I betänkandet behandlas skrivelse 1996/97:2 där regeringen bl.a. beskriver
Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling. I betänkandet
behandlas även tre motioner från allmänna motionstiden 1996 rörande
internationellt kretsloppsarbete, miljö och handel samt stabila organiska
miljögifter.
Utskottet har inga invändningar mot regeringens redovisning. Samtliga
motioner avstyrks, bl.a. med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.
Till betänkandet har fogats två reservationer.
Skrivelsen
Regeringen (Miljödepartementet) har i skrivelse 1996/97:2 berett riksdagen
tillfälle att ta del av regeringens beskrivning av Sveriges internationella
samarbete för hållbar utveckling och de övergripande svenska prioriteringarna
inför arbetet inom Förenta nationerna som rör uppföljningen av FN:s konferens
om miljö och utveckling i Rio de Janeiro.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen ges dels en översiktlig beskrivning av Sveriges internationella
samarbete för hållbar utveckling, dels de övergripande svenska
prioriteringarna inför arbetet inom Förenta nationerna som rör uppföljningen
av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro, 1992.
I kapitel 4 (Miljödepartementets verksamhetsområde) redovisas det svenska
internationella miljösamarbetet inkl. svenska strategier och ståndpunkter för
de globala miljökonventionerna och prioriterade delar av Agenda 21.
I kapitel 5 (Utrikesdepartementets verksamhetsområde) redovisas inriktningen
av det svenska internationella utvecklingssamarbetet med hänsyn till de beslut
som fattades vid Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling. Denna
del är en uppföljning och utveckling av den övergripande bedömning av
biståndets anpassning till hållbar utveckling som regeringen lämnade i
budgetpropositionen (1994/95:100 bil. 4, bet. 1994/95:UU15, rskr.
1994/95:242). Denna del av skrivelsen behandlas av utrikesutskottet.
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996
1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c)
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt kretsloppssamarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska initiativ för att miljöanpassa World Trade Organization,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöhänsyn i internationella handelsavtal.
1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete med att begränsa
de långlivade organiska miljögifterna.
1996/97:Jo760 av Per Lager m.fl. (mp)
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete med att begränsa
de långlivade organiska miljögifterna.
Utskottet
Inledning
I skrivelsen redovisas bl.a. det svenska internationella miljösamarbetet
inklusive svenska strategier och ståndpunkter för de globala
miljökonventionerna och prioriterade delar av Agenda 21. Denna del av
skrivelsen behandlas av jordbruksutskottet i föreliggande betänkande. I
skrivelsen redovisas även vissa frågor rörande det svenska
utvecklingssamarbetet. Denna del av skrivelsen behandlas av utrikesutskottet
(1996/97:UU2).
Utskottet redovisar i det följande regeringens sammanfattande bedömning
under varje huvudavsnitt och delavsnitt i skrivelsen. De delar av skrivelsen
som inte kommenteras närmare har inte föranlett några invändningar från
utskottets sida.
Skrivelsen
Övergripande svenska prioriteringar
I det fortsatta internationella samarbetet för hållbar utveckling bör Sverige
verka för ett stärkt konventionsarbete, hållbara konsumtions- och
produktionsmönster samt att miljöaspekter integreras i handels-, säkerhets-
och biståndspolitiken. Av hög prioritet är också samarbetet för att utveckla
metoder och handlingsprogram för att hushålla med naturresurser, inklusive
jord- och skogsbruk, marina resurser och färskvattenresurser, hållbar
markanvändning och bebyggelse samt riskminimering vid kemikaliehantering.
Det globala konventionsarbetet
För att tillförsäkra miljöfrågorna en stark ställning inom FN-systemet bör
FN:s miljöprogram (UNEP) få en effektivare beslutsstruktur. Miljöprogrammets
verksamhet bör också ges en tydligare inriktning för att uppfylla uppgiften
som katalysator, samordnare och kunskapscentrum för internationella
miljöfrågor. Miljöprogrammets finansiering bör vara förutsägbar och
ändamålsenlig och bördefördelningen bör vara rättvis. Ansvarsfördelningen
mellan miljöprogrammet och FN:s kommission för hållbar utveckling bör också
förtydligas och renodlas.
