I betänkandet behandlas regeringens
proposition 1996/97:36 Den regionala
samhällsorganisationen. I propositionen
föreslås att en försöksverksamhet med
ändrad regional ansvarsfördelning
genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och
Jämtlands län fram till utgången av år
2002. Genom en särskild lag för Kalmar
län och Skåne län inrättas regionala
självstyrelseorgan, regionförbund. I
Gotlands län utgör kommunen och
kommunfullmäktige självstyrelseorganet.
Regionförbunden övertar vissa statliga
uppgifter från länsstyrelserna, framför
allt det regionala utvecklingsansvaret.
I Jämtlands län bedrivs
försöksverksamheten av ett
partssammansatt samverkansorgan utan att
några statliga befogenheter överförs.
Länsstyrelserna i försökslänen skall
under tiden försöket pågår inte ha någon
lekmannastyrelse. I Gotlands län
genomförs en vidgad samordnad
länsförvaltning innebärande att
länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen går in under
länsstyrelsen. Enligt förslaget kan
också huvudmannaskapet för
kollektivtrafik lägggas på
regionförbunden i Kalmar och Skåne län.
Utskottet har behandlat sammanlagt 20
motioner, varav 11 väckts med anledning
av propositionen. Samtliga motioner har
avstyrkts. Utskottet tillstyrker med
smärre förändringar i de föreslagna
lagtexterna propositionens förslag. Elva
reservationer och två särskilda
yttranden har anmälts.
Propositionen
I proposition 1996/97:36 yrkas att
riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning,
2. lag om försöksverksamhet med
regionförbund i Kalmar län och Skåne
län,
3. lag om upphävande av lagen
(1996:946) om val av ledamöter i
styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län,
4. lag om ändring i lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik,
dels godkänner regeringens förslag om
en försöksverksamhet med vidgad
samordnad länsförvaltning i Gotlands
län.
Propositionens lagförslag finns i bilaga
1.
I propositionen föreslås att en
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning genomförs i Kalmar,
Gotlands, Skåne och Jämtlands län fram
till utgången av år 2002. Syftet med
försöksverksamheten är att utveckla
former för en bättre demokratisk
förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Det regionala
utvecklingsansvaret, som i dag ligger på
länsstyrelsen, och vissa andra statliga
uppgifter föreslås överföras till ett
regionalt självstyrelseorgan i Kalmar,
Gotlands och Skåne län. Berörda
uppgifter är beslut om fördelning av
regionalpolitiska medel och andra
utvecklingsmedel, upprättande och
fastställande av länstrafikplaner och
fördelning av statsbidrag till regionala
kulturinstitutioner. En lagstiftning med
denna inriktning föreslås träda i kraft
den 1 juli 1997.
I propositionen föreslås också en lag
om försöksverksamhet med en ny typ av
självstyrelseorgan, regionförbund, i
Kalmar och Skåne län. I regionförbunden
avses samtliga kommuner och landsting
ingå. I Skåne län skall regionförbundet
svara för de gemensamma uppgifterna fram
till utgången av år 1998, varefter det
nybildade landstinget övertar ansvaret.
I Gotlands län ansvarar kommunen för
verksamheten. I Jämtlands län, där
försöksverksamheten föreslås bedrivas av
ett partssammansatt samverkansorgan,
avses inga statliga beslutsbefogenheter
föras över till samverkansorganet.
Vissa frågor om länsstyrelsernas roll
och organisation behandlas också i
propositionen. Enligt regeringen bör
länsstyrelserna ges en tydlig roll att
vara regeringens företrädare i länet.
Utvecklingen mot en samordnad
länsförvaltning bör enligt propositionen
fortsätta. Regeringen föreslår att en
försöksverksamhet med vidgad samordnad
länsförvaltning i Gotlands län
genomförs. I propositionen meddelas att
regeringen kommer att överväga att pröva
förutsättningarna för att föra in
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna
och besluta att länsstyrelserna i
försökslänen under försökstiden inte
skall ha någon lekmannastyrelse.
I propositionen föreslås också en
ändring i lagen om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik, innebärande
att huvudmannaskapet för
kollektivtrafiken kan läggas på de
föreslagna regionförbunden i Kalmar och
Skåne län. Därigenom kan den nuvarande
organisationen i Skåne behållas tills
det nya landstinget bildas den 1 januari
1999.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:K505 av Roy Ottosson (mp) vari
yrkas att riksdagen i enlighet med vad
som anförts i motionen beslutar avskaffa
länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari
1997.
1994/95:K608 av Eva Goës och Peter
Eriksson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslut på olika nivåer,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningsrätt,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de ansvarsområden som
länsparlamentet skall styra över,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sammanslagning av flera
landsting till de större länsparlamenten
skall kunna ske frivilligt,
5. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om införande av direktvalda
länsparlament i Skåne,
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om införande av direktvalda
länsparlament i Jämtland,
7. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om successivt införande av
länsparlament i hela riket i enlighet
med vad i motionen anförts.
1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati på regional nivå.
1994/95:K622 av Margitta Edgren m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett administrativt och
politiskt samlat Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med
förändrad regional uppgiftsfördelning i
Skåne.
1994/95:K624 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett gemensamt Skånelandsting.
1994/95:K630 av Johnny Ahlqvist m.fl.
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast framlägga förslag
om en direktvald
Skånefullmäktigeförsamling med egen
beskattningsrätt.
1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl.
(fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för Stockholms län att
med försteg stärka den regionala
demokratin och behovet av lagstiftning
härför.
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av inomregional
balans för den regionala
samhällsverksamheten.
1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och
Göran Magnusson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en försöksverksamhet
skall starta i Västmanlands län i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalförbund i Skåne.
1996/97:K5 av Monica Widnemark och
Carina Hägg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länets självstyrelseorgan
blir länets främsta företrädare,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att benämningen landshövding
ändras till generaldirektör.
1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlad strategi för
regionaliseringen av statliga verk och
myndigheter,
2. att riksdagen beslutar att de
myndigheter som handhar medlen ur EU:s
strukturfonder skall läggas under de nya
regionförbundens kontroll i
försökslänen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper i försökslänen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsexperter i
jämställdhetsfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsarbetsnämndens ställning
på Gotland.
1996/97:K7 av Erik Arthur Egervärn (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturanslag till de
föreslagna regionförbunden.
1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition
1996/97:36 Den regionala
samhällsorganisationen i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:K9 av Jan Backman (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår 2 § punkt 3 i
regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av statliga bidrag
till regional kulturverksamhet.
1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionernas Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens engagemang på den
regionala nivån,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges behov av endast två
direktvalda politiska nivåer, den
statliga och den kommunala, med egen
beskattningsrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillig samverkan med
kommunerna som bas,
5. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser obligatorisk
medverkan i de föreslagna
regionförbunden i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser förslag till
försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m.
1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser förslag till
försöksverksamhet i Kalmar län i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser förslag till
försöksverksamhet i Gotlands län i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett Jämtforum.
1996/97:K11 av Birgit Friggebo (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår proposition
1996/97:36 i den del den gäller
införande av regionförbund som regionalt
självstyrelseorgan i Kalmar län och
Skåne län,
2. att riksdagen avslår proposition
1996/97:36 i den del den gäller
försöksverksamhet avseende beslut om
fördelningen av vissa statsbidrag till
regionala kulturinstitutioner,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till försöksverksamhet med
landstingsfrihet i ett landstingsområde.
1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för det
fortsatta utvecklingsarbetet när det
gäller den regionala
samhällsorganisationen,
2. att riksdagen avslår den del som
avser Kalmar län i proposition
1996/97:36 Den regionala
samhällsorganisationen.
1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Jämtlands län bör ingå
med direktvalt läns/regionfullmäktige i
försöket med ändrad regional
ansvarsfördelning på samma sätt som det
nybildade Skåne län,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kalmar län bör ingå i
försöket med ändrad regional
ansvarsfördelning på samma sätt som
föreslås för Skåne län,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Gotland även i framtiden
skall utgöra ett eget och självständigt
län,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring i föreslagna och
nuvarande (kollektiv persontrafik)
lagar,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet att under
försöksperiodens gång ge det regionala
självstyrelseorganet ökade befogenheter
vad avser länstrafikanslag, regional
miljövård och turism.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1996/97
1996/97:K507 av Agne Hansson och Sivert
Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återföring av besluten över
statliga sektorsorganens organisation
och lokalisering till riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en länsdemokratireform.
1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ett rikstäckande system
med regionalt självstyre.
Utskottet
Ärendets beredning
Utskottet har berett arbetsmarknads-,
bostads-, kultur- och trafikutskotten
tillfälle att yttra sig över
propositionen och följdmotionerna.
Trafikutskottet har beslutat att inte
avge något yttrande. Från de övriga
utskotten har inkommit yttranden som
redovisas nedan under respektive
avsnitt.
Utskottet har remitterat propositionen
(prop. 1996/97:36) till Lagrådet för
yttrande över lagförslagets
grundlagsenlighet. Lagrådet har avgett
sitt yttrande den 6 november 1996.
Yttrandet återges i bilaga 7.
Till utskottet har bl.a. från
Skånestyrelsen inkommit en skrivelse, i
vilken föreslås vissa ändringar i den i
propositionen föreslagna lagtexten.
Bakgrund
Ändringar i länsindelningen m.m.
Regionberedningen, som haft i uppgift
att utforma förslag om den offentliga
verksamhetens uppbyggnad på regional
nivå, lämnade hösten 1993 sitt förslag
till ny länsindelning i Skåne och
Västsverige (SOU 1993:97). Regeringen
redovisade våren 1996 sina överväganden
med anledning av förslaget i proposition
1995/96:38. Med anledning härav beslöt
riksdagen (bet. 1995/96:BoU9, rskr. 206)
att Kristianstads och Malmöhus län den 1
januari 1997 skall läggas samman till
Skåne län. I proposition 1995/96:224 har
regeringen redovisat sin avsikt att
återkomma till riksdagen beträffande
läns-indelningen i västra Sverige under
våren 1997.
Framställningar om att få bedriva
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning har framförts till
regeringen från, förutom de i
propositionen aktuella försökslänen,
Stockholms län. Regerigen tar i
propositionen inte ställning till frågan
om försök med ändrad ansvarsfördelning i
det sistnämnda länet. Inte heller tas i
propositionen frågan upp om
försöksverksamhet med s.k.
landstingsfria kommuner, vilket tre
kommuner begärt att få vara.
Reformeringen av den statliga regionala
förvaltningen
Under årens lopp har i den allmänna
debatten två utvecklingslinjer för
länsförvaltningens organisation
förekommit parallellt. Den ena linjen
har inneburit en betoning av en
sektoriell förvaltning där fristående
centrala verk med utlöpare i länen getts
en stark ställning. Den andra linjen
innebär en mer enhetlig och
nivåsamordnad statlig
förvaltningsfunktion med förmåga att
hantera balansen mellan
sektorsperspektivet och en samordning
över sektorsgränserna.
Två alternativa linjer har framförts
när det gäller
förtroendemannainflytandet på regional
nivå. Den ena linjen förespråkar att den
statliga länsförvaltningen bör ges viss
kommunal förankring, medan den andra
linjen förespråkar en mer utvecklad
länsdemokrati, där huvuddelen av
samhällsuppgifterna på länsplanet bör
anförtros regionala självstyrelseorgan.
I början av 1970-talet fick
länsstyrelsen en ställning som det
centrala läns-organet med huvudansvar på
en rad viktiga samhällsområden.
Samordningen garanterades huvudsakligen
genom att alla väsentliga
beslutsfunktioner samlades hos
länsstyrelsen. Länsstyrelserna fick
samtidigt en lekmannastyrelse, som med
undantag för landshövdingen valdes av
landstinget.
Under 1980-talet fick länsstyrelserna
ansvar för bl.a. regional miljövård,
fysisk riksplanering, kulturminnesvård
och förmedling av plan- och bygglagens
statliga intressen, medan den
beskattande och dömande verksamheten
fördes över till nybildade
länsskattemyndigheter och länsrätter. En
annan betydelsefull förändring har gällt
länsstyrelsernas utökade befogenheter
att besluta om regionalpolitiskt stöd,
syftande till att utveckla näringslivet
och att åstadkomma en jämnare regional
fördelning av tillväxt och välfärd.
Strävandena att bryta genom
sektorsindelningen till förmån för
regional överblick och samordnade
insatser har under senare år utgjort en
tydlig utvecklingslinje. Ett uttryck för
denna strävan är den form av
sammanhållen länsförvaltning som 1991
genomfördes i hela landet.
Länsindelningen håller enligt den här
aktuella propositionen på att mista sin
funktion som sammanhållande struktur för
den statliga förvaltningen på
mellannivå. Vissa myndigheter, t.ex.
studiestödsnämnderna och de regionala
högskolestyrelserna, har försvunnit från
den regionala nivån. Andra har
mellannivåer som är större än länet
eller håller på att avveckla
mellannivån. Kommunikationsverken och
affärsverken har genomgående valt att
arbeta i egna regionala indelningar.
Regionalpolitiken har successivt
breddats och delvis fått en ny
inriktning. Större vikt än tidigare
läggs vid infrastruktur och samordning
av sektorspolitiken, vilket lett till
förskjutningar av roller och nya
konstellationer av aktörer. Samverkan
över länsgränser har blivit allt
vanligare. Villkoren för EU:s regionala
stöd leder till partnerskap mellan
regionala och lokala aktörer. Andra
konsekvenser av den europeiska
integrationen är att kommuner och
regioner är representerade i EU:s
regionkommitté. Nya samarbetsformer
mellan kommuner och mellan regioner
håller på att växa fram i Europa.
Nationsgränserna tenderar därmed att
förlora i betydelse till följd av de
allt starkare regionala
samarbetssträvandena.
Regionberedningens förslag
Regionberedningen har i sitt
slutbetänkande, utöver förslag angående
en ny länsindelning i Skåne och
Västsverige som omnämnts i det
föregående, lämnat förslag angående dels
ansvarsfördelningen mellan staten och
den kommunala självstyrelsen, dels
länsstyrelsernas framtida roll. I det
förstnämnda avseendet har beredningen
föreslagit att det regionala
utvecklingsansvaret bör föras över från
länsstyrelserna till landstingen utan
att kommunernas ansvarsområde begränsas.
Beträffande länsstyrelserna har
beredningen uttalat att länsstyrelsernas
roll bör renodlas till att enbart vara
statens företrädare. Mot denna bakgund
bör enligt beredningen länsstyrelsernas
av landstingen valda styrelser
avvecklas. Vidare har beredningen
föreslagit att länsstyrelsernas prövning
av överklaganden i förvaltningsärenden
förs över till länsrätterna och att
skogsvårdsstyrelserna inordnas i
länsstyrelserna.
Beredningens mera detaljerade förslag
redovisas i det följande i anslutning
till propositionens förslag under
respektive rubriker.
Försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning
Försöksverksamhetens syfte och
omfattning
Propositionen
Regionberedningen har som nämnts
föreslagit att det regionala
utvecklingsansvaret och ansvaret för
vissa statliga uppgifter skall överföras
till landstingen i samtliga län från år
1999. Många remissinstanser har varit
tveksamma eller negativa till förslaget.
Regeringen har bedömt att
Regionberedningens förslag inte kan
genomföras, eftersom en framgångsrik
samverkan enligt regeringens mening inte
kan skapas om de offentliga organen
motsätter sig de föreslagna
samverkansformerna. Därför föreslår
regeringen i propositionen i stället en
försöksverksamhet i ett begränsat antal
län och att denna verksamhet bör
regleras i särskild lag.
I propositionen föreslås att en
försöksverksamhet genomförs i fyra län.
Försöksverksamheten i tre av dessa län,
Kalmar, Gotlands och Skåne län, föreslås
regleras i lag. I dessa tre län överförs
det regionala utvecklingsansvaret från
länsstyrelsen till ett regionalt
självstyrelseorgan, vilket är ett
samlingsbegrepp för de olika organ som
föreslås få ansvaret för den regionala
utvecklingen. Till sådana organ överförs
också ansvaret för vissa statliga
uppgifter som är knutna till det
regionala utvecklingsansvaret.
I Kalmar län överförs enligt
propositionen ansvaret från den 1 juli
1997 till ett regionförbund som bildas
av länets samtliga kommuner och
landstinget. I Gotlands län övertar
kommunen ansvaret från den 1 juli 1997.
I Skåne län överförs
utvecklingsansvaret den 1 juli 1997 till
ett regionförbund som bildas av länets
kommuner och landsting. När det nya
landstinget är bildat år 1999 överförs
ansvaret till landstinget. I Jämtlands
län görs försök med ett samverkansorgan
på regional nivå, Jämtforum, som är ett
informellt organ bestående av
företrädare för länsstyrelsen,
landstinget, näringsliv och
organisationer. Här ändras inte
ansvarsfördelningen mellan staten och
den kommunala nivån, och verksamheten
behöver därför inte regleras i lag.
Försöksperioden föreslås omfatta tiden
från den 1 juli 1997 till den 31
december 2002.
Motionerna
Avslag på propositionen i olika delar
I följdmotion 1996/97:K8 hemställer Göte
Jonsson (m) att riksdagen avslår
propositionen i enlighet med vad som
anförts i motionen. Enligt motionären
skulle en radikalt ändrad
regionindelning med inrättande av
länsparlament innebära en långtgående
centralisering med negativa konsekvenser
för såväl enskilda medborgare som
företrädare för näringsliv och andra
organisationer. Att skapa länsparlament
med omfattande samhällsuppgifter skulle
även innebära nya kompetenskonflikter
och risk för sammanblandningspolitik .
Landstingens ansvar bör enligt
motionären renodlas till att omfatta
enbart sjukvård, varvid övriga uppgifter
skulle kunna föras över till staten och
kommunerna. Länsstyrelseorganisationen
har kunnat påvisa såväl
förvaltningsstabilitet som
anpassningsförmåga, varför resonemanget
om att denna organisation skulle vara
omodern enligt motionären är helt
irrelevant. Länsstyrelsen är enligt
motionären även för framtiden den bästa
organisationsformen på regional nivå.
I följdmotion 1996/97:K10 hemställer
Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
dels att en tredje politisk nivå mellan
staten och kommunerna inte bör införas
(yrkande 1), dels att samverkan på den
regionala nivån bör ske mellan statliga
instanser och berörda områden (yrkande
2), dels att det i Sverige endast finns
behov av två direktvalda politiska
nivåer med egen beskattningsrätt, den
statliga och den kommunala (yrkande 3),
dels att den regionala samverkan bör ske
i flexibla former med kommunerna som bas
(yrkande 4), dels också att det inte är
en uppgift för riksdagen att besluta om
inrättandet av diskussionsorgan som
Jämtforum (yrkande 9). I motionen yrkas
avslag på dels den del som avser
obligatorisk medverkan i de föreslagna
regionförbunden (yrkande 5), dels
förslaget i den del som avser Skåne län
fr.o.m. 1999 (yrkande 6), dels förslaget
i den del som avser försöksverksamhet i
Kalmar län (yrkande 7), dels också
förslaget i den del som avser Gotlands
län (yrkande 8).
Enligt motionärerna innebär den
obligatoriska medverkan av kommuner och
landsting som förslaget bygger på en
kränkning av den kommunala
självstyrelsen, varför förslaget avvisas
i denna del. Beträffande den föreslagna
försöksverksamheten i Skåne län
accepterar motionärerna försökets första
del men inte den del som innebär att det
nya storlandstinget från 1999 övertar de
regionala uppgifterna från
regionförbundet. Landstinget bör enbart
ha kvar ansvaret för sjukvården, medan
ansvaret för övriga regionala frågor på
sikt bör överföras till ett indirekt
valt regionförbund utan
beskattningsrätt. Beträffande
försöksverksamheten i Kalmar län anser
motionärerna att den efterfrågats av
endast ett fåtal i länet och att den
medför ökade kostnader. Motionärerna
anser också att den föreslagna
försöksverksamheten på Gotland är
tveksam av bl.a. det skälet att den
allvarligt kan försvaga länsstyrelsens
ställning.
I följdmotion 1996/97:K11 hemställer
Birgit Friggebo (fp) att riksdagen
avslår propositionen i den del den
gäller införande av regionförbund som
regionala självstyrelseorgan i Kalmar
och Skåne län (yrkande 1). Enligt
motionärens mening förutsätter
införandet av obligatoriska
regionförbund i dessa län en ändring i 1
kap. 7 § första stycket regeringsformen
och 11 kap. 6 § tredje stycket
regeringsformen. I propositionen har
regeringen inte redovisat några
överväganden i dessa hänseenden och
regeringen har heller inte remitterat
lagförslaget till Lagrådet för yttrande
om hur förslaget förhåller sig till
regeringsformen. Mot denna bakgrund bör
propositionen enligt motionären avslås i
denna del.
I följdmotion 1996/97:K12 hemställer
Chatrine Pålsson m.fl. (kd) att
riksdagen avslår den del av
propositionen som avser Kalmar län
(yrkande 2). Som motiv för yrkandet
anförs att nästan var femte
länsinnevånare skulle komma att sakna
ordinarie representant i det föreslagna
regionförbundets styrelse på grund av
att de mindre partierna inte skulle bli
representerade samtidigt som de
direktvalda fullmäktigeförsamlingarna i
kommunerna och landstinget skulle
förlora makt och inflytande till det
indirekt valda regionförbundet.
Utökning av försöksverksamheten m.m.
I följdmotion 1996/97:K3 hemställer Sven-
Erik Österberg och Göran Magn-usson,
båda (s), att en försöksverksamhet med
regionförbund enligt propositionens
förslag skall starta även i Västmanlands
län, vilket riksdagen som sin mening bör
ge regeringen till känna. Enligt
motionärerna är det viktigt att de
samordnings- och rationaliseringsvinster
som kan göras genom förändringar i den
regionala statliga organisationen blir
noggrant belysta. Mot den bakgrunden bör
en försöksverksamhet, som tar fasta på
att utveckla nya former för uppgiften
att vara statens företrädare i länet,
genomföras i Västmanlands län.
I följdmotion 1996/97:K4 hemställer
Bertil Persson (m) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunalförbund i
Skåne. I Skåne bör ett kommunalförbund
med obligatoriskt medlemskap kunna ta
över uppgifter som det statliga ansvaret
för lokal näringslivsutveckling och
fysisk planering. Kommunalförbundet kan
också ta över de landstingsuppgifter som
inte har anknytning till sjukvården.
Någon regional beskattningsrätt
erfordras inte för kommunalförbundets
verksamhet, som enligt motionären kommer
att bli mycket begränsad.
I följdmotion 1996/97:K13 hemställer
Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
dels att Jämtlands län bör ingå i
försöksverksamheten med ett direktvalt
läns- eller regionfullmäktige på samma
sätt som det nybildade Skåne län
(yrkande 1), dels att Kalmar län bör
ingå i försöket på samma sätt som
föreslås för Skåne län (yrkande 2).
Enligt motionärerna ger inte försöket
med Jämtforum den önskvärda förstärkning
av demokratin som ett direkvalt läns-
eller regionparlament skulle ge. Inte
heller blir samhällsorganisationen och
ansvarsfördelningen tydliga.
Försöksverksamheten med regionförbund i
Kalmar län bör enligt motionärerna pågå
på samma grunder som i Skåne län fram
till 1999, då landstinget bör överta
regionförbundets uppgifter. I motionen
hemställs också att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet att under
försöksperiodens gång ge det regionala
självstyrelseorganet ökade befogenheter
vad avser länstrafikanslag, regional
miljövård och turism (yrkande 5). Inte
bara upprättande och fastställande av
LTA-planer bör föras över till de
regionala självstyrelseorganen utan även
beslut om användningen av medel för
drift och underhåll, anser motionärerna.
Vidare bör ansvaret för den regionala
miljövården vad avser tillsyn och
kontroll överföras till det regionala
självstyrelseorganet, medan
tillståndsprövningen bör ligga kvar hos
länsstyrelserna. Självstyrelseorganet
bör under försökstiden ges möjlighet att
tillsammans med kommunerna i regionen
utveckla turistnäringen och
marknadsföringen för hela regionen.
Lagrådets yttrande
Konstitutionsutskottet beslöt den 29
oktober 1996 att inhämta Lagrådets
yttrande över lagförslagen i den här
aktuella propositionen i de delar som
avser dels lag om försöksverksamhet med
ändrad regional ansvarsfördelning, dels
lag om försöksverksamhet med
regionförbund i Kalmar län och Skåne län
jämte motioner som väckts med anledning
av propositionen. Lagrådet har med
hänvisning till motionerna 1996/97:K11
yrkande 1 och 1996/97:K10 yrkande 5, som
väckts med anledning av propositionen,
begränsat sin granskning till frågan om
den föreslagna regleringen med
obligatoriska regionförbund är förenlig
med regeringsformen. Lagrådets yttrande
återges i bilaga 7.
Lagrådet finner att de regionförbund
som enligt propositionens förslag skall
finnas i Kalmar län och Skåne län inte
är att anse som direktvalda
självstyrelseorgan utan närmast är att
jämställa med kommunalförbund.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § första stycket
regeringsformen, enligt vilken det i
riket finns primärkommuner och
landstingskommuner där beslutanderätten
utövas av valda församlingar, hindrar
inte att kommunala angelägenheter
överförs till kommunalförbund eller
liknande subjekt för samverkan mellan
kommuner. De föreslagna regionförbunden
skiljer sig från kommunalförbund som
bildats på grund av
kommunalförbundslagen (SFS 1985:894) i
bl.a. det avseendet att de berörda
kommunerna och landstingen enligt
förslaget är skyldiga att ingå i
regionförbunden, medan bildandet av
kommunalförbund bygger på frivillighet.
Statsmakterna har dock möjlighet att
under särskilt angivna förutsättningar
tvångsvis inrätta kommunalförbund, t.ex.
regionplane- och kollektivtrafikförbund.
Enligt Lagrådet kan bestämmelser om
obligatorisk samverkan i kommunalförbund
o.d. genomföras utan att det uppstår
konflikt med 1 kap. 7 § regeringsformen.
Sådana bestämmelser måste dock ges i lag
i enlighet med 8 kap. 5 §
regeringsformen. I det här aktuella
fallet är kravet på lagform uppfyllt.
Bestämmelsen i 11 kap. 6 §
regeringsformen, enligt vilken
förvaltningsuppgift kan anförtros
kommun, torde enligt Lagrådet inte
hindra att kommuner lämnar
förvaltningsuppgifter, inklusive sådana
som omfattar myndighetsutövning, vidare
till ett kommunalförbund eller liknande
sammanslutning.
Med hänsyn till det anförda finner
Lagrådet att de föreslagna
bestämmelserna om regionförbund får
anses förenliga med regeringsformen.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
(1996/97:BoU3y) till
konstitutionsutskottet föreslagit att
följdmotionerna K8 (m), K10 (m), K12
yrkande 2 (kd), K3 (s), K4 (m) och K13
yrkandena 1 och 2 (mp) avslås. Med
anledning härav har anmälts avvikande
meningar i tre fall, nämligen angående
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning (m), utformning av
försöksverksamheten i Kalmar län (mp och
kd) samt utformningen av försöket i
Jämtlands län (v och mp).
Beträffande motionerna K8 och K10, båda
(m), säger sig bostadsutskottet dela
regeringens och motionärernas
uppfattning att det inte finns
tillräcklig anledning att i Sverige
omdana samhällets organisation i
federalistisk riktning, och utskottet
anser i motsats till motionärerna inte
att regeringens förslag har denna
innebörd. Utskottet instämmer i vad som
sägs i propositionen om att Sverige
alltjämt skall vara en enhetsstat och
anser det inte meningsfullt att vidare
diskutera grunderna för förslagen i
motionerna K8 och K10 angående
länsparlament eller liknande. Utskottet
delar inte heller motionärernas
uppfattning att förslaget om en
tidsbegränsad försöksverksamhet med
ändrad regional uppgiftsfördelning
skulle äventyra den kommunala
självstyrelsen. Försöket bör enligt
utskottet kunna ge erfarenheter som gör
det möjligt att ytterligare förbättra
den demokratiska förankringen i det
regionala utvecklingsarbetet.
