I betänkandet behandlas 45 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om olika
jakt- och viltvårdsfrågor. De flesta motionerna tar upp frågor som riksdagen i
stor enighet har delegerat till regeringen och berörda myndigheter. Det gäller
t.ex. frågor om skyddsjakt på skarv och säl samt jakttider m.m. för ett stort
antal djurarter. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet fogas 9 reservationer och 2 särskilda yttranden.
Uppvaktning
Företrädare för Kungliga Vetenskapsakademiens miljökommitté och Svenska
Jägareförbundet har vid uppvaktning den 25 mars 1997 informerat utskottet om
frågor rörande småviltsjakt, särskilt ripjakt.
Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund och Svenska Ostkustfiskarnas
Centralförbund har kommit in med skrivelser till utskottet rörande allmän jakt
på skarv m.m.
Motionerna
1996/97:Jo408 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skarven.
1996/97:Jo901 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skarven bör avföras
från listan om utrotningshotade arter.
1996/97:Jo904 av Sigrid Bolkéus och Barbro Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
jakttid på morkulla.
1996/97:Jo905 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
verka för att skarven avförs från listan över utrotningshotade arter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i
avvaktan på att så sker bör verka för att skarvens utbredning hejdas genom
utökade möjligheter till skyddsjakt, vårjakt och äggprickning.
1996/97:Jo906 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsjakt på säl.
1996/97:Jo911 av Inga-Britt Johansson och Lisbet Calner (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
uppdrag till Naturvårdsverket.
1996/97:Jo912 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på dykänder, dvs.
alfågel, sjöorre, knipa, svärta och vigg, ovan odlingsgränsen och på
renbetesfjällen.
1996/97:Jo914 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på hermelin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på ekorre.
1996/97:Jo915 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav
av grävlingar.
1996/97:Jo916 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av jakträtten
på små marker.
1996/97:Jo917 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av EU:s
fågelskyddsdirektiv.
1996/97:Jo918 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad utvärdering av effekterna av
olika älgjaktssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva frågan om inrättande av en central myndighet för
administration av jaktfrågor.
1996/97:Jo919 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
dovhjortsjakten i Skåne, vad gäller handjur, får börja först efter den 15
oktober i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Jo920 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen
och i renbetesfjällen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att denna jakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både
till naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att tillgodose de i motionen nämnda rovdjurens behov av
ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa under senhösten, i
första hand jaktfalken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för att visa att ett
bredare ekologiskt synsätt skall anläggas i jaktfrågor.
1996/97:Jo922 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har
minskat i antal så kraftigt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande i EU beträffande jakt på enkelbeckasin.
1996/97:Jo923 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på stjärtand.
1996/97:Jo924 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på gråsparv
och pilfink.
1996/97:Jo925 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av skadeskjutningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på tillgång till legitimerad eftersöksjägare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagändring när det gäller eftersök på småvilt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Svenska Jägareförbundet vid sin årliga anslagsframställan
speciellt skall redovisa planerade insatser för att minska skadeskjutningen
samt för att förbättra eftersöksverksamheten och resultatet av insatser gjorda
året före,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot att framföra hund från motorfordon.
1996/97:Jo927 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i EU arbeta för bevarande av svenska jakttraditioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viltvårdens betydelse för skogsskador,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viltvårdens betydelse för trafikolyckor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens ansvar för bevarande och information om svenska
jakttraditioner.
1996/97:Jo928 av Sivert Carlsson m.fl. (c, s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att vidta sådana åtgärder att skarv flyttas till den
lista i fågeldirektivet som medger fastställande av allmän jakttid,
2. att riksdagen hos regeringen begär att (intill sådan förändring skett)
Naturvårdsverket får i uppdrag att utforma sådana jaktbestämmelser att jakten
på skarv kan ske under "allmän-jaktliknande former".
1996/97:Jo930 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att den tillsätter en arbetsgrupp med företrädare för såväl naturvården
som fisket för att utröna hur konflikter runt skarven skall kunna lösas.
1996/97:Jo931 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakttid på morkulla.
1996/97:Jo932 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en djup granskning av beslutsprocesser och handläggning i samband
med beslut om jakt och fiske, särskilt beslutet om nytt upplåtelsesystem ovan
odlingsgränsen och på renbetesfjällen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgat direktiv för den pågående jaktutredningen och att
företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom för de renskötande
samerna bör ingå till minst lika stor del som jägarintressena,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en granskning av det årliga bidraget till Svenska Jägareförbundet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en modern demokratiskt sammansatt organisation med
uppgift att samordna kunskaper i faunafrågor.
1996/97:Jo933 av Gudrun Lindvall och Gunnar Goude (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av jaktlagen och tillhörande
förordning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verka för att avföra skarven från rödlistan.
1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsstyrelsen och Naturvårdsverkets insatser för att rädda
fågellivet från minkens härjningar.
Utskottet
Skyddsjakt på skarv och säl m.m.
Motionerna
I motionerna Jo408 yrkande 9, Jo901 och Jo905 yrkande 1 (alla m) anförs att
regeringen bör verka för att skarven avförs från listan över hotade arter
(annex 1) i EU:s fågeldirektiv så att den kan bli föremål för jakt under
allmän jakttid. Antalet häckande skarvpar har tiodubblats under den senaste
tioårsperioden. Liknande synpunkter framförs i motionerna Jo917 (s), Jo928 (c,
s) yrkande 1 och A427 (kd) yrkande 5.
I motion Jo905 (m) anförs att regeringen i avvaktan på att så sker bör verka
för att skarvens utbredning hejdas genom utökade möjligheter till skyddsjakt,
vårjakt och äggprickning (yrkande 2). Om förändringen av EU:s fågeldirektiv
drar ut på tiden bör regeringen verka för att bestämmelserna om skyddsjakt
förändras. Liknande synpunkter framförs i motion Jo928 yrkande 2 (c, s).
I motion Jo930 (mp) anförs att en arbetsgrupp bör tillsättas med företrädare
för såväl naturvården som fisket för att utröna hur konflikter runt skarven
skall kunna lösas.
I motion A433 (fp) anförs att länsstyrelsen och Naturvårdsverket bör få i
uppdrag att arbeta med ett program för att rädda fågellivet i Stockholms yttre
skärgård från minkens härjningar (yrkande 10). Den förvildade minken har
etablerat sig i framför allt ytterskärgården. Inom stora områden, värst
drabbade är kanske Långviksskärs och Bullerö skärgårdar, har all häckning av
de fågelarter som häckar strandnära upphört.
I motion Jo906 (s) framhålls behovet av skyddsjakt på säl. Det ökande
antalet gråsälar och deras numera helt oskygga beteende har medfört att
konflikterna med fisket ökat markant de senaste åren. Det är viktigt att
snabbt komma i gång med någon form av jakt efter gråsäl. Tillstånden bör
meddelas efter samråd med berörda myndigheter och organisationer i de aktuella
länen.
Utskottets överväganden
Utskottet vill både när det gäller frågan om skyddsjakt på skarv och säl
erinra om att frågor om jakt och skyddsjakt på enskilda arter i jaktlagen
(1987:259) har delegerats till regeringen och berörda myndigheter, dvs.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Utskottet gjorde samma konstaterande vid
föregående års behandling av denna fråga (1995/96:JoU12 s. 3).
Skarv är upptagen på bilaga 1 i direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda
fåglar, vilket innebär att arten inte får jagas. För att anpassa svenska
regler till fågeldirektivet avskaffades fr.o.m. den 15 juni 1995 den allmänna
jakttiden på skarv. Med stöd av artikel 9 i fågeldirektivet kan undantag från
jaktförbudet på de fredade arterna medges om det inte finns någon annan
lösning för att förhindra allvarlig skada på bl.a. gröda, skog, fiske och
vatten samt för att skydda flora och fauna.
Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för
allvarliga skador av vilt, får enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet
som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa
risker. Med stöd av 24 § jaktförordningen (1987:905, omtryckt 1996:727) får
Naturvårdsverket eller länsstyrelsen besluta om sådan jakt. Enligt 29 §
jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på annars
fredade djur om det behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda skador
eller olägenheter. Om länsstyrelsens beslut rör arter som annars är fredade,
är länsstyrelsen skyldig att årligen till Naturvårdsverket lämna de uppgifter
om jakten som verket begär.
Genom beslut den 16 februari 1995 har länsstyrelsen i Kalmar län medgett att
skyddsjakt på storskarv/mellanskarv får ske under tiden den 1 mars(den 10
april under åren 1995(1997 inom Västerviks, Oskarshamns, Mönsterås, Kalmar,
Torsås, Borgholms och Mörbylånga kommuner.
EG-kommissionen har den 12 mars 1997 föreslagit att skarv utgår ur
fågeldirektivets bilaga 1. Utskottet har inhämtat att frågan om allmän jakt på
skarv har diskuterats vid möten i den s.k. ORNIS-kommittén, som enligt artikel
16 i fågeldirektivet gör tekniska anpassningar av direktivets olika bilagor.
EG-kommissionens förslag kommer att diskuteras av kommittén under våren 1997.
Jordbruksministern uttalade under hösten 1996 (frågesvar 1996/97:120) att hon
är beredd att verka för att direktivet ändras så att en allmän jakt på skarv
kan införas i Sverige.
Med det anförda är motionerna Jo408 (m) yrkande 9, Jo901 (m), Jo905 (m) samt
A427 (kd) yrkande 5 i allt väsentligt tillgodosedda och bör inte föranleda
någon vidare åtgärd. Även motionerna Jo917 (s) och Jo928 (c, s) avstyrks.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket vid olika tillfällen har
diskuterat problemet med stora skarvkolonier med berörda intressenter. Sedan
år 1994 har ett forskningsprojekt pågått, som har till syfte att öka kunskapen
om skarven och dess inverkan på fiskbestånden. En delrapport, Mellanskarvens
ekologi ( dess effekter på fisk och fiske, har redovisats i projektet.
