknat efter en  schablon
-  och  vad föräldrarna kan skjuta  till
enligt bestämmelser i FB. Föreligger  en
brist  utges utfyllnadsbidrag. Detta  är
enligt       motionärerna      modellens
principiella  utformning.   I   motionen
framhålls  vidare att vid  fastställande
av om brist föreligger eller inte bör en
ny  makes eller sambos inkomster beaktas
till  hälften. Om den underhållsskyldige
föräldern  eller dennes nya partner  får
underhållsbidrag  för  ett  eller  flera
barn  skall  inkomsten höjas  med  detta
belopp. I motsvarande mån skall, om  den
underhållsskyldige föräldern  eller  den
nya parten bidrar till försörjningen  av
eget   barn,   inkomsten   minskas.   Nu
förespråkade   modell   innebär   enligt
motionärerna att det allmännas kostnader
för stödet minskas.
I  motion Sf24 av Gullan Lindblad m.fl.
(m)  anförs  att en huvudinvändning  mot
regeringens   förslag   är    att    man
frikopplar    den    underhållsansvariga
förälderns skyldighet att återbetala den
del  av underhållsstödet som inte är det
s.k. utfyllnadsbidraget från FB:s regler
om  underhåll. Skulden som föräldern får
relateras  till staten och kopplas  inte
till  barnet. Motionärernas utgångspunkt
är  att  skulden  till  de  egna  barnen
alltid skall vara prioriterad och direkt
kopplad  till föräldraansvaret i övrigt.
I  yrkande 1 begärs ett tillkännagivande
härom.
I  yrkande  4 i samma motion  hemställs
att  riksdagen  begär  en  utredning  av
möjligheterna att helt avskaffa systemet
med   underhållsbidrag  enligt  vad  som
anförs  i  motionen. Motionärerna  anser
att  det förslag som läggs fram  är  ett
steg i rätt riktning men framhåller  att
det  nu  är dags att skyndsamt  se  över
möjligheterna  att  helt  avskaffa   ett
bidrag  som, även med den nu  föreslagna
modellen,   är   svåröverskådligt    och
komplicerat och som de facto innebär att
skattebetalarna tar ansvar för något som
alltid  bör  vara  de egna  föräldrarnas
viktigaste    uppgift,   nämligen    den
ekonomiska  omsorgen om  barnen.  Enligt
motionärerna skall grundprincipen alltid
vara  att  föräldrarna aldrig kan  komma
ifrån sitt försörjningsansvar. I de fall
där   den  underhållsskyldige  inte  kan
betala  eller där faderskapet är  okänt,
får  socialtjänsten  pröva  rätten  till
socialbidrag, på samma sätt  som  gäller
andra    situationer   där    de    egna
inkomsterna  inte täcker  de  nödvändiga
utgifterna.     Detta     innebär     en
inkomstprövning  i varje  enskilt  fall,
vilket     ger    systemet    en     mer
fördelningspolitiskt  attraktiv  profil.
De   som   har  störst  behov  av   stöd
garanteras  detta. Vid de fall  där  den
underhållsskyldige  är  känd,  men   för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller  hennes  skuld på samma  sätt  som
gäller t.ex. skatteskulder. Det statliga
engagemanget i systemet blir då  att  se
till att denna skuld bevakas och att den
återbetalas. Medel som eventuellt kommer
in   utbetalas  till  den   kommun   som
utbetalat socialbidrag. Har socialbidrag
inte      utbetalats,     trots      att
underhållsstöd  inte utgått,  tillfaller
pengarna  ändå  barnet,  som  skulle  ha
erhållit stödet från början. På så  sätt
garanteras       kopplingen       mellan
betalningsskyldigheten  och   det   egna
barnet.

Utskottets bedömning

Socialförsäkringsutskottet           kan
inledningsvis    konstatera    att    de
nuvarande       bestämmelserna        om
bidragsförskott   i   olika   sammanhang
kritiserats        utifrån        skilda
utgångspunkter.                    Bl.a.
Riksrevisionsverket      (RRV)       har
konstaterat att bidragsförskott  i  inte
obetydlig omfattning utbetalas till barn
som  inte kan anses vara i behov av  det
och    att   samhällsstödet    i    stor
utsträckning  kommit att  få  en  omvänd
fördelningsprofil. Ett annat problem  är
att   underhållsbidrag   inte   omprövas
tillräckligt ofta, vilket leder till för
låga   underhållsbidrag.   Vidare    har
marginaleffekterna        för        den
bidragsskyldige  i  vissa   fall   varit
mycket höga.
Sambandet mellan den offentligrättsliga
regleringen av bidragsförskotten och den
civilrättsliga      regleringen       av
underhållsbidrag har också  kritiserats.
Sambandet kan beskrivas så att  reglerna
om  bidragsförskott utgår från  reglerna
om underhållsbidrag. Detta samband leder
till i vissa fall oönskade konsekvenser.
Enligt  reglerna om bidragsförskott  har
barnet  rätt till förskott så snart  det
inte  lever  med  båda  sina  föräldrar.
Detta  gäller  även om barnet  inte  har
behov  av något underhållsbidrag, därför
att  barnet  har  egna  inkomster  eller
därför  att den förälder som barnet  bor
hos  ensam kan försörja barnet. Reglerna
medför   också   att  utfyllnadsbidraget
höjs,  om ekonomin hos den förälder  som
barnet    bor   hos   förbättrats    och
underhållsbidraget därför sänkts. Barnet
och  dess föräldrar torde knappast agera
för  en  höjning  av underhållsbidraget,
annat än om det kan bli aktuellt med ett
underhållsbidrag     som      överstiger
bidragsförskottsnivån.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat
yttrande    från    lagutskottet     och
socialutskottet över regeringens förslag
jämte motioner (bilaga 3 och 4).
Lagutskottet framhåller i sitt yttrande
bl.a.    att    utskottet   från    sina
utgångspunkter  har en  viss  förståelse
för  det  synsätt  som  motionärerna   i
motion   Sf27  ger  uttryck   för.   Den
föreslagna ordningen kommer nämligen att
leda   till   att   betydelsen   av   de
civilrättsliga        reglerna        om
underhållsbidrag    minskar    avsevärt.
Förslaget  innebär enligt utskottet  att
bidragsskyldiga   föräldrar    i    stor
utsträckning     kommer      att      få
betalningsförpliktelser  mot  staten   i
stället  för  mot barnen.  Det  är  inte
orimligt  att  anta att vissa  föräldrar
därmed  kan  komma att  uppleva  att  de
betalar en form av avgift till samhället
i  stället för ett underhållsbidrag till
sina barn. Den föreslagna ordningen  kan
också   komma  att  uppfattas   så   att
särlevande föräldrars försörjningsansvar
för  sin barn minskar. Sammantaget anser
lagutskottet att det inte kan  uteslutas
att  förslaget innebär en viss risk  för
att  FB:s  grundläggande  principer   om
föräldrars underhållsskyldighet gentemot
sina   barn   kan  komma   att   rubbas.
Lagutskottet  motsätter  sig  emellertid
inte  att  det framlagda förslaget  till
ett  nytt underhållsstöd till barn  till
särlevande   föräldrar  nu  införs.   De
farhågor   beträffande   förslaget   som
utskottet redovisat bör inte överdrivas.
Lagutskottet  utgår från att  regeringen
noga  följer tillämpningen  av  den  nya
lagen  och  därvid  uppmärksammar,  inte
bara  de statsfinansiella effekterna  av
reformen,  utan också andra konsekvenser
av det slopade sambandet mellan reglerna
om   underhållsbidrag  och  reglerna  om
samhällsstöd.
Socialutskottet   framhåller   i   sitt
yttrande  att  det  framlagda  förslaget
till  underhållsstöd i  allt  väsentligt
tillgodoser de krav som måste ställas på
systemet,  nämligen  att  ge  barn  till
särlevande   föräldrar  ett   garanterat
bidrag  till  sin försörjning.  Reglerna
har   enligt   socialutskottets   mening
utformats så att det tydligt framgår att
det i första hand är föräldrarna som har
det  ekonomiska ansvaret för sina  barn.
Från  utskottets synpunkter finns  ingen
erinran mot förslagen i propositionen.
Socialförsäkringsutskottet kan  utifrån
sina  utgångspunkter konstatera att  ett
minskat  samband  med bestämmelserna  om
underhållsbidrag rymmer flera  fördelar.
Lagutskottet har också som framgått ovan
framhållit   att  farhågorna   i   dessa
avseenden   inte   bör  överdrivas.   De
föreslagna reglerna om underhållsstöd är
så konstruerade att en förälders förmåga
att  bidra  till sina barns  försörjning
tas  i  anspråk fullt ut och situationer
då föräldrar med goda inkomster erhåller
stöd   från  det  allmänna  kommer   att
minska. Möjligheterna för föräldrar  att
manipulera systemet genom att få ett för
lågt  underhållsbidrag  fastställt   och
därigenom ett ökat samhällsstöd undviks.
En  annan fördel är att föräldrar enbart
i  de  fall  där underhållsbidraget  kan
komma  att  överstiga  underhållsstödets
belopp   kan   behöva  anlita   allmänna
domstolar     för     att     få     ett
underhållsbidrag fastställt. Reglerna  i
det nya systemet är utifrån föräldrarnas
synpunkt  lättöverskådliga, i  så  måtto
att   dessa   utan  svårighet   vid   en
separation    kan    konstatera    vilka
konsekvenser detta får med  avseende  på
de   ekonomiska   förpliktelserna.   Vid
utskottets  offentliga  utfrågning   var
flertalet  av de inbjudna personerna  av
uppfattningen  att huvudprinciperna  för
det föreslagna systemet är bra.
Socialförsäkringsutskottet,  som  nedan
kommer  att behandla regeringens förslag
i   dess  enskildheter,  anser  att  det
föreliggande förslaget om underhållsstöd
till  barn till särlevande föräldrar  ur
principiell    synpunkt   innebär    att
föräldrarnas      ekonomiska      ansvar
tydliggörs och att barnen garanteras  en
rimlig försörjning. Utskottet vill också
i  likhet  med  socialutskottet  bestämt
motsätta  sig  att en boförälder,  i  de
fall  den  underhållsskyldige  inte  kan
eller vill sörja för sitt barn eller  är
okänd,  skall  hänvisas  till  att  söka
socialbidrag om han eller hon inte ensam
kan sörja för sitt barn.
Mot denna bakgrund har utskottet ingen
erinran mot den principella utformningen
av underhållsstödet till barn till
särlevande föräldrar. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motionerna
Sf24 yrkandena 1 och 4 och  Sf27.

Närmare om rätten till underhållsstöd

Propositionen

I     propositionen     föreslås     att
underhållsstöd  skall lämnas  till  barn
vars  föräldrar  inte  bor  tillsammans,
oberoende av om barnet varaktigt bor hos
endast  en av föräldrarna eller växelvis
hos     båda     föräldrarna.     Enligt
propositionen är gemensam vårdnad numera
huvudalternativet  i  FB:s   regler   om
vårdnad   även  för  sådana   fall   där
föräldrarna    inte   bor   tillsammans.
Föräldrarna   kan   således   själva   i
huvudsak  komma  överens  om   hur   den
faktiska vården skall utformas. I  vissa
fall  förekommer  s.k. växelvis  boende,
dvs.  att  barnet i stor omfattning  bor
hos  båda  föräldrarna.  All  erfarenhet
talar  enligt propositionen för att  det
är bäst för barnet att vidmakthålla nära
och   goda  relationer  till  båda  sina
föräldrar  även  när  föräldrarna   inte
lever  tillsammans.  De  ändringar   som
under senare år vidtagits inom ramen för
FB:s  regelsystem om vårdnad har  därför
syftat       till       att       främja
samförståndslösningar och vidga utrymmet
för   gemensam  vårdnad.  Även  när  det
gäller  barnets underhåll och regler  om
underhållsstöd bör systemet utformas  så
att  stöd kan lämnas såväl till barn som
varaktigt bor tillsammans med endast  en
förälder  som till barn som bor växelvis
hos   båda  föräldrarna.  Underhållsstöd
skall enligt propositionen lämnas enbart
om  barnet  är  folkbokfört  hos  en  av
föräldrarna  och  också  varaktigt   bor
tillsammans  med  den föräldern,  vilket
enligt  propositionen inte  hindrar  att
barnet  kan bo tillsammans med den andre
föräldern.  Med förälder bör  jämställas
särskilt  förordnad  vårdnadshavare.   I
propositionen       framhålls        att
underhållsstödet  betalas  ut  till  den
förälder  som barnet är folkbokfört  hos
och    att    det    förhållandet    att
återbetalningsskyldigheten  beräknas  på
den   andres   inkomster   innebär    en
samstämmighet med reglerna för  särskilt
bidrag   för   barn  enligt   lagen   om
bostadsbidrag.  Samstämmigheten  innebär
att   man  förhindrar  att  en  förälder
uppbär        utfyllnadsdelen         av
underhållsstödet, medan den andre uppbär
bostadsbidrag  för  samma  barn,  vilket
sammanlagt skulle innebära mer i  bidrag
om  föräldrarna har olika hög inkomst än
vad som är avsett av lagstiftaren.
Vid    växelvis   boende   har   enligt
propositionen båda föräldrarna kostnader
för  barnet. Vardera föräldern står  för
barnets  kostnader under den tid  barnet
vistas  hos  henne  eller  honom.  Någon
underhållsskyldighet enligt FB kan  inte
fastställas   vid  sådant  boende.   Den
förälder  som  inte  är  boförälder  bör
enligt propositionen vid växelvis boende
inte            heller           åläggas
återbetalningsskyldighet        gentemot
staten. Samtidigt har boföräldern  lägre
kostnader för barnet under den  tid  det
vistas    hos   den   andre   föräldern.
Underhållsstödet  till  boföräldern  bör
därför,  enligt  vad  som  framhålls   i
propositionen, minskas i motsvarande mån
och lämnas i form av utfyllnadsbidrag.
I propositionen föreslås vidare att ett
barn  inte  har rätt till underhållsstöd
om  barnets mor är boförälder  och  utan
giltigt skäl låter bli att medverka till
att    få    faderskapet   till   barnet
fastställt,  eller  det  finns   grundad
anledning  anta  att  en  bidragsskyldig
förälder   i   rätt   ordning   erlägger
underhållsbidrag som inte  är  lägre  än
det  belopp  som  enligt den  föreslagna
lagen skulle betalas ut i underhållsstöd
eller   det   är   uppenbart   att   den
bidragsskyldige föräldern på något annat
sätt ser till att barnet får motsvarande
underhåll.    Vidare    föreslås     att
underhållsstöd  inte  skall  lämnas   om
boföräldern trots föreläggande och  utan
giltigt  skäl  inte  medverkar  till  de
åtgärder    som    behövs    för     att
försäkringskassan skall kunna  driva  in
underhållsbidrag från en  bidragsskyldig
förälder  som är bosatt utomlands.  Även
barn vars ena förälder är avliden kommer
att   omfattas   av   den   nya   lagen.
Regeringen har i propositionen  hänvisat
till   att  riksdagen  uttalat  att   en
utredning  bör ske av vilka  möjligheter
som  kan  finnas för att kompensera  ett
barn   för   bortfallet  av  stöd   till
försörjningen  om  barnet  inte  kan  få
efterlevandepension  när   en   förälder
avlider   (bet.   1992/93:SfU4,    rskr.
1992/93:69).  I  propositionen  föreslås
emellertid  att ett barn inte  skall  ha
rätt  till underhållsstöd om barnet  har
rätt     till     barnpension     enligt
bestämmelser   i   lagen    om    allmän
försäkring (AFL).

Utskottets bedömning

Det   nya  underhållsstödet  kommer  att
omfatta  en  vidare krets  barn  än  vad
gäller bidragsförskottssystemet. Förutom
barn  med särlevande föräldrar och  barn
som adopterats av en ensam person kommer
även barn vars ena förälder avlidit  att
omfattas.  Underhållsstöd  kommer  också
att  kunna lämnas till barn som växelvis
bor hos föräldrarna. Utskottet anser det
utmärkt   att  hela  denna   grupp   kan
omfattas     av    samma    regelsystem.
Beträffande   barn  vars  ena   förälder
avlidit  gäller att barn  som  har  rätt
till  barnpension enligt AFL inte kommer
att få rätt till underhållsstöd. Här bör
nämnas att underhållsstödets storlek  är
ungefär   detsamma  som   barnpensionens
garantibelopp,  40  %  av   basbeloppet.
Barnpensionen   enligt   AFL    beräknas
emellertid  i  kvotdelar  i  förhållande
till      den     avlidne     förälderns
bosättningstid i Sverige eller  tid  med
intjänad  ATP-rätt. Vid  bestämmande  av
efterlevandepensionens storlek kan  även
framtida  bosättningstid  beräknas,  och
detta  sker på motsvarande sätt som  vid
förtidspension enligt bestämmelser  i  5
kap.  9  § AFL. Det anförda innebär  att
barnpension för år räknat kan komma  att
understiga  det  belopp  som  skulle  ha
utgetts  i  underhållsstöd, särskilt  om
den avlidne föräldern varit bosatt i ett
land  utanför EU. Situationer  kan  även
förekomma   då  barnet  överkompenseras,
t.ex.     då    enbart    en    utländsk
efterlevandepension utbetalas. Utskottet
anser att regeringen inom ramen för  den
uppföljning av reformen som  kommer  att
ske  bör  följa  upp effekterna  av  att
underhållsstöd inte lämnas när rätt till
barnpension  föreligger. Regeringen  bör
vid  behov återkomma till riksdagen  med
förslag till ändrade regler. Det anförda
bör   riksdagen   som  sin   mening   ge
regeringen till känna.
Utskottet vill nämna att RFV i Allmänna
råd  1989:10 beträffande bidragsförskott
angett  att  med växelvis  boende  avses
situationer då barn tillbringar  mer  än
en    tredjedel   av   tiden   hos   den
underhållsskyldige. Utskottet utgår från
att  detta  kommer att ligga till  grund
för    bedömningen   även    beträffande
underhållsstödet.
Utskottet  tillstyrker propositionen  i
nu behandlad del.
Underhållsstödets storlek

Propositionen

I     propositionen     föreslås     att
underhållsstöd skall lämnas med 1 173 kr
per  barn  och  månad  vilket  motsvarar
ungefär hälften av normalkostnaderna för
ett  barn  sedan hänsyn tagits till  det
allmänna  barnbidraget.  Om  barnet  har
egna  inkomster  är det enligt  vad  som
framhålls  i  propositionen rimligt  att
dessa  beaktas  och att underhållsstödet
minskas  om  inkomsterna är tillräckligt
höga.  Ferieinkomster och  andra  mindre
inkomster  skall  dock inte  beaktas.  I
propositionen föreslås att inkomster som
överstiger  48  000  kr  per  år   skall
beaktas och medföra att underhållsstödet
minskas   med   50  %  av  överskjutande
belopp.
Underhållsstöd   skall   också    kunna
betalas ut som ett utfyllnadsbidrag  och
utgör      då     skillnaden      mellan
underhållsstödet         och         den
återbetalningsskyldighet    som    skall
fastställas  till viss  procent  av  den
återbetalningsskyldiges  årsinkomst  (se
nedan). Underhållsstöd skall betalas som
utfyllnadsbidrag  om det  finns  grundad
anledning  anta att en förälder  betalar
underhåll   till  barnet  som  motsvarar
återbetalningsskyldigheten        enligt
bestämmelserna  om  underhållsstöd,   om
barnet bor växelvis hos båda föräldrarna
eller om sökanden begär det.

Motioner

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion
Sf24    yrkande   2   beslut   om    att
underhållsstödet  och utfyllnadsbidraget
skall  vara  behovsprövat.  Motionärerna
accepterar  inte  att  underhållsstödets
utfyllnadsdel   utges  som   en   allmän
grundläggande  trygghet  för  alla  barn
till  särlevande föräldrar som då gynnas
i  förhållande till andra  barn.  Enligt
motionärerna  måste  målsättningen   för
statens insatser på det familjepolitiska
området  vara  att  barn  lever  i  nära
relationer    till   båda   föräldrarna.
Förslaget  innebär,  framhålls   det   i
motionen,    att   staten   gynnar    en
familjesplittring.  Mot  bakgrund  härav
bör såväl underhållsstödets förskottsdel
som utfyllnadsdel vara behovsprövat.
I  motion  Sf26 yrkande 5  av  Ragnhild
Pohanka  m.fl.  (mp) begärs  förslag  om
ändrad    beräkningsgrund    för     den
underhållsskyldiges  underhållsstöd  där
hänsyn  tas  till  boförälderns  ändrade
inkomst. Motionärerna framhåller att den
bidragsskyldige föräldern får betala mer
i  underhållsstöd om hans  eller  hennes
inkomster    ökar   och    mindre    när
inkomsterna minskar. Vidare  tas  hänsyn
till   barnets  inkomster.  Motionärerna
anser att det finns starka skäl för  att
närmare  pröva om inte även boförälderns
inkomst      skall      påverka      den
bidragsskyldiges underhållsstöd.
I  motion  Sf28 yrkande 1 av Rose-Marie
Frebran   m.fl.   (kd)   hemställs   att
riksdagen  hos regeringen begär  förslag
till    underhållsstöd    som    beaktar
vårdnadshavarens     ekonomi.     Enligt
motionärerna   är   det   i    nuvarande
statsfinansiella läge,  med  besparingar
inom   snart   nog  varje  område   inom
välfärdssystemet,      stötande      att
underhållsstöd        skall        komma
vårdnadshavare     i      de      högsta
inkomstskikten  till   del.   En   sådan
ordning    riskerar    att    undergräva
systemets legitimitet. I de fall då  den
underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet  inte  är  lika
stor som underhållsstödet bör därför  en
inkomstprövning  ske.  En  sådan  modell
måste  enligt motionärerna  utformas  så
att marginaleffekterna minimeras och  så
att    administrationskostnaderna   inte
ökar.    I   yrkande   3   begärs    ett
tillkännagivande  om ensamföräldrar  med
tonårsbarn. Enligt motionärerna kan  det
finnas       skäl      att      relatera
underhållsstödet till barnens ålder. Ett
faktum torde vara att omkostnaderna  för
tonårsbarn  är högre än för yngre  barn.
Det  allmännas  stöd minskar  också  när
barnen  går  ut grundskolan. Med  hänsyn
till en arbetsmarknadssituation som  ger
få   ungdomar   i  åldrarna   16-18   år
möjlighet till arbete på fritid kan  den
ekonomiska   situationen    för    många
tonårsföräldrar  vara  mycket   pressad.
Regeringen     bör     därför     enligt
motionärerna noga följa och uppmärksamma
denna  grupp och överväga justeringar  i
stödsystemet.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i
motion Sf25 att då nivån på
underhållsstödet knyts till den
underhållsskyldiges inkomst kommer
statens kostnader för underhållsstödet
att minska i takt med löneutvecklingen.
På vilket sätt barnet skall få
tillgodogöra sig en underhållsskyldigs
löneökning berörs inte i propositionen.
I yrkande 5 begärs att underhållsstödet
skall indexeras så att nivån följer den
allmänna löneutvecklingen.


Utskottets bedömning

Frågan    om   en   behovsprövning    av
underhållsstödet i förhållande till  den
förälder som barnet bor hos diskuteras i
propositionen.    Ett    stort     antal
remissinstanser har ifrågasatt  om  inte
ett  samhällsstöd som  betalas  ut  till
vårdnadshavaren  oberoende   av   dennes
ekonomi    riskerar    att    undergräva
systemets legitimitet. Enligt regeringen
finns  det flera skäl som talar  mot  en
behovsprövning.  I propositionen  uppges
att  det  är  en mycket liten  grupp  av
boföräldrar  som  har  höga   inkomster.
Statens  inkomster  skulle  inte  minska
annat är marginellt om en behovsprövning
infördes.   I  förevarande  förslag   är
underhållsstödets  storlek  utformat  så
att    det    skall    motsvara    halva
normalbeloppet  för  ett   barn   utöver
barnbidraget. Boföräldern svarar  enligt
propositionen   regelmässigt   för    en
motsvarande  del  av  försörjningen  och
ofta  betydligt mer. Därtill kommer  att
marginaleffekterna  för  föräldrar   med
goda och medelgoda inkomster redan i dag
är  besvärande genom att dessa får lägre
bostadsbidrag         och          höjda
barnomsorgsavgifter.  En  behovsprövning
inom  ramen för det nya systemet  skulle
ytterligare förstärka dessa effekter.
Socialutskottet  har  i  sitt  yttrande
framhållit  att  en  behovsprövning   är
förenad  med så många nackdelar att  det
inte bör införas.
I   likhet   med  vad  som   anförs   i
propositionen                      anser
socialförsäkringsutskottet    att    ett
system  där  en  behovsprövning  sker  i
förhållande  till  boförälderns  ekonomi
har   många  nackdelar.  Farhågorna  att
förslaget  skulle innebära att systemets
legitimitet   ifrågasätts   får   enligt
utskottets  uppfattning inte överdrivas.
Ett   system  med  behovsprövning  måste
dessutom      utformas      så       att
marginaleffekterna  minimeras  samtidigt
som    administrationskostnaderna   inte
nämnvärt  ökar.  Utformningen   av   ett
sådant  system innebär enligt utskottets
uppfattning  betydande  svårigheter  och
kan  komma  att  ställa  stora  krav  på
administrationen     med      åtföljande
kostnader.   Sammanfattningsvis    delar
utskottet  de skäl som regeringen  anför
mot  att  nu  införa en  behovsprövning.
Utskottet      tillstyrker       således
regeringens förslag och avstyrker bifall
till  motionerna  Sf24 yrkande  2,  Sf26
yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.
Beträffande frågan om en indexering  av
underhållsstödet    och    frågan     om
underhållsstöd  bör  utges   med   olika
belopp  beroende av barnens ålder  anser
socialutskottet i sitt yttrande  att  en
indexering av underhållsstödet inte  bör
ske  och  att stödet i princip bör  utgå
till  alla  barn med lika stort  belopp.
Socialförsäkringsutskottet         delar
socialutskottets     uppfattning     och
avstyrker  bifall till  motionerna  Sf25
yrkande 5 och Sf28 yrkande 3.
Allmänt om återbetalningsskyldighet

Propositionen

I  propositionen föreslås  att  för  det
underhållsstöd  som lämnas  till  barnet
skall   den   förälder  som   inte   bor
tillsammans     med     barnet      vara
återbetalningsskyldig  gentemot  staten.
Återbetalningsskyldigheten      föreslås
bestämd    enligt    en   schabloniserad
procentmetod.  Om  ett  underhållsbidrag
bestämts  i  form  av ett  engångsbelopp
skall   någon   återbetalningsskyldighet
inte fastställas.
Regeringen        framhåller        att
utgångspunkten för förslaget är att båda
föräldrarna  efter förmåga  skall  bidra
till  barnets försörjning. Det är enligt
propositionen inte rimligt  att  staten,
som   nu   ofta  är  fallet,  står   för
kostnader  för barnet som  den  förälder
som  barnet  inte bor hos har  möjlighet
att bidra till. Att svara för sina barns
försörjning   bör  vara   en   etablerad
samhällelig norm.
En  ökning av försörjningsbidraget från
den  förälder  som inte  har  sitt  barn
boende  hos  sig bör enligt  regeringens
mening  åstadkommas genom att  särskilda
regler  införs,  som innebär  att  dessa
föräldrar  blir skyldiga att helt  eller
delvis återbetala underhållsstödet  till
staten.  Återbetalningsskyldigheten  mot
staten    bör    enligt    propositionen
bestämmas    med   hänsyn    till    den
återbetalningsskyldiges       ekonomiska
förhållanden. Återbetalningsskyldigheten
bör  också  vara oberoende av den  andra
förälderns ekonomi. På så sätt  påverkas
inte      statens     kostnader      för
underhållsstöd    av    de    ekonomiska
förhållandena  hos  boföräldern.  Enligt
propositionen innebär detta  att  bandet
mellan  barnet och föräldrarna  sätts  i
förgrunden medan föräldrarnas ekonomiska
beroende av varandra minskar. I de  fall
underhållsstöd   utges   i    form    av
utfyllnadsbidrag       skall       någon
återbetalningsskyldighet            inte
fastställas. Utfyllnadsbidraget  är  ett
rent samhälleligt stöd.
Återbetalningsskyldigheten  bör   enligt
propositionen   bestämmas   enligt   ett
enkelt  system med så få tolkningsmoment
och  inslag  av skönsmässiga bedömningar
som  möjligt. Det bör vidare  vara  lätt
att  anpassa  återbetalningsskyldigheten
till ändrade ekonomiska förhållanden. En
lämplig  metod blir därför att  bestämma
återbetalningsskyldigheten           med
utgångspunkt            i            den
återbetalningsskyldiges           årliga
bruttoinkomst  efter ett grundavdrag  på
24  000  kr.  Återbetalningsskyldigheten
föreslås fastställd till en viss procent
av  den  så  framräknade  inkomsten.   I
propositionen föreslås att procentsatsen
för           fastställande           av
återbetalningsskyldighet  för  ett  barn
skall vara 10 %, för två barn 6,25 % för
varje  barn  och för tre barn  5  %  per
barn.  Den totala procentsatsen föreslås
ökad  med 1 % för varje ytterligare barn
utöver tre. Vidare föreslås att alla den
återbetalningsskyldiges biologiska  barn
och  adoptivbarn räknas  med  i  antalet
barn.
Enligt       propositionen        torde
möjligheterna  att  driva   in   statens
fordran       utomlands      beträffande
återbetalningsskyldighet    vara    små.
Regeringen  föreslår därför att  om  den
bidragsskyldige  föräldern   är   bosatt
utomlands   bör   försäkringskassan   ha
möjlighet  att  låta bli att  fastställa
återbetalningsskyldighet.
Försäkringskassan inträder då i  barnets
rätt  till underhållsbidrag, och statens
fordran kan drivas in i utlandet i samma
utsträckning  som i dag. I propositionen
föreslås  också att det bör  införas  en
bestämmelse   om  att  försäkringskassan
helt  eller delvis får upphäva ett redan
fattat             beslut             om
återbetalningsskyldighet     om      den
bidragsskyldige föräldern  bosätter  sig
utomlands.

Motioner

Ulla  Hoffmann  m.fl. (v)  framhåller  i
motion   Sf25  att  regeringens  förslag
innebär  att  de som har höga  inkomster
eller  stor  förmögenhet kommer  att  få
återbetala  en  mycket  större  del   av
underhållsstödet än de gör  i  nuvarande
bidragsförskottssystem.  Regeringen  har
dock     bedömt    att    även     vissa
återbetalningsskyldiga   föräldrar   med
låga  inkomster  kommer att  betala  mer
till staten än vad som sker i dag. Detta
framgår   också  av  de   analyser   som
presenteras    i    propositionen.    De
bidragsskyldiga i decilgrupperna 2 och 3
får   en  minskning  av  sin  disponibla
inkomst  som  -  med tanke  på  de  låga
inkomsterna  -  kan bli svår  att  bära.
Enligt   motionärerna  är   syftet   med
reformen  inte att stjälpa utan  snarare
att  poängtera båda föräldrarnas  ansvar
för  barnens försörjning. Det kan  också
bli  svårt  för  staten  att  driva   in
återbetalningen för de nämnda grupperna.
Motionärerna   anser  därför   att   det
fortlöpande bör göras en uppföljning  av
vilka effekter som underhållsstödet  kan
föra med sig för dem med låga inkomster.
Motionärerna  begär  i  yrkande  1   ett
tillkännagivande härom.
I  motion  Sf28 yrkande 4 av Rose-Marie
Frebran    m.fl.   (kd)    begärs    ett
tillkännagivande om behovet av att följa
upp   hur   de  nya  reglerna   påverkar
möjligheterna   till   nära   och   goda
relationer mellan barnet och  dess  båda
föräldrar.  Motionärerna framhåller  att
underhållsstödet handlar om  kronor  och
ören, men det är också av stor vikt  att
stödets  utformning inte motverkar  utan
bidrar till att nära och goda relationer
mellan  barnet  och dess  föräldrar  kan
upprätthållas. Vid en uppföljning  måste
också de fördelningspolitiska effekterna
av förslaget beaktas.
I   två  motioner  tas  upp  frågan  om
grundavdragets storlek.
Gullan  Lindblad  m.fl.  (m)  begär   i
motion  Sf24  yrkande 3  beslut  om  att
grundavdraget  skall  vara  48  000  kr.
Motionärerna  hänvisar till  att  det  i
departementspromemorian  föreslogs  just
detta  belopp. En halvering av  avdraget
kan enligt motionärerna skapa problem  i
så  måtto  att  det  kommer  att  finnas
underhållsskyldiga vars skuld kommer att
vara större än förbehållsbeloppet.
Även  i motion Sf26 av Ragnhild Pohanka
m.fl.      (mp)      hänvisas       till
departementspromemorian  och   att   det
halverade beloppet kan komma att  drabba
underhållsskyldiga med  låga  inkomster.
Motionärerna begär i yrkandena 2  och  3
att    riksdagen   beslutar   fastställa
grundavdraget till  48 000 kr.
Utskottets bedömning

I     propositionen    framhålls     att
tillämpningen     av     reglerna     om
bidragsförskott    och    reglerna    om
underhållsbidrag  successivt  lett  till
allt  lägre  genomsnittliga bidrag  till
barnens  försörjning från  den  förälder
som  inte  stadigvarande bor tillsammans
med  barnet. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det inte är rimligt  att
staten, som nu ofta är fallet, står  för
den  del av barnets försörjning som  den
förälder  som barnet inte  bor  hos  har
möjlighet att bidra till. Den föreslagna
lösningen   om  återbetalningsskyldighet
innebär    att    den   bidragsskyldiges
betalningsförmåga tas i anspråk  i  ökad
utsträckning. Återbetalningsskyldigheten
föreslås  vara oberoende  av  den  andre
förälderns  ekonomi,  varigenom  statens
kostnader   för  underhållsstödet   inte
påverkas  av de ekonomiska förhållandena
hos    boföräldern.   Sambandet   mellan
oönskade effekter mellan FB:s regler  om
underhållsbidrag       och       utgivet
underhållsstöd kommer också  därmed  att
upphöra.
I      den      departementspromemoria,
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar  (Ds  1996:2),  som  låg  till
grund  för regeringens förslag föreslogs
att ett grundavdrag från inkomsten skall
få  göras med 48 000 kr. I propositionen
föreslås dock att ett grundavdrag  skall
få  göras  med 24 000 kr. Skälen  härför
är,    enligt   vad   företrädare    för
Socialdepartementet     uppgett      för
utskottet,  i första hand att  de  redan
beslutade sparmålen skall kunna  uppnås.
Regeringen    framhåller    vidare     i
propositionen att ett grundavdrag på  24
000  kr  tar  hänsyn till dem  med  svag
ekonomi.   Återbetalningsskyldiga    med
mycket  låga inkomster kommer då att  få
en  låg  återbetalningsskyldighet  eller
ingen  alls.  I  propositionen  föreslås
dessutom  att återbetalningsskyldigheten
helt  skall bortfalla om den skulle  bli
lägre än 100 kr per barn och månad.
Socialutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande    regeringens   förslag    och
avstyrker bifall till motionerna.
Utskottet  noterar  att  RRV   i   sitt
remissyttrande                      över
departementspromemorian har  ansett  att
förslagen  om återbetalningsbelopp  fått
en  fördelningspolitiskt mindre  lämplig
profil. Besparingskravet, som då var 500
miljoner  kronor, uppnåddes inte  heller
genom   förslagen.   RRV   gjorde   egna
beräkningar   som   visade    att    ett
grundavdrag   på   72   000    kr    och
procentsatser på 14, 17  och  20  %  för
ett,  två respektive tre barn skulle  ge
bättre effekter i nämnda avseenden.  Vid
utskottets offentliga utfrågning har RRV
angett   att   man  inte   gjort   några
beräkningar med anledning av  det  höjda
besparingskrav som nu ställts och de nya
beräkningsgrunder     som     regeringen
föreslagit. RRV har uppgett att man  för
att  hitta  den bästa lösningen  behöver
ett större underlag men att reglerna kan
justeras efter hand.
Utskottet delar uppfattningen  att  det
inte minst mot bakgrund av sparmålen och
med  hänsyn  till  statens  finanser  är
rimligt  att  grundavdraget  nu  bestäms
till  24  000 kr. Utskottet  har  härvid
även    beaktat    möjligheterna     som
försäkringskassan   får   att    bevilja
anstånd respektive medge eftergift.  Med
ett  lågt grundavdrag betonas också alla
föräldrars  ansvar att bidra  till  sina
barns  försörjning. Vilken effekt  detta
får  med avseende på bl.a. möjligheterna
att  driva  in  en uppkommen  skuld  får
beaktas inom ramen för uppföljningen  av
reformen.  Utskottet  avstyrker   bifall
till  motionerna Sf24 yrkande 3 och Sf26
yrkandena 2 och 3.
Utskottet  anser  det  väsentligt   att
frågan   om   vilka  effekter   den   nu
föreslagna reformen kan komma att få med
avseende   på  föräldrarnas   ekonomiska
situation  följs  upp.  I  propositionen
anförs  också att regeringen noga kommer
att  följa  upp denna fråga. Syftet  med
motion  Sf25 yrkande 1 får därmed  anses
tillgodosett.
Företrädare   för   Socialdepartementet
har  uppgett att även andra konsekvenser
av    reformen   kommer    att    följas
upp.Utskottet  anser det väsentligt  att
så  sker och anser därmed att syftet med
motion Sf28 yrkande 4 är tillgodosett.
I  sammanhanget vill utskottet särskilt
kommentera regeringens förslag till  lag
om  underhållsstöd  såvitt  avser  23  §
andra stycket. Enligt detta skall beslut
om     återbetalningsskyldighet     inte
meddelas     i     bl.a.     de     fall
underhållskyldighet   enligt   FB    har
fastställts i form av ett engångsbelopp.
För att övergången till det nya systemet
inte   skall  få  orimliga  konsekvenser
anser           utskottet            att
återbetalningsskyldighet   inte   heller
skall fastställas om domstol konstaterat
att  annan  förmögenhetsöverföring  till
barn     är     att    jämställa     med
underhållsbidrag   i   form    av    ett
engångsbelopp,   i    vart    fall    då
överföringen  skett innan nu  föreslagen
lag om underhållsstöd trätt i kraft.
Inkomstunderlag

Propositionen

Inkomstprövningen                     av
återbetalningsskyldigheten  föreslås   i
första hand grundad på inkomst av tjänst
samt  intäkt av kapital och  inkomst  av
näringsverksamhet. Med hänsyn  till  att
en  förälders  försörjningsansvar  skall
grundas  på  förmåga utan hänsynstagande
till  andra  åtaganden och att  systemet
skall  vara enkelt och förutsebart,  bör
enligt regeringen i princip inte beaktas
andra avdrag eller eventuella underskott
under  de  två förstnämnda inkomstslagen
än sådana som får göras vid beräkning av
inkomst av tjänst. Bruttolön med  avdrag
för vid beskattningen medgivna avdrag  i
inkomstslaget tjänst - såsom resor  till
och från arbetet och resor i tjänsten  -
ränteintäkter etc. får enligt regeringen
anses vara ett bra mått att beräkna  den
ekonomiska   förmågan.   Avdrag    under
inkomstslaget   kapital    skall    inte
beaktas.  Inkomst  av  näringsverksamhet
bör  ökas genom att vissa avdrag som har
karaktär      av      vinstdispositioner
återläggs.  Dessa  är  avsättning   till
periodiseringsfonder, viss del av avdrag
för   egen   pension  samt   ökning   av
expansionsmedel.   Även    avdrag    för
underskott   från  tidigare   år   skall
återläggas.     Dock      skall      den
bidragsskyldiges  inkomst  minskas   med
belopp   som   avser   återföring   till
beskattning  av  avdrag  för  avsättning
till  periodiseringsfonder och minskning
av  expansionsmedel. Tillägg skall göras
med 1 % av skattepliktig förmögenhet som
överstiger
800  000  kr samt för inkomst, inklusive
kostförmån,  som beskattas enligt  lagen
(1958:295)    om    sjömansskatt     och
studiemedel i form av studiebidrag.
Återbetalningsskyldigheten        skall
grundas på det senaste taxeringsbeslutet
och omräknas årligen.
Om  en  återbetalningsskyldig  förälder
inte  betalar  till staten  i  rätt  tid
föreslås  att  ränta  skall  betalas  på
skulden.  Ränta skall även  erläggas  om
anstånd medgetts. Räntan, som inte skall
vara  avdragsgill, bör enligt  förslaget
årligen  fastställas av regeringen  till
en  nivå  som motsvarar statens utgifter
för dess upplåning.
Ragnhild  Pohanka m.fl.  (mp)  begär  i
motion     Sf26    yrkande     4     ett
tillkännagivande om att  beskattningsbar
inkomst   bör   utgöra   underlag    för
beräkning    av   den   bidragsskyldiges
underhållsstöd så att exempelvis  avdrag
för  resor  till  och från  arbetet  kan
beaktas.

