I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag om försöksverksamhet
med samtjänst vid medborgarkontor. Förslaget innebär att den pågående
försöksverksamheten utvidgas med syfte att få ytterligare kunskaper om och
erfarenheter av hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga
myndighetsgränser kan utformas. Utvidgningen innebär att statliga myndigheter,
en allmän försäkringskassa, ett landsting eller en kommun inom ramen för ett
samtjänstavtal skall få använda varandras personal till att utföra enklare
förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller som kräver
tillgång till personregister.
Till betänkandet har fogats två reservationer från vardera (m) och (v).
Propositionen
I proposition 1996/97:90 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor.
Lagförslaget är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:K29 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa en möjlighet för
handläggare som omfattas av ett särskilt anställnings- eller uppdragsavtal att
i enklare fall få medge anstånd med att lämna självdeklaration i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under försöksverksamhetens gång uppmärksamt följa hur bl.a. den
enskildes integritetsskydd tillgodoses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyndsamma åtgärder mot negativa konsekvenser avseende den
enskildes integritetsskydd till följd av försöksverksamhetens utvidgning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kostnader och möjlighet till samordningsvinster i den fortsatta
verksamheten blir föremål för kontinuerlig uppföljning.
1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under försöksperioden ge ett antal försökskommuner möjlighet
att inrätta mellan stat och kommun integrerade medborgarkontor som har
funktionsfördelaren som grund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra en samordnad bedömning av medborgarnas behov av och krav
på tillgänglig, medborgarinriktad information och service samt hur denna
information och service skall utformas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att IT-strategier för integrerade medborgarkontor bör utvecklas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under försöksperioden pröva samtjänstavtal mellan två eller
flera kommuner och två eller flera allmänna försäkringskassor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i utvecklingsprojektet för integrerade medborgarkontor
också bör ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom
polisområdet (anmälan om brott, passärenden, hantering av hittegods/förlorat
gods etc.) kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors service.
1996/97:K31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarperspektiv som grundval för medborgarkontorsverksamheten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med
medborgarkontor efter funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner,
3. att riksdagen beslutar att 1 § första meningen i lagen om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor skall ges följande
lydelse: "Statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor, en eller flera
kommuner eller ett eller flera landsting får ingå avtal om att för varandras
räkning lämna upplysningar."
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996
1996/97:K403 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarkontor.
1996/97:K537 av Birgitta Gidblom och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn
om möjligheten att tillskapa s.k. medborgarkontor.
1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av integrerade medborgarkontor.
Yttranden från andra utskott
Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet och justitieutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen och med anledning av den väckta
motioner. Skatteutskottets yttrande är fogat till betänkandet som bilaga 2.
Justitieutskottets yttrande har avgivits i form av protokollsutdrag och
redovisas endast nedan i avsnittet Närmare om uppgifterna vid medborgarkontor.
Utskottet
Regeringens förslag i korthet
I propositionen föreslås att lagen (1994:686) om försöksverksamhet med
medborgarkontor ersätts med en lag om försöksverksamhet med samtjänst vid
medborgarkontor. Förslaget innebär att den pågående försöksverksamheten
utvidgas. Syftet är att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av hur
ett organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan
utformas.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997, och tidsperioden för
försöket föreslås utsträckas till utgången av juni år 2002.
Allmänt om medborgarkontor
Pågående verksamhet
Verksamhet enligt 1994 års lag m.m.
Ett medborgarkontor beskrivs i propositionen som en inrättning - en plats för
offentlig verksamhet - där lokala förvaltningsmyndigheter samverkar för att ge
service till medborgarna. Medborgarkontoret i sig är inte en myndighet. En
grundläggande tanke med medborgarkontor är att de skall kunna organiseras
utifrån de lokala behov som kan finnas. Det finns i dag enligt propositionen
ett stort antal medborgarkontor etablerade i landet, både i glesbygd och i
större kommuner.
Samverkan mellan myndigheter i ett medborgarkontor sker på frivillig grund.
För närvarande förekommer i huvudsak tre organisationsmodeller för
medborgarkontor, nämligen
- medborgarkontor med enbart kommunal verksamhet och kommunal personal,
- medborgarkontor där både kommunala och andra myndigheter samlokaliserar
verksamheter och där var och en har sin egen personal,
- medborgarkontor där en kommun med stöd av 1994 års försökslag på uppdrag av
andra myndigheter utför förvaltningsuppgifter åt dem med sin personal.
Lagen (1994:686) om försöksverksamhet med medborgarkontor trädde i kraft den 1
juli 1994 (prop. 1993/94:187, bet. 1993/94:KU39, rskr. 1993/94:392). Syftet
med försöksverksamheten är att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av
hur ett organiserat samarbete över myndighetsgränser kan utformas.
Med stöd av den gällande försökslagen kan en kommun träffa avtal, s.k.
samverkansavtal, med en statlig myndighet, en allmän försäkringskassa eller
ett landsting om att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte
innebär myndighetsutövning. Samtidigt får dessa myndigheter en befogenhet att
lämna kommunen ett sådant uppdrag.
De uppgifter som kan bli aktuella genom ett samverkansavtal är service och
rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag. Det kan röra sig om allt från
att ge information eller tillhandahålla blanketter, broschyrer och annat
material till att ge enklare råd samt att vara behjälplig vid ifyllandet av
ansökningar.
Ett samverkansavtal måste vara skriftligt och ha godkänts av regeringen.
Senast den 1 mars varje år skall avtalsparterna gemensamt redovisa för
regeringen hur verksamheten har bedrivits under det närmast föregående
kalenderåret.
De uppgifter som en kommun med stöd av försökslagen tar på sig utför
kommunen i sitt eget namn och inte i de uppdragsgivande myndigheternas namn.
Det innebär bl.a. att kommunala regler - t.ex. i fråga om sekretess,
skadeståndsansvar m.m. - blir tillämpliga på uppdragsverksamheten i stället
för de regler som annars gäller när den ursprungliga myndigheten utför
uppgifterna i fråga.
Vid sidan om 1994 års försökslag finns enligt propositionen ett flertal
exempel på olika former för samverkan i stat och kommun. Det kan röra sig om
en samordning av sådana resurser som lokaler, utrustning eller administrativ
service. Det handlar alltså närmast om en samlokalisering med vissa gemensamma
administrativa funktioner men där respektive myndighet svarar för alla
förvaltningsuppgifterna, vilket inte kräver någon författningsreglering. Det
kan också vara fråga om en kombination av samlokalisering och olika former av
integrerad verksamhet. I de fallen har en författningsreglering skett.
Bakgrund till den pågående försöksverksamheten
Det finns enligt propositionen flera skäl för myndigheterna att inrätta
medborgarkontor. En förbättrad och mer lättillgänglig samhällsservice till
medborgarna är ett huvudskäl. Ärendena kan behandlas snabbare. Dessutom kan
flera ärenden som hör till olika verksamhetsområden behandlas vid samma besök,
till och med av samma handläggare. I glesbygd kan en samverkan mellan olika
myndigheter innebära att servicen kan få finnas kvar i stället för att flyttas
till en större ort. Möjligheterna att göra vissa kortsiktiga eller långsiktiga
kostnadsbesparingar är ett annat skäl för att inrätta medborgarkontor.
Myndigheternas verksamheter kan effektiveras genom att information och
serviceuppgifter samt hanteringen av enklare handläggningsärenden kan utföras
vid medborgarkontoret. På så sätt får specialistutbildad personal hos
myndigheterna mer tid för den kvalificerade ärendehandläggningen. Deras
verksamheter kan vidare rationaliseras genom att de utför vissa enklare
förvaltningsuppgifter för varandras räkning. De samverkande myndigheterna kan
också dela på kostnader för t.ex. lokaler, underhåll, lokalvård och viss
utrustning.
En utgångspunkt är att ett sektorsövergripande arbetssätt bör kunna
förbättra och effektivera den offentliga verksamheten. Den snabba utvecklingen
av informationstekniken (IT) visar på en stor potential för att genom ett
sektorsövergripande arbetssätt förbättra och effektivera de offentliga
verksamheterna. Med de erfarenheter som försöksverksamheten ger kan detta
arbetssätt sedan utvecklas. På sikt kan medborgarkontoren också ge medborgarna
en möjlighet att välja service och påverka dess utformning.
Vissa lagreglerade samarbetsbegränsningar
När det gäller kommunernas befogenhet att driva eller delta i olika
verksamheter finns vissa lagreglerade begränsningar för ett samarbete.
