I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner om processrättsliga
frågor från den allmänna motionstiden år 1996. Med anledning av ett
motionsyrkande om översyn av gällande tingsmeriteringssystem föreslår utskott-
et ett tillkännagivande till regeringen. I tillkännagivandet understryker ut-
skottet det angelägna i att, med bibehållna kvalitetskrav, så många jurister
som möjligt bereds tillfälle till notarietjänstgöring.
Övriga motionsyrkanden avslås.
I ärendet föreligger nio reservationer och tre särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att andelen invandrare i poliskåren måste öka.
1996/97:Ju401 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådana ändringar i rättegångsbalken och annan
lagstiftning att personer inte utan egen vetskap skall behöva förekomma med
namn och okontrollerade utsagor i våra domstolars domar.
1996/97:Ju406 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bruket av
unga anhöriga som tolkar vid förhandling i allmän domstol respektive
förvaltningsdomstol.
1996/97:Ju407 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av
registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket.
1996/97:Ju408 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget att rekrytera
personer med invandrarbakgrund till domstolar och åklagarmyndigheter.
1996/97:Ju410 av Lars U Granberg och Lennart Thörnlund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en ökad samordning för att nå en kostnadsminskning inom rättsväsendet.
1996/97:Ju412 av Alice Åström och Kenneth Kvist (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning i
enlighet med vad i motionen anförts om formerna för tillsättande av de högsta
domartjänsterna.
1996/97:Ju415 av Åsa Stenberg och Eva Arvidsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
gällande tingsmeriteringssystem med syfte att fler jurister skall få möjlighet
till nödvändig praktik.
1996/97:Ju801 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användande av kräkmedel
för att komma till rätta med gatulangningen av narkotika.
1996/97:Ju804 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär lagstiftning som möjliggör beslag av utländska medborgares
fordon vid trafikbrott i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju805 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning som kraftigare inskärper skyldigheten för
parter i tvistemål att tala sanning och straffsanktionerar processbedrägeri i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju807 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av 21 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju808 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring i lagen om skiljemän i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1996/97:Ju812 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjd tvistemålsavgift,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av tvistemålsavgift.
1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som
möjliggör användning av kräkmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring som
möjliggör för polisen att använda ?buggning? vid grov narkotikabrottslighet
och brott mot rikets säkerhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju902 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Justitiekanslern får regelbunden information från domstolarna
om nya fall där tidigare skadestånd betalats ut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbetalade skadestånd skall återkrävas om ny dom har bevisat
den anklagade skyldig till brottet.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övervakningskameror,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemlig avlyssning.
1996/97:Ju904 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör
ett snabbt återlämnande av stöldgods till den rätte ägaren i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:Ju926 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att i enlighet
med vad som anförts i motionen grupptalan skall gälla vid miljöbrott.
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av narkotikainnehav.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet vissa motioner med anknytning till
processrättsliga frågor. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden
år 1996.
Straffprocessuella tvångsmedel
Kroppsbesiktning
Flera motioner tar upp frågan om kroppsbesiktning vid misstanke om
narkotikabrott. I motionerna Ju801 och Ju901 båda (m) anförs att nuvarande
regler om kroppsvisitation inte ger tillräckliga möjligheter till beslag av
narkotika i sådana fall, där den misstänkte svalt narkotikan. Liknande
synpunkter anförs i motionen So656 (fp). I motionen Ju801 framhålls att ett
sätt att uppdaga brottslighet i nu angivna fall kunde vara att tillföra den
misstänkte kräkmedel, så att narkotikan kunde tas i beslag, innan den hann
alltför långt in i kroppen. I motion Ju901 anförs att sjukhuspersonal bör
kunna ge en misstänkt kräkmedel i syfte att säkra bevisning om narkotikabrott,
när den misstänkte svalt narkotikan. Enligt motion So656 bör frågan om
användning av kräkmedel för kontroll av misstänkta narkotikalangare utredas.
Regler om undersökning av människokroppen vid brottsmisstanke finns i 28
kap. 12 § rättegångsbalken (RB). Av paragrafen följer att på den som skäligen
kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, får
kroppsbesiktning göras för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller
annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning
av brottet. Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre
och inre samt tagande av prov från människokroppen samt undersökning av sådana
prov. En undersökning får inte utföras så att den undersökte riskerar framtida
ohälsa eller skada.
Av 28 kap. 13 § RB följer att förordnande om kroppsbesiktning meddelas av
undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Är fara i dröjsmål, får beslutet
fattas av polisman. Annan mera ingående undersökning än blodprov får endast
utföras av läkare. Vid kroppsbesiktning, liksom vid användning av övriga
straffprocessuella tvångsmedel, råder en s.k. proportionalitetsprincip. Sådan
besiktning får sålunda beslutas endast om skälen för den uppväger det intrång
eller men i övrigt som åtgärden medför för den misstänkte eller för något
annat motstående intresse ( 28 kap. 13 § första stycket RB jämförd med 28 kap.
3 a § samma balk).
Rättegångsbalkens bestämmelser om kroppsbesiktning erhöll - med visst
undantag som här saknar intresse - sin nuvarande utformning genom lagstiftning
år 1994 (prop. 1993/94:24, bet. 1993/94:JuU7, rskr. 1993/94:67). I den
promemoria (Ds 1991:56) Ändrade regler om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning m.m. som låg till grund för propositionen föreslogs att den
misstänkte skulle kunna medicineras mot sin vilja, om förfarandet påtagligt
skulle underlätta möjligheterna att utföra en kroppsbesiktning. I
propositionen anfördes bl.a. att det är ett mycket allvarligt ingrepp i den
kroppsliga integriteten att utsätta någon för tvångsmedicinering och att
mycket starka skäl därför krävdes för att införa en sådan möjlighet i RB.
Enligt departementschefen måste vid en sådan bedömning brottsbekämpande
effektivitetshänsyn träda tillbaka. Något förslag om tvångsmedicinering lades
därför inte fram i propositionen (prop. s. 48).
Under utskottets behandling av propositionen hade utskottet att ta ställning
till en motion, i vilken föreslogs att begreppet kroppsbesiktning skulle
omfatta även åtgärder i form av medicinering med kräkmedel samt magpumpning.
Utskottet förklarade sig inte ha någon annan uppfattning i denna fråga än vad
departementschefen uttalat i propositionen och avstyrkte bifall till motionen
(bet. 1993/94:JuU7 s. 7).
Frågan om tvångsmedicinering har även behandlats av Polisrättsutredningen i
dess slutbetänkande Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen (SOU
1995:47). Utredningen fann med hänsyn till vad departementschefen anfört i
prop. 1993/94:24 inte anledning att närmare beröra frågan om
tvångsmedicinering i syfte att genomföra en kroppsbesiktning. Inte heller
borde det införas några bestämmelser som skulle göra det möjligt att med stöd
av den misstänktes samtycke ge honom medicin för att möjliggöra en
kroppsbesiktning. Skillnaden för den misstänkte mellan att bli erbjuden av
polisen att ta t.ex. kräkmedel och att tvingas att ta medlet var nämligen,
enligt utredningens uppfattning, mycket liten (SOU 1995:47 s. 337 f.).