De moderata ledamöterna anför avvikande
mening mot utskottets utlåtande i denna
del och hänvisar därvid till de argument
för avstyrkande på propositionens
förslag som anförs i motionerna K8 och
K10.
I motion K3 (s) föreslås att en
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning startas även i
Västmanlands län. Bostadsutskottet
framhåller i sitt yttrande att även om
det i motionen föreslagna försöket
skulle kunna vara motiverat är utskottet
inte berett föreslå att försöket
utvidgas, varför motionen avstyrks.
Beträffande motion K4 (m) anför
utskottet, med hänvisning till sitt här
tidigare redovisade, principiella
ställningstagande till
försöksverksamheten, att riksdagen bör
anta det förslag till lagstiftning som
avses reglera försöksverksamheten,
varför motionen avstyrks. Mot denna
uppfattning anför representanterna för
Moderata samlingspartiet avvikande
mening med hänvisning till vad som
anförs i den här aktuella motionen samt
partimotionen K10 och den enskilda
motionen K8. (Denna avvikande mening
utgör en del av den avvikande mening (m)
som redovisats i det föregående.)
I motion K13 yrkande 1 (mp) föreslås
att försöksverksamheten i Jämtlands län
skall bedrivas på samma sätt som i Skåne
län. Bostadsutskottet, som avstyrker
motionen, gör här samma bedömning som
beträffande Kalmar län, nämligen att det
är en fördel att flera olika
försöksmodeller prövas. Även den
försöksverksamhet som avses genomföras i
Jämtlands län är av vikt för att få
erfarenhet inför kommande beslut om den
regionala ansvarsfördelningens
utformning. Mot detta uttalande anför
representanterna för Vänsterpartiet och
Miljöpartiet avvikande mening med
hänvisning till de argument som framförs
i motion K13 yrkande 1.
I yrkande 2 i samma motion föreslås att
försöket i Kalmar län skall ges samma
utformning som i Skåne län med ett
regionförbund och ett landsting som
ansvariga för försöket under olika delar
av försöksperioden. Enligt
bostadsutskottets mening finns skäl att
pröva olika modeller avseende
ledningsansvaret för det regionala
utvecklingsarbetet. Att så sker måste
vara till fördel i det arbete med den
uppföljning och utvärdering som enligt
propositionen bör göras. Med det anförda
avstyrks motion K13 yrkande 2. Mot detta
anför representanterna för Miljöpartiet
och Kristdemokraterna avvikande mening
med hänvisning till vad som anförs i
motionen.
Utskottets bedömning
Propositionens förslag i denna del
innebär att en försöksverksamhet med
ändrad regional ansvarsfördelning
genomförs under tiden den 1 januari 1997
till den 31 december 2002 i Kalmar,
Gotlands och Skåne län. Det regionala
utvecklingsansvaret och befogenheten att
besluta om länstrafikplaner föreslås
från den 1 juli 1977 överföras från
länsstyrelserna till ett regionalt
självstyrelseorgan. Till
självstyrelseorganet överförs också
befogenheten att besluta om fördelningen
av statsbidrag till regionala
kulturinstitutioner respektive vissa
regionalpolitiska och andra
utvecklingsmedel. I Gotlands län
föreslås Gotlands kommun utgöra
självstyrelseorganet. Beträffande Kalmar
län och Skåne län avses ett nybildat
regionförbund utgöra
självstyrelseorganet, för Skånes del
begränsat till tiden den 1 juli 1997
till den 31 december 1998. I Skåne län
övertas rollen från den 1 januari 1999
av det landsting omfattande hela länet
som bildas vid denna tidpunkt.
Utskottet konstaterar att förslaget om
regionförbund innebär att ett nytt
självstyrelseorgan med den föreslagna
lagstiftningen tillskapas.
Självstyrelseorganet är dock inte, som
Lagrådet konstaterat, någon ny typ av
direktvalt kommunalt organ utan är i
stället närmast jämställt med ett
kommunalförbund, där beslutanderätten
utövas av indirekt valda fullmäktige.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § första stycket
regeringsformen utgör inget hinder för
att kommunala angelägenheter överförs
till kommunalförbund eller liknande
subjekt för samverkan mellan kommuner.
Enligt propositionen är kommunernas och
landstingens medverkan i de föreslagna
regionförbunden obligatorisk. Därigenom
skiljer sig regionförbunden från sådana
kommunalförbund som bildas på grund av
kommunalförbundslagen (1984:894) och där
samverkan är frivillig. Bestämmelser om
obligatorisk samverkan i
kommunalförbundsform strider dock, som
Lagrådet framhållit, inte mot den nyss
refererade bestämmelsen i
regeringsformen. Under särskilt angivna
förutsättningar får statsmakterna
nämligen inrätta kommunalförbund där
kommunernas medverkan är obligatorisk.
Så är t.ex. fallet med kommunalförbund
för regionplanering och kollektivtrafik.
Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen måste
sådana bestämmelser ges i lag, vilket
sker i det här aktuella förslaget.
Utskottet instämmer i de bedömningar
Lagrådet redovisat i sitt yttrande och
konstaterar mot denna bakgrund att
propositionens förslag om regionförbund
får anses förenligt med regeringsformen.
På denna grund avstyrker utskottet
avslagsyrkandet i motion 1996/97:K11
yrkande 1 (fp), i vilken förslagets
grundlagsenlighet ifrågasätts.
Mot bakgrund av principiella resonemang
om den önskvärda utvecklingen av
samhällsorganisationen på regional nivå
avvisas i den moderata motionen
1996/97:K10 förslaget i propositionen i
vad avser obligatorisk medverkan i de
föreslagna regionförbunden (yrkandena
1-5). I motionen yrkas även avslag på
försöksverksamheten i Kalmar län och
Gotlands län och att riksdagen inte
skall fatta beslut om ett
diskussionsorgan som Jämtforum
(yrkandena 7-9). Ett liknande yrkande
om avslag på propositionen finns
dessutom i motion 1996/97:K8 (m).
Utskottet konstaterar att propositionens
förslag till väsentlig del bygger på
framställningar till regeringen från
bl.a. Kalmar, Gotlands och Jämtlands län
samt det blivande Skåne län om att få
bedriva en försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning. Detta
indikerar ett grundläggande lokalt
intresse för den föreslagna
försöksverksamheten. När det gäller
kommunernas och landstingens
obligatoriska medverkan i
regionförbunden finner utskottet att
tvångsinslaget har en begränsning i så
måtto, att bildandet av regionförbundet
enligt 9 § i förslaget till lag om
försöksverksamhet med regionförbund i
Kalmar län och Skåne län förutsätter att
var och en av medlemmarna, dvs.
kommunerna och landstingen, antar
förbundsordningen. Om följaktligen en
enskild tilltänkt medlem i förbundet av
något skäl inte är beredd att anta
förbundsordningen, kommer
regionförbundet inte till stånd. Det
framgår inte av propositionen hur man i
ett fall som detta skall förfara.
Utskottet förutsätter att regeringen,
för den händelse att ett regionförbund
inte kommer till stånd, är beredd att
vidta åtgärder med anledning av det
inträffade. Utskottet finner således i
likhet med bostadsutskottet att den
föreslagna försöksverksamheten inte
kränker den kommunala självstyrelsen.
Utskottet avstyrker motionerna K8 och
K10 i denna del (yrkandena 1-5 samt
7-9).
I några motioner yrkas på utökningar av
olika slag eller förändringar i annat
hänseende i försöksverksamheten.
I motion 1996/97:K3 (s) begärs att en
försöksverksamhet bör starta även i
Västmanlands län. Bostadsutskottet är
inte berett att föreslå en sådan
utvidgning även om motionsförslaget
skulle kunna vara motiverat. Till detta
kan läggas att i propositionen aviseras
överläggningarna med vissa län, bl.a.
Västmanlands, om överväganden angående
den fortsatta försöksverksamheten.
Konstitutionsutskottet avstyrker
motionen.
I motion 1996/97:K4 (m) föreslås att
ett kommunalförbund med obligatoriskt
medlemskap och utan beskattningsrätt
inrättas i Skåne med uppgift att överta
vissa statliga uppgifter och
landstingsuppgifter. Denna konstruktion
för Skånes del förordas också i motion
1996/97:K10 yrkande 6 (m) fr.o.m. den 1
januari 1999. Bostadsutskottet avstyrker
motionen med hänvisning till vad
utskottet anfört principiellt tidigare,
i anslutning till motionerna K8 och K10.
Konstitutionsutskottet instämmer i denna
bedömning och tillägger att den
försöksverksamhet som föreslås i den här
aktuella propositionen för Skånes
vidkommande delvis överensstämmer med
motionärernas önskemål. Motionerna K4
och K10 yrkande 6 avstyrks.
I motion 1996/97:K13 (mp) föreslås att
försöksverksamheten i Jämtlands län
(yrkande 1) och Kalmar län (yrkande 2)
bör bedrivas på samma sätt som i Skåne.
Innebörden av detta är att Jämtlands län
borde tas in i lagstiftningen om
regionförbund och att landstinget i båda
länen från den 1 januari 1999 övertar
regionförbundets uppgift som huvudman
för försöksverksamheten. I motion
1996/97:K12 (kd) yrkas avslag på
försöksverksamheten i Kalmar län.
Argumentationen går ut på att
regionförbundslösningen i Skåne län kan
accepteras med hänsyn till att det är en
övergångsordning medan det i Kalmar län
avses gälla under hela försöksperioden.
Motionen får därför förstås så att
försöksverksamheten i Kalmar län bör
bedrivas på samma sätt som i Skåne (jfr.
avvikande mening 5 i BoU:s yttrande).
Bostadsutskottet anför att det är en
fördel för försöket att olika modeller
för ledningsansvaret prövas och att
erfarenheterna av försöksverksamheten i
Jämtlands län och Kalmar län är viktiga
för utvärderingen och inför kommande
beslut om den regionala
ansvarsfördelningen på längre sikt.
Bostadsutskottet avstyrker båda
yrkandena. Konstitutionsutskottet
instämmer i detta och avstyrker
motionerna K13 yrkandena 1 och 2 och K12
yrkande 2.
Beträffande den utökning av ansvaret i
försöksverksamheten som föreslås i
motion 1996/97:K13 yrkande 5 (mp) vill
utskottet anföra följande.
Kommunikationskommittén har i ett
delbetänkande (SOU 1996:26) föreslagit
ett försök i Västernorrlands och
Jämtlands län syftande till att stärka
det regionala inflytandet över
vägunderhållet på länsvägarna. Vissa
åtgärder som i dag räknas som underhåll
och finansieras via Vägverkets drift-
och underhållsanslag eller den särskilda
bärighetsplanen skall enligt förslaget i
stället bedömas som investeringar och
föras till LTA-anslagen. På detta sätt
avses länen få ökat inflytande över
vilka åtgärder som skall genomföras och
i vilken ordning. Enligt kommittén finns
det inga hinder för ytterligare försök
om intresse finns i andra län än de
föreslagna. Förslagen från kommittén är
föremål för vidare beredning i
regeringskansliet och en proposition har
aviserats. - Vad beträffar ansvaret för
den regionala miljövården, som också
behandlas i motionen, har
Miljöbalksutredningen i sitt
huvudbetänkande (SOU 1996:103)
föreslagit att tillsynen och
efterlevnaden av miljöbalken och av
föreskrifter och villkor som meddelas
med stöd av miljöbalken bör utövas av
statliga myndigheter och kommuner. En
tydlig ansvarsfördelning av tillsynen på
lokal, regional och central nivå
föreslås. Enligt förslaget skall
kommunerna ha en tillsyn motsvarande den
som sker i dag. Länsstyrelserna föreslås
få en regionalt samordnande och
uppföljande roll. Den fortsatta
beredningen av kommitténs förslag i
regeringskansliet har gett upphov till
en lagrådsremiss som för närvarande
behandlas i Lagrådet. Det synsätt som
ligger till grund för utredningens
förslag tyder närmast på att det finns
en fördel i och med en uppdelning av
ansvaret mellan statliga och kommunala
organ framför att kommunalisera
miljövården som motionärerna föreslår. -
Några statliga tillstånd för att
utveckla turistnäringen och
marknadsföringen för regionen torde inte
behövas. Med detta får motion K13 i
denna del anses besvarad varför den
avstyrks.
Innehållet i försöksverksamheten
Det regionala utvecklingsansvaret
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att
landstingen från år 1999 skall upprätta
regionala utvecklingsplaner och att
länsstyrelsernas ansvar för regionala
utvecklingsfrågor begränsas i
motsvarande mån. Remissopinionen har som
framgår av propositionen varit
splittrad. Samtliga landsting med
undantag av landstingen i Kalmar och
Jämtlands län har tillstyrkt förslaget.
Landstingen i Kalmar och Jämtlands län
har framhållit att en försöksverksamhet
bör genomföras varvid de lösningar som
tagits fram inom respektive län bör
prövas. Regeringen synes ha följt denna
rekommendation.
Regeringen vill, genom en
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning, pröva nya metoder för
att få en starkare demokratisk
förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Enligt regeringens
mening krävs, med hänsyn till behovet
av ökad ekonomisk tillväxt i landet som
helhet, numera inte bara speciella
insatser i några få regioner utan även
en regionalt anpassad utveckling och
tillväxt i alla regioner.
I propositionen föreslås att i de tre
län som omfattas av den föreslagna
försökslagen, dvs. Kalmar, Gotlands och
Skåne län, överförs länsstyrelsens
utvecklingsansvar till ett regionalt
självstyrelseorgan. En överföring av det
regionala utvecklingsansvaret till ett
regionalt självstyrelseorgan innebär
enligt propositionen en sådan formell
utvidgning av den kommunala kompetensen
som kräver uttryckligt lagstöd. Det är
därför nödvändigt att begreppet
regionalt utvecklingsansvar definieras
och begränsas så att den ändrade
ansvarsfördelningen inte kommer i
konflikt med ett grundläggande statligt
ansvar eller den kommunala
självstyrelsen.
Det regionala utvecklingsansvaret
omfattar enligt propositionen uppgiften
att utarbeta en strategi för länets
utveckling (regionalt
utvecklingsprogram). I detta program
skall bl.a. redovisas de långsiktiga
målen för länets utveckling, vilka
åtgärder som bör vidtas för att de
uppsatta målen skall uppnås, hur olika
parter förväntas medverka i
genomförandet och hur insatserna skall
finansieras. Utvecklingsprogrammet bör
enligt förslaget i första hand inriktas
på åtgärder som stimulerar tillväxt och
sysselsättning och har betydelse för
näringslivets struktur och utveckling.
Enligt regeringens mening bör, i syfte
att stärka genomförandet av
utvecklingsplanen, från staten överföras
beslutanderätt avseende
länstrafikplaner, vissa
regionalpolitiska och andra
utvecklingsinriktade medel samt
statsbidrag till regionala
kulturinstitutioner. Ett fastställt
regionalt utvecklingsprogram skall
enligt propositionen beaktas av statliga
myndigheter både regionalt och centralt
i den mån deras verksamhet i länet
berörs av programmet. Ansvaret för
kommunal verksamhet förändras inte.
Utvecklingsprogrammet måste enligt
propositionen vara väl förankrat i
kommunerna, landstinget och de statliga
myndigheterna. Det regionala organet
åläggs därför enligt lagförslaget att
samverka med dessa organ, och samråd bör
ske även med organisationernas och
näringslivets företrädare.
Fördelningen av regionalpolitiska medel
Propositionen
Regionberdningen har föreslagit att
beslut om de regionalpolitiska medlens
fördelning i regionen skall fattas av
landstingen i stället för av
länsstyrelserna och att landstingen
också får ansvaret för de regionala
planeringsinsatser som syftar till att
erhålla medel från EU:s strukturfonder.
Regeringen föreslår i propositionen att
i de tre län som omfattas av
försökslagen överförs länsstyrelsens
befogenhet att besluta om fördelningen
av regionalpolitiska medel till det
regionala självstyrelseorganet. I
propositionen anförs att användningen av
regionalpolitiska och andra
utvecklingsmedel kan kopplas direkt till
ett genomförande av det regionala
utvecklingsprogrammet genom att medlen
disponeras av samma organ som har det
regionala utvecklingsansvaret.
Regeringen anser inte att det finns
skäl att ändra den nyligen inrättade
beslutsordningen vad gäller hanteringen
av strukturfondsprojekten. I de nya
myndigheter som inrättats för detta
ändamål fattas besluten av
representanter för bl.a. länsstyrelse,
länsarbetsnämnd, kommuner och landsting.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer
Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen
beslutar att i försökslänen skall de
myndigheter som handhar medlen ur EU:s
strukturfonder läggas under de nya
regionförbundens kontroll (yrkande 2).
De särskilda myndigheter som hanterar
strukturfondmedlen är sammansatta så att
de inte stämmer överens med
länsindelningen, och den demokratiska
insynen är enligt motionärerna dålig.
Därför bör dessa myndigheter ställas
under de föreslagna regionförbundens
kontroll och insyn, anser motionärerna.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande
att motion K6 yrkande 2 (v) inte nu bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet anför i denna del bl.a. att
beslutsansvaret avseende stödet från
EG:s strukturfonder sedan årsskiftet
1995/96 åvilar s.k. beslutsgrupper
bestående av företrädare för kommuner,
länsstyrelser, landsting och
länsarbetsnämnder. Länsstyrelsen i det
eller de län där beslutsgruppen verkar
svarar för sekretariatsfunktionen för
gruppen. Det kan enligt utskottet inte
anses lämpligt att som föreslås i
motionen upplösa beslutsgrupperna efter
det att de varit verksamma så kort tid.
De erfarenheter som kan bilda underlag
för kommande beslut om bl.a.
utbetalningen av strukturfondsmedel får
ge vid handen om en ändring är påkallad.
Mot detta uttalande anför representanten
för Vänsterpartiet avvikande mening med
hänvisning till de argument som framförs
i motion K6 yrkande 2.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande i denna del att det lokala
initiativet och engagemanget alltid är
grundläggande och något som måste
uppmuntras och stödjas. Lokala
genomarbetade utvecklingsplaner får allt
större betydelse. Även på detta område
kan en lokal förankring enligt utskottet
bidra till bättre samordning och
effektivare resursutnyttjande. Utskottet
ser det som mycket positivt att
regeringen vill tillmötesgå det intresse
som finns i vissa län att pröva nya
metoder för att utveckla den regionala
verksamheten och ge den en starkare
demokratisk förankring. Det är enligt
utskottet också bra att regeringen vill
pröva olika former för det demokratiska
inflytandet så att man kan få ett brett
underlag av erfarenheter. Med hänvisning
till det ökade behovet av samordning och
lokal förankring av
utvecklingsprogrammet välkomnar
utskottet att frågan om samverkan och
samråd mellan det regionala
självstyrelseorganet och berörda parter
blir lagreglerad.
Utskottet understryker att det är de av
riksdagen fastställda regionalpolitiska
målen som skall gälla även för den
föreslagna försöksverksamheten och att
staten alltjämt har huvudansvaret. Den
förändrade rollen för länsstyrelsen bör
enligt utskottet borga för att de
nationella målen nås. Länsstyrelsen får
möjlighet att koncentrera sig på sin
sektorsövergripande uppgift i fråga om
den regionala utvecklingen, och i
förhållande till självstyrelseorganet
blir länsstyrelsens roll att företräda
staten. Utskottet noterar att när det
gäller beslut om vissa regionalpolitiska
och andra utvecklingsmedel skall samma
regler gälla för självstyrelseorganet
som för länsstyrelsen, varigenom det
säkerställs att medlens användning
stämmer överens med riksdagens beslut.
Beslut om länstrafikplaner
Propositionen
Regionberedningen har bl.a. föreslagit
att beslutanderätten över
länstrafikplanerna överförs till
landstingen. Vidare har
Kommunikationskommittén i ett
delbetänkande (SOU 1996:26) föreslagit
en försöksverksamhet i Skåne och
Stockholms län med inriktning på att öka
det politiska inflytandet på regional
nivå. I Västernorrlands och Jämtlands
län föreslås en inriktning på att medel
för drift och underhåll tillförs
anslaget för länstrafikanläggningar
(LTA) för att stärka länens inflytande
över genomförandet av åtgärder. En
majoritet av remissinstanserna har visat
ett positivt intresse för den föreslagna
försöksverksamheten.
I propositionen anförs att
planeringsprocessen bör utformas så att
de regionala prioriteringarna vad gäller
transportinfrastrukturens utveckling och
dess effekter får en starkare lokal och
regional politisk förankring i de
folkvalda församlingarna. I de tre län
som omfattas av försökslagen föreslås
länsstyrelsernas ansvar för
länstrafikanläggningar (LTA-planer)
eller motsvarande planer överlåtas till
regionala självstyrelseorgan, dvs. de
nybildade regionförbunden i Kalmar och
Skåne län respektive Gotlands kommun,
från den 1 juli 1997. För upprättande av
LTA-planer bör enligt propositionen
motsvarande bestämmelser som gäller för
länsstyrelsen också gälla för det
regionala självstyrelseorganet.
Ansvaret för kollektivtrafiken
Propositionen
I det nybildade Skåne län skall enligt
propositionen fr.o.m. den 1 januari 1999
landstinget i Skåne län ensamt eller
tillsammans med kommunerna i länet vara
huvudman för den kollektiva
persontrafiken i länet. Intill utgången
av år 1998 skall ansvaret för trafiken
utövas enligt de bestämmelser som gällde
före den 1 januari 1997, såvida inte
kommunerna och landstingen kommer
överens om att föra över
huvudmannaskapet till ett regionförbund.
Sammanläggningen av Kristianstads och
Malmöhus län till Skåne län samt
möjligheterna till att bedriva
fösöksverksamhet och att bilda
regionförbund i Kalmar län och Skåne län
föranleder ändringar i lagen (1978:438)
om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik. Ändringarna är av två
slag. Genom en hänvisning i den nyss
nämnda lagen till den föreslagna lagen
om försöksverksamhet med regionförbund i
Kalmar och Skåne län ges möjlighet för
kommunerna och landstinget att komma
överens om att ett regionförbund skall
kunna vara huvudman för
kollektivtrafiken i de båda länen i
stället för nuvarande huvudmän. Den
andra ändringen föranleds av att
Kristianstads län och Malmöhus län
upphör vid årsskiftet 1996/97. Förslaget
till lagändring i denna del innebär att
ansvaret för kollektivtrafiken i det
nybildade Skåne län till utgången av år
1998 skall utövas enligt de bestämmelser
som vid utgången av år 1996 gällde för
de båda nuvarande länen, såvida inte
kommunerna och landstingen kommer
överens om att föra över ansvaret för
kollektivtrafiken till ett
regionförbund. Enligt regeringens mening
bör från den 1 januari 1999 det
nybildade landstinget i Skåne län,
ensamt eller tillsammans med samtliga
kommuner i länet, vara huvudman för
länets kollektivtrafik.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K13 hemställer
Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändringar i
den föreslagna lagstiftningen om
kollektiv persontrafik (yrkande 4).
Enligt motionärerna bör även Jämtlands
län få delta i försöksverksamheten i
denna del. Detta kan ske genom ett
tillägg till den föreslagna 2 a § i lag
om ändring i lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik.
Fördelningen av kulturpolitiska medel
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att
landstinget, inom ramen för det
regionala utvecklingsprogrammet, bör få
befogenhet att fördela statliga medel
till regional och lokal
kulturverksamhet. Statens kulturråd och
Riksantikvarieämbetet har avstyrkt
förslaget. Dock finns enligt regeringens
mening, mot bakgrund av
Kulturutredningens förslag, skäl att
pröva nya former för ansvarsfördelningen
inom kulturområdet. Samhällsansvaret för
att förverkliga ett regionalt
utvecklingsprogram inklusive kulturell
utveckling bör i ett sådant försök
enligt regeringens mening i större
utsträckning än hittills åvila de
förtroendevalda i regionen.
Mot denna bakgrund föreslås i
propositionen att uppgiften att fördela
statsbidrag för regional
kulturverksamhet överförs från Statens
kulturråd till de regionala
självstyrelseorganen från den 1 juli
1998 i de tre län som omfattas av
försökslagen.
Vissa villkor bör därvid föreskrivas
för att säkerställa att nationella
kulturpolitiska mål och åtgärder beaktas
vid bidragsgivningen. Dessa frågor har
aktualiserats i kulturpropositionen
(prop. 1996/97:3), av vilken bl.a.
framgår att en analys bör ske
beträffande de krav som från
kulturpolitiska utgångspunkter skall
ställas på en försöksverksamhet av här
avsett slag. Av analysen bör framgå hur
de mål och riktlinjer som föreslagits i
kulturpropositionen kan genomföras inom
ramen för den förändrade beslutsordning
som föreslås för försökslänen. Enligt
propositionen behöver regeringen med
utgångspunkt i kulturpolitikens nya
inriktning utarbeta de villkor eller
föreskrifter för försöksverksamheten som
är nödvändiga för att nationella
intressen skall tillgodoses. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i
nästa års budgetproposition med en
redovisning av hur anslags- och
ansvarsfrågorna bör lösas.
Motionerna
I följdmotion 1996/97:K7 hemställer Erik
Arthur Egervärn (c) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kultur-anslag
till de föreslagna regionförbunden.
Enligt motionären bör förslaget vidgas
och inte bara avse anslag till
kulturinstitutioner vilka i dag fördelas
av Statens kulturråd. Bidragen måste
enligt motionären ha en klar regional
profil. Kommunernas och föreningarnas
roll måste beaktas. De medel som i dag
utgår till länsstyrelserna för
satsningar inom kulturområdet bör också
vävas in i sammanhanget, anser
motionären.
I följdmotion 1996/97:K9 hemställer Jan
Backman (m) dels att riksdagen avslår
propositionens förslag till lag om
försöksverksamhet i den delen som berör
fördelningen av vissa statsbidrag till
regionala kulturinstitutioner, 2 § punkt
3 (yrkande 1), dels att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelning av
statliga bidrag till regional
kulturverksamhet (yrkande 2). Enligt
motionären är den ordning som föreslås
för försökslänen felaktig från
principiell synpunkt. Statens stöd måste
anses som en konkretisering av den
statliga kulturpolitiken och direkt
eller indirekt innehålla ett avtal
mellan staten och de berörda
institutionerna om deras roll som
ansvariga för ett definierat nationellt
uppdrag. Ett regionalt
självstyrelseorgan kan enligt
motionären inte företräda staten i ett
sådant avtal. En enklare lösning vore
att de institutioner som är berättigade
att ansöka om statligt stöd låter sina
ansökningar passera ett förtroendevalt
regionalt organ.
I följdmotion 1996/97:K11 hemställer
Birgit Friggebo (fp) att riksdagen
avslår propositionen i den del den
gäller beslut om fördelningen av vissa
statsbidrag till regionala
kulturinstitutioner (yrkande 2). Enligt
motionären är förslaget inte genomtänkt,
eftersom propositionen inte anger vilka
krav som från kulturpolitisk synpunkt
skall ställas på försöksverksamheten,
villkoren för fördelningen av de
statliga bidragen, preciseringen av
vissa ekonomiska frågor, villkor och
föreskrifter avsedda att tillgodose
nationella intressen samt utgångspunkter
för uppföljning och utvärdering av
försöksverksamheten. Mot denna bakgrund
bör enligt motionären propositionen
avslås i denna del.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet har i sitt yttrande
uttalat sig över de motioner som i denna
del väckts med anledning av
propositionen och som redovisats i det
föregående, dvs. motionerna K7 (c), K9
(m) och K11 yrkande 2 (fp).
