Utskottet behandlar i detta betänkande
regeringens förslag till anslag inom
- utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
- utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
- utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Inom utgiftsområde 10 föreslår
regeringen en förlängning av lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård respektive mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst.
Inom utgiftsområde 11 föreslår
regeringen en förkortning av den
generella tiden för omställningspension
för efterlevande, en växling mellan
folkpension i form av
efterlevandepension och
pensionstillskott och en inkomstprövning
av folkpension i form av änkepension.
Regeringen föreslår också förändringar
av bostadstillägget till pensionärer
genom dels en sänkning av
kompensationsgraden i bostadstillägget,
dels att värdet av
privatbostadsfastighet och privatbostad
som inte permanent bebos av pensionären
medräknas vid beräkningen av den inkomst
som reducerar bostadstillägget.
Förändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997, men tillämpas såvitt
avser inkomstprövning av änkepension och
att fritidsfastigheter m.m. medräknas
vid inkomstberäkningen för
bostadstillägg först fr.o.m. den 1 april
1997. Regeringen föreslår samtidigt
förbättringar av det särskilda
bostadstillägget. Vidare begär
regeringen godkännande av framflyttning
av vissa tidpunkter rörande det
reformerade ålderspensionssystemet.
Ikraftträdandet av regler om intjänande
av ålderspension föreslås framflyttat
till den 1 januari 1999. De första
utbetalningarna av ålderspension enligt
de reformerade reglerna skall påbörjas i
januari år 2001. Den tid som står till
arbetsmarknadens parters förfogande att
träffa avtal om höjning av åldersgränsen
för avgångsskyldighet förlängs till
utgången av november månad 1997, och en
eventuell tvingande lagreglering i
frågan senareläggs.
Inom utgiftsområde 12 föreslår
regeringen att en förmånsnivå omfattande
tre fjärdedels förmån införs inom
föräldraförsäkringen och att en
motsvarande rätt till ledighet införs i
föräldraledighetslagen.
I betänkandet behandlas också ett
flertal motioner som rör anslagen eller
anslutande frågor. Slutligen behandlas
två motioner som avser
socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag med i huvudsak endast den
förändringen att för de allmänna
försäkringskassorna anvisas ytterligare
33 miljoner kronor och att
medelsanvisningen för
Riksförsäkringsverket för budgetåret
1997 minskas i motsvarande mån. Samtliga
motioner avstyrks.
M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har
i särskilda yttranden redovisat sina
respektive partiers budgetförslag.
Till betänkandet har fogats två
reservationer och tio särskilda
yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i
proposition 1996/97:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m., bilaga 4
föreslagit riksdagen att
under utgiftsområde 10
dels anta regeringens förslag till
1. lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård, dels ändring i
samma lag,
2. lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst,
dels ändring i samma lag,
dels för budgetåret 1997 anvisa anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp
enligt följande uppställning:
- A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m.: ramanslag:
16 359 370 000 kr,
- A 2 Handikappersättningar:
ramanslag: 978 700 000 kr,
- A 3 Förtidspensioner: ramanslag:
13 389 000 000 kr,
- B 1 Riksförsäkringsverket:
ramanslag: 726 634 000 kr,
- B 2 Allmänna försäkringskassor:
ramanslag: 4 379 578 000 kr,
under utgiftsområde 11
dels anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän
försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott,
4. lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer,
dels godkänna vad regeringen anfört om
framflyttning av vissa tidpunkter vad
avser det reformerade pensionssystemet
m.m.,
dels för budgetåret 1997 anvisa anslagen
under utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom enligt följande
uppställning:
- A 1 Ålderspension: ramanslag:
53 148 000 000 kr,
- A 2 Efterlevandepensioner till
vuxna: ramanslag: 857 000 000 kr,
- A 3 Bostadstillägg till
pensionärer: ramanslag: 9 970 000 000
kr,
under utgiftsområde 12
dels anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. lag om ändring i
föräldraledighetslagen (1995:584),
dels för budgetåret 1997 anvisa anslaget
under utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt
följande uppställning.
- A 1 Allmänna barnbidrag:
ramanslag: 14 654 000 000 kr,
- A 2 Föräldraförsäkring:
ramanslag: 16 192 000 000 kr,
- A 3 Underhållsstöd: ramanslag:
2 411 450 000 kr,
- A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner: ramanslag:
24 000 000 kr,
- A 5 Barnpensioner: ramanslag:
305 000 000 kr,
- A 6 Vårdbidrag för handikappade
barn: ramanslag: 1 574 600 000 kr.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till
betänkandet.
Motionerna
1996/97:Sf201 av Jeppe Johnsson och Maud
Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
ensamförsörjares AFP.
1996/97:Sf205 av Ingrid Andersson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utökade
möjligheter till samverkan mellan
försäkringskassa och landsting.
1996/97:Sf214 av Catherine Persson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av försöksverksamhet
som samordnar statlig, kommunal och
landstingskommunal verksamhet.
1996/97:Sf221 av Karin Wegestål m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en
utvidgad utredning om ett reformerat
pensionssystem.
1996/97:Sf226 av Anders Svärd (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen i
enlighet med vad som anförts i motionen
begär förslag om ändring i lagen om
allmän försäkring.
1996/97:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ändrade regler enligt vad i
motionen anförts om frikoppling av
barnpensionen från om den avlidne
föräldern kvalificerat sig för
folkpension eller inte.
1996/97:Sf228 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp, m, kd) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag till förlängd
arbetsgivarperiod, i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:Sf229 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla avgörande beslut som
återstår i pensionsreformen måste fattas
under innevarande mandatperiod,
3. att riksdagen med följande ändringar
i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt
uppställning:
- A 1 Ålderspension: Regeringens
förslag: 53 148 000 000
Anslagsförändring: + 150 000 000
- A 2 Efterlevandepensioner till vuxna:
Regeringens förslag: 857 000 000
Anslagsförändring: + 420 000 000
- A 3 Bostadstillägg till pensionärer:
Regeringens förslag: 9 970 000 000
Anslagsförändring: + 465 000 000
1996/97:Sf230 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen med
följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen
under utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt
uppställning,
- A 1 Allmänna barnbidrag: Regeringens
förslag: 14 654 000 000
Anslagsförändring + 1 874 000 000
- A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens
förslag: 16 192 000 000
Anslagsförändring: - 100 000 000
1996/97:Sf231 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av större
effektivitet i försöksverksamheten med
lokal finansiell samordning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan
försäkringskassa, arbetsförmedling/AMI
och socialtjänst,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om översynen av effekterna av
rehabiliteringssatsningarna,
4. att riksdagen med följande ändringar
i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning:
- A 1 Sjukpenning och rehabilitering,
m.m.: Regeringens förslag:
16 359 000 000 Anslagsförändring: -
600 000 000
- A 3 Förtidspensioner: Regeringens
förslag: 13 389 000 000
Anslagsförändring: - 1 000 000 000
1996/97:Sf232 av Inger Davidson (kd)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till regelförändringar för
att komma till rätta med de
missförhållanden som beskrivs i motionen
om flerbarnstilläggen.
1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjda barnbidrag och höjt
flerbarnstillägg,
2. att riksdagen beslutar i enlighet
med vad som anförts i motionen om att
höja ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen till 80 % från den
1 januari 1997,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till tidigarelagd finansiering
av återgången till 80 % ersättning i
föräldraförsäkringen,
4. att riksdagen beslutar i enlighet
med vad som anförts i motionen om att
höjas ersättningen i de s.k. pappa- och
mammamånaderna till 90 procent från den
1 januari 1997,
5. att riksdagen beslutar att
garantidagarna i föräldraförsäkringen
slopas,
9. att riksdagen med följande ändringar
i regeringens förslag anvisar anslagen
under utgiftsområde 12. Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt
följande uppställning (tkr):
- A 1 Allmänna barnbidrag: Regeringens
förslag: 14 654 000 Anslagsförändring: +
2 400 000
- A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens
förslag: 16 192 000 Anslagsförändring: -
500 000
- A 3 Underhållsstöd: Regeringens
förslag: 2 411 450 Anslagsförändring: -
200 000.
1996/97:Sf240 av Barbro Westerholm och
Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja
ersättningen till 80 % i
närståendepenningen fr.o.m. den 1
januari 1997,
2. att riksdagen beslutar förlänga
rätten till närståendepenning samt den
därtill kopplade rätten till ledighet
från nuvarande 60 dagar till 120 dagar,
5. att riksdagen till Utgiftsområde 10
anslag A 1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. för budgetåret 1997
anvisar 40 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således
16 399 370 000 kr.
1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar höja nivån i
sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 %
av SGI:n enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att
semesterlönefaktorn skall ingå i SGI:n
enligt vad i motionen anförts om att den
är en del av en samlad årslön och en
förändring drabbar människor med låga
inkomster,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte göra besparingar på
rehabiliteringsområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ingen besparing skall
göras på den s.k. pappamånaden.
1996/97:Sf242 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
5. att riksdagen avslår regeringens
förslag om en förlängning av
arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden
från två till fyra veckor,
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till tidigarelagd finansiering
av återgång till 80 % ersättning i
sjukförsäkringen från den 1 januari
1997,
11. att riksdagen beslutar om att höja
ersättningen i de s.k. pappa- och
mammamånaderna till 90 % från den 1
januari 1997 och att garantidagarna i
föräldraförsäkringen slopas,
12. att riksdagen avslår förslaget om
förkortning av tid då
omställningspensionen utgår till den som
mist sin make eller maka,
13. att riksdagen avslår förslaget om
inkomstprövningen av nuvarande
änkepensioner,
14. att riksdagen avslår förslaget att
innehav av fritidshus skall beaktas vid
fastställandet av rätt till
bostadstillägg för pensionärer,
15. att riksdagen med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt uppställning:
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna:
Regeringens förslag: 857 000 000:
Anslagsförändring: +900 000 000
1996/97:Sf244 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas att riksdagen med
följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp
enligt följande uppställning (tkr):
- A 1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m.: Regeringens förslag: 16 359 370
Anslagsförändring: 1 385 000
- A 3 Förtidspensioner: Regeringens
förslag: 13 389 000 Anslagsförändring:
75 000
- B 2 Allmänna försäkringskassor:
Regeringens förslag: 4 379 578
Anslagsförändring: 20 000
1996/97:Sf245 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas att riksdagen i
förhållande till regeringens förslag
beslutar om anslagen för utgiftsområde
12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning (tkr):
- A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens
förslag: 16 192 000 Anslagsförändring:
1 075 000
- A 5 Barnpensioner: Regeringens
förslag: 305 000 Anslagsförändring:
5 000
1996/97:Sf247 av Ragnhild Pohanka m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en organisatorisk reform
med sammanslagning och kommunalisering
av arbetsförmedlingar och
försäkringskassor i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande
1, hos regeringen begär att en
parlamentarisk utredning tillsätts för
att lämna förslag om en reform i
enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomi och finansiering av
en sammanslagen lokal organisation,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig samordning och
uppföljning.
1996/97:Sf249 av Kjell Ericsson m.fl.
(c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försäkring för
småföretagare.
1996/97:Sf250 av Helena Nilsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagändring i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt
Miljöpartiets förslag i budgettabell 1
(mkr).
- A 1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m.: regeringens förslag: 16 359,
Miljöpartiets förslag: -300
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp för åren 1998 och
1999 enligt budgettabell 1 (mkr),
- A 1. Sjukpenning och rehabilitering
m.m.: regeringens förslag: 1998: 17 237,
Miljöpartiets förslag 1998: -1 850:
regeringens förslag 1999: 18 552,
Miljöpartiets förslag 1999: - 1 850,
- A 3 Förtidspensioner: regeringens
förslag 1998: 13 297: Miljöpartitets
förslag 1998: 65, regeringens förslag
1999: 13 524: Miljöpartitets 1999: 135,
- B 2 Allmänna försäkringskassor:
regeringens förslag 1998: 4 310:
Miljöpartiets förslag 1998: oförändrat:
regeringens förslag 1999: 4 440:
Miljöpartiets förslag 1999: -220,
3. att riksdagen beslutar att
ersättningen i sjukförsäkringen från och
med 1997-07-01 skall utgå med 80 % på
inkomster upp till 4,2 basbelopp och med
40 % på överskjutande inkomstdelar,
4. att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt Miljöpartiets förslag i
budgettabell 2 (mkr),
- A 3 Bostadstillägg till pensionärer:
regeringens förslag 1997: 9 970:
Miljöpartitets förslag 1997: 250,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom för åren 1998 och 1999 enligt
budgettabell 2 (mkr),
- A 1. Ålderspensioner: regeringens
förslag 1998: 53 419, Miljöpartitets
förslag 1998: 265, regeringens förslag
1999: 53 814, Miljöpartiets förslag
1999: 530,
- A 3 Bostadstillägg till pensionärer:
regeringens förslag 1998: 10 270,
regeringens förslag 1999: 10 570,
Miljöpartiets förslag 1998 och 1999:
250,
6. att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt Miljöpartiets
förslag i budgettabell 3 (mkr),
- A 2 Föräldraförsäkring: regeringens
förslag 1997: 16 192, Miljöpartiets
förslag 1997: 50,
- A 3 Underhållsstöd: regeringens
förslag 1997: 2 412, Miljöpartiets
förslag 1997: 100,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn för åren 1998 och 1999
enligt budgettabell 3,
- A 2 Föräldraförsäkring:
regeringens förslag 1998: 17 665,
regeringens förslag 1999: 18 365,
Miljöpartiets förslag 1998 och 1999:-
1020,
- A 3 Underhållsstöd: regeringens
förslag 1998: 2 296, regeringens förslag
1999: 2 216, Miljöpartiets förslag 1998
och 1999: 100,
8. att riksdagen beslutar att
ersättningen i föräldraförsäkringen från
och med 1997-07-01 skall utgå med 80 %
av inkomster upp till 4,2 basbelopp och
med 40 % på överskjutande inkomstdelar,
9. att riksdagen beslutar att
garantinivån i föräldraförsäkringen från
och med 1997-07-01 skall vara 180 kr per
dag,
10. att riksdagen vid bifall till
yrkande 9 beslutar att avskaffa de 90
dagarna i föräldraförsäkringen med
garantinivåersättning från och med 1997-
07-01,
11. att riksdagen vid bifall till
yrkande 9 beslutar att i
föräldraförsäkringen införa garanterad
rätt till ledighet i 18 månader.
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar införa
ytterligare en karensdag i
sjukpenningförsäkringen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag om förlängd arbetsgivarperiod
från 14 till 28 dagar i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
skall beräknas på ett genomsnitt av de
senaste 24 månadernas inkomst för såväl
sjukpenningförsäkringen som
föräldraförsäkringen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av
sjukpenningförsäkringen,
13. att riksdagen beslutar anslå
13 979 370 000 kr för utgiftsområde 10
anslag A 1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. för budgetåret 1997
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av förtidspensioner,
18. att riksdagen beslutar anslå
11 489 000 000 kr för utgiftsområde 10
anslag A 3 Förtidspensioner för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av den faktiska
pensionsåldern,
20. att riksdagen beslutar anslå
51 048 000 000 kr för utgiftsområde 11
anslag A 1 Ålderspensioner för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
21. att riksdagen avslår förslaget om
en med sex månader förkortad
omställningsperiod i enlighet med vad
som anförts i motionen,
22. att riksdagen avslår förslaget om
en växling av folkpension och
pensionstillskott i enlighet med vad som
anförts i motionen,
23. att riksdagen avslår förslaget om
en inkomstprövning av änkepensionen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen avslår förslaget att
sänka kompensationsgraden i det statliga
bostadstillägget (BTP) från 85 till 83 %
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
25. att riksdagen avslår förslaget att
fritidsfastigheter skall medräknas som
förmögenhet vid beräkningen av BTP i
enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen till utgiftsområde 11
anslag A 2 Efterlevandepensioner till
vuxna för budgetåret 1997 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med
911 000 000 kr ökat anslag på
1 768 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
27. att riksdagen till utgiftsområde 11
anslag A 3 Bostadstillägg för
pensionärer för budgetåret 1997 anvisar
ett i förhållande till regeringens
förslag med 465 000 000 kr ökat anslag
på 10 435 000 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen,
28. att riksdagen beslutar avskaffa
flerbarnstillägget från den 1 januari
1997 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
30. att riksdagen beslutar anslå
13 774 000 000 kr för utgiftsområde 12
anslag A 1 Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
32. att riksdagen beslutar införa två
karensdagar i den tillfälliga
föräldraförsäkringen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
33. att riksdagen beslutar avskaffa
havandeskapspenningen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
34. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad kontroll i
föräldraförsäkringen,
35. att riksdagen beslutar anslå
11 724 000 000 kr för utgiftsområde 12
anslag A 2 Föräldraförsäkring för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
36. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om ett reformerat
underhållsstöd i enlighet med vad som
anförts i motionen,
37. att riksdagen beslutar införa en
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader och ett
vårdnadsbidrag från den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
38. att riksdagen beslutar att för
utgiftsområde 12 skapa anslag A 7.
Vårdnadsbidrag för budgetåret 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
39. att riksdagen beslutar anslå
2 400 000 000 kr för utgiftsområde 12
anslag A 7. Vårdnadsbidrag för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
40. att riksdagen beslutar avskaffa
delpensionen fr.o.m. den 1 januari 1997
i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Sf624 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i lagen om allmän
försäkring så att en särskild
folkpension kan ges till äldre
invandrare.
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) vari yrkas
9. att riksdagen avslår förslaget om
förlängning av företagens sjuklöneperiod
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förtidspension från och
med 63 års ålder ersätts med förtida
uttag från egen pension,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successivt höjd reell
pensionålder,
29. att riksdagen beslutar om
återinförande av vårdnadsbidrag i
enlighet med de regler som gällde 1995.
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sjukförsäkringsregler för
småföretagare enligt vad som anförts
under avnitt 6.1,
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
31. att riksdagen beslutar i enlighet
med vad som i motionen anförts om
förlängd arbetsgivarperiod.
1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillföra Dagmar 430 mer
resurser för att förbättra
rehabiliteringen (avsnitt 7),
40. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad samordning mellan
sjukförsäkringen och sjukvården (avsnitt
42),
43. att riksdagen godkänner de i
motionen anförda omfördelningarna mellan
rehabiliteringen och
sjukpenningförsäkringen så att
rehabiliteringen anvisas sammantaget 870
miljoner kronor, dvs. 620 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit
(avsnitt 7).
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovsprövningen av änkors
inkomster som ligger under
"brytpunkten",
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergångsregler för änkor,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad tid för
omställningspensionen,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkningen av
bostadstilläggets kompensationsgrad,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värdet av
fritidsfastigheter inte bör medräknas
vid beräkning av bostadstillägg för
pensionärer,
19. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning så att pensionerade
invandrare kan få folkpension i stället
för socialbidrag.
1996/97:So425 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullt inflationsskydd för
vårdbidrag och handikappersättning.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra
vårdnadsbidraget i den form det hade
före den 1 januari 1995,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i den form det hade
före den 1 januari 1995,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föra över en del av det
nuvarande generella barnbidraget till
det behovsprövade barnrelaterade
bidraget i bostadsbidragssystemet,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om flerbarnstillägget,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om underhållsstödet.
1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att den bör
återinföra vårdnadsbidrag och
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i enlighet med vad
som anförts i motionen,
1996/97:So802 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan
försäkringskassan och vårdsektorn.
1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl.
(m, fp, kd) vari yrkas
3. att riksdagen avslår förslaget om en
förlängning av arbetsgivarperioden till
fyra veckor i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att småföretagens försäkring
mot ökade kostnader på grund av
arbetsgivaransvaret bör förbättras.
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av den förlängda
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.
1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd)
vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
18. att riksdagen beslutar avslå
förslaget till förlängd
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordnad rehabilitering,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om modifierad äldreregel vid
förtidspension.
1996/97:A806 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagstadgad rätt till
föräldraledighet i 18 månader borde
införas,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de 90 dagarnas
föräldraledighet med ersättning på
garantinivå kan omvandlas till en
ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar
som i dag enbart får föräldrapenning på
garantinivå.
Utskottet
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två
verksamhetsområden, ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringsadministrationen.
Förmånerna ges i form av dagersättningar
såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning,
närståendepenning samt vissa
yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår
i utgiftsområdet handikappersättning,
folkpension och pensionstillskott i form
av förtidspension.
Förmånerna inom verksamhetsområdet
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp bekostas från anslagen A 1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m., A
2 Handikappersättningar och A 3
Förtidspensioner.
Socialförsäkringsadministrationen
omfattar anslagen B 1
Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor.
Riksdagen har för budgetåret 1997 i
enlighet med regeringens förslag
fastställt ramen för utgiftsområde 10
till 35 833 282 000 kr (bet. 1996/97:
FiU1, rskr. 1996/97:53).
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Gällande ordning
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön
(SjLL), som reglerar rätten till
sjukersättning vid korta sjukdomsfall
för anställda, har en arbetstagare rätt
att under de första 14 dagarna av varje
sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla
en viss del av lön och andra
anställningsförmåner. För den första
dagen i sjuklöneperioden betalas ingen
ersättning (karensdag). För de
återstående dagarna i perioden har den
anställde rätt att behålla 75 % av lön
och andra anställningsförmåner som han
eller hon gått miste om till följd av
nedsättningen i arbetsförmågan. Enligt
SjLL är antalet karensdagar begränsat
till tio under en tolvmånadersperiod.
Antalet karensdagar beräknas i
förhållande till sjuklön från varje
arbetsgivare för sig och i förhållande
till sjukpenning för sig.
Efter sjuklöneperioden utges
sjukpenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen
utgör 75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. För den som inte omfattas av
SjLL, t.ex. egenföretagare och
uppdragstagare, utges sjukpenning enligt
AFL från sjukperiodens början.
Sjukpenning utges dock inte för den
första dagen i sjukperioden (karensdag).
För tid därefter utges sjukpenning med
75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Även enligt AFL är antalet
karensdagar begränsat till högst tio
under en tolvmånadersperiod.
Den sjukpenninggrundande inkomsten är
enligt reglerna i AFL den årliga inkomst
i pengar eller andra skattepliktiga
förmåner som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete). Med
inkomst av anställning likställs
skattepliktiga kostnadsersättningar och
skattepliktiga förmåner, vars värde
bestäms enligt vissa regler i
uppbördslagen. För rätt till sjukpenning
krävs att den försäkrade har en
sjukpenninggrundande inkomst som uppgår
till minst 6 000 kr. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger 7,5
basbelopp.
På förslag av utskottet har riksdagen
nyligen beslutat om en förlängning av
sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar
fr.o.m. den 1 januari 1997. Samtidigt
har riksdagen beslutat att vare sig den
s.k. semesterlönefaktorn eller andra
skattepliktiga förmåner än lön och
kostnadsersättningar skall ingå i
beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst fr.o.m. den 1 januari 1997
(prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4,
rskr. 1996/97:22).
Regler om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning finns i 22
kap. AFL. Enligt dessa skall
arbetsgivaren, om det inte framstår som
obehövligt, påbörja en
rehabiliteringsutredning bl.a. när den
försäkrade till följd av sjukdom har
varit helt eller delvis frånvarande från
sitt arbete under längre tid än fyra
veckor i följd eller när den försäkrades
arbete ofta har avbrutits av kortare
sjukperioder. I arbetsgivarens ansvar
ingår också att vidta de
arbetslivsinriktade
rehabiliteringsåtgärder som kan
genomföras inom eller i anslutning till
den egna verksamheten. Försäkringskassan
skall samordna och utöva tillsyn över de
insatser som behövs för
rehabiliteringsverksamheten och ansvara
för att rehabilitering kommer till stånd
när arbetsgivare saknas eller inte
fullgör sina åtaganden.
Försäkringskassan skall också upprätta
en rehabiliteringsplan om den försäkrade
är i behov av någon arbetslivsinriktad
åtgärd. Rehabiliteringsersättning utges
under vissa förutsättningar när en
försäkrad, vars arbetsförmåga till följd
av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en
arbetslivsinriktad rehabilitering.
Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning, som utges med 75
% av den sjukpenninggrundande inkomsten,
och ett särskilt bidrag.
För köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster avsätts
särskilda medel som får användas av
försäkringskassorna för köp av sådana
tjänster. För budgetåret 1995/96 har
avsatts 980 miljoner kronor för detta
ändamål.
Inom ramen för den årliga
överenskommelsen mellan regeringen och
företrädare för sjukvårdshuvudmännen om
vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. har under
senare år avsatts särskilda medel för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
inom hälso- och sjukvården. Medlen
utbetalas av försäkringskassan efter det
att en överenskommelse har träffats
mellan kassan och huvudmannen om medlens
användning. För år 1996 har avsatts 435
miljoner kronor för detta ändamål.
Närståendepenning utges enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård till den som avstår
från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning
kan även utges om vården sker på
sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60
dagar för varje person som vårdas.
Närståendepenning utges med 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för
samtliga dagar i ersättningsperioden och
kan utges som hel, halv eller fjärdedels
förmån.
Närståendepenning kan även utges för
högst 240 dagar vid vård av en person
som blivit hivsmittad vid användning av
blodprodukter inom den svenska hälso-
och sjukvården.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen för budgetåret
1997 till anslaget A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. anvisar ett ram-
anslag på 16 359 370 000 kr.
Vid beräkningarna av anslaget har
regeringen utgått från de
besparingsåtgärder som aviserades i
vårpropositionen (prop. 1995/96:150).
Åtgärder som påverkar anslaget A 1 är
besparingseffekterna till följd av de
ovan redovisade ändringarna av reglerna
för sjukpenninggrundande inkomst. Andra
åtgärder är dels en neddragning av
försäkringskassornas särskilda medel för
upphandling av medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
från hälso- och sjukvården med 185
miljoner kronor, dels - i avvaktan på
resultatet av en av regeringen aviserad
översyn av effekterna av de senaste
årens rehabiliteringssatsningar - en
minskning av medlen för köp av
arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster med 200 miljoner
kronor.
I budgetpropositionen erinras om att
regeringen i vårpropositionen även har
aviserat att ersättningsnivån i
sjukförsäkringen skall höjas till 80 %
fr.o.m. år 1998 samt att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
beräknas enligt nya regler fr.o.m. samma
år.
Motionerna
Moderata samlingspartiet
I motion Sf254 yrkande 13 begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret
1997 till anslaget A 1 anvisa 2 380
miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit.
I samma motion, yrkande 5, begärs
beslut att införa ytterligare en
karensdag i sjukpenningförsäkringen.
Enligt motionärerna är det nödvändigt
med två karensdagar för att ytterligare
betona arbetslinjen och för att skapa en
reell självrisk. Åtgärden bör kombineras
med ett högkostnadsskydd på tio dagar
per år. I yrkande 6 begärs avslag på
förslaget om förlängd sjuklöneperiod.
Enligt motionärerna bör förlängningen
inte genomföras eftersom den innebär en
ren skattehöjning för företagen med
udden riktad särskilt mot de små
företagen. I yrkande 7 (delvis) begärs
beslut att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på ett
genomsnitt av de senaste 24 månadernas
inkomster. Detta skulle enligt
motionärerna förenkla reglerna samtidigt
som det minskar kostnaderna för
försäkringen. I yrkande 12 begärs ett
tillkännagivande om kontroll av
sjukpenningförsäkringen. Motionärerna
menar att kontrollen av utnyttjandet av
sjukpenningförsäkringen bör
intensifieras både för att minska
kostnaderna och för att öka respekten
för försäkringen.
Även i motionerna N269 yrkande 18 och
Fi203 yrkande 9 begärs beslut att avslå
förslaget om förlängd arbetsgivarperiod
i sjukförsäkringen. Enligt motionärerna
är en förlängning förödande särskilt för
de små företagen samtidigt som den är
ett direkt hinder för nyanställning.
Folkpartiet liberalerna
I motion Sf240 yrkande 5 begärs att
riksdagen för budgetåret 1997 beslutar
att till anslaget A 1 anvisa 40 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit.
I motion So277 yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att tillföra
ytterligare medel för upphandling av
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
inom hälso- och sjukvården. Enligt
motionärerna är det lönsamt att korta
vårdköer då detta ger direkt effekt
genom minskade sjukskrivningskostnader.
