1996/97
NU8
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels regeringens skrivelse 1996/97:71 om Sverige, EU och handelspolitiken
inför 2000-talet,
dels sex motioner som väckts med anledning av skrivelsen,
dels - delvis - två motioner som väckts med anledning av regeringens
skrivelse 1996/97:80 med berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under
1996,
dels - helt eller delvis - tio motioner från allmänna motionstiden.
Utrikesutskottet har avgivit yttrande (1996/97:UU5y) i ärendet (se bilaga).
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en rad handelspolitiska frågeställningar med
tyngdpunkten lagd på de prioriteringar som bör gälla för det svenska agerandet
inom WTO och EU. Utskottet avstyrker samtliga motioner och föreslår att
regeringens skrivelse läggs till handlingarna.
Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige fortlöpande bevakar
frihandelsintresset i EU-samarbetet. Utskottet ställer sig bakom regeringens
ambitioner att påverka EU i riktning mot en liberalare utformning och tillämp-
ning av de egna handelspolitiska instrumenten. Vidare understryker utskottet
det starka samband som råder mellan en liberaliserad världshandel och
förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och
sysselsättning. Denna slutsats återfinns också i deklarationen från WTO:s
ministermöte i Singapore. Motioner med olika aspekter på handel och ekonomisk
tillväxt följs upp i reservationer (v; mp).
Utskottet avstyrker också motionsyrkanden som behandlar sambanden mellan
handelspolitik, arbetsvillkor och miljöhänsyn. I en motion - som får stöd i en
reservation (m, fp, kd) - framförs farhågor för att social- och miljöklausuler
i handelsavtal kan användas i protektionistiska syften. Även motsatta
uppfattningar förs till torgs i denna del där krav reses på motverkande
åtgärder mot de miljöproblem som transportsektorn förorsakar. I reservationer
(v; mp) utpekas motsättningen mellan den fria rörligheten för varor och
personer och miljöhänsynen. Företrädaren för Miljöpartiet anför vidare i sin
reservation att Sveriges handelspolitik på ett tydligare sätt än hittills
måste uppmärksamma frågorna om arbetsvillkor och miljö.
I några motioner aktualiseras djurskyddets ställning i handelspolitiken.
Yrkanden framställs om att handelspolitiken måste utformas så att stöd kan ges
till t.ex. produktmärkning med information om hur djur har behandlats.
Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet fortsatt
framhåller betydelsen av förbättrat djurskydd och bättre djurtransporter. I en
reservation (v, mp) krävs bl.a. att frågan om hur djur behandlas skall ingå
vid tolkningen av WTO-avtalen.
I övrigt behandlar utskottet yrkanden om handel och fattigdomsbekämpning,
rättvisemärkning, kooperationens roll i Östersjösamarbetet, svensk uranimport
samt marknadsföring av alkoholdrycker. I reservationer (mp) sägs beträffande
den svenska uranimporten att en utredning bör tillsättas med uppgift att
klarlägga uranimportens externa kostnader och beträffande marknadsföringen av
alkoholdrycker att det helstatliga bolaget Vin & Sprit AB av regeringen bör
anmodas att redovisa på vilket sätt bolaget avser bidra till att målet om en
minskad alkoholkonsumtion skall uppnås.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1996/97:71 lämnas en översikt över Sveriges och EU:s
målsättningar på det handelspolitiska området med tonvikt på det multilaterala
samarbetet och utvecklingen av den gemensamma handelspolitiken. Särskild
uppmärksamhet ägnas åt en redovisning av Världshandelsorganisationens - WTO:s
- första ministerkonferens, som avhölls i december 1996 i Singapore.
Ett utförligt referat av skrivelsens innehåll återfinns i utrikesutskottets
här bilagda yttrande (1996/97:UU5y), till vilket hänvisas.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1996/97:71 är följande:
1996/97:N7 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
intensifierad bevakning av frihandelsovänliga inslag hos EU.
1996/97:N8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utrikeshandel och ekonomisk tillväxt,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur
handelspolitiken skall bidra till näringslivets förnyelse,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
spekulationen på penningmarknaderna bidrar till att sänka den ekonomiska
tillväxten i världen som helhet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige inom EU och WTO måste ta initiativ till att frågor om transporternas
negativa konsekvenser för världshandeln beaktas.
1996/97:N9 av Maggi Mikaelsson (v) och Marie Wilén (c) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika instrument, t.ex.
produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan ta hänsyn till hur djur har
behandlats då de gör sitt val av varor,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
"animal welfare" skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen i framtida skrivelser bör redovisa arbete som rör handelspolitiken
och "animal welfare" under egen rubrik.
1996/97:N10 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ILO
som organ för grundläggande arbetsnormer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillämpningen av MR-klausuler i EU:s avtal,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sambandet mellan miljö- och handelsfrågor.
1996/97:N11 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna behovet av en utredning om hur målet om
fattigdomsbekämpning i Maastrichtfördraget och en strategi för den svenska
handelspolitiken inom EU och WTO, avseende global miljö och rättvisa, skall
uppfyllas.
1996/97:N12 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beskattning av transporternas externa effekter som ett prioriterat område för
handelspolitiken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö-
och sociala klausuler som ett prioriterat område för handelspolitiken,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avvecklingen av dolda subventioner som ett prioriterat område för
handelspolitiken,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den
främjar arbete för "animal welfare",
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika instrument, t.ex.
produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan ta hänsyn till hur djur har
behandlats då de gör sitt val av varor,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
"animal welfare" skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen i framtida skrivelser bör redovisa arbete som rör handelspolitiken
och "animal welfare" under egen rubrik.
De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1996/97:80 och som behandlas
här är följande:
1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Sverige i EU skall verka för strängare miljö-, djurskydds- och sociala
regler utan att det uppfattas som handelshinder.
1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en intensifierad bevakning av EU:s handelspolitik.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (17)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om arbete för internationell avveckling av dolda subventioner till
exportindustrin.
1996/97:N230 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige uppnår
en rimlig andel av den multilateralt finansierade biståndsmarknaden.
1996/97:N233 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativa och andra föreningsinitiativ vid beslut gällande medel från den
fond till Östersjöregionens utveckling som upprättats,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
reglerna för fonden stimulerar till utvecklande av miljöanpassad utveckling
och bevarande av verksamheter som redan i dag passar väl in i kretslopps-
tänkandet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den näringspolitiska fonden stimulerar utveckling av kooperativt
småföretagande i Baltikum.
1996/97:N235 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av fair
trade-handeln.
1996/97:N237 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
fortsatta koloniala utnyttjandet av fattiga som råvaruleverantörer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
rikas dolda subventioner till sina egna branscher,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
uppenbara handelshinder som tullar, importavgifter och importkvoter,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
maktkoncentrationen med den s.k. internationella handel, som sker mellan olika
delar inom samma transnationella företag,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
miljöklausuler och sociala klausuler skall gälla inom WTO,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
införa klausul om djurskydd inom WTO.
1996/97:N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin &
Sprits marknadsföring av Absolut Vodka utomlands, inte minst i
utvecklingsländer,
3. hos regeringen begär att den bör ålägga Vin & Sprit att redovisa vad de
gör för att regeringens och WHO:s alkoholpolitiska mål skall kunna uppfyllas.
1996/97:N247 av Roy Ottosson och Ewa Larsson (båda mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att den bör arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till
exportindustri.
1996/97:N257 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
frihandelns betydelse,
2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att stärka det multilaterala frihandelssystemet och WTO,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
motverka protektionism,
6. beslutar att Sverige i EU verkar för en kartläggning av EU:s tullskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avveckling av EU:s tullskydd för industrivaror,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring av EU:s antidumpningslagstiftning i frihandelsvänlig riktning.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (28) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
frihandelspolitiken.
1996/97:N425 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den som importerar uran bör åläggas att öppet redovisa var och under vilka
former råvaran har utvunnits och hanterats,
2. hos regeringen begär en utredning om uranimportens externa kostnader samt
om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader.
Utskottet
Den gemensamma handelspolitiken
I skrivelsen 1996/97:71 uttalas att en öppen världshandel utgör det
övergripande målet för svensk handelspolitik. När det gäller utformningen av
EU:s handelspolitik är den svenska linjen att verka för att exportmarknader i
tredjeland öppnas och att en importpolitik tillämpas som bygger på största
möjliga öppenhet mot omvärlden, inte minst beträffande u-ländernas viktigaste
exportvaror. Erfarenheten av två års medlemskap i EU, sägs det, är att
kommissionen genomsyras av ett frihandelstänkande, som dock inte får fullt
genomslag när medlemsländernas intressen och målsättningar vägs samman.
Regeringen kommer att arbeta för att EU även i fortsättningen skall värna om
det multilaterala handelspolitiska regelverket i Världshandelsorganisationen
(World Trade Organization, WTO). Sverige skall påverka EU att gå vidare mot en
fortsatt liberalisering inom de områden där unionen för en alltför restriktiv
politik, framhålls det.
I skrivelsen anges ett antal angelägna arbetsuppgifter som berör den
gemensamma handelspolitiken och som EU-samarbetet enligt regeringens
uppfattning bör rikta in sig på. Långsiktigt bör tullarna avvecklas, framför
allt på industrivaror. I närtid måste EU:s tullar mot omvärlden sänkas. Vidare
vill regeringen se en förändrad tillämpning av EU:s antidumpningspolitik. En
nedtrappning av nuvarande restriktioner inom textil- och konfektionsområdet
bör ske; EU:s kvotavveckling bör genomföras så effektivt och så tidigt som
möjligt. Vidare bör EU:s tullagstiftning förenklas och förbättras.
Utformningen av handels- och miljöpolitiken skall vara sådan att de ömsesidigt
stödjer varandra i syfte att uppnå en hållbar utveckling.
I motion 1996/97:N269 (m) pläderas för att Sverige aktivt skall driva och
främja frihandelns idéer inom EU och dess gemensamma handelspolitik. Det är en
viktig uppgift för Sverige, anförs det, att verka för en liberalare utformning
och tillämpning av EU:s olika handelspolitiska instrument. Målet skall vara
att EU avskaffar samtliga kvarvarande importrestriktioner mot alla berörda
länder. Sverige bör aktivt, fortsätter motionärerna, verka för en total
avveckling av EU:s tullskydd på industrivaror.
Ett likartat budskap framförs i motion 1996/97:N257 (m). En viktig uppgift
för Sverige är att verka för en utformning och tillämpning av EU:s olika
handelspolitiska instrument som bygger på frihandelns principer. Ett
övergripande mål, sägs det, skall vara att EU avvecklar samtliga kvarvarande
importrestriktioner. Motionärerna anser att Sverige bör utnyttja alla
möjligheter att påverka EU:s handelspolitik i syfte att få till stånd en
fortsatt handelsliberalisering inom WTO. Sverige bör gå i bräschen för en
total avveckling av EU:s tullskydd för industrivaror, heter det. Motionärerna
menar vidare att Sverige bör ta initiativ till att en kartläggning genomförs
beträffande de kostnader och konsekvenser som EU:s tullskydd på
industrivaruområdet innebär.
I motion 1996/97:N10 (m) påpekas att det i EU:s avtal med andra länder -
associations-, partnerskaps-, handels- och biståndsavtal - normalt finns en
klausul om mänskliga rättigheter. Syftet är att EU på detta sätt skall markera
vikten av att länderna uppfyller grundläggande krav på mänskliga rättigheter.
Om dessa krav ej uppfylls kan avtalen suspenderas eller sägas upp.
Motionärernas uppfattning är att handelsrestriktioner normalt är kontra-
produktiva och att ländernas befolkning inte skall bestraffas genom
handelssanktioner som ett resultat av maktövergrepp från respektive regering.
EU har fattat handelspolitiska beslut som inneburit att konkurrensen satts
ur spel, medfört högre priser för konsumenterna och motverkat export från
utvecklingsländerna, anförs det likalydande i motionerna 1996/97:N7 (fp) och
1996/97:U14 (fp). Sådana ställningstaganden måste motarbetas från svensk sida,
menar motionärerna. Som stöd för den framförda kritiken hänvisar de till två
exempel, dels återinförande av minimipriser på datachips tillverkade i
Republiken Korea (Sydkorea) och Japan, dels införande av antidumpningstullar
för skor och väskor från Indonesien respektive Kina.
Utrikesutskottet anför i sitt yttrande att det är ett grundläggande svenskt
intresse att värna om och utvidga frihandeln. Häri ligger också en ambition
att verka mot förtäckt protektionism. Frihandeln, sägs det, är en av de
viktigaste förutsättningarna för ekonomisk utveckling, tillväxt och
sysselsättning. Detta gäller för Sverige och övriga EU-länder men också för u-
länderna och för staterna i Central- och Östeuropa. Mot denna bakgrund delar
utrikesutskottet regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka för att
tillträdet till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s handelspolitik
förblir öppen och att EU förändrar sin politik inom de områden där man
hittills varit mindre öppen mot omvärlden. Europa måste självfallet fortsätta
att engagera sig och vara lyhört för utvecklingsländernas behov, sägs det.
Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand med strävan att
bekämpa fattigdomen. En stark europeisk union måste enligt utrikesutskottets
uppfattning vara generös mot omvärlden.
Beträffande användningen av klausuler om mänskliga rättigheter hänvisar
utrikesutskottet till ett nyligen avlämnat betänkande (bet. 1996/97:UU12), där
det framhålls att det är värdefullt, om än inte alltid nödvändigt, att
sanktioner beslutas av FN:s säkerhetsråd. Utrikesutskottet påpekar att sådana
sanktionsbeslut ger moralisk legitimitet och leder till effekter. Enligt den
sanktionslag (1996:95) som antogs av riksdagen år 1996 kan regeringen under
vissa förutsättningar besluta om sanktioner efter beslut av FN:s säkerhetsråd,
eller efter beslut av EU inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP). Utrikesutskottet menar dock att utnyttjandet av
sanktionsinstrumentet inte är oproblematiskt. Det visar sig ofta att
civilbefolkningen drabbas hårt av ekonomiska sanktioner som tillgripits till
följd av åtgärder som ifrågakommande regim vidtagit. Vad gäller handelsavtal
som EU har slutit med bestämmelser om mänskliga rättigheter vill
utrikesutskottet påpeka att förekomsten och utformningen av dylika klausuler
varierar beroende på vilken EU:s avtalspart är. Utrikesutskottet menar att de
för EU viktigaste avtalen med andra stater har syften som går långt utöver att
enbart främja handel. Ofta har de aktuella avtalen som mål att reglera ett
brett spektrum av relationer mellan avtalsparterna och ibland också att
påverka andra förhållanden som inte behöver vara av bilateral karaktär,
exempelvis att åstadkomma en positiv utveckling på miljöområdet, hållbar
utveckling eller kanske just främjande av förhållanden som omfattar mänskliga
rättigheter. Det kan därför inte hävdas, anser utrikesutskottet, att målet om
fri handel alltid skall ha prioritet framför andra mål som man med avtalet
velat uppnå. Hur en eventuell klausul om mänskliga rättigheter skall tillämpas
måste bedömas mot bakgrund härav, sägs det. Utrikesutskottets slutsats är att
det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N10 (m) om tillämpningen av klausuler
om mänskliga rättigheter inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Näringsutskottet ser det som angeläget att Sverige fortlöpande bevakar
frihandelsintresset i EU-samarbetet och driver på övriga medlemsstater i
riktning mot en större öppenhet mot omvärlden, inte minst beträffande u-
ländernas viktigaste exportvaror. Den svenska linjen måste hävdas med kraft
och inriktas bl.a. på att få till stånd en öppning av exportmarknader i
tredjeland och en importpolitik som bygger på största möjliga öppenhet.
Utskottet ställer sig bakom regeringens ambitioner att påverka EU i riktning
mot en liberalare utformning och tillämpning av EU:s olika handelspolitiska
instrument. I detta ligger - som också nämns i skrivelsen - bl.a. följande
åtgärder: en avveckling av EU:s samtliga kvarvarande importrestriktioner
innefattande borttagande av tullarna på framför allt industrivaror och en
nedtrappning av nuvarande restriktioner inom textil- och konfektionsområdet,
en förändrad tillämpning av EU:s antidumpningspolitik och en i närtid
förenklad tullagstiftning. Vidare finner utskottet det vara önskvärt att en
kartläggning genomförs av de kostnader och konsekvenser som EU:s tullskydd på
industrivaruområdet innebär.
Vad gäller yrkandet i motion 1996/97:N10 (m) om EU:s tillämpning av
klausuler om mänskliga rättigheter har utskottet ingen annan uppfattning än
den som har anförts från utrikesutskottets sida.
Med det sagda torde de yrkanden som återfinns i motionerna 1996/97: N257
(m), 1996/97:N269 (m), 1996/97:N10 (m), 1996/97:N7 (fp) och 1996/97:U14 (fp)
beträffande den svenska bevakningen av EU:s handelspolitik vara i väsentlig
utsträckning tillgodosedda. Något initiativ från riksdagens sida är därför
inte erforderligt. Utskottet avstyrker här aktuella motioner i berörda delar.
Den multilaterala handelspolitiken
Handel och ekonomisk tillväxt
WTO-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1995. Avtalet omfattar tre
huvudavtal, vilka vardera förvaltas av ett administrativt råd. Ett råd svarar
för tullar och varuhandel (General Agreement on Tariffs and Trade - GATT), ett
för tjänstehandel (General Agreement on Trade in Services - GATS) och ett för
handelsrelaterade immaterialrättsfrågor (Trade Related Intellectual Property
Rights - TRIPS). Vid sidan av dessa tre huvuddelar ligger WTO:s organ för
handelspolitiska länderöversyner, tvistlösningsorganet samt kommittéerna för
miljö, för handel och utveckling, för betalningsbalansfrågor, för granskning
av regionala avtal, för anslutningsförhandlingar samt för organisationens
budget.
Den första reguljära ministerkonferensen i WTO avhölls i Singapore i
december 1996. I skrivelsen sägs att konferensens kanske viktigaste syfte var
att bekräfta WTO:s roll i det globala handelspolitiska och ekonomiska
samarbetet. En del av konferensens uppgift var att anta rapporter från WTO:s
kommittéväsende. Rapporterna utgjorde en av delarna i konferensens
slutdeklaration. Regeringen anför i skrivelsen att resultatet av konferensen
ur svenskt perspektiv sammantaget får betraktas som gott, trots att den
avslutande ministerdeklarationen liksom mandaten för det framtida WTO-arbetet
blev svagare än önskat.
Regeringens grundsyn, anförs det i skrivelsen, är att ett starkt
multilateralt regelverk gynnar den ekonomiska utvecklingen globalt, inte minst
för mindre och ekonomiskt svagare stater. Den ökande internationaliseringen
innebär att handelspolitiken måste utvecklas. Frågor som tidigare var
nationella behandlas i dag i allt större omfatttning på ett globalt plan. I
skrivelsen hänvisas till ministerdeklarationen från Singapore där det sägs att
världshandelns ökning, underlättad av liberaliseringen av handeln, har skapat
fler och bättre betalda arbetstillfällen i många länder. Handeln och
handelspolitiken har en central roll för ekonomisk utveckling, tillväxt och
sysselsättning. Mot denna bakgrund, menar regeringen, är för svenskt vidkom-
mande WTO, det multilaterala regelverket och dess utveckling högt prioriterat.
I motion 1996/97:N257 (m) sägs att frihandel är en av de viktigaste
förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft och därmed
för välståndet. Att värna frihandelns principer och motverka protektionism
måste vara en prioriterad uppgift för svenska politiker. Förtroendet för det
multilaterala handelssystemet, liksom för WTO, måste befästas och stärkas,
menar motionärerna.
Kritik framförs i motion 1996/97:N8 (v) mot regeringens beskrivning av
utrikeshandelns historiska utveckling. Näringslivets förnyelseförmåga efter år
1970 har varit svag, sägs det. Ett försämrat utbytesförhållande har mötts med
justeringar av kronkursen, och inte med produktförnyelse och nyinvesteringar.
Den svaga kronkursen och de höga förtjänsterna i storföretagen är uttryck för
en svag förnyelseförmåga inom näringslivet, en ekonomisk stagnation och en
alltmer tudelad ekonomi. Motionärernas slutsats är att handels- och
näringspolitiken i större utsträckning måste bidra till näringslivets
förnyelse. Vidare sägs i motionen att en skrivelse om handels-politiken också
borde behandla vilka effekter på sysselsättning och välfärd som följer av den
omfattande spekulationen i räntenivåer och valutakurser. Spekulationen bidrar
till snabba kast i växelkurser och räntor, och till en osäkerhet som går ut
över handel, investeringar och sysselsättning i alla länder. Ett mer
omfattande offentligt ägande skulle kunna motverka den instabilitet och
kortsiktighet som utmärker finansmarknadens aktörer, menar motionärerna.
I motion 1996/97:N237 (mp) hävdas att en rad myter byggts upp om WTO. Enligt
motionärerna dikteras GATT-överenskommelserna av de största och mäktigaste
multinationella företagen, bankerna, finansinstituten och handelshusen. Dessa
intressenter, anför motionärerna, utformade utkasten till de slutliga överens-
kommelserna och kontrollerar tillämpningen i den nya organisationen WTO och
dess byråkrati. De nya GATT- och WTO-handelsreglerna kör över århundranden av
demokratiskt framväxta lagstiftningar och gör såväl demokratisk som ekonomisk
tillväxt i u-länderna omöjlig, heter det. En av slutsatserna i motionen är att
fattiga länder blir fattigare och kommer att användas som arbetsmarknads- och
resursreserv för de multinationella bolagen. Vidare anser motionärerna att den
internationella handel som sker mellan olika delar inom samma transnationella
företag måste göras synlig. Här intas ståndpunkten att Sverige aktivt måste
verka för att i internationella sammanhang minska dessa företags makt, infly-
tande och världsstyrande roll. I motionen uppmärksammas också förekomsten av
statsstöd till företag, en fråga som även tas upp i motionerna 1996/97:Fi213
(mp), 1996/97:N12 (mp) och 1996/97:N247 (mp). I motionerna sägs att en friare
handel mellan länder kan åstadkommas endast om förutsättningarna är likartade
vad gäller subventioner och stöd av olika slag. Motionärerna menar att uppen-
bara handelshinder som tullar, importavgifter och importkvoter ofta
kompletteras av mer dolda skydd som t.ex. statliga subventioner till vissa
näringar, vilket leder till snedvridande effekter i den internationella
konkurrensen.
Utskottet vill understryka det starka samband som råder mellan en
liberaliserad världshandel och förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk
utveckling, tillväxt och sysselsättning. Minskade restriktioner för det
gränsöverskridande varu- och tjänsteutbudet ger positiva effekter i de
enskilda ländernas ekonomier och avspeglas i form av förbättrad
konkurrenskraft, ökade varuflöden och en förbättrad tillväxt. Förhållandet
gäller för såväl i-länder som u-länder. Utskottet välkomnar slutsatsen i
Singapore-deklarationen där det sägs att världshandelns ökning, underlättad av
liberaliseringen av handeln, har skapat fler och bättre betalda
arbetstillfällen i många länder. Sverige bör även fortsättningsvis delta
aktivt i ett systematiskt arbete för att befästa och stärka förtroendet för
det multilaterala handelssy-stemet, liksom för WTO. Frihandel är en av de
viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft.
Att värna frihandelns principer och ständigt uppmärksamma protektionistiska
inslag i det internationella handelsutbytet måste vara hörnstener i den
svenska handelspolitiken.
Utskottets uppfattning är vidare att de synpunkter som framförs i motion
1996/97:N8 (v) om vikten av att handels- och näringspolitiken samordnas för
att bidra till näringslivets förnyelse ligger i linje med vad som nyss
anförts. En friare världshandel med ökande varuströmmar leder till ökat
konkurrenstryck, krav på effektivare produktionsformer och därmed förnyelse av
näringslivet. Att i en skrivelse om handelspolitiken behandla effekter på
sysselsättning och välfärd som följer av spekulation i räntenivåer och valu-
takurser - som begärs i den nyssnämnda motionen - vore enligt utskottets
förmenande inte meningsfullt. I stället är det allmänt sett den ekonomiska
politik som förs i de enskilda länderna som avgör var de internationella
kapitalförvaltarna anser det vara tryggast att placera de tillgångar vars
avkastning de ansvarar för. En effektiv ekonomisk politik som innebär att
enskilda stater långsiktigt förmår att finansiera bl.a. sina välfärdspolitiska
åtaganden blir också i långt mindre grad påverkad av t.ex. de ränterörelser
som förekommer och som är en ofrånkomlig del av en avreglerad kapitalmarknad.
I detta perspektiv spelar ägandeformerna ingen större roll; utskottet har
svårt att se att ett ökat offentligt ägande kan motverka störningar som är
följden av ekonomisk misshushållning.
Utskottet har tidigare behandlat frågor om transnationella företags interna
transaktioner och förekomst av statssubventioner till företag, som
uppmärksammas i motioner från företrädare för Miljöpartiet de gröna. Vad
gäller den förstnämnda frågan anförde utskottet i det utrikeshandelspolitiska
betänkandet våren 1995 (bet. 1994/95:NU22 s. 18) att det är en viktig uppgift
för nationer och internationella organ att tillse att koncerner som verkar i
flera länder inte äventyrar de landvinningar som uppnåtts i
frihandelsförhandlingarna genom att missbruka sin dominerande ställning. Här
borde Sverige, sade utskottet, verka för en bredare tillämpning av
konkurrensreglerna. Vad gäller subventioner till företag pekade utskottet på
vikten av att det finns gemensamma regler för statsstöd som gör att
konkurrensen mellan företagen kan ske på lika villkor. På denna punkt utgick
utskottet ifrån att Sverige även fortsättningsvis kommer att verka för att
snedvridande subventioner avvecklas. I båda dessa frågor vidhåller utskottet
sin uppfattning; något initiativ från riksdagens sida är inte erforderligt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här aktuella motioner i
berörda delar.
Handel och arbetsvillkor och miljö
Frågan om sambandet mellan handel och arbetsvillkor har under ett tiotal år
varit en tvistefråga inom handelspolitiken. I skrivelsen påpekas att en enig
u-landskrets har motsatt sig varje diskussion av frågan inom WTO. Länderna
upplever det som ett hot mot möjligheten att konkurrera genom lägre löner. I
skrivelsen hänvisas till studier som visar på att handel är att föredra
framför restriktioner för att förbättra arbetsvillkoren. Under
Singaporekonferensen var det ingen part som drev frågan om att nyttja
sanktioner för att uppnå mål på arbetsrättsområdet. I ministerdeklarationen
kunde länderna enas om att utpeka den Internationella arbetsorganisationen
(ILO) som det behöriga organet för att bedöma de grundläggande arbetsnormerna.
Skrivningarna om arbetsvillkor kom därmed - sägs det i skrivelsen - att
omfatta den för Sverige viktiga frågan om en koppling mellan WTO och ILO genom
en hänvisning till samarbete mellan de två organisationernas sekretariat. I
deklarationen sägs att regeringarna motsätter sig nyttjandet av
arbetsrättsfrågor för protektionistiska syften. Regeringen vill i skrivelsen
framhålla betydelsen av att WTO:s medlemsländer i Singapore uttalat sitt stöd
för ILO:s arbete på detta område. I deklararationen ligger, enligt svensk
uppfattning, underförstått att frågan kan komma att tas upp igen vid kommande
ministermöten inom WTO, beroende på utvecklingen inom ILO.
De tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet
socialklausul förs fram måste Sverige med kraft motverka, anförs det i motion
1996/97:N10 (m). De brister som föreligger i många u-länder riskerar att
ytterligare förvärras om fattiga länder skulle utsättas för handelshinder. Mot
bakgrund av att ILO i Singaporeöverenskommelsen tilldelas en central roll för
att fastställa och behandla arbetsnormer vill motionärerna fästa
uppmärksamheten på bristerna i ILO:s regelverk. På denna punkt sägs att de
olika ILO-konventionerna knappast är bra instrument för att stärka respekten
för de grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheterna på
arbetslivsområdet.
Utskottet har vid olika tillfällen behandlat frågan om handel och
arbetsvillkor. I tidigare nämnda betänkande 1994/95:NU22 (s. 16) om vissa
utrikeshandelsfrågor anförde utskottet att krav i fråga om arbetsvillkor bör
integreras i reglerna för den internationella handeln. Det är viktigt, menade
utskottet, att en noggrann analys görs av de effekter som regler om
arbetsvillkor kan få på u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. I
likhet med vad som gäller inom handelspolitiken i övrigt måste strävan vara,
underströk utskottet, att reglerna formuleras så att handelsåtgärderna riktade
mot arbetsvillkor skall grundas på internationella överenskommelser och vara
icke-diskriminerande. I denna del fogades en motivreservation (m, c, fp, kds)
till betänkandet där tveksamhet uttrycktes huruvida det är möjligt att
integrera regler om arbetsvillkor i de internationella avtalen och samtidigt
behålla en i verklig mening fri handel. Det finns, framhölls det, en risk för
att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan i förhållande till
den avsedda.
I skrivelsen sägs vidare att också kopplingen mellan handel och miljö är en
kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Även här råder i många u-länder en
utbredd misstänksamhet mot att miljöhänsyn skall användas i protektionistiskt
syfte från i-ländernas sida. I Singaporedeklarationen framhålls att WTO:s
kommitté för handel och miljö gett ett viktigt bidrag till genomförandet av
sitt arbetsprogram. Mot bakgrund därav gav ministrarna kommittén i uppdrag att
fortsätta att granska och slutföra sitt arbete beträffande omfattningen av de
ömsesidiga sambanden mellan handel, ekonomisk utveckling och skydd av miljön.
Emellertid anser regeringen att resultatet från kommitténs arbete inte
motsvarar EU:s och Sveriges ambitionsnivå för arbetet. Avsikten är därför att
man från svensk sida aktivt skall delta i arbetet att finna en samsyn och
skapa en plattform för att driva dessa frågor framåt.
I motion 1996/97:N10 (m) anförs att Sverige bör avvisa försök att med
miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella
handelssystemets allmänna regler. Miljöklausuler kan leda till införandet av
protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot
en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil-
jöproblem. Den grundläggande principen bör vara, menar motionärerna, att
områden där man inte kan komma överens på ett globalt plan inte får bli
föremål för handelshindrande åtgärder.
De ökade koldioxidutsläppen sker i dag från den växande transportsektorn,
påpekas det i motion 1996/97:N8 (v). Dessa miljökostnader måste betalas fullt
ut, sägs det. Ett liknande budskap framförs i motion 1996/97:N12 (mp). Det
finns en grundläggande motsättning mellan en alltmer expanderande världshandel
och de miljöproblem som transporterna förorsakar. Värdet av en friare rörlig-
het för varor och personer måste vägas mot de i grunden ohållbara miljöproblem
som en alltför stor rörlighet orsakar, heter det. Ekonomiska styrmedel där
varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan den orsakar bör aktivt
utnyttjas, anför motionärerna vidare. De menar att överenskommelse bör nås i
det internationella samarbetet om gemensamma miniminivåer för beskattning av
transporternas externa effekter. I motionen sägs också att det bästa vore om
en överenskommelse kunde nås inom WTO om vissa minimistandarder när det gäller
både miljö och arbetsvillkor. En liknande ståndpunkt, dock mer långtgående,
uttrycks i motion 1996/97:N237 (mp) med innebörden att miljö- och
socialklausuler måste gälla utan att detta skall betraktas som icke-tariffära
handelshinder. Miljö och hälsa måste gå före frihandel, framhålls det.
I regeringens skrivelser Sveriges internationella samarbete för hållbar
utveckling (skr. 1996/97:2) och På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle
(skr. 1996/97:50) behandlas frågan om samspelet mellan handel och miljö. I den
förstnämnda skrivelsen (s. 32) hänvisas till att en arbetsgrupp inom OECD för
handel och miljö i maj 1995 presenterade en rapport med slutsatser och
rekommendationer i ämnet. Gruppen har nu fått ett förnyat mandat att fortsätta
sitt arbete med att analysera förhållandet mellan handels- och miljöpolitiken.
Resultatet av studien skall presenteras under sommaren 1997. Syftet är bl.a.
att resultaten skall utgöra ett analytiskt underlag för kommande förhandlingar
i WTO. I den andra skrivelsen (s. 89) sägs att regeringen inom ramen för den
pågående regeringskonferensen (IGC) har föreslagit att EU:s regeringskonferens
skall klarlägga staternas rätt att i vissa fall tillämpa miljöregler för varor
som är strängare än EU:s gemensamma regler. Målsättningen för Sverige är också
att övrig nationell miljöpolitik - som inte är kopplad till produkter - skall
behållas och förstärkas. De multilaterala handelsreglerna skall stödja inter-
nationella miljökonventioner. Vidare anser regeringen att handelsreglerna inte
skall motverka utan stödja en internationalisering av miljökostnader på
nationell och internationell nivå.
Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat yrkanden liknande dem som nu
är aktuella. I det utrikeshandelspolitiska betänkandet våren 1995 (bet.
1994/95:NU22 s. 12) anförde utskottet att strävan efter en miljömässigt
hållbar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen av han-
delspolitiken. Utskottet ansåg att handels- och miljöpolitiken skall vara
ömsesidigt stödjande och att handelsåtgärderna skall kunna vidtas inte enbart
mot miljöskadliga produkter utan även mot process- och produktionsmetoder.
Dock ville utskottet understryka att miljökraven inte får bli diskriminerande
mot andra länder. Det ligger i Sveriges intresse, underströks det, att tillse
att i de fall handelsåtgärderna är motiverade, så skall dessa vidtas efter
internationella överenskommelser och att åtgärder vidtagna ensidigt av
enskilda länder inte kan godtas.
I betänkande 1994/95:NU8 (s. 10) om Sveriges anslutning till Världshan-
delsorganisationen togs upp frågan om sambandet mellan handel och
miljöstörningar från trafiken. På denna punkt anförde utskottet att frågan
ligger utanför kompetensområdet för GATT/WTO. Dock erinrades om att en rad
initiativ har tagits för att lyfta fram miljöaspekterna i handeln och att
Sverige hade för avsikt att bl.a. inom ramen för EU-samarbetet ge prioritet åt
miljöfrågor. Något särskilt initiativ från riksdagens sida speciellt inriktat
mot att belysa sambandet mellan trafik och handel var därför enligt utskottets
mening inte erforderligt.
Utrikesutskottet vill i sitt yttrande fästa uppmärksamhet på att frågan om
handelspolitikens roll i förhållande till andra politikområden, inklusive de
målkonflikter som måste hanteras, fortlöpande beaktas såväl inom EU som vid
utformningen av svensk utrikespolitik. Utrikesutskottets bedömning är att de
svenska positionerna på området - sådana de i olika sammanhang har redovisats
- är väl avvägda och att regeringen i fortsättningen bör agera på
hittillsvarande sätt.
Den nyss lämnade redogörelsen visar, enligt näringsutskottets mening, på ett
aktivt intresse för frågorna om arbetsvillkor och miljö i den internationella
handelspolitiken och att Sverige deltar på ett konstruktivt sätt i dessa
diskussioner. Utskottet vill framhålla betydelsen av den koppling som finns
mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda
bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Utskottet instämmer i
utrikesutskottets ståndpunkt att de svenska positionerna på området är väl
avvägda och att regeringen i fortsättningen bör agera på hittillsvarande sätt.
Med det sagda avstyrker utskottet här aktuella motioner i berörda delar.
Handel och fattigdomsbekämpning
WTO är den organisation som måste förändras för att världshandeln skall få en
mer ekologisk och rättvis inriktning, sägs det i motion 1996/97:N11 (s).
Sverige måste på ett ännu tydligare sätt påverka EU i denna riktning.
Maastrichtfördraget innebär att frågor som rör handel, skuld, strukturanpass-
ningsprogram och mänskliga rättigheter för första gången skall samordnas med
biståndsmålet, anför motionären. Om detta skall lyckas, fortsätter hon, krävs
en bättre analys av handelspolitikens effekter på u-ländernas situation vad
gäller fattigdom och miljö.
I det utrikeshandelspolitiska betänkandet (bet. 1994/95:NU22 s. 10) våren
1995 framhöll utskottet att frihandel är en avgörande drivkraft för den
globala utvecklingen. Enligt utskottets uppfattning främjas u-ländernas
utveckling bäst genom en konsekvent bedriven frihandelspolitik, som syftar
till att efter hand ge dem fritt tillträde till i-ländernas marknader.
Utskottet anförde också att Sverige kommer att verka för att berättigade u-
landsintressen skall tillvaratas såväl inom EU som inom WTO.
EU:s relationer till staterna söder om Sahara exklusive Sydafrika regleras
av den s.k. Lomékonventionen. I ett svar nyligen på en fråga (1996/97:409) av
Lena Klevenås (s) om denna konvention erinrade handelsminister Leif Pagrotsky
om att den nuvarande Lomékonventionen - Lomé IV - löper ut i februari 2000.
Förhandlingar om det nya avtalet med de länder som omfattas av konventionen
skall påbörjas i september 1998. Konventionen täcker ett mycket brett spektrum
av områden, bl.a. handel, bistånd, råvarufrågor och kultur. Statsrådets
uppfattning var att efterföljaren till Lomé IV måste vara helt förenlig med
WTO:s regler. På så sätt garanteras en långsiktighet i reglerna för samarbetet
på handelns område. I svaret underströks att handelsfrågorna är komplexa och
centrala för utformningen av det avtal som skall bilda efterföljaren till Lomé
IV. Sverige har mot denna bakgrund initierat särskilda studier för att belysa
bl.a. villkoren för marknadstillträde och de s.k. MUL-ländernas (de minst
utvecklade ländernas) särskilda förhållanden.
Samtidigt besvarades en annan fråga (1996/97:422) av Lena Klevenås (s) om
Uruguayrundans utfästelser till de fattigaste länderna. Härvid betonade
statsrådet att de åtgärder som vidtagits för att stärka och koordinera det
tekniska biståndet från WTO och övriga organisationer väl motsvarar de
utfästelser som gjordes i det s.k. Marrakechavtalet gentemot alla u-länder.
Handelsministern framhöll också att det svenska aktiva deltagandet i de
multilaterala organisationer som svarar för genomförandet av det tekniska
biståndet på handelsområdet redan har resulterat i en ökad fokusering på de
minst utvecklade ländernas problem och skapat möjligheter för att ett ökat
bistånd skall kunna bedrivas bättre koordinerat.
I utrikesutskottets yttrande påpekas att EU:s relationer till ett stort
antal u-länder, närmare 70 stycken, regleras av Lomékonventionen. Omfattande
biståndsresurser är knutna till avtalet. Konventionen innehåller mer
långtgående handelspreferenser än vad som ges inom ramen för bl.a. EU:s
allmänna preferenssystem. Mot bakgrund av att Lomékonventionen är
diskriminerande i förhållande till andra u-länder och inte heller syftar till
att uppnå ömsesidig frihandel eller en tullunion mellan EU och berörda u-
länder har den fått ett särskilt undantag i WTO. Utrikesutskottet har också
nyligen vid en föredragning av biståndsminister Pierre Schori informerats om
att svenska positioner för närvarande förbereds inom Regeringskansliet inför
förhandlingarna om det avtal som skall ersätta den nuvarande Lomékonventionen.
Härvid beaktas inte bara handelspolitiska aspekter utan även förhållanden av
den art som motionären nämner och som har att göra med att avtalsparterna är
u-länder. Diskussioner om hur den framtida strategin gentemot dessa länder
skall utformas har också inletts i EU-kretsen med aktivt svenskt deltagande.
Utrikesutskottet noterar att det är angeläget att behandla de minst utvecklade
länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt sätt. Med det sagda som bakgrund
menar utrikesutskottet att det inte föreligger något behov av att tillmötesgå
motionärens yrkande.
Näringsutskottet instämmer i utrikesutskottets bedömning att såväl från
svensk sida som inom EU anläggs i en rad sammanhang ett sammanhållet synsätt
på frågor som rör handel, miljö och utveckling. Av den här lämnade
redogörelsen framgår att Sverige är och kommer att vara aktivt både i WTO-
sammanhang och i EU-arbetet vad gäller utformningen av den globala
handelspolitiken i förhållande till u-ländernas intressen. Det är angeläget,
menar utskottet, att olika politikområden, som t.ex. handels- och
biståndspolitiken, samordnas och samverkar så att de fattiga länderna blir
delaktiga i den ökade globaliseringen. Utskottet vill dock understryka - i
likhet med vad som anförs från utrikesutskottets sida - att det är angeläget
att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt
sätt. Utskottet noterar också att ett WTO-program för stöd till de minst
utvecklade länderna - där Sverige agerar för att få till stånd snabba konkreta
resultat - skall diskuteras vid ett högnivåmöte mellan WTO, UNCTAD (FN:s
konferens för handel och utveckling) och ITC (International Trade Center), som
enligt planerna skall avhållas under sommaren 1997.
Med det sagda avstyrker utskottet den här aktuella motionen.
Handel och djurskydd
I motion 1996/97:N12 (mp) riktas kritik mot att regeringens skrivelse inte
behandlar frågor som rör handelspolitiken i relation till djurskyddet.
Motionärerna anser att det föreligger ett stort behov av att regeringen i
framtida skrivelser redovisar arbetet med denna fråga tydligare, förslagsvis
under egen rubrik. Det är viktigt att Sverige lyfter fram frågan om hur djur
behandlas vid tolkningen av WTO-avtalen, sägs det. Den gemensamma
handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den främjar arbetet
för djurens välbefinnande och stödjer olika instrument, t.ex. produktmärkning,
som underlättar för konsumenterna att ta hänsyn till hur djur behandlats då de
gör sina val av varor. Likalydande krav framförs i motionerna 1996/97:U12
(mp), 1996/97:N9 (v, c) och 1996/97:N237 (mp).
I betänkande 1994/95:NU8 med anledning av Sveriges anslutning till WTO
framhöll utskottet beträffande frågan om djurskyddsaspekter i samband med
handel att Sverige varit pådrivande inom OECD för att påskynda analysen av
relationen mellan handel och produktionsmetoder. Utskottet utgick från att
Sverige även fortsättningsvis kommer att driva denna linje och såg det också
som naturligt att djurskyddsaspekter beaktas i internationella handelspo-
litiska sammanhang.
Som en kompletterande uppgift kan nämnas att Sverige stödjer och deltar i
den s.k. CITES-konventionen (Convention on International Trade and Endangered
Species), som reglerar handel med utrotningshotade djur. Sverige deltar också
inom ramen för EU-medlemskapet i arbetet med att ta fram ett internationellt
avtal om standarder för humana fångstmetoder. I diskussioner om miljömärkning
inom WTO betonar Sverige särskilt att handelsreglerna måste ge utrymme för
livscykelbaserade märkningskriterier. I första hand gäller detta de
märkningssystem som i dag beaktar produktionsrelaterade miljöfrågor.
Utskottet anser att det är angeläget att Sverige internationellt verkar för
ett förbättrat djurskydd. Dessa frågor hanteras bäst inom ramen för
internationellt konventionsarbete där handelsåtgärder kan utgöra en viktig
komponent. Även i denna fråga är det utskottets bedömning att ensidigt
vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella överenskommelser
riskerar att motverka sitt syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas
av sådana, unilateralt fattade beslut. Utskottet erinrar om att både Sverige
och EU i WTO:s arbete med handel och miljö verkar för att handelsregelverket
skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom ramen för
miljökonventioner. Beträffande frågan om att på ett tydligare sätt lyfta fram
djurskyddet i framtida redogörelser om handelspolitiken menar utskottet att en
sådan begäran bör kunna tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs inom
EU, där frågan kommit att uppmärksammas i allt högre grad - delvis som en
följd av svenska initiativ. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för
EU-samarbetet fortsatt framhåller betydelsen av förbättrat djurskydd och
bättre djurtransporter som en viktig del i en handelspolitik, till gagn för
både producenter och konsumenter.
Med det anförda avstyrks motionerna i här aktuella delar.
Rättvisemärkning
Produktionen i vissa länder sker ofta genom hård exploatering av människor och
förödelse av naturen, anförs det i motion 1996/97:N235 (s). Lösningen på
problemet är inte att upphöra med importen utan konstruktiva lösningar måste
enligt motionärerna sökas för att stimulera social utveckling och bättre
miljöanpassning i de exporterande länderna. Ett sådant sätt kan vara att
införa rättvisemärkning (fair trade), menar motionärerna. I flera länder har
särskilda märkningssystem för fair trade tagits fram. Det påpekas dock i
motionen att många problem kan vara förknippade med märkning av sådana
produkter. Ett värdefullt bidrag för fortsättningen vore, sägs det, att
analysera erfarenheterna i de länder där man kommit längre. I motionen begärs
att riksdagen hos regeringen skall begära en sådan studie och översikt.
I betänkandet om vissa utrikeshandelsfrågor våren 1995 (bet. 1994/95: NU22
s. 17) hänvisade utskottet beträffande rättvisemärkning till att det i
internationella sammanhang görs flera studier av sambanden mellan handel och
miljö och handel och arbetsvillkor. Vidare erinrades om Sveriges avsikt att
verka för att erfarenheterna från den nordiska miljömärkningen skall tillföras
EG:s miljömärkningssystem.
Enligt uppgift har sedan cirka ett år tillbaka ett arbete bedrivits bland
ett antal ideella, kyrkliga och fackliga organisationer för att införa en
rättvisemärkning i Sverige. Den första produkten med rättvisemärkning - kaffe
-introducerades i början av år 1997. I april 1997 presenterade de nyssnämnda
organisationerna - som samverkar inom ramen för Föreningen för
Rättvisemärkning - det märke som inledningsvis kommer att finnas på kaffe och
te. Märket skall garantera att odlaren erhållit betalning på en rimlig nivå.
Priset på produkten skall alltid ligga över världsmarknadspris och får inte
understiga ett angivet minimipris.
Utskottet anser att det initiativ som har tagits av de aktuella
organisationerna genom att bilda Föreningen för Rättvisemärkning måste
välkomnas och att det ansluter till liknande initiativ i andra länder i
Europa. De första produkterna med rättvisemärket är nu på väg ut i den svenska
handeln och får konkurrera med de etablerade varumärkena. En process har
påbörjats ur vilken erfarenheter fortlöpande kommer att vinnas - såväl
positiva som negativa. Utskottets uppfattning är att de slutsatser som erhålls
från denna praktiska verksamhet med fördel kan ersätta den begäran om en
utredning i ämnet som återfinns i den aktuella motionen. Utskottet finner det
också vara principiellt viktigt att slå fast att en rättvisemärkning endast
kan byggas upp på frivillighetens grund och inte vara baserad på beslut och
stå under kontroll av en enskild stat. Ett system uppbyggt enligt det
sistnämnda skulle med stor sannolikhet av andra länder uppfattas som
handelsstörande.
Med det sagda avstyrks motion 1996/97:N235 (s).
Kooperationen i Östersjösamarbetet
I motion 1996/97:N233 (s) understryks betydelsen av att nykooperativa företag
bildas som ett sätt att stödja företagandet i Östersjöområdet. Kooperationen
kan spela en avgörande roll i utvecklandet av området, såväl marknadsmässigt
som demokratiskt, menar motionärerna. Uppfattningen är att kooperationen har
unika möjligheter att ta ansvar för en hållbar utveckling i hela
Östersjöregionen. Motionärerna vill att dessa synpunkter skall beaktas vid
beredningen av de medel som har anslagits för att stärka Östersjösamarbetet.
I skrivelsen sägs att Östersjöområdet för svenskt vidkommande är prioriterat
då det gäller handelspolitiska frågor. Sveriges handel med Östersjöstaterna
har ökat mycket kraftigt under senare år. Handeln med de baltiska staterna
uppgick i båda riktningarna år 1992 till 2,3 miljarder kronor. År 1995 hade
handelsomslutningen ökat till 8,2 miljarder kronor.
Det ekonomiska samarbetet är ett viktigt element i det samarbete som bedrivs
i Östersjöstaternas råd. Rådet är utrikesministrarnas samarbetsorgan i vilket
de elva länderna runt Östersjön samt Europeiska kommissionen ingår. En av
rådets arbetsgrupper är helt ägnad åt det ekonomiska samarbetet. För närva-
rande är den huvudsakliga uppgiften att samordna och verka pådrivande för att
genomföra det handlingsprogram som antogs vid ministersessionen i Kalmar år
1996. I den ekonomiska delen av handlingsprogrammet behandlas åtgärder för
ekonomisk utveckling i form av infrastruktur, energi, handelslagstiftning m.m.
Riksdagen beslutade sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) att anvisa
1 miljard kronor till samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Ett
reservationsanslag anvisades för ändamålet på tilläggsbudget för budgetåret
1995/96. Detta innebär att outnyttjade medel får användas längst tre år efter
det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten, dvs. fram t.o.m.
budgetåret 1999. Anslaget uppfördes under dåvarande första huvudtiteln
(Statschefen och regeringen - anslagsbeteckning B 2 Samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen). Inför budgetåret 1997 inordnades reservationen under
utgiftsområde 1 (Rikets styrelse). Ingen belastning har ännu skett på
anslaget.
För närvarande pågår i Regeringskansliet beredningen av ca 300 ansökningar
som inkommit med begäran om projektmedel från de anslagna medlen för
Östersjösamarbetet. Statsrådsberedningen håller samman detta arbete under
ledning av generaldirektör Anders Sahlén. Ambitionen är att vid ett och samma
tillfälle inteckna hela det anslagna beloppet. Ansökningarna kommer från
myndigheter, näringslivet samt ekonomiska och ideella föreningar. En ansökan
har ingivits av Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva och har som syfte att
utveckla den lokala demokratin, stimulera småföretagande och uppmuntra
samverkan i lokala föreningar genom rådgivning och utveckling av kontakter.
Utskottet kan konstatera att ett omfattande arbete för närvarande pågår i
Regeringskansliet med att behandla de nämnda ansökningarna om stöd till olika
Östersjöprojekt. I denna prövning ingår att se på projektens ekonomiska
realism och förmåga att bidra till att de uppsatta målen för
Östersjösamarbetet kan uppnås. Bland den stora mängd ansökningar som inkommit
återfinns också begäran om stöd till kooperativa projekt. Utskottet kan i
likhet med motionärerna se att det allmänt sett finns goda skäl för bl.a.
kooperationen att engagera sig i Östersjösamarbetet och för insatser i de
baltiska staterna. Att stimulera etablerandet av kooperativa företagsformer i
dessa länder kan leda till demokratiska vinster och miljömässigt positiva
effekter enligt vad som nämns i motionen. Införande av producentkooperativ kan
också i vissa fall utgöra en lämplig övergångsfas till eget företagande. Dock
finner utskottet inget skäl att förorda att kooperationens ansökningar
särskilt skall gynnas. Avgörande i de bedömningar som skall göras måste vara
bärkraften i de enskilda projekten i förhållande till de mål som finns
uppsatta för stödet.
Med det sagda avstyrker utskottet nämnda motion.
Övriga handelspolitiska frågor
Svensk uranimport
Det finns rapporter som tyder på att speciellt den ryska uranhanteringen
medför oacceptabla miljö- och hälsokonsekvenser, anförs det i motion
1996/97:N425 (mp). Det är främst radonavgång vid gruvbrytning samt hanteringen
av avfallet från brytningen som orsakar problem. I dag krävs, framhåller
motionärerna, ingen redovisning från den som importerar kärnbränsle av under
vilka former uranet har brutits och vilka miljöeffekter detta har orsakat.
Dessutom är det ofta omöjligt för myndigheter eller allmänheten att få
upplysningar om var uranet brutits, sägs det. Motionärerna anser att denna
situation gör det omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader. I
motionen begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att studera var
och under vilka former uranråvaran utvunnits och hanterats. I
utredningsuppdraget skall också ingå att framlägga förslag om hur svensk
kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader.
Våren 1995 anförde utskottet i ett betänkande (bet. 1994/95:NU21) om
Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen m.m. att Sverige i
olika internationella sammanhang, främst FN:s atomenergiorgan IAEA
(International Atomic Energy Agency) och OECD, bör fortsätta att aktivt driva
frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning. I en reservation
(mp) krävdes bl.a. att riksdagen skulle anmoda regeringen att lägga fram
förslag om förbud mot all uranimport. I en annan reservation (c, v, kds)
föreslogs i denna del att regeringen skulle låta genomföra en utredning om den
svenska uranimportens externa kostnader och om hur den svenska
kärnkraftsindustrin skall kunna täcka dessa kostnader.
I november 1994 publicerade miljöorganisationen Greenpeace en rapport från
ett besök i de ryska urananläggningarna vid Priargunskij Gruvkombinat i staden
Krasnokamensk vid Bajkalsjön i Sibirien. I rapporten sägs bl.a. att
Krasnokamensk är ett samhälle präglat av förstörd hälsa och miljö som en
direkt följd av uranbrytningen. Cancerfrekvensen sades överskrida
normalfrekvensen i Ryssland med 200-300 % och andelen graviditetsstörningar
var mycket hög. I rapporten hänvisades till mätresultat som påvisade
radonhalter i bostadshus som var tio gånger högre än gränsvärdet i Ryssland
och Sverige.
På regeringens uppdrag besökte i augusti 1995 en svensk delegation - under
ledning av företrädare för Statens strålskyddsinstitut (SSI) - Krasnokamensk.
Efter resan sammanställde delegationen en rapport med titeln En bedömning av
hälso- och miljösituationen i gruvsamhället Krasnokamensk, östra Sibirien,
Ryssland (SSI-rapport 95-20). Av denna rapport framgår att de uppgifter som
hade lämnats i rapporten från Greenpeace inte kunde verifieras. Delegationens
bedömning var att situationen i Krasnokamensk inte skiljer sig från vad som
kan anses normalt vid industriell verksamhet av denna storlek i Ryssland. Det
finns visserligen, sägs det, stora problem i området men dessa beror inte på
uranutvinningen utan är mer av social och ekonomisk karaktär. När det gäller
hälsoläget i stort finns inget, enligt det material som delegationen hade fått
ta del av, som talar för att detta skulle vara sämre än i Ryssland i övrigt.
Delegationen konstaterade att verksamheten vid gruvföretaget styrs av ett
omfattande regelverk. Vidare bedömdes strålskyddsverksamheten bedrivas i
enlighet med internationella rekommendationer och omfatta såväl
arbetsmiljöfrågor som andra miljöfrågor. På en punkt fanns en överensstämmelse
mellan rapporterna, och det gällde de olämpligt höga radonhalterna i ett
bostadsområde utanför Krasnokamensk.
I ett brev från miljöminister Anna Lindh till Greenpeace i november 1996
sägs att IAEA och OECD:s kärnenergiorgan NEA (Nuclear Energy Agency) på
svenskt initiativ beslutat att bilda en särskild arbetsgrupp med uppgift att
behandla uranbrytningens miljöfrågor i ett helhetsperspektiv. I uppdraget
ingår också att sammanställa och utarbeta rekommendationer om bl.a.
arbetsmiljö, utsläpp till luft och vatten, avfall, återställning och
strålskydd. Vidare framhöll statsrådet att kärnkraftsindustrin enligt uppgift
nu arbetar systematiskt med att granska och miljökvalificera alla leverantörer
inom kärnbränslecykeln. Kriterier skall också tas fram för miljöbedömning av
leverantörer. Avsikten är att få till stånd en förankring av dessa kriterier i
internationella organ.
Utskottet vill för sin del anföra följande. Det är uppenbart att det finns
olika uppfattningar beträffande de hälsorisker och den miljöstörning som
följer av uranbrytning i framför allt ryska gruvor. Som framgått av
redogörelsen i det föregående har dock företrädare för ansvariga svenska
myndigheter och medföljande expertis vid ett besök i den ryska gruvan i
Krasnokamensk inte kunnat påvisa de typer och den omfattning av miljö- och
hälsostörningar som en tidigare rapport från Greenpeace har förmedlat.
Samtidigt välkomnar utskottet det arbete som pågår med att miljökvalificera
samtliga leverantörer inom kärnbränslecykeln. Den miljöanalys som en sådan
klassificering kommer att bygga på inkluderar följaktligen också förfarandet
vid brytning av uran. Ett underlag för att kunna göra de bedömningar som
efterfrågas i motionen kommer därmed att kunna byggas upp. Utskottet vidhåller
också det som tidigare sagts om att Sverige i olika internationella forum bör
fortsätta att aktivt driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med
uranbrytning.
Med det sagda avstyrker utskottet den här berörda motionen.
Biståndsmarknaden
Den s.k. multilateralt finansierade marknaden, eller biståndsmarknaden,
beräknas uppgå till mer än 50 miljarder dollar årligen, påpekas det i motion
1996/97:N230 (s). Denna marknad förtjänar stor uppmärksamhet, inte minst av
svenskt näringsliv. Motionären anser att många åtgärder behöver vidtas för att
ändra attityder och främja svensk projektexport. En viktig förutsättning för
detta är att ytterligare förbättra näringslivets kännedom om de
marknadsmöjligheter som finns. I motionen erinras om att svenska företag
hittills inte haft formell möjlighet att ta del av de medel som finns inom den
Europeiska utvecklingsfonden (EDF), genom vilken något mer än hälften av EU:s
bistånd kanaliseras. När nu medlen i EDF VII snart är förbrukade och EDF VIII
skall komma till användning bör det svenska näringslivet vara med, anförs det.
Finansieringen genom EDF är betydande och beräknas uppgå till mer än tre
miljarder ecu årligen.
Enligt uppgift har ännu inte samtliga medlemsländer ratificerat EDF VIII.
Bedömningen är att medlemsländerna kommer att göra detta under hösten 1997 och
att det är möjligt att programmet startar den 1 januari 1998. För närvarande
förbereds projekt och program, men upphandling har ännu inte påbörjats.
Svenska företag och organisationer kan inte delta i tävlan om biståndsprojekt
finansierade ur EDF förrän dessa - helt eller delvis - bestrids med pengar
från EDF VIII. Den svenska utrikesförvaltningen följer utarbetandet av de
biståndsprogram som skall stödjas av EDF VIII, liksom även andra program som
är finansierade på andra sätt med inriktning mot t.ex. Östeuropa och länderna
runt Medelhavet. En viss resursförstärkning har också tilldelats den svenska
utrikesrepresentationen, inklusive de exportfrämjande enheterna, för denna
bevakning. Sveriges Exportråd har av regeringen erhållit direktiv i
regleringsbrevet för budgetåret 1997 att i sin projekt- och affärsbevakning
lägga särskild vikt vid de nya möjligheter som medlemskapet i EU medför.
De synpunkter som framförs i motionen om vikten av att svenska företag med
uppmärksamhet skall följa de affärsmöjligheter som EU:s omfattande
biståndsprogram skapar har enligt utskottets mening stor relevans. Detta
gäller i synnerhet när påfyllnaden från EDF VIII inleds.
EU:s omfattande biståndsprogram skapar betydande affärsmöjligheter för
svenska företag. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är av stor
vikt att dessa möjligheter utnyttjas och att detta bör kunna ske i större
utsträckning än vad som varit fallet i inledningen av det svenska
medlemskapet. För detta krävs såväl aktivitet från näringslivet som att
utrikesförvaltningen fortsätter sina ansträngningar att underlätta för svenska
företag att få del av EU-projekten, inte minst sådana som kommer att följa av
EDF VIII.
Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning till något särskilt
initiativ från riksdagens sida. Den aktuella motionen avstyrks alltså.
Marknadsföring av alkoholdrycker
I motion 1996/97:N238 (mp) konstateras att Absolut Vodka är den svenska
spritindustrins kanske största försäljningsframgång. Detta hänger i hög grad
samman med de reklamkampanjer med vars hjälp produkten marknadsförs, påpekar
motionärerna. De anför att den aggressiva marknadsföringen av alkohol från ett
helstatligt bolag är helt oacceptabel och bör upphöra. V&S Vin & Sprit AB bör
åläggas, krävs det, att redovisa offentligt vad bolaget gör för att
Världshälsoorganisationens (WHO:s) och regeringens mål om en minskad
alkoholkonsumtion med 25 % till år 2000 skall kunna uppfyllas.
Våren 1995 behandlades i det tidigare nämnda betänkandet (bet. 1994/95:NU22
s. 19) om vissa utrikeshandelsfrågor även en motion med ett yrkande liknande
ett av dem som återfinns i den nu aktuella motionen. Utskottet hänvisade till
ett tidigare ställningstagande våren 1993 (bet. 1992/93: NU23) då utskottet
hade anfört att ett producentföretag, även om det är statligt, bör ha frihet
att på eget ansvar utnyttja förekommande exportmöjligheter. I detta tidigare
betänkande följdes den då berörda motionen upp i en reservation (fp, c, kds).
Utskottet fann våren 1995 ingen anledning till någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av den då aktuella motionen.
Utskottet ser inget skäl att nu inta en annan ståndpunkt. Fram till år 1994
hade Vin & Sprit AB ensamrätt till export av spritdrycker enligt lagen
(1977:293) om handel med drycker. Genom den nya alkohollag (1994:1738) som
trädde i kraft den 1 januari 1995 har Vin & Sprits ensamrätt till export
upphört. Nu gäller att företag som erhållit partihandels- eller
tillverkningstillstånd också får exportera. För Vin & Sprits del innebär detta
följaktligen att företagets produktsortiment är utsatt för konkurrens och att
ett producentföretag, även om det är statligt ägt, skall ha frihet att på eget
ansvar utnyttja förekommande exportmöjligheter. Med det sagda avstyrks den
aktuella motionen i här berörd del.
Regeringens skrivelse
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till handlingarna utan
vidare åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den gemensamma handelspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U14 yrkande 6, 1996/97:N7, 1996/97:N10
yrkande 2, 1996/97:N257 yrkandena 6-8 och 1996/97: N269 yrkande 28,
2. beträffande handel och ekonomisk tillväxt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 17, 1996/97:N8 yrkandena
1-3, 1996/97:N12 yrkande 3, 1996/97:N237 yrkandena 1-4, 1996/97:N247 och
1996/97:N257 yrkandena 1-3,
res. 1 (v)
res. 2 (mp)
3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N8 yrkande 4, 1996/97:N10 yrkandena 1
och 3, 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2 och 1996/97: N237 yrkande 5,
res. 3 (m, fp, kd)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
4. beträffande handel och fattigdomsbekämpning
att riksdagen avslår motion 1996/97:N11,
5. beträffande handel och djurskydd
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U12 yrkande 5, 1996/97:N9,
1996/97:N12 yrkandena 4-7 och 1996/97:N237 yrkande 6,
res. 6 (v, mp)
6. beträffande rättvisemärkning
att riksdagen avslår motion 1996/97:N235,
7. beträffande kooperationen i Östersjösamarbetet
att riksdagen avslår motion 1996/97:N233,
8. beträffande svensk uranimport
att riksdagen avslår motion 1996/97:N425,
res. 7 (mp)
9. beträffande biståndsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1996/97:N230,
10. beträffande marknadsföring av alkoholdrycker
att riksdagen avslår motion 1996/97:N238 yrkandena 2 och 3,
res. 8 (mp)
11. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:71 till handlingarna.
Stockholm den 22 april 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Karin
Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Mikael Odenberg (m),
Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Sten
Tolgfors (m), Jan Backman (m) och Marina Pettersson (s).
Reservationer
1. Handel och ekonomisk tillväxt (mom. 2)
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ?Utskottet
vill? och slutar på s. 11 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som sägs i motion 1996/97:N8 (v) - att
handels- och näringspolitiken i större utsträckning måste bidra till nä-
ringslivets förnyelse. Den ekonomiska utvecklingen har varit svag, samtidigt
som de svenska multinationella företagen tjänat pengar mer på spekulation än
som en följd av produktförnyelse och nyinvesteringar. Förhållandet har lett
till ekonomisk stagnation och en alltmer tudelad ekonomi. Utskottet finner
också skäl att rikta invändningar mot att regeringen i en skrivelse om
handelspolitiken väljer att inte behandla de effekter på sysselsättning och
välfärd som följer av den omfattande spekulationen i räntenivåer och valu-
takurser på den internationella kapitalmarknaden. Denna spekulation, som
bidrar till snabba kast i växelkurser och räntor samt skapar osäkerhet för
handel, investeringar och sysselsättning, har i hög grad drabbat vårt land. På
denna punkt menar utskottet att ett mer omfattande offentligt ägande skulle
kunna motverka den instabilitet och den kortsiktighet som utmärker
finansmarknadens aktörer.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N8 (v) i berörda
delar och avstyrker samtliga övriga aktuella motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande handel och ekonomisk tillväxt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N8 yrkandena 1-3 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 17, 1996/97:N12 yrkande 3,
1996/97:N237 yrkandena 1-4, 1996/97:N247 och 1996/97: N257 yrkandena 1-3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Handel och ekonomisk tillväxt (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ?Utskottet
vill? och slutar på s. 11 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N237 (mp) ser utskottet med
viss oro på att GATT-överenskommelserna i hög grad är styrda av de största och
mäktigaste multinationella företagen, bankerna, finansinstituten och handels-
husen. Följden av detta har också blivit att dessa intressen kontrollerar
tillämpningen i den nya organisationen WTO och dess byråkrati. Sverige måste
med kraft agera i syfte att få till stånd ett synliggörande av den inter-
nationella handel som sker mellan olika delar inom samma transnationella
företag och i internationella sammanhang aktivt verka för att minska de
multinationella företagens makt, inflytande och världsstyrande roll. Tyvärr
tvingas utskottet härutöver konstatera - som även uppmärksammas förutom i den
nyssnämnda motionen i motionerna 1996/97:Fi213 (mp), 1996/97:N12 (mp) och
1996/97:N247 (mp) - att statsstöd till företag fortfarande har en besvärande
stor omfattning i det internationella handelsumgänget. Utskottet vill upprepa
tidigare intagna ståndpunkter att en friare handel mellan länder kan
åstadkommas endast om förutsättningarna är likartade vad gäller subventioner
och stöd av olika slag. Utskottet vill dessutom i detta sammanhang tillägga
att sådana subventioner också kompletteras av mer uppenbara handelshinder som
tullar, importavgifter och importkvoter. Allt detta leder till snedvridande
effekter i den internationella konkurrensen som ensidigt gynnar de stora
företagen i de rika länderna och leder till att företag verksamma i fattiga
länder slås ut.
Vidare finner utskottet skäl att rikta invändningar mot att regeringen i en
skrivelse om handelspolitiken väljer att inte behandla de effekter på
sysselsättning och välfärd som följer av den omfattande spekulationen i
räntenivåer och valutakurser på den internationella kapitalmarknaden. Denna
spekulation, som bidrar till snabba kast i växelkurser och räntor samt skapar
osäkerhet för handel, investeringar och sysselsättning, har i hög grad drabbat
vårt land. Sådana dramatiska effekter som följer av den internationella
valuta- och värdepappershandeln kan inte lämnas åt sidan vid en beskrivning av
svensk handelspolitik inför 2000-talet. Utskottets uppfattning i denna del
ligger därmed delvis i linje med den ståndpunkt som intas i motion 1996/97:N8
(v).
Det utskottet har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrker utskottet här behandlade yrkanden i
motionerna 1996/97:Fi213 (mp), 1996/97:N12 (mp), 1996/97:N237 (mp),
1996/97:N247 (mp). Övriga här aktuella motioner avslås i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande handel och ekonomisk tillväxt
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 17, 1996/97:N12
yrkande 3, 1996/97:N237 yrkandena 1-4 och 1996/97: N247, med anledning
av motion 1996/97:N8 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1996/97:N8
yrkandena 1 och 2 och 1996/97:N257 yrkandena 1-3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Handel och arbetsvillkor och miljö (mom. 3)
Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Göran Hägglund
(kd), Sten Tolgfors (m) och Jan Backman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ?Den nyss? och
slutar på s. 14 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som sägs i motion 1996/97:N10 (m) anser utskottet att
Sverige med kraft måste motverka de tendenser till förtäckt protektionism som
framskymtar när begreppet socialklausul förs fram. Enligt utskottets
uppfattning är det mycket tveksamt om det går att integrera regler om
arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen och samtidigt behålla en i
verklig mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-länderna så gott
som enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida att införa krav
i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från u-ländernas sida bottnar i att de
ser det intresse som en del i-länder visar för dessa frågor som ett uttryck
för protektionistiska strävanden som - om de förverkligas - hindrar u-länderna
från att få exportinkomster som kan användas för att successivt förbättra
välståndet och arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det finns alltså en risk
för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan mot den
avsedda.
Utskottet instämmer också i det som anförs i nyssnämnda motion beträffande
försök att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det
internationella handelssystemets allmänna regler. På motsvarande sätt som för
avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till införandet av
protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot
en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil-
jöproblem. Den grundläggande principen måste vara, anser utskottet, att
områden där man inte kan komma överens på ett globalt plan inte får bli
föremål för handelshindrande åtgärder.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N10 (m)
i här berörd del. Övriga aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N10 yrkandena 1 och 3 och med
avslag på motionerna 1996/97:N8 yrkande 4, 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2
och 1996/97:N237 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Handel och arbetsvillkor och miljö (mom. 3)
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ?Den nyss? och
slutar på s. 14 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Den nyss lämnade redogörelsen visar, enligt utskottets mening, på ett aktivt
intresse för frågorna om arbetsvillkor och miljö i den internationella
handelspolitiken och att Sverige deltar på ett konstruktivt sätt i dessa
diskussioner. Utskottet vill framhålla betydelsen av den koppling som finns
mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda
bristande arbetsvillkor och miljöskydd.
Samtidigt ser utskottet - i linje med vad som sägs i motionerna 1996/97:N8
(v) och 1996/97:N12 (mp) - med oro på den motsättning som alltmer gör sig
märkbar mellan en expanderande världshandel och de miljöproblem som
transporterna förorsakar. Utskottet finner det angeläget att en bedömning görs
av värdet av en friare rörlighet för varor och personer i förhållande till de
i grunden ohållbara miljöproblem som denna rörlighet orsakar. Ekonomiska
styrmedel där varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan det
orsakar bör aktivt utnyttjas, menar utskottet. I det internationella
samarbetet bör överenskommelse nås om gemensamma miniminivåer för beskattning
av transporternas externa effekter.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N8 (v) i denna del och
avstyrker motionerna 1996/97:N10 (m) och 1996/97:N237 (mp) i berörda delar.
Det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion
1996/97:N12 (mp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N8 yrkande 4, med anledning av
motion 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna
1996/97:N10 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:N237 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Handel och arbetsvillkor och miljö (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ?Den nyss? och
slutar på s. 14 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottets uppfattning är att en överenskommelse bör kunna nås inom WTO om
vissa minimistandarder när det gäller både miljö och arbetsvillkor. Med
instämmande i vad som sägs i motion 1996/97:N237 (mp) menar utskottet att
miljö- och socialklausuler kan införas utan att detta skall betraktas som
icke-tariffära handelshinder. Utskottet ser med viss oro på att tillgången på
naturresurser kommer i underläge i förhållande till handelsintresset. För att
eliminera u-ländernas misstänksamhet mot att krav på bättre arbetsvillkor och
bättre miljö blir ett hot mot deras konkurrenskraft krävs att de nuvarande
mönstren för världshandeln förändras. Sverige bör på ett tydligare sätt än
hittills uppmärksamma arbetsvillkor och miljö i sin egen handelspolitik och i
sitt internationella utvecklingssamarbete samt ändra sina handelsmönster till
förmån för en solidarisk handel som tar hänsyn till människa och miljö.
Utskottet kan vidare - i linje med vad som sägs i motionerna 1996/97:N8 (v)
och 1996/97:N12 (mp) - konstatera den motsättning som alltmer gör sig märkbar
mellan en expanderande världshandel och de miljöproblem som transporterna
förorsakar. Utskottet finner det angeläget att en bedömning görs av värdet av
en friare rörlighet för varor och personer i förhållande till de i grunden
ohållbara miljöproblem som denna rörlighet orsakar. Ekonomiska styrmedel där
varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan den orsakar bör aktivt
utnyttjas, menar utskottet. I det internationella samarbetet bör
överenskommelse nås om gemensamma miniminivåer för beskattning av
transporternas externa effekter.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N12 (mp) och
1996/97:N237 (mp) och avstyrker motion 1996/97:N10 (m) i här berörda delar.
Det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion
1996/97:N8 (v).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2 och
1996/97:N237 yrkande 5, med anledning av motion 1996/97:N8 yrkande 4 och
med avslag på motion 1996/97:N10 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Handel och djurskydd (mom. 5)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?aktuella delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som sägs i motion 1996/97:N12 (mp) - att
det är en brist att skrivelsen om handelspolitiken inte behandlar
djurskyddsfrågor. Inför 2000-talet måste det i de handelspolitiska
övervägandena på internationell nivå ingå bedömningar av hur djur hanteras
inom t.ex. livsmedelskedjan. En humanistisk livssyn kräver - på samma sätt som
människors arbetsvillkor i produktionen tas upp i detta sammanhang - att även
frågan om hur djur behandlas skall ingå vid tolkningen av WTO-avtalen. Enligt
utskottets uppfattning bör Sverige ta initiativ i den riktningen. Vidare bör
den gemensamma handelspolitiken vara utformad på ett sådant sätt att den
främjar arbetet för djurens välbefinnande och stödjer olika instrument, t.ex.
produktmärkning, som underlättar för konsumenterna att ta hänsyn till hur djur
behandlats då de gör sina val av varor. Utskottet menar att den tydliga
opinion som finns i Sverige för ett ökat djurskydd på europeisk nivå och som
präglar det svenska agerandet i ministerrådet på jordbruksområdet också skall
motsvaras av en svensk aktivitet när det gäller gemenskapens handelspolitik.
Med det sagda tillstyrker utskottet här nämnda motioner i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande handel och djurskydd
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:U12 yrkande 5, 1996/97:N9,
1996/97:N12 yrkandena 4-7 och 1996/97:N237 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Svensk uranimport (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?berörda motionen? bort ha följande lydelse:
Utskottet finner - i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N425 (mp) -
det i högsta grad otillfredsställande att ingen redovisning lämnas av den som
importerar kärnbränsle beträffande de former under vilka uranet har brutits
och vilka miljö- och hälsokonsekvenser detta har orsakat. Det är med oro som
utskottet tagit del av rapporter som tyder på att speciellt den ryska
uranhanteringen medför oacceptabla effekter både för arbetande personal och
för omkringliggande bebyggelse. Den rapport som de svenska myndigheterna och
expertisen tog del av vid sitt besök i Krasnokamensk om den radiologiska
situationen var enligt uppgift preliminär. Den svenska delegationens rapport
redovisade i sin tur enligt vad som vidare uppgivits bara delvis vad som hade
framkommit. Sålunda togs inte hänsyn till den dynamik i hälsoproblemen som
finns i området. Inte heller anlades någon helhetssyn beträffande urvalet av
arbetskraft och förekomsten av synergieffekter mellan olika typer av påverkan.
Det arbete till vilket miljöminister Anna Lindh hänvisar i sitt brev till
Greenpeace betraktar utskottet som ett steg i rätt riktning, men måste
samtidigt bedömas vara helt otillräckligt. Den miljöanalys och
miljöklassificering som kommer att genomföras sker på den internationella
kärnkraftsindustrins villkor med en riskbedömning som starkt understiger den
nivå som vetenskaplig miljöexpertis anser skall vara normerande. Utskottet
anser mot denna bakgrund att riksdagen bör anmoda regeringen att tillsätta en
utredning om uranimportens externa kostnader, inkluderande en analys av under
vilka former råvaran har utvunnits och hanterats. I utredningsuppdraget bör
också ingå att framlägga förslag om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka
dessa kostnader.
Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N425 (mp).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande svensk uranimport
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N425 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Marknadsföring av alkoholdrycker (mom. 10)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ?Utskottet
ser? och slutar på s. 22 med ?berörd del? bort ha följande lydelse:
Utskottet finner - i likhet med vad som sägs i motion 1996/97:N238 (mp) -
starka skäl för regeringen att ingripa mot den aggressiva marknadsföring av
alkohol som det helstatliga bolaget Vin & Sprit AB bedriver på
exportmarknaden. Dyrbara och sofistikerade reklamkampanjer för framför allt
Absolut Vodka har lett till stora försäljningsframgångar. Utskottet anser att
det inte är acceptabelt att ett statligt företag på detta sätt exploaterar en
alkoholprodukt på den utländska marknaden och uppenbart i strid mot de mål som
Världshälsoorganisationen (WHO) har satt upp om en minskad alkoholkonsumtion
med 25 % till år 2000. Det finns anledning för utskottet att påminna om att
även Sverige har ställt sig bakom detta mål. Mot denna bakgrund menar
utskottet att regeringen via ägardirektiv bör anmoda Vin & Sprit att
offentligt redovisa vilka åtgärder företaget tänker vidta för att bidra till
att det nyssnämnda målet kan uppnås.
Det utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrks den nämnda motionen i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande marknadsföring av alkoholdrycker
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N238 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utrikesutskottets yttrande
1996/97:UU5y
Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 10 april 1997 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU och
handelspolitiken inför 2000-talet jämte motioner i de delar som berör
utrikesutskottets beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över dels skrivelse 1996/97:71 i de
delar som berör utskottets beredningsområde, dels de med anledning av
skrivelsen väckta motionerna 1996/97:N10 (m), yrkande 2, och 1996/97:N11 (s).
Till utrikesutskottets yttrande är fogat ett särskilt yttrande av Eva
Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Sammanfattning av skrivelsen
I regeringens skrivelse 1996/97:71 ges en översikt över Sveriges och EU:s
målsättningar på det handelspolitiska området med tonvikt på det multilaterala
samarbetet och utvecklingen av den gemensamma handelspolitiken. Särskild
uppmärksamhet ägnas åt en redovisning av Världshandelsorganisationens, WTO:s,
första ministerkonferens, som avhölls den 9-13 december 1996 i Singapore.
Handelspolitiken inför 2000-talet
Frihandelspolitik för ekonomisk utveckling, tillväxt och sysselsättning
Den svenska ekonomin har efter andra världskriget blivit alltmer
internationaliserad. Det svenska välståndet har byggts på vår handel med
utlandet.
Denna utveckling fortsätter.
Genom Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (EU), och EU:s samarbete
med sina europeiska grannländer, skapas för allt fler företag en europeisk
hemmamarknad. Samtidigt blir konkurrensen på den svenska marknaden alltmer
påtaglig.
Regionala frihandelsavtal och förhandlingarna inom ramen för det allmänna
tull- och handelsavtalet, GATT, har varit avgörande för den ökande handeln
mellan länder. Den senaste stora multilaterala förhandlingsomgången, den s.k.
Uruguayrundan, varade mellan åren 1986 och 1994. Resultatet blev vidgandet av
GATT till Världshandelsorganisationens, WTO, och en kraftig stimulans för
världsekonomin genom betydande sänkningar av handelshindren i världen.
Den ökade internationaliseringen innebär att handelspolitiken måste
utvecklas. Frågor som tidigare var nationella behandlas i dag i allt större
omfattning på ett globalt plan. Exempel på sådana frågor är miljö- och
investeringsfrågor.
Sveriges handelspolitiska målsättningar
Medlemskapet i EU innebar på det handelspolitiska området dels en fullständig
integration i den inre marknaden, dels att Sverige samtidigt omfattades av en
gemensam yttre handelspolitik i vilken unionen företräds av kommissionen. Den
främsta handelspolitiska vinsten med medlemskapet låg i deltagandet och
möjligheten att fullt ut påverka den inre marknaden. En annan stor
handelspolitisk fördel som uppnåtts genom medlemskapet i EU, är att Sverige nu
har större möjlighet än tidigare att påverka den internationella
handelspolitiska utvecklingen.
Den handelspolitiska kostnaden för medlemskapet var en mer restriktiv
handelspolitik gentemot tredje land inom ett antal områden.
Genom medlemskapet i EU har Sverige tillgång till den inre marknaden och
kommer att främja arbetet med att effektivisera denna marknad. I strävan att
utvidga och effektivisera hemmamarknaden innefattas även Norden och området
kring Östersjön. Staterna kring Östersjön utgör en viktig marknad som det dock
kräver mer kunskap och tålamod för att erövra. Målet för regeringen är att
även denna marknad framdeles skall komma att ingå som en del i den svenska
hemmamarknaden.
Sverige är ett exportberoende land. Exporten har under den senaste uppgången
i ekonomin haft en dramatisk betydelse för tillväxten vilket innebär att
tillväxten till stor del varit exportledd under de senaste åren. Det är
viktigt att även fortsättningsvis förstärka de svenska exportmöjligheterna.
Detta gäller framför allt i den kunskapsintensiva delen av produktionen
eftersom Sverige har utvecklat värdefulla konkurrensfördelar på detta område.
Importen är även betydelsefull eftersom den är nödvändig i förverkligandet
av de olika ekonomisk-politiska målen och för att den ger konsumenterna
tillgång till bättre och billigare varor och tjänster.
Samverkan med våra grannländer i Östersjöområdet på det handelspolitiska
området blir alltmer betydelsefull i takt med att denna region utvecklas. WTO-
medlemskap för de baltiska staterna och Ryssland står för dörren och ett antal
länder i vår omedelbara närhet har ansökt om medlemskap i EU. Sverige
välkomnar denna utveckling. Inför sekelskiftet förbättras förutsättningarna
för en fortsatt utveckling av det handelspolitiska samarbetet med Sveriges
nordeuropeiska grannar.
Den genomgående svenska linjen vad gäller utformningen av EU:s
handelspolitik är att verka för öppnandet av exportmarknader i tredje land och
för en importpolitik som bygger på största möjliga öppenhet mot omvärlden,
inte minst för u-ländernas viktigaste exportvaror. Dessa mål uppnås genom en
fortgående liberalisering av världshandeln och genom att vi samtidigt verkar
för att EU för en öppen handelspolitik.
Den gemensamma handelspolitiken
EU:s gemensamma handelspolitik regleras i EG-fördragets artikel 113. Frågorna
på det handelspolitiska området avgörs i huvudsak med kvalificerad majoritet.
Kommissionen agerar på uppdrag av medlemsstaterna i handelspolitiska frågor
och svarar för förhandlingsarbetet, såväl bilateralt som regionalt och
multilateralt. Detta innebär att det är kommissionen som efter samråd med
medlemsländerna för unionens talan både i WTO och i andra handelspolitiska
sammanhang.
Beträffande vissa frågor som ingår i det handelspolitiska regelverket råder
s.k. blandad kompetens. Beslut fattas då med enhällighet.
Europeiska kommissionen företräder en i grunden frihandelsvänlig politik.
Samtidigt måste man givetvis beakta medlemsländers särintressen även när dessa
kan gå i mer protektionistisk riktning. Sammantaget pekar dock två års
erfarenhet av svenskt medlemskap i EU på ett starkt svenskt intresse av att i
flertalet fall stödja kommissionen på det handelspolitiska området då
frihandelstänkandet genomsyrar kommissionens målsättningar.
En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är angelägen för Sverige
utifrån flera utgångspunkter, t.ex. strävanden efter avreglering och
miljöanpassning. En reform är även angelägen i ett handelspolitiskt
perspektiv, bl.a. för att uppfylla de åtaganden EU gjort i samband med
Uruguayrundan och för att möjliggöra ytterligare sänkningar av gränsskyddet i
kommande WTO-förhandlingar. En reform är inte minst av vikt för u-ländernas
möjlighet att exportera jordbruksvaror till EU. I kommande WTO-förhandlingar,
som enligt avtalet skall inledas vid sekelskiftet, kan förutses krav från
främst USA och Cairnsländerna, som är en grupp länder med betydande
exportintressen vilka samarbetar i WTO, om ytterligare neddragningar av stödet
och skyddet för jordbruket.
Handel och miljö är ett område där Sverige fortsatt kommer att agera
kraftfullt inom EU och i andra internationella forum. Den övergripande
målsättningen är att göra handels- och miljöpolitiken ömsesidigt stödjande för
att på så sätt uppnå en hållbar utveckling. Arbetet syftar också till att
främja en hållbar utveckling i u-länderna. Målsättningen är vidare att
Sveriges progressiva miljöpolitik skall stödjas och få internationell
spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara intakta eller
förbättras.
Regionalt samarbete och bilaterala förbindelser
Regionalt samarbete
Inom EU har frågan om de regionala frihandelsprojekten diskuterats utifrån ett
multilateralt perspektiv, men också mot bakgrund av de konkreta avtal om vilka
förhandlingar pågår. Intresset inom EU är för närvarande i första hand
inriktat på att få till stånd en ny generation avtal med länderna i
Medelhavsregionen i syfte att upprätta ett frihandelsområde till år 2010.
Aktuellt för närvarande är även förhandlingar om ett frihandelsavtal med
Sydafrika.
Regeringens uppfattning är att EU bör driva handelsliberaliseringar genom en
parallell process, både multilateralt och regionalt. En viktig förutsättning
är att sådana avtal utformas enligt WTO:s regler.
Östeuropasamarbete inklusive Östersjösamarbetet
Med länderna i Central- och Östeuropa fortsätter EU att bygga ut och fördjupa
samarbetet i enlighet med den strategi som antogs vid Europeiska rådets möte i
Essen i december år 1994. De viktigaste samverkansformerna är Europaavtalen
(associeringsavtalen), den strukturerade dialogen som innebär en möjlighet att
på ministernivå diskutera gemensamma frågor, vitboken för laganpassning om vad
som måste gälla för att dessa länder skall kunna delta i den inre marknaden
samt biståndsprogrammen PHARE och TACIS.
Sveriges handel med Östersjöstaterna har ökat mycket kraftigt under senare
år. Beträffande den ryska delen av Barentsregionen är handeln ännu föga
utvecklad, men de stora råvarutillgångarna gör området intressant. Ekonomiska
frågor behandlas inom ramen för Barentsrådet. Östersjöområdet är för svenskt
vidkommande prioriterat då det gäller handelspolitiska frågor. Prioriterade
svenska mål är EU-medlemskap för Estland, Lettland och Litauen samt WTO-
medlemskap för de baltiska staterna och för Ryssland. Av vikt är även att
utveckla de fyra staternas relationer med OECD.
Europaavtalen med Bulgarien, Polen, Rumänien Ungern, Tjeckien och Slovakien
har trätt i kraft. Vad gäller avtalen med Estland, Lettland, Litauen och
Slovenien pågår ratificering. Fram till dess att dessa Europaavtal träder i
kraft tillämpas övergångsavtal som täcker handelsavsnitten i avtalen. Syftet
med Europaavtalen är att skapa en struktur för politisk dialog, främja ökning
av handeln, etablera goda ekonomiska förbindelser, ge en ram för tekniskt och
ekonomiskt bistånd från EU, underlätta kulturellt samarbete och allmänt
medverka till gynnsamma förutsättningar för ländernas gradvisa integration i
gemenskapen. Syftet med avtalen är att underlätta ländernas EU-integration.
För medlemsländer i Oberoende staters samvälde (OSS) tillämpar EU en något
annorlunda strategi. Här har EU tecknat s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal.
I dessa förutses varken medlemskap eller associering och de anpassas efter de
förutsättningar som råder i respektive land. De viktigaste delarna i dessa
avtal är ekonomiskt, politiskt och kulturellt samarbete samt handelspolitik
baserad på GATT:s princip om mest gynnad nation. Inga partnerskapsavtal har
ännu trätt i kraft, utan dessa håller på att ratificeras. Till dess att de
trätt i kraft tillämpas övergångsavtal om handel och handelsrelaterade frågor.
För närvarande har övergångsavtalen med Ryssland, Ukraina och Moldavien trätt
i kraft.
Det ekonomiska samarbetet är ett viktigt element i det samarbete som bedrivs
i Östersjöstaternas råd. Rådet är utrikesministrarnas samarbetsorgan i vilket
de elva länderna runt Östersjön samt Europeiska kommissionen ingår. En av
rådets arbetsgrupper ägnar sig helt åt det ekonomiska samarbetet. För
närvarande är den huvudsakliga uppgiften att samordna och verka pådrivande för
att genomföra det handlingsprogram som antogs vid ministersessionen i Kalmar i
juli år 1996. I den ekonomiska delen av handlingsprogrammet behandlas åtgärder
för ekonomisk utveckling i form av infrastruktur, energi, handelslagstiftning
m.m.
Gentemot länderna i det före detta Jugoslavien, utom Slovenien, samt
gentemot Albanien, fortsätter EU sina ansträngningar att få till stånd ett
närmare samarbete.
Medelhavsregionen och Afrika söder om Sahara
Genom EU-medlemskapet har Sverige kommit att delta i ett utvidgat och
fördjupat samarbete med Medelhavsregionen.
Inom ramen för den s.k. Barcelonaprocessen drog EU i november år 1995 upp
riktlinjerna för en ny handelsstrategi för ovan nämnda Medelhavsländer.
Strategin syftar till att utveckla Medelhavsregionen till ett
frihandelsområde. Detta skall vara genomfört år 2010. Som ett första steg
skall EU sluta bilaterala associeringsavtal med respektive land och i ett
andra steg skall dessa stater inbördes sluta frihandelsavtal. Hittills har EU
slutit nya associeringsavtal med Tunisien, Israel och Marocko samt ett
interimistiskt associeringsavtal med PLO för den palestinska myndighetens
räkning. Förhandlingar pågår med Egypten, Jordanien samt Libanon och kommer
att inledas med Algeriet. Inledande samtal om ett associeringsavtal med Syrien
pågår. Enligt dessa avtal skall EU stegvis få tullfritt marknadstillträde för
industrivaror till nämnda länder. Övergångsperioden är tolv år. Dessa stater
har sedan samarbetsavtalen slöts på 1970-talet haft tullfrihet på EU-marknaden
för sina industrivaror.
Frågan om jordbruksprodukternas inkluderande i dessa frihandelsavtal har
utgjort ett stort problem för EU. Avtalen har därmed inte kunnat uppfylla WTO-
kraven på frihandelsavtal. Detta har bidragit till den pågående diskussionen
inom EU om regionalism.
År 1988 slöts ett samarbetsavtal mellan EU och de sex arabiska Gulfstaterna
som ingår i Gulfstaternas samarbetsråd, GCC (Bahrein, Förenade Arab-
emiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien). Avtalet utgör ett första
steg, och som ett andra steg planeras ett frihandelsavtal mellan EU och GCC.
EU:s relationer till staterna söder om Sahara exklusive Sydafrika regleras
av Lomékonventionen. Gällande avtal löper fram till år 2000. Totalt omfattar
Loméavtalet 70 u-länder varav flertalet är afrikanska. Tillsammans med
tidigare kolonier i Karibien och Stillahavsområdet benämns de ACP-länderna.
Omfattande biståndsresurser är knutna till avtalet.
Mot bakgrund av att Lomékonventionen är diskriminerande visavi andra u-
länder och inte heller syftar till att uppnå ömsesidig frihandel eller en
tull-union mellan EU och ACP-länderna har den fått ett särskilt undantag i
WTO. Det är dock enligt regeringens uppfattning angeläget att behandla de
minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt sätt.
Diskussioner om hur den framtida strategin gentemot dessa länder skall
utformas har inletts. Sverige deltar aktivt i dessa diskussioner utifrån ovan
nämnda målsättningar.
Ett förhandlingsmandat för ett frihandelsavtal mellan EU och Sydafrika
överlämnades till Sydafrika under år 1996. Några realförhandlingar har ännu
inte inletts.
För närvarande är Sydafrika inkluderat i EU:s allmänna preferenssystem.
En viktig fråga för Sydafrika och de afrikanska stater som ingår i den
Sydafrikanska tullunionen SACU (Sydafrika, Botswana, Lesotho, Swaziland och
Namibia) är att EU beaktar detta tullunionsarrangemang i sitt kommande
frihandelsavtal med Sydafrika. EU avser att stödja ekonomiskt samarbete och
integrationsträvanden mellan Sydafrika och dess grannar, bl.a. genom att knyta
Sydafrika till vissa delar av Lomékonventionen. Sydafrika är, liksom flertalet
afrikanska stater, anslutet till WTO.
Nordamerika
Vid toppmötet mellan EU och USA i Madrid i december år 1995 antogs en gemensam
deklaration och handlingsplan för fördjupningen av de transatlantiska
förbindelserna. Handlingsplanen spänner över ett brett fält av
samarbetsområden. Den är dock mest konkret på det handelspolitiska området. En
motsvarande handlingsplan för EU och Kanada undertecknades i december år 1996
i Ottawa.
Ett fördjupat handelspolitiskt samarbete i framtiden skulle även komma att
gynna den globala handelsutvecklingen. För närvarande pågår diskussioner om
hur det transatlantiska samarbetet skall kunna utvecklas i framtiden. Visioner
om ett transatlantiskt frihandelsområde får dock anses ligga långt fram i
tiden.
Stärkandet av det transatlantiska samarbetet är en prioriterad uppgift. Det
är därför av stor vikt att handlingsplanen ytterligare konkretiseras. Även om
en rad handelspolitiska konflikter under senare år försvårat relationerna
mellan EU och USA finns det stor samsyn i internationella handelspolitiska
frågor. På det handelspolitiska området bör det främsta målet för den
transatlantiska dialogen vara att parterna gemensamt skall verka för att
främja det multilaterala handelssystemet och WTO.
I december år 1992 undertecknade USA, Mexiko och Kanada det nordamerikanska
frihandelsavtalet, NAFTA.
Bildandet av NAFTA kan ses som ett första steg i den process som möjligen
kommer att resultera i ett amerikanskt frihandelsområde som sträcker sig från
Alaska i norr till Eldslandet i söder. Målsättningen är att till år 2005 kunna
skapa detta frihandelsområde.
Mot bakgrund av EU:s och Nordamerikas globala ekonomiska betydelse, samt de
länkar och kontakter som såväl USA som Kanada har med de asiatiska länderna,
är det av stor vikt att det transatlantiska handelspolitiska samarbetet
framdeles ytterligare fördjupas och konkretiseras. Dessutom finns all
anledning att tro att Mexikos ekonomiska utveckling även fortsatt kommer att
påverkas positivt av NAFTA-medlemskapet, varför ett frihandelsavtal mellan
Mexiko och EU kommer att innebära ekonomiska fördelar för båda parter.
Latinamerika
Den ekonomiska utvecklingen i regionen fortsätter att uppvisa en årlig
tillväxt på 3-4 %, vilket innebär att regionen som helhet också fortsätter som
en av världens tillväxtregioner.
I regionen har det under senare år skett en omsvängning mot en mer öppen
handelspolitik. Detta har kompletterats med en aktiv regional integration. Det
mest betydelsefulla regionala samarbetet - särskilt från svensk synpunkt och
EU-synpunkt - utgörs av Mercosur (Mercado Comun del Sur), som omfattar
länderna Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Samarbetet inom Mercosur
sker inom en år 1995 etablerad tullunion. Denna kommer år 2001, till sin
huvuddel, och år 2006, fullt ut, att övergå till en gemensam marknad med fri
rörlighet för varor, tjänster och kapital samt möjligen även en gemensam
arbetsmarknad. Under år 1996 har Bolivia och Chile anslutit sig som
associerade medlemmar och kommer därmed omkring år 2000 att ha etablerat
tullfrihet för huvuddelen av varuområdet. Övriga länder i regionen har inlett
kontakter syftande till ett närmande till Mercosur.
Mellan EU och Mercosur finns ett ramavtal från år 1995 som syftar till att
upprätta en politisk och ekonomisk interregional associering, grundad på ökat
politiskt samarbete, en gradvis och ömsesidig liberalisering av handeln och
främjande av investeringar. Ett liknande samarbetsavtal finns sedan år 1996
mellan EU och Chile.
En svensk strävan är att snarast få till stånd handelsliberaliseringar i
förhållandet till Mercosur och Chile. Detta innebär att Sverige också måste
vara pådrivande för en mer öppen handelsregim från EU:s sida.
Asien
Stillahavsasien utgör i dag en av de mest dynamiska och snabbväxande
regionerna i världsekonomin.
ASEAN-länderna (Thailand, Malaysia, Indonesien, Singapore, Brunei,
Filippinerna och Vietnam) har bildat det asiatiska frihandelsområdet AFTA.
Detta samarbete, liksom samarbetet inom APEC (Asia Pacific Economic Co-
operation), har som sin utgångspunkt s.k. öppen regionalism, dvs. de
handelsliberaliseringar som uppnås mellan de deltagande länderna tillämpas
också mot tredje länder, utan undantag från Världshandelsorganisationens,
WTO:s, princip om mest gynnad nation. Det är dock ännu för tidigt att bedöma
om frihandelsansträngningarna inom regionen verkligen kommer att innebära en
sådan öppenhet mot omvärlden.
Kina utgör i dag en av de viktigaste aktörerna inom världshandeln och har en
mycket hög ekonomisk tillväxttakt som ligger runt 10 % per år. Förhoppningar
finns att landet redan under år 1997 skall bli medlem i WTO. Sverige har i EU
understött Kinas ansökan om WTO-medlemskap, förutsatt givetvis att Kina är
berett att göra nödvändiga åtaganden.
Hongkong är i dag medlem av WTO och kommer efter överlämnandet till Kina den
1 juli 1997 att fortsätta utgöra en självständig handelspolitisk enhet inom
WTO. Taiwan har observatörstatus i WTO. Ett anslutningsavtal är i princip
färdigförhandlat och nu avvaktas att förhandlingarna om WTO-medlemskap för
Kina skall slutföras.
Japan är EU:s näst största handelspartner. EU:s handelspolitik gentemot
Japan är aktiv och har i hög grad inriktats på konkreta marknadsöppningar.
Våren år 1995 utarbetade EU ett specifikt handlingsprogram för Japan. Syftet
med detta är att höja profilen gentemot Japan som del av unionens
förhållningssätt till Asien som helhet.
EU har genom samarbetet i ASEM (Asia-Europe Meeting) inlett ett övergripande
samarbete som omfattar ekonomiskt, politiskt, vetenskapligt och kulturellt
utbyte med tio länder i Stillahavsasien. Dessa är ASEAN-länderna samt Kina,
Japan och Sydkorea. Kontakterna bidrar till att bredda och fördjupa
relationerna med Asien. ASEM kan ses som en parallell process till APEC, som
inneburit att Nordamerika har stärkt sina relationer med Stillahavsasien.
Länderna inom den sydasiatiska regionala samarbetsorganisationen SAARC
bildade år 1995 frihandelsområdet SAFTA (South Asian Free Trade Area).
Samarbetet omfattar länderna på den indiska subkontinenten. EU har välkomnat
de handelsliberaliseringar som SAFTA har kommit överens om skall börja verka
år 2005.
Bilaterala förbindelser och exportfrämjande
EU-medlemskapet innebär inte att Sverige prioriterat ned de bilaterala
kontakterna på det handelspolitiska området, i synnerhet inte vad gäller
viktiga länder utanför Europa.
Sveriges möjligheter att bilateralt förhandla om handelshinder i andra
länder är begränsade. En viktig del av svensk strategi är dock att identifiera
handelshinder som möter svensk export utomlands.
Officiella kontakter med regeringar i andra länder syftar också till att
stödja svenska företags exportansträngningar. Staten medverkar aktivt i
exportfrämjandet även på andra sätt inom ramen för handelspolitiken, inklusive
exportfrämjande.
Inom Europeiska kommissionens ram bedrivs en rad exportfrämjande aktiviteter
riktade mot tredje land. Sådana insatser bör enligt svensk uppfattning
genomföras endast i de fall då kommissionens insatser kompletterar vad som
görs nationellt.
Det statsstödda exportfinansieringssystemet är också en viktig del av det
statliga exportfrämjandet. Syftet med verksamheten är att främja svensk export
och erbjuda företag i Sverige ett finansieringsstöd som i stort sett motsvarar
vad deras konkurrenter i utlandet kan erhålla. Stödet utnyttjas mest och har
störst betydelse för exporten till vissa u-länder och länder i Central- och
Östeuropa. Verksamheten sker inom ramen för internationella överenskommelser.
Sverige stöder arbetet med att harmonisera garantigivningen för att på så sätt
skapa lika konkurrensvillkor för exportföretagen inom EU.
Världshandelsorganisationen
Det multilaterala liberaliseringsarbetet inom GATT har, enligt regeringens
bedömning, varit en grundförutsättning för Sveriges framgångar inom
utrikeshandeln. För Sverige är Världshandelsorganisationen, WTO, det
multilaterala regelverket och dess utveckling, därför högt prioriterat. Genom
medlemskapet i EU har förutsättningarna för Sveriges deltagande i den
internationella handelspolitiska utvecklingen förändrats. Regeringens grundsyn
att ett starkt multilateralt regelverk gynnar den ekonomiska utvecklingen
globalt, inte minst för mindre och ekonomiskt svagare stater, står fast.
Det multilaterala regelverket inom handelsområdet har utvecklats successivt
efter andra världskriget. Efter kriget togs initiativ till bildandet av en
internationell handelsorganisation. Denna var tänkt att utgöra ett led i det
internationella ekonomiska samarbetet där de s.k. Bretton Woods-
institutionerna, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken, utgjorde
de andra delarna. Initiativtagare var USA.
ITO kom aldrig till stånd, då avtalet inte godkändes av USA:s kongress. Den
multilaterala handelspolitiken kom i stället att under nästan 50 år regleras
genom det Allmänna tull- och handelsavtalet, GATT, som tillkom år 1947 och
ursprungligen var tänkt som en del av ett mer komplett handels-
system.
GATT, i vilket Sverige inträdde som avtalsslutande part år 1950, utvecklades
från de första decenniernas fokusering på tullförhandlingar till att
successivt och i synnerhet under den senaste förhandlingen, den s.k.
Uruguayrundan, omfatta en stor mängd icke-tariffära och handelsrelaterade
områden.
Uruguayrundan
Uruguayrundan, namngiven efter starten på förhandlingen i Punta del Este i
Uruguay år 1986, kom att bli den mest omfattande förhandlingen i GATT:s
historia. Förhandlingen kunde efter flera års förseningar avslutas först år
1994. Under förhandlingens senare år växte successivt beslutet fram att tiden
var mogen att stöpa om varuhandelsavtalet GATT, med tillhörande
uppförandekoder och andra anknutna avtal, till en ny organisation.
Förhandlingarna inom ramen för Uruguayrundan visade att det dåvarande
varuhandelssavtalet skulle komma att utvecklas på en rad punkter, dels i form
av revideringar av befintliga avtal, dels med nya avtal. I tillägg till detta
skulle ett separat avtal om tjänstehandel samt ett avtal om immaterialrätt
slutas. Ett annat viktigt resultat var att WTO och dess olika avtal nu i
princip utgör ett gemensamt åtagande för alla länder. Tidigare hade vissa
delar av GATT:s samlade regelverk varit frivilliga och haft ett begränsat
antal deltagare.
WTO
WTO kom genom beslutet i Marrakesh att omfatta tre parallella avtal med en
gemensam organisation. I tillägg till detta förbättrades GATT:s i dessa
sammanhang unika tvistlösningsmekanism. WTO-avtalet trädde i kraft den 1
januari 1995. De länder som varit signatärer till GATT kunde under det
inledande årets övergångsperiod ansluta sig till avtalet. Flertalet av GATT-
länderna anslöt sig också till WTO under år 1995. Övriga WTO-medlemmar har
anslutit sig under år 1996 och organisationen hade den 1 januari 1997 129
medlemsländer. WTO har sitt säte i GATT:s tidigare lokaler i Genève.
WTO:s organisation och avtal
Det högsta beslutsfattandet i WTO sker i ministerkonferenser, vilka enligt
överenskommelsen från Marrakesh skall anordnas minst vartannat år. I det
dagliga arbetet styrs WTO av ett allmänt råd där samtliga WTO:s medlemsländer
deltar och i vilket Europeiska kommissionen efter samråd med medlemsländerna
för unionens talan.
WTO omfattar tre huvudavtal, vilka vardera förvaltas av ett administrativt
råd. Ett råd svarar för varuhandel, GATT, ett för tjänstehandel, General
Agreement on Trade in Services (GATS) och ett för immateralrätt, Trade Related
Intellectual Property Rights (TRIPS). Under varuhandelsrådet men även inom
GATS inordnas vidare ett antal underavtal. Vid sidan av dessa tre huvuddelar
ligger WTO:s organ för handelspolitiska länderöversyner, tvistlösningsorganet
samt kommittéerna för miljö, handel och utveckling, för
betalningsbalansfrågor, för granskning av regionala avtal, för
anslutningsförhandlingar samt för organisationens budget.
WTO:s tvistlösning
Överenskommelsen om tvistlösning i WTO har inneburit påtagliga förbättringar
jämfört med GATT och är en av hörnstenarna i avtalet. Den tillämpas på hela
WTO:s regelverk och innebär en högre grad av automatik i förfarandet och en
snabbare hantering av tvister. Förfarandet inleds med bilaterala
konsultationer mellan de tvistande länderna varefter en panel tillsätts för
att granska det aktuella förfarandet, för det fall tvister inte kunnat lösas
konsultationsvägen. Efter antagandet av panelens beslut föreligger möjlighet
för det drabbade landet att införa handelspolitiska motåtgärder om det felande
landet inte rättar sig efter panelens utslag. I överenskommelsen har
medlemsstaterna åtagit sig att inte tillgripa unilaterala åtgärder vid tvister
utan att utnyttja det multilaterala systemet och de procedurer som fastläggs i
avtalet. Viktiga nyheter är överprövningsorganet, dit panelutslag kan
överklagas, och möjligheterna att avtalsenligt införa motåtgärder om ett land
inte följer en panels rekommendationer. Tidigare var det i GATT vanligt att
ett land blockerade panelbeslut. Denna möjlighet föreligger inte längre.
Under de två år som avtalet varit i kraft kan man konstatera att antalet
frågor som anmälts till tvistlösning är betydligt fler än under det gamla
systemet med GATT-paneler. De stora handelsnationerna USA, EU, Kanada och
Japan dominerar både som klagande och svarande, men glädjande är att också u-
länderna utnyttjat tvistlösningssystemet. Systemet har också fungerat bra så
till vida att många konflikter kunnat lösas på ett tidigt stadium genom
konsultationer innan frågan gått så långt som till panel. Att ett ökat antal
tvister anmäls behöver inte ses som ett tecken på brister i handelssystemet.
Det innebär snarare en ökad tillit till det nya tvistlösningssystemet och
speglar medlemsländernas vilja att lösa tvister inom det multilaterala
systemet.
Arbetet i WTO åren 1995-1996
De inledande två åren i WTO:s historia har framför allt ägnats åt att etablera
och bygga upp organisationens struktur. Det faktum att organisationen har ett
bredare ansvarsområde än GATT har medfört organisatoriska förändringar.
Organisationen är dock till sin storlek fortsatt relativt begränsad i
förhållande till ansvarsområdet. WTO har också begränsade resurser när det
gäller att utföra bredare handelspolitiska utredningar, då dess huvudsyfte är
att förvalta avtalen. De handelspolitiska ländergranskningar som genomförs har
dock bidragit till att förstärka WTO:s roll på det analytiska området.
Två centrala frågor har stått i förgrunden under WTO:s inledning. Dels har
det handlat om att se till att de nya avtalen från Uruguayrundan satts i kraft
och tillämpas på ett korrekt sätt; dels att organisera övergången från GATT
till WTO.
WTO:s medlemsantal uppgår som nämnts ovan för närvarande till 129 länder.
Ett trettiotal ytterligare länder har ansökt om medlemskap. Av ansökarländerna
utgör Kina, Taiwan och Ryssland tre ur handelssynpunkt prioriterade länder.
För svenskt vidkommande lägger vi även stor vikt vid att de baltiska staterna
och även andra östeuropeiska länder införlivas i WTO. Av de ovannämnda är
Taiwan ett särfall, då landet i princip redan uppfyller kraven på medlemskap.
Av politiska skäl har dock WTO:s medlemmar föredragit att avvakta Kinas
anslutning, innan Taiwan medges inträde i organisationen.
Ansökningsprocessen till WTO är värdefull eftersom den dels genererar
kunskap om landets handelspolitik, dels ger tillfälle att påtala och söka
rätta till svårigheter i handelsutbytet. För det ansökande landet kan
processen, särskilt när det gäller övergångsekonomierna, hjälpa till att
stärka reformarbetet.
WTO:s första ministerkonferens
1996 års ministermöte, den första reguljära ministerkonferensen i WTO, var
WTO:s första möte på politisk nivå efter avslutandet av Uruguayrundan.
Konferensens kanske viktigaste syfte var att bekräfta WTO:s roll i det globala
handelspolitiska och ekonomiska samarbetet. Vid konferensen skulle även
ministrar från WTO:s medlemsländer bekräfta de långtgående åtaganden som
gjorts i samband med Uruguayrundans avslutning. EU och ett antal andra länder
ville även lyfta fram de nya horisontella frågornas roll inom WTO, exempelvis
sambandet mellan handel och investeringar, konkurrens och miljö. Många länder
förordade att frågan om arbetsvillkor skulle tas upp i WTO:s arbetsprogram.
Den enskilda fråga som stod mest i fokus i Singapore var dock avtalet om
informationsteknik.
Resultatet av konferensen får ur ett svenskt perspektiv sammantaget
betraktas som gott, trots att deklarationen liksom mandaten för det framtida
WTO-arbetet i vissa fall är svagare än vad vi själva velat se. Med tanke på de
meningsmotsättningar som rådde i samband med förberedelsearbetet är det en
framgång att samtliga svåra frågor kom att behandlas i deklarationen. Särskilt
glädjande för svensk del var att en separat överenskommelse om ett
informationsteknikavtal kunde uppnås.
I anslutning till konferensen pågick även en parallell konferens med
deltagande av ett stort antal fristående organisationer (non-governmental
organizations, NGO:er). I denna deltog företrädare för näringslivet,
fackföreningar, miljöorganisationer, u-landsrelaterade grupper, etc. Denna del
av konferensen blev ett bra tillfälle att diskutera WTO:s framtidsfrågor
kopplade till miljö, u-landsproblem, investeringar och arbetsrätt.
Regionala handelsavtal
Den stora ökningen av regionala handelsavtal, inklusive utvidgningen av
befintliga, har medfört att vikten av att dessa avtal granskas i WTO ökat.
Deklarationen pekar på att regionala avtal kan leda till ett stöd för
handelsliberalisering och att de kan stödja u-länder i dess utveckling och
integrering i det internationella handelssystemet. I deklarationen finns ett
stöd för den svenska uppfattningen, dvs. att regional integration och
multilateral handelsliberalisering är ömsesidigt förstärkande.
Anslutningsförhandlingar
För att WTO skall uppnå målet att bli en världsorganisation för handel i
ordets rätta bemärkelse, krävs bl.a. framgångar i ansträngningarna att
ytterligare vidga dess medlemskrets. Detta gäller inte minst de betydande
handelsnationer som i dag står utanför organisationen. Av det trettiotal
länder som för närvarande ansöker om medlemskap är de s.k.
övergångsekonomierna, dvs. de tidigare statshandelsländerna, de mest
betydelsefulla.
Förutsättningarna för att Kina skall kunna anslutas till WTO inom en
relativt snar framtid bedöms i dagsläget som mer gynnsamma än tidigare. Andra
länder som nu förhandlar om medlemskap, och som inte minst ur ett svenskt
geografiskt och handelsmässigt perspektiv har hög prioritet, är Ryssland,
övriga OSS och de baltiska staterna.
Ett allmänt stöd uttalas i ministerdeklarationen för fortsatta förhandlingar
med det trettiotal länder som nu förhandlar om WTO-medlemskap. Under år 1996
blev 16 länder medlemmar i WTO.
Handel och arbetsvillkor
Frågan om sambandet mellan handel och arbetsvillkor har under ett tiotal år
varit en tvistefråga inom handelspolitiken. Frågan har utgjort ett prioriterat
område för flertalet EU-länder, Norge och USA. Syftet har varit att, utan att
undergräva u-ländernas komparativa fördelar i form av låga löner eller att
öppna för möjlighet till protektionism, diskutera sambandet mellan handel och
vissa grundläggande arbetsvillkor fastlagda i ILO:s konventioner och arbete.
En enig u-landskrets har motsatt sig varje diskussion av frågan inom WTO
eftersom man anser att den utgör ett hot mot dessa länders möjlighet att
konkurrera genom lägre löner.
En grundläggande studie om sambandet mellan handel och arbetsvillkor
presenterades år 1996 av OECD. Studien visar på positiva samband mellan handel
och arbetsvillkor, dvs. ju öppnare ett lands handel är desto bättre synes dess
respekt för arbetsvillkor vara. Den visar också att inget land synes ha dragit
exportfördelar av dåliga arbetsvillkor. Detta talar för att handel är att
föredra framför restriktioner när det gäller att förbättra arbetsvillkoren.
Däremot finns exempel på s.k. exportzoner där arbetsvillkor, men även tull-
och skatteregler, medvetet åsidosätts för att locka till sig exportindustri.
Slutsatsen i studien är dock att det inte kan påvisas att dessa zoner
medverkar till en långsiktig ekonomisk utveckling för ett land.
Ingen part drev vid Singaporekonferensen frågan om att nyttja sanktioner för
att uppnå mål på arbetsrättsområdet. Diskussionen kom i stället att cen-
treras kring WTO:s roll i frågan. Skrivningarna om arbetsvillkor kom att
omfatta den för Sverige viktiga frågan om en koppling mellan WTO och ILO genom
en hänvisning till samarbete mellan de två sekretariaten. Vidare konstateras
att regeringarna motsätter sig nyttjandet av arbetsrättsfrågor i
protektionistiska syften. Texten får anses vara en framgång med tanke på hur
förutsättningarna var under Genèveprocessen, där flera u-länder vägrade att
över huvud taget diskutera frågan i WTO.
Regeringen avser att verka för en ökad anslutning till och förbättrad
efterlevnad av de centrala normerna inom ILO. Regeringen anser att frågan bör
tas upp även i WTO. Genom en öppen dialog kan WTO verka för ökad förståelse
för frågan och därigenom undanröja de missförstånd som föreligger och
samtidigt minska riskerna för att frågan kan utnyttjas i protektionistiskt
syfte.
Regeringen anser att även om resultatet inte ger ett konkret mandat för
vidare arbete i WTO så är det viktigt att fastslå att WTO:s medlemsländer i
Singapore uttalat sitt stöd för ILO:s arbete på detta område. I uttalandet
ligger även, enligt svensk uppfattning, underförstått att frågan kan komma att
tas upp igen vid kommande ministermöten inom WTO, beroende på utvecklingen i
ILO.
Handel och miljö
Handel och miljö är en kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Kommittén för
handel och miljö tillkom i samband med WTO:s bildande och har därmed endast
verkat i två år. Den föregicks emellertid av diskussioner i andra
arbetsgrupper, diskussioner som påbörjades år 1991. Förhandlingarna har
hittills karakteriserats av ett starkt motstånd från många u-länders sida till
att introducera en diskussion om miljöfrågor mot WTO-systemet. Det råder i
många u-länder en utbredd misstänksamhet mot att miljöhänsyn från i-ländernas
sida skall användas i protektionistiskt syfte.
Handel och miljö är ett prioriterat område för Sverige i WTO-sammanhang.
Sverige har således verkat mycket aktivt inom EU i förhandlingarna inför
Singaporekonferensen för att få ett så framåtsyftande och konkret resultat som
möjligt. En viktig övergripande svensk målsättning i handels- och miljöarbetet
är att så långt som möjligt undanröja risk för konflikt mellan miljöpolitiska
och handelspolitiska beslut, så att de blir ömsesidigt stödjande i syfte att
uppnå en hållbar utveckling. Målsättningen är vidare att Sveriges, i en
internationell jämförelse, progressiva miljöpolitik skall stödjas och få
internationell spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara
intakta eller förbättras. Svenska företags miljöanpassning skall kunna utgöra
en konkurrensfördel.
En högt prioriterad fråga för EU och Sverige i WTO har hittills varit frågan
om förhållandet mellan handelsåtgärder i miljökonventioner och WTO-
regelverket. Det som gör denna fråga angelägen är bl.a. vikten av att uppnå
stabilitet och förutsägbarhet i systemen, vikten av att minimera riskerna för
protektionistiskt missbruk av miljöskäl och vikten av att stödja det
internationella miljöarbetet inom multilaterala miljökonventioner. EU bidrog
på detta område med det mest långtgående förslaget. Förslaget går ut på att
man, för att stödja det internationella miljöarbetet, skall skapa en permanent
undantagsmöjlighet i WTO-regelverket för handelsåtgärder riktade mot globala
och regionala miljöproblem som vidtas inom ramen för multilaterala
miljökonventioner. EU har även lagt förslag i kommittén rörande miljömärkning
och marknadstillträde.
Kommitténs rapport till ministerkonferensen och ministerdeklarationen
innehåller få rekommendationer eller konkreta förslag till åtgärder på
miljöområdet. Fokus ligger i stället på att precisera vikten av fortsatt
arbete rörande de olika frågorna. Resultatet i kommittén motsvarar därmed inte
EU:s och Sveriges ambitionsnivå i arbetet.
En viktig slutsats från Singapore är att miljökommittén skall få förnyat
mandat att fortsätta sitt arbete med samma arbetsprogram som tidigare. Sverige
välkomnar detta beslut och kommer nu att fortsatt verka aktivt i det mödosamma
arbetet att finna en samsyn och skapa en plattform för att driva dessa frågor
framåt.
U-länder
Medlemskapet i WTO innebär för många u-länder mer långtgående förpliktelser
jämfört med GATT, även om man i vissa fall åtnjuter övergångsperioder och
medges särbehandling från vissa åtaganden, t.ex. på jordbruksområdet. De ökade
förpliktelserna följer av de många nya avtal som innefattas i WTO, t.ex. det
immaterialrättsliga området, och det faktum att WTO utgör ett homogent
regelverk till vilket man ansluter sig i dess helhet. Genomförandet av WTO-
avtalen uppfattas åtminstone i vissa delar som problematiskt av flera länder.
Detta är också en av anledningarna till att en stor och viktig grupp u-länder
ställt sig negativa till att utvidga WTO:s arbetsprogram då redan de
befintliga avtalen uppfattas som alltför långtgående och arbetskrävande.
Deklarationen lyfter fram dessa problem. Med hjälp av tekniskt bistånd avser
man inom WTO:s ram att bistå u-länderna så att de får möjlighet att genomföra
sina åtaganden och reformer.
Förutom detta kan nämnas att i överenskommelsen från Uruguayrundan ingår ett
åtagande om att de minst utvecklade länderna och de u-länder som är
nettoimportörer av livsmedel och därmed drabbas av högre världsmarknadspriser
under en övergångsperiod skall kunna erbjudas särskild stödmöjlighet i form av
biståndsinsatser.
Minst utvecklade länder
Inför Singaporemötet hade WTO:s generaldirektör presenterat ett program för
utökat stöd för de minst utvecklade länderna. Programmet omfattade ett ökat
handelsfrämjande bistånd och förbättrat marknadstillträde. Bland annat
föreslogs att dessa länder skulle erbjudas nolltullar. I slutskedet av mötet
presenterade EU en text om de minst utvecklade länderna som innebar
ytterligare åtaganden gentemot denna ländergrupp. Texten, som välkomnades av
dessa länder, fick dock andra länder, såväl inom u- som i-landskretsarna, att
reagera - detta då denna del av deklarationen redan ansågs överenskommen.
Texten, som innehöll element om autonoma åtgärder för att stödja de minst
utvecklade länderna och att ge mer förmånliga villkor för marknadstillträde
för varor från de minst utvecklade länderna, kunde slutligen antas i en
jämfört med EU:s förslag något reviderad form. EU spelade i denna fråga en
positiv och pådrivande roll. USA, Japan och vissa u-länder sökte däremot
motsätta sig förstärkningar av texten.
Ett delresultat är att WTO i samarbete med ITC (UNCTAD:s och WTO:s
Internationella handelscentrum, International Trade Center) och UNCTAD skall
anordna en konferens under år 1997 för att diskutera handelsrelaterat bistånd
och ökat marknadstillträde avseende de minst utvecklade länderna.
Från svensk sida driver regeringen nu på inom EU för att följa upp detta
genom att genomföra konkreta marknadsöppnande åtgärder.
Övrig multilateral verksamhet
Även övriga multilaterala organisationer på det handelspolitiska området har,
enligt regeringens bedömning, en viktig roll att spela, om än underordnad WTO.
Både OECD och UNCTAD har centrala uppgifter när det gäller att förbereda,
analysera och utveckla det multilaterala regelverket. Regeringens mål är att
organisationerna effektiviseras så att arbetet blir ett stöd för denna
utveckling.
OECD
Ett av OECD:s syften är, enligt stadgarna, att bidra till en ökning av
världshandeln på multilateral bas och i enlighet med internationella
åtaganden. OECD:s uppgift är i detta avseende att utgöra ett analysorgan och
idéforum som stöd för förbättringar av handelssystemet och fortsatt avveckling
av handelshinder.
Regeringen anser att OECD spelar en viktig roll som analysorgan och
policyforum i handelspolitiska frågor. OECD-arbetet kan förbereda marken för
förhandlingar och överenskommelser om liberaliseringar i WTO. OECD:s roll blir
att stödja den fortsatta WTO-processen och slutsatserna från WTO:s
ministermöte i Singapore. Även om det kan föras förhandlingar inom OECD - för
närvarande pågår förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal - är
detta inte OECD:s huvuduppgift. OECD:s komparativa fördel ligger i analysen
och policydialogen. Fördelen med ett OECD som fortsatt får spela en roll på
det handelspolitiska området är, enligt regeringens bedömning, att en allsidig
analys och debatt kan genomföras utan att parterna intar
förhandlingspositioner och därmed begränsar en förutsättningslös diskussion.
UNCTAD
UNCTAD - FN:s konferens för handel och utveckling - har till syfte att bidra
till ökad internationell handel, särskilt mellan länder i olika stadier av
utveckling, och att bidra till en snabbare ekonomisk utveckling för utveck-
lingsländer. UNCTAD har därvid en utredande funktion på handelspolitikens
område, men är ej ett förhandlande organ. UNCTAD bidrar dock till
förberedelserna för förhandlingar inom handelspolitikens område genom bl.a.
analyser. Vidare är UNCTAD centralt forum för dialog om u-ländernas problem
inom handel och utveckling. UNCTAD fungerar dock som forum för förhandlingar
om multilaterala råvaruavtal.
Regeringen anser att UNCTAD utför ett värdefullt utredande och analyserande
arbete, vartill kommer att UNCTAD:s tekniska bistånd kommer u-länderna, och
särskilt de minst utvecklade, till godo inom skilda områden av betydelse för
deras möjligheter att delta i ett internationellt handelsutbyte.
Övriga internationella organisationer
På råvaruområdet har ett ändrat internationellt politiskt och ekonomiskt
klimat medfört att regleringstänkandet successivt har fått vika för
marknadsanpassade lösningar. Sveriges tidigare höga profil på området har
under senare år ersatts av en betydligt lägre aktivitetsnivå. Ambitionen är
att vi av kommersiella, miljöpolitiska och biståndspolitiska skäl skall hålla
oss rimligt informerade om och medverka till effektivisering av verksamheten i
de råvaruorgan vi deltar i. Inom EU sker ett nära samråd om råvarufrågorna.
Medlemskapet innebär att Sverige även på detta område åtagit sig att agera
inom ramen för den gemensamma handelspolitiken.
För att uppnå resultat i det handelspolitiska samarbetet är det av betydelse
att det svenska agerandet i alla dessa organ sker konsekvent vad gäller de
övergripande målsättningarna om frihandel.
Riktlinjer och prioriteringar för framtiden
Sverige skall, enligt regeringens uppfattning, verka för att EU fortsätter
arbetet inom WTO för en fri handel. Avtalen om telekommunikation och
informationsteknik har visat vägen mot en allt bredare samsyn över världen
om att undanröja handelshinder. Samtidigt har den svenska industrins
konkurrenskraft förstärkts. En minskning av handelshindren leder även till
billigare produkter för konsumenterna.
Ett viktigt handelspolitiskt mål är att avveckla tullarna. Ett annat mål är
att förändra tillämpningen av antidumpningsinstrumentet. Att ge investerare
möjlighet att etablera sig utomlands på lika villkor som värdlandets företag
är ett tredje mål. Detta gäller inte minst i Asien.
Ett starkt multilateralt regelverk som förmår anpassa sig till
globaliseringens utmaningar utgör en av förutsättningarna för att de
övergripande handelspolitiska målen skall uppnås och att utvecklingen av
regionala samarbetsformer sker på ett sätt som inte bidrar till ökade
handelshinder. En fortsatt europeisk integration såväl som ett fortsatt arbete
på att utveckla de transatlantiska förbindelserna och öka samverkan med de
dynamiska ekonomierna i Asien utgör viktiga mål för regeringen.
Utvecklingen inom det handelspolitiska regelverket bör ske i samklang med
andra prioriterade mål, exempelvis på miljöområdet eller avseende förhållanden
i arbetslivet.
En av de grundläggande målsättningarna för det multilaterala regelverket är
en fortsatt integrering av u-länderna. De minst utvecklade länderna har av
förståeliga skäl i vissa fall svårt att anpassa sig i takt med utvecklingen av
det multilaterala regelverket. Mycket kan dock göras för dessa länder, inte
minst i form av tekniskt bistånd och särskilda åtgärder för förbättrat
marknadstillträde.
Regeringens mål är att Östersjön blir en hemmamarknad för Sverige. Samtidigt
verkar regeringen för att Östersjöstaterna, såväl som övriga Öst- och
Centraleuropa, integreras handelspolitiskt med övriga Europa, med EU-
medlemskap som slutmål. De nya medlemsstaternas handelspolitiska intressen
talar också för att de blir ett tillskott till en frihandelsvänlig union.
EU måste även fortsätta att fördjupa sitt handelspolitiska samarbete med
såväl Nordamerika som Latinamerika. Detta genom att verka för att det
transatlantiska samarbetet utvecklas och fördjupas och att samarbetet med
Mexiko och Mercosur utvecklas i riktning mot frihandelsavtal.
Det handelspolitiska samarbetet med Japan, ASEAN och övriga länder i
regionen måste öka och fördjupas. Det arbete som pågår inom ASEM måste fortgå
och utvecklas. Relationerna med Kina måste även de finna sina former.
Medlemskap i WTO utgör ett viktigt steg i denna riktning.
Genom EU-medlemskapet har Sverige fått ytterligare instrument för att agera
även inom det bilaterala området. EU:s möjligheter och de åtgärder som nu
genomförs för att öppna marknader i tredje land utgör ett viktigt komplement
till den svenska bilaterala strategin och ett viktigt stöd för svenskt
näringsliv.
Motionerna
I kommittémotionen N10 (m) krävs i yrkande 2 att riksdagen gör ett
tillkännagivande rörande tillämpningen av MR-klausuler i EU:s avtal.
Motionärernas utgångspunkt är att handelsrestriktioner normalt är
kontraproduktiva och att ländernas befolkning inte skall bestraffas genom
handelsrestriktioner som ett resultat av maktövergrepp från respektive
regering.
I EU:s avtal med andra länder, associationsavtal, partnerskapsavtal,
handels- och biståndsavtal, finns normalt en s.k. MR-klausul. Syftet är att EU
på detta sätt skall markera vikten av att länderna uppfyller grundläggande
krav på mänskliga rättigheter. Om så ej är fallet kan avtalen suspenderas
eller sägas upp.
I grunden, säger motionärerna, bör samma princip som för all annan handel
gälla - handeln bör vara fri. Det primära undantaget är när FN beslutar om
handelsrestriktioner som en sanktion mot ett land för dess brott mot
internationell rätt, vilket t.ex. varit fallet beträffande Irak och Libyen.