Beträffande motion K7 (c) erinrar
utskottet om att regeringen skall
analysera hur de mål och riktlinjer som
föreslagits i kulturpropositionen kan
genomföras inom ramen för
försöksverksamheten. Dessa analyser
skall enligt propositionen avse vilka
anslag och bidragsformer som bör
omfattas av försöksverksamheten och hur
bidragen för försökslänen bör beräknas.
Utskottet förutsätter att regeringen i
sin analys beaktar synpunkterna i
motionen och att regeringen som angetts
i propositionen redan före starten av
försöksverksamheten lägger fram förslag
till de lagändringar som analyserna kan
ge anledning till. Enligt utskottet
påkallar motion K7 inte någon riksdagens
åtgärd.
När det gäller motion K9 (m) och K11
(fp) anförs att utskottet i olika
sammanhang understrukit kulturens
betydelse för den regionala
utvecklingen. Utskottet kan inte se
något hinder för att, sedan de
övergripande principerna för
kulturpolitiken och fördelningen av
statsbidrag på kulturområdet lagts fast,
riksdagen beslutar om en
försöksverksamhet där den närmare
fördelningen av bidrag görs på regional
nivå och av organ som har en stark
regional förankring. Först sedan en
sådan försöksverksamhet slutförts och
utvärderats bör frågan prövas huruvida
det skall ske en allmän permanent
delegering till den regionala nivån av
fördelningen av statsbidrag till
regional och lokal kulturverksamhet.
Med hänsyn bl.a. till vad som anförs i
motionerna är det enligt utskottet
motiverat att diskutera huruvida
förslaget i den här aktuella delen har
en sådan precision att det kan ligga
till grund för ett beslut av riksdagen.
Det hade självfallet enligt utskottet
varit en fördel om regeringen låtit göra
sådana analyser på kulturområdet som
förutskickas i propositionen och att
riksdagen fått ta ställning till
försöksverksamheten på grundval av dessa
analyser. Enligt utskottet är
beslutsunderlaget något bristfälligt i
detta hänseende. Samtidigt vill
utskottet framhålla att det är först då
försöksverksamheten genomförts som svar
kan ges på vissa av de frågor som nu
ställs om en lämplig regional
beslutsordning på kulturområdet.
Utskottet erinrar också om att
försöksverksamheten skall påbörjas först
vid halvårsskiftet 1998 och att det
därför finns relativt gott om tid att
utföra de förutskickade analyserna.
Regeringen avser att återkomma i nästa
års budgetproposition till redovisningen
av hur anslags- och ansvarsfrågorna bör
lösas. Utskottet framhåller också värdet
för det regionala förberedelsearbetet av
att det redan nu beslutas om att
försöksverksamheten skall omfatta också
kulturområdet även om den närmare
utformningen kommer först senare.
Utskottets slutsats är att
konstitutionsutskottet bör tillstyrka
det framlagda lagförslaget i vad avser
kulturområdet och avstyrka motionerna K9
och K11 yrkande 2.
Mot utskottets ställningstagande anförs
avvikande mening av representanterna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna, som hänvisar till vad som
anförts i motionerna K9 (m) och K11
yrkande 2 (fp). Representanten för
Miljöpartiet anför avvikande mening med
hänvisning till vad som anförts i motion
K7 (c).
Beslut om regionplaner
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att de
föreslagna storlandstingen i Skåne och
Västsverige genom lag skall utses att
vara regionplaneorgan i likhet med vad
som sedan länge varit fallet i
Stockholms län, där landstinget har
denna befogenhet. Beredningens förslag
innebär att landstingen i storstadslänen
obligatoriskt görs till regionplaneorgan
oavsett om berörda kommuner motsätter
sig detta eller inte. Regeringen är
enligt propositionen inte beredd att
lägga fram ett lagförslag innebärande
att det kommunala planmonopolet delvis
upphävs. Däremot är regeringen beredd
att i varje särskilt fall och i enlighet
med reglerna i plan- och bygglagen
(1987:10) pröva frågan om
regionplaneorgan bör inrättas i
försökslänen. Redan nu bör enligt
regeringen klarläggas att de föreslagna
regionförbunden i Kalmar och Skåne län
kan utses till regionplaneorgan.
Samverkan mellan olika parter
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att
landstingen skall ha en sammanhållande
roll på det regionala planet inom
områden som miljö, kultur, turism,
utbildning och forskning, dock att
kommunerna behåller sitt ansvar och sina
uppgifter på lokal nivå. Enligt
propositionen kan ett regionalt
utvecklingsprogram komma att beröra
verksamheter som staten, kommuner och
landsting svarar för. Berörda
myndigheter bör därför garanteras ett
inflytande över planeringsarbetet och de
frågor som de berörs av i detta arbete.
Därför föreslås i propositionen ett
obligatoriskt krav på samverkan mellan
det regionala självstyrelseorganet och
länets kommuner och landsting samt
länsstyrelsen och övriga berörda
statliga myndigheter. Sådan samverkan
skall ske i alla frågor som berör
regionens utvecklingsansvar. Samråd bör
även ske med företrädare för
organisationer och näringsliv i dessa
frågor. Förslaget angående
försöksverksamhet innebär ingen
förändring av sådant huvudmannaskap som
evilar kommunerna enligt särskild lag.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer
Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper i försökslänen (yrkande
3). Enligt motionärerna finns det en
risk att den demokratiska insynen i
länsstyrelsernas verksamhet tunnas ut,
då länsstyrelsernas styrelser avskaffas.
Försökslänen borde enligt motionen vara
skyldiga att inrätta parlamentariskt
förankrade samrådsgrupper i sådana
frågor som nu ligger under dessa
styrelser, t.ex. polisens verksamhet.
Bostadsutskottet yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
behandlat de frågor som tas upp i motion
K6 yrkande 3. Utskottet erinrar bl.a. om
att det i propositionen pekas på
möjligheten för länsstyrelsen att
inrätta ett råd med rådgivande funktion
eller en nämnd som kan fatta beslut i de
grupper av ärenden som länssstyrelsen
föreslås få ett fortsatt ansvar för i
den nya ordningen. Enligt utskottets
uppfattning får det anses naturligt att
den ändrade regionala
ansvarsfördelningen får slå igenom också
när det gäller länsstyrelsens
ledningsfunktion i försökslänen.
Förslaget att länsstyrelsen i
försökslänen inte skall ha någon
styrelse innebär att det skapas en
renodlad ledningsfunktion för de i
försöket ingående myndigheterna och
regionförbunden m.fl. Utskottet
avstyrker förslaget i motionen om ett
tillkännagivande till regeringen om
parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper med hänvisning till att
det ändå kommer att finnas möjlighet att
lösa frågan på det sätt som motionärerna
förordar. Mot utskottets
ställningstagande anför representanten
för Vänsterpartiet avvikande mening med
hänvisning till vad som anförts i motion
K6 yrkande 3.
Utskottets bedömning
När det gäller överförandet av det
regionala utvecklingsansvaret till de
nya självstyrelseorganen vill utskottet
anföra följande. Utskottet instämmer i
vad som anförs i propositionen angående
nödvändigheten av att begreppet
regionalt utvecklingsansvar definieras
och avgränsas så att den föreslagna
ansvarsfördelningen inte kommer i
konflikt med det statliga ansvaret eller
det kommunala självbestämmandet. Den
lagtekniska lösningen på detta problem
är enligt utskottet inte helt
tillfredsställande men får accepteras.
Utskottet kommenterar detta närmare
längre fram i detta betänkande i
avsnittet om lagförslagen.
Utskottet har i övrigt inga
invändningar mot vad som anförs i
propositionen i denna del.
I propositionen föreslås också att
länsstyrelsens befogenheter att besluta
om fördelningen av regionalpolitiska
medel överförs från länsstyrelsen till
det regionala självstyrelseorganet i de
här aktuella tre länen, varigenom
ansvaret för att utarbeta och genomföra
det regionalpolitiska
utvecklingsprogrammet och medlen för att
åstadkomma denna utveckling finns
samlade inom ett och samma organ.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt
yttrande understrukit att de
regionalpolitiska mål som riksdagen
fastställt skall gälla även för
försöksverksamheten och att samma regler
skall gälla för självstyrelseorganet som
för länsstyrelsen vad avser beslut om
vissa regionalpolitiska och andra
utvecklingsmedel. Härigenom säkerställs
att medlen används i överensstämmelse
med riksdagens beslut. I dessa
uttalanden instämmer
konstitutionsutskottet, som inte har
några invändningar mot vad som anförs i
propositionen i övrigt i denna del.
När det gäller hanteringen av medel
från EG:s strukturfonder anser
regeringen att det inte finns skäl att
ändra på den nuvarande beslutsordningen.
I motion 1996/97:K6 yrkande 2 (v)
föreslås att de myndigheter som handhar
dessa medel bör läggas under
regionförbundens kontroll.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande
att det inte är lämpligt att upplösa de
beslutsgrupper som nyligen inrättats och
föreslår att motionen avstyrks. I denna
bedömning instämmer
konstitutionsutskottet och avstyrker
motion K6 yrkande 2.
En ytterligare uppgift som enligt
propositionen skall ingå i den ändrade
ansvarsfördelningen är beslut om
länstrafikplaner vilka föreslås
överföras från länsstyrelsen till
självstyrelseorganet. Utskottet har inga
invändningar mot förslaget i denna del.
När det gäller ansvaret för
kollektivtrafiken föreslås i
propositionen att det genom ändringar i
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik skall bli
möjligt för kommunerna och landstingen i
Kalmar och Skåne län att komma överens
om att ett regionförbund skall kunna
vara huvudman för kollektivtrafiken i
stället för nuvarande huvudmän. För det
nya Skåne län krävs särskilda
arrangemang i den aktuella
lagstiftningen. Utskottet finner att
lagförslaget vad avser
övergångsbestämmelserna behöver
förtydligas för att motivtexten och
lagtexten skall stämma överens, något
som framhållits i en skrivelse till
utskottet från Skånestyrelsen. Utskottet
redovisar längre fram i avsnittet om
lagförslagen hur detta bör ske. I övrigt
har utskottet inga invändningar mot
förslaget i denna del.
I motion 1996/97:K13 yrkande 4 (mp)
föreslås att även Jämtlands län bör få
delta i försöksverksamheten vad avser
ansvaret för kollektivtrafiken. Med
anledning av motionen vill utskottet
erinra om att propositionens förslag i
denna del, som ovan tillstyrkts av
utskottet, innebär att det inte bildas
något regionförbund i Jämtlands län och
att samrådsorganet Jämtforum inte avses
erhålla någon beslutskompetens. Mot
denna bakgrund är det enligt utskottets
mening inte möjligt att tillmötesgå
motionärerna, varför motionen avstyrks.
Uppgiften att fördela kulturpolitiska
medel överförs enligt propositionens
förslag från Statens kulturråd till de
regionala självstyrelseorganen från den
1 juli 1998 i Kalmar, Gotlands och Skåne
län. De krav som från kulturpolitiska
utgångspunkter skall ställas på
försöksverksamheten i denna del bör
enligt kulturpropositionen (prop.
1996/97:3) analyseras med avseende på
mål och riktlinjer i enlighet med
kulturpropositionens förslag. Regeringen
avser att inför starten av
försöksverksamheten utarbeta villkor och
föreskrifter för verksamheten och
redovisa detta i budgetpropositionen för
1998.
Två motioner, 1996/97:K9 (m) och K11
yrkande 2 (fp), yrkar avslag på
propositionens förslag i denna del. I
motion 1996/97:K7 (c) pläderas för en
vidgning av förslaget till att avse
anslag för kulturinstitutioner vilka i
dag fördelas av andra än Statens
kulturråd. Kulturutskottet har yttrat
sig över dessa motioner och anför bl.a.
att beslutsunderlaget är något
bristfälligt vad avser analyser av det
slag som förutskickas i propositionen.
Kulturutskottet framhåller att det finns
relativt gott om tid att genomföra dessa
analyser och att det är värdefullt för
de regionala förberedelserna att ett
principbeslut fattas av riksdagen nu.
Konstitutionsutskottet bör enligt
kulturutskottets mening tillstyrka
förslaget i denna del och avstyrka
motionerna K9 och K11 yrkande 2.
Kulturutskottet förutsätter att
regeringen beaktar synpunkterna i motion
K7 i sin kommande analys och anser att
motionen inte påkallar någon riksdagens
åtgärd. Konstitutionsutskottet instämmer
i kulturutskottets bedömningar och
avstyrker motionerna 1996/97:K7, K9 och
K11 yrkande 2.
I propositionen föreslås beträffande
beslut om regionplaner att det i
förslaget till lag om försöksverksamhet
med regionförbund i Kalmar och Skåne län
tas in en bestämmelse om att regeringen
får utse ett regionförbund till
regionplaneorgan enligt 7 kap. plan- och
bygglagen (SFS 1987:10). Utskottet
tillstyrker förslaget.
I propositionen föreslås ett
obligatoriskt krav på samverkan mellan
det regionala självstyrelseorganet och
länets kommuner och landsting samt
länsstyrelsen och övriga berörda
statliga myndigheter i alla frågor som
berör regionens utvecklingsansvar.
Samråd skall också ske med företrädare
för organisationer och näringsliv.
Utskottet har inget att erinra mot
förslaget i denna del.
Regional samverkan i Skåne län
Motionerna
Margitta Edgren m.fl. (fp) hemställer i
motion 1994/95:K622 att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om dels ett
administrativt och politiskt samlat
Skåne (yrkande 1), dels
försöksverksamhet med förändrad regional
uppgiftsfördelning i Skåne (yrkande 2).
Enligt motionärerna finns det
demokratiska, ekonomiska och praktiska
argument för att en framtida svensk
regionindelning skall bygga på andra
områden än dagens län. När inflytandet
genom nationalstaten förändras är det
naturligt att den lokala och den
regionala nivån stärks, vilket ligger
väl i linje med den s.k.
närhetsprincipen. Motionärerna erinrar
om att de båda skånska landstingen
tillsammans med Malmö stad 1991 hos
regeringen begärt att få bli en
friregion med en form av gemensamt
parlament för samordningen av en rad
verksamhetsområden och att ett gemensamt
organ för de båda länens kommuner och
landsting bildades 1994, den s.k.
Skånestyrelsen. Enligt motionärerna är
Regionberedningens förslag om bl.a.
försöksverksamhet med regionförbund inte
till fyllest. Motionärerna förespråkar
ett direktvalt Skåneparlament med mer
omfattande uppgifter och
beskattningsrätt.
I motion 1994/95:K624 hemställer Bertil
Persson (m) att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett gemensamt
Skånelandsting. Enligt motionären finns
det stora rationaliseringsvinster att
göra inom sjukvården vid en
sammanslagning av Malmöhus och
Kristianstads läns landsting och ett
samtidigt inträde från Malmö i ett
sådant nytt landsting.
I motion 1994/95:K630 yrkande 1
hemställer Johnny Ahlqvist m.fl. (s) att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
snarast framlägga förslag om en
direktvald Skånefullmäktigeförsamling
med egen beskattningsrätt. Enligt
motionärerna krävs ett tydligare
statligt engagemang i utvecklingen av
Skåneregionen för att Skåne på ett bra
sätt skall kunna ta tillvara sina
möjligheter. Landstingen och kommunerna
har på eget initiativ inrättat en
Skånestyrelse. Uppgifterna för det
föreslagna Skånefullmäktige bör enligt
motionärerna vara bl.a. sjukvård,
trafikfrågor, regionala planfrågor och
näringspolitik. Skånefullmäktige bör
ersätta de nuvarande
sjukvårdshuvudmännen, landstingen och
kommunalförbunden på berörda områden
samt överta en del av länsstyrelsens
regionala uppgifter.
Utskottets bedömning
Sedan de här aktuella motionerna väcktes
i början av 1995 har Regionberedningen i
mars 1995 avlämnat sitt slutbetänkande
(SOU 1995:27) med förslag till
förändringar av den regionala
samhällsorganisationen. Efter
remissbehandling av detta betänkande har
den här aktuella propositionen
utarbetats, varvid regeringen övervägt
flera av de frågor som tas upp i
motionerna. Som framgår av propositionen
avses den föreslagna försöksverksamheten
följas upp och utvärderas av en
parlamentarisk kommitté så att
erfarenheterna av försöksverksamheten
kan läggas till grund för statsmakternas
ställningstaganden om den regionala
samhällsorganisationens långsiktiga
inriktning och struktur i god tid före
valen år 2002. Enligt utskottets mening
bör frågan om ett direktvalt
Skåneparlament (motion 1994/95:K622, fp)
respektive en direktvald
Skånefullmäktigeförsamling (motion
1994/95:K630, s) kunna övervägas i detta
sammanhang. Därvid bör också frågan om
uppgiftsfördelning, beskattningsrätt
etc. med anknytning till dessa förslag
kunna prövas. Med hänvisning till vad
utskottet här anfört får motionerna
anses besvarade, varför de avstyrks. Vad
beträffar motion 1994/95:K624 (m)
konstaterar utskottet att motionärens
önskan om inrättande av ett gemensamt
Skånelandsting uppfyllts såtillvida att
ett hela Skåne omfattande landsting
kommer att inrättas den 1 januari 1999.
Motionen avstyrks.
Övriga frågor med anknytning till
försöksverksamheten
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att de
resurser som frigörs vid länsstyrelserna
till följd av överföringen av vissa
uppgifter bör överföras från staten till
landstingen. De förslag som regeringen
lägger fram om en försöksverksamhet i
vissa län innebär en sådan
uppgiftsöverföring att den s.k.
finansieringsprincipen aktualiseras.
Enligt regeringen bör därför en
ekonomisk reglering ske beträffande de
uppgifter som åläggs kommuner och
landsting enligt försökslagen. Enligt
propositionen bör regeringen besluta om
en sådan reglering i varje särskilt fall
efter överläggningar med berörda parter.
Regeringen avser att redovisa den
ekonomiska regleringen och
anslagskonsekvenserna i nästa års
budgetproposition.
Den här aktuella försöksverksamheten
skapar enligt propositionen nya
förutsättningar både för kommuner,
landsting och statliga myndigheter
inklusive länsmyndigheter.
Försöksverksamheten bör därför enligt
regeringens mening följas upp och
utvärderas, vilket kan läggas till grund
för senare ställningstaganden om den
regionala samhällsorganisationens
långsiktiga inriktning och struktur. I
propositionen föreslås att en
parlamentarisk kommitté tillkallas för
att följa och utvärdera
försöksverksamheten.
Motionerna
I följdmotion 1996/97:K2 hemställer
Bengt Harding Olson (fp) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
inomregional balans för den regionala
samhällsverksamheten. Enligt motionären
finns en risk att resultatet av den
föreslagna reformen blir en
centraliserad regionalisering, dvs. att
alla eller de flesta regionala
funktioner koncentreras till en och
samma ort. För att uppnå en
decentraliserad regionalisering måste de
aktuella organen lokaliseras på ett
balanserat sätt inom regionen. För
Skånes vidkommande innebär detta bl.a.
att eftersom Malmö redan utsetts till
residensstad, bör Kristianstad bli
regional centralort. Övriga organ bör
spridas över hela regionen på lämpligt
sätt. Mot denna bakgrund bör enligt
motionären nu riksdagen ange den
lämpliga inriktningen vid lokaliseringen
av de statliga och regionala organen.
I följdmotion 1996/97:K12 hemställer
Chatrine Pålsson m.fl. (kd) att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utgångspunkter för det fortsatta
utvecklingsarbetet när det gäller den
regionala samhällsorganisationen
(yrkande 1). Förändringar i
samhällssystemet måste enligt motionären
bygga på en bred lokal och regional
förankring. Ansvarsfördelningen mellan
kommunerna, regionerna och staten måste
bygga på subsidiaritetsprincipen, där
frågorna hanteras så nära människorna
som möjligt och så effektivit som
möjligt.
I följdmotion 1996/97:K11 hemställer
Birgit Friggebo (fp) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till
försöksverksamhet med landstingsfrihet i
ett landstingsområde (yrkande 3).
Regionberedningen avstyrkte ansökningar
från några kommuner om att få bli s.k.
landstingsfria kommuner. Enligt
motionären finns det klara fördelar från
bl.a. demokrati- och
effektivitetssynpunkt med att kommuner
svarar för uppgifter som ankommer på
landstinget. Mot denna bakgrund bör
enligt motionären riksdagen begära
förslag till en försöksverksamhet med
landstingsfrihet i ett landstingsområde.
I följdmotion 1996/97:K13 hemställer
Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
att Gotland även i framtiden skall
utgöra ett eget och självständigt län i
enlighet med vad i motionen anförts
(yrkande 3). Motionärerna anser det
viktigt på grund av den unika ställning
som Gotland har som region att dess
ställning som eget län inte hotas vid en
eventuell förändring av den regionala
samhällsorganisationen i Sverige.
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer
Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samlad
strategi för regionaliseringen av
statliga verk och myndigheter (yrkande
1). Den omstrukturering som äger rum
inom de statliga verken och bolagen
stämmer enligt motionärerna allt sämre
överens med de länsgränser och
länsstrukturer som finns. Därför bör man
enligt motionärerna söka sig fram mot en
samlad strategi för regionalisering av
statliga verk och myndigheter och den
regionala uppdelningen och
organiseringen av de folkvalda
institutionerna.
I motion 1996/97:K507 hemställer Agne
Hansson och Sivert Carlsson (c), att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
dels återföring av besluten över de
statliga sektorsorganens organisation
och lokalisering till riksdagen (yrkande
1), dels en länsdemokratireform
(yrkande 2). Enligt motionärerna drar en
centraliseringsvåg fram över statliga
myndigheter utan demokratisk förankring
och kontroll till följd av att riksdag
och regering frånhänt sig möjligheten
att besluta om omorganisationer inom
statliga sektorsorgan. Med exempel från
Kalmar län visar motionärerna på två
mönster i den pågående regionala
omstruktureringen. I det ena fallet
bildas regioner som splittrar länet i
olika regioner. I det andra fallet sker
en samverkan med andra län i en större
region med huvudkontor i ett angränsande
län. Enligt motionärerna måste
statsmakterna ta ett helhetsansvar för
den regionala utvecklingen, och regering
och riksdag bör återta den beslutsroll
de tidigare haft på detta område. Vad
gäller den föreslagna
försöksverksamheten anför motionärerna
att reformen är angelägen mot bakgrund
av bl.a. att flera förtroendeuppdrag
försvunnit genom att vissa länsorgan
flyttats in under länsstyrelsen och att
beslutsfunktioner flyttats från
länsstyrelsens styrelse till
landshövdingen och tjänstemän.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Utskottet stöder förslaget att en
parlamentarisk kommitté bör följa och
utvärdera försöksverksamheten. Utskottet
vill också väcka tanken att en
arbetsgrupp tillsätts inom
regeringskansliet med uppgift att från
mera begränsat regionalpolitiska
utgångspunkter följa verksamheten och
löpande redovisa erfarenheterna för
regeringen, varigenom även riksdagen på
ett lämpligt sätt kan hållas
underrättad.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande i
denna del behandlat motionerna K2 (fp),
K12 yrkande 1 (kd), K13 yrkande 3 (mp)
och K6 yrkande 1 (v). Innehållet i dessa
motioner har redovisats i det
föregående.
Beträffande motion K2 (fp), i vilken
pläderas för en decentraliserad
lokalisering av de regionala och
statliga samhällsorganen i Skåne, anför
utskottet att resultatet av vissa
pågående utredningar bör avvaktas, bl.a.
den förvaltningspolitiska kommissionens
slutbetänkande. Den fråga som motionären
aktualiserar kan bäst lösas genom
förslag från den regionala och lokala
nivån, anser utskottet, som också anför
att riksdagen och regeringen i princip
inte genom uttalanden i den ena eller
andra riktningen bör föregripa sådana
förslag. Utskottet avstyrker med det
anförda motionen. Mot utskottets
bedömning anför representanter för
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Miljöpartiet, Kristdemokraterna och
Vänsterpartiet avvikande mening med
hänvisning till vad som anförs i motion
K2 (fp).
Vad gäller motion K12 yrkande 1 (kd)
hänvisar utskottet till propositionens
förslag om att en parlamentarisk
kommitté bör tillkallas för att följa
och utvärdera försöksverksamheten. I en
sådan utvärdering finns det anledning
förutsätta att också den fråga som
tagits upp i motionen kommer att
övervägas. Att utvärderingen avses kunna
läggas till grund för den regionala
samhällsorganisationen framgår också av
propositionen. Med det anförda avstyrker
bostadsutskottet motionens yrkande. Mot
utskottets uttalande anför
representanterna för Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna
avvikande mening med hänvisning till vad
som anförs i den här aktuella motionen.
Bostadsutskottet avstyrker också motion
K13 yrkande 3 (mp) enligt vilken
Gotlands län även i framtiden skall vara
ett självständigt län. Utskottet kan
inte i propositionen finna stöd för
motionärernas farhågor att länets
ställning skulle hotas av en förändring
av den regionala samhällsorganisationen,
varför ett uttalande av riksdagen inte
kan anses nödvändigt. Mot denna
bedömning anför Miljöpartiets
representant avvikande mening med
hänvisning till vad som anförs i
motionen i denna del.
Beträffande motion K6 yrkande 1 (v)
anför bostadsutskottet att frågan om de
centrala myndigheternas regionala
struktur är viktig och att frågan hör
ihop med det statliga regionala
utvecklingsansvaret. Utskottet erinrar
om vad som anförs i propositionen om att
pågående utredningar, inte minst den
förvaltningspolitiska kommissionen vars
slutbetänkande avlämnas i slutet av
1996, kan förväntas lämna bidrag till
den fortsatta diskussionen bl.a. i vad
gäller organisations- och
uppgiftsfördelningen mellan central,
regional och lokal statlig nivå.
Utskottet anser sig ha grundad anledning
utgå från att den fråga som tas upp i
motionen därvid blir föremål för
överväganden. Enligt utskottet bör
motionens yrkande inte nu föranleda
någon åtgärd från riksdagen. Mot denna
bedömning anför Vänsterpartiets
representant avvikande mening med
hänvisning till vad som anförs i
motionen i denna del.
Utskottets bedömning
Utskottet har inga invändningar mot
propositionens förslag vad gäller
ekonomisk reglering med anledning av de
nya uppgifter som läggs på kommuner och
landsting enligt försökslagen.
Konstitutionsutskottet stöder
propositionens förslag angående
uppföljning och utvärdering av
försöksverksamheten genom en
parlamentarisk kommitté. Om en sådan
regionalpolitisk arbetsgrupp inom
regeringskansliet som
arbetsmarknadsutskottet förespråkar bör
tillsättas, får ankomma på regeringen
att avgöra. Konstitutionsutskottet utgår
från att regeringen på lämpligt sätt
fortlöpande håller riksdagen underrättad
om hur försöksverksamheten fortskrider.
I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås att
riksdagen bör ange den lämpliga
inriktningen vid lokaliseringen av de
statliga och regionala organen i Skåne i
syfte att skapa en inomregional balans
för den regionala samhällsverksamheten.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
anfört att resultatet av vissa pågående
utredningar bör avvaktas, bl.a. den
förvaltningspolitiska kommissionens
slutbetänkande. Statsmakterna bör enligt
utskottet inte genom uttalanden
föregripa förslag från den lokala och
regionala nivån i en fråga som denna. I
detta instämmer konstitutionsutskottet
och avstyrker motion K2.
I motion 1996/97:K12 yrkande 1 (kd)
anförs bl.a. att när det gäller
utgångspunkter för det fortsatta
utvecklingsarbetet är det viktigt att
samhällsförändringarna är brett
förankrade lokalt och regionalt och att
ansvarsfördelningen mellan kommunerna,
regionerna och staten bör bygga på
subsidiaritetsprincipen.