I samma motion, yrkande 43, begärs att
riksdagen godkänner de i motionen
angivna omfördelningarna mellan
rehabiliteringen och
sjukpenningförsäkringen så att
rehabiliteringen anvisas sammantaget 870
miljoner kronor, dvs. 620 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit.
I motion Sf242 yrkande 5 begärs avslag
på förslaget om en förlängning av
arbetsgivaransvaret för
sjuklöneperioden. Enligt motionärerna
bryter förslaget mot principen om
kostnadsneutralitet. I samma motion,
yrkande 6, begärs förslag till en
tidigarelagd finansiering av återgång
till 80 % ersättning i sjukförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 1997. I motion
N255 yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om slopande av den
förlängda arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen. Motionärerna anser att
en förlängning är direkt skadlig för
möjligheterna till företagande.
I motion Sf240 begärs i yrkande 1
beslut att höja ersättningen i
närståendepenningen till 80 % fr.o.m.
den 1 januari 1997. I samma motion,
yrkande 2, begärs beslut att förlänga
rätten till närståendepenning samt den
därtill kopplade rätten till ledighet
från nuvarande 60 dagar till 120 dagar.
Enligt motionärerna kan åtgärderna, som
innebär både humanitära och ekonomiska
vinster, finansieras genom minskad
belastning på vårdplatser i landstingen.
Vänsterpartiet
I motion Sf244 (delvis) begärs att
riksdagen för budgetåret 1997 beslutar
att till anslaget A 1 anvisa 1 385
miljoner kronor mer än regeringen
föreslagit.
I motion Sf241 yrkande 2 (delvis)
begärs beslut att höja nivån i
sjukförsäkringen till 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m.
år 1997. I samma motion, yrkande 3,
begärs beslut att semesterlönefaktorn
skall ingå i den sjukpenninggrundande
inkomsten då den är en del av en samlad
årslön och en förändring drabbar
människor med låga inkomster. I yrkande
5 begär motionärerna ett
tillkännagivande om att inte göra
besparingar på rehabiliteringsområdet.
De avvisar regeringens besparingskrav
såväl vad gäller yrkesinriktad
rehabilitering som i fråga om medlen
avsedda för medicinska rehabiliterings-
och behandlingsinsatser.
Miljöpartiet de Gröna
I motion Sf253 yrkande 1 begärs att
riksdagen för budgetåret 1997 beslutar
att till anslaget A 1 anvisa 300
miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit.
I samma motion, yrkande 3, begärs
beslut att ersättningen i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997
skall utges med 80 % på inkomster upp
till 4,2 basbelopp och med 40 % på
överskjutande inkomstdelar.
Kristdemokraterna
I motion Sf231 yrkande 4 (delvis) begärs
att riksdagen för budgetåret 1997
beslutar att till anslaget A 1 anvisa
600 miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit. Motionärerna anser att sjuk-
och arbetsskadeförsäkringen skall
innehålla två karensdagar med ett
högkostnadsskydd på tio dagar per år,
att ersättningsnivån i sjukförsäkringen
bör ligga på 80 % samt att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
beräknas på snittinkomsten under de två
senaste åren. Vidare motsätter de sig
den föreslagna neddragningen på
försäkringskassornas medel för köp av
rehabiliteringstjänster och att
skattepliktiga förmåner och
skattepliktiga kostnadsersättningar inte
längre skall ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten.
I samma motion, yrkande 3, begärs ett
tillkännagivande om översynen av
effekterna av
rehabiliteringssatsningarna.
Motionärerna motsätter sig inte den
aviserade översynen men anser inte detta
vara något skäl att minska ner
resurserna vad gäller
försäkringskassornas medel för köp av
rehabiliteringstjänster.
I motion Sk371 yrkande 31 begärs beslut
att inte förlänga sjuklöneperioden.
Motionärerna framhåller att
arbetsgivarna i och med det ökande
ansvaret kommer att vara angelägna om
att bara anställa arbetskraft som inte
kan antas bli sjukskrivna i någon större
utsträckning. Därmed hårdnar klimatet på
arbetsmarknaden samtidigt som
risktagandet för framför allt de mindre
företagen ökar dramatiskt. Enligt
motionärerna bör reglerna återställas.
I motion N256 yrkande 10 begärs ett
tillkännagivande om arbetsgivarperioden
i sjukförsäkringen. Enligt motionärerna
torde den lägre arbetsgivaravgiften inte
ha nog kompenserat de små företagen.
Flerpartimotioner
I motion Sf228 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp, m, kd) begärs avslag på förslaget
om en förlängd sjuklöneperiod. En
förlängning försämrar villkoren för
företagande och försämrar därmed också
förutsättningarna för ökad
sysselsättning.
Även i motion N212 yrkande 3 av Gullan
Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs avslag
på förslaget om en förlängning av
arbetsgivarperioden. Enligt motionärerna
innebär en förlängning ett rent dråpslag
mot de små företagen samtidigt som det
finns en uppenbar risk att människor med
funktionshinder eller viss sjuklighet
kommer att få det ännu svårare att få
arbete.
Utskottet
Som redovisats ovan har Moderata
samlingspartiet, Miljöpartiet de Gröna
och Kristdemokraterna begärt att
riksdagen beslutar att till anslaget
anvisa ett lägre belopp än vad
regeringen föreslagit. Folkpartiet
liberalerna och Vänsterpartiet begär i
sina respektive motioner att ytterligare
medel, utöver vad regeringen föreslagit,
skall anvisas till anslaget. Flertalet
av dessa partier har dessutom i separata
motionsyrkanden redovisat sina olika
förslag till ändringar i fråga om
anslagets användning.
Utskottet tar först upp frågan om att
höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen
till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1997 och
erinrar därvid om att utskottet i sitt
av riksdagen nyligen godkända betänkande
1996/97:SfU4 behandlat ett
motionsyrkande avseende höjd
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
Utskottet, som noterade att regeringen
aviserat en höjning av ersättningsnivån
till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998,
ansåg då att det saknades finansiellt
utrymme för att tidigarelägga denna
höjning. Motionsyrkandet i fråga
avstyrktes därför. Eftersom det
ekonomiska utrymmet för att höja
ersättningsnivån inte har förändrats
anser utskottet att det inte finns skäl
att förorda en höjning av
ersättningsnivån i sjukförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 1997.
Vad därefter gäller frågan om s.k.
brutet tak i sjukförsäkringen anser
utskottet att utgångspunkten bör vara
att sjukförsäkringen skall vara en
inkomstbortfallsförsäkring och att
införandet av ett brutet tak skulle
bryta mot denna princip. Införandet av
ett brutet tak skulle samtidigt innebära
ytterligare en förstärkning av den
bristande överensstämmelse mellan
inbetalda socialavgifter och utbetalda
förmåner som förekommer redan i dag,
t.ex. genom att avgifter tas ut på
inkomster över 7,5 basbelopp medan
förmånerna utbetalas på inkomster under
detta tak. Utskottet kan därför inte
ställa sig bakom förslaget om att införa
ett s.k. brutet tak.
Även frågan om att beräkna
sjukpenninggrundande inkomst på ett
genomsnitt av de senaste 24 månadernas
inkomster har behandlats i betänkandet
1996/97:SfU4. Utskottet avstyrkte
motionsyrkanden i ämnet med hänvisning
till att Sjuk- och arbetsskadekommittén
hade lagt fram förslag om beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst i
betänkandet SOU 1996:113 och att dessa
förslag då var föremål för
remissbehandling. Frågan huruvida den
s.k. semesterlönefaktorn respektive
skattepliktiga förmåner m.m. skall ingå
i sjukpenninggrundande inkomst eller
inte behandlades också i utskottets
betänkande. Utskottet tillstyrkte
regeringens förslag att fr.o.m. den 1
januari 1997 slopa semesterlönefaktorn
vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst liksom att andra skattepliktiga
förmåner än lön m.m. inte skall ingå i
den sjukpenninggrundande inkomsten och
avstyrkte motionsyrkanden härom. Detta
blev också riksdagens beslut. Utskottet
finner inte skäl att frångå sina nu
redovisade ställningstaganden.
När det gäller frågan om införande av
ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen har även denna fråga
behandlats i betänkandet 1996/97:SfU4.
Utskottet ansåg bl.a. att ytterligare en
karensdag skulle innebära alltför stora
påfrestningar för redan utsatta gruppers
försörjningssituation och avstyrkte två
motionsyrkanden i ämnet. Utskottet
vidhåller sitt tidigare
ställningstagande i frågan.
Beträffande frågan om minskade
rehabiliteringsresurser har som ovan
nämnts regeringen föreslagit minskning
av medlen för köp av
rehabiliteringstjänster liksom för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
inom hälso- och sjukvården. Regeringen
har samtidigt förklarat att medlen för
köp av tjänster minskas i avvaktan på
resultatet av en översyn av effekterna
av de senaste årens
rehabiliteringssatsningar. I fråga om
den samverkan som skett i form av att
försäkringskassan disponerat medel för
upphandling av medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
från hälso- och sjukvården har
regeringen ansett att denna samverkan
kan förutsättas ske med befintliga
resurser. Utskottet har låtit Centrum
för socialförsäkringsforskning vid
Mitthögskolan i Östersund göra en
jämförande studie av effekterna av
insatta rehabiliteringsåtgärder vad
gäller arbetslösa respektive anställda
sjukskrivna. Resultatet av uppdraget har
redovisats i rapporten
Arbetslivsinriktad rehabilitering - En
jämförande studie av anställdas och
arbetslösas arbetslivsinriktade
rehabilitering. Ett utdrag ur rapporten
- avsnittet Diskussion och konklusion -
återfinns i betänkandet som bilaga 2.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är angeläget med en översyn av
gjorda rehabiliteringssatsningar och
ansluter sig till regeringens
bedömningar i dessa frågor.
Vad därefter gäller frågan om
intensifierad kontroll av
sjukpenningförsäkringen har riksdagen på
förslag av utskottet (bet. 1993/94:SfU2,
rskr. 1993/94:11) uttalat att regeringen
skyndsamt borde låta göra en
kartläggning av i vilken omfattning det
förekommer fusk med förmåner och bidrag
av social karaktär, redovisa resultatet
härav för riksdagen och, beroende på vad
kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder
för att komma till rätta med ett
bidragsfusk. På regeringens uppdrag har
därefter Riksrevisionsverket kartlagt
fusk med förmåner och bidrag av social
karaktär samt ersättningar vid
arbetslöshet. Resultatet av
kartläggningen har redovisats i verkets
rapporter (RRV 1995:32-34) om fusk med
förmåner och bidrag. Utskottet noterar
att regeringen i budgetpropositionen har
aviserat att den under våren 1997 kommer
att lägga fram en proposition med
utgångspunkt från Riksrevisionsverkets
rapporter. Utskottet anser att den
aviserade propositionen bör avvaktas.
I åtskilliga motioner har tagits upp
frågan om den av utskottet tillstyrkta
och av riksdagen nyligen beslutade
förlängningen av sjuklöneperioden.
Utskottet finner inte skäl att föreslå
riksdagen att frångå sitt
ställningstagande i frågan.
I detta sammanhang vill utskottet nämna
att Kristdemokraterna i sin ekonomisk-
politiska motion (Fi214) har hänfört
effekterna av ett avvisande av
sjuklöneperiodens förlängning till
statsbudgetens inkomstsida.
Finansutskottet har dock vid sin
behandling av statsbudgetens inkomster
och utgifter redovisat effekten som en
utgiftsökning för utgiftsområde 10 (bet.
1996/97:FiU1).
När det gäller frågan om en förbättring
av närståendepenningen anser utskottet
att det med hänsyn till det alltjämt
besvärliga budgetläget inte finns
utrymme för att vidta ändringar som
medför kostnadsökningar. Utskottet kan
av det skälet inte förorda ett
genomförande av förslaget.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningtaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
Lokala försöksverksamheter
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård bedrivs
försöksverksamhet inom fem
försöksområden under tiden den 1 januari
1993 - den 31 december 1996.
Enligt lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst
får, om regeringen medger det, en allmän
försäkringskassa, ett landsting och en
kommun som har kommit överens om det
bedriva sådan försöksverksamhet i syfte
att pröva möjligheterna till en
effektivare användning av tillgängliga
resurser. Försöksverksamheten, som är
begränsad till högst fem försöksområden,
startade den 1 juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av år 1998.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att lagen om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård förlängs att gälla
till utgången av år 1997. Medel för
finansieringen av verksamheten får
disponeras från anslaget A 1 Sjukpenning
och rehabilitering, m.m. Vidare föreslås
att lagen om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst förlängs t.o.m. år
2000. Medel för finansiering av
verksamheten får i motsvarande mån
disponeras från anslagen A 1 respektive
B 2 Allmänna försäkringskassor.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag.
A 2 Handikappersättningar
Gällande ordning
Handikappersättning utges enligt 9 kap.
2 § AFL till försäkrad som fyllt 16 år
och som före 65 års ålder för avsevärd
tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande
hjälp av annan eller behöver hjälp av
annan för att kunna förvärvsarbeta eller
eljest får vidkännas betydande
merutgifter på grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas med belopp
som per år motsvarar 69 %, 53 % eller
36 % av basbeloppet allt efter
hjälpbehovets omfattning eller
merutgifternas storlek. Ersättningen kan
utges tillsammans med t.ex.
förtidspension eller ålderspension,
eller som självständig förmån.
Basbeloppet beräknas enligt 1 kap. 6 §
AFL genom att bastalet 36 168
multipliceras med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,60, varefter ett
tillägg gjorts med talet 1.
Jämförelsetalet anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i juni
året före det som basbeloppet avser och
prisläget i juni 1995. Basbeloppet, som
fastställs av regeringen varje år, har
för innevarande år fastställts till 36
200 kr. Vid beräkning av bl.a.
ålderspension och förtidspension minskas
basbeloppet med 2 %. Sådan minskning
görs inte vid beräkning av vårdbidrag
och handikapp-ersättning. Vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst och
tillgodoräknande av pensionspoäng
används ett förhöjt basbelopp.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen för budgetåret
1997 till anslaget A 2
Handikappersättningar anvisar ett
ramanslag på 978 700 000 kr.
Motionen
I motion So425 yrkande 8 (delvis) av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om fullt
inflationsskydd för handikappersättning.
Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma med förslag om att
handikappersättning fr.o.m. år 1997 åter
skall räknas upp med full hänsyn tagen
till inflationen. Enligt motionärerna
får en sådan åtgärd endast en liten
effekt på statskassan.
Utskottet
Utskottet har i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1994/95:SfU10
behandlat ett liknande motionsyrkande.
Utskottet avstyrkte då yrkandet i fråga
bl.a. med hänsyn till den kostnadsökning
som en sådan åtgärd skulle innebära.
Utskottet vidhåller sitt tidigare
ställningstagande.
Utskottet erinrar om att regeringen i
proposition 1994/95:25, vari föreslogs
att basbeloppsberäkningen skulle ändras
så att endast 60 % av förändringarna i
det allmänna prisläget skall påverka
basbeloppet, har förklarat att denna
begränsning av basbeloppsuppräkningen är
av temporär art med syfte att minska
budgetunderskottet (bet. 1994/95:FiU1,
rskr. 1994/95:145-146).
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningtaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
A 3 Förtidspensioner
Gällande ordning
Enligt 7 kap. 1 § AFL utges
förtidspension till försäkrad som fyllt
16 år för tid före den månad då han
fyller 65 år om hans arbetsförmåga på
grund av sjukdom eller annan nedsättning
av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst
en fjärdedel och nedsättningen kan anses
varaktig. Kan nedsättningen av
arbetsförmågan inte anses varaktig men
kan den antas bli bestående för avsevärd
tid har den försäkrade rätt till ett
tidsbegränsat sjukbidrag.
Vid bedömande av i vad mån
arbetsförmågan är nedsatt skall enligt 7
kap. 3 § AFL beaktas den försäkrades
förmåga att vid den nedsättning av
prestationsförmågan, varom är fråga,
bereda sig inkomst av sådant arbete som
motsvarar hans krafter och färdigheter
och som rimligen kan begäras av honom
med hänsyn till hans utbildning och
tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och därmed
jämförliga omständigheter. Bedömningen
skall göras efter samma grunder oavsett
arten av den föreliggande nedsättningen
av prestationsförmågan. Med inkomst av
arbete likställs i skälig omfattning
värdet av hushållsarbete i hemmet.
Från och med den 1 januari 1997
avskaffas de särskilda regler som gäller
för försäkrade som är 60 år eller äldre
(prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10,
rskr. 1994/95:343).
Utskottet har nyligen tillstyrkt
regeringens förslag om ändrade kriterier
för rätt till sjukpenning och
förtidspension fr.o.m. den 1 januari
1997 (prop. 1996/97:28, bet.
1996/97:SfU6). Utgångspunkten för
ändringarna är att samhällets
trygghetssystem bör renodlas efter de
olika orsakerna till behovet av insats.
Sjukpenning och förtidspension skall
därför mer uttalat än i dag vara ett
skydd vid medicinskt grundad nedsättning
av arbetsförmågan. Utrymmet för att vid
bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning beakta andra faktorer än
rent medicinska skall därför minska.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen för budgetåret
1997 till anslaget A 3 Förtidspensioner
anvisar ett ramanslag på 13 389 000 000
kr.
Enligt budgetpropositionen har
regeringen vid anslagsberäkningen även
beaktat de besparingseffekter som följer
av proposition 1996/97:28 Kriterier för
rätt till ersättning i form av
sjukpenning och förtidspension.
Motionerna
Moderata samlingspartiet
I motion Sf254 yrkande 18 begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret
1997 till anslaget A 3 anvisa 1 900
miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit. Vidare bör anslaget
därutöver minskas med 2 100 miljoner
kronor som en följd av att yrkandena 19
och 20 i samma motion om en höjning av
den faktiska pensionsåldern har
överförts från utgiftsområde 11 till
utgiftsområde 10.
I samma motion, yrkande 17, begärs ett
tillkännagivande om kontroll av
förtidspensioner. Genom ökad kontroll
kan enligt motionärerna kostnaderna för
fusk och överutnyttjande minskas. I
yrkandena 19 och 20 begär de ett
tillkännagivande om en höjning av den
faktiska pensionsåldern. Enligt
motionärerna bör det vara möjligt att
höja den faktiska pensionsåldern genom
att skapa en mer flexibel arbetsmarknad
och öka insatserna inom
rehabiliteringsområdet.
Kristdemokraterna
I motion Sf231 yrkande 4 (delvis) begärs
att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1997 till anslaget A 3 anvisa
1 000 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit. Vidare begärs att
anslaget därutöver minskas med 750
miljoner kronor som en följd av att
motion Fi214 yrkande 19 om en successivt
höjd reell pensionsålder har överförts
från utgiftsområde 11 till utgiftsområde
10.
I motion Fi214 begärs tillkännagivanden
dels om att förtidspension fr.o.m. 63
års ålder skall ersättas med förtida
uttag från egen pension (yrkande 18),
dels om successivt höjd reell
pensionsålder (yrkande 19). Genom en
aktiv rehabilitering och ett minskat
antal förtidspensionärer bör enligt
motionärerna den genomsnittliga
pensionsåldern successivt kunna höjas.
Utskottet
Som framgår ovan begär Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna i
sina respektive motioner att riksdagen
beslutar att till anslaget anvisa ett
lägre belopp än vad regeringen
föreslagit. Partierna har dessutom i
separata motionsyrkanden redovisat sina
olika förslag till ändringar i fråga om
anslagets användning.
Vad först gäller frågan om ökad
kontroll av förtidspensioner har
regeringen, som ovan nämnts, aviserat
att den under våren 1997 kommer att
lägga fram en proposition med förslag
som har utgångspunkt i
Riksrevisionsverkets rapporter (RRV
1995:32-34) om fusk med förmåner och
bidrag. Enligt utskottets uppfattning
bör den aviserade propositionen
avvaktas.
Vad därefter gäller frågan om en
höjning av den faktiska pensionsåldern
genom bl.a. ökade insatser på
rehabiliteringsområdet erinrar utskottet
om sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:SfU19, vari utskottet uttalat
vikten av en helhetssyn i fråga om
behovet av ytterligare förebyggande
åtgärder och åtgärder för
rehabilitering. Utskottet framhöll att
det skulle vara mycket värdefullt om
regeringen utformade ett samlat program
för förebyggande och rehabiliterande
insatser. Detta gavs också regeringen
till känna. Med hänsyn härtill och då
regeringen, som tidigare nämnts, har
aviserat en översyn av effekterna av de
senaste årens rehabiliteringssatsningar
anser utskottet att någon åtgärd från
riksdagens sida för närvarande inte är
påkallad.
Beträffande frågan om att
förtidspension fr.o.m. 63 års ålder
skall ersättas med förtida uttag från
egen pension vill utskottet hänvisa till
sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:SfU24, vari anfördes att
utskottet delade regeringens bedömning i
proposition 1993/94:250 att
förtidspension skall kunna beviljas även
efter 60 års ålder. Utskottet avstyrkte
ett motionsyrkande i ämnet. Med
hänvisning härtill anser utskottet att
förtidspension skall kunna beviljas även
fr.o.m. 63 års ålder.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningtaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2
Allmänna försäkringskassor
Gällande ordning
Riksförsäkringsverket utövar enligt 18
kap. 2 § AFL tillsyn över
försäkringskassorna och är enligt
förordningen (1988:1204) med instruktion
för Riksförsäkringsverket central
förvaltningsmyndighet för
socialförsäkringen och anslutande
bidragssystem. Verket skall särskilt
svara för den centrala ledningen och för
tillsynen av försäkringskassornas
verksamhet, verka för att
socialförsäkrings- och bidragssystemet
tillämpas likformigt och rättvist samt
följa utvecklingen av de olika grenarna
inom trygghetssystemet och utvärdera
trygghetsanordningarnas effekter för
individ och samhälle.
De allmänna försäkringskassorna har
till uppgift att handlägga enskilda
ärenden inom socialförsäkrings- och
bidragssystemen på regional och lokal
nivå. För närvarande finns 25
försäkringskassor med 359 lokalkontor
och 21 mindre serviceenheter i landet.
Vid ingången av budgetåret 1995/96 fanns
ca 2 700 personer anställda vid
regionalkontoren och ca 14 200 anställda
på lokalkontoren.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen för budgetåret
1997 till anslaget B 1 anvisar ett
ramanslag på 726 634 000 kr.
Regeringen har vidare föreslagit att
till anslaget B 2 Allmänna
försäkringskassor anvisas ett ramanslag
på 4 379 578 000 kr. Vissa av
försäkringskassornas
administrationskostnader finansieras via
ersättningar som lämnas från Allmänna
pensionsfonden samt från
Arbetsskadefonden. Dessa inkomster kan
enligt regeringen för budgetåret 1997
beräknas till 475 miljoner kronor.
I propositionen beräknar regeringen de
allmänna försäkringskassornas
ramanslag för budgetåret 1997 med
utgångspunkt från ett besparingskrav på
3 %. Vidare gör regeringen den
bedömningen att försäkringskassorna bör
tillföras resursförstärkningar i
anslutning till ett flertal reformer
inom socialförsäkringsområdet m.m.
främst rörande bostadsbidrag och
underhållsstöd som innebär ökade
arbetsuppgifter. Mot bakgrund härav
föreslår regeringen utöver 40 miljoner
kronor som beräknats i den ekonomiska
vårpropositionen att 20 miljoner kronor
förs över till försäkringskassorna från
RFV:s anslag. Härutöver föreslås att 40
miljoner kronor från det nuvarande
anslaget B 11 Ersättning till Posten AB
tillförs kassornas ramanslag. Därtill
överförs 3 miljoner kronor från
Justitiedepartementets anslag till de
allmänna domstolarna för införandet av
tvåpartsprocess vid de allmänna
försäkringskassorna.
Motioner
Regeringens förslag såvitt avser RFV har
inte föranlett några motionsyrkanden.
Beträffande anslaget Allmänna
försäkringskassor begär Gudrun Schyman
m.fl. (v) i motion Sf244 (delvis) att
riksdagen i förhållande till regeringens
förslag beslutar om ett ökat anslag med
20 miljoner kronor. Enligt motionärerna
skall de ökade resurserna användas till
att förebygga fusk inom
socialförsäkringarna.
Utskottets bedömning
Utskottet vill beträffande anslaget
inledningsvis framhålla följande.
Försäkringskassorna har liksom övrig
statlig verksamhet att följa
besparingskravet på 11 % för budgetåren
1995/96-1998. För budgetåret 1997
innebär detta ett sparbeting på 3 %. Som
en konsekvens av besparingskravet för
budgetåret 1995/96 har åtgärder
vidtagits som innebär att närmare 900
årsarbetare vid utgången av år 1996
kommer att ha lämnat verksamheten.
Vidare har en mängd förenklings- och
effektivitetsåtgärder vidtagits eller
planeras på såväl regional som lokal
nivå.
Till sparkravet skall läggas att
inkomsterna från Arbetsskadefonden
minskas med 153 miljoner kronor i
förhållande till tidigare år. Enligt vad
utskottet erfarit kan dock ersättningen
från AP-fonden komma att bli 47 miljoner
kronor högre än vad som anges i
budgetpropositionen i och med att
försäkringskassornas inkomster från
fonden har räknats upp.
Samtidigt som resursnedskärningar skett
och sker har krav rests på ökade
insatser för kvalitet i handläggningen
samt ökad kontroll i syfte att komma åt
fusk m.m. samt insatser inom
rehabiliteringsområdet. Vidare har flera
stora reformer inom
socialförsäkringsområdet genomförts
eller är under genomförande. Som exempel
kan nämnas bostadsbidragen och
underhållsstödet som ställer krav på
resurser.
Enligt utskottets uppfattning är det
nödvändigt att mycket stora krav ställs
på försäkringskassornas administration.
De ovan beskrivna vidtagna och kommande
åtgärderna får inte innebära att en
effektiv och rationell hantering av
försäkringen äventyras med ökade
kostnader för socialförsäkringsförmåner
och bidragssystemen som följd. Negativa
effekter, som kan innebära betydande
rättsosäkerhet och längre handläggstider
m.m. till men för den enskilde vid
hantering av ärenden, måste också
undvikas. Enligt utskottets uppfattning
är det därför nödvändigt att ytterligare
medel anvisas över statsbudgeten för
budgetåret 1997 för försäkringskassornas
räkning. Detta bör ske genom att de
medel som anvisas för
Riksförsäkringsverket för samma budgetår
minskas i motsvarande mån. Utskottet
föreslår att 33 miljoner kronor på detta
sätt omförs till försäkringskassorna för
det kommande budgetåret. Utskottet utgår
från att regeringen noga följer
verksamheten och vid behov vidtar
erforderliga åtgärder.
Vad gäller särskilda medel för att
förebygga fusk har utskottet ovan nämnt
att Riksrevisionsverket (RRV) på
regeringens uppdrag kartlagt fusk med
förmåner och bidrag av social karaktär
samt ersättningar vid arbetslöshet.
Kartläggningen har resulterat i tre
rapporter i vilka RRV lagt fram förslag
till åtgärder. Rapporterna har
remissbehandlats. Med utgångspunkt från
dessa rapporter har regeringen för
avsikt att under våren 1997 lägga fram
en proposition till riksdagen om
åtgärder för att komma till rätta med de
problem som kunnat konstateras. I
avvaktan på denna proposition, och med
hänvisning till den ökade
medelstilldelning utskottet ovan
föreslår, anser utskottet att några
särskilda medel avseende fusk enligt vad
som föreslås i motion Sf244 inte bör
tilldelas försäkringskassorna.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
Utskottets ställningstagande
(utgiftsområde 10)
Som redovisats i det föregående har
riksdagen för budgetåret 1997 fastställt
ramen för utgiftsområde 10 till 35 833
282 000 kr. Utskottet har nu att ta
ställning till regeringens förslag till
fördelning av medlen till anslagen A
1-B 2
Utskottet, som ovan har föreslagit att
ytterligare 33 miljoner kronor tillförs
försäkringskassorna och att medel som
anvisas för Riksförsäkringsverket
minskas i motsvarande mån, anser att det
inte finns skäl att i övrigt frångå den
av regeringen föreslagna
medelsfördelningen. Med hänsyn härtill
och då utskottet inte har ansett sig
kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i
skilda delfrågor föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av regeringens
förslag anvisar anslag för budgetåret
1997 enligt Utskottets förslag i bilaga
4. Samtliga i bilaga 5 förtecknade
motionsyrkanden avstyrks.
