I betänkandet behandlar utskottet ett
antal motioner från allmänna
motionstiden, huvudsakligen om
riksdagens arbetsformer. I olika avsnitt
behandlas således
- arbetsordningen för riksmötet, såsom
behovet att hålla de plenifria veckorna
fria även från annat riksdagsarbete,
samordning mellan kammar- och
utskottssammanträden samt en fast
tidpunkt för votering i kammaren,
- beslutsperioder för
inriktningsbeslut,
- utvidgning av allmänna motionstiden,
- utskottens beredningsområden,
- budgetkontor i riksdagen,
- antalet ledamöter i utskotten,
- partirepresentationen i de svenska
delegationerna vid Europarådet och OSSE,
- miljön för kammardebatter, såsom
ledamöternas placering i kammaren och
användning av de gamla kammarsalarna vid
vissa debatter,
- rätt till ledighet från
riksdagsuppdraget för annan verksamhet,
- informationsfrågor,
- särskilda förvaltningsfrågor.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Utskottet understryker dock betydelsen
av att de plenifria veckorna i
möjligaste utsträckning hålls fria från
utskottsaktiviteter och att planeringen
både av kammarens och av utskottens
arbete görs med denna utgångspunkt.
Utskottet förutsätter vidare att frågan
om voteringstider behandlas i
talmanskonferensens arbetsgrupp för
vissa riksdagsfrågor och övervägs i
talmanskonferensen.
Till betänkandet har avgivits fem
reservationer och ett särskilt yttrande.
M-ledamöterna har reserverat sig i
frågan om inom vilket utgiftsområde
utgifterna för fredsfrämjande
truppinsatser bör ligga i framtiden,
antalet ledamöter i utskotten och
ledamöternas placering i kammaren. Fp-
och mp-ledamöterna har reserverat sig
för en mp-motion om att använda någon av
de gamla kammarsalarna för debatter. V-
ledamoten har reserverat sig för regel
ändringar som säkerställer att samtliga
riksdagspartier kan representeras i
Europarådets och OSSE:s parlamentariska
församlingar. Fp- och mp-ledamöterna har
i ett särskilt yttrande i detta ämne
uttalat sig för att de större partierna
bör visa generositet genom att dela med
sig av platserna i dessa församlingar.
Motionerna
1996/97:K304 av Eva Flyborg (fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att ge
talmanskonferensen i uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag
till en reformerad motionstid i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:K305 av Sivert Carlsson och
andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att ge
talmanskonferensen i uppdrag att se över
den allmänna motionsrätten och till
riksdagen återkomma med förslag till
ändring.
1996/97:K306 av Birger Hagård (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt
förvaltningsstyrelsen att genom
Riksdagsbiblioteket förbereda ett
biografiverk över ståndsriksdagarnas
ledamöter.
1996/97:K307 av Bengt Kronblad m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen beslutar att
öka informationen om riksdagsbesluten
till allmänheten.
1996/97:K308 av Karl-Göran Biörsmark
(fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
öppna en 020-linje till Sveriges
riksdag.
1996/97:K309 av förste vice talman
Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen ger talmanskonferensen i
uppdrag att utreda systemet med
plenifria veckor i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:K310 av Britta Sundin m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att
inriktningsbesluten inom bl.a. försvars-
och forskningspolitik bör fattas två år
efter riksdagsvalet och omfatta fyra år.
1996/97:K312 av Barbro Johansson (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om partiers inbördes ordning vad
gäller motioner och reservationer i
betänkanden m.m.
1996/97:K314 av Lars Tobisson och Gunnar
Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att platsfördelningen i
riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter
valkrets.
1996/97:K315 av förste vice talman
Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §
riksdagsordningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:K316 av Reynoldh Furustrand och
Kjell Nordström (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar begränsa det
"högtidliga öppnandet" till en gång per
mandatperiod och att regeringsförklaring
avges vid kammarens första sammanträde
efter ordinarie val, extraval eller
regeringsombildning.
1996/97:K318 av Bengt Hurtig m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen hos
talmanskonferensen begär förslag på
sådana regeländringar att samtliga
partier kan representeras i Europarådets
och OSSE:s parlamentariska församlingar
antingen som ordinarie, suppleanter
eller observatörer.
1996/97:K319 av Peter Weibull Bernström
och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att
riksdagsledamöterna ges rätt att väcka
motioner vid varje tidpunkt riksmötet
pågår.
1996/97:K320 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas att riksdagen uppdrar åt
talmanskonferensen att utforma en
modernare hantering av riksdagsbesluten
i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:K321 av Roy Ottosson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar pröva om
debatter med anledning av
utskottsbetänkanden kan hållas i första-
eller andrakammarsalen,
2. att riksdagen beslutar att
riksdagens utskott skall tillåtas
sammanträda samtidigt som debatt i
plenum pågår med anledning av andra
utskottsbetänkanden,
3. att riksdagen beslutar införa fast
tid för beslutsfattande i plenum.
1996/97:K322 av Jan Backman (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bidraget till
folkhögskolorna borde föras till
utgiftsområde 16 fr.o.m. budgeten 1998.
1996/97:K323 av Kristina Nordström och
Anders Ygeman (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att
folkbildningsfrågorna flyttas till
utbildningsutskottets ansvarsområde.
1996/97:K324 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allmänna
motionstiden.
1996/97:K326 av Ewa Larsson (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
förvaltningsstyrelsen till känna vad i
motionen anförts om att utreda
möjligheterna att uppföra en fontän på
Riksplan.
1996/97:K327 av Ronny Korsberg och Roy
Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att motioner
skall få lämnas till riksdagen under
hela riksdagsåret.
1996/97:K328 av Roy Ottosson (mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar inrätta ett
budgetkontor med den inriktning som
anges i motionen.
1996/97:K329 av Charlotta L Bjälkebring
och Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att
riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen
att återkomma med förslag i enlighet med
motionen.
1996/97:K330 av Ingvar Eriksson och Karl-
Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
laxtrappa i Stallkanalen.
1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förändrat
arbetssätt i kammaren genom utnyttjande
av modern teknik,
2. att riksdagen som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om behovet av
omorganisation av riksdagsledamöternas
arbete för att möjliggöra närvaro i
kammaren under viktiga debattdagar.
1996/97:U217 av Göran Lennmarker m.fl.
(m) vari yrkas
3. att riksdagen för 1998 beslutar
överföra anslaget Fredsfrämjande
insatser från utgiftsområde 6 till
utgiftsområde 7 i enlighet med vad i
motionen anförts.
1996/97:Ub10 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till hur ett särskilt
budgetkontor kan inrättas vid riksdagen,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kompetens ett
budgetkontor vid riksdagen bör inneha.
Utskottet
Arbetsordningen för riksmötet
Gällande bestämmelser
En nyvald riksdag skall samlas på
femtonde dagen efter valdagen, dock
tidigast på fjärde dagen efter det att
valets utgång har kungjorts (3:5 RF). En
riksdags valperiod varar från det att
den har samlats som nyvald riksdag och
fram till dess den närmast därefter
valda riksdagen samlas.
Om inledningen av riksmöte under år då
ordinarie riksdagsval inte hålls finns
bestämmelser i riksdagsordningen. Ett
riksmöte pågår till dess nästa riksmöte
börjar (1:2 RO).
Ett riksmöte öppnas vid ett särskilt
sammanträde med kammaren senast på
riksmötets tredje dag. Statsministern
skall vid detta sammanträde avge
regeringsförklaring, om inte särskilda
skäl föranleder annat. Ordningen för
öppningssammanträdet fastställs av
talmannen efter samråd med vice
talmännen (1:6 RO).
När inte annat är föreskrivet i
regeringsformen eller riksdagsordningen,
sammanträder kammaren på kallelse av
talmannen (2:5 RO). Talmannen beslutar
efter samråd med talmanskonferensen
vilka längre uppehåll som skall göras i
kammarens arbete under pågående riksmöte
(2:6 RO). Detta gäller uppehåll om en
vecka eller längre tid.
Den enda bestämmelsen i
riksdagsordningen om veckodag för
sammanträden gäller frågestunder, som
enligt huvudregeln skall anordnas varje
torsdag då kammaren sammanträder för
annat än bordläggning (6.3.1 RO).
Utskotten skall sammanträda när
riksdagsarbetet kräver det (4:11 RO). De
sammanträder - utom första gången efter
utskottsval, då det sker på kallelse av
talmannen - på kallelse av ordföranden
(4.11.1 RO). De får inte sammanträda
samtidigt med kammaren, annat än om
förhandlingen i kammaren inte avser
ärendes avgörande eller val samt
utskottet i förväg enhälligt har medgett
det (4.11.2 RO).
Motioner
I motion 1996/97:K316 av Reynoldh
Furustrand och Kjell Nordström (s) anser
motionärerna att riksdagen bör besluta
att det "högtidliga öppnandet" begränsas
till en gång per mandatperiod och att
regeringsförklaring skall avges endast
vid kammarens första sammanträde efter
ordinarie val, extraval eller
regeringsombildning. Det är enligt
motionärerna mindre motiverat att inleda
riksmötena med högtidliga öppnanden när
riksmöte pågår hela året och
sommaruppehållen i allmänhet är kortare
än tidigare. Genom att minska antalet
sådana öppnanden skulle pengar sparas.
Regeringsförklaringar varje år, även då
regeringen är densamma som tidigare,
innehåller enligt motionärerna mest
upprepningar av vad som sagts tidigare.
I motion 1996/97:K309 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) begärs
att talmanskonferensen skall ges i
uppdrag att utreda systemet med
plenifria veckor i syfte att hålla dessa
veckor fria för arbete utanför
riksdagen. Motionärerna anför att
avsikten med att hålla var fjärde vecka
plenifri var att ge ledamöterna ökade
möjligheter att arbeta i den egna
valkretsen samt att göra studieresor och
studiebesök. Trots detta har det enligt
motionärerna blivit allt vanligare att
de plenifria veckorna fylls med
utskottsaktiviteter som sammanträden och
utfrågningar.
I motion 1996/97:K321 av Roy Ottosson
m.fl. (mp) begärs att riksdagens utskott
skall tillåtas sammanträda samtidigt som
debatt i plenum pågår med anledning av
andra utskotts betänkanden (yrkande 2).
Motionärerna anför att dessa debatter
ofta är tidsödande och föga besökta av
ledamöter som inte sitter i det berörda
utskottet, samtidigt som det ofta finns
behov av mera sammanträdestid för
utskottsarbete. I motionen begärs vidare
att en fast tid införs för
beslutsfattande i plenum (yrkande 3).
Detta skulle underlätta för ledamöterna
att planera mottagningar, besök och
andra sammanträden.
I motion 1996/97:K331 av Rigmor
Ahlstedt (c) yrkande 2 begärs i stället
ett tillkännagivande till
talmanskonferensen om behovet av
omorganisation av riksdagsledamöternas
arbete för att göra det möjligt för dem
att närvara i kammaren under viktiga
debattdagar. Ledamöterna bör enligt
motionären inte hindras från detta genom
utskottsarbete och arbete i kommittéer.