Bostadsutskottet hänvisar till förslaget
i propositionen om att en parlamentarisk
kommitté bör tillkallas för att följa
och utvärdera försöksverksamheten.
Utskottet förutsätter att det i detta
sammanhang finns utrymme att diskutera
de frågor som tagits upp i motionen.
Enligt propositionen avses utvärderingen
ligga till grund för den regionala
samhällsorganisationen framgent.
Konstitutionsutskottet instämmer i
bostadsutskottets bedömning och
avstyrker motion K12 yrkande 1.
I motion 1996/97:K13 yrkande 3 (mp)
anförs bl.a. att Gotlands ställning som
självständigt län inte får hotas vid en
eventuell förändring av den regionala
samhällsorganisationen i Sverige.
Gotland bör även i framtiden utgöra ett
eget och självständigt län enligt
motionen. Bostadsutskottet anför att
utskottet inte kunnat finna stöd i
propositionen för motionärernas
farhågor, varför ett uttalande av
riksdagen inte är nödvändigt.
Konstitutionsutskottet instämmer i denna
bedömning och avstyrker motion K13
yrkande 3.
I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v)
efterlyser motionärerna en samlad
strategi för regionaliseringen av
statliga verk och myndigheter. Likartade
synpunkter framförs i motion
1996/97:K507 (c). Bakgrunden är att den
omstrukturering som äger rum inom de
statliga verken och bolagen stämmer allt
sämre överens med länsgränserna och
länsstrukturen. Enligt bostadsutskottet
kan bl.a. den förvaltningspolitiska
kommissionen förväntas lämna bidrag till
den fortsatta diskussionen avseende
bl.a. uppgiftsfördelningen mellan
central, regional och lokal statlig
nivå. Den fråga som tas upp i motion K6
bör enligt utskottet bli föremål för
överväganden i detta sammanhang. Detta
är också fallet med motion K507 enligt
vilken besluten över sektorsorganens
organisation och lokalisering bör
återföras under medborgarnas ansvar och
kontroll. I likhet med bostadsutskottet
anser konstitutionsutskottet att
motionernas yrkanden därför inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagen.
Konstitutionsutskottet avstyrker motion
K6 yrkande 1 och K507.
Beträffande motion 1996/97:K11 yrkande
3 (fp) angående landstingsfrihet i ett
län konstaterar utskottet att tre
kommuner enligt propositionen hos
regeringen begärt att på försök få bli
s.k. landstingsfria kommuner.
Regionberedningen har avstyrkt
ansökningarna främst på grund av att en
bred uppslutning saknades i de berörda
regionerna för förändring av de
regionala uppgifterna. Regeringen anser
att något försök med landstingsfria
kommuner inte bör genomföras i de
aktuella fallen. Förslaget i motionen
torde innebära att samtliga kommuner i
ett län eller ett landstingsområde
skulle bli landstingsfria. Ett sådant
försök som det här är tal om förutsätter
en fullständig uppslutning från de
berörda kommunernas sida. Med hänsyn
till detta och att frågan med detta
vidare innehåll är ny, bör den
aktualiseras i annat sammanhang.
Utskottet avstyrker motion K11 i denna
del.
Inrättande av länsparlament och
kommunalförbund m.m.
Motionerna
I motion 1994/95:K608 ställer Eva Goës
och Peter Eriksson (mp) en rad yrkanden
angående införande av länsparlament m.m.
Grundläggande för den föreslagna
reformen är enligt motionärerna att
politiska beslut skall fattas så nära de
berörda som möjligt (yrkande 1).
Beskattningsrätten skall enligt
motionärerna finnas kvar på kommunal,
regional och statlig nivå (yrkande 2).
Länsparlamentens ansvarsområden bör
enligt motionen kunna vara de som i dag
ligger på länsstyrelserna, t.ex.
miljöpolitik, trafikpolitik och regional
näringspolitik samt de uppgifter som
ligger på landstingen (yrkande 3).
Sammanslagning av flera landsting till
länsparlament skall kunna ske frivilligt
(yrkande 4). Direktvalda länsparlament
bör enligt motionärerna införas i Skåne
(yrkande 5) resp. Jämtland (yrkande 6),
och riksdagen bör hos regeringen begära
förslag om successivt införande av
länsparlament i hela riket (yrkande 7).
Olof Johansson m.fl. (c) hemställer i
motion 1994/95:K619 yrkande 1 att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om
demokrati på regional nivå. Enligt
motionärerna bör den centrala
statsmakten flyttas närmare människorna,
och därför bör folkvalda parlament
inrättas på regional nivå. Enligt
motionen har flera regionala statliga
förvaltningsuppgifter omorganiserats och
undandragits från direkt politiskt
inflytande. Miljöpolitikens ökade
betydelse och den tilltagande
internationaliseringen utgör motiv för
en stark regional nivå. Det föreligger
på den regionala nivån ett tydligt
demokratiskt underskott i den meningen
att landstingen saknar helhetsansvar för
de regionala frågorna och att huvuddelen
av länsstyrelsernas ärenden avgörs av
tjänstemän utan föregående offentlig
debatt. Den nya regionala rollen måste
enligt motionärerna byggas upp med
utgångspunkt i närhetsprincipen, ökad
samverkan och samordning, mångfald,
folkval och egen beskattningsrätt. Vissa
delar av länsstyrelsernas nuvarande
funktioner bör kunna föras över till ett
renodlat statligt förvaltningskontor.
Regionparlamenten bör koncentrera sig på
att öka insatserna på att utveckla
infrastrukturen, att aktivt bidra till
regionens kompetensutveckling, att
stärka det regionala inflytandet över
näringslivsutveckling samt
arbetsmarknads- och regionpolitik, att
tydligt ange ansvaret för utvecklingen
av miljökompetens och att tillvarata
länets energitillgångar samt att ta ett
övergripande ansvar för sjukvård och
folkhälsa. Renodlad statlig tillsyn och
myndighetsutövning skall enligt motionen
läggas på en speciell regional
rättsinstans.
I motion 1994/95:A467 yrkande 2
hemställer Birgit Friggebo m.fl. (fp)
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för Stockholms län att
med försteg stärka den regionala
demokratin och behovet av lagstiftning
härför. Enligt motionärerna har
Stockholmsregionens behov av regional
samordning och ett demokratiskt
förankrat regionalt beslutsfattande
fastslagits genom storlandstingets
bildande och följande lagstiftning på en
rad områden. Det är enligt motionärerna
angeläget att riksdag och regering under
de kommande årens viktiga arbete på att
bl.a. utveckla miljöanpassade
transportsystem accepterar och utnyttjar
regionens möjligheter till och behov av
regionalt ansvarstagande. Erfarenheterna
från Stockholms län kan ligga till grund
för den generella ansvarsfördelningen på
regional nivå.
I motion 1996/97:A432 yrkande 9
hemställer Olof Johansson m.fl. (c) att
riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående ett riks-
täckande system med regionalt
självstyre. Den föreslagna
försöksverksamheten bör enligt
motionärerna fortlöpande utvärderas med
sikte på att riksdagen skall kunna fatta
beslut om ett rikstäckande system med
regionalt självstyre med ikraftträdande
i samband med valet 2002. Detta system
bör bygga på direktvalda
regionfullmäktige. Enligt motionärerna
är det viktigt att den aviserade
försöksverksamheten också sker i några
av de mindre länen.
I motion 1994/95:K505 hemställer Roy
Ottosson (mp) att riksdagen i enlighet
med vad som anförts i motionen avskaffar
länsstyrelserna från den 1 januari 1997.
Enligt motionären har den statliga
verksamheten en regional indelning som
starkt avviker från länsindelningen.
Parallellt med denna organisation finns
de folkvalda landstingen. Två fördelar
med att avskaffa länsstyrelserna skulle
enligt motionären kunna uppnås. För det
första skulle staten spara pengar på en
effektivare regional organisation, och
verksamhetsmålen skulle bli lättare att
uppnå. För det andra skulle de folkvalda
regionala parlamenten - landstingen - få
ett samlat grepp om de regionala
utvecklingsfrågorna.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att de här
aktuella motionerna i flera fall är
inriktade på frågor som gäller den
regionala självstyrelsens utveckling i
ett mera långsiktigt perspektiv. Det
gäller här bl.a. frågan om ett
successivt införande av länsparlament i
hela riket (motion 1994/95:K608, mp) och
inrättande av folkvalda regionparlament
eller regionfullmäktige (motionerna
1994/95:
K619, c, och 1996/97:A432, c). Det
gäller även frågan om att avskaffa
länsstyrelserna (motion 1994/95:K505,
mp). Beträffande dessa motioner kan
sägas att regeringen i den föreliggande
propositionen har aviserat att den
regionala samhällsorganisationens
långsiktiga inriktning och struktur
kommer att övervägas före valen år 2002
på basis av erfarenheterna av den nu
föreslagna försöksverksamheten. I detta
sammanhang bör det enligt utskottets
mening vara naturligt att pröva frågor
av det slag som behandlas i de här
aktuella motionerna. Därmed får
motionerna 1994/95:K608, 1994/95:K619,
1994/95:K505 och 1996/97:A432 anses
besvarade. Motionerna bör således inte
föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Beträffande motion 1994/95:A467 yrkande
2 (fp) angående möjligheterna att stärka
den regionala demokratin i Stockholms
län konstaterar utskottet att regeringen
kommer att pröva frågan om
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning i bl.a. Stockholms län
efter överläggningar med företrädare för
länet inför arbetet med en proposition
om länsindelningen i Västsverige som
planeras föreläggas riksdagen under
första halvåret 1997. Utskottet utgår
från att de frågor som behandlas i den
här aktuella motionen bör kunna tas upp
i dessa överläggningar. Med detta får
motion 1994/95:A467 yrkande 2 anses
besvarad, varför den avstyrks.
Den statliga länsförvaltningen
Försöksverksamhet med vidgad samordnad
länsförvaltning m.m.
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att
skogsvårdsstyrelsen förs in i
länsstyrelseorganisationen.
Verksamhetsgrenar som inte utgör
myndighetsutövning föreslås bolagiseras
eller läggas över på skogsnäringen.
Enligt beredningen finns däremot ingen
anledning att föra över uppgifter från
länsarbetsnämnden till länsstyrelsen
eller att hela nämnden integreras i
länsstyrelsen. Flertalet remissinstanser
är kritiska till förslaget angående
skogsvårdsstyrelserna. De som yttrat sig
över förslaget angående
länsarbetsnämnderna anser att de
arbetsmarknadspolitiska frågorna även i
fortsättningen skall hanteras av ett
självständigt statligt regionalt organ.
Enligt regeringens mening bör man pröva
nya former för att utöva den statliga
verksamheten på regional nivå i syfte
att stärka den statliga samordningen.
Regeringen vill nu pröva möjligheterna
att på försök vidga den samordnade
länsförvaltningen i Gotlands län genom
att föra in länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsens
organisation. Det är enligt
propositionen av särskilt värde att
förlägga försöksverksamheten till
Gotlands län, eftersom försök med ändrad
regional ansvarsfördelning mellan stat
och kommun föreslås där för samma
tidsperiod. Erfarenheter kommer då att
vinnas av en mer samlad statlig regional
förvaltning i ett län där arbetet
bedrivs med delvis nya förutsättningar.
Den parlamentariska kommitté som avses
tillkallas med uppgift att följa och
utvärdera försöksverksamheten bör också
följa och utvärdera försöksverksamheten
med utvidgad samordnad länsförvaltning i
Gotlands län. Regeringen kommer
därutöver att överväga att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att utreda
och pröva förutsättningarna för att
inordna länsarbetsnämnderna i
länsstyrelserna.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer
Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
länsarbetsnämndens ställning på Gotland
(yrkande 5). Enligt motionärerna bör
arbetsmarknadspolitiken vara en
nationell angelägenhet. Därför är
motionärerna tveksamma till att stödja
förslaget om att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Det är nödvändigt att särskilt utreda
förutsättningarna för den föreslagna
ordningen med länsarbetsnämnderna, anser
motionärerna.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
behandlat den här aktuella motionen och
därvid föreslagit att yrkandet bör
avslås av riksdagen. Utskottet säger sig
inte ha anledning att motsätta sig vad i
propositionen anförts om
förutsättningarna för att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelsen.
Enligt utskottets uppfattning bör
emellertid inte riksdagen genom ett
ställningstagande ge sin syn på
beredningen av frågan. Mot denna
uppfattning anför representanten för
Vänsterpartiet avvikande mening med
hänvisning till vad som anförs i
motionen.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande att det finns anledning att
hysa en viss tveksamhet mot tanken att
inordna länsarbetsnämnderna i
länsstyrelsens organisation. På detta
område bör sektorsförvaltningen ha vissa
fördelar. Om förslaget genomförs skulle
det medföra en uppbrytning av den enhet
som Arbetsmarknadsverket kan sägas bilda
med Arbetsmarknadsstyrelsen och
länsarbetsnämnderna, i vilka bl.a. ingår
den offentliga arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten. Utskottet
delar uppfattningen att det krävs en
samordning av de näringspolitiska och
arbetsmarknadspolitiska insatserna på
regional nivå men anser att detta kan
ske även utan ändring i
länsförvaltningen.
Arbetsmarknadsutskottet vill trots detta
inte motsätta sig att en
försöksverksamhet inleds men anmärker
att erfarenheterna från försöket kan få
begränsat värde med hänsyn både till
Gotlands speciella förhållanden och till
att Gotland samtidigt skall vara
försökslän för det regionala
självstyrelseorganet. Utskottet vill
heller inte motsätta sig att en utredare
tillsätts men utgår från att uppdraget
formuleras förutsättningslöst.
Mot denna bedömning har den
vänsterpartistiske representanten anmält
avvikande mening och anför att förslaget
i propositionen bör avvisas på grund av
att det inte är tillräckligt underbyggt
vad avser motiv, syfte och effekter.
Länsstyrelsens uppgifter och ledning i
försökslänen
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att
länsstyrelsen bör vara ett renodlat
statligt organ och att länsstyrelsen
därmed inte bör ha en av landstinget
utsedd styrelse. Om en styrelse inrättas
bör den enligt beredningen utses av
regeringen. I det sistnämnda har
remissinstanserna instämt.
I propositionen framhålls att en mer
renodlad roll för länsstyrelsen kan
prövas i försökslänen, varigenom
konflikten försvinner i länsstyrelsens
hittillsvarande dubbla roll, dvs. att
vara regeringens företrädare i länet och
samtidigt vara regionens företrädare
inför statsmakterna. För länsstyrelserna
i försökslänen bör detta tydliggöras
genom ändringar i instruktionen.
Regeringen avser enligt propositionen
att besluta om sådana ändringar.
Enligt propositionen bör länsstyrelsen
behålla uppgifterna att verka för att
statlig verksamhet i länet samordnas och
anpassas efter övergripande miljö- och
regionalpolitiska mål, samordna de olika
sektorerna inom länsstyrelsens
ansvarsområde, följa upp och utvärdera
olika insatser i länet, vidta lämpliga
åtgärder för länets utveckling samt
informera regeringen om tillståndet i
länet.
Länsstyrelsens ledningsform bör enligt
regeringens mening reformeras i de län
som deltar i försöksverksamheten. I
försökslänen föreslås länsstyrelsen
ledas av landshövdingen, och någon ny
styrelse bör inte utses i Kalmar,
Gotlands och Skåne län för tiden efter
den 1 januari 1998. Den särskilda lag om
val av ledamöter i styrelsen för
länsstyrelsen i Skåne län föreslås
upphöra att gälla vid utgången av år
1997.
Länsstyrelsen i försökslänen har ett
fortsatt ansvar för en grupp viktiga
frågor som brukar hanteras som
styrelseärenden, t.ex. polisfrågor. I
propositionen framhålls att
länsstyrelsen kan inrätta ett eller
flera råd för att tillföra verksamheten
sakkunskap och samrådsmöjlighet. För
vissa frågor kan länsstyrelsen inrätta
nämnder med beslutsrätt inom bestämda
ansvarsområden. När landshövdingen ensam
leder länsstyrelsen, som avsikten är i
försökslänen, bör landshövdingen enligt
propositionen ha motsvarande befogenhet.
Hanteringen av polisfrågorna inom
försöken med ändrad regional
ansvarsfördelning
Den följande redovisningen bygger på
visst skriftligt material och muntliga
uppgifter från Justitiedepartementets
polis- och kriminalvårdsenhet.
Länsstyrelsen är länets högsta
polisorgan och ansvarar i denna egenskap
för polisverksamheten och har tillsyn
över den. I länsstyrelsens styrelse
skall viktigare frågor om
polisverksamheten beslutas. I vissa
frågor som är operativa eller ligger
nära dessa frågor beslutar
landshövdingen efter föredragning av
länspolismästaren. I övrigt är det
länspolismästaren, som är regional
polischef, som ensam avgör frågorna om
dessa inte skall beslutas av
länsstyrelsens styrelse.
Länen är indelade i polisdistrikt. För
varje polisdistrikt skall finnas en
polismyndighet som ansvarar för
polisverksamheten inom distriktet. För
ledningen av polismyndigheten finns en
polisstyrelse, vars ledamöter utom
polischefen och dennes ställföreträdare
utses av kommunfullmäktige, om
polisdistriktet omfattar endast en
kommun, annars av landstinget.
Polisstyrelsen avgör bl.a. viktigare
frågor om planering och inriktning av
polisverksamheten, viktigare frågor om
organisation och arbetsformer samt
frågor av större ekonomisk betydelse.
I de föreslagna försökslänen finns i
Kalmar län och Gotlands län endast en
polismyndighet/distrikt och följaktligen
en polisstyrelse. I det blivande Skåne
län finns för närvarnade fem
polisdistrikt med var sin styrelse.
Enligt Justitiedepartementets bedömning
är det rimligt att anta att det i Skåne
län kommer att finnas endast ett
polisdistrikt från den 1 januari 1998.
Länsstyrelsen och polisstyrelsen har i
stort sett samma kompetensområde.
Behovet av länsstyrelsebeslut föreligger
främst när länet har flera
polismyndigheter. När det endast finns
en myndighet har lagstiftaren
rekommenderat att besluten i huvudsak
läggs på polisstyrelsen, trots att
viktigare polisfrågor enligt
länsstyrelseinstruktionen skall
handläggas av länsstyrelsernas styrelse.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K5 hemställer
Monica Widnemark och Carina Hägg (båda
s), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länets självstyrelseorgan
blir länets främsta företrädare (yrkande
1) och att riksdagen i konsekvens härmed
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
benämningen landshövding ändras till
generaldirektör (yrkande 2). Med den
ordning som regeringen föreslår blir
konsekvensen med nödvändighet att
självstyrelseorganet övertar rollen som
länets främste företrädare. Motionärerna
anser det principiellt viktigt att
riksdagen tar ställning i denna fråga.
Landshövdingeämbetet kommer enligt
motionärerna att i den nya
länsförvaltningen starkt ändra karaktär.
Som en konsekvens av det ändrade
ansvaret bör enligt motionärerna chefen
för länsstyrelsen benämnas
generaldirektör i likhet med chefer för
statliga myndigheter.
Bostadsutskottets yttrande
I sitt yttrande behandlar
bostadsutskottet de frågor som tas upp i
motion K5 (s). Enligt utskottets mening
skulle inte något väsentligt stå att
vinna på ett tillkännagivande enligt
yrkande 1. Med den koppling som finns
mellan de båda yrkandena i motionen
finns inte heller anledning att i sak
behandla yrkande 2, varför motionen i
sin helhet avstyrks. Mot detta
ställningstagande anför representanten
för Vänsterpartiet avvikande mening med
hänvisning till vad som anförts i
motionen.
Länsstyrelsens länsexperter
Propositionen
Riksdagens revisorer har i en rapport
(1994/95:9) anfört att kravet på att
länsstyrelsen skall ha länsexperter
verkar styrande för
organisationsutformningen och att
regleringen därför kan ifrågasättas.
Riksdagen har med anledning av
bostadsutskottets betänkande (bet.
1995/96:BoU5) gett regeringen till känna
att regeringen bör överväga om den
nuvarande länsexpertfunktionen är den
mest ändamålsenliga.
Regeringen har enligt propositionen vid
skilda tillfällen uttalat att det inte
föreligger några organisatoriska hinder
för olika lösningar när det gäller
placeringen av länsexperter.
Länsstyrelserna har till regeringen
uttalat att de ser regleringen av
länsexperterna mer som ett stöd för
verksamheten än som ett hinder vid
utformningen av organisationen. De
farhågor som Riksdagens revisorer gett
uttryck för bör enligt regeringens
mening kunna undanröjas genom att
länsstyrelserna strävar efter flexibla
lösningar när det gäller utnyttjandet av
samtliga personella resurser i
länsstyrelserna. I propositionen
framhålls att samverkan mellan
länsstyrelser vad gäller
länsexpertfunktionen kan vara ett sätt
att utnyttja resurserna effektivt och
rationellt. Regeringen avser att göra
ytterligare förtydliganden om
länsexpertfunktionen i
länsstyrelseinstruktionen.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer
Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsexperter i
jämställdhetsfrågor (yrkande 4). Den
kompetens som byggts upp inom
jämställdhetsområdet sedan tjänster som
jämställdhetsexperter inrättades vid
länsstyrelserna år 1994 är viktig och
bör tas till vara.
Jämställdhetsexperterna bör få fortsätta
sin verksamhet inom ramen för
försöksverksamheten, anser motionärerna.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
behandlat den här aktuella motionen K6
yrkande 4 (v). Utskottet hänvisar därvid
till utskottets behandling våren 1996 av
Riksdagens revisorers förslag om
samordnad länsförvaltning (bet.
1995/96:BoU5), varvid utskottet föreslog
att riksdagen skulle göra ett uttalande
till regeringen om länsstyrelsernas
länsexperter. Enligt riksdagens
uttalande borde regeringen överväga om
den nuvarande ordningen med länsexperter
var den mest ändamålsenliga. De
uttalanden som görs i den här aktuella
propositionen får enligt utskottets
mening ses som ett fullföljande av
riksdagens uttalande. Att en prövning av
behovet av länsexperter även
fortsättningsvis kommer att göras av
regeringen får därvid enligt utskottet
anses naturligt. Denna prövning får ge
vid handen om en länsexpert för
jämställdhetsfrågor skall finnas vid
varje länsstyrelse eller om andra
lösningar bör sökas. Ett
tillkännagivande i frågan enligt
motionens intentioner bör enligt
utskottet inte föras vidare till
regeringen. Mot denna uppfattning anförs
avvikande mening av representanterna för
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Miljöpartiet, Kristdemokraterna och
Vänsterpartiet med hänvisning till vad
som anförs i motion K6 yrkande 4.
Avvikande mening (v) i
arbetsmarknadsutskottets yttrande
I anslutning till
arbetsmarknadsutskottets yttrande har
representanten för Vänsterpartiet inom
ramen för en avvikande mening angående
vidgad samordnad länsförvaltning uttalat
kritik mot förslaget om flexiblare
regler när det gäller länsexperterna.
Länsstyrelsen som överklagningsmyndighet
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att
länsstyrelsens överklagandefunktion förs
över till länsrätten eller till annan
domstol. Remissreaktionerna på förslaget
har varit splittrade. Regeringen har i
sin bedömning av förslaget utgått från
en principiell ordning med länsrätt som
första instans i de måltyper som prövas
av förvaltningsdomstolarna. Denna
ordning behöver dock inte gälla för alla
typer av mål. Den nuvarande ordningen
för handläggning och beredning av
överklagningsärenden innebär enligt
regeringens mening att det finns
tillräckliga garantier för att
objektiviteten upprätthålls. Eventuella
rollkonflikter kan enligt regeringen
klaras ut genom att överklagningsärenden
hanteras av särskild juridisk expertis
som är organisatoriskt skild från
tillsynsfunktionen. Enligt regeringens
uppfattning har länsstyrelsen även
framdeles en viktig funktion som instans
för överklaganden. Det finns enligt
regeringens bedömning inte tillräckliga
skäl att flytta över överklagnings-
ärenden från länsstyrelserna till
länsrätt eller annan domstol.
Utskottets bedömning
I propositionen föreslås att en
försöksverksamhet med vidgad samordnad
länsförvaltning genomförs i Gotlands län
från den 1 januari 1998 till den 31
december år 2002, innebärande att
länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen inordnas i
länsstyrelsens organisation. Härutöver
kommer regeringen att tillkalla en
särskild utredningsman med uppgift att
pröva förutsättningarna för att allmänt
inordna länsarbetsnämnderna i
länsstyrelsens organisation.
I motion 1996/97:K6 yrkande 5 (v)
anförs att motionärerna är tveksamma
till förslaget om länsarbetsnämndernas
inordnande i länsstyrelserna med
hänvisning till att
arbetsmarknadspolitiken är en nationell
angelägenhet. Bostadsutskottet som i
sitt yttrande föreslår att motionen
avstyrks vill inte motsätta sig vad som
anförs i propositionen angående
förutsättningarna att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande en viss tveksamhet med
hänvisning till sektorsförvaltningens
fördelar på det aktuella området. Enligt
utskottet kan försöket få ett begränsat
värde med hänsyn till Gotlands speciella
förhållanden och länets medverkan i den
parallella försöksverksamheten med
ändrad regional ansvarsfördelning.
Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig
trots dessa reservationer inte att den
föreslagna försöksverksamheten i denna
del genomförs i Gotlands län.
Konstitutionsutskottet anser att den
föreslagna försöksverksamheten bör komma
till stånd. Enligt utskottets mening bör
försöket kunna ge värdefull erfarenhet
med betydelse för
arbetsmarknadspolitikens framtida
hantering och organisation. Utskottet
ställer sig alltså bakom propositionens
förslag i denna del, innebärande att
riksdagen föreslås godkänna regeringens
förslag om en försöksverksamhet med
vidgad samordnad länsförvaltning i
Gotlands län, och avstyrker motion K6
yrkande 5.
Vad gäller länsstyrelsernas uppgifter
och ledning i försökslänen föreslås i
propositionen bl.a. att länsstyrelsernas
ledningsform bör reformeras så att någon
ny styrelse för länsstyrelsen inte utses
i Kalmar, Gotlands och Skåne län för
tiden efter den 1 januari 1998 och att
landshövdingen därefter ensam leder
länsstyrelsen i dessa län.
Beslutanderätten i de frågor som
länsstyrelsen får ett fortsatt ansvar
för och som brukar behandlas som
styrelseärenden bör enligt propositionen
tillkomma landshövdingen men kan också
läggas på särskilda nämnder som inrättas
för bestämda ansvarsområden. Enligt
propositionen finns också möjlighet att
inrätta rådgivande organ för dessa
ärendetyper.
I motion 1996/97:K6 yrkande 3 (v)
föreslås att parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper bör inrättas för frågor
som i dag ligger under länsstyrelsens
styrelse, t.ex. polisverksamheten.
Bostadsutskottet avstyrker förslaget i
motionen med hänvisning till de
möjligheter som finns för
länsstyrelserna att inrätta rådgivande
eller beslutande organ för frågor som
länsstyrelserna föreslås få fortsatt
ansvar för.
Beträffande hanteringen av
polisfrågorna finner utskottet mot
bakgrund av vad som här redovisats i det
föregående att borttagandet av
länsstyrelsens styrelse i försökslänen i
princip inte påverkar ledningsfunktionen
vad gäller polisverksamheten i Kalmar
län eller Gotlands län, eftersom det i
dessa län endast finns ett polisdistrikt
och en polisstyrelse, och inte heller i
Skåne län, förutsatt att en ny
organisation med endast ett
polisdistrikt kommer till stånd i detta
län. Här bör dock dualismen i
regelverket beträffande var
polisfrågorna skall ligga, i
länsstyrelsens styrelse eller i
polisstyrelsen, beaktas.