Utskottet tillstyrker också förslagen
till lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård, dels ändring i
samma lag. Vidare tillstyrks förslaget
till lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst,
dels ändring i samma lag.
Motioner med anknytning till
utgiftsområde 10
Beräkning av anslag för åren 1998 och
1999
I motion Sf253 yrkande 2 (delvis) av
Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 10 för åren
1998 och 1999. Motionärerna beräknar att
förslaget om ett s.k. brutet tak i
sjukförsäkringen liksom en sänkning av
taket till 6,5 basbelopp kommer att
innebära - i förhållande till
regeringens beräkningar - minskade
utgifter för anslaget A 1 med 1 850
miljoner kronor år 1998 och med lika
mycket år 1999. Såvitt avser anslaget A
3 beräknar de att deras yrkande om
skatteväxling medför en utgiftsökning
med 65 miljoner kronor år 1998 och 135
miljoner kronor år 1999.
Riksdagens beslut med anledning av
årets budgetproposition innefattar dels
ett ställningstagande till ramar för de
olika utgiftsområdena för budgetåret
1997, dels en preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden avseende
budgetåren 1998 och 1999. Den nya
budgetprocessen innebär att
fackutskotten därefter skall ta
ställning till anslagen inom respektive
områden. Någon preliminär fördelning av
medel till de olika anslagen för
budgetåren 1998 och 1999 är inte avsedd.
Mot bakgrund härav avstyrker utskottet
bifall till motion Sf253 yrkande 2
(delvis).
Sjuklön och försäkringen mot kostnader
för sjuklön
Enligt 17 § SjLL kan en arbetsgivare
vars sammanlagda lönekostnader,
exklusive sociala avgifter och särskild
löneskatt, under ett kalenderår inte
beräknas överstiga 90 basbelopp försäkra
sig mot kostnader för sjuklön. Avgiften
för försäkringen är för år 1996
fastställd till 1,6 % av de sammanlagda
lönekostnaderna. Riksdagen har på
förslag av utskottet höjt den övre
gränsen till 130 basbelopp fr.o.m. den 1
januari 1997 (bet. 1996/97:SfU4, rskr.
1996/96:22).
I motion N212 yrkande 4 av Gullan
Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs ett
tillkännagivande om att småföretagens
försäkring mot ökade kostnader på grund
av arbetsgivaransvaret bör förbättras.
I motion Sf249 av Kjell Ericsson m.fl.
(c) begärs ett tillkännagivande om att
de minsta företagen måste få tillgång
till en sjuklöneförsäkring som är så
prissatt att den faktiskt uppmanar till
teckning. Premien bör enligt
motionärerna inte överstiga 1 % av
lönesumman.
I motion Sk370 yrkande 14 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs förslag om att
företag med färre än fem anställda
undantas från arbetsgivarperioden. En
sådan ordning skulle enligt motionärerna
kunna lösas praktiskt genom att
arbetsgivaren får kvitta utbetald
kostnad för sjukersättning på sin
uppbördsdeklaration. Enligt motionärerna
kan kostnaden för staten beräknas till
400 miljoner kronor.
Riksdagen har som nyss nämnts nyligen
beslutat om en höjning av den övre
gränsen för försäkringen mot kostnader
för sjuklön till 130 basbelopp. I det
sammanhanget (bet. 1996/97:SfU4) anförde
utskottet att försäkringen är så
utformad att avgifterna sammantaget
skall täcka utgifterna för försäkringen.
Utskottet ansåg inte att det fanns skäl
att ändra detta förhållande och
avstyrkte ett motionsyrkande härom.
Enligt utskottets uppfattning skulle en
ökad anslutning till
sjuklöneförsäkringen kunna ge lägre
genomsnittliga premier för försäkringen.
Ett sätt att åstadkomma detta är att ge
den en sådan utformning att den upplevs
som attraktiv av företag med behov av en
sådan försäkring. Utskottet anser dock
inte att det för närvarande finns skäl
att föreslå ytterligare förändringar av
försäkringen.
Eftersom avsikten med den förlängda
sjuklöneperioden är att stimulera
arbetsgivare till tidigare och
effektivare rehabiliteringsåtgärder
liksom till insatser på det förebyggande
arbetsmiljöområdet kan utskottet inte
heller förorda ett slopande av
sjuklöneperioden för de minsta
företagen.
Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna N212 yrkande 4,
Sf249 och Sk370 yrkande 14.
Modifierad äldreregel
I motion A305 yrkande 16 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om en modifierad
äldreregel vid förtidspension. Enligt
motionärerna innebär de alltmer
renodlade försäkringssystemen att många
personer sannolikt kommer att falla
mellan stolarna. Även om
förtidspensionering bör minimeras som
metod blir pressen på individen med
dagens arbetsmarknadssituation orimligt
stor. Därför bör enligt motionärerna en
modifierad äldreregel prövas tillsammans
med andra kompletterande åtgärder.
Som nämnts ovan har utskottet nyligen
tillstyrkt regeringens förslag om
ändrade kriterier för rätt till
sjukpenning och förtidspension. Enligt
förslaget skall det finnas utrymme för
att ta rimlig hänsyn till individuella
förhållanden t. ex. ålder och
bosättningsförhållanden. En
sammanvägning av sådana faktorer, där
åldersfaktorn bör väga tyngst, skall i
begränsad omfattning kunna påverka
bedömningen av den försäkrades förmåga
att försörja sig själv genom arbete.
Däremot innebär förslaget inte något
återinförande av den s.k. äldreregeln.
Utskottet har gjort vissa förtydliganden
om hur förslagen skall uppfattas
samtidigt som utskottet uttalat att det
finns anledning att noga följa upp
effekterna av de ändrade reglerna.
Utskottet förutsatte därvid att en
grundlig och allsidig uppföljning och
analys snarast kommer till stånd.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att det inte finns skäl att
föreslå riksdagen att en modifierad
äldreregel införs. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion A305 yrkande
16.
Motioner om samverkan mellan olika organ
Utskottet tar under denna rubrik upp ett
antal motioner väckta under den allmänna
motionstiden med förslag om samverkan
mellan olika organ.
I motion Sf205 av Ingrid Andersson
m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
behovet av utökade möjligheter till
samverkan mellan försäkringskassa och
landsting. Motionärerna framhåller att
det borde vara möjligt att utvidga
försäkringskassornas och landstingens
möjlighet till samverkan även utanför
de ekonomiska ramar som de s.k.
Dagmarmedlen medger. Systemet med ett i
förväg fastställt belopp utgör ett
hinder för att på bästa sätt använda de
tillgängliga ekonomiska resurserna.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i
motion So277 yrkande 40 ett
tillkännagivande om ökad samordning
mellan sjukförsäkringen och sjukvården.
Motionärerna vill se en utökad
verksamhet eftersom försöken hittills
visat att kostnaderna för
sjukförsäkringen kunnat minska.
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion
So802 yrkande 7 ett tillkännagivande om
samarbete mellan försäkringskassan och
vårdsektorn. Motionärerna framhåller att
en sjukvård av hög kvalitet kräver en
helhetssyn och samarbete mellan olika
vårdinstanser. En omfördelning av
resurser från försäkringskassan till
vården skulle kunna innebära att
patienter får hjälp snabbare och på så
vis även billigare. De försök som görs
på området måste följas upp. Enligt
motionärerna bör ett samarbetsorgan
tillsättas på lokal och regional nivå
för att utveckla samarbetsformer där
patienten/vårdtagaren sätts i centrum.
I motion Sf214 av Catherine Persson (s)
begärs ett tillkännagivande om vikten av
försöksverksamhet som samordnar statlig,
kommunal och landstingskommunal
verksamhet. I motionen framhålls att det
i dag finns ett begränsat utrymme för
att bedriva lokal försöksverksamhet
mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård
samt socialförsäkring men att det är
angeläget att fler sådana verksamheter
kommer till stånd och att utrymme bör
ges för detta.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i
motion Sf231 yrkande 1 ett
tillkännagivande om behovet av större
effektivitet i försöksverksamheten med
lokal finansiell samordning och i
yrkande 2 ett tillkännagivande om
samverkan mellan försäkringskassa,
arbetsförmedling/Ami och socialtjänst.
Motionärerna menar att försöken med
lokal finansiell samverkan tycks gå
trögare än förväntat. Vidare framhålls i
motionen att det finns många grupper på
arbetsmarknaden med behov av extra stöd
för att återställa arbetsförmågan
och/eller stärka konkurrensförmågan. För
dessa grupper är samverkan mellan
försäkringskassa, arbetsförmedling/Ami
och socialtjänst den viktigaste. Det är
därför angeläget att sådan samverkan
verkligen fungerar. Enligt motionärerna
redovisas i dag, trots lokala
rehabiliteringsgrupper, en rad
samverkansprojekt samt centrala
överenskommelser angående
ansvarsfördelning m.m., avsevärda
gränsdragnings- och samordningsproblem.
I motion A305 yrkande 15 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om samordnad
rehabilitering. Motionärerna menar att
det förslag som återfinns i betänkandet
Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU
1996:34) nu bör förverkligas. Förslaget
innebär i korthet att försäkringskassan,
arbetsförmedlingen och kommunen bildar
en samverkansorganisation på lokal nivå
för planering och beställning av
rehabiliterings- och andra
arbetsförberedande insatser. En
samordning av finansiella resurser och
det praktiska arbetet skulle ha
betydande fördelar för alla parter.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i
motion Sf247 att social- och
arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå
försvåras av att dagens
socialförsäkringar är olika uppbyggda.
För individen leder det ofta till att
frågan om vilken ersättning som skall
utgå blir viktigare än att rätt åtgärd
sätts in. För myndigheterna blir det
ofta en kamp om att slippa betala och
att sända över det ekonomiska ansvaret
för en individ till en annan kassa.
Många instanser är på lokal nivå
engagerade i att bekämpa arbetslösheten
och att arbeta med stöd och
rehabilitering till människor med en
blandad problembild i form av
sjuklighet, svag ställning på
arbetsmarknaden och kanske också sociala
problem. Bland de viktigaste instanserna
kan nämnas arbetsförmedlingen,
försäkringskassan och kommunernas
socialtjänst. Samma person kan ofta vara
aktuell hos flera av dessa instanser och
upplever ibland att han/hon blir skickad
runt på ett olyckligt sätt. De
inblandade myndigheterna har ofta olika
mål och kulturer, vilket ytterligare
försvårar ett konstruktivt och effektivt
samarbete. Mot bakgrund härav begärs i
yrkande 1 förslag till en organisatorisk
reform med sammanslagning och
kommunalisering av arbetsförmedlingen
och försäkringskassorna. Vid avslag på
yrkande 1 begärs i yrkande 2 att
riksdagen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att lämna
förslag till en reform i nämnt
hänseende. Enligt motionärerna skall de
ersättningar och bidrag som betalas ut
fortfarande i huvudsak vara statligt
finansierade. Kommunerna skall stå för
den lokala adminstrationen och ersättas
via statsbidrag. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande härom. Med en modell
som den nu föreslagna får enligt
motionärerna de centrala ämbetsverken en
begränsad roll och deras huvudsakliga
uppgifter inskränks till planering,
service och uppföljning. I yrkande 4
begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan redovisat att lokal
försöksverksamhet pågår dels såvitt
avser finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och
sjukvård, dels såvitt avser finansiell
samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Dessa försöksverksamheter föreslås nu
förlängas till utgången av år 1997 resp.
år 2000. Enligt lägesrapporter om de
s.k. Finsamförsöken var det sammanlagda
ekonomiska resultatet i
socialförsäkringen år 1995 ett överskott
på knappt 70 miljoner kronor, vilket är
en markant ökning jämfört med år 1993.
Såvitt gäller de s.k. Socsamförsöken
anges i propositionen att ytterligare
försöksområden kan komma i fråga.
Utskottet har ovan tillstyrkt att
försöksverksamheterna förlängs.
Vad gäller frågan om en samverkan med
arbetsmarknadsmyndigheter vill utskottet
hänvisa till sitt betänkande
1994/95:SfU17. Utskottet ansåg sig där
stärkt i uppfattningen att det var dags
att ta ett ytterligare steg i
utvidgningen av försöksverksamheten med
finansiell samordning mellan olika
parter och inleda en försöksverksamhet
där även arbetsmarknadsmyndigheterna
ingår. Utskottet ansåg att regeringen
borde bereda frågan och återkomma till
riksdagen med förslag. Det anförda gav
riksdagen som sin mening regeringen till
känna.
Härefter har förslag om samordnad
rehabilitering för utsatta grupper lagts
fram av Sjuk- och arbetsskadekommittén i
slutbetänkandet SOU 1996:113. Kommittén,
som samrått med Arbetsmarknadspolitiska
kommittén, har föreslagit att
försäkringskassan, arbetsförmedlingen
och kommunen skall utveckla en
finansiell samverkan på lokal nivå för
planering och genomförande av
rehabiliteringsinsatser och andra
arbetsförberedande åtgärder. Förslaget
bereds inom regeringskansliet.
Utskottet vill också nämna att en
särskild utredare har haft i uppdrag att
kartlägga lokala samverkansprojekt inom
rehabiliteringsområdet mellan huvudmän
som har näraliggande verksamheter.
Betänkandet Egon Jönsson - en
kartläggning av lokala samverkansprojekt
inom rehabiliteringsområdet (SOU
1996:85) bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
En proposition avses bli avlämnad till
riksdagen under våren 1997.
Med hänvisning till det ovan anförda
anser utskottet att något
tillkännagivande i frågor som tas upp i
motionerna inte är påkallat. Utskottet
avstyrker därför motionerna Sf205,
So277, So802 yrkande 7, Sf214, Sf231
yrkandena 1 och 2, A305 yrkande 15 och
Sf247 yrkandena 1-4.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension i
form av ålderspension och
efterlevandepension till vuxna,
pensionstillskott till folkpension,
särskilt pensionstillägg till
folkpension i form av ålderspension,
bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till pensionärer.
Till utgiftsområdet hör tre anslag:
anslaget A 1 Ålderspension (folkpension
i form av ålderspension samt
pensionstillskott, barntillägg och
hustrutillägg till sådan pension samt
särskilt pensionstillägg), anslaget A 2
Efterlevandepensioner till vuxna
(folkpension i form av
omställningspension, särskild
efterlevandepension och änkepension samt
pensionstillskott till dessa förmåner)
och anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer (bostadstillägg till
pensionärer och särskilt bostadstillägg
till pensionärer).
Riksdagen har i enlighet med
regeringens förslag beslutat att för
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom för budgetåret 1997 fastställa
ramen till 63 975 miljoner kronor.
A 1 Folkpension i form av ålderspension
Gällande ordning
Det grundläggande ekonomiska skyddet vid
ålderdom garanteras genom
folkpensioneringen i 5-6 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Som tilläggsförmåner till folkpension
kan utges särskilda folkpensionsförmåner
i form av pensionstillskott och
bostadstillägg till pensionärer.
Övergångsvis utges som särskilda
folkpensionsförmåner också hustrutillägg
och barntillägg.
Rätt till folkpension kan intjänas
enligt två alternativa regler. Enligt
den ena regeln skall folkpension utges i
förhållande till bosättningstid i landet
och enligt den andra regeln i
förhållande till antalet år för vilka
tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som
ger det mest fördelaktiga resultatet
skall tillämpas. För rätt till oavkortad
folkpension krävs 40 bosättningsår
mellan 16 och 64 års ålder respektive 30
år med ATP-poäng. Om kravet på 40
respektive 30 år inte uppfyllts
reduceras pensionen. För flyktingar
m.fl. som beviljats asyl i Sverige finns
i 5 kap. 7 § AFL regler som innebär att
de som bosättningstid skall få
tillgodoräkna sig hela eller viss del av
tiden i hemlandet eller annat land där
de tillfälligt erhållit en fristad.
Hel folkpension i form av ålderspension
utges med 96 % av basbeloppet minskat
med två procent eller, för gift
försäkrad, med 78,5 % av basbeloppet
minskat med två procent.
Den ålderspensionär som har låg eller
ingen ATP har rätt till
pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott.
Pensionstillskott till ålderspension
utges med högst 55,5 % av basbeloppet
minskat med två procent.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att riksdagen beslutar att
för budgetåret 1997 anvisa medel till
anslaget A 1 med 53 148 miljoner kronor.
Motionerna
I motionerna So424 och Sf624 tar Gudrun
Schyman m.fl. (v) upp frågan om äldre
invandrares rätt till folkpension.
Motionärerna anger att det finns många
äldre invandrare som inte har rätt till
folkpension utan därför måste leva på
socialbidrag. De invandrare som har fått
uppehållstillstånd i landet av
humanitära skäl omfattas inte av
bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL som, då
det gäller rätt till folkpension, ger
vissa flyktingar rätt att få
tillgodoräkna sig bosättningstid i
hemlandet. Det finns också ett växande
antal äldre invandrare som, på grund av
alltför kort tillgodoräkningsbar
bosättningstid, inte kan leva på sin
ålderspension. Det borde övervägas att,
för båda dessa grupper, införa ett stöd
i form av särskild folkpension. I motion
So424 yrkande 19 begärs utredning i
frågan och i motion Sf624 yrkande 2
begärs förslag till lagändring så att en
särskild folkpension kan ges till äldre
invandrare.
Enligt motion Sf229 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) bör
pensionstillskottet till de sämst
ställda pensionärerna ökas med 200 kr i
månaden. Med hänsyn härtill begär
motionärerna (yrkande 3, delvis, med
beaktande av den justering som gjorts av
partiets företrädare i utskottet, se
SfU1y) att riksdagen till anslaget A 1
anvisar 900 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit.
Utskottet
Utskottet tar först upp frågan om äldre
invandrares rätt till folkpension.
Utskottet vill erinra om att utskottet i
samband med behandlingen av proposition
1992/93:7 om rätten till folkpension
m.m., i anledning av då väckta motioner,
tagit upp frågan om försörjningen av
vissa äldre invandrare. Utskottet
anförde i betänkandet 1992/93:SfU4 att
det fanns anledning för regeringen att
göra en närmare utredning av de problem
som fanns och som kunde uppkomma i
framtiden när det gällde försörjningen
av invandrade ålderspensionärer som inte
hade rätt till folkpension eller endast
skulle komma att få en reducerad sådan
pension. Därvid borde också undersökas
om det fanns möjlighet att lösa
eventuella problem med dessa gruppers
försörjningsskydd på ålderdomen på annat
sätt än genom socialbidrag. Riksdagen
beslöt att ge regeringen detta till
känna (rskr. 1992/93:69).
I regeringens skrivelse 1996/97:15 med
redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen
anges att frågan om invandrares
grundtrygghet kommer att beredas i
samband med den proposition om ny
socialtjänstlag som avses bli lämnad
till riksdagen under våren 1997.
Mot bakgrund av vad som anges i
regeringens skrivelse 1996/97:15 är det,
enligt utskottets uppfattning, inte
påkallat med någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion Sf624 yrkande 2
eller motion So424 yrkande 19.
Det bör enligt utskottets mening i
sammanhanget också noteras att
regeringen i proposition 1996/97:25 om
svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv, i anledning av förslag till
ändring i utlänningslagen (1989:529),
föreslår en följdändring i 5 kap. 7 §
AFL. Förslaget innebär att de
utlänningar som fr.o.m. den 1 januari
1997 föreslås få rätt till
uppehållstillstånd i landet som
skyddsbehövande får rätt att
tillgodoräkna sig bosättningstid i
hemlandet. Detta innebär en utvidgning
av de grupper som enligt nuvarande
bestämmelser i 5 kap. 7 § AFL har rätt
att tillgodoräkna sig sådan
bosättningstid. Utskottet har i
betänkandet 1996/97:SfU5 tillstyrkt
förslaget.
Då det gäller förslaget om en höjning
av pensionstillskotten och en därav
föranledd höjning av anslaget
konstaterar utskottet att något förslag
om en motsvarande besparing inom
utgiftsområdet inte har lämnats. Även om
en höjning av pensionstillskotten skulle
vara önskvärd anser utskottet, mot
bakgrund av budgetläget, att det saknas
förutsättningar för en sådan höjning.
Utskottet vill emellertid erinra om att
utskottet, i samband med behandlingen av
förslaget om en förbättring av det
särskilda bostadstillägget till
pensionärerna, i yttrande 1994/95:SfU6y
till finansutskottet uttalade bl.a. att
det fanns anledning för regeringen att
följa utvecklingen för pensionärerna.
Enligt utskottet fanns det ett behov av
en analys som tog sikte på levnadsnivån
för hela pensionärskollektivet.
Riksdagen beslöt, på förslag av
finansutskottet (bet. 1994/95:FiU1), att
som sin mening ge regeringen detta till
känna. Utskottet förutsätter att
regeringen i enlighet härmed följer
utvecklingen för pensionärerna.
Utskottet har inte någon erinran mot
regeringens beräkningar av utgifterna
under anslaget.
Utskottet återkommer i avsnittet
Utskottets ställningstagande och
redovisar utskottets sammantagna
överväganden och ställningstaganden.
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Gällande ordning
Omställningspension och särskild
efterlevandepension
Omställningspension och särskild
efterlevandepension, som infördes den 1
januari 1990, utges till efterlevande
make oavsett kön och omfattar såväl
folkpension som ATP.
Omställningspension utges till
efterlevande make som inte har fyllt 65
år och som vid tiden för dödsfallet
antingen sammanbott med maken under de
fem år som föregått dödsfallet eller då
stadigvarande bodde tillsammans med barn
under tolv år som stod under vårdnad av
makarna eller en av makarna. Med
efterlevande make likställs vissa
efterlevande som varit samboende med den
avlidne.
Omställningspension utges under en tid
som begränsats till tolv månader från
dödsfallet. Därefter utges
omställningspension endast om den
efterlevande har vårdnaden om och
stadigvarande sammanbor med barn under
tolv år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Sedan rätten
till omställningspension upphört kan
efterlevande make med nedsatt
förvärvsförmåga beviljas särskild
efterlevandepension, som allt efter
förvärvsförmågans nedsättning utges som
hel, tre fjärdedels, halv eller
fjärdedels förmån.
Hade den avlidne maken inte uppfyllt
bosättnings- eller ATP-kravet för
oreducerad folkpension utges folkpension
i form av omställningspension och
särskild omställningspension med
reducerat belopp.
Rätt till omställningspension och
särskild efterlevandepension upphör om
den efterlevande gifter om sig eller
sammanlever med någon som han eller hon
har varit gift med eller har eller har
haft barn med.
Änkepension
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14
kap. AFL bestämmelser om folk- och
tilläggspension i form av änkepension.
Till följd av omfattande
övergångsbestämmelser kommer änkepension
enligt dessa äldre bestämmelser att
nybeviljas och betalas ut under en lång
tid framöver.
Rätt till folkpension i form av
änkepension har en änka, som antingen
fyllt 36 år vid mannens bortgång och då
varit gift med honom i minst fem år
eller har vårdnaden om och stadigvarande
bor tillsammans med barn, som är under
16 år och som stadigvarande vistades hos
makarna eller hos änkan vid tiden för
dödsfallet. Med änkor likställs vissa
grupper icke gifta kvinnor som varit
samboende med den avlidne.
Enligt huvudregeln utges oreducerad
folkpension i form av änkepension till
änka som var minst 50 år då mannen avled
eller som då vårdade barn under 16 år. I
sist nämnda fall utges oreducerad
pension i första hand fram till dess att
barnet fyller 16 år, men även därefter
om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50
års ålder. I övriga fall utges reducerad
pension. Även om änkan uppfyller nu
nämnda krav för oreducerad folkpension
reduceras folkpensionen om den avlidne
mannen inte uppfyllt bosättnings- eller
ATP-kravet för oreducerad folkpension.
Detta kan även gälla änkor som är födda
år 1945 eller senare, eftersom
folkpensionen för dessa änkor är knuten
till det antal år den avlidne mannen vid
utgången av år 1989 tillgodoräknats
pensionspoäng.
Folkpension i form av änkepension utges
till änka fram till dess att änkan
fyller 65 år eller dessförinnan får
folkpension. Pensionsförmånen upphör
dock om änkan gifter om sig eller
sammanlever med någon som hon har varit
gift med eller har eller har haft barn
med.
Änkepension från ATP utges till änka
som varit gift med den avlidne i minst
fem år eller som har gemensamt barn med
denne. Pensionen från ATP utges
oberoende av änkans ålder och oberoende
av om hon har egen ålders- eller
förtidspension men upphör om hon gifter
om sig. Pensionen reduceras om änkan får
tilläggspension i form av ålderspension.
För änkor som är födda år 1945 eller
senare gäller att de får änkepension
från ATP endast i förhållande till
mannens intjänade pensionspoäng vid
utgången av år 1989.
Före införandet av AFL fr.o.m. år 1963
fanns bestämmelser om änkepension i 1946
års lag om folkpensionering. Enligt 16 §
lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring har den som
blev änka före den 1 juli 1960 fortsatt
rätt till folkpension enligt äldre
bestämmelser. För dem som blev änkor
under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni
1960 är änkepensionen till viss del
inkomstprövad.
Efterlevandeförmånernas storlek
Oreducerad folkpension i form av
änkepension eller omställningspension
och hel särskild efterlevandepension
utges med 96 % av basbeloppet minskat
med två procent. Pensionstillskottet
till dessa förmåner utgör 55,5 % av
basbeloppet minskat med två procent.
Till pensionstagare som inte har någon
tilläggspension till aktuell
efterlevandeförmån utges
pensionstillskottet i sin helhet. Till
pensionstagare som har tilläggspension
utges pensionstillskott endast i den mån
pensionstillskottet överstiger
tilläggspensionen. Utges reducerad
efterlevandeförmån reduceras även
pensionstillskottet.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att riksdagen beslutar att
för budgetåret 1997 anvisa medel till
anslaget A 2 med 857 miljoner kronor.
Besparingsåtgärder föreslås inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som
aviserades i prop. 1995/96:150.
Besparingarna innebär en förkortning av
tiden för omställningspension, en
växling mellan folkpension i form av
efterlevandepension och
pensionstillskott samt en
inkomstprövning av folkpension i form av
änkepension.
I anledning av de föreslagna
besparingsåtgärderna föreslår regeringen
att riksdagen antar regeringens förslag
till lagar om ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring, lagen (1969:205)
om pensionstillskott och lagen
(1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer.
Förkortad tid för omställningspension
Regeringen föreslår att för efterlevande
make, som inte vårdar barn under tolv år
som vid tiden för dödsfallet
stadigvarande vistades i makarnas hem,
tiden för omställningspension förkortas
till sex månader. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1997 men
inte tillämpas på dödsfall som inträffat
före ikraftträdandet. Förslaget beräknas
minska kostnaderna för folkpension i
form av omställningspension med 21
miljoner kronor år 1997 och 43 miljoner
kronor per år under åren 1997-1999.
Växling mellan folkpension och
pensionstillskott
I propositionen föreslås en motsvarande
växling mellan folkpension och
pensionstillskott som tidigare
genomförts i förtidspensioneringen.
Denna växling innebär en minskning av
folkpensionen från 96 till 90 % av
basbeloppet minskat med två procent
samtidigt som pensionstillskottet höjs
från 55,5 till 61,5 % av basbeloppet
minskat med två procent. Grundnivån blir
således oförändrad medan de som uppbär
tilläggspension får vidkännas
besparingen. Ändringen, som föreslås
träda i kraft den 1 januari 1997,
beräknas medföra en besparing på 90
miljoner kronor per år under åren
1997-1999.
Inkomstprövning av änkepension
Enligt regeringen innebär det omfattande
besparingsprogram som krävs för att
sanera statens finanser att stora
ingrepp måste göras inom alla områden
och att varje utgiftspost därvid måste
granskas.