Bakgrund
Den regeringsförklaring som skall avges
vid riksmötets öppningssammanträde är
ett särskilt slags muntligt meddelande,
som närmast svarar mot det tidigare
trontalet. Regeringsförklaringen skall
enligt vad avsikten är följas av en
debatt vid ett senare sammanträde.
Regeringsförklaringen utgör grundvalen
för den stora allmänpolitiska debatten i
riksmötets inledande skede.
Sådana särskilda skäl som kan föranleda
att regeringen inte avger en förklaring
i samband med riksmötets öppnande kunde
enligt Grundlagberedningen vara att
regeringen är en expeditionsministär
eller en ren ämbetsmannaregering.
Kostnaden för riksdagens högtidliga
öppnande beräknas av riksdagens
förvaltningskontor till omkring en
miljon kronor.
År 1995 avskaffades, i samband med en
större förändring av riksdagens
arbetsformer (förslag 1993/94:TK1-3,
bet. 1993/94:KU18), begreppen lagtima
och urtima riksmöten, och bestämmelsen
om avslutning av lagtima riksmöten
senast den 15 juni. I stället gäller att
ett riksmöte pågår till dess nästa
riksmöte börjar.
Den av talmanskonferensen tillsatta
Riksdagsutredningen, som förberedde
förändringen, ansåg att riksdagsåret
borde planeras flexiblare, och att
talmannen och talmanskonferensen borde
få vidgade befogenheter och ökat ansvar
när det gäller den årliga planeringen av
riksdagsarbetet. Plenifria veckor borde
läggas in regelbundet i kammarens
arbetsschema och längre plenifria
uppehåll göras kring jul, påsk och under
sommaren. I den utsträckning det ansågs
behövligt förutsattes utskotten
sammanträda även under plenifria
veckor/perioder.
Utskottet behandlade tillsammans med
Riksdagsutredningens förslag också en
motion om att var tredje eller var
fjärde vecka under riksmötet skulle vara
sammanträdesfri. Utskottet framhöll att
planeringen av förläggningen av
sammanträden ankom på talmannen i samråd
med talmanskonferensen och att det
demokratiska motivet till de
sammanträdesfria veckorna var att
ledamöterna då utför viktiga delar av
det politiska arbetet i sina valkretsar.
Utskottet förutsatte att
talmanskonferensen i den framtida
planeringen av kammarens arbetsschema
beaktade de synpunkter som
Riksdagsutredningen och motionären
framfört.
Ett normalt veckoschema under
pågående riksmöte innebär tid för
utskottssammanträden tisdag kl. 10.00
eller senare fram till kl. 14.00 och
torsdag morgon fram till kl. 12.00,
arbetsplenum i kammaren onsdag kl. 9.00
och eventuellt torsdag kl. 12.00 med
fortsättning efter frågestund kl. 14.00
samt sammanträde för interpellationssvar
tisdag kl. 14.00 och fredag kl. 9.00.
Partigrupperna sammanträder vanligen på
tisdagseftermiddagarna ca kl.
16.30-18.00.
Utskottets bedömning
Riksmötets inledning
Utskottet delar inte motionärernas
uppfattning om att riksmöten under
löpande valperiod inte bör inledas med
ett högtidligt öppnande. Utskottet
finner inte heller anledning att ändra
riksdagsordningens regler om avgivande
av regeringsförklaring. Motion
1996/97:K316 avstyrks.
Sammanträdesfria veckor
Vid behandlingen av Riksdagsutredningens
förslag om sammanträdesfria veckor
framhöll utskottet att det demokratiska
motivet till de sammanträdesfria
veckorna är att ledamöterna då utför
viktiga delar av det politiska arbetet i
sina valkretsar. Utskottet vill åter
understryka den stora betydelsen av
detta. Utskottet vill också understryka
att detta kräver möjlighet för
ledamöterna att kunna planera både
sådant arbete och deltagande i annan
verksamhet utanför riksdagen. Samtidigt
kan inte bortses från utskottens uppgift
att bereda ärenden till kammaren. Denna
uppgift kan ibland bli mer komplicerad
och kräva mer arbete och utredning inom
ett utskott än som rimligen kunnat
förutses. Att helt utesluta möjligheten
för utskotten att sammanträda under s.k.
plenifria veckor kan således knappast
anses möjligt. Utskottet vill dock
starkt understryka vikten av god
planering både för kammarens och
utskottens arbete, där utgångspunkten är
att utskottssammanträden under de
plenifria veckorna inte skall förekomma.
Vid planeringen av kammarens arbete
måste sålunda också beaktas utskottens
möjligheter att lägga upp sitt arbete
effektivt med hänsyn till de tider som
gäller för avlämnande av propositioner
och motioner.
Utskottet anser med det anförda att
något tillkännagivande med anledning av
motion 1996/97:K309 inte behövs.
Tid för kammar- och utskottssammanträden
Det utrymme som i riksdagens veckoschema
avsatts för utskotten att sammanträda
bör enligt utskottets uppfattning
normalt vara tillräckligt, och
ledamöterna bör inte, vilket förslaget i
motion 1996/97:K321 yrkande 2 innebär,
ställas inför valet att delta i
kammarens eller utskotts arbete.
Utskottet avstyrker motionen i denna
del.
Reglerna för utskottssammanträden under
pågående kammararbete är som ovan
framgått restriktiva. Någon ytterligare
inskränkning i utskottens
sammanträdesutrymme med hänsyn till
kammaren anser utskottet varken möjlig
eller önskvärd. Vad gäller sammanträden
i kommittéer och i andra sammanhang kan
det inte anses vara en fråga för
riksdagen att reglera. Utskottet
avstyrker motion 1996/97:K331 yrkande 2.
Vad beträffar frågan om en fast tid för
beslutsfattande/votering anser utskottet
att en sådan ordning har uppenbara
fördelar. Det är viktigt för ledamöterna
att kunna disponera sin tid på ett
effektivt sätt.
Det finns dock också nackdelar för
kammararbetet. Debatter kan behöva
brytas och tid gå till spillo, inte bara
för middagsuppehåll, frågestunder m.m.,
utan också för att i förväg fastställda
voteringsklockslag närmar sig. Sambandet
mellan debatter och beslutsfattande kan
bli än mera uttunnat än vad som nu är
fallet.
Även om fördelarna med fasta
voteringstider är betydande, är
utskottet inte berett att utan vidare
förorda en sådan ordning. Utskottet vill
erinra om att talmanskonferensens
arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor
har, som redovisas närmare i ett
följande avsnitt, fått i uppdrag att
göra en översyn av utskottsbetänkandenas
utformning och att bakgrunden till
uppdraget var bl.a. en önskan att
antalet voteringar i möjligaste mån
skulle begränsas. Utskottet förutsätter
att den fråga som aktualiseras i
motionen behandlas i arbetsgruppen och
blir föremål för övervägande i
talmanskonferensen.
Med det anförda avstyrks motion
1996/97:K321 yrkande 3.
Inriktningsbeslut
Motion
I motion 1996/97:K310 av Britta Sundin
m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
att inriktningsbesluten inom bl.a.
försvars- och forskningspolitik bör
fattas två år efter riksdagsvalet och
omfatta fyra år. Motionärerna anser att
beslutsperioder som avviker från
riksdagens valperiod leder till att
riksdagens inflytande över besluten
minskar, och beslutsperioderna bör
därför omfatta lika lång tid som
valperioden.
Bakgrund
Riksdagen godkände under 1978/79 års
riksmöte vissa riktlinjer för
forskningsplanering (prop. 1978/79:119,
bet. 1978/79:UbU44). I propositionen
refererades till
Forskningsrådsutredningens förslag att
regeringen en gång per valperiod skulle
lägga fram en principproposition om den
samlade FoU-politiken, ett regeringens
FoU-program, för riksdagen. Programmet
skulle avse en femårsperiod och
planeringen alltså göras rullande.
Föredragande statsrådet ansåg att
riksdag och regering borde rikta ökad
uppmärksamhet mot de långsiktiga och
övergripande FoU-frågorna för att skapa
förbättrad överblick och sammanhang, och
statsrådet ansåg utredningens förslag om
regeringsprogram för FoU i huvudsak väl
avvägt. En viktig effekt av regelbundna
FoU-program, utöver förbättrade
planeringsmöjligheter för myndigheter
med ansvar för FoU, borde enligt
statsrådet bli en intensifierad politisk
och allmän debatt om forskningsfrågor
både i riksdagen och annorstädes.
Inom försvaret arbetas sedan länge med
femåriga planeringsramar. Riksdagen har
också med fyra à fem års intervaller
fattat fleråriga försvarsbeslut. Utöver
förslag till treårsinriktning som
regeringen lämnat i budgetpropositionen,
har regeringen i
försvarsbeslutspropositionen (prop.
1996/97:4) föreslagit en sammanlagd
ekonomisk ram för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001.
I budgetpropositionsutredningens
betänkande Ny budgetproposition (SOU
1990:83 s. 46) hänvisas till den
indelning av myndigheter och
verksamheter i treåriga budgetcykler som
regeringen gjorde i budgetpropositionen
1989. Där redovisades att en viktig del
av utvecklingen av styrningen av den
statliga verksamheten består av en
omläggning av budgetprocessen. Avsikten
var att åstadkomma ett mer
dndamålsenligt innehåll i
budgetprocessen genom återkommande
fördjupad redovisning, analys och
prövning vart tredje år av hela den
verksamhet som en myndighet ansvarar
för.
I utredningsbetänkandet diskuterades
också riksdagens inflytande under
treårsperioden. Som en nackdel i
treårsrytmen nämndes att den kunde göra
det svårare för riksdagen att reagera
när det är politiskt motiverat att
reagera, men att riksdagen inte var helt
ovan vid den typ av planeringsramar som
blir vanliga i det nya systemet.
Besluten om femåriga försvarsramar var
det mest uppenbara exemplet, men även
inom andra områden hade man funnit
arbetsrutiner som kunde visa vägen, och
som ett exempel nämndes
utbildningsutskottets arbete med den
vart tredje år återkommande
forskningspropositionen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser inte att det finns
anledning för riksdagen att göra något
allmänt tillkännagivande av det slag som
aktualiseras i motion 1996/97:K310. Om
det inom ett visst utskotts
beredningsområde uppstår behov av att
ändra sådana beslutsperioder som avses i
motionen, kan givetvis detta utskott ta
initiativ till en sådan ändring.
Motionstid
Gällande bestämmelser
Varje riksdagsledamot får väcka förslag
- motion - i fråga om allt som kan komma
under riksdagens prövning, om inte annat
är bestämt i regeringsformen (4:3 RF).
Motioner med anledning av regeringens
propositioner får normalt väckas inom
femton dagar från det propositionen
anmäldes i kammaren (3:11 RO).