Utskottets bedömning

Den      föreslagna     metoden      att
procentbeloppet beräknas med ledning  av
senast  fastställd taxering  ger  enligt
utskottets mening ett enkelt och tydligt
system    med   förutsebara    effekter.
Återbetalningsbeloppet kommer hela tiden
att    anpassa    sig    till    ändrade
inkomstnivåer. Inkomstnivån kommer  dock
att hänföra sig till förhållandena cirka
ett    till   två   år   tidigare    när
återbetalningsbeloppet       fastställs.
Möjligheterna att enligt 28  §  bestämma
återbetalningsskyldigheten   till    ett
högre   skäligt  belopp  gäller   endast
speciella  situationer.  Regeringen  har
tillkallat en särskild utredare  att  se
över inkomstbegreppen inom bidrags-  och
socialförsäkringssystemen          (dir.
1996:52).    Utredaren    skall    bl.a.
analysera nuvarande regler och  redovisa
förslag till så långt möjligt gemensamma
regler  för hur inkomst skall  beräknas.
Utskottet    utgår   från    att    även
inkomstbegreppet  i  den  nu  föreslagna
lagen  om underhållsstöd kan bli föremål
för  utredningens granskning.  Utskottet
har    dock   inga   invändningar    mot
förslagets  utformning  i  nu  behandlad
del.  Utskottet  avstyrker  bifall  till
motion Sf26 yrkande 4.
Utskottet vill i sammanhanget  peka  på
att   800  000  kr  är  den  gräns   som
tillämpas för när skatt börjar tas ut på
förmögenhet. Fr.o.m. den 1 januari  1997
är  denna gräns ändrad till 900  000  kr
(prop.  1995/96:198, SkU31, rskr.  305).
Vidare  skall framhållas att det  enligt
förslag    i   proposition   1995/96:227
föreslås   att   lagen   (1958:295)   om
sjömansskatt  skall upphävas.  Förslaget
behandlas för närvarande av riksdagen. I
nämnda proposition föreslås en ändring i
enlighet   härmed  i  26  §   lagen   om
underhållsstöd.
Resekostnader i samband med umgänge

Motioner

I   två  motioner  tas  upp  frågan   om
kostnader   för  resor  i  samband   med
umgänge mellan föräldrar och barn.
I  motion  Sf26 yrkande 1  av  Ragnhild
Pohanka m.fl. (mp) begärs att regeringen
snarast  återkommer till  riksdagen  med
förslag  om  hur  de underhållsskyldigas
resekostnader  vid umgänge  skall  kunna
vägas    in    vid    beräkningen     av
underhållsstöd. Motionärerna  framhåller
att,  om de underhållsskyldiga framdeles
i  ökad omfattning kommer att få erlägga
högre  belopp  än i dag, kan  eventuella
möjligheter till umgänge försvåras.  Där
samhället har ett starkt intresse av att
se  till att föräldrar själva klarar att
försörja sina barn, har samhället  också
en  moralisk skyldighet att  skydda  ett
kanske    redan   skört   och   ömtåligt
förhållande          mellan          den
underhållsskyldige och barnet.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i
motion Sf28 att när barn och
underhållsskyldig är bosatta på skilda
orter uppkommer kostnader för resor m.m.
i samband med umgänge. Att regeringen
inte tar upp denna fråga i nu
förevarande proposition är enligt
motionärerna en brist. Motionärerna
understryker vikten av att denna fråga
löses snarast möjligt. En möjlig
konsekvens av den skärpta
återbetalningsskyldigheten som måste
motverkas är minskad möjlighet att
utnyttja umgängesrätten på grund av höga
kostnader. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.


Utskottets bedömning

Såsom  framhålls  i motionerna  kan  det
vara förenat med höga resekostnader  vid
utövande  av umgänge. Som framgått  ovan
är     huvudregeln     numera     enligt
bestämmelser i FB att föräldrarna  skall
ha  gemensam  vårdnad om  barnen.  Detta
innebär att domstol inte kan förordna om
hur  umgängesrätten skall regleras  utan
parterna förutsätts själva komma överens
om  denna.  För närvarande finns  heller
inga särskilda bestämmelser som reglerar
föräldrarnas inbördes ansvar för  sådana
särskilda  kostnader. Vid  fastställande
av   underhållsbidrag  kan  dock  enligt
praxis resekostnader beaktas.
Frågan om resekostnader vid umgänge har
behandlats  i  flera  olika  utredningar
utan   att   denna  fått  sin   lösning.
Riksdagen har tidigare uttalat  att  det
är angeläget att frågan om resekostnader
vid  utövande av umgänge får en  lösning
(bet.  1992/93:LU22). Senast har  frågan
behandlats  i  SOU 1995:26.  Utredningen
föreslår   i   detta   sammanhang    att
föräldrarna      skall      dela      på
resekostnaderna i förhållande till deras
respektive    ekonomiska   förmåga.    I
propositionen  anförs att  avsikten  var
att  de  förslag  som lämnats  i  nämnda
betänkande  skulle behandlas tillsammans
med      departementspromemorian      om
underhållsstöd,   vilket   av   tidsskäl
visade sig vara omöjligt. För att  uppnå
fastställda  sparmål  krävdes   att   nu
förevarande proposition lades  fram  för
riksdagen före sommaren 1996.
Lagutskottet  har i sitt yttrande  över
motionerna   framhållit   att   det   är
väsentligt  att frågan om kostnader  för
umgängesresor  får en  lösning.  Barnets
behov  av goda och nära relationer  till
båda   sina  föräldrar  kräver,   enligt
utskottets  mening, att frågan  får  sin
lösning.
Socialutskottet   framhåller   i   sitt
yttrande   att   det  av   propositionen
framgår  att  regeringen är medveten  om
att  problem  med försörjningsbördan  på
ett   negativt  sätt  påverkar   barnets
möjligheter    att   umgås    med    den
bidragsskyldige    föräldern.     Enligt
utskottets uppfattning behövs inte något
tillkännagivande   med   anledning    av
motionsyrkandena  då  regeringen  kommer
att  ta  upp  frågan om resekostnader  i
samband  med  umgänge i den  proposition
som  förväntas bli framlagd nästa år  på
grundval   av  Vårdnadstvistutredningens
betänkande  Vårdnad, boende och  umgänge
(SOU 1995:79).
Socialförsäkringsutskottet, som är
medvetet om att frågan om hur
resekostnader vid umgänge skall lösas
rymmer särskilda svårigheter, anser i
likhet med lagutskottet och
socialutskottet att det är väsentligt
att denna fråga får en lösning. Enligt
uppgift kommer regeringen att ta upp
frågan om resekostnader i samband med
umgängesfrågor i en proposition som
förväntas bli framlagd nästa år. Mot
bakgrund härav anser utskottet det inte
påkallat med något uttalande från
riksdagens sida med anledning av
motionerna Sf26 yrkande 1 och Sf28
yrkande 2. Utskottet vill dock tillägga
att i den mån ett underhållsbidrag
fastställts till lägre belopp med hänsyn
till resekostnader vid umgänge har det
nuvarande bidragsförskottssystemet
inneburit en viss statlig subvention om
utfyllnadsbidrag blivit aktuellt.

Anstånd, eftergift och utmätning

Propositionen

En  bidragsskyldig förälder skall enligt
förslaget helt eller delvis kunna medges
anstånd    av   försäkringskassan    med
återbetalningen  till  staten.   Anstånd
skall  medges i den mån det  behövs  för
att den bidragsskyldige skall få behålla
vad  som  behövs för eget och  familjens
underhåll.         Därvid          skall
utsökningsbalkens    bestämmelser     om
gäldenärens beneficium tillämpas. Även i
andra fall skall anstånd kunna medges om
det  finns anledning till det med hänsyn
till   den  bidragsskyldiges  personliga
eller  ekonomiska situation eller  annan
särskild  anledning.  En  bidragsskyldig
skall  också  kunna medges eftergift  av
försäkringskassan    om    det     finns
synnerliga  skäl  med  hänsyn  till  den
bidragsskyldiges    ekonomiska     eller
personliga situation.
Enligt  bestämmelser  i  1  kap.  6   §
utsökningsbalken  (UB)  kommer   statens
fordran på återbetalningsskyldighet  vid
utmätning  att  handläggas  som  allmänt
mål.
I     propositionen    föreslås     att
försäkringskassans  fordringar  gentemot
den      återbetalningsskyldige      vid
löneutmätning  skall ha samma  företräde
framför  andra  fordringar  som  barnets
fordringar   enligt  FB.  Vid   samtidig
utmätning skall det innehållna  beloppet
fördelas efter de löpande bidragens  och
återkravens storlek.
Försäkringskassan     skall      enligt
förslaget som huvudregel inte  längre  i
samband med sina egna återkrav ge barnet
tillfälle   att   samtidigt   kräva   in
överskjutande underhållsbidrag.
Om  den  bidragsskyldige  föräldern  är
bosatt      utomlands     och      någon
återbetalningsskyldighet    inte     har
fastställts     av     försäkringskassan
föreslås  däremot att  kassan  skall  få
träda    in   i   barnets   rätt    till
underhållsbidrag. Statens fordringar kan
då  enligt  propositionen  drivas  in  i
utlandet i samma utsträckning som sker i
dag.   Enligt   vad  som   framhålls   i
propositionen  torde  möjligheterna  att
driva   in   statens  fordran  utomlands
beträffande     återbetalningsskyldighet
vara   små.  Försäkringskassan   bör   i
utlandsärenden  även fortsättningsvis  i
samband med sina egna återkrav ge barnet
tillfälle   att   samtidigt   kräva   in
överskjutande underhållsbidrag.

Motion

I motion Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann
m.fl.   (v)   begärs   beslut   om   att
försäkringskassan, även i Sverige, skall
kunna   vara   ombud  för   barnet   och
föranstalta  om  indrivning  av  barnets
fordringar  vad gäller underhållsbidrag.
Motionärerna  framhåller att  om  staten
måste  gå  in  med underhållsstöd  i  de
situationer    där    underhållsbidraget
fastställts  till högre  belopp  innebär
detta  att en konflikt föreligger mellan
föräldrarna.   För   att   få   ut   det
överskjutande  underhållsbidraget  måste
barnet     självt     föranstalta     om
indrivningsåtgärder. Enligt motionärerna
innebär  detta  att ett av  syftena  med
reformen,  nämligen  att  barnen   skall
lämnas  utanför,  försvinner  för  dessa
barn.

Utskottets bedömning

I  förslaget  till lag om underhållsstöd
finns      bestämmelser      om      att
försäkringskassan kan medge anstånd  med
inbetalning   av   återbetalningsbelopp.
Försäkringskassan kan också  helt  eller
delvis  efterge statens fordran avseende
återbetalningsskyldigheten.        Dessa
bestämmelser utgör en viktig del  i  det
nya  systemet. Därigenom finns möjlighet
att   underlätta  situationen   för   en
underhållsskyldig som tillfälligt  eller
för  längre  tid inte har möjlighet  att
fullgöra sin återbetalningsskyldighet.
Den      nya     konstruktionen      av
återbetalningsskyldigheten  innebär  att
fordringen   inte   längre   avser   ett
civilrättsligt underhållsbidrag utan  en
offentligrättslig avgift. När fordringen
skall drivas in av kronofogdemyndigheten
hanteras  den  således som  ett  allmänt
mål.  Detta  behöver dock inte  innebära
någon  förändring  av försäkringskassans
hantering  av  ärendet dessförinnan.  På
samma    sätt    som    i    dag     bör
försäkringskassan  således  i  allmänhet
försöka   få   till   stånd   frivilliga
inbetalningar           av           den
återbetalningsskyldige.
Utskottet    tillstyrker    regeringens
förslag i dessa delar.
Vad  gäller frågan om försäkringskassan
som  ombud  för  barn vid indrivning  av
underhållsbidrag             konstaterar
lagutskottet i sitt yttrande att statens
fordran,       när      det       gäller
återbetalningsskyldigheten,  som   regel
inte kommer att ha något samband med ett
eventuellt  underhållsbidrag.  Endast  i
ärenden  där  den återbetalningsskyldige
föräldern  är  bosatt  utomlands  kommer
statens    fordran    att    vila     på
civilrättslig grund. Mot denna  bakgrund
framstår   det,   enligt   lagutskottets
mening,      som      naturligt      att
försäkringskassan inte i  andra  ärenden
än   s.k.  utlandsärenden  skall  behöva
lämna  barnet biträde med indrivning  av
barnets  fordran  på underhållsbidrag  i
samband  med  att  kassan  själv  kräver
eterbetalning.
Socialförsäkringsutskottet  delar   den
uppfattning som framförs i lagutskottets
yttrande. Utskottet tillstyrker  sålunda
regeringens förslag och avstyrker bifall
till motion Sf25 yrkande 3.
För       att      säkerställa      ett
indrivningsförfarande  i  enlighet   med
intentionerna i förevarande  proposition
föreslår         utskottet         vissa
konsekvensändringar i 7 kap. UB. Ändring
föreslås  också  i  regeringens  förslag
såvitt   avser   7   kap.   23   §   och
övergångsbestämmelserna.       Utskottet
lägger  i  bilaga  2 fram  förslag  till
lagtext.        Punkt        3         i
övergångsbestämmelserna syftar till  att
ett redan påbörjat indrivningsförfarande
beträffande    återkrav   för    utgivna
bidragsförskott   direkt   skall   kunna
övergå    till   att   avse   det    nya
återbetalningsbeloppet.        Utskottet
föreslår vidare att samtliga ändringar i
utsökningsbalken skall träda i kraft den
1 januari 1997.
Preskription

Propositionen

Statens       fordran       på        en
återbetalningsskyldighet  kommer  enligt
huvudregeln    i    1    kap.    6     §
utsökningsbalken att handläggas som  ett
allmänt   mål.   Detta  innebär   enligt
propositionen att bl.a. lagen (1993:891)
om  indrivning  av  statliga  fordringar
gäller,      vilket      medför      att
kronofogdemyndigheten får möjlighet  att
ansöka om att den återbetalningsskyldige
skall försättas i konkurs. Vidare kommer
lagen  (1982:188)  om  preskription   av
skattefordringar  m.m.  att  gälla   för
fordringen,    vilket     innebär     en
preskriptionstid på som  huvudregel  fem
år.  Preskription enligt sistnämnda  lag
innebär  att åtgärder för att få  betalt
för  en fordran inte får vidtas. Exempel
på        sådana       åtgärder       är
betalningsanmaning, kvittning, utmätning
och    ansökan    om   förlängning    av
preskriptionstid.  Om  en  fordran  helt
eller  delvis säkerställts får  åtgärden
emellertid  fullföljas  även  efter  det
preskriptionstiden gått ut.
Ulla  Hoffmann m.fl. (v) anför i motion
Sf25  att  underhållsstödet  genom   sin
utformning   får  samma   karaktär   som
studielån. Vänsterpartiet har i tidigare
motioner förordat att preskriptionstiden
för   återbetalning  av  bidragsförskott
skall  jämföras  med  återbetalning   av
studielån. Motionärerna uppger  att  det
ekonomiska    föräldraansvaret    enligt
bestämmelserna       i       FB       om
underhållskyldighet i princip upphör när
barnet  fyller 18 år. Skulden  för  icke
återbetalt      underhållsstöd       har
följaktligen  uppstått  före   det   att
underhållsskyldigheten           upphör.
Motionärerna    anser     därför     att
återbetalning  av  underhållsstöd  skall
ske till dess den underhållsskyldige har
uppnått  pensionsåldern.  I  yrkande   4
begärs att riksdagen beslutar härom.

Utskottets bedömning

I  SOU 1995:26 har beräkningar gjorts om
att en förlängning av preskriptionstiden
från   fem  till  tio  år  skulle  kunna
innebära    en   kostnadssänkning    för
bidragsförskotten   med   30    miljoner
kronor. Samtidigt ställs dock krav på en
effektiv  återkravshantering som  enligt
utredningens   bedömande   skulle    öka
kostnaderna för återkrav och  indrivning
med  25  miljoner kronor. Vidare  skulle
det  kunna antas att antalet ansökningar
om   eftergift  skulle  komma  att  öka,
vilket         innebär         fördyrade
administrationskostnader.    Utredningen
ansåg    att    en    förlängning     av
preskriptionstiden från fem till tio  år
sannolikt  inte  skulle  medföra   någon
besparing.
Med  hänsyn  till  de  beräkningar  som
gjorts  av  utredningen  skulle,  enligt
utskottets  mening,  en  förlängning  av
preskriptionstiden  i   det   föreslagna
underhållsstödet  till   barn   innebära
endast  marginella  besparingar.   Detta
torde  gälla  även  för  en  sådan  lång
preskriptionstid    som    föreslås    i
motionen,   nämligen  att   preskription
skall   infalla   först   i   och    med
pensionsåldern.  Utskottet  vill   också
framhålla  att  reglerna om  uppbörd  av
skatt    och    socialavgifter,    bl.a.
preskriptionsreglerna,   nyligen   setts
över av Skattebetalningsutredningen vars
betänkande      Ett      system      för
skattebetalningar  (SOU  1996:100)   för
närvarande bereds i Finansdepartementet.
Någon   ändring   i   sak   vad   gäller
preskriptionsreglerna      har      inte
föreslagits av utredningen.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
utskottet   regeringens   förslag    och
avstyrker   bifall  till   motion   Sf25
yrkande 4.
Ekonomiska effekter av förslagen

Propositionen

De  i  propositionen framlagda förslagen
innebär   enligt  regeringen   att   det
allmännas utgifter för stödsystemet  kan
beräknas   minska  med  1  140  miljoner
kronor  för år 1997, med 1 535  miljoner
kronor  för  år  1998  och  med  1   800
miljoner   kronor  för  år   1999.   Vid
beräkning   av   kostnaderna   för   det
föreslagna         systemet          har
återbetalningsskyldigheten     beräknats
utifrån  de  bidragsskyldigas inkomster,
det antal barn de är bidragsskyldiga för
och   det   totala   antalet   barn   de
uppskattas  ha. För att kunna  uppskatta
kostnaderna har en inbetalningsandel  på
80  %  antagits. Inbetalningsandelen  är
något  högre  än  den andel  av  statens
fordringar som betalas i dag.  En  sådan
inbetalningsandel kan enligt  regeringen
förväntas eftersom förutsättningarna för
eftergift    ändras   och   en    bättre
anpassning mellan inkomst och det belopp
som   fastställs   av  försäkringskassan
åstadkoms.  I  propositionen   framhålls
vidare   att  vissa  besparingar   redan
genomförts     i     och     med     att
bidragsförskottsnivån  fr.o.m.  år  1995
inte  längre  kopplas till  basbeloppet.
Genom att bidragsförskottet ligger  fast
ökar   besparingen   över   tiden.    Av
betydelse  för  kostnadsutvecklingen  är
också enligt propositionen att storleken
på       de      belopp      som      de
återbetalningsskyldiga skall betala till
staten  följer  löneutvecklingen   medan
underhållsstödets belopp  är  fastställt
till  en nominell nivå. Vidare uppges  i
propositionen   att  vissa   besparingar
kommer  att  ske genom att  de  allmänna
domstolarna  inte  kommer   att   behöva
anlitas  i  samma  utsträckning  som  nu
sker.    Däremot   beräknas    förslagen
innebära ökade kostnader för de allmänna
förvaltningsdomstolarna    samt    ökade
administrativa       kostnader       för
försäkringskassan, Riksförsäkringsverket
och    Riksskatteverket.   Vidare    kan
exekutionsväsendets    kostnader     för
indrivning komma att öka.

Motion

I motion Sf25 yrkande 2 av Ulla Hoffmann
m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om
att  besparingarna  kan  komma  att  bli
avsevärt   mindre  än   vad   regeringen
angivit.   Möjligheten  att   driva   in
återbetalningen med hjälp av kronofogden
för dem som har låga inkomster är enligt
motionärerna små. Risken är därför  stor
att   regeringen  måste  återkomma   med
regler     som    innebär    ytterligare
försämringar.  I yrkande  6  begärs  ett
tillkännagivande  om  försäkringskassans
behov  av  ekonomiska resurser  för  att
beivra    fusk    med    underhållsstöd.
Motionärerna menar att kassorna  bör  få
en  mer  aktiv  roll i förebyggandet  av
fusk  och  inte  som  i  dag  lita  till
anonyma  angivelser. I dag  åligger  det
dessutom försäkringskassan att visa  att
boföräldern  och  den underhållsskyldige
lever  tillsammans. 25  miljoner  kronor
bör  enligt  motionärerna  avsättas  för
ändamålet i fråga.

Utskottets bedömning

Socialdepartementet har inför  utskottet
redovisat  hur  regeringen  beräknat  de
besparingseffekter  som  det  föreslagna
underhållsstödet kan komma  att  få  för
staten. Beräkningarna bygger bl.a. på en
återbetalningsandel   på   80    %.    I
propositionen   framhålls    dock    att
reglerna   om  underhållsstöd   innebär,
trots  förekomsten av  ett  grundavdrag,
att  föräldrar med så låga inkomster att
de        redan       ligger       under
socialbidragsnormerna kan komma att  bli
återbetalningsskyldiga gentemot  staten.
Återbetalningsbeloppet   kan   då   inte
krävas       in       eftersom       den
återbetalningsskyldige  inte  har  medel
som  överstiger vad han  eller  hon  får
förbehålla  sig  vid  införsel.  Förutom
motionärerna   har   bl.a.    RRV    vid
utskottsutfrågningen    ifrågasatt    om
besparingsmålen  kan  uppnås.  Utskottet
ser  också att det med hänsyn till bl.a.
systemets   konstruktion  kan  föreligga
vissa   svårigheter   att   bedöma    de
ekonomiska  effekterna.  Avgörande   för
statens  kostnader för  det  nya  stödet
blir  inte  minst återbetalningsandelens
storlek.  Enligt utskottets  uppfattning
är beräkningsunderlaget av sådan art att
de   antaganden  regeringen  gjort   bör
godtas.  Att reformen noga skall  följas
upp  har  tidigare redogjorts  för,  och
utskottet  anser detta vara  inte  minst
viktigt   med  hänsyn  tagen   till   de
uppsatta  sparmålen. Utskottet avstyrker
bifall till motion Sf25 yrkande 2.
Att  fusk i systemet för underhållsstöd
liksom            inom             andra
socialförsäkringssystem skall  motverkas
är   enligt  utskottets  uppfattning  en
självklarhet. Riksdagen har också i  ett
tillkännagivande till regeringen  begärt
en  kartläggning av i vilken  omfattning
det  förekommer  fusk med  förmåner  och
olika   bidrag   av   social   karaktär.
Beroende  av vad kartläggningen  utvisar
bör  regeringen återkomma till riksdagen
med   förslag   i   syfte   att   stävja
bidragsfusket (bet. 1993/94:SfU2,  rskr.
11).  RRV  har sedan fått i uppdrag  att
kartlägga  fusk med förmåner och  bidrag
med  social karaktär. Kartläggningen har
resulterat i tre rapporter i  vilka  RRV
lämnar   förslag  till   åtgärder   (RRV
1995:32-34).         Vidare          har
Riksförsäkringsverket utarbetat och till
Socialdepartementet    överlämnat     en
rapport Missbruk och fusk med försäkring
och   bidrag  (RFV  ANSER  1996:2)   med
förslag  till  åtgärder.  I  proposition
1996/97:1  utgiftsområde 10  uppges  att
regeringen  har  för  avsikt   att   med
utgångspunkt från RRV:s rapporter  under
våren 1997 lägga fram en proposition för
riksdagen om åtgärder för att komma till
rätta  med  de problem som konstaterats.
Utskottet anser att regeringens  förslag
till åtgärder bör avvaktas och avstyrker
bifall till motion Sf25 yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.    beträffande   avslag    på
propositionen
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf27,
res. 1 (fp)
2.   beträffande  utredning   om
avskaffande  av  underhållsstödet  på
sikt
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4,
res. 2 (m)
3. beträffande barnpensioner
att  riksdagen   som sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
4.  beträffande vårdnadshavarens
ekonomi
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Sf24 yrkande 2, 1995/96:
Sf26   yrkande   5  och  1995/96:Sf28
yrkande 1,
res. 3 (m)
res. 4 (c, kd)
res. 5 (mp)
5. beträffande indexering
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf25 yrkande 5,
res. 6 (v)
6. beträffande tonårsbarn
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf28 yrkande 3,
res. 7 (kd)
7. beträffande uppföljning
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Sf25 yrkande 1 och 1995/96:
Sf28 yrkande 4,
res. 8 (kd)
8.   beträffande  grundavdragets
storlek
att    riksdagen   med   avslag    på
motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 3 och
1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3  antar
regeringens  förslag  till   lag   om
underhållsstöd såvitt avser 26 §,
res. 9 (m, mp)
9. beträffande inkomstunderlag
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf26 yrkande 4,
10. beträffande resekostnader
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Sf26 yrkande 1 och 1995/96:
Sf28 yrkande 2,
res. 10 (mp, kd)
11. beträffande preskription
att    riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf25 yrkande 4,
res. 11 (v)
12.    beträffande   besparingar
m.m.
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Sf25 yrkandena 2, 3 och 6,
13.                    beträffande
utsökningsbalken
att riksdagen
dels beslutar att 7 kap. 4, 6 och  17
§§  skall  erhålla ändrad  lydelse  i
enlighet  med  utskottets  förslag  i
bilaga   2   med  den  ändringen   av
ingressen  till  regeringens  förslag
till     lag     om     ändring     i
utsökningsbalken som föranleds härav,
dels  antar regeringens förslag  till
lag om ändring i utsökningsbalken med
den  ändringen att 7 kap.  23  §  och
övergångsbestämmelserna skall erhålla
lydelse  i  enlighet  med  utskottets
förslag i bilaga 2,
14.  beträffande lagförslagen  i
övrigt
att   riksdagen   antar   regeringens
förslag till
1.  lag om underhållsstöd, i den mån
förslaget inte berörts under mom.  8,
med  den  ändringen att 13  §  tredje
meningen   skall   erhålla   följande
lydelse:  I  meddelandet  skall  även
underrättelse lämnas om innehållet  i
3, 4, 8-10 och 21-28 §§.,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3.     lag     om     ändring      i
kommunalskattelagen (1928:370),
4.     lag     om     ändring      i
socialtjänstlagen (1980:620),
5.  lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.

Stockholm den 8 oktober 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I  beslutet har deltagit: Börje  Nilsson
(s),   Gullan  Lindblad  (m),  Margareta
Israelsson  (s),  Maud  Björnemalm  (s),
Anita  Jönsson (s), Margit Gennser  (m),
Lennart  Klockare (s), Ingrid Skeppstedt
(c),  Gustaf von Essen (m), Sigge  Godin
(fp),  Ronny Olander (s), Ulla  Hoffmann
(v),  Mona  Berglund  Nilsson  (s),  Ulf
Kristersson (m), Ragnhild Pohanka  (mp),
Rose-Marie Frebran (kd) och Siw Wittgren-
Ahl (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som     på     s.    8    börjar     med
 Socialförsäkringsutskottet kan  och  på
s.  10  slutar  med  och  Sf27. bort  ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nu
gällande  systemet  med  bidragsförskott
förknippat med en rad svåra och oönskade
problem.   Ett  av  dem  är  den   stora
kostnadsökning  som skett  under  senare
tid.
Regeringens förslag till att åtgärda de
brister  som  finns i dagens  system  är
dock  enligt utskottets mening  behäftat
med  så  många brister att det inte  bör
antas av riksdagen. Utskottet anser  det
således   fel   att   som   föreslås   i
propositionen frikoppla ansvaret för den
underhållsskyldige    föräldern     från
föräldrarnas    gemensamma    ekonomiska
ansvar för barnen, ett ansvar som  också
slås fast i FB. Enligt utskottets mening
bör  det gemensamma ansvaret gälla  även
om båda föräldrarna inte bor tillsammans
med  barnet.  Det finns ingen  anledning
till   att  ett  gemensamt  ansvar   för
gemensamma    barn    plötsligt    skall
reduceras  till  att  vardera  föräldern
åläggs  en  form  av ett  halvt   ansvar
efter  en  separation och,   i  den  mån
detta  halva ansvar inte tas, att staten
åtar   sig  att  fylla  ut  detta  halva
ansvar.  I  regeringens förslag  är  det
dessutom  så  att den underhållsskyldige
föräldern  inte  betalar  sin   del   av
underhållsstödet   till   barnet    utan
återbetalar  det till försäkringskassan.
Att   den  underhållsskyldige  föräldern
betalar  till kassan kan vara  motiverat
av    flera    skäl,    exempelvis    av
administrativa skäl, men bör  inte  vara
en       förstahandslösning.       Flera
remissinstanser har också framhållit att
det   är  bättre  om  föräldern  betalar
direkt  till  det egna barnet  och  inte
till en myndighet.
Utöver dessa grundläggande invändningar
mot  regeringens  förslag  finns  enligt
utskottets   mening  ett   antal   andra
brister i propositionen, något som också
flera  remissinstanser pekat  på.  Dessa
invändningar är bl.a.:
-  att inte den ekonomiska förmågan hos
boföräldern  beaktas vid utbetalning  av
samhällsstöd
- att inte ställning tas till kostnader
för umgängesresor
-      att     återbetalningsskyldighet
fastställs   och  dessutom  räntebeläggs
trots att beloppet inte går att driva in
på  grund  av den återbetalningsskyldige
förälderns bristande ekonomiska resurser
-  oklarhet när man skall använda  FB:s
bestämmelser     vid    beräkning     av
underhållsbidrag
-  att  fler föräldrar kommer att hamna
inom det nya systemet.
Mot   bakgrund  av  det  ovan   anförda
ställer  sig  utskottet  avvisande  till
propositionens  principiella  lösningar.
Utskottets  uppfattning är att  barn  är
föräldrars gemensamma ansvar även  efter
en    separation   mellan   föräldrarna.
Samhällets   stöd   till    barn    till
särlevande föräldrar bör inskränkas till
ett    behovsprövat    utfyllnadsbidrag.
Underhållsstödet bör beräknas  efter  en
sådan    nettokvotdelningsmodell     som
redogörs      för     i      betänkandet
Underhållsbidrag   och   bidragsförskott
(SOU  1995:26).  Regeringen  bör  enligt
utskottets    mening   återkomma    till
riksdagen  med  ett  nytt  förslag  till
underhållsstöd   som   utgår   från   de
principer  som redogjorts för. Riksdagen
bör  med  bifall till motion Sf27  avslå
propositionen  och  som  sin  mening  ge
regeringen  till  känna  vad   utskottet
anfört.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.     beträffande     avslag     på
propositionen
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf27
dels avslår propositionen,
dels  som  sin mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning om avskaffande av
underhållsstödet på sikt
(mom. 2)

Gullan  Lindblad, Margit Gennser, Gustaf
von  Essen och Ulf Kristersson (alla  m)
anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som      på      s.8     börjar      med
 Socialförsäkringsutskottet kan  och  på
s.  10  slutar med  och Sf27.   bort  ha
följande lydelse:
Utskottet  kan konstatera att  även  om
det  finns  brister  i  de  förslag  som
regeringen lägger fram, är det ett  steg
i  rätt riktning. En huvudinvändning mot
förslaget  är  enligt utskottets  mening
att man frikopplar förälderns skyldighet
att     återbetala    den     del     av
underhållsstödet  som   inte   är   s.k.
utfyllnadsbidrag  från   föräldrabalkens
regler   om   underhåll.   Skulden   som
föräldern får enligt förslaget relateras
således  till  staten och  kopplas  inte
till  barnet.  Enligt utskottets  mening
innebär förslaget en betydande risk  för
att  FB:s  grundläg. I fråga om  fordran
enligt      lagen     (1964:143)      om
bidragsförskott eller lagen  (1984:1095)
om    förlängt    bidragsförskott    för
studerande  gäller  23  §  i  sin  äldre
lydelse  gande  principer om  föräldrars
underhållsskyldighet gentemot sina  barn
kommer att urholkas. Lagutskottet  delar
denna  uppfattning i sitt  yttrande  och
anser  att  det hade varit  önskvärt  om
regeringen    mer   ingående    övervägt
möjligheten  att bibehålla  samordningen
mellan  reglerna för underhåll i FB  och
reglerna för bidragsförskott och  därvid
försökt  undanröja de nuvarande negativa
verkningarna  av  denna samordning.  Att
kopplingen   mellan  de   civilrättsliga
reglerna  om underhåll och de föreslagna
bestämmelserna   om   underhållsstöd   i
princip upphör innebär också att  det  i
framtiden  kommer att saknas  incitament
för  parterna  att träffa civilrättsliga
avtal  om underhållsbidrag. Detta kommer
att  innebära att fler än i  dag  kommer
att   söka   underhållsstöd  med   därav
följande    kostnadsökningar.     Enligt
utskottets  uppfattning riskerar  därmed
de beräknade besparingarna att utebli.
Enligt utskottets uppfattning har det
nu    föreslagna   systemet   så   många
nackdelar  att det på sikt bör övervägas
att      avskaffa     hela     systemet.
Grundprincipen  när  det  gäller   barns
underhåll    skall   alltid   vara   att
föräldrarna aldrig kan komma ifrån  sitt
försörjningsansvar.  För  att  inte  ett
avskaffande  av bidragsförskotten  skall
innebära   att   det   offentliga    ger
incitament    för    separation    anser
utskottet att socialtjänsten, i de  fall
den  underhållsskyldige inte kan  betala
eller  där  faderskapet  är  okänt,  får
pröva rätten till socialbidrag, på samma
sätt som gäller andra situationer där de
egna  inkomsterna inte  räcker  till  de
nödvändiga  utgifterna. Det  innebär  en
inkomstprövning  i varje  enskilt  fall,
vilket     ger    systemet    en     mer
fördelningspolitiskt  attraktiv  profil.
De   som   har  störst  behov  av   stöd
garanteras också detta. Vid de fall  där
den  underhållsskyldige är känd, men för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller  hennes  skuld på samma  sätt  som
t.ex.    skatteskulder.   Det   statliga
engagemanget  blir då att  se  till  att
denna   skuld   bevakas  och   att   den
eterbetalas. De medel som då  kommer  in
går   till   den  kommun   som   betalat
eventuellt       socialbidrag.       Har
socialbidrag inte betalats ut, trots att
underhållbidrag inte utgetts, tillfaller
pengarna  ändå  barnet  som  skulle   ha
erhållit stödet från början. På så  sätt
garanteras   enligt  utskottets   mening
kopplingen  mellan  betalningsskyldighet
och   det  egna  barnet.  Grundprincipen
måste,    enligt   utskottets   bestämda
uppfattning,  vara att skulden  till  de
egna  barnen  är den viktigaste  skulden
att      reglera     och     som     den
betalningsansvarige aldrig  skall  kunna
dra sig undan.
Det  anförda  bör  ges regeringen  till
känna  med  anledning  av  motion   Sf24
yrkandena 1 och 4.
dels  att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:
2.    beträffande    utredning    om
avskaffande  av  underhållsstödet  på
sikt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)