Som skäl för att ändra bestämmelserna
om änkepension anförs att de stora
förändringar i ekonomin som inträffat
sedan reformeringen av
efterlevandepensionen genomfördes, och
som då inte förutsågs, gjort det
nödvändigt att ompröva bestämmelserna.
Änkepension för kvinnor infördes
ursprungligen för att ge kvinnor
möjlighet till ekonomisk försörjning om
mannen avled innan kvinnan erhållit ål-
derspension. Detta var ett viktigt skydd
eftersom det då var vanligt att mannen
var ensam familjeförsörjare. Enligt
propositionen saknas med dagens
förvärvsmönster oftast detta motiv
eftersom kvinnor med änkepension som
regel förvärvsarbetar. Det kan därför
enligt regeringen ifrågasättas om det är
rimligt att ett generellt grundskydd
utbetalas till dess att en änka beviljas
ålderspension. Eftersom det emellertid
finns änkor som inte har något
förvärvsarbete eller endast har låga
inkomster föreslår regeringen att
folkpension i form av änkepension
fortsättningsvis skall utges efter
inkomstprövning. Inkomstprövning skall
dock inte göras under de första sex
månaderna efter dödsfallet och inte
heller så länge änkan vårdar barn under
tolv år.
Mot bakgrund av att pensionstillskott
till änkepension är en
folkpensionsförmån föreslår regeringen
att inkomstprövningen av sådant
pensionstillskott skall utvidgas på så
sätt att pensionstillskottet prövas även
mot andra inkomster än inkomst av
tilläggspension. Då det gäller
tilläggspension i form av änkepension,
som inte utgör ett grundskydd utan är
relaterat till den avlidne makens
inkomster, anser regeringen dock att
någon inkomstprövning inte skall göras.
Enligt förslaget skall, för
pensionstagare som är bosatt i Sverige,
den inkomst som påverkar folkpensionen i
form av änkepension beräknas på samma
sätt som den inkomst som påverkar rätten
till bostadstillägg till pensionärer.
Vid denna beräkning medräknas i huvudsak
alla inkomster utöver folkpension
inklusive pensionstillskott och/eller
tilläggspension till ett belopp som
motsvarar ett helt pensionstillskott.
Vissa tjänstepensioner är emellertid så
konstruerade att de höjs om
folkpensionen minskar. Därför föreslås
den ändringen i bestämmelserna i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer att vid beräkning av den
inkomst som påverkar bostadstillägget
skall, då det gäller den som har
folkpension i form av änkepension,
endast beaktas den tjänstepension som
skulle ha betalats ut om änkepensionen
inte var inkomstprövad. Motsvarande
föreslås gälla livräntor från
arbetsskadeförsäkringen. För
pensionstagare som inte är bosatt i
Sverige föreslås att den inkomst som
skall påverka folkpensionen i form av
änkepension beräknas på visst annat
sätt.
Det föreslås att änkepensionen skall
minskas endast för pensionstagare, som
på grund av sin inkomst inte har rätt
till bostadstillägg enligt lagen om
bostadstillägg till pensionärer. Det
belopp som änkepensionens
folkpensionsdel - i förekommande fall
inklusive pensionstillskott - skall
reduceras med utgör 30 % av det belopp
varmed den inkomst som påverkar rätten
till bostadstillägg överstiger den
inkomst vid vilken rätten till
bostadstillägg upphör. Har änkan efter
prövning av pensionstillskottet mot
hennes inkomster av ATP rätt till
pensionstillskott skall först
pensionstillskottet reduceras med nämnda
belopp. Överstiger i sådant fall detta
belopp pensionstillskottet minskas
änkepensionen med överskjutande del av
beloppet.
För änka som inte är bosatt i Sverige,
liksom för änka som inte har några
bostadskostnader som kan beaktas då det
gäller rätt till bostadstillägg,
föreslås att det belopp som
änkepensionens folkpensionsdel skall
minskas med utgör 30 % av hela den
inkomst som skall påverka folkpensionen.
Förslaget om inkomstprövning omfattar
även änkepensioner enligt 1946 års lag
om folkpensionering.
Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1997, men tillämpas först för
tid fr.o.m. den 1 april 1997.
Förslaget innebär även att de
folkpensioner i form av änkepension, som
utges vid ikraftträdandet, skall
omprövas. För att en omprövning skall
kunna ske skall de änkor som då uppbär
änkepension genom ny ansökan eller på
annat sätt komma in till
försäkringskassan med nödvändiga
uppgifter. Har uppgifter inte kommit in
till försäkringskassan före den 1 mars
1997 skall försäkringskassan kunna dra
in folkpensionen i form av änkepension
fr.o.m. den 1 april 1997. Omprövning
föreslås också kunna ske då de
förhållanden ändras som påverkar
inkomstavdraget.
Ändringen beräknas medföra en minskning
av utgifterna för anslaget med 675
miljoner kronor för år 1997 och med 900
miljoner kronor för vart och ett av åren
1998 och 1999.
Motionerna
I motion Sf254 yrkande 21 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på
förslaget om förkortad
omställningsperiod. I yrkande 22 begär
motionärerna att även förslaget om en
växling mellan folkpension och
pensionstillskott avslås. Beträffande
förslaget om inkomstprövning av
änkepension anförs att detta utgör ett
brott mot den överenskommelse som
träffades år 1988 om de framtida
efterlevandepensionerna och att det
dessutom innebär att en utlovad förmån
försämras på ett oacceptabelt sätt. Det
påpekas också att de som kommer att
drabbas av att änkepension inkomstprövas
tidigare fått sin pension försämrad i
flera steg genom de förändringar som vid
flera tillfällen gjorts i basbeloppen.
Det begärs därför (yrkande 23) att också
detta förslag avslås. Motionärerna anser
i yrkande 26 att riksdagen med hänsyn
till dessa förändringar till anslaget A
2 bör anvisa 911 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i
motion Sf242 yrkande 12 avslag på
förslaget om förkortad tid för
omställningspension. Enligt motionärerna
har det inte framkommit några skäl för
att den omställningstid som behövs
skulle vara kortare nu än då de
nuvarande reglerna antogs. Det framhålls
också att det försämrade läget på
arbetsmarknaden och de ökade
svårigheterna för äldre personer att få
arbete snarare talar i motsatt riktning.
Motionärerna begär också (yrkande 13)
avslag på förslaget om inkomstprövning
av änkepension. Motionärerna anser att
det inte är motiverat med en
inkomstprövning och att en sådan i många
fall skulle leda till stora försämringar
för enskilda änkepensionärer. Enligt
yrkande 15 bör riksdagen med hänsyn till
dessa förändringar till anslaget A 2
anvisa 900 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit.
I motion So424 yrkande 15 av Gudrun
Schyman m.fl. begärs ett
tillkännagivande om att sex månader är
en för kort omställningstid och att
förslaget inte bör genomföras. I
motionen anges vidare att
behovsprövningen av änkepensionerna
kommer att slå hårdast mot de änkor som
har låga inkomster. De anser att
inkomstprövning inte skall göras i de
fall inkomsterna, inklusive
änkepensionen, understiger den s.k.
brytpunkten. I yrkande 11 begärs ett
tillkännagivande om detta. Motionärerna
påpekar också att förslaget innebär att
de kvinnor som drabbas av en minskning
av änkepensionen ges en omställningstid
på endast tre månader. De anser att det
måste finnas övergångsbestämmelser som
ger berörda änkor en längre period att
ställa om sin ekonomi och begär i
yrkande 12 ett tillkännagivande om
detta.
I motion Sf229 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) anges att Kristdemokraterna
avvisar regeringens förslag om förkortad
omställningsperiod och inkomstprövning
av änkepension. Med hänsyn härtill begär
motionärerna i yrkande 3 (delvis) att
riksdagen till anslaget A 2 anvisar ett
belopp som med 420 miljoner kronor
överstiger regeringens förslag.
Utskottet
Förkortad tid för omställningspension
Som framhållits i propositionen innebär
det omfattande besparingsprogram som
krävs för att sanera statens finanser
att stora ingrepp måste göras inom alla
områden. Mot bakgrund av nödvändigheten
av besparingar och eftersom förslaget
inte innebär några förändringar för de
efterlevande som vårdar barn under tolv
år har utskottet inte något att erinra
mot förslaget.
Växling mellan folkpension och
pensionstillskott
Förslaget om växling mellan folkpension
och pensionstillskott innebär att
folkpensionens grundnivå blir
oförändrad. Utskottet har därför inte
heller något att erinra mot detta
förslag.
Inkomstprövad änkepension
Oreducerad folkpension i form av
änkepension utges i dag med 96 % av
basbeloppet men föreslås, enligt vad som
ovan sagts om växling mellan folkpension
och pensionstillskott, minskas till 90 %
av basbeloppet. Det finns emellertid
många änkor som endast har rätt till en
reducerad sådan förmån. Detta gäller
t.ex. änkor utan barn som inte fyllt 50
år då mannen avled samt i de fall då
mannen inte uppfyllt bosättningskravet
för oreducerad folkpension.
Förslaget om inkomstprövning av
folkpension till änkepension inklusive
pensionstillskott innebär - med
utgångspunkt i de nu föreslagna
bestämmelserna och 1997 års basbelopp -
att för en änka, som har en
bostadskostnad på 48 000 kr eller mer
per år och som uppbär oreducerad
folkpension, skall inkomstprövning göras
först då änkans årsinkomst överstiger
147 000 kr. Detta motsvarar den
inkomstnivå då bostadstillägg inte
längre kan utges. Minskning av pensionen
skall göras med 30 % av den del av
årsinkomsten som överstiger 147 000 kr.
Har änkan inte något pensionstillskott,
har folkpensionen helt reducerats vid en
årsinkomst på ca 250 000 kr. Är änkans
bostadskostnader lägre börjar
inkomstprövningen vid en lägre inkomst.
Detta beror på de föreslagna reglernas
koppling till beräkningen av
bostadstillägg, vilken förmån i viss mån
är behovsprövad. Inkomstprövningen
börjar vid en lägre inkomst även när
änkan har reducerad folkpension.
Kommunalskattelagens regler om särskilt
grundavdrag för pensionärer (SGA)
påverkar hur stor nettominskning av
inkomsterna den föreslagna
inkomstprövningen leder till. En änka
som uppbär oreducerad folkpension har
rätt till maximalt grundavdrag, vilket
innebär ett grundavdrag på 53 746 kr.
Detta grundavdrag minskar om änkan har
tilläggspension som överstiger beloppet
för maximalt pensionstillskott eller om
änkan uppbär tjänstepension. Däremot
reduceras grundavdraget inte i anledning
av arbetsinkomster. Änkor med
oreducerad folkpension som inte har
sådana ATP-inkomster som här sagts och
inte heller tjänstepension har således
maximalt SGA. Om änkepensionen minskar
reduceras detta grundavdrag med
motsvarande belopp. För änkor med
inkomster av ATP, som överstiger
beloppet för maximalt pensionstillskott
eller inkomster av tjänstepension, vilka
inte alls eller endast till viss del
etnjuter en motsvarande skattemässig
förmån, blir nettoeffekten lägre.
Utskottet konstaterar att minskningen
av änkepensionens folkpensionsdel kommer
att bli beroende av såväl änkans
bostadskostnad som änkans sammanlagda
inkomster, vari ingår avkastning av
förmögenhet. Att inkomstminskningen
efter skatt kommer att variera är ett
generellt problem som inte kan lösas i
detta sammanhang.
Utskottet vill framhålla att en
minskning av folkpensionen i form av
änkepension kan komma att innebära en
växling mellan denna pensionsförmån och
folkpension i form av barnpension. Detta
gäller vissa fall då, efter minskningen
av änkepensionen, folkpensionen i form
av barnpension tillsammans med
tilläggspension i form av barnpension
och folkpension i form av änkepension
kommit att understiga 40 % av
basbeloppet. I sådant fall skall, enligt
8 kap. 3 § AFL jämfört med punkt 4 andra
stycket övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i nämnda
lag, folkpensionen i form av barnpension
ökas så att den tillsammans med de
angivna andra pensionsförmånerna uppgår
till minst nämnda belopp.
Om uppgifter som kan ligga till grund
för inkomstprövningen inte kommit in
till försäkringskassan före den 1 mars
1997 skall, enligt regeringens förslag,
försäkringskassan kunna dra in
folkpensionen i form av änkepension
fr.o.m. den 1 april 1997. I anledning
härav vill utskottet erinra om att det
inte finns något hinder mot att en änka,
som på så sätt fått sin folkpension
indragen, gör en ny ansökan om
folkpension. I sådant fall kan hon
enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 §
femte stycket AFL få folkpension
retroaktivt för tre månader tillbaka
räknat från ansökningsmånaden.
Utskottet anser, med hänsyn till
nödvändigheten att få statens utgifter i
balans, att den föreslagna
inkomstprövningen bör godtas då det
gäller änkepension enligt de före den 1
januari 1990 gällande bestämmelserna i
AFL. Utskottet anser också att det bör
godtas att inkomstprövningen görs
fr.o.m. den 1 april 1997.
Enligt regeringens förslag skall
inkomstprövning också göras då det
gäller änkepension enligt 1946 års lag
om folkpensionering. Sådan förmån utges
för närvarande till ca 30 änkor. Deras
änkepensioner är redan inkomstprövade.
Eftersom förmånen utges längst till dess
änkan blir 65 år och det här är fråga om
kvinnor som är nära denna åldersgräns
anser utskottet att någon förändring av
principerna för nuvarande
inkomstprövning inte bör göras. Med
hänsyn härtill är utskottet inte berett
att tillstyrka den föreslagna ändringen
i lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring. Däremot bör
16 § lagen anpassas till att bl.a.
fritidsfastigheter skall påverka
inkomstprövningen enligt vad som
redovisas nedan under A 3 Bostadstillägg
till pensionärer.
I propositionen anges att vissa
tjänstepensioner, som enligt regeringens
förslag skall påverka inkomstavdraget
från folkpensionen i form av
änkepension, är så konstruerade att de
höjs om folkpensionen minskar. Därför
föreslår regeringen att det, vid
inkomstprövningen av folkpensionen i
form av änkepension, bör bortses från
det belopp som tjänstepensionen ökar med
vid en sådan inkomstminskning. Detsamma
föreslås gälla även livräntor från
arbetsskadeförsäkringen. I detta
sammanhang noterar utskottet att även
kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
är en sådan förmån som enligt
regeringens förslag skall påverka
änkepensionens storlek, samtidigt som
förmånen är så konstruerad att den höjs
om folkpensionen minskar. Utskottet
anser därför att det bör göras ett
tillägg till den nya paragrafen 5 b §
lagen om bostadstillägg till
pensionärer, så att vad som sägs där
även skall gälla kontant
arbetsmarknadsstöd.
Utskottet noterar också att det i
Riksförsäkringsverkets föreskrifter
RFFS 1993:8 finns bestämmelser som
medför att den inkomstgräns vid vilken
den föreslagna inkomstprövningen skall
göras blir lägre om änkan uppbär
bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om
bostadsbidrag. Sådant bostadsbidrag är
inkomstprövat mot bl.a. folkpension och
höjs således om folkpensionen minskar.
Till undvikande av en rundgång som
resultat av vad som nu sagts bör, enligt
utskottets mening, dels göras ett
tillägg till den föreslagna punkten 18 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen om allmän
försäkring, dels införas en ny paragraf
i lagen (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer (bilaga 3).
Då det gäller regeringens förslag till
lagtext i de delar som inte behandlats
ovan, anser utskottet att det, för att
undvika risk för missuppfattning om hur
den föreslagna inkomstprövningen skall
göras, bör göras ytterligare ett tillägg
till den föreslagna punkten 18 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen om allmän
försäkring. Utskottet anser också att
konsekvensändringar bör göras i femte -
sjätte punkterna i dessa
övergångsbestämmelser. Utskottet anser
vidare att vissa tekniska justeringar
bör göras i övergångsregleringen till
den föreslagna ändringen av nämnda
övergångsbestämmelser. Förslagen framgår
av bilaga 3.
Då det gäller regeringens beräkningar
av utgifterna under anslaget har
utskottet inte någon erinran mot dessa.
Utskottet återkommer i avsnittet
Utskottets ställningstagande och
redovisar utskottets sammantagna
överväganden och ställningstaganden.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning
Det kommunala bostadstillägget till
pensionärer ersattes fr.o.m. den 1
januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP).
BTP regleras i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer.
BTP är en inkomstprövad förmån som kan
utges till den som uppbär folkpension i
form av ålderspension, förtidspension
eller efterlevandepension. BTP kan dock
aldrig utges till ålderspension före den
månad pensionären fyller 65 år. BTP kan
utges högst med ett belopp som motsvarar
85 % av bostadskostnaden mellan 100 och
4 000 kr. Detta maximibelopp utges till
pensionärer utan andra inkomster än
folkpension samt pensionstillskott
och/eller tilläggspension till ett
belopp som motsvarar ett oreducerat
pensionstillskott. För pensionärer med
andra inkomster görs från maximibeloppet
ett inkomstavdrag. Inkomstavdraget
grundas enbart på dessa andra inkomster.
Då det gäller inkomst av förmögenhet
beräknas denna som en schablonmässigt
bestämd procentuell andel av varje
förmögenhetsslag. Vid beräkning av
förmögenhetens avkastning ökar den
procentuella andelen då det gäller
förmögenhet överstigande visst belopp.
Före den 1 januari 1991 beräknades
avkastningen av en en- eller
tvåfamiljsfastighet, som den
pensionsberättigade bodde i, enligt en i
förhållande till den pensionsberättigade
mer generös metod än då det gällde
avkastning av annan förmögenhet. Före
den 1 januari 1990 gjordes också
förmögenhetsberäkningen avseende
förmögenhet överstigande visst belopp då
det gällde sådan fastighet på ett
förmånligare sätt än beräkningen av
annan förmögenhet.
Från och med den 1 januari 1991 beaktas
vid inkomstprövningen av
bostadstilläggen till pensionärer inte
längre inkomst av privatbostad. Detta
gäller oavsett om bostaden används för
permanent boende eller inte och gäller
således även fritidsfastighet. Inte
heller beaktas skulder och skuldräntor
som är hänförliga till sådana bostäder.
Motsvarande gäller
privatbostadsfastighet.
Avkastning av förmögenheten beräknas
till 5 % av förmögenheten upp till
60 000 kr för den som är gift och upp
till 75 000 kr för annan. Överstiger
förmögenheten dessa belopp beräknas
avkastningen till 15 % av det
överstigande beloppet.
Inkomstavdrag görs med 40 % av den
beaktade årsinkomsten upp till ett och
ett halvt basbelopp och med 45 % av den
överstigande årsinkomsten.
Särskilt bostadstillägg till
pensionärer (SBTP) betalas ut som en in-
komstutfyllnad om pensionärens inkomst -
sedan en skälig bostadskostnad är betald
- understiger en skälig levnadsnivå. De
inkomster som anses utgöra en skälig
levnadsnivå skall enligt 7 § tredje
stycket lagen om bostadstillägg till
pensionärer alltid uppgå till lägst 122
% av basbeloppet för den som är ogift
och till lägst 101 % av basbeloppet för
den som är gift. Riksförsäkringsverket
publicerar årligen belopp till ledning
för bedömningen av skälig levnadsnivå
och skälig bostadskostnad vid beräkning
av SBTP.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att riksdagen beslutar att
för budgetåret 1997 anvisa medel till
anslaget med 9 970 miljoner kronor.
Vid beräkningarna av anslaget har
regeringen utgått från de
besparingsåtgärder som aviserades i
proposition 1995/96:150. Dessa
besparingsåtgärder innebär dels en
sänkning av kompensationsgraden i
bostadstillägget till pensionärer, dels
att värdet av privatbostadsfastighet
eller privatbostad, som inte permanent
bebos av pensionären (t.ex.
fritidsfastighet) skall medräknas vid
beräkningen av den inkomst som reducerar
bostadstillägget.
I propositionen föreslås också att den
högsta skäliga bostadskostnaden vid
beräkningen av särskilt bostadstillägg
till pensionärer skall bestämmas i lag
och att den fr.o.m. januari 1997 skall
vara 5 200 kr per månad.
I anledning av de föreslagna
besparingsåtgärderna och förslaget
rörande beräkning av särskilt
bostadstillägg till pensionärer föreslår
regeringen att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer.
Kompensationsgraden i BTP
Enligt propositionen bör, för att det
fastställda utgiftstaket för regeringens
utgifter inte skall överskridas,
kompensationsgraden i BTP sänkas.
Regeringen föreslår att
kompensationsgraden sänks från 85 till
83 % av bostadskostnaden mellan 100 och
4 000 kr. Med den föreslagna sänkningen
får alla pensionärer med BTP sänkt
bostadstillägg. Regeringen erinrar
emellertid om att pensionärer med små
ekonomiska resurser ofta har SBTP och
att dessa pensionärers sänkta BTP
kompenseras med en lika stor höjning av
SBTP.
Förändringen av kompensationsgraden,
som beräknas medföra en besparing på 385
miljoner kronor per år för åren
1997-1999, föreslås träda i kraft den 1
januari 1997.
Inkomstberäkning i fråga om BTP
Enligt regeringen är det, för att uppnå
saneringsmålet då det gäller statens
finanser, nödvändigt att vid
inkomstprövningen av BTP återgå till att
medräkna inkomst av
privatbostadsfastighet eller
privatbostad som inte permanent bebos av
den pensionsberättigade.
Med hänsyn härtill föreslås i
propositionen att endast
privatbostadsfastighet eller
privatbostad som permanent bebos av den
pensionsberättigade skall vara
undantagen från att medräknas vid
inkomstprövningen av BTP. Detta innebär
att innehav av bl.a. fritidsfastighet
kan komma att påverka bostadstilläggets
storlek.
Förändringen, som beräknas medföra en
besparing på 200 miljoner kronor per år
för åren 1997-1999, föreslås träda i
kraft den 1 januari 1997 men inte
tillämpas före den 1 april 1997.
Det föreslås att Riksförsäkringsverket,
i enlighet med tidigare lämnat
bemyndigande, får lämna föreskrifter om
de närmare detaljerna om hur bl.a. skuld
på fastighet och inkomst av uthyrd
bostad skall hanteras.
Innehav av privatbostadsfastighet eller
privatbostad finns inte registrerat hos
Riksförsäkringsverket eller
försäkringskassorna. Regeringen anser
därför att kassorna skall ges möjlighet
att hämta in nödvändiga uppgifter från
fastighetsregister eller
skattemyndighet.
Skälig bostadskostnad vid beräkning av
SBTP
Regeringen framhåller att det, i en tid
av snäva ekonomiska resurser, ur
fördelningspolitiska och ekonomiska
synpunkter är angeläget att regering och
riksdag har ett samlat ansvar för
bostadstilläggen till pensionärer. I och
med att systemet med utgiftstak för
statens budget har införts har dessa
synpunkter fått än större betydelse.
Regeringen anser därför att högsta
skäliga bostadskostnad bör fastställas
inom ramen för den övriga budgeten.
Normen för högsta skäliga bostadskostnad
föreslås därför, liksom vad i dag gäller
normen för lägsta skäliga levnadsnivå,
regleras i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer.
Från och med den 1 januari 1997
föreslås normen för högsta skäliga
bostadskostnad vid beräkning av SBTP
vara 5 200 kr per månad.
Ändringen, som föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997, beräknas öka
utgifterna med 70 miljoner kronor per år
under åren 1997 - 1999.
Motionerna
I motion Sf254 yrkandena 24 och 25 av
Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag
på förslagen att sänka
kompensationsgraden i bostadstillägget
till pensionärer och att medräkna
fritidsfastigheter som förmögenhet vid
beräkningen av dessa bostadstillägg.
Enligt yrkande 27 bör riksdagen, med
hänsyn till dessa ändringar, till
anslaget A 3 anvisa 465 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit.
I motion Sf242 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 14 avvisas förslaget att
fritidsfastighet skall medräknas som
förmögenhet vid beräkning av
bostadstillägg till pensionärer.
Motionärerna anser att det är rimligt
att undanta även sådana fastigheter vid
denna beräkning.
Enligt motion So424 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) måste de medel som finns
satsas på låginkomstpensionärerna som
kompensation för alla nedskärningar de
fått vidkännas. Ett av de bästa sätten
att stödja dessa pensionärer är via
bostadstilläggen. I yrkande 17 begärs
därför ett tillkännagivande om att
riksdagen motsätter sig en sänkning av
kompensationsgraden i bostadstillägget
till pensionärer. I yrkande 18 begär
motionärerna ett tillkännagivande om att
riksdagen även motsätter sig att
fritidsfastigheter skall medräknas vid
beräkningen av bostadstillägg till
pensionärer. Sådana fastigheter
genererar inga inkomster eller
avkastning. Dessutom har många
pensionärer redan drabbats av
upptaxeringar av taxeringsvärden.
I motion Sf253 yrkande 4 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) begärs att riksdagen,
för att nivån på bostadstilläggen till
pensionärer skall kunna bevaras på
nuvarande nivå, till anslaget A 3
anvisar 250 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit.
Enligt motion Sf229 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) avvisar
Kristdemokraterna regeringens förslag om
sänkt kompensationsgrad i
bostadstillägget till pensionärer och om
att medräkna fritidsfastigheter som
förmögenhet vid beräkningen av dessa
bostadstillägg. Med hänsyn härtill begär
motionärerna i yrkande 3 (delvis) att
riksdagen till anslaget A 3 anvisar ett
belopp som med 465 miljoner kronor
överstiger regeringens föreslag.
Utskottet
Utskottet bedömer, mot bakgrund av det
svåra ekonomiska läget att de
besparingsåtgärder som regeringen
föreslagit i fråga om
kompensationsgraden i BTP och
beräkningen av BTP är nödvändiga.
Utskottet vill dock även i detta
sammanhang erinra om att utskottet, som
också sagts under utskottets bedömning
då det gäller A 1 Ålderspensioner,
förutsätter att regeringen följer
utvecklingen för pensionärerna.
En motsvarande ändring som den
regeringen föreslår i 5 § sjunde stycket
lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer bör, som tidigare nämnts,
göras i nuvarande lydelse av 16 § lagen
(1962:381) angående införande av lagen
om allmän försäkring. Sistnämnda ändring
framgår av bilaga 3, i vilken utskottet
lägger fram förslag till lagtext.
Regeringens förslag att den skäliga
bostadskostnaden, då det gäller
beräkning av särskilt bostadstillägg
till pensionärer, skall regleras i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer och förslaget om norm för
denna kostnad har inte föranlett några
motioner. Utskottet har ingen erinran
mot förslagen.
Utskottet har inte heller någon erinran
mot regeringens beräkningar av
utgifterna under anslaget.
Utskottet återkommer nedan och
redovisar utskottets sammantagna
överväganden och ställningstaganden
Utskottets ställningstagande
(utgiftsområde 11)
Tidigare har redovisats att riksdagen
för budgetåret 1997 har fastställt
utgiftsramen för utgiftsområde 11 till
63 975 miljoner kronor. Med utgångspunkt
från den fastställda utgiftsramen anser
utskottet att fördelningen av medel på
anslagen inom utgiftsområdet är anpassad
efter de utgifter anslagen, med hänsyn
tagen till de av utskottet godtagna
besparingsförslagen, har att täcka. Med
hänsyn härtill och då utskottet ovan
inte har ansett sig kunna ställa sig
bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor
föreslår utskottet att riksdagen med
bifall till regeringens förslag anvisar
anslag för budgetåret 1997 enligt
Utskottets förslag i bilaga 4. Samtliga
i bilaga 5 förtecknade motionsyrkanden
avslås.
Mot bakgrund av vad nu sagts och vad
utskottet tidigare anfört i betänkandet
föreslår utskottet vidare att riksdagen
dels antar utskottets förslag till lag
om ändring i lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring,
dels antar regeringens förslag till
lagar om ändringar i lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän
försäkring, lagen (1969:205) om
pensionstillskott och lagen (1994:308)
om bostadstillägg till pensionärer med
de tillägg och ändringar som sagts ovan.