Begränsningarna gäller oberoende av om det är fråga om myndighetsutövning
eller inte. En kommun får enligt kommunallagen (1991:900) inte svara för
sådana förvaltningsuppgifter som enbart staten, en annan kommun, ett landsting
eller någon annan svarar för. För att en kommun skall få svara för sådana
uppgifter fordras det föreskrifter i lag. Genom 1994 års försökslag ges ett
sådant författningsstöd.
En kommun får inte heller föra över vården av en kommunal angelägenhet på
någon annan utöver vad som framgår av 3 kap. 16 § kommunallagen om kommunala
företag. Om den angelägenhet som lämnas över innefattar myndighetsutövning
fordras lagstöd (jfr 11 kap. 6 § regeringsformen).
En kommun får enligt 6 kap. 33 § kommunallagen inte heller delegera
beslutanderätt till någon annan än den som är anställd i kommunen.
Det finns även bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring som
begränsar möjligheterna för en allmän försäkringskassa att bedriva annan
verksamhet än som anges i lagen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av
den.
Propositionen
Utvidgning av samverkansmöjligheterna
Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för samverkan utvidgas så att även
statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa och ett landsting ges rätt
att inom ramen för försöksverksamheten utföra enklare förvaltningsuppgifter,
som inte innefattar myndighetsutövning eller kräver tillgång till
personregister, för varandras räkning eller för en kommuns räkning samt
använda varandras personal till att utföra sådana uppgifter. Samlingsbegreppet
samtjänst vid medborgarkontor införs för denna samverkan.
Det innebär att begränsningen i 1994 års lag till kommunalt huvudmannaskap
för denna form av samverkan upphör. Härigenom blir det t.ex. möjligt att
etablera en samtjänst uteslutande mellan statliga myndigheter eller mellan en
eller flera statliga myndigheter och en allmän försäkringskassa eller mellan
en statlig myndighet och en kommun där den statliga myndigheten genom sin
personal svarar för en del kommunala förvaltningsuppgifter.
Ytterligare form av samverkan
Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för försöksverksamheten utvidgas
till att omfatta även vissa förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister. Statliga
myndigheter, en allmän försäkringskassa, ett landsting eller en kommun skall
få använda varandras personal till att utföra enklare förvaltningsuppgifter.
Det innebär förenklat att en myndighet efter överenskommelse med en annan
myndighet ställer personal till den andra myndighetens förfogande för att
utföra vissa förvaltningsuppgifter.
Kombinationer av de båda samverkansformerna
De båda formerna av samverkan bör enligt regeringen kunna kombineras i en
samtjänst. För det fall en myndighet önskar gå in i en samverkan med enbart
sådana förvaltningsuppgifter som information, rådgivning och annan enklare
service utan inslag av myndighetsutövning eller som inte kräver tillgång till
personregister för att kunna utföras, bör således myndigheten - precis som i
1994 års försökslag - kunna uppdra åt en annan myndighet i samtjänsten att
utföra dessa uppgifter. Detta bör kunna ske utan hinder av att en eller flera
av de andra myndigheterna i samtjänsten samtidigt använder varandras personal
för att utföra enklare förvaltningsuppgifter.
Andra samverkansformer bör inte vara uteslutna. Det kan vara fråga om en
samordning av sådana resurser som lokaler, utrustning och administrativ
service, alltså närmast en samlokalisering med vissa administrativa
funktioner, men där respektive myndighet svarar för alla
förvaltningsuppgifter. Detta kräver inte någon ytterligare
författningsreglering. Det kan också vara fråga om en kombination av
samlokalisering och samtjänst i ett begränsat antal ärenden. Möjligheterna
till olika samverkansformer bör således hållas öppna.
Principerna för handläggning av myndighetsuppgifter vid medborgarkontoren
Följande principer bör enligt regeringen gälla för myndighetsutövning vid
medborgarkontor i de fall personal från en annan myndighet används för
handläggningen.
- Det skall bara vara fråga om frekventa och okomplicerade förvaltnings-
ärenden.
- Myndighetsutövningen skall bara gälla beslut som är gynnande eller neutrala
för den enskilde. Handläggaren bör således inte kunna avslå eller avvisa en
framställning, återkalla ett tillstånd eller ett annat gynnande beslut,
rätta eller ompröva ett beslut, kräva tillbaka en redan utbetald förmån
eller besluta om åligganden för enskilda eller ingrepp i enskildas
ekonomiska eller personliga förhållanden.
- Ärendena skall vara av sådant slag att utrymmet för handläggaren att göra
självständiga bedömningar är begränsat.
- Handläggarens tillgång till känslig information bör vara begränsad. Tillgång
till personregister bör begränsas till sådana uppgifter som handläggaren
behöver för att kunna utföra de aktuella arbetsuppgifterna.
De förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning och som regeringen
föreslår skall ingå i den utvidgade försöksverksamheten är dels sådana som
ankommer på en statlig myndighet eller en allmän försäkringskassa (7 §), dels
sådana som ankommer på en kommunal myndighet (8 §).
De uppgifter som ankommer på statliga myndigheter och försäkringskassor och
som skall kunna utföras på medborgarkontor finns inom
socialförsäkringsområdet, skatteområdet och arbetsmarknadsområdet. Uppgifterna
avser bostadstillägg och hustrutillägg i vissa fall, beslut om jämkning under
inkomståret av preliminär skatt i vissa enkla fall, medgivande om anstånd med
att ge in självdeklaration, registrering av flyttningsanmälan och beviljande
av flyttningsbidrag i vissa fall.
De uppgifter som ankommer på kommunala myndigheter och som skall kunna
utföras på medborgarkontoren rör beredning av ärenden om ekonomiskt bistånd
till vissa pensionärer, ärenden om barnomsorgsplats, ärenden om stöd till
inackordering, ärenden om tillstånd till annat slag av toalett än
vattentoalett och ärenden om parkeringstillstånd för handikappade.
Avtal
Avtal mellan medverkande myndigheter
Myndigheternas samverkan skall enligt propositionen regleras i ett avtal
(samtjänstavtal) där samtliga förvaltningsuppgifter som får utföras inom ramen
för samtjänsten skall anges. Om avtalet omfattar förvaltningsuppgifter som
innebär myndighetsutövning eller kräver tillgång till personregister, skall
det av avtalet framgå vem som skall utföra uppgifterna och vilken tillgång
till personregister denne kommer att ha. Det skall också framgå om
handläggaren har andra sådana förvaltningsuppgifter och den tillgång till
personregister handläggaren i så fall har. I avtalet skall alltså anges dels
den yttre ramen för samtjänsten, dels - när det blir fråga om
myndighetsutövning eller personregistertillgång - ges en tydlig och uttömmande
redovisning av hur förvaltningsuppgifterna från olika förvaltnings- eller
myndighetsområden kombineras hos de enskilda handläggarna.
Avtalen skall godkännas av regeringen för att bli gällande.
Kravet på precision när det gäller att beskriva förvaltningsuppgifter som
innefattar myndighetsutövning bör enligt regeringen ställas högt. Det gäller
också sådana förvaltningsuppgifter som, utan att innefatta myndighetsutövning,
kräver tillgång till personregister, även om det kanske inte alltid är möjligt
att nå samma grad av precisering. Av beskrivningen bör det alltid framgå vilka
personuppgifter som handläggaren har tillgång till i varje
förvaltningsuppgift. Den enskilde handläggarens tillgång till personuppgifter
bör dessutom begränsas till enbart de uppgifter som han eller hon behöver för
att kunna utföra förekommande förvaltningsuppgifter.
En handläggare som deltar i samtjänsten kan också i sin ordinarie
anställning ha andra uppgifter som innefattar myndighetsutövning eller kräver
tillgång till personregister. I ett sådant fall måste även dessa
förvaltningsuppgifter och eventuell tillgång till personregister anges i
samtjänstavtalet.
Avtal mellan myndighet och handläggare
Om samtjänsten omfattar förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller som kräver tillgång till ett personregister, skall
den myndighet som ansvarar för uppgifterna träffa ett särskilt anställnings-
eller uppdragsavtal med den som skall utföra dessa.
Som skäl för sitt förslag i denna del anger regeringen att en viktig
utgångspunkt är att den för förvaltningsuppgiften ansvariga myndigheten
behåller ansvaret för och kontrollen över hur uppgiften fullgörs. Regeringen
understryker särskilt att det inte kan komma i fråga med en modell där
förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över från en
myndighet till en annan.