I den enskilda motionen 1996/97:N11 (s) krävs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om hur målet om fattigdomsbekämpning enligt Maa-
strichtfördraget och en strategi för den svenska handelspolitiken inom EU och
WTO, avseende global miljö och rättvisa skall uppfyllas.
Motionären anför att regeringen i skrivelsen lägger tonvikt på de fördelar
med de handelspolitiska reglerna som tillkommer det svenska näringslivet, men
underlåter att på allvar analysera handelspolitikens effekter på lång sikt och
ur global synvinkel. Problemet med det övergripande målet om frihandel är att
det i viktiga avseenden strider mot andra övergripande mål, exempelvis målet
att minska koldioxidutsläppen.
När WTO bildades stimulerades världsekonomin kraftigt genom de sänkta
handelshindren, men det var huvudsakligen EU, Japan och USA som var vinnare.
Analysen av vilka som tjänar på och vilka som skulle behöva tjäna mest på
världshandeln är bristfällig. Att, som u-länderna, öppna sig för
världsmarknaden i ett läge då produktionskapaciteten inom såväl jordbruk som
industri är svag riskerar att leda till underutveckling och
avindustrialisering. Detta är, enligt motionären, vad som nu sker i Afrika
söder om Sahara. De afrikanska länderna har under 15 års tid genomfört
handelsliberaliseringar och strukturanpassningar av sina ekonomier, men de har
inte fått en förbättrad handelssituation och har inte heller dragit till sig
utländska invest-eringar. I skrivelsen framhålls att den övergripande
målsättningen är att göra handels- och miljöpolitiken ömsesidigt stödjande och
också syfta till en hållbar utveckling i u-länderna. Ett problem som, enligt
motionären, måste beaktas i detta sammanhang är den stora skuldbörda som u-
länderna dignar under, och som tvingar dem att för att kunna betala räntor på
dessa skulder exploatera sina skogar och andra naturresurser på ett icke
uthålligt sätt. För att frihandel skall kunna vara verkligt fri behöver vissa
länder växa till sig för att kunna delta på en någorlunda jämbördig nivå.
Annars leder handel, hur fri den än kallas, till ytterligare exploatering.
Maastrichtfördraget innebar en politisk vändpunkt för inställningen till
biståndspolitiken. Utvecklingssamarbetet fick formellt en egen position i den
framväxande Europapolitiken och fattigdomsbekämpningen sattes i centrum
(artikel 130 u). Arbetet med att upphäva fattigdomen skall inte påverkas
negativt av annan politik som berör u-länderna (artikel 130 v). Politiken inom
handel skall samordnas med målet om fattigdomsbekämpning. Därmed innebär
Maastricht-fördraget att frågor som rör handel, skuld,
strukturanpassningsprogram och mänskliga rättigheter för första gången skall
samordnas med biståndsmålet.
Utskottets överväganden
Sveriges beroende av omvärlden har successivt ökat efter andra världskriget.
Detta har avspeglat sig inom flertalet samhällsområden. Särskilt påtaglig har
internationaliseringen och dess effekter dock varit inom den ekonomiska
sektorn. På grund av vår näringslivsstruktur och storleken på vår ekonomi har
utrikeshandeln kommit att spela en avgörande roll för Sveriges utveckling.
I regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför
2000-talet beskrivs utvecklingen på utrikeshandelns område samt ges en
översikt över Sveriges och EU:s målsättningar med tonvikt på det multilaterala
samarbetet och den gemensamma handelspolitiken.
Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till vad som anförs i skrivelsen i
de delar som behandlas i detta yttrande. Utöver att ta ställning till de
inledningsvis nämnda motionerna avser utskottet också att i föreliggande
yttrande framhålla betydelsen av den växelverkan som finns mellan
utrikeshandeln och andra aspekter på Sveriges relationer till omvärlden,
främst på utrikes- och säkerhetspolitikens område.
Enligt utskottets uppfattning förtjänar det att framhållas att många av de
frågor som behandlas i regeringens skrivelse är säkerhetspolitiskt relevanta
och av central betydelse i perspektiv av den vidgade syn på säkerheten som
introducerats under senare år. Kännetecknande för diskussionen av det vidgade
säkerhetsbegreppet är den allmänt omfattande insikten om de direkta och
indirekta sambanden mellan olika aspekter på säkerhet. Denna typ av samband
innebär bl.a. att en positiv utveckling av ekonomi, inklusive utrikeshandel,
samt av miljö, respekt för demokrati och de mänskliga rättigheterna m.m.
skapar en grund för internationell stabilitet och säkerhet.
Sveriges säkerhetspolitik har en såväl ekonomisk som politisk och militär
dimension. Ekonomisk och social utveckling är en förutsättning för stabil fred
och säkerhet. Sverige bidrar till global säkerhet och långsiktigt
fredsbyggande genom en i internationell jämförelse omfattande satsning på
civila aspekter av säkerheten. Häri innefattas bl.a. våra insatser på
handelspolitikens område.
Säkerhet är i dagens värld inte bara en militär fråga eller en fråga om att
undvika krig. Det är även en fråga om att på andra sätt skapa förutsättningar
för fred. Den utveckling i efterkrigstidens Europa som lett fram till dagens
EU är ett exempel härpå. Utrikeshandeln som sammanhållande element och
skapandet av gemensamma ekonomiska strukturer har utgjort grunden för det
fredsprojekt som EU är.
Utrikesutskottet har tidigare i många sammanhang konstaterat att det är ett
grundläggande svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. Frihandel
är en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomisk utveckling, för
tillväxt och för sysselsättning. Detta gäller för Sverige och övriga EU-länder
men också för u-länderna och för staterna i Central- och Östeuropa. Mot denna
bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka
för att tillträdet till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s
handelspolitik förblir öppen och att EU förändrar sin politik inom de områden
där man hittills varit mindre öppen mot omvärlden.
EU har flera typer av avtal med tredje land. Ofta reglerar avtalen inte bara
handel utan också samarbete, bistånd och andra områden där medlemsstaterna har
befogenheter.
EU har som uttrycklig målsättning att bygga broar i Europa för att därigenom
främja fred, demokrati och stabilitet. De s.k. Europaavtalen, dvs. de
associationsavtal som ingåtts med länder i Central- och Östeuropa, reglerar
inte enbart handel m.m. utan har också medlemskap som slutligt mål.
Uppgiften att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras
ansträngningar att säkra demokratin, den sociala rättvisan och uppbyggnaden av
fungerande ekonomiska system utgör en av de allra största utmaningarna i
Europa i dag. På samma sätt måste Europa självfallet fortsätta att engagera
sig och vara lyhört för utvecklingsländernas behov. Handel och bistånd, miljö
och utveckling måste gå hand i hand med strävan att bekämpa fattigdomen. En
stark europeisk union måste enligt utskottets uppfattning vara generös mot
omvärlden.
Riksdagen bör, enligt motion N11 (s), av regeringen begära en utredning om
hur målet om fattigdomsbekämpning enligt Maastrichtfördraget och en strategi
för den svenska handelspolitiken inom EU och WTO, avseende global miljö och
rättvisa, skall uppfyllas. I motionens motivtext nämns en rad exempel på
konflikter mellan handelspolitiska och andra mål.
Utskottet vill, med anledning av motionen, framhålla att frågan om
handelspolitikens roll i förhållande till andra politikområden och de
målkonflikter som finns fortlöpande beaktas i olika sammanhang, såväl inom EU
som vid utformningen av svensk utrikespolitik.
I motionen pekas bl.a. på målkonflikter mellan områdena
fattigdomsbekämpning, handelspolitik och miljö. Av skrivelsen framgår väl att
regeringen är medveten om dessa problem och att Sverige, bl.a. i WTO-
sammanhang, aktivt driver frågan om miljöhänsyn i handelspolitiken. Utskottet
vill i sammanhanget också framhålla att regeringen i regeringens skrivelse
1996/97:2 Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling redovisar
inriktningen, både inom och utom ramen för EU-samarbetet, av svenska insatser
i denna typ av frågor. Enligt utskottets uppfattning är de svenska
positionerna på området, sådana de i olika sammanhang redovisats, väl avvägda,
och regeringen bör även i fortsättningen verka på sätt som hittills.
Med beaktande av det perspektiv motionären anlägger kan det finnas skäl att
i sammanhanget peka på den serie avtal som f.n. håller på att ingås inom ramen
för EG:s Medelhavspolitik. Dessa avtal, som bl.a. innehåller bestämmelser om
politisk dialog, frihandel samt ekonomiskt och socialt samarbete, syftar till
att åstadkomma säkerhetspolitisk stabilitet samt en positiv ekonomisk och
social utveckling i regionen. Avtalskomplexet, som också avses bidra till att
knyta samman de icke-europeiska Medelhavsländerna (IEM) sinsemellan, bl.a.
genom att skapa handelspolitiska förutsättningar för ett ökat ekonomiskt
utbyte, har även en god miljömässig utveckling som ett klart uttalat mål.
EU:s relationer till ett stort antal u-länder, närmare 70 stycken, regleras
av Lomékonventionen, som löper fram till år 2000. Omfattande biståndsresurser
är knutna till avtalet. Konventionen ger mer långtgående handelspreferenser än
vad som ges inom ramen för bl.a. EU:s allmänna preferenssystem. Mot bakgrund
av att Lomékonventionen är diskriminerande visavi andra u-länder och inte
heller syftar till att uppnå ömsesidig frihandel eller en tullunion mellan EU
och berörda u-länder har den fått ett särskilt undantag i WTO.
Enligt vad utskottet nyligen (mars 1997) erfarit vid en föredragning av
biståndsministern förbereds för närvarande inom Regeringskansliet svenska
positioner inför förhandlingarna om det avtal som skall ersätta
Lomékonventionen. Härvid beaktas inte bara handelspolitiska aspekter utan även
förhållanden av den art motionären nämner och som har att göra med att
avtalsparterna är u-länder. Diskussioner om hur den framtida strategin gent-
emot dessa länder skall utformas har också inletts i EU-kretsen med aktivt
svenskt deltagande. Som en grund för Sveriges agerande i dessa sammanhang
finns den "EU-strategi om utvecklingsarbete" som den 7 november 1996
presenterades för riksdagen av biståndsministern. Utskottet noterar att det är
angeläget att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-
förenligt sätt.
Också i andra EU-sammanhang görs övergripande bedömningar av de problem som
motionären pekar på. Så sker exempelvis inom ramen för det arbete som för
närvarande pågår inför fastställandet av nästa budget för gemenskaperna.
Motionären tar speciellt upp frågan om förhållandena i Afrika söder om
Sahara. Utskottet finner därför anledning att framhålla att en särskild
kommitté under Utrikesdepartementet ("Partnership Africa" Arbetsgrupp för en
ny Afrikapolitik [UD 1996:D]) för närvarande utför ett analys- och
utredningsarbete rörande demokrati och politisk utveckling samt säkerhet,
utveckling och konfliktlösning i Afrika söder om Sahara.
Även i andra sammanhang anläggs, såväl från svensk sida som inom EU, ett
sammanhållande synsätt på frågor som rör handel, miljö och utveckling. Mot
denna bakgrund föreligger enligt utskottets mening inget behov av att
tillmötesgå motionärens yrkande.
I motion N10 (m), yrkande 2, tas frågan om ?tillämpningen av MR-klausuler i
EU:s avtal? upp. Motionärens uppfattning synes vara att handelssanktioner
endast undantagsvis skall tillgripas; det primära undantaget är sanktioner
beslutade av FN.
Som utskottet anfört tidigare i detta yttrande är det ett grundläggande
svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. Häri ligger också en
ambition att verka mot förtäckt protektionism.
Utskottet har nyligen (bet. 1996/97:UU12) framhållit att det är värdefullt,
om än inte alltid nödvändigt, att sanktioner beslutas av FN:s säkerhetsråd,
eftersom detta ger moralisk legitimitet och effekt åt sanktionsbesluten.
Enligt den sanktionslag som antogs av riksdagen 1996 (SFS 1996:95) kan
regeringen under vissa förutsättningar besluta om sanktioner efter beslut av
FN:s säkerhetsråd eller efter beslut av EU inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Utnyttjandet av sanktionsinstrumentet är inte oproblematiskt och utskottet
har tidigare noterat att det, i likhet med vad motionären påpekar, ofta visar
sig att civilbefolkningen drabbas hårt av ekonomiska sanktioner som
tillgripits till följd av åtgärder som ifrågakommande regim vidtagit.
Visserligen vänder sig motionären inte mot att MR-klausuler ingår i EU:s
avtal med andra stater, men det kan likväl finnas skäl att påpeka att
förekomsten och utformningen av dylika klausuler varierar beroende på vilken
EU:s avtalspart är. Sålunda finns exempelvis inte behov av en dylik klausul i
avtal med stater som är medlemmar i Europarådet.
De för EU viktigaste avtalen med andra stater har syften som går långt
utöver att enbart främja handel. Ofta har dylika avtal som mål att reglera ett
brett spektrum av relationer mellan avtalsparterna och ibland också att
påverka andra förhållanden som inte behöver vara av bilateral karaktär,
exempelvis att åstadkomma en positiv utveckling på miljöområdet, hållbar
utveckling eller kanske just främjande av MR-förhållanden. Det kan därför inte
hävdas att målet fri handel alltid skall ha prioritet framför andra mål som
man med avtalet velat uppnå. Hur en eventuell MR-klausul tillämpas måste
bedömas mot bakgrund härav.
I sammanhanget finns skäl att påpeka att MR-klausuler i avtal av här aktuell
typ, exempelvis i de s.k. Medelhavsavtalen, ofta innehåller bestämmelser om
politiska konsultationer i MR-frågor och att de således ger andra möjligheter
än enbart suspension och uppsägning.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att behov av att
tillmötesgå motionärens yrkande inte föreligger.
Stockholm den 10 april 1997
På utrikesutskottets vägnar
Göran Lennmarker
I beslutet har deltagit: Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Urban Ahlin
(s), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone
Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil
Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Bengt
Silfverstrand (s), Christina Axelsson (s) och Ingbritt Irhammar (c).
Särskilt yttrande
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Utrikesutskottet har i detta yttrande till näringsutskottet lämnat synpunkter
på regeringens skrivelse om målsättningar på det handelspolitiska området. Vi
instämmer i huvudsak med yttrandet, men vill därutöver framhålla följande
aspekter.
Sambandet mellan handel och arbetsvillkor samt sambandet mellan handel och
miljö syns tydligt när krav på bra arbetsvillkor och en god miljö kommer i
konflikt med handelsintressen och förväntningar om en snabb ekonomiskt
tillväxt.
Vi har vid många tillfällen i riksdagsdebatterna påpekat nödvändigheten av
hänsyn till sociala behov, arbetstagarnas ålder och arbetstidens omfattning
samt hänsyn också till miljön. Handelsintressen kommer lätt i motsättning till
tillgången på naturresurser och deras förmåga till regenerering, liksom sättet
att ta fram varor och producera dem. Skrivelsen tar upp u-ländernas motstånd
mot att arbetsvillkor och miljö tar plats i handelspolitiken och diskuteras
seriöst i WTO. För att eliminera ländernas misstänksamhet mot att krav på
bättre arbetsvillkor och en bättre miljö är ett hot mot deras konkurrenskraft
krävs att de nuvarande mönstren för världshandeln förändras.
Regeringens skrivelse uttrycker vad gäller sambandet mellan handeln och
grunderna för arbetsvillkoren i ILO:s konventioner en pessimism - mandat för
vidare arbete med detta gavs inte, och ?Kommitténs rapport ... innehåller få
rekommendationer eller konkreta förslag till åtgärder på miljöområdet. ...
Resultatet i kommittén motsvarar därmed inte EU:s och Sveriges ambitionsnivå i
arbetet.? En hållbar utveckling som utgår från miljöhänsyn antogs av
deltagarna i Riokonferensen och är en av grundstenarna i Agenda 21-arbetet.
Den har därmed en given plats i allt mänskligt arbete och utveckling.
Vi förutsätter att Sverige, tillsammans med de länder inom EU som har samma
åsikt, konsekvent driver frågan om att miljöfrågorna involveras i WTO. Sverige
bör gå i täten - exemplets makt är stor. Sverige kan fokusera på arbetsvillkor
och miljö i sin egen handelspolitik och i sitt internationella
utvecklingssamarbete samt ändra sina handelsmönster till förmån för en
solidarisk handel som tar hänsyn till människa och miljö.
Den fråga om u-ländernas skuldbörda och krav på skuldavskrivning som
framförs i motion N11 (s) är av stor vikt. Sverige bör på det internationella
planet agera med all kraft för att inför år 2000 uppnå skuldfrihet för de
fattigaste länderna. Detta är krav som bland annat framförts av Sveriges
kristna råd och andra frivilliga organisationer.
I den moderata motionen N10 (m), yrkande 2, finns en diskussion om
sanktioner och det sägs att dessa egentligen bara bör accepteras av Sverige om
de är påbjudna av FN. Vi är medvetna om att sanktionsinstrumentet är svårt att
dirigera så att det inte skadar befolkningen. Trots detta måste det vara
möjligt för EU att ta ställning till sanktioner mot ett annat land när
uppenbara brott mot mänskliga rättigheter pågår. Det kan vara nödvändigt att
en grupp av länder går före andra innan det internationella samfundet kan
samla sig till ett gemensamt beslut om sanktioner.
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Skrivelsen............................................2
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................5
Den gemensamma handelspolitiken.....................5
Den multilaterala handelspolitiken..................8
Handel och ekonomisk tillväxt.....................8
Handel och arbetsvillkor och miljö...............11
Handel och fattigdomsbekämpning..................14
Handel och djurskydd.............................15
Rättvisemärkning.................................16
Kooperationen i Östersjösamarbetet...............17
Övriga handelspolitiska frågor.....................19
Svensk uranimport................................19
Biståndsmarknaden................................20
Marknadsföring av alkoholdrycker.................21
Regeringens skrivelse..............................22
Hemställan.........................................22
Reservationer........................................23
1. Handel och ekonomisk tillväxt (v)...............23
2. Handel och ekonomisk tillväxt (mp)..............24
3. Handel och arbetsvillkor och miljö (m, fp, kd)..25
4. Handel och arbetsvillkor och miljö (v)..........26
5. Handel och arbetsvillkor och miljö (mp).........26
6. Handel och djurskydd (v, mp)....................27
7. Svensk uranimport (mp)..........................28
8. Marknadsföring av alkoholdrycker (mp)...........29
Bilaga
Utrikesutskottets yttrande 1996/97:UU5y............30