Polisrättsutredningens slutbetänkande bereds för närvarande i
Justitiedepartementet.
Utskottet finner inte anledning att frångå den uppfattning som utskottet
uttalat i betänkandet 1993/94:JuU7. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen Ju801 samt motionerna Ju901 och So656 i nu ifrågavarande delar.
Hemlig teknisk avlyssning (buggning)
I motionen Ju901 (m) förespråkas att polisen skall få använda buggning vid
grov narkotikabrottslighet och brott mot rikets säkerhet. I motionen Ju903 (c)
anförs att polisen bör få möjlighet att använda buggning vid grov narkotika-
brottslighet och brott av s.k. mc-gäng.
Utskottet har tidigare flera gånger behandlat motionsyrkanden rörande bl.a.
avlyssning med dold mikrofon, i det följande benämnd hemlig teknisk avlyssning
( se bet.1995/96:JuU1 s. 2-5 och 7 f. med däri gjorda hänvisningar). Utskottet
avstyrkte i sistnämnda betänkande motionsyrkandena under hänvisning till att
pågående utrednings- och beredningsarbete inom Justitiedepartementet borde
avvaktas.
Genom beslut den 12 september 1996 beslöt regeringen att tillkalla en
särskild utredare som skall utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära
arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. Utredaren skall
bl.a. analysera om det finns behov av hemlig teknisk avlyssning som
arbetsmetod inom polisväsendet, undersöka om metoden är effektiv och, om så är
fallet, överväga om intresset av att upprätthålla ett starkt skydd för den
personliga integriteten ger utrymme för att tillåta sådan avlyssning. Om
arbetet ger anledning till det, skall utredaren lämna förslag till sådan
lagstiftning. Utredaren skall avsluta sitt arbete före den 1 mars 1998 (dir.
1996:64).
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och
avstyrker bifall till motionerna Ju901 och Ju903 i dessa delar.
Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott
I motion Ju804 (m) efterfrågar motionärerna lagstiftning som skulle göra det
möjligt att beslagta och förverka fordon för utländska medborgare i syfte att
se till att de betalar böter för trafikbrott som de begått i Sverige.
Utskottet har tidigare haft att ta ställning till ett motionsyrkande av i
stort sett likartad innebörd. Efter att ha erinrat bl.a. om den i 26 kap. 1 §
RB intagna regel som gör det möjligt att belägga egendom med kvarstad i syfte
att säkra betalning av böter, fann utskottet att önskemålet i motionen fick
anses vara väsentligen tillgodosett genom den existerande rättsliga
regleringen och avstyrkte motionen (bet. 1994/95:JuU24 s. 14 f.).
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga och avstyrker
bifall till motion Ju804.
Återlämnande av stöldgods
I motionen Ju904 (m) begärs en lagstiftning som möjliggör att stöldgods som
tagits i beslag snabbt kan återlämnas till sin rätte ägare.
Enligt 27 kap. 1 § första stycket RB gäller bl.a. att föremål som skäligen
kan antas vara avhänt någon genom brott får tas i beslag.
Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller vidtar vissa
andra straffprocessuella tvångsåtgärder får, enligt 27 kap. 4 § RB, ta föremål
som därvid påträffas i beslag. Beslut om beslag fattas i annat fall av
undersökningsledaren eller åklagaren eller i vissa brådskande fall av
polisman. Enligt 27 kap. 5 § RB får rätten förordna om beslag av föremål som
företes vid rätten eller eljest är tillgängligt för beslag. Rätten får pröva
fråga om beslag efter yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Sedan
åtal väckts, får rätten även på yrkande av målsäganden eller självmant ta upp
fråga om beslag. Frågan om beslag skall prövas vid förhandling inför rätten.
Har ett beslag verkställts utan rättens förordnande gäller enligt 27 kap. 6 §
RB att den som drabbats av beslaget har rätt att begära att rätten prövar
beslaget. Även i detta fall skall beslagsfrågan prövas vid förhandling inför
rätten. När rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag,
skall den enligt 27 kap. 5 § RB, om åtal inte redan har väckts, utsätta den
tid inom vilken åtal skall väckas. Enligt 27 kap. 8 § RB gäller, om åtal inte
väckts inom föreskriven tid eller det inte längre förekommer skäl för
beslaget, att detta omedelbart skall hävas. Det ankommer på rätten att
förordna om hävande av beslag. Har beslaget inte meddelats eller fastställts
av rätten meddelas dock beslut om hävande av undersökningsledaren eller
åklagaren. När ett mål avgörs, skall rätten alltid pröva om beslag i målet
skall bestå.
Varken lagtexten eller motiven till RB behandlar frågan om i vilken
utsträckning polisen i samband med att den anträffar stöldgods hos någon kan
återställa egendomen till rätt ägare utan att den först tagits i beslag. En
sådan informell besittningsrestitution anses dock kunna äga rum, under den
absoluta förutsättningen att egendomen anträffas hos gärningsmannen och att
han inte gör gällande någon rätt till den (JO 1982/83 s. 71). Det blir alltså
fråga om uppenbara fall, främst när stöldgods återtas på bar gärning (JO
1986/87 s. 98). Utrymmet för polisen att informellt återställa stöldgods är
således litet.
Om den från vilken egendomen beslagtagits gör gällande rätt till egendomen,
är rätt ägare hänvisad till att föra talan mot innehavaren med yrkande om att
egendomen skall återställas till honom. I brottmålet handläggs denna talan som
ett enskilt anspråk enligt reglerna i 22 kap. RB.
En i viss mån annorlunda situation föreligger, när ett beslag av någon
anledning skall hävas. Hävs ett beslag därför att förutsättningarna för beslag
inte längre föreligger, skall egendomen alltid återställas till den från
vilken egendomen tagits i beslag utan prövning av om annan har rätt till
egendomen (JO 1987/88 s. 50). Det är under alla omständigheter viktigt att en
person som drabbats av beslag hörs av polisen, innan den som har rätt att häva
beslaget fattar beslut om att överlämna egendomen till någon som påstår sig
vara rätt ägare eller av annan anledning vara målsägande (JO 1977/78 s.
128). Om den som drabbats av beslaget inte gör gällande någon rätt till
egendomen, kommer saken i ett annat läge. Även i sådana fall kan det dock
behöva utredas att den till vilken egendomen skall utlämnas också har en rätt
till densamma (jfr JO 1950 s. 63).
Polisrättsutredningen har i sitt slutbetänkande ingående övervägt nu berörda
frågor om beslag och återställande av egendom till rätt ägare och lämnat
förslag till lagstiftning (SOU 1995:47 s. 378 f. och 447 f.). Utredningen
föreslår att egendom som skäligen kan antas vara avhänd annan genom brott
skall få tas i beslag, om det behövs för att säkerställa målsägandens rätt
till egendomen. Om egendomen innehas av annan än den misstänkte skall, enligt
utredningen, egendomen få tas i beslag endast om det finns sannolika skäl för
att målsäganden har bättre rätt till den och det skäligen kan befaras att den
som innehar egendomen skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt
förfogar över egendomen till skada för målsäganden. Förslagen i betänkandet
bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet inte bör föregripas och
avstyrker bifall till motion Ju904 i den delen.