Dessa avtal bör reglera medarbetarens ansvarsområde för respektive myndighet
och ansvarsförhållandet mellan medarbetaren och myndigheten. Beroende på
avtalens innehåll och uppläggningen av arbetet kan det bli fråga om antingen
ett uppdrags- eller ett anställningsförhållande. Detta kommer att få avgöras
från fall till fall. Vid ett anställningsförhållande blir alla tillämpliga
arbetsrättsliga regler i lag och kollektivavtal gällande på förhållandet. Det
gäller också i fråga om disciplinansvar och skadereglering. Situationen är
annorlunda i uppdragsförhållande, och det är då viktigt att de skillnader som
kan uppstå mellan en anställning och ett uppdrag i så stor utsträckning som
möjligt kompletteras eller fylls ut genom avtalet.
I sammanhanget framhåller regeringen vikten av att den personal som en
myndighet placerar i en samtjänst med en annan myndighet behåller sin
anställning hos myndigheten. En samverkan i samtjänst måste således förutsätta
att varje handläggare har en grundanställning.
När en myndighet genom särskilda avtal knyter anställda hos andra
myndigheter till sig gör man det möjligt att bedriva myndighetsutövningen som
en del av den ordinarie verksamheten. Riksdagens kontroll över vilka
förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller moment av
myndighetsutövning som med stöd av avtal får anförtros anställda i en annan
myndighet tillgodoses enligt propositionen genom att förvaltningsuppgifterna
räknas upp i lagen.
Sekretessen
I fråga om sekretessen påpekar regeringen att sekretess gäller mellan olika
myndigheter. Sekretess kan också gälla inom samma myndighet, om myndigheten är
uppdelad i olika verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga i
förhållande till varandra. Om sekretess gäller för viss uppgift får uppgiften
inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet där sekretessen gäller
(1 kap. 4 § sekretesslagen, 1980:100).
Enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen gäller förbudet att röja eller utnyttja en
sekretessbelagd uppgift både anställda och uppdragstagare. Som förutsättning
gäller att de har deltagit i myndighetens verksamhet och då fått kännedom om
uppgiften. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § sekretesslagen innebär att en person som
har flera myndighetsanställningar inte får lämna sekretessbelagda uppgifter
mellan verksamheterna eller utnyttja sådana uppgifter utanför den ursprungliga
verksamheten.
I propositionen hänvisas till att MBK-utredningen har lämnat en översikt
över de möjligheter som kan stå till buds för att rent praktiskt uppnå det
ställda kravet på att en handläggare inte skall ha tillgång till andra
uppgifter än dem som han eller hon behöver för att utföra den aktuella
förvaltningsuppgiften (rapporten s. 161 f.). Vilken metod som skall användas
bör rimligtvis avgöras av de ansvariga myndigheterna.
Regeringen framhåller att vid utvärderingen av försöksverksamheten bör
särskild uppmärksamhet ägnas åt berörda sekretessfrågor. Dessa frågor måste
också fortlöpande uppmärksammas under försökets gång.
Utvärdering och fortsatt utvecklingsarbete
Regeringen understryker i propositionen att verksamheten har karaktär av
försök och att försöksverksamhet ingår som ett betydelsefullt moment i
utredningsmetodiken. Det handlar enligt regeringen om att vinna erfarenheter i
praktisk verksamhet för att efter utvärdering komma fram till en permanent
ordning. Detta innebär att det inte kan krävas att alla frågeställningar skall
ha klarats ut i förväg, utan det får i stället ske genom det praktiska
försöket.
Regeringen betonar utvärderingens betydelse och framhåller att en
arbetsgrupp tillsatts i Inrikesdepartementet för att följa och stödja arbetet
med att utveckla medborgarkontor och andra former av kontakter mellan
medborgarna och offentliga organ. En viktig uppgift för arbetsgruppen är att
fortlöpande redovisa de erfarenheter och den kunskap som finns om
verksamheten. Resultaten från de studier och utvärderingar som gjorts eller
pågår vid exempelvis universitet och högskolor skall därvid tas till vara.
Arbetsgruppen skall inleda sitt arbete med att ta fram ett samlat underlag
om pågående försök med medborgarkontor samt redovisa de erfarenheter och den
kunskap som finns om verksamheterna. En plan för det fortsatta
utvärderingsarbetet bör utarbetas i detta sammanhang. Den utvidgning av
försöksverksamheten som nu föreslås leder enligt regeringen till att bl.a.
frågor om integritet, rättssäkerhet och ansvarsförhållanden mellan de
avtalsslutande parterna måste ägnas särskild uppmärksamhet.
En andra huvuduppgift för arbetsgruppen är att klarlägga vilka planer och
önskemål som finns om att förändra i nuvarande verksamheter eller starta nya
medborgarkontor. I detta sammanhang skall arbetsgruppen redovisa och belysa de
problem och svårigheter som kan finnas på lokal nivå för att genomföra ett
önskvärt förnyelse- och förändringsarbete. Arbetsgruppen bör därvid bedöma
behovet av förändringar och utarbeta förslag som kan leda till att dialogen
mellan medborgare och samhällsorgan fördjupas.
En tredje viktig uppgift för arbetsgruppen är att följa och stödja
utvecklingsarbetet. I direktiven för arbetet anges exempel på frågor som
särskilt bör uppmärksammas. Det gäller inrättande av s.k. integrerade
medborgarkontor och hur information i ökad utsträckning kan göras elektroniskt
tillgänglig för alla. Ett underlag skall vidare tas fram som belyser
medborgarkontorens möjligheter att genom sektorsövergripande arbetssätt bidra
till det utvecklingsarbete som pågår i storstadsregionerna inom ramen för
särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden.
I arbetsgruppens uppdrag ingår vidare att initiera studier och diskussioner
som blickar framåt när det gäller kontaktformer och informationsstrategier
samt sprida information och erfarenheter från utvecklingsarbetet. Ledamöter
och experter är företrädare för Regeringskansliet, statliga myndigheter,
kommuner, landsting samt universitet och högskolor.
Kostnader
Regeringen framhåller att i den mån försöksverksamheten medför ökade kostnader
bör dessa finansieras genom omprioriteringar av resurser inom kommunerna och
myndigheterna.
Ansvaret för att förslagen i de konkreta fallen inte leder till
kostnadsökningar som inte motsvaras av minst lika stora besparingar ligger
liksom för den nuvarande försöksverksamheten på de avtalsslutande parterna.
Regeringen påpekar att det saknas uppskattningar av de
rationaliseringsvinster som kan erhållas genom sambruk och att det är en av de
frågor som bör tas upp i den fortsatta utvärderingen av försöksverksamheten.
Motioner
Inrättande av medborgarkontor
I tre motioner från allmänna motionstiden 1996 begärs tillkännagivanden om
behovet av medborgarkontor.
I motion 1996/97:K537 av Birgitta Gidblom och Monica Öhman (båda s) anser
motionärerna att en översyn bör göras av möjligheten att inrätta s.k.
medborgarkontor, och i motion 1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd)
yrkande 5 anser motionärerna att integrerade medborgarkontor bör utvecklas. De
anser att ett reformarbete bör inledas som går ut på att finna former för hur
statlig och kommunal verksamhet kan integreras vid medborgarkontoren och att
därmed medborgarnas myndighetskontakter underlättas.
Ett liknande tillkännagivande begärs i motion 1996/97:K403 av Bengt Harding
Olson (fp) yrkande 4. Motionären beskriver ett medborgarkontor som en lokal
där man kan få information och service i olika samhällsfrågor.
Medborgarkontoret bör förutom konsumentupplysning kunna erbjuda enkla
samhällsbeslut samt politisk information, juridisk hjälp samt kultur- och
miljöinformation. Den nu pågående utbyggnaden av medborgarkontor går enligt
motionären alldeles för långsamt och bör därför med alla till buds stående
medel påskyndas med det övergripande målet att kontoren skall bli
?medborgarkontor? och inte ?myndighetskontor?.
I två av de motioner som väckts med anledning av propositionen läggs allmänna
synpunkter på utformningen av den fortsatta försöksverksamheten.
