Utskottet behandlar i detta betänkande
proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd
vid sjukdom, m.m. jämte motioner.
I propositionen föreslås att
arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar
för att utge ersättning till
arbetstagare i form av sjuklön under de
första 28 dagarna av ett sjukdomsfall,
dvs. att sjuklöneperioden förlängs från
14 till 28 dagar. I samband därmed
föreslås att den övre gränsen för
tecknande av den särskilda försäkringen
mot kostnader för sjuklön höjs till en
lönesumma av 100 basbelopp.
Vidare föreslås att vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst skall
semesterlön beräknas till högst det
belopp som skulle ha utgjort ersättning
för utfört arbete under den tid
semesterlönen kan anses motsvara. En
motsvarande begränsning föreslås gälla
för semesterersättning. I propositionen
läggs även fram förslag om att det i den
sjukpenninggrundande inkomsten inte
skall ingå andra skattepliktiga förmåner
än ersättning i pengar och inte heller
skattepliktiga kostnadsersättningar.
Det föreslås också att den förhöjda
ersättning som utges inom föräldra-
försäkringen under 60 dagar i samband
med barns födelse eller adoption (de
s.k. pappa- och mammamånaderna) slopas.
Slutligen föreslås en höjning av den
allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift, sänkt
avgiftsuttag avseende
sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare
respektive för inkomst av annat
förvärvsarbete samt höjning av den
allmänna löneavgiften, de särskilda
löneskatterna och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar
m.m.
Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1997. Förslagen rörande
förändrade avgifter och skatter föreslås
dock träda i kraft den 1 januari 1997
och den 1 januari 1998.
Utskottet tillstyrker propositionens
förslag om en förlängd sjuklöneperiod
men föreslår att den övre gränsen för
tecknande av den särskilda försäkringen
mot kostnader för sjuklön höjs till 130
basbelopp. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande om att regeringen bör
återkomma med lagförslag om ett utökat
s.k. högriskskydd. I övrigt biträder
utskottet propositionens förslag och
avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats 18
reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i
proposition 1995/96:209 föreslagit
riksdagen att anta regeringens förslag
till
1. lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
4. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
6. lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
7. lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
8. lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader,
9. lag om ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.
Lagförslagen återfinns som bilaga till
betänkandet.
Motionerna
1995/96:Sf29 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om
förlängd sjuklöneperiod i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att införa
ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglerna för återförsäkringen
hos försäkringskassorna,
4. att riksdagen beslutar att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
räknas på ett medelvärde av de 24
senaste månadernas inkomster i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa de
särskilda mamma- och pappamånaderna i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår förslaget att
höja den allmänna egenavgiften med 1,00
procentenheter den 1 januari 1997 och
1,00 procentenheter den 1 januari 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar sänka den
allmänna egenavgiften till den nivå som
gällde före den 1 januari 1996 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar avslå
sänkningen av uttaget av socialavgifter
den 1 januari 1997 och den 1 januari
1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen avslår förslaget att
höja den allmänna löneavgiften den 1
januari 1997 och den 1 januari 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen avslår förslaget att
höja den särskilda löneskatten och den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkringar den 1 januari 1997
och den 1 januari 1998 i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1995/96:Sf30 av Dag Ericson m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppföljning och
utvärdering av effekterna av införandet
och förläggningen av sjuklöneperioden i
sjukförsäkringen,
2. att riksdagen beslutar att gränsen
för antalet basbelopp för att få teckna
försäkring mot sjuklönekostnader höjs
till minst 130 basbelopp,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omedelbara
informationsinsatser till små och
medelstora företag om möjligheten att
försäkra sig mot sjuklönekostnader.
1995/96:Sf31 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag om förlängd sjuklöneperiod
enligt vad i motionen anförts om de
problem som förslaget innebär,
2. att riksdagen hos regeringen begär
att minskningsregeln i det allmänna
försäkringssystemet slopas enligt vad i
motionen anförts om ILO:s beslut om fri
förhandlings- och avtalsrätt,
3. att riksdagen avslår regeringens
förslag om att semesterlönefaktorn inte
skall inräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt
vad i motionen anförts om att detta
måste ses som en intjänad lön,
4. att riksdagen avslår regeringens
förslag om slopandet av den s.k.
pappamånaden enligt vad i motionen
anförts om otillräcklig analys av
förslaget,
5. att riksdagen hos regeringen begär
en översyn av egenavgifter som
finansieringsform för sjukförsäkringarna
enligt vad i motionen anförts om dess
negativa fördelningseffekter.
1995/96:Sf32 av Sonja Fransson och Hans
Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt högriskskydd i
samband med sjuklön,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om information till arbetsgivare
och arbetstagare om möjligheterna till
undantag vid särskilt omfattande
sjukfrånvaro.
1995/96:Sf33 av Ragnhild Pohanka (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
proposition i den del som föreslår höjda
egenavgifter,
2. att riksdagen begär att regeringen
återkommer med en analys av hur den
förlängda sjuklöneperioden kommer att
slå mot högriskbranscher och speciella
grupper av arbetstagare.
1995/96:Sf34 av Karin Israelsson (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av
ersättningsmöjligheter för ofta
långtidssjuka efter samma principer som
nuvarande ersättningsregler för
korttidssjuka.
1995/96:Sf35 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om
förlängd arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen,
2. att riksdagen avslår förslaget om
höjd övre gräns i den särskilda
försäkringen för kostnader för sjuklön,
3. att riksdagen beslutar om
ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionenanförts om behovet av sänkta
premier i den särskilda försäkringen för
kostnader för sjuklön,
5. att riksdagen beslutar att beräkning
av arbetsskadelivränta skall ske på
motsvarande sätt som den
sjukpenninggrundande inkomsten vad
gäller inkomster av semesterlön och
semesterersättning,
6. att riksdagen avslår förslaget om
att skattepliktiga förmåner och
kostnadsersättningar inte skall ingå i
beräkningen i den sjukpenninggrundande
inkomsten,
7. att riksdagen beslutar att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
baseras på inkomster under de senaste 24
månaderna,
8. att riksdagen beslutar om en höjning
av föräldraförsäkringen till 80 % att
gälla redan fr.o.m. den 1 januari 1997,
9. att riksdagen avslår en
procentenhets höjning av den allmänna
egenavgiften till sjukförsäkringen fram
till år 1998,
10. att riksdagen avslår förslaget om
avgiftsväxling mellan
sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare
och den allmänna löneavgiften,
11. att riksdagen avslår förslaget om
höjning av de särskilda löneskatterna
och premieskatten.
1995/96:Sf36 av Sigge Godin m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen i
den del som berör förlängd
sjuklöneperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukpenninggrundande inkomst,
3. att riksdagen avslår propositionen i
de delar som berör de s.k. pappa- och
mammamånaderna,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftsfrågor m.m.
Utskottet
Sjuklönefrågor
Nuvarande regler om rätt till sjuklön
m.m.
Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL)
reglerar rätten till sjukersättning vid
korta sjukdomsfall för anställda. Enligt
lagen ges arbetstagaren rätt att under
de första 14 dagarna av varje
sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla
en viss del av lön och andra
anställningsförmåner. För den första
dagen i sjuklöneperioden betalas ingen
ersättning (karensdag). För de
återstående dagarna i perioden har den
anställde rätt att behålla 75 % av lön
och andra anställningsförmåner som han
eller hon gått miste om till följd av
nedsättningen i arbetsförmågan. Om en ny
sjukperiod börjar inom fem dagar från
det att en tidigare sjukperiod avslutats
skall den enligt SjLL betraktas som en
fortsättning på den tidigare
sjuklöneperioden när det gäller
karensdag och avgränsningen av
sjuklöneperioden.
Den anställdes rätt till sjuklön gäller
fr.o.m. den första dagen av
anställningstiden. Den som är anställd
kortare tid än en månad har dock rätt
till sjuklön bara om vissa
kvalifikationsvillkor är uppfyllda.
Uppdragstagare och egenföretagare
omfattas inte av sjuklönesystemet.
SjLL är tvingande till den anställdes
förmån. Från vissa av lagens regler får
dock avvikelser göras genom
kollektivavtal som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av en sådan
central arbetstagarorganisation som
avses i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Bl.a. får
den närmare beräkningen av lön och andra
anställningsförmåner ske utifrån bransch-
och arbetsanpassade avtalsbestämmelser.
Någon principiell avvikelse från lagens
sjuklönenivåer är inte avsedd. SjLL
inskränker inte den rätt till sjuklön
som kan finnas enligt någon annan lag.
En sådan rätt har sjömän enligt sjömans-
lagen (1973:282). Dessa bestämmelser
medför rätt till full lön vid sjukdom
och under längre tid än vad som följer
av SjLL.
För rätt till sjuklön krävs enligt SjLL
att anmälan om sjukfallet görs till
arbetsgivaren. Den anställde skall
därvid lämna arbetsgivaren en skriftlig
försäkran om att han varit sjuk och i
vilken omfattning sjukdomen satt ned
arbetsförmågan. Fr.o.m. den sjunde
kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen
skall arbetstagaren styrka nedsättningen
av arbetsförmågan genom läkar
intyg. Ett intyg till arbetsgivaren
behöver dock inte innehålla närmare
uppgifter om sjukdomen om inte annat
överenskommits genom kollektivavtal.
Arbetsgivaren skall till
Riksförsäkringsverket lämna uppgift om
sjukdomsfall som har gett en
arbetstagare hos honom rätt till
sjuklön. Vidare skall arbetsgivaren till
försäkringskassan anmäla sjukdomsfall
som har gett rätt till sjuklön och som
fortsätter efter sjuklöneperiodens
utgång.
Enligt SjLL begränsas antalet
karensdagar till tio under en
tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar
beräknas i förhållande till sjuklön från
varje arbetsgivare för sig och i
förhållande till sjukpenning för sig.
Efter ansökan av en anställd som på
grund av sjukdom kan antas komma att
vara borta från arbetet i särskilt stor
omfattning kan försäkringskassan besluta
att särskilda bestämmelser skall gälla
för en sådan arbetstagare och dennes
arbetsgivare, s.k. särskilt
högriskskydd. Ett sådant beslut kan
meddelas endast om arbetstagaren lider
av sjukdom som kan antas medföra ett
större antal sjukperioder med sjuklön
under en tolvmånadersperiod. Ett beslut
varigenom kassan bifallit en ansökan
medför dels att den anställde har rätt
till sjuklön efter en kompensationsnivå
om 75 % för den första dagen i varje
sjuklöneperiod, dels att ersättning kan
betalas till arbetsgivaren från
sjukförsäkringen för kostnader för
sjuklön till den anställde.
Företag med en viss högsta lönekostnad
har enligt SjLL möjlighet att försäkra
sig hos försäkringskassan mot
sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m.
den tredje ersättningsdagen. Rätt att
teckna en sådan försäkring har
arbetsgivare vars sammanlagda
lönekostnader under ett kalenderår -
exklusive sociala avgifter och särskild
löneskatt - inte beräknas överstiga 90
gånger basbeloppet.
Om det uppkommer en tvist mellan en
anställd och en arbetsgivare om rätt
till sjuklön och tvisten gäller frågan
om den anställdes arbetsförmåga är
nedsatt på grund av sjukdom,
nedsättningens omfattning eller om ett
arbetstagarförhållande föreligger, kan
försäkringskassan betala ersättning till
den anställde, s.k. sjuklönegaranti.
Ersättningen betalas med skäligt belopp
om det är sannolikt att av den anställde
har rätt till den begärda sjuklönen
eller del därav. I den utsträckning som
ersättning betalas inträder
försäkringskassan i den anställdes rätt
gentemot arbetsgivaren.
Efter sjuklöneperioden utges
sjukpenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen
utgör 75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten.
För den som inte omfattas av SjLL,
t.ex. egenföretagare och uppdragstagare,
utges sjukpenning enligt AFL från
sjukperiodens början. Sjukpenning utges
dock inte för den första dagen i
sjukperioden (karensdag). För tid
därefter utges sjukpenning med 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Även
enligt AFL är antalet karensdagar
begränsat till högst tio under en
tolvmånadersperiod och sjukpenning kan
efter ansökan utges med 75 % i stället
för karensdag (särskilt högriskskydd).
I AFL finns särskilda regler om
minskning av sjukpenning i vissa fall.
Minskningsreglerna blir tillämpliga om
den försäkrade av arbetsgivaren, för
samma tid som sjukpenning utges,
erhåller skattepliktiga förmåner i form
av lön, bil, bostad eller helt fri kost.
Fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som faställts i
kollektivavtal anses därvid som lön. Om
den försäkrade får sjukpenning samtidigt
som han får sådana förmåner från
arbetsgivaren minskas under de första 90
dagarna i en sjukperiod sjukpenningen
med det belopp som förmånerna överstiger
10 % av vad den försäkrade skulle ha
fått i motsvarande förmåner om han varit
i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen minskas
sjukpenningen med förmånernas hela
belopp. Även förmåner som hänför sig
till inkomstdelar över 7,5 basbelopp
påverkar sjukpenningen enligt särskilda
regler.
Förlängd sjuklöneperiod och försäkringen
mot kostnader för sjuklön
Propositionen
Riksförsäkringsverket (RFV) har i en
rapport (RFV ANSER 1995:14) redovisat
effekter och resultat av
sjuklönereformen, karensdagen och sänkta
kompensationsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen. Enligt vad som
anförs i propositionen visar RFV:s
uppföljning att införandet av en
sjuklöneperiod inneburit stora fördelar
för både den enskilde, arbetsgivaren och
försäkringskassan. Bl.a. har den
enskildes kompensation för
inkomstbortfall vid sjukdom förbättrats.
Enligt propositionen visar uppföljningen
vidare att administrationen av
sjuklöneperioden i stort fungerar
tillfredsställande. I propositionen
framhålls dock att det
rehabiliteringsansvar som infördes för
arbetsgivarna den 1 januari 1992 inte
fungerat på det sätt som avsetts. För
att stärka arbetsgivarnas ansvar för det
förebyggande arbetsmiljöarbetet liksom
för tidiga och aktiva
rehabiliteringsinsatser anser regeringen
att det finns starka skäl att förlänga
sjuklöneperioden. En sådan förlängning
skulle enligt regeringen innebära att
arbetsgivarens kostnader i högre grad
blir rörliga och därmed mer påverkbara.
Detta torde stärka incitamenten för att
vidta åtgärder och bidra till en
snabbare rehabiliteringsprocess och ett
mer effektivt förebyggande arbete. I
propositionen föreslås därför att
sjuklöneperioden förlängs från 14 till
28 dagar.
Förslaget får enligt propositionen
till följd att ca 165 000 färre sjukfall
kommer att handläggas hos
försäkringskassan. Vidare medför det
ökade kostnader för arbetsgivarna.
Sjukfrånvaron har enligt propositionen
minskat betydligt sedan sjuklöneperioden
infördes år 1992 och denna minskning har
i allt väsentligt kommit
arbetsgivarkollektivet till godo.
Regeringen anser därför att
arbetsgivarna bör kompenseras för
hälften av den totala kostnad som en
förlängning av sjuklöneperioden innebär
för arbetsgivare, dvs. med
1 100 miljoner kronor. Regeringen
föreslår att sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare med anledning av den
förlängda sjuklöneperioden sänks med
0,14 procentenheter.
Enligt vad som uttalas i propositionen
har regeringen för avsikt att noga följa
på vilket sätt förlängningen av
sjuklöneperioden påverkar arbetsgivarnas
samt försäkringskassornas fortsatta
rehabiliteringsarbete.
Som tidigare nämnts kan en arbetsgivare
vars sammanlagda lönekostnader,
exklusive sociala avgifter och särskild
löneskatt, under ett kalenderår inte
beräknas överstiga 90 gånger basbeloppet
försäkra sig mot kostnader för sjuklön.
Antalet arbetsgivare som har tecknat
försäkring har enligt propositionen
minskat från ca 13 300 i juni 1992 till
ca 9 600 i juni 1995. De försäkrade
arbetsgivarnas genomsnittliga lönesumma
har under samma tid sjunkit från ca 530
000 kr till ca 450 000 kr. Även om
endast ett fåtal arbetsgivare med en
maximal lönesumma har tecknat försäkring
finns det enligt propositionen skäl att
höja den övre gränsen för lönesumman
något till följd av den ökade kostnaden
som vissa arbetsgivare kan få för
sjuklön på grund av en förlängd
sjuklöneperiod. I propositionen föreslås
därför att arbetsgivare vars sammanlagda
lönekostnader, exklusive sociala
avgifter och särskild löneskatt, under
ett kalenderår inte beräknas överstiga
100 gånger basbeloppet skall kunna
försäkra sig mot kostnader för sjuklön
enligt SjLL.
I propositionen framhålls att det är
viktigt att arbetsgivarna informeras om
försäkringen och att informationen är
tydlig så att t.ex. även gruppen
invandrare som är småföretagare får
tillgång till denna information.
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997 och, såvitt avser
förlängd sjuklöneperiod, tillämpas i
fråga om sjuklöneperioder som påbörjas
fr.o.m. den tidpunkten.
Motionerna
Fyra av partierna (m, fp, v och kd)
motsätter sig i sina respektive motioner
förslaget att förlänga sjuklöneperioden
från 14 till 28 dagar.
I motion Sf29 yrkande 1 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på
förslaget om förlängd sjuklöneperiod.
Enligt motionärerna kommer en
förlängning att slå särskilt hårt mot
småföretagen samtidigt som endast
bevisat kärnfriska personer kommer att
få arbete. I samma motion yrkande 8
(delvis) begärs som en konsekvens härav
avslag på sänkningen av uttaget av
social-avgifter år 1997 respektive år
1998.
Sigge Godin m.fl. (fp) begär i motion
Sf36 yrkande 1 avslag på förslaget om
förlängd sjuklöneperiod. Enligt
motionärerna innebär förslaget i
praktiken en skattehöjning. I samma
motion yrkande 4 (delvis) begärs ett
tillkännagivande om avgiftsfrågor m.m.
Motionärerna avvisar förslaget att sänka
sjukförsäkringsavgiften med 0,14
procentenheter.
I motion Sf31 yrkande 1 av Ulla
Hoffmann m.fl. (v) begärs avslag på
förslaget om förlängd sjuklöneperiod.
Motionärerna anser att en förlängning
innebär risk för ökad selektering i så
måtto att endast friska personer
kommer att anställas. De framhåller
vidare att förslaget att kompensera
arbetsgivarna endast till hälften kan
komma att belasta små och medelstora
företag på ett sätt som hotar
verksamheten.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i
motion Sf35 yrkande 1 avslag på
förslaget om förlängd sjuklöneperiod.
Motionärerna framhåller att det är
oklart om arbetsgivarna tidigare fått
kompensation för sina sjuklönekostnader.
Detta bör klargöras innan beslut tas om
en förlängning av sjuklöneperioden.
Enligt motionärerna bör principen vara
full kompensation till arbetsgivarna.
I motion Sf33 yrkande 2 av Ragnhild
Pohanka (mp) begärs en analys av hur den
förlängda sjuklöneperioden kommer att
slå mot högriskbranscher och speciella
grupper av arbetstagare. Motionären
befarar att förslaget på sikt kan
resultera i en segregerad arbetsmarknad.
I motion Sf30 yrkande 1 av Dag Ericson
m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
en uppföljning och utvärdering av
effekterna av införandet och
förläggningen av sjuklöneperioden i
sjukförsäkringen. Motionärerna anser att
det är angeläget att följa upp hur
förlängningen påverkar inte bara
rehabiliteringsarbetet utan också
långtidssjukskrivningen och
utestängningen från arbetslivet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en allsidig utvärdering inom två år.
I några motioner behandlas frågor
rörande försäkringen mot kostnader för
sjuklön. I motion Sf35 yrkande 2 (kd)
begärs avslag på förslaget om höjd övre
gräns i den särskilda försäkringen mot
kostnader för sjuklön. Enligt
motionärerna är förslaget onödigt så
länge få arbetsgivare anser sig ha råd
med försäkringen. I samma motion yrkande
4 begärs ett tillkännagivande om behovet
av sänkta premier i försäkringen mot
kostnader för sjuklön. Motionärerna
förutser en höjning av premien på grund
av förlängd sjuklöneperiod. De som redan
i dag inte anser sig ha råd med
försäkringen kommer enligt motionärerna
inte att ha råd efter en premiehöjning.
De få som har råd med försäkringen
kommer inte att ha det när premien höjs.
Dag Ericson m.fl. (s) begär i motion
Sf30 yrkande 2 att riksdagen beslutar
att gränsen för antalet basbelopp för
att få teckna försäkring mot
sjuklönekostnader höjs till minst 130
basbelopp. Den förlängda
sjuklöneperioden ökar arbetsgivarnas
kostnader och det finns skäl att anta
att 100 basbelopp är otillräckligt och
att de därmed ställs inför valet att
inte anställa fler. I samma motion
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om
omedelbara informationsinsatser till små
och medelstora företag om möjligheten
att försäkra sig mot sjuklönekostnader.
I två motioner tas frågor upp som rör
det särskilda högriskskyddet. Sonja
Fransson och Hans Karlsson (båda s)
begär i motion Sf32 tillkännagivanden om
dels särskilt högriskskydd i samband med
sjuklön (yrkande 1), dels information
till arbetsgivare och arbetstagare om
möjligheterna till undantag för särskilt
omfattande sjukfrånvaro (yrkande 2).
Motionärerna anser att vid en
förlängning av sjuklöneperioden bör
skyddet kompletteras att gälla också dem
som har återkommande längre
sjukdomsfall. Karin Israelsson (c) begär
i motion Sf34 utredning av
ersättningsmöjligheter för ofta
långtidssjuka efter samma principer som
nuvarande ersättningsregler för
korttidssjuka. När sjuklöneperioden
förlängs bör enligt motionären det
särskilda högriskskyddet utökas till att
omfatta också dem som ofta är sjuka med
längre sjukdomsperioder.
Utskottet
Utskottet delar bedömningen att
införandet av en sjuklöneperiod har
inneburit stora fördelar såväl för
enskilda och arbetsgivare som för
försäkringskassan. Arbetsgivarnas
insatser inom det förebyggande
arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen
av de anställda synes inte ha stärkts
till följd av sjuklöneperioden. Däremot
har arbetsgivarnas intresse för
förebyggande åtgärder ökat något. En
förlängning av sjuklöneperioden skulle
enligt utskottets mening innebära att
arbetsgivarnas kostnader i högre grad
blir påverkbara och därmed stimulera dem
till tidigare och effektivare
rehabiliteringsåtgärder liksom till
insatser på det förebyggande
arbetsmiljöområdet. Därtill kommer att
försäkringskassan genom ett minskat
antal sjukfall får ett ökat utrymme för
rehabilitering av långtidssjukskrivna
försäkrade. Det anförda talar enligt
utskottets mening för att
sjuklöneperioden bör förlängas från
nuvarande 14 dagar till 28 dagar. En
förlängning av sjuklöneperioden bör dock
kombineras med vidgade möjligheter för
arbetsgivare att teckna försäkring samt
ett förstärkt högriskskydd.
Såvitt gäller frågan om kompensation
till arbetsgivarna med anledning av den
förlängda sjuklöneperioden kan utskottet
konstatera att arbetsgivarnas ökade
sjuklönekostnader till följd av
förlängningen av sjuklöneperioden av
regeringen beräknas uppgå till ca 2 200
miljoner kronor. Som tidigare redovisats
har arbetsgivarna genom den ytterligare
minskning av sjukfrånvaron som ägt rum
sedan sjuklöneperioden infördes fått
vidkännas minskade sjuklönekostnader.
Utskottet anser i likhet med regeringen
att arbetsgivarna bör kompenseras till
hälften eller med en sänkning av
arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,14
procentenheter.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om en
förlängd sjuklöneperiod och en sänkning
av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1997. Utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sf29
yrkandena 1 och 8, Sf36 yrkandena 1 och
4 (delvis), Sf31 yrkande 1 och Sf35
yrkande 1.
Utskottet anser att det förhållandet
att sjuklöneperioden förlängs och att
arbetsgivarnas kostnader därmed
ytterligare differentieras kan få
oönskade konsekvenser för särskilt små
företag som inte har samma möjlighet
till riskspridning som stora företag.
För att motverka en sådan utveckling har
regeringen föreslagit att den särskilda
försäkringen mot kostnader för sjuklön
skall kunna tecknas av arbetsgivare vars
sammanlagda lönekostnader under ett
kalenderår inte beräknas överstiga 100
basbelopp. För närvarande motsvarar
detta ca 3,6 miljoner kronor. Enligt
utskottets mening kommer en förlängd
sjuklöneperiod sannolikt att öka behovet
för företag att teckna en försäkring mot
kostnader för sjuklön. Utskottet anser
därför att det finns skäl att höja den
övre gränsen för lönesumman men menar i
likhet med vad som anförts i motion Sf30
att gränsen bör höjas till 130
basbelopp. Med tillstyrkande av motion
Sf30 yrkande 2 föreslår utskottet att 17
§ SjLL ändras i enlighet härmed. Med
hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion Sf35
yrkande 2.
Beträffande frågan om storleken på
premien för försäkringen mot kostnader
för sjuklön kan utskottet konstatera att
försäkringen är utformad så att
avgifterna sammantaget skall täcka
utgifterna för försäkringen. Utskottet
anser inte att det finns skäl att ändra
detta förhållande och avstyrker därför
bifall till motion Sf35 yrkande 4.
Som ovan nämnts kan en arbetstagare
till följd av reglerna om s.k. särskilt
högriskskydd få sjukpenning även för den
första dagen i ett sjukfall. Reglerna
gäller personer som kan antas få ett
större antal sjukperioder under en
tolvmånadersperiod. Därmed avses att
antalet avslutade sjukdomsfall under en
tolvmånadersperiod kan bedömas överstiga
tio. Det är enligt utskottet viktigt att
en förlängd sjuklöneperiod inte medför
att människor med omfattande
sjukfrånvaro kan få svårigheter att göra
sig gällande på arbetsmarknaden.
Eftersom det särskilda högriskskyddet är
förbehållet personer med många korta
sjukfall anser utskottet att ett
motsvarande skydd bör införas för
personer med återkommande längre
sjukperioder. Enligt utskottets mening
kan det utökade skyddet utformas så att
det omfattar personer med motsvarande
antal sjukfall men där
bedömningsperioden förlängs. Ett
alternativ är att bedömningsperioden
förblir densamma men att prognosen
angående den framtida sjukfrånvaron
avser färre men längre sjukperioder än
enligt det nuvarande skyddet. Utskottet
anser att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med lagförslag
om ett utökat särskilt högriskskydd.
Riksdagen bör med bifall till motionerna
Sf32 yrkande 1 och Sf34 som sin mening
ge regeringen detta till känna.
Vad gäller frågan om uppföljning och
analys av effekterna av en förlängd
sjuklöneperiod har regeringen i
propositionen uttalat sin avsikt att
noga följa på vilket sätt förlängningen
av sjuklöneperioden påverkar
arbetsgivarnas och försäkringskassornas
fortsatta rehabiliteringsarbete.
Utskottet förutsätter att en sådan
uppföljning även kommer att belysa
effekter av förlängningen på företagens
vilja och möjlighet att nyanställa
personal. Något uttalande från
riksdagens sida är således inte
påkallat. Motionerna Sf33 yrkande 2 och
Sf30 yrkande 1 får anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört.
Utskottet ansluter sig till regeringens
bedömning att det är av vikt att
arbetsgivarna erhåller information om
sjuklöneförsäkringen. Detsamma kan
enligt utskottet sägas om det särskilda
högriskskyddet. Utskottet förutsätter
emellertid att Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna ombesörjer att sådan
information kommer berörda arbetsgivare
och arbetstagare till del. Något
tillkännagivande i dessa frågor är inte
påkallat. Mot bakgrund härav avstyrker
utskottet bifall till motionerna Sf30
yrkande 3 och Sf32 yrkande 2.
Utskottet vill slutligen framhålla att
det förhållandet att sjuklöneperioden
förlängs från 14 till 28 dagar inte
hindrar tillämpningen av nu gällande
avtal om kompletterande sjukersättning
för samma tid.
Sjukpenninggrundande inkomst
Allmänt om sjukpenninggrundande inkomst
I 3 kap. AFL regleras bl.a. en
försäkrads rätt till sjukpenning samt
hur den inkomst som grundar rätt till
ersättning skall beräknas. En försäkrad
skall fr.o.m. den månad han fyller 16 år
skrivas in i försäkringskassan om han är
bosatt i Sverige. För rätt till
sjukpenning krävs att en inskriven
försäkrad har en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till minst 6 000 kr.
Enligt 3 kap. 2 § AFL är en försäkrads
sjukpenninggrundande inkomst den årliga
inkomst i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner som en försäkrad
kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst (inkomst
av anställning) eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete). Med
inkomst av anställning likställs
kostnadsersättning som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av
skattepliktiga förmåner skall förmånerna
tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med de regler som finns i 8 §
första-fjärde och sjätte styckena
uppbördslagen.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från sådan inkomst av
anställning och annat förvärsarbete som
överstiger 7,5 basbelopp.
Semesterlön och semesterersättning vid
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst
Enligt semesterlagen (1977:480) har en
arbetstagare rätt till semesterlön med
12 % av arbetsinkomsten under
intjänandeåret, varmed avses tiden
fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m. den 31
mars påföljande år. Därefter löper
semesteråret lika lång tid. Den
lagstadgade semesterlönen ger en högre
ersättning under semestertid än under
arbetad tid. Anställda med fast månads-
eller veckolön bibehåller normalt sin
ordinarie lön under en semesterperiod. I
stället kompenseras dessa grupper genom
ett semesterlönetillägg. Den som inte
längre har kvar sin anställning har rätt
till semesterersättning med motsvarande
belopp. Även en arbetstagare som
anställs för viss kortare tid och som
enligt anställningsavtalet inte har rätt
till semesterledighet har i stället rätt
till semesterersättning för
anställningstiden.
Vid beräkning av årsinkomsten vid
fastställande av sjukpenninggrundande
inkomst beaktas den högre kompensation
som semesterlönen ger jämfört med lönen
för motsvarande arbetad tid. I enlighet
med dåvarande Försäkringsöverdomstolens
praxis sker detta genom en
schablonberäkning varvid månadslönen,
eller inkomsten omräknad till månadslön,
multipliceras med faktorn 12,20.
Enligt vad som anförs i propositionen
har bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommittén
konstaterat att det förhållandet att
semesterlön ingår i den
sjukpenninggrundande inkomsten i vissa
fall innebär att en arbetstagare blir
överkompenserad vid bl.a. sjukdom.
Kommittén har i sitt delbetänkande
Försäkringsskydd vid sjukdom (SOU
1995:149) föreslagit att den s.k.
semesterlönefaktorn slopas vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst. I
propositionen föreslås i enlighet med
kommitténs förslag att vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst skall
semesterlön beräknas till högst det
belopp som skulle ha utgjort ersättning
för utfört arbete under den tid
semesterlönen kan anses motsvara.
Förslaget innebär enligt propositionen
att månadsinkomst skall räknas upp med
faktorn 12 i stället för enligt
nuvarande praxis med 12,20 och att
genomsnittlig veckolön skall
multipliceras med 52. Vid andra
inkomstförhållanden skall motsvarande
anpassning göras. Förslaget påverkar de
ersättningar där den
sjukpenninggrundande inkomsten används
som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning,
föräldrapenning och närståendepenning.
Däremot föreslås - i avvaktan på Sjuk-
och arbetsskadekommitténs fortsatta
arbete - ingen motsvarande förändring i
fråga om underlaget för beräkning av
arbetsskadelivränta.
Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1997 och innebär en besparing
på 560 miljoner kronor brutto.
I motion Sf36 yrkande 2 i denna del
(fp) begärs ett tillkännagivande om
sjukpenninggrundande inkomst i enlighet
med regeringens förslag.
I motion Sf31 yrkande 3 (v) begärs
avslag på förslaget att
semesterlönefaktorn inte skall inräknas
i den sjukpenninggrundande inkomsten.
Enligt motionärerna är semesterlön att
betrakta mer som lön än som extra
inkomst.
I motion Sf35 yrkande 5 (kd) begärs
beslut att beräkning av
arbetsskadelivränta skall ske på
motsvarande sätt som den
sjukpenninggrundande inkomsten vad
gäller inkomster av semesterlön och
semesterersättning.
Som framhålls i propositionen kan
överkompensation uppkomma till följd av
att den högre kompensation som
semesterlönen ger jämfört med lönen för
motsvarande arbetad tid beaktas vid
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst. Utskottet anser att det måste
vara en rimlig utgångspunkt att
ersättningsregler utformas så att
överkompensation förhindras. Utskottet
delar därför bedömningen att
sjukpenninggrundande inkomst skall
beräknas så att semesterlön beräknas
till högst det belopp som skulle ha
utgjort ersättning för utfört arbete
under den tid semesterlönen kan anses
motsvara. En motsvarande begränsning bör
gälla semesterersättning. Eftersom
semesterersättningen inte kan hänföras
till ett visst antal semesterdagar bör
regeringens förslag till lag om ändring
i 3 kap. 2 § tredje stycket AFL anpassas
härtill. Utskottet tillstyrker med denna
ändring regeringens förslag och
avstyrker bifall till motion Sf31
yrkande 3. Motion Sf36 yrkande 2
(delvis) är tillgodosedd genom
förslaget.
Vad gäller regeringens bedömning att
förslaget i avvaktan på Sjuk- och
arbetsskadekommitténs fortsatta arbete
inte skall påverka storleken av
arbetsskadelivräntor noterar utskottet
att kommittén därefter i sitt
slutbetänkande En allmän och aktiv
försäkring vid sjukdom och
rehabilitering (SOU 1996:113) föreslagit
förbättringar av arbetsskadeförsäkringen
såvitt gäller skada till följd av
olycksfall i arbetet. Enligt kommitténs
förslag skall - efter en samordningstid
om 90 dagar - ersättning kunna lämnas
under akut sjukdomstid i form av
arbetsskadesjukpenning med 98 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Kommittén har i fråga om
sjukpenningunderlag uttalat bl.a. att
den begränsning vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL
som föreslås i proposition 1995/96:209
även bör gälla enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring (LAF). Något
uttalande eller förslag som tar sikte på
beräkningen av livränteunderlag
återfinns däremot inte i betänkandet.
Betänkandet är för närvarande föremål
för remissbehandling. Utskottet anser
att beredningen av Sjuk- och
arbetsskadekommitténs slutliga förslag
bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion Sf35 yrkande 5.
Skattepliktiga förmåner och
kostnadsersättningar vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
Sedan länge gäller att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas
inte endast på lön i pengar utan även på
naturaförmåner. Före år 1988 gällde
detta naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil. År 1988 utsträcktes
regeln till att omfatta samtliga då
skattepliktiga naturaförmåner. Genom
1990 års skattereform kom en rad andra
anställningsförmåner att bli
skattepliktiga och därmed också avgifts-
och förmånsgrundande i
sjukpenningförsäkringen. Det kom att
gälla också de delar av
kostnadsersättningar som beskattades.
Förmåner som därmed blev
förmånsgrundande är t.ex.
lunchsubventioner, reseförmåner, fri
tidning till bostaden samt värdet av
räntefria eller lågförräntade
personallån till anställda i banker och
andra kreditinstitut. Förmånsgrundande
kostnadsersättningar är t.ex.
traktamentsersättningar för resa i
tjänsten som inte är förenad med
övernattning (endagstraktamente). Vid
traktamente för flerdygnsförrättning
gäller att den del som överstiger ett
schablonbelopp för dag respektive natt
medräknas i den sjukpenninggrundande
inkomsten. Även traktamente som betalas
i samband med arbete på samma ort under
tre månader skall medräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Förmånsgrundande är också ersättning för
resa med egen bil till den del den
överstiger det i anvisningarna till
kommunalskattelagen (1928:370) angivna
beloppet, för närvarande 13 kr per mil.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har i
ovan nämnda delbetänkande (SOU 1995:149)
föreslagit bl.a. att i den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
inte ingå andra skattepliktiga förmåner
än kontant lön och inte heller
skattepliktiga kostnadsersättningar.
Vidare har kommittén föreslagit att de
s.k. minskningsreglerna endast skall
gälla utbetald kontant lön.
Enligt vad som anförs i propositionen
innebär nuvarande regelsystem att
försäkrade, vars sjukpenninggrundande
inkomst helt eller delvis utgörs av
skattepliktiga förmåner, många gånger
erhåller en högre kompensation än den
avsedda i de fall förmånen bibehålls
under sjukdomstiden. I propositionen
erinras om att det i förarbetena (prop.
1990/91:181) till sjuklönelagen har
uttalats att en löne- eller
anställningsförmån som inte går förlorad
på grund av sjukdom, t.ex. förmånen av
fri bil eller fri bostad, inte skall
räknas in i beräkningsunderlaget för
sjuklön samt att ersättning som avser
att täcka sådana kostnader som
arbetstagaren endast har när han utför
sitt arbete inte heller bör räknas in i
underlaget. Det sagda innebär enligt
propositionen att reglerna om sjuklön
givits en utformning som innebär ett
bättre samband mellan inkomstbortfallet
och sjukersättningen än vad som hittills
gällt rörande sjukpenning enligt AFL.
I proposition föreslås - i enlighet med
Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag
- att skattepliktiga förmåner och
kostnadsersättningar inte skall
medräknas i den sjukpenninggrundande
inkomsten. Vidare föreslås att de s.k.
minskningsreglerna i 3 kap. 4 a § och 3
kap. 16 § AFL anpassas till den
föreslagna ändringen att endast
ersättning i pengar skall ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Förslaget påverkar enligt propositionen
de ersättningar där den
sjukpenninggrundande inkomsten används
som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning,
föräldrapenning och närståendepenning.
Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1997 och innebär såvitt
framgår av propositionen en minskning av
försäkringsutgifterna med 240 miljoner
kronor brutto. Socialavgifter skall
enligt förslaget även fortsättningsvis
tas ut på ett underlag som omfattar
ersättningar i form av skattepliktiga
förmåner och skattepliktiga
kostnadsersättningar.
Liksom i fråga om förslaget att slopa
den s.k. semesterlönefaktorn föreslås -
i avvaktan på Sjuk- och
arbetsskadekommitténs fortsatta arbete -
ingen motsvarande förändring vad gäller
underlaget för beräkning av
arbetsskadelivränta.
I motion Sf36 yrkande 2 (delvis) av
(fp) begärs ett tillkännagivande om
sjukpenninggrundande inkomst i enlighet
med regeringens förslag.
I motion Sf35 yrkande 6 (kd) begärs
avslag på förslaget att skattepliktiga
förmåner och kostnadsersättningar inte
skall ingå i beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt
motionärerna är samtliga dessa förmåner
att anse som inkomst för utfört arbete
och bör därför ingå i underlaget.
Utskottet har i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:SfU9
behandlat proposition 1993/94:59 med
förslag innebärande bl.a. att
sjukpenning inte skulle beräknas på
sådana skattepliktiga förmåner som
kvarstod under sjukdom. Utskottet
uttalade därvid att det inom
sjukförsäkringen råder ett samband
mellan underlaget för de socialavgifter
som tas ut för en försäkrad och de
förmåner som den försäkrade får genom
sjukpenningförsäkringen samt att
underlaget i båda fallen utgörs av såväl
löneförmåner som andra skattepliktiga
förmåner. Sambandet mellan avgifter och
förmåner borde behållas vid beräkningen
av sjukpenninggrundande inkomst men
utskottet uteslöt inte att frågan kunde
komma i ett annat läge bl.a. till följd
av Sjuk- och arbetsskadeberedningens
(sedermera Sjuk- och
arbetsskadekommittén) arbete. Ur
rättvisesynpunkt inte var det enligt
utskottets mening inte
tillfredsställande att den som får
behålla sina skattepliktiga förmåner
också får en sjukpenning som beräknas på
ett underlag där dessa förmåner ingår.
Utskottet föreslog emellertid att
förmåner i form av bil, bostad och helt
fri kost som den försäkrade har kvar
under sjukdom skulle beaktas vid
utbetalningen av sjukpenning på samma
sätt som om de hade utgetts som lön
under sjukdom och att detta skulle gälla
även förmåner av det slag som hänför sig
till inkomstdelar över 7,5 basbelopp.
Utskottet föreslog en ändring av de s.k.
minskningsreglerna i enlighet härmed.
Det är, som utskottet tidigare uttalat,
inte tillfredsställande att den som får
behålla sina skattepliktiga förmåner
också får en sjukpenning beräknad på ett
underlag där dessa förmåner ingår.
Enligt utskottets mening bör sambandet
mellan inbetalda socialavgifter och
utgående förmåner i möjligaste mån
upprätthållas. I förevarande fall bör
dock avgiftsskyldigheten kvarstå främst
för att undvika en övergång till ett
system där ersättning för utfört arbete
i ökad utsträckning utges i form av
naturaförmåner i stället för i form av
kontant lön. Mot bakgrund härav och för
att uppnå en bättre överensstämmelse med
reglerna om sjuklön anser utskottet att
i den sjukpenninggrundande inkomsten
inte skall ingå andra skattepliktiga
förmåner än lön och inte heller ingå
skattepliktiga kostnadsersättningar.
Utskottet konstaterar att de nya
reglerna i 3 kap. 2 § AFL om slopande av
semesterlönefaktorn och skattepliktiga
förmåner m.m. vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst kommer att
tillämpas på ersättningar bl.a. i form
av sjukpenning och föräldrapenning som
avser tid fr.o.m. ikraftträdandet. Detta
gäller även i de fall där en
sjukpenninggrundande inkomst har
fastställts före nämnda tidpunkt. Vid
s.k. SGI-skyddade tider som inletts före
ikraftträdandet anpassas den tidigare
inkomstnivån till det nya
beräkningssättet.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
bifall till motion Sf35 yrkande 6.
Motion Sf36 yrkande 2 (delvis) är
tillgodosedd genom förslaget.
Historisk inkomst vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
I motion Sf29 yrkande 4 (m) begärs
beslut att sjukpenninggrundande inkomst
skall räknas på ett medelvärde av de
senaste 24 månadernas inkomster. Enligt
motionärerna bör förändringen genomföras
fr.o.m. den 1 januari 1997. Ett liknande
yrkande återfinns i motion Sf35 yrkande
7 (kd). Motionärerna begär beslut att
sjukpenninggrundande inkomst skall
baseras på inkomster under de senaste 24
månaderna.
Utskottet har tidigare behandlat
liknande yrkanden, senast i det av
riksdagen godkända betänkandet
1995/96:SfU2. Utskottet erinrade då om
att Sjuk- och arbetsskadekommittén hade
att utforma regler för beräkning av
förmånsgrundande inkomst vid kort eller
medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt
från att denna skall avse aktuell
inkomst alternativt baseras på inkomsten
under en period före sjukfallet.
Utskottet ansåg att kommitténs förslag
borde avvaktas och avstyrkte därför
bifall till ett motionsyrkande i frågan.
Utskottet noterar att Sjuk- och
arbetsskadekommittén i sitt
slutbetänkande redovisat två modeller
för beräkning av inkomstunderlag i kort
och medellångt perspektiv, vilka båda
har inslag av historisk inkomst.
Kommittén har därvid konstaterat att ett
system byggt på historisk inkomst skulle
få relativt sett omfattande problem och
kommittén har därför funnit att det
beräkningsunderlag som skall utgöra
grunden för sjukersättningen skall
baseras på aktuell inkomst med
bortseende från tillfälliga ökningar
eller minskningar av inkomsten. Som
nämnts ovan är betänkandet för
närvarande föremål för remissbehandling.
Utskottet anser att resultatet därav bör
avvaktas och avstyrker bifall till
motionerna Sf29 yrkande 4 och Sf35
yrkande 7.
Föräldrapenning
Propositionen
Föräldrapenning i samband med ett barns
födelse eller adoption utges under högst
450 dagar. Om föräldrarna gemensamt har
vårdnaden om barnet har varje förälder
rätt att uppbära föräldrapenning under
hälften av denna tid. En förälder kan
avstå rätt att uppbära föräldrapenning
till förmån för den andra föräldern med
undantag för föräldrapenning med
sjukpenningbelopp under 30 dagar, de
s.k. mamma- och pappamånaderna.
Under 360 av de 450 dagarna utges
föräldrapenning med viss andel av
förälderns sjukpenninggrundande inkomst
delad med 365, dock lägst med ett
garantibelopp på 60 kr per dag. För de
första 30 dagarna med sjukpenningbelopp
för vardera föräldern är
kompensationsnivån 85 % och för övriga
sjukpenningdagar 75 %. Under resterande
90 av de 450 dagarna utges ersättning
enligt garantinivån. Föräldrapenning får
tas ut längst till dess barnet har fyllt
åtta år eller till den senare tidpunkt
då barnet avslutat det första skolåret.
I den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1995/96:150) uttalade regeringen
sin avsikt att som ett led i de
budgetförstärkande åtgärderna föreslå en
sänkning av den föräldrapenning som
utges i samband med barns födelse eller
adoption och som inte kan överlåtas.
Besparingen angavs till 275 miljoner
kronor. I samma proposition aviserade
regeringen dessutom en höjning av
ersättningsnivån bl.a. i
föräldraförsäkringen till 80 % fr.o.m.
den 1 januari 1998.
I den förevarande propositionen har
regeringen återkommit med förslag som
innebär att samtliga dagar inom
föräldraförsäkringen som utges med
belopp motsvarande förälderns
sjukpenning skall utges med 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Av dessa
dagar skall även fortsättningsvis 30
dagar vara förbehållna vardera föräldern
utan möjlighet att överlåta dagarna på
den andra föräldern.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1
januari 1997 och gälla alla som tar ut
föräldrapenning som avser tid fr.o.m.
denna tidpunkt.
Motionerna
I motion Sf29 yrkande 5 (m) begärs
beslut att avskaffa de särskilda mamma-
och pappamånaderna fr.o.m. den 1 oktober
1996. Enligt motionärerna kan det aldrig
vara en statlig angelägenhet att styra
föräldrarnas beteende på det sätt som
mamma- och pappamånaderna gör.
I motion Sf36 yrkande 3 (fp) begärs
avslag på propositionen i de delar som
rör mamma- och pappamånaderna.
Motionärerna anser att den förhöjda
ersättningen bör bibehållas medan
garantidagarna däremot bör kunna slopas.
I motion Sf31 yrkande 4 (v) begärs
avslag på förslaget att slopa den s.k.
pappamånaden enligt vad som anförts om
otillräcklig analys av förslaget.
I motion Sf35 yrkande 8 (kd) begärs
beslut om höjning av
föräldraförsäkringen till 80 % redan
fr.o.m. den 1 januari 1997.
Utskottet
Eftersom mamma- och pappamånaderna
infördes så sent som den 1 januari 1995
och föräldrapenning kan utnyttjas i
princip till dess barnet fyller åtta år
kommer det att dröja innan den fulla
effekten av reformen kan värderas.
Enligt utskottets mening har den extra
stimulans som utbetalas för mamma- och
pappamånaderna sannolikt haft en viss
påverkan på pappornas vilja och
möjlighet att utnyttja
föräldrapenningen. Behovet att sanera
statsfinanserna medför emellertid att
den högre kompensationsnivån för såväl
mamma- som pappamånaden måste slopas.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker
utskottet bifall till regeringens
förslag och avstyrker bifall till
motionerna Sf36 yrkande 3 och Sf31
yrkande 4.
För att säkerställa pappornas fortsatta
uttag av föräldrapenning torde det
enligt utskottets mening vara nödvändigt
att bibehålla regeln om att 30 av
föräldrapenningdagarna på
sjukpenningnivå inte kan överlåtas till
den andra föräldern. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion Sf29 yrkande
5.
Som ovan nämnts avses ersättningsnivån
i föräldraförsäkringen, inklusive nivån
för mamma- och pappamånaderna, bli höjd
till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.
Något finansiellt utrymme för att
tidigarelägga denna höjning är enligt
utskottets uppfattning inte möjligt att
åstadkomma, och utskottet avstyrker
därför motion Sf35 yrkande 8.
Övriga avgiftsfrågor
Allmänt om socialavgifter
Socialavgifter erläggs enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter (SAL) i
form av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Den totala avgiftssumman
är för arbetsgivare 31,56 % av
avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 5,28 % och
arbetsmarknadsavgift 5,42 %. Avgifterna
beräknas i princip på lönesumman.
En egenföretagare erlägger
socialavgifter med 29,75 % av
avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 5,82 % och
arbetsmarknadsavgift 3,30 %. Avgifterna
beräknas i princip på inkomsten av annat
förvärvsarbete.
På inkomst av passiv näringsverksamhet,
som inte är förmånsgrundande, betalas
enligt lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster
särskild löneskatt på 21,39 %. Sådan
löneskatt betalas även på lön eller
annan ersättning till arbetstagare som
vid årets ingång är 65 år eller äldre.
Enligt lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader skall den
som utfäst en tjänstepension betala
motsvarande avgift på kostnaden för
pensionsutfästelsen.
Den 1 januari 1995 trädde lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i
kraft och ersatte då lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift. De
allmänna egenavgifterna är för år 1996
pensionsavgift 1 % och
sjukförsäkringsavgift 3,95 % och
beräknas på inkomster som inte
överstiger 7,5 basbelopp. Avgifterna
erläggs i princip av dem som har inkomst
av anställning och annat förvärvsarbete
som är pensionsgrundande. Avgiften är
avdragsgill vid taxeringen.
Sedan den 1 januari 1995 gäller enligt
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
att arbetsgivare för varje år skall
betala allmän löneavgift med 1,5 %, av
underlaget, dvs. av arbetsgivaren
utgiven lön m.m. Avgiften infördes som
ett led i finansieringen av avgiften
till Europeiska unionen.
Enligt lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkringar
m.m. skall försäkringsföretag som
handhar tjänstegrupplivförsäkringar
betala premieskatt med 43,47 % av viss
andel av premieinkomsterna. För bl.a.
arbetsgivare som själva erlägger
grupplivförsäkring utgör premieskatten
76,90 % av utbetalt belopp.
Regeringen har i proposition 1994/95:25
förklarat att den allmänna egen-avgiften
i form av sjukförsäkringsavgift skall
höjas med 1 procentenhet per år under
åren 1996- 1998, för att sistnämnda år
uppgå till 5,95 %. Samtidigt har en
avgiftsväxling aviserats som innebär att
sjukförsäkringsavgiften i form av
arbetsgivaravgift skall sänkas med
motsvarande belopp och
arbetsmarknadsavgiften höjas med lika
mycket. Riksdagen har godkänt den nämnda
successiva höjningen av den allmänna
egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift (bet.
1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145-146).
Riksdagen har sedermera beslutat att
höja den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift med 1 procentenhet
fr.o.m. den 1 januari 1996 (bet.
1995/96:SfU2, rskr. 1995/96:87)
Propositionen
I den förevarande propositionen
återkommer regeringen med förslag om att
den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift skall höjas med 1
procentenhet fr.o.m. den 1 januari 1997
och med lika mycket fr.o.m. den 1
januari 1998.
Vidare föreslås, såvitt gäller
arbetsgivaravgifterna, att
sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,24
procentenheter fr.o.m. den 1 januari
1997 (varav 0,14 procentenheter avser
kompensation för den förlängda
sjuklöneperioden) och med 1,10
procentenheter fr.o.m. den 1 januari
1998. För dem med inkomst av annat
förvärvsarbete föreslås att
sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,10
procentenheter fr.o.m. den 1 januari
1997 och med lika mycket fr.o.m. den 1
januari 1998. Propositionens förslag om
kompensation till arbetsgivarna för
förlängd sjuklöneperiod genom sänkt
sjukförsäkringsavgift har behandlats i
det föregående under avsnittet Förlängd
sjuklöneperiod och försäkringen mot
kostnader för sjuklön.
I propositionen föreslås också en
höjning av den allmänna löneavgiften med
1,10 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1997 och 1,10 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1998.
I propositionen föreslås vidare
justeringar av de särskilda
löneskatterna. Den särskilda löneskatten
på vissa förvärvsinkomster och den
särskilda löneskatten på
pensionskostnader föreslås bli höjda med
1,03 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1997 och med 1,10 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1998. Slutligen
föreslås justeringar av procentsatserna
för den särskilda premieskatten för
grupplivförsäkringar m.m.
Enligt vad som anförs i propositionen
syftar höjningen av den allmänna
egenavgiften och ändringarna av
socialavgifterna till att förstärka de
offentliga finanserna. Som skäl för att
växling föreslås ske mellan
sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och
den allmänna löneavgiften i stället för
med arbetsmarknadsavgiften anges att den
allmänna löneavgiften, till skillnad
från arbetsmarknadsavgiften, inte har
någon koppling till det samlade
försäkringssystemet och att en höjning
därför bidrar till en mer entydig
förstärkning av de offentliga
finanserna.
Avgifter i % (förändringar 1997--1998
jämfört med föregående år)
1996 1997 1998
Arbgiv- Arb. E- Arb. E- Arb. E-avg
/egenavg avg avg avg avg avg
Sjukförsä 5,28 5,8 - - - -
kring 2 1,24 1,10 1,10 1,10
*
Folkpensi 5,86 6,0
on 3
ATP 13,0 13,
0 00
Delpensio 0,20 0,2
n 0
Arbetsska 1,38 1,4
da 0
Arbetsmar 5,42 3,3
knad 0
Arbetarsk 0,17 -
ydd
Lönegaran 0,25 -
ti
Allm. 1,50 + 1,10 + 1,10
löneavg
Allm.
egenavg
Sjukförsä 3,95 + 1,00 + 1,00
kring
Pension 1,00
Särsk. 21,3 + 1,03 + 1,10
löneskatt 9
* 0,14 % avser kompensation till
arbetsgivare för förlängd sjuklöneperiod
Motionerna
I motion Sf29 yrkande 6 (m) begärs
avslag på förslaget att höja den
allmänna egenavgiften med 1 procentenhet
år 1997 respektive år 1998. Enligt
motionärerna är det fråga om rena
skattehöjningar, särskilt som
sjukförsäkringen redan är
överfinansierad. I samma motion yrkande
7 begärs beslut att sänka den allmänna
egenavgiften till den nivå som gällde
före den 1 januari 1996. I yrkande 8
(delvis) begär motionärerna avslag på
sänkningen av uttaget av socialavgifter
år 1997 respektive år 1998. I yrkande 9
begär motionärerna avslag på förslaget
att höja den allmänna löneavgiften,
eftersom motionärerna anser att avgiften
skall avskaffas. Vidare begär
motionärerna, som en konsekvens av att
de avvisar höjning av den allmänna
egenavgiften, avslag på förslaget att
höja den särskilda löneskatten och den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkringar (yrkande 10).
I motion Sf36 yrkande 4 (delvis) (fp)
begärs ett tillkännagivande om
avgiftsfrågor m.m. Motionärerna anser
att det är fel att egenavgiften i
sjukförsäkringen används till ändamål
utanför sjukförsäkringen och att det
innebär en skattehöjning att höja den
allmänna löneavgiften. De vill i stället
att arbetsmarknadsavgiften höjs.
I motion Sf31 yrkande 5 (v) begärs en
översyn av egenavgifter som
finansieringsform för sjukförsäkringarna
enligt vad som anförts om deras negativa
fördelningseffekter. Motionärerna anser
att de allmänna egenavgifterna
missgynnar låginkomsttagare genom
avdragsmöjligheten och belastar
kommunsektorn hårt. De hänvisar till att
regeringen utlovat en översyn av
systemet med egenavgifter.
I motion Sf33 yrkande 1 (mp) begärs
avslag på förslaget om höjda egen-
avgifter. Enligt motionären bör de
allmänna egenavgifterna successivt
avvecklas då avdragsgillheten ger klart
oönskade fördelningspolitiska effekter
samtidigt som kommmunernas
skatteunderlag gröps ur.
I motion Sf35 yrkande 9 (kd) begärs
avslag på förslaget om höjning av den
allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen. En höjning skulle
enligt motionärerna försämra köpkraften
och minska kommunernas skatteintäkter. I
samma motion yrkande 10, vari
motionärerna begär avslag på förslaget
om avgiftsväxling mellan
sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare
och den allmänna löneavgiften, anförs
att löneavgiften i praktiken är en skatt
utan koppling till något
försäkringssystem. I yrkande 11 begär
motionärerna avslag på förslaget om
höjning av de särskilda löneskatterna
och premieskatten.
Utskottet
Ett omfattande reformarbete av
socialförsäkringen pågår för närvarande,
såväl vad gäller förmånssystemens
utformning som finansieringen. Till att
börja med har riksdagen beslutat om
riktlinjer för ett reformerat
ålderspensionssystem. Arbetet med den
slutliga utformningen av systemet och
dess finansiering pågår inom
regeringskansliet. Vidare har Sjuk- och
arbetsskadekommittén under sommaren lagt
fram förslag om en ny allmän
ohälsoförsäkring som skall ersätta den
nuvarande sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen.
I propositionen föreslås ändringar av
uttaget av dels sjukförsäkringsavgiften
i form av arbetsgivaravgift och
egenavgift, dels den allmänna
egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift. Om man begränsar
bedömningen till en jämförelse av
inkomsterna från dessa avgifter, efter
en sådan förändring, och utgifterna för
sjukförsäkringen under ett och samma år
kan man visserligen anse att
sjukförsäkringen är överfinansierad. Ser
man socialförsäkringssystemet som en
helhet är så däremot inte fallet.
Utskottet anser med hänsyn till det
anförda att det inte finns skäl för
riksdagen att frångå sitt tidigare
ställningstagande i frågan om den
successiva höjningen av den allmänna
egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift. När reformeringen
av de nämnda socialförsäkringsgrenarna
är genomförd bör avgiftsfrågan
emellertid ha fått en mer slutgiltig och
rättvisande lösning. Som utskottet
framhöll i sitt yttrande 1995/96:SfU6y
till finansutskottet i samband med
behandlingen av prop. 1995/96:222 om
vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000 m.m. är det
angeläget inte minst för människors
förtroende för socialförsäkringssystemet
att socialavgifter som riksdagen
beslutat om också används för de angivna
ändamålen.
Med det anförda tillstyrker utskottet
förslaget om en höjning av den allmänna
egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift med en
procentenhet fr.o.m. år 1997 och
ytterligare en procentenhet fr.o.m. år
1998 och avstyrker bifall till
motionerna Sf29 yrkandena 6 och 7, Sf33
yrkande 1, Sf35 yrkande 9 och Sf36
yrkande 4 (delvis).
Vad därefter gäller frågan om
avgiftsväxling delar utskottet
uppfattningen att växling bör ske mellan
sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och
den allmänna löneavgiften. Sistnämnda
avgift har som framhållits inte någon
direkt koppling till förmånssystemet och
utskottet anser att det därmed är mer
fördelaktigt om växling sker med denna
avgift och inte med
arbetsmarknadsavgiften. Utskottet
biträder regeringens förslag och
avstyrker bifall till motionerna Sf29
yrkandena 8 (delvis) och 9 samt Sf35
yrkande 10. Även motion Sf36 yrkande 4
(delvis) avstyrks med hänvisning till
det anförda.
Utskottet biträder vidare de föreslagna
justeringarna av de särskilda
löneskatterna och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar
m.m. och avstyrker bifall till
motionerna Sf29 yrkande 10 och Sf35
yrkande 11.
Vad gäller de föreslagna ikraft- och
övergångsbestämmelserna till lagen om
särskild löneskatt på pensionskostnader
konstaterar utskottet att i samband med
tidigare ändringar av lagen har - såvitt
gäller s.k. brutet beskattningsår -
övergångsbestämmelserna utformats så att
äldre skattesats gällt för räkenskapsår
som påbörjats före ikraftträdandet.
Utskottet anser att
övergångsbestämmelserna till förevarande
lagändringar bör få en motsvarande
utformning och föreslår en ändring
därav.
Vad slutligen gäller frågan om en
översyn av allmänna egenavgifter som
finansieringsform erinrar utskottet om
att regeringen i proposition 1994/95:25
uttalat att det kan finnas skäl att
ytterligare överväga det samlade uttaget
av allmänna egenavgifter och
fördelningen mellan allmänna
egenavgifter och arbetsgivaravgifter när
slutresultatet av den s.k.
Genomförandegruppens arbete med att
reformera ålderspensionssystemet
föreligger. Därvid kan enligt vad som
anges i propositionen också den närmare
utformningen av de allmänna
egenavgifterna till sjukförsäkringen
fastställas. Med hänsyn till den av
regeringen förutskickade
avgiftsöversynen anser utskottet att
något tillkännagivande i frågan för
närvarande inte är påkallat. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sf31
yrkande 5.
Övrigt
ILO-konvention
I motion Sf31 yrkande 2 (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
minskningsregeln i det allmänna
försäkringssystemet slopas. Enligt
motionärerna har Sverige genom att
inskränka rätten att avtala om
kompletterande sjuklön brutit mot
Internationella arbetsorganisationens
(ILO) konvention (nr 98) om
organisationsrätten och kollektiva
förhandlingsrätten.
Utskottet noterar att Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) i en anmälan
till ILO påtalat bristande tillämpning
av ILO:s konvention nr 98. Anmälan
föranleddes av ändringar i AFL som
trädde i kraft den 1 mars 1991 och som
bl.a. innebar införandet i lagen av de i
det föregående redovisade s.k.
minskningsreglerna. Enligt dessa regler
reduceras sjukpenning enligt AFL på
visst sätt om en försäkrad av
arbetsgivaren erhåller skattepliktiga
förmåner såsom lön m.m. över en viss
tillåten nivå.
Utskottet noterar vidare att ILO
(expertkommittén) år 1993 fann att
Sverige inte gjort sig skyldig till
kränkning av den ifrågavarande
konventionen. Regeringen uppmanades
dock att till ILO lämna detaljerad
rapport om den fortsatta utvecklingen.
Mot bakgrund av det anförda kan
utskottet inte finna att de
ifrågavarande reglerna strider mot ILO:s
konvention nr 98. Utskottet avstyrker
bifall till motion Sf31 yrkande 2.
Karensdagar
I motion Sf29 yrkande 2 (m) begärs
beslut att införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen fr.o.m. den
1 januari 1997. Motionärerna anser att
regeringen därvid bör redovisa förslag
som innebär att ingen får vidkännas fler
än två karensdagar under en 14-
dagarsperiod. I samma motion yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om reglerna
för återförsäkringen hos
försäkringskassorna. Motionärerna anser
att reglerna bör anpassas för två
karensdagar och förslag tas fram så att
fler småföretag anser det lönande att
teckna en sådan försäkring.
Även i motion Sf35 yrkande 3 (kd)
begärs beslut om ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen.
Utskottet har behandlat ett liknande
yrkande i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1995/96:SfU2. Utskottet
anförde då att redan en karensdag i
sjukersättningssystemen för många
försäkrade kunde medföra oförutsedda och
förhållandevis stora inkomstbortfall. Om
ytterligare en karensdag skulle införas
befarade utskottet att det skulle
innebära alltför stora påfrestningar för
redan utsatta gruppers
försörjningssituation. Mot bakgrund
härav kunde utskottet inte förorda
införandet av ytterligare en karensdag.
Utskottet avstyrkte bifall till motionen
i fråga.
Utskottet vidhåller sin tidigare
inställning i frågan om antalet
karensdagar och avstyrker bifall till
motionerna Sf29 yrkandena 2 och 3 och
Sf35 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förlängd
sjuklöneperiod
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 1
och 8 i denna del, 1995/96:Sf31
yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 1 och
1995/96:Sf36 yrkandena 1 och 4 i
denna del
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön såvitt avser 7 §,
dels antar regeringens förslag att
sänka sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare med 0,14 procentenheter,
res. 1 (m, fp, kd)
2. beträffande försäkringen mot
kostnader för sjuklön
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf30 yrkande 2 och med avslag
på motion 1995/96:Sf35 yrkandena 2
och 4 antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön såvitt avser 17 § med den
ändringen att talet 100 skall bytas
mot 130,
res. 2 (kd)
3. beträffande särskilt
högriskskydd
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf32 yrkande 1 och
1995/96:Sf34 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om förslag till utökat
särskilt högriskskydd,
4. beträffande uppföljning och
analys
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf30 yrkande 1 och
1995/96:Sf33 yrkande 2,
res. 3 (mp)
5. beträffande information till
arbetsgivare och arbetstagare
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf30 yrkande 3 och
1995/96:Sf32 yrkande 2,
6. beträffande beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 3,
1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och
1995/96:Sf36 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 3 kap.
2, 4 a och 16 §§ med den ändringen
att 3 kap. 2 § tredje stycket andra
meningen i regeringens förslag skall
bytas mot följande: Semesterlön får
inte inräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten till
högre belopp än vad som skulle ha
utgivits i lön för utfört arbete
under motsvarande tid. En liknande
begränsning skall gälla
semesterersättning.,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2
§ och 3 kap. 4 §,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
res. 4 (v)
res. 5 (kd)
7. beträffande historisk
inkomst
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf29 yrkande 4 och
1995/96:Sf35 yrkande 7,
res. 6 (m, kd)
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 5,
1995/96:Sf31 yrkande 4, 1995/96:Sf35
yrkande 8 och 1995/96:Sf36 yrkande 3
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,
res. 7 (m)
res. 8 (fp, v)
res. 9 (kd)
9. beträffande allmän egenavgift
i form av sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 6
och 7, 1995/96:Sf31 yrkande 5,
1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96:
Sf35 yrkande 9 och 1995/96:Sf36
yrkande 4 i denna del antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter,
res. 10 (m, fp, kd)
res. 11 (mp)
10. beträffande övriga
socialavgifter
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i
denna del, 9 och 10, 1995/96:Sf35
yrkandena 10 och 11 och 1995/96:Sf36
yrkande 4 i denna del
dels antar regeringens förslag om
sänkning av sjukförsäkringsavgiften i
form av arbetsgivaravgift och
egenavgift med 1,10 procentenheter år
1997 respektive år 1998,
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
23. lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
3. lag om ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader, med den ändringen
att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna skall ha
följande lydelse: Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1997. För
beskattningsår som påbörjats före
ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser. De nya bestämmelserna i
1 och 3 §§ tillämpas för
beskattningsår som påbörjas den 1
januari 1998 och senare. För
beskattningsår som påbörjas efter
ikraftträdandet men före den 1
januari 1998 skall särskild löneskatt
enligt nämnda paragrafer tas ut med
22,42 procent.,
res. 12 (m, kd)
res. 13 (fp)
11. beträffande ILO-konvention
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf31 yrkande 2,
res. 14 (v)
12. beträffande karensdagar
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf29 yrkandena 2 och 3 och
1995/96:Sf35 yrkande 3,
res. 15 (m, kd)
13. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 1 och 2,
dels till följd av vad utskottet
hemställt under mom. 1 och 10 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån förslaget
inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 6,
dels antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån förslagen inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 6 och 8, dock att punkten
3 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen
utgår.
res. 16 (m, fp, kd) -
villk. res 1
res. 17 (m, kd) -
villk. res. 12
res. 18 (fp) - villk. res. 13
Stockholm den 8 oktober 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson
(s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),
Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m),
Lennart Klockare (s), Gustaf von Essen
(m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander
(s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund
Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie
Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s) och
Karin Israelsson (c).
Reservationer
1. Förlängd sjuklöneperiod (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),
Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie
Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Utskottet delar
och slutar med yrkande 1. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening utgör en
förlängning av sjuklöneperioden från
nuvarande 14 dagar till 28 dagar i
praktiken en skattehöjning som kommer
att slå särskilt hårt mot småföretagen.
Dessa får vidkännas kraftiga
kostnadsökningar men blir inte
kompenserade för detta mer än till
hälften. En förlängd sjuklöneperiod
innebär vidare en betydande risk för
utestängningseffekter så till vida att
företagen endast kommer att anställa
människor som garanterat är friska. Mot
bakgrund av det anförda motsätter sig
utskottet den föreslagna förlängningen.
Riksdagen bör därför avslå regeringens
förslag om att förlänga sjuklöneperioden
till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997
och som en konsekvens härav den
föreslagna sänkningen av
sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare
med 0,14 procentenheter.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande förlängd
sjuklöneperiod
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 1
och 8 i denna del, 1995/96:Sf31
yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 1 och
1995/96:Sf36 yrkandena 1 och 4 i
denna del
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön såvitt avser 7 §,
dels avslår regeringens förslag att
sänka sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare med 0,14 procentenheter,
2. Försäkringen mot kostnader för
sjuklön (mom. 2)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s.9 börjar med Utskottet anser
och på s. 10 slutar med yrkande 4.
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det saknas skäl att
höja den övre gränsen för arbetsgivares
lönekostnader i den särskilda
försäkringen mot kostnader för sjuklön.
Enligt utskottets mening är regeringens
förslag onödigt så länge få arbetsgivare
anser sig ha råd med försäkringen och
det bör följaktligen avslås. Utskottet,
som förutser en höjning av premien för
den ifrågavarande försäkringen till
följd av den förlängda sjuklöneperioden,
anser att det snarare finns behov av att
sänka premien. De få som för närvarande
anser sig ha råd med försäkringen kommer
inte att ha det när premien höjs. Detta
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande försäkringen mot
kostnader för sjuklön
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf35 yrkandena 2 och 4 och
med avslag på motion 1995/96:Sf30
yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön såvitt avser 17 §,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Uppföljning och analys (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med Vad gäller och
slutar med utskottet anfört. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den förlängda
sjuklöneperioden på sikt kan leda till
en segregerad arbetsmarknad, en
arbetsmarknad där kvinnor i fertil
ålder, handikappade och människor med
arbetsskador eller kroniska sjukdomar
svårligen kan erhålla eller byta arbete.
Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med en noggrann analys av
vilka företag och/eller branscher som
kommer att drabbas hårt av en
förlängning samt med förslag till hur
rörligheten på arbetsmarknaden skall
kunna bibehållas. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande uppföljning och
analys
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf30 yrkande 1
och 1995/96:Sf33 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst (mom. 6)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Som
framhållits och slutar med genom
förslaget. bort ha följande lydelse:
Utskottet, som accepterar att det i
princip endast är kontant lön som skall
räknas in den sjukpenninggrundande
inkomsten, anser dock att
semesterlönefaktorn även
fortsättningsvis skall ingå i
beräkningsunderlaget. Enligt utskottets
mening är den extra kompensation som
semesterlönen ger mer att hänföra till
lön än till extrainkomst. Regeringens
förslag i denna del bör därför avslås.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf31 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1995/96:Sf35
yrkandena 5 och 6 och 1995/96:Sf36
yrkande 2
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 3 kap.
2, 4 a och 16 §§, dock att 3 kap. 2 §
tredje stycket andra meningen i
regeringens förslag skall utgå,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2
§ och 3 kap. 4 §,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, dock att 4
kap. 5 § andra stycket fjärde
meningen skall utgå,
5. Beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Vad gäller och
på s. 13 slutar med yrkande 5. bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att den
extra kompensation som semesterlönen ger
inte skall räknas in i den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Utskottet anser att detta också bör
gälla vid beräkning av
arbetsskadelivränta och att riksdagen
som sin mening bör ge regeringen detta
till känna.
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet har
och på s. 15 slutar med genom
förslaget. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skattepliktiga
förmåner och kostnadsersättningar även i
fortsättningen skall räknas in i den
sjukpenninggrundande inkomsten. Vissa av
förmånerna är av det slaget att de kan
utnyttjas även under sjukdomstiden,
t.ex. förmånen av fri bostad. Utskottet
anser trots detta att samtliga
skattepliktiga förmåner och
kostnadsersättningar bör anses som
inkomst för utfört arbete och ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Regeringens förslag i denna del bör
därför avslås.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och
med avslag på motionerna 1995/96:Sf31
yrkande 3 och 1995/96:Sf36 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 3 kap.
2 § dock med endast den ändringen av
nuvarande lydelse att tredje stycket
i paragrafen kompletteras med två
meningar med följande lydelse:
Semesterlön får inte inräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten till
högre belopp än vad som skulle ha
utgivits i lön för utfört arbete
under motsvarande tid. En liknande
begränsning skall gälla
semesterersättning.
dels avslår förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 3 kap. 4 a
och 16 §§,
dels avslår förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2
§ och 3 kap. 4 §,
dels avslår förslaget till lag om
ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
6. Historisk inkomst (mom. 7)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson
(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet har
och slutar med yrkande 7. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
räknas på ett medelvärde av de senaste
24 månadernas inkomst och att regeringen
med det snaraste bör återkomma med
förslag härom. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande historisk inkomst
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 4 och
1995/96:Sf35 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Föräldrapenning (mom. 8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf
von Essen och Ulf Kristersson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med För att och
slutar med yrkande 5. bort ha följande
lydelse:
Utskottet, som biträder förslaget att
avskaffa den förhöjda ersättningen under
de s.k. mamma- och pappamånaderna, anser
att bestämmelsen att 30 dagar med
föräldrapenning på sjukpenningnivå inte
får överlåtas till den andra föräldern
skall slopas. Enligt utskottets mening
kan det aldrig vara en statlig
angelägenhet att styra föräldrarnas
beteende på det sätt som mamma- och
pappamånaderna gör. Utskottet anser
därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om ett avskaffande
som har verkan snarast möjligt. Detta
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf29 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4,
1995/96:Sf35 yrkande 8 och
1995/96:Sf36 yrkande 3
dels antar förslaget till lag om om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Föräldrapenning (mom. 8)
Sigge Godin (fp) och Ulla Hoffmann (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Eftersom mamma-
och pappamånaderna och på s. 17 slutar
med yrkande 4. bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening har den
förhöjda ersättningen för de s.k. mamma-
och pappamånaderna haft god effekt i så
måtto att fler fäder har varit hemma och
vårdat sina nyfödda barn än som skulle
ha varit fallet utan denna extra
kompensation. Utskottet anser att den
förhöjda kompensationsnivån bör
bibehållas och att riksdagen därför bör
avslå regeringens förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4 och
1995/96:Sf36 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 5
och 1995/96:Sf35 yrkande 8 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,
9. Föräldrapenning (mom. 8)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med Som ovan och
slutar med yrkande 8 bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med regeringen
att ersättningsnivån för de s.k. mamma-
och pappamånderna bör vara densamma som
nivån för föräldraförsäkringen i övrigt.