Sverige bör, utifrån en för EU gemensam klimatpolitik, och en långsiktig
energipolitik, verka för att det inom ramen för klimatkonventionen utarbetas
ett protokoll med åtgärder för utsläppsbegränsningar och reduktionsmål med
tidsangivelser antas i slutet av år 1997. Målen för växthusgaserna bör
fördelas mellan parterna på ett rättvist och kostnadseffektivt sätt. Sverige
bör verka för att protokollet omfattar effektiva gemensamma åtgärder, t.ex.
inom energi- och transportsektorerna. Särskilt bör gemensamma ekonomiska
styrmedel såsom internationell koldioxidbeskattning, energiskatt och avgifter
för luft- och sjöfart användas, med start inom EU. Subventionering av
utvinning och användning av fossila bränslen bör avvecklas. Forskning och
utveckling inom området bör också främjas. För att möjliggöra
kostnadseffektiva åtgärder bör system såsom t.ex. s.k. gemensamt genomförande
utvecklas till operativa instrument till sekelskiftet. Satsningar på att
utveckla s.k. sänkor bör ses som kompletterande åtgärder till huvudstrategin
att minska koldioxidutsläppen.
Sverige bör verka för att alla parter till Wienkonventionen och
Montrealprotokollet om skydd av ozonskiktet på sikt skall åta sig att avveckla
samtliga ozonnedbrytande ämnen. De tidsramar som gäller för avvecklingen av
ozonnedbrytande ämnen inom Montrealprotokollet bör förkortas. Insatser bör
även genomföras som säkerställer genomförandet av befintliga åtaganden bland
parterna. Även produktion av s.k. mjuka freoner, HCFC, bör regleras.
Erfarenheterna från den svenska avvecklingen bör spridas internationellt och
Sverige bör ge fortsatt stöd till de baltiska ländernas avvecklingsprogram
samt till Ryssland.
Arbetet för bevarandet av biologisk mångfald skall enligt gällande
konvention integreras i relevanta samhällssektorer, särskilt de areella
näringarna. Inom ramen för konventionen om biologisk mångfald bör därför en
genomgång av de stora ekosystemen genomföras, för vilken särskilda paneler bör
upprättas. Skogsekosystemen bör också tas upp för särskild behandling.
Åtgärder för bevarandet av växtgenetiska resurser för jordbruk och livsmedel,
reglering av export av genetiskt modifierade organismer samt främjandet av den
vetenskapliga utvecklingen inom området är andra prioriterade områden.
Baselkonventionen om transport av farligt avfall innebär bl.a. att export av
farligt avfall är förbjudet. Detta förbud bör ratificeras av konventionens
parter så snart som möjligt. Konventionens definitioner av farligt avfall bör
förtydligas, för att klart ange vilka typer av avfall som avses. Vidare bör
ett effektivt samarbete kring bekämpandet av illegal export och import av
farligt avfall komma till stånd för att se till att konventionen efterlevs.
Ett protokoll om ansvars- och ersättningsfrågor vid olyckor i samband med
gränsöverskridande transporter av farligt avfall bör också utarbetas.
I det fortsatta arbetet inom ramen för konventionen om kärnsäkerhet bör
Sverige verka för att så många länder som möjligt, i synnerhet länder som har
kärnkraftverk i drift, skall bli parter till konventionen. I det fortsatta
arbetet inom ramen för konventionen om tidig information vid kärnenergiolycka
bör Sverige verka för största möjliga öppenhet kring händelser i kärntekniska
anläggningar som kan ha betydelse för säkerheten och strålskyddet. Vidare bör
informationsutbytet kring reaktoranläggningar förbättras.
Konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd bör ratificeras av så många
stater som möjligt. Det blir också avgörande för konventionen att den
efterlevs av samtliga parter. Vidare bör intentionerna förverkligas i den
frivilliga uppförandekod för ansvarsfullt fiske som upprättades år 1995 inom
ramen för FAO. De regionala mellanstatliga fiskeorganisationerna, vilka har en
central roll i genomförandet av åtaganden i konventionen och uppförandekoden,
bör förstärkas.
I det fortsatta arbetet inom ramen för revideringen av konventionen om
förbud mot dumpning till havs bör Sverige särskilt verka för att konventionen
på sikt skall omfatta även s.k. inre vatten, att försiktighetsprincipen och
principen om att förorenaren skall betala skall ingå i konventionen samt att
statsfartyg och statsluftfartyg - som i dag är undantagna - skall omfattas av
konventionen.
Uppföljningen av Agenda 21
En utveckling mot hållbara produktions- och konsumtionsmönster bör främjas på
alla nivåer i samhället. Ekonomiska, juridiska och informativa styrmedel bör
tillämpas i en optimal blandning av bl.a. miljöskatter och miljöavgifter,
producentansvar, miljömärkning, miljöanpassad offentlig upphandling, lokal
Agenda 21 samt information och utbildning. Dessutom bör miljöskadliga
subventioner tas bort och ett tydligt sektorsansvar eftersträvas.
Gemensamma internationella riktlinjer, mått och indikatorer såsom
miljömärkning, miljökonsekvensbeskrivning, livscykelanalyser och
standardisering bör vidareutvecklas. Sverige bör agera som föregångare och
sprida exempel från svenska erfarenheter inom dessa områden samt verka för en
ökad spridning av miljövänlig teknik till u-länder.
Vad gäller miljö och handel bör Världshandelsorganisationen WTO:s handels-
och miljökommitté vid WTO:s ministermöte i december 1996 presentera ett
konkret förslag till undantag i handelsregelverket GATT för handelsåtgärder
vidtagna inom ramen för konventioner för hållbar utveckling. Även frågan om
ökat marknadstillträde för u-länder bör behandlas. Kommitténs mandat bör
förlängas.
Arbetet med internationella riktlinjer för miljöhänsyn vid statsstödd
exportkreditgivning bör fullföljas.
Markanvändning och bebyggelse bör ställas om mot kretsloppsanpassning och
hållbar utveckling. Positiva och negativa erfarenheter från världens städer,
framför allt när det gäller plan- och byggfrågor, energiförsörjning, teknisk
försörjning, trafiksystem, bebyggelsemönster och industri bör spridas globalt.
Sverige bör verka för ett jordbruk som är förenligt med hållbar utveckling,
som baseras på olika ekosystems givna villkor, kretsloppsprincipen, ett rikt
och varierat jordbrukslandskap och en effektiv användning av färskvatten vid
konstbevattning i jordbruket. Växtförädlingen bör breddas och i ökad
utsträckning bygga på lokalt anpassat material. Gamla lantsorter och vilda
arter som är besläktade med de mest använda jordbruksgrödorna måste bevaras.
Vid 1996 års toppmöte inom FAO samt partskonferensen för konventionen om
biologisk mångfald år 1996 har frågan om hållbart jordbruk behandlats. EU:s
och Världshandelsorganisationens (WTO) regelverk bör ändras för att underlätta
en övergång från en jordbrukspolitik med produktionsdrivande subventioner som
har negativa miljöeffekter till främjandet av miljöanpassade produktionsformer
som bevarar jordbrukets naturresurser.
Beträffande ett uthålligt skogsbruk anför regeringen följande. Sverige bör
fortsatt verka för att den skogspanel som har tillsatts av FN:s kommission för
hållbar utveckling främjar genomförandet av de s.k. skogsprinciperna,
innebärande bl.a. utveckling av ett uthålligt skogsbruk på nationell nivå,
samt att panelen skall bidra till förståelse för skogens olika funktioner och
relationer till andra samhällssektorer. En ny global överenskommelse för
uthålligt skogsbruk bör komma till stånd. Vidare bör alla berörda intressenter
ges möjlighet att delta i panelens arbete, såsom företrädare för skogsägare
och skogsindustri, ursprungsbefolkningar, miljöorganisationer och andra
intressegrupper.
Sverige bör verka för att nya regionala avtal för skydd av oceanerna kommer
till stånd och att befintliga avtal utvecklas. Arbetet inom Nordsjökonferensen
och Oslo-Pariskonventionen samt Helsingforskonventionen bör prioriteras. Det
globala handlingsprogrammet för skydd av den marina miljön som antogs vid 1995
års Washingtonkonferens bör genomföras och följas upp inom alla relevanta FN-
organ och -program.
Principen om att förorenaren skall betala bör vara vägledande vid beslut om
skydd av oceanerna. Försiktighetsprincipen bör vara vägledande då
vetenskapligt material saknas eller är otillräckligt.
Det internationella regelsystemet och det globala samarbetet om
färskvattenfrågor bör ses över. En global vattenstrategi bör utarbetas som
omfattar såväl dricksvatten och sanitet som vatten för jordbrukändamål och
vatten för industriändamål, där samtliga sektorers behov och utnyttjande av
vattenresurserna beaktas. Vidare bör samverkan och samspelet mellan mark, luft
och vatten analyseras i ett integrerat perspektiv, då utsläpp till mark och
luft påverkar vattenresurserna.
En sammanhållen kemikaliekontroll enligt kapitel 19 i Agenda 21 bör
tillämpas. Ett framgångsrikt globalt samarbete är nödvändigt för att minimera
riskerna vid kemikalieanvändning. Sverige bör sprida svenska erfarenheter samt
lyfta fram viktiga kemikaliefrågor inom relevanta FN-organ och -program, t.ex.
FN:s kommission för hållbar utveckling, UNEP, WHO och ILO.
Arbetet med att utarbeta en konvention om förhandsanmälan vid internationell
handel med vissa farliga kemikalier, samt en konvention om stabila organiska
miljögifter, bör aktivt stödjas. Utöver konventionsarbetet krävs ytterligare
internationella åtgärder för att reducera riskerna med vissa andra hälso- och
miljöfarliga kemikalier.
Försiktighets- och substitutionsprincipen bör spridas och tillämpas
internationellt, både när det gäller hälso- och miljöfarliga allmänkemikalier,
bekämpningsmedel och teknik. Kemikalieproducenter bör ges ett ökat ansvar för
de miljö- och hälsorisker som är förknippade med deras produkter.
Arbetet med att färdigställa en internationell konvention om säkerhet vid
hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall bör
slutföras. Konventionen bör ges ett brett innehåll och omfatta alla slag av
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från såväl kärnteknisk verksamhet
som från andra områden såsom sjukvård, industri, forskning och militär
verksamhet. Det är av stor vikt att konventionen förses med effektiva
kontrollinstrument.
Sverige bör verka för att miljödata och miljöinformation harmoniseras och
standardiseras mellan rapporterande länder samt att kvalitetssäkrad miljödata
och information görs tillgänglig för så många som möjligt. För att uppnå denna
målsättning kan en del u-länder behöva stöd för att utveckla nationella
miljöövervakningssystem. Ett större antal länder bör rapportera till FN och
andra internationella institutioner, bl.a. för de globala konventionerna för
hållbar utveckling. Inom Europa bör ökad samordning ske via EU:s miljöbyrå
EEA. Vidare är arbetet med att utarbeta indikatorer för hållbar utveckling av
stor betydelse.
Sverige bör verka för att internationella riktlinjer för nationell
miljöpolicy avseende den militära sektorns verksamheter i fredstid tas fram.
Sverige bör verka för ökad offentlig insyn och ökat inflytande i samhället
för frivilligorganisationer, näringslivsföreträdare och andra samhällsgrupper
i arbetet med miljö- och utvecklingsfrågor. Mekanismer och rutiner bör införas
för att bidra till ett brett deltagande i beslutsprocesser på lokal, regional,
nationell och internationell nivå.