I motion 1996/97:K31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1 begär
motionärerna ett tillkännagivande om behovet av medborgarperspektiv som
grundval för medborgarkontorsverksamheten. Motionärerna anför att många
medborgare är beroende av hjälp för att kunna orientera sig om vart de, om ett
ärende inte kan avgöras vid medborgarkontoret, skall vända sig och att många
människor är otillräckligt orienterade om strukturen på myndighetssystemet och
därigenom har svårt att göra sina intressen och rättigheter gällande. Som ett
exempel på information som bör kunna ges vid medborgarkontoren nämns regler
för överklagande i ett ärende.
I samma motion yrkande 2 anser motionärerna att regeringen skall lägga fram
förslag om försöksverksamhet med medborgarkontor efter
funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner. Motionärerna hänvisar här
till att flera av de medborgarkontor som redan finns har organiserats efter en
?funktionsfördelningsmodell?, där olika åtgärdsnivåer inom myndigheter och
kommunala verksamheter preciseras. Där genomförs en analys av
arbetsuppgifterna inom organisationen med hjälp av en fördelningsnyckel där
åtta nivåer ringats in, nämligen 1) Information/Upplysningar/Generell
samhällsinformation, 2) Vägledning/Rådgivning, 3) Administrativa
förberedelser, 4) Rutinmässig och regelstyrd handläggning och beslut, 5)
Utredningsuppgifter, 6) Värderande handläggning och beslut, 7) Arbetsledning
och 8) Politisk ledning och styrning. Motionärerna anför att ett integrerat
medborgarkontor enligt Svenska kommunförbundets arbetsgrupp för
medborgarkontor skulle vara en serviceenhet som på uppdrag av kommunala
nämnder, statliga myndigheter, försäkringskassa eller andra huvudmän handhar
ärenden som ryms inom de fyra första nivåerna inom funktionsfördelningen. De
anser att en konsekvent funktionsanalys för hela myndighetsspektrumet väl
harmonierar med det medborgarperspektiv som de vill lägga till grund för hela
det fortsatta arbetet med medborgarkontorstanken. I förberedelserna för en mer
genomgripande reform på området bör enligt motionärerna ingå utarbetande av en
relevant generalistutbildning för handläggare vid medborgarkontoren.
Liknande tankar förs fram i motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd).
I motionens yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att under försöksperioden
ett antal försökskommuner bör ges möjlighet att inrätta mellan stat och kommun
integrerade medborgarkontor som har funktionsfördelaren som grund. I samma
motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en samordnad bedömning av
medborgarnas behov av och krav på tillgänglig, medborgarinriktad information
och service samt om hur denna information och service skall utformas.
Motionärerna anför att inriktningen bör vara dels att så långt det över huvud
taget är möjligt kunna lämna service över disk, dels att kunna geografiskt
lokalisera servicen så nära medborgarna som möjligt och dels att därmed kunna
nedbringa kostnaderna samtidigt som den offentliga sektorns service till
medborgarna förbättras. Genom att regeringens förslag enligt motionärerna inte
bygger på en funktionsfördelningsanalys utan avser ett antal ärendetyper som
till sin natur sällan eller aldrig är av annan art än just rutinmässig och
regelstyrd handläggning och beslut kommer den nya lagen inte att ge möjlighet
till den effektivering och rationalisering av hela den offentliga sektorns
service som de kommunala medborgarkontoren enligt motionärerna indikerar.
Verksamhetsintegration är enligt motionärerna en rimlig lösning på konflikten
mellan kraven på tillgänglighet och behövliga ekonomiska resurser men har
hittills på grund av problem med kunskapsöverföring, styrningsfrågor m.m. inte
genomförts i någon större skala. Vad som saknas är enligt motionärerna en
samordnad bedömning av medborgarens behov och krav på tillgänglighet och
utformning av medborgarinriktad information och service, och en sådan
samordnad bedömning kan endast möjliggöras om en bred, nationell
försöksverksamhet med integrerade medborgarkontor genomförs.
I motionens yrkande 3 begärs också - utan närmare argumentation - ett
tillkännagivande om att IT-strategier för integrerade medborgarkontor bör
utvecklas.
Integritetsfrågor
I motion 1996/97:K29 av Anders Björck m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om
behovet av att under försöksverksamhetens gång uppmärksamt följa hur bl.a. den
enskildes integritetsskydd tillgodoses (yrkande 2) och om behovet av
skyndsamma åtgärder mot negativa konsekvenser för den enskildes
integritetsskydd till följd av försöksverksamhetens utvidgning (yrkande 3).
Motionärerna framhåller att det inte helt kan bortses från att den enskildes
integritetsskydd riskerar att försvagas när en och samma handläggare anförtros
förvaltningsuppgifter från verksamheter mellan vilka sekretess kan gälla och
där självständiga bedömningar skall göras av handläggaren. Regeringen anser
enligt motionärerna att integritetsskyddet tillgodoses genom att samtjänst som
omfattar myndighetsutövning begränsas till vissa utvalda
förvaltningsuppgifter. I övrigt överlåts till de ansvariga myndigheterna som
kan komma att ingå i samtjänsten att avgöra vilken av flera till buds stående
tekniska metoder som skall tillämpas för att begränsa en handläggares
terminalåtkomst så att han eller hon inte får tillgång till andra
personuppgifter än sådana som behövs för att utföra arbetsuppgiften.
Motionärerna utgår från att regeringen - om det visar sig att den enskildes
integritetsskydd inte respekteras - skyndsamt kommer att åtgärda sådana
negativa konsekvenser som uppstått till följd av försöksverksamhetens
utvidgning. Uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten i denna del bör
således inte avvaktas utan i stället bedrivas löpande under hela
försöksperioden.
Kostnaderna
I motion 1996/97:K29 av Anders Björck m.fl. (m) begärs vidare tillkännagivande
om behovet av kontinuerlig uppföljning av kostnaderna och möjligheten till
samordningsvinster i den fortsatta verksamheten (yrkande 4). Motionärerna
anför att med hänsyn till det samhällsekonomiska läget tar regeringen för lätt
på behovet av en mer omfattande kostnadsberäkning av den fortsatta
försöksverksamheten, och som regeringen själv framhåller skall inte
försöksverksamhetens möjligheter till besparingar och samordningsvinster
överdrivas. Ett sådant konstaterande borde rimligen ha föranlett regeringen
att närmare överväga och analysera den utvidgade försöksverksamhetens framtida
finansiering och möjlighet till faktiska samordningsvinster. En samlad
utvärdering av verksamheten aviseras till efter år 2002. Av statsfinansiella
skäl är det enligt motionärerna högst angeläget att kostnader och möjligheten
till samordningsvinster i den fortsatta verksamheten blir föremål för
kontinuerlig uppföljning.
Bakgrund
I det utredningsbetänkande som närmast ligger till grund för propositionen,
MBK-utredningens betänkande Myndighetsutövning vid medborgarkontor (SOU
1995:61), görs en analys av frågor om funktionsfördelning och
förvaltningsorganisation (s. 105 f.). Inledningsvis anför utredningen att tre
former av funktionsfördelning kan sägas prägla förvaltningsorganisationens
uppbyggnad, nämligen saklig, lokal och vertikal. Den sakliga
funktionsfördelningen bygger på att man av praktiska skäl måste fördela
arbetsuppgifterna på olika organ, eftersom förvaltningsverksamheten omfattar
arbetsuppgifter av de mest skiftande slag. Den lokala funktionsfördelningen
delar upp en verksamhetsgren i olika geografiska arbetsområden. Den vertikala
funktionsfördelningen bygger upp verksamheten inom en förvaltningsgren så att
centrala myndigheter är överordnade i förhållande till regionala myndigheter
och de sistnämnda överordnade i förhållande till lokala.
Under rubriken En alternativ funktionsfördelning belyses de fördelar som kan
nås om man fördelar om funktionerna så att verksamheten blir
sektorövergripande. I ett annat avsnitt anförs att ett sätt att göra
förvaltningen effektivare är att sortera dess funktioner. Utredningen påpekar
att den offentliga verksamheten, dess tjänste- och serviceutbud och
ärendehandläggning består av en mängd arbetsuppgifter, från mycket
kvalificerat beslutsfattande till enkelt faktiskt handlande som att lämna ut
en broschyr eller något liknande. Dessa arbetsuppgifter som många gånger has
om hand av en och samma tjänsteman kan definieras närmare med hänsyn till sin
funktion och sedan delas in i ett antal funktionsnivåer. Resultatet av en
sådan generell definitionsprocess kallas för ?funktionsfördelare?.
Funktionsfördelaren kan man sedan använda sig av för att sortera verksamheten
hos en bestämd myndighet.
Utredningen hänvisar vidare till att man i det danska s.k. ROSA-projektet
arbetar med en funktionsindelning i åtta nivåer och att verksamheten enligt
ROSA-projektets modell med utgångspunkt i en s.k. funktionsfördelning kan
delas in i följande åtta nivåer.
1. Receptionsuppgifter
- utlämning av material
- allmän information
2. Informationsuppgifter
- vägledning och hänvisning
3. Fackvägledningsuppgifter
- hänvisningar per post och telefon
- val mellan olika regelverk
4. Lag- och regeluppgifter
- enklare ärendebehandling
- expeditionsgöromål
5. Utredningsuppgifter
- rådgivning om möjligheter
- regeltolkning
6. Specialistuppgifter
- tyngre och komplicerade ärenden
- ärenden som kräver särskild kompetens
7. Ledningsuppgifter
- samordning, kontroll och förvaltningsutveckling
8. Politiska uppgifter
- presidieuppgifter
- mål och ramar
I traditionell svensk offentlig verksamhet ingår som inledningsvis antytts i
stort sett samtliga nu beskrivna funktionsnivåer - med undantag för nivåerna 7
och 8 - i en specialisthandläggares arbetsuppgifter. Det innebär t.ex. att en
specialist inte bara sysslar med kvalificerad ärendehandläggning och
beslutsfattande (nivåerna 4-6) utan även med rena receptionsuppgifter som att
ge allmän information och enklare rådgivning och lämna ut broschyrer,
blanketter och annat material, liksom att hjälpa till med att fylla i olika
ansökningar m.m. (nivåerna 1-3).
När det gäller förvaltningsorganisationen finns det enligt utredningen ett
intresse av att utnyttja tillgängliga personresurser gemensamt för olika
verksamhetsgrenar både ur ekonomisk synpunkt och för att ta till vara
kompetens. Att kunna tillgodose de nu nämnda intressena förutsätter att man
går ganska långt ner i förvaltningsorganisationens funktioner. Det innebär att
merparten av arbetsuppgifterna i ett medborgarkontor hör till någon av
nivåerna 1-3. Det är alltså fråga om uppgifter som inte innefattar
myndighetsutövning eller ens utförs ?vid? myndighetsutövning. Men även sådan
enklare ärendebehandling inom olika verksamhetsgrenar på handläggarnivå
(nivå 4) är arbetsuppgifter som kan utföras av personal utan
specialistutbildning. Sådana ärenden innebär emellertid många gånger att
självständiga bedömningar måste göras av tjänstemannen. Det är här fråga om
ärenden som kan innefatta myndighetsutövning eller i vart fall utförs ?vid?
myndighetsutövning.
Förvaltningspolitiska kommissionen (Fi 1995:13, dir. 1995:93) har haft i
uppdrag att med utgångspunkt i nuvarande statliga åtaganden och därav följande
uppgifter för statliga myndigheter eller andra organ
- göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av
statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de
uppgifter och mål som fastlagts av regering och riksdag, samt
- lämna synpunkter på hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i
den statliga förvaltningen bör bedrivas.
Kommissionen har nu avgivit sitt betänkande I medborgarnas tjänst (SOU
1997:57).
Under rubriken En anpassad organisering diskuteras i betänkandet formerna
för den offentliga förvaltningen. I ett avsnitt om avsektorisering hänvisas
till att när den offentliga verksamheten byggdes ut under 1960- och 1970-talen
härskade ett uttalat sektortänkande och att starka sektorsmyndigheter byggdes
upp och att samma tendenser gjorde sig gällande i kommunerna. Under 1980-talet
slog stämningen om. Arbetet med att avsektorisera inriktades främst på den
statliga länsförvaltningen och den kommunala nämndorganisationen.
Avsektorisering är enligt kommissionen ett sätt att tillgodose samverkansbehov
internt inom den offentliga verksamheten. Det kan ske genom att uppgifter
delegeras till kommunala nivåer eller genom att den statliga regionala
förvaltningen mer än hittills förs samman till länsstyrelserna. Kommissionen
uttalar också följande.
Samverkan i förvaltningen ses ofta i ett myndighetsperspektiv. För sådana
förvaltningar som har breda kontaktytor mot allmänheten bör emellertid
medborgarperspektivet vara styrande. Medborgarnas kontakter med myndigheterna
bör underlättas genom att förvaltningen i mötet med individen så långt möjligt
är integrerad på den lokala nivån. Med modern informationsteknik, som
övervinner avstånd i tid och rum, ges förutsättningar för detta i ?virtuella
organisationer?.
I ett antal kommuner har man prövat så kallade medborgarkontor med uppdrag
från flera myndigheter och förvaltningar - statliga och kommunala - att
ansvara för vissa tjänster, såsom utbetalningar, mottagande av inbetalningar,
information och råd. Ehuru erfarenheten inte varit entydigt positiv, anser
kommissionen att försöken bör fortsätta. Den snabba utvecklingen av
informationstekniken talar för att verksamheten kan ge goda resultat.
I betänkandet diskuteras vidare behovet av utbildning för statstjänst och hur
detta behov skall tillgodoses.
Utskottets bedömning
Regeringen har nu lagt fram ett förslag om bättre möjligheter att samverka vid
medborgarkontor. Motionerna 1996/97:K403 yrkande 4, 1996/97:K537 och
1996/97:K603 yrkande 5 får härigenom enligt utskottets uppfattning anses
tillgodosedda.
Med stöd av 1994 års lag om försöksverksamhet kan en kommun för en statlig
myndighet, en allmän försäkringskassa eller ett landsting åta sig vissa
uppgifter såsom service och rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag.
Andra former av samverkan som inte regleras i försökslagen kan röra sig om
samordning av sådana resurser som lokaler, utrustning eller administrativ
service.
Regeringens nu lagda förslag innebär att möjligheterna till
försöksverksamhet utvidgas till att omfatta även viss myndighetsutövning och
vissa uppgifter som kräver tillgång till personregister. De principer som
tjänat till ledning vid urvalet av uppgifter - att det skall vara fråga om
frekventa och okomplicerade ärenden, att myndighetsutövningen bara skall gälla
beslut som är gynnande eller neutrala för den enskilde, att utrymmet för
handläggaren att göra självständiga bedömningar skall vara begränsat och att
handläggarens tillgång till känslig information bör vara begränsad - har
redovisats närmare ovan. Principerna är enligt utskottets mening väl lämpade
att läggas till grund för försöksverksamheten.
Det lagda förslaget har motionsvis kritiserats för att präglas av hänsyn mer
till myndigheternas intressen än till medborgarnas. En respekt för
ansvarsfördelningen inom offentlig verksamhet är dock enligt utskottets
uppfattning till gagn för de enskilda medborgarna, och viss varsamhet kan
därför vara befogad vid utformningen av den fortsatta försöksverksamheten.
I den utvärdering och det fortsatta utvecklingsarbete som regeringen
redovisar kommer möjligheterna till ytterligare utvidgning att aktualiseras.
Som exempel på frågor som bör uppmärksammas särskilt under utvärderingen nämns
inrättande av s.k. integrerade medborgarkontor och hur information i ökad
utsträckning kan göras elektroniskt tillgänglig för alla. Regeringen har också
särskilt angivit att myndigheter, kommuner och landsting som deltar i försöket
under försöksperioden kommer att ges tillfälle att väcka frågor om ytterligare
förvaltningsuppgifter som kan vara lämpliga att pröva inom ramen för
försöksverksamheten, och regeringen kan därefter komma att lägga fram förslag
till utvidgning av försöksverksamheten.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K30 yrkandena 1-3 och
1996/97:K31 yrkandena 1 och 2.
Regeringen har i propositionen uttalat dels att hanteringen av sekretessfrågor
erfarenhetsmässigt är komplicerad, dels att det inte finns skäl att befara att
den enskildes integritetsskydd försämras. Regeringen betonar att frågan måste
uppmärksammas fortlöpande under försökets gång och nämner frågor om integritet
och rättssäkerhet bland dem som under utvärderingen måste ägnas särskild
uppmärksamhet.
Med dessa uttalanden i propositionen anser utskottet sig kunna utgå från att
regeringen, om behovet visar sig, kommer att vidta erforderliga åtgärder för
att skydda den enskildes integritet. Utskottet avstyrker därmed motion
1996/97:K29 yrkandena 2 och 3.
Regeringen framhåller vidare att i den mån försöksverksamheten medför ökade
kostnader bör dessa finansieras genom omprioriteringar av resurser inom
kommunerna och myndigheterna men att ett syfte med medborgarkontoren är att de
samverkande myndigheterna skall kunna göra samordningsvinster genom att
effektivare ta till vara personal, lokaler och utrustning. Frågan om
rationaliseringsvinster skall tas upp i den fortsatta utvärderingen av
försöksverksamheten.
Kostnadsfrågorna är således uppmärksammade, och utskottet anser inte att
något tillkännagivande behövs med anledning av motion 1996/97:K29 yrkande 4.
Medverkande organ
Propositionen
Förslaget ger en kommun, ett landsting och en allmän försäkringskassa det
uttryckliga lagstöd som behövs för att de skall få delta i en utvidgad
verksamhet. Avsikten är inte att tillåta mer än en kommun eller en allmän
försäkringskassa att delta i en gemensam samtjänst.
Något utrymme för att låta två kommuner eller landsting eller två
försäkringskassor samverka i en samtjänst föreslås således inte. Det är enligt
regeringen i och för sig tänkbart att det på någon ort kan finnas ett behov av
en sådan samverkan, t.ex. i anslutning till en kommungräns. Ett liknande behov
kan kanske även uppstå i försäkringskassornas verksamheter. En sådan
utvidgning har emellertid inte föreslagits av utredningen. Den har inte heller
tidigare aktualiserats i samband med tillkomsten av 1994 års försökslag. En
utvidgning i denna riktning bör därför enligt regeringen inte göras i detta
skede av försöksverksamheten.
I författningskommentaren framhålls att bestämmelsen ger utrymme för att
etablera en samtjänst mellan två eller flera statliga myndigheter, eller
mellan en eller flera statliga myndigheter och en allmän försäkringskassa,
eller mellan en statlig myndighet och ett landsting. Det ställs således inte
något krav på att både statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa och en
kommun samtidigt ingår i samtjänsten. Det är fullt tillräckligt att två
myndigheter samverkar. Det blir däremot inte möjligt för en kommun eller ett
landsting att åta sig att utföra förvaltningsuppgifter för en annan kommun
eller ett landsting. Här ges således inte något undantag för att få utföra
förvaltningsuppgifter som i detta avseende ligger utanför kompetensramen
enligt kommunallagen.
Motioner
I motion 1996/97:K31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 3 begärs att
riksdagen skall besluta att även flera allmänna försäkringskassor, kommuner
och landsting skall få ingå samtjänstavtal. Enligt motionärerna innebär det
att ett medborgarkontor bara får ge service till den medborgare som bor i den
kommun vari kontoret är beläget, vilket medför nackdelar för personer som bor
i en kommun men arbetar i en annan. Medborgarkontor skulle enligt motionärerna
kunna inrättas på vissa platser där människor ofta passerar, såsom på centrala
trafikpunkter i storstadsområden.
Liknande synpunkter framförs i motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl.
(kd). I motionens yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att under
försöksperioden samtjänstavtal mellan två eller flera kommuner och två eller
flera allmänna försäkringskassor bör prövas.
Utskottets bedömning
I propositionen påpekar regeringen att det enligt förslaget inte blir möjligt
för en kommun eller ett landsting att åta sig att utföra förvaltningsuppgifter
för en annan kommun eller ett landsting och således inte ges något undantag
för att få utföra förvaltningsuppgifter som i detta avseende ligger utanför
kompetensramen enligt kommunallagen. Regeringen påpekar också att det kan
finnas ett behov av att låta två kommuner eller landsting samverka i en
samtjänst och att ett liknande behov kanske kan uppstå även i
försäkringskassornas verksamheter. En sådan utvidgning har emellertid inte
föreslagits av utredningen och inte heller tidigare aktualiserats i samband
med tillkomsten av 1994 års försökslag. En utvidgning i denna riktning bör
därför enligt regeringen inte göras i detta skede av försöksverksamheten.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en utvidgning av
försöksverksamheten som innebär att flera kommuner, landsting eller
försäkringskassor kan samverka i samma samtjänst inte bör göras i detta skede
utan sedvanlig beredning. Utskottet utgår från att frågan beaktas i det
fortsatta arbetet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K30 yrkande 4 och
1996/97:K31 yrkande 3.
Vissa särskilda förvaltningsuppgifter
Anstånd med att ge in självdeklaration
Propositionen
De förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning och som regeringen
föreslår skall ingå i den utvidgade försöksverksamheten är, som framgår ovan,
dels sådana som ankommer på en statlig myndighet eller en allmän
försäkringskassa, dels sådana som ankommer på en kommunal myndighet.
De uppgifter som ankommer på statliga myndigheter och försäkringskassor och
som skall kunna utföras på medborgarkontor finns, som också framgår ovan, inom
socialförsäkringsområdet, skatteområdet och arbetsmarknadsområdet. Uppgifterna
på skatteområdet avser bl.a. att i enklare fall medge anstånd med att ge in
självdeklaration enligt bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
Regeringen påpekar i propositionen att Riksskatteverket avstyrkt förslaget
och anfört att beslut om anstånd ofta har stor betydelse för den efterföljande
granskningsverksamheten. Enligt verket sätter många skattskyldiga i system att
lämna sin deklaration sent för att förkorta granskningstiden, och på
myndigheten finns ofta sådan personkännedom som behövs för att kunna bedöma om
anstånd skall medges. Dessutom finns där föregående års deklarationer som kan
innehålla värdefulla upplysningar för bedömningen.
Regeringen instämmer i Riksskatteverkets påpekande att anståndsprövningen
kan komma att påverka det efterföljande granskningsarbetet. Regeringen anför
vidare.
I vissa fall kan också anståndsprövningen förutsätta information som
medborgarkontoret inte har tillgång till. Det är emellertid uppenbart att en
ansökan om anstånd med att lämna självdeklaration många gånger är
förhållandevis enkel att handlägga. Vissa överväganden måste visserligen göras
i den meningen att de åberopade skälen för anstånd alltid skall värderas. I
många fall är det dock fråga om en okomplicerad prövning eftersom praxis för
anstånd är entydig. Beslutet antecknas på ansökningsblanketten och registreras
i skatteregistret eller skrivs ut direkt från skatteregistret och
undertecknas. Regeringen anser att beslut om anstånd i dessa enklare fall bör
kunna anförtros en handläggare vid ett medborgarkontor som omfattas av ett
särskilt anställnings- eller uppdragsavtal. Om en anståndsprövning kräver mer
ingående bedömningar skall handläggaren hänvisa ärendet vidare. I de fall
anståndet gäller ett bolag eller en fysisk person som bedriver
näringsverksamhet bör ärendet alltid hänvisas vidare till en handläggare som
har sin grundanställning vid den berörda skattemyndigheten. I samtjänstavtalet
skall de enklare fallen preciseras.
Det är inte heller lämpligt att en handläggare vid ett medborgarkontor som
omfattas av ett särskilt anställnings- eller uppdragsavtal medger s.k.
byråanstånd, dvs. beslut om anstånd för en bokförare med att lämna sina
klienters deklarationer enligt en viss fastställd plan. Även dessa fall måste
hänvisas vidare antingen till en handläggare vid medborgarkontoret som har sin
grundanställning vid den myndighet som ansvarar för uppgiften eller till denna
myndighets huvudkontor.
Motion
I motion 1996/97:K29 av Anders Björck m.fl. (m) yrkande 1 hemställs att
riksdagen avslår förslaget såvitt avser möjligheten att medge anstånd med att
lämna självdeklaration. Motionärerna anser att starka skäl inte minst från
rättssäkerhetssynpunkt talar mot förslaget i denna del. Rent generellt gäller,
påpekar motionärerna, att handläggaren i ett ärende kan behöva gå tillbaka
till tidigare informationsunderlag i ärendet, och sådant kommer inte att
finnas tillgängligt vid medborgarkontoren i anståndsärenden. Motionärerna
hänvisar vidare till att Riksskatteverket avstyrkt förslaget i denna del med
bl.a. motiveringen att beslut om anstånd ofta har stor betydelse för den
efterföljande granskningsverksamheten och att många skattskyldiga sätter i sy-
stem att lämna sin deklaration sent för att förkorta granskningstiden samt att
det på skattemyndigheten ofta finns både behövlig personkännedom och
föregående års deklarationer, vilket underlättar anståndsbedömningen.
Ytterligare en aspekt som motionärerna anser bort beaktas är att skatteuppbörd
normalt sett inte anses vara en uppgift för kommunal verksamhet.
Yttrande från skatteutskottet
Skatteutskottet har i yttrande den 22 april 1997 i denna del anfört följande.
Regeringens förslag syftar till att få fördjupade erfarenheter om hur ett ökat
samarbete kan förenkla medborgarnas kontakter med myndigheterna och förbättra
myndigheternas service till allmänheten. Syftet med försöksverksamheten är att
samtidigt ta vara på möjligheterna att uppnå administrativa besparingar och
andra vinster. Inte minst mot bakgrund av det arbete som pågår för att
regionalisera skattemyndigheterna är det enligt utskottets uppfattning
angeläget att uppgifter på skatteområdet skall kunna ingå i detta samarbete.
Att på detta sätt underlätta för allmänheten kan också innebära en värdefull
avlastning för skattemyndigheterna. Utskottet utgår samtidigt från att
allmänheten även i fortsättningen skall kunna vända sig direkt till
skattemyndigheterna i frågor som rör deras område och få den hjälp som behövs.
Utskottet vill framhålla att försöksverksamheten givetvis inte får bedrivas
på ett sådant sätt att den enskildes krav på rättssäkerhet och integritet
sätts åt sidan. Regeringens förslag innehåller därför särskilda begränsningar
som innebär att ansökningar skall kunna bifallas i den aktuella
samarbetsformen men att ärenden där ett annat beslut kan komma i fråga skall
överlämnas till den ansvariga myndigheten. Förslaget innebär vidare att den
ansvariga myndigheten skall ingå ett detaljerat anställnings- eller
uppdragsavtal med den person som skall utföra arbetet, om arbetsuppgifterna
innefattar någon form av myndighetsutövning eller kräver tillgång till ett
personregister. Avsikten är att integritetsfrågorna skall beaktas bl.a. vid
regeringens prövning av samtjänstavtalen och att ett godkännande skall kunna
återkallas om integritetsskyddet äventyras. Vad som uttalas i propositionen i
dessa frågor och om kostnadsaspekterna innebär att det kan förväntas att
regeringen kontinuerligt kommer att följa utvecklingen av försöksverksamheten
och vid behov vidta erforderliga åtgärder, utan särskilda ställningstaganden
från riksdagens sida.
Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motion K29 i denna
del.
Utskottets bedömning
Som regeringen anfört är det uppenbart att en ansökan om anstånd med att lämna
självdeklaration många gånger är förhållandevis enkel att handlägga och att
det i många fall är fråga om en okomplicerad prövning eftersom praxis för
anstånd är entydig. Enligt förslaget skall de enklare fallen - dvs. de som
skall kunna handläggas vid medborgarkontoren - preciseras i samtjänstavtalet,
och samtjänstavtal skall alltid godkännas av regeringen.
Med det anförda instämmer utskottet i skatteutskottets bedömning att
tillstyrka propositionen i denna del och avstyrker därmed motion 1996/97:K29
yrkande 1.
Uppgifter inom polisväsendet
Propositionen
Beträffande ytterligare förvaltningsuppgifter anför regeringen att
myndigheter, kommuner och landsting under försöksperiodens gång ?bör ges
möjlighet? att hos regeringen väcka frågor om ytterligare
förvaltningsuppgifter som kan vara lämpliga att pröva inom ramen för
försöksverksamheten och att regeringen därefter kommer att lägga fram de
förslag till utvidgning av försöksverksamheten som bedöms lämpliga.
Regeringen anför att omfattningen och avgränsningen av de
förvaltningsuppgifter med moment av myndighetsutövning som skall kunna prövas
i försöket kan diskuteras. Regeringen framhåller att den i stor utsträckning
tagit hänsyn till invändningar som rests mot förslag som utredningen lagt
fram, och det gäller bl.a. myndighetsuppgifter på polisområdet. Både JO och
Rikspolisstyrelsen har avstyrkt att en polismyndighets arbetsuppgifter
handläggs vid medborgarkontor. I sin bedömning har regeringen också vägt in
utvecklingen i fråga om närpolisverksamheten.
Motion
I motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd) yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om att i utvecklingsprojektet för integrerade medborgarkontor
också bör ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom
polisområdet (anmälan om brott, passärenden, hantering av hittegods/förlorat
gods etc.) kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors service.
Yttrande från justitieutskottet
Justitieutskottet har i yttrande den 22 april 1997 instämt i regeringens
bedömning att polisärenden inte bör omfattas av den möjlighet till
samtjänstavtal som föreslås i propositionen. I stället vill justitieutskottet
peka på möjligheten att samlokalisera närpoliskontor med medborgarkontor för
att härigenom ändå uppnå målet med en god service till allmänheten.
Utskottets bedömning
Regeringen har föreslagit att polisuppgifter inte skall tas med i den
utvidgade försöksverksamheten. Utskottet har inte någon annan uppfattning än
justitieutskottet i denna fråga. Motion 1996/97:K30 yrkande 5 avstyrks.
Lagförslaget i övrigt
Lagsförslaget i övrigt har inte föranlett några motioner. Utskottet
konstaterar att förslaget innebär en utvidgad försöksverksamhet och att
regeringen redogjort för den utvärdering och det fortsatta utvecklingsarbete
som planeras.
Utskottet har inte någon erinran mot lagförslaget i övrigt.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inrättande av medborgarkontor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkande 4, 1996/97:K537 och
1996/97:K603 yrkande 5,
2. beträffande utformningen av medborgarkontoren
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K30 yrkandena 1-3, 1996/97:K31
yrkandena 1 och 2,
res. 1 (v)
3. beträffande integritets- och kostnadsfrågor
att riksdagen avslår motion 1996/97:K29 yrkandena 2-4,
res. 2 (m)
4. beträffande medverkande organ
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K30 yrkande 4 och
1996/97:K31 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor såvitt avser 1 §,
res. 3 (v)
5. beträffande anstånd att lämna självdeklaration
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K29 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid
medborgarkontor såvitt avser 7 §,
res. 4 (m)
6. beträffande uppgifter inom polisområdet
att riksdagen avslår motion 1996/97:K30 yrkande 5,
7. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med
samtjänst vid medborgarkontor i den mån förslaget inte berörts ovan vid
momenten 4 och 5.
Stockholm den 15 maj 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Birger Hagård
(m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg
(s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen
(s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nikos
Papadopoulos (s).
Reservationer
1. Utformningen av medborgarkontoren (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Regeringens
nu? och på s. 16 slutar med ?1 och 2.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning präglas regeringens förslag inte av det
medborgarperspektiv som hade varit önskvärt. Förslaget hade också bort byggas
upp med tydligare ledning av den funktionsfördelningsmodell som lanserats av
Svenska kommunförbundets arbetsgrupp för medborgarkontor och som återges i
motion K31. Regeringen bör enligt utskottets uppfattning lägga fram ett nytt
förslag om försöksverksamhet med medborgarkontor efter
funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner. Härigenom tillgodoses i
stor utsträckning också önskemålen i motion K30 yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utformningen av medborgarkontoren
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K31 yrkandena 1 och 2 och med
anledning av motion 1996/97:K30 yrkandena 1-3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Integritets- och kostnadsfrågor (mom. 3)
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Med dessa?
och slutar med ?yrkande 4.? bort ha följande lydelse:
Regeringen är således medveten om att frågan om skyddet för den enskildes
integritet måste ägnas särskild uppmärksamhet. Som framhålls i
motion 1996/97:K29 är det dock nödvändigt att skyndsamt åtgärda sådana
negativa konsekvenser i integritetshänseende som kan uppstå till följd av
försöksverksamheten, och utskottet anser att detta bör ges regeringen till
känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
?Kostnadsfrågorna är? och slutar med ?yrkande 4.? bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att det samhällsekonomiska läget fortfarande är mycket
ansträngt för såväl kommunerna som myndigheterna anser utskottet, liksom
motionärerna i motion 1996/97:K29, att regeringen tar för lätt på behovet av
en mer omfattande kostnadsberäkning av försöksverksamheten. Det är av
statsfinansiella skäl angeläget att kostnader och möjligheten till
samordningsvinster i den fortsatta verksamheten blir föremål för kontinuerlig
uppföljning och att inte den samlade utvärderingen av verksamheten avvaktas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande integritets- och kostnadsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K29 yrkandena 2-4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Medverkande organ (mom. 4)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör redan nu två eller flera kommuner, två
eller flera landsting eller två eller flera allmänna försäkringskassor kunna
verka inom ramen för ett samtjänstavtal. Detta skulle innebära stora fördelar
för exempelvis personer som bor i en kommun och arbetar i en annan och för
personer som bor vid en kommungräns. Som föreslås i motion K31 bör därför
regeringens lagförslag ändras i denna del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande medverkande organ
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:K30
yrkande 4 och 1996/97:K31 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor såvitt avser 1 § med
den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse: Statliga
myndigheter, allmänna försäkringskassor, en eller flera kommuner eller
ett eller flera landsting får ingå avtal om att för varandras räkning
lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda
och i övrigt handlägga enklare förvaltnings- ärenden med de begränsningar
som anges i denna lag eller att använda varandras personal till att
utföra sådan verksamhet (samtjänst vid medborgarkontor).