Övervakningskameror
I motion Ju903 (c) anförs att det bör bli enklare att få använda
övervakningskameror.
I fråga om användningen av övervakningskamera vid förundersökning i brottmål
gäller lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. Lagen är tidsbegränsad
och gäller till utgången av år 1998.
Beträffande användning av övervakningskameror i andra fall gäller lagen
(1990:484) om övervakningskameror m.m. Enligt den lagen avses med
övervakningskameror TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och
därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras
på platsen, kan användas för personövervakning (1 §). En övervakningskamera
skall användas med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet (2
§). Upplysning om en övervakningskamera skall lämnas genom tydlig skyltning
eller på något annat verksamt sätt. Undantag från upplysningsplikten gäller
för övervakningskameror som används till skydd av en anläggning eller ett
område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt samt för
övervakningskameror som används av polismyndighet för hastighetsövervakning.
Länsstyrelsen får medge undantag från upplysningsskyldigheten om det finns
synnerliga skäl för det (3 §).
Tillstånd att använda en övervakningskamera krävs för att en sådan kamera
skall få vara uppsatt så, att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har
tillträde. Tillstånd krävs dock inte för sådana kameror, om vilka upplysning
inte behöver lämnas enligt 3 § eller som av trafiksäkerhetsskäl eller för
säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på fordon eller liknande. Undantag från
kravet på tillstånd gäller också vid vissa fall av polis- och räddningsarbete
(4 §). Tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett befogat
intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse inte lika
väl kan tillgodoses på något annat sätt. Under nu angiven förutsättning skall
tillstånd meddelas, om den information som kan förmedlas genom kameran och den
rätt att behandla eller bevara upptagna bilder som kan komma att förenas med
tillståndet kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga
integritet med hänsyn till den utrustning som skall användas, det område som
skall övervakas och övriga omständigheter. I andra fall än de nu angivna skall
tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet
med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset
att värna enskildas personliga integritet (5 §). Frågan om tillstånd prövas av
länsstyrelsen efter ansökan av den som avser att ha övervakningskameran
uppsatt (7 §). Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd, skall den som regel
inhämta yttrande från den kommun där den plats finns dit övervakningskameran
skall riktas (9 §). Tillstånd skall innehålla uppgifter om hur övervakningen
får anordnas och övriga villkor som behövs för tillståndet. Ett tillstånd kan
vara tidsbegränsat (10 §). Tillstånd får återkallas av länsstyrelsen om det
inte längre finns förutsättningar för tillstånd eller om med ett tillstånd
förenade villkor inte iakttagits (13 §).
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som avsett användning av
övervakningskameror i andra fall än vid förundersökning i brottmål, senast år
1995 (bet.1995/96:JuU11 ). Utskottet hänvisade då till det pågående
utredningsarbetet och avstyrkte bifall till den då aktuella motionen.
Utredningen om användning av övervakningskameror överlämnade i juni 1996
sitt slutbetänkande Kameraövervakning (SOU 1996:88). Utredningen föreslår
bl.a. att kravet på tillstånd för användning av övervakningskameror i
banklokaler, postkontor och butiker tas bort och ersätts av direkt i lagen
uppställda villkor för sådan användning. Utrymmet för att ge tillstånd i andra
fall föreslås bli något större än nu. Förslagen har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Utskottet finner inte skäl att föregripa det pågående beredningsarbetet och
avstyrker därför bifall till motion Ju903 i nu ifrågavarande del.
Tillsättning av de högsta domartjänsterna
I motion Ju412 (v) begärs en utredning av formerna för tillsättande av de
högsta domartjänsterna.
Av 11 kap. 9 § första stycket RF samt 4 kap. 2 § RB och 3, 10 och 15 §§
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår att ordinarie
domare alltid utnämns av regeringen. I fråga om de domartjänster som avses i
motionen, dvs. tjänsterna som justitieråd, regeringsråd, president i hovrätt
och kammarrätt, lagman i hovrätt och kammarrätt, domare i Arbetsdomstolen och
Marknadsdomstolen, ordförande och vice ordförande i Patentbesvärsrätten samt
tjänsterna som lagman i tingsrätterna och länsrätterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö och tjänsterna som ordförande i hyresnämnderna i nämnda städer,
gäller att de tillsätts direkt efter ett kallelseförfarande. Tjänsterna
kungörs alltså inte lediga och det sker inte heller något formellt
anmälningsförfarande.
Av 11 kap. 9 § andra stycket RF följer att vid tillsättning av domare får
endast fästas avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Vid tillsättning av de nu ifrågavarande domartjänsterna är det departement,
under vilket den ifrågavarande domstolen lyder, ansvarigt för beredningen.
Tillsättningen av en högre domartjänst aktualiseras vanligen av den berörda
domstolen. Departementet kontaktar sedan i turordning de personer som anses
lämpliga, varvid lämplighetsbedömningen i första hand görs inom departementet.
Synpunkter på de tilltänkta kandidaterna inhämtas vanligen under hand och
samråd sker med den berörda domstolen samt i förekommande fall med andra
departement. När det gäller utnämningar av justitieråd och regeringsråd,
inhämtar justitieministern normalt vid plenum i den berörda domstolen
synpunkter på den kandidat regeringen föreslagit.
1993 års domarutredning anförde i sitt betänkande Domaren i Sverige inför
framtiden (SOU 1994:99) att den nuvarande indelningen i ansöknings- och
kallelsetjänster var väl genomtänkt. Utredningen menade att samrådet mellan
regeringen och Högsta domstolen och Regeringsrätten i fråga om utnämningar av
justitieråd och regeringsråd borde formaliseras men lade i övrigt inte fram
några förslag beträffande tillsättningen av de högsta domartjänsterna (SOU
1994:99 s. 228 f.). Utredningens förslag har hittills inte föranlett några nya
regler för tillsättningsförfarandet.
Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande yrkanden (se t.ex. bet.
1989/90:JuU25 och 1990/91:JuU16).
Utskottet konstaterar att 1993 års domarutredning övervägt frågan om hur de
högsta domartjänsterna skall tillsättas. Enligt utskottets mening saknas det
skäl att på nytt utreda frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju412 i
den delen.
Tingsmeritering
I motion Ju 415 (s) förordas en översyn av gällande tingsmeriteringssystem i
syfte att fler jurister skall få möjlighet till nödvändig praktik.
Bestämmelser om notarietjänstgöring finns i notarieförordningen (1990:469).
Enligt förordningen fullgörs notarietjänstgöring efter juris kandidatexamen
eller juristexamen under en tid av två år. Med svensk examen jämställs
juristutbildning som till övervägande del ägt rum i annat nordiskt land (1 §).
Tjänstgöringen sker i tingsrätt eller länsrätt eller i båda slagen av
domstolar (2 §). Notariemeritering har förvärvats av den som på ett
tillfredsställande sätt har fullgjort notarietjänstgöring (5 §). Tjänster som
tingsnotarier och länsrättsnotarier tillsätts av Domstolsverket (7 §). Beslut
om antagning till notarietjänstgöring får överklagas hos Notarienämnden (19
§).
Vid antagningen till notarietjänstgöring är i första hand betygen i juris
kandidatexamen eller juristexamen avgörande.
Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med uppgift
att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet.
Kommittén har antagit namnet 1995 års Domstolskommitté (Ju 1995:05). Enligt
sina direktiv får kommittén, mot bakgrund av sina överväganden om
beredningsorganisationen i domstolarna, undersöka om det finns behov av att
reformera notarie- och domarutbildningarna samt lämna förslag till sådana
förändringar (dir. 1995:102). Kommittén avser att i sitt första betänkande
behandla bl.a. frågan om notarietjänstgöringens längd och innehåll.
Utskottet har från Notarienämnden inhämtat följande uppgifter. Under år 1996
avlade 900 personer juris kandidatexamen eller motsvarande examen. Under samma
år erhöll 408 personer anställning som tingsnotarie. Eftersom de sökande till
notarietjänsterna kommer från flera årskullar, är det svårt att med säkerhet
säga hur många i en årskull som får sådan anställning. Andelen torde i
allmänhet uppgå till mellan 25 och 30 % av en årskull. Det kan anmärkas, att
den 31 december 1996 var 728 personer anställda som notarier, av vilka 548 var
tingsnotarier och 180 länsrättsnotarier. Som en jämförelse kan nämnas, att den
31 december 1993 var 732 personer anställda som notarier. Av dessa var 561
tingsnotarier och 171 länsrättsnotarier. I sammanhanget bör beaktas att
antalet utbildningsplatser för juris studerande ökat under senare år.
Domstolarna är i huvudsak nöjda med de personer som erhåller notarietjänst.
Att uttagningen främst grundas på betyg i juris kandidatexamen får anses
kostnadseffektivt, eftersom det är fråga om en förhållandevis kort,
tidsbegränsad anställning. Notarietjänstgöringen är i första hand tänkt för
unga människor, vilkas meriter vanligen utgörs av examensbetygen och
erfarenheter av feriearbeten. Domstolsverket skall senast den 1 mars 1997 avge
en rapport till regeringen rörande bl.a. antagningen till notarieutbildningen
under åren 1992-1996.
Utskottet vill för sin del framhålla, att notarietjänstgöring måste anses
som ett mycket värdefullt komplement till den akademiska juristutbildningen.
Fullgjord notarietjänstgöring är ett krav inte bara för antagning på
domarbanan utan även för anställning som åklagare eller kronofogde. Men även
för många andra juristyrken måste sådan tjänstgöring anses vara en värdefull
merit. Genom notarietjänstgöringen får den unge juristen inte bara inblick i
domstolsväsendets funktion utan tillägnar sig också färdigheter i
rättstillämpning. Härtill kommer en grundläggande träning i det juridiska
språket, inte minst det skriftliga. Kraven på noggrannhet i arbetet vid
domstolarna liksom inskärpningen av vissa praktiska moment - t.ex. kontroll av
delgivningar - som har betydelse för rättssäkerheten måste också framhållas.
Att praktiskt verksamma jurister har fullgjort notarietjänstgöring får därför,
enligt utskottets mening, anses vara av betydande värde. Inte minst har detta
stor betydelse för kvaliteten på det juridiska arbetet inom den offentliga
förvaltningen. Med anledning av det pågående arbetet med domstolarnas
organisation vill utskottet alltså understryka, att det är angeläget att, med
bibehållande av kvalitetskraven, så många jurister som möjligt bereds
tillfälle till notarietjänstgöring. Det får ankomma på regeringen att vidta
lämpliga åtgärder med anledning av vad utskottet nu med anledning av motionen
Ju415 anfört. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ansökningsavgift i tvistemål
I motion Ju812 (c) anförs att ansökningsavgiften i tvistemål bör höjas samt
att det bör övervägas om avgiftens storlek bör relateras till värdet av
tvisteföremålet.
Bestämmelser om ansökningsavgifter i tvistemål finns i förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Enligt förordningen skall
ansökningsavgift betalas av bl.a. den som inleder ett mål (2 §).
Ansökningsavgift skall betalas när målet inleds, dvs. då ansökan om stämning
inkommer till rätten (4 §). Enligt den till förordningen fogade avgiftslistan
som i fråga om tvistemålsavgifter senast bestämts genom förordningen
(1995:1049) är ansökningsavgiften i tvistemål 450 kr, oavsett tvisteföremålets
värde. Underlåter den som väcker talan i tvistemål att erlägga
ansökningsavgift, skall enligt 42 kap. 4 § RB ansökningen om stämning avvisas.
Någon förändring av gällande regler om ansökningsavgift övervägs för
närvarande inte inom Justitiedepartementet.
Enligt utskottets uppfattning måste man vid bestämmandet av
ansökningsavgifter i bl.a. tvistemål göra en avvägning mellan å ena sidan
önskemålet att avhålla parter från att väcka talan utan fog och å andra sidan
önskemålet att kostnaderna för förfarandet inte får hindra parter att komma
till sin rätt. Vad gäller den nuvarande ansökningsavgiftens storlek, kan det
konstateras att den fortlöpande höjts, senast genom förordningen (1995:1049)
då från 350 kr till 450 kr. Det kan enligt utskottets mening knappast antas
att avgiften generellt sett är för låg. Att anpassa ansökningsavgiftens
storlek till värdet av tvisteföremålet skulle också innebära en uppenbar risk
för att mängden mål som rörde mindre värden kom att öka. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion Ju812.
Processbedrägeri
I motion Ju805 (m) efterfrågar motionären en lagstiftning som gör det
straffbart för part i tvistemål att lämna osanna uppgifter även när
uppgifterna inte lämnats under sanningsförsäkran.
Av 43 kap. 6 § RB framgår att part vid huvudförhandling i tvistemål
sanningsenligt skall redogöra för de omständigheter han åberopar i målet och
uttala sig om de av motparten anförda omständigheterna samt besvara
framställda frågor. Lämnar part uppgift som strider mot vad han tidigare
anfört eller förekommer eljest motsägelse i parts uppgifter, skall han enligt
paragrafen uppmanas att förklara sig däröver. Paragrafen ger uttryck för
principen om parts sanningsplikt i tvistemål (SOU 1938:44 s. 446 f.).
Sanningsplikten gäller oavsett om förhöret med parten sker för att klarlägga
innebörden av partens talan eller i bevissyfte och oavsett om förhöret sker
under sanningsförsäkran eller ej. Om förhöret inte sker under
sanningsförsäkran, är dock sanningsplikten inte straffsanktionerad.
Bestämmelserna om förhör med part under sanningsförsäkran finns i 37 kap. 2
§ RB. Enligt paragrafen får i tvistemål förhör i bevissyfte med part äga rum
under sanningsförsäkran. Förhöret bör därvid, framgår det av paragrafen,
begränsas till sådana omständigheter som är av särskild betydelse i målet.
Bestämmelsen är straffsanktionerad i 15 kap. 2 § brottsbalken (BrB), enligt
vilken paragraf den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar
osann uppgift eller förtiger sanningen döms för osann partsutsaga till
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Den nuvarande bestämmelsen om förhör med part under sanningsförsäkran fick
sin utformning genom lagstiftning år 1987 (prop. 1986/87:89, bet.
1986/87:JuU31, rskr. 278). Ett av syftena med denna lagstiftning var att
lagreglera det fria partsförhöret i tvistemål för att begränsa omfattningen av
förhöret under sanningsförsäkran så mycket som möjligt. Enligt vad
departementschefen uttalade torde det i de flesta fall vara lämpligt att part
först får lämna sin berättelse utan sanningsförsäkran och därefter i mån av
behov får bekräfta vissa särskilt relevanta punkter under sådan försäkran (se.
prop. s. 131 och 184).
Utskottet vill till en början erinra om att rätten att påkalla förhör med en
part under sanningsförsäkran även tillkommer dennes motpart. Visserligen finns
det inte något tvångsmedel för att framtvinga en utsaga av en part, men rätten
kan enligt 35 kap. 4 § RB vid bevisvärderingen beakta en parts vägran att
yttra sig. Redan gällande ordning måste därför anses tillhandahålla starka
medel för att förmå parter att tala sanning vid förhör i bevissyfte. Härtill
kommer att utsagor av parter erfarenhetsmässigt inte sällan har ett begränsat
bevisvärde, även i de fall där utsagorna lämnats under sanningsförsäkran.
Enligt utskottets mening är det inte sannolikt att ett straffansvar som
omfattade även uppgifter som en part lämnat vid ett fritt partsförhör eller
under en sakframställning skulle medföra att större tilltro kunde sättas till
parters uppgifter än vad fallet är i dag. Utskottet avstyrker därför bifall
till motion Ju805.
Offentlig försvarare
I motion Ju807 (m) förordas en översyn av den regel i RB som ger utrymme för
en misstänkt att själv föreslå offentlig försvarare.
Enligt 21 kap. 5 § andra stycket RB skall, om den misstänkte till offentlig
försvarare föreslagit någon som är behörig därtill, denne förordnas om inte
hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda
skäl föranleder annat. Av Processlagberedningens motiv till bestämmelsen
framgår att det är av vikt att den misstänkte till försvarare erhåller någon
för vilken han hyser förtroende. Hade den misstänkte föreslagit någon behörig
person till försvarare borde denne förordnas, om inte särskilda omständigheter
föranledde annat. Sådana omständigheter kunde vara att den föreslagne var
bosatt på avlägsen ort och att hans anlitande därför skulle vålla statsverket
avsevärt ökade kostnader eller att han med hänsyn till sitt förhållande till
saken befanns olämplig (SOU 1938:44 s. 275). Motivuttalandena är alltjämt
vägledande.
Utskottet har nyligen, i betänkandet 1995/96:JuU15 (s. 6), behandlat ett
liknande motionsyrkande avseende rätten till byte av offentlig försvarare.
Utskottet konstaterade i betänkandet att Domstolsverket på regeringens uppdrag
utarbetat en rapport Rätten till offentlig försvarare (Dv rapport 1996:1) i
vilken tillämpningen av reglerna om förordnande och byte av offentlig
försvarare undersöktes. Under hänvisning till att rapporten bereddes inom
Justitiedepartementet avstyrkte utskottet motionen.
Beredningen av Domstolsverkets rapport pågår alltjämt.
Utskottet finner inte anledning att föregripa den pågående beredningen och
avstyrker bifall till motion Ju807.
Grupptalan
I motionen Ju926 (mp) föreslås att möjlighet till grupptalan skall föreligga i
mål om miljöbrott.
Utskottet har flera gånger under senare år behandlat liknande
motionsyrkanden, senast i sitt betänkande 1995/96:JuU15 (s. 9). I betänkandet
konstaterade utskottet att Grupptalanutredningens betänkande Grupprättegång
(SOU 1994:151) var föremål för beredning inom Justitiedepartementet och att
den pågående beredningen inte borde föregripas. Utskottet avstyrkte de då
aktuella motionerna.
Beredningen av Grupptalanutredningens betänkande pågår alltjämt. En
proposition som behandlar vissa delar av betänkandet skall överlämnas under år
1998. De delar av betänkandet som rör grupptalan i mål om ersättning för
miljöskada bereds inom Justitiedepartementet och Miljödepartementet.
Utskottet konstaterar att den pågående beredningen bör avvaktas och
avstyrker bifall till motion Ju926 i den delen.
Lag om skiljemän
I motion Ju808 (m) begärs att förslag till ändringar i lagen om skiljemän
skall läggas fram under riksmötet 1996/97.
I fråga om skiljeförfarande i Sverige gäller lagen (1929:145) om skiljemän.
Skiljedomsutredningen har i betänkandet Ny lag om skiljeförfarande (SOU
1994:81) föreslagit ny lagstiftning. Utredningen har vidare lagt fram
betänkandet Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65). Betänkandena bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet. Arbetet med en ny
skiljemannalagstiftning skall enligt planerna inledas under hösten 1997.
Utskottet anser att den pågående beredningen inte bör föregripas och
avstyrker bifall till motion Ju808.
Ersättning vid frihetsinskränkning
I motionen Ju902 (mp) anförs att JK bör få information från domstolarna när en
person som erhållit ersättning för frihetsberövande senare döms för brottet,
så att det utbetalade beloppet kan återkrävas.
Utskottet har nyligen tagit ställning till motioner av liknande innebörd, se
betänkandet 1995/96:JuU15 s.10 f. Utskottet konstaterade då att det i
betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55) lämnats förslag av
innebörd bl.a. att rätten till ersättning vid frihetsinskränkning skulle
regleras i en ny lag om skadestånd på grund av vissa myndighetsåtgärder.
Utskottet konstaterade vidare att förslaget inte tog upp frågan om
återbetalning av sådan ersättning i fall som avsågs i motionen. Utskottet
framhöll att det var stötande att ersättning som utbetalats inte blir
återbetalningspliktig om den misstänkte senare döms för brottet. Frågan borde
enligt utskottets mening få en lösning inom den pågående översynen av
lagstiftningen. Vad utskottet anfört beslöt riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna.
Beredningen av SOU 1993:55 pågår alltjämt. En lagrådsremiss är planerad till
våren 1997.
Utskottet vidhåller den uppfattning som utskottet givit uttryck för i
betänkandet 1995/96:JuU15. Utskottet anser dock att det pågående
beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju902.
Registret över företagshypotek
I motion Ju407 (s) föreslås att inregistreringen av företagshypotek flyttas
från Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverket.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden, se betänkandet
1993/94:JuU21. Utskottet var dock vid denna tidpunkt inte berett att
tillstyrka en förändring, när det gällde lokaliseringen av den centrala
inskrivnings-myndigheten för företagshypotek (bet. s. 16 f.).
Frågor om den framtida organisationen beträffande bl.a. inregistreringen av
företagshypotek bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Dessa frågor
har ett nära samband med utformningen av en ny organisation för
domstolsväsendet.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och
avstyrker bifall till motion Ju407.
Tolkar i allmän domstol och förvaltningsdomstol
I motionen Ju406 (kd) anförs att barn inte bör få utnyttjas som tolkar i
allmän domstol eller förvaltningsdomstol.
Vad gäller de allmänna domstolarna finns bestämmelser om tolk i 5 kap. 6-8
§§ RB. Är part, vittne eller annan som skall höras vid rätten inte mäktig
svenska språket får tolk anlitas av rätten. Som tolk får inte anlitas den som
till saken eller någondera parten står i sådant förhållande att hans
tillförlitlighet därigenom kan anses förringad (6 §). Den som förordnas som
tolk skall avlägga ed att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag
som lämnats honom (7 § ). För de allmänna förvaltningsdomstolarnas del har i
sak motsvarande regler om tolkar upptagits i 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
Utskottet konstaterar att motionsönskemålen får anses tillgodosedda redan
genom den befintliga regleringen och avstyrker bifall till motion Ju406.
Invandrare inom polisen och rättsväsendet
I motion Ju216 (s) anförs att andelen invandrare i poliskåren måste öka.
Utbildningen av poliser regleras i förordningen (1985:751) om utbildning och
forskning inom polisväsendet. För att antas till polisyrket fordras att den
sökande är svensk medborgare, har minst ett års yrkeslivserfarenhet och fyller
lägst 20 år under antagningsåret. Vidare gäller vissa krav på föregående
utbildning samt att sökanden genomgått högskoleprovet. En sökande måste också
uppfylla vissa medicinska krav (Ds 1996:11 s. 16).
Regeringen beslöt den 27 juli 1995 att tillsätta en arbetsgrupp inom
Justitiedepartementet med uppgift att se över rekryteringen och utbildningen
av poliser. Arbetsgruppen har till uppgift att utarbeta de förslag till sådana
förändringar i fråga om rekrytering och utbildning inom polisen som behövs för
att polisen på effektivast möjliga sätt skall kunna utveckla och lösa sina
uppgifter också i framtiden. I den promemoria, i vilken arbetsgruppens
uppgifter fastställdes, anfördes bl.a. att rekryteringen av personer med
invandrarbakgrund till polisen var otillräcklig och att rekryteringssystemet
borde ses över mot bakgrund av kraven på ökad rekrytering av personer med
sådan bakgrund.
Arbetsgruppen har lagt fram promemorian Rekrytering och grundutbildning av
poliser (Ds 1996:11). Arbetsgruppen föreslår inga ändringar av de formella
antagningskraven i syfte att underlätta rekryteringen av personer med
invandrarbakgrund. I promemorian föreslås emellertid en ökad satsning på
information om polisyrket till denna grupp. Vidare understryks i promemorian
vikten av att det utvecklas en större förståelse mellan invandrare och polis
och att närpolisverksamheten kan spela en viktig roll härvidlag.
Rikspolisstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att detaljplanera en ny
grundutbildning för polisen med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag. Syftet
är att en ny grundutbildning skall kunna inledas senast år 1998.
Här kan nämnas att av de 397 polisaspiranter som antogs till Polishögskolan
i augusti 1990 hade 17 stycken eller 4,3 % invandrarbakgrund. Av de 198
polisaspiranter som antogs i januari 1995 hade 26 stycken eller 14,6 % sådan
bakgrund.
I motionen Ju408 (s) anförs att fler personer med invandrarbakgrund bör
rekryteras till domstolar och åklagarmyndigheter.
Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket RF gäller, att endast den som är svensk
medborgare får inneha eller utöva domartjänst. Utöver kravet på svenskt
medborgarskap föreskrivs i 4 kap. 1 § RB att lagfaren domare skall ha avlagt
för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Om kunskapsprov och
villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar, enligt samma paragraf,
regeringen. Av förordningen (1991:540) framgår att som kunskapsprov för
behörighet att utöva domartjänst gäller juris kandidatexamen eller
juristexamen, med vilka jämställs motsvarande examina i annat nordiskt land. I
fråga om åklagare gäller enligt 5 § lagen (1994:260) om offentlig anställning
att endast svensk medborgare får ha anställning som åklagare.
I såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna är
den grundläggande domarutbildningen uppbyggd på samma sätt. Den som är
intresserad av att komma in på domarbanan har att efter notarieutbildning söka
in som aspirant vid en överrätt. Om aspirantutbildningen är godkänd, förordnas
aspiranten till fiskal och fullgör sedan tjänstgöring i underrätt samt som
adjungerad ledamot i överrätten. Är även denna tjänstgöring godkänd, förordnas
fiskalen till assessor och är därefter behörig att söka ordinarie domartjänst.
Oaktat att det för utnämning till ordinarie domare inte uppställs något
formellt krav på genomgången domarutbildning, rekryteras den största andelen
domare bland dem som genomgått denna utbildning (SOU 1993:44 s. 109 f.).
Beträffande anställning av åklagare gäller 27-36 §§ åklagarförordningen
(1989:848). Till åklagaraspirant får antas den som efter juris kandidatexamen
eller juristexamen eller motsvarande examen i annat nordiskt land har
förvärvat notariemeritering. Riksåklagaren beslutar om utbildning av åklagar-
aspiranter och assistentåklagare.
Här kan också nämnas att utskottet år 1991 avstyrkte ett motionsyrkande om
att kravet på svenskt medborgarskap för rättsväsendets personal skulle utredas
(bet. 1990/91:JuU16 s. 8). Det bör vidare anmärkas, att förbudet mot
diskriminering på grund av nationalitet av arbetstagare från annan medlemsstat
i Europeiska unionen inte gäller i fråga om vissa offentliga anställningar, se
artikel 48 i EG-fördraget. Att detta undantag omfattar anställningar inom
rättsväsendet synes stå klart (jfr prop. 1992/93:64 s. 25).
Några särskilda åtgärder för att rekrytera personer med invandrarbakgrund
som domare eller åklagare övervägs inte för närvarande inom regeringskansliet.
Utskottet vill med anledning av motionerna understryka vikten av en allsidig
rekrytering till alla delar av rättsväsendet.
Enligt utskottets mening får önskemålen i motion Ju216 anses tillgodosedda
genom det arbete med polisens rekrytering som för närvarande bedrivs.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.
I fråga om rekryteringen till domstolar och åklagarmyndigheter, finner
utskottet att det inte finns skäl att överväga ändringar i gällande ordning.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju408.
Obestyrkta utsagor i domar
I motion Ju401 (m) begärs sådana ändringar i rättegångsbalken och annan
lagstiftning att personer inte utan egen vetskap skall behöva förekomma med
namn eller okontrollerade utsagor i domar.
Av 17 kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB framgår att en dom skall avfattas
skriftligen och i skilda avdelningar ange
1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
2. parterna samt deras ombud eller biträden,
3. domslutet,
4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa
grundats på och
5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.
Av 6 kap. 6 § RB följer att i protokoll vid huvudförhandling skall de
berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte antecknas i den omfattning
berättelserna kan antas vara av betydelse i målet. Sådana berättelser får i
stället för att antecknas i protokollet upptas genom stenografi eller på
fonetisk väg (6 kap. 9 § samma balk).
Domstolen är således skyldig att i domskälen ange vad den funnit bevisat i
målet. Någon bestämmelse eller praxis som ålägger domstolarna att ex officio
kontrollera riktigheten av berättelser som lämnats vid huvudförhandlingen
föreligger inte.
Utskottet som har viss förståelse för motionärens önskemål vill understryka,
att den omständigheten att en parts utsaga refereras i en dom inte i sig
innebär att domstolen tar ställning till utsagans riktighet. Det framstår inte
heller som praktiskt möjligt att utföra en sådan kontroll av parters utsagor
som efterfrågas i motionen. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju401.
Vissa rättshjälpskostnader
I motion Ju410 (s) efterfrågas - som motionen får förstås - en ordning, enligt
vilken som rättshjälpsbiträden i första hand bör förordnas advokater som är
verksamma på den ort där ett ärende handläggs.
Enligt 21 § rättshjälpslagen (1972:429) får till biträde enligt
rättshjälpslagen förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå, eller
annan som är lämplig för uppdraget. Har den som ansökt om rättshjälp själv
föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl
föranleder annat. Av 22 § samma lag framgår att biträde har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Den 1
december 1997 träder en ny rättshjälpslag i kraft (SFS 1996:1619). Dess
bestämmelser om vem som får förordnas till biträde och om biträdes rätt till
ersättning motsvarar gällande rätt ( 26-27 §§, prop. 1996/97:9 s. 154 f. och
191 f.).
Såväl den nu gällande som den nya rättshjälpslagen innebär att vid
förordnande av rättshjälpsbiträde skall beaktas bl.a. de ökade kostnader för
rättshjälpen som kan följa av att anlita ett biträde från en annan ort än den
där den rättsliga angelägenheten handläggs. Motionärernas önskemål får därför
anses tillgodosedda genom den befintliga lagstiftningen. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju410.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kroppsbesiktning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju801, 1996/97:Ju901 yrkande 14
och 1996/97:So656 yrkande 18,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande hemlig teknisk avlyssning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 16 och
1996/97:Ju903 yrkande 15,
res. 2 (m, c)
3. beträffande åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju804,
res. 3 (m)
4. beträffande återlämnande av stöldgods
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju904 yrkande 2,
5. beträffande övervakningskameror
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 14,
res. 4 (c)
6. beträffande tillsättning av de högsta domartjänsterna
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju412 yrkande 1,
res. 5 (v, mp)
7. beträffande tingsmeritering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju415 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 6 (mp)
8. beträffande ansökningsavgift i tvistemål
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju812,
res. 7 (c)
9. beträffande processbedrägeri
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju805,
10. beträffande offentlig försvarare
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju807,
11. beträffande grupptalan
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju926 yrkande 14,
res. 8 (mp)
12. beträffande lag om skiljemän
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju808,
res. 9 (m, c, kd)
13. beträffande ersättning vid frihetsinskränkning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju902 yrkandena 1 och 2,
14. beträffande registret över företagshypotek
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju407,
15. beträffande tolkar i allmän domstol och förvaltningsdomstol
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju406,
16. beträffande invandrare inom polisen och rättsväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju216 yrkande 2 och
1996/97:Ju408,
17. beträffande obestyrkta utsagor i domar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju401,
18. beträffande vissa rättshjälpskostnader
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju410.
Stockholm den 25 februari 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw
Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m),
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson
(m).
Reservationer
1. Kroppsbesiktning (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och
Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?ifrågavarande delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av största vikt att polisen förfogar över så
effektiva medel som möjligt i kampen mot den illegala narkotikahanteringen.
Ett på senare tid uppmärksammat problem rör den nya form för heroinförsäljning
som utvecklats. Denna innebär att heroinet säljs i plastinlindade kapslar som
förvaras i munnen. Vid ett polisingripande mot den som innehar heroinet kan
denne omedelbart svälja kapslarna. Nuvarande regler om kroppsbesiktning
innebär att polisen inte har någon effektiv metod för att säkra bevisning om
narkotikainnehavet. För att råda bot på denna brist anser vi, att det bör vara
möjligt för polisen att i de nu beskrivna situationerna låta sjukvårdspersonal
ge den misstänkte kräkmedel. Visserligen kan en tvångsmedicinering av detta
slag vara diskutabel från etisk synpunkt, men det bör framhållas, att
narkotikalangarna genom att förvara heroinet i munnen systematiskt utnyttjar
polisens utredningssvårigheter. Det ankommer på regeringen att till riksdagen
återkomma med förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu
med anledning av motionerna Ju801, Ju901 och So656 anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande kroppsbesiktning
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju801, 1996/97:Ju901
yrkande 14 och 1996/97:So656 yrkande 18 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Hemlig teknisk avlyssning (mom. 2)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m)
och Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?i dessa delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser sig för sin del redan nu kunna konstatera att
brottsutvecklingen är sådan, t.ex. när det gäller grova narkotikabrott och
s.k. mc-brottslighet att det är nödvändigt att se till att polisen får
tillgång till effektivare spaningsmetoder. Utskottet har uppfattningen att
hemlig teknisk avlyssning kan innebära en allvarlig integritetskränkning, och
utskottet vill därför understryka, att hemlig teknisk avlyssning endast bör få
ske i strikt avgränsade situationer och med iakttagande av rättssäkerhetens
krav. Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare som bl.a. skall
analysera om det finns behov av hemlig teknisk avlyssning som arbetsmetod.
Enligt utskottets uppfattning är emellertid ytterligare utredning inte
nödvändig utan utredarens uppdrag bör vara att utforma lagtexten. Den
särskilde utredarens arbete bör alltså skyndas på och siktet vara inställt på
en proposition under våren, som möjliggör avlyssning vid t.ex. misstanke om
grovt narkotikabrott eller brott mot rikets säkerhet. Det ankommer på
regeringen att till riksdagen snarast återkomma med förslag till lagstiftning
i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu anfört med anledning
av motionerna Ju901 och Ju903 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande hemlig teknisk avlyssning
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 16 och
1996/97:Ju903 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott (mom. 3)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?motion Ju804? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att utländska trafikanter som
begår trafikbrott i Sverige i större utsträckning skall betala sina böter. Den
nuvarande lagstiftningen innebär i praktiken att den utländske trafikant som
lämnat landet utan att ha betalat sina böter kommer undan påföljden. Det är
alltså tveksamt om rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillräckliga. Under
alla omständigheter bör en granskning av tillämpningen av bestämmelserna komma
till stånd och förslag om erforderliga effektiviseringar läggas fram. Det
ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder. Vad utskottet nu med
bifall till motion Ju804 uttalat, bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju804 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Övervakningskameror (mom. 5)
Ingbritt Irhammar (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?ifrågavarande del? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det står klart att användning av övervakningskameror i
butikslokaler har en förebyggande effekt, särskilt mot tillgreppsbrott. Enligt
utskottets uppfattning är tillståndspraxis i fråga om användning av
övervakningskameror alltför restriktiv. Det är angeläget att kommande
lagstiftning om övervakningskameror gör det lättare att få tillstånd att
använda sådana kameror. Utskottet anser att regeringen bör beakta denna
utskottets uppfattning vid den fortsatta beredningen av betänkandet
Kameraövervakning. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju903 i berörd del
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande övervakningskameror
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?den delen? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det vanliga är att personer, som utnämns till
justitieråd eller regeringsråd eller någon annan av de högsta domartjänsterna,
dessförinnan har tjänstgjort i regeringskansliet. Praxis i utnämningsfrågor
tyder på att sådan tjänstgöring anses som en mycket betydelsefull merit.
Enligt utskottets uppfattning innebär det förhållandet att flertalet högre
domare har tjänstgjort i regeringskansliet vissa risker. Framför allt kan det
befaras att domare med sådan bakgrund kommer att vissa en överdriven
följsamhet i förhållande till lagförarbeten och brista i självständighet i
sitt dömande. Regeringen bör av nu anförda skäl tillsätta en utredning med
uppgift att se över tillsättandet av de högsta domartjänsterna. Utredningen
bör särskilt eftersträva en ordning för utnämningar som ger riksdagen och
allmänheten en ökad insyn i förfarandet. Vad utskottet nu med anledning av
motion Ju412 i ifrågavarande del anfört, bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande tillsättning av de högsta domartjänsterna
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju412 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Tingsmeritering (mom. 7)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?till känna.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör systemet med notarietjänstgöring
avskaffas. I stället bör den akademiska juristutbildningen kompletteras med en
obligatorisk praktikperiod som alltså skall komma alla studerande till del.
Denna praktiktjänstgöring skall kunna fullgöras inte bara inom den offentliga
förvaltningen utan även på t.ex. advokatbyrå. Det kan inte anses givet att
praktiktjänstgöringen skall bekostas av staten. Regeringen bör tillsätta en
utredning med uppgift att närmare utforma en sådan praktiktjänstgöring som
utskottet nu förordat.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande tingsmeritering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju415 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Ansökningsavgift i tvistemål (mom. 8)
Ingbritt Irhammar (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Enligt
utskottets? och som på s. 11 slutar med ?motion Ju812? bort ha följande
lydelse:
Avgiften för att inleda ett tvistemål uppgår i dag till 450 kr. Enligt
utskottets mening kan det ifrågasättas, om inte ett så pass lågt belopp kan
uppmuntra till ett onödigt processande. En höjd avgift skulle kunna leda till
ett mindre antal tvister. Vidare kan det övervägas, om ansökningsavgiften i
tvistemål borde ställas i relation till värdet av tvisteföremålet. Ofta kan
nämligen tvister om betydande värden vara sådana som vållar domstolarna mycket
arbete, varför det kunde finnas skäl att i sådana fall ta ut en högre
ansökningsavgift. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en utredning
med uppgift att överväga de nu anförda frågorna. Vad utskottet nu med
anledning av motion Ju812 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ansökningsavgift i tvistemål
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju812 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Grupptalan (mom. 11)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?den delen.? bort ha följande lydelse:
Det beredningsarbete som för närvarande bedrivs med utgångspunkt i
betänkandet Grupptalan innebär att en proposition som behandlar vissa delar i
betänkandet skall läggas fram under år 1998. Enligt utskottets mening bör
denna proposition innehålla förslag till lagstiftning som möjliggör grupptalan
i mål om ersättning för miljöskada. Vad utskottet nu med anledning av motion
Ju926 i berörd del anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande grupptalan
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju926 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Lag om skiljemän (mom. 12)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m),
Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?motion Ju808? bort ha följande lydelse:
Sverige intar av hävd en ledande ställning inom det skiljeprocessuella
området. Över etthundra internationella skiljeförfaranden handläggs årligen i
Sverige. Den gällande skiljemannalagstiftningen är emellertid föråldrad och
dess brister har sedan länge uppmärksammats såväl inom som utom landet.
Bristfälligheterna i lagstiftningen hotar Sveriges ledande ställning som
skiljedomsland. Regeringen förfogar sedan år 1994 över Skiljedomsutredningens
betänkande Ny lag om skiljeförfarande. Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen måste därför anses ha ett sådant underlag att den bör åläggas att
under innevarande år lägga fram förslag till ny lagstiftning om
skiljeförfarande. Vad utskottet nu med bifall till motion Ju808 anfört, bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande lag om skiljemän
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju808 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1.Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Rolf
Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt vår mening är det av yttersta vikt för rättsväsendet inte endast att de
personer som utnämns till de högsta domartjänsterna är högt kvalificerade utan
även att de intar en oberoende ställning i förhållande till den verkställande
makten. Det kan ifrågasättas om det nuvarande kallelseförfarandet ger
tillräckliga garantier i sistnämnda hänseende. Vi avstår dock från att i detta
sammanhang framställa något yrkande.
2. Tingsmeritering (mom. 7)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Rolf
Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att utskottets uttalande i fråga om notarietjänstgöringens betydelse
är mycket värdefullt. Vi vill emellertid samtidigt framhålla att ett
förverkligande av det önskemål som framgår av utskottets uttalande förutsätter
att rättsväsendet tillförs erforderliga resurser. De anslag som för
innevarande budgetår beviljats rättsväsendet uppgår enligt vår mening till ett
totalt sett alltför lågt belopp och detta förhållande får naturligtvis
betydelse även i förevarande sammanhang.
3. Invandrare inom polisen och rättsväsendet (mom. 16)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Rikspolisstyrelsen har anfört att det inte föreligger något behov av
rekrytering till polisyrket före år 1998 och inga medel har avsatts härför i
polisens budget. Det ter sig inte särskilt meningsfullt att diskutera en ökad
rekrytering av personer med invandrarbakgrund till polisutbildningen, när
någon antagning till sådan utbildning över huvud taget inte äger rum. Att
besparingarna i fråga om bl.a. polisutbildningen får kraftigt negativa
konsekvenser har vi tidigare framhållit och vi får alltså nu på nytt anledning
att understryka denna ståndpunkt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Straffprocessuella tvångsmedel 3
Kroppsbesiktning 3
Hemlig teknisk avlyssning (buggning) 4
Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott 5
Återlämnande av stöldgods 5
Övervakningskameror 7
Tillsättning av de högsta domartjänsterna 8
Tingsmeritering 9
Ansökningsavgift i tvistemål 10
Processbedrägeri 11
Offentlig försvarare 12
Grupptalan 12
Lag om skiljemän 13
Ersättning vid frihetsinskränkning 13
Registret över företagshypotek 13
Tolkar i allmän domstol och förvaltningsdomstol 14
Invandrare inom polisen och rättsväsendet 14
Obestyrkta utsagor i domar 16
Vissa rättshjälpskostnader 16
Hemställan 17
Reservationer........................................18
1. Kroppsbesiktning (mom. 1) 18
2. Hemlig teknisk avlyssning (mom. 2) 19
3. Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott (mom. 3) 20
4. Övervakningskameror (mom. 5) 20
5. Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6) 20
6. Tingsmeritering (mom. 7) 21
7. Ansökningsavgift i tvistemål (mom. 8) 21
8. Grupptalan (mom. 11) 22
9. Lag om skiljemän (mom. 12) 22
Särskilda yttranden..................................23
1.Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6) 23
2. Tingsmeritering (mom. 7) 23
3. Invandrare inom polisen och rättsväsendet (mom. 16) 23