Beslutanderätten i de polisfrågor som i
dag ligger på länsstyrelsens styrelse
övergår i försökslänen till
landshövdingen, om inget annat beslutas.
Om landshövdingen får en sådan
beslutanderätt, kan frågan om inrättande
av ett rådgivande organ eller
alternativt inrättande av en beslutande
nämnd i enlighet med vad som anförs i
propositionen komma att aktualiseras.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motion K6 yrkande 3.
I motion 1996/97:K5 (s) att
landshövdingetiteln med hänsyn till att
de föreslagna självstyrelseorganen blir
länens främsta företrädare, ändras till
generaldirektör. Bostadsutskottet
avstyrker motionen med hänvisning till
att inget väsentligt står att vinna på
ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen i denna fråga.
Konstitutionsutskottet instämmer i
bostadsutskottets bedömning och
avstyrker därför motion 1996/97:K5.
Riksdagens uttalande under förra
riksmötet om att regeringen borde
överväga om den nuvarande
länsexpertfunktionen är den mest
ändamålsenliga har, som bostadsutskottet
framhåller, fullföljts genom regeringens
uttalanden i den här aktuella
propositionen. De farhågor som framförts
angående läns-expertfunktionens styrande
verkan på länsstyrelsernas organisation
bör enligt propositionen kunna
undanröjas genom ett mer flexibelt
uttnyttjande av personalresurserna i
länsstyrelserna och genom samverkan
mellan länsstyrelserna. Regeringen
aviserar förtydliganden i
länsstyrelseinstruktionen med detta
innehåll.
I motion 1996/97:K6 yrkande 4 (v)
föreslås att jämställdhetsexperterna bör
få fortsätta sin verksamhet inom ramen
för försöksverksamheten. Utskottet
instämmer i de bedömningar som
bostadsutskottet redovisar i sitt
yttrande vad avser den prövning
regeringen framgent kommer att göra i
frågan om hur expertfunktionen för
jämställdhetsfrågor skall organiseras på
den regionala nivån. Utskottet delar
bostadsutskottets uppfattning om att ett
tillkännagivande i frågan enligt
motionens intentioner inte bör göras och
avstyrker därför motion 1996/97:K6
yrkande 4.
När det gäller frågan om länsstyrelsen
som överklagningsmyndighet instämmer
utskottet i regeringens bedömning att
det inte finns tillräckliga skäl att
flytta över överklagningsärenden från
länsstyrelserna till länsrätt eller
annan domstol.
Lagförslagen
Utskottets kommentarer och förslag till
ändringar
Beträffande förslag till lag om
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning
2 §
tredje punkten: Här föreslås att
uttrycket vissa (statsbidrag) byts ut
mot uttrycket enligt vad som närmare
föreskrivs av regeringen som placeras
efter kulturinstitutioner .
fjärde punkten: Här föreslås att
uttrycket vissa (regionalpolitiska
etc) byts ut mot uttrycket enligt vad
som närmare föreskrivs av regeringen
som placeras efter utvecklingsmedel .
Motivet till ändringen är att undanröja
oklarheten i fråga om vilka medel det
faktiskt gäller. Av de föreslagna
ändringarna torde framgå att regeringen
fattar beslut i särskild ordning om
medlen och deras användning.
5 §
Utskottet har vid beredningen av
förslaget till lag om försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsfördelning
funnit att innebörden av paragrafens
andra stycke är något oklar, eftersom
innehållet i uppräkningen inte helt
stämmer överens med vad som föreskrivs i
7 a § förordningen (1982:877) om
regionalt utvecklingsarbete till vilken
hänvisas i 2 §. Utskottet har från
Inrikesdepartementet underhand erfarit
att avsikten med uppräkningen i 5 §
andra stycket är att tillgodose önskemål
från kommunalt håll om att det regionala
utvecklingsansvarets innehåll och de
regionala självstyrelseorganens ansvar
bör vara preciserade. I paragrafen
förtydligas innehållet i det regionala
utvecklingsansvar som i dag regleras i
den nyss nämnda förordningen och som de
regionala självstyrelseorganen i sin
helhet tar över i enlighet med 2 § 1. På
denna grund finner utskottet att
paragrafen kan stå kvar i oförändrat
skick.
Övrigt
Lagförslaget i övrigt tillstyrks efter
en språklig ändring i 9 §.
Beträffande förslag till lag om
försöksverksamhet med regionförbund i
Kalmar län och Skåne län
15 §
Som framgår av en skrivelse från
Skånestyrelsen till utskottet är
avsikten att Malmö kommun skall vara
representerad i regionförbundet inte
bara som kommun utan också på grund av
att kommunen handhar uppgifter som
motsvarar landstingsverksamheten. Enligt
Skånestyrelsen bör Malmö kommun välja
ledamöter och ersättare till
regionförbundets fullmäktigeförsamling
både från den kvot som skall väljas av
kommunerna och från den kvot som väljs
av landstingen. Med den utformning
lagtexten har i propositionen är ett
sådant förfarande inte möjligt. Därför
bör lagtexten ändras enligt följande:
15 § I Skåne län skall antalet ledamöter
i förbundsfullmäktige uppgå till 99. Av
dessa skall 66 väljas av länets samtliga
kommuner. Övriga 33 skall väljas av
landstingen och Malmö kommun.
39 §
Paragrafen synes uppbyggd med 4 kap. 10
§ kommunalförbundslagen (SFS 1985:894)
som förebild. För symmetrins skull bör
därför i början av andra stycket införas
ett tillägg enligt följande: I fråga om
överklagande av länsrättens beslut
tillämpas 10 kap. 14 § kommunallagen .
Innebörden av ändringen är att villkoren
för laglighetsprövning i denna del blir
desamma som kommunallagens. Enligt 10:14
kommunallagen får vid beslut som gått
klaganden emot bara klaganden själv
överklaga beslutet.
Övrigt
Lagförslaget i övrigt tillstyrks efter
språkliga ändringar i 5, 9 och 38 §§.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik
Övergångsbestämmelser
Skånestyrelsen har i skrivelse till
utskottet framhållit att det
föreliggande förslaget är oklart och
inte stämmer överens med den allmänna
motiveringen (s. 47 f. i propositionen).
Enligt motivtexten skulle kommunerna och
landstingen kunna komma överens om att
föra över ansvaret för trafiken till ett
regionförbund. Förslaget till
övergångsbestämmelse täcker emellertid
inte en sådan lösning. För att
åstadkomma ett sådant förtydligande
föreslås ett tillägg till texten av
följande lydelse:
Kommunerna och landstingen kan dock med
stöd av 2 a § komma överens om att
regionförbundet i stället skall vara
huvudman.
Lagförslaget i övrigt tillstyrks.
Förslaget till lag om upphävande av
lagen (1996:946) om val av ledamöter i
styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län
Lagförslaget tillstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på
propositionens förslag avseende
införande av regionförbund i Kalmar
län och Skåne län
att riksdagen avslår motion
1996/97:K11 yrkande 1,
2. beträffande avslag på
propositionens förslag avseende
införande av regionförbund i Kalmar
län m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K8 och 1996/97:K10 yrkandena
1-5 och yrkandena 7-9,
res. 1 (m)
3. beträffande försöksverksamhet
i Västmanlands län
att riksdagen avslår motion
1996/97:K3,
4. beträffande försöksverksamhet
i Skåne län
att riksdagen med avslag på
motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K10
yrkande 6 godkänner propositionen i
denna del,
res. 2 (m)
5. beträffande försöksverksamhet
i Jämtlands och Kalmar län
att riksdagen med avslag på
motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1
och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2
godkänner propositionen i denna del,
res. 3 (v, mp)
6. beträffande utökat ansvar i
försöksverksamheten
att riksdagen avslår motion
1996/97:K13 yrkande 5,
7. beträffande hantering av
medel från EG:s strukturfonder
att riksdagen avslår motion
1996/97:K6 yrkande 2,
res. 4 (v)
8. beträffande ansvar för
kollektivtrafiken
att riksdagen med avslag på motion
1996/97:K13 yrkande 4 godkänner
propositionen i denna del,
res. 5 (v, mp)
9. beträffande fördelningen av
kulturpolitiska medel
att riksdagen med avslag på
motionerna 1996/97:K7, 1996/97:K9 och
1996/97:K11 yrkande 2 godkänner
propositionen i denna del,
res. 6 (m, fp)
10. beträffande regional
samverkan i Skåne län
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K622, 1994/95:K624 och
1994/95:K630 yrkande 1,
11. beträffande lokalisering av
statliga och regionala organ i Skåne
län
att riksdagen avslår motion
1996/97:K2,
12. beträffande utgångspunkter
för det fortsatta
utvecklingsarbetet
att riksdagen avslår motion
1996/97:K12 yrkande 1,
13. beträffande Gotlands
ställning som självständigt län
att riksdagen avslår motion
1996/97:K13 yrkande 3,
14. beträffande en samlad
strategi för regionaliseringen av
statliga verk och myndigheter
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K6 yrkande 1 och
1996/97:K507,
res. 7 (c)
15. beträffande landstingsfrihet
i ett län
att riksdagen avslår motion
1996/97:K11 yrkande 3,
16. beträffande inrättande av
länsparlament m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K505, 1994/95:K608,
1994/95:K619 yrkande 1 och
1996/97:A432 yrkande 9,
res. 8 (c, mp)
17. beträffande stärkande av den
regionala demokratin i Stockholms
län
att riksdagen avslår motion
1994/95:A467 yrkande 2,
18. beträffande vidgad samordnad
länsförvaltning i Gotlands län
att riksdagen med avslag på motion
1996/97:K6 yrkande 5 godkänner
propositionens förslag om en
försöksverksamhet,
res. 9 (fp, v)
19. beträffande länsstyrelsernas
uppgifter och ledning i
försökslänen
att riksdagen med avslag på motion
1996/97:K6 yrkande 3 godkänner
propositionen i denna del,
res. 10 (v)
20. beträffande ändring av
landshövdingetiteln
att riksdagen avslår motion
1996/97:K5,
21. beträffande
länsexpertfunktionens ställning
att riksdagen avslår motion
1996/97:K6 yrkande 4,
res. 11 (fp, c, v,
mp)
22. beträffande lagen om
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda lagförslaget
med den ändringen att 2 och 9 §§ får
den lydelse som i bilaga 2 betecknas
som utskottets förslag,
23. beträffande lagen om
försöksverksamhet med regionförbund i
Kalmar län och Skåne län
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda lagförslaget
med den ändringen att 5, 9, 15, 37
och 39 §§ får den lydelse som i
bilaga 3 betecknas som utskottets
förslag,
24. beträffande lagen om ändring
i lagen (1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda lagförslaget
med den ändringen att
övergångsbestämmelser får följande
lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997. I fråga om Skåne län
skall dock fram till utgången av år
1998 finnas en huvudman i vardera den
del av länet som utgjort Malmöhus län
och Kristianstads län. Därvid skall
2, 5 och 6 §§ i deras äldre lydelse
gälla. Kommunerna och landstingen kan
dock med stöd av 2 a § komma överens
om att regionförbundet i stället
skall vara huvudman.
25. beträffande lagen om
upphävande av lagen (1996:946) om val
av ledamöter i styrelsen för
Länsstyrelsen i Skåne län
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda lagförslaget.
Stockholm den 21 november 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus
(c), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist
(v), Frank Lassen (s), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg
(fp), Nikos Papadopoulos (s), Nils
Fredrik Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Elisebeht Markström (s) och Ola
Karlsson (m).
Reservationer
1. Avslag på propositionens förslag
avseende införande av regionförbund i
Kalmar län m.m. (mom. 2)
Inger René, Nils Fredrik Aurelius,
Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Mot bakgrund
av och slutar med K8 och K10 i denna
del (yrkandena 1-5 och 7-9) bort ha
följande lydelse:
I den moderata partimotionen
1996/97:K10 erinras om att frågan om den
regionala självstyrelsen debatterats
under lång tid. Det finns mycket som
talar mot att ett genomförande av
regeringens förslag till
försöksverksamhet med förändrat
regionalt utvecklingsansvar i fyra län
innebär att en starkare demokratisk
förankring uppnås. Det kan på goda
grunder hävdas att det demokratiska
inslaget i de föreslagna regionförbunden
blir tämligen svagt.
Liksom motionärerna tar utskottet
avstånd från regeringens förslag som
innebär att en tredje politisk nivå
formellt tillskapas. Det finns inte
några bärande skäl för detta förslag.
Med den homogena samhällsstruktur vi har
i vårt land saknas behov av att införa
regionparlament och liknande organ med
hög grad av självstyre. I andra länder,
t.ex. Spanien med historiskt starka
regioner och Tyskland med en
statsbildning som bygger på en federativ
idé, är förhållandena annorlunda.
Nationalstatens roll i Europa i dag är
en annan än den var för bara några år
sedan. Uppgifter flyttas från central
nationell nivå dels upp till Europanivå,
dels ner till kommunnivå. En viktig
utgångspunkt för beslut om samhällets
organisatoriska uppbyggnad är den s.k.
närhetsprincipen. Denna innebär bl.a.
att om en fråga kan avgöras på lokal
nivå får den avgöras på högre nivå bara
om det leder till bättre resultat. Även
av andra skäl är ett överförande av
statliga uppgifter till regionala
självstyrelseorgan betänkligt.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att varje land skall
utveckla och bevara en
samhällsorganisation som är bäst lämpad
utifrån det unika landets förhållanden.
Inte heller i detta hänseende är
regeringsförslaget acceptabelt.
Grundkraven på samhällets organisation
är egentligen bara två.
Samhällsorganisationen skall vara
demokratisk, dvs. ge medborgarna
möjlighet till inflytande och
delaktighet. Den skall vara utformad på
så sätt att den förser medborgarna med
de tjänster som de vill ha på ett
billigt och effektivt sätt. För detta
krävs dels en central statlig nivå, som
svarar för de övergripande frågorna och
för fördelningen av samhällets resurser,
dels en lokal nivå, som bygger på den
kommunala självstyrelsens princip. Ett
genomförande av regeringens förslag
innebär en konstitutionell förändring
genom att en tredje nivå införs, och
detta utan att denna blivit föremål för
politisk förankring, beredning eller
debatt. Redan med försöksverksamheten
uppstår en glidning i denna riktning som
riskerar att urholka den kommunala
självstyrelsen.
Utskottet anser liksom motionärerna att
Sverige bara behöver ha två direktvalda
politiska nivåer med egen
beskattningsrätt, nämligen den statliga
och den kommunala.
När en verksamhet behöver organiseras
för ett större geografiskt område än
varje kommun för sig, dvs. när behov av
regional samverkan uppstår, bör det
överlåtas till kommunerna att själva
avgöra hur denna samverkan skall
utformas och anpassas till de behov som
skall tillgodoses. Här finns enligt
utskottets uppfattning ingen given
patentlösning avseende formen för
samverkan, då behovet av samverkan
skiftar från fråga till fråga och över
tid och rum. Det innebär att olika
samverkansformer, med olika aktörer, kan
behövas i skilda frågor, och olika
geografiska områden kan vara berörda.
Samverkansformerna måste därför vara
många och flexibla.
Olika möjligheter står till buds för
regional samverkan på frivillighetens
grund, inom ramen för redan nu gällande
lagstiftning. Detta kan ske bl.a. genom
kommunalförbund, eller genom avtal och
projekt, som kan beröra specifika frågor
där det finns genuint gemensamt intresse
av samverkan, och som också kan vara
tidsbegränsade.
Vad nu anförts motsvaras av yrkandena
1-5 i den moderata partimotionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av dessa yrkanden avslår
regeringens förslag och som sin mening
ger regeringen till känna vad nu anförts
om regionernas Europa, statens
engagemang på den regionala nivån,
Sveriges behov av endast två direktvalda
nivåer samt om frivillig samverkan med
kommunerna som bas.
I tre yrkanden i motionen yrkas avslag
på förslagets uppläggning i Kalmar,
Gotlands och Jämtlands län. Med
hänvisning till vad utskottet nu anfört
med anledning av partimotionen (m)
tillstyrker utskottet även dessa
motionsförslag. Det nu anförda ligger i
linje med vad som föreslagits i de
övriga m-mo-tioner som behandlas i detta
betänkande nämligen motionerna
1996/97:K4 och 1996/97:K8.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avslag på
propositionens förslag avseende
införande av regionförbund i Kalmar
län m.m.
att riksdagen bifaller motionerna
1996/97:K8 och 1996/97:K10 yrkandena
1-5 och yrkandena 7-9,
2. Försöksverksamhet i Skåne län (mom.
4)
Inger René, Nils Fredrik Aurelius,
Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med I motion
1996/97:K4 (m) föreslås och på s. 15
slutar med yrkande 6 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser att det
finns en betydande både principiell och
praktisk skillnad mellan att inrätta ett
kommunal- eller regionalförbund, låt
vara obligatoriskt, utan
beskattningsrätt och en övergång till
ett regionförbund med landstinget som
huvudman, vilket är propositionens
förslag för Skånes del från den 1
januari 1999. Den sistnämnda modellen
leder enligt utskottets mening lätt över
i en mera federalistisk konstruktion som
enligt utskottets mening inte står i
överensstämmelse med svensk politisk
tradition. Med det anförda yrkar
utskottet bifall till motionerna K4 och
K10 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under
mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande försöksverksamhet i
Skåne län
att riksdagen med avslag på
propositionen i denna del bifaller
motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K10
yrkande 6,
3. Försöksverksamhet i Jämtlands och
Kalmar län (mom. 5)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med I motion
1996/97:K13 och slutar med K12 yrkande
2 bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser för sin
del att det är en fördel om
försöksverksamheten bedrivs på samma
grunder i de fyra försökslänen.
Innebörden av detta är att Jämtlands län
borde tas in i lagstiftningen om
regionförbund och att landstinget i båda
länen från den 1 januari 1999 övertar
regionförbundets uppgift som huvudman
för försöksverksamheten.
Utskottet avstyrker propositionen i
denna del och tillstyrker med det
anförda motionerna 1996/97:K13 yrkandena
1 och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 (kd).
Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna att regeringen bör
eterkomma med ett förslag till lag som
innebär att vad nu förordats kommer att
förverkligas.
dels att utskottets hemställan under
mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande försöksverksamhet i
Jämtlands och Kalmar län
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1
och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 och
med avslag på propositionen i denna
del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Hantering av medel från EG:s
strukturfonder (mom. 7)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 24 börjar med När det gäller
hanteringen och slutar med avstyrker
motion K6 yrkande 2 bort ha följande
lydelse:
I propositionen anförs att när det
gäller hanteringen av medel från EG:s
strukturfonder finns det inte skäl att
ändra på den nuvarande beslutsordningen.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
avstyrkt motion 1996/97:K6 yrkande 2
(v), i vilken föreslås att myndigheter
som handhar dessa medel bör läggas under
regionförbundens kontroll. Enligt
bostadsutskottet är det inte lämpligt
att upplösa de beslutsgrupper som
nyligen inrättats.
Enligt konstitutionsutskottets mening
finns goda skäl för den uppfattning som
förs fram i motionen om att detta
beslutsansvar skall anförtros det organ
som i de olika länen skall ansvara för
försöksverksamheten. Detta skulle
ytterligare förstärka försökets
regionalpolitiska profil. Vad nu anförts
bör riksdagen med anledning av motion
1996/97:K6 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Regeringen bör
skyndsamt förelägga riksdagen ett
lagförslag så att förslaget i motionen
kan förverkligas.
dels att utskottets hemställan under
mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande hantering av medel
från EG:s strukturfonder
att riksdagen med bifall till
motion1996/97:K6 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Ansvar för kollektivtrafiken (mom. 8)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 24 börjar med I motion
1996/97:K13 yrkande 4 (mp) och slutar
med motionen avstyrks bort ha följande
lydelse:
Enligt propositionens förslag får i
Kalmar och Skåne län ett regionförbund
med stöd av lagen om försöksverksamhet
med regionförbund vara huvudman för
kollektivtrafiken. I motion 1996/97:K13
yrkande 4 (mp) hemställs att även
Jämtlands län skall vara med i försöket
i denna del. Utskottet som instämmer i
motionens yrkande finner att en
förutsättning för detta är att även
Jämtlands län omfattas av den föreslagna
lagen om försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag i
detta hänseende.
dels att utskottets hemställan under
mom. 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ansvar för
kollektivtrafiken
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:K13 yrkande 4 och med avslag
på propositionen i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Fördelningen av kulturpolitiska medel
(mom. 9)
Birgit Friggebo (fp), Inger René (m),
Håkan Holmberg (fp), Nils Fredrik
Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt (m) och
Ola Karlsson (m) och anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 24 börjar med Två motioner,
1996/97:K9 (m) och K11 yrkande 2 (fp)
och på s. 25 slutar med avstyrker
motionerna 1996/97:K7, K9 och K11
yrkande 2 bort ha följande lydelse:
I motionerna 1996/97:K9 (m) yrkande 1
och 1996/97:K11 yrkande 2 (fp) yrkas
avslag på propositionens förslag i denna
del. I motion 1996/97:K7 (c) pläderas
för en vidgning av förslaget till att
avse anslag för kulturinstitutioner
vilka i dag fördelas av andra än av
Statens kulturråd. Kulturutskottet har
framhållit att beslutsunderlaget är
något bristfälligt vad gäller analyser
av det slag som förutskickas i
propositionen men tillstyrker dock
propositionens förslag i denna del och
avstyrker de här aktuella motionerna.
Utskottet delar den uppfattning som
kommer till uttryck i motion K9 (m), då
det gäller frågan om ett regionalt
självstyrelseorgan skall kunna ta över
statens roll vid fördelning av vissa
kulturbidrag. Som anförs i motionen
måste statens stöd anses som en
konkretisering av den statliga
kulturpolitiken och direkt eller
indirekt innehålla ett avtal mellan
staten och de bidragsmottagande
institutionerna om deras roll som
ansvariga för ett definierat nationellt
uppdrag. Enligt utskottets mening kan
ett regionalt självstyrelseorgan inte
företräda staten i ett sådant avtal.
Regeringens förslag är inte
tillräckligt berett, då det gäller
kulturområdet. Riksdagen har i olika
sammanhang framhållit angelägenheten av
att konsekvenserna av de förslag som
regeringen lägger fram skall kunna
utläsas av propositionerna. De analyser
som förutskickas i propositionen (s.
50) borde ha gjorts innan regeringen
lade fram ett förslag om
försöksverksamhet i denna del. Detta
framgår bl.a. av att lagförslaget
omfattar vissa statsbidrag till
regionala kulturinstitutioner - således
en stark begränsning av mandatet -
medan det i den anslutande
propositionstexten anförs att det
behöver ske en precisering av vilka
anslag och bidragsformer som skall
omfattas av försöksverksamheten. Det
sistnämnda tyder på att regeringen
tänker sig en mera omfattande delegering
av beslutsfunktionerna då det gäller
kulturområdet. Således finns det
anledning utgå från att regeringen kan
behöva återkomma till riksdagen för att
få en ändring av den lag som nu
föreslås. Som närmare utvecklas i motion
K9 (m) visar regeringens förslag i fråga
om Skåne att dess förslag är en
ogenomtänkt skrivbordsprodukt.
Utskottet anser i enlighet med vad som
föreslås i motion K 9 (m) att syftet
med propositionsförslaget om ett större
ansvar för de förtroendevalda i regionen
för utvecklingen bl.a. på det kulturella
området kan nås på ett enklare sätt än
vad som föreslås i propositionen.
Med tillstyrkande av motion K9 (m)
yrkande 1 och motion K11 (fp) yrkande 2
avstyrks propositionen i nu berörd del.
Riksdagen bör i enlighet med yrkande 2 i
motion K9 som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionerna anförts om
fördelningen av statliga bidrag till
regional kulturverksamhet. Utskottet
avstyrker motion 1996/97:K7 (c).
dels att utskottets hemställan under
mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande fördelningen av
kulturpolitiska medel
att riksdagen med avslag på
propositionen i denna del och motion
1996/97:K7 bifaller motion
1996/97:K11 yrkande 2 samt med bifall
till motion 1996/97:K7 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. En samlad strategi för
regionaliseringen av statliga verk och
myndigheter (mom. 14)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 30 börjar med I motion
1996/97:K6 yrkande 1 (v) och slutar med
och K507 bort ha följande lydelse:
I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v)
efterlyser motionärerna en samlad
strategi för regionaliseringen av
statliga verk och myndigheter. I motion
K507 anförs en delvis annan aspekt,
nämligen att omstruktureringen och
centralisering av statliga myndigheter
sker utan demokratisk förankring och
kontroll. Orsaken till detta är att
regering och riksdag inte längre har
möjlighet att besluta om de statliga
sektorsorganens organisation. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att det
är angeläget att statsmakterna tar ett
helhetsansvar för den regionala
utvecklingen och att regering och
riksdag bör återta den beslutsroll de
tidigare haft på detta område. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna med anledning av vad som
anförts i motion 1996/97:K507 och
1996/97:K6 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under
mom. 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande en samlad strategi
för regionaliseringen av statliga
verk och myndigheter
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:K6 yrkande 1 och
1996/97:K507 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Inrättande av länsparlament m.m.
(mom. 16)
Birgitta Hambraeus (c) och Peter
Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 32 börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med åtgärd av
riksdagen bort ha följande lydelse:
I propositionen aviserar regeringen att
den regionala samhällsorganisationens
långsiktiga inriktning och struktur
kommer att övervägas före valen 2002 på
basis av erfarenheterna av den nu
föreslagna försöksverksamheten.
Utskottet anser för sin del att
demokratiseringen av den regionala
politiska nivån på det sätt som
förespråkas i motionerna K608, K619 och
1996/97:A432 och förändringen av den
statliga organisationen på regional nivå
som förespråkas i motion K505 bör
bedrivas i betydligt högre tempo än vad
som anges i propositionen och ett
reformprogram för inrättande av
länsparlament i hela riket bör snarast
utarbetas av regeringen och föreläggas
riksdagen. Detta bör riksdagen med
anledning av yrkandena i motionerna som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande inrättande av
länsparlament m.m.
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:K505,
1994/95:K608, 1994/95:K619 och
1996/97:A432 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Vidgad samordnad länsförvaltning i
Gotlands län (mom. 18)
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 38 börjar med I propositionen
föreslås och slutar med K6 yrkande 5
bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna bakom motion
1996/97:K6 yrkande 5 (v) anser
konstitutionsutskottet att
arbetsmarknadspolitiken är en nationell
angelägenhet. Utskottet avstyrker därför
regeringens förslag om att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Enligt utskottets mening är det
nödvändigt att det först görs en
särskild utredning för att pröva
förutsättningarna för att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1996/97:K6 yrkande 5 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande vidgad samordnad
länsförvaltning i Gotlands län
att riksdagen med avslag på
propositionens förslag om en
försöksverksamhet och med bifall till
motion 1996/97:K6 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Länsstyrelsernas uppgifter och
ledning i försökslänen (mom. 19)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 39 börjar med I motion
1996/97:K6 yrkande 3 (v) och slutar med
K6 yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1996/97:K6 yrkande
3 finns risk för att den demokratiska
insynen i de verksamheter som kommer att
ligga kvar i länsstyrelserna uttunnas då
man i försökslänen avskaffar
länsstyrelsens parlamentariskt utsedda
styrelse. Därför bör enligt utskottets
mening länsstyrelserna i försökslänen
vara skyldiga att inrätta
parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper i sådana frågor som nu
ligger under dessa styrelser - t.ex.
polisens verksamhet.
dels att utskottets hemställan under
mom. 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande länsstyrelsernas
uppgifter och ledning i försökslänen
att riksdagen med avslag på
propositionen i denna del bifaller
motion 1996/97:K6 yrkande 3,
11. Länsexpertfunktionens ställning
(mom. 21)
Birgit Friggebo (fp), Birgitta Hambraeus
(c), Kenneth Kvist (v), Peter Eriksson
(mp) och Håkan Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 39 börjar med I motion
1996/97:K6 och slutar med 1996/97:K6
yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Jämställdhetsexperter har funnits på
länsstyrelserna sedan 1994 och de har
framgångsrikt lyft fram
jämställdhetsfrågorna. Enligt utskottets
mening har en viktig kompetens byggts
upp, och det är viktigt att den tas till
vara inom ramen för försöksverksamheten.