Projektet skall bl.a. ge svar på frågor om skarvens effekter på yrkesfisket
och hur skador kan förhindras. Projektet baseras till stor del på långsiktiga
försök och undersökningar. Det anförda tillgodoser delvis syftet med motion
Jo930 (mp). Motionen avstyrks.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion A433 (fp) att det är
angeläget att noga följa minkens utbredning och att fågelbeståndet i
Stockholms skärgård bör skyddas mot minken. Mink får jagas under tiden den 1
augusti(den 30 april. På holmar och skär får minken av hänsyn till fågellivet
jagas hela året. I den mån jakträttshavarna inte anpassar minkbeståndet till
en lämplig nivå har länsstyrelsen med stöd av 7 § jaktlagen (1987:259) och 24
§ jaktförordningen (1987:905) möjlighet att besluta om jakt på mink genom
särskilt utsedda jägare.
Utskottet har inhämtat att Länsstyrelsen i Stockholms län,
Skärgårdsstiftelsen och Stockholms läns jaktvårdsförening har utarbetat en
minkpolicy för Stockholms skärgård. Bakgrunden till att en policy utarbetats
är att det är angeläget att minken inte spolierar skärgårdens rika fågelliv,
och målet anges vara att från naturvårdssynpunkt minimera förekomsten av mink
så långt möjligt i ytterskärgården. I mellan- och innerskärgården anges att
man i mån av resurser och möjligheter bör hålla efter minken lokalt för att
skydda det lokala djurlivet på exempelvis fågelskär. Utskottet är med
hänvisning till det arbete som pågår inte berett att tillstyrka motion A433
(fp) yrkande 10.
Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen möjlighet att ge tillstånd till
skyddsjakt efter säl om det bedöms nödvändigt. För tillfället ges dock inga
sådana tillstånd eftersom Sverige enligt Helsingforskommissionen (HELCOM)
förbundit sig att freda sälstammen. Naturvårdsverket har i samarbete med
Världsnaturfonden och Fiskeriverket startat ett projekt kallat Sälskador på
fisk och fiskeredskap, som skall pågå under minst tre år. Syftet med projektet
är bl.a. att få fram metoder för att skrämma sälarna från att söka sin föda i
och intill fiskeredskapen. Projektet, som genomförs i samarbete med övriga
länder runt Östersjön, skall även belysa effekterna av en viss skyddsjakt på
sälar, för att få ett underlag för att ta upp frågan inom ramen för
Helsingforskommissionen. Inom ramen för detta projekt kommer under sommaren
1997 att bedrivas jakt på några tiotal sälar i Östersjön för att man skall
kunna studera om säljakt har någon positiv effekt för fiskarena. Av det
anförda framgår att de berörda myndigheterna aktivt arbetar med
sälskadeproblemet. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motion Jo906 (s)
bör inte vidtas för närvarande.
Jakt på morkulla m.fl. arter
Motionerna
I motion Jo904 (s) anförs att före EU-inträdet sköts ca 30 000 morkullor under
sommarjakten, som började första måndagen efter midsommardagen. Den börjar nu
den 21 augusti och har liten omfattning. Enligt motionärerna har EU inte något
krav på att jakttiden på morkulla i Sverige skall förändras. Den tidigare
startdagen för jakt på morkulla bör därför återinföras.
I EU:s fågeldirektiv slås fast att jakt inte får förekomma under vårflytten
och under häckningstid. Motionärerna i motion Jo931 (mp) anser att
morkullejakten inte skall flyttas tillbaka till sommaren.
I motion Jo912 (mp) anförs att dykänderna, dvs. alfågel, sjöorre, knipa,
svärta och vigg, bör fredas i sina häckningsområden ovanför odlingsgränsen och
i renbetesfjällen. Jakten infaller mellan den 25 augusti och den 30 november
ovan trädgränsen. Det innebär att jakt i stor utsträckning bedrivs på ej
flygkunniga ungfåglar och honor.
Motionärerna i motion Jo914 (mp) föreslår att såväl skyddsjakten som den
allmänna jakten på hermelin tas bort ur jaktförordningen (yrkande 1). Hermelin
konkurrerar knappast med människan om bytesdjur utan måste i stället ses som
en välkommen predator på smågnagare. Även jakt på ekorre föreslås upphöra
(yrkande 2). Ekorre är huvudsakligen växtätare med ett tämligen brett
näringsval. Dagens generösa skyddsjaktsbestämmelser tillåter jakt under den
tid då ungar finns.
I motion Jo915 (s) anförs att under förevändning att grytjakt behövs för att
träna grythundar och för att söka upp skadade grävlingar pågår på sina håll en
veritabel ?klappjakt? på grävlingar. Förutom jakt i deras naturliga gryt
försiggår s.k. grytanlagsprov i konstgryt. Jordbruksutskottet har vid en
tidigare behandling av motion i denna fråga hänvisat till 16 a §
jaktförordningen. Enligt motionerna tar dessa regler inte hänsyn till
djurskyddslagen. Inte heller beaktas den kritik som Sveriges Veterinärförbund
framfört mot jakt på grävling i gryt över huvud taget.
I motion Jo919 (m) anförs att dovhjortsstammens kvalitet har påtagligt
försämrats i Skåne på senare år. Handjuren går i augusti ned från åsarna till
betena och skjuts av innan de hinner återvända till brunstplatserna. Det är
angeläget att handjuren inte som nu är lovliga från den 16 september utan
först från den 15 oktober.
Enligt motion Jo922 (mp) bör jakt på enkelbeckasin upphöra i Sverige
(yrkande 1). Enkelbeckasinen är en liten fågel som väger ca 100 g. Många
jägare menar att detta inte är vad de vill kalla jakt, utan prickskytte på
levande måltavla. I det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket
presenterade i april 1996 omnämns enkelbeckasin som en art som flera
remissinstanser vill skall undantas från jakt. Vidare anförs att det genom en
undersökning bör klarläggas varför enkelbeckasinen har minskat i antal
(yrkande 2). Även i EU har enkelbeckasinens nedgång noterats och från
kommissionen har det kommit signaler om åtgärder (yrkande 3). Sverige bör
agera för att jakten på enkelbeckasin skall upphöra inom hela EU.
Motionärerna i motion Jo923 (mp) anför att stjärtanden är upptagen i
Artdatabankens rödlistade ryggradsdjur i Sverige och hänförs till hotkategori
4 hänsynskrävande. Det borde vara naturligt att en art som finns inom någon av
de fyra hotkategorierna inte jagas.
I motion Jo924 (mp) anförs att gråsparv har gått kraftigt tillbaka de sista
tjugo åren. Även pilfinken minskar, men inte så kraftigt som gråsparven.
Jakten på dem tillhör en tid när säd hanterades på ett öppnare sätt på
gårdarna än i dag. Att skjuta gråsparvar och pilfinkar är enligt motionärerna
fråga om prickskytte på levande föremål och sådan jakt bör inte förekomma i
Sverige.
Motionärerna i motion Jo933 (mp) begär en översyn av jaktlagen och
tillhörande förordning. Det behövs en lagstiftning som präglas av denna tids
syn på ekologi och biologisk mångfald. Jakt av rödlistade arter är
oacceptabel och undergräver trovärdigheten i talet om värnande av den
biologiska mångfalden. Jakt under häckning och yngeltid och förstörande av bon
och ägg är oetiskt.
Utskottets överväganden
Enligt artikel 7 punkt 4 i direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar
skall medlemsstaterna särskilt se till att jakt inte sker under
uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande
flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av
jaktbestämmelser inte jagas under häckningen eller under återvändandet till
häckningsplatserna. Utskottet anförde i januari 1996 att mot bakgrund av att
Sverige har att tillämpa direktivet om bevarande av vilda fåglar är vårjakt på
morkulla inte längre tillåten (se bet. 1995/96:JoU12 s. 5).
Därefter har regeringen genom beslut den 20 mars 1997 uppdragit åt
Naturvårdsverket att, med beaktande av bl.a. Sveriges åtaganden enligt 1950
års fågelskyddskonvention och Sveriges förpliktelser enligt fågeldirektivet,
utreda och lämna förslag på hur den framtida jakten på morkulla bör utformas.
Utredningen skall särskilt beakta artikel 7.4 i fågeldirektivet och
förutsättningarna för undantag från jaktförbudet, EG-domstolens tolkning av
undantagsmöjligheterna samt att jakten inte får äventyra ansträngningarna att
bevara arten i utbredningsområdet. I beslutet anförs att i Sverige har under
lång tid allmän jakt på morkulla varit tillåten sommartid. Med det anförda är
motionerna Jo904 (s) och Jo931 (mp) i allt väsentligt tillgodosedda.
Motionerna avstyrks.
Beträffande jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort, enkelbeckasin,
gråsparv och pilfink vill utskottet framhålla att riksdagen i 29 § jaktlagen
(1987:259) har bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de
tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet.
Naturvårdsverket har det centrala myndighetsansvaret för både jakt- och
faunavårdsfrågorna. Utskottet har inhämtat att jakttiderna ses över med några
års mellanrum efter förslag av Naturvårdsverket men kan ändras även vid andra
tillfällen om behov uppstår. Naturvårdsverket gör upp ett förslag till ändrade
jakttider efter att ha hört berörda myndigheter och organisationer. Efter
remissbehandling av Naturvårdsverkets förslag beslutar regeringen därefter om
ändringar i jaktförordningen (1987:905). Nyligen gjorda ändringar i
jaktförordningen trädde i kraft den 1 januari 1997. Motionerna Jo912 (mp),
Jo914 (mp), Jo919 (m), Jo922 (mp) yrkande 1 och Jo924 (mp) avstyrks.
Utskottet har inhämtat från Naturvårdsverket att den minskade förekomsten av
enkelbeckasin som påtalas i motion Jo922 yrkandena 2 och 3 har uppmärksammats
av verket. Verket avser att inför nästa genomgång av jakttider inhämta
underlag för att kunna avgöra bevarandestatus hos enkelbeckasinen. Även inom
EG-kommissionen har frågan om enkelbeckasinens bevarandestatus uppmärksammats.
EU har identifierat 24 fågelarter, varav en är enkelbeckasin, som har en
ogynnsam bevarandestatus. Av dessa 24 arter är en grupp av nio arter föremål
för omedelbara åtgärder i form av särskilda skötselplaner. Inom denna grupp
finns inte enkelbeckasinen med. I den rapport som utarbetats inom ramen för
dessa överväganden och som godkänts av den vetenskapliga arbetsgruppen inom
ORNIS-kommittén konstateras att arten minskar måttligt eller snabbt i många
länder och att arten har en ogynnsam bevarandestatus. Frågan om artens
utveckling är således föremål för uppmärksamhet och överväganden både inom
Sverige och inom gemenskapen. Med det anförda är syftet i motion Jo922
yrkandena 2 och 3 i allt väsentligt tillgodosett. Motionen avstyrks.
Frågor rörande träning av hund för grytjakt på grävling behandlades av
utskottet i maj 1994 (1993/94:JoU27 s. 11) och i januari 1996 (1995/96:JoU12
s. 8). Utskottet avstyrkte då ett förslag om förbud mot jakt på grävling i
gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar med hänvisning
till att det i jaktförordningen intagits en paragraf, 16 a §, med skärpta
regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur sådana gryt skall vara
utformade. I januari 1996 konstaterade utskottet härutöver att det är en
fråga som delegerats till berörda myndigheter.
Frågan om träning och prov för grythundar med levande grävling var förenlig
med djurskyddslagens (1988:534) bestämmelser hade utretts av Jordbruksverket i
ett beslut den 28 april 1993. Jordbruksverket ansåg att det är nödvändigt att
grythundar tränas och testas under ordnade former innan de används för
praktisk jakt. Detta ansågs viktigt från djurskyddssynpunkt eftersom en
konfrontation mellan grävling och en otränad eller olämplig hund i ett
naturligt gryt kan leda till svåra skador på såväl hund som grävling.
Utskottet har inhämtat att Svenska kennelklubben har utarbetat bestämmelser
för grythundsarbete. Motion Jo915 (s) avstyrks med det anförda.
Jordbruksministern anförde den 6 mars 1997 i ett svar på interpellation
1996/97:175 att Statens naturvårdsverk med jämna mellanrum fastställer en
förteckning över hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter av ryggradsdjur
i Sverige, den s.k. rödlistan. Underlaget tas fram av Artdatabanken vid
Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Rödlistan
innehåller fem olika hotkategorier, nämligen försvunna (kategori 0), akut
hotade, sårbara, sällsynta samt hänsynskrävande. Kategori 4, hänsynskrävande,
innebär att arten inte är hotad, sårbar eller sällsynt men att den kräver en
artvis utformad hänsyn. Stjärtand har under lång tid funnits med under
kategorin hänsynskrävande. Hoten mot stjärtanden beskrivs vara igenväxning av
strandängar och sjöar samt ett hårt jakttryck i, och på väg till,
övervintringsområden. De åtgärder som föreslås är, förutom att hålla vatten
och strandängar öppna, att beräkna tröskelvärdet för en acceptabel beskattning
och att dimensionera jakttrycket därefter. Något jaktförbud föreslås däremot
inte. Jakten på stjärtand behandlades i Naturvårdsverkets framställning våren
1996 om ändrade jakttider. Verket påpekade att Wetlands International utreder
andfågelarternas status och jakten efter änder i dess helhet. Verket ansåg
inte att jakttiderna för någon andfågel borde ändras innan Wetlands
Internationals utredning var klar. Så blev även regeringens beslut.
Utskottet delar den uppfattning som jordbruksministern framfört i
interpellationssvaret att det saknas skäl att automatiskt ta bort den allmänna
jakttiden för en art som återfinns i kategorin hänsynskrävande. Frågan om
jaktförbud bör i stället även fortsättningsvis avgöras av situationen i det
enskilda fallet. Motionerna Jo923 och Jo933 (båda mp) avstyrks.
Viltvård m.m.
Motionerna
I motion Jo920 (mp) anförs att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för att
visa att ett bredare ekologiskt synsätt skall anläggas i jaktfrågor (yrkande
4). Begreppet viltvård ( som innebär att man bara vårdar det vilt som jagas (
bör bytas ut mot faunavård, som innebär ett bredare ekologiskt synsätt.
Enligt motion Jo925 (v) förekommer inte någon egentlig uppföljning av hur
många djur som skadeskjuts och vilka orsakerna är till skadeskjutningen
(yrkande 1). Enligt uppgift skadeskjuts i Sverige årligen ca 10 000 älgar och
30 000 rådjur vid jakt. Siffran är osäker. Vidare framställs krav på tillgång
till legitimerad eftersöksjägare (yrkande 2). Ett sådant system har införts i
Danmark. I samband med att jägarna erhåller sitt årliga jaktkort erhåller de
en förteckning över legitimerade eftersöksjägare. Dessa jägare och deras
hundar har genomgått särskild utbildning och speciella prov. Motionärerna
framhåller vidare att i jaktkungörelsen görs skillnad på de krav som ställs på
eftersök på klövvilt och eftersök på småvilt. I motionen efterfrågas en
bestämmelse som anger att en tränad eftersökshund skall medföras (yrkande 3).
Vidare anförs att Svenska Jägareförbundet årligen bör redovisa planerade
insatser för att minska skadeskjutning och för att förbättra
eftersöksverksamheten (yrkande 4). Motionärerna framhåller slutligen att
förbud bör gälla mot att framföra hund från motorfordon (yrkande 5). I delar
av Sverige är det vanligt att jakthundar tränas från bil. Metoden är oetisk,
trafikfarlig och miljömässigt oacceptabel. För hunden innebär det ett
stressmoment och en fara att vara fastbunden vid ett motorfordon i rörelse.
Även för chauffören är det ett stressmoment och en trafikfara.
Motionärerna i motion Jo927 (m) framhåller att det är viktigt att vinna och
upprätthålla en allmän förståelse för jaktens positiva värden. Inte minst inom
EU är det viktigt att arbeta för att bevara svenska jakttraditioner (yrkande
1). Vidare anförs att vissa viltarter, främst bland klövviltet, genom betning
och på annat sätt förorsakar skador på skog och växande gröda. Omfattningen av
dessa skador skulle bli oacceptabel om inte jägarna genom avskjutning skapade
en balans mellan viltstammarnas storlek och de skador de kan förorsaka
(yrkande 3). Även antalet viltolyckor på vägarna skulle bli helt oacceptabelt
om inte jägarna genom avskjutning skapade en balans mellan viltstammarnas
storlek och de skador de kan förorsaka (yrkande 4). Slutligen anförs att jakt
och jaktutövning är föremål för en ofta kritisk debatt. Motionärerna vill
poängtera det viktiga i att riksdag och regering nationellt och
internationellt försvarar jaktens betydelse för samhället och våra svenska
jakttraditioner (yrkande 5). Allmänheten bör bibringas en positiv bild av
dessa traditioner.
Utskottets överväganden
I motion Jo927 (m) anförs bl.a. att regeringen har ett ansvar för att svenska
jakttraditioner bevaras, att information sprids och att allmänheten bibringas
en positiv bild av dessa traditioner (yrkandena 1 och 5).
Enligt utskottets mening tar motionen syfte på ett agerande som närmast kan
beskrivas som allmän opinionsbildning. Dessa uppgifter får i första hand anses
åvila jägarorganisationerna. I vart fall är det tveksamt om riksdagen i
tillräckligt preciserade termer kan kräva att regeringen verkar för att bevara
och informera om svenska jakttraditioner; ett begrepp som för utskottet
förefaller både mångtydigt och svårt att definiera. I den mån motionen åsyftar
offentligrättsliga beslut om grundläggande principer för jaktens och vilt-
vårdens bedrivande, jaktbara arter och jakttider m.m. kan utskottet instämma i
att det många gånger ligger ett värde i att hävda svenska, nationella
intressen. Det kan tilläggas att utskottet i olika sammanhang understrukit att
jakt och fiske har stor betydelse som rekreationskälla och att det sedan länge
varit ett önskemål att möjligheterna till jaktutövning och fiske tas till vara
på ett bättre sätt (se t.ex. 1992/93:JoU2y). Samtidigt måste det finnas en
beredskap att även i vårt land acceptera och tillämpa t.ex. sådana allmänt
erkända viltvårdsprinciper som utvecklas i det internationella samarbetet. Det
kan gälla t.ex. arbetet för att skydda hotade och sårbara arter. Med det
anförda avstyrker utskottet yrkandena 1 och 5 i motionen, i den mån den inte
tillgodoses med det anförda.
Utskottet instämmer till stor del i vad som anförs i motion Jo927 (m)
yrkandena 3 och 4 om viltvårdens betydelse för att undvika skogsskador och
trafikolyckor. Utskottet har tidigare anfört (1991/92:JoU5 s. 7) att
målinriktad information är nödvändig för att nå de uppställda målen om balans
mellan viltstammarnas storlek och de skador viltet åstadkommer. Enligt 4 §
jaktlagen skall viltet vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och för att främja en med hänsyn till allmänna och
enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår
bl.a. att anpassa jakten efter tillgången på vilt och ansvarig härför är
markägaren och jakträttshavaren. Enligt 7 och 8 §§ jaktlagen (1987:259) får
skyddsjakt beslutas om påtagliga risker föreligger för trafikolyckor eller för
allvarliga skador av vilt eller om förekomsten av en viss viltart innebär
betydande skaderisker. Det finns således bestämmelser i jaktlagen som skall
tillgodose de syften som anges i motionen. Motion Jo927 (m) yrkandena 3 och 4
bör lämnas utan vidare åtgärd.
Med vilt avses enligt 2 § jaktlagen vilda däggdjur och fåglar. I 4(6 §§
finns bestämmelser om viltvården. Begreppet viltvård i jaktlagen omfattar allt
vilt, dvs. alla vilda däggdjur och fåglar oavsett om de får jagas eller inte.
Begreppet faunavård torde inte ha jaktlagens begränsning till vilda däggdjur
och fåglar. Det går inte att utläsa i motion Jo920 (mp) yrkande 4 om
motionärerna önskar byta ut jaktlagens begrepp viltvård eller om önskemålet är
att mönstra ut begreppet i det svenska språkbruket för att ersätta det med
faunavård. I båda fallen rör det sig om en närmast semantisk fråga, och i det
senare fallet torde riksdagen knappast med laga verkan kunna inskränka rätten
att använda en viss terminologi. Motionen avstyrks.
Utskottet instämmer även i vad som anförs i motion Jo925 (v) yrkandena 1 och
4 om att det är angeläget både att följa upp antalet djur som skadeskjuts och
att planera insatser för att minska skadeskjutningen. I 40 § jaktlagen stadgas
att regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov i fråga
om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga. En målsättning med
provet är att skapa en grundläggande kunskap hos varje jägare eller innehavare
av jaktvapen så att jakten blir mer ekologiskt anpassad och att större hänsyn
visas viltet (bet. 1977/78:JoU28 s. 2). Naturvårdsverket är tillsynsmyndighet
för jägarexamen och meddelar föreskrifter och allmänna råd om proven.
Jägarorganisationerna skall svara för provens praktiska genomförande. I
jägarexamen ingår också utbildning och information om
skadeskjutningsproblematiken.
Utskottet anser att antalet skadeskjutningar bör kunna minskas genom ökad
information till jägarna om lämpliga skotthåll, om utbildning i
avståndsbedömning och om behovet av regelbunden övningsskjutning. I
jägarorganisationernas arbete får anses ingå att genom information till såväl
jägare som allmänheten minska antalet skadeskjutningar. Utskottet förutsätter
att de i motion Jo925 (v) yrkandena 1 och 4 berörda frågorna utgör en del av
t.ex. Svenska Jägareförbundets informationsverksamhet. Motion Jo925 (v)
yrkandena 1 och 4 bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo925 (v) yrkande 2 om att det
är angeläget att arbeta för att stärka eftersöksverksamheten. Utskottet har
inhämtat att särskilda prov för att utbilda hundar till eftersökshundar
anordnas av flera rashundsklubbar. Deltagande hundar bedöms och betygsätts
efter att ha genomgått ett speciellt prov. Polisen har en förteckning över
hundägare som är villiga att bidra med eftersökshundar vid t.ex.
trafikolyckor.
Utskottet delar även uppfattningen i motion Jo925 (v) yrkande 3 att det är
angeläget att utbildade eftersökshundar används i så stor utsträckning som är
möjligt. Svenska Jägareförbundet har i en framställning till regeringen den 28
augusti 1996 föreslagit att eftersöksbestämmelserna i 17 § jaktförordningen
(1987:905) ändras så att kravet på att medföra apporterande eller markerande
hund utvidgas till jakt efter gäss, änder och ringduva. Framställningen har
remissbehandlats. I avvaktan på resultatet av beredningen av frågan anser
utskottet att motion Jo925 (v) yrkande 3 tills vidare bör lämnas utan vidare
åtgärd. Det anförda tillgodoser till stor del också syftet med motion Jo925
(v) yrkande 2. Motionen avstyrks i den mån den inte tillgodosetts.
Länsveterinären i Dalarna har i en framställning till Statens jordbruksverk
anhållit om besked om verkets ställningstagande från djurskyddsynpunkt i
frågan om rastning eller träning av hundar med bil. Enligt framställningen
innebär sådan rastning eller träning risker både från djurskyddssynpunkt och
från trafiksäkerhetssynpunkt. Jordbruksverket har i ett yttrande den 26 mars
1997 till Länsstyrelsen i Dalarna anfört att rastning/träning av hund med
hjälp av bil inte är acceptabelt från djurskyddssynpunkt enligt verkets
uppfattning. Eftersom föraren befinner sig i ett slutet fordon och därigenom
förhållandevis långt från hunden eller hundarna, försämras förarens möjlighet
att kontrollera och påverka sin hund både synligt och verbalt, vilket enligt
verkets uppfattning torde leda till ökad skaderisk. Med det anförda är motion
Jo925 (v) yrkande 5 tillgodosedd. Motionsyrkandet bör lämnas utan vidare
åtgärd.
Organisationsfrågor m.m.
Motionerna
I motion Jo911 (s) anförs att det framför allt i samband med oljeutsläpp
ställs stora krav på insatser för att ta vara på skadade fåglar och djur. Vid
tankerolyckan utanför Wales bidrog föreningen Katastrofhjälp för fåglar och
Vilt med hjälp. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att i Sverige bygga upp en
verksamhet liknande den i England för att rehabilitera djuren.
I motion Jo916 (m) yrkas en översyn av jakträtten på små marker. Rådande
bestämmelser om fastighetsbildning och jakt nyttjas till att avstycka
skogsfastigheter i syfte att sälja attraktiva jakträtter. Dessa marker
betraktas i regel som mark av ringa betydelse för skogsbruk, jakt och
viltvård. Det leder till en uppsplittring av arealer inom
omarronderingsområdet.
Enligt motion Jo918 (kd) bör en samlad utvärdering göras av effekterna av
olika älgjaktssystem (yrkande 1). Riksdagen har på senare år hållit fast vid
principen att markägare med mindre arealer skall ha rätt att jaga vuxen älg.
En utvärdering med perspektiv av 30 års älgjakt skulle kunna ge ett fullgott
underlag för att ta ställning till om den dominerande formen av jakt, licens-
jakt, verkligen är bra för älgstammen. Vidare anförs att frågan om att inrätta
en centralmyndighet för administration av jaktfrågor bör prövas (yrkande 2).
Det är dags att återigen aktualisera frågan om det inte är nödvändigt att
inrätta en statlig myndighet, alternativt att man inom Naturvårdsverket
inrättar en egen enhet, som administrerar jaktfrågorna. Det finns en
problematik med ett av de jägarförbund som har myndighetsansvar.
I motion Jo920 (mp) påtalas behov av nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt
ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen (yrkande 1). Motionärernas syfte är
att hitta en modell som ger de kontrollmöjligheter som vi anser nödvändiga för
att kunna acceptera jakt ur naturskyddssynpunkt samtidigt som den också
tillfredsställer jägarens önskemål att få jaga. Vidare anförs att småviltsjakt
måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till naturskyddets intressen
och jägarnas önskan att få jaga (yrkande 2). Motionärerna framhåller vidare
behovet av att tillgodose de i motionen nämnda rovdjurens behov av ripa och då
speciellt de arter som är beroende av ripa under senhösten, i första hand
jaktfalken (yrkande 3). Tillsammans med renen och smågnagarna utgör riporna
basen för många predatorers existens. Erfarenheten visar att jakttrycket kan
vara ganska högt utan att rippopulationen minskar, men även andra arter,
främst revirhävdande, äldre jaktfalkar, samt etablerade kungsörnspar, är
beroende av ripor vintertid. Nuvarande kunskaper talar för att jaktfalkens
populationstäthet i Sverige ( i likhet med de flesta rovfåglars ( begränsas av
tillgången på föda, i jaktfalkens fall alltså ripor. Under ett bra ripår
kanske inte ett jaktuttag på 25 % betyder så mycket för jaktfalksparet, men
ett dåligt ripår kan effekten bli avsevärd. Ripbeståndet förändras kanske inte
men jakten har ändå haft påtagliga ekologiska effekter.
I motion Jo932 (mp) anförs att en djupgående granskning bör ske av
beslutsprocesser och handläggning i samband med beslut om jakt och fiske,
särskilt beslutet om nytt upplåtelsesystem ovan odlingsgränsen och på
renbetesfjällen (yrkande 1). Grundläggande demokratiska spelregler har
åsidosatts till förmån för särintressen med kopplingar till exempelvis
Jordbruksdepartementet. Finansdepartementets ESO-rapport och Demokratirådets
nyligen utkomna rapport styrker den mycket allvarliga kritik som har
framförts. Vidare anförs att den pågående jaktutredningen bör få ett vidgat
direktiv och att företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom för
de renskötande samerna bör ingå till minst lika stor del som jägarintressena
(yrkande 2). Den jaktutredning som just nu pågår har en referensgrupp
uteslutande bestående av jägare med ett undantag. Inte heller denna utredning
borgar för ett utvärderingsresultat på demokratisk grund, eftersom natur- och
miljöorganisationerna liksom samerna även denna gång hålls utanför.
Motionärerna anför vidare att det årliga bidraget till Svenska Jägareförbundet
bör granskas (yrkande 3). Svenska Jägareförbundet åtnjuter årligen ca 46
miljoner kronor av staten. Förbundet ger ut tidskriften Svensk Jakt, där
artikelförfattarna regelbundet ondgör sig över meningsmotståndare, framför
allt över dem som företräder naturvårdens intressen. Vidare påtalas behovet av
en modern demokratiskt sammansatt organisation med uppgift att samordna
kunskaper i faunafrågor (yrkande 4). Beslutsprocesserna och besluten i framför
allt jaktfrågor ter sig föråldrade, inskränkta och föga demokratiskt
förankrade. Konsekvenserna av beslut där särintressen har styrt i jakt- och
fiskefrågor överensstämmer inte med Riodeklarationen och Strategin för
biologisk mångfald. Större öppenhet och insyn är nödvändigt.
Utskottets överväganden
I direktiven (dir. 1994:127) till Utredningen (Jo 1994:06) om vissa jaktfrågor
anges att den ändrade fastighetsbildningslagstiftningen på vissa håll i
Sverige har lett till en ägosplittring som kan medföra att områden med mindre
fastigheter inte kommer att användas för jakt under de former som är
nödvändiga för en bra viltvård. Jaktvårdsområdena spelar då en viktig roll för
att tillgodose efterfrågan på jakttillfällen. Utredaren bör därför överväga om
det finns anledning till ytterligare ändringar när det gäller
jaktvårdsområden. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni
1997. Utskottet finner i avvaktan på utredningsresultatet inte att motion
Jo916 (m) påkallar någon särskild åtgärd.
I direktiven till utredningen anförs vidare att Naturvårdsverket är den cen-
trala förvaltningsmyndigheten för ärenden om jakt och viltvård samt att
länsstyrelsen är den regionalt ansvariga myndigheten. Utanför kretsen av olika
myndigheter finns flera frivilligorganisationer som fullgör administrativa
uppgifter, främst den praktiska viltvården. Svenska Jägareförbundet biträder
myndigheterna med sakkunnigutlåtanden och sammanställningar av uppgifter som
underlag för myndigheternas beslut. Enligt direktiven finns skäl att se över
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och jägarorganisationerna liksom
mellan organisationerna. Inte minst gäller det skiljelinjen mellan
medlemmarnas intressen och den mer myndighetsliknande uppgiften att leda det
praktiska jakt- och viltvårdsarbetet.
Utskottet har inhämtat att Statskontoret på utredningens uppdrag har utrett
bl.a. hur Svenska Jägareförbundet har använt de 46,5 miljoner kronor som
förbundet erhåller som bidrag från staten för att leda den praktiska jakten
och viltvården i landet. Statskontoret anför att uppdraget av Svenska
Jägareförbundet har beskrivits som en myndighetsuppgift. Denna uppgift har
emellertid inte stöd i lag eller förordning och har inte preciserats av
statsmakterna på något annat sätt. Vidare anförs att genomgången av Svenska
Jägareförbundets verksamhet visar att det inte är möjligt att följa
användningen av bidraget mer än i mycket grova termer. Statskontoret anför
också att om inte statsmakterna avser att styra den praktiska viltvården och
jakten genom mål- och resultatkrav ifrågasätter Statskontoret om det är
nödvändigt att medlen från jaktvårdsavgiften tar vägen över en statligt
förvaltad fond.
Statens naturvårdsverk har i ett yttrande till utredningen i denna fråga
anfört att det enligt verkets egen bedömning krävs förändringar i gällande
ordning. Verket anför att vad som också bör beaktas och som inte har kommit
fram i Statskontorets utredning är att Svenska Jägareförbundet har haft vissa
svårigheter med sin dubbla roll, dels som verkställare av riksdagsuppdraget,
dels som ideell organisation, beroende av medlemmarnas åsikter.
Utskottet finner inte skäl att i avvaktan på redovisningen av uppdraget i
Utredningen om vissa jaktfrågor göra något uttalande med anledning av
motionerna Jo918 (kd) yrkande 2 och Jo932 (mp) yrkandena 1, 3 och 4.
Motionerna bör för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo932 (mp) yrkande 2 så till
vida att utskottet har inhämtat att de personer som förordnats att ingå i
Utredningen om vissa jaktfrågor i första hand arbetar eller har arbetat med
jaktfrågor. Även om företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom
för de renskötande samerna inte ingår i utredningen måste det förutsättas att
kretsen av förordnade experter kan förse utredningsmannen med allsidig
information. Utredningsmannen har givetvis möjlighet att inhämta annan
erforderlig information från annat håll. Motion Jo932 (mp) yrkande 2 avstyrks
i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion Jo911(s) om att
det är angeläget att i möjligaste mån minska skadorna för fåglar i samband med
oljeutsläpp. Enligt 41 § jaktlagen och 49 § jaktvårdsförordningen är den som
jagar skyldig att betala en årlig jaktvårdsavgift. Dessa avgifter bildar
Jaktvårdsfonden, som efter regeringens bestämmande får användas för att främja
viltvården eller andra liknande ändamål. För år 1997 har Statens
naturvårdsverk medgetts bidrag med 9,25 miljoner kronor för
forskningsverksamheten, Svenska Jägareförbundet med 47,9 miljoner kronor,
Statens veterinärmedicinska anstalt med 2,4 miljoner kronor och
Naturskyddsföreningen med 445 000 kr. Åtgärder i form av alternativa insatser
i samband med oljeutsläpp är en sådan fråga som enligt utskottets uppfattning
bör kunna övervägas inom ramen för den forskning och annan utredning som sker
med bidrag från Jaktvårdsfonden. Motionen avstyrks.
Utskottet anförde vid föregående riksmöte att reglerna för älgjakten under
senare år har undergått flera förändringar (bet. 1995/96:JoU12 s. 8). Syftet
har varit att åstadkomma ett system som i enlighet med de allmänna vilt-
vårdsreglerna medger en produktionsinriktad älgjakt och som samtidigt i
möjligaste mån tillgodoser skogsvårdens, jakträttshavarnas och jägarnas
intressen. Frågor rörande älgjaktsområden o.d. behandlades senast i samband
med att riksdagen fattade beslut om att avskaffa s.k. generellområden
(1993/94:JoU27). Utskottet finner inte anledning att nu föreslå en utvärdering
av effekterna av olika älgjaktssystem. Motion Jo918 (kd) yrkande 1 avstyrks.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo920 (mp) yrkandena 1 och 2
om att småviltsjakt ovan odlingsgränsen måste vara ekologiskt hållbar och ta
hänsyn både till naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få bedriva
jakt. Utskottet delar också den uppfattning som framförs i yrkande 3 att det
är angeläget att följa utvecklingen av vissa rovdjur, t.ex. jaktfalken, och
dess behov av ripa. Sametinget, Jordbruksverket och Naturvårdsverket
redovisade i april 1996 ett uppdrag att efter samråd med berörda
länsstyrelser, jägarorganisationer och fiskeorganisationer göra en utvärdering
av systemet för upplåtelse av rätt till småviltsjakt och fiske på statens mark
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Utvärderingen avser påverkan på
renskötselrätten, viltvården, fiskevården, naturvården och den allmänna
påverkan på miljön som upplåtelsesystemet kan ge upphov till. I
sammanfattningen konstateras bl.a. att där relevant kunskap saknas bör
forskningsprojekt initieras, och detta gäller inte minst sambandet mellan
ripan och dess predatorer, framför allt jaktfalken. Utvärderingen har
remissbehandlats. Jordbruksdepartementet hade i februari 1997 en hearing med
berörda myndigheter och organisationer. Utskottet har inhämtat att beslut om
hur den fortsatta upplåtelseverksamheten skall utformas kommer att fattas
under våren 1997.
Utskottet har också inhämtat att Forskningsnämnden vid Naturvårdsverket
under år 1997 finansierar ett forskningsprojekt kring dalripa med syftet att
beskriva och kartlägga spridningsmönstret hos arten. Det anförda bör till stor
del tillgodose syftet med motion Jo920 (mp) yrkandena 1, 2 och 3. Motionen
avstyrks i den mån den inte tillgodosetts.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmän jakt på skarv
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo408 yrkande 9, 1996/97: Jo901,
1996/97:Jo905, 1996/97:Jo917, 1996/97:Jo928 samt 1996/97:
A427 yrkande 5,
res. 1 (mp) - motiv.
2. beträffande en arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo930,
res. 2 (mp)
3. beträffande minkens inverkan på fågellivet
att riksdagen avslår motion 1996/97:A433 yrkande 10,
4. beträffande skyddsjakt på säl
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo906,
5. beträffande vårjakt på morkulla
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo904 och 1996/97:Jo931,
res. 3 (mp)
6. beträffande jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort,
enkelbeckasin, gråsparv, pilfink m.fl. arter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo912, 1996/97:Jo914,
1996/97:Jo919, 1996/97:Jo922 yrkande 1 och 1996/97:Jo924,
res. 4 (mp)
7. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo922 yrkandena 2 och 3,
8. beträffande förbud mot jakt på grävling i gryt m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo915,
9. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo923 och 1996/97:Jo933,
res. 5 (mp)
10. beträffande svenska jakttraditioner
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo927 yrkandena 1 och 5,
res. 6 (m)
11. beträffande viltvårdens betydelse
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo927 yrkandena 3 och 4,
12. beträffande viltvård och faunavård
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo920 yrkande 4,
13. beträffande skadeskjutning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo925 yrkandena 1 och 4,
res. 7 (v, mp)
14. beträffande eftersök
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo925 yrkandena 2 och 3,
15. beträffande förbud mot att framföra hund från motorfordon
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo925 yrkande 5,
res. 8 (v, mp)
16. beträffande jakträtt på små marker
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo916,
17. beträffande administration av jaktfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo918 yrkande 2 och 1996/97:Jo932
yrkandena 1, 3 och 4,
res. 9 (v, mp)
18. beträffande jaktutredningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo932 yrkande 2,
19. beträffande oljeskadade fåglar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo911,
20. beträffande älgjakten
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo918 yrkande 1,
21. beträffande småviltsjakten
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo920 yrkandena 1, 2 och 3.
Stockholm den 15 maj 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson
(s), Leif Marklund (s), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G
Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson
(v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Michael Hagberg
(s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Marie Wilén (c).
Reservationer
1. allmän jakt på skarv (mom. 1, motiveringen)
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med ?Med det? och slutar med ?Jo928 (c, s) avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Skarv är upptagen på den s.k. röda listan över hotade och sällsynta
ryggradsdjur. Den återfinns i hotkategori 4, vilket betyder att den klassas
som hänsynskrävande. Skarv är även upptagen på bilaga 1 i EG:s fågeldirektiv,
vilket innebär att arten inte får jagas. Trots detta finns en allmän jakttid
på skarv under tiden 21 augusti till 28 februari. Dessutom har Länsstyrelsen i
Kalmar län beviljat skyddsjakt på skarv under resten av året. För jakt i
kolonier förordar man äggprickning. Avsikten med jakten är att reducera
beståndet.
I EG:s fågeldirektiv slås fast att alla fågelarter liksom ägg och bon är
skyddade mot jakt, infångande och handel. För vissa arter får nationella
undantag ges, men ingen jakt får förekomma under häckningsperioden, om inte
speciella problem finns, som kan lösas på annat sätt.
Utskottet anser att skarv även fortsättningsvis bör åtnjuta skydd genom att
vara upptagen på bilaga 1 i fågeldirektivet. Utskottet förutsätter sålunda att
regeringen arbetar för att skarv också fortsättningsvis får åtnjuta sitt
nuvarande skydd enligt fågeldirektivet. Motionerna Jo408 (m) yrkande 9, Jo901
(m), Jo905 (m), Jo917 (s), Jo928 (c, s) samt A427 (kd) yrkande 5 avstyrks med
det anförda.
2. En arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan (mom. 2)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet har = utskottet = och undersökningar.
Skarven ökar i dag i Sverige. Skarven lever på fisk. Två undersökningar i
Sverige visar att fiskarna har en storlek av 10(25 cm och att de dominerande
arterna är abborre och mört. Ingenting talar för att närvaron av skarv
långsiktigt påverkar fiskbestånden i våra kustvatten. En trolig orsak till att
skarven ökar tros vara att antalet mindre fiskar ökar i Östersjön.
Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp med representanter för såväl fisket
som naturvården för att tillsammans med Naturvårdsverket utreda hur problem
med störning mellan fisket och skarven skall kunna lösas på annat sätt än
genom jakt. Om gruppen finner att skyddsjakt är nödvändig skall detaljer runt
jakten klargöras. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo930 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande en arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo930 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Vårjakt på morkulla (mom. 5)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Därefter har?
och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Därefter har = utskottet = tillåten sommartid.
Enligt artikel 7.4 i fågeldirektivet skall medlemsstaterna särskilt se till
att de arter på vilka jaktlagstiftning tillämpas inte jagas under
uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande
flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av
jaktbestämmelserna inte jagas under häckningen eller under återvändandet till
häckningsplatserna.
Utskottet anser att morkullejakten inte skall flyttas tillbaka till
sommaren. Detta bör riksdagen med avslag på motion Jo904 (s) och med anledning
av motion Jo931 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande vårjakt på morkulla
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Jo904 och med anledning av motion
1996/97:Jo931 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort, enkelbeckasin, gråsparv,
pilfink m.fl. arter (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Beträffande
jakt? och slutar med ?Jo924 (mp) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Den möjliga tiden för andfåglarnas reproduktion ovan trädgränsen är kort.
Jakt på alfågel, sjöorre, svärta, vigg och knipa infaller mellan den 25
augusti och 30 november ovan trädgränsen. Det innebär att jakt i stor
utsträckning bedrivs på ej flygkunniga ungfåglar och honor.
Hermelin och ekorre konkurrerar knappast med människan om bytesdjur utan bör
i stället ses som en välkommen predator på smågnagare. Att ha skyddsjakt under
den tid då det finns små ungar, som riskerar att bli lämnade, anser vi helt
fel och härrör från en tid då sådant inte ansågs oetiskt. Jakt får inte heller
bli en fråga om prickskytte på levande föremål. Jakt på gråsparv och pilfink
tillhör en tid när säd hanterades på ett annat och öppnare sätt på gårdarna än
i dag. Att skjuta gråsparvar och pilfinkar kan betraktas som prickskytte.
Utskottet anser att såväl skyddsjakt som den allmänna jakten på hermelin och
ekorre bör tas bort ur jaktförordningen, dvs. att all jakt på hermelin bör
upphöra i Sverige. Inte heller jakt på gråsparv och pilfink bör förekomma i
Sverige.
Enkelbeckasin är en liten vadare, som minskar i antal, en minskning som
ingen i dag vet orsaken till. Dessutom är enkelbeckasinen mycket svår att i
fält skilja från dubbelbeckasinen, en art uppförd på Artdatabankens hotlista i
kategori 4, hänsynskrävande. Utskottet har inhämtat att populationen
reducerats till cirka en tredjedel. Utskottet anser att jakt på enkelbeckasin
bör upphöra i Sverige. Jakten i Sverige måste utgå från kunskaper om de arter
som jagas där nedgångar, som den för enkelbeckasin, bör resultera i
förändringar i jakten. Vidare bör jakten präglas av insikt om att
miljöförändringar i de naturliga biotoperna i många fall utgör ett hot mot
olika arter.
Utskottet anser sammanfattningsvis att frågan om jakt på de angivna arterna
bör omprövas. Det anförda bör riksdagen med avslag på motion Jo919 (m) och med
anledning av motionerna Jo912 (s), Jo914 (mp), Jo919 (mp), Jo922 (mp) yrkande
1 och Jo924 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort,
enkelbeckasin, gråsparv, pilfink m.fl. arter
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Jo919 och med anledning av
motionerna 1996/97:Jo912, 1996/97: Jo914, 1996/97:Jo922 yrkande 1 och
1996/97:Jo924 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter (mom. 9)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?(båda mp) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det fortfarande i Sverige finns jakt på rödlistade
och hotade arter som sädgås och stjärtand. Det är vidare tillåtet att jaga
under häckningstid och att förstöra fåglars bon och ägg. Det gäller för en rad
arter som kråka, skata, björktrast, gråsparv och pilfink m.fl. Det kallas
skyddsjakt.
Enligt utskottets uppfattning bedrivs jakt på arter som minskar oroväckande
snabbt utan synbarlig förklaring, t.ex. enkelbeckasin. Vidare tillåts s.k.
skyddsjakt på småfåglar, t.ex. björktrast, gråsparv m.fl. Utskottet anser att
detta strider mot EU:s fågeldirektiv. I artikel 7.4 anges att det åligger
medlemsstater särskilt att se till att de arter på vilka jaktlagstiftning
tillämpas inte jagas under uppfödningssäsong eller under häckningens olika
stadier.
Utskottet anser att en översyn behöver göras av jaktlagen och dess
förordning för att åstadkomma en lagstiftning som präglas av denna tids syn på
ekologi och biologisk mångfald. Jakt av rödlistade arter bör inte accepteras.
Vidare bör jakt under häckning och yngeltid samt förstörande av bon och ägg
inte tillåtas.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Jo923 (mp) och Jo933
(mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo923 och 1996/97:Jo933 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Svenska jakttraditioner (mom. 10)
Göte Jonsson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:
Vårt lands viltstammar utgör en nationell tillgång som är värd omsorg.
Vården av dem är en naturvårdsuppgift som bör samordnas med övrig naturvård.
Viltvården har som syfte att bevara de viltarter som tillhör landets
viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna. I det syftet är jakten ett verksamt medel
och därmed ett led i den allmänna naturvården.
För jägarna är jakten en totalupplevelse som rymmer många komponenter;
rekreation, spänning, glädje, social gemenskap, friskvård, naturupplevelser
och möjlighet att för bl.a. konsumtion ta till vara en förnybar naturresurs.
Det är med andra ord en betydelsefull del av livskvalitéten.
Jakt och jaktutövning är föremål för en ofta kritisk debatt. Rätten att
skjuta vilda djur ifrågasätts ur etisk och moralisk synpunkt. Det är enligt
utskottets uppfattning viktigt att vinna och upprätthålla en allmän förståelse
för jaktens positiva värden och för de svenska reglerna om jakt. Regeringen
bör i olika sammanhang arbeta med denna målsättning. Inte minst gäller detta i
samband med Sveriges deltagande och arbete i EU:s olika beslutande organ.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo927 (m) yrkandena 1 och
5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande svenska jakttraditioner
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo927 yrkandena 1 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Skadeskjutning (mom. 13)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Enligt uppgift skadeskjuts i Sverige årligen ca 10 000 älgar och 30 000
rådjur vid jakt. Siffran är något osäker, då det i dag inte förekommer någon
egentlig uppföljning av hur många djur som skadeskjuts och vilka orsakerna är
till skadeskjutningen. Det finns inte heller, i egentlig mening, någon till-
synsorganisation då det gäller jakt. Oavsett vad man anser om jakt, bör man
kunna enas om att antalet djur som årligen skadeskjuts måste minska. Man bör
också kunna enas om att det är av största vikt att det finns en fungerande
eftersöksverksamhet.
Svenska Jägareförbundet erhåller årligen ca 46 500 000 kronor i stöd till
sin centrala och regionala verksamhet. Utskottet anser att Jägareförbundet bör
åläggas att vid sin anslagsframställning speciellt redovisa sina insatser,
såväl utförda som planerade, för att skadeskjutningen skall minska samt för
att eftersöksverksamheten skall förbättras.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo925 (v) yrkandena 1 och
4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande skadeskjutning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo925 yrkandena 1 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Förbud mot att framföra hund från motorfordon (mom. 15)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Läns-
veterinären i? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Länsveterinären i = utskottet = ökad skaderisk.
I delar av Sverige är det vanligt att jakthundar tränas från bil. För en
hund innebär det ett stressmoment och en fara att vara fastbunden vid ett
motorfordon i rörelse. Utskottet anser att denna metod för att träna
jakthundar är oetisk, trafikfarlig och miljömässigt oacceptabel. En hund bör
enligt utskottets uppfattning inte få framföras från motorfordon i rörelsen.
Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo925 (v) yrkande 5 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande förbud mot att framföra hund från motorfordon
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo925 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Administration av jaktfrågor (mom. 17)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Natur- och miljöorganisationerna i Sverige samlar mer än dubbelt så många
medlemmar som t. ex. Svenska Jägareförbundet. De miljöanknutna
organisationerna har tillsammans med samerna under de senaste åren i ett
flertal sammanhang påtalat missförhållanden gällande framför allt
beslutsprocesserna i samband med jaktbeslut, men även vad gäller fiske.
Finansdepartementets ESO-rapport och Demokratirådets nyligen utkomna rapport
styrker kritiken som framförts. Handläggningen av frågor knutna till jakt och
fiske bör granskas.
Svenska Jägareförbundet åtnjuter årligen ca 46 miljoner kronor av staten. I
tidskriften Svensk Jakt, som utges av förbundet, ondgör sig artikelförfattarna
regelbundet över meningsmotståndare, framför allt över dem som företräder
naturvårdens intressen. Agitationen mot samerna har fått rasistiska förtecken
sedan beslutet om småviltsjakten och fjällfiske trädde i kraft. Det årliga
anslaget till Svenska Jägareförbundet bör granskas.
Beslutsprocesserna och besluten i framför allt jaktfrågor ter sig föråldrade
och föga demokratiskt förankrade. Konsekvenserna av beslut där särintressen
har styrt i jakt- och fiskefrågor överensstämmer inte med Riodeklarationen och
Strategin för biologisk mångfald. En ny modern självständig organisation med
stor integritet behöver inrättas för att ta till vara och samordna kunskaper i
faunafrågor. Utskottet anser att långtgående åtgärder krävs för att komma till
rätta med problem knutna till demokratiska frågor rörande jakten, större
öppenhet och insyn är nödvändig.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Jo918 (kd) yrkande 2
och Jo932 (mp) yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande administration av jaktfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo918 yrkande 2 och
1996/97:Jo932 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Minskad förekomst av enkelbeckasin (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Enkelbeckasinen är en fågel som har gått starkt tillbaka i antal under de
tjugo åren 1975-1994, som Sveriges Ornitologiska förening bedrivit projekt
Svensk häckfågeltaxering. Från att ha varit en mycket vanlig fågel i de flesta
våtmarker har populationen reducerats till cirka en tredjedel. Samma starka
tillbakagång har konstaterats i den finska häckfågeltaxeringen,
sträckfågelräkningen i Falsterbo och i den svenska ringmärkningen.
Det tycks alltså inte finnas något samband mellan antalet våtmarker och
förekomsten av enkelbeckasin, och vi är många fågelskådare som numera saknar
enkelbeckasinen på tidigare säkra lokaler. Man vet inte varför arten minskar.
En orsak till tillbakagången kan vara den jakt på enkelbeckasin som bedrivs på
övervintringsområdena i framför allt Frankrike, men även i övriga länder i
sydvästra Europa. Fåglarna jagas där med halvautomatiska hagelvapen och
avskjutningen är mycket stor. En annan kan vara någon förändring i miljön,
som påverkat livsbetingelserna. Vi vet i dag bara att, inte varför, en
tidigare relativt vanlig art snabbt minskat i antal.
Även i EU har enkelbeckasinens nedgång noterats, och från kommissionen har
det kommit signaler om åtgärder. Det finns alltså all anledning att Sverige
genom nationellt agerande visar att här tas nedgången i populationen på stort
allvar. Sverige bör också agera för att jakten på enkelbeckasin skall upphöra
inom hela EU.
Eftersom enkelbeckasinens situation uppmärksammats såväl i Sverige som i EU
reserverar vi oss inte i detta sammanhang utan återkommer på annat sätt.
2. Småviltsjakten (mom. 21)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I betänkandet får vår motion Jo920 Jaktfalken och ripjakten ett positivt
mottagande och det pågår också aktivitet rörande småviltsjakten och då
speciellt ripjakten. Därför väljer vi att inte reservera oss i detta
sammanhang, utan nöjer oss med följande särskilda yttrande. Vi avser återkomma
i annat sammanhang:
Ripan - en viktig art i fjällen
"Det finns så många ripor så det är ointressant hur många jägarna skjuter"
(citat från en TT-intervju med Bjarne Öhrnstedt i maj 1993). Den inställningen
hos den ansvarige handläggaren av jaktfrågor på Jordbruksdepartementet skapade
en av de största konflikterna mellan jägarorganisationer och naturvård som vi
upplevt under senare år. Ripjakt är en populär fritidssysselsättning, som
tidigare främst var förbehållen en liten grupp människor i de övre
samhällsskikten. De jagade någon vecka per år och jakttrycket var i de flesta
områden mycket lågt. 1993 infördes ett helt nytt upplåtelsesystem, som innebär
att i princip vem som helst kan lösa jaktkort och jaga ripa och annat småvilt.
Regleringsmöjligheterna är små och den "fria" småviltjakten har verkligen
ställt frågan om jakt och naturskydd på sin spets. Hur mycket påverkar jakten
- direkt eller indirekt - hänsynskrävande arter som jaktfalk och kungsörn,
dvs. fåglar som är beroende av ripor för sin existens? Hur skall jakten
bedrivas för att vara ekologiskt acceptabel, dvs. inte i påtaglig grad påverka
bestånden av andra arter? Trots att kunskapen om förhållandet mellan riporna
och deras predatorer (Fotnot: En predator är ett djur som lever på andra djur,
t.ex. jaktfalk som är predator på ripor och flugsnappare som är predator på
insekter) är begränsade är det angeläget att diskutera dessa frågor och
presentera ett konkret alternativ till det upplåtelsesystem för småviltsjakt
som vi har i dag.
Många predatorer visar ripans betydelse
Det stora antalet predatorer återspeglar dalripans betydelse för den
biologiska mångfalden i fjällen. Dit hör inte bara jaktfalk utan även
fjällabb, blå kärrhök, hermelin, fjällräv, fjälluggla med flera arter.
Tillsammans med renen och smågnagarna utgör riporna basen för de många
predatorernas existens. Dalripan lever mest av skott, knoppar och tunna
kvistar från björk och vide under vintern. Sommartid ingår också bär och annan
växtföda. Födobrist förefaller vara sällsynt vid de populationstätheter som vi
normalt har i vårt land. I enstaka fall kan nedisning av vegetationen orsaka
svält vintertid. Notabelt är annars att vinterdödligheten är påfallande låg
trots det kärva klimatet. Riporna är uppenbarligen väl anpassade till sin
miljö.
Det årliga reproduktionsresultatet påverkas i stor utsträckning av
predationen på äggkullar och små ungar. De lokala variationerna kan vara
stora. Hermelinen som är en svår predator på dalripägg kan vara en orsak till
lokala skillnader, varierande lokalklimat en annan. De små ripkycklingarna är
under sin tredje till sjunde levnadsdag beroende av insektsföda. Dåligt väder
under den perioden kan orsaka hög dödlighet.
I Lövhögen i Härjedalen har man inventerat ripor under en lång period. Före
jaktsäsongen har antalet ungar varierat från mindre än 0,5 till 6 per par. De
extremt låga siffrorna har inträffat under år med kyligt väder och snö under
den känsliga perioden av häckningen. Bortsett från dessa extrema
väderförhållanden synes riptillgången variera med 3-4 års cykler i fas med
smågnagarcyklerna. Detta har tolkats så att starka stammar av rovdjur och
rovfåglar byggs upp under goda gnagarår. Så länge det är gott om gnagare
föredrar predatorerna dessa och predationstrycket på riporna är lågt. När
gnagarpopulationerna kraschar utsätts i stället riporna för ett högt
predationstryck som resulterar i en beståndsnedgång.
Tätheten hos det häckande beståndet bestäms inte bara av häckningsframgången
året innan utan även av bl.a. vinteröverlevnad, födotillgång under
äggläggningsperioden och riptuppens revirhävdande. In- och utvandring kan
också spela en viktig roll.
Hur påverkas ripstammen av jakten?
Jaktens inverkan på ripbestånden har undersökts på flera håll. Enligt en norsk
undersökning (Hjeljord 1995) får man ingen påverkan på bestånden vid ett
jakttryck på 2 manjaktdagar/km2 (1 manjaktdag/km2 = en jägare jagar under en
dag på en yta av en km2). Ett jakttryck på 5-6 manjaktdagar/km2 medför däremot
en kraftig reducering av rippopulationen. Undersökarens slutsats är att
ripstammen tål ett jakttryck på 4 manjaktdagar/km2.
En svensk undersökning har visat att ett jakttryck på 3 manjaktdagar/km2
innebär att man skjuter ungefär 20 % av populationen (Willebrand 1994).
Teoretiskt sett borde man vänta sig ett i stort sett linjärt samband mellan
jakttryck och populationsuttag inom vissa gränser. Undersökningar i fält
styrker detta (Kastdalen 1995). Då innebär ett jakttryck på 4 manjaktdagar/km2
ett ungefärligt populationsuttag på strax under 30 %.
I Skandinavien synes inte svält utan predation vara den helt dominerande
dödsorsaken hos vuxna ripor. Jakten medför alltså att det blir färre ripor
över till andra predatorer. En kompensatoriskt minskad dödlighet kan då bara
förklaras med att de naturliga predatorerna tvingas att utnyttja alternativ
föda, utvandrar eller svälter ihjäl. Framför allt påverkas de predatorer som
lever på ripor under senhösten och vintern.
Jaktfalken och ripan
Det är främst de revirhävdande, äldre jaktfalkarna, men även etablerade
kungsörnpar, som är beroende av ripor vintertid, i synnerhet som häckningen
startar redan i april medan full vinter fortfarande råder i fjällen.
Rovfåglars beståndstäthet och häckningsframgång bestäms främst av födotillgång
och tillgång på lämpliga boplatser.
Det finns få uppgifter från Skandinavien om beståndstäthet hos jaktfalken.
Det totala svenska beståndet uppskattas till ca 100 par. Det nu pågående
jaktfalkprojektet i Jämtland och Härjedalen pekar på att även under år med
gott om häckande jaktfalkar ligger bona med ett inbördes avstånd av ungefär 13
kilometer i de områden som har den högsta tätheten. Det är glest även för en
så pass stor rovfågel som jaktfalken.
Häckning
Häckning uteblir ofta i de jämtländska jaktfalkreviren och den mest sannolika
förklaringen är brist på föda. Ripor är den helt dominerande födan hos
skandinaviska jaktfalkar och utgör ungefär 85 % av bytesdjuren. Dalripan
dominerar enligt hittillsvarande erfarenheter, men skillnaderna mellan olika
revir kan vara påtagliga. Nuvarande kunskaper talar för att jaktfalkens
populationstäthet i Sverige - i likhet med de flesta rovfåglars - begränsas av
tillgången på föda, i jaktfalkens fall alltså ripor.
Konkurrens
Konkurrens mellan olika arter och individer är av central ekologisk betydelse
och utgör grunden för en diskussion om jaktens effekter. Individer som
förbrukar samma resurs utsätter varandra för s.k. exploateringskonkurrens, men
det förekommer också att individerna aktivt förhindrar varandra att använda en
gemensam resurs, s.k. interferenskonkurrens. När jägaren fångar duvhökar i
sina fasanmarker eller kungsörnen jagar bort kråkor från ett kadaver är det
exempel på interferenskonkurrens. Exploateringskonkurrensen innebär att ju mer
lika varandra två arter är i sitt födoval, desto svårare har de att
samexistera. Antingen blir den ena utkonkurrerad eller sker en specialisering
så att arterna förändrar sitt födoval för att minska konkurrensen. Exempelvis
häckar ibland pilgrimsfalk och jaktfalk i samma område. Pilgrimsfalken tar
emellertid sällan några ripor utan livnär sig vanligen på betydligt mindre
fåglar. Även andra predatorer på ripa, exempelvis kungsörn och duvhök, har
andra alternativ och tar ripor huvudsakligen då det är gott om ripor.
Jägaren som predator
När jägaren kommer in i bilden och utsätter ripstammen för ett predationstryck
på 20-30 % uppstår en påtaglig exploateringskonkurrens. Ett sådant uttag ur
rippopulationen är högre än hos någon annan enskild predator. Dessa 20-30 %
måste tas från andra predatorer. Sannolikt drabbas alla predatorer som tar
ripor på hösten, men de som kan välja andra byten eller är flyttfåglar drabbas
minst. Mest drabbas de arter som är beroende av ripor även under senhöst och
vinter, dvs. revirhävdande jaktfalkar och i viss mån kungsörn. Hur stor
effekten blir vet vi inte, den varierar säkert beroende på ripstammens
storlek. Under ett bra ripår kanske inte ett jaktuttag på 25 % betyder så
mycket för jaktfalkparet, men ett dåligt ripår kan effekten bli avsevärd. I
första hand uteblir häckning och i nästa skede kanske paret tvingas lämna
reviret eller svälter ihjäl. När jaktfalkparet avstår från att häcka eller
helt försvinner, sjunker predationstrycket på de återstående riporna och en
kompensatorisk minskning av dödligheten sker. Ripbeståndet förändras kanske
inte men jakten har ändå haft påtagliga ekologiska effekter.
En ekologiskt uthållig jakt
Den politiska avsikten med det nya upplåtelsesystemet är att låta så många som
möjligt jaga så mycket som möjligt. Inget talar i dag för att den
målsättningen kommer att ändras även om kritiken mot det nuvarande systemet
leder till förändringar. "Så mycket som möjligt" har hittills varit detsamma
som att man får skjuta obegränsat så länge inte populationen av det jagade
bytet varaktigt minskar. Ekologiska effekter i form av konkurrens med andra
predatorer brukar över huvud taget inte diskuteras i jaktvårdssammanhang.
Viltvårdarens intresse för konkurrenseffekter brukar endast handla om hur man
skall hindra de naturliga predatorerna från att konkurrera med jägaren.
Utvidgade jaktmöjligheter kräver därför ett betydligt ökat engagemang från
naturskyddet både när det gäller forskning och utformning av jakten. Begreppet
viltvård - som innebär att man bara vårdar det vilt som jagas - bör bytas ut
mot faunavård, som innebär ett bredare ekologiskt synsätt. Långsiktiga
inventeringar av den typ som gjorts av dalripa i Lövhögen är oerhört
värdefulla, men behöver kompletteras med motsvarande övervakning av de
predatorer som berörs. Liknande resonemang som det som här förts angående
ripjakten måste föras för alla jaktbara arter. Siffrorna rörande dalripa går
inte att direkt överföra till andra jagade arter. För varje art måste hänsyn
tas till bl.a. populationsdynamik och populationsbegränsande faktorer, artens
betydelse som bytesdjur för olika predatorer, artens reproduktionsförmåga och
jaktens effektivitet och selektivitet.
Jakt är, i likhet med skogsbruk, en exploatering av en förnyelsebar resurs
och jakt har, liksom skogsbruket, ekologiska effekter. Självklart måste därför
också jakt regleras och begränsas, och regleringen skall utgå från vad som är
rimlig påverkan ur ekologisk synpunkt. Eftersom jakt i allmänhet är en
fritidssysselsättning och inte en näring bör miljöhänsynen väga tyngre än
produktionen, dvs. jaktuttaget.
En ekologiskt anpassad ripjakt, som tar hänsyn både till naturskyddets
intressen och jägarens önskan att få jaga, borde utformas enligt följande
principer.
Principer för ekologiskt anpassad jakt
Miljöpartiet de gröna anser det väsentligt att finna nya former för småvilts-
jakten ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen, som är ekologiskt anpassade
till såväl bytesdjur som dess predatorer:
1. Jaktområdet skall vara högst 100 km2. Ett förhållandevis litet jaktområde
är en förutsättning för att jaktuttaget skall kunna anpassas till de lokala
ekologiska förutsättningarna, vilka omfattar både riptillgång och förekomst av
predatorer. Det är ingen nackdel om jaktområdet är ännu mindre.
2. Populationsuttaget genom jakt skall i ett enskilt jaktområde aldrig
överstiga 20 %. Det innebär att jakttrycket får vara högst 3 manjaktdagar/km2.
Med tanke på dalripans stora betydelse för den biologiska mångfalden i
fjällens ekosystem bör uttaget i ett större område - i storleksordningen en
hel kommun - ligga på en lägre nivå. Den totalt tillgängliga resursen ("räntan
på kapitalet") uppgår i slutet av augusti normalt till 40-70 % av
dalripepopulationen. Det skall räcka till samtliga predatorer, inklusive
jägaren och dessutom, genom utvandring, kunna kompensera för lokalt försvagade
ripbestånd. I det perspektivet är det inte rimligt att låta jägaren ta mer än
högst en fjärdedel av "avkastningen", dvs. ett populationsuttag på högst 10 %.
Omräknat till jakttryck innebär det ett genomsnitt på max 1,5 manjaktdagar/km2
i en hel kommun.
3. Permanent jaktfria områden måste finnas som refugier och referensområden.
En rimlig målsättning kan vara att avsätta ca 20 % av den tillgängliga
jaktmarken som dylika jaktfria områden, förslagsvis i första hand
naturreservaten. Därutöver kan givetvis andra områden behöva vara jaktfria av
hänsyn till renskötsel och rörligt friluftsliv. Temporärt kan även vissa små
och känsliga områden behöva avlysas av naturskyddsskäl.
4. Jakttrycket skall anpassas efter årets reproduktion hos riporna.
Regelrätta ripinventeringar är mycket resurskrävande och är i praktiken
sannolikt möjliga att genomföra bara i ett fåtal områden i fjällkedjan.
Reproduktionsresultatet är lättare att bestämma genom att man i början av
jakten undersöker förhållandet mellan unga och gamla fåglar i jaktutbytet. Ett
femtiotal fåglar krävs för att underlaget skall bli pålitligt. Det uppnår man
normalt i ett 100 km2 stort jaktområde redan efter en jakt som understiger 1
manjaktdag/km2. Riktlinjer för bedömning: 35 % ungfåglar - ingen
ytterligare jakt, >35 % ungfåglar men 50 % - maximera årets jakttryck till 2
manjaktdagar/km2, > 50 % ungfåglar inga restriktioner utöver de i punkt 2.
5. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna ris
skall ej förekomma. Norska studier visar att detta inte leder till ökade
ripstammar, vilket är logiskt med tanke på att födan i normalfallet inte är en
populationsbegränsande faktor.
6. Rovdjursbekämpning skall normalt ej få förekomma. Detta är visserligen,
om den är grundlig, sannolikt en effektiv åtgärd för att höja ripornas
reproduktionsresultat, särskilt om den riktar sig mot predatorer på ägg och
små ungar. Denna typ av åtgärder har emellertid ingen plats i en ekologiskt
anpassad jakt. Indirekta åtgärder som att sköta soptippar och liknande och att
se till att inte kadaver och slaktavfall blir liggande ute må vara tillåtna.
7. Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september. Skälen är
tre: Vissa år är de unga riporna dåligt utvecklade vid den nuvarande
jaktstarten 25 augusti. De unga riporna, ?pipkycklingarna?, är mycket
lättskjutna, vilket är ett jaktetiskt skäl för senareläggning av jakten. När
riporna är lättskjutna blir jakteffektiviteten högre, dvs. populationsuttaget
blir lätt oacceptabelt högt - ett ekologiskt skäl för senareläggning av
jakten. Slutligen är det önskvärt att jaktstarten är densamma i Sverige och
Norge. Som det nu är blir trycket på de svenska ripmarkerna mycket stort de
första veckorna av jakten - ett jaktpolitiskt skäl för en senareläggning av
jakten.
8. Jakten bör avslutas senast den 31 januari. Den naturliga dödligheten hos
riporna är låg efter årsskiftet. Jakt efter årsskiftet får därför en direkt
effekt på det häckande beståndet, vilket bör undvikas. Jakt i slutet av
februari och början av mars kan dessutom innebära störningsrisker för tidigt
häckande rovfåglar som kungsörn och jaktfalk.
9. "Bag limit", dvs. en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara
får skjuta ett visst antal fåglar per dag kan övervägas i vissa fall. Ur
ekologisk synpunkt har det liten betydelse eftersom denna "bag limit" normalt
bara uppnås när det är gott om ripor, och då är jaktuttagets betydelse ur
populationssynpunkt förhållandevis litet. Det är snarare en jaktvårdsfråga
eftersom en "bag limit" gör att jaktutbytet fördelas jämnare över säsongen.
10. Fortlöpande årliga inventeringar av jagade arter och predatorer är
nödvändiga både i områden där det jagas och i referensområden. Förslagsvis bör
det finnas minst ett grundligt inventerat område av vardera slaget i varje
län.
Jakten förändras
Ett regelsystem för jakt är ingen produkt som fastställs en gång för alla. Vi
ser det som en arbetsmodell som skall utvecklas och förändras i takt med att
kunskaperna om jaktens effekter ökar och utifrån hur jaktintresset förändras.
Vårt syfte är att hitta en modell som ger de kontrollmöjligheter som vi anser
nödvändiga för att kunna acceptera jakt ur naturskyddssynpunkt samtidigt som
den också tillfredsställer jägarens önskemål att få jaga. Att de
regleringsmöjligheter som vi kräver dessutom lätt kan tillgodoses i den
samiska modellen för småviltsjakt borde välkomnas av alla som arbetar för en
samförståndslösning i denna segslitna fråga.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Uppvaktning...........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................4
Skyddsjakt på skarv och säl m.m.....................4
Motionerna........................................4
Utskottets överväganden...........................5
Jakt på morkulla m.fl. arter........................7
Motionerna........................................7
Utskottets överväganden...........................8
Viltvård m.m.......................................10
Motionerna.......................................10
Utskottets överväganden..........................11
Organisationsfrågor m.m............................13
Motionerna.......................................13
Utskottets överväganden..........................14
Hemställan.........................................17
Reservationer........................................18
1. Allmän jakt på skarv (mom. 1, motiveringen).....18
2. En arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan (mom. 2)19
3. Vårjakt på morkulla (mom. 5)....................19
4. Jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort, enkelbeckasin, gråsparv,
pilfink m.fl. arter (mom. 6)
20
5. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter (mom. 9).....21
6. Svenska jakttraditioner (mom. 10)...............21
7. Skadeskjutning (mom. 13)........................22
8. Förbud mot att framföra hund från motorfordon (mom. 15)22
9. Administration av jaktfrågor (mom. 17)..........23
Särskilda yttranden..................................24
1. Minskad förekomst av enkelbeckasin (mom. 7).....24
2. Småviltsjakten (mom. 21)........................24