Näringsutskottets betänkande
1996/97:NU03

Förbättrad kapitalförsörjning


Innehåll

1996/97
NU3
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels    proposition   1995/96:214    om
förbättrad kapitalförsörjning,
dels en motion som väckts med anledning
av propositionen.
En gemensam skrivelse från Företagarnas
Riksorganisation och Sveriges
Köpmannaförbund har inkommit med
anledning av ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen
framlagda  förslagen  till  ändringar  i
kreditmarknadsbolagslagen. Ett  undantag
från  lagens tillämpningsområde föreslås
bli  infört för riskkapitalbolag som har
en begränsad utlåningsverksamhet och som
inte finansierar sin verksamhet via  lån
från  allmänheten. Även vissa stiftelser
och  bolag med offentlig anknytning  som
lämnar  krediter  till företag  föreslås
bli  undantagna. Slutligen föreslås  att
den  tidsgräns som är angiven  i  lagens
övergångsbestämmelser   avseende   vissa
äldre  finansbolag skall  förlängas  med
ytterligare  två  år fram  till  den  31
december 1998.
I en motion avvisas regeringens förslag
om       undantag      från       lagens
tillämpningsområde. I stället bör,  sägs
det,  beslut fattas om återinförande  av
den  frikrets som gällde enligt 1988 års
finansbolagslag     så      att      nya
kreditmarknadsbolag kan etablera sig  på
marknaden.
Utskottet   avstyrker   motionen    med
hänvisning  till att ett  sådant  beslut
skulle  föregripa arbetet inom den  s.k.
Banklagskommittén,     vars     direktiv
innefattar   en  prövning   av   frågan.
Motionen följs upp i en reservation  (m,
c,  fp, kds), vari bl.a. anförs att  ett
införande  av nämnda frikrets skulle  få
en  större positiv effekt för de små och
medelstora företagens kapitalförsörjning
än regeringens förslag.

Propositionen

I  proposition 1995/96:214 föreslås  att
riksdagen antar regeringens förslag till
lag  om  ändring i lagen (1992:1610)  om
kreditmarknadsbolag.

Lagförslaget återges i bilaga.
Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1997.