Gullan  Lindblad, Margit Gennser, Gustaf
von Essen  och Ulf Kristersson (alla  m)
anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 13 börjar med  Frågan om  och
på s. 14 slutar med  yrkande 1.  bort ha
följande lydelse:
Utskottet  motsätter sig ett  stöd  som
generellt  ges till barn till särlevande
föräldrar.  Målsättningen  för   statens
insatser på det familjepolitiska området
måste   vara  att  barn  lever  i   nära
relationer till såväl sin mor  som  far.
Då  får  man  inte på detta  sätt  gynna
familjesplittring.                 Såväl
underhållsstödets    förskottsdel    som
utfyllnadsbidraget   bör   behovsprövas.
Detta bör ges regeringen till känna  med
anledning av motionerna Sf24 yrkande  2,
Sf26 yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.
dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   vårdnadshavarens
ekonomi
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2,
1995/96:Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)

Ingrid  Skeppstedt  (c)  och  Rose-Marie
Frebran (kd) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 13 börjar med  Frågan om  och
på s. 14 slutar med  yrkande 1.  bort ha
följande lydelse:
I  nuvarande statsfinansiella läge  med
krav  på  besparingar  inom  snart  sagt
varje  område  inom välfärdssystemen  är
det  stötande  att statligt  stöd  skall
komma   vårdnadshavare   i   de   högsta
inkomstskikten  till   del.   En   sådan
ordning    riskerar    att    undergräva
legitimiteten i systemet. I de  fall  då
den                  underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet  inte  är  lika
stor som underhållsstödet bör därför  en
inkomstprövning    ske    vad     gäller
underhållsstödets         utfyllnadsdel.
Regeringen bör återkomma till  riksdagen
med  förslag  till en  modell  som  även
beaktar  den s.k. boförälderns  ekonomi.
En  sådan modell måste utformas  så  att
marginaleffekter minimeras  och  så  att
administrationskostnaderna  inte   ökar.
Detta  bör  riksdagen  med  bifall  till
motion Sf28 yrkande 1 som sin mening  ge
regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   vårdnadshavarens
ekonomi
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf28 yrkande 1 och med anledning
av motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2 och
1995/96:Sf26 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 13 börjar med  Frågan om  och
på s. 14 slutar med  yrkande 1.  bort ha
följande lydelse:
Utskottet  anser att det  finns  starka
skäl för regeringen att närmare pröva om
inte förutom barnets inkomstförhållanden
även  den  s.k.  boförälderns  inkomster
skall påverka underhållsstödets storlek.
Detta  bör  riksdagen  med  bifall  till
motion Sf26 yrkande 5 som sin mening  ge
regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   vårdnadshavarens
ekonomi
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf26  yrkande   5   och   med
anledning  av motionerna 1995/96:Sf24
yrkande 2 och 1995/96:Sf28 yrkande  1
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
6. Indexering (mom. 5)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  14  börjar med  Beträffande
frågan  och slutar med  yrkande 3.  bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att genom att nivån  på
underhållsstödet    knyts    till    den
återbetalningsskyldiges   inkomster   så
kommer     statens     kostnader     för
underhållsstödet att minska i  takt  med
den allmänna löneutvecklingen. På vilket
sätt  barnen skall få tillgodoräkna  sig
denna    utveckling   berörs   inte    i
propositionen.   Utskottet   anser   att
underhållsstödet  bör indexeras  så  att
stödet   antingen  följer  den  allmänna
löneutvecklingen eller  räknas  upp  med
basbeloppet.   Det   anförda   bör   med
anledning av motion Sf25 yrkande  5  ges
regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande indexering
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Sf25 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. Tonårsbarn (mom. 6)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  14  börjar med  Beträffande
frågan  och slutar med  yrkande 3   bort
ha följande lydelse:
Utskottet  konstaterar att ett  par  av
remissinstanserna fört fram  tanken  att
underhållsstödet  bör   relateras   till
barnets  ålder.  Synpunkten  är   enligt
utskottets uppfattning relevant  av  två
skäl. För det första torde det vara  ett
faktum   att   omkostnaderna   för   ett
tonårsbarn  är  högre än för  ett  yngre
barn.  För  det andra minskar samhällets
stöd  när barnet går ut grundskolan.  Då
utges  nämligen barnbidrag endast  under
nio  av  årets  tolv  månader.  Med   en
arbetsmarknadssituation som ger  få  16-
till  18-åringar möjlighet att få arbete
på   kvällar,  helger  och  ferier   kan
situationen för många ensamföräldrar med
tonårsbarn    vara    mycket    pressad.
Regeringen  bör därför enligt utskottets
mening noga följa och uppmärksamma denna
grupp   och   överväga   justeringar   i
stödsystemet.  Detta bör  riksdagen  med
bifall  till motion Sf28 yrkande  3  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande tonårsbarn
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf28 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Uppföljning (mom. 7)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  17  börjar med  Företrädare
för   och  slutar med  är tillgodosett. 
bort ha följande lydelse:
Regeringen  konstaterar i propositionen
att   det   inte  går  att  göra   någon
bedömning av vilka konsekvenser  de  nya
reglerna för underhållsstöd får  för  de
återbetalningsskyldiga föräldrarna  utan
att     göra    beräkningar    i     ett
representativt  och  tillräckligt  stort
urval  av  verkliga  fall.  Någon  sådan
jämförelse  har  regeringen  inte  låtit
göra.   Detta   är   enligt   utskottets
uppfattning  en stor brist i  förslaget.
Det kan inte nog betonas hur viktigt det
är  att  regeringen infriar  löftet  att
noga   följa  upp  frågan  om   hur   de
återbetalningsskyldiga      föräldrarnas
ekonomiska situation påverkas av de  nya
reglerna.        Arbetsgruppen        på
Socialdepartementet  angav  som  ett  av
målen för ett nytt system att det skulle
innebära en genomsnittlig reducering  av
återbetalningsskyldigheten           för
bidragsskyldiga    med     de     lägsta
inkomsterna medan de med högre inkomster
får     de     största    genomsnittliga
ökningarna. Utskottet anser att  det  är
ett  fördelningspolitiskt  rimligt  mål.
RRV:s bedömning av  promemorians förslag
är     att    målet    inte    uppfylls.
Propositionens    förslag    är    något
modifierat, men inte på ett sådant  sätt
att     det    bidrar    till     större
måluppfyllelse    i   detta    avseende.
Regeringen  bör därför speciellt  beakta
de  fördelningspolitiska effekterna  vid
uppföljningen   av  de   nya   reglernas
konsekvenser.      Grundavdraget      på
bruttoinkomsten samt procentsatserna som
reglerar   betalningsskyldigheten    kan
behöva  justeras  efter en  utvärdering.
Underhållsstöd  handlar  om  kronor  och
ören, men det är också av stor vikt  att
stödets  utformning inte motverkar  utan
bidrar till att nära och goda relationer
mellan  barnet  och dess båda  föräldrar
kan  upprätthållas. Även ur denna aspekt
bör    regeringen   följa   upp    vilka
konsekvenser de nya reglerna får.  Detta
bör ges regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande uppföljning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Sf25 yrkande 1 och
1995/96:Sf28 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. Grundavdragets storlek (mom. 8)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf  von  Essen (m), Ulf  Kristersson
(m) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  16  börjar  med   Utskottet
noterar  och på s. 17 slutar med  2  och
3.  bort ha följande lydelse:
I               departementspromemorian
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar (Ds 1996:2) föreslogs att  ett
grundavdrag  på totalt 48 000  kr  skall
beaktas   vid   beräkningen    av    den
underhållsskyldige  förälderns   inkomst
vid           fastställande           av
återbetalningsskyldigheten.   Regeringen
har  i  propositionen valt  att  halvera
detta grundavdrag och föreslår i stället
24   000   kr.  Detta  riskerar   enligt
utskottets mening att skapa ett  problem
som   också  tas  upp  i  propositionen,
nämligen  att  det  kommer  att   finnas
återbetalningsskyldiga vars skuld kommer
att  vara  större  än förbehållsbeloppen
när  det  blir fråga om indrivning.  Ett
högre   grundavdrag   ger   även   vissa
möjligheter för dem med lägre  inkomster
till  ett  ekonomiskt  utrymme  som  kan
utnyttjas  för  resor  och  umgänge  med
barnen.  Utskottet  anser  således   att
grundavdraget  bör fastställas  till  48
000 kr.
dels  att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8.     beträffande    grundavdragets
storlek
att  riksdagen med bifall  motionerna
1995/96:Sf24    yrkande     3     och
1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3  antar
regeringens  förslag  till   lag   om
underhållsstöd såvitt avser 26 §  med
den  ändringen  att i  andra  stycket
skall talet 24 000 bytas mot 48 000,
10. Resekostnader (mom. 10)

Ragnhild  Pohanka  (mp)  och  Rose-Marie
Frebran (kd) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som     på    s.    20    börjar     med
 Socialförsäkringsutskottet,  som    och
slutar  med  blivit aktuellt.   bort  ha
följande lydelse:
Kostnader  för resor m.m. uppkommer  om
barnet och den förälder som barnet skall
umgås  med  är bosatta på skilda  orter.
Regeringen tar i propositionen inte  upp
frågan hur dessa kostnader skall beaktas
utan hänvisar till att detta kommer  att
ske    i    annat   sammanhang.   Enligt
utskottets   uppfattning   är   det   en
allvarlig  brist  att denna  fråga  inte
fått sin lösning i samband med förslaget
till  lag  om underhållsstöd.  Utskottet
vill  understryka vikten av  att  frågan
snarast  möjligt  får  sin  lösning.  En
möjlig   konsekvens   av   den   skärpta
återbetalningsskyldigheten   som   måste
motverkas  är  att en  förälder  kan  få
minskad   möjlighet  att  utnyttja   sin
umgängesrätt eftersom han eller hon inte
förmår  att  betala resekostnaden,  m.m.
Detta bör ges regeringen till känna  med
anledning  av motionerna Sf26 yrkande  1
och  Sf28 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande resekostnader
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Sf26 yrkande 1 och
1995/96:Sf28 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

11. Preskription (mom. 11)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med  I SOU och på s.
23   slutar  med   yrkande  4. bort   ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning får genom
sin     utformning    det     föreslagna
underhållsstödet liknande  karaktär  som
de  statliga  studielånen  och  det  kan
därför       finnas       skäl       att
återbetalningstiden    för     studielån
jämförs    med    det    förslag    till
preskription     som     återfinns     i
propositionen. Studielån är man  skyldig
att  återbetala  till  dess  man  uppnår
pensionsåldern. Enligt FB:s bestämmelser
upphör i princip föräldrarnas ekonomiska
ansvar för barnet när det fyller 18  år.
Undantag   härifrån  görs   när   barnen
studerar    vid   gymnasieskola.    Även
underhållsskyldigheten upphör i  princip
när barnet fyller 18 år. Således har  en
skuld  för  till staten icke  återbetalt
underhållsstöd   uppstått   innan    det
ekonomiska ansvaret upphört.  Ett  syfte
med reformeringen av underhållsstödet är
att  synliggöra föräldrarnas  ekonomiska
ansvar  för  sina barn. Utskottet  anser
därför  att samhället bör markera  detta
ansvar.   Mot   bakgrund   härav   anser
utskottet att återbetalningsskyldigheten
inte  skall  preskriberas före  det  den
återbetalningsskyldige    uppnått    den
allmänna  pensionsåldern. Vad  utskottet
med  anledning av motion Sf25 yrkande  4
sålunda  anfört  bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande preskription
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Sf25 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilt yttrande

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin  (fp),
Ulf   Kristersson  (m)  och   Rose-Marie
Frebran (kd) anför:

Det  nu föreliggande förslaget till  lag
om  underhållsstöd innebär att sambandet
mellan  de  civilrättsliga  reglerna  om
underhållsbidrag         och         den
offentligrättsliga    regleringen     av
underhållsstöd    minskar     i     stor
omfattning.  Att som regeringen  nu  gör
enbart  behandla  den offentligrättsliga
regleringen av underhållsstöd  utan  att
samtidigt   överväga  de  civilrättsliga
reglerna  om  underhållsbidrag  m.m.  är
enligt vår uppfattning en stor brist.  I
betänkandet     Underhållsbidrag     och
bidragsförskott (SOU 1995:26) diskuteras
samordningen mellan systemen och  lämnas
förslag   till   olika   lösningar.   En
samtidig  beredning av  denna  utredning
hade  enligt  vår uppfattning  inneburit
att   man  hade  kunnat  undvika   flera
negativa    verkningar   av    det    nu
föreliggande förslaget, bl.a.  hade  den
viktiga   frågan   om  resekostnader   i
samband   med  umgänge  kunnat   få   en
lösning.    Regeringens    ursäkt    att
tidsbrist gjort detta omöjligt är enligt
vår uppfattning inte hållbar.

I propositionen framlagda lagförslag


Av utskottet framlagt lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av  7
kap. 4, 6 och 17 §§ utsökningsbalken

Nuvarande lydelse    Utskottets förslag
7 kap.

4 §1

Lön   får  tas   i   Lön   får  tas   i
anspråk       genom  anspråk       genom
utmätning    endast  utmätning    endast
till  den  del  den  till  den  del  den
överstiger      vad  överstiger      vad
gäldenären  behöver  gäldenären  behöver
för     sitt    och  för     sitt    och
familjens underhåll  familjens underhåll
samt           till  samt           till
fullgörande      av  fullgörande      av
betalningsskyldighe  betalningsskyldighe
t mot annan som vid  t mot annan som vid
utmätning  av   lön  utmätning  av   lön
har   bättre   rätt  har   bättre   rätt
till   lönen.   Vid  till   lönen.   Vid
utmätning       för  utmätning       för
underhållsbidrag     fordran         med
med  företrädesrätt  företrädesrätt
enligt  14 §  skall  enligt  14 § första
även                 stycket   1   skall
betalningsskyldighe  även
t mot annan som har  betalningsskyldighe
lika    rätt    som  t mot annan som har
sökanden beaktas.    lika    rätt    som
sökanden beaktas.
Om    utmätningen   avser   ackordslön,
provision  eller  annan  ersättning  som
innestår  för  längre tid än  en  månad,
skall  särskild  hänsyn tas  till  detta
förhållande.
6 §2
Utmätning  av  lön för underhållsbidrag
som  avses i 4 kap. 1 a § första stycket
får   ske   endast   om  bidragsbeloppet
utestår obetalt eller om gäldenären  vid
två  eller  flera  tillfällen  under  de
senaste två åren före utmätningsbeslutet
har underlåtit att betala i rätt tid och
det  finns anledning att anta att  detta
skall upprepas.

Utmätning får bara   Utmätning får bara
ske             för  ske             för
bidragsbelopp   som  bidragsbelopp   som
är   förfallet  när  är   förfallet  när
verkställighet       verkställighet
skall ske eller som  skall ske eller som
förfaller      näst  för-faller     näst
därefter.            därefter.  Detsamma
gäller          vid
utmätning       för
fordran  som  avser
återbetalningsskyld
ighet  enligt lagen
(1996:000)       om
underhållsstöd.
1 Senaste lydelse 1995:298
2 Senaste lydelse 1995:298

Nuvarande lydelse    Utskottets förslag
17 §3
Bor  gäldenären  varaktigt  tillsammans
med     sin    make    och    överstiger
underhållsbidrag till maken  eller  till
makarnas  barn  vad  som  skäligen   bör
tillkomma den underhållsberättigade, får
bidraget till tillämpningen av 14 och 16
§§  jämkas med hänsyn till annan fordran
för vilken utmätning sker samtidigt.  Om
det  finns  särskilda  skäl,  får  sådan
jämkning     ske    även    av     annat
underhållsbidrag,  om  detta  överstiger
vad   som   skäligen  behövs   för   den
underhållsberättigades försörjning.
Har     gäldenären   Har     gäldenären
rätt till avdrag på  rätt   till  avdrag
underhållsbidrag     enligt 7 kap.  4  §
enligt 7 kap.  4  §  föräldrabalken
föräldrabalken, får  eller  23  §  andra
belopp som på denna  stycket       lagen
grund                (1996:000)       om
tillgodoräknas       underhållsstöd, får
honom  inte  tas  i  belopp som på denna
anspråk       genom  grund
utmätning       för  tillgodoräknas
fordran,        som  honom  inte  tas  i
tillkommer annan än  anspråk       genom
den                  utmätning       för
underhållsberättiga  fordran,        som
de  eller någon som  tillkommer annan än
har    inträtt    i  den
dennes rätt.         underhållsberättiga
de  eller någon som
har    inträtt    i
dennes rätt,  eller
för   fordran   som
avser
underhållsstöd till
samma barn.

Utskottets  förslag till  lydelse  av  7
kap.  23  §  och övergångsbestämmelserna
till  förslaget till lag  om  ändring  i
utsökningsbalken

Regeringens förslag  Utskottets förslag
7 kap.
23 §4
Har  arbetsgivaren   Har  arbetsgivaren
innehållit    medel  innehållit    medel
vid  utmätning   av  vid  utmätning   av
lön  i allmänt  mål  lön  i allmänt  mål
för   fordran   som  för   fordran   med
avses  i 2 §  lagen  företrädesrätt
(1993:891)       om  enligt  14 § första
indrivning       av  stycket 1 eller  3,
statliga fordringar  är  gäldenären inte
m.m., är gäldenären  längre
inte         längre  betalningsskyldig
betalningsskyldig    för   den  del   av
för   den  del   av  fordringen      som
fordringen      som  motsvaras  av   det
motsvaras  av   det  innehållna
innehållna           beloppet,  även  om
beloppet,  även  om  det inte kan tas ut
det inte kan tas ut  hos  arbetsgivaren.
hos  arbetsgivaren.  Detsamma gäller när
Detsamma gäller när  medel           har
medel           har  innehållits     för
innehållits     för  fordran  som  avser
fordran  som  avser  underhållsbidrag,
underhållsbidrag,    om       fordringen
om       fordringen  tillkommer   allmän
tillkommer   allmän  försäkringskassa
försäkringskassa     enligt  31 §  lagen
enligt  31 §  lagen  (1996:000)       om
(1996:000)       om  underhållsstöd.
underhållsstöd.

3 Senaste lydelse 1995:298

4 Senaste lydelse 1995:298

Regeringens förslag  Utskottets förslag



1. Denna lag träder  1. Denna lag träder
i   kraft   den   1  i   kraft   den   1
februari 1997.       januari 1997.
2.   I   fråga   om  2.   I   fråga   om
fordran      enligt  fordran      enligt
lagen (1964:143) om  lagen (1964:143) om
bidragsförskott      bidragsförskott
eller         lagen  eller         lagen
(1984:1985)      om  (1984:1095)      om
förlängt             förlängt
bidragsförskott för  bidragsförskott för
studerande   gäller  studerande   gäller
23  §  i sin  äldre  23  §  i sin  äldre
lydelse.             lydelse.
¨
3.   Även  om   ett
beslut           om
återbetalningsskyld
iget  enligt  lagen
(1996:000)       om
underhållsstöd ännu
inte  har  delgetts
den bidragsskyldige
den 1 januari 1997,
får        pågående
handläggning    hos
kronofogdemyndighet
en         avseende
återkrav     enligt
3.  Belopp som  vid  lagen (1964:143) om
fördelning enligt 7  bidragsförskott
kap.  16  §  första  eller         lagen
stycket  tilldelats  (1984:1095)      om
fordran      enligt  förlängt
lagen (1996:000) om  bidragsförskott för
underhållsstöd       studerande
skall i första hand  fortsätta       och
avräknas         på  omfatta  även  krav
fordringar som  för  som          gäller
samma          barn  fastställd
uppkommit    enligt  återbetalningsskyld
den  upphävda lagen  ighet enligt  lagen
(1964:143)       om  om underhållsstöd.
bidragförskott  och
den  upphävda lagen  4.  Belopp som  vid
(1984:1095)      om  fördelning enligt 7
förlängt             kap.  16  §  första
bidragsförskott.     stycket  tilldelats
fordran      enligt
lagen (1996:000) om
underhållsstöd
skall i första hand
avräknas         på
fordringar som  för
samma          barn
uppkommit    enligt
den  upphävda lagen
(1964:143)       om
bidragsförskott och
den  upphävda lagen
(1984:1095)      om
förlängt
bidragsförskott för
studerande.





Lagutskottets yttrande
1995/96:LU5y
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar, m.m.

Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet  har  den  28
maj    1996    beslutat    att    bereda
lagutskottet     och     socialutskottet
tillfälle   att   avge   yttrande   över
proposition  1995/96:208  Underhållsstöd
till  barn  till  särlevande  föräldrar,
m.m.  jämte eventuella motioner som  kan
komma   att  väckas  med  anledning   av
propositionen.
I  propositionen föreslås att riksdagen
antar  regeringens förslag till dels  en
ny  lag  om  underhållsstöd, dels  vissa
ändringar  i  bl.a. föräldrabalken  (FB)
och utsökningsbalken (UB). Med anledning
av  propositionen har väckts  sammanlagt
fem motioner.
Lagutskottets beredningsområde berörs i
första   hand   av  de  i  propositionen
föreslagna  ändringarna  i  FB  och  UB.
Vidare         berörs         utskottets
beredningsområde   i   motionerna   Sf24
yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl.  (m),
Sf25  yrkande  3 av Ulla Hoffmann  m.fl.
(v) samt Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp).
Lagutskottet,   som    beslutat    avge
yttrande i ärendet, får anföra följande.
De   grundläggande   bestämmelserna   om
föräldrars underhållsskyldighet mot barn
finns i 7 kap. FB. Kapitlet reformerades
på ett genomgripande sätt år 1978 (prop.
1978/79:12,   LU9,   rskr.   99).    Ett
huvudsyfte  med reformen var att  mildra
underhållsbördan  för underhållsskyldiga
med  svag  ekonomi. Ett annat syfte  var
att   få  till  stånd  en  mer  enhetlig
bedömning av bidragsfrågorna.
Av   7   kap.   1  §  FB  framgår   att
föräldrarna skall svara för underhåll åt
barnet  efter  vad som  är  skäligt  med
hänsyn    till   barnets    behov    och
föräldrarnas  ekonomiska  förmåga.   När
föräldrarnas        underhållsskyldighet
bestäms  skall hänsyn tas  till  barnets
inkomster   och  tillgångar  samt   till
barnets sociala förmåner under beaktande
av  vad  som  följer av föreskrifter  om
dessa. Underhållsskyldigheten upphör när
barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan
vid   denna  tidpunkt  eller  återupptas
skolgången innan barnet fyller 19 år, är
föräldrarna  dock  intill  dess   barnet
fyller 21 år underhållsskyldiga så länge
skolgången  pågår.  I  kostnaderna   för
barnets   underhåll  skall   föräldrarna
sinsemellan ta del var och en efter  sin
förmåga.
Enligt  7  kap. 2 § FB skall  föräldrar
fullgöra sin underhållsskyldighet  genom
att betala underhållsbidrag till barnet,
om   föräldern  inte  har  vårdnaden  om
barnet  och  inte heller  varaktigt  bor
tillsammans med barnet. Detsamma  gäller
om  vårdnaden om barnet är gemensam  med
den  andra föräldern, men barnet  endast
varaktigt bor tillsammans med den  andra
föräldern.  Underhållsbidrag  fastställs
genom   dom   eller  avtal.   Talan   om
underhållsbidrag tas upp av  tingsrätten
i den ort där den underhållsskyldige har
sin  hemvist.  Finns inte någon  behörig
domstol  tas  målet upp  vid  Stockholms
tingsrätt.  Frågor  om  underhållsbidrag
kan  väckas  även i samband med  mål  om
fastställande  av faderskap  till  barn,
äktenskapsmål eller mål om vårdnaden  om
barn.  Enligt  7  kap.  11  §  FB  skall
socialnämnden  se  till  att  barn  vars
föräldrar    är   ogifta   tillförsäkras
underhåll,  och av 7 kap. 14  §  framgår
att  socialnämnden  har  rätt  att  föra
talan för barnet.
När  underhållsbidrag bestäms  får  den
bidragsskyldige   förbehålla   sig   ett
belopp  för eget eller annans  underhåll
(förbehållsbelopp) enligt bestämmelserna
i  7 kap. 3 § FB. Förbehållsbeloppet för
den   bidragsskyldiges  eget   underhåll
innefattar         alla          vanliga
levnadskostnader.       Bostadskostnaden
beräknas  för  sig  efter  vad  som   är
skäligt.   De  andra  levnadskostnaderna
beräknas med ledning av ett normalbelopp
som  per  år  utgör 120  %  av  gällande
basbelopp.  Om det finns särskilda  skäl
får ett belopp förbehållas för underhåll
åt  make  som  den  bidragsskyldige  bor
tillsammans  med.  Med  make   jämställs
annan  som den bidragsskyldige varaktigt
bor   tillsammans   med,   om   de   har
gemensamma     barn.     Ett      sådant
förbehållsbelopp skall normalt vara 60 %
av  basbeloppet.  Om den bidragsskyldige
har  hemmavarande barn  får  han  vidare
förbehålla    sig   ett    belopp    som
tillsammans  med  vad  som  utges   till
barnet av den andre föräldern eller  för
dennes  räkning utgör 40 %  av  gällande
basbelopp.  Rätten kan dock i  särskilda
fall  om  det är motiverat bestämma  ett
annat förbehållsbelopp.
Lagen  (1966:680) om ändring  av  vissa
underhållsbidrag innehåller bestämmelser
som      innebär     att     fastställda
underhållsbidrag   ändras   med    vissa
procenttal     i    förhållande     till
ändringarna av basbeloppet.
I  7 kap. 10 § FB finns bestämmelser om
jämkning      och     omprövning      av
underhållsbidrag.  Dom  eller  avtal  om
underhållsbidrag kan jämkas  av  rätten,
om  ändrade förhållanden föranleder det.
Avtal  om underhåll kan också jämkas  om
avtalet  är  oskäligt  med  hänsyn  till
omständigheterna vid dess tillkomst  och
förhållandena   i   övrigt.   Har    ett
underhållsbidrag under en tid av sex  år
inte  ändrats på annat sätt än som avses
i    lagen    om   ändring   av    vissa
underhållsbidrag  kan  rätten   dessutom
alltid ompröva bidragets storlek.
Fordran som avser underhållsbidrag till
barn  har vid utmätning av lön enligt  7
kap.  14  §  UB företräde framför  andra
fordringsanspråk.
För underhållsberättigade barn kan utgå
bidragsförskott   av   allmänna   medel.
Bidragsförskottet   var,    som    ordet
antyder,  från början ett rent  förskott
från  det allmänna och kunde aldrig vara
högre   än   det  underhållsbidrag   som
bestämts  genom dom eller  avtal.  Genom
lagen (1964:143) om bidragsförskott  kom
själva  karaktären av stödet att ändras.
Oberoende    av    om   underhållsbidrag
fastställts  och  utan begränsning  till
storleken   av   eventuellt   fastställt
belopp   lämnas   numera,   med    vissa
begränsningar,  ett generellt  stöd  upp
till         en        viss        nivå,
bidragsförskottsnivån.  Fr.o.m.  den   1
januari  1995  uppgår  bidragsförskottet
till   14  080  kr  per  barn  och   år.
Dessförinnan    var   bidragsförskottets
storlek knuten till basbeloppet.
Bidragsförskottet består av två  delar;
en  förskottsdel  och en  utfyllnadsdel.
Förskottsdelen   motsvarar    fastställt
underhållsbidrag    och    betalas    om
underhållsbidraget inte  erläggs  i  tid
eller  med rätt belopp. Underhållsbidrag
förskotteras  med högst det  belopp  som
svarar mot bidragsförskottet, dvs. 1 173
kr   per  månad.  Utfyllnadsdelen  utgör
skillnaden mellan bidragsförskottet  och
underhållsbidraget.   Det   belopp   som
staten     förskotterar    skall     den
bidragsskyldige  betala  tillbaka   till
staten.  Utfyllnadsbidraget  däremot  är
ett rent samhällsstöd som inte återkrävs
av  den bidragsskyldige. I de fall något
underhållsbidrag  inte   är   fastställt
eller  fastställt till noll kr har  hela
bidragsförskottet      karaktär       av
utfyllnadsbidrag.
Bidragsförskott    lämnas    inte    om
vårdnadshavaren    uppenbarligen    utan
giltigt  skäl har underlåtit  att  vidta
eller medverka till åtgärder för att  få
underhållsbidraget           fastställt.
Bidragsförskott lämnas  inte  heller  om
det finns grundad anledning att anta att
den    bidragsskyldige   i   vederbörlig
ordning        betalar        fastställt
underhållsbidrag   till    barnet    och
underhållsbidraget  uppgår  till   minst
samma  belopp som bidragsförskottet.  Om
det   underhållsbidrag  som  fastställts
uppenbarligen   understiger   vad    den
bidragsskyldige bör betala, lämnas  inte
bidragsförskott  med  högre  belopp   än
underhållsbidraget.                Något
utfyllnadsbidrag  betalas  alltså  inte.
Beslut om bidragsförskott fattas  av  de
allmänna försäkringskassorna.
Bidragsförskott betalas  längst  t.o.m.
den månad under vilken barnet fyller  18
år.  Härefter  kan  barnet  få  förlängt
bidragsförskott enligt lagen (1984:1095)
om    förlängt    bidragsförskott    för
studerande.  Bestämmelser  om   särskilt
stöd  motsvarande bidragsförskottet till
barn  som  är  adopterade av  endast  en
person  finns  i  lagen  (1984:1096)  om
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Reglerna    om   bidragsförskott    och
reglerna  om  underhållsbidrag   har   i
praktiken ett nära samband, och  de  har
beskrivits som kommunicerande  kärl  (se
Ds 1992:53 Ensamförälderstöd, s. 37).  I
många   fall  är  möjligheten   att   få
bidragsförskott lika angelägen  för  den
bidragsberättigade    som     att     få
underhållsbidrag.        Det         som
vårdnadshavaren     inte     får     som
underhållsbidrag ges i flertalet fall  i
stället ut som bidragsförskott.
Bestämmelserna om underhållsbidrag  och
bidragsförskott har under en följd av år
varit   föremål   för   ett   omfattande
utredningsarbete    i    flera     olika
sammanhang.    Utredningsarbetet     har
motiverats  främst av  att  reglerna  om
bidragsförskott  medför  alltför   stora
kostnader för staten. Kritik har  därvid
riktats  mot bl.a. det nära samband  som
råder   mellan   den  offentligrättsliga
regleringen  av bidragsförskott  och  de
civilrättsliga        reglerna        om
underhållsbidrag. Kritiken har  gått  ut
på att reglerna om bidragsförskott utgår
från  reglerna om underhållsbidrag.  Den
del   av  bidragsförskottet  som   skall
återbetalas   av   den   bidragsskyldiga
föräldern  till  staten (förskottsdelen)
bestäms  av  det  underhållsbidrag   som
fastställts  genom dom  eller  avtal.  I
konsekvens med detta bestäms  också  den
del av bidragsförskottet som är ett rent
bidrag från staten (utfyllnadsdelen)  av
det   underhållsbidrag  som  fastställs.
Sambandet mellan reglerna har ansetts  i
vissa    fall    leda   till    oönskade
konsekvenser.   Enligt    reglerna    om
bidragsförskott  har  barnet  rätt  till
bidragsförskott så snart det inte  lever
med  båda  sina föräldrar. Detta  gäller
även  om barnet inte har något behov  av
underhållsbidrag, därför att barnet  har
egna  inkomster  eller  därför  att  den
förälder  som barnet bor hos  ensam  kan
försörja  barnet. Reglerna medför  också
att utfyllnadsbidraget höjs, om ekonomin
hos  den  förälder som  barnet  bor  hos
förbättras och underhållsbidraget därför
sänks. Kritikerna har gjort gällande att
underhållsbidraget således inte är någon
bra   mätare   på   barnens   behov   av
ekonomiskt stöd från det allmänna.
På    begäran   av   riksdagen    (bet.
1985/86:SoU29,  rskr. 345)  tillkallades
år 1987 en kommitté med uppgift att göra
en     översyn    av    reglerna     för
underhållsbidrag   och  bidragsförskott.
Kommittén,  som  antog namnet  1987  års
Underhållsbidragskommitté,     avslutade
sitt arbete år 1990. I betänkandena (SOU
1990:8  och  SOU  1990:48)  Samhällsstöd
till  underhållsberättigade  barn  I-III
presenterades  tre  olika  modeller  för
samhällsstöd till ensamstående föräldrar
med  barn.  Förslagen  ledde  inte  till
lagstiftning.
Därefter                     övervägdes
bidragsförskottsreglerna    och    deras
anknytning     till     reglerna      om
underhållsbidrag          av          en
interdepartemental arbetsgrupp.  Arbetet
redovisades  år  1992 i promemorian  (Ds
1992:53)      Ensamförälderstöd.       I
promemorian  anvisades  en  lösning  som
innebär att statsstödet frikopplas  från
underhållsbidraget och  att  statsstödet
till  ensamföräldrar betalas i  form  av
ett behovsprövat bidrag utformat ungefär
som     bostadsbidraget.     Promemorian
remissbehandlades  men  föranledde  inte
lagstiftning.
År   1993   tillkallade  den  dåvarande
regeringen en särskild utredare för  att
se  över  reglerna  om fastställande  av
underhållsbidrag  m.m.  I   utredningens
direktiv ingick inte att pröva några mer
genomgripande förändringar med sikte  på
att  bryta sambandet mellan reglerna  om
underhållsbidrag   och    reglerna    om
bidragsförskott. Utredningen, som  antog
namnet      Underhållsbidrags-       och
bidragsförskottsutredningen         -93,
avlämnade   år  1995  betänkandet   (SOU
1995:26)      Underhållsbidrag       och
bidragsförskott. I betänkandet föreslogs
bl.a.   förenklingar   i   reglerna   om
beräkning av underhållsbidrag och  vissa
begränsningar     i     rätten      till
bidragsförskott.
Hösten  1994  beslutade  riksdagen   om
vissa          besparingar          inom
bidragsförskottssystemet           (bet.
1994/95:FiU1,   rskr.   145).   Beslutet
innebar   bl.a.   att  bidragsförskottet
fr.o.m.  den 1 januari 1995 inte  längre
skall   vara   knutet  till  basbeloppet
enligt   lagen  (1962:381)   om   allmän
försäkring utan anges i kronor och ligga
kvar på samma nivå som år 1994 (dvs.  14
080   kr  per  barn  och  år).   I   den
proposition  som  låg  till  grund   för
riksdagens   beslut  (prop.  1994/95:25)
aviserade  regeringen att man avsåg  att
återkomma  med förslag till  ytterligare
utgiftsminskningar, som tillsammans  med
beslutet om bidragsförskottsnivån  skall
ge  en  besparing på 700 miljoner kronor
senast år 1998.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet
har  därefter i promemorian (Ds  1996:2)
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar   lämnat  förslag   till   hur
reglerna  för samhällets stöd till  barn
som  inte bor tillsammans med båda  sina
föräldrar kan ändras så att de  negativa
verkningarna   av  samordningen   mellan
reglerna    om   underhållsbidrag    och
reglerna  om  bidragsförskott  så  långt
möjligt  elimineras, samtidigt  som  den
aviserade      besparingen       uppnås.
Departementspromemorian              har
remissbehandlats       och        ligger
huvudsakligen till grund för förslagen i
den nu aktuella propositionen.
I propositionen lämnas förslag till ett
nytt         samhällsstöd,        kallat
underhållsstöd,  som skall  ersätta  det
nuvarande  bidragsförskottet   och   det
särskilda     bidraget    till     vissa
adoptivbarn. Underhållsstödet skall vara
oberoende    av    FB:s    regler     om
underhållsbidrag. Enligt förslaget skall
underhållsstöd lämnas med 1 173  kr  per
månad till barn vars föräldrar inte  bor
tillsammans. För det underhållsstöd  som
lämnas  till  barnet skall den  förälder
som inte bor tillsammans med barnet vara
återbetalningsskyldig    mot     staten.
Återbetalningsskyldigheten         skall
bestämmas   enligt   en   schabloniserad
procentmetod och beräknas  som  en  viss
procent  av  den  återbetalningsskyldiga
förälderns  inkomst.  Skyldigheten   att
återbetala  underhållsstödet   relateras
till      den     återbetalningsskyldiga
förälderns  årliga  bruttoinkomst  efter
ett    grundavdrag   på   24   000   kr.
Återbetalningsskyldigheten         skall
fastställas till en viss procent av  det
på   så   sätt   framräknade   beloppet.
Procentsatsen är 10 % för ett barn,
6,25 % per barn för två barn och 5 % per
barn    för   tre   barn.   Den   totala
procentsatsen  ökar med en  procentenhet
för  varje ytterligare barn utöver  tre.
Alla     den     återbetalningsskyldiges
biologiska  barn och adoptivbarn  räknas
med  i  antalet barn. Om återbetalningen
skulle bli lägre än 100 kr per barn  och
månad                         bortfaller
återbetalningsskyldigheten.
Återbetalningsskyldigheten skall  enligt
förslaget justeras årligen.
Vidare föreslås att det i FB införs  en
regel   om  att  den  förälder  som   är
återbetalningsskyldig     enligt      de
föreslagna  reglerna  om  underhållsstöd
skall    anses    ha    fullgjort    sin
underhållsskyldighet intill  det  belopp
som lämnas i underhållsstöd till barnet.
FB:s regler om underhållsbidrag kvarstår
i  övrigt  oförändrade. Enligt förslaget
upphävs   emellertid  FB:s   regler   om
socialnämndernas skyldighet att se  till
att   barn  vars  föräldrar  är   ogifta
tillförsäkras underhåll samt reglerna om
socialnämndernas rätt att föra talan  om
underhåll i sådana fall.
Därutöver föreslås vissa ändringar i UB
som innebär att statens fordran avseende
återbetalning   får   samma    företräde
framför   andra   fordringsanspråk   som
barnets   fordran   på  underhållsbidrag
enligt   FB.  Vid  löneutmätning   skall
således   försäkringskassans  fordringar
gentemot  den återbetalningsskyldige  ha
samma företräde framför andra fordringar
som      barnets      fordringar      på
underhållsbidrag enligt FB. Vid samtidig
utmätning skall det innehållna  beloppet
fördelas efter de löpande bidragens  och
återkravens storlek.
Den      nya     lagstiftningen      om
underhållsstöd föreslås  träda  i  kraft
den 1 december 1996 och tillämpas första
gången  i  fråga  om underhållsstöd  som
avser  tiden efter den 31 januari  1997.
Ändringarna i FB och UB föreslås träda i
kraft den 1 februari 1997.
I  två  av  de motioner som väckts  med
anledning av propositionen riktas kritik
mot  att  det  nya  samhällsstödet  görs
oberoende    av    FB:s    regler     om
underhållsbidrag.
Sigge  Godin m.fl. (fp) yrkar i  motion
Sf27    att   riksdagen   skall    avslå
propositionen   och  begära   ett   nytt
förslag.  Motionärerna ställer sig  helt
avvisande till de principiella lösningar
som  regeringen valt. I stället förordas
ett      reformerat      system      för
underhållsbidragens  fastställande   och
ändrade regler för utfyllnadsbidrag  som
skall  utgå till barn som är i behov  av
ett  ekonomiskt  stöd utöver  barnbidrag
och  bostadsbidrag. I motionen  hänvisas
till   förslagen   i  betänkandet   (SOU
1995:26)      Underhållsbidrag       och
bidragsförskott. Motionärerna menar  att
ett   av   de  grundläggande   felen   i
regeringens  förslag  är  att  frikoppla
ansvaret   för   den  underhållsskyldige
föräldern  från föräldrarnas  gemensamma
ekonomiska ansvar för sina barn.  Enligt
motionärernas  mening är det  bättre  om
den  bidragsskyldige  föräldern  betalar
direkt till barnet i stället för till en
myndighet. Motionärerna anser vidare att
föreliggande   proposition    innehåller
flera  andra brister. En sådan brist  är
att regeringen inte tagit ställning till
frågor   som  rör  kostnader  för   s.k.
umgängesresor.
Gullan  Lindblad  m.fl.  (m)  anför   i
motion   Sf24   att   de   förslag   som
regeringen nu presenterar är ett steg  i
rätt   riktning.   En   invändning   mot
propositionen gäller dock  förslaget  om
att             frikoppla            den
underhållsbidragsansvariga    förälderns
betalningsskyldighet från FB:s regler om
underhåll.   Motionärerna  påpekar   att
skulden  härigenom kommer att  relateras
till  staten  och inte  till  barnet.  I
motionen begärs ett tillkännagivande  om
vad  som  sålunda anförts  om  sambandet
mellan      den      underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet och FB:s regler
om underhåll (yrkande 1).
Lagutskottet     har     från      sina
utgångspunkter  en viss  förståelse  för
det   synsätt   som  motionärerna   gett
uttryck  för.  Den föreslagna  ordningen
kommer   nämligen  att  leda  till   att
betydelsen av de civilrättsliga reglerna
om  underhållsbidrag  minskar  avsevärt.
När  underhållsstöd lämnas kommer det  i
de  flesta  fall inte att  finnas  något
behov  av  att  få  ett underhållsbidrag
fastställt  enligt reglerna  i  FB.  Som
regel blir det bara i sådana situationer
där  FB:s  bestämmelser leder  till  ett
underhållsbidrag            överstigande
samhällsstödets    belopp    som     den
bidragsberättigade kan ha  ett  intresse
av    att    aktualisera    frågan    om
underhållsbidrag.   Förslaget    innebär
vidare  att bidragsskyldiga föräldrar  i
stor   utsträckning   kommer   att    få
betalningsförpliktelser  mot  staten   i
stället  för  mot barnet.  Det  är  inte
orimligt  att  anta att vissa  föräldrar
därmed  kan  komma att  uppleva  att  de
betalar en form av avgift till samhället
i  stället för ett underhållsbidrag till
sitt  barn.  Någon  av remissinstanserna
har  pekat på att detta förhållande  kan
medföra   negativa   konsekvenser    för
kontakterna  med  barnet.  Som  Lagrådet
varit  inne på i sitt yttrande  kan  den
föreslagna  ordningen  också  komma  att
uppfattas  så att särlevande  föräldrars
försörjningsansvar   för    sina    barn
minskar.  Därtill  kommer,  såsom  också
Lagrådet anfört, den omständigheten  att
betalning skall erläggas till staten för
många   föräldrar  kan   kännas   mindre
angelägen  än  att  betala  direkt  till
barnet.   En   annan  nackdel   är   att
betalningsskyldigheten  enligt  den   nu
föreslagna     lagstiftningen      skall
bestämmas efter helt andra kriterier  än
underhållsbidrag. Sammantaget  kan  det,
enligt   lagutskottets   mening,    inte
uteslutas att förslaget innebär en  viss
risk    för   att   FB:s   grundläggande
principer          om         föräldrars
underhållsskyldighet gent-
emot sina barn kan komma att rubbas.
Utskottet  anser  att  det  hade  varit
önskvärt om regeringen mer ingående hade
övervägt   möjligheten   att   bibehålla
samordningen    mellan   reglerna    för
underhållsbidrag i FB och  reglerna  för
bidragsförskott    och    därvid    sökt
undanröja    de    nuvarande    negativa
verkningarna  av  denna  samordning.  Av
propositionen framgår emellertid att det
av   tidsskäl  inte  varit  möjligt  att
behandla   de  förslag  som  lämnats   i
betänkandet        (SOU         1995:26)
Underhållsbidrag   och   bidragsförskott
tillsammans     med     förslagen      i
departementspromemorian   (Ds    1996:2)
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar. För att uppnå det fastställda
sparkravet  för  år 1997 krävs  nämligen
med  nödvändighet  ett riksdagsbeslut  i
frågan hösten 1996. För att uppnå  målet
för    saneringsprogrammet    för     de
offentliga finanserna krävs, enligt  vad
som   framgår   av  propositionen,   att
kostnaderna                          för
bidragsförskottssystemet, utöver vad som
tidigare beslutats, minskas med  omkring
en  miljard  kronor fr.o.m. år  1997.  I
propositionen beräknas förslagen  minska
det  allmännas utgifter för stödsystemet
med 1 140 miljoner kronor år 1997, 1 535
miljoner  kronor  år  1998  och  1   800
miljoner kronor år 1999.
Mot  denna bakgrund vill utskottet inte
motsätta sig att det framlagda förslaget
till  ett nytt underhållsstöd till  barn
till särlevande föräldrar nu införs.  De
farhågor  som  ovan  redovisats  rörande
konsekvenserna av den nya lagstiftningen
bör  inte överdrivas. Invändningarna  är
inte av sådan art att lagutskottet anser
sig ha tillräckliga skäl att förorda att
förslaget avstyrks. Utskottet utgår från
att regeringen noga följer tillämpningen
av  lagen  om underhållsstöd och  därvid
uppmärksammar,     inte     bara      de
statsfinansiella effekterna av reformen,
utan  också  andra konsekvenser  av  det
slopade  sambandet  mellan  reglerna  om
underhållsbidrag   och    reglerna    om
samhällsstödet.   Att    förslaget    nu
genomförs  behöver inte heller  innebära
att  frågan  om  kopplingen  mellan  den
offentligrättsliga    regleringen     av
underhållsstöd   och  de  civilrättsliga
reglerna om underhållsbidrag en gång för
alla är avgjord. Om det skulle visa  sig
att   det   uppkommer   behov   av   att
åstadkomma   någon  form  av  samordning
mellan  FB:s  regler om underhållsbidrag
och   bestämmelserna  om  underhållsstöd
förutsätter  utskottet  att   regeringen
återkommer     till    riksdagen     med
erforderliga  förslag.  Som  framgår  av
propositionen  kommer regeringen  i  ett
annat  sammanhang att överväga förslagen
i      betänkandet     (SOU     1995:26)
Underhållsbidrag   och  bidragsförskott.
Utskottet      utgår      från       att
samordningsfrågan då åter kommer att bli
föremål för prövning.
Bakgrunden  till  den  i  motion   Sf27
behandlade   frågan  om  kostnader   för
umgängesresor   är  följande.   När   en
umgängesberättigad förälder är bosatt på
annan  ort  än  barnet kan utövandet  av
umgänget   vara  förenat  med  särskilda
kostnader. Detta kan leda till  att  ett
för  barnet önskvärt umgänge inte kommer
till  stånd.  FB innehåller  inte  några
bestämmelser  som reglerar  föräldrarnas
inbördes  ansvar  för umgängeskostnader.
Inte   heller   finns   något   särskilt
offentligt  stöd  för umgängeskostnader.
Frågan  om  resekostnader i samband  med
umgänge  behandlades av utskottet  redan
hösten 1990 (bet. 1990/91:
LU13).   Utskottet  ansåg   därvid   att
regeringen skyndsamt borde ta upp frågan
om   kostnader  för  umgängesresor  till
närmare    övervägande   och    därefter
återkomma  med  förslag till  riksdagen.
Vad  utskottet då anförde gav  riksdagen
som  sin  mening regeringen  till  känna
(rskr.    53).   Därefter   har   frågan
aktualiserats      motionsvägen      vid
åtskilliga  tillfällen.  När  spörsmålet
behandlades  senast  hösten  1995  (bet.
1995/96:LU2)  hänvisade  utskottet  till
betänkandet  SOU 1995:26, vari  föreslås
bl.a.  en regel om att föräldrarna skall
dela  på de resekostnader som uppstår  i
samband   med  att  barnet  träffar   en
förälder  som  bor på en  annan  ort  än
barnet.  Utskottet ansåg att  resultatet
av det fortsatta beredningsarbetet borde
avvaktas  och  förutsatte  att   arbetet
bedrevs   med  erforderlig  skyndsamhet.
Något  ytterligare  tillkännagivande   i
saken ansågs därför inte erforderligt.
Lagutskottet    vidhåller    nu     sin
inställning  när  det gäller  frågan  om
resekostnader. Barnets behov av goda och
nära relationer till båda sina föräldrar
kräver,  enligt utskottets  mening,  att
problemet  med resekostnader  i  samband
med  umgänge får en lösning.  Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag  i  ämnet.  Utskottet  ser   med
tillfredsställelse på att  regeringen  i
förevarande proposition förklarat sig ha
för avsikt att i ett annat sammanhang ta
upp frågan.
Sammanfattningsvis  anser  lagutskottet
att propositionen i nu behandlad del bör
tillstyrkas  och  att  motionerna   Sf24
yrkande 1 och Sf27 bör avstyrkas.
Utskottet   övergår  därmed   till   att
behandla en fråga som rör indrivning  av
underhållsbidrag som tas upp i ett av de
nu  aktuella motionsyrkandena. Enligt 17
§ andra stycket lagen om bidragsförskott
gäller,      om      det     fastställda
underhållsbidraget    är    högre     än
bidragsförskottet, att försäkringskassan
bör    ge    barnets    ställföreträdare
tillfälle     att     samtidigt      med
försäkringskassan    kräva    in     det
överskjutande   underhållsbidraget.    I
praktiken   medför   bestämmelsen    att
försäkringskassan regelmässigt  biträder
barnet    vid    indrivning    av    det
överskjutande beloppet.
Enligt       propositionen        skall
försäkringskassan inte längre i  samband
med   sina   egna  återkrav  ge   barnet
tillfälle   att   samtidigt   kräva   in
överskjutande underhållsbidrag.  Om  den
bidragsskyldiga  föräldern   är   bosatt
utomlands           och            någon
återbetalningsskyldighet    inte     har
fastställts     av     försäkringskassan
inträder  emellertid  försäkringskassan,
enligt  regeringens förslag,  i  barnets
rätt   till  underhållsbidrag.   Statens
fordran  kan då drivas in i  utlandet  i
samma   utsträckning  som   i   dag.   I
utlandsärenden       skall        därför
försäkringskassan även i fortsättningen,
i  samband  med sina egna  återkrav,  ge
barnet tillfälle att samtidigt kräva  in
överskjutande underhållsbidrag.
I  motion  Sf25 av Ulla Hoffmann  m.fl.
(v)  begärs  att riksdagen beslutar  att
försäkringskassan,   också    när    den
bidragsskyldige föräldern  är  bosatt  i
Sverige,  skall  kunna  vara  ombud  för
barnet  och  föranstalta om indrivningar
av   barns  fordringar  när  det  gäller
underhållsbidrag (yrkande 3).
Utskottet   konstaterar   att   statens
fordran       när       det       gäller
betalningsskyldighet, enligt regeringens
förslag till lag om underhållsstöd,  som
regel  inte kommer att ha något  samband
med   ett  eventuellt  underhållsbidrag.
Endast     i     ärenden     där     den
återbetalningsskyldiga   föräldern    är
bosatt  utomlands kommer statens fordran
att  vila  på civilrättslig  grund.  Mot
denna   bakgrund  framstår  det,  enligt
utskottets  mening,  som  naturligt  att
försäkringskassan inte i  andra  ärenden
än   s.k.  utlandsärenden  skall  behöva
lämna  barnet biträde med indrivning  av
barnets  fordran  på underhållsbidrag  i
samband  med  att  kassan  själv  kräver
återbetalning.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
yrkande 3 i motion Sf25 avstyrks.