Utskottet anser att det
jämställdhetsarbete som i dag bedrivs i
länen också skall fortsätta inom ramen
för försöksverksamheten. Utskottet anser
vidare att sådana experter även
fortsättningsvis skall finnas också på
de länsstyrelser som inte ingår i
försöksverksamheten. De
rationaliseringssträvanden avseende
ordningen med länsexperter som redovisas
i propositionen får alltså inte innebära
att jämställdhetsexperter inte längre
kommer att ingå bland länsexperterna.
Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1996/97:K6 yrkande 4 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande
länsexpertfunktionens ställning
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:K6 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Beredningen av propositionen m.m.
Birgit Friggebo och Håkan Holmberg, båda
(fp) anför:
Den förevarande propositionen (prop.
1996/97:36) lämnar en hel del i övrigt
att önska när det gäller beredningen
och, delvis som en konsekvens av detta,
innehållet.
Vi konstaterar att det fanns goda skäl
för regeringen att låta Lagrådet granska
om propositionen var förenlig med
grundlagens formaliakrav, även om detta
inte var obligatoriskt. Redan den minst
sagt originella grundkonstruktionen
borde föranlett en hänvändelse till
Lagrådet. Regeringen borde, alldeles
bortsett från frågan om
lagrådsgranskningen, ha redovisat sina
överväganden i propositionstexten
beträffande hur man kommit fram till
slutsatserna om förslagets
grundlagsenlighet.
När det gäller Lagrådets granskning
finner man att Lagrådet inte har
behandlat hur det förhåller sig med den
formella grunden för överförande av
statliga uppgifter till ett
obligatoriskt regionförbund. Lagrådet
har endast uttalat sig om att kommunerna
har rätt att delegera uppgifter till ett
kommunal- eller regionförbund.
Beträffande innehållet i propositionen
kan konstateras att det finns inslag som
tyder på att kompromissandet mellan
fackdepartementen ibland gått så långt
att det går ut över klarheten i t.ex.
lagreglerna. Utskottet har på en rad
punkter tvingats justera lagtexten och i
skrivningar förklara motiv och
konsekvenser som fördolts i
propositionen.
Trots att propositionen lider av grava
brister vill vi inte motsätta oss att
förslagen i huvudsak genomförs.
2. Fördelningen av kulturpolitiska medel
(mom. 9)
Peter Eriksson (mp) anför:
När det gäller regionförbundens uppgift
att fördela anslag till
kulturinstitutioner vill jag anföra
följande.
Jag har förståelse för de invändningar
som riktats mot förslaget från moderat
och folkpartistiskt håll och där man
argumenterar för att kulturpolitik är en
nationell angelägenhet, att det krävs
avtalsförhållanden mellan staten och de
bidragsmottagande institutionerna etc.
Jag vill dock inte gå så långt som att
avstyrka förslaget. Dock vill jag betona
att jag förutsätter att medel avsedda
för de genuint nationella uppdragen
lämnas utanför den hantering det här är
tal om och att detta klargörs i kommande
propositioner där villkoren för
verksamheten skall redovisas.
Propositionens lagförslag
Av utskottet föreslagna ändringar i
regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
I försökslänen skall ett regionalt
självstyrelseorgan
1. från och med den 1 juli 1997 från
länsstyrelsen överta ansvaret för det
sektorsövergripande arbetet med att
utarbeta en strategi för länets
långsiktiga utveckling enligt 7 §
förordningen (1982:877) om regionalt
utvecklingsarbete (det regionala
utvecklingsansvaret),
2. från och med den 1 juli 1997 från
länsstyrelsen överta befogenheten att
besluta om länstrafikplaner enligt
förordningen (1991:1809) om rikstäckande
väghållningsplan, regionala
väghållningsplaner och planer för
länstrafikanläggningar,
3. från och med 3. från och med
den 1 juli 1998 den 1 juli 1998
från Statens från Statens
kulturråd överta kulturråd överta
befogenheten att befogenheten att
besluta om besluta om
fördelningen av fördelningen av
vissa statsbidrag statsbidrag till
till regionala regionala
kulturinstitutioner kulturinstitutioner
, samt enligt vad som
närmare föreskrivs
av regeringen, samt
4. från och med 4. från och med
den 1 januari 1998 den 1 januari 1998
besluta om besluta om
användningen av användningen av
vissa regionalpolitiska
regionalpolitiska och andra
och andra utvecklingsmedel
utvecklingsmedel. enligt vad som
närmare föreskrivs
av regeringen.
Regeringen får besluta att överföringen
av en uppgift skall ske vid en senare
tidpunkt än vad som sägs i första
stycket.
9 §
Regeringen får Regeringen får
meddela de meddela de närmare
ytterligare föreskrifter som
föreskrifter som behövs för
behövs för genomförandet av
genomförandet av försöksverksamheten
försöksverksamheten .
.
Av utskottet föreslagna ändringar i
regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med regionförbund i
Kalmar län och Skåne län
Regeringens förslag Utskottets förslag
5 §
I regionförbundet I regionförbundet
skall det som skall det som
beslutande beslutande
församling finnas församling finnas
ett förbundsfullmäktige
förbundsfullmäktige .
.
9 §
För regionförbundet skall det finnas en
förbundsordning med närmare bestämmelser
om förbundet,
Förbundsordningen Förbundsordningen
skall fastställas skall antas av
av förbundsmedlemmarna
förbundsmedlemmarna s fullmäktige.
s fullmäktige var
och en för sig.
15 §
I Skåne län skall I Skåne län skall
antalet ledamöter i antalet ledamöter i
förbundsfullmäktige förbundsfullmäktige
uppgå till 99 uppgå till 99. Av
varav 66 skall dessa skall 66
väljas av väljas av samtliga
kommunerna och 33 kommuner. Övriga 33
av landstingen. skall väljas av
landstingen och
Malmö kommun.
37 §
Regionförbundet i Regionförbundet i
Kalmar län skall Kalmar län skall
träda i likvidation träda i likvidation
efter utgången av efter utgången av
år 2002 och år 2002 och
regionförbundet i regionförbundet i
Skåne län efter Skåne län vid
utgången av år utgången av år
1998. 1998.
Likvidationen verkställs av
förbundsstyrelsen i egenskap av
likvidator.
39 §
Bestämmelserna om överklagande i 10
kap. kommunallagen (1991:900) gäller i
fråga om ett beslut som har fattats av
förbundsfullmäktige, förbundsstyrelsen
eller annan nämnd. Ett sådant beslut får
överklagas såväl av varje kommun och
landsting som är medlem i förbundet som
av deras medlemmar.
Om länsrätten I fråga om
eller kammarrätten överklagande av
har upphävt ett länsrättens beslut
beslut eller tillämpas 10 kap.
förbjudit att det 14 § kommunallagen.
verkställs, får Om länsrätten eller
domstolens beslut kammarrätten har
även överklagas av upphävt ett beslut
regionförbundet, eller förbjudit att
varje kommun och det verkställs, får
landsting som är domstolens beslut
medlem i förbundet överklagas av
och av deras regionförbundet,
medlemmar. varje kommun och
landsting som är
medlem i förbundet
och av deras
medlemmar.
Kulturutskottets yttrande
1996/97:KrU3y
Den regionala samhällsorganisationen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10
oktober 1996 beslutat att bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1996/97:36 Den
regionala samhällsorganisationen jämte
motioner.
Med anledning av propositionen har
väckts motionerna 1996/97:K2- K13.
Kulturutskottet yttrar sig i det
följande över propositionen i vad avser
fördelning av kulturpolitiska medel
(avsnitt 6.2.5) och motionerna i
motsvarande del, nämligen motion
1996/97:K7 (c), motion 1996/97:K9 (m)
och motion 1996/97:K11 (fp) yrkande 2.
Utskottet
Regeringens förslag
Det förslag till lag om
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning som läggs fram i
propositionen innebär följande i fråga
om fördelning av vissa statsbidrag till
regionala kulturinstitutioner i de tre
försökslänen Kalmar, Gotland och Skåne.
I angivna län skall från och med den 1
juli 1998 ett regionalt
självstyrelseorgan överta befogenheten
att besluta om fördelningen av vissa
statsbidrag till regionala
kulturinstitutioner.
I Kalmar län skall ett regionförbund
som bildas av landsting och kommuner
fördela statsbidragen.
I Gotlands län skall Gotlands kommun ha
ansvaret för denna fördelning.
I Skåne län skall fördelningen av
statsbidragen ankomma på följande
rättssubjekt, nämligen under tiden den 1
juli 1998 till och med den 31 december
samma år ett regionförbund som bildas av
landsting och kommuner samt under tiden
därefter landstinget.
I alla de tre länen skall
försöksverksamheten pågå till och med
utgången av år 2002.
Enligt den föreslagna lagen bör det
regionala självstyrelseorganet samråda
med företrädare för bl.a. berörda
organisationer i länet.
Regeringen skall få meddela de
föreskrifter som behövs för
genomförandet av försöksverksamheten.
I propositionen framhålls att om det
uppkommer behov av att förändra former,
inriktning, omfattning och annat som
inte ryms inom försökslagens ram får
frågan om lagändring föreläggas
riksdagen (prop. s. 70).
Då det gäller det närmare innehållet i
regeringens förslag om fördelning av
kulturpolitiska medel hänvisar utskottet
till propositionen (s. 49 och 50) och
till avsnittet med utskottets bedömning.
Motionsförslagen
Enligt motion K7 (c) bör propositionens
förslag vidgas till att avse även andra
bidrag än bidrag till
kulturinstitutioner som nu fördelas av
Statens kulturråd. Bidragen måste ha en
klar regional profil, så att inte enbart
institutionerna i residensstaden
förstärks.
Motionären framhåller också att
kommunernas och föreningarnas roll i
regionen måste beaktas. Det nationella
ansvaret som avspeglas i
kulturpropositionen (prop. 1996/97:3)
och i budgetpropositionen för år 1997
måste få ordentligt genomslag i
försöksverksamheten. De medel som i dag
utgår till länsstyrelserna för
satsningar inom kulturens område måste
vägas in i sammanhanget.
I motion K9 (m) yrkas avslag på den del
av propositionen som avser fördelning av
statsbidrag på kulturområdet (yrkande
1). Motionären anser att förslaget är
felaktigt från rent principiella
utgångspunkter. Statens stöd måste anses
som en konkretisering av den statliga
kulturpolitiken och direkt eller
indirekt innehålla ett avtal mellan
staten och de bidragsmottagande
institutionerna om deras roll som
ansvariga för ett definierat nationellt
uppdrag. Ett regionalt
självstyrelseorgan kan inte företräda
staten i ett sådant avtal, anför
motionären. Eftersom förslaget i övrigt
handlar om ansvarsfördelningen mellan
länsstyrelsen och det regionala
självstyrelseorganet kan man inte säga
att den del av propositionen som avser
kulturområdet innefattar en omistlig del
av försöksverksamheten. Motionären pekar
vidare bl.a. på att fördelningen inom
Skåne av de kulturpolitiska medlen skall
ske av ett rättssubjekt första halvåret
1998, av ett annat rättssubjekt andra
halvåret samma år och av ett tredje
rättssubjekt under tiden därefter. Med
hänsyn till vad som anförs i
propositionen om bl.a. skydd för snabba
förändringar i anslagsnivåer och krav på
ekonomiska motprestationer från
kommunala och landstingskommunala
huvudmän visar detta att
regeringsförslaget är en ogenomtänkt
skrivbordsprodukt.
Motionären bakom motion K9 anser att
syftet med propositionsförslaget om ett
större ansvar för de förtroendevalda i
regionen för utvecklingen bl.a. på det
kulturella området på ett enklare sätt
kan nås om ansökningarna om statligt
stöd för yttrande får passera ett
förtroendevalt regionalt organ (yrkande
2).
Även i motion K11 (fp) yrkas avslag på
propositionen då det gäller fördelning
av statsbidrag på kulturområdet (yrkande
2). Motionären framhåller att den analys
som enligt propositionen skall göras av
de kulturpolitiska förutsättningarna för
försöksverksamheten borde ha skett innan
förslag lagts fram om försöksverksamhet
som berör kulturområdet. Det är
uppenbart att propositionens förslag om
överförande av uppgiften att fördela
statsbidrag från Statens kulturråd till
regionalt beslutsorgan inte är
genomtänkt. Att besluta först och
analysera sedan är högst betänkligt och
kan enligt motionärens mening inte komma
i fråga.
Utskottets bedömning
Då det gäller frågan om de i motionerna
K9 (m) yrkande 1 och K11 (fp) yrkande 2
framställda avslagsyrkandena vill
utskottet anföra följande.
Regeringen vill genom
försöksverksamheten tillmötesgå det
intresse som finns i vissa län att pröva
nya metoder för att utveckla den
regionala verksamheten och ge den en
starkare demokratisk förankring (prop.
s. 36). En bred förankring av det
regionala utvecklingsarbetet kan bidra
till en bättre samordning och därmed
till ett effektivare utnyttjande av de
resurser som finns inom regionen. En
sådan kraftsamling av resurser på
regional nivå bör kunna underlätta
utvecklingen av konkurrenskraftiga
regioner, anförs det också i
propositionen.
Utskottet har i olika sammanhang
understrukit kulturens betydelse för den
regionala utvecklingen. Utskottet kan
inte se något hinder för att - sedan de
övergripande principerna för
kulturpolitiken och för fördelningen av
statsbidrag på kulturområdet lagts fast
- riksdagen beslutar om en
försöksverksamhet där den närmare
fördelningen av bidragen görs på
regional nivå och av organ som har en
stark regional förankring. Först sedan
en sådan försöksverksamhet slutförts och
utvärderats bör frågan prövas huruvida
det skall ske en allmän och permanent
delegering till den regionala nivån av
fördelningen av statsbidrag till
regional - och lokal - kulturverksamhet.
Med hänsyn bl.a. till vad som anförs i
motionerna är det motiverat att
diskutera huruvida regeringens förslag i
här aktuell del har den precision att
det kan ligga till grund för ett
riksdagsbeslut. Självfallet hade det
varit önskvärt att, i enlighet med
synpunkterna i motion K11, regeringen
låtit göra sådana analyser på
kulturområdet som förutskickas i
propositionen och att riksdagen fått ta
ställning till försöksverksamhet på
området på grundval av analyserna.
Utskottet anser således att
beslutsunderlaget är något bristfälligt.
Samtidigt vill utskottet framhålla att
det är först då försöksverksamheten
genomförts som svar kan ges på vissa av
de frågor som nu ställs om en lämplig
regional beslutsordning på
kulturområdet. Kulturutskottet vill
också erinra om att försöksverksamheten
på kulturområdet skall påbörjas först
vid halvårsskiftet år 1998. Det finns
därför relativt gott om tid för att
utföra de förutskickade analyserna.
Regeringen avser att återkomma i nästa
års budgetproposition med en
redovisning av hur anslags- och
ansvarsfrågorna bör lösas. Slutligen
vill utskottet framhålla att det måste
vara av värde för det regionala
förberedelsearbetet att det redan nu
beslutas om att försöksverksamheten
skall omfatta även kulturområdet, låt
vara att den närmare utformningen av
försöket kommer att ske först senare.
Utskottets slutsats är att
konstitutionsutskottet bör tillstyrka
det av regeringen framlagda lagförslaget
i vad avser kulturområdet. Motion K9
yrkande 1 och motion K11 yrkande 2
avstyrks således.
Som en följd av utskottets
ställningstagande i det föregående
avstyrks även yrkande 2 i motion K9.
Vad angår motion K7 (c) vill utskottet
erinra om att regeringen skall analysera
hur de mål och riktlinjer som
kulturpropositionen föreslagit kan
genomföras inom ramen för
försöksverksamheten. Av propositionen
framgår att regeringens analyser kommer
att avse vilka anslag och bidragsformer
som bör omfattas av försöksverksamheten
och hur bidragen för försökslänen bör
beräknas. Utskottet förutsätter att
regeringen vid sitt analysarbete beaktar
synpunkterna i motionen. Kulturutskottet
förutsätter också att, i enlighet med
vad som anges i propositionen,
regeringen redan före starten av
försöksverksamheten lägger fram förslag
till de lagändringar som de kommande
analyserna kan ge anledning till.
Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att motion K7 inte påkallar
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 november 1996
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson
(s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit
Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo
Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn
Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Jan
Backman (m), Agneta Ringman (s),
Charlotta L Bjälkebring (v), Annika
Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny
Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth
Nyström (m) och Kenth Skårvik (fp).
Avvikande meningar
1. Elisabeth Fleetwood (m), Lennart
Fridén (m), Jan Backman (m), Fanny
Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och
Kenth Skårvik (fp) anser att avsnittet
som börjar med Utskottet har och
slutar med avstyrks således bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
kommer till uttryck i motion K9 (m), då
det gäller frågan om ett regionalt
självstyrelseorgan skall kunna ta över
statens roll vid fördelning av vissa
kulturbidrag. Som anförs i motionen
måste statens stöd anses som en
konkretisering av den statliga
kulturpolitiken och direkt eller
indirekt innehålla ett avtal mellan
staten och de bidragsmottagande
institutionerna om deras roll som
ansvariga för ett definierat nationellt
uppdrag. Enligt utskottets mening kan
ett regionalt självstyrelseorgan inte
företräda staten i ett sådant avtal.
Regeringens förslag är inte
tillräckligt berett, då det gäller
kulturområdet. Riksdagen har i olika
sammanhang framhållit angelägenheten av
att konse-kvenserna av de förslag som
regeringen lägger fram skall kunna
utläsas av propositionerna. De analyser
som förutskickas i propositionen (s.
50) borde ha gjorts innan regeringen
lade fram ett förslag om
försöksverksamhet i denna del. Detta
framgår bl.a. av att lagförslaget
omfattar vissa statsbidrag till
regionala kulturinstitutioner - således
en stark begränsning av mandatet -
medan det i den anslutande
propositionstexten anförs att det
behöver ske en precisering av vilka
anslag och bidragsformer som skall
omfattas av försöksverksamheten. Det
sistnämnda tyder på att regeringen
tänker sig en mera omfattande delegering
av beslutsfunktionerna då det gäller
kulturområdet. Således finns det
anledning utgå från att regeringen kan
behöva återkomma till riksdagen för att
få en ändring av den lag som nu
föreslås. Som närmare utvecklas i motion
K9 (m) visar regeringens förslag i fråga
om Skåne att dess förslag är en
ogenomtänkt skrivbordsprodukt.
I enlighet med det anförda bör
propositionen med tillstyrkande av
motion K9 (m) yrkande 1 och motion K11
(fp) yrkande 2 avslås i vad avser
kulturområdet.
Utskottet anser i enlighet med vad som
föreslås i motion K 9 (m) att syftet
med propositionsförslaget om ett större
ansvar för de förtroendevalda i regionen
för utvecklingen bl.a. på det kulturella
området kan nås på ett enklare sätt än
vad som föreslås i propositionen,
nämligen genom att ansökningarna om
statligt stöd för yttrande får passera
ett förtroendevalt regionalt organ.
Utskottet tillstyrker således motionen i
denna del (yrkande 2).
2. Ewa Larsson (mp) anser att avsnittet
som börjar med Vad angår och slutar
med riksdagens åtgärd bort ha följande
lydelse:
I motion K7 (c) tas upp bl.a. frågan om
omfattningen av försöksverksamheten på
kulturområdet. Utskottet delar det
synsätt som i detta hänseende kommer
till uttryck i motionen.
Försöksverksamheten bör således inte
begränsas till att avse vissa
statsbidrag till kulturinstitutioner
utan även omfatta andra bidragsformer, i
första hand sådana bidrag som utgår från
det utvecklingsanslag som administreras
av Statens kulturråd. Endast om
försöksverksamheten får en större bredd
än vad regeringen föreslagit blir det
enligt utskottets uppfattning möjligt
att lägga resultatet av
försöksverksamheten till grund för den
kommande bedömningen av huruvida och i
vad mån de statliga bidragen på
kulturområdet bör fördelas på regional
nivå. Utskottet anser således att
riksdagen med anledning av motion K7 som
sin mening bör ge regeringen till känna
vad utskottet anfört om omfattningen av
försöksverksamheten på kulturområdet.
Som en följd av det anförda förutsätter
utskottet att, i enlighet med vad som
anförts i propositionen, regeringen
redan före starten av
försöksverksamheten lägger fram förslag
till de lagändringar som den kommande
analysen kan ge anledning till.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1996/97:AU5y
Den regionala samhälsorganisationen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett bl.a.
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1996/97:36 om
den regionala samhällsorganisationen
jämte de motioner som kunde komma att
väckas med anledning av propositionen.
Detta yttrande begränsar sig till frågor
som särskilt rör
arbetsmarknadsutskottets
beredningsområden. Utskottet avstår från
att lägga synpunkter på de mera
principiella frågeställningarna om den
regionala samhällsorganisationen.
Förslaget om en försöksverksamhet i
vilken det regionala utvecklingsansvaret
överförs från länsstyrelsen till ett
kommunalt organ på regional nivå ligger,
som också påpekas i propositionen, i
linje med utvecklingen bl.a. inom
regional- och arbetsmarknadspolitiken. I
sammanhanget kan utskottet nämna den
försöksverksamhet med lokal samverkan
mot arbetslösheten inom ramen för
kommunala arbetsförmedlingsnämnder som
riksdagen beslutade om i våras (prop.
1995/96:148, AU13, rskr. 223). Bärande
tankar var att stärkt samordning av de
ekonomiska resurserna ger bättre
resultat och att effektivitetsvinster
kunde nås genom samverkan med andra
berörda instanser. Bättre samverkan och
starkare lokal förankring av
arbetsmarknadspolitiken skulle kunna
bidra till ökad träffsäkerhet och
förbättrad kvalitet i åtgärderna.
På det regionalpolitiska området anser
arbetsmarknadsutskottet att det lokala
initiativet och engagemanget är
grundläggande och något som måste
uppmuntras och stödjas. Lokala
genomarbetade utvecklingsplaner får allt
större betydelse. Även på detta område
kan en lokal förankring bidra till
bättre samordning och effektivare
resursutnyttjande. Utskottet ser det som
mycket positivt att regeringen vill
tillmötesgå det intresse som finns i
vissa län att pröva nya metoder för att
utveckla den regionala verksamheten och
ge den en starkare demokratisk
förankring.
Det är också bra att regeringen vill
pröva olika former för det demokratiska
inflytandet så att man kan få ett brett
underlag av erfarenheter.
Ökad decentralisering av resurser,
ansvar och befogenheter ställer större
krav på samordning. Om ett
utvecklingsprogram skall få genomslag
måste det vara förankrat hos de berörda.
Utskottet välkomnar att frågan om
samverkan och samråd mellan det
regionala självstyrelseorganet och
berörda parter blir lagreglerad.
Det bör understrykas att de av
riksdagen fastställda regionalpolitiska
målen skall gälla som ram även för denna
försöksverksamhet. Staten har alltjämt
huvudansvaret. Den förändrade roll som
försöksverksamheten innebär för
länsstyrelsen bör som utskottet ser det
borga för att de fastställda nationella
målen nås. Länsstyrelsen får möjlighet
att koncentrera sig på sin sektors
övergripande uppgift i fråga om den
regionala utvecklingen. I förhållande
till det regionala självstyrelseorganet
blir länsstyrelsens roll att företräda
staten. När det gäller att fatta beslut
om vissa regionalpolitiska och andra
utvecklingsmedel noterar utskottet att
samma regler skall gälla för det
regionala självstyrelseorganet som för
länsstyrelsen. Därigenom säkerställs att
medlens användning står i
överensstämmelse med riksdagens beslut.
Utskottet stöder förslaget att en
parlamentarisk kommitté bör följa och
utvärdera försöksverksamheten. Som
utskottet förstår saken skall denna
kommitté ha ett övergripande uppdrag att
även utforma förslag om den framtida
regionala organisationen.
Arbetsmarknadsutskottet vill också väcka
tanken att en arbetsgrupp tillsätts inom
regeringskansliet med uppgift att från
mera begränsat regionalpolitiska
utgångspunkter följa verksamheten och
löpande redovisa erfarenheterna för
regeringen. Därigenom skulle även
riksdagen kunna hållas underrättad på
lämpligt sätt.
När det gäller försöksverksamheten med
vidgad samordnad länsförvaltning i
Gotlands län vill utskottet framföra
följande. Det finns anledning att hysa
viss tveksamhet mot tanken som sådan att
inordna länsarbetsnämnderna i
länsstyrelsens organisation. På detta
område bör sektorsförvaltningen ha
fördelar. Man skulle bryta upp den enhet
som Arbetsmarknadsverket kan sägas bilda
med Arbetsmarknadsstyrelsen och
länsarbetsnämnderna, i vilka ingår bl.a.
den offentliga arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten. Utskottet
delar uppfattningen att det krävs en
samordning av de näringspolitiska och
arbetsmarknadspolitiska insatserna på
regional nivå men anser att detta kan
ske även utan ändring i
länsförvaltningen.
Arbetsmarknadsutskottet vill trots detta
inte motsätta sig att en
försöksverksamhet inleds. Den
anmärkningen bör dock göras att
erfarenheterna från detta försök kan få
begränsat värde med hänsyn både till
Gotlands speciella förhållanden och till
att Gotland samtidigt skall vara
försökslän för det regionala
självstyrelseorganet.
Utskottet vill inte heller motsätta sig
att en utredare tillsätts men utgår från
att uppdraget formuleras
förutsättningslöst.
Stockholm den 7 november 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m),
Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Elving Andersson
(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson
(v), Kristina Zakrisson (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp),
Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och
Christer Erlandsson (s).
Särskilda yttranden
1. Det regionala utvecklingsansvaret
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Christel Anderberg (alla m) anför:
Av Moderaternas motion K10 framgår vår
syn på proposition 1996/97:36. Vi
ansluter oss till motionens yrkanden om
avvisning av delar av förslagen. Vår
principiella inställning är att en
försöksverksamhet av detta slag skall
grunda sig på frivillig medverkan,
eftersom det annars innebär en kränkning
av den kommunala självstyrelsen.
Försöksverksamheten i Kalmar och Skåne
län bygger emellertid på obligatorisk
medverkan av kommuner och landsting. -
Frågan om överförande av statliga
uppgifter till regionala
självstyrelseorgan är för närvarande
under utredning. Dessutom skall en
parlamentarisk utredning ges i uppdrag
att behandla dessa frågeställningar. Den
föreslagna försöksverksamheten framstår
som både brådstörtad och omotiverad.
Förslagen vilar på ett
otillfredsställande underlag och i vissa
viktiga avseenden finns oklarheter.
Verksamheten kommer att bli
kostnadskrävande för de berörda utan att
väsentliga frågor blir lösta. Det gäller
särskilt Skåne län, där ett
regionförbund skall vara verksamt i
enbart 16 månader, varefter landstinget
skall överta det regionala
självstyrelseorganets roll. - Vi avvisar
förslaget om försöksverksamhet i Kalmar
och Gotlands län med överförande av det
regionala utvecklingsansvaret. I Skåne
län finns redan en diskussion kring
dessa frågor. Man bör se positivt på den
utveckling som pågår där. Vår
uppfattning är att Skåne bör få
genomföra ett försök med regionförbund i
enlighet med önskemål från
Skånestyrelsen efter diskussioner mellan
de politiska partierna i Skåne. Däremot
avvisar vi regeringsförslaget att
landstinget i Skåne skall överta det
regionala självstyrelseorganets roll
från 1999. - Vår uppfattning beträffande
förslaget för Jämtlands vidkommande -
ett samverkansorgan, Jämtforum, på
regional nivå utan att någon
beslutskompetens övertas - är att det
bör kunna genomföras utan riksdagens
medverkan.
2. Det regionala utvecklingsansvaret
Dan Ericsson (kd) anför:
Försöksverksamheten i Kalmar län innebär
att det regionala utvecklingsansvaret
överförs från länsstyrelsen till ett
regionförbund som bildas av länets
samtliga kommuner och landstinget.
Försöket kommer att ledas av ett
indirekt valt regionförbund under hela
försöksperioden fram till utgången av år
2002. I praktiken innebär förslaget att
nästan var femte länsinvånare i Kalmar
län kommer att sakna ordinarie
representant i den styrelse som skall
leda arbetet i det regionala organet.
Det är helt oacceptabelt och strider mot
propositionens tankar om starkare
demokratisk förankring. I Skåne län
däremot kan man som medborgare vid
allmänna val år 1998 påverka
sammansättningen av det organ som skall
ha ansvaret för verksamheten. Jag anser
att konstitutionsutskottet bör avstyrka
förslaget såvitt gäller Kalmar län.
3. Vidgad samordnad länsförvaltning i
Gotlands län m.m.
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet anser att
arbetsmarknadspolitiken skall vara en
nationell angelägenhet.
Jag kan konstatera att förslaget om en
försöksverksamhet med inordnande av
länsarbetsnämnden i länsstyrelsen inte
bygger på några arbetsmarknadspolitiska
överväganden. Det är anmärkningsvärt att
förslag av detta slag kan läggas fram
utan egentligt underlag i fråga om
motiv, syfte och effekter.
Som nämns i majoritetstexten ingår
flera organ i länsarbetsnämnden. I
Gotlands län ingår även KAS-regionen.
Det framgår inte klart om regeringens
avsikt är att även dessa delar av
verksamheten skall inordnas i
länsstyrelsen.
Förslaget innebär att man tar bort en
länk i kedjan för ledning, styrning och
verkställande av
arbetsmarknadspolitiken. Fler blir
inblandade, vilket talar för att
möjligheterna blir sämre att genomföra
en effektiv arbetsmarknadspolitik.
Förslaget väcker även en del frågor på
det praktiska planet, t.ex. om
tillgången till Arbetsmarknadsverkets
datasystem.
Detta är enligt min mening tillräckliga
skäl för att avvisa förslaget om
försöksverksamhet.
Jag ställer mig också kritisk till
förslaget om flexiblare regler när det
gäller länsexperter. Enligt min mening
har länsstyrelsernas
jämställdhetsexperter stor betydelse för
arbetet med jämställdhetsfrågorna. Det
nuvarande kravet i
länsstyrelseinstruktionen att det skall
finnas en länsexpert på området har
inneburit att frågorna lyfts fram och
att en viktig kompetens har byggts upp.
Bostadsutskottets yttrande
1996/97:BoU3y
Den regionala samhällsorganisationen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har beslutat
bereda bl.a. bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition
1996/97:36 om den regionala
samhällsorganisationen jämte de motioner
som kunde komma att väckas med anledning
av propositionen.
Detta yttrande omfattar förslagen i
propositionen och i motionerna i de
delar som framgår nedan.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att en försöksverksamhet med
ändrad regional ansvarsfördelning
genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och
Jämtlands län.
Samtliga i yttrandet behandlade
motioner avstyrks.
Tolv avvikande meningar har avgivits
bl.a. om avslag på propositionen av
företrädare för (m), om länen som grund
för en förändrad regional
ansvarsfördelning av (fp) och (kd), om
utveckling av centrala myndigheters
regionala struktur av (v) och om
principer för lokaliseringen av vissa
statliga myndigheters regionala
förvaltning av (c), (fp), (v), (mp) och
(kd).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1996/97:36
- i de delar den behandlas i detta
yttrande - föreslagit att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning,
2. lag om försöksverksamhet med
regionförbund i Kalmar län och Skåne
län,
3. lag om upphävande av lagen
(1996:946) om val av ledamöter i
styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län,
dels godkänner regeringens förslag om en
försöksverksamhet med vidgad samordnad
länsförvaltning i Gotlands län.
Motionerna
I betänkandet behandlas följande med
anledning av propositionen väckta
motioner
1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av inomregional
balans för den regionala
samhällsverksamheten.
1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och
Göran Magnusson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en försöksverksamhet
skall starta i Västmanlands län i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalförbund i Skåne.
1996/97:K5 av Monica Widnemark och
Carina Hägg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länets självstyrelseorgan
blir länets främsta företrädare,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att benämningen landshövding
ändras till generaldirektör.
1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlad strategi för
regionaliseringen av statliga verk och
myndigheter,
2. att riksdagen beslutar att de
myndigheter som handhar medlen ur EU:s
strukturfonder skall läggas under de nya
regionförbundens kontroll i
försökslänen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper i försökslänen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsexperter i
jämställdhetsfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsarbetsnämndens ställning
på Gotland.
1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition
1996/97:36 Den regionala
samhällsorganisationen i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionernas Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens engagemang på den
regionala nivån,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges behov av endast två
direktvalda politiska nivåer, den
statliga och den kommunala, med egen
beskattningsrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillig samverkan med
kommunerna som bas,
5. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser obligatorisk
medverkan i de föreslagna
regionförbunden i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser förslag till
försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m.
1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser förslag till
försöksverksamhet i Kalmar län i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser förslag till
försöksverksamhet i Gotlands län i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett Jämtforum.
1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för det
fortsatta utvecklingsarbetet när det
gäller den regionala
samhällsorganisationen,
2. att riksdagen avslår den del som
avser Kalmar län i proposition
1996/97:36 Den regionala
samhällsorganisationen.
1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Jämtlands län bör ingå
med direktvalt läns/regionfullmäktige i
försöket med ändrad regional
ansvarsfördelning på samma sätt som det
nybildade Skåne län,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kalmar län bör ingå i
försöket med ändrad regional
ansvarsfördelning på samma sätt som
föreslås för Skåne län,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Gotland även i framtiden
skall utgöra ett eget och självständigt
län.
Utskottet
Inledning
Sammanfattningen i detta avsnitt bygger
på beskrivningen i propositionen (se s.
23-27). Tonvikten har lagts på den del
som främst rör bostadsutskottets
beredningsområde.
I propositionen konstateras att den
statliga förvaltningen på regional nivå
fortlöpande föranlett förändringar av
samhällets regionala
förvaltningsorganisation. Det
konstateras också att länsförvaltningen
ständigt varit under debatt. En
redovisning lämnas i propositionen om
olika försök att under efterkrigstiden
stärka länsstyrelsens samordnade
funktion. Det erinras om 1971 års
länsstyrelsereform som gick ut på att
säkra länsstyrelsens ställning som det
centrala länsorganet med huvudansvar på
en rad viktiga områden. De överväganden
som tidigare gjorts om huvudmannaskapet
för den regionala förvaltningen
fortsattes under 1970-talet. Emellertid
ledde dessa inte till någon omfördelning
av ansvar och arbetsuppgifter mellan
länsstyrelse och landsting. I stället
kan sägas att den s.k. länsdemokratiska
linjen vunnit insteg genom att
länsstyrelsens styrelse i slutet av 1970-
talet fick en politisk sammansättning.
Även under 1980-talet fattades vissa
beslut i syfte att stärka
länsstyrelsernas samordnande och
planerande verksamhet. Avsikten med
dessa var bl.a. att bryta igenom
sektorsindelningen till förmån för
regional överblick och samordnande
insatser. Länsstyrelserna fick ansvaret
bl.a. för regional miljövård, samordning
av arbetet med den fysiska
riksplaneringen, kulturminnesvården och
att företräda statens intressen i vissa
frågor som regleras i
byggnadslagstiftningen. Den beskattande
och dömande verksamheten ansågs inte ha
sin plats i en planerande och
samordnande länsstyrelse varför dessa
uppgifter skildes ut från
länsstyrelserna och fördes till
nybildade länsskattemyndigheter och
länsrätter.
I en redovisning av arbetet med att
reformera länsförvaltningen bör också
erinras om den s.k. samordnade
länsförvaltningen som infördes i början
av 1990-talet. Den innebar ytterligare
steg i syfte att stärka den regionala
överblicken och ge bättre möjligheter
till samordnade insatser.
Länsstyrelserna gavs stor frihet att
själva organisera sin verksamhet; dock
skall i länsstyrelseorganisationen
finnas vissa länsexperter som skall
säkra vissa sakområden och
verksamhetsinriktad kompetens. På senare
tid har till länsstyrelserna förts
ytterligare uppgifter, t.ex.
bostadsfinansieringsfrågor,
jämställdhetsfrågor,
konkurrensövervakning och hanteringen av
EG-bidrag, medan vissa allmänna
förvaltningsuppgifter, t.ex. hanteringen
av bilregistret, förts från
länsstyrelserna.
Utgångspunkter för en försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsfördelning
Efter att ha erinrat om vissa förslag
beträffande utformningen av den
regionala organisationen - bl.a.
Regionberedningens slutbetänkande och
riksdagens godkännande av att Skåne län
skall bildas den 1 januari 1997 - anförs
i propositionen att samhällsutvecklingen
successivt ökat den lokala och regionala
nivåns betydelse inom det svenska
folkstyret. Enligt regeringens mening
bör nu ytterligare steg tas för att ge
medborgarna vidgade möjligheter att
utöva ett inflytande över den regionala
samhällsutvecklingen. Detta bör ske
genom att de kommunala
självstyrelseorganen inom ramen för en
försöksverksamhet får ett ökat ansvar
för det regionala utvecklingsarbetet i
samarbete med den statliga förvaltningen
på regional nivå. Huvudsyftet med
försöksverksamheten är att utveckla
former för en bättre demokratisk
förankring av det regionala
utvecklingsansvaret. Regeringen vill
förstärka den kommunala självstyrelsen
och den decentralisering av beslut som
skett under längre tid. Fördelningen av
uppgifter bör enligt regeringen utgå
från förutsättningen att Sverige
alltjämt skall vara en enhetsstat och
att någon federalistisk utveckling inte
skall eftersträvas.
Propositionsförslaget innebär att en
försöksverksamhet genomförs i fyra län,
nämligen i Kalmar län, Gotlands län,
Skåne län och Jämtlands län.
Verksamheten i de tre förstnämnda länen
regleras i lag. I dessa tre län föreslår
regeringen att det regionala
utvecklingsansvaret överförs från
länsstyrelsen till ett kommunalt organ
på regional nivå. Detta föreslås också
få ansvaret för vissa statliga uppgifter
som är knutna till det regionala
utvecklingsansvaret.
Försöksperioden föreslås omfatta tiden
den 1 juli 1997 till den 31 december
2002. Försöket har olika uppläggning. I
Kalmar län föreslås att ansvaret förs
över till ett regionförbund som bildas
av länets samtliga kommuner och
landstinget. I Gotlands län övertar
kommunen ansvaret under försöksperioden.
I Skåne län överförs - liksom i Kalmar
län - det regionala utvecklingsansvaret
till ett regionförbund, dock med den
skillnaden att det nya Skånelandstinget
år 1999 övertar ansvaret. I Jämtlands
län föreslår regeringen ett försök med
ett samverkansorgan på regional nivå.
Ingen ändrad ansvarsfördelning föreslås
mellan staten och den kommunala nivån i
detta län. Verksamhet där behöver därför
inte regleras i lag.
I Moderata samlingspartiets partimotion
1996/97:K10 yrkande 5 föreslås riksdagen
avslå regeringens förslag i den del som
avser obligatorisk medverkan i de av
regeringen föreslagna regionförbunden.
Motivet till avslags-yrkandet är
motionärernas ståndpunkt i fråga om hur
ett ökat regionalt utvecklingsansvar bör
utformas. De tar avstånd från att införa
en tredje politisk nivå bestående av
regionparlament eller liknande. En
utveckling i federalistisk riktning är
enligt dem inte önskvärd. Det finns inga
samhällsbehov som skulle motivera en
sådan utveckling. Varje land skall ha
möjlighet att bevara och utveckla en
samhällsorganisation som är bäst lämpad
utifrån landets unika förhållanden.
Enligt motionärerna finns i Sverige
inget utrymme för den federalism som
kännetecknar folkstyret i vissa
europeiska länder och som ibland kallas
regionernas Europa . I Sverige har
nationalstaten i dag en annan roll än
för bara några år sedan. Uppgifter har
flyttats från central nationell nivå
dels till Europanivå, dels till
kommunnivå. Motionärerna anser att
regionalpolitiken i Sverige genomförs
bäst genom samverkan mellan statliga
instanser och den berörda regionen och
inte genom att stridande särintressen
ges beslutanderätt och ökade
befogenheter. I motionen anges att
Sverige bara behöver två nivåer - en
statlig central och en lokal som bygger
på den kommunala självstyrelsens
princip. Den samhällsorganisation som
anses lämplig och nödvändig för regional
samverkan bör det överlåtas till
kommunerna själva att besluta om och hur
den i så fall skall utformas. Olika
samverkansformer kan tänkas.
Vad nu redovisats motsvaras i Moderata
samlingspartiets partimotion 1996/97:
K10 - förutom av det ovan redovisade
avslagsyrkandet (yrkande 5) - av
yrkandena 1, 2, 3 och 4. I dessa
yrkanden föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionernas Europa,
om statens engagemang på regional nivå,
om att Sverige behöver endast två
direktvalda politiska nivåer samt om att
samhällsorganisationen skall bygga på
frivillig samverkan med kommunerna som
bas.
I sammanhanget bör också behandlas
motion 1996/97:K8 (m). Även i den
motionen yrkas avslag på regeringens
förslag delvis med samma motiv som i
partimotionen.
Utskottet delar regeringens och
motionärernas uppfattning att det inte
finns tillräcklig anledning att i
Sverige omdana samhällets organisation i
federalistisk riktning. Till skillnad
från motionärerna anser utskottet inte
att regeringsförslaget har denna
innebörd. Som framgått ovan anförs i
propositionen att Sverige alltjämt skall
vara en enhetsstat utan att någon
federalistisk utveckling skall
eftersträvas. Vid ett sådant
konstaterande - i vilket alltså
utskottet instämmer - kan det inte anses
meningsfullt att vidare diskutera
grunderna för förslagen i partimotion
1996/97:K10 (m) eller i motion
1996/97:K8 (m) i vad där förs en
diskussion om länsparlament eller
liknande. Inte heller kan utskottet dela
motionärernas uppfattning att
regeringens förslag till en
tidsbegränsad försöksverksamhet med
ändrad regional försöksverksamhet i fyra
län skulle vara så ingripande i den
kommunala självstyrelsen att riksdagen
bör gå emot förslaget. I motsats till
motionärerna anser utskottet att
försöket bör kunna ge erfarenheter som
gör det möjligt att fortsätta de
strävanden som sedan länge pågått i
syfte att ytterligare förbättra den
demokratiska förankringen i det
regionala utvecklingsarbetet.
Med det anförda föreslår
bostadsutskottet att
konstitutionsutskottet avstyrker de nu
behandlade motionsyrkandena om avslag på
propositionen m.m.
I motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 1
föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande till regeringen bl.a.
av innebörd att ansvarsfördelningen
mellan den centrala regionala och lokala
nivån skall bygga på
subsidiaritetsprincipen och att det inte
är självklart att de nuvarande länen i
alla lägen är lämpliga som geografisk
grund för ett förändrat ansvar för de
regionala uppgifterna.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på
att regeringen i propositionen (s. 59)
anför att en parlamentarisk kommitté bör
tillkallas för att följa och utvärdera
verksamheten. I en sådan utvärdering
finns anledning förutsätta att också den
fråga som tagits upp i motion
1996/97:K12 (kd) yrkande 1 om det
fortsatta utvecklingsarbetet för den
regionala samhällsorganisationen kommer
att övervägas. Att utvärderingen avses
kunna läggas till grund för
samhällsorganisationen på regional nivå
framgår också av propositionen. Med det
anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
Beträffande den parlamentariska
kommittén för uppföljning och
utvärdering av försöksverksamheten som
enligt regeringen bör tillkallas
förutsätter utskottet att den verkligen
kommer till stånd. För det fall att det
under ärendets fortsatta beredning finns
anledning hysa tvekan därvidlag
förutsätter bostadsutskottet att
konstitutionsutskottet på lämpligt sätt
föreslår riksdagen att fästa regeringens
uppmärksamhet på vikten av att
uppföljningen genomförs.
I detta avsnitt behandlar utskottet
även förslaget i Vänsterpartiets
partimotion 1996/97:K6 yrkande 1. Ett
tillkännagivande till regeringen
föreslås som går ut på att en samlad
strategi behövs för regionaliseringen av
statliga verk och myndigheter.
Motionärerna anför att statliga verks
och bolags organisation allt sämre
stämmer överens med de länsgränser och
länsstrukturer som finns.
Den fråga motionärerna aktualiserar -
utvecklingen av centrala myndigheters
regionala struktur - är viktig. Den hör
nära samman med det statliga regionala
utvecklingsansvaret. Utskottet vill
erinra om vad i propositionen (s. 33)
anförts om att pågående utredningar kan
förväntas lämna bidrag till den
fortsatta diskussionen bl.a. i vad
gäller organisations- och
uppgiftsfördelningen mellan central,
regional och lokal statlig nivå.
Utskottet anser sig ha grundad anledning
utgå från att den av motionärerna
upptagna frågan därvid kommer att bli
föremål för överväganden. Inte minst får
den anses ha en anknytning till de
överväganden som görs av den
förvaltningspolitiska kommissionen vars
slutbetänkande kommer att avlämnas
senast vid utgången av år 1996. När
pågående utredningar och beredningen av
dem avslutats finns bättre underlag för
bedömning av förslaget i Vänsterpartiets
partimotion 1996/97:K6 yrkande 1.
Motionsyrkandet bör inte nu föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Den närmare utformningen av regeringens
förslag med ändrad regional
ansvarsfördelning m.m.
Skåne län
Som framgått ovan avses det regionala
utvecklingsansvaret i Skåne län den 1
juli 1997 föras över till ett
regionförbund. Detta kommer att bildas
av länets kommuner och landsting. När
det nya landstinget i Skåne län bildas
överförs ansvaret den 1 januari 1999
till landstinget. Som också framgått
ovan föreslås försöksverksamheten pågå
till utgången av år 2002.
I tre motioner tas upp frågor som
direkt rör försöket i vad avser Skåne
län.
I Moderata samlingspartiets partimotion
1996/97:K10 yrkande 6 framförs förslag
om avslag på propositionen delvis också
i denna del. Motionärernas förslag går
tillbaka på deras ovan behandlade
förslag om att en eventuell
försöksverksamhet inte bör regleras i
lag utan i princip bygga på ett
frivilligt deltagande. Motionärerna
avvisar den del av försöket som består i
att landstinget den 1 januari 1999 skall
överta det regionala
utvecklingsansvaret. De anser att denna
del av försöket bör utformas så att
Skånelandstinget enbart skall ha
sjukvårdsansvaret och inte också
ansvaret för utbildning, kultur och
kollektivtrafik. En liknande uppfattning
förs fram i motion 1996/97:K4 (m).
Utskottets ställningstagande ovan
innebär att riksdagen bör anta de lagar
som reglerar försöksverksamheten. Detta
ställningstagande är inte förenligt med
förslaget i de båda nu behandlade m-
motionerna. Dessa bör alltså avslås av
riksdagen.
I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om
inomregional balans för den regionala
samhällsverksamheten. Motionären anför
sammanfattningsvis att en
decentraliserad lokalisering av de
regionala och statliga organen är bäst
för Skåneregionen.
Utskottet kan i och för sig dela
uppfattningen i motionen om att en
decentraliserad lokalisering kan vara
eftersträvansvärd. Även beträffande
detta motionsförslag bör resultatet av
vissa pågående utredningar avvaktas;
bl.a. den förvaltningspolitiska
kommissionens slutbetänkande. Utskottet
anser för övrigt att den fråga som
motionären aktualiserar bäst löses genom
förslag från den regionala och lokala
nivån. Riksdagen och regeringen bör i
princip inte genom uttalanden i den ena
eller andra riktningen föregripa sådana
förslag. Med det anförda avstyrker
utskottet fp-motionen 1996/97:K2.
Kalmar län
Till skillnad från i Skåne län föreslår
regeringen beträffande Kalmar län att
ett regionförbund under hela
försöksperioden skall överta ansvaret
för försöksverksamheten.
Frågan om försöksverksamhetens
utformning i Kalmar län behandlas i tre
motioner. I Moderata samlingspartiets
partimotion 1996/97:K10 yrkande 7
föreslås riksdagen avslå regeringens
förslag. Bl.a. anförs i motionen att det
för Kalmar län föreslagna
regionförbundet inte torde tillgodose de
behov av samverkan som faktiskt finns
eftersom dessa sträcker sig över
länsgränserna. Också i motion
1996/97:K12 (kd) yrkande 2 föreslås
riksdagen avslå förslaget i vad avser
Kalmar län. Motionärerna anser att
försöket där är ett steg tillbaka vad
gäller demokrati- och
medborgarinflytande eftersom försöket
kommer att ledas av ett indirekt valt
regionförbund under hela försöksperioden
till skillnad mot i Skåne län där man
vid allmänna val 1998 som medborgare
kommer att kunna påverka
sammansättningen av det organ som skall
ha ansvaret för den regionala
samhällsverksamheten. I motion
1996/97:K13 (mp) yrkande 2 föreslås att
försöket i Kalmar län genomförs såsom i
Skåne.
Utskottet behandlar först den moderata
partimotionen. Detta förslag bygger på
motionärernas ovan redovisade
principiella uppfattning att någon ny
beslutsnivå inte bör tillskapas av
statsmakterna. Om beslut därom fattas
skall det utgå från initiativ i den
aktuella regionen. Utskottet har ovan
uttryckt som sin mening att det är
värdefullt att ett försök med ändrad
regional ansvarsfördelning nu genomförs.
Uppenbarligen har motionärerna en annan
uppfattning än utskottet därvidlag.
Utskottet avstyrker med hänvisning till
vad ovan och nu anförts också yrkande 7
i den moderata partimotionen
1996/97:K10.
Vad gäller förslagen i de båda andra
motionerna går dessa, som utskottet
uppfattat förslaget i kd-motionen, ut på
att om försöket i Kalmar län skall
genomföras skall det ges den utformning
som det föreslås få i Skåne län med ett
regionförbund och landsting som
ansvariga för försöket under olika delar
av försöksperioden.
Enligt utskottets mening finns skäl att
pröva olika modeller avseende
ledningsansvaret för det regionala
utvecklingsarbetet. Att så sker måste
vara till fördel i det arbete med den
uppföljning och utvärdering som enligt
propositionen bör göras. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1996/97:
K12 (kd) yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp)
yrkande 2.
Jämtlands län
Regeringen föreslår beträffande
Jämtlands län att försök skall göras med
ett samverkansorgan på regional nivå. I
länet föreslås ingen ändring av
ansvarsfördelningen mellan staten och
den kommunala nivån. Jämtforum, som är
under bildande, avses bli ett informellt
organ på länsnivå. I Jämtforum avses
ingå företrädare för länsstyrelsen,
kommuner, landsting, näringsliv och
organisationer. Jämtforum kommer inte
att i formell mening ta över
beslutskompetens från någon annan part
utan skall enbart vara ett organ för
diskussion och samordning av frågor som
behöver behandlas på regional nivå.
Försöksverksamheten kommer därför inte
att lagregleras.
I två motioner tas upp
försöksverksamheten i Jämtlands län. I
Moderata samlingspartiets partimotion
1996/97:K10 yrkande 9 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om
inrättande av Jämtforum. Motionärerna
anser att det inte är en uppgift för
riksdagen att besluta om inrättande av
Jämtforum. I motion 1996/97:K13 (mp)
yrkande 1 föreslås att
försöksverksamheten i Jämtlands län
avseende den ändrade regionala
ansvarsfördelningen skall bedrivas på
samma sätt som den i Skåne län.
Beträffande förslaget i mp-motionen gör
utskottet samma bedömning som
beträffande Kalmar län, nämligen att det
är till fördel att flera olika
försöksmodeller prövas. Även den modell
som representeras av Jämtlandsdelen är
av vikt för att få erfarenhet inför
kommande beslut om den regionala
ansvarsfördelningens utformning.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet konstaterar, med anledning av
vad som anförts i den moderata
partimotionen, att Jämtforum bildas av
myndigheter, näringsliv och
organisationer i Jämtlands län och inte
genom ett riksdagsbeslut. I den mån
yrkande 9 i den moderata partimotionen
1996/97:K10 inte kan anses tillgodosett
med vad nu anförts avstyrks det av
utskottet.
Gotlands län
Länsstyrelsen i Gotlands län har i
skrivelse till regeringen uttryckt
önskemål om att få genomföra en
försöksverksamhet med utvidgad samordnad
länsförvaltning. I propositionen
föreslås att möjligheterna prövas att
vidga den samordnade länsförvaltningen
genom att föra in länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsen. Det
anges i propositionen vara av särskilt
värde att förlägga en försöksverksamhet
med vidgad samordnad länsförvaltning
till Gotlands län, eftersom försök med
ändrad regional ansvarsfördelning mellan
stat och kommun föreslås där under samma
tidsperiod. Erfarenheter anges då kunna
vinnas av en mer samlad statlig regional
förvaltning i ett län, där arbetet
bedrivs med delvis nya förutsättningar.
Försöket föreslås kunna inledas den 1
januari 1998 och bedrivas så att det kan
avslutas den 31 december 2002.
Som tidigare nämnts avser regeringen
att tillkalla en parlamentarisk kommitté
med uppgift att följa och utvärdera
försöksverksamheten med ändrad regional
ansvarsfördelning. Kommitténs uppdrag
föreslås också omfatta den föreslagna
försöksverksamheten med utvidgad
samordnad länsförvaltning i Gotlands
län.
I den moderata partimotionen
1996/97:K10 yrkande 8 föreslås riksdagen
avslå regeringsförslaget även i denna
del. Bl.a. anför motionärerna att det,
med tanke på Gotlands speciella
förhållanden, är svårt att se vilken
relevans en försöksverksamhet där kan
ha.
Utskottet vidhåller vad ovan anförts.
Det måste anses vara av vikt med olika
försöksmodeller och då även den som
representeras av försök med vidgad
samordnad länsförvaltning. Yrkande 8 i
Moderata samlingspartiets partimotion
1996/97:K10 avstyrks med hänvisning till
det anförda.
Under beredningen av ärendet om
försöksverksamheten i Gotlands län har
frågan om Skogsvårdsstyrelsens
inordnande i länsstyrelsen aktualiserats
i vad gäller den uppdragsverksamhet som
de skogliga myndigheterna bedriver.
Farhågor från dessa har yppats om att
uppdragsverksamheten kommer att minska
betydligt om skogsvårdsstyrelserna
inordnas i länsstyrelsen på det sätt
Regionberedningen föreslagit.
Förslaget i propositionen om att
inordna Skogsvårdsstyrelsen på Gotland i
länsstyrelsen där är emellertid - i
jämförelse med Regionberedningens
förslag - av betydligt mindre
omfattning. De farhågor som förts fram
kan inte anses ha den relevans som de
möjligen kan ha haft vid en bedömning av
Regionberedningens förslag. Utskottet
förutsätter därför att Gotlandsför-
söket i den del som nu diskuteras
kommer att omfatta också den
uppdragsverksamhet som bedrivs av
skogsvårdsstyrelsen.
I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 3
föreslås ett riksdagens tillkännagivande
till regeringen av innebörd att Gotlands
län även i framtiden skall vara ett
självständigt län. Motionärerna anser
det viktigt att Gotlands ställning som
eget län inte hotas vid förändring av
den regionala samhällsorganisationen.
Utskottet kan inte i propositionen
finna stöd för motionärernas farhågor.
Ett uttalande enligt deras förslag kan
inte anses nödvändigt. Motionsyrkandet
avstyrks.
Övriga frågor
I motion 1996/97:K3 (s) föreslås att en
försöksverksamhet med regional
ansvarsfördelning startas även i
Västmanlands län.
Även om ett försök enligt förslaget i
motionen måhända skulle kunna vara
motiverat är utskottet inte berett
föreslå att försöket utvidgas. Motion
1996/97:K3 (s) avstyrks alltså.
I Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 yrkandena 2, 3, 4 och 5 tas
bl.a. upp vissa frågor som rör
försöksverksamheten. I yrkande 2
föreslås riksdagen besluta att de
myndigheter i försökslänen som handhar
medlen ur EU:s strukturfonder skall vara
en del av försöksverksamheten. I
yrkandena 3, 4 och 5 föreslås riksdagen
göra tillkännagivanden till regeringen
om att det i försökslänen skall finnas
parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper samt att
jämställdhetsarbetet inom
länsstyrelserna skall fortsätta inom
ramen för försöksverksamheten. Bl.a. bör
länsexperter för jämställdhetsfrågor
finnas även i fortsättningen. Slutligen
föreslås att en särskild utredning
tillsätts för att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Med anledning av motionsförslagen vill
utskottet anföra följande. Beträffande
beslutsansvaret avseende stöd ut EG:s
strukturfonder kan erinras om att detta
ansvar sedan årsskiftet 1995/96 åvilar
s.k. beslutsgrupper. Dessa består av
företrädare för kommuner, länsstyrelser,
landsting och länsarbetsnämnder.
Länsstyrelsen i det eller de län där
beslutsgruppen verkar svarar för
sekretariatsfunktionen för gruppen. De
nu beskrivna beslutsgrupperna har
tämligen nyligen påbörjat sin
verksamhet. Det kan inte anses lämpligt
att, som motionärerna förordar, efter
endast cirka ett år upplösa grupperna i
försökslänen. De erfarenheter som kan
bilda underlag för kommande beslut om
bl.a. utbetalningen av
strukturfondsmedel får ge vid handen om
en ändring är påkallad. Vänsterpartiets
partimotion 1996/97:K6 yrkande 2 bör
inte nu föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Yrkande 3 i samma motion om att det i
försökslänen för att bibehålla den
demokratiska insynen bör inrättas
parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper t.ex. beträffande
polisens verksamhet ger utskottet
anledning erinra om följande.
I propositionen föreslås att
länsstyrelsen i försökslänen skall ledas
av en landshövding och att någon ny
styrelse i Kalmar, Gotlands och Skåne
län inte bör utses för tiden efter den 1
januari 1998. I propositionen anförs
vidare att länsstyrelsen i försökslänen
har ett fortsatt ansvar för en grupp
viktiga frågor som brukar hanteras som
styrelseärende, t.ex. polisfrågor. I
propositionen pekas på möjligheten för
länsstyrelsen att inrätta ett råd med
rådgivande funktion eller en nämnd som
kan fatta beslut i denna grupp av
ärenden. Denna möjlighet finns för
övrigt redan i dag. När landshövdingen
ensam leder länsstyrelsens arbete bör
enligt propositionen landshövdingen ha
motsvarande befogenhet.
Enligt utskottets uppfattning får det
anses naturligt att den ändrade
regionala ansvarsfördelningen får slå
igenom också när det gäller
länsstyrelsens ledningsfunktion i
försökslänen. Länsstyrelsens uppgifter i
dessa län blir att i första hand
företräda staten. Ett genomförande av
förslaget i propositionen om att under
försöksperioden de i försöket ingående
tre länen i södra Sverige inte skall ha
någon styrelse innebär att det skapas en
renodlad ledningsfunktion för de i
försöket ingående myndigheterna och
regionförbunden m.fl. Invändningar mot
den av regeringen föreslagna ordningen
som sådan har inte förts fram i
motioner.
Förslaget i Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 yrkande 3 om ett
tillkännagivande till regeringen om
parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper i försökslänen avstyrks
emellertid av utskottet. Som framgått
ovan kommer det att finnas möjlighet att
lösa frågan på det sätt motionärerna
förordar. I den mån motionsyrkandet inte
kan anses tillgodosett med vad nu
anförts föreslår bostadsutskottet att
det avstyrks.
Yrkande 5 i Vänsterpartiets partimotion
om att det bör utredas om inte också
länsarbetsnämnderna skall inordnas i
länsstyrelserna torde i riksdagen främst
få anses vara en fråga för
arbetsmarknadsutskottet att bedöma.
Bostadsutskottet har, från den
utgångspunkt utskottet har att beakta,
inte anledning att motsätta sig vad i
propositionen anförts om
förutsättningarna för att inordna
nämnderna i länsstyrelsen. Enligt
utskottets uppfattning bör emellertid
inte riksdagen genom ett
ställningstagande ge sin syn på
beredningen av frågan. Motionsyrkandet
bör avslås av riksdagen.
I Vänsterpartiets partimotion återstår
att behandla yrkande 4 om att länsexpert
i jämställdhetsfrågor skall finnas vid
länsstyrelserna under försöksperioden.
Vid behandlingen våren 1996 av
Riksdagens revisorers förslag om
samordnad länsförvaltning (bet.
1995/96:BoU5) föreslog bostadsutskottet
riksdagen att göra ett tillkännagivande
till regeringen om länsstyrelsens
länsexperter.
Ett enigt utskott ansåg att regeringen
borde överväga om den nuvarande
ordningen med ett antal länsexperter
inom olika sakområden var den mest
ändamålsenliga. Riksdagen följde
utskottet. Frågan om länsexperter
behandlas i den nu aktuella
propositionen (s. 62-63). Där anförs
bl.a. att de farhågor revisorerna har
för att systemet med länsexperter kan
verka styrande bör kunna undanröjas
genom att länsstyrelserna eftersträvar
flexibla lösningar när det gäller
utnyttjandet av samtliga personella
resurser inom länsstyrelserna.
Regeringen avser att göra ytterligare
förtydliganden om länsexpertfunktionen i
länsstyrelseinstruktionen. I
propositionen anförs att behovet av läns-
experter i syfte att stärka eller
markera tyngdpunktsförskjutningar inom
olika politikområden fortlöpande bör
prövas.
Vad i propositionen i nu redovisad del
anförts får ses som ett fullföljande av
riksdagens ovannämnda beslut. Utskottet
ser naturligtvis positivt på att
riksdagens tillkännagivanden till
regeringen föranleder de åtgärder
utskottet uttalat sig för. Att en
prövning av behovet av länsexperter även
fortsättningsvis kommer att göras av
regeringen får därvid anses naturligt.
Denna prövning får ge vid handen om en
länsexpert för jämställdhetsfrågor skall
finnas vid varje länsstyrelse eller om
andra lösningar bör sökas. Ett
tillkännagivande i frågan enligt yrkande
4 i Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 bör inte föras vidare till
regeringen.
Slutligen återstår i detta yttrande att
behandla motion 1996/97:K5 (s).
Riksdagen föreslås göra två
tillkännagivanden: ett om att länets
självstyrelseorgan skall bli länets
främsta företrädare (yrkande 1) och ett
om att - i konsekvens härmed -
benämningen landshövding ändras till
generaldirektör (yrkande 2).
Utskottet kan inte finna att något
väsentligt skulle stå att vinna på ett
tillkännagivande enligt yrkande 1 i
motionen. Med den koppling motionärerna
gjort mellan motionens båda yrkanden
finns inte anledning att i sak behandla
yrkande 2. Motionen avstyrks.
Stockholm den 5 november 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing
(m), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Sten Andersson (m), Marianne
Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars
Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s),
Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd),
Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s),
Peter Weibull Bernström (m) och Stig
Sandström (v).
Avvikande meningar
1. En försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning
Knut Billing (m), Sten Andersson (m),
Stig Grauers (m) och Peter Weibull
Bernström (m) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Utgångspunkter för en
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning börjar med Utskottet
delar och under rubriken Övriga frågor
slutar med Motionen avstyrks bort ha
följande lydelse:
Som framgår av redovisningen ovan har
utskottet och motionärerna bakom den
moderata partimotionen 1996/97:K10 helt
olika utgångspunkter för hur en reform
av den statliga regionala förvaltningen
bör utformas och genomföras.
I partimotionen erinras om att frågan
om den regionala självstyrelsen
debatterats under lång tid. Det finns
mycket som talar mot att ett
genomförande av regeringens förslag till
försöksverksamhet med förändrat
regionalt utvecklingsansvar i fyra län
innebär att en starkare demokratisk
förankring uppnås. Det kan på goda
grunder hävdas att det demokratiska
inslaget i de föreslagna regionförbunden
blir tämligen svagt och att verksamheten
i praktiken i hög grad kommer att ledas
av förbundets tjänstemän.
Liksom motionärerna tar utskottet
avstånd från regeringens förslag som
innebär att en tredje politisk nivå
formellt tillskapas. Det finns inte
några bärande skäl för detta förslag.
Med den homogena samhällsstruktur vi har
i vårt land saknas behov av att införa
regionparlament och liknande organ med
hög grad av självstyre. I andra länder,
t.ex. Spanien med historiskt starka
regioner och Tyskland med en
statsbildning som bygger på en federativ
idé, är förhållandena annorlunda.
Nationalstatens roll i Europa i dag är
en annan än den var för bara några år
sedan. Uppgifter flyttas från central
nationell nivå dels upp till Europanivå,
dels ner till kommunnivå. En viktig
utgångspunkt för beslut om samhällets
organisatoriska uppbyggnad är den s.k.
närhetsprincipen. Denna innebär bl.a.
att om en fråga kan avgöras på lokal
nivå får den avgöras på högre nivå bara
om det leder till bättre resultat. Även
av andra skäl är ett överförande av
statliga uppgifter till regionala
självstyrelseorgan betänkligt.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att varje land skall
utveckla och bevara en
samhällsorganisation som är bäst lämpad
utifrån det unika landets förhållanden.
Inte heller i detta hänseende är
regeringsförslaget acceptabelt.
Grundkraven på samhällets organisation
är egentligen bara två.
Samhällsorganisationen skall vara
demokratisk, dvs. ge medborgarna
möjlighet till inflytande och
delaktighet. Den skall vara utformad på
så sätt att den förser medborgarna med
de tjänster som de vill ha på ett
billigt och effektivt sätt. För detta
krävs dels en central statlig nivå, som
svarar för de övergripande frågorna och
för fördelningen av samhällets resurser,
dels en lokal nivå, som bygger på den
kommunala självstyrelsens princip. Ett
genomförande av regeringens förslag
innebär en konstitutionell förändring
genom att en tredje nivå införs, och
detta utan att denna blivit föremål för
politisk förankring, beredning eller
debatt. Redan med försöksverksamheten
uppstår en glidning i denna riktning som
riskerar att urholka den kommunala
självstyrelsen.
Utskottet anser liksom motionärerna att
Sverige bara behöver ha två direktvalda
politiska nivåer med egen
beställningsrätt, nämligen den statliga
och den kommunala.
När en verksamhet behöver organiseras
för ett större geografiskt område än
varje kommun för sig, dvs. när behov av
regional samverkan uppstår, bör det
överlåtas till kommunerna att själva
avgöra hur denna samverkan skall
utformas och anpassas till de behov som
skall tillgodoses. Här finns enligt
utskottets uppfattning ingen given
patentlösning avseende formen för
samverkan, då behovet av samverkan
skiftar från fråga till fråga och över
tid och rum. Det innebär att olika
samverkansformer, med olika aktörer, kan
behövas i skilda frågor, och olika
geografiska områden kan vara berörda.
Samverkansformerna måste därför vara
många och flexibla.
Olika möjligheter står till buds för
regional samverkan på frivillighetens
grund, inom ramen för redan nu gällande
lagstiftning. Detta kan ske bl.a. genom
kommunalförbund, eller genom avtal och
projekt, som kan beröra specifika frågor
där det finns genuint gemensamt intresse
av samverkan, och som också kan vara
tidsbegränsade.
Vad nu anförts motsvaras av yrkandena
1-5 i den moderata partimotionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av dessa yrkanden avslår
regeringens förslag och som sin mening
ger regeringen till känna vad nu anförts
om regionernas Europa, statens
engagemang på den regionala nivån,
Sveriges behov av endast två direktvalda
nivåer samt om frivillig samverkan med
kommunerna som bas.
I de övriga fyra yrkandena i motionen
yrkas avslag på förslagets uppläggning i
Kalmar, Gotlands och Jämtlands län samt
i Skåne län i detta län vad avser
försöksverksamheten fr.o.m.1999. Med
hänvisning till vad utskottet nu anfört
med anledning av partimotionen (m)
tillstyrker utskottet även dessa
motionsförslag. Det nu anförda ligger i
linje med vad som föreslagits i de
övriga m-motioner som behandlas i detta
yttrande nämligen motionerna 1996/97:K4
och 1996/97:K8. Vad utskottet nu
förordat är också en anslutning till
motion 1996/97:K12 (kd).
Övriga motioner som behandlas i detta
yttrande utgår från ett delvis annat
synsätt än det utskottet nu redovisat
eller aktualiserar sådana frågor som
inte bör vinna riksdagens bifall. Det
gäller Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 samt motionerna 1996/97:K2
(fp), 1996/97:K3 (s), 1996/97:K5 (s) och
1996/97:K13 (mp) yrkandena 1 - 3. Dessa
motioner bör alltså avslås av riksdagen.
2. Länen som grund för en förändrad
regional ansvarsfördelning
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd)
anser att den del av bostadsutskottets
yttrande som under rubriken
Utgångspunkter för en försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsfördelning
börjar med Utskottet vill och slutar
med uppföljningen genomförs bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion 1996/97:K12 (kd)
måste förändringarna i vår
samhällsorganisation bygga på en bred
lokal och regional förankring. Problem,
synpunkter och önskemål i olika delar av
landet måste fångas upp. Att hitta vägar
för att öka medborgarnas möjligheter
till inflytande är kanske en av de
viktigaste framtidsfrågorna. Att slå
vakt om våra demokratiska värden är att
skapa ett samhälle som präglas av
gemenskap, omtanke och öppenhet. Det är
också att skapa ett samhälle där alla
människor får komma till tals och känna
delaktighet. Ansvarsfördelningen mellan
kommunerna, regionerna och staten måste
bygga på subsidiaritetsprincipen där
frågorna hanteras så nära människorna
som möjligt och där de också kan skötas
mest effektivt. Det är naturligtvis inte
självklart att de nuvarande länen i alla
lägen är lämpliga som geografisk grund
för de regionala uppgifterna samtidigt
som det är värdefullt att det positiva i
dagens indelning tas till vara. Det
gäller att finna en indelning som har
förankring bland medborgarna men också
förutsättningar att mobilisera regionens
egna resurser mot gemensamma mål.
Vad utskottet nu anfört om
utgångspunkterna för den fortsatta
reformen bör riksdagen med anledning av
motionens yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
3. Utvecklingen av centrala myndigheters
regionala struktur
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Utgångspunkter för en
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning börjar med Den fråga
och slutar med riksdagens åtgärd bort
ha följande lydelse:
Vad i Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 anförts om de statliga
verkens och myndigheternas regionala
struktur är viktigt. Som bekant är det
snarare regel än undantag att denna
struktur - för den enskilda myndigheten
- byggts upp för att passa just den
myndighetens behov och inte för att
passa in i ett regionalt mönster. Det är
väl i och för sig naturligt sett utifrån
myndigheternas perspektiv att så skett
men utifrån ett samhällsperspektiv finns
inte sällan goda skäl för omprövning av
dagens organisationsstruktur.
Ansvaret för den helhetssyn som bör
prägla de kommande förändringarna måste
ytterst vila på regeringen Den bör
snabbt ta initiativ till åtgärder som
gör dessa myndigheter och verk bättre
lämpade än i dag att ha en aktiv roll i
ett regionalt sammanhang. Vad utskottet
nu med anledning av yrkande 1 i
motionen anförts bör ges regeringen till
känna.
4. Principer för lokaliseringen av vissa
statliga myndigheters regionala
förvaltning i Skåne län
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),
Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Skåne län börjar med Utskottet
kan och slutar med fp-motionen
1996/97:K2 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1996/97:K2 (fp)
innefattar den ändrade regionala
samhällsorganisationen även frågan om
den inomregionala lokaliseringen av
berörda myndigheter. Som också anförs av
motionären måste den statliga
förvaltningen placeras på skilda orter.
Eftersom Malmö redan utsetts till
residensstad bör Kristianstad bli
regional centralort. Övriga regionala
självstyrelsefunktioner och statliga
regionala förvaltningsfunktioner måste
spridas över hela regionen på lämpligt
sätt. Detta måste också gälla de
statliga sektorsorganen, som innefattar
en regional ledningsfunktion men ofta
också s.k. regionala stödfunktioner. Här
är det särskilt angeläget att överväga
om samtliga dessa stödfunktioner
nödvändigtvis måste lokaliseras till
samma ort som den övergripande
ledningsfunktionen.
En stark skånsk region med demokratisk
förankring samt balanserad och
decentraliserad lokalisering av dessa
regionala och statliga organ är bäst för
Skåneregionen och dess verksamhet.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motionen som sin mening ger
regeringen till känna vad nu anförts om
behovet av inomregional balans för den
regionala samhällsverksamheten.
5. Utformning av försöksverksamheten i
Kalmar län
Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd)
anser att den del av bostadsutskottets
yttrande som under rubriken Kalmar län
börjar med Enligt utskottets och
slutar med 1996/97:K13 (mp) yrkande 2
bort ha följande lydelse:
Förslagen i motionerna 1996/97:K12 (kd)
yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp) yrkande
2 går, så som utskottet uppfattat det
förstnämnda förslaget, ut på att om
försöket i Kalmar län skall genomföras
skall det genomföras enligt
Skånemodellen .
Utskottet som delar denna uppfattning
anser att lagstiftningen bör ges en
utformning så att motionärernas förslag
kan förverkligas. Regeringen bör anmodas
förelägga riksdagen ett sådant förslag i
sådan tid att försöket kan inledas vid
halvårsskiftet 1997 eller den 1 januari
1999 då landstingsdelen av
Skåneförsöket avses inledas. En
utformning enligt Skånemodellen också
för försöket i Kalmar län innebär en
bättre representativitet i och med att
valutslaget i 1998 års val kommer att
återspegla sammansättningen av
ledninbgsorganet/landstinget.
Ett tillkännagivande till regeringen
med anledning av de båda
motionsyrkandena bör göras.
6. Utformningen av försöket i Jämtlands
län
Stig Sandström (v) och Per Lager (mp)
anser att den del av bostadsutskottets
yttrande som under rubriken Jämtlands
län börjar med Beträffande förslaget
och slutar med Motionsyrkandet
avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
1996/97: K13 (mp) om att även Jämtlands
län skall ingå i försöket på exakt samma
sätt som det nybildade Skåne län.
Försöket med ett Jämtforum förbiser
helt de diskussioner som förts inom och
mellan partierna i Jämtland under ett
par års tid. Det ger inte den
förstärkning av demokratin i form av
direktvalda läns- eller
regionfullmäktige som tidigare har
föreslagits. Jämtforum medför inte
heller att samhällsorganisationen och
ansvarsfördelningen i samhället blir
tydlig.
Utskottet tillstyrker med det anförda
yrkande 1 i motionen. Regeringen bör
återkomma med ett förslag till lag som
innebär att vad nu förordats kommer att
förverkligas. Även beträffande Jämtland
bör försöket kunna inledas såsom
planerats för Skåne.
7. Uttalande om Gotland som
självständigt län
Per Lager (mp) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Gotlands län börjar med
Utskottet kan och slutar med
Motionsyrkandet avstyrks bort ha
följande lydelse:
Liksom motionärerna bakom motion
1996/97: K13 (mp) finner utskottet det
viktigt att Gotlands ställning som eget
län inte hotas vid en eventuell
förändring av den regionala
samhällsorganisationen i Sverige. Det
innebär inte att utskottet är negativt
till en försöksverksamhet på Gotland.
Vad utskottet nu med anledning av
yrkande 3 i motionen anfört om att
Gotland även i framtiden bör vara ett
eget län bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
8. Beslutsansvaret för stöd ur EG:s
strukturfonder
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med Med
anledning och slutar med riksdagens
åtgärd bort ha följande lydelse:
I propositionen erinras (s. 26) om att
en rad uppgifter tillkommit för
länsstyrelsernas del under 1990-talet,
bl.a. EG-bidragshanteringen. Utskottet
vill emellertid erinra om att
hanteringen avseende beslut om stöd ur
EG:s strukturfonder åvilar särskilda
s.k. beslutsgrupper, låt vara att
länsstyrelsen har en
sekretariatsfunktion i sammanhanget.
Det finns goda skäl för den uppfattning
som förs fram i Vänsterpartiets
partimotion 1996/97:K6 om att detta
beslutsansvar skall anförtros det organ
som i de olika länen skall ansvara för
försöksverksamheten. Detta skulle
ytterligare förstärka försökets
regionalpolitiska profil. Vad nu anförts
bör riksdagen med anledning av yrkande 2
i motionen som sin mening ge regeringen
till känna. Regeringen bör skyndsamt
förelägga riksdagen ett lagförslag så
att förslaget i motionen kan
förverkligas.
9. Inrättande av samrådsgrupper i
försökslänen
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med
Enligt utskottets och slutar med det
avstyrks bort ha följande lydelse:
Som anförs i Vänsterpartiets
partimotion 1996/97:K13 finns risk för
att den demokratiska insynen i de
verksamheter som kommer att ligga kvar i
länsstyrelserna uttunnas då man i
försökslänen avskaffar länsstyrelsens
parlamentariskt utsedda styrelse. Därför
borde enligt utskottets mening
länsstyrelserna i försökslänen vara
skyldiga att inrätta parlamentariskt
förankrade samrådsgrupper i sådana
frågor som nu ligger under dessa
styrelser - t.ex. polisens verksamhet.
Vad nu anförts bör riksdagen med
anledning av yrkande 3 i motionen som
sin mening ge regeringen till känna.
10. Översyn av länsarbetsnämndernas
organisatoriska ställning
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med
Yrkande 5 och slutar med av
riksdagen bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna bakom
Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13
anser utskottet att
arbetsmarknadspolitiken skall vara en
nationell angelägenhet. Utskottet är
därför tveksamt till att stödja
regeringens förslag om att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Det får dock anses nödvändigt att det
görs en särskild utredning för att pröva
förutsättningarna för att inordna
länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Detta bör riksdagen med anledning av
yrkande 5 i motionen som sin mening ge
regeringen till känna.
11. Behov av länsexpert i
jämställdhetsfrågor i försökslänen
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),
Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med Ett
enigt och slutar med till regeringen
bort ha följande lydelse:
Jämställdhetsexperter har funnits på
länsstyrelserna sedan 1994 och har
framgångsrikt lyft fram
jämställdhetsfrågorna. En viktig
kompetens har byggts upp, och det är
viktigt att den tas till vara inom ramen
för försöksverksamheten. Utskottet anser
att det jämställdhetsarbete som i dag
bedrivs i länen också skall fortsätta
inom ramen för försöksverksamheten.
Utskottet anser vidare att sådana
experter även fortsättningsvis skall
finnas också på de länsstyrelser som
inte ingår i försöksverksamheten. De
rationaliseringssträvanden avseende
ordningen med länsexperter som redovisas
i propositionen får alltså inte innebära
att jämställdhetsexperter inte längre
kommer att ingå bland länsexperterna.
Detta bör riksdagen med anledning av
yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K13 som sin mening ge regeringen
till känna.
12. Det regionala självstyrelseorganets
ställning m.m.
Stig Sandström (v) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med
Utskottet kan och slutar med Motionen
avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
1996/97:K5 (s) om att det finns
anledning för riksdagen att göra de två
i motionen föreslagna tillkännagivandena
till regeringen.
Det ena tillkännagivandet gäller frågan
om det kommande självstyrelseorganets
ställning i förhållande till
länsstyrelsen. Som motionärerna anför är
det både av principiella och praktiska
skäl viktigt att riksdagen ger sin syn
tillkänna härvidlag. En meningsyttring
av denna innebörd skulle tydligt och
klart understryka riksdagens uppfattning
om att det regionala utvecklingsansvaret
fått nya huvudmän och att den
demokratiska processen efter ett långt
utredningsarbete, i vilket olika
meningar kommit till uttryck, nu
äntligen börja få genomslag också i vad
gäller den regionala utvecklingen.
Som också anförs i motionen innebär
regeringens förslag att länsstyrelserna
kommer att bli renodlade regionala
myndigheter. Landshövdingeämbetet, som
därmed kommer att få en annan innebörd,
bör avskaffas och benämningen
landshövding bör ändras. Utskottet
tillstyrker motionen även i denna del.
Lagrådets yttrande
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 6
Ärendets beredning 6
Bakgrund 6
Ändring i länsindelningen m.m.
........................................
................... 6
Reformeringen av den statliga
regionala förvaltningen
........................ 6
Regionberedningens förslag
........................................
......................... 7
Försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning
..................... 8
Försöksverksamhetens syfte och
omfattning 8
Innehållet i försöksverksamheten 16
Regional samverkan i Skåne län 25
Övriga frågor med anknytning till
försöksverksamheten 26
Inrättande av länsparlament och
kommunalförbund m.m. 31
Den statliga länsförvaltningen 33
Försöksverksamhet med vidgad
samordnad länsförvaltning m.m. 33
Länsstyrelsens uppgifter och
ledning i försökslänen 34
Länsstyrelsens länsexperter 36
Länsstyrelsen som
överklagningsmyndighet 37
Utskottets bedömning 38
Lagförslagen 40
Utskottets kommentarer och
förslag till ändringar 40
Hemställan 42
Reservationer 44
1. Avslag på propositionens förslag
avseende införande av regionförbund
i Kalmar län m.m. (mom. 2) 44
2. Försöksverksamhet i Skåne län
(mom. 4) 46
3. Försöksverksamheten i Jämtlands
och Kalmar län (mom. 5) 46
4. Hantering av medel från EG:s
strukturfonder (mom. 7) 47
5. Ansvar för kollektivtrafiken
(mom. 8) 47
6. Fördelningen av kulturpolitiska
medel (mom. 9) 48
7. En samlad strategi för
regionaliseringen av statliga verk
och myndigheter (mom. 14) 49
8. Inrättande av länsparlament m.m.
(mom. 16) 49
9. Vidgad samordnad länsförvaltning
i Gotlands län (mom. 18) 50
10. Länsstyrelsernas uppgifter och
ledning i försökslänen (mom. 19) 50
11. Länsexpertfunktionens ställning
(mom. 21) 51
Särskilda yttranden 51
1. Beredningen av propositionen
m.m. 51
2. Fördelningen av kulturpolitiska
medel (mom. 9) 52
Bilaga 1 Propositionens lagförslag 53
Bilaga 2 Av utskottet föreslagna
ändringar i regeringens förslag till
lag om försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsför-
delning 67
Bilaga 3 Av utskottet föreslagna
ändringar i regeringens förslag till
lag om försöksverksamhet
med regionförbund i Kalmar län
och Skåne län 68
Bilaga 4 Kulturutskottets yttrande 69
Bilaga 5 Arbetsmarknadsutskottets
yttrande . 74
Bilaga 6 Bostadsutskottets yttrande 78
Bilaga 7 Lagrådets yttrande 96