Motionen

Den  motion som väckts med anledning  av
propositionen är

1995/96:N39 av Karin Falkmer  m.fl.  (m,
fp, kds) vari yrkas att riksdagen
1.  som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts  om  att
införa  en frikrets i enlighet med  1988
års finansbolagslag,
2.  som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts  om  att
beakta      direktiv     vad      gäller
finansieringsverksamheten,
3.  avslår propositionen i den del  som
berör undantag för riskkapitalbolag samt
stiftelser  och  företag  med  offentlig
anknytning  i  enlighet  med   vad   som
anförts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag
trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen
innehåller  enhetliga  regler   för   de
kreditföretag  vars verksamhet  tidigare
styrdes    av   lagen   (1988:606)    om
finansbolag   och  lagen  (1963:76)   om
kreditaktiebolag. Huvuddelen av de äldre
reglerna     för    finansieringsföretag
utanför banksystemet sammanfördes i  den
nya lagen och gäller oavsett till vilket
ändamål   krediter  ges.   Genom   lagen
genomfördes   EG:s  första   och   andra
banksamordningsdirektiv (77/780/EEG  och
89/646/EEG).  Syftet med dessa  direktiv
är   att   samordna  lagar   och   andra
författningar  som reglerar  rätten  att
starta och driva kreditinstitut.
Med  kreditinstitut avses  enligt  EG:s
första    banksamordningsdirektiv    ett
företag  som  bedriver  verksamhet   som
består i att ta emot insättningar  eller
andra    återbetalbara    medel     från
allmänheten och att bevilja krediter för
egen  räkning. Definitionen i direktivet
på vad som är ett kreditinstitut skiljer
sig   från  vad  som  enligt  lagen   om
kreditmarknadsbolag   utgör   ett   s.k.
kreditmarknadsbolag. Ett sådant bolag är
enligt  lagen  ett företag som  erhållit
tillstånd          att           bedriva
finansieringsverksamhet.             Med
finansieringsverksamhet i lagens  mening
avses näringsverksamhet vars ändamål  är
att  lämna  kredit, ställa  garanti  för
kredit, förmedla kredit till konsumenter
eller  medverka till finansiering  genom
att  förvärva  fordringar eller  upplåta
lös  egendom till nyttjande.  På  vilket
sätt denna verksamhet finansieras saknar
enligt lagen betydelse i fråga om kravet
på  tillstånd.  Rörelsereglerna  skiljer
sig  heller  inte  åt  beroende  på   om
företaget  lånar medel från  allmänheten
eller  ej.  Den svenska regleringen  har
därmed ett vidare tillämpningsområde  än
vad     som     krävs    enligt     EG:s
banksamordningsdirektiv.
I  den  s.k.  kreditmarknadsbolagslagen
anges   vissa  finansieringsverksamheter
som     inte    omfattas    av    lagens
tillämpningsområde.  I   följande   fall
krävs inte tillstånd:
1.  finansieringsverksamhet som bedrivs
av statlig eller kommunal myndighet,
2.  finansieringsverksamhet i  form  av
s.k. handelskrediter,
3.  finansieringsverksamhet  i  företag
som  tillgodoser finansieringsbehov inom
en      grupp     näringsidkare      med
intressegemenskap,
4. normal likviditetsförvaltning såvida
denna  inte har ett självständigt  syfte
vid  sidan  av  företagets  huvudsakliga
verksamhet,
5.  finansieringsverksamhet som  utförs
av pantlånerörelse,
6.   finansieringsverksamhet  som  står
under Finansinspektionens tillsyn,
7. finansieringsverksamhet som drivs av
de  regionala  utvecklingsbolagen,  dvs.
dotterbolag  till  ALMI  Företagspartner
AB,
8.  finansieringsverksamhet som bedrivs
av vissa mindre sparlåneföreningar.
Förutom  denna  undantagslista  finns  i
lagen  övergångsbestämmelser beträffande
mindre  finansbolag som när lagen trädde
i   kraft  den  1  januari  1994  bedrev
finansieringsverksamhet     som     inte
fordrade   tillstånd  enligt  1988   års
finansbolagslag. Dessa företag erhöll  i
särskilda övergångsbestämmelser  dispens
att fortsätta verksamheten fram till  en
viss angiven tidpunkt. Dispenskraven var
bl.a.  att  företagets  balansomslutning
inte  fick överstiga 50 miljoner  kronor
och  att finansieringsverksamheten  inte
riktade  sig till konsumenter.  Vid  två
tillfällen  efter lagens  ikraftträdande
har  riksdagen beslutat att flytta  fram
den      aktuella     tidsgränsen      i
övergångsbestämmelserna.   Det   senaste
beslutet    innebar    att    tidpunkten
flyttades  fram från den  30  juni  1996
till  den  31 december samma  år  (prop.
1995/96:173, bet. NU23).

Propositionen

I  proposition 1995/96:214 om förbättrad
kapitalförsörjning erinras om  uppdraget
till  den  s.k.  Banklagskommittén   (Fi
1995:09)    under   ordförandeskap    av
landshövding      Gösta      Gunnarsson.
Utredningen, som påbörjade  sitt  arbete
sommaren   1995,   skall   enligt   sina
direktiv  (dir. 1995:86)  slutföra  sitt
arbete   före  utgången  av   år   1996.
Kommittén   har   att   överväga   vilka
rörelseregler som skall gälla för banker
och     andra     kreditinstitut.      I
propositionen          sägs          att
Banklagskommitténs arbete är  omfattande
och  att utredningens ställningstaganden
ej    bör   föregripas.   Förslag   till
förändringar   av   kreditmarknadsbolags
lagen  måste  mot denna bakgrund  prövas
kritiskt.
Regeringen  konstaterar emellertid  att
det  föreligger skäl till att nu föreslå
vissa  förändringar i lagen. Anledningen
är  att  regeringen  ser  tillgången  på
kapital som en kritisk faktor för de små
och  medelstora  företagens  möjligheter
att   växa.   Brist  på   kapital   till
investeringar, utveckling  av  produkter
och   marknadsföringsinsatser   är   ett
problem  som hämmar åtskilliga  företags
utveckling,  sägs  det i  propositionen.
Detta  förhållande får negativa effekter
både     på    den    samhällsekonomiska
tillväxten och på sysselsättningen.
Regeringens uppfattning är  att  staten
inte  bör,  annat  än  i  begränsad   om
fattning,    finansiera    företagandet.
Statens  viktigaste uppgift är  i  detta
sammanhang att skapa sådana förhållanden
att de enskilda företagarna själva vågar
skjuta   till   kapital.  Staten   skall
undanröja hinder för privat finansiering
av   små  och  medelstora  företag   och
stimulera  utbudet av  riskvilligt  ägar
kapital       till      den       nämnda
företagskategorin.
Härvidlag      spelar      de      s.k.
riskkapitalbolagen en viktig roll, anser
regeringen. I propositionen beskrivs det
sätt  på  vilket dessa företag  arbetar.
Riskkapitalföretagets         verksamhet
finansieras  vanligen med  eget  kapital
utan    upplåning   från    allmänheten.
Verksamheten   innebär   att   små   och
medelstora  företag tillförs  kapital  i
utbyte   mot  aktier  och  andelar.   De
företag   som  på  sådant  sätt   mottar
kapital     benämns     intresseföretag.
Riskkapitalbolaget blir  på  detta  sätt
delägare  i intresseföretaget.  Avsikten
är att på sikt kunna tillgodogöra sig en
värdetillväxt    när   aktierna    eller
andelarna sedermera säljs.
Riskkapitalverksamhet  i  sig  är  inte
tillståndspliktig enligt  kreditmarknads
bolagslagen. Om däremot försörjningen av
riskkapital  kompletteras  med  utlåning
till       intresseföretaget      faller
verksamheten  under lagens  tillämpnings
område.  Utlåning  i  utbyte  mot  t.ex.
konvertibla   skuldebrev  måste   alltså
underkastas  tillståndsprövning   enligt
lagen   om   kreditmarknadsbolag.   Risk
kapitalbolagens  utnyttjande  av   bl.a.
konvertibla   skuldebrev  som   finansie
ringskälla   i   verksamheten   har    i
betydande  utsträckning  bidragit   till
riskkapitalmarknadens  tillväxt  och  ut
veckling under de senaste åren,  påpekar
regeringen. Riskkapitalbolagen ökar  sin
finansiella  uthållighet  med  hjälp  av
nämnda instrument, eftersom de genererar
en  regelbunden intäkt som  bidrar  till
att  bekosta den löpande verksamheten  i
riskkapitalbolaget.           Kreditmark
nadsbolagslagens rörelseregler  -  t.ex.
bestämmelserna  om  riskexponering   och
kapitaltäckning  - kan  vara  betungande
eller  t.o.m.  omöjliga  för  ett  risk-
kapitalbolag att uppfylla. Detta innebär
att     den    verksamhet    som     ett
riskkapitalbolag  bedriver  -  som   per
definition  är riskfylld -  inte  alltid
uppfyller lagens krav.
Regeringen föreslår därför att ett nytt
undantag   införs   i   kreditmarknadsbo
lagslagen          från           lagens
tillämpningsområde.   Undantaget   avses
omfatta  riskkapitalbolag  som  har   en
begränsad  utlåningsverksamhet  och  som
inte finansierar sin verksamhet via  lån
från   allmänheten.  Riskkapitalbolagets
utlåning  får enbart vara ett komplement
till det huvudsakliga engagemanget, dvs.
tillskott av kapital i utbyte mot aktier
och    andelar.    Vidare    får    inte
intresseföretagets aktier eller  andelar
vara   noterade  vid  en  svensk   eller
utländsk börs. Låneverksamheten  får  ej
heller  rikta  sig mot  konsument,  utan
enbart avse finansiering av företagande.
Även  vissa stiftelser och företag  med
offentlig  anknytning som  ger  krediter
till  företag  skall enligt  regeringens
förslag     undantas     från     lagens
tillämpningsområde.  Undantaget   gäller
dels   stiftelser  vars   kapital   till
övervägande del tillskjutits  av  staten
eller  en  eller  flera  kommuner,  dels
aktiebolag  som  är  helägda  av  staten
eller  en eller flera kommuner,  i  båda
fallen  under förutsättning  att  syftet
med   verksamheten  är  att  finansiellt
stödja  tekniskt eller annat utvecklings
arbete.  De  stiftelser  som  undantaget
gäller  har  tillkommit för att  fungera
som   närings-  eller  regionalpolitiska
verktyg, framhålls det. Regeringen anser
att  det  inte  är rimligt  -  och  inte
heller   meningen  -  att  de   aktuella
stiftelserna skall vara underkastade det
regelverk   som   tillkommit   för   att
tillgodose    helt   andra    intressen.
Regeringen  menar också  att  undantaget
bör  gälla  även andra associationer  än
stiftelser som är helägda av stat  eller
kommun  och  vars  verksamhet  har  till
syfte  att  finansiellt stödja  tekniskt
eller   annat   utvecklingsarbete.    En
förutsättning för undantaget  är  vidare
att   stiftelserna  och  företagen  inte
lånar  upp  medel för verksamheten  från
allmänheten.
Regeringen  föreslår  vidare  att   den
tidsgräns som är angiven i den  tidigare
nämnda         övergångsregeln         i
kreditmarknadsbolagslagen          skall
förlängas  ytterligare med två  år  till
den 31 december 1998.
I anslutning till den sistnämnda frågan
överväger   regeringen  i  propositionen
huruvida det vore lämpligt att nu införa
ett  permanent undantag för de bolag som
tillhör  den nyssnämnda frikretsen.  Det
rör  sig om, sägs det, företag som  utan
att    låna   av   allmänheten    driver
finansieringsverksamhet   i   form    av
factoring eller leasing i förhållandevis
liten     skala.     Resonemanget      i
propositionen är bl.a. föranlett av  ett
remissvar     som     Finansinspektionen
avlämnade  våren 1996 på  en  promemoria
gemensamt   skriven   av   Finans-   och
Näringsdepartementen om  behovet  av  en
översyn  av  de  regler som  gäller  för
finansieringsverksamhet. Av Finansinspek
tionens     remissvar    framgår     att
myndigheten  finner  det  lämpligt   att
återinföra samma regler som gällde  före
den  1  januari  1994 om tillåtelse  för
mindre      finansbolag      med      en
balansomslutning    understigande     50
miljoner  kronor att få  driva  finansie
ringsverksamhet  utan  att  omfattas  av
lagens   föreskrifter,   förutsatt   att
företaget  i fråga inte lånar upp  medel
från  allmänheten. Regeringens bedömning
är  emellertid att ett sådant beslut  nu
på  ett  olyckligt sätt skulle föregripa
Banklagskommitténs omprövningsarbete.
Motionen

Regeringen borde ha gått längre  i  sina
förslag  vad  gäller  synen  på  vanliga
företags    och   kreditmarknadsföretags
möjligheter  att  bedriva  finansierings
verksamhet,    sägs   det    i    motion
1995/96:N39  (m, fp, kds). Möjligheterna
för  vanliga företag att låna pengar  av
varandra  är kraftigt inskränkta  i  den
nuvarande lagstiftningen, framhålls det.
Även    etablerandet   av   nya   mindre
kreditföretag    som    kan     förmedla
finansiering är förhindrad. Motionärerna
hänvisar till det nyssnämnda remissvaret
från  Finansinspektionen och  anför  att
det  är  beklagligt att regeringen  inte
tar     hänsyn     till    inspektionens
uppfattning  i  frågan  om   de   mindre
finansbolagen.  Enligt motionärerna  bör
ett beslut nu fattas om återinförande av
den  frikrets som gällde enligt 1988 års
finansbolagslag     så      att      nya
kreditmarknadsbolag kan etablera sig  på
marknaden.        Därutöver        borde
Banklagskommittén  ges  tilläggsdirektiv
att  tillse att ytterligare utvidgningar
i  frikretsen utreds. Regeringen  bör  i
sammanhanget, menar motionärerna, beakta
att     EU:s     banksamordningsdirektiv
föreskriver      att      endast      fi
nansieringsföretag som refinansierar sin
verksamhet    genom    att    ta    emot
insättningar  från  allmänheten  behöver
omfattas av reglering. Att öppna upp för
den  frikrets som tidigare gällde  möter
inga  hinder  från  EU,  anförs  det   i
motionen.  I  avvaktan på  förslag  från
Banklagskommittén   om   utvidgning   av
frikretsen finns det ingen anledning att
nu  gå  längre än vad som gällde  enligt
1988  års  finansbolagslag. Motionärerna
anser därför att regeringens förslag  om
undantag  från  tillståndsprövning   för
riskkapitalbolag  samt  offentligt  ägda
bolag respektive stiftelser bör avvisas.

Utskottets ställningstagande

I samband med behandlingen våren 1996 av
regeringens förslag om förlängning  fram
till    den   31   december   1996    av
kreditmarknadsbolagslagens
övergångsbestämmelser  för  de  aktuella
finansbolagen hade utskottet  också  att
ta  ställning  till en  motion  (m)  med
liknande  yrkanden som i den nu aktuella
motionen.  Utskottet (bet. 1995/96:NU23)
avstyrkte  motionen med hänvisning  till
att problemen är väl kända och att det i
Banklagskommitténs  uppdrag  ingår   att
allsidigt   överväga   utformningen   av
regelverket för finansieringsverksamhet.
Att  pröva frågan om kreditmarknadsbolag
som    inte   lånar   upp   medel   från
allmänheten   skall  omfattas   av   det
regelverk  som  följer  av  bl.a.   EG:s
banksamordningsdirektiv  är  en  del  av
kommitténs  arbete.  Utskottet  framhöll
att   om   studierna  visar  att  sådana
begränsningar  föreligger  för   svenska
företag            att           bedriva
kreditmarknadsverksamhet jämfört med vad
som gäller i andra EU-länder, bör sådana
olikheter elimineras.
Utskottet  finner  inte  anledning  att
frånträda  denna  ståndpunkt.  Utskottet
delar    regeringens    bedömning    att
tillgången på riskkapital är en  central
faktor  för att stimulera framväxten  av
nya  småföretag. Det är av största  vikt
att  den del av riskkapitalmarknaden som
riktar   sig  till  små  och  medelstora
företag  expanderar.  Utskottet   finner
regeringens förslag vara så  avvägt  att
tillflödet  av  privat riskkapital  till
den nämnda företagskategorin främjas med
den  föreslagna lagändringen,  utan  att
förutsättningarna för Banklagskommitténs
arbete väsentligt påverkas.
Vad    gäller   frågan   om    att    i
kreditmarknadsbolagslagen återinföra den
frikrets  som  gällde  enligt  1988  års
finansbolagslag  vill  utskottet  anföra
följande.   Som  tidigare   nämnts   har
Banklagskommittén bl.a. att pröva  denna
fråga.   Den   ingår  som   en   del   i
bedömningen av de olikartade  former  av
finansieringsverksamhet som  vuxit  fram
under  senare år och som bedrivs  av  de
mindre  kreditmarknadsbolagen. Problemet
är  hur  och  om de skall  regleras  med
hänsyn tagen till de skyddsaspekter  som
den   finansiella  lagstiftningen  skall
beakta.  I denna prövning ligger således
vilka   ytterligare  undantag  som   kan
medges              i              t.ex.
kreditmarknadsbolagslagens  tillämpning.
I   detta   sammanhang   gör   utskottet
bedömningen att om beslut nu fattades om
att ta bort kraven på tillståndsprövning
för sådana finansieringsverksamheter som
omfattades  av undantagsreglerna  enligt
1988 års finansbolagslag på det sätt som
t.ex.   Finansinspektionen   föreslagit,
skulle  förutsättningarna för kommitténs
arbete  påverkas  på ett  mer  påtagligt
sätt  än  vad  som följer av regeringens
förslag vad gäller riskkapitalföretagen.
Samtidigt   vill  utskottet  understryka
betydelsen av att regeringen fortlöpande
följer   utvecklingen  både  vad  gäller
förutsättningarna      att       bedriva
finansieringsverksamhet    i     Sverige
jämfört  med de betingelser  som  gäller
inom  övriga EU-länder och möjligheterna
för  såväl  nya  som  befintliga  mindre
företag i expansionsfas att inom  rimlig
tid          erhålla         erforderlig
kapitalförsörjning.
Med det sagda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till ändringar i
kreditmarknadsbolagslagen och avstyrker
de i motionen framförda yrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer
att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:N39  antar det i  proposition
1995/96:214 framlagda förslaget  till
lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag.
res. (m, c, fp, kd)
Stockholm den 13 september 1996

På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),
Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren
(s), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),
Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)
och Kerstin Warnerbring (c).