Stockholm den 20 augusti 1996

På lagutskottets vägnar
Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund
(s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Anders Ygeman (s),
Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson
(c), Kerstin Kristiansson (s) och
Marietta de Pourbaix-Lundin (m).



Avvikande meningar

1.  Bengt  Harding Olson (fp) anser  att
den  del  av lagutskottets yttrande  som
börjar  med  Utskottet anser  och slutar
med   bör  avstyrkas  bort  ha  följande
lydelse:
Mot  denna bakgrund anser utskottet det
vara fel att frikoppla ansvaret för  den
underhållsskyldige    föräldern     från
föräldrarnas    gemensamma    ekonomiska
ansvar för sina barn. Utgångspunkten bör
i    stället   vara   att   barnen    är
föräldrarnas  gemensamma   ansvar   även
efter  en separation mellan föräldrarna.
Vidare  bör,  enligt utskottets  mening,
huvudprincipen     vara     att      den
bidragsskyldige    föräldern     betalar
underhållsbidraget  direkt  till  barnet
och inte till en myndighet.
Enligt   utskottets  mening  innehåller
propositionen även vissa andra  brister.
En  brist  i regeringens förslag  gäller
underlåtenheten att nu ta ställning till
frågan  om  kostnader för umgängesresor.
Barnets   behov   av   nära   och   goda
relationer  till  båda  sina   föräldrar
kräver   nämligen,   enligt   utskottets
mening,  att problemet med resekostnader
i  samband  med umgänge snarast  får  en
lösning.
Mot  bakgrund  av vad som anförts  ovan
ställer  sig  utskottet  avvisande  till
propositionens  principiella   lösningar
och förordar i stället, i likhet med vad
som anförs i motion Sf27, ett reformerat
system      för      underhållsbidragens
fastställande och förändrade regler  för
de  utfyllnadsbidrag som skall utgå till
de barn som är i behov av ett ekonomiskt
stöd      utöver     barnbidrag      och
bostadsbidrag.  Utskottet  anser  därvid
att den nuvarande modellen för beräkning
av  underhållsbidrag bör   ersättas  med
den modell som förespråkas i betänkandet
(SOU   1995:26)   Underhållsbidrag   och
bidragsförskott,    dvs.     en     s.k.
nettokvotdelningsmodell. Vissa förbehåll
för den underhållsskyldige föräldern bör
avskaffas.  Vidare bör  samhällets  stöd
till   barn  till  särlevande  föräldrar
inskränkas    till   ett    behovsprövat
utfyllnadsbidrag.  Utskottet  anser  att
regeringen  snarast bör  återkomma  till
riksdagen med förslag till ändring av sy
stemet  för statens stöd till barn  till
särlevande föräldrar i enlighet med  vad
utskottet nu anfört.
Enligt utskottet bör riksdagen dels  med
bifall till motion Sf27 yrkande 1  avslå
propositionen,  dels  med  bifall   till
motion  Sf27 yrkande 2 och med anledning
av  motion Sf24 yrkande 1 som sin mening
ge  regeringen till känna vad  utskottet
anfört.
2.  Rolf  Dahlberg,  Stig  Rindborg  och
Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (alla  m)
anser   att  den  del  av  lagutskottets
yttrande  som  börjar med   Lagutskottet
har  och slutar med  bör avstyrkas  bort
ha följande lydelse:
Lagutskottet,     som     anser     att
propositionens förslag  är  ett  steg  i
rätt riktning, anser att propositionen i
nu   behandlad   del  bör   tillstyrkas.
Ställningstagandet  innebär  att  motion
Sf27   bör  avstyrkas.  När  det  gäller
motion  Sf24  yrkande 1  har  emellertid
utskottet   från   sina   utgångspunkter
förståelse    för   det   synsätt    som
motionärerna  gett  uttryck   för.   Den
föreslagna ordningen kommer nämligen att
leda   till   att   betydelsen   av   de
civilrättsliga        reglerna        om
underhållsbidrag minskar  avsevärt.  När
underhållsstöd lämnas kommer  det  i  de
flesta fall inte att finnas något  behov
av    att    få   ett   underhållsbidrag
fastställt  enligt reglerna  i  FB.  Som
regel blir det bara i sådana situationer
där  FB:s  bestämmelser leder  till  ett
underhållsbidrag            överstigande
samhällsstödets    belopp    som     den
bidragsberättigade kan ha  ett  intresse
av    att    aktualisera    frågan    om
underhållsbidrag.   Förslaget    innebär
vidare  att bidragsskyldiga föräldrar  i
stor   utsträckning   kommer   att    få
betalningsförpliktelser  mot  staten   i
stället  för  mot barnet.  Det  är  inte
orimligt  att  anta att vissa  föräldrar
därmed  kan  komma att  uppleva  att  de
betalar en form av avgift till samhället
i  stället för ett underhållsbidrag till
sitt  barn.  Någon  av remissinstanserna
har  pekat på att detta förhållande  kan
medföra   negativa   konsekvenser    för
kontakterna  med  barnet.  Som  Lagrådet
varit  inne på i sitt yttrande  kan  den
föreslagna  ordningen  också  komma  att
uppfattas  så att särlevande  föräldrars
försörjningsansvar   för    sina    barn
minskar.  Därtill  kommer,  såsom  också
Lagrådet anfört, den omständigheten  att
betalning skall erläggas till staten för
många   föräldrar  kan   kännas   mindre
angelägen  än  att  betala  direkt  till
barnet.   En   annan  nackdel   är   att
betalningsskyldigheten  enligt  den   nu
föreslagna     lagstiftningen      skall
bestämmas efter helt andra kriterier  än
underhållsbidrag.  Enligt  lagutskottets
mening  innebär förslaget  en  betydande
risk    för   att   FB:s   grundläggande
principer          om         föräldrars
underhållsskyldighet gentemot sina  barn
kommer att undergrävas.
Utskottet anser mot denna bakgrund  att
regeringen omedelbart mer ingående skall
överväga   möjligheten   att   bibehålla
samordningen    mellan   reglerna    för
underhållsbidrag i FB och  reglerna  för
bidragsförskott    och    därvid    söka
undanröja    de    nuvarande    negativa
verkningarna  av  denna samordning.  Det
bör  ankomma på regeringen att återkomma
till    riksdagen    med    erforderliga
lagförslag i enlighet med det anförda.
Vad   utskottet   sålunda   anfört    om
sambandet mellan den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet             och
föräldrabalkens regler om underhåll  bör
riksdagen,  med bifall till motion  Sf24
yrkande  1, som sin mening ge regeringen
till känna.
3.  Tanja Linderborg (v) anser  att  den
del av lagutskottets yttrande som börjar
med   Utskottet konstaterar  och  slutar
med   Sf25  avstyrks  bort  ha  följande
lydelse:
Lagutskottet delar den uppfattning  som
kommer   till  uttryck  i  motion   Sf25
yrkande 3 och anser det sålunda önskvärt
att     försäkringskassan     även     i
fortsättningen, i samband med sina  egna
återkrav,   kan   biträda   barnet   vid
indrivning        av       överskjutande
underhållsbidrag.
Utskottet  anser därför att  regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag
som      gör     det     möjligt     för
försäkringskassan  att  vara  ombud  för
barnet och föranstalta om indrivning  av
barnets fordran på underhållsbidrag även
när  den  bidragsskyldige  föräldern  är
bosatt i Sverige.
Vad   utskottet  sålunda   anfört   bör
riksdagen, med anledning av motion  Sf25
yrkande  3, som sin mening ge regeringen
till känna.

Socialutskottets yttrande
1996/97:SoU6y
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Inledning

Socialförsäkringsutskottet  har   berett
socialutskottet   tillfälle   att   avge
yttrande  över  proposition  1995/96:208
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar,    m.m.   jämte    eventuella
motioner  som kan komma att  väckas  med
anledning av propositionen.

Socialutskottet  bereder  bl.a.  ärenden
som  rör  omsorg om barn och ungdom  och
andra socialtjänstfrågor. Utskottet  har
tidigare även haft att bereda ärenden om
stöd  åt  barnfamiljer  inklusive  bl.a.
frågor  om bidragsförskott och  särskilt
bidrag för vissa adoptivbarn. Sedan  den
15  september  1996  bereds  dock  dessa
ärenden  av  socialförsäkringsutskottet,
som också bereder ärenden om anslag inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet  för
familjer och barn.
Socialutskottet har mot denna  bakgrund
beslutat  yttra sig i ärendet. Utskottet
begränsar  yttrandet i första hand  till
förslaget    till   en   ny    lag    om
underhållsstöd.  Utskottet  avstår  från
att   yttra  sig  över  frågor  om   det
allmännas  utgifter  m.m.  för  det  nya
stödsystemet,  kapitel 8 i propositionen
samt  motion Sf25 (v) yrkandena 2-4  och
6.
Fråga om avslag på propositionen m.m.

I  propositionen lämnas förslag till ett
nytt         samhällsstöd,        kallat
underhållsstöd,  som skall  ersätta  det
nuvarande  bidragsförskottet   och   det
särskilda     bidraget    till     vissa
adoptivbarn. Underhållsstöd skall enligt
förslaget lämnas med 1 173 kr per  månad
till   barn  vars  föräldrar  inte   bor
tillsammans.   Om   barnet   har    egna
inkomster,    skall   understödsbeloppet
minskas    på    visst    sätt.    Någon
inkomstprövning av underhållsstödet  mot
den s.k. boförälderns inkomster föreslås
inte.

Underhållsstödet utgår till dess  barnet
fyller  18 eller om barnet går i  skolan
längst  till och med juni månad  det  år
barnet fyller 20 år.

Underhållsstöd  skall  lämnas  både  när
barnet  bor hos endast en av föräldrarna
och  när  barnet bor växelvis  hos  båda
föräldrarna.  I det senare fallet  skall
underhållsstöd    lämnas     som     ett
utfyllnadsbidrag som bestäms med  hänsyn
till  att  båda föräldrarna bidrar  till
barnets försörjning genom att ha  barnet
hos    sig.    Underhållsstödet    skall
administreras av försäkringskassan.  Den
förälder som barnet inte bor tillsammans
med  skall  vara skyldig att  återbetala
hela  eller viss del av underhållsstödet
till  staten. Återbetalningsskyldigheten
skall  fastställas till en viss  procent
av inkomsten. Återbetalningsskyldigheten
skall justeras årligen.
Den      nya     lagstiftningen      om
underhållsstöd föreslås  träda  i  kraft
den 1 december 1996 och tillämpas första
gången  i  fråga  om underhållsstöd  som
avser  tiden efter den 31 januari  1997.
Ändringarna  i  föräldrabalken  föreslås
träda i kraft den 1 februari 1997.
Förslagen  beräknas minska det allmännas
utgifter  för  stödsystemet  med  1  140
miljoner  kronor år 1997, 1 535 miljoner
kronor år 1998 och 1 800 miljoner kronor
år 1999.

I   motion   Sf27  (fp)  hemställs   att
riksdagen avslår propositionen  (yrkande
1) och hos regeringen begär förslag till
ändring  av  systemet för  statens  stöd
till   särboende  föräldrar  enligt   de
principer   som  redovisas  i   motionen
(yrkande 2). Motionärerna anser att  det
är  fel  att frikoppla ansvaret för  den
underhållsskyldige    föräldern     från
föräldrarnas    gemensamma    ekonomiska
ansvar  för  barnen, ett ansvar  som  ju
också slås fast i föräldrabalken. Det är
enligt   motionärernas   mening    detta
gemensamma   ansvar   som   skall   vara
gällande  även om båda föräldrarna  inte
bor ihop med barnet.
Det  finns ingen anledning till att ett
gemensamt  ansvar  för  gemensamma  barn
plötsligt  skall  reduceras   till   att
vardera föräldern åläggs en form av  ett
 halvt  ansvar efter en separation,  och
i  den  mån detta halva ansvar inte  kan
tas, det allmänna åtar sig att fylla  ut
detta halva ansvar.
I regeringens förslag är det så att den
underhållsskyldige    föräldern     inte
betalar sin del av underhållsstödet till
barnet   utan   återbetalar   det   till
försäkringskassan.
Utöver  denna grundläggande  invändning
mot  regeringens  förslag  finns  enligt
motionärerna ett antal andra  brister  i
propositionen, något som även en del  av
remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:
-  att inte den ekonomiska förmågan hos
boföräldern  beaktas vid utbetalning  av
samhällsstödet,
-   att   inte   ställning   tas   till
umgängesresor,
-      att     återbetalningsskyldighet
fastställs   och  dessutom  räntebeläggs
trots att beloppet inte går att driva in
på    grund    av   underhållsförälderns
bristande ekonomiska resurser,
-   oklarhet  när  man  skall   använda
föräldrabalkens     bestämmelser     vid
beräkning av underhållsbidrag samt
-   att  fler  föräldrar  hamnar   inom
systemet.
Regeringen   bör   enligt   motionärerna
återkomma till höstriksdagen med  en  ny
proposition   som   utgår   från   dessa
principer   för  stöd  till  barn   till
särlevande föräldrar.

I   motion   Sf24  (m)   hemställs   att
riksdagen   hos  regeringen   begär   en
utredning  om  möjligheterna  att   helt
avskaffa systemet med underhållsbidrag i
enlighet  med vad som anförts i motionen
(yrkande 4). Grundprincipen skall enligt
motionärerna alltid vara att föräldrarna
aldrig    kan    komma    ifrån     sitt
försörjningsansvar.  För  att  inte  ett
avskaffande  av bidragsförskottet  skall
innebära   att   det   offentliga    ger
incitament för separering - liknande det
amerikanska   stödet  till  ensamstående
mammor  -  anser motionärerna att  i  de
fall  den  underhållsskyldige  inte  kan
betala eller där faderskapet är okänt  -
vilket   är  ytterst  ovanligt   -   får
socialtjänsten   pröva    rätten    till
socialbidrag, på samma sätt  som  gäller
andra    situationer   där    de    egna
inkomsterna  inte täcker  de  nödvändiga
utgifterna.   Det   innebär   också   en
inkomstprövning  i varje  enskilt  fall,
vilket     ger    systemet    en     mer
fördelningspolitiskt  attraktiv  profil.
De   som   har  störst  behov  av   stöd
garanteras också detta. Vid de fall  den
underhållsskyldige  är  känd,  men   för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller  hennes  skuld på samma  sätt  som
t.ex.    skatteskulder.   Det   statliga
engagemanget blir då att se till att man
bevakar denna skuld och ser till att den
återbetalas. De medel som då  kommer  in
går   till   den  kommun  som  utbetalat
eventuellt       socialbidrag.       Har
socialbidrag inte betalats ut, trots att
underhållsstöd  inte utgått,  tillfaller
pengarna  ändå  barnet  som  skulle   ha
erhållit stödet från början. På så  sätt
garanteras       kopplingen       mellan
betalningsskyldigheten  och   det   egna
barnet.  Grundprincipen  måste,   enligt
motionärernas bestämda uppfattning, vara
att  skulden till de egna barnen är  den
viktigaste skulden att reglera  och  som
den betalningsansvarige inte skall kunna
dra sig undan.
Riksdagen  bör ge regeringen i  uppdrag
att skyndsamt utreda den ovan skisserade
modellen  och  återkomma till  riksdagen
med förslag.

Utskottets bedömning

Ett  barn  har rätt till god  omvårdnad,
trygghet  och  fostran.  Det  bästa  för
barnet  är  normalt att leva tillsammans
med  sina  föräldrar under  stabila  och
trygga  förhållanden.  Detta  uppmuntras
också   i   lagstiftningen.   Emellertid
förekommer    det   inte   sällan    att
slitningar  av  olika skäl  uppkommer  i
äktenskap     och     samboförhållanden.
Lagstiftningen   bör  då   inte   tvinga
kvinnor  och män att av ekonomiska  skäl
stanna  kvar i konfliktfyllda och dåliga
relationer.
Det   grundläggande  ekonomiska  stödet
till barnfamiljerna består av två delar,
det  allmänna barnbidraget, som alla får
del    av,    och   det   inkomstprövade
bostadsbidraget, som är kopplat till  en
familjs försörjningsbörda. Vidare  finns
stöd  i  vissa situationer.  Till  detta
stöd    hör   bl.a.   ersättning    från
föräldraförsäkringen,   som   gör    det
möjligt för nyblivna föräldrar att  vara
hemma  under  barnens första  levnadsår,
bidragsförskott, som ger ett  ekonomiskt
grundskydd  som är särskilt viktigt  för
ensamföräldrar,    barnpensioner    samt
vårdbidrag för handikappade barn.
Bidragsförskottssystemet har  spelat  en
viktig   fördelningspolitisk  roll   och
gjort det möjligt för ensamföräldrar att
ge  sina  barn rimlig ekonomisk standard
även när den andra föräldern inte kunnat
eller  velat  betala  ett  underhåll  av
tillräcklig  storlek.  Bidragsförskottet
har  underlättat ensamstående föräldrars
ibland svåra situation.
Reglerna  om bidragsförskott har  under
en  följd  av  år  kritiserats  i  olika
sammanhang.   Systemet   medför    stora
kostnader      för      staten.      Den
försörjningsbörda   som    åvilar    den
förälder  som  inte bor tillsammans  med
barnet  har  i stor utsträckning  kommit
att    fullgöras   av   det    allmänna.
Bidragsförskotten  anses   i   en   inte
obetydlig  omfattning betalas till  barn
vars   föräldrar  har  goda   ekonomiska
förhållanden och har i stor utsträckning
kommit      att     få     en     omvänd
fördelningsprofil.  Kritik   har   också
riktats  mot  det nära sambandet  mellan
den  offentligrättsliga  regleringen  av
bidragsförskott  och  de  civilrättsliga
reglerna  om underhållsbidrag. Sambandet
leder   i   vissa  fall  till   oönskade
konsekvenser.
Bidragsförskotten har därför under lång
tid   varit   föremål   för   omfattande
utredningsarbete.  Flera  förslag   till
ändringar  av systemet har  lagts  fram.
Här  kan  nämnas  Familjelagssakkunnigas
betänkande (SOU 1977:37) Underhåll  till
barn    och    frånskilda,   1987    års
underhållsbidragskommittés   betänkanden
(SOU  1990:8  och 1990:48)  Samhällsstöd
till   underhållsberättigade  barn   och
departementspromemorian   (Ds   1992:53)
Ensamförälderstöd.  Av  olika  skäl  har
förslagen inte lett till lagstiftning.
Det   nu   framlagda   förslaget   till
underhållsstöd    tillgodoser     enligt
utskottet i allt väsentligt de krav  som
måste ställas på systemet, nämligen  att
ge  barn  till särlevande föräldrar  ett
garanterat bidrag  till sin försörjning.
Stödet  görs  i  huvudsak  oberoende  av
föräldrabalkens        regler         om
underhållsbidrag. Reglerna har utformats
så  att  det tydligt framgår att  det  i
första  hand är föräldrarna som har  det
ekonomiska  ansvaret för sitt  barn.  De
besparingar som är nödvändiga  åstadkoms
genom  att försörjningsförmågan hos  den
förälder som barnet inte bor hos  tas  i
anspråk  i större omfattning än vad  som
för  närvarande är fallet.  Reglerna  är
enkla   och  tydliga  och  svårare   att
manipulera.
Från  sina utgångspunkter har utskottet
ingen    erinran   mot    förslagen    i
propositionen  och  anser   därför   att
motion Sf27 (fp) bör avstyrkas.
Utskottet vill bestämt motsätta sig att
ensamföräldrar    i    de    fall    den
underhållsskyldige inte kan  eller  vill
sörja för sitt barn eller är okänd skall
vara hänvisade att söka socialbidrag  om
han  eller  hon  inte  ensam  kan  klara
försörjningen.   En  bidragsprövning   i
varje  enskilt  fall  skulle  också  bli
kostsam  och  administrativt betungande.
Även  motion Sf24 (m) yrkande  4  om  en
utredning i syfte att avskaffa  systemet
bör enligt utskottet avstyrkas.
Underhållsstödets storlek

Enligt        propositionen        skall
underhållsstödet uppgå till 1 173 kr per
månad och barn.
Om  barnet  har  egna inkomster,  skall
underhållsstödets  belopp  minskas.  Vid
inkomster som överstiger 48 000  kr  per
år  skall underhållsstödet minska med 50
procent av överskjutande belopp.
Det  finns  enligt propositionen  flera
skäl som talar mot en behovsprövning  av
underhållsstödet   med   beaktande    av
boförälderns   ekonomiska  förhållanden.
Som     det     framgår     av     bl.a.
Underhållsbidrags-                   och
bidragsförskottsutredningens  betänkande
(SOU  1995:26)  är det en  mycket  liten
grupp    boföräldrar   som   har    höga
inkomster.    Statens    utgifter    för
samhällsstödet skulle inte minska  annat
än   marginellt   om  en  behovsprövning
införs.   Underhållsstödets  belopp   är
bestämt så att det skall motsvara  halva
normalkostnaden  för  ett   barn   sedan
hänsyn    tagits   till   det   allmänna
barnbidraget.  Det är rimligt  att  barn
till  särlevande föräldrar tillförsäkras
ett   sådant  stöd.  Boföräldern  svarar
regelmässigt för en motsvarande  del  av
barnets  försörjning och ofta  betydligt
mer.  Därtill  kommer att vårdnadshavare
med goda och medelgoda inkomster vid  en
inkomstökning     ofta     får     lägre
bostadsbidrag  och  höjda  avgifter  för
barnomsorg. Marginaleffekterna för dessa
föräldrar är således stora redan i  dag,
och  en  behovsprövning skulle förstärka
dem.  Dessutom innebär en behovsprövning
administrativa merkostnader.
Det  anförda visar enligt propositionen
att  en  behovsprövning är  förenad  med
många nackdelar. Mot denna bakgrund  kan
den   marginella  utgiftsminskning   som
skulle uppkomma för staten inte anses så
betydelsefull att en behovsprövning  bör
införas.
I     tre    motioner    begärs     att
underhållsstödet skall behovsprövas.
I motion Sf24 (m) framförs invändningar
mot   förslaget   att  underhållsstödets
utfyllnadsdel skall utgå som  en  allmän
grundläggande  trygghet  för  alla  barn
till  särlevande föräldrar (yrkande  2).
Utöver  det stöd som generellt ges  till
barn skall staten således särskilt gynna
barn  till  särlevande föräldrar.  Detta
kan    motionärerna   inte    acceptera.
Målsättningen  för statens  insatser  på
det  familjepolitiska området måste vara
att  barn  lever i nära relationer  till
såväl  sin mor som sin far. Då  får  man
inte     på     detta     sätt     gynna
familjesplittring.  Motionärerna   anser
att såväl underhållsstödets förskottsdel
som   själva  utfyllnadsbidraget   skall
behovsprövas.
I  motion Sf28 (kds) anförs att  det  i
nuvarande  statsfinansiella  läge,   med
besparingar inom snart sagt varje område
i   välfärdssystemen,  är  stötande  att
statligt stöd skall komma vårdnadshavare
i  de  högsta  inkomstskikten  till  del
(yrkande  1). En sådan ordning  riskerar
enligt   motionärerna   att   undergräva
legitimiteten i systemet. I de  fall  då
den                  underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet  inte  är  lika
stor  som  underhållsstödet  bör  därför
inkomstprövning  ske.   Regeringen   bör
således  återkomma  till  riksdagen  med
förslag  till en modell som även beaktar
vårdnadshavarens   ekonomi.   En   sådan
modell    måste    utformas    så    att
marginaleffekter minimeras  och  så  att
administrationskostnaderna inte ökar.
Motionärerna i motion Sf26  (mp)  anser
att   det  finns  starka  skäl  för  att
närmare  pröva om inte även boförälderns
inkomst      skall      påverka      den
bidragsskyldiges underhållsstöd (yrkande
5).
I  en  motion, Sf25 (v), hemställs  att
riksdagen  beslutar att underhållsstödet
indexeras enligt vad som anförs  om  att
stödet    skall   följa   den   allmänna
löneutvecklingen (yrkande 5).
I  motion Sf28 (kds) hemställs  om  ett
tillkännagivande om vad som  anförts  om
ensamföräldrar  med tonårsbarn  (yrkande
3).   Ett   par   av   remissvaren    på
promemorians förslag för fram tanken att
underhållsstödet  bör   relateras   till
barnets  ålder.  Synpunkten  är   enligt
motionärerna relevant av två  skäl.  För
det första torde det vara ett faktum att
omkostnaderna  för  ett  tonårsbarn   är
högre  än  för ett yngre barn.  För  det
andra  minskar det offentligas  allmänna
stöd  när barnet går ur grundskolan.  Då
försvinner   nämligen   tre   av    tolv
barnbidrag.            Med            en
arbetsmarknadssituation som ger  få  16-
till  18-åringar möjlighet att få arbete
på   kvällar,   helger   och   lov   kan
situationen för många ensamföräldrar med
tonårsbarn    vara    mycket    pressad.
Regeringen  bör  därför noga  följa  och
uppmärksamma  denna grupp  och  överväga
justeringar   i   stödsystemet    enligt
motionärerna.

