I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under den
allmänna motionstiden år 1996 och som tar upp frågor om skärpningar i
vapenlagstiftningen.
Utskottet gör med anledning av en motion ett tillkännagivande till
regeringen som går ut på att knivförbudslagens tillämplighet i rummet bör
belysas i beredningen av Vapenutredningens betänkande. Övriga motionsyrkanden
avstyrks med hänvisning till det pågående utrednings- och beredningsarbetet på
området.
I ärendet föreligger två reservationer (mp och kd respektive c).
Motionerna
1996/97:Ju704 av Lars Hedfors (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en komplettering av den s.k.
knivlagen med ett förbud mot att till ungdomar under 18 år försälja knivar och
liknande tillhyggen.
1996/97:Ju709 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av vapeninnehav,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i knivlagen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medföra skjutvapen på platser som anges i knivlagen.
1996/97:Ju908 av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande våldsbrott vid
vilka vapen använts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag syftande till att spåra och effektivt beivra illegal
vapenhantering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utöka och effektivisera kontrollen av militära och civila
vapenförråd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kontrollen vid våra gränser skärps i syfte att förhindra
illegal vapeninförsel.
Utskottet
Vapenlagen (1996:67) innehåller bestämmelser om enskildas och organisationers
m.fl. befattning med skjutvapen m.m. och med ammunition. Den är inte
tillämplig på staten. Lagen kompletteras av vapenförordningen (1996: 70) och
av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen
(RPS FS 1996:6). Härutöver finns ytterligare bestämmelser om vapen och
ammunition, bl.a. om tillverkning och utförsel av vissa skjutvapen och viss
ammunition i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och om hantering och import av
ammunition i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Den nu gällande vapenlagen trädde alltså i kraft år 1996 (prop. 1995/96:52,
JuU12, rskr. 146). Den ersatte den då gällande vapenlagen (1973:1176) men
innebar inga större materiella förändringar. I 1995 års ärende handlade det i
stället främst om att ge vapenlagen en modern lagteknisk utformning samtidigt
som lagen anpassades till EG:s direktiv (91/477/EEG) om kontroll av förvärv
och innehav av vapen. Dessförinnan hade vapenlagen varit föremål för ändringar
vid ett stort antal tillfällen, senast år 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33,
rskr. 300, SFS 1991:1181) då lagstiftningen skärptes i olika hänseenden. Det
handlade då bl.a. om en skärpning av bestämmelserna om förvärv och innehav av
ammunition och om strängare krav på förvaringen av vapen. Vidare förtydligades
och i viss mån skärptes reglerna om återkallelse av vapentillstånd. I ärendet
påtalade utskottet också behovet av den modernisering av lagen som genomfördes
år 1995.
Straffet för olaga vapeninnehav och olovlig överlåtelse av vapen (numera
vapenbrott) skärptes år 1993 genom att en särskild straffskala för grovt brott
infördes (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220, SFS 1993:208).
Vapenlagen är inte tillämplig på vapen som används inom Försvarsmakten eller
andra statliga myndigheter. Regler finns i stället i förordningen (1996:31) om
statliga myndigheters skjutvapen m.m.
Knivar, andra stick- och skärvapen samt vissa andra föremål som är ägnade
att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa faller utanför
vapenlagen. Bestämmelser om sådana vapen finns i lagen (1988:254) om förbud
beträffande knivar och andra farliga föremål (knivförbudslagen) och, såvitt
avser införsel, i förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa
farliga föremål.
Införsel av vapen och ammunition är reglerad och kräver i princip tillstånd.
Regeringen beslutade i mars 1995 om en genomgripande översyn av
vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. Utredningen
har bl.a. till uppgift att utvärdera 1992 års ändringar i lagstiftningen. I
uppdraget ingår också att göra en utvärdering av knivförbudslagen, något som
utskottet framförde önskemål om i samband med lagens antagande. Utredningen,
som antagit namnet 1995 års vapenutredning, har avlämnat ett delbetänkande
(SOU 1996:50) Förbud mot vapen på allmän plats m.m. som har remissbehandlats
och för närvarande bereds i Justitiedepartementet. Utredningens slutbetänkande
väntas i slutet av år 1997.
Gällande rätt m.m.
Vapenlagen innehåller regler om lagens tillämpningsområde (1 kap.), tillstånd
och register (2 kap.), utlåning av skjutvapen (3 kap.), ändring, reparation
och skrotning av skjutvapen (4 kap.), förvaring och transport av skjutvapen
och ammunition (5 kap.), återkallelse av tillstånd, omhändertagande av vapen
och ammunition, m.m. (6 kap.), inlösen av vapen och ammunition (7 kap.), vapen
och ammunition i dödsbo och konkursbo (8 kap.), straff och förverkande (9
kap.), överklagande (10 kap.) och bemyndiganden (11 kap.).
Reglerna innebär såvitt i detta ärende är aktuellt sammanfattningsvis
följande.
Enligt vapenlagen är i princip allt innehav av skjutvapen
tillståndspliktigt. En förutsättning för tillstånd för en enskild person är
att han behöver vapnet, t.ex. därför att han jagar, är medlem i en
skytteförening eller är vapensamlare. Tillstånd får endast meddelas för ett
angivet ändamål, och tillstånd får förenas med villkor om förvaring av vapnet.
Också vissa organisationer som skytteföreningar samt museer och
bevakningsföretag kan få tillstånd att inneha skjutvapen.
Med rätten att inneha skjutvapen följer också rätt att inneha ammunition
till vapnet. Innehav av ammunition i andra fall kräver särskilt tillstånd.
Förvaring av vapen skall ske under säkert lås eller på något annat lika
betryggande sätt. Om ett vapen inte förvaras i säkerhetsskåp eller liknande
skall en vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas.
Det är inte tillåtet att överlåta vapen eller ammunition till någon som
saknar tillstånd.
Tillstånd krävs vidare för yrkesmässig handel med vapen liksom i princip för
införsel av vapen till Sverige från utlandet.
Tillstånd meddelas av polismyndighet vars beslut kan överklagas till
länsrätten. Ett tillstånd att inneha vapen eller ammunition eller att driva
vapenhandel är inte tidsbegränsat men kan återkallas. Återkallelse kan ske om
innehavaren missbrukat vapnet eller varit oaktsam med det eller på annat sätt
visat sig vara olämplig att inneha vapen, om det inte längre finns
förutsättningar för tillståndet eller om det annars finns någon skälig
anledning att återkalla tillståndet. Ett tillstånd att driva vapenhandel kan
återkallas på i princip samma grunder.
Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller
överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att
inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år. Om brottet är
grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst
fyra år. Om gärningen begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa döms
till böter eller fängelse i högst sex månader.
I vapenlagen finns ytterligare regler om straff och om förverkande vid
överträdelse av lagens bestämmelser.
I förordningen om statliga myndigheters skjutvapen m.m. finns regler som
gäller för t.ex. Försvarsmakten om bl.a. tilldelning, förvaring och
inventering av skjutvapen.
Knivförbudslagen innehåller förbud mot att inneha knivar och s.k.
gatustridsvapen m.m. på allmän plats och i skolor där grundskole- eller
gymnasieundervisning bedrivs. Springstiletter och liknande knivar samt
gatustridsvapen får över huvud taget inte innehas av personer under 21 år och
inte heller saluhållas. Överträdelse av reglerna bestraffas med böter eller
fängelse i högst sex månader.
I fråga om införsel av vapen har tullen befogenhet att utöva kontroll såväl
när det gäller trafiken inom EU som när det gäller trafiken utanför unionen.
Kontrollen vid den yttre gränsen sker med stöd av tullagen (1994:1550) medan
kontrollen vid den inre gränsen regleras i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Kontrollen får enligt båda lagarna ske utan brottsmisstanke. Om det vid en
reguljär tullkontroll uppkommer misstanke om brott tillämpas bestämmelserna i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Systemet är uppbyggt så att det
föreligger anmälningsskyldighet såväl vid yttre som inre gräns vid införsel av
t.ex. skjutvapen, springstiletter och gatustridsvapen. Dessutom måste
villkoren för innehav enligt svensk lag vara uppfyllda för att införsel skall
få ske. Sådana krav är t.ex., som framgått ovan, att vapentillstånd finns
eller att innehavaren fyllt 21 år.
Inom Regeringskansliet planeras en översyn av varusmugglingslagen.
Motionerna
I samtliga i ärendet aktuella motioner begärs skärpningar av
vapenlagstiftningen och dess tillämpning i syfte att minska våldet i
samhället.
I motion Ju704 (s) begärs en komplettering av knivförbudslagen i syfte att
förbjuda försäljning av knivar och liknande tillhyggen till personer som inte
fyllt 18 år.
I motion Ju709 (s) begärs en allmän skärpning av reglerna i vapenlagen
såvitt avser t.ex. tillstånd och förvaring av vapen. En skärpning av
straffskalan vid brott mot vapenlagen efterlyses också.
I motion Ju903 (c) tas frågan om uppföljning av vapentillstånd upp. Vidare
förespråkas en utvidgning av knivförbudslagen till platser där många människor
vistas. I motionen framförs också krav på förbud mot innehav av vapen på
allmän plats motsvarande regleringen i knivförbudslagen.
I motion Ju908 (m) framförs krav på åtgärder som syftar till att begränsa
tillgången på vapen i samhället i stort. Vidare begärs en utredning om
våldsbrott där vapen kommit till användning.
Pågående arbete m.m.
1995 års vapenutredning (dir. 1995:39) har i uppdrag att göra en översyn av
vapenlagstiftningen med syftet att förebygga våldsbrott.
Utvärderingen skall bl.a. omfatta de skärpningar av lagstiftningen som
genomfördes år 1992. I samband därmed skall övervägas om det finns
tillräckliga möjligheter att kontrollera hur bestämmelserna om förvaring av
skjutvapen följs. En utvärdering skall också göras av den skärpning av
straffet för vapenbrott som trädde i kraft år 1993. Därvid skall utredaren
överväga om det finns anledning att genomföra ytterligare straffskärpningar.
Vidare ingår i översynen att överväga om högre krav bör ställas för beviljande
av tillstånd till handel med skjutvapen och om kontrollen av och kraven i
övrigt på sådan verksamhet bör höjas. Frågan om tillstånd till handel med
automatiska skjutvapen skall övervägas särskilt. Det skall också övervägas hur
bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen om beviljande av tillstånd
för särskilt farliga vapen, t.ex. helautomatiska skjutvapen, tillämpas och om
reglerna överensstämmer med EG:s vapendirektiv.
Utredaren skall härutöver överväga om bestämmelserna om återkallelse av
tillstånd enligt vapenlagen är utformade på ett ändamålsenligt sätt med
beaktande av både rättssäkerhetsaspekten och intresset av att kunna förebygga
missbruk av skjutvapen. I det sammanhanget skall övervägas hur
polismyndighetens möjligheter att få information om sådana förhållanden som
kan föranleda återkallelse av tillstånd kan förbättras.
Det ingick också i utredarens uppdrag att se över knivförbudslagen. I den
delen har uppdraget slutförts, och utredarens ställningstaganden presenterats
i betänkandet (SOU 1996:50) Förbud mot vapen på allmän plats m.m.
Utredningen drar slutsatsen att bestämmelserna i knivförbudslagen i stort är
väl avvägda och lätta att tillämpa. Det konstateras att de frågor som
uppkommit framför allt tycks ha sin orsak i bristande kunskap om gällande
bestämmelser, såväl i fråga om knivförbudslagens tillämpningsområde som i
fråga om möjligheterna att ingripa mot knivinnehav.
Utredningen anser inte att det är befogat att utvidga förbudet till att
omfatta fler platser än för närvarande. - I utredningen lämnas i en bilaga en
redogörelse för innebörden i begreppet allmän plats i den betydelse det
används i knivförbudslagen. Här framgår att begreppet omfattar platser, inom
eller utomhus, som är upplåtna för eller frekventeras av allmänheten. Det
gäller t.ex. gata, torg, park samt för allmänheten tillgängliga delar av
flygplatser och andra trafikområden. Vidare omfattas tåg, båtar, hotell,
restauranger, affärslokaler, väntsalar, teatrar, biografer, idrottsområden,
bad- och campingplatser, kyrkogårdar och liknande i den mån och under den tid
allmänheten har tillträde till dem.
Utredningen anser inte heller att det är befogat med ett generellt förbud
att sälja knivar till personer under 18 år. Däremot föreslås att förbudet mot
att bära kniv på bl.a. allmän plats skall utvidgas till att omfatta skjutvapen
och välliknande skjutvapenkopior. Utredningen föreslår också att ett grovt
brott införs när det gäller överträdelse av knivförbudslagen.
När det gäller användningen av vapen vid våldsbrott framgår bl.a. följande i
rapporten (BRÅ-rapport 1996:4) Brottsutvecklingen 1994. Officiell statistik
över användandet av vapen omfattar endast bruket av skjutvapen vid rån och vid
våldsbrott med dödlig utgång. I rapporten kan bl.a. utläsas att skjutvapen
under år 1994 förekom i omkring 15 % av de anmälda rånbrotten och i 26 % av
fallen av våld (mord, dråp och misshandel) med dödlig utgång.
Emellertid redovisas i rapporten också en undersökning avseende samtliga
fall av dödligt våld under åren 1991-1995. Undersökningen omfattar totalt 724
fall; härav visade sig 273 fall vara felregistrerade. Av de återstående 451
fallen hade någon form av vapen använts i 338 fall. I 105 fall hade inget
vapen använts och i 8 fall var det oklart om vapen använts. Andelen fall med
vapen vid dödligt våld låg relativt konstant omkring 75 % under perioden. Det
vanligast förekommande vapnet var kniv eller annat stick- eller skärvapen som
kom till användning i knappt hälften (43 %) av fallen. Bruket av skjutvapen
varierar mycket år från år. Sådana händelser som dödsskjutningarna i Falun och
vid Stureplan år 1994 påverkar statistiken men det kan ändå nämnas att
skjutvapen användes i omkring 20 % av fallen under år 1995 medan det år 1994
var fråga om omkring 25 % och år 1993 omkring 15 %. Även andra vapen som hugg-
och slagvapen (yxor, bordsben m.m.) förekommer.
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med att utskottet behandlade propositionen om en ny vapenlag i
december 1995 tog utskottet upp en rad motionsspörsmål liknande de nu
aktuella. Samtliga yrkanden avslogs med hänvisning till det redan då pågående
utredningsarbetet. För en utförligare redogörelse hänvisas här till utskottets
betänkande 1995/96:JuU12.
Överväganden
I motionerna begärs skärpningar av vapenlagstiftningen i syfte att minska
våldet i samhället. Flera av motionsförslagen har behandlats i det pågående
utredningsarbetet, och i flera fall har utredningsförslag lagts fram som
överensstämmer med de yrkanden som utskottet nu har att ta ställning till.
Utskottet har naturligtvis samma grundinställning som motionärerna. Det är
således självklart att våldet i samhället måste bekämpas på alla nivåer och
med alla tillgängliga medel. Detta ställer nya krav på lagstiftningen, t.ex. i
fråga om vapen. Det sagda hindrar emellertid inte att det i
lagstiftningsarbetet måste göras en avvägning mellan vad som i olika
hänseenden kan anses rimligt i förhållande till den nytta en viss åtgärd
medför. Till exempel råder allmänt uppfattningen att ingen får sälja
skjutvapen till någon som saknar tillstånd medan det, som framgått av
Vapenutredningens ovannämnda betänkande, inte är lika självklart att förbjuda
försäljning av knivar till ungdomar under 18 år. Utskottet konstaterar i detta
sammanhang också att en viss tveksamhet får anses råda om knivförbudslagens
tillämplighet i rummet. Frågan är om lagen gäller t.ex. på sjukhus och
socialkontor. Det framstår enligt utskottets mening som naturligt att den
frågan får en särskild belysning vid beredningen av Vapenutredningens
betänkande. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder härför.
Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju903 i denna del som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottet är för sin del inte berett att nu ta ställning till övriga
yrkanden som här är aktuella, och utskottet är inte heller berett att
tillstyrka att ytterligare utredningsarbete nu inleds. I stället bör det
pågående arbetet avvaktas och ställning tas till de olika delfrågorna i ett
sammanhang. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna Ju704, Ju709,
Ju903 i övriga här aktuella delar och Ju908.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande knivförbudslagens tillämplighet i rummet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju709,
1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 samt 1996/97:Ju908.
res. 1 (mp, kd)
res. 2 (c)
Stockholm den 25 februari 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G
Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v),
Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd) och Helena Frisk
(s).
Reservationer
1. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anser:
Vi instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens bedömning. Vissa delfrågor är
dock så viktiga att de bör brytas ut och behandlas redan nu. Detta gäller
särskilt de frågor som aktualiseras i motion Ju709 om bl.a. straffskärpningar
och skärpta regler för innehav och förvaring av vapen. Det handlar här om
frågor som bl.a. miljöpartiet aktualiserade redan när den nya vapenlagen
antogs. Det finns i dessa delar inga skäl att avvakta ytterligare. Vi anser
alltså att riksdagen med anledning av motion Ju709 som sin mening bör ge
regeringen till känna att regeringen bör lägga fram ett lagförslag redan under
innevarande år i här aktuella frågor. I övrigt bör det pågående arbetet
avvaktas.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt
att riksdagen dels med anledning av motion 1996/97:Ju709 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1, dels avslår
motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 samt
1996/97:Ju908.
2. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2)
Ingbritt Irhammar (c) anser:
Jag instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens bedömning. Vissa delfrågor är
dock så viktiga att de bör brytas ut och behandlas redan nu. Detta gäller
särskilt de frågor som aktualiseras i motion Ju903 om uppföljning av
vapentillstånd och förbud mot vapen på allmän plats.
Det handlar här om frågor som belysts i Vapenutredningens ovannämnda
delbetänkande. Det finns i dessa delar inga skäl att avvakta ytterligare.
Samtidigt är det helt klart att det är nödvändigt att genast få en
lagstiftning som effektivt hindrar t.ex. att vapen förekommer på allmän plats.
Jag anser alltså att riksdagen med anledning av motion Ju903 som sin mening
bör ge regeringen till känna att regeringen bör lägga fram ett lagförslag
redan under innevarande år i här aktuella frågor. I övrigt bör det pågående
arbetet avvaktas.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt
att riksdagen dels med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och
19 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation
2, dels avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju709 och 1996/97:Ju908.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Gällande rätt m.m. 3
Motionerna 4
Pågående arbete m.m. 4
Tidigare riksdagsbehandling 6
Överväganden 6
Hemställan 7
Reservationer.........................................7
1. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) 7
2. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) 8