Det fortsatta genomförandet av
pensionsreformen
Riksdagen har på grundval av
propositionen 1993/94:250 beslutat om
riktlinjer för en reformering av det
allmänna ålderspensionssystemet (bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Riktlinjerna grundar sig på det förslag
som de dåvarande regeringspartiernas
representanter (m, fp, c och kd) och
Socialdemokraternas representanter i den
parlamentariskt sammansatta
Pensionsarbetsgruppen lagt fram i
betänkandet Reformerat pensionssystem
(SOU 1994:20). Beräkningen av
pensionsförmånerna skall i det nya
systemet bygga på den s.k.
livsinkomstprincipen. Den
inkomstrelaterade ålderspensionen skall
kompletteras med ett grundskydd,
garantipension. I den fortsatta
beredningen av pensionsreformen inom
regeringskansliet medverkar den av
regeringen tillsatta
Genomförandegruppen, bestående av
företrädare för nämnda partier.
Partiernas företrädare har förklarat sig
överens om att inte ensidigt genomdriva
förändringar i pensionsreformens
grundläggande beståndsdelar.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle
lagstiftning om det inkomstrelaterade
pensionssystemet träda i kraft den 1
januari 1996. Vidare skulle de första
pensionerna enligt detta system börja
betalas ut den 1 januari 2000. Då skulle
också reglerna om garantipension träda i
kraft. Riksdagen har härefter beslutat
att tidpunkten för det formella
ikraftträdandet av det reformerade
pensionssystemets intjänanderegler skall
flyttas fram till den 1 januari 1997
(prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:SfU10,
rskr. 1994/95:343).
Bland annat för att arbetstagare
skulle få möjlighet att skaffa sig
pensionsgrundande inkomster under längre
tid föreslog regeringen i propositionen
1993/94:250 att arbetstagare, med vissa
undantag reglerade i kollektivavtal,
skulle få lagstadgad rätt att kvarstå i
arbete till 66 års ålder fr.o.m. år 1997
och till 67 års ålder fr.o.m. år 1998.
Regeringen anförde därvid att höjningen
av åldersgränsen för avgångsskyldighet i
första hand borde genomföras via avtal
mellan arbetsmarknadens parter och
uttalade att, om det visade sig att
arbetsmarknadens parter inte senast
under början av år 1996 träffat avtal
med innebörd att åldersgränsen höjdes på
sätt som föreslagits, det borde bli
fråga om en tvingande lagreglering med
detta innehåll. Riksdagen har godkänt
detta förslag (bet. 1993/94:SfU24, rskr.
1993/94:439).
Propositionen
I budgetpropositionen anges att
omfattningen av arbetet med att
genomföra och utveckla de riktlinjer
avseende en reformerad ålderspension,
som riksdagen beslutat, enligt
regeringens bedömning innebär att
ikraftträdandet av regler om intjänande
av sådan pension behöver senareläggas.
Regeringen föreslår att ikraftträdandet
senareläggs till den 1 januari 1999.
Regeringen framhåller också att den
omläggning av ADB-system och
administrativa rutiner, som i anledning
av pensionsreformen måste ske inom
socialförsäkringsadministrationen, till
stor del inte kan genomföras före ett
riksdagsbeslut om ny lagstiftning. Detta
innebär att tiden mellan ikraftträdandet
av nya regler för intjänande av
ålderspension och de första
utbetalningarna av pension enligt de nya
reglerna inte får bli alltför kort.
Under nämnda tid måste vidare göras
omfattande beräkningar av pensionsrätt
m.m. avseende tiden fr.o.m. år 1960.
Regeringen föreslår att de första
utbetalningarna av ålderspension enligt
de reformerade reglerna skall påbörjas
först två år efter ikraftträdandet av de
nya intjänandereglerna, dvs. i januari
år 2001.
I propositionen konstateras att
arbetsmarknadens parter hittills inte
har träffat något avtal om höjning av
åldersgränsen för avgångsskyldighet.
Regeringen anför att situationen på
arbetsmarknaden för närvarande är sådan
att en samförståndslösning av innebörd
att den generella gränsen för
avgångsskyldighet höjs ännu inte är i
sikte. Samtidigt kvarstår regeringens
bedömning att frågor om
avgångsskyldighet smidigast och
effektivast regleras i kollektivavtal.
Av dessa skäl bör arbetsmarknadens
parter få ytterligare anstånd med att
finna lösningar som ger arbetstagarna
rätt att stanna kvar i arbete på det
sätt som förutsatts i
pensionsöverenskommelsen. Regeringen
föreslår därför, efter samråd med
Genomförandegruppen, att en eventuell
tvingande lagreglering senareläggs och
att den tid som står till parternas
förfogande att träffa avtal förlängs
till utgången av november månad 1997.
Motionerna
I motion Sf221 av Karin Wegestål m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande av
behovet av en utvidgad utredning om ett
reformerat pensionssystem. En alltför
liten grupp har haft den stora uppgiften
att utforma framtidens pensioner.
Pensionsarbetsgruppen bör utvidgas och
tillföras fler ledamöter och experter.
Alla riksdagspartier bör vara
representerade.
I motion Sf229 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) framhålls att så många beslut
beträffande det reformerade
ålderspensionssystemet ännu är
utestående att osäkerhet har spritt sig
bland människor. I yrkande 1 begärs
därför ett tillkännagivande om att alla
avgörande beslut som återstår i
pensionsreformen måste fattas under
innevarande mandatperiod.
Utskottet
Utskottet har förståelse för behovet att
flytta fram tidpunkten för
ikraftträdandet av det reformerade
pensionssystemets intjänanderegler och
tidpunkten från vilken utbetalningar
från pensionssystemet skall göras.
Utskottet har inte heller någon erinran
mot att en eventuell lagreglering om
höjning av åldersgränsen för
avgångsskyldighet senareläggs. De av
regeringen framlagda förslagen
tillstyrks.
Genomförandegruppen består av
företrädare för de fem partier som
träffat överenskommelsen om
pensionsreformen. Till
Genomförandegruppen har under det
senaste året knutits två experter från
Riksförsäkringsverket. Utskottet anser
inte att det föreligger skäl för
riksdagen att föreslå någon annan
sammansättning av Genomförandegruppen.
Utskottet avstyrker motion Sf221.
Utskottet förutsätter att kommande
lagförslag föreläggs riksdagen i så god
tid före det avsedda ikraftträdandet att
riksdagen ges en tillräcklig tid för
överväganden och behandling. Det bör i
detta sammanhang beaktas att år 1998 är
ett valår vilket medför en förkortad tid
för riksdagens budgetarbete under
hösten. Enligt utskottets mening torde
det därför vara nödvändigt att riksdagen
senast under våren 1998 fattar beslut om
intjänandereglerna. Även då det gäller
övriga regler om ålderspension bör
riksdagen ges utrymme att fatta beslut i
god tid innan utbetalningarna enligt det
reformerade systemet föreslås påbörjas
den 1 januari 2001. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Sf229 yrkande
1, i den mån yrkandet inte kan anses
tillgodosett med vad utskottet anfört.
Motioner med anknytning till
utgiftsområde 11
Folkpension
Hel folkpension i form av ålderspension
och förtidspension utges med 96
respektive 90 % av basbeloppet minskat
med 2 % eller, för gift försäkrad, med
78,5 respektive 72,5 % av basbeloppet
minskat med 2 %.
Enligt motion Sf201 anser Jeppe Johnsson
och Maud Ekendahl (m) att en ensam
familjeförsörjare bör ha oreducerad
folkpension och kanske även extra
grundavdrag för att jämställas med
ensamstående eller sammanboende, vilka
båda har folkpension alternativt
folkpension/förvärvsinkomst. De begär
ett tillkännagivande om detta.
I betänkandet 1994/95:SfU10 tillstyrkte
utskottet regeringens förslag om att
folkpension till gift
pensionsberättigad, vars make inte hade
rätt till folkpension, fr.o.m. den 1
januari 1996 skulle sänkas till samma
belopp som gällde för folkpension till
den vars make hade rätt till
folkpension. I den proposition
(1994/95:100) som låg till grund för
förslaget anfördes att det inte längre
var tidsenligt att folkpensionen för
gift försäkrad var olika stor beroende
på om maken hade folkpension eller ej.
Mot bakgrund härav och den
statsfinansiella situationen borde
därför folkpension till gift
pensionsberättigad vara lika stor
oavsett om maken hade folkpension eller
ej. Utskottet anser inte att det nu
finns anledning för riksdagen att ändra
sitt fattade beslut om folkpension till
gift pensionsberättigad. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion
Sf201.
Efterlevandepension
I motion Sf250 av Helena Nilsson (c)
begärs förslag till lagändring så att
efterlevande make som är över 60 år skall
kunna få behålla sin efterlevandepension
även efter omgifte.
Pensionsförmåner enligt AFL till
efterlevande vuxna utges, som ovan
sagts, inte efter omgifte. Inom ramen
för den fortsatta beredningen av
pensionsreformen har nu inletts en
översyn av systemet för
efterlevandepension (dir. 1996:51).
Enligt utskottets uppfattning bör
riksdagen, i avvaktan på resultatet av
den pågående översynen, inte vidta någon
åtgärd i anledning av motion Sf250.
Beräkning av anslag för åren 1998 och
1999
I motion Sf253 yrkande 5 begär Birger
Schlaug m.fl. (mp) ett tillkännagivande
om att utgifterna under anslagen A 1
Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg
till pensionärer för budgetåren 1998 och
1999 bör, med hänsyn tagen till den
effekt en höjd miljöskatt innebär,
beräknas till högre belopp än vad
regeringen gjort i propositionen.
Det föreligger inte någon anledning för
riksdagen att nu besluta om beräkning av
anslag för budgetåren 1998 och 1999.
Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf253 yrkande 5.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ett
verksamhetsområde, Ekonomisk trygghet
för familjer och barn (förutom
bostadsbidragen som återfinns i
utgiftsområde 18 och studiebidragen som
återfinns i utgiftsområde 15).
Förmånerna inom området utgörs av
anslagen A 1 Allmänna barnbidrag, A 2
Föräldraförsäkring, A 3 Underhållsstöd,
A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, A 5
Barnpensioner och A 6 Vårdbidrag till
handikappade barn. Samtliga anslag inom
området är ramanslag.
Riksdagen har i enlighet med
regeringens förslag för budgetåret 1997
fastställt utgiftsramen för
utgiftsområdet till 35 161 050 000 kr
(1996/97:
FiU1, rskr. 1996/97:53).
A 1 Allmänna barnbidrag
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnbidrag,
flerbarnstillägg och förlängt
barnbidrag. Barnbidrag utges med 7 680
kr per barn och år. Flerbarnstillägg
utges med 2 400 kr för det tredje
barnet, 7 200 kr för det fjärde barnet
och 9 000 kr för det femte och varje
ytterligare barn. Vidare gäller att
flerbarnstilläggen på sikt avskaffas
genom att inga nya tillägg beviljas
efter utgången av år 1995. De familjer
som före den 1 januari 1996 beviljats
flerbarnstillägg får behålla dessa tills
rätten till stödet upphör enligt
gällande regler. Förlängt barnbidrag
utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det
barnet har fyllt 16 år om barnet
studerar vid grundskola eller deltar i
viss annan motsvarande utbildning.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen till anslaget
A 1 Allmänna barnbidrag anvisar ett
ramanslag på 14 654 miljoner kronor.
Motioner
I motion Sf254 yrkande 30 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen
beslutar att till A 1 anvisa 880
miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. I yrkande 28 begär
motionärerna att riksdagen från den 1
januari 1997 avskaffar
flerbarnstilläggen.
I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att
riksdagen beslutar att till A 1 anvisa 2
400 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslår. I yrkande 1 begärs
ett tillkännagivande om höjda barnbidrag
och höjt flerbarnstillägg. Motionärerna
anför att det under 1980-talet
konstaterades att barnfamiljerna hade
väsentligt sämre ekonomi än andra
hushåll. Mot den bakgrunden infördes
flerbarnstilläggen. Uppgörelsen om
skattereformen hösten 1989 innebar också
kraftiga höjningar av de allmänna
barnbidragen. Höjningarna kom dock inte
att genomföras fullt ut och sedermera
har barnbidragen sänkts. Vidare har
flerbarnstilläggen för nytillkommande
flerbarnsfamiljer avskaffats. Enligt
motionärerna innebär den samlade familje-
ekonomiska politik som regeringen
förespråkar att en orimligt stor andel
av den ekonomiska saneringsbördan läggs
på barnfamiljerna.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i
motion Sf230 (delvis) att riksdagen
beslutar att till A 1 anvisa 1 874
miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslår. Motionärerna ställer sig
kritiska till flera av de nedskärningar
som genomförts av den socialdemokratiska
regeringen, vilka lett till kraftiga
försämringar för de familjer som har de
lägsta disponibla inkomsterna. I
motionen föreslås att vårdnadsbidraget
återinförs till en nettokostnad av 2 600
miljoner kronor. Enligt motionärerna
finansieras detta genom en motsvarande
minskning av statsbidraget till
kommunerna, som avlastas kostnader för
barnomsorg. Motionärerna anser vidare
att barnbidraget bör sänkas med 40 kr
per månad. De frigjorda resurserna,
enligt motionärerna ca 862 miljoner
kronor, bör överföras till den
barnrelaterade delen i bostadsbidraget.
Vidare bör flerbarnstilläggen
återinföras till en kostnad av 86
miljoner kronor. I motionerna Fi214
yrkande 29 och So636 yrkande 4 av Alf
Svensson m.fl. (kd) hemställs om ett
återinförande av vårdnadsbidraget. I
motion So636 begärs i yrkande 5 ett
tillkännagivande om avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader i den form
den hade före den 1 januari 1995. I
motionen begärs också i yrkandena 9 och
11 tillkännagivanden om att föra över en
del av barnbidraget till bostadsbidraget
och att flerbarnstilläggen bör vara
relaterade till barnbidraget.
Utskottet
I proposition 1995/96:69 Vissa
socialförsäkringsfrågor föreslogs bl.a.
att flerbarnstilläggen skulle avskaffas
på sikt genom att inga nya tillägg
beviljades efter utgången av år 1995.
Med anledning av motionsyrkanden
beträffande höjning av barnbidragen samt
beskattade sådana anförde
socialutskottet (1995/96:SoU6) bl.a. att
utskottet vid behandlingen av detta års
budgetproposition funnit att det av
statsfinansiella skäl var nödvändigt att
sänka det allmänna barnbidraget med 110
kr till 640 kr per barn och månad.
Samtidigt avstyrkte socialutskottet en
motion (mp) om att i stället höja
barnbidraget med 250 kr och beskatta det
eftersom detta skulle bryta principen
att barnbidrag skall utgå lika för alla
barn och öka rundgången av pengar i
systemen och därmed öka
administrationen. Utskottet var inte
heller berett att som föreslogs i en
motion (kd) sänka barnbidraget med 150
kr och överföra resurserna till
bostadsbidragssystemet eftersom detta
skulle slå alltför hårt mot många
barnfamiljer och inte innebära någon
besparing för statsbudgeten.
Socialutskottet vidhöll sin tidigare
inställning att systemet med
flerbarnstillägg på sikt borde avskaffas
genom en successiv utfasning så att
flerbarnstillägg inte utgår för
nytillkommande barn fr.o.m. den 1
januari 1996. Riksdagen följde
socialutskottet.
Socialförsäkringsutskottet finner med
avseende på barnbidrag och
flerbarnstillägg inte skäl att inta
annan ståndpunkt än vad som uttrycks i
socialutskottets betänkande.
Beträffande vårdnadsbidraget vill
utskottet framhålla följande. I
proposition 1994/95:61 föreslogs att
lagen om vårdnadsbidrag skulle upphöra
att gälla vid utgången av år 1994.
Socialutskottet tillstyrkte förslaget
och anförde därvid bl.a. att införandet
av vårdnadsbidrag var ett steg i fel
riktning, både ur jämställdhetssynpunkt
och med hänsyn till statsfinanserna.
Socialförsäkringsutskottet anser att
denna uppfattning alltjämt äger
giltighet, och varken vårdnadsbidrag
eller avdrag för barnomsorgskostnader
bör därför införas.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
A 2 Föräldraförsäkringen
Gällande ordning
Bestämmelserna om
föräldraförsäkringsförmånerna återfinns
i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Rätten till
havandeskapspenning regleras i 3 kap.
9 § samma lag.
Föräldrapenning utges under 450 dagar i
anslutning till barns födelse eller
adoption. När båda föräldrarna är
vårdnadshavare har de rätt till hälften
var av det totala antalet
ersättningsdagar. En förälder kan
överlåta rätten till
föräldrapenningdagar till den andre
föräldern med undantag av 30 dagar (de
s.k. pappa- och mammamånaderna). Under
360 dagar utges fr.o.m. den 1 januari
1997 ersättning med 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
(prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4,
rskr. 1995/96:222). Ersättning utges
dock alltid lägst enligt garantinivån
som är 60 kr om dagen. För resterande 90
dagar är ersättningen lika med
garantinivån.
Tillfällig föräldrapenning utges till
en förälder som behöver stanna hemma för
att tillfälligt vårda sjukt barn under
12 år, i vissa fall även vid vård av
barn över 12 år. Tillfällig
föräldrapenning kan också utges när
barnets ordinarie vårdare är sjuk, när
förälder behöver följa med barnet till
barnavårdscentral m.m. samt vid
vårdbehov som uppkommer när den andra
föräldern besöker läkare med annat barn
till någon av föräldrarna. Tillfällig
föräldrapenning kan utges för 60 dagar
per barn och år. Ersättning kan betalas
ut under ytterligare 60 dagar, men inte
vid ordinarie vårdarens sjukdom eller
smitta. Fr.o.m. år 1995 kan föräldern
överlåta sin rätt till tillfällig
föräldrapenning till en
sjukpenningförsäkrad som i stället för
föräldern avstår från sitt
förvärvsarbete för att vårda barnet i
samband med sjukdom eller smitta hos
barnet eller dess ordinarie vårdare.
Fadern har en särskild rätt till
tillfällig föräldrapenning under högst
10 dagar i samband med barns födelse
eller adoption. Fr.o.m. år 1996 är
ersättningsnivån 75 % av SGI för alla
dagar med tillfällig föräldrapenning.
Havandeskapspenning kan utges till
blivande mödrar som under graviditetens
senare del på grund av arbetets art inte
kan fortsätta i sitt vanliga arbete och
inte heller kan omplaceras. Förmånen
utges tidigast fr.o.m. den sextionde
dagen och längst t.o.m. den elfte dagen
före den beräknade förlossningen.
Ersättningsnivån vid havandeskapspenning
är 75 % av SGI.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen till anslaget
A 2 Föräldraförsäkring anvisar ett
ramanslag på 16 192 000 000 kr.
Förmånerna inom sjukpenningförsäkringen
kan utges på fyra nivåer, hel, halv, tre
fjärdedels och en fjärdedels förmån.
Inom föräldraförsäkringen kan förmånerna
bara utges på tre nivåer. Det finns
ingen möjlighet, vare sig inom
föräldrapenningen eller den tillfälliga
föräldrapenningen, att ta ut förmånerna
som tre fjärdedels förmån. I
propositionen föreslås att en
förmånsnivå omfattande tre fjärdedels
förmån införs inom föräldraförsäkringen
och att en motsvarande rätt till
ledighet införs i
föräldraledighetslagen. Regelsystemet
kommer därmed enligt propositionen att
stämma bättre överens med föräldrarnas
arbetssituation och bli mer enhetlig med
övriga ersättningssystem inom
socialförsäkringen. Enligt regeringen
bör kostnadseffekten av förslaget bli
mycket begränsad.
Motioner
Moderata samlingspartiet
I motion Sf254 yrkande 35 begärs att
riksdagen till A 2 anvisar 4 468
miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna framhåller att
man i sjukförsäkringen föreslagit att
det skall införas ytterligare en
karensdag. För att skapa enhetlighet
föreslår man därför att det skall
införas två karensdagar även i den
tillfälliga föräldrapenningen (yrkande
32). Föräldrapenningen bör liksom
sjukpenningen beräknas på en
sjukpenninggrundande inkomst som utgör
ett genomsnitt av de senaste 24
månadernas inkomster (yrkande 7, delvis)
Vidare föreslår motionärerna att
havandeskapspenningen avskaffas (yrkande
33) och att lagstiftningen med avseende
på föräldraförsäkringen görs mer
flexibel. Det skall enligt motionärerna
exempelvis vara möjligt att ta ut
föräldraledighet två månader före
beräknad förlossning. Genom ökad
kontroll inom föräldraförsäkringen för
att komma till rätta med fusk och
överutnyttjande kan man enligt
motionärerna sänka utgifterna under
anslaget (yrkande 34). I yrkande 38
begär motionärerna att det tillskapas
ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag, och
i yrkande 39 begärs att riksdagen till
anslaget A 7 anvisar 2 400 miljoner
kronor. I yrkande 37 liksom i motion
So639 yrkande 2 begärs att riksdagen
beslutar införa avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader. Enligt
motionärerna är det väsentligt att
införa ett vårdnadsbidrag för att skapa
rättvisa mellan samtliga familjer och
möjliggöra för föräldrarna att välja den
omsorg som passar den egna familjen och
de egna barnen bäst.
Folkpartiet liberalerna
I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) begärs
att riksdagen till A 2 anvisar 500
miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslår. I yrkande 2 begär motionärerna
att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen skall höjas till 80
% av SGI från den 1 januari 1997. I
yrkande 3 begärs att regeringen
återkommer med förslag till tidigarelagd
finansiering av höjningen av
ersättningsnivån. I motionen framhålls
att ersättningsnivån för den s.k.
mamma/pappamånaden sänkts så att nivån
motsvarar övriga dagar inom
föräldraförsäkringen. Enligt
motionärerna innebär detta ett bakslag i
arbetet på att få fler pappor att stanna
hemma hos sina barn och ett steg
tillbaka i arbetet för en jämnare
fördelning av det praktiska ansvaret för
barn och hem. I yrkande 4 begärs att
ersättningsnivån för den s.k.
mamma/pappamånaden höjs till 90 % av SGI
från den 1 januari 1997. För att
finansiera detta och andra förbättringar
inom föräldraförsäkringen begärs i
yrkande 5 beslut om att slopa de 90
dagar inom föräldraförsäkringen som
ersätts enbart på garantinivå. Även i
motion Sf242 yrkande 11 begärs att
ersättningsnivån för mamma/pappamånaden
höjs till 90 % och att garantidagarna
slopas.
Vänsterpartiet
I motion Sf245 (delvis) begärs att
riksdagen till A 2 anvisar 1 075
miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslår. Av detta belopp vill
motionärerna att 200 miljoner kronor
avsätts så att den s.k.
semesterlönefaktorn kan beaktas vid
beräkning av SGI, 600 miljoner kronor
för att höja ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen till 80 % från den
1 januari 1997 och 200 miljoner kronor
för att höja ersättningsnivån för
mamma/pappamånaden till 90 %. I motion
Sf241 yrkande 2 (delvis) begärs att
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
höjs till 80 %, och i yrkande 6 begärs
ett tillkännagivande om att inga
besparingar skall göras med avseende på
mamma/pappamånaden.
Miljöpartiet de Gröna
I motion Sf253 yrkande 6 (delvis) begärs
att riksdagen till A 2 anvisar 50
miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslår. I yrkande 8 begär motionärerna
att ersättningen i föräldraförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1997 skall utges med
80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp
och med 40 % på överskjutande
inkomstdel. I yrkande 9 begärs beslut om
att garantinivån i föräldraförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1997 skall vara 180
kr. I yrkande 10 begärs att riksdagen,
under förutsättning av bifall till
yrkande 9, beslutar att avskaffa de 90
dagar i föräldraförsäkringen då
ersättning utges endast på garantinivå.
I yrkande 11 begärs att riksdagen, under
förutsättning av bifall till yrkande 9,
beslutar att i föräldraförsäkringen
införa en garanterad rätt till ledighet
i 18 månader. Ett sådant yrkande förs
också fram i motion A806 yrkande 8. I
motion A806 yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande om att de 90
garantidagarna omvandlas till en
ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar
som i dag enbart får föräldrapenning på
garantinivå.
Kristdemokraterna
I motion Sf230 (delvis) begärs att
riksdagen i förhållande till regeringens
förslag beslutar om ett minskat anslag
till A 2 med 100 miljoner kronor.
Motionärerna menar att ersättningsnivån
i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1997 skall vara 80 %. Enligt
motionärerna belastar förslaget
statsbudgeten med 500 miljoner kronor.
Genom en ändrad beräkningsgrund för SGI
görs en nettobesparing i
föräldraförsäkringen med 600 miljoner
kronor.
Utskottet
Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna begär att riksdagen
anvisar ett lägre belopp än vad
regeringen föreslagit medan
Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär
att riksdagen anvisar ett högre belopp.
Partierna har också redovisat förslag
till ändringar i fråga om anslagets
användning.
Utskottet tar först upp frågan om
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen.
I sitt av riksdagen nyligen godkända
betänkande 1996/97:SfU4 behandlade
utskottet ett motionsyrkande avseende
höjd ersättningsnivå i
föräldraförsäkringen. Utskottet, som
noterade att regeringen aviserat en
höjning av ersättningsnivån till 80 %
fr.o.m. den 1 januari 1998, ansåg att
det saknades finansiellt utrymme för att
tidigarelägga denna höjning.
Motionsyrkandet i fråga avstyrktes
därför. Eftersom det ekonomiska utrymmet
för att höja ersättningsnivån inte har
förändrats anser utskottet att det inte
finns skäl att förorda en höjning av
ersättningsnivån fr.o.m. den 1 januari
1997. I samma betänkande tillstyrkte
utskottet med hänvisning till behovet
att sanera statsfinanserna att den högre
kompensationsnivån för mamma- och
pappamånaden slopas. Inte heller i detta
avseende har utskottet anledning att ha
en annan uppfattning.
Vad därefter gäller frågan om s.k.
brutet tak i föräldraförsäkringen vill
utskottet hänvisa till vad utskottet
under utgiftsområde 10 anfört om brutet
tak i sjukförsäkringen. Utskottet anför
där att utgångspunkten bör vara att
sjukförsäkringen bör vara en
inkomstbortfallsförsäkring och att
införandet av ett brutet tak skulle
bryta mot denna princip samtidigt som
det skulle innebära en ytterligare
förstärkning av den bristande
överensstämmelse mellan inbetalda
socialavgifter och utbetalda förmåner
som förekommer redan i dag, t.ex. genom
att avgifter tas ut på inkomster över
7,5 basbelopp medan förmånerna utbetalas
på inkomster under detta tak. Utskottet
kan inte heller ställa sig bakom
förslaget att införa ett s.k. brutet tak
i föräldraförsäkringen. Detta gäller
också motionsförslaget om förlängning av
föräldraförsäkringen till 18 månader.
Även frågan om att beräkna
sjukpenninggrundande inkomst dels på ett
genomsnitt av de senaste 24 månadernas
inkomster, dels med tillämpning av den
s.k. semesterlönefaktorn har behandlats
ovan under utgiftsområde 10. Utskottet
har där avvisat sådana förslag och
utskottet finner inte skäl att inta en
annan ståndpunkt såvitt avser
föräldraförsäkringen.
Beträffande motionsförslaget om
införande av två karensdagar i den
tillfälliga föräldrapenningen anser
utskottet att det skulle innebära
alltför stora påfrestningar på
småbarnsföräldrar och inte bör
genomföras.
Även vad gäller frågan om intensifierad
kontroll av föräldraförsäkringen kan
hänvisas till vad utskottet anfört under
utgiftsområde 10. Där hänvisas bl.a.
till att regeringen i
budgetpropositionen har aviserat att den
under våren 1997 kommer att lägga fram
en proposition med utgångspunkt från
Riksrevisionsverkets rapporter.
Utskottet anser att den aviserade
propositionen bör avvaktas.
Frågor om vårdnadsbidrag har ovan
tagits upp under anslaget A 1
Barnbidrag. Utskottet har därvid
hänvisat till att i proposition
1994/95:61 föreslogs att lagen om
vårdnadsbidrag skulle upphöra att gälla
vid utgången av år 1994. Socialutskottet
tillstyrkte förslaget och anförde därvid
bl.a. att införandet av vårdnadsbidrag
var ett steg i fel riktning, både ur
jämställdhetssynpunkt och med hänsyn
till statsfinanserna.