Utskottets bedömning

Utskottet    delar    inställningen    i
propositionen  att en behovsprövning  är
förenad  med många nackdelar och  därför
inte  bör  införas. Motionerna Sf24  (m)
yrkande 2, Sf26 (mp) yrkande 5 och  Sf28
(kds) yrkande 1 bör därför avstyrkas.
När     det     gäller    frågan     om
underhållsstödet      bör      indexeras
konstaterar  utskottet  att   regeringen
enligt  propositionen anser det  rimligt
att  framtida ökade betalningar från  de
underhållsskyldiga  föräldrarna   kommer
deras  barn  till  godo.  Utskottet  har
samma uppfattning. Underhållsstödet  bör
dock  inte  indexeras. Motion  Sf25  (v)
yrkande 5 bör avstyrkas.
Utskottet anser att underhållsstödet  i
princip  bör utgå med samma  belopp  för
alla barn. Förslaget i motion Sf28 (kds)
yrkande  3  om att underhållsstödet  bör
relateras till barnets ålder bör  därmed
avstyrkas.
Återbetalningsskyldigheten mot staten

I   propositionen  framhålls   att   den
förälder  som  inte bor tillsammans  med
barnet  skall vara återbetalningsskyldig
gentemot  staten för det  underhållsstöd
som       lämnas      till       barnet.
Återbetalningsskyldighet skall bestämmas
enligt en schabloniserad procentmetod.
Återbetalningsskyldigheten        skall
beräknas på inkomst av tjänst, intäkt av
kapital       och       inkomst       av
näringsverksamhet.     Avdrag      under
inkomstslaget   kapital    skall    inte
beaktas.  Inkomst  av  näringsverksamhet
skall  ökas  genom att vissa avdrag  som
har   karaktär   av   vinstdispositioner
återläggs.  Dessa  är  avsättning   till
periodiseringsfonder,  avdrag  för  egen
pension   (viss  del)  samt  ökning   av
expansionsmedel    Även    avdrag    för
underskott  från tidigare beskattningsår
skall återläggas.
Tillägg  skall  göras  med   1   %   av
skattepliktig förmögenhet som överstiger
800  000  kr samt för inkomst, inklusive
kostförmån,  som beskattas enligt  lagen
(1958:295)    om    sjömansskatt     och
studiemedel i form av studiebidrag.  Det
sålunda   framräknade   beloppet   skall
minskas      med     24     000      kr.
Återbetalningsskyldigheten         skall
fastställas till en viss procent av  det
på   så   sätt   framräknade   beloppet.
Procentsatsen är 10 % för ett barn, 6,25
% per barn för två barn och 5 % per barn
för  tre  barn. Den totala procentsatsen
ökar   med  en  procentenhet  för  varje
ytterligare  barn utöver tre.  Alla  den
återbetalningsskyldiges biologiska  barn
och  adoptivbarn räknas  med  i  antalet
barn.  Om  återbetalningen  skulle   bli
lägre  än  100  kr per  barn  och  månad
bortfaller   återbetalningsskyldigheten.
Återbetalningsskyldighet skall  justeras
årligen.
I  motion  Sf24  (m)  hemställs  om  ett
tillkännagivande om vad som  anförts  om
sambandet mellan den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet             och
föräldrabalkens  regler   om   underhåll
(yrkande 1). Motionärerna motsätter  sig
förslaget     att     frikoppla      den
underhållsbidragsansvariga    förälderns
skyldighet    att    återbetala     till
försäkringskassan     den     del     av
underhållsstödet som inte  är  det  s.k.
utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens
regler   om   underhåll.   Skulden   som
föräldern  får  relateras  således  till
staten  och  kopplas inte  till  barnet.
Motionärernas   utgångspunkt   är    att
skulden till de egna barnen alltid skall
vara prioriterad och direkt kopplad till
föräldraansvaret i övrigt.
I  motion  Sf26 (mp) hemställs  om  ett
tillkännagivande om vad som  anförts  om
beskattningsbar inkomst som underlag för
beräkning  av återbetalningsskyldigheten
(yrkande 4). Motionärerna framhåller att
regeringens  förslag  innebär  att   den
underhållsskyldige  skall   betala   ett
visst   bidrag   som   andel   av    sin
bruttoinkomst. Detta har  emellertid  en
allvarlig  nackdel  för  de   fall   där
omkostnaderna för inkomstens förvärvande
är    höga    och   där   således    den
beskattningsbara inkomsten  är  avsevärt
lägre.  Det  kan  t.ex. gälla  boende  i
glesbygd   som   måste   företa    långa
pendlingsresor  för att  kunna  försörja
sig.  Regeringen  bör  därför  pröva  om
underhållsstödet   i    stället    skall
beräknas  som  andel av  beskattningsbar
inkomst.    Eventuellt    borde     även
studieskulder medföra rätt  till  avdrag
på liknande sätt.
I  två motioner hemställs att riksdagen
beslutar    att    grundavdraget    från
inkomsten     vid     bestämmande     av
återbetalningsskyldighet skall  vara  48
000 kr.
I  motion  Sf24 (m) yrkande 3 framhålls
sålunda           följande.            I
departementspromemorian  föreslogs   att
ett  grundavdrag  på totalt  48  000  kr
skall  gälla  vid  beräkningen  av   den
underhållsskyldige  förälderns   inkomst
vid fastställande av underhållsbidragets
storlek.  Regeringen har i propositionen
valt  att halvera detta grundavdrag  och
föreslår  i  stället 24  000  kr.  Detta
riskerar  att  skapa  ett  problem   som
regeringen  också tar upp  i  förslaget,
nämligen  att  det  kommer  att   finnas
underhållsskyldiga vars skuld kommer att
vara  större än förbehållsbeloppet.  Mot
den  bakgrunden  anser motionärerna  att
det  är  märkligt  att  regeringen  ändå
väljer att halvera grundavdraget.
I  motion Sf26 (mp) yrkandena 2  och  3
framhålls  att  halveringen  av   grund-
avdraget     i     förhållande      till
departementspromemorian  främst  drabbar
underhållsskyldiga med  låga  inkomster.
Promemorians föreslagna grundavdrag  ger
underhållsskyldiga    i     de     lägre
inkomstskikten en reell möjlighet att  i
det    överskott   som   uppstår   skapa
ekonomiskt utrymme för resor och umgänge
med  barnen.  Motionärerna anser  därför
att       promemorians      ursprungliga
grundavdrag  på 48 000 kr per  år  måste
ersätta regeringens förslag.
Två  motioner  tar upp  frågan  om  den
underhållsskyldiges  resekostnader   vid
umgänge.
I   motion   Sf26   (mp)   begärs   att
regeringen   snarast   återkommer    med
faktiska    förslag    om     hur     de
underhållsskyldigas  resekostnader   vid
umgänge   skall  kunna  vägas   in   vid
beräkningen  av underhållsstöd  (yrkande
1).  Ett liknande yrkande finns i motion
Sf28   (kds)  yrkande  2.  I  den  förra
motionen framhålls att regeringen i  sin
proposition   utlovar  att   den   skall
återkomma med förslag om hur situationen
skall  lösas för föräldrar som dras  med
höga  resekostnader  för  att  kunna  ha
umgänge  med  sina barn. Det  är  enligt
motionärerna   oerhört    viktigt    att
regeringen       skyndsamt       belyser
problemställningen. Om  föräldraansvaret
poängteras  så att de underhållsskyldiga
framöver i ökad omfattning skall erlägga
ett  högre  belopp  än  i  dag,  så  kan
eventuellt möjligheten till umgänge  med
barnet  riskeras! Den del av överskottet
som   tas  i  anspråk  för  att  erlägga
underhållsstöd  får enligt  motionärerna
inte  medföra att den underhållsskyldige
efter  fullgörandet av  sina  ekonomiska
plikter  inte har möjlighet  att  betala
resa och uppehälle för sitt barn så  att
de  de  facto kan träffas! Där samhället
har  ett starkt intresse av att se  till
att   föräldrar  själva  klarar  av  att
försörja sina barn, har samhället  också
en  moralisk skyldighet att  skydda  ett
kanske    redan   skört   och   ömtåligt
förhållande          mellan          den
underhållsskyldige   och   barnet.   För
förskolebarn  är  dessutom  kvalitet   i
umgänget  överensstämmande med kvantitet
i  tid.  Ett  stort ansvarstagande  från
föräldrarnas  sida  t.ex.  i   form   av
växelvis   boende  bör   på   alla   vis
underlättas.

Utskottets bedömning

I  motion  Sf24 (m) riktas  invändningar
mot  att  den underhållsbidragsansvariga
förälderns återbetalningsskyldighet  för
utgivet  underhållsstöd  frikoppas  från
föräldrabalkens  regler  och   underhåll
enligt propositionen (yrkande 1).
Av propositionen framgår att detta sker
i  barnets  intresse och för att  minska
risken     för     konflikter     mellan
föräldrarna. Det tidigare nära sambandet
mellan  reglerna om bidragsförskott  och
underhållsbidrag har i vissa  fall  lett
till oönskade konsekvenser.
Från  sina utgångspunkter har utskottet
inget  att  erinra mot att  reglerna  om
underhållsstöd  i  huvudsak   frikopplas
från    föräldrabalkens    regler     om
underhåll.    Utskottet    anser     att
propositionen    i   denna    del    bör
tillstyrkas   och   att  motionsyrkandet
avstyrks.
Utskottet  avstyrker också förslaget  i
motion Sf26 (mp) yrkande 4. Som framförs
i  propositionen bör inkomstprövningen i
första hand grundas på inkomst av tjänst
samt  intäkt av kapital och  inkomst  av
näringsverksamhet.
I departementspromemorian föreslogs att
den  bidragsskyldige skulle få göra  ett
grundavdrag  på 48 000 kr vid  beräkning
av   återbetalningsskyldigheten.  Enligt
propositionen bestäms grundavdraget till
24  000  kr. Som motiv anförs bl.a.  att
det är av principiell betydelse att även
återbetalningsskyldiga   föräldrar   med
låga  inkomster  skall bidra  till  sina
barns  försörjning. Även  hänsynen  till
det   allmännas  utgifter  för  systemet
åberopas.  Regeringen  avser  att   noga
följa  upp hur de nya reglerna  påverkar
de  återbetalningsskyldiga  föräldrarnas
ekonomiska   situation.  Utskottet   gör
ingen  annan  bedömning och  tillstyrker
därför förslaget i propositionen i denna
del och avstyrker bifall till motionerna
Sf24   (m)  yrkande  3  och  Sf26   (mp)
yrkandena  2 och 3. Utskottet återkommer
senare  till  frågan om  uppföljning  av
reformen.
Frågan    om    beaktande    av     den
underhållsskyldiges   resekostnader    i
samband med umgänge med barnet tas upp i
motionerna Sf26 (mp) yrkande 1 och  Sf28
(kds)   yrkande   2.  Av   propositionen
framgår  att  regeringen är medveten  om
att det är problem om försörjningsbördan
på  ett  negativt sätt påverkar  barnets
möjligheter    att   umgås    med    den
återbetalningsskyldiga föräldern. Enligt
uppgift  kommer regeringen  att  ta  upp
frågan  om  resekostnader i samband  med
umgänge  i den proposition som förväntas
bli   framlagd  under  våren   1997   på
grundval   av  Vårdnadstvistutredningens
betänkande (SOU 1995:79) Vårdnad, boende
och umgänge. Något tillkännagivande till
regeringen  behövs  alltså   inte,   och
motionerna bör därför avstyrkas.
Uppföljning av reformen

I   propositionen  gör  regeringen   den
bedömningen  att de föreslagna  reglerna
om  återbetalningsskyldighet till staten
innebär att många återbetalningsskyldiga
föräldrar med goda inkomster kommer  att
få   återbetala   en   större   del   av
samhällsstödet till staten än de gör  nu
enligt   reglerna   om  bidragsförskott.
Återbetalningsskyldiga   föräldrar   med
låga  inkomster kommer i vissa fall  att
få  betala mer till staten och  i  andra
fall  mindre  än i dag.  De  belopp  som
staten  återkräver kommer i  vissa  fall
inte    att   kunna   drivas    in    av
kronofogdemyndigheterna  till  följd  av
utsökningsbalkens  regler  om   vad   en
gäldenär  skall  få förbehålla  sig  för
sitt    uppehälle.    I    propositionen
framhålls  också att det  inte  går  att
säkert    säga    hur    reglerna     om
underhållsstöd        påverkar        de
återbetalningsskyldiga      föräldrarnas
situation.  Regeringen  avser  att  noga
följa upp denna fråga.
I   motion   Sf25  (v)  hemställs   att
riksdagen   hos  regeringen   begär   en
fortlöpande   uppföljning    av    vilka
ekonomiska effekter som underhållsstödet
kan  föra med sig enligt vad som anförts
om  att förslaget även kan drabba mycket
ekonomiskt    svaga   underhållsskyldiga
(yrkande  1). Förslaget innebär  att  de
som    har    höga    inkomster    eller
förmögenheter  kommer att få  återbetala
en mycket större del av underhållsstödet
till   staten  än  de  gör  i  nuvarande
bidragsförskottssystem.       Regeringen
bedömer       dock       att       vissa
återbetalningsskyldiga   föräldrar   med
låga  inkomster  också  kommer  att   få
betala  mer till staten än i dag.  Detta
framgår  också  av de konsekvensanalyser
som  presenteras.  De bidragsskyldiga  i
decilgrupperna  2  och  3   får   enligt
motionärerna   en   minskning   av   sin
disponibla inkomst som - med tanke på de
låga  inkomsterna  - kan  bli  svår  att
bära. Syftet med reformen har inte varit
att   stjälpa  någon  utan  snarare  att
poängtera  båda föräldrarnas ansvar  för
barnens försörjning. Motionärerna  anser
därför att det fortlöpande bör göras  en
uppföljning   av  vilka   effekter   som
underhållsstödet kan föra  med  sig  för
framför allt decilgrupperna 2 och 3  för
att    riksdagen   skall   kunna    göra
finjusteringar   med  syfte   att   göra
systemet      mer     fördelningsmässigt
rättvist.
I  detta sammanhang bör också framhävas
att    möjligheten    att    driva    in
återbetalningen med hjälp av kronofogden
är liten för dessa decilgrupper.
I  motion Sf28 (kds) hemställs  om  ett
tillkännagivande om vad som  anförts  om
en  uppföljning av hur de  nya  reglerna
påverkar  möjligheterna  till  nära  och
goda  relationer mellan barnet och  dess
båda föräldrar (yrkande 4). Motionärerna
framhåller att underhållsstöd handlar om
kronor och ören, men att det också är av
stor  vikt  att stödets utformning  inte
motverkar utan bidrar till att nära  och
goda  relationer mellan barnet och  dess
båda  föräldrar kan upprätthållas.  Även
ur denna aspekt bör regeringen följa upp
vilka konsekvenser de nya reglerna  får.
Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet   anser   det   viktigt    att
regeringen  noga följer hur reglerna  om
understöd          påverkar           de
återbetalningsskyldiga      föräldrarnas
ekonomiska  situation.  Utskottet  delar
därmed inställningen i propositionen och
motion  Sf25 (v) yrkande 1. Yrkandet  är
därigenom    tillgodosett    och     bör
avstyrkas.  Även  andra konsekvenser  av
reformen  bör  noga följas  upp.  Motion
Sf28   (kds)   yrkande   4   är   därmed
tillgodosedd och kan avstyrkas.

Stockholm den 24 september 1996

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I  beslutet har deltagit: Sten  Svensson
(m),   Ingrid  Andersson  (s),   Rinaldo
Karlsson   (s),   Hans   Karlsson   (s),
Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö
(m),  Marianne Jönsson (s), Conny  Öhman
(s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp),   Stig  Sandström  (v),   Christin
Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin   (mp),  Chatrine  Pålsson   (kd),
Kerstin   Warnerbring  (c)  och  Lennart
Thörnlund (s).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen m.m.

Barbro   Westerholm   (fp)   anser   att
utskottets  bedömning  under   avsnittet
 Fråga om avslag på propositionen  m.m. 
med  undantag för sista stycket bort  ha
följande lydelse:
Utskottet   anser  det  fel   att   som
föreslås   i   propositionen   frikoppla
ansvaret   för   den  underhållsskyldige
föräldern  från föräldrarnas  gemensamma
ekonomiska ansvar för barnen, ett ansvar
som  slås fast i föräldrabalken. Det  är
enligt    utskottets    mening     detta
gemensamma   ansvar   som   skall   vara
gällande  även om båda föräldrarna  inte
bor  ihop  med barnet. Det  finns  ingen
anledning till att ett gemensamt  ansvar
för   gemensamma  barn  plötsligt  skall
reduceras  till  att  vardera  föräldern
åläggs  en  form  av ett  halvt   ansvar
efter en separation, och i den mån detta
halva  ansvar inte kan tas, det allmänna
åtar   sig  att  fylla  ut  detta  halva
ansvar.
I   propositionen  är  det  vidare  ett
grundläggande      fel      att      den
underhållsskyldige    föräldern     inte
betalar sin del av underhållsstödet till
barnet   utan   återbetalar   det   till
försäkringskassan.
Utöver  denna grundläggande  invändning
mot  regeringens  förslag  finns  enligt
utskottet  ett  antal  andra  brister  i
propositionen, något som även en del  av
remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:
-  att inte den ekonomiska förmågan hos
boföräldern  beaktas vid utbetalning  av
samhällsstödet,
-   att   inte   ställning   tas   till
umgängesresor,
-      att     återbetalningsskyldighet
fastställs   och  dessutom  räntebeläggs
trots att beloppet inte går att driva in
på    grund    av   underhållsförälderns
bristande ekonomiska resurser,
-   oklarhet  när  man  skall   använda
föräldrabalkens     bestämmelser     vid
beräkning av underhållsbidrag samt
-   att  fler  föräldrar  hamnar   inom
systemet.
Regeringen    bör    enligt    utskottet
återkomma  med  en  ny  proposition  som
utgår från dessa principer för stöd till
barn    till    särlevande    föräldrar.
Sammanfattningsvis  bör  riksdagen   med
bifall  till  motion  Sf27  (fp)   avslå
propositionen  och  ge  regeringen  till
känna vad utskottet anfört.

2. Ny utredning

Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson  och  Birgitta Wichne  (alla  m)
anser  att  sista stycket  i  utskottets
bedömning  under  avsnittet   Fråga   om
avslag  på propositionen m.m.   bort  ha
följande lydelse:
Grundprincipen  när  det  gäller  barns
underhåll   skall   alltid   vara    att
föräldrarna aldrig kan komma ifrån  sitt
försörjningsansvar.  För  att  inte  ett
avskaffande  av bidragsförskottet  skall
innebära   att   det   offentliga    ger
incitament för separering - liknande det
amerikanska   stödet  till  ensamstående
mammor  - anser utskottet att i de  fall
den  underhållsskyldige inte kan  betala
eller  där faderskapet är okänt - vilket
är ytterst ovanligt - socialtjänsten får
pröva rätten till socialbidrag, på samma
sätt som gäller andra situationer där de
egna   inkomsterna   inte   täcker    de
nödvändiga utgifterna. Det innebär också
en inkomstprövning i varje enskilt fall,
vilket     ger    systemet    en     mer
fördelningspolitiskt  attraktiv  profil.
De   som   har  störst  behov  av   stöd
garanteras också detta. Vid de fall  den
underhållsskyldige  är  känd,  men   för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller  hennes  skuld på samma  sätt  som
t.ex.    skatteskulder.   Det   statliga
engagemanget blir då att se till att man
bevakar denna skuld och ser till att den
återbetalas. De medel som då  kommer  in
går   till   den  kommun  som  utbetalat
eventuellt       socialbidrag.       Har
socialbidrag inte betalats ut, trots att
underhållsstöd  inte utgått,  tillfaller
pengarna  ändå  barnet  som  skulle   ha
erhållit stödet från början. På så  sätt
garanteras       kopplingen       mellan
betalningsskyldigheten  och   det   egna
barnet.  Grundprincipen  måste,   enligt
utskottets  bestämda  uppfattning,  vara
att  skulden till de egna barnen är  den
viktigaste skulden att reglera  och  som
den betalningsansvarige inte skall kunna
dra sig undan.
Riksdagen  bör  enligt  utskottet   med
anledning  av motion Sf24 (m) yrkande  4
ge   regeringen  till  känna   att   den
skyndsamt  bör utreda den nu  skisserade
modellen    för    samhällsstödet    och
återkomma till riksdagen med förslag.

3. Behovsprövning

Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson och Birgitta Wichne (alla m) och
Chatrine  Pålsson (kd) anser att  första
stycket  i  utskottets  bedömning  under
avsnittet   Underhållsstödets   storlek 
bort ha följande lydelse:
Utskottet  motsätter sig införandet  av
ett  stöd  som ges generellt  till  barn
till  särlevande föräldrar.  Staten  får
inte    gynna   barn   till   särlevande
föräldrar.  Målsättningen  för   statens
insatser på det familjepolitiska området
måste   vara  att  barn  lever  i   nära
relationer  till såväl sin mor  som  sin
far. Då får man inte på detta sätt gynna
familjesplittring.                 Såväl
underhållsstödets    förskottsdel    som
själva      utfyllnadsbidraget       bör
behovsprövas.
I  nuvarande statsfinansiella läge  med
krav  på  besparingar  inom  snart  sagt
varje  område i välfärdssystemen är  det
vidare stötande att statligt stöd  skall
komma   vårdnadshavare   i   de   högsta
inkomstskikten  till   del.   En   sådan
ordning    riskerar    att    undergräva
legitimiteten i systemet. I de  fall  då
den                  underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet  inte  är  lika
stor  som  underhållsstödet  bör  därför
inkomstprövning  ske.   Regeringen   bör
återkomma  till  riksdagen  med  förslag
till en modell som även beaktar den s.k.
boförälderns  ekonomi. En  sådan  modell
måste  utformas  så att marginaleffekter
minimeras       och        så        att
administrationskostnaderna  inte   ökar.
Detta bör ges regeringen till känna  med
anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande
2,  Sf26  (mp) yrkande 5 och Sf28  (kds)
yrkande 1.

4. Behovsprövning

Thomas   Julin  (mp)  anser  att  första
stycket  i  utskottets  bedömning  under
avsnittet   Underhållsstödets   storlek 
bort ha följande lydelse:
Utskottet  anser att det  finns  starka
skäl för regeringen att närmare pröva om
inte förutom barnets inkomstförhållanden
även  den  s.k.  boförälderns  inkomster
skall påverka underhållsstödets storlek.
Detta bör ges regeringen till känna  med
anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande
2,  Sf26  (mp) yrkande 5 och Sf28  (kds)
yrkande 1.

5. Underhållsstöd till tonårsbarn

Chatrine  Pålsson (kd) anser  att  sista
stycket  i  utskottets  bedömning  under
avsnittet   Underhållsstödets   storlek 
bort ha följande lydelse:
Utskottet  konstaterar att ett  par  av
remissinstanserna för  fram  tanken  att
underhållsstödet  bör   relateras   till
barnets  ålder.  Synpunkten  är   enligt
utskottet relevant av två skäl. För  det
första  torde  det vara ett  faktum  att
omkostnaderna  för  ett  tonårsbarn   är
högre  än  för ett yngre barn.  För  det
andra  minskar det offentligas  allmänna
stöd  när barnet går ur grundskolan.  Då
försvinner   nämligen   tre   av    tolv
barnbidrag.            Med            en
arbetsmarknadssituation som ger  få  16-
till  18-åringar möjlighet att få arbete
på   kvällar,   helger   och   lov   kan
situationen för många ensamföräldrar med
tonårsbarn    vara    mycket    pressad.
Regeringen  bör därför enligt  utskottet
noga  följa och uppmärksamma denna grupp
och överväga justeringar i stödsystemet.
Detta bör ges regeringen till känna  med
anledning  av motion Sf28 (kds)  yrkande
3.

6. Sambandet mellan underhållsstödet och
föräldrabalkens regler om underhåll

Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson  och  Birgitta Wichne  (alla  m)
anser  att  de  tre  första  styckena  i
utskottets  bedömning  under   avsnittet
 Återbetalningsskyldigheten mot  staten 
bort ha följande lydelse:
Utskottet   motsätter  sig  regeringens
förslag      att      frikoppla      den
underhållsbidragsansvariga    förälderns
skyldighet    att    återbetala     till
försäkringskassan     den     del     av
underhållsstödet som inte  är  det  s.k.
utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens
regler   om   underhåll.   Skulden   som
föräldern får enligt förslaget relateras
således  till  staten och  kopplas  inte
till barnet. Utskottets utgångspunkt  är
att  skulden till de egna barnen  alltid
skall   vara   prioriterad  och   direkt
kopplad  till föräldraansvaret i övrigt.
Detta bör ges regeringen till känna  med
anledning av motion Sf24 (m) yrkande 1.

7. Grundavdraget

Sten   Svensson,  Liselotte  Wågö,  Leif
Carlson  och  Birgitta Wichne  (alla  m)
anser  att  femte stycket  i  utskottets
bedömning  under  avsnittet   Återbetal-
ningsskyldigheten mot  staten   bort  ha
följande lydelse:
I departementspromemorian föreslogs att
ett  grundavdrag  på totalt  48  000  kr
skall  gälla  vid  beräkningen  av   den
underhållsskyldige  förälderns   inkomst
vid fastställande av underhållsbidragets
storlek.  Regeringen har i propositionen
valt  att halvera detta grundavdrag  och
föreslår  i  stället 24  000  kr.  Detta
riskerar  att  skapa  ett  problem   som
regeringen    också    tar     upp     i
propositionen, nämligen att  det  kommer
att finnas underhållsskyldiga vars skuld
kommer     att    vara     större     än
förbehållsbeloppet. Mot  den  bakgrunden
är  det  märkligt  att  ändå  välja  att
halvera    grundavdraget.    Regeringens
förslag till grundavdrag bör ändras till
48 000 kr per år.

8. Grundavdraget

Thomas   Julin  (mp)  anser  att   femte
stycket  i  utskottets  bedömning  under
avsnittet     Återbetalningsskyldigheten
mot staten  bort ha följande lydelse:
Halveringen    av    grundavdraget    i
propositionen    i   förhållande    till
departementspromemorian  drabbar  främst
underhållsskyldiga med  låga  inkomster.
Promemorians föreslagna grundavdrag  ger
underhållsskyldiga    i     de     lägre
inkomstskikten  ett  ekonomiskt  utrymme
för   resor  och  umgänge  med   barnen.
Utskottet anser därför att grundavdraget
bör bestämmas till 48 000 kr per år.

9. Underhållsskyldigas resekostnader

Chatrine  Pålsson (kd) anser  att  sista
stycket  i  utskottets  bedömning  under
avsnittet     Återbetalningsskyldigheten
mot staten  bort ha följande lydelse:
Kostnader för resor m.m. uppkommer om
barnet och den förälder som barnet skall
umgås med är bosatta på skilda orter.
Regeringen tar i propositionen inte upp
frågan hur dessa kostnader skall beaktas
utan hänvisar enbart till att den kommer
att tas upp i annat sammanhang. Det är
en brist att regeringen inte anger i
vilket sammanhang och med vilket
tidsperspektiv den ämnar ta upp denna
fråga. Utskottet vill understryka vikten
av att detta sker snarast möjligt. En
möjlig konsekvens av den skärpta
återbetalningsskyldigheten som måste
motverkas är att en förälder kan få
minskad möjlighet att utnytta sin
umgängesrätt eftersom han eller hon inte
förmår att betala resekostnaden, m.m.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Sf26 (mp)
yrkande 1 och Sf28 (kds) yrkande 2.

Gotab, Stockholm  1996


Offentlig utfrågning i riksdagen om
underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar

Datum: Onsdagen den 18 september 1996

Tid: 09.00-13.00

Lokal: Andrakammarsalen

Inbjudna deltagare: se bilaga

Börje   Nilsson   (s),   ordförande    i
socialförsäkringsutskottet: Då skall jag
hälsa    er    mycket   välkomna    till
socialförsäkringsutskottets   utfrågning
om   underhållsstöd   till   barn   till
särlevande   föräldrar.   Den   sker   i
anledning   av  regeringens  proposition
1995/96:208,  som  jag  förutsätter  att
alla har tagit del av. Det är egentligen
ingen   proposition   om   vårdnad   och
umgänge, utan det handlar om att göra en
besparing  på  samhällets kostnader  för
underhållsstöd.  Utskottet   vill   ändå
sätta  in frågan i sitt sammanhang,  och
vill  därför  inleda  med  att  behandla
frågan  om  barnet och föräldrarna.  Det
kommer  också  att ske  en  kort  stund.
Efter   utfrågningen   sker   utskottets
behandling,  och enligt  planen  är  det
tänkt att debatt skall hållas och beslut
fattas i kammaren den 23 oktober.
Utfrågningen är uppdelad i två avsnitt.
Det  första skall pågå till kl.  10  och
handla om barnet i centrum. Från kl.  10
skall    det   handla   om    det    nya
underhållsstödet. Vi skall sluta  senast
12.45  och ha en paus 10.30 till klockan
11,  då  vi bjuder på kaffe här utanför.
Hjärtligt välkomna!
Jag  lämnar allra först över ordet till
Eva  Falkenberg  från  Barnombudsmannen.
Varsågod!
Eva    Falkenberg:   Jag    heter    Eva
Falkenberg,  och jag är  för  närvarande
kanslichef     hos     Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen har blivit  ombedd  att
inleda  denna hearing under temat Barnet
i  centrum. Tyvärr hade Louise Sylwander
inte möjlighet att komma hit i dag,  men
vi  uppskattar  verkligen  att  vi  fick
komma  hit och inleda denna hearing  med
fokus  på barnet i centrum. Diskussionen
om     och    utformningen    av     ett
underhållsstöd till barn med  särlevande
föräldrar  kan  lätt  bli  teknisk   och
ensidigt inriktad på ekonomi. Det gäller
att  alltid  ha  i  bakhuvudet  att  det
handlar  om  hur vi skall lösa  frågorna
för de barn som har särlevande föräldrar
från  deras  perspektiv,  men  också  ur
samhällets  perspektiv - det  som  Börje
tog upp inledningsvis. Jag tror inte att
barnets    perspektiv   och   samhällets
perspektiv är oförenliga. Någon  har  en
gång  sagt att ett gott samhälle är  ett
samhälle  där man gör bra för  barn  och
gamla.  Ett  sådant samhälle  har  vi  i
Sverige,   och  det  skall   vi   ha   i
fortsättningen också.
Barnet  i  centrum - så  är  temat.  Så
önskar vi att det alltid vore. Tänk  ett
samhälle där barnet alltid är i centrum,
ett  samhälle  som lyfter  fram  barnets
bästa, ett samhälle där man lyssnar till
barnen, ett samhälle som blickar  framåt
och  tänker på vad olika beslut får  för
konsekvenser  för  barnen!  Ni  står  nu
inför att fatta beslut om att åstadkomma
ett    förändrat   underhållsstöd    med
ändringar  av  bidragsförskottsreglerna.
Det är ett viktigt beslut för de berörda
barnen  och deras föräldrar. Får vi  ett
samhälle som underlättar för barnen  när
föräldrarna   har  gått  isär   med   de
reformer  som ni skall fatta beslut  om?
Det hoppas jag.
Hur  många barn är det som berörs?  Hur
ser familjestrukturen ut i Sverige? 75 %
av  alla  barn under 18 lever  med  båda
sina föräldrar, men det är 25 % som inte
lever  med båda sina föräldrar.  Det  är
över  470 000 barn som kanske berörs  av
denna  reform på olika sätt.  Enligt  en
aktuell siffra upplever ungefär  46  000
barn varje år en separation. Vi vet  att
en  separation  kan  vara  en  svår  och
kaotisk  upplevelse för barnen.  Vi  vet
också  att  alltför  många  separationer
leder  till att barnen tappar  kontakten
med   den   ena  föräldern   eller   att
kontakten  blir  mer sporadisk.  Det  är
oftast   pappan  det  gäller,  även   om
utvecklingen går åt rätt håll, dvs.  mot
att barn har lika mycket kontakt med sin
pappa som med sin mamma.
Vad    har    barn   för   behov    vid
separationer? Det finns många  barn  och
unga  i olika situationer som inte  blir
sedda  och  som  man  inte  lyssnar  på.
Vuxenvärldens behov skymmer  sikten  för
vad  som  händer med de egna barnen.  De
vuxna orkar eller förmår inte reagera på
barnens signaler. Denna konflikt  mellan
barns  behov  och vuxnas intressen  blir
särskilt  tydlig  vid separationer.  Vid
separationer och skilsmässor ställs ofta
barnens  och  föräldrarnas  behov   emot
varandra.     Vid     vårdnads-      och
umgängestvister  finns det  en  olycklig
tendens   att  fokusera  på  de   vuxnas
problem,  och  det innebär  att  barnens
intressen kommer till korta. Det kan  vi
ofta  se  i vårdnadsmålsutredningarna  i
domstolarna, där man inte ens har  tagit
reda   på  barnens  önskemål.   Det   är
spännande  att  se vad  reformeringen  i
föräldrabalken från den 1 januari  i  år
innebär. Nu skall man alltså ta reda  på
och  ta hänsyn till vad barnen önskar  i
dessa situationer.
Vi  vet  att  det  är  många  barn  som
förlorar  kontakten med en förälder  vid
separation.    Barnombudsmannen    anser
därför att föräldrarnas eget ansvar  för
att  upprätthålla kontakten  med  barnet
måste    fästas   mycket   starkare    i
föräldrabalken. Det borde nästan vara en
skyldighet  att träffa barnet,  men  det
får  aldrig gå så långt att  det  är  en
skyldighet   för   barnet   att   träffa
föräldern. Det kan finnas situationer då
barnen  inte vill eller inte mår bra  av
det.   Skyldigheten   borde   ligga   på
föräldrarnas  sida.  Vi  vet  hur   ofta
barnen  blir slagträn i debatten. Frågan
om  understöd och bidragsförskottsregler
kan    också   påverka   kampen   mellan
föräldrarna.
Barn   behöver   föräldrar   som    kan
samarbeta.  Samhället  har  mycket   att
vinna   på  att  hjälpa  föräldrarna   i
konflikterna runt en separation för  att
förebygga större konflikter. Som ett led
i   denna   strävan  borde  det   finnas
obligatoriska  föräldrasamtal  som   har
till  syfte att föräldrarna skall  komma
fram  till  ett avtal, en  lösning,  vad
gäller vårdnad, umgänge, boende osv. Det
gäller    att   dessa   understödsregler
utformas  så  att  konflikterna   mellan
föräldrarna elimineras i möjligaste mån.
Dessa  frågor har BO tittat  på  framför
allt        när        det        gäller
Vårdnadstvistutredningen. Vi har skrivit
till Vårdnadstvistutredningen om hur  vi
ser  på  dessa  bitar.  Det  kommer   en
proposition nu till våren.
En  viktig  bit är familjerådgivningen.
Vi ser med oro på vad som händer när man
drar     ned    på    resurserna    inom
familjerådgivningen.   Inom    Göteborgs
kommun  lär det vara så, att föräldrarna
skall ha barn under tre år för att komma
direkt   till  familjerådgivningen.   De
andra få stå tillbaka eller vänta på sin
tur.  Man kan tänka sig hur det  är  att
behöva  stå  och vänta flera veckor  när
man  har  tagit beslut om att vända  sig
till familjerådgivningen.
En  annan  reflexion som BO  gör  under
temat  Barnet  i centrum  gäller  vilket
perspektiv  man har på olika saker.  För
att  sätta  barns behov i centrum  måste
man     utgå     från    ett     tydligt
barnperspektiv. Men vad är det? Eftersom
det     finns    nästan    lika    många
uppfattningar  som  det  finns  personer
måste  vi  försöka reda ut vad vi  menar
med barnperspektivet. BO brukar dela  in
det   i   tre  delar.  Det  är   barnets
perspektiv      och      det       vuxna
barnperspektivet,  dvs.  när  den  vuxna
eller föräldern tolkar och fattar beslut
åt  barnet. Det tredje är det  generella
perspektivet.  Det är alltså  samhällets
syn på barn och ungas behov. Där kan  vi
tala om det goda samhället.
Varje  enskilt  barn har  förstås  sitt
eget perspektiv. Konkret handlar det  om
hur  barnet ser på omvärlden. Det följer
självfallet  med barnets ålder.  Barnets
utveckling     påverkas     av     dessa
förändringar.   De   vuxna   i   barnets
omgivning  påverkar, såväl som kamrater,
film och medier.
Sedan      har     vi     det     vuxna
barnperspektivet.   Vuxna   kan   aldrig
riktigt  se verkligheten utifrån barnets
eget  perspektiv, även  om  vi  försöker
göra  det. Därför finns det nästan  lika
många vuxna barnperspektiv som det finns
vuxna.  Det  vuxna  barnperspektivet  är
präglat  av de egna erfarenheterna  från
vår  egen  barndom  och  från  vår  egen
bakgrund,  våra  samlade  kunskaper  och
vilket samhälle vi lever i.
Sedan har vi samhällets barnperspektiv.
Det    grundar   sig   på   de   samlade
värderingar och de synsätt som  finns  i
allmänhet, företrädesvis hos  vuxna,  om
barnens  fysiska, psykiska  och  sociala
behov  och  rättigheter. Har vi  barnens
bästa i fokus? Samhällets barnperspektiv
präglas fortfarande på många områden  av
ett  auktoritärt synsätt, där  barn  och
unga  på  grund av sin ålder anses  vara
oansvariga  och otillräckliga,  och  där
den  vuxnes  behov  fortfarande  står  i
centrum. Vi jobbar på BO för att få  ett
ökat  inflytande från barn och  ungdomar
när  det  gäller samhället.  Det  saknas
formella  strukturer  som  ger  barn  en
reell   möjlighet   att   påverka.   Man
tillvaratar  inte  ungas  kompetens  och
kreativitet utanför familjen på ett sätt
som sätter spår i samhället. Fortfarande
är  det  främmande för många  vuxna  att
barn  kan  ha en åsikt av betydelse  och
någonting  viktigt att lära  oss  vuxna.
Gapet  mellan vuxna och barn ökar,  fast
det egentligen borde vara tvärtom i vårt
föränderliga   samhälle.   Inom    vissa
områden, t.ex. medier och IT, har barnen
mera  kunskap  än vad vi vuxna  har.  Vi
borde  ha goda förutsättningar  för  att
integrera  barnens  synpunkter  i  dessa
frågor.
Det finns en del hinder och svårigheter
när  det  gäller  att  få  fram  barnets
perspektiv.  De  är  huvudsakligen   tre
stycken.  För  det första ges  barn  och
unga  mycket sällan tillfälle att själva
formulera sina problem och existentiella
frågor,   eftersom   de   anses    sakna
tillräcklig   erfarenhet,  förmåga   och
omdöme.  Hur  många barn har  lagt  fram
synpunkter på denna proposition,  t.ex.?
När  de någon gång får lov att göra  det
blir  det  gärna  upprepningar  av   det
föräldrar,  vuxna  och  andra  idoler  i
omgivningen har sagt. Barns  talan  förs
också  ofta  av vuxna och föräldrar  som
talar       utifrån      det       vuxna
barnperspektivet,  eller  professionella
som  använder barnets behov som argument
för sina egna intressen.
Som  representant  för Barnombudsmannen
vill   jag   också  kort   beröra   FN:s
barnkonvention, som är väldigt viktig  i
detta  sammanhang. Barnkonventionen  har
inlett  en  ny epok i arbetet för  barns
villkor. Det är egentligen första gången
som barns egna rättigheter formuleras  i
ett   internationellt  bindande   avtal.
Konventionen  uttrycker världssamfundets
samlade  syn,  och  denna  syn  ges  ett
gemensamt språk och en gemensam  strävan
som  gäller för alla länder, oavsett hur
de      ekonomiska      och      sociala
förutsättningarna              varierar.
Konventionens    fundament     uttrycker
barnets   rätt   till   liv   och   till
utveckling,  barnets rätt till  trygghet
och  skydd och barnets rätt att säga sin
mening   och  få  den  respekterad.   En
grundtanke   är  att  barn   har   samma
människovärde  som vuxna  och  att  barn
behöver  särskilt stöd för att  komma  i
åtnjutande  av det. Skälet är  att  barn
saknar  makt i samhället och därför  har
svårt  att  själva hävda sina intressen.
Barn är särskilt sårbara när de är små.
Jag vill framhålla att barnkonventionen
talar   om   barnet  i   bestämd   form.
Rättigheter  tillkommer  varje   enskilt
barn. Det räcker inte med att skaffa sig
en  uppfattning om vad barn i  allmänhet
tycker, känner och vill, utan det gäller
att i varje situation se till vad som är
bäst för det enskilda barnet. Genom  att
vi  har ratificerat konventionen är  det
ett    internationellt   åtagande    att
respektera  och aktivt verka  för  barns
rättigheter enligt konventionen. Det  är
en  försäkran  som inte  får  stanna  på
papperet,  utan konventionens  principer
skall  fungera som ett rättesnöre i  det
dagliga   samhällslivet.   Det    gäller
framför allt artikel 3, som talar om att
det  är barnets bästa som skall komma  i
främsta rummet, och artikel 12, som  tar
upp  att  man  skall lyssna  på  barnets
åsikter   och  att  de  skall  tillmätas
betydelse  i  förhållande  till  barnets
elder och mognad. I artikel 18 står  det
att  staterna skall göra sitt bästa  för
att säkerställa erkännandet av principen
att  båda  föräldrarna har ett gemensamt
ansvar   för   barnets  uppfostran   och
utveckling. Dessa tre principer tror jag
skall  vara som ett rättesnöre  när  man
tänker  på  hur  underhållsstödet  skall
utformas i Sverige i framtiden.
Avslutningsvis  tänkte jag  bara  lämna
några   små  kommentarer  kring   själva
propositionen. Vi är alla överens om att
det    behövs    en    reformering    av
bidragsförskottet - det är många som har
väntat   på   det   -  inte   minst   ur
samhällsekonomisk synpunkt. Det är också
grundläggande att föräldrar  både  vill,
kan  och  skall  bidra till  sina  barns
försörjning  efter sin förmåga.  Om  man
ser   på   förslaget   utifrån   barnets
synpunkt  är  det några  saker  jag  kan
lyfta  fram.  En är frågan  om  växelvis
boende.  Det är väldigt bra att man  har
infört  möjligheten, men vi måste  också
tänka  på  att  det  skall  ske  utifrån
barnets  bästa. Det är inte föräldrarnas
behov  och önskemål som skall styra  det
växelvisa boendet. Det skall inte finnas
några  ekonomiska  incitament  när   det
gäller  att tillämpa eller inte tillämpa
växelvis boende. Där måste reglerna vara
helt neutrala.
Man  måste  också  noga  analysera  vad
reglerna  för inkomstberäkning  och  det
knappa förbehållsbeloppet på 24 000  får
för       konsekvenser      för      den
underhållsansvarige föräldern.  Ekonomin
för  denna  förälder  får  inte  bli  så
ansträngd att han - det är oftast pappan
-  inte  får råd att resa och  hälsa  på
sitt barn om barnet bor på en annan ort.
Om  han  har höga omkostnader i  samband
med  inkomstens förvärvande,  gör  resor
eller  har  hög hyra eller studieskulder
blir  det kanske inte några pengar  kvar
för  att åka och hälsa på sitt barn. Det
dr  också en brist att man inte har löst
frågan om resor till och från barnen vid
umgängesrätt i propositionen.
Med  dessa ord vill jag tacka för  mig.
Jag hoppas att debatten i fortsättningen
kommer  att  koncentreras  på  barnet  i
centrum.
Ordföranden:  Vi tackar Eva  Falkenberg.
Nästa   inledningsanförande   hålls   av
Charles    Millqvist   från   Föreningen
Söndagsbarn.