Reservation

Christer  Eirefelt (fp),  Karin  Falkmer
(m),  Mikael Odenberg (m), Chris Heister
(m),  Ola  Karlsson (m), Göran  Hägglund
(kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som   på  s.  6  börjar  med   Utskottet
finner    och   slutar  med    framförda
yrkandena  bort ha följande lydelse:
Med instämmande i vad som sägs i motion
1995/96:N39  (m, fp, kds) kan  utskottet
konstatera     att    två     väsentliga
förändringar   inträtt   sedan    frågan
behandlades senast.
Först  gäller det den synpunkt som  den
ansvariga     tillsynsmyndigheten      -
Finansinspektionen - har anlagt i frågan
om   att  återinföra  den  frikrets  som
gällde  enligt 1988 års finansbolagslag.
Vid            tidpunkten            för
kreditmarknadsbolagslagens     införande
gjordes  tolkningen att ett frisläppande
av   företag   med  en  balansomslutning
understigande  50 miljoner  kronor  från
lagens tillämpning stod i strid med EU:s
regler om obligatorisk auktorisation för
alla  kreditinstitut. Utskottet  noterar
att inspektionens bedömning nu är att om
en  finansieringsverksamhet bedrivs  med
den angivna omfattningen och företaget i
fråga   ej   lånar   upp   medel    från
allmänheten   är  företaget   inte   ett
kreditinstitut i EU:s mening. Innebörden
av  detta  är  att  ett  beslut  om  att
återinföra samma regler som gällde  före
den 1 januari 1994 inte kräver några nya
överväganden   och   att   ett    sådant
ställningstagande inte skulle  föregripa
Banklagskommitténs   arbete.    Dessutom
noterar  utskottet  den  bedömning   som
Finansinspektionen gör i sitt  remissvar
om  att  ett  beslut om  att  återinföra
nämnda  frikrets troligen får en  större
positiv effekt för de små och medelstora
företagens     kapitalförsörjning     än
regeringens  förslag att medge  undantag
för riskkapitalbolagen.
För  det  andra  innebär  förslaget   i
propositionen om att medge undantag från
lagens      tillämpningsområde       för
riskkapitalföretag                   och
företagsfinansierande  stiftelser   samt
bolag   med  offentlig  anknytning   ett
föregripande    av    Banklagskommitténs
arbete.  Förslagen  i propositionen  går
därutöver  längre  än  vad  som   gällde
enligt 1988 års finansbolagslag.
Utskottets    uppfattning    är     att
tillgången på riskkapital är en  central
faktor  för att stimulera framväxten  av
nya  småföretag. Det är av största  vikt
att  den del av riskkapitalmarknaden som
riktar   sig  till  små  och  medelstora
företag   expanderar.  Det   tillgodoses
bättre  genom  ett återinförande  av  de
undantagsregler som gällde  enligt  1988
års    finansbolagslag    jämfört    med
föreliggande förslag. Enligt  utskottets
mening  är det förvånande att regeringen
går emot Finansinspektionens uppfattning
på denna punkt samtidigt som ett förslag
läggs    fram   som   i   högsta    grad
intervenerar   i   kommitténs    arbete.
Utskottet  instämmer i vad  som  sägs  i
motionen    om    att   den    nuvarande
utformningen      av      lagen       om
kreditmarknadsbolag lägger stora  hinder
i  vägen  för  svenska företag  när  det
gäller försörjningen av kapital. Följden
blir  att  svenska företags  möjligheter
att   konkurrera  med  företag  i  andra
länder  försämras.  De  regleringar  som
införts  fungerar därmed som ett  hinder
för  tillväxt  och full  sysselsättning.
Regeringen  bör  lägga fram  förslag  om
återinförande   av   undantagsregler   i
enlighet med bestämmelserna enligt  1988
års  finansbolagslag. I  avvaktan  härpå
tillstyrks förslaget i propositionen  om
en             förlängning            av
övergångsbestämmelserna. Övriga delar av
lagförslaget   avstyrks  av   utskottet.
Därmed tillstyrks motion 1995/96:N39 (m,
fp, kds).
dels  att utskottets hemställan bort  ha
följande lydelse:
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:N39
a)    antar    det   i   proposition
1995/96:214 framlagda förslaget  till
lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag   såvitt   gäller
punkten  5  i övergångsbestämmelserna
och avslår förslaget i övrigt,
b)  som  sin  mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag
Förslag  till  lag om ändring  i  lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag