1996/97
NU11
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1996/97:85 om frågor om mätning m.m. på elmarknaden,
dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen,
dels - delvis - en motion som har väckts med anledning av proposition
1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning,
dels - helt eller delvis - fyra motioner från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att ett s.k. takpris på 2 500 kr
för timregistrerande mätutrustning och dess installation skall införas den 1
juli 1997. Det är, enligt utskottets mening, angeläget att de små
elkonsumenterna inte upplever kostnaderna för timmätning som ett hinder för
att delta i den fria elmarknaden. Samtidigt anser utskottet att det är av
stort värde att timmätningskravet kan bibehållas. Utskottet klargör att det
takpris som skall gälla är 2 500 kr inklusive mervärdesskatt.
Samtliga motionsyrkanden som behandlas i betänkandet avstyrks av utskottet.
Därvid hänvisas till bl.a. det uppföljningsarbete i fråga om
elmarknadsreformen som nätmyndigheten vid NUTEK, Affärsverket svenska kraftnät
och Konkurrensverket har i uppdrag att bedriva, liksom till av regeringen
aviserade utredningsuppdrag. I en reservation (mp) begärs ett tillkännagivande
av riksdagen om de små elproducenternas situation, om principerna för
prissättningen på el, om s.k. grön el och om särskilda direktiv för
elmarknaden. I en annan reservation (v, mp) föreslås att riksdagen skall
anmoda regeringen att vidta åtgärder så att den rörliga kostnadens andel av
den totala elkostnaden ökas.
Propositionen
I proposition 1996/97:85 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar.
Lagförslaget återges i bilaga.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av proposition 1996/97:85 är följande:
1996/97:N39 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för små
elproducenter att sälja el till lokala konsumenter.
1996/97:N40 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge
konsumenter med låg förbrukning av el en reell möjlighet att påverka sin
totala elkostnad,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
elmarknaden bör anpassas till programmet för "en uthållig (energi(försörj-
ning".
Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:84 och som
behandlas här är
1996/97:N27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (24) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att snarast vidta åtgärder för att lösa problemen med de små elproducenternas
konkurrenssituation på den avreglerade elmarknaden.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Konsumentverket i samverkan med NUTEK bör undersöka konsekvenserna för
konsumenterna och miljön av avregleringen av elmarknaden,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Konsumentverket bör uppmuntra energiföretagens rutiner som tar till vara
konsumenternas engagemang för att spara elenergi.
1996/97:N417 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om elbolagens höga
distributionsavgifter och behovet av billigare mätutrustning för hushållen
efter norsk modell.
1996/97:N418 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag syftande till att undanröja de
konkurrensstörningar som skapas av de kommunala bolag som bedriver
energidistribution och elinstallationsverksamhet, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:N420 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till
externa effekter,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta
bort undantagsreglerna för etablerade "stora och viktiga industrier",
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
elprissättningen enbart bör baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta
avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå och att lagförslaget i
stället bör inkludera den norska modellen med normalförbrukningskurvor,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig
information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
införa tydliga direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och
samtidigt främja energihushållning.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.
1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär
att konkurrens införts i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en
ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i princip en ökad valfrihet
för elkonsumenterna. En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall
vara en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el
och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet).
Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla leverantörer som
önskar det till nätet och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande
villkor. Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas
av nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och
slutligen prövas i domstol.
Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge
konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område skall det
finnas en leverantör av el som har leveranskoncession. Den som har sådan
koncession är skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till
alla konsumenter inom området som inte väljer en annan leverantör av el.
Konsumenten är således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av
nätmyndigheten.
Affärsverket svenska kraftnät har som systemansvarig myndighet det
övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert
inom landet, och att nätet utnyttjas på ett rationellt sätt, så att det
kontinuerligt råder balans mellan produktion och förbrukning av el. Det är
också en uppgift för Svenska kraftnät att förvalta och driva det svenska
stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna.
Näringsutskottet underströk i samband med införandet av den nya
lagstiftningen (bet. 1995/96:NU1) vikten av en skärpt uppföljning och
övervakning av elmarknadens utveckling. NUTEK har regeringens uppdrag att i
samråd med Konkurrensverket och Svenska kraftnät årligen redovisa sina
erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden. NUTEK och Svenska kraftnät
redovisade hösten 1996 sina erfarenheter i rapporten Utvecklingen på
elmarknaden, och Konkurrensverket lämnade en motsvarande uppföljning i
rapporten Fungerar elmarknaden?
Större delen av elleveranserna sker fortfarande i enlighet med avtal som
ingicks före lagändringarna den 1 januari 1996. Under det första året med det
nya regelverket har ungefär 25 % av den svenska elkonsumtionen upphandlats i
konkurrens - främst av större elförbrukare. Med dagens mätkostnader är det i
allmänhet inte lönsamt för små kunder att upphandla el i konkurrens. Tillgång
till billiga mätsystem är därför en förutsättning för att konsumenter med låg
elförbrukning skall ha något ekonomiskt utbyte av att utnyttja de
förutsättningar som ges genom den nya ellagstiftningen. NUTEK och Svenska
kraftnät har haft regeringens uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att
åstadkomma billiga mätsystem m.m. Uppdraget redovisades i maj 1996 i rapporten
Fri elmarknad för alla, vilken har remissbehandlats. I rapporten föreslås att
avräkningen av elleveranser till hushållskunder och andra konsumenter med låg
elförbrukning inte längre skall grundas på timvis mätning, utan i stället
beräknas med hjälp av s.k. typkurvor (schablonavräkning), liknande det system
som finns i Norge.
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att systemet med timvis mätning och avräkning bör
behållas för de kunder som köper el från annan än leveranskoncessio-nären. Det
anses dock viktigt för elmarknadens utveckling att det uppnås sänkta kostnader
för mätning så att fler konsumenter kan delta i elhandeln. Regeringen föreslår
därför att en ny lagregel skall införas i den s.k. ellagen (1902:71 s. 1).
Enligt denna bestämmelse skall nätföretagen få debitera konsumenter med låg
elförbrukning högst 2 500 kr för kostnader för timregistrerande mätutrustning
och dess installation (s.k. takpris). Med ett takpris kan kravet på timvis
mätning behållas för de konsumenter som väljer annan elleverantör än
leveranskoncessionären, framhåller regeringen.
Omregleringen av elmarknaden är en av efterkrigstidens största
energipolitiska reformer, sägs det i propositionen. Det är ännu för tidigt att
göra en samlad utvärdering av reformen, vars mål bl.a. är att öka valfriheten
för elkonsumenterna. Näringsutskottet anförde våren 1996 i ett betänkande om
vissa kompletteringar till elreformen (bet. 1995/96:NU20) att bästa
hushållning och största möjliga effektivitet uppnås i systemet vid mätning av
den verkliga förbrukningen, erinras det om i propositionen. Kravet på timvis
mätning och dygnsvis rapportering av elförbrukningen syftar till att skapa
förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av elsystemet.
En slutsats i den tidigare nämnda rapporten Fri elmarknad för alla från
NUTEK och Svenska kraftnät, liksom i en rapport från Elbranschens
forskningsinstitut - Åtgärder för att åstadkomma billigare fjärravläsning av
elmätare, är att det nu sker en snabb systemutveckling på kommersiella grunder
när det gäller teknik för mätning och för kommunikation av mätinformation.
Vissa remissinstanser har, beträffande den förstnämnda rapporten, anfört att
konsekvenserna av den föreslagna metoden för schablonavräkning bör analyseras
ytterligare. Det gäller särskilt de ekonomiska effekterna för de
elleverantörer som har leveranskoncession. Regeringen aviserar att NUTEK och
Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att i samråd med företrädare för
elbranschen ytterligare utreda förutsättningarna för ett system med
schablonavräkning vid leverans till konsumenter med låg elförbrukning.
Ett system för schablonavräkning kan, enligt regeringen, införas först på
några års sikt. För att på kort sikt ge fler konsumenter möjlighet att delta i
handeln med el föreslår regeringen därför, som redan beskrivits, att det skall
sättas ett tak för kostnaden för timregistrerande mätutrustning för små kunder
och att en bestämmelse härom skall införas i ellagen (2 § 10 mom.) Den
föreslagna regleringen om takpris omfattar såväl kostnaden för mätutrustning
som för dess installation.
För att säkerställa en fortsatt prispress på mätutrustning bör takpriset
bestämmas till en nivå som motsvaras av vad timvis registrerande utrustning
för närvarande kostar att köpa på marknaden vid en effektiv upphandling, anför
regeringen. Kostnaderna för timregistrerande mätutrustning har sjunkit de
senaste åren, och de bedöms minska ytterligare som en följd av bl.a. den
tekniska utvecklingen, sägs det. Denna utveckling bör påskyndas genom åtgärder
som leder till ökade försäljningsvolymer och ökad konkurrens mellan
tillverkare av mätutrustning, anser regeringen.
Genom att bestämma takpriset till en nivå som ligger nära marknadspriset för
timregistrerande mätutrustning och dess installation undviks, enligt
regeringen, att stora kostnader för mätutrustning övervältras på de
konsumenter som inte vill delta i en öppen elhandel. Regeringen föreslår, som
tidigare nämnts, att det takpris som tills vidare skall gälla sätts till 2 500
kr. Vidare aviseras att NUTEK och Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att
följa utvecklingen inom området och föreslå lämpliga åtgärder för att
underlätta för konsumenter med låg elförbrukning att upphandla el. I uppdraget
skall också ingå att årligen lämna förslag till ändring av takpriset för
timregistrerande mätutrustning.
Regeringens förslag innebär alltså att kravet på timvis mätning bibehålls
för de konsumenter som väljer en annan leverantör än leveranskoncessionären.
Införandet av ett takpris anses därför vara en för elsystemet mindre
ingripande åtgärd än ett införande av schablonavräkning. Ett takprissystem
kräver inte heller någon förändring av den balansavräkningsmodell som
tillämpas för närvarande. Genom att behålla kravet på timvis mätning
tillgodoses också behovet av ett effektivt utnyttjande av elsystemet, anser
regeringen och anför att en effektiv användning av energi är en förutsättning
för ett ekologiskt uthålligt energisystem.
Bestämmelsen om takpris föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Förslaget
är, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse, varför något yttrande från Lagrådet inte har
inhämtats.
Motionerna
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som syftar till att undanröja de
konkurrensstörningar som skapas av kommunala bolag som bedriver både
energidistribution och elinstallationsverksamhet, anförs det i motion
1996/97:N418 (m, c, fp, kd). Kommunalt ägda nätbolag erbjuder tjänster inom
elinstallationsverksamhet, med dithörande materialförsäljning, i konkurrens
med privata entreprenörer och företag, säger motionärerna och anser att risken
för konkurrenssnedvridning därmed är påtaglig. I många fall ger prissättningen
inte ens utrymme för företagsmässig kostnadstäckning, vilket har belysts t.ex.
av Underprissättningsutredningen (SOU 1995:105), sägs det. En annan viktig
faktor är, enligt motionärerna, att ett kommunalt nätbolag som bedriver
energidistribution gör detta i egenskap av lokal myndighetsutövare som direkt
berör de privata elinstallationsföretagen, eftersom elinstallatören har sin
behörighet registrerad hos det aktuella kommunala bolaget. Elinstallatörerna
skall vidare för- och efteranmäla installationsarbeten till det berörda
kommunala bolaget. Därefter är det samma kommunala nätbolag som besiktigar
elinstallatörens arbete, påpekar motionärerna. De hävdar att de privata
elinstallatörerna upplever att de är i en beroendeställning till de kommunala
nätbolagen, vilket bidrar till att de undviker att agera då de utsätts för
osund konkurrens från kommunala nätbolag. Ytterligare faktorer som förskjuter
konkurrensförhållandena är att ett kommunalt bolag har tillgång till t.ex.
kommunal borgen, menar motionärerna. Vetskapen om detta finns i
leverantörsledet, vilket, enligt motionärerna, leder till att kommunalt ägda
energidistributörer kan förhandla sig till förmånligare inköpsvillkor än vad
privata entreprenörer kan. Kommunala bolag som bedriver både
energidistribution och elinstallationsverksamhet skapar sålunda allvarliga
konkurrensstörningar på marknaden, anser motionärerna och föreslår att denna
typ av blandad myndighetsutövning och kommunal näringsverksamhet skall
förbjudas och att den kommunala näringsverksamheten skall avvecklas.
I motion 1996/97:N417 (fp) föreslås att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om elbolagens höga distributionsavgifter och behovet av
billigare mätutrustning enligt norsk modell. Med hänvisning till
distributionsavgifternas nivå inom Göteborgs kommun förordar motionären att
det skall prövas om man i Sverige, liksom det gjorts i Norge, kan frångå
kravet på timmätning. Eldistributören och elleverantören kan - förutsatt att
de är samma bolag - gå skadeslösa ur en konkurrenssituation genom att ta ut
eventuella förluster från elförsäljning på distributionsavgiften, hävdar
motionären. Han menar att ett system med oskäligt höga fasta elavgifter också
ger inlåsningseffekter för de hushåll som vill byta elbolag. Uttaget av höga
distributionsavgifter från vissa elföretags sida kan inte anses vara i
överensstämmelse med riksdagens intentioner med reformen om avregleringen av
elmarknaden, anför motionären.
Riksdagen bör göra tillkännagivanden dels om att konsumenter med låg
förbrukning av el skall ges en reell möjlighet att påverka sin totala
elkostnad, dels om att elmarknaden bör anpassas så att den främjar en minskad
elanvändning, anförs det i motion 1996/97:N40 (v). Propositionen visar att
Vänsterpartiets farhågor för att den omreglerade elmarknaden främst skulle
gynna större elkonsumenter var riktiga, säger motionärerna. De menar att
varken schablonavräkning eller ett takpris på mätutrustningen kommer att ge
konsumenter med låg elförbrukning en reell möjlighet att sänka sina
elkostnader. Det finns, enligt motionärerna, två avgörande motiv för att göra
det möjligt och reellt intressant för denna kundgrupp att delta aktivt på den
omreglerade elmarknaden - dels är det av intresse att denna grupp kan minska
sina elkostnader, dels är det viktigt att gruppen ser det som meningsfullt att
spara el. Enda sättet att få konsumenter med låg elförbrukning att delta
aktivt i handeln med el är att öka den rörliga kostnadens andel av
totalkostnaden, anför motionärerna. De anser att principen om att elleveranser
skall ligga i ett bolag skilt från nätbolaget inte får utgöra ett
oöverstigligt hinder, utan att det viktiga måste vara att få en fungerande
elmarknad där alla kundgrupper har ett intresse av att delta och där det finns
starka motiv för elsparande.
Riksdagen bör vidta åtgärder så att det blir möjligt för små elproducenter
att sälja el till lokala konsumenter, anförs det i motion 1996/97:N39 (mp).
Det finns i Sverige ett antal kooperativa föreningar som äger och driver
vindkraftverk och som säljer, eller avser att sälja, elkraften direkt till
sina medlemmar, konstaterar motionären. Detta upplägg förutsätter emellertid
att föreningens medlemmar också kan köpa el från annan leverantör, i praktiken
leveranskoncessionären. Kravet på timmätning blir därmed förmodligen
tillämpligt, säger motionären. Hon anser att kostnaden för mätaren - även med
en takkostnad på 2 500 kr - blir alldeles för hög och att det kooperativa
konceptet därför inte kan genomföras. Med mindre ändringar i förordningen om
mätning och rapportering av överförd el (1995:1179) skulle det bli möjligt för
en liten elproducent att sälja el till små, lokala konsumenter, samtidigt som
dessa köper el från leveranskoncessionären, om den senare tar det ekonomiska
balansansvaret, anför motionären Hon föreslår att riksdagen skall ge
regeringen i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå detta.
I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att
snarast vidta åtgärder för att lösa problemen med de små elproducenternas
konkurrenssituation på den avreglerade elmarknaden. Avregleringen av
elmarknaden och uppdelningen mellan nätbolag och elhandelsbolag har lett till
att små producenter kommit i kläm, anför motionärerna. De anser att den nya
ellagstiftningen inte har fungerat som riksdagen avsåg. För att små
elproduktionsanläggningar skall kunna byggas ut snabbt måste små oberoende
elproducenter få rimliga möjligheter att konkurrera och inte vara utlämnade åt
de stora kraftbolagens godtycke och delvis motstående intressen, säger
motionärerna. De förutsätter att regeringen snarast vidtar åtgärder så att
problemen för de små elproducenterna kan lösas. Därvid borde särskilt beaktas
möjligheten att införa någon form av system som garanterar de små
producenterna rimliga avräkningspriser.
I motion 1996/97:N420 (mp) föreslås att riksdagen skall göra
tillkännagivanden i en rad avseenden - om nödvändigheten att få en
prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter, om att upphäva
undantagsregler för större industrier, om att elprissättningen enbart bör
baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta avgifter skall förekomma utöver
anslutningsavgift, om att timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå
och att lagförslaget i stället bör inkludera den norska modellen med
normalförbrukningskurvor, om tydlig information om vilka kraftproducenter som
kan tillhandahålla s.k. grön el samt om att införa tydliga direktiv för
elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja
energihushållning. Avregleringen av elmarknaden har inte givit tillräckliga
förutsättningar för en väl fungerande elmarknad, anför motionärerna. De
hänvisar (1) till att hushållsabonnenterna har fått kraftigt höjda elpriser,
(2) till att kraftbolagen har höjt den fasta eltaxan kraftigt medan den
rörliga har sänkts, vilket medför att hushålls-abonnenterna har små
möjligheter att sänka elkostnaderna och att incitament för sparande saknas,
(3) till att systemet med ?privatiserade vinstmöjligheter? har fortsatt, medan
kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och utsläpp drabbar
samhället i stort. De gällande skatterna och priserna på energi innebär att
vattenkraften subventionerar kärnkraften, hävdar motionärerna och anser att
det är angeläget att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till
externa effekter och som gagnar sparande och ger alla samma möjlighet att
välja el, vilket skulle innebära en omfördelning av energiskatterna och en
generell höjning av energipriserna. För närvarande ligger, enligt
motionärerna, Sveriges elpriser under de flesta andra länders, vilket bl.a.
inneburit att Sverige sedan 1970-talet åstadkommit avsevärt mindre
energieffektivisering och energibesparing än andra länder. Motionärerna
föreslår vidare - i syfte att ge ytterligare incitament till energibesparing -
att den fasta eltaxan skall slopas helt eller minimeras, så att minskad
energianvändning ger så stor ekonomisk vinning som möjligt för konsumenten.
Avregleringen av elmarknaden gjorde det teoretiskt möjligt för
energikonsumenten att själv välja elleverantör, konstaterar motionärerna
vidare. Kravet på timmätning av elförbrukningen leder dock till stora
kostnader för den hushållskonsument som vill byta leverantör. Till dess att
kostnadseffektiv mätutrustning som kan användas av alla konsumenter tagits
fram anser motionärerna därför att timmätningskravet bör utgå och att den
norska modellen med normalförbrukningskurvor bör införas. Det är inte entydigt
vad begreppet grön el innefattar, säger motionärerna vidare. De anser att det
är viktigt att konsumentintressena värnas och att det därför måste finnas
tydlig information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el.
Eftersom marknaden är generellt kortsiktig i sina reaktioner och därför
oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar utveckling som leder till
jämlikhet och överlevnad, måste det politiska systemet ingripa så att
leverantörernas naturliga önskan att öka användningen av energi motverkas med
tydliga direktiv, anför motionärerna. Dessa direktiv borde bl.a. innefatta
följande: nya energi- och elförbrukningsprognoser bör byggas på en energiplan
som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen, elproducenter
och nätoperatörer skall basera sin prissättning enbart på förbrukad elenergi
och inga fasta avgifter utöver anslutningsavgift skall förekomma, systemet med
leveranskoncessioner bör utredas med sikte på att ansvaret för mätningen
(inkl. mätutrustningen) skall ingå i nätoperatörens skyldighet, frågan om
balansansvaret för små leverantörer (t.ex. innehavare av vindkraftverk) bör
utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera el, småskaliga
elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att konkurrera med de
stora elbolagen samt nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt fristående
företag som inte får vara dotterföretag till elproducenter.
I motion 1996/97:L713 (mp), slutligen, anförs att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande om att Konsumentverket i samverkan med NUTEK skall ges i
uppdrag att undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av
avregleringen av elmarknaden. Vidare föreslås att Konsumentverket skall
anmodas att uppmuntra energiföretagens rutiner som tar till vara
konsumenternas engagemang för att spara elenergi. Någon motivering till
yrkandena lämnas inte i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Takpriset
Från Närings- och handelsdepartementet har påpekats en oklarhet i
propositionen beträffande takpriset. I propositionen anges inte uttryckligen
om det angivna takpriset på 2 500 kr är inklusive eller exklusive
mervärdesskatt. I NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport Fri elmarknad för
alla - till vilken det hänvisas i den del av propositionen (s. 17) där
regeringen redovisar sina resonemang avseende nivån på takpriset - används
pris exklusive mervärdesskatt. Med utgångspunkt från detta skulle det i
propositionen angivna priset kunna tolkas som pris exklusive mervärdesskatt.
Enligt gällande riktlinjer för hur pris skall redovisas bör dock ett angivet
pris inkludera mervärdesskatt. I prisinformationslagen (1991:601) anges hur
prisinformation skall lämnas. Priset skall inbegripa mervärdesskatt, sägs det
i 5 §. Mot bakgrund härav skall, enligt uppgift från Närings- och
handelsdepartementet, det i propositionen angivna priset uppfattas som pris
inklusive mervärdesskatt.
Nätbolag - elhandelsbolag
Frågan om åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag har tagits upp i några
av motionerna. En huvudprincip i ellagstiftningen är, som tidigare nämnts, att
det skall vara en klar åtskillnad mellan å ena sidan produktion och
försäljning av el och å andra sidan nätverksamhet. För att dessa två
funktioner skall hållas isär har i lagstiftningen införts krav på organisation
och ekonomisk redovisning av nätverksamhet. Kraven innebär att en juridisk
person som bedriver produktion eller handel med el inte får bedriva nät-
verksamhet. Vidare skall all nätverksamhet redovisas särskilt. Den som
bedriver nätverksamhet och annan verksamhet inom samma rörelse skall
ekonomiskt redovisa nätverksamheten som en särskild rörelsegren. Reglerna har
utformats i syfte att minska riskerna för problem med s.k.
korssubventionering. Med korssubventionering avses här att nätverksamhet
utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller omvänt måste finansieras på
ett annat sätt än genom nättariffer. Lagstiftningen är avsedd att ge
nätmyndigheten sådana möjligheter att få insyn i och kontroll av de ekonomiska
förhållandena i nätverksamhet att korssubventionering kan förhindras och att
skäligheten i nättarifferna kan fastställas.
Med nätverksamhet avses enligt ellagen att ställa elektriska
starkströmsledningar till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet
hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och
transformatorstationer, anslutning av elektriska ledningar, mätning av
överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra
el på det elektriska nätet. Den typ av elinstallationsverksamhet med
tillhörande materialförsäljning som aktualiseras i motion 1996/97:N418 (m, c,
fp, kd) faller inte inom definitionen av nätverksamhet och skall således inte
redovisas tillsammans med nätverksamheten. Det är en uppgift för
nätmyndigheten att utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om
särskild redovisning av nätverksamheten.
Reglering avseende kommunala nätbolags eventuella myndighetsutövning
återfinns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om behörighet m.m. vid
elinstallationsarbete och allmänna råd om tillämpningen av dessa föreskrifter
(ElsäkFS 1996:2). Behörighet som elinstallatör utfärdas av Elsäkerhetsverket.
Elinstallatören skall registrera sig hos nätägaren inom det område där han
verkar. Enligt verkets föreskrifter skall installationer för- och efteranmälas
till nätägaren. Vidare skall nätägaren göra stickprovskontroller av
installationsarbeten och erbjuda besiktning av installationer före inkoppling.
NUTEK har, som tidigare redovisats, regeringens uppdrag att i samråd med
Svenska kraftnät och Konkurrensverket följa utvecklingen på elmarknaden och
årligen rapportera om denna. En viktig fråga är härvid hur nätverksamheten
avgränsas i praktiken. Enligt vad som sägs i den tidigare nämnda rapporten
Utvecklingen på elmarknaden har nätmyndigheten observerat tecken på förekomst
av korssubventionering. Det gäller bl.a. i samband med nätföretags upphandling
av elkraft för att täcka de energiförluster som uppkommer vid överföringen av
elkraften. De flesta nätföretag upphandlar denna elkraft från elhandelsföretag
som är ägarmässigt närstående till nätägaren och där priset på förlustkraften
i vissa fall överstiger elhandelspriset för högspänningskunder. Skillnaden
kan, enligt nätmyndigheten, delvis förklaras av att nätföretagens uttag för
att täcka förluster är som störst vid hög belastning, medan de flesta
högspänningskunder har ett uttag som är jämnare fördelat över året.
Nätmyndigheten har dock i några tillsynsärenden initierat ytterligare
undersökningar av företeelsen. Vidare har det, enligt nätmyndigheten, funnits
tecken på underprissättning av el som säljs till lågspänningskunder.
Nätmyndigheten har i vissa fall ifrågasatt dessa prissättningsprinciper.
Nätmyndighetens genomgång av nättarifferna för år 1996 har vidare visat att i
några enstaka fall har rabatter tillämpats på nättjänster för kunder som köper
sin el från ett till nätföretaget ägarmässigt närstående elhandelsföretag.
Närmare utredning har visat att anledningen varit tidsbrist i samband med
införandet av de nya tariffprinciperna, till följd av det nya regelverkets
ikraftträdande. Berörda företag har justerat dessa brister i tariffsättningen.
Nätmyndighetens möjligheter att kontrollera nätföretagen försvåras dock av att
nätföretagens redovisning har varit bristfällig, vilket har lett till brister
i det underlag som myndigheten haft tillgång till.
Enligt vad utskottet erfarit avser Närings- och handelsdepartementet att
låta se över behovet av ytterligare skärpning av kraven på boskillnad mellan
nätföretag och elhandelsföretag.
Tariffer m.m.
Bestämmelser om tariffer och övriga villkor för nätverksamhet återfinns i
ellagen. Där sägs att tariffer och övriga villkor skall vara skäliga och
utformade på sakliga grunder. Med saklig grund avses att de skall vara
objektiva och icke-diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras på de
intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet.
Tarifferna skall således återspegla kostnaderna i verksamheten, dvs. såväl
fasta som rörliga kostnader. Allmänt sett är överföring av el (nätverksamhet)
en kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för
överföring av el till en viss abonnent utgörs därmed till stor del av fasta
kostnader som inte påverkas av mindre variationer i elförbrukningen.
Överföringskostnaden är däremot beroende av kundens effektbehov. Genom att
minska sitt högsta effektuttag kan kunden i allmänhet sänka sin nätavgift.
Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de flesta nätföretagen stiger den
fasta avgiften med den abonnerade uttagseffekten.
Nätföretagen bestämmer själva om sina tariffer. Frågan om relationen mellan
fast och rörlig tariff har inte behandlats i lagstiftningsarbetet, utan
skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En princip för utformningen
av nättariffer är att den som förorsakar kostnader också skall betala för
dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara kostnadsriktiga för varje
kundkategori. Det förekommer stora skillnader mellan nätföretagen när det
gäller nättarifferna för samma kundkategorier, vilket avspeglar
kostnadsskillnader mellan nätområdena, t.ex. mellan utpräglade tätorts- och
landsbygdsnät.
En av de bärande principerna i den nya ellagstiftningen är att nättariffen,
dvs. priset på överföringstjänsten, är oberoende av valet av elleverantör. En
grundläggande förutsättning för att konkurrensen på elmarknaden skall fungera
är att priset för nättjänsten är helt frikopplad från övriga tjänster och att
det inte låser kunder till någon specifik leverantör. Det innebär bl.a. att
inom ett nätområde erlägger kunder inom samma kundkategori samma nättariff
oberoende av vilken elleverantör de har valt. Därmed avses nättariffens
storlek och sammansättning inte leda till inlåsningseffekter och inte heller
sätta den fria konkurrensen ur spel. Detta gäller under förutsättning att
nättarifferna är utformade enligt reglerna i ellagstiftningen, vilket som nyss
nämnts innebär att de är skäliga och utformade på sakliga grunder. Det är inte
tillåtet att kompensera förluster i elförsäljningen på nättarifferna.
Skäligheten i nättariffen och andra överföringsvillkor kan, som tidigare
beskrivits, granskas av nätmyndigheten och slutligen prövas av domstol.
Småskalig elproduktion
Den småskaliga elproduktionen, som berörs i några av motionerna, utgör ett
särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Bestämmelserna om leveranskoncession i
lagen (1994:618) om handel med el, m.m. infördes bl.a för att skapa stabila
förutsättningar och skydd för den småskaliga elproduktionen. Den som har
leveranskoncession är skyldig att köpa el från produktionsanläggning som är
belägen inom koncessionsområdet och som kan leverera en effekt om högst 1 500
kW. Ersättningen baseras på koncessionshavarens genomsnittliga
försäljningsintäkter per kWh över året, med avdrag för skäliga kostnader för
administration m.m. och skälig vinstmarginal för koncessionshavaren. Hänsyn
tas till när under året inmatning av el sker. Med försäljningsintäkter avses
de tariffer som leveranskoncessionshavaren tillämpar för hushållskunder och
andra mindre förbrukare. Producenten kan få skäligheten i det pris han
erhåller prövad. Dessa regler innebär att små elproduktionsanläggningar är
garanterade avsättning för den el som produceras till rimliga priser. Små
producenter är inte förhindrade att sälja el till någon annan än
leveranskoncessionshavaren.
Ett annat skydd för den småskaliga elproduktionen utgörs av reglering av
villkoren för anslutning till elnätet. Små producenter har enligt ellagen (2 §
11 mom.) rätt till reducerad nättariff; de skall inte betala annan del av
nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare med tillhörande
insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten samt årlig
avgift för mätning och rapportering. Den del av nättariffen som därmed
bortfaller är den årliga avgiften för själva överföringen.
I rapporten Utvecklingen på elmarknaden från nätmyndigheten hösten 1996
omnämns inte några problem för den småskaliga elproduktionen i samband med
elmarknadsreformen. Det sägs dock att nätmyndigheten avser att särskilt följa
utvecklingen för den småskaliga elproduktionen samt ersättningsnivåerna för
denna.
Ett särskilt driftstöd till vindkraft i form av ett skatteavdrag - s.k.
miljöbonus - infördes den 1 juli 1994 (bet. 1993/94:SkU34). Miljöbonusen höjs
den 1 juli 1997 för både befintliga och nya vindkraftverk, som följd av
tidigare beslutad höjning av skatten på el. Miljöbonusen kommer då att uppgå
till 13,8 öre per kWh, jämfört med 9 öre när den infördes. I 1997 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) föreslås en ytterligare höjning
av skatten på el den 1 januari 1998, vilket medför att miljöbonusen då kommer
att uppgå till 15,2 öre per kWh. EG-kommissionens konkurrensdirektorat
granskar för närvarande utformningen av dels det generella stödet till den
småskaliga elproduktionen enligt ellagstiftningen, dels miljöbonusen till
vindkraften, i förhållande till riktlinjerna för miljöstöd.
Regeringen har aviserat att den under våren 1997 till riksdagen skall
överlämna en proposition med förslag om ny ellag. Den nya lagen skall ersätta
den nuvarande ellagen och den s.k. elhandelslagen. Regeringen avser därvid att
föreslå att bl.a. bestämmelserna om leveranskoncession och de särskilda
reglerna om nättariffer för små elproducenter skall föras över till den nya
lagen.
Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Systemet med
leveranskoncessioner skall utvärderas före detta år. I det sammanhanget skall
även villkoren för avsättning av el från småskaliga produktionsanläggningar
ses över. De speciella problem som tas upp i motion 1996/97:N39 (mp) avseende
försäljning av el från kooperativa föreningar som äger och driver
vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar kan, enligt vad
utskottet erfarit, förväntas bli behandlade i översynen. Utredningen avses ge
underlag för en prövning av systemet med leveranskoncession, bl.a. om detta på
ett ändamålsenligt sätt tillgodoser de små konsumenternas och de små
producenternas behov av skydd på elmarknaden. I anslutning därtill kan
ställning komma att tas till om systemet skall permanentas i en eller annan
form. Enligt vad utskottet inhämtat kan utredningen om leveranskoncessioner
beräknas komma i gång under hösten 1997. Utredningsarbetet kommer att ha
koppling till det tidigare nämnda utredningsuppdraget om schablonavräkning som
regeringen avser att ge till NUTEK och Svenska kraftnät.
Övriga uppgifter
Beträffande vad som föreslås i motion 1996/97:N420 (mp) om prissättning på el
som tar hänsyn till externa effekter, bl.a. från kärnkraftsanläggningar, kan
nämnas att en översyn av atomansvarighetslagen (1968:45) för närvarande pågår
i en intern arbetsgrupp inom Justitiedepartementet. Utredningsarbetet väntas
komma att slutföras under våren 1997.
I den nämnda motionen föreslås också att riksdagen skall verka för att det
införs tydlig information om vilka kraftproducenter som tillhandahåller s.k.
grön el. Naturskyddsföreningen har tagit fram ett frivilligt system för
miljömärkning av el, som används av vissa kraftproducenter och
elhandelsföretag.
I motion 1996/97:L713 (mp) föreslås att Konsumentverket i samverkan med
NUTEK skall undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av
avregleringen av elmarknaden och att Konsumentverket skall uppmuntra
energiföretagen att införa rutiner som tar till vara konsumenternas engagemang
att spara elenergi. NUTEK har, som tidigare nämnts, i uppdrag att i samråd med
Konkurrensverket och Svenska kraftnät följa utvecklingen på elmarknaden.
Enligt uppdraget skall samråd också ske med Elsäkerhetsverket och
Konsumentverket. I uppdraget ingår att följa utvecklingen för konsumenterna på
elmarknaden. NUTEK skall vidare enligt sin instruktion (SFS 1991:960) inom
sitt verksamhetsområde uppfylla de miljömål som regeringen har beslutat om.
Utskottet behandlar proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning
jämte motioner i betänkande 1996/97:NU12, som kommer att avlämnas inom kort.
Utskottets ställningstagande
Takpris m.m.
Utskottet behandlar först frågan om takpris m.m., varvid huvuddelen av de här
aktuella motionsyrkandena tas upp. Därefter behandlas frågan om fasta
respektive rörliga avgifter.
Det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden är, enligt utskottets
mening, att stärka konsumenternas ställning. De effektivitetsvinster som en
ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till
del. Mot bakgrund härav fäster utskottet mycket stor vikt vid den verksamhet
med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen som NUTEK,
Konkurrensverket och Svenska kraftnät fått i uppdrag att bedriva.
Utskottet anser - i likhet med vad som anfördes våren 1996 i betänkande
1995/96:NU20 om vissa kompletteringar till elreformen - att möjligheten till
byte av leverantör är en viktig fråga för konsumenternas tilltro till
reformen. I det nämnda betänkandet framhöll utskottet vidare att bästa
hushållning och största möjliga effektivitet i elsystemet uppnås vid mätning
av den verkliga förbrukningen. Från denna utgångspunkt ansåg utskottet det
olyckligt om timvis mätning skulle ersättas av en schabloniserad debitering.
En sådan förändring, fortsatte utskottet, skulle också troligen medföra att
utvecklingen av billigare mätmetoder för små konsumenter avstannar helt.
Utskottet kunde för sin del inte utesluta att en övergång till en
schabloniserad debitering skulle komma att te sig nödvändig, men betonade
vikten av att regeringen först noga prövar om konsumentens kostnader för
mätning kan nedbringas inom rimlig tid.
Det förslag som regeringen nu lägger fram om införande av ett takpris
tillstyrker utskottet mot bakgrund av vad som nyss anförts. Det är angeläget
att kostnaderna för timmätningen inte upplevs som ett hinder för de små
elkonsumenterna att delta i den fria elmarknaden. Samtidigt anser utskottet,
som redovisats, att det är ett stort värde att timmätningskravet kan
bibehållas.
Utskottet vill i detta sammanhang klargöra att det takpris som skall gälla
för mätutrustning och installation fr.o.m den 1 juli 1997 skall vara 2 500 kr
inklusive mervärdesskatt.
Med det anförda tillstyrker utskottet sålunda propositionen och avstyrker
berörda yrkanden i motionerna 1996/97:N417 (fp) och 1996/97:N420 (mp).
Vad gäller frågan om åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag, som
tagits upp i några av motionerna, vill utskottet anföra följande. När
riksdagen hösten 1995 beslöt om ny ellagstiftning ställde sig utskottet bakom
regeringens förslag om att nätverksamhet respektive produktion av och handel
med el skall bedrivas av olika juridiska personer - detta för att undvika
risken för korssubventionering. Som tidigare redovisats har nätmyndigheten i
sin uppföljning av elmarknadsreformen observerat tecken på förekomst av
korssubventionering. Närings- och handelsdepartementet avser, som tidigare
nämnts, att låta se över behovet av ytterligare skärpning av kravet på
boskillnad mellan nätföretag och elhandelsföretag.
Utskottet står fast vid sin åsikt att det skall vara en klar åtskillnad
mellan nätbolag och elhandelsbolag. Detta är viktigt för att uppnå en effektiv
konkurrens på elmarknaden. Vidare kan tveksamheter ur konkurrenssynpunkt
uppstå i det fall ett nätbolag bedriver egen installationsverksamhet.
Utskottet förutsätter att också denna fråga blir föremål för behandling i den
nyssnämnda aviserade översynen. Därvid bör lämpligheten i att en nätägare
bedriver egen installationsverksamhet övervägas. Med det sagda krävs inget
initiativ av riksdagen i frågan, anser utskottet. Motion 1996/97:N418 (m, c,
fp, kd) blir med det anförda tillgodosedd; den avstyrks därmed.
Beträffande förslaget i motion 1996/97:L713 (mp) om särskilda uppgifter för
Konsumentverket i anslutning till den nya ellagstiftningen vill utskottet
hänvisa till vad som tidigare redovisats om att NUTEK också skall samråda med
Konsumentverket i sitt arbete med att följa utvecklingen på elmarknaden. När
det gäller frågor om effektivare elanvändning m.m. hänvisar utskottet till
nyssnämnda betänkande 1996/97:NU12. Med det anförda avstyrker utskottet den
här aktuella motionen i berörda delar.
Den småskaliga elproduktionen, som är föremål för yrkande i motionerna
1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N39 (mp), utgör som tidigare redovisats ett
särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Leveranskoncessionssystemet infördes
bl.a. för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den småskaliga
elproduktionen. Härigenom är små producenter garanterade avsättning av sin el
- upp till en effekt om högst 1 500 kW. Producenten kan också få skäligheten i
det pris han erhåller prövad. Systemet med leveranskoncessioner, som gäller
t.o.m. år 2000, skall utvärderas, varvid även villkoren för avsättning av el
från småskaliga produktionsanläggningar skall ses över. De speciella
förhållanden som gäller vid försäljning av el från kooperativa föreningar som
äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar
kan, som nämnts, förväntas bli behandlade i översynen.
Utskottet anser vidare - i likhet med vad som anfördes hösten 1995 (bet.
1995/96:NU1) - att det är angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras
rimliga villkor för sin avsättning på en reformerad elmarknad. Med hänvisning
till vad som nyss anförts finns det dock ingen anledning för riksdagen att
göra något uttalande av den typ som föreslås i de här aktuella motionerna; de
avstyrks sålunda i berörda delar.
När det gäller förslaget i motion 1996/97:N420 (mp) om att en prissättning
på el som tar hänsyn till externa effekter bör åstadkommas vill utskottet
hänvisa till den översyn av atomansvarighetslagen som för närvarande pågår.
Frågan om information om vilka kraftproducenter som tillhandahåller s.k. grön
el tas också upp i motionen. Som tidigare redovisats har Naturskyddsföreningen
utarbetat ett frivilligt system för miljömärkning av el. Enligt utskottets
mening är det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden att stärka
konsumenternas ställning. Starka konsumenter kan genom att agera på marknaden
klargöra sina preferenser för producenterna. Med det anförda avstyrks den här
aktuella motionen i berörd del.
Fasta avgifter
Frågan om relationen mellan fasta och rörliga avgifter tas upp i några
motioner. Som tidigare redovisats behandlas denna fråga inte i
ellagstiftningen eller i dess förarbeten. Det som gäller enligt ellagen är att
nättariffer och övriga villkor för nätverksamhet skall vara skäliga och
utformade på sakliga grunder. Skäligheten kan granskas av nätmyndigheten och
slutligen prövas av domstol. Skälighetsprövningen skall baseras på de intäkter
och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet, dvs.
tarifferna skall återspegla såväl fasta som rörliga kostnader. En faktor av
betydelse i sammanhanget är att överföring av el är en kapitalintensiv
verksamhet som allmänt sett är förknippad med höga fasta kostnader.
Som tidigare nämnts är elkundernas nätavgifter till stor del oberoende av
energianvändningen men beroende av effektuttaget. Den fasta avgiften som
kunden betalar kan således påverkas genom ett minskat effektuttag.
Enligt utskottets mening bör inte statsmakterna gripa in i elmarknaden genom
att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Däremot anser
utskottet att konsumenterna har en viktig roll att fylla när det gäller att
uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser från skäligheten i
tariffer som kan förekomma. Det är också angeläget att nätmyndigheten agerar
snabbt och effektivt i dessa fall.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N417 (fp),
1996/97:N40 (v) och 1996/97:N420 (mp) i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande takpris m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:L713 yrkandena 20 och 21,
1996/97:N27 yrkande 24, 1996/97:N39, 1996/97:N417 i denna del,
1996/97:N418 och 1996/97:N420 yrkandena 1, 2 och 4-6 antar det i
proposition 1996/97:85 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
res. 1 (mp)
2. beträffande fasta avgifter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N40, 1996/97:N417 i denna del och
1996/97:N420 yrkande 3.
res. 2 (v, mp)
Stockholm den 20 maj 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia
Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s),
Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran
Hägglund (kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m),
Eva Flyborg (fp), Roland Larsson (c) och Marina Pettersson (s).
Reservationer
1. Takpris m.m. (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Takpris m.m.
som börjar med ?Den småskaliga? och slutar med ?berörd del? bort ha följande
lydelse:
Den småskaliga elproduktionen, som är föremål för yrkande i motionerna
1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N39 (mp), har visserligen, som tidigare
redovisats, ett visst skydd genom leveranskoncessionssystemet. Detta är dock
långt ifrån tillräckligt. I praktiken har det blivit så att de små
elproducenterna inte har fått rimliga möjligheter att konkurrera på den
avreglerade elmarknaden, utan de har blivit utlämnade åt de stora
kraftbolagens godtycke. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att snarast
vidta åtgärder så att problemen för de små producenterna löses, varvid
särskilt bör beaktas möjligheten att införa någon form av system som
garanterar rimliga avräkningspriser.
Ett särskilt problem rörande små elproducenter är de kooperativa föreningar
som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina
medlemmar. För närvarande är detta inte möjligt utan att kravet på timmätning
blir aktuellt, vilket enligt utskottets mening inte är en acceptabel ordning.
Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder
för att komma till rätta med detta missförhållande.
Med det anförda tillstyrker utskottet de båda nyssnämnda motionerna i
berörda delar.
I motion 1996/97:N420 (mp) föreslås, som nämnts, att riksdagen skall göra
ett uttalande om att det vid prissättningen på el bör tas vederbörlig hänsyn
till externa effekter. För närvarande är det, enligt utskottets mening, så att
vattenkraften subventionerar kärnkraften. En riktig prissättning på el, som
skulle gagna sparande och ge alla konsumenter samma möjlighet att välja vilken
el man vill köpa, förutsätter en omfördelning av energiskatterna och en
generell höjning av elpriserna samt att undantagsregler för större industrier
tas bort.
I det föregående har utskottet ställt sig bakom regeringens förslag om
införande av ett takpris. Utskottet anser dock att den modell som tillämpas i
Norge med normalförbrukningskurvor också borde kunna användas i Sverige. Det
uppdrag till NUTEK och Svenska kraftnät som aviseras i propositionen bör
därför bedrivas med skyndsamhet.
När det gäller grön el, som också tas upp i motion 1996/97:N420 (mp), har,
som nämnts, Naturskyddsföreningen tagit fram ett frivilligt system för
miljömärkning av el. Detta är dock, enligt utskottets mening, inte
tillräckligt, utan riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder för att
åstadkomma att miljömärkningen av el blir allmänt förekommande.
I den här aktuella motionen begärs vidare att statsmakterna inför tydliga
direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja
energihushållning. Eftersom marknaden generellt sett är kortsiktig i sitt
agerande och därför oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar
utveckling som leder till jämlikhet och överlevnad, måste, enligt utskottets
mening, det politiska systemet ingripa så att leverantörernas naturliga önskan
att öka energianvändningen motverkas med tydliga direktiv. Dessa direktiv bör
bl.a. innefatta följande: nya energi- och elförbrukningsprognoser bör byggas
på en energiplan som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen,
elproducenter och nätoperatörer skall basera sin prissättning enbart på
förbrukad elenergi och inga fasta avgifter utöver anslutningsavgift skall
förekomma, systemet med leveranskoncessioner bör utredas med sikte på att
ansvaret för mätningen (inklusive mätutrustningen) skall ingå i nätoperatörens
skyldighet, frågan om små leverantörers (t.ex. innehavare av vindkraftverk)
balansansvar bör utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera
el, småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att
konkurrera med de stora elbolagen samt nätverksamhet skall bedrivas i
juridiskt fristående företag som inte får vara dotterföretag till
elproducenter. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda erforderliga
åtgärder i enlighet med vad som här har anförts.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1996/97:N420 (mp) i här
aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande takpris m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N27 yrkande 24, 1996/97:N39
och 1996/97:N420 yrkandena 1, 2, 5 och 6, med anledning av motion
1996/97:N420 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1996/97:L713
yrkandena 20 och 21, 1996/97:N417 i denna del och 1996/97:N418
dels antar det i proposition 1996/97:85 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Fasta avgifter (mom. 2)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Fasta avgifter bort ha
följande lydelse:
Avregleringen av elmarknaden har, enligt utskottets mening, gynnat framför
allt de stora elkunderna. Det föreslagna takpriset på 2 500 kr möjliggör för
små elkunder att delta i handeln med el. Detta är emellertid inte
tillräckligt. Nätavgiften, som utgör en stor del av totalkostnaden, kvarstår
även vid leverantörsbyte. Enda sättet att intressera konsumenter med låg
elförbrukning att spara och delta aktivt i handeln med el är, enligt
utskottets uppfattning, att den rörliga kostnadens andel av totalkostnaden
ökas. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder så att en annan
relation mellan fasta och rörliga avgifter kommer till stånd. Detta bör vara
möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag och leverantör förändras. Med
ett sådant beslut blir motionerna 1996/97:N417 (fp), 1996/97:N40 (v) och
1996/97:N420 (mp) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande fasta avgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N40, 1996/97:N417 i denna del
och 1996/97:N420 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................3
Bakgrund............................................3
Propositionen.......................................4
Motionerna..........................................5
Vissa kompletterande uppgifter......................9
Takpriset.........................................9
Nätbolag elhandelsbolag.........................9
Tariffer m.m.....................................10
Småskalig elproduktion...........................11
Övriga uppgifter.................................13
Utskottets ställningstagande.......................13
Takpris m.m......................................13
Fasta avgifter...................................15
Hemställan.........................................16
Reservationer........................................16
1. Takpris m.m. (mp)...............................16
2. Fasta avgifter (v, mp)..........................18
Bilaga
Regeringens lagförslag.............................19