Socialförsäkringsutskottet anser,
liksom under anslaget A 1, att denna
uppfattning alltjämt äger giltighet, och
varken vårdnadsbidrag eller avdrag för
barnomsorgskostnader bör därför införas.
Slutligen tar utskottet upp
motionsförslaget om ett slopande av
havandeskapspenningen. Utskottet kan
inte ställa sig bakom förslaget.
Utskottet har inget att erinra mot vare
sig regeringens förslag till
medelsanvisning eller de föreslagna
lagändringarna.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
A 3 Underhållsstöd
Gällande ordning
Riksdagen har nyligen antagit lag om
underhållsstöd (prop. 1995/96:208, bet.
1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21).
Underhållsstödet ersätter fr.o.m.
februari 1997 det nuvarande
bidragsförskottssystemet (inkl. det
förlängda bidragsförskottet) och det
särskilda bidraget till vissa
adoptivbarn.
Underhållsstöd lämnas med högst 1 173
kr per månad och barn. För det
underhållsstöd som lämnas till barnet
skall den förälder som inte bor
tillsammans med barnet vara
återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten är utformad
som en viss procent av den
återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett grundavdrag på
24 000 kr. Procentsatsen för
fastställande av återbetalningsbelopp
för ett barn är 10 %, för två barn 6,25
% för varje barn och för tre barn 5 %
per barn. Den totala procentsatsen ökar
med 1 % för varje ytterligare barn
utöver tre. Återbetalningsskyldigheten
skall omprövas årligen och fastställas
utifrån senast tillgängliga taxering
efter grundavdraget på årsinkomsten med
24 000 kronor.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen till anslaget
A 3 Underhållsstöd anvisar ett ramanslag
på 2 411 450 000 kr.
Motioner
I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att
riksdagen i förhållande till regeringens
förslag beslutar om ett minskat anslag
till A 3 med 200 miljoner kronor.
Motionärerna framhåller att de i samband
med behandlingen av regeringens förslag
till lag om underhållsstöd föreslagit
ett reformerat system för
underhållsbidragens fastställande och
ändrade regler för de utfyllnadsbidrag
som skall utges till de barn som är i
behov av ekonomiskt stöd utöver
barnbidrag och bostadsbidrag.
Motionärerna förordar en modell där
underhållsbidraget beräknas efter en
s.k. nettokvotmodell som föreslogs i
betänkandet Underhållsbidrag och
bidragsförskott (SOU 1995:26).
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i
motion Sf253 yrkande 6 (delvis) att
riksdagen till A 3 beslutar om ett
anslag som överstiger regeringens
förslag med 100 miljoner kronor för att
bekosta avdrag för resor vid umgänge med
barn.
Utskottet
Som framgått ovan har riksdagen nyligen
antagit regeringens förslag till lag om
underhållsstöd. Utskottet finner inte nu
anledning att förorda någon annan modell
för beräkning av underhållsbidrag. Det
är dock viktigt att frågan om vilka
effekter reformen kan få med avseende på
föräldrarnas ekonomi följs upp, något
som utskottet också framhöll vid
behandlingen av propositionen.
I betänkandet 1996/97:SfU3 angavs att
frågan om resekostnader i samband med
umgängesfrågor kommer att behandlas i en
proposition som förväntas bli framlagd
nästa år, och utskottet framhöll vikten
av att frågan får en lösning.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner
Propositionen
Anslaget disponeras för bidrag till
kostnader för internationella adoptioner
enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoptioner av utländska barn. Bidrag
lämnas med hälften av
genomsnittskostnaderna för en adoption
från barnets ursprungsland, dock högst
24 000 kr. Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA)
fastställer den genomsnittskostnad för
olika ursprungsländer som skall ligga
till grund för beräkning av bidraget.
Bidraget administreras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. NIA räknar med att
ca 1 000 adoptivbarn skall komma till
Sverige år 1997.
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen för budgetåret
1997 till anslaget A 4 Bidrag till
kostnader för internationella adoptioner
anvisar ett ramanslag på 24 miljoner
kronor.
Utskottet
Regeringens förslag till medelsanvisning
har inte föranlett några
motionsyrkanden. Utskottet har inget att
erinra mot förslaget.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
A 5 Barnpensioner
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnpension från
folkpensioneringen. Sådan barnpension
betalas ut till barn under 18 år vars
far eller mor eller båda föräldrar har
avlidit. För barn som går i grundskola,
gymnasium eller liknande kan
barnpensionen förlängas och betalas ut
t.o.m. juni månad det år barnet fyller
20 år. Utöver barnpension från detta
anslag betalas barnpension från ATP ut
med 30 % av den avlidnes egenpension för
det första barnet och 20 % för varje
ytterligare barn. Det sammanlagda ATP-
beloppet delas sedan lika mellan barnen.
Folkpension i form av barnpension
betalas ut med minst 25 % av basbeloppet
sedan detta minskats med 2 %, vilket år
1996 motsvarar 8 869 kronor per år.
Barnet är dock garanterat en total
pension - folk-pension och ATP -
motsvarande 40 % av basbeloppet. För ett
barn som inte är berättigat till ATP
utges således folkpension med 40 % av
basbeloppet.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen för budgetåret
1997 till anslaget A 5 anvisar ett
ramanslag på 305 miljoner kronor.
Motioner
I motion Sf245 (delvis) av Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen i
förhållande till regeringens förslag
beslutar om ett ökat anslag med 5
miljoner kronor. Motionärerna framhåller
att barn till avliden utländsk förälder
som inte har bott i Sverige under minst
tre år enligt gällande regler blir utan
svensk barnpension. Barnpensionen bör
därför bli generell och gälla alla här i
riket bosatta barn. Även i motion Sf227
av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs att
barnpensionen skall vara generell och
gälla alla här bosatta barn.
Utskottet
Vad gäller motionsförslagen om
barnpension i vissa fall vill utskottet
hänvisa till att även barn vars ena
förälder avlidit enligt den nya lagen om
underhållsstöd kommer att omfattas av
lagen såvitt barnet inte har rätt till
barnpension enligt lagen om allmän
försäkring. Underhållsstödets storlek är
ungefär densamma som barnpensionens
garantibelopp, 40 % av basbeloppet. I
betänkandet 1996/97:SfU3 uppmärksammade
utskottet dock att barnpension beräknas
i kvotdelar i förhållande till den
avlidne förälderns bosättningstid i
Sverige eller tid med intjänad ATP-rätt
och att pensionen därför kan komma att
understiga underhållsstödets belopp.
Utskottet ansåg att regeringen inom
ramen för den uppföljning av reformen
som kommer att ske bör följa upp
effekterna av att underhållsstöd inte
lämnas när rätt till barnpension
föreligger. Regeringen bör vid behov
återkomma till riksdagen med förslag
till ändrade åtgärder. Detta gav
riksdagen som sin mening regeringen till
känna. Utskottet anser att syftet med
motionerna är tillgodosett.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
A 6 Vårdbidrag till handikappade barn
Gällande ordning
Från anslaget bekostas vårdbidrag till
förälder med hemmavarande barn under 16
år som är i behov av särskild tillsyn
och vård. Vid bedömning av rätt till
vårdbidrag beaktas även merkostnader på
grund av barnets sjukdom eller
handikapp. För barn som normalt vistas
på institution eller enskilt hem genom
samhällets försorg kan, för den tid
barnet vistas hemma, under vissa
förutsättningar utbetalas
ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas
som hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels förmån. Vårdbidraget
relateras till basbeloppet, och hel
förmån utgör 250 % av basbeloppet. Helt
vårdbidrag uppgår under år 1996 till
90 500 kr per år. Vårdbidraget är
skattepliktigt och pensionsgrundande.
Viss del av vårdbidraget kan fastställas
som skattefri ersättning för
merkostnader. Ersättning för
merkostnader som motsvarar minst 18 % av
basbeloppet kan betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt
vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet
för ett barn är så stort att det räcker
för att grunda rätt till helt
vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som
motsvarar merkostnader är skattefri och
ej pensionsgrundande.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit att riksdagen till anslaget
A 6 anvisar ett ramanslag på 1 574 600
000 kr.
Motion
I motion So425 yrkande 8 (delvis) av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om fullt
inflationsskydd för vårdbidrag.
Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma med förslag om att vårdbidrag
fr.o.m. år 1997 åter skall räknas upp
med full hänsyn tagen till inflationen.
Utskottet
Utskottet har tidigare behandlat yrkande
om inflationsskydd för vårdbidrag. I
betänkandet 1994/95:SfU10 anförde
utskottet att det av bl.a. kostnadsskäl
inte fanns anledning att förorda ett
sådant skydd.
Utskottet vill också erinra om att
regeringen i proposition 1994/95:25,
vari föreslogs att basbeloppsberäkningen
skulle ändras så att endast 60 % av
förändringarna i det allmänna prisläget
skulle påverka basbeloppet, angav att
ändringen är av temporär art med syfte
att minska budgetunderskottet.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och
ställningstaganden rörande utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken
Utskottets ställningstagande.
Utskottets ställningstagande
(utgiftsområde 12)
Som redovisats i det föregående har
riksdagen för budgetåret 1997 fastställt
ramen för utgiftsområde 12 till 35 161
050 000 kr. Utskottet, som nu har att ta
ställning till regeringens förslag till
fördelning av medlen till anslagen A 1 -
A 6, anser att det inte finns skäl att
frångå den av regeringen föreslagna
medelsfördelningen. Med hänsyn härtill
och då utskottet ovan inte har ansett
sig kunna ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor
föreslår utskottet att riksdagen med
bifall till regeringens förslag anvisar
anslag för budgetåret 1997 enligt
Utskottets förslag i bilaga 4,
utgiftsområde 12. Samtliga i bilaga 5,
utgiftsområde 12, förtecknade
motionsyrkanden avstyrks. Utskottet
tillstyrker också förslagen till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring och lag om ändring i
föräldraledighetslagen (1995:584).
Motioner med anknytning till
utgiftsområde 12
Flerbarnstillägg
I motion Sf232 av Inger Davidson (kd)
begärs förslag till regeländringar för
att komma till rätta med
missförhållanden inom
flerbarnstilläggen. Motionären anför att
om det av olika anledningar skett ett
avbrott i utbetalning av
flerbarnstillägg kan utbetalning inte
återupptas även om förhållandena återgår
till vad som gällde tidigare. Som
exempel nämner motionären avbrott för
studier utomlands under viss tid. Samma
förhållande gäller vid omhändertagande
av barn och ungdomar enligt lagen om
vård av unga (LVU).
Utskottets bedömning
Enligt gällande bestämmelser beviljas,
som framgått ovan, inga nya
flerbarnstillägg efter utgången av år
1995 (prop. 1995/96:69, bet.
1995/96:SoU6). De familjer som före den
1 januari 1996 beviljats flerbarns-
tillägg behåller detta tills rätten till
stödet upphör. I övergångsbestämmelserna
till lagändringen stadgas bl.a. att
bestämmelserna om flerbarnstillägg
fortfarande skall tillämpas om rätt att
uppbära flerbarnstillägg för ett barn
föreligger vid upphörandet av
bestämmelserna. Det krävs dock att
rätten, i enlighet med dessa
bestämmelser, utan avbrott fortsätter
att föreligga. I specialmotiveringen
till övergångsbestämmelserna anges bl.a.
att detta innebär att rätt till
flerbarnstillägg inte kan uppstå igen
t.ex. efter en längre utlandsvistelse.
Utskottet anser att tidigare intagna
ståndpunkt bör vidhållas och avstyrker
bifall till motion Sf232.
Underhållsstöd
Utskottet har ovan i samband med
behandlingen av budgetanslagen
kommenterat den nya lagen om
underhållsstöd.
I motion Sf254 yrkande 36 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs en utredning
om ett reformerat underhållsstöd.
Motionärerna framhåller att man i
huvudsak stödde regeringens förslag till
lag om underhållsstöd, men att man
kritiserade bristen på koppling mellan
betalningsskyldigheten och det enskilda
barnet. Grundprincipen måste vara att
föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. Om den
underhållsskyldige inte har tillräckligt
med resurser för att klara detta ansvar
får hans eller hennes fall prövas av de
sociala myndigheterna på samma sätt som
vid andra tillfällen när resurser saknas
för att täcka de nödvändiga utgifterna.
Socialbidragsnormen skall vara den gräns
vid vilken det ekonomiska ansvaret inte
längre direkt krävs ut.
I motion So636 av Alf Svensson m.fl.
(kd) framhålls att det är fel att
statligt stöd betalas ut till
vårdnadshavaren oberoende av hur stora
inkomster han eller hon har. Detta
riskerar att undergräva legitimiteten i
systemet. Om den underhållsskyldige inte
betalar sin andel anser motionärerna att
en inkomstprövning av den mottagande
förälderns ekonomi bör göras innan
statligt stöd betalas ut. I yrkande 13
begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
Utskottets bedömning
Som framgått ovan har riksdagen nyligen
antagit regeringens förslag till lag om
underhållsstöd. I samband med
beredningen av förslaget avstyrkte
utskottet (1996/97:SfU3) ett
motionsyrkande av liknande innehåll som
det som framförs i motion Sf254 yrkande
36. Utskottet motsatte sig därvid
bestämt att en boförälder, i de fall en
underhållsskyldig inte kan eller vill
sörja för sitt barn, skall hänvisas till
att söka socialbidrag om han eller hon
inte ensam kan sörja för sitt barn.
Utskottet vidhåller denna inställning
och avstyrker bifall till motion Sf254
yrkande 6.
Även motionsyrkanden om prövning mot
vårdnadshavarens ekonomi avstyrktes av
utskottet i nämnda betänkande. Utskottet
uttalade därvid bl.a. följande. I likhet
med vad som anförs i propositionen anser
socialförsäkringsutskottet att ett
system där en behovsprövning sker i
förhållande till boförälderns ekonomi
har många nackdelar. Farhågorna för att
förslaget skulle innebära att systemets
legitimitet ifrågasätts får enligt
utskottets uppfattning inte överdrivas.
Ett system med behovsprövning måste
dessutom utformas så att
marginaleffekterna minimeras samtidigt
som administrationskostnaderna inte
nämnvärt ökar. Utformningen av ett
sådant system innebär enligt utskottets
uppfattning betydande svårigheter och
kan komma att ställa stora krav på
administrationen med åtföljande
kostnader. Utskottet avstyrker bifall
till motion So636 yrkande 13.
Vårdbidrag
I motion Sf226 av Anders Svärd (c)
begärs förslag om ändring i AFL.
Motionären anser att ett äldre syskon
bör kunna beviljas vårdbidrag när han
eller hon vårdar ett yngre handikappat
syskon.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tillfällen
behandlat motioner rörande frågan om
utvidgning av kretsen av
vårdbidragsberättigade. I betänkandet
1994/95:SfU10 anförde utskottet att det
enligt socialtjänstförordningen ankom på
socialnämnden att vidta åtgärder för att
lösa frågan om vårdnad och förmynderskap
för ett omyndigt barn som förlorat båda
sina föräldrar. Utskottet anförde vidare
att barnet enligt 22 § socialtjänstlagen
genom socialnämndens försorg kunde
familjehemsplaceras i ett enskilt hem
hos ett äldre syskon eller annan person
under förutsättning att hemmet kunde
godkännas som familjehem.
Familjehemsersättning utgick då och
kommunen utövade tillsyn över hemmet.
Utskottet, som också framhöll att
barnpension kunde utbetalas för ett barn
som förlorat båda sina föräldrar, ansåg
att det inte fanns anledning att utvidga
kretsen av vårdbidragsberättigade.
Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker bifall till motion Sf226.
Budgetåren 1998 och 1999
I motion Sf253 yrkande 7 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
för åren 1998 och 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet anser inte att riksdagen för
utgiftsområde 12 bör beräkna medel på
anslagsnivå för budgetåren 1998 och
1999, och utskottet avstyrker bifall
till motion Sf253 yrkande 7.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten
Till vissa delar redovisas
socialförsäkringarna vid sidan av
statsbudgeten. Detta gäller försäkringen
för allmän tilläggspension (ATP),
försäkringen för delpension och
arbetsskadeförsäkringen.
Riksdagen har fastställt utgiftstaket
för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten för år 1997 till 723
miljarder kronor.
Utgifterna för socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten har beräknats
till 131 957 miljoner kronor för
budgetår 1997 (bet. 1996/97:FiU1).
Vid beräkningarna har utgåtts från att
vissa besparingsåtgärder genomförs.
Åtgärderna innefattar besparingar inom
ATP, bl.a. genom en förändrad
antagandepoängberäkning då det gäller
förtidspension.
Delpension
I motion Sf254 yrkande 40 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs ett beslut om
att nya delpensioner inte skall beviljas
i anledning av ansökningar efter den 31
december 1996. Ett sådant beslut skulle
enligt motionärerna medföra en besparing
på 420 miljoner kronor. Motionärerna
framhåller att delpensionen inte fyller
någon egentlig socialpolitisk uppgift
utan bör ses som en möjlighet till
lugnare avtrappning inför den egentliga
pensionen.
I samband med att riksdagen beslöt om
riktlinjer för en reformering av det
allmänna pensionssystemet ansåg såväl
regeringen (prop. 1993/94:250) som
riksdagen (bet. 1993/94:SfU24, rskr.
1993/94:439) att delpension inte skulle
kunna nybeviljas sedan utbetalningar
börjat göras enligt det reformerade
systemet fr.o.m. år 2000. Utskottet
behandlade vid det föregående riksmötet
motioner om att tidigarelägga
avskaffandet av delpensionsförsäkringen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:SfU17 vidhöll utskottet sin
tidigare uppfattning och avstyrkte
bifall till motionerna. Utskottet anser
inte heller nu att det finns skäl att
frångå denna uppfattning i annat än vad
som följer av att
pensionsutbetalningarna i det
reformerade systemet skjuts upp till år
2001 och avstyrker därför bifall till
motion Sf254 yrkande 40.
Antagandepoängberäkning
I motion Sf244 (delvis) av Gudrun
Schyman m.fl. (v) föreslås att
ytterligare 75 miljoner kronor beräknas
för förtidspensioner. Detta yrkande bör,
med beaktande av den justering som
följer av utskottets yttrande
1996/97:SfU1y, anses som en begäran om
tillkännagivande om att riksdagen
motsätter sig den aviserade förändringen
av antagandepoängberäkningen för
förtidspension.
Eftersom riksdagen inte nu skall ta
ställning till förslag om förändrad
antagandepoängberäkning för
förtidspensionärer avstyrker utskottet
bifall till motion Sf244 i här behandlad
del.
Hemställan
Utskottet hemställer
Utgiftsområde 10
1. beträffande anslag inom
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp
att riksdagen
a) med anledning av till regeringens
förslag anvisar anslagen inom
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp för
budgetåret 1997 enligt utskottets
förslag i bilaga 4,
b) antar regeringens förslag till
1. lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring
och hälso- och sjukvård, dels ändring
i samma lag,
2. lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst,
dels ändring i samma lag,
c) avslår de motionsyrkanden som
förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde
10,
2. beträffande budgetåren 1998
och 1999
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf253 yrkande 2,
3. beträffande försäkringen mot
kostnader för sjuklön
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:N212 yrkande 4 och
1996/97:Sf249,
4. beträffande undantag från
sjuklöneperioden
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sk370 yrkande 14,
res. 1 (v)
5. beträffande modifierad
äldreregel
att riksdagen avslår motion
1996/97:A305 yrkande 16,
6. beträffande samverkan mellan
olika organ
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Sf205, 1996/97:Sf214,
1996/97:Sf231 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Sf247 yrkandena 1-4
1996/97:So277 yrkande 40,
1996/97:So802 yrkande 7 och
1996/97:A305 yrkande 15,
Utgiftsområde 11
7. beträffande anslag under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med
dels den ändringen att punkt 18
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i nämnda lag
erhåller i bilaga 3 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
dels den ändringen att punkterna 1
och 4 övergångsbestämmelserna
erhåller i bilaga 3 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
b) dels beslutar att punkterna 5 och
6 övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall
ha i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse, dels beslutar om
sådan ändring av ingressen till
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring som föranleds härav,
c) dels avslår regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring,
dels antar utskottets förslag i
bilaga 3 till lag om ändring i lagen
(1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring,
d) antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott,
e) antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer med
den ändringen att sista meningen i 5
b § erhåller följande lydelse:
Detsamma skall gälla för
tjänstepension eller motsvarande
ersättning som följer av
kollektivavtal och som är samordnad
med folkpension i form av änkepension
och för kontant arbetsmarknadsstöd
enligt 24 § lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd.,
f) dels beslutar att det i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall införas en ny
paragraf, 4 a § med i bilaga 3 som
Utskottets förslag betecknade
lydelse, dels beslutar om sådan
ändring av ingressen till regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer som föranleds härav
g) med bifall till regeringens
förslag anvisar anslagen inom
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom för budgetåret 1997
enligt utskottets förslag i bilaga 4,
h) avslår de motionsyrkanden som
förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde
11,
8. beträffande genomförandet av
det reformerade pensionssystemet
m.m.
att riksdagen
dels godkänner vad regeringen anfört
om framflyttning av vissa tidpunkter
vad avser det reformerade
pensionssystemet m.m.,
dels avslår motionerna 1996/97:Sf221
och 1996/97:Sf229 yrkande 1,
res. 2 (v)
9. beträffande folkpension till
ensam familjeförsörjare
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf201,
10. beträffande
efterlevandepension efter omgifte
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf250,
11. beträffande beräkning av
anslag för åren 1998 och 1999
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf253 yrkande 5,
Utgiftsområde 12
12. beträffande anslag inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
att riksdagen
a) med bifall till regeringens
förslag anvisar anslagen inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn för budgetåret
1997 enligt utskottets förslag i
bilaga 4,
b) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. lag om ändring i
föräldraledighetslagen (1995:584),
c) avslår de motionsyrkanden som
förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde
12,
13. beträffande
flerbarnstillägg
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf232,
14. beträffande underhållsstöd
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Sf254 yrkande 36 och
1996/97:So636 yrkande 13,
15. beträffande vårdbidrag
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf226,
16. beträffande budgetåren 1998
och 1999
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf253 yrkande 7,
Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten
17. beträffande delpension
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf254 yrkande 40,
18. beträffande
antagandepoängberäkning
att riksdagen avslår motion
1996/97:Sf244 i denna del.
Stockholm den 5 december 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson
(s), Gullan Lindblad (m), Maud
Björnemalm (s), Anita Jönsson (s),
Margit Gennser (m), Lennart Klockare
(s), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin
(fp), Ronny Olander (s), Mona Berglund
Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie
Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke
Sundqvist (m), Claes-Göran Brandin (s)
och Marie Engström (v).
Reservationer
1. Undantag från sjuklöneperioden
(mom. 4)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Riksdagen har
och slutar med yrkande 14. bort ha
följande lydelse:
Utskottet har erfarit att de allra
minsta företagen uppfattar ansvaret för
sjuklöneperioden för de anställda som
betungande. Speciellt är
sjuklöneperioden hämmande för
enmansföretagaren som står inför ett
beslut om anställning. Rädslan för att
hamna i svårigheter på grund av den
anställdes sjukdom kan bli den avgörande
faktor som i beslutsögonblicket får
företagaren att avstå. Mot bakgrund av
den oro som finns hos småföretagaren då
sjuklöneperioden förlängs fr.o.m. den 1
januari 1997 anser utskottet att företag
med färre än fem anställda skall
undantas från sjuklöneperioden. Ett
sådant undantag skulle kunna ordnas
praktiskt genom att arbetsgivaren får
kvitta utbetald kostnad för
sjukersättning på sin
uppbördsdeklaration. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag i
frågan. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande undantag från
sjuklöneperioden
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Sk370 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Genomförandet av det reformerade
pensionssystemet
(mom 8)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 45 börjar med
Genomförandegruppen består och slutar
med motion Sf221. bort ha följande
lydelse:
Genomförandegruppen består av
företrädare för de fem partier som
träffat överenskommelsen om
pensionsreformen. Till
genomförandegruppen har under det
senaste året knutits två experter från
Riksförsäkringsverket. Ett
pensionssystem berör alla medborgare.
Förankring hos medborgarna är därför
avgörande för trovärdigheten.
Utskottet har erfarit att det råder
stor osäkerhet bland medborgarna främst
vad gäller växlingen mellan egenavgifter
och arbetsgivaravgifter, det s.k.
premiereservsystemet och de
fördelningspolitiska konsekvenserna. Den
osäkerhet och de brister som påpekats
bör enligt utskottets mening föranleda
en omprövning av tidigare beslut vad
gäller de ovan nämnda punkterna.
Pensionsreformen beslutades i riksdagen
efter en mycket kort remisstid.
Utskottet anser att detta misstag är en
av anledningarna till den stora
osäkerheten hos medborgarna. Ett sätt
att stärka demokratin och förankringen
är att utvidga genomförandegruppen.
Utskottet anser att en alltför liten
grupp haft det stora ansvaret att
utforma framtidens pensioner.
Genomförandegruppen speglar inte
riksdagens sammansättning. Den bör
därför utvidgas så att varje
riksdagsparti är representerat. Dessutom
bör även experter från andra områden än
socialförsäkringsadministrationen, t.ex.
arbetsmarknadens parter och
pensionärsorganisationer, knytas till
Genomförandegruppen.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande genomförandet av det
reformerade pensionssystemet
att riksdagen
dels godkänner vad regeringen anfört
om framflyttning av vissa tidpunkter
vad avser det reformerade
pensionssystemet m.m.,
dels med bifall till motion
1996/97:Sf221 och med avslag på
motion 1996/97:Sf229 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12, 14 och
17)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf
Kristersson och Åke Sundqvist
(alla m) anför:
Den 22 november 1996 beslutade
riksdagens majoritet bestående av
Socialdemokraterna och Centerpartiet att
fastställa ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
och en beräkning av statens inkomster
avseende 1997. Samtidigt beslutades en
preliminär fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden för
budgetåren 1998 och 1999.
Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle
kan både företag och människor växa.
Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den
sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående
växling från subventioner och bidrag
till kraftiga skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är
i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter
att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra
de uppgifter som skall vara gemensamma.
Rättsväsendet måste fungera
tillfredsställande, och försvaret skall
vara så starkt att Sverige kan
försvaras.
När riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 22 november valt en
annan inriktning av politiken redovisar
vi i detta särskilda yttrande den del av
vår politik som berör utgiftsområdena
10-12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Moderaterna föreslår besparingar inom
anslaget A 1 på sammanlagt 2 380
miljoner kronor. De av partiet
föreslagna besparingarna har såvitt
gäller ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp inriktats på områden där
det finns möjligheter för människor att
förbättra den egna situationen. Stöd och
bidrag skall enligt det moderata
synsättet inriktas på att hjälpa
människor när de akut och under en
kortare tid drabbas av oförutsedda
händelser som sjukdom. Men de får inte
leda till att människor på grund av
regleringar eller avsaknaden av
incitament fastnar i bidragsberoende.
Besparingarna bör uppnås genom en
bibehållen 75-procentsnivå i
sjukersättningssystemen och införandet
av ytterligare en karensdag i
sjukpenningförsäkringen. Två karensdagar
skulle ytterligare betona arbetslinjen
skapa en reell självrisk. Åtgärden bör
kombineras med ett högkostnadsskydd på
tio dagar per år. I syfte att förenkla
reglerna och minska kostnaderna för
försäkringen bör den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas
på ett genomsnitt av de senaste 24
månadernas inkomster. Dessutom måste
kontrollen av utnyttjandet av
sjukpenningförsäkringen intensifieras
både för att minska kostnaderna och för
att öka respekten för försäkringen.
Däremot är vi helt emot en förlängd
sjuklöneperiod till 28 dagar fr.o.m. den
1 januari 1997. Förlängningen leder till
en ren skattehöjning med udden riktad
särskilt mot de små företagen, samtidigt
som den är ett direkt hinder för
nyanställning.