Generalförsamlingens extra möte år 1997 med anledning av uppföljningen av
Riokonferensen bör resultera i ett fortsatt nära utbyte med folkrörelser och
andra samhällsaktörer som arbetar med uppföljning av Agenda 21.
Sverige bör, inom ramen för det globala miljösamarbetet, stödja arbetet med
lokala Agenda 21-processer samt sprida erfarenheter och exempel från lokala
Agenda 21-processer, i synnerhet från de svenska kommunerna.
Motionerna
Enligt motion Jo727 (c) yrkande 7 krävs åtgärder även internationellt för att
en hållbar utveckling skall kunna uppnås. För Sveriges del bör arbetet med
kretsloppsanpassning drivas såväl inom EU som andra internationella fora.
Sådant samarbete kan t.ex. gälla forskning och utveckling, märkningsstandarder
och regler om att miljöhänsyn skall gå före frihandel. Enligt yrkande 8 i
samma motion står det klart att vikten av att integrera miljöhänsyn i de
regler som ställts upp för handeln knappast kan överbetonas. Reglerna för
internationell handel måste systematiskt omformas så att de underlättar och
inte försvårar en omställning till en ekologiskt hållbar utveckling. Sverige
bör vara pådrivande i detta arbete. Vidare anförs i motionens yrkande 9 att
Sverige bör öka ansträngningarna för att snarast möjligt ändra reglerna inom
WTO så att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal inte skall kunna
anses utgöra otillåtna handelshinder.
Enligt motionerna Jo738 yrkande 14 och Jo760 yrkande 9 (båda mp) bör
Sveriges internationella arbete med att begränsa de långlivade organiska
gifterna intensifieras. Nationella och internationella program för att
övervaka dessa ämnen bör samordnas.
Utskottets överväganden
Allmänt
Riksdagen fattade under våren 1991 ett övergripande beslut om mål och
riktlinjer för miljöpolitiken (1990/91:JoU30). I detta sammanhang konstaterade
utskottet att det förelåg betydande samstämmighet i riksdagen om Sveriges
internationella miljöpolitik, liksom om att vår nationella miljöpolitik skall
fylla högt ställda anspråk och kunna anföras som exempel för andra länder.
Regeringen ger i skrivelsen en överblick över Sveriges prioriteringar och
ambitioner vad gäller det internationella miljöarbetet. Utskottet finner det
uppenbart att ett stort antal miljöproblem måste lösas genom internationellt
samarbete; det gäller t.ex. försurningen av mark och vatten, föroreningen av
haven, uttunningen av ozonskiktet, störningar i klimatsystemet och hoten mot
den biologiska mångfalden. Det är dock viktigt att det internationella
miljöarbetet kompletteras med nationella åtgärder för att Sverige skall kunna
agera med trovärdighet i internationella fora. Det bör i sammanhanget
framhållas att utskottet under återstoden av denna valperiod kommer att
behandla ett stort antal propositioner och motioner med olika förslag om
åtgärder inom miljöområdet, både nationellt och internationellt.
Hållbara konsumtions- och produktionsmönster
Regeringen påpekar i skrivelsen att mycket av arbetet med att miljöanpassa
offentlig verksamhet, företag, transportsystem och konsumtionsmönster har en
lokal och nationell prägel. Men dessa uppgifter har också viktiga globala
dimensioner. I-länderna utgör en betydelsefull förebild för länderna i tredje
världen i deras strävan efter att uppnå en högre levnadsstandard. Ett aktivt
nationellt miljöarbete är enligt regeringen nödvändigt för att skapa
trovärdighet och få genomslag i det internationella samarbetet. Sverige bör
genom att vara föregångare påverka utvecklingen i andra länder.
Vidare anför regeringen att gemensamma internationella riktlinjer, mått och
indikatorer såsom miljömärkning, miljökonsekvensbeskrivning, livscykelanalyser
och standardisering bör vidareutvecklas. Sverige bör även här agera som
föregångare och sprida exempel från svenska erfarenheter inom dessa områden
samt verka för en ökad spridning av miljövänlig teknik till u-länder. Sverige
deltar i arbetet för långsiktigt hållbara konsumtions- och produktionsmönster
i en mängd internationella sammanhang, t.ex. inom ramen för FN:s kommission
för hållbar utveckling, EU, OECD, FN:s ekonomiska kommission för Europa och
Nordiska ministerrådet.
Vad regeringen anfört om vikten av internationellt kretsloppsarbete torde i
huvudsak tillgodose motion Jo727 yrkande 7. Utskottet instämmer i huvudsak i
de synpunkter som framförs i motionen men är med anledning av vad som här
anförts inte berett att föreslå ytterligare åtgärder.
Miljö och handel
De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT), den s.k. Uruguayrundan, inleddes år 1986 och avslutades
först i december 1993, varefter de överenskomna avtalen undertecknades i april
1994. Förhandlingarna i Uruguayrundan hade tre övergripande mål, nämligen att
vidareutveckla liberaliseringen av världshandeln, att förstärka GATT:s
regelverk och utvidga det till nya områden samt att stärka GATT:s roll i
utformningen av internationell ekonomisk politik.
Förhandlingarna resulterade i ett avtal om upprättande av WTO. Övriga avtal
som träffades under förhandlingarna ingår som bilagor till WTO-avtalet.
Världshandelsorganisationen bildar den institutionella ramen för det nya och
sammanhållna handelsregelverket och har till uppgift att underlätta
genomförandet och tillämpningen av avtalet och dess förutsättningar. WTO är
också forum för framtida handelsförhandlingar. Riksdagen godkände avtalet om
upprättande av WTO hösten 1994 (1994/95:NU8).
Miljöfrågorna var inte med som något särskilt förhandlingsområde i
Uruguayrundan, men förhandlingsresultatet visar ändå på flera områden att
hänsyn tagits till miljöaspekter. I ingressen till avtalet sägs att
medlemmarna skall medge ett optimalt utnyttjande av världens resurser i
enlighet med målsättningen om en hållbar utveckling i syfte att skydda och
bevara miljön. Enligt avtalen om tekniska handelshinder och om sanitära och
fytosanitära åtgärder har medlemmarna rätt att vidta åtgärder för att skydda
bl.a. miljön samt djurs och växters liv och hälsa.
En särskild kommitté om handel och miljö inom WTO har rapporterat till WTO:s
ministermöte i Singapore som hölls i december 1996. Sverige har inom EU verkat
mycket aktivt för att åstadkomma konkreta resultat i kommittén. Kommitténs
uppgift var bl.a. att föreslå eventuella ändringar i de multilaterala
handelsregelverken. Sveriges ambition inför mötet var att det i
ministerdeklarationen skulle slås fast att politikområdena handel och miljö
måste vara ömsesidigt stödjande för att främja en hållbar utveckling.
Vid mötet beslutades att den särskilda kommittén om miljö och handel skall
fortsätta sitt arbete med att bl.a. granska sambandet mellan
handelsliberalisering, ekonomisk utveckling och miljöskydd. Det arbete som
kommittén hittills genomfört visar att frågorna är mycket komplexa och behöver
belysas ytterligare. Betydelsen av samordning av miljö- och handelspolitik på
nationell nivå understryks särskilt. Sverige kommer även fortsatt att driva
frågan om att kommittén skall presentera ett konkret förslag till undantag i
handelsregelverket GATT för åtgärder vidtagna inom ramen för konventioner för
hållbar utveckling.
Utskottet vill i likhet med vad som anförs i motion Jo727 framhålla vikten
av att miljöhänsyn integreras ytterligare i de regler som ställs upp för den
internationella handeln. Det får ses som positivt att den särskilda kommittén
om miljö och handel fått förlängt mandat, och utskottet förutsätter att
regeringen fortsätter sitt arbete med att främja miljöaspekterna inom det
internationella handelsregelverket. Det är också positivt att man i
slutsatserna från WTO:s ministermöte uppmärksammar betydelsen av nationell
samordning av miljö- och handelspolitik. Motion Jo727 yrkandena 8 och 9 torde
i huvudsak vara tillgodosedd med vad som här anförts och bör inte föranleda
någon ytterligare åtgärd.
Jordbruk
Regeringen påtalar i skrivelsen att jordbruk som baseras på högteknologi i i-
länder och delar av u-länder skapar en mängd olika problem.
Jordbrukslandskapet blir alltmer ensartat och den biologiska mångfalden
utarmas till följd av de intensiva jordbruksmetoderna. En alltför stor och
ovarsam användning av gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel bidrar till att
skada såväl grundvatten och andra färskvattentillgångar som den marina miljön,
framför allt genom övergödning och läckage av bekämpningsmedelsrester.
Skadeinsekter och sjukdomar som drabbar grödorna blir i ökande utsträckning
resistenta mot bekämpningsmedel, samtidigt som naturens egna mekanismer för
att begränsa skadeangrepp, såsom rovinsekter, slås ut av bekämpningsmedel.
Även lågintensivt jordbruk kan leda till problem, då fattigdom och
befolkningstillväxt skapar ökad belastning på markresurserna. Fattiga bönder
tvingas för sin överlevnad använda sig av mark som inte är lämplig för
jordbruk. Stora arealer åkerjord har drabbats av jordförstöring, erosion,
försaltning, utarmning och ökenspridning. Dessutom leder skogsskövling som har
till syfte att bereda ny mark för jordbruk till omfattande avskogning och små
möjligheter till uthållig odling.
I november 1996 arrangerade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO,
ett toppmöte mellan världens stats- och regeringschefer om
livsmedelssäkerheten i världen. En av de frågor som diskuterades gäller hoten
mot jordbrukets naturresursbas. Frågan om hållbart jordbruk kommer även att
tas upp vid 1996 års möte med parterna till konventionen om biologisk
mångfald.
Enligt regeringen bör såväl EU:s som WTO:s regelverk ändras för att
underlätta en övergång från en jordbrukspolitik med produktionsdrivande
subventioner som har negativa miljöeffekter till främjandet av miljöanpassade
produktionsmetoder som bevarar jordbrukets naturresurser. Utskottet instämmer
i att en övergång till ett mer resurssnålt jordbruk är nödvändig, men vill i
sammanhanget erinra om att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) under senare
år genomgått en förändring i den riktningen. Som exempel på detta kan nämnas
införandet av miljöstöd och övergången från prisstöd till arealstöd inom
spannmålsregleringen. En parlamentarisk kommitté med uppgift att utifrån
svenska utgångspunkter utarbeta ett samlat förslag till reformer av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik skall presentera sina förslag senast den 30 juni
1997 (dir. 1995:109). Syftet med reformerna skall enligt direktiven till
utredningen vara att öka marknadsorienteringen samt att avreglera och
miljöanpassa CAP.
Kemikaliehantering
Regeringen anför i skrivelsen att stabila organiska miljögifter utgör ett
problem när det gäller både deras användning som kemikalie för olika ändamål
och deras förekomst i utsläpp till luft och vatten. Sveriges grundposition är
att tillverkning och användning av samtliga stabila organiska miljögifter på
sikt skall fasas ut. Även den oavsiktliga uppkomsten av stabila organiska
miljögifter bör minimeras.
Utsläpp av stabila organiska miljögifter får under vissa förhållanden global
spridning genom transport via luft och vatten. Förekomsten av stabila
organiska miljögifter är ett hälso- och miljöproblem, eftersom de oftast är
toxiska och lagras i levande organismers vävnader. För att förhindra spridning
av dessa miljögifter, krävs kemikalie- och produktkontroll samt begränsningar
av användning och utsläpp.
Många stabila organiska miljögifter är bekämpningsmedel, såsom DDT. Andra,
exempelvis dioxiner, genereras vid förbränning, medan ytterligare några
används i industriell verksamhet, t.ex. PCB. I Sverige har sedan länge
användningen av i stort sett alla dessa miljögifter förbjudits, men i länder
vars jordbruk är känsligt för skadeangrepp är användningen fortfarande
utbredd.
Regeringen anför vidare att ett regionalt protokoll om stabila organiska
miljögifter håller på att utarbetas inom konventionen om långväga transporter
av luftföroreningar (LRTAP). Konventionen omfattar Europa, USA och Kanada.
Förhandlingarna har påbörjats under år 1996.
Vid 1995 års styrelsemöte för FN:s miljöprogram beslöts att inleda arbetet
med att få till stånd en global konvention om stabila organiska miljögifter.
Kemikalieforum har i samarbete med IOMC (International Organizational
Programme for the Sound Management of Chemicals) och IPCS fått i uppdrag att
sammanställa befintlig kunskap om stabila organiska miljögifter samt utvärdera
alternativ och granska kostnader och effektivitet. Uppdraget skall redovisas
vid 1997 års styrelsemöte med FN:s miljöprogram. Därefter kan sannolikt
förhandlingar påbörjas om ett globalt bindande instrument.
Frågan om stabila organiska miljögifter behandlades även vid en konferens om
skydd av den marina miljön från landbaserade aktiviteter som arrangerades av
FN:s miljöprogram i Washington år 1995. Där beslöts bl.a. att det fortsatta
arbetet skall inriktas mot att snarast möjligt förbjuda de tolv mest hälso-
och miljöfarliga miljögifterna och att de skall ersättas av andra mindre
farliga kemikalier.
Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motionerna Jo738 yrkande 14
och Jo760 yrkande 9 att det internationella arbetet för att begränsa de
långlivade organiska miljögifterna måste bedrivas aktivt och målmedvetet.
Emellertid finner utskottet att den av regeringen givna beskrivningen av detta
arbete väl motsvarar dessa krav och avstyrker därmed motionerna i den mån de
inte tillgodosetts genom det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande internationellt kretsloppsarbete
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkande 7,
2. beträffande miljö och handel
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkandena 8 och 9,
res. 1 (c)
3. beträffande stabila organiska miljögifter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 14 och
1996/97:Jo760 yrkande 9,
res. 2 (mp)
4. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:2 till handlingarna.
Stockholm den 21 januari 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar
Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c),
Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Lennart
Fremling (fp).
Reservationer
1. Miljö och handel (mom. 2)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av yttersta vikt att miljöhänsyn
integreras i de regler som ställs upp för den internationella handeln. Sverige
bör öka ansträngningarna för att snarast möjligt få i gång sådana
förhandlingar i WTO:s miljökommitté. Målet med förhandlingarna bör vara att
förändra reglerna inom WTO så att handelsrestriktioner i internationella
miljöavtal inte skall anses utgöra otillåtna handelshinder. Vidare anser
utskottet att Sverige bör initiera en diskussion i miljökommittén om hur
regelverket skall ändras så att även globala miljövärden skall kunna värnas
genom handelsrestriktioner. Vad utskottet här anfört med anledning av motion
Jo727 yrkandena 8 och 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande miljö och handel
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo727 yrkandena 8 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Stabila organiska miljögifter (mom. 3)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 11 slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att nya långlivade organiska ämnen inte bör introduceras på
marknaden och att kraven på information om nya kemikalier bör skärpas.
Sveriges internationella arbete för att begränsa de organiska miljögifterna
bör intensifieras. Utskottet anser även att nationella och internationella
program för att övervaka långlivade organiska miljögifter bör samordnas i
högre grad än vad som sker i dag. Vad utskottet här anfört med anledning av
motionerna Jo738 yrkande 14 och Jo760 yrkande 9 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stabila organiska miljögifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 14 och
1996/97:Jo760 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,