Enligt utskottets mening bör dock
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
höjas till 80 % redan fr.o.m. den 1
januari 1997. Utskottet anser därför att
regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag om en höjning som
har verkan från denna tidpunkt. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf35 yrkande 8 och med
anledning av motionerna 1995/96:Sf31
yrkande 4 och 1995/96:Sf36 yrkande 3
samt med avslag på motion
1995/96:Sf29 yrkande 5
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 4 kap.
6 §
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. Allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift (mom. 9)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),
Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie
Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Ett omfattande
och slutar med yrkande 4 (delvis).
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte godta förslaget att
höja den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift med 1 procentenhet
år 1997 och med lika mycket år 1998.
Eftersom sjukförsäkringen redan är
överfinansierad är ifrågavarande
avgiftshöjningar enligt utskottets
mening närmast att betrakta som rena
skattehöjningar. Utskottet anser
dessutom att de föreslagna höjningarna
kommer att försämra köpkraften och
minska kommunernas skatteintäkter
samtidigt som försäkringsmässigheten i
systemet undermineras. Enligt utskottet
bör i stället den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift sänkas.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att de föreslagna höjningarna
av ifrågavarande avgift bör avslås. Vad
utskottet i övrigt anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande allmän egenavgift i
form av sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 6
och 7, 1995/96:Sf33 yrkande 1,
1995/96:Sf35 yrkande 9 och
1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del
och med avslag på motion 1995/96:Sf31
yrkande 5
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
11. Allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift (mom. 9)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Ett omfattande
och slutar med yrkande 4 (delvis).
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att allmänna
egenavgifter har flera nackdelar. En av
dem är att höginkomsttagare endast
behöver betala en mindre del av avgiften
eftersom avgifterna är avdragsgilla vid
både statlig och kommunal taxering. Mot
bakgrund härav anser utskottet att de
föreslagna höjningarna av den allmänna
egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande allmän egenavgift i
form av sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 6,
1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96:Sf35
yrkande 9 och 1995/96:Sf36 yrkande 4
i denna del samt med avslag på
motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 7 och
1995/96:Sf31 yrkande 5 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter,
12. Övriga socialavgifter (mom. 10)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson
(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Vad därefter
och på s. 21 slutar med yrkande 11.
bort ha följande lydelse:
Utskottet är av den uppfattningen att
de avgifter arbetsgivarna betalar i så
stor utstäckning som möjligt skall vara
kopplade direkt till olika förmåner. Den
allmänna löneavgiften har ingen koppling
till försäkringssystemet utan innebär i
praktiken en skatt som allmänt skall
förstärka de offentliga finanserna.
Utskottet kan därför inte stödja den
föreslagna avgiftsväxlingen mellan
sjukförsäkringsavgifterna och den
allmänna löneavgiften. Som en konsekvens
härav bör även förslagen att höja de
särskilda löneskatterna liksom den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkringar m.m. avslås.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande övriga
socialavgifter
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i
denna del, 9 och 10, 1995/96:Sf35
yrkandena 10 och 11 samt 1995/96:Sf36
yrkande 4 i denna del
dels avslår förslaget om sänkning av
sjukförsäkringsavgiften i form av
arbetsgivaravgift och egenavgift med
1,10 procentenheter år 1997
respektive år 1998,
dels avslår förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
2. lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
3. lag om ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
13. Övriga socialavgifter (mom. 10)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Vad därefter
och på s. 21 slutar med det anförda.
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör
kontantförmåner vid arbetslöshet till en
del finansieras med en egenavgift och i
övrigt med arbetsmarknadsavgiften.
Utskottet kan därför inte godta den
föreslagna växlingen mellan
sjukförsäkringsavgifterna och den
allmänna löneavgiften. Sistnämnda avgift
är i praktiken en ren skattehöjning. I
stället bör arbetsmarknadsavgiften
höjas.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande övriga
socialavgifter
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i
denna del och 9, 1995/96:Sf35 yrkande
10 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna
del samt med anledning av motionerna
1995/96:Sf29 yrkande 10 och
1995/96:Sf35 yrkande 11,
dels avslår förslaget om sänkning av
sjukförsäkringsavgiften i form av
arbetsgivaravgift och egenavgift med
1,10 procentenheter år 1997
respektive år 1998,
dels avslår förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
2. lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
3. lag om ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
14. ILO-konvention (mom. 11)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med Utskottet
noterar och slutar med yrkande 2.
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de s.k.
minskningsreglerna i AFL, som bl.a.
innebär att kompletterande
sjukersättning enligt avtal som
överstiger viss nivå reducerar
sjukpenningen från försäkringskassan,
bör slopas. Enligt utskottets mening
innebär dessa regler ett ingrepp i den
fria förhandlingsrätten. Genom att
begränsa rätten att avtala om
kompletterande sjukersättning har
Sverige brutit mot ILO:s konvention nr
98 om organisationsrätten och den
kollektiva förhandlingsrätten. Utskottet
anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om att slopa dessa
regler. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande ILO-konvention
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf31 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Karensdagar m.m. (mom. 12)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson
(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med Utskottet har
och slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser dels att ytterligare en
karensdag bör införas i
sjukförsäkringen, dels att vissa
nödvändiga förändringar bör vidtas i
samband därmed, bl.a. för att förhindra
att någon får vidkännas fler än två
karensdagar under en 14-dagarsperiod.
Samtidigt bör den särskilda försäkringen
mot kostnader för sjuklön anpassas till
två karensdagar. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med lagförslag
i frågan. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande karensdagar m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
1995/96:Sf29 yrkandena 2 och 3 och
1995/96:Sf35 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
16. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till
reservation 1
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),
Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie
Frebran (kd) anser att mom. 13 i
utskottets hemställan vid bifall till
reservation 1 bort ha följande lydelse:
13. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 2,
dels till följd av vad utskottet
hemställt under mom. 1 och 10 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån förslaget
inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 6, dock med den
dndringen att sjukförsäkringsavgiften
för arbetsgivare skall vara 4,18 % år
1997 och 3,08 % år 1998,
dels antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 6 och 8, dock att punkten
3 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen
utgår,
17. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till
reservation 12
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson
(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
att mom. 13 i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:
13. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 1 och 2,
dels till följd av vad utskottet
hemställt under mom. 1 och 10 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1
§, dock med den ändringen att
sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare skall vara 5,14 % samt,
i den mån förslaget inte omfattas av
vad utskottet hemställt under mom. 6,
avslår förslaget i övrigt,
dels antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 6 och 8, dock att punkten
3 i ikraftträdande - och
övergångsbestämmelserna till lagen
utgår.,
18. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till
reservation 13
Sigge Godin (fp) anser att mom. 13 i
utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
13. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 1 och 2,
dels till följd av vad utskottet
hemställt under mom. 1 och 10 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1
§, dock med den ändringen att
sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare skall vara 5,14 % samt,
i den mån förslaget inte omfattas av
vad utskottet hemställt under mom. 6,
avslår förslaget i övrigt,
dels antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt
under mom. 6 och 8, dock att punkten
3 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen
utgår.,
Särskilt yttrande
Förlängd sjuklöneperiod och allmän
egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift (mom. 1 och 9)
Ulla Hoffmann (v) anför:
De allra minsta företagen uppfattar
ansvaret för sjuklöneperioden som
betungande. Speciellt kan detta ansvar
kännas hämmande för enmansföretagaren
som står inför ett beslut om han eller
hon skall anställa en person. Rädslan
för att hamna i svårigheter på grund av
den anställdes sjukdom kan vara den
avgörande faktorn i beslutsögonblicket.
Vänsterpartiet anser visserligen att den
särskilda försäkringen mot kostnader mot
sjuklön i vissa fall kan motverka
rädslan för nyanställningar. Emellertid
anser Vänsterpartiet att det behövs
andra åtgärder för att komma till rätta
med problemet. I den skattepolitiska
motionen har Vänsterpartiet därför
föreslagit att företag med färre än fem
anställda skall undantas från ansvaret
att utge sjuklön till de anställda.
Enligt motionen bör detta lösas så att
arbetsgivaren får kvitta utbetald
kostnad för sjukersättning på sin
uppbördsdeklaration. Vänsterpartiet
avser att i den kommande
bugetbehandlingen verka för att detta
förslag genomförs.
Vänsterpartiet anser att de allmänna
egenavgifterna är att anse som skatter
och att de därför skall behandlas som
sådana. Den avgiftskonstruktion som
valts är dessutom på olika sätt
fördelningspolitiskt felaktig. Den
missgynnar låginkomsttagare genom
avdragsmöjligheten samtidigt som den
belastar kommunsektorn hårt. I
Vänsterpartiets förhandlingar med
regeringen under hösten 1994 utlovades
en översyn av systemet med allmänna
egenavgifter. Detta angavs uttryckligen
i proposition 1994/95:25. Regeringen har
emellertid inte infriat sitt löfte om en
sådan översyn och Vänsterpartiet kräver
att en sådan översyn görs omedelbart.
I propositionen framlagda lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Utskottet 4
Sjuklönefrågor 4
Nuvarande regler om rätt till
sjuklön m.m. 4
Förlängd sjuklöneperiod och
försäkringen mot kostnader för
sjuklön 6
Propositionen 6
Sjukpenninggrundande inkomst 11
Allmänt om sjukpenninggrundande
inkomst 11
Semesterlön och
semesterersättning vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst 11
Skattepliktiga förmåner och
kostnadsersättningar vid
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst 13
Historisk inkomst vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst 15
Föräldrapenning 16
Övriga avgiftsfrågor 17
Allmänt om socialavgifter 17
Propositionen 18
Motionerna 19
Utskottet 20
Övrigt 21
ILO konvention 21
Karensdagar 22
Hemställan 22
Reservationer 25
1. Förlängd sjuklöneperiod (mom. 1) 25
2. Försäkringen mot kostnader för
sjuklön (mom. 2) 25
3. Uppföljning och analys (mom. 4) 26
4. Beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (mom.
6) 26
5. Beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (mom.
6) 27
6. Historisk inkomst (mom. 7) 28
7. Föräldrapenning (mom. 8) 28
8. Föräldrapenning (mom. 8) 29
9. Föräldrapenning (mom. 8) 29
10. Allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift (mom. 9) 30
11. Allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift (mom. 9) 30
12. Övriga socialavgifter (mom. 10) 31
13. Övriga socialavgifter (mom. 10) 31
14. ILO-konvention (mom. 11) 32
15. Karensdagar m.m. (mom. 12) 32
16. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 33
17. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 33
18. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 34
Särskilt yttrande 34
Förlängd sjuklöneperiod och allmän
egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift (mom. 1 och
9) 34
Bilaga: Propositionens
lagförslag..............................
...................................36