Charles  Millqvist: God morgon!  Charles
Millqvist heter jag. Jag är rådgivare på
Föreningen  Söndagsbarn här i Stockholm.
Föreningen arbetar för barnens rätt till
två  föräldrar  och  nära  anhöriga  vid
familjesplittringar,  bl.a.  genom   att
stödja föräldrarna i en samvetsanda  med
rådgivning, partssamtal, caféverksamhet,
samtalsgrupper m.m. Föreningen är  också
med  i olika samverkansprojekt med t.ex.
Folkhälsoinstitutet och Öppna förskolan.
Genom föreningens arbete har vi erhållit
stora   erfarenheter   av   barn    till
särlevande    föräldrar,    där     även
underhållsbidrag   och   bidragsförskott
kommer    in   i   bilden.   Föreningens
medlemmar är både kvinnor och  män  från
hela  landet - vårdnadshavare, föräldrar
med umgängesrätt, mor- och farföräldrar,
anhöriga, myndigheter m.fl.
Barnen  kommer väldigt ofta i  kläm  på
grund av vuxnas konflikter, på grund  av
pengar  samt  paragrafer  hit  och  dit.
Barnombudsmannen   har   väldigt    fint
redogjort för barnens situation i  dessa
sammanhang. Vi instämmer i det som sades
tidigare. I slutändan handlar det ändock
om  människor i vårt samhälle - små  som
vuxna.
Föreningen ser väldigt positivt på  att
utskottet   inbjudit  oss   till   denna
utfrågning, trots att föreningen inte är
någon  myndighet. Vi kan se  oss  själva
som   ett  slags  representant  för   de
människor som kommer att påverkas av  de
beslut som fattas av utskottet.
Föreningen vill gärna dela med  sig  av
sina  erfarenheter - inte  bara  i  dag,
utan  även  i framtiden. Det är  viktigt
att   vi  alla  tillsammans  satsar   på
barnens    framtid.   När   de    gäller
propositionen har föreningen tillskrivit
utskottets  ledamöter på  deras  privata
adresser,  och i övrigt står  vi  i  dag
till  utskottets  förfogande  genom  att
svara  på de frågor som behöver ställas.
Vi hoppas att vi tillsammans skall ha en
givande och konstruktiv utfrågning här i
dag. Därmed vill jag tacka för ordet.
Ordföranden:    Jag    tackar    Charles
Millqvist.  Då  kan  vi  starta   själva
utfrågningen.  Jag får  be  om  relativt
korta frågor och relativt korta svar  så
att  vi  hinner med allt vi skall  under
förmiddagen. Ordet är fritt.

Ulla    Hoffmann   (v):    Tack,    herr
ordförande.  Jag  har  en   fråga   till
Barnombudsmannen.    Du    talade     om
inkomstberäkningen och räknade upp många
olika   faktorer  som  kunde  göra   att
inkomsten  blev låg och som sedan  kunde
påverka  umgängesresorna. Du  tog  bl.a.
upp       studielånen.      Hur      ser
Barnombudsmannen   på   att    samhället
betraktar  det som viktigare att  betala
studielånet än att betala för sina barn?

Eva   Falkenberg:  Vår  uppfattning   är
självfallet  att  det  primära  är   att
betala för sina barn. Det tror jag också
att  föräldrarna  vill.  Inte  minst  är
barnets känsla att föräldrarna tar  hand
om  honom eller henne viktig. Det är den
biten som skall gå före. Det bästa är om
man betalar direkt, men ibland uppkommer
det  situationer då det finns  anledning
att gå via försäkringskassan. Det ser vi
som  det primära. Så tror jag också  att
de   flesta  föräldrar  och  inte  minst
barnen uppfattar det.

Ulla  Hoffmann ( v): Det var  egentligen
inte  svar på min fråga. Jag ville  veta
hur  ni  ser på det faktum att samhället
anser  att  det  är  viktigare  att  man
betalar tillbaka studielånen än att  man
betalar till sina barn.

Eva  Falkenberg: Med det jag sade trodde
jag att du skulle uppfatta att vi tycker
att det är viktigare att man betalar för
sina  barn  än att man betalar  tillbaka
sina studieskulder.

Rose-Marie Frebran (kd): Jag  har  också
en  fråga till Eva Falkenberg.  Du  sade
när det gällde propositionen om växelvis
boende  att det var väldigt viktigt  att
reglerna var neutrala. Vad anser  du  då
om  propositionen? Anser du att  det  är
ett neutralt förslag?

Eva   Falkenberg:  I  dag  är  det  inte
neutralt  på  det  sättet  att  växelvis
boende    inte   kan   berättiga    till
bidragsförskott. Enligt den  analys  jag
har  gjort är förslaget ett steg i  rätt
riktning.  Jag  tror  att  förslaget  är
neutralt,  men  den  analysen  vill  jag
överlåta  till de mer tekniskt  kunniga.
Systemet  skall  vara  neutralt.  I  den
analys   jag   har  gjort   finner   jag
ingenting  som  tyder på  att  förslaget
inte  är  neutralt, men jag kan överlåta
den analysen till andra.

Suzanne   Julin:  Det  finns  egentligen
ingen definition i propositionen av  vad
som   avses  med  växelvis  boende.  Den
frågan är för närvarande ofta uppe  till
diskussion.  Vad menas med växelvis?  Är
det   lika   långt   boende   hos   båda
föräldrarna?  Är det tre veckor  på  ena
stället  och en vecka på andra? Det  kan
också vara ett växelvis boende om det är
ständigt återkommande. Jag kan inte säga
att  detta  förslag är riktigt neutralt,
eftersom       föräldrarna        delvis
överkompenseras vid växelvis boende. Det
är inte neutralt ur den synpunkten.

Bo  Könberg (fp): I inledningsanförandet
och i en replik alldeles nyss nämnde Eva
Falkenberg  att  det  var  viktigt   att
föräldrarna samarbetade. Du nämnde nu på
slutet  att  de  allra flesta  föräldrar
vill betala till sina barn och att det i
enstaka  fall kan bli så att man behöver
gå  via försäkringskassan för att  klara
av    det.   Som   jag   har   uppfattat
regeringens förslag utgår det  från  ett
annat  synsätt. Det utgår från synsättet
att  det finns ett samhällsstöd och  att
den  icke  hemmaboende  föräldern  skall
betala   tillbaka  i  den   utsträckning
vederbörande kan. Har du någon  synpunkt
på  den  principiella  uppläggningen  av
regeringens förslag?

Eva  Falkenberg: Stödet bygger ju på ett
ansökningsförfarande   från   den    ena
föräldern.   Ansöker   inte   den    ena
föräldern utgår vi från att man kan lösa
problemet mellan föräldrarna. Det är  en
sekundär  lösning att  man  ansöker  via
försäkringskassan.   Det   primära    är
faktiskt    att    föräldrarna     löser
problemet.

Bo  Könberg  (fp): Har ni för  egen  del
gjort  ett försök till bedömning  av  om
det   kommer  att  innebära  en   större
omfattning av ansökningar, eller  kommer
man  att i de allra flesta fallen  klara
det själv?

Eva  Falkenberg: Den bedömningen har  vi
inte   gått  in  på,  men  vi  vet   att
girigheten  råder. Kan man få  ett  stöd
från    samhället   finns   det   alltid
föräldrar  som  inte  avstår  från  det,
trots  att  den förälder som har  barnet
har väldigt god ekonomi och inte behöver
stödet. Men de behöver inte söka det.

Suzanne  Julin: Jag tror  att  förslaget
kommer  att innebära att fler  föräldrar
kommer   in   i  systemet,  därför   att
problemet  blir  så mycket  svårare  att
lösa   på   privat  väg  med   stöd   av
föräldrabalkens regler.  Det  är  mycket
enklare  att  göra på detta  vis.  Många
fler föräldrar kommer med i systemet.

Bo Könberg (fp): Jag kan bara antyda att
vi för vår del har lutat åt att det blir
ungefär  så som det framställdes  i  det
senaste   svaret.  Vi  tror  också   att
förslaget   snarare  gör   att   antalet
föräldrar    i   systemet   ökar.    Den
principiella utgångspunkten är en  annan
än  den  som Barnombudsmannen egentligen
pläderar  för. Sedan får vi se  hur  det
blir i praktiken om förslaget genomförs.

Åke Sundqvist (m): Eva Falkenberg talade
om  det positiva i delat boende. Jag har
fått  propåer om att pappan,  som  många
gånger  är den ekonomiskt starkare,  får
fördelar  när han har barnen boende  hos
sig. Hur ser ni på det?

Eva  Falkenberg:  När det  gäller  delat
eller växelvis boende är vår uppfattning
att   det   skall  styras  från  barnens
önskemål. Man skall lyssna på barnen och
ta  hänsyn till vad som passar dem.  Det
lilla barnet är i stort behov av närhet,
och  då är boendeförhållanden och närhet
till  dagis  osv.  viktiga.  Äldre  barn
kanske  kan pendla mer. Det får  prövas.
Det  gäller också barns mognad. En pojke
kanske  behöver sin fars stöd mer  eller
mindre  i  olika åldrar.  Boendet  skall
inte vara statiskt. Man skall hela tiden
ha  barnets bästa för ögonen.  Var  vill
barnet  bo?  Det  skall inte  styras  av
mammans eller pappans ekonomi, utan  man
skall  lyssna  på barnet,  och  det  han
eller hon säger skall vara vägledande. I
dag  kan  det vara föräldrarnas  ekonomi
som styr, och det är vår uppfattning att
det  inte  skall vara så. Barnets  bästa
skall styra. Det måste man pröva i varje
enskilt fall.

Åke Sundqvist (m): Om jag uppfattade det
rätt  kan man alltså efter hand  ompröva
boendet.

Margareta Israelsson (s): När  vi  talar
med  utgångspunkt från  barnet  och  det
växelvisa boendet ställs två frågor  mot
varandra.  Det  visade  de  frågor   som
ställdes tidigare. Det gäller vad som är
viktigast   för  barnen.   Är   det   de
ekonomiska  intressena och  föräldrarnas
inkomster, eller är det rätten att umgås
med  sina föräldrar? Det är en fråga som
belyser komplexiteten i det vi håller på
med, eftersom socialförsäkringsutskottet
inte  har att ansvara för frågorna kring
vårdnad   och  umgänge.  Vi  skall   här
diskutera  de  tillfällen  då  samhället
skall träda in eftersom föräldrarna inte
reder upp sin situation.
Jag skulle vilja fråga Barnombudsmannen
och  Föreningen Söndagsbarn om ni  anser
det    vara    viktigt   att   samhället
lagstiftar      kraftfullare       kring
föräldrarnas   umgänge    med    barnet.
Samhället   träder  ju   bara   in   med
underhållsstöd   när  föräldrarna   inte
kommer  överens, utan i  stället  väljer
att  söka underhållsstödet. Diskussionen
med Socialstyrelsen får vi ta sedan.
Charles Millqvist: Föreningen anser  att
det  är  oerhört viktigt att  samhället,
genom att Sverige har undertecknat  FN:s
barnkonvention, påvisar för  föräldrarna
att  barnens behov av umgänge med  bägge
föräldrarna är oerhört viktigt  och  att
ekonomiska intressen inte får  gå  före.
Vår  erfarenhet är att det sker  oerhört
ofta   i  dag.  Pengarna  styr  i   stor
utsträckning  umgänget.  Det  blir   ett
väldigt  litet  umgänge därför  att  den
förälder som har barnet förlorar  pengar
på  detta. Det görs olika utspel. Om  du
inte gör något avdrag går det bra att ha
barnet, men om du gör avdrag får du inte
ha  barnet. Det är viktigt att samhället
gör   en  stark  markering.  Föräldrarna
klarar   många  gånger  inte  av   detta
själva.

Ragnhild Pohanka (mp): Det har talats så
mycket om växelvis boende, men det är ju
bara möjligt när det gäller skolbarn  om
föräldrarna bor nära varandra. De  allra
flesta bor kanske en bit ifrån varandra.
Hur gör man då?

Eva Falkenberg: Jag kan inte besvara den
frågan.   Det   är  ju   väldigt   många
praktiska  frågor  som orsakar  bekymmer
här.    Man   skulle   vilja   se    att
bostadspolitiken    underlättade     för
föräldrar  som separerar  att  kunna  bo
nära varandra. Men dessa instrument  har
vi    inte   i   dag,   och   med    det
bostadsmarknadsläge som råder  är  detta
väldigt svårt att lösa. Vi skulle  gärna
se  att  man  kunde hitta lösningar  som
främjar  nära  boende för föräldrar  som
har separerat.
Det  finns fall där barnen bor  kvar  i
bostaden och föräldrarna kommer växelvis
till  bostaden, men det är ju en  mycket
speciell  särlösning.  Här  finns   inga
direkta svar att ge, men det gäller  att
försöka  ordna det hela på bästa möjliga
sätt  för  dessa barn. Det är därför  vi
har    kommit   in   på   frågorna    om
umgängesresor, så att de  föräldrar  som
bor  långt ifrån varandra kan få  hjälp.
Önskemålet finns hos barnet, hos  mamman
och    pappan,    men   de    ekonomiska
möjligheterna saknas. Vi måste hitta  en
lösning så att dessa barn kan få  träffa
den  andre föräldern, även om denne  bor
långt borta.
Suzanne  Julin:  Jag vill  vidga  frågan
till     att    inte    bara     omfatta
umgängesresor.  Det vardagliga  umgänget
kommer    att    försvåras    av     att
förbehållsbeloppet är så  lågt  att  det
inte  alltid är möjligt för den förälder
hos vilken barnet inte stadigvarande bor
att  ha  ett  umgänge  med  barnet.   De
ekonomiska  möjligheterna  finns   inte.
Även    här    måste   man    se    till
bostadssituationen så att  den  förälder
som har umgängesrätt har rätt till en så
pass  stor lägenhet att det går  att  ha
barnet  boende  hos sig. Bostadsbidragen
får  inte skäras ned så att det inte ges
en praktisk möjlighet att umgås med sina
barn. Den frågan måste belysas, för  jag
tror  att  det  som de flesta  föräldrar
slåss  för  är hur man skall  sköta  det
vardagliga  umgänget när man varken  har
resurser eller praktiska möjligheter att
göra det.
Det  är synd att inte dessa frågor  tas
upp   i   propositionen.  De  har  varit
föremål  för utredningar under hela  80-
och  90-talen. Ändå har man inte  kommit
fram   till   någon  lösning.   Det   är
exempelvis inte ens sagt vem  som  skall
stå för kostnaden för umgängesresor. Det
finns  ingenting i lagstiftningen i  dag
som  klart  utpekar om  kostnaden  skall
delas  eller om den ena eller den  andra
föräldern  skall stå för  den.  Går  det
hela     att    lösa    genom     privat
överenskommelse så är det jättebra.  Men
i  de fall då det uppstår tvister mellan
föräldrarna   måste  man  kunna   hjälpa
föräldrarna att komma överens.  Det  kan
man  inte  i  dagens läge,  och  det  är
därför dessa tvister förekommer.
Ordföranden:  Frågan är ju  naturligtvis
också  hur mycket samhället skall behöva
gå  in  och styra och reglera  detta.  I
förslaget   förutsätts   det   ju    att
föräldrarna är något så när överens. Det
är detta som finns i grunden, såvitt jag
förstår.

Ulf    Sjögren:    Jag    arbetar     på
Riksskatteverket  på den  avdelning  som
arbetar gentemot kronofogdemyndigheterna
och  med  tillämpningen av den exekutiva
lagstiftningen. Jag skulle  litet  grand
vilja    anknyta    till    frågan    om
samhällsstöd      för     umgängesresor.
Kostnaderna när man har barnet  hos  sig
består  av, som jag brukar säga när  jag
håller   kurser,  dels   kostnaden   för
köttbullar  -  det rörliga avdraget  som
regleras  i  föräldrabalken 7:4  -  dels
kostnaden           för           resor.
Kronofogdemyndigheterna   meddelar    om
löneutmätning,     dels      för      de
underhållsbidrag som inte betalats, dels
för   andra   typer  av  skulder   såsom
skatteskulder etc.
Vid         löneutmätning        räknas
förbehållsbeloppet fram.  Det  kan  vara
fråga  om  en pappa som bor i exempelvis
Stockholm som har umgängesrätt  med  ett
barn   i   Göteborg,  vilket   man   har
förutsatt  att  han  skall  träffa.  Men
enligt     den    nuvarande    exekutiva
lagstiftningen  inräknas inte  kostnader
för  barnets  resor osv. Som ordföranden
sade  alldeles nyss är frågan hur mycket
som   skall   tas  ut  på  borgenärernas
bekostnad.   Jag  vill  bara   i   detta
sammanhang   anmäla   att    sådan    är
tillämpningen. Göta hovrätt  har  i  ett
hovrättsutslag  nyligen  bekräftat   att
denna   tillämpning  är   riktig.   Från
kronofogdemyndigheternas sida skulle man
säkert  önska  att man fick  vägledning,
för  det är inte alltid så lätt för  den
enskilde handläggaren när han sitter med
en  förtvivlad pappa mitt emot sig.  Men
vi  ser det som ett politiskt beslut och
inte som ett myndighetsbeslut från RSV:s
sida.
Gullan  Lindblad (m): Flera  talare  här
har     tagit     upp     frågan      om
förbehållsbeloppet.  Den  utredning  som
föregick  det hela var ju  inne  på  ett
högre   förbehållsbelopp.  Om  jag   har
tolkat  flera av er rätt, är det så  att
om  en förälder själv har möjlighet  att
få  ett  större förbehållsbelopp så  har
han  eller hon också ökad möjlighet  när
det   gäller  umgängesresor   m.m.   Det
innebär, som flera här har påpekat,  att
det ändå är föräldrarnas ansvar för sina
barn  som  är det viktiga men att  deras
möjligheter att själva ordna  exempelvis
umgänget  bör  underlättas.  Detta  krav
skall inte ställas på samhället-staten.

Lennart   Westman:  Jag  vill  återknyta
litet  till  frågan om växelvis  boende.
Det   är  en  enormt  viktig  fråga  mot
bakgrund  av den verklighet vi  lever  i
där   ensamhushållen  ökar.  Min   enkla
fråga,  som jag tror att många instämmer
i,  är:  Vad  är  det som  är  bäst  för
barnen?

Eva Falkenberg: Vad som är barnets bästa
måste avgöras i varje enskilt fall.  Det
går  inte  att dra generella slutsatser.
Vad  som är barnets bästa och var barnet
bör  bo kan variera med åldrarna. Vi vet
att    barnens   lojalitet   mot    båda
föräldrarna är enormt stark, så  det  är
inte  alltid  så  lätt  att  bara  fråga
barnet: Var vill du bo?
Barn  hamnar i en svår konflikt  om  de
skall  behöva  välja. De  flesta  barnen
vill ju bo hos båda föräldrarna. Kan man
ordna det med växelvis boende så är  det
bra.  Men  man  kan  aldrig  ange  någon
generell regel, utan man måste  se  till
varje  enskilt fall. Det  går  inte  att
bara  ställa frågan rakt ut till barnet,
utan det finns många olika aspekter  att
ta  hänsyn till. Man får försöka värdera
hur barnet reagerar på olika lösningar.
Margareta Israelsson (s): Eva Falkenberg
var  tidigare inne på något som snuddade
vid ett annat samtal kring neutraliteten
när   det  gäller  samhällets  stöd  vid
växelvis boende och möjligheten  att  få
utfyllnadsbidrag.  Om  föräldrarna   har
kommit  överens om växelvis  boende,  så
träder    inte    samhället    in    med
underhållsstöd.  Jag tror  att  det  var
Suzanne  Julin från Socialstyrelsen  som
tog  upp frågan om var gränsen går.  Jag
har  fått uppfattningen att man  ofta  i
domstolar  och länsrätter  sätter  något
slags gräns vid 30 %, dvs. att samhället
inte  skall träda in om barnet bor  till
30 % eller mer hos den ene föräldern. Vi
skall ju diskutera själva systemet litet
senare här i dag. Men jag vill nu ta upp
frågan  om  man ekonomiskt styr  barnets
rätt till umgänge. Möjligen känner någon
från  Justitiedepartementet eller  någon
annan till om man generellt kan säga att
en  sådan  gräns finns i  samhället  och
därför  kan  vara tänkt att gälla  också
med    ett   nytt   system,   dvs.   att
samhällsstödet   inte  generellt   skall
träda  in utöver utfyllnadsbidraget,  om
barnet  bor till 30 % eller mer  hos  en
förälder.

Anita  Wickström: Siffran 30 % är hämtad
från              Riksförsäkringsverkets
rekommendation  till försäkringskassorna
vid    tillämpning    av    lagen     om
bidragsförskott.  Enligt   de   allmänna
råden  utgör  siffran ett riktmärke  för
när   ett  växelvis  boende  kan   anses
förekomma.  Därutöver finns naturligtvis
en  rad  andra omständigheter som  också
måste  vägas  in - var barnet  har  sina
saker,   var  barnet  får  sina   kläder
tvättade, vem som lagar mat m.m.

Anders  Wicksell: Anita  återgav  precis
det som står i våra allmänna råd när det
gäller bidragsförskott. Vi säger att  en
tredjedel eller mindre regelmässigt  bör
anses som umgänge. Ungefär hälften utgör
växelvis  boende. Däremellan finns  det,
som  Anita sade, en gråzon där  samtliga
omständigheter i det enskilda fallet får
vägas in.

Ulla Hoffmann (v): Jag vill bara göra en
liten  kommentar  till  diskussionen  om
umgängesresor.  I den här  propositionen
tas  inte frågan upp i dess helhet.  Det
skall  komma en proposition om  hur  man
skall  reglera  detta med umgängesresor.
Det är ytterligare en sak som inte finns
med  i propositionen, som inte någon har
nämnt,  nämligen att vi  på  något  sätt
måste  modernisera  detta  med  växelvis
boende. Dagens regler för avdrag för den
förälder  som betalar underhållsstöd  är
inte  riktigt moderna. Jag tror att  det
finns många fäder t.ex. som träffar sina
barn på ett helt annat sätt jämfört  med
hur  umgänget  är reglerat  i  dag.  Jag
hoppas  verkligen att en  förändring  av
reglerna kommer till stånd.

Karin  Israelsson (c): Jag skulle  vilja
ställa en fråga till representanten  för
Föreningen                  Söndagsbarn.
Barnombudsmannens representant nämnde ju
hur   ni   ser  på  familjerådgivningens
verksamhet. I och för sig tas inte denna
fråga  upp i propositionen. Men det  kan
vara av betydelse för oss ledamöter  att
ha   kännedom  om  den,  om  det   finns
förbättringar att göra och  om  man  får
den  rådgivning som man behöver -  något
som   man   efter  en  separation   ofta
upptäcker att man hade behövt.
Vidare  vill jag fråga Barnombudsmannen
om  huruvida  det  är  flera  barn  till
särboende  föräldrar som hör av  sig  på
grund  av att situationen är som den  är
med  svårigheter att åka till  föräldrar
som  bor långt borta, i de fall den  ene
föräldern     inte    har     ekonomiska
möjligheter att betala resorna.
Charles   Millqvist:  Det   är   oerhört
viktigt  att  man kommer in  tidigt  när
dessa   situationer  uppstår.   Det   är
viktigt att se till att man inte drar in
advokater och domstolar utan att man går
in     med     familjerådgivning     och
naturligtvis    då   gärna    med    två
samtalsledare, en man och en kvinna. Det
är  bara  att själv tänka sig  in  i  en
situation  där  man  samtalar  med   två
motparter,  för  det  är  så   föräldrar
upplever det. Det behövs en utbyggnad av
familjerådgivningen,  eftersom  det   är
långa väntetider och alltför få män  som
jobbar inom familjerådgivningen. Det  är
svårt  att  på rak arm tala om  vad  man
skall  göra åt detta, men här måste  det
på  något sätt till ett bättre stöd  för
att  komma till rätta med problemen.  Om
familjerådgivningen kan komma in  i  ett
tidigt skede blir förutsättningarna  att
påvisa för föräldrarna att de bägge  två
är    viktiga   mycket   bättre   liksom
möjligheterna   att  tillsammans   vinna
erfarenheter.       Vid       Föreningen
Söndagsbarns partssamtal, där  både  man
och  kvinna  jobbar, har vi haft  mycket
goda  resultat  i  de fall  där  vi  har
kommit in i ett tidigt skede.

Eva  Falkenberg: Vi får inte  så  mycket
samtal  direkt från barn när det  gäller
umgängesresor.  Men vi får  ofta  samtal
ifrån  fäder som inte får möjlighet  att
träffa  sina barn i den utsträckning  de
vill  därför att mamman har flyttat från
orten,  kanske avsiktligt för att  bryta
kontakten  med  pappan.  Det  kan   vara
mycket  olyckliga  fäder  som  verkligen
vill  träffa sina barn men som inte  har
möjlighet att göra det. Jag har hört att
ungefär   7  %  av  de  barn   som   har
separerade     föräldrar     har      en
umgängesförälder som bor  väldigt  långt
bort,  vilket  innebär långa  resor.  De
flesta  föräldrar  försöker  att  bo  på
samma ort för att det inte skall bli  så
långa resor.
När det gäller siffran 7 % vet jag inte
vilket avstånd man utgår från. Det är ju
inte så många som berörs, men de som gör
det  drabbas ju desto hårdare. Olyckliga
fäder ringer ofta till BO därför att  de
vill  träffa sina barn men ser en  massa
hinder på vägen, varav ett är att mamman
har  flyttat så långt från orten att det
försvårar umgänget med barnen.
Gullan  Lindblad (m): Jag  upprepar  det
som    jag   tidigare   sade   som    en
sammanfattning,  men jag  ställer  nu  i
stället  frågan till representanten  för
Föreningen  Söndagsbarn:  Är  det   inte
bättre att papporna, vilka det oftast är
fråga om, får ett ökat förbehållsbelopp,
så  att de själva har möjlighet att resa
till sina barn, än att de får ett bidrag
från  staten? Om papporna får mer pengar
i  handen kan de ju själva disponera mer
medel för resor till sina barn.

Charles  Millqvist: Ärligt talat förstod
jag inte riktigt frågan.

Gullan  Lindblad (m): Som  jag  tidigare
sade  har  utredningen  föreslagit   att
förbehållsbeloppet skall vara 48 000 kr.
Men   i   propositionen  anges  beloppet
24  000  kr. Det innebär ju på sätt  och
vis    att   man   tar   ansvaret   från
föräldrarna och lägger det på  staten  i
någon form av bidragsgivning. Vi behöver
inte  fixera  oss vid ett exakt  belopp,
men grundfrågan är om det inte är bättre
att     föräldern    får    ett     ökat
förbehållsbelopp att kunna resa  för  än
att det skall administreras av staten.

Charles  Millqvist: Det är  naturligtvis
riktigt. Principen borde egentligen vara
att  bägge föräldrarna tillsammans skall
hjälpas åt för att klara barnens  resor.
Det  är orimligt att, som det är i  dag,
den  ena  föräldern flyttar  långt  bort
medan  den andre föräldern som bor  kvar
på  orten  skall stå för reskostnaderna.
Detta kommer naturligtvis också att  slå
väldigt   blint.   Oavsett   hur   stort
grundavdraget är slår det väldigt  olika
beroende på inkomstens storlek  när  det
gäller  hur mycket pengar man får  kvar.
Låt  säga att resorna kostar 1 000-2 000
kr  per  umgänge, så har man inte  dessa
pengar  kvar  om man har en låg  inkomst
medan den som har en hög lön kanske  har
3  000  kr  kvar.  Så det  slår  väldigt
olika.  Principen  att  föräldrar  skall
betala   är   ju   riktig,   men   bägge
föräldrarna  borde  ju  vara   med   och
betala.

Margareta Israelsson (s): Jag har kanske
mer  en  fundering kring frågan  om  den
underhållsskyldiges rätt att behålla mer
av   sina  medel.  Det  kanske  har  med
föräldrarollen   att   göra,   men   det
förändrar  ju  egentligen  inte  statens
åtaganden. Statens åtagande beror ju  på
om föräldern betalar eller inte.

Sune   Wiklander:  Ulla  Hoffmann  m.fl.
ställde  en fråga angående de  kostnader
som   uppstår  för  umgängesresor.   Det
åligger  ju alltid den förälder som  har
umgängesrätt att stå för denna  kostnad.
Vårdnadshavaren kan alltså  sitta  hemma
och vänta och säga: Du får väldigt gärna
träffa barnet, men du får komma hit  och
hämta  barnet  och  får  själv  stå  för
resekostnaden. I PM:n tas  det  ju  inte
upp  någonting om vem som skall stå  för
resekostnaderna. Har  man  sina  barn  i
Korpilombolo,  blir  det  ju  mer  eller
mindre  omöjligt  att  hämta  och  lämna
barnen, eftersom resekostnaderna blir så
höga.  Samtidigt är det mycket  märkligt
att  man  i  PM:n inte tar  hänsyn  till
umgängestiderna. Vissa föräldrar träffar
inte sina barn, andra träffar barnen upp
till  40 % av tiden. Man borde ta hänsyn
till umgängestiderna vid beräkningen  av
underhållet,  liksom att  man  borde  ta
hänsyn  till barnets ålder. En  ettåring
ger  inte lika höga kostnader som en 18-
åring. Det är sådana frågor som borde ha
beaktats i utredningen.

Ulla   Hoffmann   (v):  Sune   Wiklander
belyste     problemet    med    exemplet
Korpilombolo. Det finns ju i  dag  många
svenska  kvinnor  som  varit  gifta  med
utländska män. Barnen bor i Sverige  och
pappan  kanske bor i USA etc. Man  måste
diskutera        kostnaderna         för
umgängesresorna, som av  naturliga  skäl
inte  kan  företas varannan  helg  eller
liknande  utan någon gång  på  sommaren.
Jag  är  övertygad om att  den  kommande
propositionen   kommer   att   innehålla
förnuftiga förslag i frågan.
Sune   Wiklander  tog  upp  ett   annat
problem, som också jag försökte  antyda,
vilket  också måste lösas. Jag tror  att
de  unga fäderna i dag inte träffar sina
barn  regelbundet. Man får  göra  avdrag
från  kl. 24.00 på fredagen för att  ett
visst  antal  dagar  skall  räknas.  Det
krävs ett visst antal dagars umgänge per
månad för att man skall ha rätt att göra
avdrag. Dessa regler måste ses över  och
göras mer flexibla.
Sune  Wiklander:  Vad gäller  avdrag  på
underhållet skall man ha barnet hos  sig
fem  hela  dygn. Om man hämtar ett  barn
onsdag  kl.  8  på morgonen  och  lämnar
barnet  på måndag kl. 18, får  man  inte
dra av ett enda öre. Man måste alltså ha
barnet  hos sig i fem hela dygn för  att
få  göra ett avdrag på underhållet.  Det
märkliga  är att om man har semester  en
månad  på  sommaren,  vilket  mer  eller
mindre  alla  har, får man  från  de  28
semesterdagarna ta bort  hämtnings-  och
lämningsdagarna. Det ger 26 dagar  kvar,
och  då  får  man  göra  avdrag  med  26
fyrtiondelar   av  det   underhåll   man
betalar. Vi vet att att det finns 87 000
föräldrar  som  är  nollade   och   inte
betalar  någonting i underhåll på  grund
av  att de lever på existensminimum.  De
får  göra avdrag med 26 fyrtiondelar  av
noll    kronor.    Det    innebär    att
vårdnadshavaren  får  hela   underhållet
trots  att den förälder som har så dålig
ekonomi  skall ha barnet hos  sig  i  28
dagar. Jag tycker är mycket märkligt att
man inte har tagit hänsyn till detta.

Ordföranden:  Som jag sade  tidigare  är
frågan  hur långt samhället skall  gripa
in    och   detaljstyra   allting.   Det
förutsätts  ju i grunden att föräldrarna
kan  komma  överens  så  långt  det   är
möjligt,  vilket  naturligtvis  är   det
bästa för barnet.
Om    ledamöterna   inte   har    några
ytterligare frågor föreslår jag  att  vi
går över till nästa punkt på programmet,
Det nya underhållsstödet.
Jan  Vikström:  Riksrevisionsverket  har
nyligen   genomfört  en  granskning   av
bidragsförskottssystemet, vilken vi  har
redovisat  i  två  rapporter.  Några  av
resultaten redovisas kortfattat  även  i
den   nu   aktuella   propositionen   om
underhållsstöd. Det handlar bl.a. om att
ett  omfattande statligt stöd  utbetalas
till  barn  som inte kan  anses  vara  i
behov  av ett sådant. Stödet har  delvis
en omvänd fördelningsprofil. Vi noterade
också   att  underhållsbidraget   sällan
omprövas,  vilket  leder  till  att  det
statliga stödet blir för stort.
Vår   egen   undersökning  visade   att
inkomsterna  i genomsnitt underskattades
med  ca 10 %. Vidare konstaterade vi att
det    i   vissa   fall   kunde   uppstå
marginaleffekter på upp till 100 % på en
inkomstökning för den bidragsskyldige.
Jag   skall  också  nämna  att  vi  som
underlag   för  analys  och  beräkningar
gjorde  en  egen insamling av primärdata
bestående   av   ett  urval   autentiska
bidragsförskottsärenden,    något    som
ligger  till  grund för  många  av  våra
bedömningar.
Med  utgångspunkt i erfarenheterna från
vår granskning redovisade vi i den andra
rapportdelen ett antal krav som vi menar
bör  uppfyllas för att minimera  bristen
och  höja effektiviteten i systemet.  Vi
sade  att  systemet skall ha  ett  klart
syfte.   Det   skall  vara  enkelt   och
förutsägbart  för  den enskilde,  enkelt
att  tillämpa för försäkringskassan  och
det       skall       tydligt       ange
ansvarsfördelningen  mellan  föräldrarna
och  staten. Systemet skall upplevas som
rättvist,  och det skall vara svårt  att
manipulera.   Marginaleffekterna   skall
kunna    minimeras   och   de   statliga
utgifterna begränsas.
Vi  är  principiellt positiva till  den
föreslagna schablonmodellen som vi menar
uppfyller  vissa  av de  nämnda  kraven,
framför  allt när det gäller  kravet  på
enkelhet  och  kravet på  svårighet  att
manipulera.  Det finns ju  med  det  nya
förslaget inte längre något intresse för
parterna  att träffas. Underhållsavtalen
skall vara så låga som möjligt, eftersom
schablonmodellen       innebär        en
återbetalningsskyldighet  enligt   vissa
procentsatser  på  bruttoinkomsten.   Vi
föreslog  även  en årlig  omprövning  av
återbetalningsansvaret. Enligt  det  nya
förslaget    kan    inkomsterna     lätt
kontrolleras.
Detta var det som var positivt med  den
nya  modellen.  Men vi  pekar  också  på
brister  som  vi menar minskar  det  nya
systemets    möjligheter     att     bli
långsiktigt stabilt. Det gäller  framför
allt         att        vårdnadshavarens
försörjningsförmåga  och  ekonomi   inte
beaktas  i  förslaget.  Här  finns   två
aspekter.   Rättvisekravet   tillgodoses
inte  på det här sättet. Det kan  uppstå
ett   legitimitetsproblem  som  på  sikt
riskerar  att undergräva förslaget.  Det
finns  också  ekonomiska  aspekter.  Ett
argument    för   att   inte   involvera
vårdnadshavaren  var att föreställningen
att  vårdnadshavare med  höga  inkomster
ofta har en f.d. make/maka som har samma
höga inkomstläge. Detta förhållande  kan
vi  inte se i vårt material. Tvärtom  är
det  så, att för vårdnadshavare  med  de
högsta  inkomsterna, över 20  000  kr  i
månaden,         har         motsvarande
underhållsskyldiga  en  inkomst  som   i
genomsnitt  motsvarar  endast  55  %  av
vårdnadshavarens.  Samtidigt   var   det
väldigt    få   av   dessa   fall    där
underhållsbidraget   nådde   upp    till
garantinivån.
Om  det nya förslaget går igenom skulle
det  innebära  att ett  inte  obetydligt
statligt stöd skulle komma att utgå i de
här  fallen. Den ökade belastningen, som
det  nya  förslaget kommer att  innebära
för  en bidragsskyldig, kan riskera  att
styra  vårdnaden  av  barnet  till   den
förälder som har högst inkomst  i  högre
grad än vad som kanske är fallet i dag.
Vi noterade i vårt material att 70 % av
vårdnadshavarna    med     de     högsta
inkomsterna, över 20 000 kr  per  månad,
var  män.  I  det totala  materialet  är
siffran 15 %. Detta ansåg vi kunde  tyda
på   en   viss   bidragsplanering.   Den
möjligheten kommer att kvarstå. När  det
gäller  möjligheten till styrning  finns
det    en    annan   faktor,    nämligen
bostadsbidraget,  som verkar  i  motsatt
riktning. Exakt hur den kalkylen  faller
ut  för  den enskilde är det  svårt  att
överblicka.  Men det finns  givetvis  en
koppling till andra bidragssystem.
En annan risk som vi pekar på är att de
ekonomiska   konsekvenserna   för    nya
familjebildningar inte beaktas. När  det
gäller   vårdnadshavarsidan   kunde   vi
notera att de ombildade familjerna,  där
vårdnadshavaren  har  gift  om  sig  och
skaffat   ny  familj,  får  lika   stort
statligt  stöd  i dag  som  de  som  bor
ensamma   med  sina  barn,   trots   att
tvåvuxenhushållet i vårt  material  hade
mer   än  dubbelt  så  hög  inkomst  som
enförälderhushållet. Det här  har  vissa
rättviseaspekter.
När   det  slutligen  gäller   de   mer
renodlat    ekonomiska    bedömningarna,
bedömningar     av     de     ekonomiska
konsekvenserna      av      den      här
schablonmodellen,   innebär    förslaget
enligt våra beräkningar att fördelningen
av  det ökade återbetalningsansvaret får
en   profil  som  i  högre  utsträckning
belastar   bidragsskyldiga    i    lägre
inkomstskikt, vilket knappast har  varit
avsikten. Jag vill säga att vi inte  har
haft  några  möjligheter  att  göra  nya
beräkningar    utifrån    propositionens
reviderade modell. Men det är  uppenbart
att  den här tendensen skulle förstärkas
med   propositionens  förslag,  som   ju
innebär att man halverar grundavdraget i
förhållande till utredningens förslag.
Det   här   riskerar  i  sin  tur   att
omintetgöra  den besparing som  man  har
tänkt     sig.     Risken     är     att
inbetalningsgraden minskar i stället för
att   öka   som   man   förutsätter    i
propositionen.  Det  innebär   en   ökad
skuldbörda  för den enskilde.  Vi  menar
att  möjligheten att hämta hem  den  här
besparingen ytterst torde vara  beroende
av  att det ökade återbetalningsansvaret
bättre fördelas efter faktisk bärkraft.
Det förslag som vi själva skisserade  i
vår  andra delrapport bygger snarare  på
att det skulle krävas en uppjustering av
såväl grundavdrag som procentsatser  för
att    det   fördelningspolitiska    och
statsfinansiella  målet   skulle   kunna
uppfyllas.  Men vi säger också  att  det
skulle krävas ett större underlag än det
vi  har haft tillgång till för att kunna
göra en bra avvägning, en avvägning  med
större säkerhet och precision.
Margareta Israelsson (s): Tack så mycket
för en mycket intressant genomgång.
Jag  har  två frågor. Den ena vill  jag
ställa  med hänvisning till den tidigare
inriktningen på diskussionen. Det gäller
barnens  situation. Du  nämnde  det  som
naturligtvis  är  tydligt  i  förslaget,
nämligen att de ombildade familjerna får
lika   stort   statligt  stöd   som   de
ensamboende.  Däri ligger ju  också  den
aspekten   att  den  underhållsskyldiges
försörjningsansvar skall tas i beaktande
liksom  barnets rätt till del av inkomst
för  den  förälder som barnet  inte  bor
tillsammans med. Jag undrar  om  du  har
någon kommentar till det.
Den    andra    frågan    gäller    din
slutkommentar.  Du sade att  det  skulle
krävas    en   uppjustering   av    både
procentsatser och grundavdrag för att nå
det  optimala i det förslag  som  finns.
Har  du någon uppfattning om, skulle  du
på något sätt kunna skatta, var en sådan
förändring skulle ligga i så fall?
Jan  Vikström: På den första frågan  kan
jag bara säga att vi inser att problemet
inte   är   lätt   att   lösa   eftersom
försörjningsansvaret     gäller      det
biologiska barnet. Men det är trots allt
ett  problem. Vi har inte någon  lösning
på den frågan.
Vad  gäller ett optimalt läge givet den
här konstruktionen på modellen förordade
vi  ett förslag i vår rapport. Vi gjorde
ett  antal simuleringar och fastnade för
ett förbehåll på 6 000 kr i månaden, men
med  procentsatser på 14 %, 17 %, 20  %,
21  %  osv. I de simuleringar vi  gjorde
gav      det      här     det      bästa
förändringsresultatet.
Margareta   Israelsson  (s):   För   att
kontrollera  att  jag har  förstått  det
rätt: I fråga om det ekonomiska utfallet
för staten gäller i det här förslaget en
återbetalningsskyldighet. Tolkar jag dig
rätt?

Jan  Vikström: Framför allt  skulle  det
fördelningspolitiska   målet   uppfyllas
bättre   på   det   här   sättet.   Även
statsfinansiellt sett tror  jag  att  vi
gjorde  bedömningen att det var  rimligt
med   en   besparing  på   omkring   500
miljoner.

Margareta  Israelsson  (s):  Det  bygger
alltså på en 500-miljonersbesparing, där
de  i högre inkomstlägen betalar mer med
en  fördelning  av underhållsansvar  för
samtliga  underhållsskyldiga.  Gör   man
något slags generalisering och säger att
det    är    flest    fäder    som    är
underhållsskyldiga, så kan man säga  att
fäder   med   högre  inkomster   betalar
underhållsstöd  för  fäder   med   lägre
inkomster.

Margit Gennser (m): Jag skall ställa två
frågor som kan uppfattas vara av teknisk
natur.  Den ena har ställts till  mig  i
första hand med anledning av information
som har gått ut via försäkringskassorna.
Man  skriver: Enligt förslag kommer  det
som i dag är bestämt om underhållsbidrag
,  dom eller avtal inte längre att gälla
när  understöd betalas ut. Du kommer att
få ett särskilt beslut vid årsskiftet om
vad du skall betala i fortsättningen.
Problemet  i  det här  fallet  var  att
innan  skilsmässa ägde rum  hade  mannen
överfört  en  icke obetydlig förmögenhet
till   barnen.  Sedan  har  det  drivits
ganska  omfattande  rättsprocesser,  med
höga  kostnader  för  processen.  Mannen
fick  rätt; detta skulle räknas  in  som
underhållsbidrag. Det betyder alltså att
barnen   har   egna,   icke   obetydliga
inkomster av förmögenhet. Även om barnen
har mer än 48 000 kr skall alltså mannen
i     fråga    betala    50     %     av
underhållsskyldigheten,   om   jag   har
förstått det hela rätt. Hans fråga,  som
också  är min, är först och främst:  Går
det  att  retroaktivt sätta sig över  en
dom   som  har  fastställts  av   Högsta
domstolen? Det här kanske kan sägas vara
en  helt  ny lagstiftning i så  fall.  I
propositionen    hänvisas    till    att
föräldrarna skall komma överens. Men har
man   processat  för  många  hundratusen
kronor tror jag inte att man kommer  att
samarbeta i framtiden.
Jag       skulle      vilja       fråga
Justitiedepartementet     och      andra
rättssakkunniga: Har  vi  inte  här  ett
mycket stort legitimitetsproblem?  Vilka
möjligheter skulle vi kunna ha  för  att
lösa  det  här?  Visserligen  skall  man
uppenbart  ha fullgjort sin  skyldighet.
Men  det  stämmer nog inte  riktigt.  Om
mannen   hade   vetat  vad  lagstiftaren
skulle   hitta  på  hade  han  köpt   en
engångslivränta   och   därmed   sluppit
underhållsbidrag.  Det  var  den  första
tekniska frågan.
Den  andra,  som är ännu mera  teknisk,
går  till  Riksskatteverket. Det  gäller
inkomstbegreppet. Det sägs att man skall
utgå från den deklarerade inkomsten. Men
när     det     gäller    inkomst     av
näringsverksamhet  skall  man  återlägga
avdrag  för pension, utom det som gäller
ett  halvt basbelopp. Jag undrar om  det
inte   har  dragits  en  något  felaktig
parallell till löntagardeklarationer.  I
det  här  fallet  skall ju  företagarens
högre rätt till avdrag för pension täcka
avtalspensionerna också. Jag tycker  att
det saknas symmetri här.
Den  sista  frågan gäller  avsättningar
till   periodiseringsfonder.  Det  skall
alltså  återläggas.  Det  kan  väl  vara
riktigt.  Men  har  man  då  tänkt   sig
symmetri?  Det  kan jag inte  utläsa  av
propositionen.                       När
periodiseringsfonderna  måste  aktiveras
igen och det tas ut som inkomst, tar man
då hänsyn till att detta har beaktats en
gång innan?
Gudrun Antemar: Jag tänkte svara på  den
första    frågan.   När    det    gäller
förhållandet  mellan  de  civilrättsliga
reglerna   i   föräldrabalken   och   de
föreslagna  reglerna om  underhållsstöd,
finns  det civilrättsliga systemet kvar.
Det   är  inte  någon  ändring   i   det
systemet.  Det innebär att om det  finns
en    dom    från    en    domstol    om
underhållsbidrag så förlorar inte den på
något  sätt sin giltighet. Men det finns
en  regel i föräldrabalken som säger att
man   kan  fullgöra  sin  civilrättsliga
underhållsskyldighet      genom      att
återbetala  till staten enligt  reglerna
om  underhållsstöd. På det sättet  finns
sambandet   mellan  regelsystemen   ändå
kvar.
I  det exempel som togs upp är det  två
olika  system.  Ett av  syftena  är  att
koppla  isär systemen. Då blir  de  inte
riktigt parallella och lika. En yttersta
gräns     för     den     civilrättsliga
underhållsskyldigheten är att barnet har
behov  av pengar. Har barnet inte  något
behov  av underhåll, blir det inte något
underhållsbidrag. Så är det inte riktigt
i  reglerna om underhållsstöd. De bygger
på  att barnet kan ha en inkomst med ett
visst    grundavdrag.   Sedan    minskar
underhållsstödet upp till  ganska  stora
inkomster för barnet. Dessutom finns den
regel  som  nämndes,  som  innebär   att
barnet inte har rätt till underhållsstöd
om    det    är   uppenbart   att    den
bidragsskyldige föräldern på något annat
sätt   sörjer   för   barnet.   Då   kan
konsekvensen  bli den som  nämndes.  Jag
håller med; om föräldern hade känt  till
det  här  hade han genom att träffa  ett
snabbt  avtal om engångsunderhållsbidrag
kommit  förbi  den här situationen.  Men
den uppkom just därför att systemen inte
är helt parallella. Barnets behov sätter
en yttersta gräns i det ena systemet men
inte i det andra.
Margit  Gennser (m): Jag håller  med  om
att  exemplet naturligtvis är  ovanligt.
Men   borde   det  inte   finnas   någon
övergångsregel  eller någon  formulering
som  gör det lättare att klara av  dessa
fall, som naturligtvis är få men som kan
upplevas  som  väldigt  orättvisa?   Man
skall uppenbart fullgöra sin skyldighet,
och man skall på annat sätt fullgöra sin
underhållsskyldighet. Men vi skall komma
i    håg    att   problemet   var    att
förmögenheten överläts före skilsmässan.
Då      är      det      inte      någon
underhållsskyldighet.  Då  går  det  att
hävda    att    han    hade    överlåtit
förmögenheten   ändå.  Men   sedan   har
naturligtvis   Högsta   domstolen   ändå
konstaterat   att  det  här   gick   att
likställa.  Men det är ju inte  önskvärt
att  det  skall bli ytterligare omgångar
hos  myndigheter för överföring.  Därför
undrar  jag  om  det  hade  funnits   en
möjlighet att få någon liten formulering
som  gör att det går att sortera  ut  de
här något udda fallen.

Monica  Lövdahl: Vi har tidigare påtalat
hela komplexiteten i inkomstberäkningen.
Det  är  många osäkra faktorer  som  man
tänker  ta  hänsyn till. Vi  har  kanske
inte      sagt     så     mycket      om
pensionsförsäkringspremier.   När    det
däremot gäller periodiseringsfonder  och
tidigare  års  underskott  kommer  vi  i
många   fall   inte   att   få   riktiga
uppgifter.

Bo Könberg (fp): Jag hade egentligen ett
par frågor till Riksrevisionsverket. Men
det  svar  som Margit Gennser fick  från
Justitiedepartementet gör att jag skulle
vilja börja med att ställa en fråga till
departementet.
Om jag förstod svaret rätt finns det en
mycket större problematik i skillnaderna
mellan  det  civilrättsliga  förfarandet
och det nu föreslagna förfarandet än som
belystes av det möjligen speciella  fall
som  Margit  Gennser  tog  upp  och  som
kanske  rör ett relativt fåtal  konkreta
fall. Min fråga är: Är det rätt att  det
kommer att uppstå ganska många fler fall
av  en annan typ därför att man har valt
att ha två olika regelsystem?
Min  andra fråga är: Är den lösning som
nu  föreslås  den  som skulle  ha  varit
Justitiedepartementets
förstahandslösning?
Gudrun   Antemar:  Jag  tackar  för   de
frågorna.  Jag kan börja med den  första
frågan.  Svaret på den är: Nej,  vi  kan
inte  se  det.  Men vi ser  en  skillnad
mellan   systemen   eftersom   det   ena
systemet  är behovsprövat och det  andra
inte  är  det. Barnets behov  sätter  ju
civilrättsligt i alla fall den  yttersta
gränsen.
Den andra frågan vill jag passa på.
Bo  Könberg (fp): Jag tackar  för  bägge
svaren.  Jag skulle vilja fortsätta  med
att       ställa       frågor       till
Riksrevisionsverket.  De  rapporter  som
verket  har  lagt fram  tycker  jag  har
varit  mycket  värdefulla.  De  ger   en
inblick    i    problemen   och    anger
eventuella,  tänkbara lösningar  på  den
svåra frågan. Vi vet ju alla att det  är
mycket svårt att hitta en bra lösning på
frågan.  Någon  perfekt  lösning   finns
knappast.  Själv  har jag  närmast  läst
verkets  analyser så att de  pekar  fram
mot en annan principiell lösning på hela
problematiken  än  den  som  har  blivit
regeringens  förslag  och  som   vi   nu
diskuterar  i utskottet på  olika  sätt.
Men det är ju en sak.
Under       föredragningen      räknade
föredraganden   upp  fyra-fem   brister.
Detta   gjorde   han   efter   att    ha
konstaterat  att  man i huvudsak  tycker
att   det   går  åt  rätt  håll.   Sedan
avrundade  han med verkets eget  förslag
till lösning som ju i grova drag handlar
om      höjda     grundavdrag      eller
förbehållsbelopp        och        höjda
procentsatser.  Om man  gör  som  verket
föreslår  skulle man såvitt jag  förstår
lösa  en av de brister som konstaterades
i det föreliggande förslaget.
Min första fråga är om vi är överens om
att  ert  eget förslag bara löser  någon
enstaka  brist. Om jag får det svar  jag
tror  att jag får på den frågan har  jag
en  följdfråga. Varför gör ni inte något
försök  att  rätta till  de  återstående
bristerna?
Jan  Vikström:  Ja, det stämmer  att  de
beräkningar som vi redovisade,  med  nya
procentsatser och grundavdrag, löser ett
problem.  Vi  säger också i vår  rapport
att på längre sikt måste man fundera  på
hur        man       skall       hantera
vårdnadshavarsidan. Men vi  kommer  inte
med  några lösningar. Ett stort  problem
blir  ju  de  marginaleffekter  som  kan
uppstå    om    man   skall    involvera
vårdnadshavaren i de här  beräkningarna.
Vi  säger  att man förmodligen måste  ta
ett  större grepp kring det här och inte
bara betrakta systemet isolerat.

Staffan Ivarsson: Jag vill bara fylla  i
med att säga att eftersom vi nu studerar
ett  system i taget har vi inte underlag
för   att   uttala  oss  om   hela   det
familjepolitiska  stödet.  Vi  betar  nu
igenom  system för system. Vi håller  på
med föräldraförsäkring och barnbidrag. I
januari  eller  februari känner  vi  oss
sannolikt mogna för att återkomma.

Bo  Könberg  (fp): Tack för svaren.  Jag
har     full    förståelse    för    att
Riksrevisionsverket inte i  första  hand
har till uppgift att söka en lösning som
stämmer  överens  med  föräldrabalk  och
sådant.   Man  har  mera  att  ta   fram
konsekventa     förslag      som      är
samhällsekonomiskt vettiga, där pengarna
kommer  till  rätt ställe och  som  inte
kostar för mycket.
Jag är mer nyfiken på det som ni kom in
på  i slutet av era svar. Är det möjligt
att   komplettera  er  variant  med  ett
försök att lösa problemet med att få med
vårdnadshavarens situation? Tror ni  att
man  kommer att köra huvudet  i  väggen?
Eller  går det att göra även om  ni  har
avstått i den här omgången?
Jan   Vikström:  Vi  skriver   också   i
rapporten - det tror jag i alla  fall  -
att   den   här   modellen   kan   bilda
utgångspunkt  även för förändringar  där
man  tar  ett större grepp  i  fråga  om
stödet. Det tror vi.

Anita   Persson   (s):   Det   här   nya
underhållsstödet   skall   ju    ersätta
bidragsförskottssystemet. Det blir  helt
generellt.  Enligt vad försäkringskassan
skriver kommer det automatiskt att gå ut
till  dem som i dag har bidragsförskott.
Men  meningen är ju att man  även  skall
spara på den sidan. Jag undrar om ni har
någon uppfattning om hur många fallen är
där den underhållsskyldige kommer upp  i
ett  sådant  belopp  att  det  generella
stödet   inte  behövs.  Har   ni   någon
uppfattning om hur mycket man kan  spara
på     själva     utbetalningarna     av
underhållsstödet?   Blir    det    någon
besparing  där,  eller  blir  det   bara
besparingar   på  inbetalningarna   till
systemet?
Sedan   skulle  jag  vilja   höra   hur
Barnombudsmannen         ser          på
bidragsförälderns intresse av att betala
nu  när  man inte längre betalar  direkt
till  barnet. I stället betalar  man  ju
direkt till staten, eftersom bidraget nu
är generellt.
Jag  hade några andra frågor också, men
dem har jag redan fått svar på.
Jan  Vikström: Jag förstod  inte  första
delen av frågan. Kan du sammanfatta den?

Anita  Persson (s): Avsikten är  ju  att
man skall spara. Det skall man göra även
på   det  generella  underhållsstöd  som
skall gå ut från statens sida. Tanken är
att  man skall försöka minska även  det.
Försäkringskassan har gått ut i dag  och
sagt  att någon ny ansökan inte  behöver
lämnas  in. Alla som har bidragsförskott
i  dag kommer automatiskt att få det nya
underhållsstödet. Min fundering är om ni
vet  hur mycket man i fortsättningen kan
komma     att     spara    genom     att
bidragsföräldern  betalar  tillbaka   så
mycket  till staten att underhållsstödet
inte borde utgå. Det är meningslöst  att
staten   skall   vara   förmedlingsorgan
mellan föräldrarna. De skall kunna  göra
upp  det  här  själva. Det skulle  spara
mycket pengar även för försäkringskassan
om   föräldrarna  betalade  direkt  till
varandra.

Jan  Vikström: Vi har inte  gjort  några
sådana bedömningar. Därtill har vi  inte
särskilt     studerat     propositionens
reviderade förslag. Jag skulle  tro  att
det  snarare  är en bedömningsfråga  att
avgöra   hur   många  som   kommer   att
involveras i ett nytt system på det  här
sättet.  Jag vet inte om någon från  Rfv
kan svara på det.

Anders  Wicksell:  Det  sparbeting   som
finns i propositionen skall tas ut av de
bidragsskyldiga.   Det   är    i    allt
väsentligt samma grupper som i  dag  får
bidragsförskott  som   har   rätt   till
underhållsstöd, med några  få  undantag.
Bl.a.  tillkommer vissa barnpensionsbarn
liksom   utfyllnadsbidrag  vid  växelvis
boende, som vi också har pratat om.
Vi  har inte sett någon redovisning  av
hur  många  av dagens bidragsskyldiga  i
bidragsförskottssystemet som når  taket,
1173  kr,  med det nya beräkningssättet.
Vi  har  inte  heller gjort någon  sådan
undersökning på Riksförsäkringsverket.
Margareta Israelsson (s): Jag tycker att
det  här bitvis är en intressant  fråga.
Precis     som     underströks      från
Riksförsäkringsverket sägs det  också  i
propositionen att det i allt  väsentligt
bör  vara  samma familjer som  skall  få
underhållsstöd. Precis som Anita Persson
var inne på och som jag tror står mellan
raderna överför vi nu ett nytt generellt
stöd,  sett  ur  det  perspektivet,  som
utgår  till  föräldrarna  utan  att  man
särskilt ansöker om det.
Å  andra  sidan  kan det kanske  finnas
vissa problem med att generellt säga: Nu
stoppar samhället en form av utbetalning
för  regleringen, och  något  mer  utgår
inte   förrän  det  har  kommit  in   en
ansökan.   Det   kan   ju   skapa   både
administrativa  och andra  problem.  Jag
tycker    det    vore   intressant    om
Försäkringskasseförbundet  kanske  också
kommenterade    aspekten     med     den
fortlöpande översyn som sker. Det har ju
också  varit ett önskemål från  kassorna
att  få  litet bättre översikt över  när
bidragen  skall betalas ut  och  när  så
inte  skall ske. Det var ju föremål  för
den kritik som Riksrevisionsverket lyfte
fram.  Jag vill alltså få sagt  att  jag
tror  att  det  är ett problem  att  man
stoppar ett system och säger att det nya
systemet  inte  skall utgå  förrän  alla
barn som har rätt till stödet ansöker om
det.
Jag  vill återigen understryka: Det  vi
talar  om är inte att staten skall sköta
föräldrarnas underhåll. Detta gäller  ju
när föräldrarna inte betalar.
Ordföranden: Vi återupptar utfrågningen.
Jag skall hälsa Margareta Orrell och Eva
Hammar      från     Socialdepartementet
välkomna.   De   skall   besvara    rena
faktauppgifter.

Anita Persson (s): Frågan gäller hur  vi
ser  på  det  förhållandet  att  fäderna
betalar  till staten i stället  för  att
betala      direkt     till      barnet.
Ansökningsförfarandet finns ju kvar.  Om
det fungerar mellan mamman och pappan så
skall  han  betala direkt. Den  modellen
skall  ju vara den vanliga. Men  om  det
brister  i  rutinen,  dvs.  att   pappan
slarvar,  då  kan  mamman  söka  och  få
pengar via försäkringskassan. Det är  ju
en  trygghet för kontinuiteten i  hennes
ekonomi. Och för fäderna innebär det  en
skyldighet  att  betala in  pengar  till
samhället.
Det  är viktigt för barnen att den  som
barnet  bor  hos  har  en  trygghet  och
kontinuitet när det gäller ekonomin. Men
i  de  flesta  fall får man  hoppas  att
detta  fungerar och att det inte behöver
ske   något   ansökningsförfarande.   Då
betalar  pappan direkt till barnen.  Jag
tror därför att reglerna utifrån barnets
perspektiv är bra på det viset  att  ett
ansökningsförfarande behöver ske först i
de  fall  när  det  börjar  trassla.  Då
behövs den tryggheten.
Diskussionen  har ju också  handlat  om
att  fäder  inte tar lika mycket  ansvar
för  sina barn när de bara betalar  till
staten.  Men  det är ju  ändå  bara  ett
förskott.  Det går ju till  deras  barn.
Jag ser inte någon stor fara för barnets
del.
Anders Bodecker: Om jag uppfattar frågan
rätt      så     gällde     den      hur
försäkringskassorna     skall      klara
administrationen vid övergången till det
nya    systemet.    När    det    gäller
utbetalningen     av     bidragsförskott
respektive  underhållsstöd  står  det  i
övergångsreglerna  att  de  som   uppbär
bidragsförskott   med  automatik   också
skall ha det nya underhållsstödet.
När  det  gäller kravet är det så  vist
ordnat att vi har en dataanläggning  som
kommer  att hjälpa oss med att  se  till
att  alla  som  nu är underhållsskyldiga
kommer att få ett meddelande i början av
december.  Då har vi nämligen  1996  års
taxerade  inkomst för inkomståret  1995.
Då  kommer den underhållsskyldige att få
ett beslut om hur stort underhållsstödet
kommer att bli och att man utgår från si
och    så    många    barn.    Om    den
underhållsskyldige sedan har  synpunkter
på  det  får han eller hon höra  av  sig
till Försäkringskassan, och det blir  då
en  utredning i vanlig ordning. När  det
sedan kommer in nya barn i systemet blir
det           naturligtvis           ett
ansökningsförfarande.  Det   är   alltså
nödvändigt med dessa övergångsregler.
Rose-Marie  Frebran (kd):  Jag  har  två
frågor till RRV. Den ena gäller att  man
skall  beakta vårdnadshavarens  ekonomi.
Det  har  delvis redan tagits  upp.  Jag
delar uppfattningen att man borde beakta
vårdnadshavarens ekonomi. Då  måste  man
erkänna att det finns två krux. Det  ena
är  marginaleffekter, och det  andra  är
administrationskostnader. Jag vill fråga
om ni från RRV bedömer möjligheterna att
kunna  minimera  marginaleffekterna  och
hålla   nere  administrationskostnaderna
som  goda, om det är realistiskt att man
kan klara det på ett bra sätt.
Min andra fråga gäller summorna som man
får hålla undan och procentsatserna.  Ni
från   RRV   har  ju  föreslagit   högre
grundavdrag   och  högre  procentsatser.
Samtidigt   uppfattade   jag   att   Jan
Wikström avslutade med att säga att  det
egentligen  skulle  krävas  ett   större
underlag än det som ni har haft.  Därför
vill jag fråga: Menar ni från RRV:s sida
att  underlaget är tillräckligt för  att
det  skall  vara möjligt att bedöma  att
andra  siffror i propositionen är bättre
eller  behövs det mer underlag? Som  jag
har läst propositionen har ju regeringen
inte   byggt  sitt  förslag  på  direkta
undersökningar. Man säger att  man  inte
vet vilka konsekvenserna egentligen blir
utan  att det är något som man får följa
upp.  Men tycker inte ni att man behöver
undersöka  mer,  så att  man  kan  bygga
detta på mer än vad ni har gjort?
Jan  Vikström: För att kunna  hitta  den
optimala  balanspunkten för  att  nå  en
bättre  precision och säkerhet  när  det
gäller hur den här modellen borde se  ut
skulle  det behövas ett större underlag.
Detta  är  i och för sig saker och  ting
som  kan  justeras efter  hand  som  man
utifrån verkligheten upptäcker att detta
behöver justeras. Det kan i och för  sig
anstå till dess.
När  det  gäller frågan om vi tror  att
man  kan undvika marginaleffekter  genom
att    involvera    vårdnadshavaren    i
prövningen, har vi sagt att det inte  är
något lätt problem, särskilt inte om man
betraktar detta system isolerat. Vi  har
tänkt  att  vi skall fundera  vidare  på
detta  och  att vi kanske kan  återkomma
till  hur  man i ett bredare  perspektiv
skulle kunna lösa den frågan.
Staffan Ivarsson: I det förslag som  RRV
redovisar  på s. 47 i den blå  rapporten
som  ni  har fått, RRV 1996:21,  har  vi
höjt      fribeloppet      och      höjt
procentsatserna. Det har gjorts för  att
byta         ut         hundraprocentiga
marginaleffekter   för  låginkomsttagare
som     riskerar     att     hamna     i
socialbidragsberoende  mot  något  högre
marginaleffekter       för       vanliga
låginkomsttagare och mellaninkomsttagare
och  sådana som har högre inkomster  med
dessa   höjningar  per   barn   som   vi
redovisar. I propositionen redovisas  9,
12 och 15, och vi har räknat upp dem med
några procentenheter. Men det slår trots
allt   inte   så  kraftigt  på   vanliga
inkomster      när      det       gäller
marginaleffekter. Det är det tricket som
vi    har    gjort.   Detta   var    ett
förtydligande.

Rose-Marie Frebran (kd): Jag  fick  inte
något   direkt  svar  när   det   gäller
administrationskostnaderna, dvs. om  man
skulle  ta  hänsyn till vårdnadshavarens
ekonomi.

Jan   Vikström:  Vi  har   kanske   inte
funderat så mycket på den saken. Men  vi
kan  konstatera att det i dag finns  ett
bostadsbidrag som i stort sett  omfattas
av   samma  människor  som  de  som  får
bidragsförskott. Man ser  lätt  att  det
skulle            kunna           finnas
samordningsmöjligheter.

Staffan  Ivarsson: Vi har  lämnat  detta
med  vårdnadshavare litet grand. Vi  ser
att  det  är  något som måste  behandlas
separat. Enligt den blå skriften framgår
det att vi vill gå vidare, och vi tycker
oss   i   klartext  se   att   den   här
procentmodellen håller i någon form  som
en isolerad mekanism.

Ingrid Skeppstedt (c): Jan Vikström sade
att  återbetalningsskyldigheten belastar
de  som  har  låga  inkomster.  I  detta
förslag  sägs det att man inte skall  ta
in  lägre belopp än 100 kr. Det  innebär
ju  väldigt låga inkomster. Det blir  ju
bara 3 000 kr per månad om man räknar på
ett  barn,  eftersom det är  10  %.  Men
detta är ju långt under existensminimum.
Vad  är  det  som gör att man  har  satt
denna gräns vid 100 kr?

Eva  Hammar:  Som jag minns det  berodde
detta  på  att  man inte  skulle  behöva
kräva  in  för låga belopp och  att  man
skulle  sätta  en gräns någonstans.  Man
skulle slå två flugor i en smäll, så att
de  som  har de allra lägsta inkomsterna
inte skulle behöva betala till kassan.

Ingrid Skeppstedt (c): Detta innebär  ju
att den som är återbetalningsskyldig och
kanske vill betala inte kan betala.  Det
blir  alltså  en  stor  press  på  denna
person.

Eva  Hammar: Jag kan bara säga att vi  i
dessa  fall har anståndsförfarandet  att
tillgå.