En gång om året får motioner väckas i
fråga om allt som kan komma under
riksdagens prövning (allmän motionstid).
Den allmänna motionstiden pågår normalt
samtidigt med motionstiden för
budgetpropositionen (3:10 RO) .
Motioner får också i vissa andra fall
väckas gemensamt av minst tio ledamöter
med anledning av händelse av större vikt
utan inskränkning till viss tid (3:15
RO).
Motioner
Den allmänna motionstiden och
möjligheten för ledamöterna att lämna in
motioner i allmänna ämnen utan
anknytning till avlämnade propositioner
tas upp i flera motioner.
I motion 1996/97:K304 av Eva Flyborg
(fp) anser motionären att
talmanskonferensen bör få i uppdrag att
lägga fram förslag till en reformerad
motionstid så att ledamöterna alltid kan
väcka motioner, när omständigheterna
påkallar det, eller så att den allmänna
motionstiden fördelas på tre eller fyra
gånger per år.
I motion 1996/97:K319 av Peter Weibull
Bernström och Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) anser motionärerna att
riksdagen bör besluta att
riksdagsledamöterna ges rätt att väcka
motioner vid varje tidpunkt riksmötet
pågår.
I motion 1996/97:K327 av Ronny Korsberg
och Roy Ottosson (mp) begärs ett
tillkännagivande om att motioner skall
få lämnas till riksdagen under hela
riksdagsåret.
I motion 1996/97:K305 av Sivert
Carlsson och andre vice talman Görel
Thurdin (c) begärs också ett uppdrag
till talmanskonferensen att se över den
allmänna motionsrätten och återkomma med
förslag till ändring. Motionärerna anser
att såväl demokratiska som arbetsmässiga
skäl talar för att en ny och mindre
restriktiv ordning bör införas. Den
allmänna motionstiden bör enligt
motionärerna utökas till att omfatta
någon eller några ytterligare perioder
utöver den som nu gäller.
I motion 1996/97:K324 av Gudrun
Lindvall m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om att allmänna
motionstiden bör skiljas från
motionstiden för budgetpropositionen och
förläggas till annan tid, förslagsvis
januari.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade senast frågan om
tiden för motionsrätt i sitt av
riksdagen godkända betänkande
1995/96:KU22. Utskottet ansåg därvid att
det i samband med den nya ordningen för
budgetprövningen kunde vara naturligt
att vissa förändringar beträffande
motionsverksamheten övervägdes och att
det kunde finnas skäl att på sikt
överväga vissa förändringar i
motionsrätten. Med hänsyn till
budgetpropositionens centrala roll i
riksdagsarbetet fanns det emellertid
anledning att avvakta utfallet av den
nya ordningen under en viss tid. De
föreliggande motionerna om utvidgning av
allmänna motionstiden avstyrktes.
Utskottets bedömning
Frågan om utvidgade möjligheter att
väcka motioner i allmänna ämnen har
aktualiserats motionsledes under lång
tid. Nuvarande bundenhet till en kort
hektisk tid, som också utgör motionstid
för de förslag som regeringen lägger
fram i budgetpropositionen, innebär risk
för att motioner utformas under stor
stress. Vidgade möjligheter att väcka
motioner skulle kunna innebära att
större omsorg kunde läggas ned på varje
motion. Ledamöterna skulle inte känna
sig tvingade att motionera i ett ämne,
främst av det skälet att nästa allmänna
motionstid ligger långt fram i tiden och
de därför måste passa på . Det är
därför möjligt att det sammanlagda
antalet motioner som väcks under ett
riksmöte skulle minska. En oinskränkt
rätt att under ett riksmöte motionera i
alla ämnen kan dock också utnyttjas på
ett sätt som försvårar en effektiv
ärendebehandling och gör att framför
allt utskotten får ägna
oproportionerligt mycket tid åt att
hantera enskilda motioner. Systemet med
en fast allmän motionstid underlättar
för utskotten att överblicka och planera
kommande arbete.
Vid sin senaste behandling av frågan
ansåg utskottet att det i samband med
den nya ordningen för budgetprövningen
kunde vara naturligt att vissa
förändringar beträffande
motionsverksamheten övervägdes och att
det kunde finnas skäl att på sikt
överväga vissa förändringar i
motionsrätten. Med hänsyn till
budgetpropositionens centrala roll i
riksdagsarbetet fanns det emellertid
anledning att avvakta utfallet av den
nya ordningen under en viss tid.
Utskottet anser att detta uttalande
alltjämt äger giltighet och anser att
frågan bör tas upp när erfarenheterna av
den nya budgetprövningen föreligger. Med
det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1996/97:K304, 1996/97:K305,
1996/97:K319, 1996/97:K324 och
1996/97:K327.
Utskottens beredningsområden m.m.
Gällande ordning
Förutom vissa speciella uppgifter som
konstitutionsutskottet och
finansutskottet har enligt
regeringsformen regleras utskottens
uppgifter i riksdagsordningen.
I huvudbestämmelser anges vissa
särskilda uppgifter för
konstitutionsutskottet, finansutskottet
och skatteutskottet. Riksdagen
föreskriver genom tilläggsbestämmelser
efter vilka grunder övriga ärenden skall
fördelas mellan utskott. Genom
tilläggsbestämmelser föreskrivs att
kulturutskottet skall bereda ärenden som
rör bl.a. folkbildning, och att
utbildningsutskottet skall bereda
ärenden om högre utbildning och
forskning samt skolväsendet. Ärenden om
anslag inom utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid tillhör
kulturutskottets beredning. Ärenden om
anslag inom utgiftsområdena 15
Studiestöd och 16 Utbildning och
universitetsforskning tillhör
utbildningsutskottets beredning.
Utrikesutskottet skall bereda ärenden
om bl.a. rikets förhållande till och
överenskommelser med andra stater och
mellanfolkliga organisationer samt
bistånd till annat lands utveckling.
Ärenden om anslag inom utgiftsområdena 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan samt 7 Internationellt bistånd
tillhör utrikesutskottets beredning.
Försvarsutskottet skall bl.a. bereda
ärenden om den militära och - i den mån
sådana ärenden inte tillhör något annat
utskotts beredning - den civila delen av
totalförsvaret samt ärenden om
samordningen inom totalförsvaret och om
fredsräddningstjänst. Ärenden om anslag
inom utgiftsområde 6 Totalförsvar
tillhör försvarsutskottets beredning.
Motioner
Folkbildningsfrågor
Beredningsansvaret och
utgiftsområdestillhörigheten för
folkbildningsfrågor tas upp i två
motioner. Båda motionerna syftar till
att folkbildningen skall knytas närmare
till andra utbildningsfrågor än till
kulturfrågor.
I motion 1996/97:K323 av Kristina
Nordström och Anders Ygeman (s) begär
motionärerna att riksdagen beslutar att
folkbildningsfrågorna flyttas till
utbildningsutskottets ansvarsområde.
Motionärerna anför att det är
missvisande att beskriva folkbildningen
som enbart kulturell verksamhet.
Folkbildningen måste enligt motionärerna
ses som ett utbildningsarbete, och
härtill hörande frågor bör därför
beredas inom utbildningsutskottet.
I motion 1996/97:K322 av Jan Backman
(m) begärs ett tillkännagivande om att
statsbidraget till folkhögskolorna borde
föras till utgiftsområde 16 (utbildning
och universitetsforskning) fr.o.m.
budgeten 1998. Motionären anför att
folkhögskolorna utgör en viktig del av
den samlade vuxenutbildningsverksamheten
i Sverige. Under förra budgetåret
utgjordes enligt motionären 85 % av
verksamheten av långa kurser med 23 500
studerande och 55 % av allmänna
behörighetsgivande kurser (1-3 år långa)
med 11 700 studerande. Motionären anser
det uppenbart att folkhögskolornas
anslag bör behandlas i samma ordning som
övrig vuxenutbildning och att det inom
utgiftsområde 16 bör föras till anslaget
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna.
Fredsfrämjande insatser
I motion 1996/97:U217 av Göran
Lennmarker m.fl. (m) yrkande 3 begär
motionärerna att riksdagen beslutar att
för 1998 överföra anslaget
Fredsfrämjande truppinsatser som nu
ligger inom utgiftsområde 6
(totalförsvar) till utgiftsområde 7
(internationellt bistånd) under
benämningen Fredsfrämjande insatser.
Bakgrund
Indelningen av budgeten i utgiftsområden
härstammar från de överväganden som
gjordes av Riksdagsutredningen i förslag
1993/94:TK3 (se bet. 1993/94:KU18) och
av en arbetsgrupp inom
talmanskonferensen i förslag 1995/96:TK2
(se bet. 1995/96:KU21).
Indelningen av den statliga budgeten i
utgiftsområden beslöts under förra årets
riksmöte (förslag 1995/96:TK2, bet.
1995/96:KU21). Riksdagen godkände därvid
ett förslag som innebar följande
omfattning av utgiftsområdena 5-7.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Utrikesförvaltning
Bidrag till vissa internationella
organisationer
Förenta nationerna
Nordiska ministerrådet
Europarådet m.fl.
Information om Sverige i utlandet
Svenska Institutet
Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE)
Nedrustning och säkerhetspolitiska
frågor SIPRI
Utrikespolitiska Institutet
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Försvarsmakten
Övriga försvarsmyndigheter
Fredsbevarande verksamhet (FN-styrkorna)
Kustbevakningen
Civil ledning och samordning
Övrigt civilt totalförsvar
Försörjning med industrivaror och
beredskapslagring
Befolkningsskydd och räddningstjänst
Psykologiskt försvar
Krigsarkiv och museer
Flygteknik
Försvarsforskning
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utvecklingssamarbete genom
internationella organ, Sida m.fl.
U-landsforskning och u-landsutbildning
Samarbete med Central- och Östeuropa
(inkl. miljöbistånd)
Förslaget att föra utgifterna för
fredsbevarande verksamhet (FN-styrkorna)
till utgiftsområde 6 (totalförsvar) i
stället för till utgiftsområde 5
(utrikesförvaltning och internationell
samverkan) lades fram av utskottet med
avvikelse från det förslag som
talmanskonferensens arbetsgrupp
utarbetat. Talmanskonferensen hade
föreslagit att anslaget för dessa
utgifter skulle föras till utgiftsområde
5.
Utskottet redogjorde för den tidigare
under riksmötet genomförda behandlingen
av regeringens proposition Totalförsvar
i förnyelse (prop. 1995/96:12). Däri
hade anförts att medel från
Utrikesdepartementets huvudtitel,
anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet,
borde föras till Försvarsdepartementets
huvudtitel fr.o.m. år 1997.
Försvarsutskottet (bet. 1995/96:FöU1)
hade inledningsvis erinrat om att
regeringen inte vid detta tillfälle
begärt något ställningstagande från
riksdagen i denna fråga.
Försvarsutskottet hade dock - eftersom
en av huvuduppgifterna för
Försvarsmakten framgent skulle vara att
kunna genomföra internationella
fredsfrämjande insatser - ansett det
rimligt att kostnaderna för verksamheten
fördes upp på Försvarsdepartementets
huvudtitel. De erfarenheter som gjordes
i internationella insatser skulle enligt
utskottets mening få en positiv effekt
även för Försvarsmakten.
Försvarsutskottet hade framhållit att
riksdagen under våren 1996 i särskild
ordning skulle komma att närmare besluta
om utgiftsområdena inom statsbudgeten
och det skulle först då bli aktuellt att
ta ställning i denna fråga från
riksdagens sida. Försvarsutskottet hade
hemställt att riksdagen med bifall till
propositionen skulle godkänna vad
regeringen förordat. De moderata
ledamöterna hade i ett särskilt yttrande
i den här aktuella delen av ärendet
konstaterat att något ställningstagande
i detta avseende vid tillfället inte var
aktuellt men understrukit motståndet
till förändringen som redovisades i en
egen motion. Riksdagen hade följt
försvarsutskottet.
Konstitutionsutskottet ansåg, med
hänsyn till att riksdagen principiellt
redan hade tagit ställning för det
alternativ som innebar att utgifter för
fredsbevarande verksamhet borde föras
till Försvarsdepartementets huvudtitel,
att utgifter för fredsbevarande
verksamhet borde tillhöra utgiftsområde
6 (totalförsvar) och beredas av
försvarsutskottet. Utskottet avstyrkte
det yrkande om avslag på
talmanskonferensens förslag som
framställts under utskottsbehandlingen.
I en reservation anförde utskottets
moderata ledamöter att arbetsgruppens
förslag hade antagits i politisk enighet
och att talmanskonferensens beslut med
anledning av förslaget också varit
enhälligt. Bakom denna enighet låg
överenskommelser mellan partierna och
kompromisser i en rad enskilda
sakfrågor. Reservanterna framhöll att en
uppgörelse av detta slag krävde att
partierna stod fast vid sina
ståndpunkter också vid utskotts- och
riksdagsbehandlingen. De påpekade vidare
att frågan om vart utgifterna för
fredsbevarande verksamhet skulle föras
hade tagits upp under
utskottsbehandlingen och att därigenom
uppgörelsen brutits i denna del. Enligt
reservanternas mening hade därmed
uppgörelsen även i sin helhet brutits,
och förslaget borde avslås.
Regeringen har i årets budgetproposition
(prop. 1996/97:1) föreslagit att
anslaget för Fredsbevarande verksamhet
under Utrikesdepartementets huvudtitel
fr.o.m. budgetåret 1997 delas upp på två
utgiftsområden. Kostnader som avser
fredsfrämjande verksamhet med trupp,
inklusive PFF-övningar, belastar därmed
utgiftsområde 6 (totalförsvar), medan
annan fredsfrämjande verksamhet belastar
utgiftsområde 5 (utrikesförvaltning och
internationell samverkan). Anslaget
Fredsbevarande verksamhet föreslås
benämnas Fredsfrämjande verksamhet. Det
skall användas för att bekosta insatser
med observatörer, olika typer av
övervakare, civilpoliser, för planerings-
och förhandlingsarbete samt för att
stödja seminarier, studier samt vissa
utbildningsinsatser i och kring ämnet
fredsfrämjande. Därutöver kan även
finansieras svensk kursverksamhet inom
PFF.
Försvarsutskottet har i yttrande
(1996/97:FöU1y) ansett att någon
omprövning inte bör ske inför
beredningen av budgeten för 1997 när det
gäller frågan om inom vilket
utgiftsområde utgifterna för
Försvarsmaktens internationella
fredsfrämjande verksamhet skall
finansieras och hänvisat till att
riksdagen under våren 1996 beslutat att
dessa skall finansieras inom
utgiftsområde 6 (totalförsvar).
Till utgiftsområde 5
(utrikesförvaltning och internationell
samverkan) föreslås i
budgetpropositionen ca 2,8 miljarder
kronor, varav till B 4 Fredsfrämjande
verksamhet ca 0,150 miljarder kronor.
Till utgiftsområde 6 (totalförsvar)
föreslås ca 42,4 miljarder kronor, varav
till A 2 Fredsfrämjande truppinsatser ca
0,473 miljarder kronor. Till
utgiftsområde 7 (internationellt
bistånd) föreslås ca 11,002 miljarder
kronor.
Till utgiftsområde 17 (kultur, medier,
trossamfund och fritid) föreslås ca 7,2
miljarder kronor. Av detta belopp
föreslås ca 2,4 miljarder kronor gå till
Folkbildning. Till utgiftsområde 16
(utbildning och universitetsforskning)
föreslås ca 25,4 miljarder kronor.
Regeringens förslag till fördelning av
statsbudgetens utgifter på
utgiftsområden m.m. för år 1997 har den
22 november 1996 godkänts av riksdagen
(bet. 1996/97:FiU1).
Utskottets bedömning
Frågan om utskottens beredningsområden,
om indelningen av statsbudgeten i
utgiftsområden och om vilka
utgiftsområden som borde tillhöra vilket
utskott behandlades av riksdagen så sent
som våren 1996. Riksdagen har nyligen
godtagit regeringens förslag till
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för år 1997 i aktuella
delar. Utskottet anser inte att det
finns anledning att nu ändra indelningen
inför kommande budgetår. Frågan kan dock
komma att aktualiseras vid en mera
samlad bedömning av erfarenheterna av
den nya ordningen för budgetprövning.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 1996/97:K322, 1996/97:K323
och 1996/97:U217 yrkande 3.
Budgetkontor i riksdagen
Motioner
I motion 1996/97:Ub10 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) begärs dels att riksdagen hos
regeringen begär förslag till hur ett
särskilt budgetkontor kan inrättas vid
riksdagen (yrkande 14), dels ett
tillkännagivande om den kompetens ett
budgetkontor vid riksdagen bör inneha
(yrkande 15).
Även i motion 1996/97:K328 av Roy
Ottosson (mp) begärs att riksdagen
beslutar inrätta ett budgetkontor.
Bakgrund
I olika sammanhang har önskemål
framförts om en förstärkning av
riksdagens resurser för beräkning av
budgeteffekter av olika förslag som rör
statsbudgetens inkomst- och utgiftssida.
Frågan har aktualiserats av bl.a.
riksdagens gruppledare och av olika
ledamöter i ledamotsenkäten om
förvaltningskontorets resurser.
Inom riksdagens utredningstjänst har
utförts en förstudie om ett budgetkontor
i riksdagen. Frågan bereds nu av en
beredningsgrupp under ordförandeskap av
riksdagsdirektören.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om att
inrätta ett budgetkontor i riksdagen är
under beredning. Något tillkännagivande
med anledning av motionerna 1996/97:K328
och 1996/97:Ub10 yrkandena 14 och 15
behövs därför inte.
Antalet ledamöter i utskott
Gällande bestämmelser
Enligt 4 kap. 3 § riksdagsordningen
skall varje utskott bestå av udda antal
ledamöter, lägst femton. I en
tilläggsbestämmelse, 4.3.1, anges att
antalet fastställs av riksdagen på
förslag av valberedningen.
Tilläggsbestämmelsen har haft denna
lydelse sedan den 1 juli 1990 och
tillämpades första gången efter
riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36).
Antalet suppleanter i utskotten
regleras av gemensamma bestämmelser om
val inom riksdagen i 7 kap.
riksdagsordningen. Suppleanter skall
utses till minst samma antal som de
ordinarie ledamöterna (7:8 RO).
Motion
I motion 1996/97:K315 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) begärs
att riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §
riksdagsordningen så att varje utskott
skall bestå av 15 ledamöter.
Motionärerna anser att den nuvarande
ordningen med 17 ordinarie ledamöter i
varje utskott medför brist på
suppleanter och att detta kan påverka
utskottsarbetet negativt. Numera är det
enligt motionärerna inte ovanligt att
partierna är underrepresenterade i
utskottsarbetet, t.o.m. då betänkanden
justeras.
Bakgrund med tidigare riksdagsbehandling
Då riksdagsordningen trädde i kraft
föreskrevs i tilläggsbestämmelsen att
varje utskott skulle bestå av 15
ledamöter. Bestämmelsen ändrades genom
beslut av riksdagen (bet. KU 1988/89:1)
efter riksdagsvalet 1988, då
Miljöpartiet valdes in i riksdagen. Då
skedde en utökning från 15 till 17
ordinarie platser i syfte att bereda
även detta parti representation i
utskotten.
Utskottet återkom till frågan om
utskottens storlek under det följande
riksmötet, då bestämmelsen fick sin
nuvarande lydelse. I betänkandet
1989/90:KU36 hänvisades bl.a. till
följande uttalande av
Grundlagberedningen i samband med den
nuvarande utskottsorganisationens
tillkomst (SOU 1969:62 s. 69).
Bestämmandet av antalet platser i varje
utskott påverkas - förutom av önskemålet
om utskottssysselsättning för
riksdagsledamöterna - av flera andra
faktorer.
En utgångspunkt är att alla
riksdagsärenden skall få en likvärdig
beredning. I konsekvens härmed bör man
sträva efter att ge de skilda utskotten
samma antal ledamöter. För att också i
övrigt behandlingen skall ske i
likartade yttre former, bör man undvika
att bilda utskott, som för att kunna
fullgöra sina arbetsuppgifter måste mera
permanent - delvis med undanskjutande av
utskottets plenum - förlägga arbetet
till avdelningar.
Om alla partier, som passerat
fyraprocentsspärren, skall få minst en
företrädare i utskott, måste antalet
platser i utskottet uppgå till lägst 25.
Ett så högt ledamotsantal bör inte
stipuleras. Men det är viktigt att
antalet platser inte sätts så lågt att
även någorlunda stora partier blir utan
utskottsrepresentation. Inget utskott
bör därför ha mindre än 15 ordinarie
ledamöter. Detta synes också vara ett
lämpligt antal för att utskotten skall
kunna arbeta i smidiga och effektiva
former. Från denna synpunkt bör i vart
fall en övre gräns för utskottens
storlek gå vid ungefär 20 platser (ett
så högt antal torde i praktiken komma
att väljas i huvudsak bara för särskilt
eller sammansatt utskott).
För att lika röstetal skall undvikas
bör utskotten ha udda ledamotsantal.
Utskottet påpekade att några nya
synpunkter inte framkom vid
riksdagsbehandlingen av ärendet (prop.
1970:40, bet. KU 1970:27).
Beträffande behandlingen under 1970-
och 1980-talen av frågan om principerna
för utskottens sammansättning hänvisades
till en redogörelse i betänkande
1988/89:KU1.
Utskottet anförde i sin bedömning under
1989/90 års riksmöte följande.
Utskottet anser att huvudregeln alltjämt
bör vara att varje riksdagsutskott har
15 ledamöter. Med tanke på de skiftande
partimässiga förhållandena i riksdagen
är det dock önskvärt med en viss
flexibilitet i ledamotsantalet utöver
det minimiantal av 15 som fastslås i
riksdagsordningens huvudbestämmelse. För
att utskotten skall kunna arbeta i
smidiga och effektiva former kan det
dock endast bli aktuellt med en utökning
med några enstaka platser. Undantagsvis
kan man tänka sig att ledamotsantalet är
olika i skilda utskott.
Om riksdagen vill förändra utskottens
ledamotsantal vid valperiodens inledning
förutsätter den nuvarande regleringen
att först ett konstitutionsutskott väljs
enligt gällande regler. Detta
konstitutionsutskott föreslår därefter
riksdagen att anta en ny
tilläggsbestämmelse. Sedan denna
bestämmelse antagits och trätt i kraft
kan utskottsvalen förrättas. Detta
förfarande är enligt utskottet alltför
tungrott. Därför bör - - -
ledamotsantalet fastställas av riksdagen
på förslag av valberedningen i samband
med att utskottsvalen förrättas i början
av varje valperiod. Beslutet om
ledamotsantalet bör fattas av riksdagen
innan valberedningens arbete med
utskottsnomineringarna påbörjas.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare
bedömning i frågan om ledamotsantalet i
utskott och avstyrker motion
1996/97:K315.
Partirepresentation i Europarådet och
OSSE
Gällande ordning
Bestämmelser
I 7 kap. riksdagsordningen finns
gemensamma bestämmelser om val inom
riksdagen. Dessa gäller också vissa
andra val än sådana som avser riksdagens
organ.
Kammaren skall bland riksdagens
ledamöter företa val av bl.a. 6
ledamöter i Europarådets svenska
delegation och 8 ledamöter i den svenska
delegationen till Parlamentariska
församlingen i konferensen om säkerhet
och samarbete i Europa, OSSE (7.1.1 RO).
Suppleanter utses i samma ordning (7:8
RO). Dessa val skall beredas av en inom
riksdagen utsedd valberedning.
Val kan ske genom godkännande av en
gemensam lista som upptar så många
personer som valet avser. Om
förutsättningar inte finns för sådant
val, skall val ske med slutna sedlar. Om
två eller flera personer skall utses
genom val med slutna sedlar, fördelas
platserna proportionellt mellan partier.
Platserna fördelas mellan partier genom
att de en efter en tilldelas det parti
som för varje gång visar det största
jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika
med partiets röstetal så länge ingen
plats har tilldelats partiet och erhålls
därefter genom att partiets röstetal
delas med det tal som motsvarar antalet
platser som redan har tilldelats partiet
ökat med ett. Metoden går under
benämningen heltalsmetoden eller
d´Hondts metod.
Organisationerna
Europarådet bildades år 1949 och fick
från början två huvudorgan - en
ministerkommitté och en rådgivande
(parlamentarisk) församling. Den
parlamentariska församlingen har en
viktig uppgift som debattforum för
aktuella politiska, ekonomiska,
juridiska, sociala och kulturella
frågor. Dess beslut har främst formen av
rekommendationer till ministerkommittén
men kan även vara uttalanden i form av
resolutioner m.m.
Församlingens medlemmar utses av
respektive medlemslands parlament. Vid
utgången av år 1996 hade församlingen
248 medlemmar. Sverige har 6 ordinarie
ledamöter och lika många suppleanter.
I Europarådets svenska delegation ingår
under innevarande valperiod 4 ordinarie
ledamöter från Socialdemokraterna och 2
från Moderata samlingspartiet.
Suppleanterna utgörs av 3 s-ledamöter, 2
m-ledamöter och 1 c-ledamot.
Organisationen, tidigare konferensen,
för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE, tidigare ESK) grundades vid
toppmöte i Helsingfors år 1975. I OSSE
deltar utom Europas stater Kanada,
Förenta staterna och de centralasiatiska
staterna i det f. d. Sovjet. Även andra
länder har viss insyn i och visst
samarbete med OSSE.
År 1991 träffade de deltagande staterna
en överenskommelse om att en
parlamentarisk församling skulle
inrättas. Församlingen skulle bestå av
245 ledamöter, varav Sverige skulle utse
8.
I den svenska OSSE-delegationen ingår
under innevarande valperiod 5 ordinarie
ledamöter från Socialdemokraterna, 2
från Moderata samlingspartiet och 1 från
Centerpartiet. Partirepresentationen är
densamma bland suppleanterna.
Motion
I motion 1996/97:K318 av Bengt Hurtig
m.fl. (v) begärs att riksdagen hos
talmanskonferensen begär förslag på
sådana regeländringar att samtliga
partier kan representeras i Europarådets
och OSSE:s parlamentariska församlingar
antingen som ordinarie, suppleanter
eller observatörer.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det saknas
möjlighet för Sverige att utöka antalet
ledamöter i de svenska delegationerna
till de nämnda organisationerna.
Utskottet anser inte heller att det
finns anledning att för dessa organ
frångå de grundläggande principerna för
val inom riksdagen. Utskottet hyser
förståelse för önskemålen om insyn och
delaktighet för riksdagens samtliga
partier men anser att detta får uppnås
genom studiebesök inom partiernas ram.
Utskottet avstyrker motion 1996/97:K318.
Miljön för kammardebatter
Ledamöternas placering i kammaren
Gällande bestämmelser
För varje ledamot skall det finnas en
särskild plats i plenisalen (2:3 RO).
Ledamöterna tar plats i plenisalen
valkretsvis, och särskilda platser skall
finnas för talmannen och för vice
talmännen (2.3.1 RO).
Motion
I motion 1996/97:K314 av Lars Tobisson
och Gunnar Hökmark (m) yrkas att
riksdagen beslutar att platsfördelningen
i riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter
valkrets. Enligt motionärerna tenderar
debatterna i riksdagen att bli utdragna
och svåröverskådliga när de förs med upp
till sju partier som deltagare. Även
ledamöternas placering i plenisalen
spelar en roll härvidlag. Enligt en
kartläggning av Interparlamentariska
unionen, som motionärerna hänvisar till,
hade endast 7 av 54 undersökta länder
valkretsindelningen som grund för
placeringen. I en klar majoritet av
länderna satt ledamöterna grupperade
efter politisk uppfattning. Motionärerna
anför också att kommun- och
landstingsfullmäktigeledamöter ofta
sitter partivis, liksom fallet är i
Europaparlamentet. En platsfördelning
efter partitillhörighet skulle enligt
motionärerna skänka debatten större
livfullhet och överskådlighet. Eftersom
en förändring i denna riktning inte lär
kräva någon större ombyggnad eller
installation av ny apparatur, bör
etgärden enligt motionärerna kunna
genomföras under innevarande eller
senast inför nästa mandatperiod.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid flera tillfällen,
senast i början av detta år (bet.
1995/96:KU22), avstyrkt motionsförslag
med samma innehåll som det nu aktuella.
I ett tidigare betänkande (bet.
1987/88:KU43) anförde utskottet med
anledning av en motion bl.a. att en
partivis placering av ledamöterna skulle
vara en markering av den framträdande
roll som de politiska partierna numera
spelar i riksdagen. Den skulle enligt
utskottet troligen också ha vissa andra
fördelar från kontakt- och
debattsynpunkt. Emellertid fanns det
enligt utskottets bedömning inte någon
tillräckligt stark opinion bland
ledamöterna för att bryta traditionen. I
ett senare betänkande (bet. 1992/93:KU9)
anförde utskottet bl.a. att effekterna
från debatt- och kontaktsynpunkt inte
skulle bli de som avsågs i den då
aktuella motionen. En omdisponering av
plenisalen måste ske, om man vill skapa
en tätare atmosfär vid debatterna, ansåg
utskottet och avstyrkte motionen.
Utskottet fann vid sin senaste
behandling inte anledning att frångå den
ståndpunkt som utskottet tidigare
intagit i denna fråga. Riksdagen avslog
också motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte heller nu
anledning att frångå sin tidigare
ståndpunkt i denna fråga. Motion
1996/97:K314 avstyrks.
Användning av de gamla kammarsalarna
Gällande bestämmelse
I plenisalen skall det enligt
riksdagsordningen finnas särskild plats
för varje ledamot (2:3 RO).
Motion
I motion 1996/97:K321 av Roy Ottosson
m.fl. (mp) yrkande 1 begär motionärerna
att riksdagen prövar om debatter med
anledning av utskottsbetänkanden kan
hållas i första- eller andrakammarsalen.
Motionärerna påpekar att dessa debatter
i regel besöks av ganska få ledamöter
och att kammaren därför ofta ger en
känsla av ödslighet. Denna känsla skulle
minskas om debatterna i stället kunde
hållas i första- eller andrakammarsalen.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan om
debatter i annan lokal än plenisalen
m.m.
Utskottet behandlade i sitt betänkande
KU 1987/88:43 en motion om att riksdagen
skulle besluta att på försök förlägga
frågestunder och/eller
interpellationsdebatter till endera av
de gamla kammarsalarna och att riksdagen
skulle uppdra åt förvaltningsstyrelsen
att vidta nödvändiga arrangemang för att
verkställa detta. Utskottet anförde att
en flyttning av vissa debatter till
mindre lokal inte skulle ha några
påtagliga fördelar från debattsynpunkt.
Däremot skulle det enligt utskottet
innebära praktiska svårigheter.
Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund
motionsförslaget.
Utskottet behandlade i sitt av
riksdagen godkända betänkande
1993/94:KU18 (s. 20) en motion av samme
motionär att ge förvaltningsstyrelsen i
uppdrag att inreda en lokal lämpad för
fråge- och interpellationsdebatter.
Utskottet konstaterade då att förslaget
var av intresse men av sådan art att det
krävdes ytterligare utredning och
vverväganden. Det fanns därför anledning
att återkomma i dessa frågor vid ett
senare tillfälle.
Sedan slutet av 1980-talet har vissa
förändringar gjorts i kammarens
inredning så att vid
interpellationsdebatter interpellanter
och svarande statsråd placeras nedanför
talmansstolen. Vid frågestunder finns de
deltagande statsråden i stolar nedanför
talmansstolen.
Under förra riksmötet presenterades en
programutredning om plenisalens
inredning som innebar att plenisalen
skulle byggas om och att platser skulle
reserveras kollektivt för partierna men
inte för enskilda ledamöter. Förslaget
var förenat med kostnader och det har
inte lett till någon åtgärd.
Utskottets bedömning
Inledningsvis konstaterar utskottet att
riksdagens plenisal ofta är för stor för
den aktivitet som pågår där. De
tillfällen då den är fylld av ledamöter
är betydligt färre än de tillfällen då
den ger ett ödsligt intryck. Vid de
tillfällen då alla ledamöter eller
nästintill alla är närvarande, behövs
emellertid platserna. Att var och en har
sin bestämda plats i kammaren kan också
ha andra fördelar.
Utskottet har tidigare påpekat att det
skulle innebära praktiska svårigheter
att flytta vissa debatter till en annan
lokal än kammaren. Detta gäller särskilt
debatter av utskottsbetänkanden, dvs.
arbetsplenum. Ett särskilt problem i
dessa fall är att ingen av de gamla
kammarsalarna är utrustad med
voteringsanläggning. Det förefaller inte
ändamålsenligt att förlägga just dessa
debatter till annan lokal än kammaren
och behålla kammaren för andra ändamål,
såsom - utom interpellationsdebatter och
frågestunder - fåtaliga tillfällen som
öppningssammanträden och allmänpolitiska
debatter.
Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motion 1996/97:K321 yrkande 1.
Användningen av ny teknik
Motion
I motion 1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt
(c) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande till talmanskonferensen
om behovet av förändrat arbetssätt i
kammaren genom utnyttjande av modern
teknik. Motionären anser att diagram och
bilder bör kunna visas både för
kammarens ledamöter och för närvarande
allmänhet. Intresset för debatterna bör
därigenom kunna stimuleras.
Bakgrund
I plenisalen finns utrustning för
visning både av bilder och diagram. Från
kammarkansliets sida brukar man dock,
med hänvisning bl.a. till
protokollföringen, erbjuda de ledamöter
som vill hänvisa till bilder och diagram
att i stället låta kopiera dem på papper
för utdelning på ledamöternas bord.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den utrustning
som motionären efterlyser finns
tillgänglig och att något
tillkännagivande med anledning av motion
1996/97:K331 yrkande 1 således inte
behövs.
Ledamöternas rätt till ledighet
Gällande bestämmelser om rätt till
ledighet och ersättning under ledighet
En riksdagsledamot kan efter prövning få
ledighet från sitt uppdrag (1:8 RO). Om
ledamoten beviljas ledigt för minst en
månad, skall uppdraget under den tiden
utövas av en ersättare.
Ansökan om ledighet skall avse viss tid
och innehålla skälen för ansökan. Om
ansökningen avser minst en månad, prövas
den av riksdagen. Om den avser kortare
tid eller tid under längre uppehåll i
kammarens arbete, prövas den dock av
talmannen.
Ledamöternas rätt till ekonomiska
förmåner regleras i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter. Förmåner, bl.a. arvode, utgår
inte för tid då ledamoten är ledig under
en månad eller längre tid av något annat
skäl än offentligt uppdrag,
militärtjänstgöring, sjukdom, vård av
barn m.fl. Med offentligt uppdrag avses
annat offentligt uppdrag än tjänst.
En ersättare i riksdagen har under den
tid han eller hon tjänstgör samma
ekonomiska förmåner som en ordinarie
ledamot.
Motion
I motion 1996/97:K329 av Charlotta L
Bjälkebring och Maggi Mikaelsson (v)
begär motionärerna att
talmanskonferensen skall få i uppdrag
lägga fram förslag som innebär att varje
ledamot en gång per mandatperiod skall
ha rätt till en månads sammanhängande
ledighet med bibehållen ersättning för
att praktisera inom verksamhetsområdet
för det utskott som ledamoten tillhör.
Under denna ledighet skall ersättare
kallas in, och därigenom skolas flera
personer in i riksdagens arbete.
Bakgrund
Författningsutredningen berörde i
betänkandet Sveriges statsskick (SOU
1963:18) frågan om vad som kan vara skäl
för att bevilja ansökan om ledighet.
Utredningen ansåg att, om det förelåg
laga förfall borde givetvis ansökan
beviljas, och för övriga fall borde
liksom tidigare en liberal praxis
tillämpas. En ledamot borde således
kunna beviljas ledighet för enskilda
angelägenheter, såsom
familjeangelägenheter, skötande av egen
tjänst eller eget företag, affärsresa
m.m.
Utskottet behandlade i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1995/96:KU22 en
motion om att ge ersättarna en mer aktiv
roll i riksdagens arbete.
Utskottet hänvisade till
Grundlagberedningens betänkande
Ersättare för riksdagsledamöterna (SOU
1970:17), där beredningen föreslog att
det skulle finnas ersättare för
riksdagsledamot som antingen är
frånvarande eller är talman eller
tillhör regeringen. Det främsta skälet
till förslaget var enligt beredningen
att ersättarsystemet skulle bidra till
att upprätthålla den partimässiga
balansen i riksdagen. I anslutning till
behandlingen av frågan om en eventuell
sänkning av antalet ledamöter i
riksdagen vid ett införande av ett
ersättarsystem anfördes att ersättare
kan sägas fylla uppgiften att förmedla
kontakter och impulser med
väljaropinionen på ungefär samma sätt
som de ordinarie ledamöterna.
Utskottet redovisade att
riksdagsförvaltningen i början av en ny
mandatperiod kontaktar varje ersättare
och översänder ett s.k. välkomstpaket,
innehållande bl.a. en hälsning från
riksdagsdirektören och allmän
information om riksdagen och dess
arbete. Ersättare får också ett reskort
av samma slag som ledamöterna, vilket
berättigar till fria resor som har
samband med uppdraget med tåg, flyg och
taxi. De som önskar får en
gratisprenumeration på tidningen Från
Riksdag & Departement. Ersättare som
inte tjänstgör i riksdagen har rätt att
efter rekvisition få sig tillsänd
riksdagstrycket i de delar som
ersättaren av sitt parti fått i uppgift
att bevaka. Härutöver står tre till fyra
bostadsrum ständigt i beredskap i
förvaltningshuset för ersättarnas
räkning. - Ersättarna får dock inte
någon utbildning av det slag som de
ordinarie ledamöterna får i form av
introduktion för nyvalda.
Utskottet konstaterade att ersättarnas
möjligheter att allmänt hålla sig à jour
med riksdagsarbetet är goda och att de
därmed utan alltför stora svårigheter
kan komma in i riksdagsarbetet för den
händelse de kallas in för tjänstgöring.
Utskottet ville erinra om att de
politiska partierna i riksdagen givetvis
har ett ansvar för att ersättarna får
det stöd som de, utöver den service de
får från riksdagsförvaltningen, behöver
för att fullt ut kunna fungera i rollen
som ersättare.
Utskottets bedömning
Riksdagen har normalt sommaruppehåll
från mitten av juni till mitten av
september samt över jul och ungefär var
fjärde vecka. Dessa uppehåll bör enligt
utskottets mening ge ledamöterna
tillräckligt utrymme för sådan
verksamhet som anges i motion
1996/97:K329, och utskottet avstyrker
motionen.
Informationsfrågor m.m.
Motioner
I tre motioner tas upp frågor med direkt
avseende på informationen till
medborgarna och till organisationer och
företag.
I motion 1996/97:K307 av Bengt Kronblad
m.fl. (s) begärs att riksdagen beslutar
att öka informationen om
riksdagsbesluten till allmänheten.
Motionärerna påpekar att det under ett
riksdagsår fattas ett stort antal beslut
som berör enskilda, organisationer,
företag, myndigheter och kommuner. De
anser att det är svårt att hålla sig
välinformerad om besluten och att
riksdagen därför två gånger om året bör
sammanställa en kort sammanfattande
information som skickas ut till alla
hushåll m.fl.
I motion 1996/97:K308 av Karl-Göran
Biörsmark (fp) begärs att riksdagen
öppnar en 020-linje till Sveriges
riksdag.
I motion 1996/97:K320 av Birgitta
Hambraeus (c) begärs att
talmanskonferensen ges i uppdrag att
utforma en modernare hantering av
riksdagsbesluten i syfte att göra det
lättare för icke invigda att snabbt få
klart för sig vad ett riksdagsbeslut
innebär. Motionären kritiserar
hanteringen med riksdagsskrivelser som
hänför sig till utskottsbetänkanden och
anser att riksdagsbesluten i stället bör
utformas som självständiga produkter.
Med utgångspunkt i utskottens
betänkanden borde enligt motionären med
några enkla knapptryckningar exempelvis
orden Utskottet hemställer kunna bytas
ut mot orden Riksdagen beslutar .
Ändringar i förhållande till
regeringsförslag kunde markeras
särskilt, och beslutad lagtext skulle
bli direkt tillgänglig.
En annan motion, motion 1996/97:K312 av
Barbro Johansson (mp), har också
betydelse för informationen till
allmänheten men får anses beröra i
första hand betoningen av olika partiers
inverkan på riksdagens arbete.
Motionären begär ett tillkännagivande om
ordningen för hur partier anges vad
gäller motioner och reservationer i
betänkanden m.m. Hon anser att det parti
som lämnat in en motion bör anges först
och partier som stöder motionen efter
det partiet. Motsvarande bör gälla
reservationer i utskottens betänkande,
där det parti som står för den motion
som reservationen gäller bör stå först,
även om representanterna för ett större
parti också reserverar sig för motionen.
En sådan ordning skulle innebära att
även personer utanför riksdagen skulle
se vilket parti som ursprungligen lagt
fram förslaget.
Bakgrund
Informationsverksamhet
Utskottet redovisade i sitt betänkande
1994/95:KU41 den samhällsinformation som
riksdagen då svarade för och planerade.
Ur betänkandet återges följande.
Riksdagens
samhällsinformationsverksamhet är mycket
omfattande. I vissa fall har riksdagen
ensamställning, t.ex. beträffande Rixlex
och Riksdagsbiblioteket. I andra
sammanhang rör det sig om en nära
samverkan med regeringskansliet, t.ex.
beträffande tidningen Från Riksdag &
Departement. Eftersom regeringskansliet
saknar en central servicefunktion på
samhällsinformationens område faller en
betydande del av allmänna förfrågningar
hos informationstjänsten i riksdagen.
Förfrågningar beträffande äldre
riksdagsbeslut besvaras i allmänhet av
Riksdagsbiblioteket.
Om tidningen Från Riksdag & Departement
angavs bl.a. följande.
Tidningens syfte inom den allmänna
samhällsinformationen skall enligt 1975
års riksdagsbeslut vara att underlätta
för personal i stat och kommun, företag
och organisationer samt för
förtroendevalda och övriga politiskt
intresserade att följa verksamheten i
riksdagen och regeringskansliet.
Tidningens policy bygger på de
redaktionella riktlinjer som riksdagen
fastställde 1975. Dessa riktlinjer
innebar närmast en minimibeställning av
redaktionell bevakning av regeringen och
riksdagen. Redaktionen utlovar numera en
heltäckande bevakning av alla
kommittédirektiv, utredningsbetänkanden,
departementspromemorior, propositioner
och utskottsbetänkanden och
riksdagsbeslut som bygger på dessa.
Sedan budgetåret 1992/93 tar tidningen
in betalda annonser.
- - -
Det dominerande innehållet i tidningen
är en löpande, heltäckande bevakning av
den centrala statliga beslutsprocessen.
Dessutom publiceras egna artiklar med
anknytning till de ämnen tidningen
behandlar. Nyutgivna SFS förtecknas
fortlöpande. Återkommande inslag är
krönikor över skattelagstiftning och
annan lagstiftning, förteckningar över
föregående års utgivning av SOU, Ds och
kommittédirektiv samt sammanställningar
av pågående och avslutade utredningar.
Hösten 1993 framställdes en
specialtidning om Sverige och EES inför
EES-avtalets ikraftträdande den 1
januari 1994.
En gång om året utges Riksdagens årsbok,
som innehåller en översikt över vad som
hänt under det senaste riksmötet.
I årets budgetproposition (prop.
1996/97:1), utgiftsområde 1 anslag B 2,
redovisas följande.
Ett annat utvecklingsprojekt som pågår
har till syfte att under kommande höst
presentera riksdagen på en s.k. hemsida
på Internet (World Wide Web). Riksdagen
har ett omfattande informationsmaterial
som avses göras tillgängligt för
medborgarna via Internet. Det gäller
information om såväl riksdagen som
institution som beslutsprocessen och
riksdagens dokument. Denna verksamhet
som är helt ny kommer att under hela
budgetåret 1997 bedrivas som ett projekt
med en ekonomisk ram som projektet får
hålla sig inom. Avsikten är att under
budgetåret successivt utveckla system
som möjliggör en långt driven automatik
för att koda och lägga in information på
vår hemsida. Avsikten är vidare att få
erfarenhet och underlag för att senare
kunna återkomma med förslag om permanent
organisation för verksamheten från och
med 1998.
Riksdagens förvaltningskontor har den 25
september 1996 fastställt riktlinjer för
riksdagens informationsverksamhet.
Enligt dessa riktlinjer skall
riksdagsförvaltningen bl.a.
tillhandahålla och aktivt sprida
information i muntlig, skriftlig och
elektronisk form.
Detta gäller riksdagens grunddokument,
det s.k. riksdagstrycket. Det gäller
också dels bearbetad information för
olika behov: basmaterial,
referenslitteratur,
fördjupningsmaterial, nyhetsinformation,
dels individuellt anpassad information,
t.ex. genom svar på frågor vid besök,
per telefon och brev eller via e-post.
Målen för riksdagens externa
informationsverksamhet anges i
riktlinjerna vara
- att säkerställa att medborgarna har
tillgång till information om riksdagen
och dess arbete,
- att öka medborgarnas kunskaper om
och intresse för riksdagen och dess
arbete och om de demokratiska vägarna
för insyn i och påverkan på
beslutsprocessen,
- samt att medverka till att skapa
respekt och förståelse för folkstyret.
Frågan om 020-nummer berörs av en
pågående utredning.
STATTEL-delegationen (C 1991:03)
tillsattes av regeringen i april 1991
och har enligt sina direktiv (dir.
1991:29) i uppdrag att genomföra
åtgärder för att effektivisera statliga
myndigheters telekommunikationer. I
direktiven uppmärksammas 020-tjänsten,
som innebär att den som abonnerar på
tjänsten står för trafikavgifterna för
inkommande samtal med undantag för
avgiften för den första markeringen,
vilken den uppringande står för. Det
betonas i direktiven att ett införande
av en sådan tjänst bedöms kraftigt öka
statens kostnader, varför även andra
lösningar måste utredas.
Delegationen beräknas slutföra sitt
arbete före utgången av år 1996.
Utformningen av utskottsbetänkanden
Talmanskonferensens arbetsgrupp för
vissa riksdagsfrågor fick den 5 april
1995 (talmanskonferensens protokoll
1994/95:6.7) ett uppdrag att se över
utformningen av utskottsbetänkanden
särskilt i fråga om tekniken för
hemställan och reservationer. Arbetet
leds av kammarsekreteraren. Med hänsyn
till att även erfarenheterna av den nya
ordningen för budgetprövningen bör
beaktas, har arbetet enligt uppgift ännu
inte tagit fastare form. Bakgrunden till
uppdraget var enligt vad som framgår av
protokollet en önskan bl.a. att antalet
voteringar i möjligaste mån skulle
begränsas.
Inom förvaltningskontoret pågår
fortlöpande ett utvecklingsarbete i
syfte att med datorteknikens hjälp
utveckla framställningen av
utskottsbetänkanden och annat
riksdagstryck.
Vad beträffar den inbördes ordningen
mellan reservanter eller motionärer i
riksdagstrycket gäller följande. De som
deltagit i ett utskotts beslut anges i
utskottsbetänkandet i den ordning som de
valts in i utskottet. Samma ordning
används för att ange vilka som
reserverar sig mot beslutet. Av detta
följer att en reservant som
representerar ett mindre parti och som
valts in sent, inte kommer att stå som
första namn i en reservation, om
reservationen stöds av andra ledamöter
som valts in tidigare i utskottet.
Ordningen mellan namnen påverkas inte av
från vilket parti den motion kommer som
ligger till grund för reservationen. Den
inbördes ordningen mellan flera
motionärer i en motion bestäms av
motionärerna själva.
Tidigare utskottsbehandling av vissa
frågor
Utskottet behandlade en motion om
omformning av utskottsbetänkanden till
riksdagsbeslut i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1990/91:KU42.
Utskottet hänvisade därvid till ett
pågående utvecklingsarbete inom
förvaltningskontoret i syfte att med
datorteknikens hjälp göra
riksdagsbesluten mera lättillgängliga.
Utskottet ansåg att motionens förslag
borde övervägas i detta sammanhang och
att någon riksdagens åtgärd därutöver
inte var erforderlig.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen
under senare år behandlat och avslagit
motioner om inrättande av 020-nummer för
samtal till riksdagen. Utskottet har
härvid hänvisat till STATTEL-
delegationens arbete med frågan om
användning av 020-linjer inom statlig
verksamhet. Vid behandling av frågan
våren 1994 inhämtade utskottet också och
redovisade upplysningar från Riksdagens
förvaltningskontor om beräknade
kostnader för 020-nummer till riksdagen
(bet. 1993/94:KU35). Utskottet vidhöll
sin tidigare inställning att STATTEL-
delegationens arbete med frågan om
användning av 020-linjer inom statlig
verksamhet borde avvaktas.
Vid sin senaste behandling av frågan
(se bet. 1994/95:KU41) konstaterade
utskottet att ingenting ändrats i
sakfrågan sedan våren 1994 och att
enligt den senaste kommittéberättelsen
STATTEL-delegationen beräknades avsluta
sitt arbete först före utgången av år
1996. Med hänvisning till detta och den
tidigare redovisade kostnadsberäkningen
avstyrktes den föreliggande motionen.
Riksdagen övertog den 1 januari 1996
från regeringskansliet ansvaret för
information om Europeiska unionen. Det
sekretariat för Europainformation som
tidigare fanns inom Utrikesdepartementet
hade ett 020-nummer, och då riksdagen
övertog ansvaret för informationen genom
EU-upplysningen behölls denna tjänst.
Fr.o.m. den 1 januari 1997 kommer ett
020-nummer (020-349 000) att införas
även för Press- och informationskansliet
inom riksdagen. Utöver detta kan i
sammanhanget nämnas att
prenumerationsavgiften för tillgång till
Rixlex via modem avskaffades vid
halvårsskiftet, vilket gör att sökning i
Rixlex kan göras på ett sätt som i
praktiken motsvarar 020-nummer.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan har Riksdagens
förvaltningskontor nyligen fastställt
riktlinjer för riksdagens
informationsverksamhet. Att två gånger
om året, så som föreslås i motion
1996/97:K307, göra utskick till samtliga
hushåll m.fl. med information om de
beslut som fattats under det senaste
halvåret skulle medföra ansenliga
kostnader, utan att nödvändigtvis vara
det bästa sättet att sprida väsentlig
information. Utskottet avstyrker
motionen.
Som också framgår ovan har användningen
av 020-nummer i riksdagen ökat.
Utskottet finner inte skäl att frångå
sin tidigare bedömning i frågan om
införande av ytterligare 020-nummer.
Motion 1996/97:K308 avstyrks.
I fråga om utformningen av
utskottsbetänkanden finns, som vidare
framgår ovan, ett uppdrag för
talmanskonferensens arbetsgrupp för
vissa riksdagsfrågor att göra en
översyn. Därvid kan även beaktas de
intressen som nämns i motion
1996/97:K320. Utskottet vill också
erinra om det teknikutvecklingsarbete
som pågår inom förvaltningskontoret, och
utskottet förutsätter att erforderlig
uppmärksamhet därvid ägnas åt
möjligheten att vid framställning av
riksdagstryck plocka fram och
återanvända texter från tidigare
dokument i beslutskedjan, såsom
propositioner och motioner för
utskottsbetänkanden.
Utskottet anser med hänsyn till det
anförda att något uttalande av riksdagen
med anledning av motionen inte behövs.
Den inbördes ordningen mellan
reservanter i utskottsbetänkanden utgår
som utskottet ovan redogjort för från
ordningen för inval i utskottet.
Utskottet anser inte att det finns skäl
att frångå denna fasta ordning, särskilt
som det inte kan uteslutas att en annan
ordning skulle kunna leda till onödiga
intresseavvägningar och
bedömningsfrågor. Utskottet anser inte
heller att det finns skäl för utskottet
att göra något uttalande om den inbördes
ordningen mellan motionärerna i en
motion. Utskottet avstyrker således
motion 1996/97:K312.
Särskilda uppgifter inom förvaltningen
Biografiverk
Motion
I motion 1996/97:K306 av Birger Hagård
(m) begärs att riksdagen uppdrar åt
förvaltningsstyrelsen att genom
Riksdagsbiblioteket förbereda ett
biografiverk över ståndsriksdagarnas
ledamöter. Motionären påpekar att ett
biografiverk över tvåkammarriksdagen
1867-1970 har utkommit i fem band och
att därefter också två tilläggsband
avseende tiden 1971-1993/94 har
utkommit.
Bakgrund
Förvaltningsstyrelsen beslöt den 23
oktober 1996 att entlediga
Biografikommittén, som slutfört sitt
uppdrag.
Från förvaltningskontoret har inhämtats
att tidsåtgången för en person på deltid
att utarbeta ett biografiverk enligt
motionen kan uppskattas till ca 10 år
och personalkostnaden till minst 200 000
kr om året. Till detta kommer kostnader
för teknisk utrustning, resor och
tryckning.
Utskottets bedömning
Uppgiften att iordningställa ett
biografiverk över ståndsriksdagarnas
ledamöter ligger inte självklart inom
riksdagens ansvar, utan skulle kunna ses
som en uppgift för fristående historisk
forskning. Något sådant uppdrag som
begärs i motionen vill utskottet därför
inte ställa sig bakom. Utskottet anser
dock liksom motionären att ett sådant
verk vore av värde, och utskottet utgår
från att förvaltningskontoret i mån av
tillgängliga resurser medverkar till att
verket kommer till stånd.
Utsmyckning m.m.
Motioner
I motion 1996/97:K326 av Ewa Larsson
(mp) begär motionären att
förvaltningsstyrelsen skall utreda
möjligheterna att uppföra en fontän på
Riksplan. Hon anser att en fontän,
vattenspegel eller vattentrappa skulle
hjälpa till att få den hårt exploaterade
Helgeandsholmen lite mer mänsklig och
grön, och hon vill gärna ha ett
vattenspel färdigt till
kulturhuvudstadsåret 1998.
Vattnet och dess symbolvärde för
Stockholm tas upp också i motion
1996/97:K330 av Ingvar Eriksson och Karl-
Gösta Svenson (m). Motionärerna önskar
ett tillkännagivande till regeringen om
att det bör inrättas en laxtrappa i
Stallkanalen. Den fördämning som skall
höja vattenståndet vid Riksdagshuset
hindrar nämligen fisken. En enkel
laxtrappa eller annan anordning skulle
enligt motionärerna kunna göras till
rimligt låg kostnad och finansieras inom
ramen för riksdagsbyggnadernas
underhållsbudget med eventuellt bidrag
från Stockholms kommun.
Bakgrund
Bland aktuella byggprojekt inom
fastighetsenheten omfattar ett projekt
frågan om dammbyggnader i Stallkanalen
och Norrström. Pågående utredningsarbete
innehåller förslag med möjlighet för
fiskvandring m.m.
I fråga om den ifrågasatta fontänen på
Riksplan har från förvaltningskontoret
påpekats att Riksplan utformades som en
arkitektonisk och genomarbetad helhet av
erkända arkitekter i samband med
ombyggnadsprojektet 1983. Vidare har
påpekats att samråd bör ske med bl.a.
Stockholms stad om eventuella
förändringar och att uppförande av en
fontän skulle vara förenat med ansenliga
kostnader.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om
dammbyggnader och vattenföringen kring
Helgeandsholmen behandlas inom
riksdagens förvaltning. Utskottet anser
inte att någon ytterligare utredning av
frågan bör ske inom ramen för
utskottsbehandlingen utan utgår från att
förvaltningskontoret bevakar att
behövliga åtgärder vidtas.
Utskottet finner inte heller anledning
att gå närmare in på frågan om en fontän
på Riksplan. Något uppdrag till
förvaltningsstyrelsen bör inte ges.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1996/97:K326 och
1996/97:K330.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksmötets
inledning
att riksdagen avslår motion
1996/97:K316,
2. beträffande sammanträdesfria
veckor
att riksdagen avslår motion
1996/97:K309,
3. beträffande kammar- och
utskottssammanträden
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K321 yrkande 2 och
1996/97:K331 yrkande 2,
4. beträffande fast tidpunkt för
votering
att riksdagen avslår motion
1996/97:K321 yrkande 3,
5. beträffande
inriktningsbeslut
att riksdagen avslår motion
1996/97:K310,
6. beträffande allmän
motionstid
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K304, 1996/97:K305,
1996/97:K319, 1996/97:K324 och
1996/97:K327,
7. beträffande utgiftsområden
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K322, 1996/97:K323 och
1996/97:U217 yrkande 3,
res. 1 (m)
8. beträffande budgetkontor
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K328 och 1996/97:Ub10
yrkandena 14 och 15,
9. beträffande antalet ledamöter
i utskott
att riksdagen avslår motion
1996/97:K315,
res. 2 (m)
10. beträffande
partirepresentation i olika organ
att riksdagen avslår motion
1996/97:K318,
res. 3 (v)
11. beträffande ledamöternas
placering i kammaren
att riksdagen avslår motion
1996/97:K314,
res. 4 (m)
12. beträffande debatter om
utskottsbetänkanden i de gamla
kammarsalarna
att riksdagen avslår motion
1996/97:K321 yrkande 1,
res. 5 (fp, mp)
13. beträffande teknikutrustning
i kammaren
att riksdagen avslår motion
1996/97:K331 yrkande 1,
14. beträffande ledighet för
praktik
att riksdagen avslår motion
1996/97:K329,
15. beträffande
informationsfrågor
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K307, 1996/97:K308,
1996/97:K312 och 1996/97:K320,
16. beträffande biografiverk
att riksdagen avslår motion
1996/97:K306,
17. beträffande utsmyckning m.m.
kring riksdagens hus
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:K326 och 1996/97:K330.
Stockholm den 5 december 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel
Andersson (s), Widar Andersson (s),
Birger Hagård (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c),
Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger
(m), Mats Berglind (s), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp), Birgitta Gidblom
(s), Margitta Edgren (fp) och Bengt
Hurtig (v).
Reservationer
1. Utgiftsområden m.m. (mom. 7)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry
Martinger och Inger René (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Utskottets bedömning som börjar
på s. 14 bort ha följande lydelse:
Anslaget till de internationella
fredsbevarande styrkorna bör, som
föreslås i motion U217, fr.o.m.
budgetåret 1998 överföras från
utgiftsområde 6 Totalförsvar till
utgiftsområde 7 Internationellt bistå.
Någon ändring i fråga om
beredningsansvar och
utgiftsområdestillhörighet för
folkbildningsfrågor är utskottet däremot
inte nu berett att förorda.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande utgiftsområden m.m.
att riksdagen med avslag på
motionerna 1996/97:K322 och
1996/97:K323 och med anledning av
motion 1996/97:U217 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Antalet ledamöter i utskott (mom. 9)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry
Martinger och Inger René (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Utskottets bedömning på s. 17
bort ha följande lydelse:
Frågan om antalet utskottsplatser har
behandlats vid ett flertal tillfällen
både av offentliga utredningar och i
riksdagen. Såväl Grundlagberedningen som
Folkstyrelsekommittén fann att det inte
var lämpligt att föreslå så många
ordinarie platser i utskotten att det
skulle garantera utskottsrepresentation
för samtliga partier som passerat 4-
procentsspärren. Enligt
Grundlagberedningen skulle man med 15
platser i varje utskott garantera att
någorlunda stora partier erhöll
utskottsrepresentation. Samtidigt ansågs
detta vara ett lämpligt antal för att
utskotten skulle kunna arbeta i smidiga
och effektiva former. Denna uppfattning
har inte ifrågasatts, vare sig i
Folkstyrelsekommittén eller när frågan
om utskottens sammansättning behandlats
i riksdagen.
De farhågor mot en utökning av antalet
utskottsplatser som uttrycktes i en
reservation till utskottets betänkande
KU 1988/89:1 har enligt utskottets
uppfattning besannats. Bl.a. har
utskottsarbetet påverkats negativt av
att det större antalet ledamöter medfört
brist på suppleanter så att partierna
haft svårt att vara fullt representerade
i utskottet t.o.m. då betänkandena
justeras.
Med hänsyn till det anförda föreslår
utskottet att riksdagen med anledning av
motion 1996/97:K315 beslutar ändra
riksdagsordningen så som framgår av
hemställan.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande antalet ledamöter i
utskott
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:K315 antar följande
Förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om
riksdagsordningen
dels att 4 kap. 3 § skall ha följande
lydelse,
dels att tilläggsbestämmelsen 4.3.1
skall upphöra att gälla.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
Varje utskott Varje utskott
skall bestå av udda skall bestå av
antal ledamöter, femton ledamöter.
lägst femton.
__________________
Denna lag träder i kraft den dag då
nästa nyvalda riksdag samlas.
3. Partirepresentation i olika organ
(mom. 10)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Utskottets bedömning på s. 18
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor
betydelse att samtliga riksdagspartier
får möjlighet till insyn och delaktighet
i de parlamentariska församlingarna inom
Europarådet och OSSE. Eftersom det med
nuvarande regler inte finns möjlighet
att säkerställa en sådan ordning anser
utskottet att riksdagen bör ge
talmanskonferensen i uppdrag att lämna
förslag till de ändringar i valreglerna
som behövs.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande partirepresentation
i olika organ
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:K318 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört,
4. Ledamöternas placering i kammaren
(mom. 11)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry
Martinger och Inger René (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Utskottets bedömning på s. 20
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det i dag
finns ett ökat intresse för en partivis
placering av ledamöterna i plenisalen.
Med hänsyn till detta och till de
argument som tidigare förts fram och som
utvecklas i motion 1996/97:K314 bör
riksdagen besluta om sådan ändring av
riksdagsordningen som begärs i motionen.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande ledamöternas
placering i kammaren
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:K314 antar följande
Förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att
tilläggsbestämmelsen 2.3.1 i
riksdagsordningen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2.3.1
Ledamöterna tager Ledamöterna tager
plats i plenisalen plats i plenisalen
valkretsvis. partivis. Särskilda
Särskilda platser platser skall
skall finnas för finnas för
talmannen och vice talmannen och vice
talmännen samt för talmännen samt för
statsråden. statsråden.
__________________
Denna lag träder i kraft den 1
september 1997.
5. Debatter om utskottsbetänkanden i de
gamla kammarsalarna (mom. 12)
Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson
(mp) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Utskottets bedömning på s. 21
som börjar med Inledningsvis
konstaterar och slutar med yrkande 1
bort ha följande lydelse:
Riksdagens plenisal är ofta för stor
för den aktivitet som pågår där. Det är
endast vid få tillfällen som den är
fylld av ledamöter. Debattatmosfären
blir därmed ödslig, och utskottet anser
att det finns goda skäl att försöksvis
hålla vissa debatter i första- eller
andrakammarsalen. I motion K321 berörs
endast debatter med anledning av
utskottsbetänkanden, och utskottet får
därför inskränka sitt förslag till att
omfatta dessa debatter.
Som utskottet konstaterade vid sin
behandling av en liknande motion under
1993/94 års riksmöte kan förslaget kräva
ytterligare utredning och överväganden.
Bl.a. bör erinras om att det i
riksdagsordningen föreskrivs att det för
varje ledamot skall finnas en särskild
plats i plenisalen. Även om det inte
finns någon bestämmelse om att kammarens
sammanträden skall hållas i plenisalen,
ligger det nära till hands att det har
förutsatts att sammanträdet hålls i en
lokal där varje ledamot har en särskild
plats. Vidare inser utskottet att det,
främst för kammarkansliets del, kan vara
förenat med praktiska svårigheter att
växla mellan olika sammanträdeslokaler.
Talmanskonferensens arbetsgrupp för
vissa riksdagsfrågor bör därför få i
uppdrag att överväga vilka åtgärder som
krävs för att de nämnda debatterna på
försök skall kunna hållas i första-
eller andrakammarsalen.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande debatter om
utskottsbetänkanden i de gamla
kammarsalarna
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:K321 yrkande 1 som sin mening
ger talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Partirepresentation i olika organ (mom.
10)
Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson
(mp) och Margitta Edgren (fp) anför:
Vi anser det vara av stor betydelse att
samtliga riksdagspartier får insyn i och
har möjlighet att delta i Europarådets
och OSSE:s parlamentariska församlingar.
Vi anser det emellertid inte vara
lämpligt med någon särreglering av dessa
val, som avviker från de grundläggande
och väl etablerade principerna för val
inom riksdagen. Vi anser därför att de
större partierna bör visa större
förståelse för behovet av allsidig
representation inom de nämnda
församlingarna och medverkar till att en
sådan kommer till stånd.