4. Anstånd att lämna självdeklaration (mom. 5)
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Som
regeringen? och slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse:
Som Riksskatteverket påpekat i remissvar har beslut om anstånd ofta stor
betydelse för den efterföljande granskningsverksamheten och många
skattskyldiga kan sätta i system att lämna sin deklaration sent för att
förkorta tiden för granskning. Verket har också påpekat att det på
skattemyndigheten ofta finns både behövlig personkännedom och tillgång till
den skattskyldiges deklarationer för föregående år, vilket underlättar
anståndsbedömningen. Starka skäl, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt,
talar enligt utskottets mening mot regeringens förslag att vissa beslut om
anstånd med att ge in självdeklaration skall omfattas av samtjänsten inom
medborgarkontoren. Utskottet avstyrker därför propositionen i denna del och
tillstyrker motion K29 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anstånd att lämna självdeklaration
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K29 yrkande 1 antar regeringens
förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor
såvitt avser 7 § med den ändringen att punkt 4 utgår och att punkterna 5
och 6 skall betecknas 4 respektive 5,
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor
Skatteutskottets yttrande
1996/97:SkU6y
Medborgarkontor
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1996/97:90 Bättre möjligheter att samverka vid medborgarkontor och
över de motioner som har väckts med anledning av propositionen. Med anledning
härav får utskottet anföra följande.
Ett femtiotal kommuner deltar sedan 1994 i en försöksverksamhet med ett
organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser rörande
information, rådgivning och annan service gentemot allmänheten. Samarbetet kan
också gälla administrativa frågor. Försöksverksamheten regleras i en särskild
lag och får pågå till och med första halvåret 1999.
Regeringen föreslår nu att försöksverksamheten byggs ut och att
försöksperioden förlängs med tre år, till och med första halvåret 2002.
Avsikten är bl.a. att kommunala och statliga myndigheter skall kunna samverka
även i fråga om enkla arbetsuppgifter som innehåller moment av
myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister. Samarbetet
skall liksom hittills regleras närmare i ett särskilt avtal som skall
godkännas av regeringen. Den nya lag som föreslås för försöksverksamheten
innebär på skatteområdet att ett samtjänstavtal skall kunna omfatta
myndighetsutövning som består i att bevilja jämkning av preliminär skatt för
studerande och att i enklare fall medge anstånd med att lämna självdeklaration
och registrera flyttningsanmälningar. I samtjänsten skall också kunna ingå
andra enkla uppgifter, såsom att utfärda utdrag ur taxeringsregister med
uppgifter som inte omfattas av sekretess, taxeringsbevis för fastighet, A-
skattsedel och personbevis. Olika rent administrativa frågor skall också kunna
ingå.
Tre motioner har väckts med anledning av propositionen: K29 av Anders Björck
m.fl. (m), K30 av Inger Davidson m.fl. (kd) och K31 av Gudrun Schyman m.fl.
(v). I den förstnämnda motionen yrkas avslag på propositionen i vad avser
anstånd med självdeklaration och att riksdagen uttalar sig om angelägenheten
av att tillgodose den enskildes integritetsskydd och av att beakta
kostnadsaspekterna och ta vara på möjligheten till samordningsvinster.
Avslagsyrkandet grundar sig på kravet på en rättssäker handläggning även av
anståndsärenden. Motionerna K32 och K31 och de andra motioner som behandlas i
detta ärende - K403 av Bengt Harding Olson (fp), K537 av Birgitta Gidblom och
Monica Öhman (s) och K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) - har en allmän
karaktär och berör inte direkt de särskilda frågorna på skatteområdet.
Regeringens förslag syftar till att få fördjupade erfarenheter om hur ett
ökat samarbete kan förenkla medborgarnas kontakter med myndigheterna och
förbättra myndigheternas service till allmänheten. Syftet med försöksverk-
samheten är att samtidigt ta vara på möjligheterna att uppnå administrativa
besparingar och andra vinster. Inte minst mot bakgrund av det arbete som pågår
för att regionalisera skattemyndigheterna är det enligt utskottets uppfattning
angeläget att uppgifter på skatteområdet skall kunna ingå i detta samarbete.
Att på detta sätt underlätta för allmänheten kan också innebära en värdefull
avlastning för skattemyndigheterna. Utskottet utgår samtidigt från att
allmänheten även i fortsättningen skall kunna vända sig direkt till
skattemyndigheterna i frågor som rör deras område och få den hjälp som behövs.
Utskottet vill framhålla att försöksverksamheten givetvis inte får bedrivas
på ett sådant sätt att den enskildes krav på rättssäkerhet och integritet
sätts åt sidan. Regeringens förslag innehåller därför särskilda begränsningar
som innebär att ansökningar skall kunna bifallas i den aktuella
samarbetsformen men att ärenden där ett annat beslut kan komma i fråga skall
överlämnas till den ansvariga myndigheten. Förslaget innebär vidare att den
ansvariga myndigheten skall ingå ett detaljerat anställnings- eller
uppdragsavtal med den person som skall utföra arbetet, om arbetsuppgifterna
innefattar någon form av myndighetsutövning eller kräver tillgång till ett
personregister. Avsikten är att integritetsfrågorna skall beaktas bl.a. vid
regeringens prövning av samtjänstavtalen och att ett godkännande skall kunna
återkallas om integritetsskyddet äventyras. Vad som uttalas i propositionen i
dessa frågor och om kostnadsaspekterna innebär att det kan förväntas att
regeringen kontinuerligt kommer att följa utvecklingen av försöksverksamheten
och vid behov vidta erforderliga åtgärder, utan särskilda ställningstaganden
från riksdagens sida.
Det anförda innebär enligt utskottets uppfattning att syftet med motion K29
är tillgodosett.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motion
K29.
Övriga motioner föranleder ingen kommentar från utskottets sida.
Stockholm den 22 april 1997
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s),
Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn
Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s),
Per Rosengren (v), Ulla Wester-Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg
(mp), Holger Gustafsson (kd), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Yttranden från andra utskott..........................3
Utskottet.............................................3
Regeringens förslag i korthet 3
Allmänt om medborgarkontor 3
Pågående verksamhet 3
Verksamhet enligt 1994 års lag m.m. 3
Bakgrund till den pågående försöksverksamheten 4
Vissa lagreglerade samarbetsbegränsningar 5
Propositionen 5
Utvidgning av samverkansmöjligheterna 5
Ytterligare form av samverkan 6
Kombinationer av de båda samverkansformerna 6
Principerna för handläggning av myndighetsuppgifter vid
medborgarkontoren 6
Avtal 7
Utvärdering och fortsatt utvecklingsarbete 9
Kostnader 10
Motioner 10
Inrättande av medborgarkontor 10
Integritetsfrågor 12
Kostnaderna 12
Bakgrund 13
Utskottets bedömning 15
Medverkande organ 16
Propositionen 16
Motioner 17
Utskottets bedömning 17
Vissa särskilda förvaltningsuppgifter 18
Anstånd med att ge in självdeklaration 18
Propositionen 18
Motion 19
Yttrande från skatteutskottet 19
Utskottets bedömning 20
Uppgifter inom polisväsendet 20
Propositionen 20
Motion 20
Yttrande från justitieutskottet 20
Utskottets bedömning 21
Lagförslaget i övrigt 21
Hemställan 21
Reservationer........................................22
1. Utformningen av medborgarkontoren (mom. 2) 22
2. Integritets- och kostnadsfrågor (mom. 3) 22
3. Medverkande organ (mom. 4) 23
4. Anstånd att lämna självdeklaration (mom. 5) 23
Bilaga 1 Propositionens lagförslag 25
Förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor
25
Bilaga 2 Skatteutskottets yttrande 1996/97:SkU6y 28