Gullan Lindblad (m): Om vi ser bakåt  är
det  fem  sex olika utredningar som  har
utrett underhållsbidrag, bidragsförskott
och underhållsstöd. Jag har själv suttit
med  i  en utredning där vi presenterade
tre  olika  modeller, men där vi  kanske
framför allt tittade på sambandet mellan
bostadsbidrag och bidragsförskott.
För   ett   par   år   sedan   kom   en
departementspromemoria. Den  tyckte  jag
på sitt sätt var sympatisk, eftersom man
skulle kanalisera ut det som fanns  inom
de  befintliga ramarna till dem som  var
fattigast.  Men det blev ett himmelsskri
över  detta. Jag kommer ihåg artiklar  i
Dagens  Nyheter  i vilka  det  stod  att
17  000-kronorsmamman, dvs. en mamma som
hade den månadsinkomsten, förlorade  sin
guldkant  på tillvaron. Men  det  kanske
inte  är guldkanten på tillvaron som  är
det  viktigaste i dag när vi har  en  så
stor   statsskuld  och  ett   så   stort
budgetunderskott.  Jag  vågar  säga  att
alla  riksdagens partier är väl nu  inne
på   att   vi  måste  komma  fram   till
besparingsförslag. När jag nu sitter och
lyssnar   tycker  jag  dock  att   ingen
egentligen  har  ett fullödigt  förslag,
allra minst jag själv. Förvirringen  har
vkat  till en något högre nivå, kan  man
säga. Det är alltid bra, eftersom det ur
detta kan födas något nytt. Men på något
sätt har vi nog börjat litet grand i fel
ände. Man borde först och främst ha sett
på    det    civilrättsliga    och    på
underhållsbidragen,  dvs.   föräldrarnas
gemensamma ansvar för barnen. Men vi vet
ju  nu  att förslag om detta inte kommer
förrän nästa höst, och här sitter vi nu.
Något  radikalt kanske borde göras.  Men
är  det någon som i dag kan säga oss vad
vi  egentligen skall göra för att få det
så  rättvist som möjligt? Jag kan ställa
frågan  till samtliga. Alla som har  ett
tips  att  ge borde ge det.  Jag  tycker
själv  att  det  borde  vara  ett  högre
förbehållsbelopp.  Jag   tycker   också,
vilket      Riksrevisionsverket      har
föreslagit,  att det är sympatiskt.  Men
på  något  sätt  måste vi tillbaka  till
föräldraansvaret och föräldrabalken. Det
har  vi  också fått synpunkter  på  från
lagutskottet. Men icke förty  sitter  vi
med  det  konkreta  förslaget,  och   vi
sitter  mer eller mindre fast i rävsaxen
i dag.
Sune  Wiklander:  Vi från  UFR  bjöd  in
Laila  Freivalds 1989 och  kom  med  ett
förslag om familjenämnder eller barnråd.
Vi  jobbade  med  detta  och  uppvaktade
Justitiedepartementet                och
Socialdepartementet  samt  utskott   och
riksdagsmän. Alla tyckte att  detta  lät
vettigt,  men  så enkelt fick  det  inte
vara. Vi uppvaktade också flera kommuner
och  bad om pengar för att få starta ett
projekt  som  alla tyckte var  bra.  Jag
talade  med  lagmän och  Domstolsverket.
Men  förslaget fick ju inte  komma  från
UFR.  Därför fick förslaget läggas  fram
av  en  riksdagsman. Det förslaget finns
nu  hos Nordiska rådet och håller på att
utvecklas.   Vidare  har  vi  föreslagit
förenklade    sätt   när   det    gäller
underhåll. Men det är ingen som  lyssnar
på   oss.  Man  bestämmer  uppifrån  hur
reglerna skall vara.
Ett  sätt  att  lösa  det  problem  som
Gullan  Lindblad  tog  upp  är  att  man
budgeterar  umgänget under  ett  år.  Om
t.ex.  den ena föräldern skall ha barnet
120  dagar  och den andra föräldern  245
dagar under ett år så tittar man på  vad
barnet   kostar   och  på   föräldrarnas
inkomster på ungefär samma sätt  som  nu
sker.   Man  budgeterar  umgänget.   Det
innebär att av den potten skall den  som
är umgängesrättsförälder betala 245/365.
Den   andra   föräldern   skall   betala
120/365,  dvs. vårdnadshavaren.  På  det
sättet   kommer   umgängesrättsföräldern
redan att ha avräknats att han skall  ha
umgänge. På det sättet ställer han också
upp   på  umgänget.  Om  vårdnadshavaren
börjar strula med sjuka barn eller andra
saker och inte vill lämna ut barnet,  då
har     umgängesrättsföräldern     redan
tillgodoräknat  sig att  han  eller  hon
skall   ha   barnet  under  den   tiden.
Vårdnadshavaren  får då  själv  stå  för
kostnaderna.  Det är ett sätt  att  lösa
det hela.
Jag  har ju varit mycket i kontakt  med
familjeekonomerna Pia Nilsson och  Inger
Persson. De säger också att Sverige  har
en  av  de bästa modeller som finns  när
det gäller dessa frågor. Den skulle bara
behöva  förbättras litet grand.  De  har
gett  ut en tidskrift om detta som heter
Att  längta  och betala, där  man  också
påvisar   att   en   vårdnadshavare    i
genomsnitt har 1 260 kr kvar när allt är
betalt, medan umgängesrättsföräldern går
back  290 kr varje månad. Jag vill  säga
att det är en myt som många tror handlar
om  den  rika  pappan  och  den  fattiga
mamman.
Vi  ställer gärna upp med förslag,  och
vi  har bett många riksdagsmän att komma
till  föreningen, men många  har  tyvärr
inte tid.
Staffan  Ivarsson:  Vi  har  i  vår  blå
rapport gett svar i form av ett förslag.
Jag  vill påminna om bakgrunden till det
hela,  så att man inte fördjupar  sig  i
detaljer.  Vi  talar om  ett  stöd  till
familjer. Det finns många olika  system.
Det  som  vi talar om är ett system  som
består av två delar. Av historiska  skäl
började  man i början av 1900-talet  med
indrivningen för ensamma mödrar, ensamma
mödrar  som  kom  att  utsättas  för  en
brutal  situation när den  andra  parten
drog  i  väg. Successivt klev staten  in
alltmer  och  hjälpte  till  med   denna
indrivning. 1964 sade man att  det  inte
räcker med bara detta utan att man  även
skulle  ha ett garantibelopp. Jag  skall
inte  föregripa det som  vi  kommer  att
föreslå  i vår syntesrapport i februari,
men  vad  vi  ser är att fler  och  fler
system  har  adderats under årens  lopp,
och  vart och ett är komplext och  måste
studeras   noga,  eftersom   det   finns
målsättningar av alla de slag.
Vi  har  genom bidragsförskottssystemet
sett hur t.ex. 7 kap. 1 § föräldrabalken
inte    kommer    att    efterlevas    i
verkligheten   genom  tillämpningen   av
bidragsförskottslagen.  Det  finns  även
andra    motstridigheter   och    kanske
dubbelöverlappningar.  Det   finns   två
delar  i  detta, ekonomi och indrivning.
Vi  ser  att  detta  är  ett  inte  helt
orealistiskt         system          för
indrivningsdelen. Det handlar om att dra
in  pengar från den ena parten. Det  går
inte att bortse från att en part är svag
och  att det blir problem. Det kan också
vara någon som så att säga nekar.
Ekonomidelen,  och då talar  vi  ganska
uppenbart  om vårdnadshavarens  ekonomi,
skulle  vi vilja återkomma till,  vilket
vi  också  explicit  skriver.  Vi  talar
också  om  administrationskostnader.  Vi
tror  att det förslag som har lagts fram
på   något  sätt  är  möjligt.  Man  kan
diskutera   de   olika   beloppen    och
fördelningspolitiska  aspekter.  Vi  har
tyckt   att   man  kanske   skall   höja
fribeloppet något för att underlätta för
de  verkliga låginkomsttagarna, dvs.  de
med  inkomster under 9 000-10 000 kr och
höja procentsatsen för de övriga för att
kamma  hem det som man förlorar  hos  de
verkliga låginkomsttagarna för  att  man
skall    få    en    annan    typ     av
marginaleffektstrappa.
Eva  Falkenberg: Jag kan inte komma  med
någon  direkt  modell för  ett  rättvist
system.  Men en aspekt som jag tror  att
man skall tänka på i detta sammanhang är
att    man    också   måste   se    till
kärnfamiljernas rätt till stöd.  Vi  vet
att   skilsmässorna   bland   arbetslösa
föräldrar ökar på grund av påfrestningar
i  äktenskapet. Men man får inte ha  ett
sådant    system   som    innebär    att
föräldrarna  vinner på att  flytta  isär
genom  att  de då får samhällsstöd.  Jag
tror  inte att det är så i dag. Men  det
är  viktigt att ha med i bakhuvudet  att
en  del föräldrar inte kan försörja sina
barn     inom     äktenskapet.     Många
kärnfamiljer   har  i  dag   en   mycket
ansträngd ekonomi. Man måste ändå  ha  i
åtanke  att det bästa för barnen är  att
föräldrarna  lever tillsammans  men  att
det  kan vara sådana slitningar  att  de
inte  klarar det. Då får det inte finnas
ekonomiska  incitament att flytta  isär.
Jag  tror  att  det  är  mycket  viktigt
utifrån    barnets    perspektiv     att
möjligheten till stödsamtal  finns  kvar
för  familjer  där det  börjar  knaka  i
fogarna.

Ulf  Sjögren: Jag vill svara  på  Gullan
Lindblads fråga. Jag tycker att  det  är
mycket  viktigt  att man framhåller  att
indrivningen  av  underhållsstödet   vid
kronofogdemyndigheterna      är       en
offentligrättslig     avgift.     Enligt
gällande  rätt  har  försäkringskassorna
övertagit underhållsbidragen från barnen
vär  ansökan  om indrivning lämnas.  Jag
har     i    våra    diskussioner    med
Riksförsäkringsverket,  när  det  gäller
det  praktiska genomförandet,  sagt  att
det är bättre med ett underhållsstöd där
kassan  själv förfogar över ärendet  och
själv  kan fatta ett beslut.  I  dag  är
förhållandet  sådant att  en  skilsmässa
börjar  med  en  separation.  Från   den
tidpunkten         utbetalar         man
bidragsförskott.        Sedan         är
försäkringskassan    i    händerna    på
parternas  processföring. Det  blir  ett
betänketidsprotokoll. Då fastställs  ett
underhållsbidrag från den tidpunkten.  I
samband med äktenskapsskillnaden bör  en
domstol   med   en  viss  retroaktivitet
fastställa ett underhållsbidrag. Men det
är      inte     alltid     som      den
underhållsberättigade   yrkar   att   få
bidrag  under de första månaderna,  dvs.
från separationstidpunkten. Eftersom jag
personligen har arbetat med detta  anser
jag  att  de föreslagna underhållsstöden
är  en  bra  modell. Det  är  en  bättre
modell.  Den innebär att vi har återkrav
av  en  avgift.  Kronofogdemyndigheterna
kan  då hantera denna som allmänna  mål.
Genom  att detta är en avgift får kassan
samma rätt som staten har vid indrivning
av   kvarskatt   och  när   det   gäller
flertalet  allmänna mål om återbetalning
av  överskjutande skatt och annat. I den
här  situationen, då man har  gått  över
till    allmänna   mål,   har   vi    en
indrivningslag.      Borgenärsfunktionen
läggs på kronofogdemyndigheterna.
Ett  problem  i  detta  sammanhang  har
gällt anstånd där försäkringskassan  ges
vissa  anståndsmöjligheter men  där  det
finns     uppskovsmöjligheter     enligt
indrivningslagen. Det talas inte ett ord
om   detta   i  propositionen.   I   den
praktiska   hanteringen  har   vi   fått
fundera över detta, eftersom vi måste gå
ut  till våra organisationer och tala om
hur detta skall vara.
Min   bedömning  är  alltså  att  detta
förslag   säkert  kommer  att   innebära
fördelar när det gäller indrivning.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Nu  när
Socialdepartementets representanter  har
kommit  vill jag ställa en fråga  som  i
och  för  sig har ställts tidigare.  Den
gäller  frikopplingen av  samhällsstödet
från  de  civilrättsliga  reglerna   som
finns i föräldrabalken. Vilka incitament
finns det egentligen för föräldrarna att
över   huvud   taget  göra   upp   några
civilrättsliga       avtal        enligt
föräldrabalken  i  och   med   det   nya
underhållsstödet? Det  måste  ändå  vara
önskvärt och det normala att föräldrarna
gör upp detta själva och inte blandar in
samhället.  Men vilka incitament  kommer
det att finnas framöver att göra det, om
man  kan räkna med att få mer pengar  än
dessa 1 173 kr, eftersom det väl då blir
civilrättsliga avtal som gäller? Men  om
man  inte  räknar med det, varför  skall
man  då över huvud taget göra upp  detta
sinsemellan?

Eva  Hammar:  Jag vet inte vad  jag  som
rättssakkunnig skall svara på  det.  Jag
vet inte om det är riktigt min sak.

Staffan Ivarsson: Vad vi har sett är att
bidragsförskottslagen  har   skapat   en
olycklig   bindning   när   det   gäller
kopplingen  mellan civilrättsliga  avtal
och  offentligrättsliga. I  verkligheten
är  det väl på det sättet att avtal  som
sluts  i  domstol ligger till grund  för
det  statliga stödet. Detta försöker  vi
komma   ifrån.  För  att   detta   skall
omprövas,      t.ex.       när       den
underhållskyldiges inkomst stiger, krävs
en   omfattande   apparat,   t.ex.   att
vårdnadshavaren skall ta kontakt med den
förhatlige  f.d.  partnern  och  försöka
förmå honom eller henne till en gemensam
förhandlingssituation, gärna med  kassan
och   kommunala  ombud,  vilket   kanske
medför  domstol och bråk. Detta struntar
man  i.  Det  är  i dag en  fullständigt
olycklig   sammanblandning  mellan   två
regelverk. Jag vill inte svara på frågan
om    incitamenten,   men   man   kommer
åtminstone   delvis  bort   från   denna
olycksaliga sammanblandning.

Gudrun  Antemar:  Efter  inlägget   från
Riksrevisionsverket   har    jag    inte
särskilt     mycket    att     tillägga.
Incitamenten är naturligtvis låga.

Bo  Könberg  (fp): Jo,  incitamenten  är
sannolikt låga. Hela frågan om  huruvida
de nuvarande problemen skall lösas genom
att   totalt  frikoppla  systemen   från
varandra  eller genom en  annan  lösning
får vi väl återkomma till.
Jag   begärde  ordet  för   att   fråga
departementet om vi kunde få litet hjälp
när det gäller exempelvis kostnader.  Vi
hade  för  vår del svårt att utläsa  hur
besparingen kan bli så stor som det står
i   propositionen.  Om  jag  minns  rätt
skulle  besparingen  1997  röra  sig  om
drygt 1 miljard för att 1999 vara uppe i
1,8 miljarder. Vi talar nu om en kostnad
för   1995/96  som  ligger  på   ungefär
3,3  miljarder. På ytan verkar det,  när
man läser detta, som om drygt hälften av
kostnaderna  kan sparas in med  liggande
förslag.
Under diskussionen har det flera gånger
sagts  att  det inte blir  några  större
besparingar på  mottagarsidan , utan det
handlar om betalarsidan.
Blir    det   en   besparing    om    i
storleksordningen 1,8 miljarder inom ett
par    tre   år,   som   det   står    i
propositionen? Hur kan vi andra läsa oss
fram  till  det? Finns det något  sådant
dokument?
Jag  kan fråga Socialdepartementet: Har
man  en uppfattning om hur många  av  de
betalande som i fortsättningen,  med  de
ny  reglerna,  kommer att  betala  minst
1  173  kr i månaden? Det gäller  alltså
att behovet av utfyllnad bortfaller.
Margareta  Orrell: Olyckligtvis  är  den
som  har  gjort beräkningarna inte  här.
Beräkningarna  bygger på  en  samkörning
mellan faktiska inkomster för den  stock
som fanns för, tror jag, mars förra året
och bidragsbelopp som i dag betalas.  Vi
kan   inte  se  annat  än  att  med   de
antaganden om löneutveckling,  barnantal
o.d. som gällde vid det tillfället, blir
det de här besparingarna. Arbetslösheten
och  en del andra saker spelar också in.
Vi   måste  följa  detta  oerhört   noga
framöver  för att se om man kan  justera
procentbelopp e.d. om det inte håller.

Bo   Könberg  (fp):  Jag  vill  bara  få
bekräftat att detta skall läsas  på  det
sättet  att  om lagda förslag  genomförs
blir  statens utgifter, jämfört  med  om
man    inte   skulle   ha   gjort   det,
1,8  miljarder mindre på tre år. Jag ser
nu att jag får en nick till bekräftelse.
Tack!

Ulla Hoffmann (v): Syftet med förslaget,
så  som jag ser detsamma, är att statens
kostnader  skall minska  för  något  som
enligt  vad  många här  har  betonat  är
föräldrarnas gemensamma ansvar för  sina
barn.  Men det pratas om incitament  för
att  träffa  civilrättsliga  avtal.  Det
borde väl ändå ligga i båda föräldrarnas
intresse  att dela på ansvaret för  sina
barn.
Jag  tror  att  det var Socialstyrelsen
som sade att allt fler kommer att ansöka
om  underhållsstöd i och med det här nya
förslaget. Jag skulle vilja veta vad det
påståendet bygger på.
Margareta        Israelsson         (s):
Hundraprocentigt säker  kan  man  aldrig
vara. Men jag tror att i och med att det
inte är fråga om ett behovsprövat stöd -
den  förälder som barnet bor hos får  ju
det här stödet om det ansöks om detta  -
är  det mycket enklare för dem att söka.
De  får  en  garanti  för  att  det  här
beloppet kommer regelbundet varje månad.
Man  kan  binda upp sin ekonomi på  det.
Risken kan dock finnas, och det är en av
orsakerna  till  att  många  gått  in  i
bidragsförskottssystemet,  att  den  som
skall  betala underhållet inte  gör  det
regelbundet.   Det  uppstår   kostnader,
förseningar  och trassel för föräldrarna
sinsemellan.  Därför  gäller   det   att
slippa de tvisterna. Genom att det  inte
är ett behovsprövat stöd kommer alla att
söka. Man resonerar kanske så här: Okej,
jag  får  de  här  pengarna.  Sedan  får
staten  ta hand om det och kräva in  det
andra.   Det   gör  att   man   förlorar
incitamentet   att   göra   upp    avtal
sinsemellan. Jag kan inte klart säga att
det  absolut  kommer  att  bli  så.  Den
erfarenhet  jag  har av  att  prata  med
föräldrar   och  mina  erfarenheter   av
kommunerna  när det gäller fastställande
av  underhållsbidrag talar dock i nämnda
riktning.
Vidare  tror  jag  att  det  är   litet
olyckligt  om många föräldrar som  skall
betala underhållsbidrag upplever att  de
betalar  en  avgift  till  staten  -  de
betalar  inte till sitt barn,  utan  det
går  in  i statskassan och sedan  ut  på
andra  sätt.  Kopplingen  inom  familjen
förlorar  kraftigt på det här förslaget.
Det  kan  vara olyckligt för  kopplingen
mellan barn och förälder som betalar.
Ulla   Hoffmann  (v):  Jag  delar   inte
riktigt  den  uppfattningen.  Jag   blir
verkligen    helt   ställd    här.    Är
bidragsförskottet              verkligen
behovsprövat, så att det beror på  t.ex.
moderns  inkomst?  Min  uppfattning  har
varit  att det inte är så, utan att  det
bygger på att om fadern inte betalar går
kassan in och förskotterar. Det heter ju
just   förskott.  Jag  skall  dock  inte
fortsätta den diskussionen nu.

Margareta Israelsson (s): Det är viktigt
att  klarlägga denna fråga. Många gånger
framställs  detta så att vi  nu  gör  en
förändring.   På   flera   håll   verkar
förslaget bygga på att staten går in och
säger: Nu, underhållsskyldiga föräldrar,
skall  ni  inte längre betala  till  ert
barn.  Strunta i det! Nu betalar staten,
och     sedan    får    ni    gå    till
försäkringskassan och betala.
Det  incitamentet finns ändå inte  här.
Grunden  är  i  stället  hela  tiden  om
föräldern  inte betalar till barnen.  En
viktig   aspekt  att  lyfta   fram   kan
naturligtvis  vara den om ett  underhåll
inte fungerar mellan två parter. Det kan
vara  fråga  om att en underhållsskyldig
förälder   inte   betalar.   Det    blir
förseningar  och  problem.   Då   skulle
kritiken gälla att det är fel att staten
går in och reglerar här.
Skälet till det är ju inte att ta ifrån
föräldern  detta ansvar, utan skälet  är
att   man  vill  garantera  barnet   och
vårdnadshavaren  en  fortsatt  ekonomisk
möjlighet. Barnomsorgsavgifter och  hyra
skall  ju  ändå  betalas.  Även  om  den
underhållsskyldige  inte   sköter   sina
datum för inbetalningar skall den som är
vårdnadshavare betala sina avgifter. Det
är egentligen det som vi talar om.
Naturligtvis är det ett problem att  vi
som sitter med här och som representerar
socialförsäkringsutskottet har som  vårt
ansvarsområde statens ekonomiska  ansvar
för  barnfamiljerna,  inte  den  lagliga
regleringen av vårdnad och umgänge.  Det
är  nog  ett av skälen till att  vi  har
velat  lyfta fram en utfrågning på detta
sätt    och    därmed   få   med    även
socialutskottets    och    lagutskottets
sakkunskaper. Då kan vi väga in  de  här
frågorna.  För vår del kan vi  då  också
skicka  vidare sådana synpunkter som  vi
tycker  att det kan vara värt att beakta
när  regeringen så småningom skall komma
med   en  proposition  om  vårdnad   och
umgänge.
Vi  har  tagit ansvar för att de pengar
som  staten betalar ut fungerar på  rätt
sätt  och  går till rätt mottagare.  Det
finns ingen önskan att öka den utgiften.
Tvärtom   handlar  det   med   det   här
förslaget om en minskning.
Sune  Wiklander: Det finns två sätt  att
lösa  problem  utan att  staten  gör  en
förlust.  Det  ena  sättet  är  det  man
försöker  sig  på här: att  ta  in  mera
pengar till staten. Det andra sättet  är
att  låta  bli att betala ut  så  mycket
pengar  från  staten. Nu  har  man  bara
undersökt  det ena sättet, nämligen  att
vi  måste ta in mera pengar till staten.
Ingen  tittar på vem det är som  drabbas
hårdast.      Det     är      ju      de
underhållsskyldiga,    som    redan    i
flertalet      fall      ligger       på
existensminimum.
Ett  typiskt exempel är den  här  boken
och  utredningen. Det sägs där  att  man
skall  ta från de rika papporna,  därför
att många smiter från sina underhåll.  I
tabellen  på s. 68 i den gula boken  kan
man  se att den som tjänar 30 000 kr får
en  höjning  med 352 kr, medan  den  som
tjänar  15  000  kr får en  höjning  med
342  kr - alltså 10 kr mindre! Och sedan
går  man  ut och säger att man skall  ta
från  de rika! Men det finns bara 1  800
personer som har över 30 000 kr  i  lön.
Det  är inte där man tar pengarna,  utan
man  tar  pengarna från  dem  som  redan
ligger  på  existensminimum och  som  av
ekonomiska  skäl har väldigt  svårt  att
träffa sina barn.
Anders Bodecker: Jag vill ta upp det som
Margareta Israelsson nämnde. I dagsläget
kan  man  ju  bevilja utfyllnad  när  en
underhållsskyldig      betalar      sitt
underhållsbidrag, om detta är  lägre  än
bidragsförskottet. På något sätt har den
möjligheten   försvunnit   i   det   här
förslaget. Man utgår från att 1  173  kr
beviljas,  och  sedan  kräver   man   in
underhållsstödet.   Det   finns    ingen
möjlighet att bevilja utfyllnad.

Margit Gennser (m): Många gånger har  vi
varit   inne   på   konsekvenserna   för
återbetalningsskyldiga.    Jag     skall
försöka ta upp de frågorna på ett  något
annorlunda sätt.
På  s.  55  i propositionen konstateras
det att nu övergår man till att helt och
hållet   ta  ut  det  här  beloppet   på
bruttoinkomster. Hänsyn  tas  inte  till
den          enskilde          personens
levnadsomkostnader,  med  ett  undantag.
Man    vet   att   detta   leder    till
svårigheter. Grundavdraget på 24 000  kr
är    halverat    utifrån   utredningens
förslag.
Litet  längre ned sägs det att det  för
närvarande  inte  går  att  göra   någon
bedömning av vilka konsekvenser  de  nya
reglerna  får för återbetalningsskyldiga
föräldrar utan att beräkningar görs  hos
ett   representativt  och   tillräckligt
stort  urval  av  verkliga  fall.  Någon
sådan  jämförelse har inte  gjorts.  Det
betyder  att vi egentligen inte vet  vad
vi gör - detta händer ofta.
Har  Riksrevisionsverket  redan  nu   i
uppdrag   att  förbereda  en  prospektiv
undersökning av hur detta slår?
När  sådana  här regler  sätts  i  sjön
skulle   man   också  ha   ett   färdigt
utvärderingssystem,  så  att  de  värsta
felaktigheterna kan rättas till på basis
av  kunskap.  Det  är kanske  något  som
utskottet  skall tänka på  när  man  där
skriver sina texter.
Diskussioner          förs.          På
Socialdepartementet är man  orolig.  Man
har  problem, men man säger: Om vi höjer
grundavdraget exempelvis till 48 000  kr
får          vi         hundraprocentiga
marginaleffekter. Där har jag en  fråga:
Får man inte det hur som helst, även  om
de  inte blir så tydliga? Alla skall  ju
betala  det här. Det man inte klarar  av
att  betala  direkt  och  som  man  fått
uppskov med har man som en ryggsäck  med
sig.  Det  måste ju betalas senare.  Man
kan  tänka  sig  att  personen  får  ett
bättre  jobb. Är det då inte  närapå  en
hundraprocentig    marginaleffekt    som
inträder?  Nu är vi nere på ganska  låga
inkomster.    Vi   ligger    lägre    än
socialbidragsnormen. Finns  inte  risken
att    man   i   denna   grupp    skapar
arbetsovilja? Man kan ju säga:  Ja,  men
jag  får  inte ut något av detta.  Sedan
fortsätter det på det viset.
Jag  tycker  att nämnda aspekt  i  alla
fall   skall   följas.   Vi   har   sett
motsvarande  saker i annan  lagstiftning
tidigare.     Här     har     vi      ju
Riksrevisionsverket                  och
Riksförsäkringsverket.  Egentligen  tror
jag    att    skattemyndigheterna    har
erfarenhet av regler som kan  leda  till
att  folk  hellre  ägnar  sig  åt  svart
verksamhet.
Jan  Vikström:  Det  som  efterlyses   i
propositionen på s. 55 är ungefär vad vi
har   gjort,  även  om  det  kanske  kan
diskuteras  om  det  är  fråga  om   ett
tillräckligt stort urval för att man med
precision skall kunna uttala sig om  hur
modellen  borde  se ut.  Vi  har  alltså
inget  uppdrag att vidare  följa  detta.
Även  den  granskning som vi  redan  har
gjort är initierad från vår sida. Det är
klart att det hade varit en fördel om en
noggrannare  studie hade gjorts  av  ett
sådant   här  material  innan  förslaget
läggs.   Å   andra   sidan   finns    nu
möjligheten  att noga från början  följa
upp det förslag som man slutligen kommer
fram till.

Jan Almqvist: Inom Riksförsäkringsverket
planerar vi naturligtvis att följa detta
väldigt    noga   och   att    utvärdera
effekterna av ett sådant här förslag.

Margit  Gennser (m): Hur snabbt  får  vi
representativa signaler  ifall  det  går
illa?  Är  våra  system  sådana  att  vi
verkligen kan få feedback snabbt?

Jan  Almqvist: Det är alltid problem med
att  snabbt  få svar på en  utvärdering.
Det    känner   vi   till    från    vår
utvärderingsverksamhet. Jag  kan  därför
inte  lova  att det går så  snabbt,  men
naturligtvis  kommer vi hela  tiden  att
följa detta och försöka göra det så fort
som möjligt.

Anders Wicksell: Så mycket kan väl  ändå
lovas  som  att vi i mitten  av  januari
nästa  år  vet hur mycket vi kommer  att
debitera  för  februari. Därmed  kan  vi
rimligen göra ett antagande i varje fall
om  sparbetinget eventuellt kan  uppnås.
Självfallet   kan   vi   inte   då    på
individnivå  eller  i grupper  analysera
effekterna.  Vi vet dock vad  vi  kommer
att  debitera i februari jämfört  med  i
januari.

Anita  Jönsson (s): Några, framför  allt
Riksrevisionsverket, har varit  inne  på
detta med att ändra på principen om  att
vårdnadshavarens  ekonomi  också   skall
finnas med när samhället skall betala ut
sitt  stöd. När ni har tittat på  detta,
har ni då sett vad det skulle innebära i
form    av   ökade   kostnader   utifrån
marginaleffekter och en betydligt större
administration?

Staffan Ivarsson: Vi har inte tittat  på
de   administrationskostnader  som   det
skulle kunna tänkas medföra. Däremot har
vi  i  en tidigare studie redovisat  hur
mycket för mycket staten betalar ut  via
det   rådande  bidragsförskottssystemet;
givet   att   även   7   kap.    1    §,
föräldrabalken   om  båda   föräldrarnas
gemensamma  ansvarsskyldighet   iakttas.
Jag tror att det rör sig om 745 miljoner
kronor     som    betalas    ut     till
vårdnadshavare   och  underhållsskyldig,
trots att betalningsförmåga finns.

Bo  Könberg (fp): Det gäller det  belopp
som   betalas  ut för mycket ,  eftersom
det  inte  behovsprövas på andra  sidan.
Det  rör  sig  tydligen om 745  miljoner
kronor. Jag försöker smälta den siffran.
En  fråga  som infinner sig  gäller  den
bedömning som görs i propositionen,  att
en  förändring  på  den  punkten  skulle
spela mycket liten roll. Jag minns  inte
exakt  orden i propositionen.  Det  sägs
att            nackdelarna           med
administrationskostnader,
marginaleffekter osv. är sådana att  man
har  avstått från att göra något på  den
punkten.  Det intryck jag fick  när  jag
läste om detta var att det rörde sig  om
mycket  marginella belopp som man skulle
kunna  spara  - givetvis utifrån  bilden
att väldigt få vårdnadshavare har så god
ekonomi att det skulle spela en roll.
Jag skulle vilja skicka med frågan till
departementet om man där har samma  bild
av   beloppet  och  om  man  i  så  fall
betraktar  745 miljoner kronor  som  ett
marginellt belopp.
Ordföranden:  Den  på departementet  som
har  gjort beräkningen är tydligen  inte
här.  Det  får vi belysa vid  utskottets
behandling.

Rose-Marie  Frebran  (kd):  Jag  har  en
fråga till Riksrevisionsverket: Hur  ser
ni  på  departementets bedömning  om  en
besparing  på 1,8 miljarder kronor  inom
tre år med liggande förslag?

Staffan  Ivarsson: Vi  har  inte  kunnat
ställa våra beräkningar exakt mot deras.
Det  beror  på  litet olika  och  ganska
tekniska  saker. De har  en  helt  annan
databas  än vi. Möjligen kan  vi  uttala
att  det förefaller vara så att effekten
är  något  högt skattad. Man skall  dock
komma    ihåg   att   vi    har    olika
datamaterial. Om jag inte missminner mig
är  de  1,8  miljarderna ett belopp  som
består  av  en  rad  olika  delar.  Dels
handlar  det om en dynamisk effekt;  man
räknar  med  förändringar i  underlaget,
vilket vi inte har gjort. Dels finns det
allmänna  priseffekter och  andra  saker
med.  Sedan  har  vi förslaget  per  se,
alltså   förslaget  i  sig.   Naturligen
kommer de till en litet högre siffra  på
grund  av  att de tagit med  några  fler
faktorer.  Bortsett från det  kommer  vi
dndå inte riktigt till samma belopp.

Jan    Vikström:   En   i   sammanhanget
avgörande  faktor  är  att  man  får  en
fördelningspolitiskt  rimlig  börda  vad
gäller det ökade återbetalningsansvaret.
Som det är nu räknar man i propositionen
med  en  ökad inbetalningsgrad. Man  gör
dock   en   annan   bedömning   av    de
fördelningsmässiga  konsekvenserna.   Om
det  blir  som vi bedömer blir  det  nog
svårare  att  uppnå besparingsmålet,  om
det  blir  den skeva fördelning  som  vi
förutser.

Margareta Israelsson (s): Det gäller  de
745  miljonerna. Man kan när det  gäller
vårdnadshavarens ekonomi mäta  detta  så
att det vägs in i fråga om en ansökan om
utfyllnadsdelen  eller från  början  när
beloppet    skall    fastställas.     De
745  miljonerna  kan  ju  inte  vara  en
beräkning                       avseende
bidragsförskottssystemet,    utan    det
bygger  väl  på  den  nya  modellen.  Är
tanken  att  väga  in detta  över  huvud
taget     när     underhållsskyldigheten
fastställs, eller görs det i samband med
ansökan om utfyllnadsdelen?

Jan  Vikström: Det bygger på  den  gamla
modellen, på den nuvarande modellen - de
745  miljonerna - och är beräknat så att
vi  tittar på makarnas, vårdnadshavarens
respektive     den     bidragsskyldiges,
överskott. Vi har tittat på dem var  för
sig    och   även   sammantaget.   Deras
sammantagna  överskott  räcker  för  att
enligt   föräldrabalken  kunna  försörja
sina  barn. Ändå utgår ett statligt stöd
som  uppräknat motsvarar 745 miljoner  i
nuvarande system.

Anders     Wicksell:     120     %     i
förbehållsbelopp  i  föräldrabalken   är
lägre  än såväl utsökningsbalkens regler
om förbehållsbelopp som Socialstyrelsens
norm för socialbidrag.

Sigge       Godin       (fp):        Kan
Socialdepartementet   komma    med    en
redovisning  av hur den här  besparingen
har  räknats  fram? Det skulle  vara  av
värde om utskottsbetänkandet innehöll en
sådan redovisning. Om det är möjligt att
ge utskottet en sådan vore vi tacksamma.
Är detta möjligt?

Ordföranden:   Det  är  en   fråga   för
utskottet som vi sedan får ta  upp.  Det
här ingår ju i utskottsbehandlingen.

Gullan  Lindblad  (m):  Får  jag   fråga
departementet hur det kommer sig att  ni
inte  sänt  hit den person som  är  bäst
skickad att svara på frågorna?

Ordföranden:   Naturligtvis    är    det
utskottets sak att syna besparingen. Det
skall vi också göra. Det är väl där  den
frågan hör hemma.

Sune  Wiklander:  Den  här  metoden  har
funnits  i tio år i Norge, men  där  har
det  visat  sig  att den inte  fungerar.
Varför tittar man på den?

Ordföranden: Det är utskottets ledamöter
som  ställer frågor. Det är det  som  är
vitsen  med en utfrågning. Du  har  rätt
att  svara  och  belysa  de  frågor  som
utskottet  ställer. Själva  behandlingen
ligger  nu  hos utskottet. Departementet
har  alltså lämnat detta ifrån sig.  Den
fråga som du har får du utveckla hos oss
i  utskottet. Det går bra att  göra  det
skriftligen.

Eftersom   fler   frågor   inte    synes
föreligga ber jag att få tacka  samtliga
här  för  i  dag. Det har  varit  mycket
intressanta     frågor     och     svar.
Behandlingen  fortsätter  i   utskottet.
Beslut fattas den 23 oktober i kammaren.

Deltagare  i socialförsäkringsutskottets
hearing den 18 september 1996

om    underhållsstöd   till   särlevande
föräldrar

Barnombudsmannen
Eva Falkenberg
Föreningen Söndagsbarn
Charles Millqvist
Sune Olsén
Försäkringskasseförbundet
Anders Bodecker
Kerstin Linderoth
Kommunförbundet
Margareta Erman
Riksförsäkringsverket
Anders Wicksell
Jan Almqvist
Kurt Eriksson
Riksrevisionsverket
Jan Vikström
Staffan Ivarsson
Gert Jönsson
Christina von Greyerz
Riksskatteverket
Artur Burup
Monica Lövdahl
Ulf Sjögren
Socialstyrelsen
Suzanne Julin
Umgängesrättsföräldrars Riksförening
Sune Wiklander
Lennart Westman
Justitiedepartementet
Anita Wickström
Gudrun Antemar
Socialdepartementet
Margareta Orrell
Eva Hammar
Lagutskottet

Socialutskottet

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Utskottet 4
Inledning 4
Gällande bestämmelser om
underhållsbidrag 4
Gällande bestämmelser om
bidragsförskott 5
Allmänna principer för ett nytt
samhällsstöd till barn till
särlevande föräldrar 6
Propositionen 6
Motioner 7
Utskottets bedömning 8
Närmare om rätten till
underhållsstöd 10
Propositionen 10
Utskottets bedömning 11
Underhållsstödets storlek 12
Propositionen 12
Motioner 12
Utskottets bedömning 13
Allmänt om återbetalningsskyldighet 14
Propositionen 14
Motioner 15
Utskottets bedömning 16
Inkomstunderlag 17
Propositionen 17
Utskottets bedömning 18
Resekostnader i samband med umgänge 19
Motioner 19
Utskottets bedömning 19
Anstånd, eftergift och utmätning 20
Propositionen 20
Motion 21
Utskottets bedömning 21
Preskription 22
Propositionen 22
Utskottets bedömning 22
Ekonomiska effekter av förslagen 23
Propositionen 23
Motion 24
Utskottets bedömning 24
Hemställan 25
Reservationer 26
1. Avslag på propositionen (mom. 1) 26
2. Utredning om avskaffande av
underhållsstödet på sikt (mom. 2) 28
3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom.
4) 29
4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom.
4) 29
5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom.
4) 30
6. Indexering (mom. 5) 30
7. Tonårsbarn (mom. 6) 31
8. Uppföljning (mom. 7) 31
9. Grundavdragets storlek (mom. 8) 32
10. Resekostnader (mom. 10) 32
11. Preskription (mom. 11) 33
Särskilt
yttrande................................
........................................
....................33
Bilaga 1: Regeringens
lagförslag..............................
.................................35
Bilaga 2: Av utskottet framlagt
lagförslag..............................
...................54
Bilaga 3: Lagutskottets yttrande
1995/96:LU5y............................
............57
Bilaga 4: Socialutskottets yttarande
1996/97:6y..............................
.........69
Bilaga 5: Utskottets
hearing.................................
.....................................81