A 3 Förtidspensioner
Moderaterna föreslår besparingar inom
anslaget A 3 på sammanlagt 4 000
miljoner kronor. Enligt vår uppfattnig
bör nödvändiga besparingar genomföras
genom åtgärder som höjer den faktiska
pensionsåldern. Besparingarna bör vidare
uppnås genom en ökad kontroll av
förtidspensioner. Genom att stävja fusk
och överutnyttjande bör kostnaderna för
försäkringen kunna minskas rejält.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2
Allmänna försäkringskassor
Utskottet föreslår att 33 miljoner
kronor omförs från anslaget B 1 till
anslaget B 2 av hänsyn till
försäkringskassornas svåra
arbetssituation och betydelsen av en
effektiv och rationell hantering av
socialförsäkringen. Vi har ställt oss
bakom detta förslag men anser att det
borde ha beretts på ett annat sätt. Nu
lades förslaget fram av
Socialdemokraterna först under
justeringssammanträdet, något som är
mycket anmärkningsvärt.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom (mom. 7)
Som framhållits i motion Sf254 kan
Moderaterna inte till någon del
acceptera de förslag till besparingar
inom utgiftsområdet som regeringen lagt
fram. Den största besparingen innebär en
inkomstprövning av änkepensionerna.
Genom detta förslag bryter regeringen
mot den överenskommelse som träffades
1988 rörande de framtida
efterlevandepensionerna. Förslaget
innebär att en utlovad förmån försämras
på ett oacceptabelt sätt. Det bör i
sammanhanget också noteras att
regeringen vid ett flertal tillfällen
genom bl.a. fortsatt manipulerande i
basbeloppen och kraftiga höjningar av
egenavgifter inom bl.a.
läkemedelsförsäkringen steg för steg
urholkat pensionärernas ekonomi på ett
inte godtagbart sätt.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Moderaterna föreslår besparingar inom
anslaget A 1 på 880 miljoner kronor.
Besparingarna bör ske genom att
flerbarnstilläggen avskaffas fr.o.m. den
1 januari 1997.
A 2 Föräldraförsäkring
Moderaterna föreslår besparingar inom
anslaget A 2 på sammanlagt 4 468
miljoner kronor. Besparingarna bör göras
enligt följande. Vi anser att man i
sjukförsäkringen bör införa ytterligare
en karensdag. För att skapa enhetlighet
bör man därför införa två karensdagar
även i den tillfälliga
föräldrapenningen. Vidare bör
havandeskapspenningen avskaffas och
lagstiftningen med avseende på
föräldraförsäkringen samtidigt göras mer
flexibel. Det skall exempelvis vara
möjligt att ta ut föräldraledighet två
månader före beräknad förlossning. Genom
ökad kontroll inom föräldraförsäkringen
för att komma till rätta med fusk och
överutnyttjande kan man sänka utgifterna
under anslaget. Enligt vår uppfattning
är det även väsentligt att införa ett
vårdnadsbidrag för att skapa rättvisa
mellan samtliga familjer och möjliggöra
för föräldrarna att välja den omsorg som
passar den egna familjen och de egna
barnen bäst. Man bör också införa
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader.
Underhållsstöd (mom. 14)
Moderaterna har stött regeringens
förslag till det nya underhållsstödet,
men förordat ett förbehållsbelopp om 48
000 kr för den betalningsskyldige
föräldern och behovsprövning av
underhållsstödet. Vi har samtidigt
kritiserat bristen på koppling mellan
betalningsskyldigheten och det enskilda
barnet. Grundprincipen måste vara att
föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. Om den
underhållsskyldige inte har tillräckligt
med resurser för att klara detta ansvar
får hans eller hennes fall prövas av de
sociala myndigheterna på samma sätt som
vid andra tillfällen när resurser saknas
för att täcka de nödvändiga utgifterna.
Socialbidragsnormen skall vara den gräns
vid vilken det ekonomiska ansvaret inte
längre direkt krävs ut.
Delpension (mom. 17)
När det gäller delpensionen finns det
visserligen en överenskommelse mellan de
tidigare regeringspartierna och den
nuvarande regeringen om att delpensionen
skall avskaffas först i samband med att
utbetalningar från det reformerade
pensionssystemet skall påbörjas. Enligt
vår mening fyller emellertid
delpensionen inte någon egentlig
socialpolitisk uppgift. Med hänsyn
härtill och mot bakgrund av det
nuvarande allvarliga statsfinansiella
läget anser vi att delpensionen bör
avskaffas den 1 januari 1997.
2. Anslag m.m. (mom. 1, 7 och 12)
Sigge Godin (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motioner
föreslagit en alternativ budget för
1997. Vårt budgetförslag innebär i sina
huvuddrag sänkta skatter för företagande
och tillväxt med en stark rättviseprägel
genom en tydligare omsorg om de mest
utsatta i och utanför Sverige (för en
utförligare redovisning se reservation
nr 48 i bet. 1996/97:FiU1). Även om våra
anslagsyrkanden för något utgiftsområde
ryms inom den beslutade utgiftsramen är
vårt budgetförslag en helhet, och det är
i detta andra steg därför inte
meningsfullt att fullfölja våra
anslagsyrkanden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning
inom anslaget A 1 på sammanlagt 40
miljoner kronor. Enligt vår uppfattning
är det en oklok politik att minska
resurserna för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och
sjukvården. Den s.k. vårdgarantin, som
infördes år 1992 på Folkpartiets
initiativ, resulterade i kortare
vårdköer. Det är nu viktigt att arbetet
med att korta vårdköerna åter tar fart.
Den samordning mellan
försäkringskassorna och
sjukvårdshuvudmännen som finns inom
ramen för överenskommelsen mellan
regeringen och sjukvårdshuvudmännen
måste ges resurser för att fortsätta och
intensifiera sitt arbete. Det är både
samhällsekonomiskt och mänskligt lönsamt
att förkorta vårdköerna eftersom det ger
en direkt effekt genom minskade
sjukskrivningskostnader. Vi har därför
föreslagit ökade medel för
rehabiliterings- och
behandlingsinsatser. En omfördelning bör
ske mellan rehabiliteringen och
sjukpenningförsäkringen så att
rehabiliteringen anvisas sammantaget 870
miljoner kronor, dvs. 620 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit. Vi
anser vidare att ersättningsnivån i
sjukförsäkringen, inklusive
närståendepenningen, skall höjas till 80
% redan fr.o.m. den 1 januari 1997 samt
att en väsentlig förbättring bör göras
av närståendepenningen och den därtill
kopplade rätten att vara ledig för vård
av en svårt sjuk person. Antalet dagar
bör ökas till det dubbla. Denna åtgärd
innebär både humanitära och ekonomiska
vinster och finansieras genom en minskad
belastning på vårdplatser i landstingen.
Slutligen motsätter vi oss att
sjuklöneperioden förlängs, eftersom
förlängningen dels bryter mot principen
om kostnadsneutralitet, dels är direkt
skadlig för möjligheterna till
företagande.
A 2 Handikappersättningar
Folkpartiet anser att det är både
olyckligt och olämpligt att den
begränsade uppräkningen av basbeloppet
kommit att tillämpas också på
handikappersättning. Vi anser att
handikappersättningen fr.o.m. år 1997
åter bör räknas upp med full hänsyn
tagen till inflationen och att
regeringen bör återkomma med förslag
härom. En sådan åtgärd kan inte innebära
annat än en marginell utgiftsökning för
staten, och det finns därför inga
ekonomiska skäl att motsätta sig den.
A 3 Förtidspensioner
Folkpartiet förordar i sin ekonomisk-
politiska motion att stramare regler
införs för rätt till förtidspension och
sjukpenning. Enligt vår uppfattning bör
ca 2 miljarder kronor kunna sparas på
anslaget om sådana stramare regler
införs.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom
(mom. 7)
Folkpartiet liberalerna kan inte se att
några skäl framkommit för att den
omställningstid som, av
familjeekonomiska skäl, behövs då den
ene maken avlider skulle vara kortare nu
än då de nuvarande reglerna antogs. Det
försämrade läget på arbetsmarknaden och
de ökade svårigheterna för äldre
personer att få arbete talar snarare i
motsatt riktning. Enligt vår mening är
det inte heller motiverat med den
försämring av änkepensionerna som en
inkomstprövning av dessa innebär och som
i många fall kommer att leda till stora
försämringar för enskilda
änkepensionärer.
Beslutet att ta bort tidigare gällande
bestämmelse om att nivån på
bostadsstödet till pensionärer bl.a.
skulle avgöras av om pensionären ägde
ett fritidshus uppfattar vi som rimligt.
Denna bestämmelse bör därför inte
återinföras.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Folkpartiet föreslår utgiftsökningar
inom anslaget A 1 på sammanlagt 2 400
miljoner kronor för att täcka höjda
barnbidrag och höjt flerbarnstillägg.
Flerbarnstillägget infördes mot bakgrund
av att barnfamiljerna hade väsentligt
sämre ekonomi än andra hushåll.
Uppgörelsen om skattereformen hösten
1989 innebar också kraftiga höjningar av
de allmänna barnbidragen. Höjningarna
kom dock inte att genomföras fullt ut,
och sedermera har barnbidragen sänkts.
Vidare har flerbarnstilläggen för
nytillkommande flerbarnsfamiljer
avskaffats. Den samlade
familjeekonomiska politik som regeringen
förespråkar innebär att en orimligt stor
andel av den ekonomiska saneringsbördan
läggs på barnfamiljerna.
A 2 Föräldraförsäkring
Folkpartiet föreslår besparingar inom
anslaget A 2 på sammanlagt 500 miljoner
kronor. Vi anser att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen bör höjas till 80 %
av SGI från den 1 januari 1997 och att
nivån för den s.k. mamma/pappamånaden
skall vara högre. Att den nuvarande
högre kompensationsnivån för
mamma/pappamånaden på regeringens
förslag slopas vid årsskiftet innebär
ett bakslag i arbetet på att få fler
pappor att stanna hemma hos sina barn
och ett steg tillbaka i arbetet för en
jämnare fördelning av det praktiska
ansvaret för barn och hem. Vi anser att
ersättningsnivån för mamma/pappamånaden
bör höjas till 90 % av SGI från den 1
januari 1997. För att finansiera detta
och andra förbättringar inom
föräldraförsäkringen bör de 90 dagar
inom föräldraförsäkringen som ersätts
enbart på garantinivå slopas.
A 3 Underhållsstöd
Folkpartiet föreslår besparingar inom
anslaget A 3 på 200 miljoner kronor. Vi
har i samband med behandlingen av
regeringens förslag till lag om
underhållsstöd föreslagit ett reformerat
system för underhållsbidragens
fastställande och ändrade regler för de
utfyllnadsbidrag som skall utges till de
barn som är i behov av ekonomiskt stöd
utöver barnbidrag och bostadsbidrag. Vi
förordar en modell där
underhållsbidraget beräknas efter en
s.k. nettokvotmodell som föreslogs i
betänkandet Underhållsbidrag och
bidragsförskott (SOU 1995:26).
A 6 Vårdbidrag för handikappade barn
Folkpartiet anser att vårdbidrag fr.o.m.
år 1997 åter skall räknas upp med full
hänsyn tagen till inflationen.
3. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12 och 18)
Marie Engström (v) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar
inom anslaget A 1 på sammanlagt 1 385
miljoner kronor. Vi anser att
ersättningsnivån i sjukförsäkringen
skall höjas till 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten redan
fr.o.m. år 1997. Vidare skall enligt vår
uppfattning den s.k. semesterlönefaktorn
ingå i den sjukpenninggrundande
inkomsten även i fortsättningen eftersom
den är en del av en samlad årslön.
Riksdagens beslut att slopa
semesterlönefaktorn fr.o.m. den 1
januari 1997 kommer att bli särskilt
kännbart för människor med låga
inkomster. Vi anser vidare att det är
helt fel att göra besparingar på
rehabiliteringsområdet och avvisar
därför besparingskraven såväl vad gäller
yrkesinriktad rehabilitering som i fråga
om medlen avsedda för medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
inom hälso- och sjukvården. Vi har också
motsatt oss skärpta kriterier avseende
rätt till sjukpension och
förtidspension. Vi är kritiska mot att
man på detta sätt gör det svårare att
erhålla ersättning.
A 3 Förtidspensioner
Enligt Vänsterpartiets uppfattning
innebär de alltmer renodlade
försäkringssystemen ett stort problem
som sannolikt kommer att medföra att
många personer faller utanför
trygghetssystemen. Även om
förtidspensionering bör minimeras som
metod blir pressen på individen med
dagens arbetsmarknadssituation orimligt
stor. Vi anser därför att en modifierad
äldreregel bör införas.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom
(mom. 7 )
A 1 Ålderspensioner
Det finns många äldre invandrare som
inte har rätt till folkpension utan
därför måste leva på socialbidrag. De
invandrare som har fått
uppehållstillstånd i landet av
humanitära skäl omfattas inte av
bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL som, då
det gäller rätt till folkpension, ger
vissa flyktingar rätt att tillgodoräkna
sig bosättningstid i hemlandet. Det
finns också ett växande antal äldre
invandrare som på grund av alltför kort
tillgodoräkningsbar bosättningstid inte
kan leva på sin ålderspension.
Vänsterpartiet anser att staten bör ta
sitt ansvar för båda dessa grupper genom
att det införs ett stöd i form av
särskild folkpension.
A 1 Efterlevandepensioner till vuxna
Vänsterpartiets uppfattning då det
gäller omställningspension till
efterlevande är att en tid av sex
månader är en alltför kort tid för en
efterlevande att ställa om sin ekonomi.
Den besparing, på 21 miljoner kronor då
det gäller folkpension och på 14
miljoner kronor i ATP-systemet, som görs
genom en sådan försämring uppväger inte
den oro som de berörda kommer att
utsättas för.
Då det gäller inkomstprövningen av
änkepensioner innebär denna ett
löftesbrott. Många män skulle ha
vidtagit andra mått och steg om de
kunnat förutse att regeringen skulle
bryta löftet om änkepensionerna. Den
grupp som drabbas mest av en
inkomstprövning är de änkor i 60-
ersåldern som utfört obetalt arbete i
hemmet och vars make haft låg lön och
därmed låga ATP-poäng. Inkomstprövningen
kommer att slå hårdast mot de änkor som
har låga inkomster. Detta anser vi vara
en alldeles befängd fördelningspolitik,
som dessutom är direkt kvinnofientlig.
Enligt vår uppfattning bör därför
inkomstprövning inte ske då
änkepensionären har inkomster som
tillsammans med änkepensionen ligger
under den s.k. brytpunkten.
De kvinnor som drabbas av en
inkomstprövning av änkepensionen ges en
omställningsperiod på endast tre
månader. Det är också fråga om en
inkomstsänkning av sådan storlek att det
är tveksamt om den skulle accepteras
inom något annat område. Vi anser därför
att det måste finnas övergångsregler som
ger dessa änkor en längre period att
ställa om sin ekonomi.
Vi vill också erinra om att, trots att
riksdagen uttalat att alla förslag som
rör socialförsäkringen skall föregås av
fördelningspolitiska konsekvensanalyser,
förslaget om inkomstprövning av
änkepensioner inte har föregåtts av en
sådan analys.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Då det gäller låginkomstpensionärerna
anser vi att dessa måste kompenseras för
alla nedskärningar de fått vidkännas.
Det allra bästa sättet att stötta
låginkomstpensionärerna är via
bostadstilläggen till pensionärer, som
därför bör bibehållas på nuvarande nivå.
I anledning av förslaget att medräkna
fritidsfastigheter då det gäller att
beräkna bostadstilläggen vill vi
framhålla att dessa fastigheter inte
genererar inkomster eller avkastning
samt att många pensionärer redan
drabbats av upptaxering av
fastighetsvärdet.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 2 Föräldraförsäkring
Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar
inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 075
miljoner kronor. Av detta belopp bör 200
miljoner kronor avsättas så att den s.k.
semesterlönefaktorn kan beaktas vid
beräkning av SGI, 600 miljoner kronor
för att höja ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen till 80 % den 1
januari 1997 och 200 miljoner kronor för
att höja ersättningsnivån för
mamma/pappamånaden till 90 %.
Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
bör höjas till 80 %, och inga
besparingar skall göras med avseende på
mamma/pappamånaden.
A 5 Barnpensioner
Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar
inom anslaget A 5 på 5 miljoner kronor
för att möjliggöra införandet av en
generell barnpension som gäller alla
barn bosatta här i riket. Vi vill
framhålla att barn till avliden utländsk
förälder som inte har bott i Sverige
under minst tre år enligt gällande
regler blir utan svensk barnpension.
Antagandepoängberäkning (mom. 18)
Vänsterpartiet motsätter sig den
aviserade förändringen då det gäller
antagandepoängberäkning för
tilläggspensionen i form av
förtidspension.
4. Anslag m.m. (mom. 1, 7 och 12)
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp (mom
1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Miljöpartiet föreslår besparingar inom
anslaget A 1 på sammanlagt 300 miljoner
kronor.
Vi anser att ett s.k. brutet tak skall
införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1
juli 1997. Förslaget innebär att
ersättningen skall höjas till 80 % på
inkomster upp till 4,2 basbelopp. För
inkomstdelar däröver anser vi att
ersättningen skall begränsas till 40 %.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom
(mom. 7 )
Miljöpartiet bedömer, i likhet med vad
som anges i motionerna So424 och Sf624
(båda v), att en särskild folkpension
bör ges till äldre invandrare.
Då det gäller bostadstillägget till
pensionärer noterar vi att pensionärerna
är en av de grupper som återkommande
drabbas av regeringens
budgetbesparingar. Att det
kompletterande bostadstillägget skall
fasas ut under de närmaste åren medför
extra påfrestningar på pensionärernas
ekonomi. Vi anser att bostadstillägget
för budgetåret 1997 bör bevaras på
nuvarande nivå. Vi anser också att det
är tveksamt att värdet av pensionärernas
fritidsbostäder tas upp i
beräkningsunderlaget för bostadstillägg.
Beräkningsmodeller för bostadsbidrag och
bostadstillägg för pensionärer bör vara
utformade på ett likartat sätt. I dag
missgynnas pensionärer när värdet av
förmögenhet beräknas.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Flerbarnstilläggen är ett viktigt inslag
i familjepolitiken, och de bör därför
bibehållas. Vi avser att återkomma i
denna fråga.
A 2 Föräldraförsäkring
Miljöpartiet föreslår utgiftsökningar
inom anslaget A 2 på 50 miljoner kronor.
Vi anser att ersättningen i
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli
1997 bör utges med 80 % på inkomster upp
till 4,2 basbelopp och med 40 % på
överskjutande inkomstdel. Vidare bör
garantinivån i föräldraförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1997 vara 180 kr. I
stället avskaffas de 90 dagar i
föräldraförsäkringen för vilka
ersättning utges endast på garantinivå.
Vid en sådan förändring kan
föräldraförsäkringen utsträckas till att
gälla en garanterad rätt till ledighet i
18 månader.
A 3 Underhållsstöd
Miljöpartiet föreslår utgiftsökningar
inom anslaget A 3 på 100 miljoner kronor
för att bekosta avdrag för resor vid
umgänge med barn.
5. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12 och 17)
Rose-Marie Frebran (kd) anför:
Kristdemokraterna har presenterat ett
heltäckande förslag till statsbudget,
som ett alternativ till regeringens
budgetproposition. Vårt alternativ
inriktar sig på att skapa
förutsättningar för nya och växande
företag för att åstadkomma de nya
jobben, skapa resurser för kommuner och
landsting att möta de växande behoven av
vård och omsorg samt att värna de mest
utsatta grupperna och att kompensera dem
som hittills drabbats värst av
budgetsaneringen.
Riksdagens majoritet har nu fastställt
utgiftsramar för statsbudgetens
utgiftsområden i enlighet med
regeringens inriktning av den ekonomiska
politiken. Eftersom vi inte stöder den
inriktningen kan vi inte medverka i
detaljbesluten, utan redovisar i detta
särskilda yttrande vår politik inom
betänkandets utgiftsområden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Kristdemokraterna föreslår besparingar
inom anslaget A 1 på sammanlagt 600
miljoner kronor.
De av oss anvisade besparingarna
innefattar införandet av ytterligare en
karensdag i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen med ett
högkostnadsskydd på tio dagar per år,
liksom att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på
genomsnittsinkomsten under de två
senaste åren.
Såvitt gäller ersättningsnivån i
sjukförsäkringen förordar vi en höjning
till 80 % redan den 1 januari 1997.
Vidare motsätter vi oss den föreslagna
neddragningen på försäkringskassornas
medel för köp av
rehabiliteringstjänster, liksom att
andra skattepliktiga förmåner än lön och
skattepliktiga kostnadsersättningar inte
längre skall ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten. Däremot
motsätter vi oss inte den aviserade
rehabiliteringsöversynen men anser inte
detta vara något skäl att minska
resurserna vad gäller
försäkringskassornas medel för köp av
rehabiliteringstjänster.
Slutligen avvisar vi den förlängning av
sjuklöneperioden till 28 dagar, som
riksdagen nyligen beslutat om.
Arbetsgivarna kommer i och med det
ökande ansvaret att vara angelägna om
att bara anställa arbetskraft som inte
kan antas bli sjukskrivna i någon större
utsträckning. Därmed hårdnar klimatet på
arbetsmarknaden, samtidigt som
risktagandet för framför allt de mindre
företagen ökar dramatiskt. Vidare är det
oklart huruvida den lägre
arbetsgivaravgiften har givit de små
företagen tillräcklig kompensation.
A 3 Förtidspensioner
Kristdemokraterna föreslår besparingar
inom anslaget A 3 på sammanlagt 1 750
miljoner kronor.
Vi anser att den genomsnittliga
pensionsåldern successivt bör kunna
höjas genom en aktiv rehabilitering och
därmed ett minskat antal
förtidspensionärer.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom
(mom. 7)
Trots det stora behovet av besparingar
anser Kristdemokraterna att det är av
största vikt att vi tar hand om våra
gamla. Vi anser därför att
pensionstillskottet till de sämst
ställda pensionärerna bör höjas med 200
kr i månaden. Vi motsätter oss också de
av regeringen föreslagna försämringar
inom utgiftsområdet förutom växlingen
mellan folkpension och
pensionstillskott.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna föreslår
utgiftsökningar inom anslaget A 1 på 1
874 miljoner kronor. Vi är kritiska till
flera av de nedskärningar som genomförts
av den socialdemokratiska regeringen,
vilka lett till kraftiga försämringar
för de familjer som har de lägsta
disponibla inkomsterna. Vi föreslår att
vårdnadsbidraget återinförs till en
nettokostnad av 2 600 miljoner kronor.
Detta finansieras genom en motsvarande
minskning av statsbidraget till
kommunerna, som avlastas kostnader för
barnomsorg. Vidare bör barnbidraget
sänkas med 40 kr per månad. De frigjorda
resurserna, ca 862 miljoner kronor, bör
överföras till den barnrelaterade delen
i bostadsbidraget. Vidare bör
flerbarnstilläggen återinföras till en
kostnad av 86 miljoner kronor.
Avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader bör återinföras i
den form den hade före den 1 januari
1995.
A 2 Föräldraförsäkring
Kristdemokraterna föreslår besparingar
inom anslaget A 2 på 100 miljoner
kronor. Ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1997 skall vara 80 %. Detta
belastar statsbudgeten med 500 miljoner
kronor. Genom en ändrad beräkningsgrund
för SGI görs en nettobesparing i
föräldraförsäkringen med 600 miljoner
kronor.
Delpension (mom. 17)
I likhet med vad Moderaterna anger i
motion Sf254 yrkande 40 anser vi att
delpensionen bör avskaffas den 1 januari
1997.
6. Försäkringen mot kostnader för
sjuklön (mom. 3)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),
Rose-Marie Frebran (kd) och Åke
Sundqvist (m) anför:
På förslag av regeringen har riksdagen
beslutat om en förlängning av
sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar
fr.o.m. den 1 januari 1997. Vi anser att
denna förlängning är ett rent dråpslag
mot de små företagen som endast får halv
kompensation för sina ökade kostnader.
Även personer som är arbetslösa drabbas
av förslaget i och med att få enmans-
eller fåmansföretagare kommer att våga
anställa någon som inte är garanterat
fullt frisk. Det leder till att
människor med funktionshinder eller viss
sjuklighet får det ännu svårare än i dag
att göra sig gällande på
arbetsmarknaden. För att gruppen
småföretagare över huvud taget skall
våga nyanställa efter årsskiftet är det
helt nödvändigt att försäkringen mot
kostnader för sjuklön förbättras. Den
höjning av den övre gränsen för att få
teckna försäkringen till 130 basbelopp
som nyligen beslutats är i detta
sammanhang inte annat än ett slag i
luften. Vi anser därför att mer
påtagliga förändringar måste vidtas så
att försäkringen upplevs som attraktiv
av företag med behov av en sådan
försäkring. Storleken på avgiften är
härvid av avgörande betydelse.
7. Försäkringen mot kostnader för
sjuklön (mom. 3)
Ingrid Skeppstedt (c) anför:
Det råder en bred politisk enighet om
att det är i de små företagen inom den
privata sektorn som de nya jobben skall
skapas. Olika åtgärder har också under
senare tid föreslagits eller beslutats
för att förbättra de mindre företagens
villkor, t.ex. en nedsättning av
arbetsgivaravgiften med 5 % av
avgiftsunderlaget från den 1 januari
1997. Ett beslut av riksdagen som dock
kan få negativ verkan på de mindre
företagens möjligheter och vilja till
nyanställning är förlängningen av
sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar
från samma tidpunkt. En sådan
förlängning är positiv då den ger
arbetsgivare ett större intresse att
satsa på förebyggande åtgärder liksom på
aktiva rehabiliteringsåtgärder. En
företagare har visserligen möjlighet att
försäkra sig mot kostnader för sjuklön,
men då premien är hög är det få företag
som har råd att utnyttja denna
försäkring. För att gruppen
småföretagare skall kunna nyanställa är
det viktigt att de får tillgång till en
försäkring som är så prissatt att den
faktiskt uppmanar till teckning.
Försäkringsavgiften bör därför inte
överstiga 1 % av lönesumman.
8. Samverkan mellan olika organ (mom. 6)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie
Frebran (kd), Åke Sundqvist (m) och
Marie Engström (v) anför:
Nödvändigheten av utökade möjligheter
till samverkan mellan olika organ
påtalas i flera motioner som behandlas i
betänkandet. Det gäller dels samverkan
mellan försäkringskassan och
vårdsektorn, dels samverkan med
arbetsmarknadsmyndigheter. Några
motionärer pekar särskilt på förslag som
lagts fram av Arbetsmarknadskommittén,
förslag som senare följts upp av Sjuk-
och arbetsskadekommittén. I betänkandet
anges också att riksdagen på förslag av
utskottet tidigare uttalat att
försöksverksamheten med finansiell
samordning mellan olika parter borde
utökas till att omfatta även
arbetsmarknadsmyndigheterna. Vidare
anges att bl.a. förslag om samordnad
rehabilitering för utsatta grupper, som
lagts fram av Sjuk- och
arbetsskadekommittén, bereds inom
regeringskansliet. Eftersom en
proposition avses bli avlämnad till
riksdagen under våren 1997 avstår vi
från att reservera oss i frågan.
9. Efterlevandeförmåner (mom. 7 -
delvis)
Ingrid Skeppstedt (c) anför:
Den av regeringen föreslagna besparingen
avseende omställningspension är utformad
så att den medför en bibehållen
grundtrygghet. Vad gäller förkortningen
av den generella tiden för
omställningspension kan nämnas att den
som har barn under tolv år i allmänhet
har rätt till fortsatt
omställningspension. Vid nedsatt
förvärvsförmåga, där bl.a.
bosättningsförhållanden m.m. kan
beaktas, kan särskild
efterlevandepension utges. Vad gäller
inkomstprövningen av änkepension är
bestämmelserna utformade så att
grundtryggheten är väl tillgodosedd. De
änkor som har pension enligt 1947 års
folkpensioneringslag undantas dessutom
på utskottets initiativ från den nya
inkomstprövningen. Även om det finns
vissa svagheter i regelsystemet har
Centern ansett sig kunna godta förslaget
avseende efterlevandeförmåner.
10. Genomförandet av det reformerade
pensionssystemet (mom. 8)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp),
Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran
(kd) och Åke Sundqvist (m) anför:
Lagstiftningen vad gäller det
reformerade pensionssystemet skulle
enligt tidigare riksdagsbeslut vara
avslutat år 1996. Lagstiftningsarbetet
har dessvärre försenats dels på grund av
regeringsskiften, dels på grund av att
det socialdemokratiska partiet har
genomfört ett tredje samråd gällande det
reformerade pensionssystemet.
Förseningen har skapat stor osäkerhet
bland medborgarna om framtidens
pensioner. De har välmotiverade behov
av att få klara besked om vilka regler
som skall gälla. Osäkerheten har inte
minst ökat genom att ingångna
överenskommelser tycks vara alltför
lätta att bryta.
I genomförandegruppen har de borgerliga
representanterna med tveksamhet
accepterat regeringspartiets behov av
att ytterligare förankra
överenskommelsen, vilket medfört
ytterligare förseningar. Det är
angeläget att lagstiftningsarbetet är
slutfört före valet 1998. För detta
talar också det faktum att avsättningar
redan sker i Riksgäldskontoret för
premiereservdelen, sedan 1995.
Remisserna gällande "Allmänt
pensionssparande" bearbetas nu på
Socialdepartementet och i
Genomförandegruppen. Vi anser att alla
ansträngningar skall inriktas på att
arbetet med det reformerade
pensionssystemet skall leda till
riksdagsbeslut före valet 1998 samt att
den huvudsakliga systemuppbyggnaden
skall vara klar vid samma tidpunkt.
I propositionen framlagda lagförslag
Utdrag ur rapporten Arbetslivsinriktad
rehabilitering - En jämförande studie av
anställdas och arbetslösas arbetslivs-
inriktade rehabilitering
Diskussion och konklusion
Arbetslivsinriktad rehabilitering är
vanligare i Jämtlands glesbygd än i
Stockholm. I Jämtland blir sammanlagt 17
% av de långa sjukfallen föremål för
någon typ av rehabilitieringsåtgärd.
Detta gäller för både anställda och
arbetslösa. I Stockholm blir 14 % av de
anställda och 12 % av de arbetslösa
föremål för en rehabilitering.
Resultatet stämmer väl överens med
tidigare studier (RFV 1994:5 och
1995:20).
Av resultaten framgår att yngre
rehabiliteras i högre grad än äldre.
Detta såväl i Jämtland som i Stockholm.
Att yngre rehabiliteras i högre grad än
äldre finns dokumenterat i tidigare
studier. Enligt RFV:s studie (1994:5) är
sannolikheten att erhålla rehabilitering
mer än halverad för personer i åldrarna
50-57 år och möjligheten att erhålla
rehabilitering efter 58 års ålder är
försumbar i jämförelse med 18-29-
åringar. Med ändliga resurser kan det
vara klokt att vid rehabilitering
prioritera en ung människa före en
äldre. Det är dock oroande och
otillfredsställande om, som tendensen är
i dag, personer över 58 år endast
undantagsvis blir föremål för
rehabilitering. Detta särskilt med tanke
på att det blir svårare för de s.k.
äldrefallen att erhålla förtidspension
fr.o.m. 1997-01-01 då äldrereglerna
avskaffas.
Av resultaten framgår vidare att
kvinnor rehabiliteras i högre grad än
män. I ett antal studier (Bäckström och
Eriksson 1989, Bäckström 1994) visade
resultaten att kvinnor tenderar att
esidosättas i rehabiliteringen.
Föreliggande studie visar att så också
är fallet beträffande kostnaden för
insatta rehabiliteringsåtgärder.
Kvinnornas åtgärder kostar inte lika
mycket som männens. När det gäller
erhållen rehabilitering visar dock denna
studie att kvinnor blir föremål för
rehabilitering i högre grad än män.
Resultaten visar vidare att personer
med besvär i rörelseorganen
(nacke/axlar, ländrygg, reumatism,
övriga rörelseorgan) är
överrepresenterade bland de som erhåller
rehabilitering. Andelen sjukskrivna med
psykiska besvär (missbruk, psykisk
sjukdom/besvär) är lika stor bland dem
som rehabiliteras i totalgruppen långa
sjukfall, och personer med övriga besvär
(komplikationer, astma, hudsjukdom,
hjärt/kärl, annan fysisk sjukdom,
skada/förgiftning) är
underrepresenterade bland
rehabiliteringsfallen jämfört med
totalgruppen. Då besvär från
rörelseorganen utgör den största grunden
till nybeviljande av förtidspensioner,
är det naturligt och positivt att
betydande rehabiliteringsinsatser görs
för denna grupp. Allvarligt är det dock
om personer med övriga besvär, t.ex.
astma/allergi och hjärt/kärl, är grupper
som inte blir föremål för rehabilitering
i den utsträckning som motiveras av
deras storlek i totalgruppen långa
sjukfall.
Personer med invandrarbakgrund var fler
i totalgruppen i Stockholm (33,7 %) än i
totalgruppen i Jämtland (3,3 %).
Personer med invandrarbakgrund återfinns
i samma grad bland dem som erhåller
rehabilitering som i totalgruppen långa
sjukfall. Detta gäller i både Jämtland
och i Stockholm.
Antal dagar innan rehabiliteringsåtgärd
I både Jämtland och i Stockholm får de
arbetslösa, oavsett kön, vänta ca 2
månader längre än de anställda innan
någon rehabiliteringsåtgärd
aktualiseras. Detta faktum är oroande,
då en tidig rehabilitering antas vara en
förutsättning för en effektiv
rehabilitering. Ett ännu större problem
verkar dock väntan innan rehabilitering
generellt, dvs. rehabilitering för både
anställda och arbetslösa, att vara. Från
sjukanmälan till dess att rehabilitering
kommer till stånd tar det i Jämtland ca
10 månader och i Stockholm ca 11
månader. Att tiden innan rehabilitering
är så lång, överensstämmer inte med
intentionerna om en tidig
rehabilitering.
Skillnaden i väntan innan
rehabiliteringsåtgärd mellan anställda
och arbetslösa kan bero på att
försäkringskassorna använder sig av
samma metodik i rehabiliteringsarbetet
för de anställda som för de arbetslösa.
Mycket tyder på att de arbetslösa
sjukskrivna är en mer komplicerad grupp
med många gånger multiproblematisk
bakgrund och därför kräver ett
annorlunda angreppssätt. RRV
konstaterade i sin rapport (1996:8) att
ökningen av andelen arbetslösa bland de
långtidssjukskrivna organisatoriskt inte
satt några tydliga spår hos
försäkringskassorna. Mycket tyder på att
rehabilitering av anställda respektive
arbetslösa är två skilda ting som kräver
olika angreppssätt. Rehabiliteringen av
arbetslösa sjukskrivna kräver också
andra samarbetspartner än de som är
involverade i rehabiliteringsarbetet med
de anställda sjukskrivna.
Den generellt långa väntetiden innan
rehabilitering för både anställda och
arbetslösa har säkert flera
förklaringar. En förklaring kan vara att
den medicinska rehabiliteringen drar ut
på tiden och omöjliggör
arbetslivsinriktade inslag. Det är dock
olyckligt om handläggarna på
försäkringskassan i onödan väntar ut den
medicinska eller sociala
rehabiliteringen innan de tar några
initiativ i rehabiliterande syfte.
Mycket talar för att ett effektivt
rehabiliteringsarbete kräver att
rehabiliteringens aktörer samordnar sina
rehabiliteringsinsatser. En annan
förklaring till de långa väntetiderna är
väntan mellan beslut om rehabilitering
och rehabiliteringens start. Enligt en
studie av Marnetoft (1995) var antalet
dagar mellan beslut om rehabilitering
och rehabiliteringens start mer än 60
dagar i 36 % av fallen. En trolig orsak
till dessa väntetider är att olika
rehabiliteringsprogram har fastställda
startdatum som den sjukskrivne får vänta
in. En tredje förklaring till
väntetiderna mellan sjukanmälan och
rehabilitering kan vara att kompetensen
hos försäkringskassans
rehabiliteringshandläggare behöver
höjas. När försäkringskassan fick det
övergripande samordnings- och
tillsynsansvaret över den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen var
det tänkt att försäkringskassan skulle
vara den drivande kraften i
rehabiliteringsprocessen. Denna nya roll
kräver stor skicklighet av
försäkringskassa inom många områden.
Kanske är det så att försäkringskassan i
dag inte besitter den breda kompetens
som krävs för att aktivt och effektivt
driva den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Sjuk- och
arbetsskadekommittén har uppmärksammat
dessa problem och föreslår kraftiga
insatser för att höja kompetensen inom
rehabiliteringsområdet (SOU 1996:113).
Rehabiliteringens längd
I Jämtland får de arbetslösa något
längre rehabiliteringsperioder än de
anställda. Någon sådan skillnad
föreligger inte i Stockholm. I
genomsnitt varar en
rehabiliteringsåtgärd, i både Jämtland
och Stockholm, oavsett kön, i ca 3
månader.
Aktörer som beslutar om rehabilitering
Försäkringskassan är den aktör som
oftast beslutar om arbetslivsinriktad
rehabiliteringsåtgärd, antingen ensam
eller tillsammans med arbetsgivare (för
de anställda) eller
arbetsförmedlingen/AMI (för de
arbetslösa). Att försäkringskassan är
delaktig i beslutsfattandet avseende
rehabiliteringsåtgärder är både
naturligt och positivt. Att
försäkringskassan beslutar tillsammans
med andra aktörer, såsom
arbetsgivare/arbetsförmedling,
sjukvården m.fl. i mer än hälften av
fallen, stämmer väl överens med
intentionerna om en samordnad
rehabilitering. En aning oroande är dock
att försäkringskassa själv, utan
samarbete med någon annan aktör,
beslutar om rehabiliteringsåtgärd i ca
40 % av fallen. För att samarbetet med
andra rehabiliteringsaktörer skall
fungera bör sannolikt alla aktörer, som
kommer att påverkas av beslutet om
rehabilitering, få vara med redan i
planeringsarbetet. Risken är annars stor
att dessa aktörer inte känner sig
delaktiga i rehabiliteringen.
Typ av rehabiliteringsåtgärd
Den vanligast förekommande
rehabiliteringsåtgärden i både Jämtland
och Stockholm är, för anställda, träning
på egen arbetsplats och för arbetslösa
träning på annan arbetsplats. Detta
resultat är positivt mot bakgrund av
rehabiliteringsreformens intention om
att rehabilitering skall bedrivas i
anslutning till arbetsplatsen. Den näst
vanligaste rehabiliteringsformen för
anställda är s.k. köpta tjänster . Med
köpta tjänster avses exempelvis
utredning på rygginstitut,
ryggrehabilitering på Hälsoinvest eller
dylikt. I både Jämtland och i Stockholm
blir de anställda oftare än de
arbetslösa föremål för en sådan köpt
tjänst. En trolig anledning till att
denna skillnad föreligger är ovissheten
på försäkringskassorna om vem
handläggarna får köpa en köpt tjänst åt.
Vissa försäkringskassor tillämpar strikt
policyn att bara köpa tjänster åt
sjukskrivna med anställning och menar
att ansvaret för arbetslösa ligger på
arbetsförmedlingen/AMI. Andra
försäkringskassor är inte lika strikta
utan köper också tjänster till
arbetslösa sjukskrivna. Det är olyckligt
att det saknas tydliga riktlinjer om i
vilken utsträckning försäkringskassorna
får köpa tjänster åt arbetslösa. För att
råda bot på den osäkerhet som i dag
råder på försäkringskassorna behöver
lagtexten inom området förtydligas.
Kostnad för rehabiliteringsåtgärd
Endast kostnader för köpta tjänster
redovisas. Anledningen till att
kostnader för övriga
rehabiliteringsåtgärder, t.ex. träning
på egen eller annan arbetsplats, inte
redovisas är att dessa kostnader är
svårare att fastställa och att resurser
för detta inte fanns inom föreliggande
projekt.
I Jämtland blir de arbetslösa föremål
för något dyrare rehabiliteringsköp än
de anställda. Männen i Jämtland får
oavsett anställning eller ej dyrare
rehabilitering än kvinnorna. En
förklaring till den lägre kostnaden för
kvinnornas rehabilitering kan vara att
kvinnorna i högre grad blir föremål för
gruppaktiviteter medan männen blir
föremål för individuella program.
Uppmätta skillnader i Stockholm gick ej
att statistiskt säkerställa. Köpta
tjänster kostar i genomsnitt i både
Jämtland och Stockholm ca 30 000 kr.
Aktörer som betalade
rehabiliteringsåtgärd
Endast betalning av köpta tjänster
redovisas. Försäkringskassan är den
aktör som i en absolut majoritet av
fallen betalar rehabiliteringsåtgärden
för såväl de anställda som de
arbetslösa. Detta gäller oavsett kön i
både Jämtland och i Stockholm. Bland de
anställda delas kostnaden mellan
arbetsgivaren och försäkringskassan i
knappt 10 % av fallen. I Jämtland
betalar arbetsgivaren själv
rehabiliteringen i 13 % av fallen och i
Stockholm är motsvarande andel 10 %. En
nyligen genomförd studie av RFV
(1995:20) visade att arbetsgivaren
betalar rehabiliteringsåtgärderna i 15 %
av sjukfallen. En trolig förklaring
till att arbetsgivaren inte betalar
köpta tjänster i någon större
utsträckning är den vanligt förekommande
policyn, som finns utvecklad i RFV:s
Allmänna råd 1991:12, att arbetsgivaren
huvudsakligen skall betala de åtgärder
som vidtas inom eller i anslutning till
den egna arbetsplatsen. I AFL behandlas
inte finansieringen av
rehabiliteringsåtgärder, och förarbetena
(prop. 1991/92:140, prop. 1991/92:141)
är otydliga på denna punkt. Det finns en
risk att arbetsgivaren utnyttjar den
oklarhet som råder beträffande
finansiering av rehabiliteringsåtgärder
och överlåter på försäkringskassan att
finansiera köp av tjänster till
anställda. Det faktum att arbetsgivaren
så sällan betalar den anställdes
rehabilitering överensstämmer inte med
intentionerna vad beträffar
arbetsgivarens utökade ansvar i
rehabiliteringsarbetet.
Rehabiliteringens effekter
Allmänt om variabler och metod
I föreliggande studie har vi för att
undersöka och jämföra rehabiliteringens
effekter valt att undersöka två
variabler, nämligen ohälsodagar, dvs.
antal dagar med sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, sjukbidrag
och förtidspension, samt
ersättningsgrad, dvs. om ersättningen
varit 100 %, 75 % 50 % eller 25 %. Vi
har vidare valt att använda en metod där
variablernas värde efter den aktuella
rehabiliteringsåtgärden jämförs med
variablernas värde före
rehabiliteringen.
Det finns även andra variabler och
metoder att använda vid utvärdering av
rehabiliteringens effekter. Exempel på
sådana variabler är livskvalitet,
medicinkonsumtion, antal besök hos
läkare m.fl. Vårt val av variabler
(ohälsodagar och ersättningsgrad)
grundar sig dels i uppfattningen att de
är valida, dels i att de är av intresse
för läsaren, dvs.
socialförsäkringsutskottet. Ohälsodagar
används ofta inom socialförsäkringen när
rehabiliteringsåtgärder utvärderas.
Ersättningsgraden används inte lika ofta
som resultatmått eftersom de tekniska
systemen som försörjer ohälsoområdet med
utvärderingsstatistik inte innehåller
några uppgifter om förändringar av
ersättningsgrader. I RFV:s anvisningar
till försäkringskassan angående
årsredovisningen 1995/96 (RFV Ie - M
1996:40) anser RFV att det vore önskvärt
att använda ersättningsgrad som
resultatmått. Anledningen till att detta
inte görs i dag är att en sådan manuell
insamling av data skulle vara allt för
arbetskrävande .
Ett exempel på en annan metod att
använda vid utvärdering av
rehabilitering är en s.k. randomiserad
experiment/kontrollmetod. Vid sådana
randomiserade kontrollerade studier
utgår man från en homogen grupp. Denna
delas slumpmässigt i två mindre grupper,
en experimentgrupp och en kontrollgrupp.
Experimentgruppen, men inte
kontrollgruppen, utsätts sedan för en
intervention (t.ex. en
rehabiliteringsåtgärd). De eventuella
effekterna mäts efter rehabiliteringen.
Om det föreligger en skillnad mellan
experimentgrupp och kontrollgrupp dras
slutsatsen att rehabiliteringen haft
effekt. Fördelarna med randomiserade
kontrollerade studier är flera. En stor
fördel med en sådan typ av studie är att
man får svaret på frågan om hur
sjukfallets naturliga förlopp ser ut för
en grupp långtidssjukskrivna som inte
erhåller någon typ av rehabilitering. På
så sätt erhåller man den jämförelsegrupp
som är en förutsättning för att man
skall kunna uttala sig om
rehabiliteringens effekter i allmänhet.
Metoden har också nackdelar, i synnerhet
inom samhällsvetenskapen. Det är ofta
svårt, ibland omöjligt, att erhålla en
tillräckligt homogen huvudgrupp. Det är
också etiskt problematiskt att inte låta
en kontrollgrupp erhålla en
rehabiliteringsåtgärd. I förekommande
fall strider det dessutom mot AFL:s
intentioner om att alla som har behov av
en rehabilitering också skall få en
rehabilitering.
Då syftet med föreliggande studie är
att jämföra effekterna av rehabilitering
för två grupper, anställda och
arbetslösa, behövs ingen jämförelse med
sjukfallets naturliga förlopp. Därför
har vi en före-efter-metod.
Uppmätta effekter
I både Jämtland och i Stockholm är
antalet ohälsodagar för såväl anställda
som arbetslösa väsentligt lägre efter en
rehabilitering jämfört med tiden före.
Detta gäller oavsett om jämförelserna
görs 6, 12 eller 24 månader efter
rehabiliteringen. De anställda har färre
ohälsodagar efter rehabiliteringen än de
arbetslösa, men också före. Den
procentuella minskningen är ungefär lika
stor för de två grupperna.
För både anställda och arbetslösa,
oavsett typ av rehabiliteringsåtgärd och
typ av diagnos, är antalet ohälsodagar
6, 12 och 24 månader efter
rehabiliteringen lägre jämfört med
tidsperioderna före rehabiliteringen.
Detta gäller oavsett kön både i Jämtland
och i Stockholm. Inga större skillnader
föreligger mellan anställda män och
kvinnor och arbetslösa män och kvinnor
avseende den procentuella minskningen av
ohälsodagar.
Vad beträffar ersättningsgrad var också
den väsentligt lägre 6, 12 och 24
månader efter rehabilitering än vid
rehabiliteringens start. Detta i både
Jämtland och i Stockholm, oavsett kön,
och för både anställda och arbetslösa.
De anställda har i regel en lägre
ersättningsgrad än de arbetslösa och är
dessutom oftare än de arbetslösa helt
friska efter rehabiliteringen. Detta
både i Jämtland och i Stockholm. Noteras
bör dock att de arbetslösa hade högre
ersättningsgrad vid rehabiliteringens
start.
Avseende män och kvinnor tyder
resultaten på att kvinnorna inte minskar
sin ohälsa i samma grad som männen gör
efter avslutad rehabiliteringsåtgärd.
Ingen större skillnad i ohälsodagar
föreligger mellan könen under
tidsperioden innan
rehabiliteringsåtgärderna. Detta i både
Jämtland och Stockholm och bland både
anställda och arbetslösa. Efter
rehabilitering har dock, med endast få
undantag, kvinnorna väsentligt fler
ohälsodagar än männen. I synnerhet de
arbetslösa kvinnorna. Detsamma gäller
ersättningsgrad. Väsentligt färre
kvinnor än män blir helt friska efter
rehabiliteringen. Detta trots att
kvinnorna genomgående har lägre
ersättningsgrad vid rehabiliteringens
start.
Beträffande personer med
invandrarbakgrund (utländska medborgare
och utlandsfödda svenska medborgare)
visar resultaten från Stockholm att de
anställda med invandrarbakgrund inte
skiljer sig från infödda svenskar
beträffande ohälsodagar före och efter
rehabiliteringen. De arbetslösa med
invandrarbakgrund har emellertid både
fler ohälsodagar före och efter
rehabiliteringen jämfört med de andra
grupperna. I Jämtland var antalet
personer med invandrabakgrund för få för
att slutsatser skall kunna dras.
Avslutningsvis kan konstateras att
arbetslivsinriktad rehabilitering
förekommer för såväl anställda som
arbetslösa i endast begränsad
omfattning, i synnerhet för de
arbetslösa i Stockholm. Väntan innan
rehabilitering verkar onödigt lång,
särskilt för de arbetslösa.
Försäkringskassan är den aktör som ensam
eller tillsammans med arbetsgivaren i en
absolut majoritet av sjukfallen beslutar
om rehabilitering. Försäkringskassan är
också den som oftast betalar
rehabiliteringen.
Utifrån studiens resultat beträffande
rehabiliteringens effekter kan man dra
slutsatsen att antalet ohälsodagar, både
för anställda och arbetslösa, är färre
efter en rehabilitering än före och
ersättningsgraden är lägre efter en
rehabilitering än vid rehabiliteringens
start. Detta gäller, oavsett kön, i både
Jämtland och i Stockholm.
De anställda har genomgående färre
ohälsodagar och lägre ersättningsgrad
efter rehabilitering jämfört med de
arbetslösa. De anställda blir också
friska i högre grad än de arbetslösa. En
sannolik förklaring till dessa fakta är
att de arbetslösa har fler ohälsodagar
och högre ersättningsgrader före
rehabiliteringen. De arbetslösa verkar
således vara en sjukare grupp och
därmed svårare att rehabilitera. Noteras
bör dock att den procentuella
minskningen av ohälsodagar är lika stor
för de anställda som för de arbetslösa.
Vidare framgår att det minskade antalet
ohälsodagar och de lägre
ersättningsgraderna för både de
anställda och de arbetslösa verkar hålla
i sig långsiktigt (upp till 24 månader).
En tendens i Stockholm är dock att
minskningen av ohälsodagarna tenderar
att bromsas upp under perioden 12 till
24 månader efter rehabiliteringen.
Av utskottet framlagda lagförslag
Utskottets förslag till ny lydelse av
punkterna 5 och 6
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
5. I fråga om rätt 5. I fråga om rätt
till till
efterlevandepension efterlevandepension
för efterlevande för efterlevande
kvinnor som är kvinnor som är
födda år 1944 eller födda år 1944 eller
tidigare gäller tidigare gäller
fortfarande, i den fortfarande, i den
mån inte något mån inte något
annat föreskrivs i annat föreskrivs i
punkt 8, äldre punkterna 2 och 8,
bestämmelser om äldre bestämmelser
änkepension i om änkepension i
stället för de nya stället för de nya
bestämmelserna om bestämmelserna om
efterlevandepension efterlevandepension
, även om , även om
dödsfallet dödsfallet
inträffar efter inträffar efter
ikraftträdandet. En ikraftträdandet. En
förutsättning för förutsättning för
detta är att detta är att
kvinnan vid kvinnan vid
utgången av år 1989 utgången av år 1989
var gift med den var gift med den
man efter vilken man efter vilken
änkepensionen skall änkepensionen skall
utbetalas eller, utbetalas eller,
såvitt gäller såvitt gäller
folkpension i form folkpension i form
av änkepension, att av änkepension, att
hon då sammanbodde hon då sammanbodde
med honom under med honom under
sådana förhållanden sådana förhållanden
som avses i 8 kap. som avses i 8 kap.
2 § i dess äldre 2 § i dess äldre
lydelse. lydelse.
6. I fråga om rätt 6. I fråga om rätt
till till
efterlevandepension efterlevandepension
för efterlevande för efterlevande
kvinnor som är kvinnor som är
födda år 1945 eller födda år 1945 eller
senare gäller, senare gäller,
förutom de nya förutom de nya
bestämmelserna om bestämmelserna om
efterlevandepension efterlevandepension
, följande, om , följande, om
dödsfallet dödsfallet
inträffar efter inträffar efter
ikraftträdandet. Om ikraftträdandet. Om
en sådan kvinna vid en sådan kvinna vid
utgången av år 1989 utgången av år 1989
uppfyller villkoren uppfyller villkoren
för rätt till för rätt till
folkpension resp. folkpension resp.
tilläggspension i tilläggspension i
form av änkepension form av änkepension
enligt 8 kap. 1 § enligt 8 kap. 1 §
första stycket, 2 § första stycket, 2 §
och 3 § första och 3 § första
stycket resp. 14 stycket resp. 14
kap. 2 § första och kap. 2 § första och
andra styckena i andra styckena i
dessa lagrums äldre dessa lagrums äldre
lydelse, har hon lydelse, har hon
dessutom rätt till dessutom rätt till
änkepension efter änkepension efter
mannen enligt vad mannen enligt vad
som sägs i som sägs i
andra-fjärde andra-fjärde
styckena. styckena.
En kvinna som En kvinna som
avses i första avses i första
stycket har rätt stycket har rätt
till folkpension i till folkpension i
form av änkepension form av änkepension
enligt 8 kap. i enligt 8 kap. i
dess äldre lydelse. dess äldre lydelse.
Sådan folkpension Sådan folkpension
utges i förhållande utges i förhållande
till det antal år till det antal år
för vilka den för vilka den
avlidne mannen vid avlidne mannen vid
beräkning enligt beräkning enligt
andra stycket av andra stycket av
tilläggspension i tilläggspension i
form av änkepension form av änkepension
efter honom efter honom
tillgodoräknas tillgodoräknas
pensionspoäng. pensionspoäng.
Tillgodoräknas där- Tillgodoräknas där-
vid pensionspoäng vid pensionspoäng
för minst 30 år, för minst 30 år,
utges folkpension i utges folkpension i
form av änkepension form av
med belopp som änkepension, om
avses i 8 kap. 4 § inte annat
i dess äldre föreskrivs i punkt
lydelse. I annat 2, med belopp som
fall utges avses i 8 kap. 4 §
pensionen med så i dess äldre
stor andel av en lydelse. I annat
sålunda beräknad fall utges
änkepension som pensionen med så
svarar mot stor andel av en
förhållandet mellan sålunda beräknad
det antal år för änkepension som
vilka pensionspoäng svarar mot
tillgodoräknas förhållandet mellan
mannen och talet det antal år för
30. Var den avlidne vilka pensionspoäng
mannen född år 1923 tillgodoräknas
eller tidigare mannen och talet
skall vid 30. Var den avlidne
tillämpningen av mannen född år 1923
detta stycke i eller tidigare
stället för talet skall vid
30 användas det tal tillämpningen av
som följer av 15 detta stycke i
kap. 1 eller 1 a §. stället för talet
I fall som avses i 30 användas det tal
första-tredje som följer av 15
styckena gäller kap. 1 eller 1 a §.
fortfarande äldre I fall som avses i
bestämmelser om första-tredje
änkepension. styckena gäller
fortfarande äldre
bestämmelser om
änkepension.
Utskottets förslag till lydelse av punkt
18 lagen (1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
Regeringens förslag Utskottets förslag
18. Folkpension i 18. Folkpension i
form av änkepension form av änkepension
skall minskas med skall minskas med
30 procent av 30 procent av
årsinkomsten årsinkomsten
beräknad enligt 5, beräknad enligt 5,
5 a och 5 b §§ 5 a och 5 b §§
lagen (1994:308) om lagen (1994:308) om
bostadstillägg till bostadstillägg till
pensionärer. pensionärer.
Om rätt föreligger Om rätt föreligger
till såväl till såväl
folkpension i form folkpension i form
av änkepension som av änkepension som
bostadstillägg till bostadstillägg till
pensionärer skall pensionärer skall
änkepensionen folkpensionen
minskas på grund av minskas på grund av
årsinkomsten först årsinkomsten först
efter minskning av efter minskning av
bostadstillägget bostadstillägget
enligt 6 § lagen om enligt 6 § lagen om
bostadstillägg till bostadstillägg till
pensionärer. pensionärer.
Folkpensionen skall
minskas med 30
procent av det
belopp med vilket
årsinkomsten
överstiger den
årsinkomst vid
vilken
bostadstillägg inte
längre utges. Vid
beräkning av den
årsinkomst vid
vilken
bostadstillägg inte
längre utges skall
4 a § lagen om
bostadstillägg till
pensionärer inte
tillämpas.
Utskottets förslag till lydelse av
punkterna 1 och 4
övergångsbestämmelserna till regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring