I detta betänkande behandlar utskottet frågor om våldsbrott och brottsoffer
som väckts genom motioner under den allmänna motionstiden år 1996. Motionerna
gäller bl.a. våld mot kvinnor, sexualbrott mot barn och frågor rörande
brottsoffer.
Utskottet har avstyrkt bifall till samtliga motioner.
Till detta betänkande har fogats 16 reservationer och fyra särskilda
yttranden.
Motionerna
1996/97:Ju210 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att förhör med män som anmälts
för kvinnomisshandel bör genomföras inom 24 timmar efter det att anmälan
avgivits.
1996/97:Ju302 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra handläggning
av ärenden avseende sexuella övergrepp mot barn.
1996/97:Ju714 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av
köp av sexuella tjänster.
1996/97:Ju716 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med uppgift att föreslå sådan ändring i lagen om
besöksförbud att förövarens, och inte offrets, rörelsefrihet begränsas enligt
vad i motionen anförts.
1996/97:Ju718 av Inger Segelström m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kriminalisera könsköparna, de s.k. torskarna.
1996/97:Ju719 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att myndigheter använder en mer korrekt terminologi när
det gäller våld riktat mot kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hotade kvinnors möjlighet att få livvakt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handläggningstiderna när det gäller våldsbrott mot kvinnor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsägarbiträde och besöksförbud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av tvärvetenskaplig forskning för att förstå bakomliggande
orsaker till våld mot kvinnor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att polisen och andra verksamma inom rättsväsendet ges fördjupad
kunskap kring kvinnovåldet.
1996/97:Ju723 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagstiftning mot sexturism.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av terapikostnader för brottsoffer,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om punktbevakning av gärningsmän,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan brottsoffer, polis och åklagare,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna att förskottera skadestånd till brottsoffer bör
utredas,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsägandebiträde vid tredjemansskada.
1996/97:Ju904 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för information
till brottsoffret om hur pågående utredning fortskrider samt hur man begär
överprövning av ett fattat beslut i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju906 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av ett
strategiskt program för att motverka våldet.
1996/97:Ju910 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en våldskommission.
1996/97:Ju913 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om våld mot kvinnor
m.m.
1996/97:Ju916 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbättrad statistik om våld mot kvinnor.
1996/97:Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsuppdelad våldsstatistik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en brottsofferundersökning avseende våld mot kvinnor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kvinnovåldskommissionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning mellan förekomsten av våldspornografi och
våldsbrott mot kvinnor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett datoriserat informationssystem för att identifiera
upprepningsvåld,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av det besöksförbudssystem som finns på Irland,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kortare handläggningstider för våldtäktsfall i domstolarna samt
fortbildning för domstolspersonal i frågor som gäller kvinnovåld,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsägandebiträden vid tredjemansskada,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontaktförmedling, kvinnoimport och prostitution,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistå utländska myndigheter med katalogisering och
systematisering,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åldersgräns.
1996/97:Ju919 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kommission för
att utreda och finna angreppssätt mot det utbredda våldet i samhället.
1996/97:Ju920 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande
kampanj gällande mäns våld mot kvinnor.
1996/97:Ju921 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell samling/rådslag mot våldet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en särskild ?våldskommission?.
1996/97:U802 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en aktionsgrupp mot prostitution, könshandel och
sexhandel med barn.
1996/97:So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om adekvat behandling av dem som begått sexuella övergrepp eller på
annat sätt misshandlat barn.
1996/97:A7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olämpligheten att åklagaren ges rätten att utdöma strafföreläggande
vid kvinnomisshandel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalificerad utbildning för yrkesgrupper som kommer i kontakt med
misshandlade kvinnor.
1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna att utfärda besöksförbud bör utvidgas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndighetspersoner som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med
misshandlade kvinnor bör ges utbildning i hur man uppmärksammar och stöder
dessa kvinnor på bästa sätt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enbart könsköparen i prostitutionen skall kriminaliseras.
1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
lagstiftningen att Kvinnovåldskommissionens förslag blir genomförda.
Utskottet
En våldskommission
I flera motioner tas upp frågan om samlade insatser mot våldet. I motion Ju906
(s) begärs att ett strategiskt program skall tas fram i syfte att motverka
våldet i offentliga miljöer. I motionerna Ju910 (fp), Ju919 (fp) och Ju921 (c)
begärs att regeringen tillsätter en kommission med uppgift att utreda och
finna angreppssätt mot våldet i samhället. I sistnämnda motion anförs vidare
att det krävs en nationell samling, ett rådslag med hela svenska folket, mot
våldet. - Senare i detta betänkande behandlar utskottet ett yrkande om en
särskild kampanj om mäns våld mot kvinnor.
Utskottet behandlade i betänkandet 1994/95:JuU17 (s. 6 f) bl.a. ett
motionsyrkande med begäran om att det skulle tillsättas en bred
haverikommission mot våld. Utskottet redogjorde här utförligt för pågående och
aviserade åtgärder mot våldet, främst mot bakgrund av vad som av regeringen
angivits i 1995 års budgetproposition. I denna uttalade regeringen bl.a. att
det krävdes en kraftsamling för att engagera allmänheten i kampen mot den fara
för rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör.
För egen del uttryckte utskottet, i likhet med motionärerna, sin oro över
våldet i samhället. Det måste enligt utskottet vara en central uppgift under
de kommande åren att komma till rätta med våldsbrottsligheten. Detta arbete
måste föras på flera plan, och resultatet är beroende av framgång när det
gäller att bekämpa arbetslöshet, bostadssegregation och annat som bidrar till
att föra in barn och ungdomar i riskzonen för att utveckla ett kriminellt
beteende. Utskottet uppmärksammade särskilt sambandet mellan våld och alkohol
och andra droger.
Utskottet, som delade regeringens uppfattning att en kraftsamling mot våldet
borde ske, betonade särskilt föräldrars och andra vuxnas betydelse för att
förhindra att barn och ungdomar dras in i kriminalitet. Utskottet noterade
särskilt regeringens avsikt att polisen bl.a. genom särskilda
brottsförebyggande insatser skulle försöka förhindra våldsbrottslighet och
skapa trygghet i samhället. Utskottet uttalade i sammanhanget att försök med
frivillig föräldraverksamhet för att hindra ungdomar från att ägna sig åt
fylleri, förstörelse och våld också är av mycket stort värde.
Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen hade aviserat var det enligt
utskottets uppfattning inte nödvändigt att tillsätta en kommission mot våldet
varför bifall till motionsyrkandet härom avstyrktes.
I årets budgetproposition 1996/97:1, utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
framhåller regeringen att kampen mot våldet är en prioriterad uppgift.
Regeringen konstaterar i avsnittet om prioriterade områden för polisen att
våldsbrottsligheten fortsatt att öka trots att omfattande åtgärder vidtagits
för att motverka en sådan utveckling; detta är allvarligt, särskilt som
våldsbrottsligheten också tagit sig nya uttryck. Särskilt nämner regeringen
utvecklingen där vapen kommit till användning, den brottslighet som förekommer
bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer och brott med rasistiska
förtecken.
Enligt regeringens bedömning behövs ytterligare insatser för att motverka
våldsbrottsligheten. Sådana insatser måste inkludera och engagera hela
samhället. Det är också utgångspunkten i regeringens nationella
brottsförebyggande program Allas vårt ansvar (Ds 1996:59) samt i det initiativ
regeringen tagit för att sprida information om och inspirera till arbete mot
våldet, bl.a. genom skrifterna Motverka våldet och Hjälp mot våldet. Vad
gäller det nationella brottsförebyggande programmet skall detta enligt
regeringen ses som början på ett brett upplagt arbete för att skapa
förutsättningar för ett långsiktigt och uthålligt brottsförebyggande arbete
inom alla samhällssektorer. Programmet skall ligga till grund för ett rådslag
med bl.a. kommunerna. En kommitté har givits i uppdrag att verka för att
intentionerna i programmet genomförs, särskilt på lokal nivå. En central
uppgift för den s.k. Genomförandekommittén (dir. 1996:48) är att genomföra och
följa upp det rådslag som regeringen initierat (Ds 1996:59 s. 73 f).
I budgetpropositionen redogör regeringen vidare för vissa åtgärder som
vidtagits eller planeras för att motverka våld.
Regeringen överväger sålunda bl.a. att ge polisen större möjligheter än för
närvarande att ingripa i samband med större evenemang eller andra situationer
där många människor samlas och att ge polisen utvidgade befogenheter, såsom
att spärra av eller på annat sätt förbjuda tillträde till vissa områden eller
utrymmen och att tillfälligt omhänderta viss egendom. Också förutsättningarna
för att vägra tillstånd till och ingripa mot demonstrationer skall ses över.
Vidare pågår för närvarande en översyn av vapenlagstiftningen (dir.
1995:39). Översynen inriktas på att förebygga våldsbrott och ett delbetänkande
(SOU 1996:50) med en översyn av förbudet att bära knivar och vissa andra
farliga föremål på allmän plats har lagts fram. I betänkandet föreslås bl.a.
ett förbud mot att bära skjutvapen på allmän plats och skärpta straff för
allvarligare överträdelser av förbudet.
Frågan om vilka möjligheter som finns för att öka användningen av
övervakningskameror i bl.a. butiker och banker övervägs för närvarande.
Brottsofferutredningen har till uppgift att undersöka frågan om hot mot
målsäganden och vittnen, och regeringen har nyligen lagt fram ett förslag om
skärpta straff för övergrepp i rättssak (prop. 1996/97:135).
Kvinnovåldskommissionens betänkande, med en rad förslag på det området,
bereds i Regeringskansliet.
Vad gäller polisens verksamhet uttalar regeringen att polisen skall, förutom
att göra egna förebyggande och brottsutredande insatser, vara en drivande
kraft i samordningen av olika aktörers insatser mot våldet.
Utskottet delade i sitt budgetbetänkande 1996/97:JuU1 regeringens
uppfattning att kampen mot våldsbrottsligheten skall vara en prioriterad
uppgift. Vad gäller polisens verksamhet underströk utskottet betydelsen av att
polisen avsätter tillräckliga resurser för att bekämpa ungdomsvåld.
Under år 1994 bildades en statsrådsgrupp med uppgift att samordna
regeringens insatser mot våld. Med anledning av gruppens arbete har de ovan
nämnda skrifterna Motverka våldet och Hjälp mot våldet utarbetats, vilka är
mycket användbara i t.ex. skolundervisningen. Vidare har under år 1996 gjorts
en sammanställning av regeringens åtgärder mot våld. Den visar att en stor
mängd åtgärder vidtagits och vidtas inom regeringen.
Utskottet ser med stor oro på den ökade och alltmer förråade
våldsbrottsligheten. Särskilt oroande är det att denna typ av brottslighet
fortsatt att öka trots att det vidtagits omfattande åtgärder för att motverka
en sådan utveckling. Enligt den preliminära brottsstatistiken för år 1996
tycks dock denna utveckling ha planat ut något. Regeringen har också under
sedare tid vidtagit en rad ytterligare åtgärder. Särskilt mot bakgrund av det
uppdrag Genomförandekommittén fått är det enligt utskottets mening inte
nödvändigt att också tillsätta en kommission mot våldet. Utskottet avstyrker
bifall till motionerna Ju906, Ju910, Ju919 och Ju921.
Våld mot kvinnor m.m.
Inledning
Utskottet behandlar i detta avsnitt ett flertal motionsyrkanden som bl.a. rör
våld mot kvinnor och därmed sammanhängande frågor. Flertalet av de aktuella
yrkandena anknyter till Kvinnovåldskommissionens förslag till åtgärder på
området.
Kvinnovåldskommissionen
Allmänt
Kvinnovåldskommissionen har haft i uppdrag att utifrån ett kvinnoperspektiv
göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för
att motverka sådant våld.
Kommissionens betänkande, Kvinnofrid (SOU 1995:60), innehåller förslag till
åtgärder som griper in på flera olika samhällsområden. Kommissionen föreslår
lagändringar på ett flertal områden, men konstaterar samtidigt att
lagstiftning inte ensam kan lösa det samhällsproblem som våld mot kvinnor
utgör. En betydande del av förslagen tar därför sikte på olika myndigheters
handläggning av ärenden med anknytning till våld mot kvinnor. Kommissionen
lämnar också åtskilliga rekommendationer för hur myndigheterna bör förhålla
sig till kvinnovåld. Särskilt fokuserar kommissionen på det våld som män
utövar mot närstående kvinnor.
Kvinnovåldskommissionens betänkande har remissbehandlats. Förslagen bereds
nu inom Socialdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet och
Justitiedepartementet. En samlad proposition om våld mot kvinnor kommer att
lämnas under hösten 1997.
En stor del av kommissionens förslag behandlas i motion Ju913 (s), vari
också yrkas att de i motionen behandlade förslagen skall genomföras. I motion
Ju917 (c) anförs att det nu är viktigt att de förslag till åtgärder som
Kvinnovåldskommissionen lagt fram övervägs och att riksdagen ges möjlighet att
ta ställning till dessa. I motion A820 (fp) begärs ändring av lagstiftningen
så att Kvinnovåldskommissionens förslag kan genomföras. Det sagda innebär att
det i nu nämnda motioner framförs förslag som ligger nära de mer preciserade
yrkanden som utskottet behandlar i det följande i detta avsnitt.
Terminologin vid våld mot kvinnor
I motion Ju719 (fp) anförs att benämningar som lägenhetsbråk, familjevåld och
ringa misshandel inte bör användas när fråga är om våld mot kvinnor.
Utskottet behandlade ett antal motioner med motsvarande yrkande som det nu
aktuella i betänkandet 1994/95:JuU24 (s. 8 f). Utskottet hänvisade då till att
ord som ?lägenhetsbråk? etc. inte förekommer i lagstiftningen eller, såvitt
utskottet känner till, som på annat sätt vedertagna benämningar inom
rättsväsendet. Däremot förekommer det att uttryck som ?lägenhetsbråk? används
i polisrapporter och liknande. Vidare anförde utskottet att det inte var
berett att förorda att brottsbenämningen misshandel, ringa brott, skulle
ersättas med någon annan benämning för ringa fall av misshandel i de fall
offret är en kvinna. Härutöver konstaterade utskottet att det allmänna syftet
med mo-tionsönskemålen syntes vara att framhålla att våld mot kvinnor inte får
bagatelliseras inom rättsväsendet, vilket utskottet instämde i. Utskottet
anmärkte också att såväl frågor om de regler som rör kvinnomisshandel och
därmed närbesläktade brott som frågor om myndigheters och domstolars
handläggning av ärenden om kvinnomisshandel var föremål för överväganden i
Kvinnovåldskommissionen. Det saknades enligt utskottets uppfattning skäl för
riksdagen att då göra något uttalande med anledning av de aktuella motionerna,
vilka avstyrktes.
Kvinnovåldskommissionen har föreslagit en rad lagändringar rörande bl.a.
sexualbrotten och andra brottsbalksbrott. I detta sammanhang bör särskilt
nämnas kommissionens förslag om ett nytt brott i brottsbalken - ett
kvinnofridsbrott. Brottet tar framför allt sikte på våld och andra övergrepp
mot kvinnor i nära relationer till män. Enligt den föreslagna lagtexten skall
en man som mot en närstående eller tidigare närstående kvinna använder våld
eller hot om våld eller utsätter henne för annan fysisk eller psykisk
påverkan, ägnad att varaktigt kränka kvinnans integritet och skada hennes
självkänsla, dömas för kvinnofridsbrott till fängelse i lägst ett och högst
sex år.
Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor
I motionerna Ju916 (c, s, m, fp, v, mp, kd) och Ju917 (c) begärs en
könsuppdelning av statistiken om våld mot kvinnor. Bl.a. krävs att
rättsstatistiken skall innehålla utökad information om ålder, nationalitet och
relation till gärningsmannen. Vidare anser motionärerna att det av statistiken
bl.a. bör framgå om besöksförbud meddelats, om skadestånd dömts ut samt
eventuella frihetsberövanden. Uppdelningen av statistiken syftar bl.a. till
att öka kunskaperna om våld mot kvinnor för att lämpliga åtgärder skall kunna
vidtas mot sådant våld.
I samband med att utskottet behandlade regeringens förslag i proposition
1994/95:144 om riktlinjer för registrering av påföljder m.m. behandlade
utskottet även en motion motsvarande de nu aktuella (1994/95:JuU21 s. 11).
Utskottet konstaterade att frågan om en könsuppdelning m.m. av
rättsstatistiken var föremål för överväganden inom Kvinnovåldskommissionen och
inom Brottsförebyggande rådet och ansåg att resultatet av översynsarbetet
borde avvaktas. Utskottet avstyrkte bifall till den då aktuella motionen.
Kvinnovåldskommissionen har i sitt betänkande lämnat förslag till
förändringar i rättsstatistiken. Enligt kommissionen bör statistiken över
anmälda brott, framför allt brotten enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (om
brott mot liv och hälsa, om brott mot frihet och frid samt om sexualbrott), i
större utsträckning könsuppdelas. Denna statistik bör enligt förslaget i ökad
utsträckning också ge information om offrets ålder, nationalitet och relation
till gärningsmannen. På motsvarande sätt bör statistiken över lagförda
personer innehålla uppgifter om brottsoffer, deras kön, ålder, nationalitet
och relation till gärningsmannen. Även den statistik som finns beträffande
besöksförbudslagen bör enligt kommissionens mening kompletteras. Statistiken
bör också ge ökad kunskap om skadestånden vid våldsbrott förövade mot kvinnor
och belysa omfattningen av frihetsberövanden vid brott som avser våld mot
kvinnor.
Brottsofferundersökning
Kvinnovåldskommissionen föreslår att en brottsofferundersökning avseende våld
mot kvinnor skall genomföras. En sådan undersökning bidrar enligt kommissionen
till att man bättre kan skatta den verkliga brottslighetens storlek. Detta kan
i sin tur bidra till att kunskapen om våldet mot kvinnor ökar liksom
kunskaperna om sambandet mellan våldet och andra samhällsfaktorer. Enligt
kommissionen kan en brottsofferundersökning också visa på var resurser bör
sättas in för att det våld som kvinnor utsätts för skall kunna bekämpas.
I motion Ju917 (c) begärs att en brottsofferundersökning avseende våld mot
kvinnor skall genomföras i enlighet med vad Kvinnovåldskommissionen
föreslagit.
Forskning
I motion Ju719 (fp) betonas vikten av tvärvetenskaplig forskning för att
förstå de bakomliggande orsakerna till våld mot kvinnor. I motion Ju917 (c)
begärs en kartläggning av förekomsten mellan våldspornografi och våldsbrott
mot kvinnor.
I samband med att utskottet behandlade regeringens förslag om inrättandet av
en brottsofferfond, m.m. hade utskottet att ta ställning till motionsyrkanden
om bl.a. forskning om brottsoffer (1993/94:JuU25). Utskottet konstaterade
bl.a. att forskning m.m. i brottsofferfrågor skulle komma att få ett ökat stöd
genom införandet av en brottsofferfond.
Kvinnovåldskommissionen konstaterar i sitt betänkande att forskningen om
våld mot kvinnor måste utvecklas. Kommissionen föreslår att regeringen skall
uppdra åt lämplig myndighet att utarbeta en plan för hur en sådan utveckling
skall kunna komma till stånd. Kvinnovåldskommissionen konstaterar vidare att
sambandet mellan våldspornografi och våld mot kvinnor är föga belyst i
forskningen och framför att det är angeläget med en ökad sådan forskning.
Utbildning inom rättsväsendet
I motionerna Ju719 (fp), Ju917 (c), A7 (v) och A806 (mp) begärs att olika
yrkeskategorier som kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för våld måste
ges fördjupade kunskaper kring denna problematik.
I sitt betänkande 1994/95:JuU14 behandlade utskottet ett motionsyrkande om
att polisen och andra som är verksamma inom rättsväsendet bör ges fördjupad
kunskap om våld mot kvinnor. Efter en redogörelse av utbildningen härom inom
rättsväsendet (se bet. s. 22 f) uttalade utskottet rent allmänt att det i
först hand måste ankomma på de myndigheter m.m. som är verksamma på området
att ta ställning till vilka utbildningsinsatser för personalen som bör
prioriteras. Vidare konstaterade utskottet att frågor om våld mot kvinnor på
olika sätt uppmärksammats i den utbildningsverksamhet som bedrivs inom
rättsväsendet. Något riksdagens initiativ ansågs inte erfordras i frågan och
bifall till motionerna avstyrktes.
Kvinnovåldskommissionen har kartlagt i vilken utsträckning våld mot kvinnor
tas upp i den grundläggande högskoleutbildningen för socionomer, läkare,
sjuksköterskor, psykologer, jurister och poliser. Kartläggningen visar att
våld mot kvinnor i mycket liten omfattning belyses i utbildningarna.
Kommissionen anser att det i den lagstiftning som reglerar
högskoleutbildningarna bör klargöras att jämställdhet och könsaspekter skall
belysas i all sådan utbildning. Vidare föreslår kommissionen att det i
målbeskrivningarna för utbildningen av de ovan nämnda yrkesgrupperna klart
skall framgå att våld mot kvinnor och andra könsaspekter skall belysas i
utbildningen. Slutligen har Kvinnovåldskommissionen understrukit vikten av att
nu verksamma inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården och rättsväsendet
fortbildas i frågor som har samband med våld mot kvinnor och föreslagit att
det skall avsättas medel för sådan fortbildningsverksamhet.
I sammanhanget bör även nämnas att såväl grundutbildning som
vidareutbildning för poliser är föremål för översyn. En redogörelse härför
finns i utskottets betänkande 1996/97:JuU10.
Informationsinsatser om våld mot kvinnor
I motion Ju920 (v) begärs att en statligt finansierad riksomfattande kampanj
gällande mäns våld mot kvinnor skall genomföras. Syftet är bl.a. att
synliggöra mäns våld mot kvinnor och uppmärksamma våldets konsekvenser för
kvinnors hälsa.
Kvinnovåldskommissionen anför i sitt betänkande att det behövs en ökad
medvetenhet hos allmänheten om det samhällsproblem som våld mot kvinnor utgör.
Vidare nämns att i bl.a. Kanada och England produceras TV-information som
sammanställs av myndigheterna för att upplysa allmänheten om omfattningen av
och orsaker till våld mot kvinnor. Där har man ansett att de kampanjer som har
genomförts haft en positiv påverkan på allmänhetens attityder till sådant
våld. Kommissionen föreslår att regeringen tar initiativ till en liknande
kampanj i Sverige. Vidare föreslår kommissionen att man i skolan liksom i
annat ungdomsarbete måste vara uppmärksam på det våld som flickor och kvinnor
utsätts för. Kommissionen anser det vara viktigt att utveckla modeller för hur
mäns våld mot kvinnor skall kunna tas upp i bl.a. skolundervisningen och under
värnplikten.
Förtursfrågor m.m.
I motion Ju210 (m) begärs att män som anmälts för kvinnomisshandel skall
förhöras inom 24 timmar. I motionerna Ju719 (fp) och Ju917 (c) begärs att
handläggningstiderna i ärenden om sexuella övergrepp och misshandel av kvinnor
skall förkortas.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor som rör
förtursbehandling under förundersökningen, senast i betänkandet 1994/95:JuU13
(s. 20 med där gjorda hänvisningar för bakgrund m.m.) och då avstyrkt motioner
med hänvisning till pågående utredningsarbete.
Utskottet hänvisade i det ovan nämnda betänkandet till att riksdagen hösten
1994 beslutat om en rad åtgärder som syftar till ett effektivare
brottmålsförfarande, bl.a. ändringar i brottsbalken och i rättegångsbalken.
Regeringsförslagen byggde på de förslag som lämnats av Åklagarutredningen -90
(prop. 1994/95:23, JuU2, rskr. 40). I propositionen diskuterades bl.a.
begränsningar av dokumentationen i förundersökningen för att på detta sätt
påskynda förfarandet. Någon reglering av förtursfrågorna i
förundersökningskungörelsen (1947:948) föreslogs dock inte. Utskottet
konstaterade att delar av översynsarbetet i frågan emellertid fortfarande
pågick genom Kvinnovåldskommissionens uppdrag, vilket borde avvaktas. Bifall
till de då aktuella motionerna avstyrktes.
Kvinnovåldskommissionen anser att polismyndigheterna bör utarbeta särskilda
åtgärdsprogram som beskriver vilka åtgärder som polisen bör vidta vid
handläggningen av ärenden som rör våld mot kvinnor. Vad gäller polisens arbete
anför kommissionen vidare att ärenden som rör våld och andra övergrepp mot
kvinnor bör behandlas skyndsamt. Kommissionen föreslår också bl.a. att olika
frågor som rör åklagares och domstolars handläggning av ärenden om våld och
andra övergrepp mot kvinnor utvecklas närmare i policydokument.
Ett datoriserat informationssystem
I motion Ju917 (c) begärs att ett datoriserat informationssystem skall införas
som gör det möjligt för polisen att snabbt identifiera upprepningsvåld och
följa upp sådana fall på ett effektivt sätt. I motionen anförs att polisen
ofta får rycka ut t.ex. vid lägenhetsbråk eller liknande utan att ha kännedom
om att andra polismän varit på samma plats vid tidigare tillfällen i samma
ärende. Ett datoriserat system med bakgrundsinformation om tidigare
ingripanden m.m. skulle enligt motionären underlätta för polisen att vidta
relevanta åtgärder.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande likalydande med det nu aktuella i
betänkandet 1994/95:JuU13 (s. 19 f). Utskottet hänvisade då till att en av
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) tillsatt arbetsgrupp haft i uppdrag att utifrån
tillgänglig forskning och övrig kunskap om våld och hot om våld inom familjen
kartlägga och analysera vidtagna och möjliga åtgärder för att minska våldet.
Arbetsgruppen har i promemorian Våld mot kvinnor i nära relationer (BRÅ PM
1994:4) redovisat förslag bl.a. på att förse poliser, som rycker ut till hem
där kvinnor utsätts för våld, med relevant information enligt brittiskt
mönster genom ett s.k. Domestic Early Warning System (DEWS). Systemet används
för insamling, förvaring och bearbetning av uppgifter om familjevåld och gör
det möjligt att samla bl.a. bakgrundsinformation, analysera brottsmönster och
initiera skyddsåtgärder. Systemet kan även användas som underlag för
framtagning av statistik.
I det ovan nämnda betänkandet hänvisade utskottet vidare bl.a. till att det
ingick i Kvinnovåldskommissionens uppdrag att ta upp frågor om metoder för att
skydda utsatta kvinnor. Utskottet konstaterade att frågor av det slag som
aktualiserats i motionen var föremål för utredning i olika sammanhang, bl.a.
inom ramen för Kvinnovåldskommissionens arbete, och avstyrkte motionen.
Kvinnovåldskommissionen har föreslagit att något polisdistrikt skall få i
uppdrag att utarbeta modeller för ett särskilt kvalificerat bemötande av
kvinnor som är utsatta för våld. Inom ramen för denna försöksverksamhet torde,
enligt kommissionen, förutsättningar finnas för att även pröva på vilket sätt
användningen av olika registersystem på ett effektivt sätt kan användas i
kampen mot kvinnovåldet.
Livvaktsskydd
I motion Ju719 (fp) understryks att hotade kvinnors möjligheter att få
livvaktsskydd skall bedömas generöst.
Utskottet behandlade ett motsvarande motionsyrkande i betänkandet
1994/95:JuU13 (s. 17), vilket tillsammans med andra yrkanden på
brottsofferområdet ledde till riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av
dessa frågor. Utskottet hänvisade då till Kvinnovåldskommissionens arbete och
till rapporten Försöksverksamhet med livvaktsskydd för hotade kvinnor m.m. -
ett regeringsuppdrag (RPS Rapport 1993:6) i vilken redovisas den
försöksverksamhet med livvaktsskydd som tidigare pågått. Från
Rikspolisstyrelsen hade utskottet inhämtat att det fåtal personer som begärt
livvaktsskydd och av polisen bedömts vara i behov av livvakt också fått sådan.
Från Rikspolisstyrelsen framhölls att livvaktsskydd utgör en stor påfrestning
för den som skyddas. I några fall hade kvinnorna avstått från livvakt efter
någon tid och då fått någon annan form av skydd, t.ex. tårgasspray,
pepparspray, olika typer av larm m.m. Verksamheten med livvaktsskydd
fortsätter nu på permanent basis.
Kvinnovåldskommissionen anför att rutiner snarast bör skapas som gör det
möjligt för en kvinna att snabbt få tillgång till den skyddsutrustning hon
behöver samt att möjligheterna till livvaktsskydd bör finnas kvar i de mest
allvarliga fallen, där metoder som är mindre ingripande är otillräckliga.
Punktbevakning av gärningsmän
I motion Ju903 (c) förespråkas att polisen skall bevaka och kontrollera de
gärningsmän som efter domslut fortsätter att hota eller förfölja brottsoffret.
Denna typ av punktbevakning bör enligt motionärerna även kunna användas
beträffande dem som hotar vittnen inför en rättegång.
Frågan om punktbevakning av gärningsmän har tidigare varit föremål för
behandling i utskottet. I betänkandet 1992/93:JuU7 (s. 7) avstyrkte utskottet
de då aktuella motionsönskemålen under hänvisning till att punktbevakning av
presumtiva våldsmän är något som redan nu kan beslutas av polismyndighet. När
utskottet behandlade frågan senast (1994/95:JuU13 s. 22 f) konstaterade
utskottet att Kvinnovåldskommissionen enligt sina direktiv bl.a. hade att
undersöka frågor rörande punktbevakning av de våldsverkande männen och därmed
sammanhängande frågor. Utskottet ansåg att det pågående utredningsarbetet
borde avvaktas och avstyrkte bifall till de då aktuella motionerna.
Kvinnovåldskommissionen har föreslagit en försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll beträffande män som inte
respekterar meddelade besöksförbud. Kommissionen anser att Rikspolisstyrelsen
bör ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för en sådan försöksverksamhet.
Utskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet peka på att Kvinnovåldskommissionen lade fram
sina förslag redan i juni 1995. Utskottet beklagar att regeringen ännu inte
lagt fram något förslag till riksdagen med anledning av betänkandet.
I och med kommissionens betänkande finns ett utförligt beredningsunderlag
rörande de frågor som tagits upp i de ovan behandlade motionerna. Resultatet
av beredningen i Regeringskansliet bör därför avvaktas. Utskottet avstyrker
bifall till motionerna Ju210, Ju719, Ju903, Ju913, Ju916, Ju917, Ju920, A7,
A806 och A820 i nu behandlade delar.
Strafföreläggande vid misshandel mot kvinnor
I motion A7 (v) anförs att åklagare inte bör ha möjlighet att utfärda
strafföreläggande vid brott avseende misshandel mot kvinnor.
Enligt lagändringar som träder i kraft den 1 juli 1997 kan åklagare utfärda
strafföreläggande beträffande gärningar för vilka böter eller böter och
fängelse ingår i straffskalan. I det konkreta fallet får inte svårare påföljd
än villkorlig dom komma i fråga.
Vad gäller misshandelsbrotten kan sägas att strafföreläggande endast kan
förekomma vid ringa misshandel. Den typ av gärningar som avses i motionen
torde i allmänhet vara av den karaktären att de leder till ansvar för
misshandel av normalgraden. Här omfattar straffskalan endast fängelse varför
straffföreläggande inte kan komma i fråga.
Det saknas enligt utskottets uppfattning skäl för riksdagen att göra något
uttalande med anledning av den aktuella motionen. Motion A7 i nu behandlad del
avstyrks.
Prostitution m.m.
I motionerna Ju714 (fp), Ju718 (s, c, fp, v, mp, kd), Ju917 (c) och A806 (mp)
begärs att köp av sexuella tjänster skall kriminaliseras. I motion Ju917
begärs också sanktioner beträffande oetisk kontaktförmedling och kvinnoimport.
I Sverige finns inte något förbud mot prostitution. Däremot finns i 6 kap.
7-10 §§ brottsbalken bestämmelser om sexuellt ofredande, koppleri och
förförelse av ungdom som bl.a. syftar till att motverka prostitution.
Utskottet behandlade hösten 1992 ett antal motioner med krav på
kriminalisering av prostitution (1992/93:JuU15 s. 5 f, rskr. 133). I
betänkandet anförde utskottet bl.a. att ytterligare åtgärder mot
prostitutionen borde övervägas. En sådan åtgärd skulle enligt utskottet kunna
vara att kriminalisera prostitutionen. Utskottet anförde att det tidigare
tagit avstånd från en sådan tanke och att det alltjämt kände stor tvekan inför
den. Mot en kriminalisering talade enligt utskottet bl.a. svårigheten att
tillräckligt tydligt identifiera den brottsliga gärningen, bevissvårigheter
och risken för negativa effekter för den inblandade kvinnan. För en
kriminalisering talade å andra sidan främst den normbildande effekten av ett
straffbud som också skulle kunna få en viss avhållande effekt. Utskottet ansåg
att frågan innehöll känsliga avvägningar som krävde sin särskilda belysning,
och utskottet var därför berett att tillstyrka att den utreddes. Frågan om
kriminalisering borde dock enligt utskottet inte ses isolerad utan i ett
större sammanhang, t.ex. inom ramen för en total-översyn av samhällets
åtgärder mot prostitution. Vad utskottet anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.
Regeringen tillsatte i mars 1993 en särskild utredare (dir. 1993:31) för att
göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution. I utredningsuppdraget
ingick bl.a. att överväga frågan om kriminalisering av prostitutionen.
Utredaren avlämnade i mars 1995 betänkandet Könshandel (SOU 1995:15). I
betänkandet föreslår utredaren bl.a. att det i 6 kap. brottsbalken skall
införas en ny bestämmelse som innebär att den som utnyttjar en annan person
för tillfällig sexuell förbindelse mot ekonomisk eller annan därmed jämförlig
ersättning skall dömas för könshandel till böter eller fängelse i högst sex
månader. Detsamma skall gälla den som ställer sig till förfogande för en sådan
sexuell förbindelse. Om brottet är grovt skall dömas till fängelse i högst
fyra år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det
innebär missbruk av någons ungdom, oförstånd, utsatthet eller beroende
ställning.
Utskottet behandlade senast motionsyrkanden motsvarande det nu aktuella i
betänkandet 1994/95:JuU24 (s. 9 f). Utskottet konstaterade då att dess
initiativ till en samlad översyn av åtgärderna mot prostitution resulterat i
ett utredningsbetänkande som då bereddes i Regeringskansliet. Utskottet ansåg
att riksdagen borde avvakta resultatet av beredningsarbetet och att någon
ytterligare åtgärd i frågan inte erfordrades från riksdagens sida. Motionerna
avstyrktes.
Beredningen av Prostitutionsutredningens betänkande pågår alltjämt i
Regeringskansliet. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta resultatet av
detta arbete och avstyrker bifall till motionerna Ju714, Ju718, Ju917 och A806
i behandlade delar. Utskottet utgår emellertid från att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med anledning av utredningens förslag.
Även frågor om oetisk kontaktförmedling och kvinnoimport har tidigare varit
föremål för behandling i utskottet, se betänkandet 1993/94:JuU3 (s. 8 med där
gjorda hänvisningar).
I den mån någon förmår en kvinna som kommit till Sverige att här prostituera
sig torde gärningen vara straffbar som koppleri. Om kvinnan utsätts för tvång
eller liknande kan fråga om ansvar enligt 4 kap. brottsbalken om brott mot
frihet och frid aktualiseras. Om det handlar om sexuellt tvång kan ansvar
enligt 6 kap. brottsbalken om sexualbrott komma ifråga.
Möjligheterna att förmedla utländska kvinnor - t.ex. för äktenskap - till
män som är bosatta i Sverige är beroende av utlänningslagstiftningens regler
om invandring i s.k. anknytningsfall. Regeringen har tillsatt en särskild
utredare som har i uppgift att undersöka hur man kan undvika att utländska
medborgare söker sig till Sverige på grund av anknytning till en här bosatt
person, när risken bedöms som påtaglig att den utländska medborgaren kommer
att utsättas för misshandel eller annan kränkande behandling av den här
bosatta personen (dir. 1996:8). Utredningsarbetet skall vara avslutat senast
den 31 mars 1997.
Utskottet konstaterar att med i motionen sammanhängande frågor nu är föremål
för utredning. Resultatet av detta arbete bör avvaktas. Bifall till motion
Ju917 i denna del avstyrks.
Sexuella övergrepp mot barn
Sexturism
I motion Ju723 (kd) begärs lagstiftning mot sexturism. Vad som närmast begärs
är ett förbud mot att arrangera sexresor utomlands för pedofiler och att det
skall vara brottsligt att hjälpa eller uppmuntra personer att ha sexuellt
umgänge med barn utomlands.
Brottsbalkens andra kapitel behandlar tillämpligheten av svensk lag. Svensk
lag är inte begränsad till att gälla gärningar som begåtts i Sverige. Enligt 2
§ första stycket kan svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige
eller, i vissa fall, utlänning som finns här i riket dömas efter svensk lag
och av svensk domstol för brott som begåtts utomlands. För att denna regel
skall gälla krävs enligt andra stycket dubbel straffbarhet, dvs. att gärningen
skall vara straffbar både i Sverige och på gärningsorten. Svensk domstol kan
således döma en svensk medborgare som begår sexualbrott mot barn utomlands, om
handlingen är straffbelagd även där.
Bestämmelserna om sexualbrott i 6 kap. brottsbalken innehåller flera
stadganden som, oberoende av offrets ålder, föreskriver straff för den som
genom tvång eller andra liknande, otillbörliga förfaranden förmår någon till
samlag eller annat sexuellt umgänge. Det gäller bestämmelserna om våldtäkt,
sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande. Därutöver finns i samma kapitel
särskilda bestämmelser till skydd för barn och ungdomar. Förbudet mot sexuellt
umgänge med barn under 15 år är ovillkorligt; i vårdnadssituationer och
liknande gäller en åldersgräns på 18 år. Genom bestämmelsen om sexuellt
ofredande straffbeläggs vidare att sexuellt beröra barn under 15 år eller
förmå barnet att företa eller medverka i någon handling av sexuell innebörd.
När det gäller prostitution är framför allt bestämmelserna om förförelse av
ungdom och koppleri av intresse.
Frågor om insatser mot sexresor till Sydostasien har varit föremål för
behandling i socialutskottet (1993/94:SoU1 s. 13 f). Socialutskottet noterade
då bl.a. att Svenska Resebyråföreningen deltagit i en kampanj mot
barnsexturism, vilket medverkat till att flertalet researrangörer informerade
sina resenärer om den barnprostitution som förekommer i olika länder. Mot
bakgrund härav, och då Prostitutionsutredningens arbete pågick, vidtogs inte
några åtgärder i anledning av det då aktuella motionsyrkandet.
Sommaren 1996 stod den svenska regeringen värd för Världskongressen mot
kommersiell sexuell exploatering av barn. Världskongressen var det första
mötet i sitt slag. Regeringsrepresentanter från 122 länder samt företrädare
för frivilligorganisationer och mellanstatliga organisationer deltog. Syftet
med kongressen var att finna vägar för att det skydd som finns i
barnkonventionen mot sexuella övergrepp m.m. skall bli så effektivt som
möjligt. Vid kongressen antogs ett dokument innehållande en uppmaning till
alla stater att vidta ett stort antal angivna åtgärder mot kommersiell sexuell
exploatering av barn. Vidare innehåller dokumentet ett åtagande för alla
stater att före år 2000 upprätta nationella handlingsplaner.
I en gemensam åtgärd mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn har
medlemsstaterna i EU, bland en rad olika åtgärder, åtagit sig att avskaffa
hinder mot effektiv bestraffning av sexuellt utnyttjande av barn som sker
utomlands, s.k. sexturism. Vidare bör här nämnas att mandatet för Europols
narkotikaenhet (ENE), vilken är föregångare till Europol, utvidgats till att
också omfatta människohandel.
Utskottet konstaterar att frågan om sexuell exploatering av barn är
uppmärksammad på olika sätt. Enligt utskottets uppfattning saknas det
anledning för riksdagen att nu göra några uttalanden i frågan. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju723.
Barnpornografibrott
Begreppet barn
I motion Ju917 (c) begärs att begreppet barn i barnpornografibrottet skall ges
en entydig definition genom att som barn skall avses den som inte fyllt 18 år
eller den vars könsmognad inte är avslutad.
Enligt bestämmelsen om barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken
skall den dömas för barnpornografibrott som skildrar barn i pornografisk bild
med uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild av barn om inte
åtgärden med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Straffet är böter
eller fängelse i högst två år.
I förarbetena till bestämmelsen uttalas (prop. 1978/79:179 s. 9) att
bestämmelsen syftar till att skydda unga människor vilkas könsmognadsprocess
ännu inte är avslutad.
Utskottet behandlade frågan tämligen utförligt år 1990 i sitt yttrande
(1989/90:JuU3y) till socialutskottet över FN:s barnkonvention. Frågan om
begreppet barn och en eventuell åldersgräns behandlades också utförligt i
utskottets yttrande till konstitutionsutskottet över ett antal motioner
rörande kriminalisering av innehav av barnpornografiskt material, m.m.
(1993/94: JuU6y s. 7 f). I sistnämnda sammanhang riktade utskottet
uppmärksamheten mot den norska lösningen på motsvarande problem. I Norge
innefattar barnpornografibrottet förbud att inneha eller till Norge införa
pornografiska bilder av någon som är, kan antas vara eller framställs som att
vara under 16 år. Enligt utskottets mening borde övervägas om en liknande
lösning men med en 18-årsgräns går att finna för svenskt vidkommande;
utskottet noterade dock att också en lösning efter dessa linjer kan medföra
vissa problem när det gäller avgränsningen av det straffbara området. De
bevissvårigheter som eventuellt kan bli följden av ett åldersrekvisit måste
enligt utskottet också noga övervägas. Avslutningsvis framhöll utskottet att
några övertygande skäl för en strikt åldersgräns, där barn definieras som en
person som inte fyllt 18 år, dittills inte presenterats.
I konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU28 (rskr. 450), som ligger
till grund för de nu vilande grundlagsändringarna avseende kriminalisering av
innehav av barnpornografiskt material, föreslogs tillkännagivanden till
regeringen som riksdagen också beslutat om. Bland annat uttalade
konstitutionsutskottet att begreppet barn i bestämmelsen om barnpornografi bör
utredas.
Barnpornografiutredningen har haft i uppdrag att utreda på vilket sätt och
med vilka medel barnpornografi bäst kan bekämpas. Särskilt har utredningen
haft att behandla frågan om en åldersgräns skall tas in i bestämmelsen om
barnpornografibrott (dir. 1994:117). I sitt nyligen avlämnade betänkande
Barnpornografifrågan (SOU 1997:29) har utredningen föreslagit att med barn
skall avses en person som är under 18 år eller en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad.
Riksdagens initiativ har lett till att frågan om en åldersgräns i
bestämmelsen om barnpornografibrott utretts. Utskottet anser att riksdagen bör
avvakta resultatet av beredningen av utredningens förslag och avstyrker bifall
till motion Ju917 i nu behandlad del.
Handläggning inom polisen
I motion Ju917 (c) anförs att den katalogisering och systematisering av
barnpornografiskt material som polisen gjort är ett bra underlag som bör
användas för att bistå utländska myndigheter vid utredningar om sexualbrott
och barnpornografibrott.
I ett yttrande till konstitutionsutskottet våren 1994 (1993/94:JuU7y)
uttalade justitieutskottet att det fanns behov av en förbättrad
underrättelseinhämtning på central nivå när det gäller barnpornografibrott.
Justitieutskottet efterlyste bl.a. bättre kunskap om de datanätverk, i vilka
barnpornografiskt material sprids och ökad spaningsverksamhet mot dessa och
andra spridningskällor för barnpornografiskt material. Också de
internationella aspekterna av den aktuella brottsligheten behövde enligt
utskottet beaktas i större utsträckning. Även metodutvecklingen på området
framstod som angelägen. Det borde enligt utskottet överlämnas åt regeringen
att ta ställning till hur de föreslagna förbättringarna i polisorganisationen
skulle komma till stånd.
Konstitutionsutskottet instämde i vad justitieutskottet uttalat, och detta
gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (1993/94:KU28 s. 50, rskr.
450). Med anledning av riksdagens ställningstagande inrättades inom Riks-
kriminalpolisen enheten barnpornografi/sexualbrott mot barn. Enhetens främsta
uppgift är att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet, vilket bl.a. innebär
att man försöker uppdaga spridning av barnpornografi och identifiera de
gärningsmän som förekommer på främst videofilmer.
Barnpornografiutredningen har i sitt betänkande Barnpornografifrågan (SOU
1997:29) berört frågor om såväl polisorganisationen för bekämpande av
barnpornografibrott som internationellt polissamarbete. Frågan är också
aktuell inom EU, där särskilt insatser inom Europol diskuteras.
Arbete har således inletts med den inriktning som efterfrågas i motionen.
Något riksdagsinitiativ behövs alltså inte, och utskottet avstyrker bifall
till motion Ju917 i nu behandlad del.
Handläggningsrutiner hos myndigheter
I motion Ju302 (s) anförs att handläggningen av mål om sexuella övergrepp mot
barn måste förbättras, och som exempel nämns i motionen bl.a. kortare
handläggningstider.
Frågan om förtursfrågor m.m. vid handläggning av ärenden inom rättsväsendet
har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen. I
detta betänkande redogörs under rubriken Våld m.m. mot kvinnor - Förtursfrågor
m.m. för de överväganden utskottet gjort i fråga om förtursregler i
förundersökningskungörelsen. Som framgår där saknas sådana regler. Däremot
finns regler om förtur i rättegångsbalken för det fall den misstänkte är
häktad. Reglerna innebär bl.a. att rätten skall pröva häktningsfrågan inom
fyra dygn efter gripandet och att rätten vid bifall till häktning skall
fastställa den tid inom vilken åtal skall väckas. När åtal väckts skall
huvudförhandling hållas inom en vecka. - I mål av här aktuellt slag torde den
misstänkte som regel vara häktad. Reglerna har dock tillkommit som skydd mot
onödiga, eller onödigt långa, frihetsberövanden innan målet prövas.
Regeringen har i årets regleringsbrev för polisväsendet som ett övergripande
mål för brottsutredningsverksamheten lagt fast att denna skall bli
effektivare. Regeringen har också ålagt polisväsendet återrapporteringskrav.
Bl.a. skall polisen redovisa andelen uppklarade brott och genomströmningstiden
för olika brottskategorier, t.ex. våldsbrottslighet. Polisen skall också
redovisa de insatser som gjorts för att motverka våldsbrottsligheten t.ex. när
det gäller brott mot barn. Även andelen oavgjorda våldsbrottsärenden som är
äldre än tolv månader skall redovisas.
I riksdagens skrivelse 1993/94:251 om barn och ungdom begärde riksdagen att
regeringen skulle överväga vissa frågor om metodutveckling, forskning och
utbildning när det gäller insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp
och att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag på insatser.
Regeringen har i sin den 6 mars 1997 till riksdagen överlämnade skrivelse
1996/97:93 redogjort för överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens
skrivelse. Regeringen anför att de åtgärder som vidtagits av regeringen,
myndigheter och enskilda organisationer givit värdefull kunskap inom detta
område. Det är enligt regeringens mening viktigt att de pågående åtgärderna
utvärderas ordentligt och att den nyvunna kunskapen sprids. Regeringen kommer
enligt skrivelsen att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta
ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och
ungdomar.
Enligt utskottets mening är det givetvis av största vikt att formerna för
handläggningen av mål om sexuella övergrepp mot barn uppmärksammas. Utskottet
finner emellertid inte anledning för riksdagen att göra något uttalande i
frågan och avstyrker bifall till motion Ju302.
Behandling av gärningsmän
I motion So671 (kd, m, c, fp, v, mp) begärs att psykoterapeutisk behandling
skall vara obligatorisk i samband med frihetsberövande straff för den som döms
för sexualbrott mot eller misshandel av barn.
Den som är intagen i anstalt skall enligt bestämmelserna i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt beredas lämpligt arbete. Har han behov av
undervisning, utbildning, arbetsträning eller någon annan sysselsättning eller
medicinsk-psykologisk behandling eller någon annan särskild behandling skall
sådan beredas honom under arbetstid, om det kan ske med hänsyn till
anstaltstidens längd och den intagnes förutsättningar.
En intagen är skyldig att utföra det arbete, delta i den undervisning,
utbildning eller arbetsträning eller ha den sysselsättning som i övrigt
anvisas honom. Däremot föreligger inte någon skyldighet för en intagen i
kriminalvårdsanstalt att genomgå vård eller behandling av mera medicinsk
karaktär. Liksom i övrigt i samhället gäller i enlighet med hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) att sådan vård och behandling skall bygga på
frivillighet. För att tvångsvård skall vara aktuell krävs t.ex. att den
intagne lider av så allvarlig psykisk störning att vård enligt lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård är påkallad.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tagit ställning till frågan om
obligatorisk vård för intagna i kriminalvårdsanstalt, bl.a. för
sexualbrottsdömda (se t.ex. JuU 1987/88:31 med där gjorda hänvisningar, prop.
1989/90:154, 1990/91:JuU2 och prop. 1993/94:44, JuU11). I samtliga fall har
utskottet av principiella skäl tagit avstånd från tanken på införande av
obligatorisk vård för intagna i kriminalvårdsanstalt. Utskottet har dock i
olika sammanhang understrukit vikten av att behandling för sexualbrottsdömda
finns att tillgå i anstalt.
Inom kriminalvården finns ett för sexualbrottsdömda obligatoriskt påverkans-
och motivationsprogram. Enligt årets regleringsbrev skall kriminalvården också
se till att intagna som är dömda för sexualbrott och som vill och har behov
därav erhåller behandling som är inriktad på att förhindra återfall i sådana
brott.
Utskottet ser med tillfredsställelse att åtgärder vidtagits för att
tillgodose behovet av behandling för sexualbrottsdömda. Utskottet vidhåller
emellertid sin tidigare uppfattning avseende obligatorisk vård för intagna i
kriminalvårdsanstalt och avstyrker bifall till motion So671 i nu behandlad
del.
Internationellt samarbete
I motion U802 (c) begärs att det skall tillsättas en aktionsgrupp inom
Östersjörådet mot prostitution, könshandel och sexhandel med barn.
Efter beslut av regeringscheferna vid toppmötet i Visby i maj 1996
tillsattes en aktionsgrupp mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet.
Samtliga länder i Östersjörådet samt kommissionen och ordförandelandet i EU
deltar i denna grupp, där Sverige är ordförande. Gruppen arbetar särskilt med
frågor om bl.a. människosmuggling och illegal migration. Länderna är
representerade på hög nivå och arbetet är praktiskt, konkret och operativt
inriktat.
Som nämnts ovan under avsnittet Sexturism har frågan om sexuell exploatering
av barn uppmärksammats på olika sätt inom ramen för det internationella
samarbetet. Som där nämns är Världskongressen förra sommaren i Stockholm ett
exempel, den gemensamma åtgärden inom EU mot människohandel och sexuellt
utnyttjande av barn ett annat. Frågan är också aktuell inom Europarådet för de
mänskliga rättigheterna som antagit en rekommendation R (91) 11 concerning
sexual exploitation, pornography and prostitution of, and trafficking in,
children and young adults.
Utskottet utgår från att regeringen även kommer att ta upp frågor om
prostitution, könshandel och sexhandel med barn inom ramen för Östersjörådet,
och utskottet utgår också från att dessa frågor naturligen faller in under den
redan inrättade aktionsgruppens ansvarsområde. Utskottet vill också erinra om
det arbete inom EU som görs på detta område. Utskottet kan inte se att det vid
sidan av dessa åtgärder finns behov av en särskild grupp för de frågor som tas
upp i motionen. Utskottet avstyrker bifall till motion U802 i nu behandlad
del.
Brottsofferfrågor
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner rörande olika
brottsofferfrågor. Flertalet av motionsyrkandena knyter an till det arbete som
pågår inom ramen för Brottsofferutredningen (dir. 1995:94).
Brottsofferutredningen
Allmänt
Utskottet behandlade i betänkandet Anslag till Brottsoffermyndigheten, m.m.
(1994/95:JuU13, rskr. 261) ett antal motioner rörande olika former av hjälp
och stöd till brottsoffer. Utskottet uttalade med anledning av motionerna att
det var tid att med ett samlat grepp utvärdera det lagstiftningsarbete m.m.
som den senaste tioårsperioden pågått på brottsofferområdet och att ett arbete
med en utvärdering av de åtgärder som vidtagits snarast borde inledas.
Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Regeringen beslutade därefter om direktiv till en särskild utredare med
uppdrag att utvärdera de åtgärder som den senaste tioårsperioden gjorts på
brottsofferområdet (dir. 1995:94). Utredningen har i enlighet med riksdagens
uttalanden i uppgift att ge en bred redovisning av vad som har gjorts och
kartlägga vilka rättigheter och vilka möjligheter till hjälp ett brottsoffer
har. De samlade effekterna av dessa rättigheter skall analyseras. Med
utgångspunkt i den samlade kunskapen och analysen skall utredaren föreslå de
förändringar som kan vara befogade. Detta gäller inte enbart förändringar i
lagstiftning utan också förändringar t.ex. av handläggningsrutiner och rutiner
för samarbete myndigheter emellan och förbättrad utbildning.
Som en allmän utgångspunkt anges i direktiven att det är av stor betydelse
att åtgärder för brottsoffer sätts in där de verkligen behövs. En viktig
uppgift för utredaren är alltså att undersöka om de resurser som finns används
på bästa sätt. En annan betydelsefull fråga för utredaren är hur regelsystemet
tillämpas på myndighetsnivå, dvs. hur lagändringar och andra insatser fallit
ut i praktiken.
Till utredningen är en referensgrupp knuten, med företrädare för bl.a.
ideella organisationer. Brottsofferutredningens arbete påbörjades i januari
1996 och skall vara avslutat senast den 1 september 1997. Med hänvisning till
att arbetet med en utvärdering kunde väntas bli tämligen omfattande ansåg
utskottet att det kunde bli nödvändigt med en avrapportering till riksdagen,
t.ex. i den då kommande budgetpropositionen, innan en slutlig rapport och
eventuella förslag läggs fram för riksdagen.
Utredningen lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till
regeringen av det hittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för
den avrapportering riksdagen begärt. I budgetpropositionen, 1996/97:1
utgiftsområde 4, återfinns denna rapport.
Information till målsäganden om stöd och hjälp m.m.
I motion Ju719 (fp) yrkas att det bör vara en plikt för polisen att meddela en
kvinna, som anmäler att hon utsatts för sexualbrott eller misshandel, att hon
har rätt till målsägandebiträde och att hon kan begära att den man som
trakasserar henne kan åläggas besöksförbud.
Enligt 13 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) gäller att måls-äganden
så snart som möjligt skall underrättas om de regler som gäller för förordnande
av målsägandebiträde och/eller meddelande av besöksförbud, om brottet är
sådant att det kan komma i fråga att förordna målsägandebiträde eller att
förordna om besöksförbud.
Utskottet behandlade i betänkandet 1994/95:JuU13 en motion med likalydande
innehåll. Den då aktuella motionen låg, tillsammans med en rad andra
motionsyrkanden, till grund för riksdagens tillkännagivande om den översyn av
vidtagna åtgärder på brottsofferområdet som nu pågår.
I Brottsofferutredningens uppdrag ingår att se över hur lagen om måls-
ägandebiträde fungerat i praktiken sett ur målsägandenas synvinkel. Av
utredningens avrapportering till riksdagen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 4)
framgår att utredningen fått tillstånd av Justitiedepartementet att anlita
sociologiska institutionen vid Lunds universitet för ett forskningsprojekt med
sikte på att undersöka erfarenheterna av besöksförbud och hur stödet i form av
målsägandebiträde har fungerat ur brottsoffrens perspektiv. Undersökningen,
som skall göras i form av djupintervjuer, kommer också att innefatta det
bemötande brottsoffer får i kontakter med myndigheter inom bl.a. rättsväsende.
Domstolsverket har också haft regeringens uppdrag att undersöka hur lagen om
målsägandebiträde tillämpas, hur den har fungerat i praktiken och vilka
konsekvenser lagen haft för kvaliteten på förfarandet vid förundersökning och
i domstol samt vilka konsekvenser den haft ur organisatorisk och ekonomisk
synpunkt. Uppdraget till Domstolsverket har i första hand tagit sikte på hur
lagen om målsägandebiträde har fungerat i ett tillämparperspektiv, med andra
ord hur advokater, domare och åklagare ser på lagstiftningen. Domstolsverket
har redovisat sitt uppdrag i rapporten Målsägandebiträde - en utvärdering av
tillämpningen av lagen om målsägandebiträde m.m. (Dv rapport 1996:2). Genom
beslut av regeringen har rapporten, förutom såvitt avser frågor om ersättning
till målsägandebiträde, överlämnats till Brottsofferutredningen.
Målsägandebiträde vid tredjemansskada
I motionerna Ju903 (c) och Ju917 (c) begärs att målsägandebiträde skall kunna
förordnas även vid s.k. tredjemansskada, t.ex. då efterlevande till någon som
bragts om livet åsamkats personskada som givit medicinska effekter.
Utskottet behandlade i betänkandet 1994/95:JuU13 (s. 11 f) motionsyrkanden
rörande möjligheterna att förordna målsägandebiträde, bl.a. vid s.k.
tredjemansskada. För en utförlig redogörelse av begreppet målsägande, måls-
ägandens ställning under förundersökning och i rättegång samt för
möjligheterna att förordna målsägandebiträde hänvisas dit. I
Brottsofferutredningens uppdrag ingår som framgått att utvärdera lagen om
målsägandebiträde.
Information till målsäganden om det egna ärendet
I motion Ju903 (c) betonas samarbetet mellan brottsoffer, polis och åklagare.
Som exempel nämns att målsäganden och åklagaren bör sammanträffa innan
huvudförhandlingen så att målsäganden kan få information om den kommande
rättegången m.m. I motion Ju904 (m) begärs en översyn av bestämmelserna
rörande information till brottsoffret om hur utredningen fortskrider samt
information om hur man kan begära överprövning av åklagares beslut att inte
väcka åtal.
Frågor om förbättrad information till målsäganden om det egna ärendet har
tidigare behandlats i riksdagen, senast i betänkandet 1994/95:JuU13 (s. 13 f).
För en utförlig redogörelse av bl.a. Riksåklagarens allmänna råd angående
frågan om personliga kontakter mellan åklagare och målsäganden inför
huvudförhandling hänvisas dit. En av de frågor som nämns i direktiven till
Brottsofferutredningen är information m.m. till målsägande om det egna
ärendet.
Besöksförbud
I motion Ju716 (v) begärs en utredning med uppgift att föreslå en ändring i
lagen om besöksförbud så att förövarens och inte offrets rörelsefrihet
begränsas, och i motion A806 (mp) begärs att möjligheterna att utfärda
besöksförbud skall utvärderas. I motion Ju917 (c) begärs en utredning av det
besöksförbudssystem som finns på Irland för att se om detta skulle kunna
införas i Sverige. På Irland kan enligt motionären mannen meddelas
besöksförbud i sitt eget hem; i avvaktan på beslut om vem av makarna som skall
ha rätt att bo kvar i hemmet bör den misshandlade kvinnan ha denna rätt.
Lagen (1988:688) om besöksförbud trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:137, bet. JuU42, rskr. 320). Lagen tillkom i syfte att ge bättre skydd
för dem som förföljs och trakasseras och utgör ett led i strävandena att
förbättra skyddet för framför allt kvinnor som utsätts för misshandel och
andra övergrepp.
Besöksförbud kan utfärdas om det på grund av särskilda omständigheter finns
risk för att någon kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt
allvarligt trakassera en annan person. Vid bedömningen skall särskilt beaktas
om den mot vilken förbudet är avsett att gälla tidigare har begått brott -
särskilt våldsbrott - mot den andra personen. Besöksförbud skall i första hand
avse förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person
eller följa efter denne. Om ett sådant förbud inte är tillräckligt skall ett
utvidgat besöksförbud kunna meddelas. Ett utvidgat besöksförbud kan innebära
ett förbud att uppehålla sig i närheten av den andra personens bostad eller
arbetsplats.
Besöksförbud kan meddelas för högst ett år, men kan förlängas med ett år i
taget. Besöksförbud meddelas av åklagaren. Åklagarens beslut kan på begäran av
den som har ålagts ett besöksförbud prövas av allmän domstol.
Straffet för överträdelse av ett besöksförbud var enligt lagens ursprungliga
lydelse böter eller fängelse i högst sex månader. Straffmaximum höjdes fr.o.m.
den 1 april 1990 till fängelse ett år på grundval av ett inom utskottet
utarbetat lagförslag (bet. 1989/90:JuU5, rskr. 65, SFS 1989:1075). Samtidigt
lades överträdelser av besöksförbud under allmänt åtal.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) gjorde på regeringens uppdrag i slutet av år
1988 en första uppföljning av lagens tillämpning. Uppdraget redovisades den 5
juni 1989 (BRÅ PM 1989:2). Regeringen beslutade den 11 juli 1991 att ge BRÅ i
uppdrag att göra en studie av tillämpningen av besöksförbudslagen, som bl.a.
skulle innehålla en utvärdering av de ändringar som trädde i kraft den 1 april
1990.
Studien redovisades den 5 maj 1995. Några mer vittgående slutsatser om
besöksförbudslagens effektivitet har inte kunnat dras. Det konstateras att mer
ingående studier av de olika beslut som fattas behövs, liksom intervjuer med
dem som skyddas av besöksförbud och dem som meddelas besöksförbud. I studien
anges också bl.a. att de som ansöker om besöksförbud och de som är föremål för
sådant förbud bör registreras.
Det ingår nu i Brottsofferutredningens uppdrag att undersöka erfarenheterna
av lagen ur brottsoffersynpunkt, eventuellt genom intervjuer med dem som
skyddas av besöksförbud och med dem som meddelas förbud. BRÅ:s studie bör
enligt direktiven vid det arbetet kunna utgöra ett underlag.
Utskottets överväganden
Frågan om att på olika sätt förbättra situationen för dem som utsätts för
brott har under senare år vid upprepade tillfällen varit föremål för
diskussion i utskottet. Genom utskottets initiativ har också
Brottsofferutredningen nu tillsatts. Utskottet anser att resultatet av
utredningens arbete skall avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Ju716,
Ju719, Ju903, Ju904, Ju917 och A806 i nu behandlade delar.
Förskottering av skadestånd
I motion Ju903 (c) begärs en utredning av om staten skall gå in och
förskottera utdömda lagakraftvunna skadestånd på grund av brott.
Utskottet tog i betänkandet 1994/95:JuU13 (s. 20 f) ställning till motions-
yrkanden motsvarande det nu aktuella. För en redovisning av bestämmelserna om
skadestånd och brottsskadeersättning hänvisas dit.
Utskottet framhöll i det ovan nämnda betänkandet att systemet med statlig
ersättning för skador på grund av brott i vissa avseenden kan sägas vara en
form av förskottering av skadestånd. Att det allmänna skulle åta sig att
generellt förskottera utdömda skadestånd var enligt utskottets uppfattning
emellertid tveksamt ur såväl principiell som ekonomisk synvinkel. Utskottet
ansåg att den gällande ordningen i aktuellt avseende tillgodosåg de krav som
bör ställas och avstyrkte bifall till motionerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i frågan och avstyrker bifall
till motion Ju903 i nu behandlad del.
Terapikostnader för brottsoffer
I motion Ju903 (c) begärs att möjligheten för brottsoffer att få ersättning
för terapikostnader bör ses över. I motionen anförs att möjlighet till
ersättning förvisso finns, men först i efterhand, vilket gör att många av
ekonomiska skäl drar sig för att söka behandling.
Frågan om möjligheten för brottsoffer - främst incestoffer - att få
terapikostnader ersatta har tidigare behandlats av utskottet. I betänkandet
1993/94:JuU3 (s. 17) fann utskottet att det inte fanns något behov av ett
uttalande i frågan från riksdagens sida och avstyrkte bifall till den då
aktuella motionen. Skälet härför var att frågan om ersättning ur det
offentliga sjukförsäkringssystemet för kostnader för psykoterapi var
uppmärksammad och att det för incestoffer fanns särskilda möjligheter att få
kostnaden för psykoterapi ersatt av statliga medel genom Brottsskadenämnden
(numera Brottsoffermyndigheten). Utskottet ansåg vidare att det föll sig
naturligt att informationen till brottsoffer i olika sammanhang också
omfattade möjligheten till psykoterapi i krisbearbetande eller rehabiliterande
syfte.
I sammanhanget bör också nämnas att Kvinnovåldskommissionen i sitt
betänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60) uttalat att psykoterapi för kvinnor som
utsatts för våld och sexuella övergrepp måste kunna erbjudas inom rimlig tid
och till rimlig kostnad för kvinnorna. Kommissionen utesluter inte att det för
denna grupp kan behöva införas någon form av - åtminstone begränsad -
vårdgaranti. Mot bakgrund av de stora förändringar som pågår inom hälso- och
sjukvården har kommissionen emellertid avstått från att försöka utforma de
närmare förutsättningarna för en sådan garanti.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i frågan och avstyrker bifall
till motion Ju903 i nu behandlad del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en våldskommission
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju906, 1996/97:Ju910, 1996/97:Ju919
och 1996/97:Ju921,
res. 1 (c, fp)
2. beträffande Kvinnovåldskommissionens förslag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju210, 1996/97:Ju719 yrkandena 1, 2,
4, 6 och 7, 1996/97:Ju903 yrkande 27, 1996/97:Ju913, 1996/97:Ju916,
1996/97:Ju917 yrkandena 1-4, 6 och 9, 1996/97: Ju920, 1996/97:A7 yrkande
7, 1996/97:A806 yrkande 15 och 1996/97:A820 yrkande 14,
res. 2 (m) - motiv.
res. 3 (c, kd)
res. 4 (fp)
3. beträffande strafföreläggande vid misshandel mot kvinnor
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 6,
res. 5 (v)
4. beträffande prostitution
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju714, 1996/97:Ju718, 1996/97:Ju917
yrkande 12 (delvis) och 1996/97:A806 yrkande 16,
res. 6 (c, fp, v, mp)
5. beträffande oetisk kontaktförmedling m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju917 yrkande 12 (delvis),
res. 7 (c)
6. beträffande sexturism
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju723,
res. 8 (kd)
7. beträffande begreppet barn i barnpornografibrottet
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju917 yrkande 16,
8. beträffande handläggning inom polisen av barnpornografiskt
material
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju917 yrkande 15,
9. beträffande handläggningsrutiner hos myndigheter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju302,
10. beträffande behandling av gärningsmän
att riksdagen avslår motion 1996/97:So671 yrkande 2,
11. beträffande internationellt samarbete
att riksdagen avslår motion 1996/97:U802 yrkande 7,
res. 9 (c)
12. beträffande brottsofferfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju716, 1996/97:Ju719 yrkande 5,
1996/97:Ju903 yrkandena 28 och 31, 1996/97:Ju904 yrkande 3, 1996/97:Ju917
yrkandena 8 och 10 samt 1996/97:A806 yrkande 14,
res. 10 (m)
res. 11 (c)
res. 12 (fp)
res. 13 (v)
res. 14 (mp)
13. beträffande förskottering av skadestånd
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 30,
res. 15 (c)
14. beträffande terapikostnader för brottsoffer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 26.
res. 16 (m, c, kd)
Stockholm den 20 mars 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s)1, Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m)1,
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c)1, Margareta Sandgren (s), Siw
Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m)1,
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd)1, Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson
(m), Åke Sundqvist (m), Görel Thurdin (c)1 och Cinnika Beiming (s)1.
1 delvis
Reservationer
1. En våldskommission (mom. 1)
Siw Persson (fp) och Görel Thurdin (c) anför:
Våldet i vårt samhälle ökar och tar sig nya uttryck; det breder ut sig, går
längre ner i åldrarna och blir alltmer brutalt. Det finns i dag inte något
entydigt svar på varför denna utveckling skett. Förklaringen söks oftast i
enskilda faktorer som t.ex. arbetslöshet, segregation, bristande normer och
vuxen-ansvar, ökat utbud av alkohol och narkotika samt underhållningsvåldet i
massmedierna. Det saknas emellertid en samlad kunskap som kan få oss att
förstå varför våldsbrotten förändras och i dag berör så många fler grupper i
samhället än tidigare. Vi anser därför att regeringen snarast bör tillsätta en
kommission med uppgift att diskutera det spektrum av åtgärder som behöver
vidtas för att på bred front bekämpa de tilltagande våldstendenserna i
samhället. Arbetet måste i hög grad handla om mannen och mansrollen i vårt
samhälle; det är männen som står för huvuddelen av våldet. Vidare måste
kommissionen vara mobiliserande till sin natur och samarbeta med olika
folkrörelser. Den bör också få i uppdrag att svara för att åtgärdsförslag och
diskussioner förs vidare och utvecklas på ett lokalt plan. På så sätt kommer
arbetet att inriktas på att bli ett rådslag med hela svenska folket mot
våldet.
Vad vi nu uttalat med anledning av motionerna Ju906, Ju910, Ju919 och Ju921
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en våldskommission
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju906, 1996/97: Ju910,
1996/97:Ju919 och 1996/97:Ju921 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 1.
2. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2, motiveringen)
Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?I och med?
och slutar med ?behandlade delar? bort ha följande lydelse:
I och med kommissionens betänkande finns ett utförligt beredningsunderlag
rörande de frågor som tagits upp i de ovan behandlade motionerna. Resultatet
av beredningen i Regeringskansliet bör därför avvaktas. I fråga om motionerna
Ju210, Ju719 yrkande 4 och Ju917 yrkande 9 om snabbare handläggning vill
utskottet särskilt tillägga att den långa tid som förflyter mellan anmälan och
förhör i ärenden om våld inom familjen ofta leder till mer misshandel liksom
till påtryckningar och hot för att kvinnan skall ändra eller återta
polisanmälan. Enligt utskottets mening är snabbheten i utredningen därför av
stor betydelse. För att polisen skall kunna möta dessa krav måste
polisväsendet emellertid tillföras tillräckligt med ekonomiska resurser,
vilket inte är fallet. Med hänvisning härtill anser sig utskottet inte heller
böra tillstyrka bifall till nu nämnda yrkanden.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju210, Ju719, Ju903, Ju913,
Ju916, Ju917, Ju920, A7, A806 och A820 i nu behandlade delar.
3. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2)
Rolf Åbjörnsson (kd) och Görel Thurdin (c) anför:
Våld mot kvinnor har förekommit i alla tider och är dess värre fortfarande
vanligt förekommande i vårt samhälle. En stor del av de kvinnor som blir
misshandlade lever tillsammans med den man som misshandlar. Det faktum att
våldet utövas inom familjen gör att dessa brott inte kommer till
myndigheternas kännedom i samma utsträckning som annan våldsbrottslighet.
Motionsvägen har år efter år krävts ytterligare insatser för att motverka
våldet mot kvinnor. Flera sådana insatser berörs också i
Kvinnovåldskommissionens betänkande. Vi anser därför att det nu är viktigt att
de förslag till åtgärder som kommissionen lagt fram övervägs och att riksdagen
snarast ges möjlighet att ta ställning till dessa förslag. Vi vill här peka på
några av de frågor som vi anser vara särskilt angelägna att ta upp till
behandling.
För att kunna avgöra vilka åtgärder som bör vidtas mot våldet mot kvinnor
krävs kunskap om brottslighetens nivå, struktur och utveckling. Statistiken
över anmälda brott och uppgifter om hur brott mot kvinnor hanteras inom
rättsväsendet utgör här viktiga källor till sådan kunskap. Av
kriminalstatistiken går det emellertid inte att utläsa om det anmälda våldet
ägt rum mellan två män eller om t.ex. det våld mot kvinnor som anmäls till
polisen utövas av män mot kvinnor de lever eller har levt tillsammans med. Det
går i dag därför inte att utifrån statistiken uttala sig om nivå eller
utveckling vad gäller våld mot kvinnor i nära relationer utan att göra
specialundersökningar. Enligt vår mening bör kriminalstatistikens utformning
därför ändras; en ökad köns-uppdelning av statistiken krävs liksom information
om skadestånd och frihetsberövanden vid brott som avser våld mot kvinnor. En
brottsofferundersökning avseende våld mot kvinnor bör enligt vår mening också
genomföras för att öka kunskaperna ytterligare.
Kvinnojourerna och kvinnoforskningen, såväl i Sverige som utomlands, har
också bidragit till ökade kunskaper om våld mot kvinnor. Det gäller inte minst
frågor om makt och inflytande som konfliktorsak mellan män och kvinnor. Enligt
vår mening bör även en kartläggning göras av sambandet mellan förekomsten av
våldspornografi och våldsbrott mot kvinnor.
Frågan om hur kvinnor som utsatts för våld bemöts av myndigheterna inom
bl.a. rättsväsendet är av central betydelse. Bättre rutiner och kortare
handläggningstider krävs, liksom att riktlinjer för domstolarnas handläggning
av ärenden om våld och andra övergrepp mot kvinnor utvecklas närmare i
policydokumentet. På sätt som Kvinnovåldskommissionen föreslagit anser vi
vidare att Domstolsverket bör utforma en lämplig fortbildning för domstols-
personal i frågor som gäller våld mot kvinnor.
Vad gäller polisens arbetsmetoder föreligger ett behov av ett datoriserat
informationssystem som gör det möjligt för polisen att snabbt identifiera om
det är fråga om upprepat våld och följa upp sådana fall på ett effektivt sätt.
Ofta får polisen rycka ut på grund av t.ex. ett lägenhetsbråk utan att ha
kännedom om att andra polismän varit på samma adress vid tidigare tillfälle i
samma ärende. Ett datoriserat system med bakgrundsinformation om tidigare
ingripanden m.m. skulle enligt vår mening underlätta för polisen att vidta
relevanta åtgärder.
Slutligen vill vi här ta upp frågan om vilket skydd polisen bör kunna
erbjuda kvinnor som utsatts för våld. Enligt vår mening bör sådana åtgärder
som trygghetspaket och livvaktsskydd nu kompletteras med s.k. punktbevakning
av gärningsmän, dvs. att polisen särskilt bevakar och kontrollerar de
gärningsmän som hotar eller förföljer sitt offer.
Vad vi nu uttalat med anledning av motionerna Ju210, Ju719, Ju903, Ju913,
Ju916, Ju917, Ju920, A7, A806 och A820 i behandlade delar bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande Kvinnovåldskommissionens förslag
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju210, 1996/97:Ju719
yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, 1996/97:Ju903 yrkande 27, 1996/97:Ju913,
1996/97:Ju916, 1996/97:Ju917 yrkandena 1-4, 6 och 9, 1996/97:Ju920,
1996/97:A7 yrkande 7, 1996/97:A806 yrkande 15 och 1996/97:A820 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2)
Siw Persson (fp) anför:
Våldet mot kvinnor är utbrett och förekommer överallt i samhället. De män som
misshandlar är oftast bekanta med kvinnan; inte sällan är gärningsmannen den
drabbade kvinnans nuvarande eller tidigare livskamrat.
Många kvinnor avstår från att polisanmäla de brott de utsätts för i fruktan
för att detta skall förvärra situationen. Mörkertalet vid denna typ av
våldsbrott är därför högt och det är svårt att uppskatta dess omfattning.
Detta försvåras ytterligare av att brott som avser våld mot kvinnor oftast
göms under andra beteckningar som lägenhetsbråk, familjevåld eller ringa
misshandel. Jag anser därför att det såväl i lagstiftningen som vid
myndigheternas handläggning bör införas en mer korrekt terminologi som
benämner våldet vid dess rätta namn. Därigenom kan man få ökade kunskaper om
våldet mot kvinnor, vilket ger ett bättre underlag för beslut om åtgärder.
För att kunna föreslå riktiga och effektiva åtgärder mot detta våld är det
också viktigt att inhämta kunskaper om de bakomliggande orsakerna. Det handlar
bl.a. om tvärvetenskaplig forskning om sexuellt våld mot kvinnor. Det är också
angeläget att kvinnor uppmärksammas beträffande sina egna rättigheter och
möjligheter till skydd. Även poliser, socionomer, jurister och andra verksamma
inom rättsväsendet måste ges fördjupade kunskaper kring denna problematik.
Inom rättsväsendet bör vidare handläggningstiderna förkortas; med tanke på att
våld och övergrepp inom familjen tenderar att upprepas bör dessa ärenden få
högsta prioritet. Kvinnor som hotas av sina f.d. män eller pojkvänner bör ha
stora möjligheter att erhålla livvaktsskydd.
De åtgärder som jag här tagit upp ingår bland de förslag
Kvinnovåldskommissionen presenterat. Enligt min mening måste regeringen
snarast återkomma till riksdagen med förslag till sådan ändring av
lagstiftningen att kommissionens förslag blir genomförda.
Vad jag nu anfört i anledning av motionerna Ju210, Ju719, Ju903, Ju913,
Ju916, Ju917, Ju920, A7, A806 och A820 i nu behandlade delar bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande Kvinnovåldskommissionens förslag
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju210, 1996/97:Ju719
yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, 1996/97:Ju903 yrkande 27, 1996/97:Ju913,
1996/97:Ju916, 1996/97:Ju917 yrkandena 1-4, 6 och 9, 1996/97:Ju920,
1996/97:A7 yrkande 7, 1996/97:A806 yrkande 15 och 1996/97:A820 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.
5. Strafföreläggande vid misshandel mot kvinnor (mom. 3)
Alice Åström (v) anför:
Enligt min mening innebär de ökade möjligheterna för åklagare att utfärda
strafföreläggande en allvarlig tillbakagång i synen på våld mot kvinnor,
eftersom gärningsmannen genom att godkänna ett sådant föreläggande slipper
rättegång. Jag anser det vara riktigt att män som utövar våld mot kvinnor
konfronteras med sitt handlande i en rättegång, och det är också viktigt för
de kvinnor som utsätts för våld att gärningsmannen faktiskt ställs inför
rätta. Det bör därför inte finnas någon möjlighet för åklagare att utfärda
strafföreläggande vid denna typ av brott. Det får ankomma på regeringen att
återkomma till riksdagen med förslag så att en sådan lagändring kommer till
stånd. Vad jag uttalat i anledning av motion A7 i nu behandlad del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande strafföreläggande vid misshandel mot kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.
6. Prostitution (mom. 4)
Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Görel Thurdin (c)
anför:
Genom Prostitutionsutredningen har erhållits goda kunskaper om hur
prostitutionen ser ut i Sverige i dag. Vi vet t.ex. att könshandeln nu åter
ökar. För att förhindra en sådan utveckling måste forskning, information och
uppföljande verksamhet fortsätta och intensifieras. Men det räcker inte att
försöka informera bort könshandeln; det har vi gjort länge utan resultat. Vi
ser en kriminalisering av könsköparna som ett sätt att signalera att
prostitution är något som inte accepteras i vårt samhälle. Därmed inte sagt
att vi tror att det går att lagstifta bort prostitutionen. Även andra
åtgärder, som t.ex. behandling mot narkotikamissbruk, måste erbjudas.
Vi anser sålunda att könsköp bör kriminaliseras. Det ankommer på regeringen
att återkomma till riksdagen med ett sådant lagförslag. Vad vi uttalat med
anledning av motionerna Ju714, Ju718, Ju917 och A806 i nu behandlade delar bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande prostitution
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju714, 1996/97:Ju718,
1996/97:Ju917 yrkande 12 (delvis) och 1996/97:A806 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.
7. Oetisk kontaktförmedling m.m. (mom. 5)
Görel Thurdin (c) anför:
Verksamhet som kan sägas gå ut på att ?importera? kvinnor till Sverige kan
vara djupt oetisk och kränkande för de inblandade parterna. Den som i
vinningssyfte ägnar sig åt sådan verksamhet och på ett cyniskt sätt utnyttjar
inte bara kvinnors önskan om ett bättre liv utan också mäns kontaktbehov och
osäkerhet bör på något sätt utsättas för sanktioner från samhällets sida.
Enligt min mening ger inte de nu tillämpliga bestämmelserna i brottsbalken
tillräckligt utrymme för att komma åt denna typ av förmedling av kontakter.
Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till
mer effektiva sanktioner. Vad jag uttalat i anledning av motion Ju917 i nu
behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande oetisk kontaktförmedling m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju917 yrkande 12 (delvis) som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.
8. Sexturism (mom. 6)
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Frågan om sexturism har uppmärksammats på många olika sätt, bl.a. genom den
konferens som hölls i Stockholm förra året. Man har dock inte funnit
tillräckligt verksamma medel för att stoppa denna verksamhet. Nyligen fick
dock Storbritannien en lag som förbjuder britter att arrangera sexresor
utomlands för pedofiler. Lagen gör det också till ett brott att hjälpa eller
uppmuntra personer att ha sexuellt umgänge med barn utomlands. Straffen är
hårda, exempelvis kan den som bryter mot lagen få livstids fängelse. Enligt
min mening finns det all anledning att noga studera den nya brittiska
lagstiftningen för att se om det finns möjlighet att införa något motsvarande
i svensk rätt. Det ankommer på regeringen att se till att detta blir gjort.
Vad jag nu uttalat med anledning av motion Ju723 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande sexturism
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju723 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.
9. Internationellt samarbete (mom. 11)
Görel Thurdin (c) anför:
I samband med kommunistdiktaturernas fall och utvecklingen av marknads-
ekonomier har olika sociala problem uppstått i Östersjöområdet. Förutom den
organiserade brottsligheten har prostitution och sexhandel med barn ökat
kraftigt under senare år. Vi ser mycket allvarligt på denna utveckling och
anser att regeringen bör verka för att en särskild aktionsgrupp tillsätts inom
Östersjörådet med uppgift att analysera problemet och föreslå lämpliga
åtgärder. Enskilda organisationer med engagemang i kvinnofrågor och frågor om
barns rättigheter bör involveras i aktionsgruppens arbete. Det får ankomma på
regeringen att vidta de åtgärder som behövs härför. Vad jag uttalat i
anledning av motion U802 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande internationellt samarbete
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U802 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.
10. Brottsofferfrågor (mom. 12)
Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m)
anför:
Frågan om information till målsäganden om det egna ärendet är av största
betydelse. Det är därför viktigt att samtliga yrkeskategorier inom
rättsväsendet också ger den information som krävs för att målsäganden skall
kunna ta till vara sin rätt. Enligt vår mening bör därför brottsutredarna
åläggas att fortlöpande hålla brottsoffren informerade om hur utredningen
fortskrider. I de fall åtal inte väcks bör beskedet därom till brottsoffret
innehålla information om möjligheten för denne att begära överprövning. När
åtal har väckts bör ett personligt möte kunna ske mellan åklagare och
målsägande på ett tidigt stadium om målsäganden uttrycker önskemål om detta.
Slutligen är det viktigt att domstolarna tar väl hand om målsäganden i samband
med rättegången; eget väntrum för målsägande bör t.ex. kunna erbjudas. Det
ankommer på regeringen att se till att detta beaktas i det pågående arbetet.
Vad vi uttalat med anledning av motionerna Ju903 och Ju904 i nu behandlade
delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det sagda innebär
att vi avstyrker bifall till motionerna Ju716, Ju719, Ju903, Ju917 och A806 i
övrigt i här aktuella delar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande brottsofferfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 28 och
1996/97:Ju904 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ju716,
1996/97:Ju719 yrkande 5, 1996/97:Ju903 yrkande 31, 1996/97:Ju917
yrkandena 8 och 10 samt 1996/97:A806 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 10.
11. Brottsofferfrågor (mom. 12)
Görel Thurdin (c) anför:
Brottsofferfrågorna måste ställas i centrum. Genom resultatet av
Brottsofferutredningens arbete kommer förhoppningsvis ytterligare
förbättringar att kunna genomföras på området. Jag vill här peka på några
åtgärder som jag anser vara särskilt angelägna att vidta.
Enligt min mening föreligger det ett behov av att kunna förordna måls-
ägandebiträde även vid tredjemansskada, t.ex. då de efterlevande till någon
som bragts om livet åsamkats personskada som gett medicinska effekter. De
anhöriga har många gånger svårt att föra sin egen talan och vågar inte anlita
advokat utan att säkert veta att de själva slipper stå för kostnaden. Jag
anser därför att lagstiftningen bör ses över så att målsägandebiträde kan
förordnas även vid tredjemansskador.
Oftast är det polisen som först kommer i kontakt med brottsoffret. Det är
därför viktigt att polisen vid första kontakten ägnar denne tid, omsorg och
intresse. Utbildnings- och fortbildningsinsatser och goda rutiner inom polisen
är viktiga för att ytterligare förbättra hjälpen till brottoffren.
Informationen till brottsoffren är viktig. Samarbetet mellan polis och
brottsofferjourer måste utvecklas ytterligare. Brottsoffret bör vid
anmälningstillfället bl.a. informeras av polismyndigheten om
brottsofferjourernas arbete och brottsoffers rättigheter vad gäller stöd och
hjälp av samhället. De brottsoffer som så önskar bör också bli kontaktade
eller få besök av polisen kort tid efter brottet. Samtliga polisdistrikt bör
ha väl utarbetade rutiner för hur stöd och infomation till brottsoffren sker.
Ett personligt möte på ett tidigt stadium mellan åklagare och målsägande bör
kunna ske, när målsäganden har uttryckt önskemål om detta. Åklagaren kan då
lämna målsäganden information om handläggningen av ärendet. När åklagaren
beslutar att brott inte kan styrkas bör åklagaren beskriva skälet till beslut,
om målsäganden så önskar, för att skapa bättre förståelse för detta.
Det är också viktigt att domstolarna tar väl hand om målsäganden i samband
med rättegången. Eget väntrum bör t.ex. erbjudas.
Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för kvinnor som hotas, förföljs
eller trakasseras. Enligt min mening vore det intressant att närmare studera
det system som tillämpas på Irland och som innebär att mannen kan få
besöksförbud i sitt eget hem; i avvaktan på beslut om vem som skall få rätt
att bo kvar i det gemensamma hemmet bör den mishandlade kvinnan ha rätt till
detta. Enligt min mening bör införandet av ett sådant system utredas.
Det ankommer på regeringen att tillse att dessa åtgärder vidtas. Vad jag med
anledning av motionerna Ju903, Ju904 och Ju917 i nu behandlade delar uttalat
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det sagda innebär att
jag avstyrker bifall till motionerna Ju716, Ju719 och A806 i här aktuella
delar.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande brottsofferfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju903 yrkandena 28 och 31,
1996/97:Ju904 yrkande 3 och 1996/97:Ju917 yrkandena 8 och 10 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Ju716, 1996/97:Ju719 yrkande 5 och
1996/97:A806 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 11.
12. Brottsofferfrågor (mom. 12)
Siw Persson (fp) anför:
Enligt min mening måste polisen få en plikt att meddela en kvinna, som anmäler
att hon utsatts för sexualbrott eller misshandel, att hon har rätt till
målsägandebiträde samt att hon kan begära besöksförbud för den man som
trakasserar henne. Det ankommer på regeringen att se till att detta genomförs.
Vad jag anfört med anledning av motion Ju719 i nu behandlad del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Det sagda innebär att jag avstyrker
bifall till motionerna Ju716, Ju903, Ju904, Ju917 och A806 i nu aktuella
delar.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande brottsofferfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju719 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1996/97:Ju716, 1996/97:Ju903 yrkandena 28 och 31,
1996/97:Ju904 yrkande 3, 1996/97:Ju917 yrkandena 8 och 10 samt
1996/97:A806 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 12.
13. Brottsofferfrågor (mom. 12)
Alice Åström (v) anför:
Lagen om besöksförbud kom till för att skydda den som utsätts för hot,
förföljelse eller trakasseri. Som regel efterlevs besöksförbudet. När det inte
efterlevs blir oftast följderna mycket traumatiska för, som det i de flesta
fall är, kvinnan och barnen. Så som lagstiftningen är utformad är det offrets
och inte gärningsmannens rörelsefrihet som begränsas. Det är kvinnan som
tvingas låsa in sig i hemmet eller flytta till annan ort. Jag anser därför att
regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att föreslå en lösning som
innebär att det är förövarens frihet som begränsas och inte offrets. Vad jag
uttalat med anledning av motion Ju716 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Det sagda innebär att jag avstyrker bifall till
motionerna Ju719, Ju903, Ju904, Ju917 och A806 i här aktuella delar.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande brottsofferfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju716 och med avslag på
motionerna 1996/97:Ju719 yrkande 5, 1996/97:Ju903 yrkandena 28 och 31,
1996/97:Ju904 yrkande 3, 1996/97:Ju917 yrkandena 8 och 10 samt
1996/97:A806 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 13.
14. Brottsofferfrågor (mom. 12)
Kia Andreasson (mp) anför:
Många kvinnor känner sig i dag otrygga. Dessutom är det i hemmet, där varje
människa definitivt borde kunna känna sig lugn och trygg, som kvinnor löper
störst risk att bli överfallna. Ytterligare åtgärder krävs för att skydda
kvinnor från att utsättas för dessa brott. Regeringen bör således se till att
utvärderingen av besöksförbudslagen skyndas på så att behövliga åtgärder kan
vidtas så snart som möjligt. Detta bör riksdagen med anledning av motion A806
och med avslag på motionerna Ju716, Ju719, Ju903, Ju904 och Ju917 som sin
mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande brottsofferfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 14 och med avslag
på motionerna 1996/97:Ju716, 1996/97:Ju719 yrkande 5, 1996/97:Ju903
yrkandena 28 och 31, 1996/97:Ju904 yrkande 3 samt 1996/97:Ju917 yrkandena
8 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 14.
15. Förskottering av skadestånd (mom. 13)
Görel Thurdin (c) anför:
För att brottsoffren skall garanteras att få sitt utdömda skadestånd måste
staten inom rimlig tid gå in och förskottera de utdömda, lagakraftvunna
skadestånden i de fall gärningsmannen inte betalar. Därefter får det bli
statens uppgift att fortsätta att driva skadeståndskravet gentemot
gärningsmannen. Detta är enligt min mening det bästa sättet att garantera att
brottsoffren får sina utdömda skadestånd. Det får ankomma på regeringen att
utreda hur en sådan ordning kan genomföras. Vad jag uttalat med anledning av
motion Ju903 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande förskottering av skadestånd
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 30 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 15.
16. Terapikostnader för brottsoffer (mom. 14)
Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m),
Åke Sundqvist (m) och Görel Thurdin (c) anför:
Det är viktigt att de som utsätts för brott får det stöd och den hjälp som kan
behövas för att lindra de psykiska efterverkningarna av brottet. Brottsoffer
är ofta i behov av kvalificerat psykologiskt stöd och kristerapi. I dag är
möjligheterna att få stöd till detta begränsade. Den skadelidande är många
gånger hänvisad till privat terapibehandling, vilket innebär betydande
kostnader för den enskilde. Möjligheten finns att få ersättning för
terapikostnader, men då först i efterhand, vilket gör att många av ekonomiska
skäl drar sig för denna möjlighet. Enligt vår mening är detta inte
tillfredsställande. Vi anser därför att regeringen bör utreda frågan om
terapiverksamhet för brottsoffer. Vad vi uttalat med anledning av motion Ju903
i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande terapikostnader för brottsoffer
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 26 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 16.
Särskilda yttranden
1. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2)
Alice Åström (v) anför:
Våld mot kvinnor är ett allvarligt uttryck för bristande jämställdhet och den
obalans som råder i maktförhållandet mellan män och kvinnor. Regeringen saknar
i dag konkreta förslag för att motverka det utbredda våldet mot kvinnor och
också för att hjälpa de kvinnor som utsatts för våld. Särskilt viktigt anser
jag det vara att alla som verkar i professioner som kommer i kontakt med
misshandlade kvinnor ges kvalificerad utbildning i hur man möter dessa
kvinnor.
För att synliggöra och förebygga våldsbrott mot kvinnor - och för att
förändra attityder - krävs kvalificerad utbildning för grupper som kommer i
kontakt med drabbade kvinnor och en genomgripande diskussion i samhället om
mäns våld mot kvinnor. Det är också på tiden att våldets konsekvenser för
kvinnors hälsa uppmärksammas. Ett bra sätt för statsmakterna att främja
kvinnofrid är att i en riksomfattande kampanj klart uttala sitt stöd för de
kvinnor som drabbas och slå fast i det allmänna medvetandet att mäns våld mot
kvinnor är ett brott.
De frågor jag berört ovan behandlas i Kvinnovåldskommissionens betänkande.
Jag avstår därför från att nu framställa något yrkande utan avvaktar
beredningen av kommissionens förslag.
2. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) anför:
Våld mot kvinnor är tyvärr vanligt förekommande och ett stort problem i vårt
samhälle. Det är därför mycket angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för
att motverka detta våld. Genom Kvinnovåldskommissionens arbete har vi också
fått en rad förslag till åtgärder i betänkandet Kvinnofrid. Enligt min mening
är kommissionens förslag mycket väl utformade och heltäckande. Eftersom jag
förutsatte att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder baserade på betänkandet framställde jag inte själv några yrkanden i
denna fråga under den allmänna motionstiden. Jag kan emellertid ställa mig
bakom de motioner och reservationer som lagts fram, eftersom de till största
delen innehåller motsvarande förslag som återfinns i betänkandet.
Det är beklagligt att det kommer att dröja till hösten innan något förslag
kan läggas fram. Enligt min mening borde regeringen snarast återkomma till
riksdagen i denna fråga.
3. Begreppet barn i barnpornografibrottet (mom. 7)
Görel Thurdin (c) anför:
Enligt barnkonventionens definition är den som inte fyllt 18 år att betrakta
som barn. I den svenska bestämmelsen om barnpornografibrott finns inte någon
sådan gräns. Jag anser att det finns skäl att utvidga lagstiftningen till att
omfatta den vars könsmognad inte är avslutad eller som inte fyllt 18 år. Jag
avstår dock från att nu lägga fram ett yrkande om saken med hänsyn till det
pågående beredningsarbetet.
4. Handläggning inom polisen av barnpornografiskt material (mom. 8)
Görel Thurdin (c) anför:
Det är viktigt att polisen snabbt kan identifiera barnpornografiska bilder och
filmer som tas i beslag för att så snart som möjligt kunna ingripa och
förhindra nya övergrepp. Den katalogisering och systematisering som gjorts hos
polisen utgör bra grund, och enligt min mening bör den kunna användas för att
bistå utländska myndigheter vid utredningar om sexualbrott och
barnpornografibrott. Det är viktigt att formerna för ett sådant samarbete
snabbt utvecklas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................4
En våldskommission 4
Våld mot kvinnor m.m. 6
Inledning 6
Kvinnovåldskommissionen 6
Allmänt 6
Terminologin vid våld mot kvinnor 7
Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor 8
Brottsofferundersökning 8
Forskning 9
Utbildning inom rättsväsendet 9
Informationsinsatser om våld mot kvinnor 10
Förtursfrågor m.m. 10
Ett datoriserat informationssystem 11
Livvaktsskydd 12
Punktbevakning av gärningsmän 12
Utskottets överväganden 13
Strafföreläggande vid misshandel mot kvinnor 13
Prostitution m.m. 13
Sexuella övergrepp mot barn 15
Sexturism 15
Barnpornografibrott 16
Begreppet barn 16
Handläggning inom polisen 17
Handläggningsrutiner hos myndigheter 18
Behandling av gärningsmän 18
Internationellt samarbete 19
Brottsofferfrågor 20
Inledning 20
Brottsofferutredningen 20
Allmänt 20
Information till målsäganden om stöd och hjälp m.m. 21
Målsägandebiträde vid tredjemansskada 22
Information till målsäganden om det egna ärendet 22
Besöksförbud 22
Utskottets överväganden 23
Förskottering av skadestånd 24
Terapikostnader för brottsoffer 24
Hemställan 25
Reservationer........................................26
1. En våldskommission (mom. 1) 26
2. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2, motiveringen) 27
3. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2) 27
4. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2) 29
5. Strafföreläggande vid misshandel mot kvinnor (mom. 3) 30
6. Prostitution (mom. 4) 30
7. Oetisk kontaktförmedling m.m. (mom. 5) 31
8. Sexturism (mom. 6) 31
9. Internationellt samarbete (mom. 11) 31
10. Brottsofferfrågor (mom. 12) 32
11. Brottsofferfrågor (mom. 12) 33
12. Brottsofferfrågor (mom. 12) 34
13. Brottsofferfrågor (mom. 12) 34
14. Brottsofferfrågor (mom. 12) 35
15. Förskottering av skadestånd (mom. 13) 35
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 30 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 15.
35
16. Terapikostnader för brottsoffer (mom. 14) 36
Särskilda yttranden..................................36
1. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2) 36
2. Kvinnovåldskommissionens förslag (mom. 2) 37
3. Begreppet barn i barnpornografibrottet (mom. 7) 37
4. Handläggning inom polisen av barnpornografiskt material (mom. 8) 37